Fiskelag m.m.
Betänkande 1992/93:JoU23
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU23
Fiskelag m.m.
Innehåll
1992/93 JoU23
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:232 om fiskelag, m.m. samt de motioner som framlagts med anledning av propositionen. Ett antal motioner från allmänna motionstiden 1992 resp. 1993 behandlas också.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag som generellt innebär en modernisering av lagens språk och struktur. Bl.a. definieras handredskap särskilt i den nya fiskelagen. Bestämmelserna om frifiske på enskilt vatten förs in i en tabellbilaga till lagen. I sakligt hänseende ändras inte bestämmelserna om rätten till fiske för svenska medborgare.
Föreskrifter för fiskets vård och bedrivande skall i fortsättningen få utfärdas endast av regeringen och Fiskeriverket. Länsstyrelserna ges inte någon sådan befogenhet. Utskottet betonar dock betydelsen av länsstyrelsernas delaktighet i fiskevården. Det är angeläget att den kompetens som finns hos länsfiskekonsulenterna utnyttjas samt att den bibehålls på den regionala nivån. Länsstyrelsen bör vid akut uppkommande behov kunna ingripa interimistiskt till skydd för hotade fiskbestånd m.m.
Riksdagen uttalade för ett år sedan att regeringen borde återkomma med förslag om begränsning av antalet mängdfångande redskap för fritidsfisket. Förslaget genomförs nu. Redskapsbegränsningen blir möjlig att genomföra praktiskt genom att yrkesfiskelicens görs obligatorisk för det yrkesmässiga fisket. Licensobligatoriet är i sin tur betingat även av Sveriges godkännande av EES-avtalet och ansökan om medlemskap i EG.
Utskottet anser liksom regeringen att fiskeredskap och fiskemetoder som i dag är förbjudna skall vara förbjudna även i fortsättningen. Däremot anser utskottet inte att det i dag tillåtna fiskeredskapet ålsax bör förbjudas. Bruket av ålsax kan knappast anses innebära ett sämre djurskydd än andra metoder att hålla fast ålen under slakten.
Utskottet föreslår även att kräftfiske regleras i frifiskevattnen och de allmänna vattnen i de stora sjöarna.
Till betänkandet har fogats sex reservationer (s, nyd).
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition 1992/93:232 föreslagit att riksdagen antar förslagen till
1. fiskelag, 2. lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden, 3. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, 4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291), 5. lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny fiskelag som ersätter lagen (1950:596) om rätt till fiske. Bestämmelserna som avgränsar fiskerätten förs utan större förändringar i sak över från fiskerättslagen till den nya lagen. Bestämmelserna ges emellertid en ny språklig och redaktionell utformning för att göra dem mera lättillgängliga och överskådliga.
När det gäller utövandet av fiske föreslås flera förändringar i förhållande till den nuvarande lagstiftningen. Bl.a. görs rätten att bedriva yrkesfiske beroende av innehav av yrkesfiskelicens. Det blir också möjligt att fördela fisket genom att meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för fritidsfisket.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:Jo98 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningen i användningen av fiskeredskap.
1992/93:Jo99 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redskapsbegränsningen för husbehovsfiske,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Fiskeriverkets och länsstyrelsernas rätt att meddela föreskrifter för vandringsfiskarna lax, öring och ål samt andra hotade fiskbestånd även i andra vatten än vid kusterna och i de stora sjöarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyddszoner på 100 meter vid fasta redskap och vattenbruksanläggningar skall gälla i alla vatten där yrkesfiske och vattenbruk förekommer samt att lov till fiske närmare än 100 meter endast skall kunna ges av redskapets eller vattenbruksanläggningens ägare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att myndighet som föreskriver avgifter för verksamhet i enlighet med den ovannämnda lagen skall iaktta största möjliga restriktivitet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten (området väster om Torshamns udde vid Blekinge läns södra kust) skall bibehållas i nuvarande skick,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesfiskelicens.
1992/93:Jo100 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar och förtydliganden i de i anslutning till fiskelagen utfärdade föreskrifterna.
1992/93:Jo101 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redskapsbegränsning för husbehovsfiske i Halland och Bohuslän.
1992/93:Jo102 av Sverre Palm och Sten Östlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redskapsbegränsningen för andra än yrkesfiskare.
1992/93:Jo103 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet garn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbetet mellan Fiskeriverket och länsstyrelserna.
1992/93:Jo104 av Harald Bergström (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ägande- och hävdrätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten till bevarandet av en levande landsbygd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i ett tillägg i uppgörelsen mellan staten och fiskevattenägarna ange vilka som skall få fiska kräftor på allmänt vatten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kräftfiske på enskilt vatten helt och odelat tillhör vattenägarna och att det inte betraktas som handredskapsfiske,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en intensifierad forskning för att utveckla en flodkräftstam som är resistent.
1992/93:Jo105 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att användningen av ålsax i framtiden skall få ske på samma sätt som i dag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fiske 100 meter från fast redskap eller vattenbruksanläggning,
3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om omkastade texter i lagförslagets bilaga, s. 14 i proposition 1992/93:232.
1992/93:Jo106 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 26 § i ny fiskelag bör ändras i enlighet med vad som i motionen anförts.
1992/93:Jo107 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av antalet redskap till lokala förhållanden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den föreslagna förändringen för utländska medborgares fiskerätt skjuts på framtiden i avvaktan på en konsekvensanalys,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för sötvattenskräftan, bl.a. genom användning av annat bete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utfärdande av licens inte skall ske efter tillgången på fisk, som anges i förslaget, utan efter bedömning av vederbörandes kompetens,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbildning vid gymnasiets fiskelinje anges som ett kompetenskrav för nya licenser.
1992/93:Jo108 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som fisket har betydelse för skall kunna erhålla licenser som utfärdas av länsstyrelsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsningen av antalet garn skall vara sex stycken eller en maximal längd av 600 meter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ålsax även i fortsättningen bör få användas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsningen bör införas under en försöksperiod på fem år.
1992/93:Jo109 av Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av regeringens förslag att en begränsning av nät och garn till 180 m ökas till 270 m,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av regeringens förslag att förbud mot handredskapsfiske från båt ändras så att sådant fiske blir tillåtet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992
1991/92:Jo401 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fritt fiske med vanligt enkelt metspö.
1991/92:Jo402 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensen mellan fiske och fritid.
1991/92:Jo409 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av ålljustring som fiskemetod.
1991/92:Jo411 av Elisabeth Fleetwood och Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam utvärdering av det fria fiskets konsekvenser och att förslag om ett eventuellt avskaffande av det fria fisket därefter föreläggs riksdagen samt att nya vägar för att stärka fiskevården föreslås.
1991/92:Jo414 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och översyn av lagen om fiskevårdsområden, LOFO.
1991/92:Jo418 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande regler för rätten till fiske på vissa fastigheter i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:Jo430 av Jan Fransson och Sven-Gösta Signell (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i lagstiftningen att strandägare får rätt till fiske i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Jo403 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av ålljustring som fiskemetod.
1992/93:Jo410 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den del av den statliga kreditgarantin, ämnad för fiskenäringen, som inte utnyttjats får användas i konsoliderande syfte,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beakta vattenägares och yrkesfiskares intressen kontra fritidsfiskets i insjöarna, när vattenägare och yrkesfiskare lagt ner stor möda på utplantering av fisk/skaldjur.
1992/93:Jo416 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om binäringsfiskets villkor.
Hearing, uppvaktningar, inkomna skrivelser m.m.
Utskottet har i ärendet inhämtat upplysningar från Fiskeriverket. Norrbottens skärgårdsfiskare, Blekinge kust- och fiskeförening samt Listers härads fiskeriförening har uppvaktat utskottet. Ett flertal fiskeföreningar och andra intressenter har tillskrivit utskottet med synpunkter på lagförslaget.
Utskottet
Inledning
Propositionen
Jordbruksministern anför bl.a. följande:
Lagstiftningen på fiskets område kan sägas reglera dels rätten till fiske, dels vården av fisket och fiskets bedrivande. Bestämmelserna som reglerar med vilken rätt fiske får bedrivas finns i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Fiskerätten är beroende av om fisket bedrivs i enskilt eller allmänt vatten. Till vilken kategori ett vatten hör framgår av lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. I enskilt vatten finns alltid en fiskerätt knuten till en fastighet. Fiskerättens innehåll varierar beroende av var i landet fastigheten är belägen. I fiskerättslagen finns också bestämmelser om rätten att fiska i allmänt vatten.
Lagen är i mångt och mycket en kodifiering av hur fisket längs våra kuster och i våra sjöar bedrivits sedan lång tid tillbaka. Reglerna tillkom under en tid då fisket hade en helt annan betydelse än i dag för bl.a. kustbefolkningen. Bestämmelserna skiljer sig genom sin detaljrikedom markant från andra nutida lagregler. Under den tid som förflutit sedan lagen tillkom har språket i våra författningar i hög grad förändrats och fiskerättslagen ger i dag därför ett föråldrat intryck.
Fiskerättslagen är en del av lagstiftningen på förmögenhetsrättens område genom att den avgränsar fiskerättens innehåll och därmed också rätten till fast egendom. Med den betydelse som lagen har är det angeläget att förbättra förutsättningarna för förståelsen av och överblicken över regelverket. I syfte att nå ett sådant resultat har det inom Jordbruksdepartementet utarbetats en promemoria, Enklare fiskebestämmelser (Ds1992:70), i vilken det föreslås en ny fiskelag. Den nya lagen skiljer sig från den gamla i språkligt hänseende men också i fråga om tekniken att presentera de mycket detaljrika reglerna om frifiske i enskilt vatten. I materiellt avseende föreslås ändringar som bl.a. innebär att det införs krav på licens för att bedriva yrkesmässigt fiske, att det skapas förutsättningar för en fördelning av fisket och att fiskerätten för utlänningar förändras. I promemorian lämnas också förslag som syftar till att göra fiskeförfattningarna i övrigt mera tillgängliga genom att minska antalet författningar och åstadkomma så enkla bestämmelser som möjligt. Bl.a. föreslås en ny fiskeförordning.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet. Lagrådet har i sitt yttrande efterlyst vissa klargöranden i anslutning till bestämmelserna om yrkesmässigt fiske och yrkesfiskelicens samt i övrigt anfört synpunkter och lämnat förslag som rör utformningen av bl.a. bestämmelserna om straff och särskilda rättsverkningar. Jordbruksministern har i huvudsak följt Lagrådets förslag.
I propositionen föreslås att 1950 års lag om rätt till fiske ersätts av en ny fiskelag. Lagens struktur och språk är moderniserade, och vissa materiella ändringar har gjorts. Dit hör att det bör införas ett lagstöd för redskapsbegränsningar för fritidsfiske, en fråga som nyligen aktualiserats av riksdagen (bet. 1991/92:JoU20, rskr. 304). Vidare innebär ett EES-avtal och ett medlemskap i EG att det finns motiv för nya bestämmelser om krav på yrkesfiskelicens. Det finns också ett behov av att reformera fiskelagstiftningen i övrigt, dvs. de med stöd av lagen av regering och myndigheter beslutade föreskrifterna för fisket. En sådan reform bör ta sin utgångspunkt i en översyn av bemyndigandena i lagen.
Regeringen föreslår i fråga om fiskerätten att bestämmelserna som reglerar fiskerätten omarbetas språkligt och att detaljbestämmelserna om det fria fisket i enskilda vatten förs över till en bilaga. Vissa föreskrifter som tar sikte på äldre förhållanden upphävs eller tas upp som övergångsbestämmelser.
Vid fiske med handredskap likställs enligt förslaget utländska medborgare helt med svenska medborgare. I fråga om övrigt fiske krävs bosättning här i landet. Kravet på att bosättningen skall ha varat i minst två år slopas, för det yrkesmässiga fisket dock först fr.o.m. år 1995.
Motionerna
Rent historiskt går det inte att bortse från en flertusenårig ägande- och hävdrätt, framhålls det i motion Jo104 (kds). Det är viktigt att ägande- och hävdrätten respekteras (yrkande 1). Den viktigaste regionalpolitiken just nu är att på olika sätt stärka landsbygdsbefolkningens rätt till sina resurser. Fiskerätten bidrar till en levande landsbygd och därmed till fortsatt boende i dessa ofta glesbebodda områden (yrkande 2).
I motion Jo109 (fp) begärs sådan ändring av regeringens förslag att förbud mot handredskapsfiske från båt ändras så att sådant fiske blir tillåtet. Motionären påstår att förslagen i propositionen innebär förbud mot handredskapsfiske som kräver båt vilket är ett uppskattat turistutbud i Öresund. Vi måste komma ihåg att fiske med spö i Öresund inte på något sätt är lika påfrestande för fiskbeståndet som att dra handredskap mellan två båtar på Vänern (yrkande 2).
Enligt motion Jo107 (nyd) bör den föreslagna förändringen av utländska medborgares fiskerätt skjutas på framtiden i avvaktan på en konsekvensanalys (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Den gällande fiskerättslagen har varit i kraft i över 40 år. De ändringar som gjorts i lagen har bestått främst i tillägg föranledda bl.a. av grundlagsreformen och det år 1985 införda fria handredskapsfisket.
Det lagförslag som nu läggs fram har i stora delar samma innehåll som den nu gällande lagen. Språket moderniseras emellertid. Regelverket förenklas genom att detaljbestämmelserna om frifisket förs samman i en särskild tabellbilaga. En del bestämmelser som inte längre anses ha betydelse rensas ut.
Allmänna bestämmelser
Den nya lagen avses gälla rätten till fiske samt fisket inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som särskilt anges gäller lagen även svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen. Sjöterritoriet omfattar inre vatten och territorialhavet. Territorialgränsen sträcker sig tolv nautiska mil utanför baslinjen, enligt lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. Enligt lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon omfattar den ekonomiska zonen det havsområde utanför territorialgränsen som regeringen bestämmer. Zonen får dock inte utsträckas över en avgränsningslinje som överenskommits med annan stat. Om överenskommelse saknas gäller mittlinjen som gräns.
Jämfört med gällande lag innebär förslaget att det uttryckligen anges att lagen inte bara gäller rätten till fiske utan även sättet för fiskets utövande.
Enskilt och allmänt vatten
Inledningsvis kan det finnas anledning att helt kort erinra om vad som är enskilt och allmänt vatten. Enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde är vattenområde i havet allmänt (allmänt vatten) där det ej ingår i fastigheterna (enskilt vatten). Enligt huvudregeln ("strandvattenregeln") är vatten inom 300 m från fastlandet eller ö om minst 100 m längd enskilt. I skärgårdar och bukter gäller en rad undantag, av vilka många kan hänföras till "enklavvattenregeln" resp. "kilometervattenregeln".
Förutom i havet finns allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
Lagförslaget innebär ingen ändring av gränsdragningen mellan enskilt och allmänt vatten.
Rätten till fiske
Rätten till fiske i enskilt vatten tillkommer även i fortsättningen fastighetsägaren. Vid olika kuststräckor och i de stora sjöarna (de ovan nämnda, och även Mälaren) finns bestämmelser om frifiske på enskilt vatten. I lagförslaget förs de olika frifiskebestämmelserna över till en särskild tabellbilaga, med rubriken Svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten.
I allmänt vatten får liksom hittills varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap. Utskottet tillstyrker, som närmare anförs i den fortsatta framställningen, regeringens förslag att redskapsbegränsning införs för fritidsfisket. Därigenom kommer det icke yrkesmässiga fisket att vidkännas inskränkning. Redskapsbegränsningen kommer att gälla både på allmänt vatten och på enskilt vatten där frifiske gäller. Någon redskapsbegränsning blir dock inte aktuell för handredskapsfiskare.
Definitioner
I likhet med vad som gäller nu innehåller lagförslaget en bestämmelse om vad som skall avses med fasta redskap. Dessa är 1) fiskebyggnad, 2) fiskeredskap med ledarm om redskapet är fastsatt vid bottnen eller stranden och avses stå kvar i mer än två dygn i följd.
I lagförslaget har dessutom intagits en definition av rörligt redskap. Detta är fiskeredskap som inte är fast redskap. Det innebär ingen saklig förändring.
Med handredskap avses enligt lagförslaget spö, pilk och liknande rörliga redskap som är utrustade med lina och högst tio krokar.
Definitionen av handredskap skiljer sig från den som år 1985 infördes i 20 a § fiskerättslagen i samband med införandet av det fria handredskapsfisket på enskilt vatten vid ostkusten och i de stora sjöarna. Orden "Ej heller får fiskemetoden som sådan kräva användning av båt" (det s.k. trollingförbudet) finns inte med i den nya definitionen av handredskap. Det innebär att fiske med handredskap även innefattar trollingfiske. I vissa fall har dock metoden trollingfiske uttryckligen undantagits i den ovannämnda tabellbilagan. Som framgår av denna bilaga gäller trollingförbudet på enskilt vatten i bl.a. vissa, närmare angivna kustområden i Östersjön och i de stora sjöarna. Förbudet gäller däremot inte på västkusten, Skånes kuster och Norrlandskusten.
I lagförslaget har även intagits definitioner av fisk och fiske.
Begreppet fisk skall enligt förslaget vidgas till att i fortsättningen även avse vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Rundmunnar (pirål och nejonöga) bör utan särskilt omnämnande kunna räknas som fisk i fiskelagstiftningen. Men alger skall inte omfattas av fiskelagstiftningen.
Med fiske avses enligt lagförslaget verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levande fisk.
Med yrkesmässigt fiske skall i fortsättningen avses fiske som bedrivs med stöd av yrkesfiskelicens eller av utländska fiskare med annat särskilt tillstånd att bedriva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium eller i Sveriges ekonomiska zon.
Det sistnämnda innebär att yrkesfiskelicens görs obligatorisk för den som vill bedriva yrkesmässigt fiske.
Som kommentar till de inledningsvis nämnda motionerna får utskottet anföra följande.
Som framhålls i motion Jo104 utgör fiskerätten en viktig del av fastighetsrätten. Den har utvecklats under seklernas gång och med anpassning till de skilda förhållanden som råder i skärgårdar, längs kusterna och i inlandsvattnen. Fiskereglerna i de forna danska och norska landskapen har utformats på ett annat sätt än vid Östersjökusten norr om Blekinge. 1950 års fiskerättslag innebar en kodifiering av tidigare lagstiftning och hävd, med viktiga drag av modernisering. Även det nu framlagda förslaget är i hög grad anpassat till gällande rätt. Dock finns det anledning att modernisera både lagens språk och dess struktur, där inte minst de olika frifiskereglerna vid skilda kuststräckor varit svåröverskådliga. Enligt utskottets mening är de förslag som lagts fram i hög grad präglade av respekten för den traditionella rätten, och syftet med motion Jo104 får anses tillgodosett såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2).
Yrkande 2 i motion Jo109 synes bygga på en missuppfattning. Som framgår av det anförda gäller inte förbudet mot sådant handredskapsfiske som kräver användning av båt ("trollingfiske" m.m.) längs bl.a. västkusten och Skånes kuster. Propositionen innebär ingen ändring av gällande rätt såvitt nu är i fråga. Motionsyrkandet avstyrks.
När det gäller frågan om utlänningars rätt till fiske finns det enligt utskottets mening ingen anledning att frångå regeringens förslag. De nuvarande bestämmelserna i fiskerättslagen tillkom efter en rekommendation av Nordiska rådet till regeringarna i Danmark, Norge och Sverige att genomföra lika bestämmelser för egna medborgare och medborgare från annat nordiskt land för havsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt. I och med förhandlingarna om ett EES-avtal och Sveriges ansökan om medlemskap i EG finns det skäl att i detta sammanhang reglera frågan om utlänningars fiskerätt. Ett EG-medlemskap innebär att medborgarna i EG-länderna i princip inte får diskrimineras. Med det anförda avstyrks motion Jo107 yrkande 2.
Fiskevården
Propositionen
I propositionen föreslås följande:
I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar
1. användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,
2. fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål,
3. fångst, ilandföring, införsel etc. av fisk som inte har viss minsta storlek etc.,
4. användning av redskap etc. som kan sprida kräftpest eller någon annan sjukdom.
Avsikten är att ersätta den nuvarande fiskeriförordningen, Fiskeriverkets författningar och länsstyrelsernas stadgor med
dels en av regeringen meddelad fiskeförordning med ett fåtal grundläggande föreskrifter för fiskevården i allmänhet,
dels tre av Fiskeriverket meddelade författningar med föreskrifter för fiskevården för havs- och kustvattnen samt Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland, inbegripet tillflödena till dessa vatten upp till första definitiva vandringshindret.
Jordbruksministern framhåller bl.a. följande.
I den nuvarande fiskerättslagen finns ett allmänt bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande.
Regeringen har i fiskeriförordningen bemyndigat Fiskeriverket att meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet är preciserat till att gälla föreskrifter som a) är grundade på internationella överenskommelser och rekommendationer, b) behövs till skydd för lax, öring och ål och c) behövs för fisket i Sveriges ekonomiska zon och i territorialhavet. Fiskeriverket får dessutom meddela föreskrifter som behövs för verkställigheten av fiskeriförordningen.
I fiskeriförordningen bemyndigas också länsstyrelsen att meddela föreskrifter.
-- -- --
Enligt min mening är det av flera skäl nödvändigt att genomföra en regelförenkling på fiskets område. Om på grund av reglernas komplexitet varken allmänheten eller ens de tillämpande myndigheterna kan entydigt avgöra vad som är tillåtet eller otillåtet riskeras att föreskrifterna helt förlorar sin effekt. En regelreformering ligger dessutom i linje med statsmakternas ambition att på alla områden göra de regler som behövs enklare och klarare.
-- -- --
För i princip allt fiske behövs vissa regler om fiskemetoder och fiskeredskap.
Enligt propositionen bör de fiskemetoder och redskapstyper som i dag är förbjudna vara förbjudna även i framtiden. Dessutom bör det undantag från gällande förbud mot fiske med redskap som kan spetsa fisk, nämligen det i dag tillåtna fisket med ålsax, slopas.
Som inledningsvis beskrivits föreslår regeringen att ansvaret för normgivningen skall fördelas så att regeringen i en fiskeförordning meddelar ett fåtal grundläggande bestämmelser för fiskevården i allmänhet medan Fiskeriverket i tre författningar meddelar bestämmelser för olika kustavsnitt och för de stora sjöarna.
Länsstyrelserna ges i fortsättningen inte någon befogenhet att meddela föreskrifter för fiskevården, men i andra avseenden kommer länsstyrelserna liksom hittills att ha ett betydande ansvar för fiskevården och fiskefrågor i övrigt. I propositionen nämns särskilt tillstånds- och dispensärenden samt förelägganden vid fall av vanvård.
Motionerna
Enligt motionerna Jo105 (c) yrkande 1 och Jo108 (s) yrkande 3 bör riksdagen besluta att användningen av ålsax i framtiden skall få ske på samma sätt som i dag. I motionerna 1991/92:Jo409 (s) och Jo403 (s) begärs en utvärdering av ålljustring som fiskemetod.
Enligt motion Jo99 (s) yrkande 2 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om Fiskeriverkets och länsstyrelsernas rätt att meddela föreskrifter för vandringsfiskarna lax, öring och ål samt andra hotade fiskbestånd även i andra vatten än vid kusterna och i de stora sjöarna. Motionärerna anser att länsstyrelserna bör behålla rätten att ställa upp föreskrifter för sötvattenområden exkl. de stora sjöarna. Fiskerättsägarna kan inte själva ta det ansvaret. Motion Jo103 (kds) yrkande 2 har samma utgångspunkt. Motionärerna betonar samarbetet mellan Fiskeriverket och länsstyrelserna och framhåller vikten av att insjöar och olika kustavsnitt särbehandlas utifrån sina biologiska och klimatiska förutsättningar.
Utskottets överväganden
Den nya fiskelagen måste liksom den nuvarande lagen innehålla ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs för fiskevården. För att den nödvändiga regelreformeringen skall komma till stånd bör bemyndigandet i den nya lagen utformas snävare och mera preciserat än vad som är fallet i fiskerättslagen.
Som framgår av redovisningen av propositionen föreslår jordbruksministern att antalet regler minskar och att vid sidan av en av regeringen utfärdad fiskeriförordning endast tre av Fiskeriverket utfärdade författningar skall finnas, nämligen en författning avseende Östersjön och Öresund, en avseende Kattegatt och Skagerrak och en avseende Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Länsstyrelserna bör enligt förslaget inte ges någon befogenhet att meddela föreskrifter för fiskevården.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att skyddsbehovet för laxen och öringen är sådant att det inte kan tillgodoses på annat sätt än genom en ingripande reglering. Fredningsområden för dessa arter bör finnas, och bestämmelserna bör kompletteras med förbud att under vissa tider fiska lax och öring längs våra kuster inom området innanför fyramilsgränsen. Regelsystemet bör omfatta även de stora sjöarna liksom tillflödena upp till det första definitiva vandringshindret.
Utskottet föreslår i det följande även att visst skydd införs för kräftbestånden i de stora sjöarna.
När det gäller länsstyrelsernas delaktighet i fiskevården finner utskottet mycket angeläget att den kompetens som finns hos länsfiskekonsulenterna utnyttjas och att den bibehålls på länsnivån. Vid den utfrågning som utskottet haft med Fiskeriverket framkom att verket i samband med utfärdande av sina föreskrifter har nära samråd med länsstyrelsernas fiskeenheter. Utskottet betonar vad som anförs i propositionen om länsstyrelsernas ansvar för att ingripa med förelägganden mot fiskerättshavare som vansköter sitt fiske. Det sagda bör även gälla i fråga om fiskevårdsområden. Enligt utskottets mening bör länsstyrelsens ansvarsområde kunna innefatta möjlighet att i akuta situationer fatta interimistiska beslut om skydd för hotade fiskbestånd i insjöar och älvar, i avvaktan på att eventuella föreskrifter meddelas av regeringen eller Fiskeriverket. Därmed tillgodoses syftet med motionerna Jo99 yrkande 2 och Jo103 yrkande 2 i väsentlig utsträckning. Något särskilt riksdagsuttalande i denna fråga synes inte påkallat.
I fiskeriförordningen kommer även föreskrifter som förbjuder eller begränsar användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap att införas. Enligt jordbruksministern bör de fiskemetoder och -redskap som i dag är förbjudna vara förbjudna även i framtiden. Utskottet biträder den uppfattningen. Något skäl att återinföra möjligheten att i Blekinge använda ljuster vid ålfiske finns inte, enligt utskottets uppfattning. Utskottet avstyrker därmed motionerna 1991/92:Jo409 och 1992/93:Jo403 om utvärdering av ålljustring som fiskemetod.
När det gäller förslaget i propositionen att vid fiske efter ål förbjuda användning av ålsax vill utskottet redovisa en avvikande mening. Utskottet har under beredningen kommit till slutsatsen att bruket av ålsax vars tänder är högst sex millimeter knappast kan anses innebära ett sämre djurskydd än andra metoder att hålla fast ålen under slakten. Det nuvarande tillståndet att använda sådan ålsax bör således finnas kvar. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motionerna Jo105 yrkande 1 och Jo108 yrkande 3.
Särskilt om sötvattenkräftan
Propositionen
I propositionen föreslås följande:
Med stöd av lagens bemyndiganden meddelas föreskrifter om skydd för kräftan och om kräftpest i de nya fiskeförfattningarna.
Motionerna
Enligt motion Jo104 (kds) måste vissa problem lösas som har samband med kräftfisket. Försöksutplantering av signalkräfta i de stora sjöarna har på sina håll visat mycket lovande resultat. Det ekonomiska värdet av ett framtida kräftfiske är stort. När kräftfisket återkommer i Hjälmaren kommer med sannolikhet många fiskeintresserade att lockas till det mycket exklusiva kräftfisket. Motionärerna förordar att utsättningar för uppbyggnad av kräftbestånden anförtros det yrkesmässiga fisket och fiskevattenägarna. Det bör anges vilka som skall få fiska kräftor i allmänt vatten (yrkande 3). Kräftfisket i enskilt vatten bör helt och odelat tillhöra vattenägarna (yrkande 4). Fiskeriverket bör skapa förutsättningar för en intensifierad forskning för att utveckla en resistent kräftstam som gör att den svenska flodkräftan kan bevaras och utvecklas (yrkande 5).
I motion Jo107 (nyd) påtalas möjligheten att skydda flodkräftbeståndet genom att förändra fiskbetets smittorisk. Fiskbetet bör snarast ersättas med ett annat bete, t.ex. potatis, för att praktiskt påverka kräftpestens utbredning (yrkande 3).
I den fristående motionen Jo410 yrkande 4 beaktas vattenägares och yrkesfiskets intressen kontra fritidsfiskets i insjöarna när vattenägare och yrkesfiskare lagt ner stor möda på utplantering av fisk och skaldjur.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen om utfärdande av föreskrifter om skydd för kräftan och om kräftpest i de nya fiskeförfattningarna. När det gäller det i motion Jo104 väckta förslaget om forskning hänvisar utskottet till att regeringen uppdragit åt Fiskeriverket att utreda möjligheten att öka flodkräftbeståndet i svenska vatten. En första rapport skall lämnas i september 1993. Om detta arbete skulle resultera i att det finns behov av ytterligare föreskrifter för vården av flodkräftbeståndet bör det ankomma på regeringen att meddela sådana föreskrifter.
Vad utskottet anfört om Fiskeriverkets utredning är ägnat att delvis tillgodose syftet med motion Jo104 yrkande 5. Motionen bör alltså inte föranleda något riksdagsuttalande i berörd del.
Utskottet utgår från att den nämnda utredningen även beaktar smittrisken genom kräftbetet. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo107 yrkande 3 påkallas inte.
Med anledning av förslagen i motion Jo104 om inskränkning av rätten att fiska kräftor på frifiskevatten och allmänt vatten får utskottet anföra följande.
Kräftpesten har drabbat flodkräftbeståndet så hårt att flodkräftan numera är utrotad i flertalet svenska kräftvatten. Däremot är signalkräftan i allmänhet immun mot kräftpesten. Dock är hon bärare av pesten. Flodkräftor kan därför inte återinplanteras i vatten där signalkräftan introducerats.
Under senare år har signalkräftor satts ut i flera av de stora sjöarna. Framför allt i Hjälmaren finns nu en kräftstam som börjar få ekonomisk betydelse. Utsättningen har till stora delar bekostats av fiskerättshavare och yrkesfiskare, men även med prisregleringsmedel och statliga bidrag.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kräftfisket efter hand som stammen växer till kan bli så populärt att beståndet hotas. Åtgärder bör därför redan nu vidtas för att reglera detta fiske. När det gäller frifiskevattnen förordar utskottet att riksdagen med anledning av motion Jo104 yrkande 4 beslutar att i tabellbilagan om svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten för Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland beträffande tillåtna fiskslag ange: "Alla utom kräftor" där det i regeringens förslag står Alla. Bilagan bör således utformas i enlighet med bilaga 2 till detta betänkande. Därmed blir även motion Jo410 yrkande 4 tillgodosett.
Vidare bör riksdagen med anledning av yrkande 3 i motionen som sin mening ge regeringen till känna att det i föreskrifterna för fiskevården enligt bemyndigandet i 19 § lagförslaget bör intas ett stadgande om reglering av kräftfisket på allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Enligt utskottets mening bör detta fiske i första hand reserveras för det yrkesmässiga fisket.
Utskottet tillstyrker att det i lagen förs in ett bemyndigande som ger stöd för behövliga föreskrifter om den naturvårdshänsyn som skall tas vid utövande av fiske.
Förhållandet mellan flera fiskande
Propositionen
I lagen införs hänsynsregler som skall gälla vid fiske och mellan fiskande inbördes. Nuvarande bestämmelse om förbud mot krokfiske inom en skyddszon runt fasta redskap utvidgas till att gälla även vattenbruksanläggningar. Den bör även avse andra rörliga redskap än krokredskap.
Motionerna
I motion Jo99 (s) yrkande 3 föreslås att skyddszoner på 100 meter vid fasta redskap och vattenbruksanläggningar bör gälla i alla vatten där yrkesfiske och vattenbruk förekommer samt att lov till fiske närmare än 100 meter endast skall kunna ges av redskapets eller vattenbruksanläggningens ägare. Likartade yrkanden framställs i motionerna Jo105 (c) yrkande 2 och Jo106 (kds).
Utskottets överväganden
Som jordbruksministern påpekar framstår flera av de bestämmelser som i dag reglerar förhållandet mellan flera fiskande som otidsenliga. I fortsättningen bör det finnas en allmän hänsynsregel och en bestämmelse om vem som har företräde till en fiskeplats. Regeln att en fiskande inte får lämna kvar redskap och andra föremål i onödan bör också finnas i den nya lagen.
Utskottet tillstyrker även förslaget att förbudet mot krokfiske inom ett skyddsområde runt vissa fiskeredskap bör utvidgas till att gälla också vattenbruksanläggningar samt att bestämmelsen även bör avse andra rörliga redskap än krokredskap. Som regeln är formulerad i lagförslaget gäller den endast i frifiskevatten och i allmänt vatten.
Förslagen i motionerna Jo99 yrkande 3, Jo105 yrkande 2 och Jo106 innebär att det i fiskelagen skall införas tvingande bestämmelser om skyddszoner kring fasta redskap m.m. även i enskilt fiskevatten där inget frifiske förekommer. Utskottet vill framhålla att det i de fall som avses i motionerna handlar om fiske som utövas resp. anläggningar som innehas med stöd av enskild fiskerätt eller civilrättsliga avtal. Frågor om förhållandet mellan rättsinnehavarna bör i dessa fall regleras genom sådana avtal eller -- i förekommande fall -- genom beslut av en fiskevårdsområdesförening. Utskottet anser inte att det finns anledning att införa offentligrättsliga, tvingande bestämmelser för att reglera sådana frågor som de berörda parterna själva har full frihet att disponera över. Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Fiskresursernas fördelning
Propositionen
Gällande bestämmelser
Grunden för allmänhetens rätt att fiska på allmänt vatten finns i 2§ fiskerättslagen. Bestämmelserna härrör från 1766 års fiskeristadga enligt vilken varje rikets undersåte skulle äga frihet att idka och sig till fördel använda fisket i öppna havet. Allmänhetens rätt att fiska i enskilt vatten har redovisats i det föregående. Därav framgår det att den s.k. frifiskerätten har utvecklats olika längs våra kuster. Av motiven till fiskerättslagen framgår att syftet med frifiskebestämmelserna längs Norrlandskusten i första hand var att tillgodose yrkesfisket. För Mälaren däremot anförde föredragande departementschefen (prop. 1950:60 s. 49) att han för egen del fann starka skäl tala för att befolkningen i städer och andra samhällen kring denna sjö borde ha tillgång till åtminstone något vatten där rekreationsfiske fritt kunde utövas. Detta synsätt var till indirekt fördel också för yrkesfiskarna genom att konkurrensen om fiskararrendena minskade.
Begränsningar i de angivna rättigheterna kan göras med stöd av det bemyndigande i fiskerättslagen som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Däremot är det i princip inte möjligt att ge företräde åt någon viss kategori fiskande. Av fiskerättslagens förarbeten framgår emellertid att vid en konflikt mellan olika kategorier av fiskande skall yrkesfiskets skäliga krav tillgodoses i första hand.
Någon möjlighet att med stöd av gällande regler prioritera en viss grupp av fiskande finns inte heller om konkurrensen avser utrymmet på fiskeplatsen. Fiske skall utövas efter den ordning i vilken de fiskande kommit till fiskeplatsen, om alla inte kan fiska samtidigt. Så länge en fiskande använder de redskap han har satt ut får han inte hindras i sitt fiske.
Från huvudprincipen i lagstiftningen att någon fördelning av fisket inte skall ske finns några undantag. Dessa gäller bl.a. att tillstånd att sätta ut fast redskap för lax-, örings- och ålfiske endast får ges till yrkesfiskare. Även trålfiske är förbehållet yrkesfisket.
Fördelningen mellan yrkesmässigt fiske och fritidsfiske
I propositionen föreslås följande.
I lagen införs ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter för fisket i allmänt vatten och frifiskevatten som begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske. Föreskrifterna skall inte gälla för den som innehar fisket med äganderätt eller har rätt till fiske på grund av nyttjanderätt som omfattar även annat fiske än det som är fritt för var och en.
Avsikten är att med stöd av bemyndigandet begränsa fritidsfiskets användning av mera fångstintensiva redskap till ett visst högsta antal redskap för varje fiskande.
Jordbruksministern pekar på att skärgårds- och kustbor ofta har behov av att bedriva flera olika verksamheter för att skaffa sig en skälig försörjning. Härvid spelar fisket en stor roll. En fiskande landsbygds- och skärgårdsbo, för vilken fisket är av väsentlig betydelse för försörjningen, kan ansöka om yrkesfiskelicens. För sådan licens skall inte nödvändigtvis krävas att fisket är den enda inkomstkällan, bara att denna skall vara väsentlig för försörjningen.
Detaljbestämmelser för redskapsanvändningen skall enligt propositionen lämnas av regeringen med stöd av ett bemyndigande i lagen. Som information lämnar jordbruksministern följande redogörelse för hur bestämmelserna bör utformas.
Jag anser att den tillåtna användningen av kroklinor, i likhet med de danska reglerna, bör avse högst sex linor utrustade med högst 100 krokar per lina. Jag är däremot inte benägen att överge meterbegränsningen för nät till förmån för den av danskarna använda och av vissa fiskare föreslagna begränsningen till vissa typer av garn. Det bör således vara tillåtet att använda högst 180 meter nät eller garn. Enligt min mening är det också tillräckligt för en fritidsfiskare att få använda högst sex ryssjor och högst sex burar. Med burar avses även tinor och mjärdar och liknande redskap. Det föreslagna antalet burar har för många framstått som väl litet för hummerfiske. Detta fiske kan dock utgöra en inkomstbringande verksamhet för det småskaliga yrkesfisket. Det finns därför särskilda skäl att vara restriktiv i fråga om fritidsfiskarnas tillgång till redskap för sådant fiske. Enligt min mening bör emellertid fritidsfiskare kunna tillåtas att använda upp till fjorton hummertinor utan att yrkesfiskets villkor försämras kännbart. Vid annat fiske bör däremot antalet vara begränsat till högst sex stycken burar.
Bestämmelserna bör även innebära en begränsning av det antal redskap som en fiskare sammanlagt får använda vid ett och samma tillfälle. Denna antalsbegränsning bör inte omfatta handredskap. Hummertinorna -- högst fjorton -- bör också lämnas utanför. När det gäller andra burar och nät eller garn, linor och ryssjor, bör det sammanlagda antalet sådana redskap inte få överstiga sex.
Motionerna
I motionerna lämnas olika synpunkter på hur redskapsbegränsningen skall utformas.
Enligt motion Jo99 (s) yrkande 1 bör redskapsbegränsningen för husbehovsfiske generellt innefatta 14 burar. Motionärerna anser inte heller att någon regel behöver finnas om begränsning av antalet redskap som får sättas ut samtidigt. Enligt motion Jo100 (m) föreligger behov av ändringar och förtydliganden i de i anslutning till fiskelagen utfärdade föreskrifterna. Samma nätlängd bör gälla som i Danmark. I motion Jo101 (s) föreslås ett tillkännagivande om redskapsbegränsning för husbehovsfiske i Halland och Bohuslän som innefattar högst 360 meter garn/nät, 20 tinor och 20 burar. Enligt motion Jo102 (s) bör redskapsbegränsningen för andra än yrkesfiskare omfatta högst 360 m garn/nät, 14 hummertinor, 14 andra burar och 6 ryssjor. I motion Jo103 (kds) yrkande 1 förordas följande högsta antal redskap: 6 normalgarn, 6 ryssjor eller 6 linor men sammanlagt 6 redskap. I motion Jo107 (nyd) yrkande 1 begärs begränsning av antalet redskap med hänsyn till lokala förhållanden. Enligt motion Jo108 (s) yrkande 2 bör begränsningen av antalet garn innebära sex stycken eller en maximal längd av 600 meter. Vidare yrkas att begränsningen bör införas under en försöksperiod på fem år (yrkande 4). I motion Jo109 (fp) yrkande 1 föreslås att begränsningen av nät/garn till 180 m ökas till 270 m, och enligt motion Jo416 (m) bör 900 m nät, 30 dubbla eller enkla ryssjor och 300 stycken krok få användas samtidigt.
Enligt motion Jo98 (-) utgör förslaget om begränsning av användningen av fiskeredskap ingrepp i fri- och rättigheterna och bör därför omarbetas.
Utskottets överväganden
Riksdagen begärde för ett år sedan att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag om begränsningar av husbehovs- och fritidsfiskares redskapsinsatser vid fiske med mängdfångande redskap på frifiskevatten och allmänt vatten. (1991/92:JoU20, rskr. 304). I det sammanhanget påpekade utskottet att det kustnära fisket med mängdfångande redskap i dag kan bedrivas med stor effektivitet från små båtar och med moderna redskap och att det förekommer missbruk av den fria fiskerätten. Redan 1973 års fiskevattensutredning uppmärksammade på sin tid att konfliktsituationer ibland uppstår till följd av konkurrens om t.ex. vissa fiskarter, fiskeplatser eller möjligheterna att sälja fångsten. Även 1981 års fiskekommitté uppmärksammade problemen. Principen att fiske på allmänt vatten och frifiskevatten bör vara fritt för var och en har emellertid intill senaste tid ansetts vara överordnad.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet tillfredsställande att regeringen nu föreslår redskapsbegränsningar för husbehovsfisket och fritidsfisket. Det finns i sammanhanget anledning betona att fastighetsägares och nyttjanderättshavares rätt att fiska på eget eller arrenderat vatten inte berörs av redskapsbegränsningarna. Utskottet delar jordbruksministerns mening att skärgårds- och kustbor ofta har behov av att bedriva fiske som binäring vid sidan av annan verksamhet. Utskottet tillstyrker därför, vilket framgår av den följande framställningen, förslaget att binäringsfiskare skall beviljas yrkesfiskelicens om inkomsterna från fisket har väsentlig betydelse för deras försörjning.
Utskottet har ingen invändning mot jordbruksministerns redogörelse för den åsyftade redskapsbegränsningen. Som framgår av motionerna föreslås flera varianter som avviker från regeringens förslag. Enligt utskottets mening bör det vara fullt möjligt för en husbehovsfiskare att tillgodose det egna hushållets behov av fisk med utnyttjande av de fiskeredskap som anges i propositionen och som redovisats ovan.
Genom att de som fiskar med större intensitet måste ha yrkesfiskelicens kommer Fiskeriverket att få bättre underlag för sina beståndsuppskattningar och sina beräkningar av hur stort fisketrycket i verkligheten är. Reformen gör det alltså möjligt att utforma fiskevårdsinsatserna med bättre kunskapsunderlag och därigenom förhoppningsvis förbättra fiskemöjligheterna längs våra kuster och i de stora sjöarna.
Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen bör avslå motionerna Jo98, Jo99 yrkande 1, Jo100, Jo101, Jo102, Jo103 yrkande 1, Jo107 yrkande 1, Jo108 yrkandena 2 och 4, Jo109 yrkande 1 samt Jo416.
Licens som krav för att bedriva yrkesfiske
Propositionen
Enligt nu gällande regler är rätten för svenska medborgare att bedriva yrkesfiske inte begränsad på annat sätt än att Fiskeriverket kräver innehav av yrkesfiskelicens för fiske i utländska zoner. Licensen utgör inte någon förutsättning för rätten att bedriva yrkesfiske. Licensens huvudsakliga verkan är att den utgör en förutsättning för att ett fiskeföretag skall komma i fråga för statligt ekonomiskt stöd i form av bl.a. prisstöd och rationaliseringsstöd. Yrkesfiskelicens meddelas med stöd av förordningen (1987:886) om licens för yrkesfiske.
I propositionen föreslås att det för rätt att bedriva yrkesfiske skall krävas yrkesfiskelicens. Sådan licens skall bara beviljas den för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Vid licensprövningen skall bl.a. fisktillgången beaktas. Yrkesmässigt fiske definieras i lagförslaget som fiske som bedrivs med yrkesfiskelicens.
Jordbruksministern anför bl.a. följande.
Med hänsyn till ett EES-avtal och det förhållandet att det inte finns biologiskt eller kommersiellt utrymme för någon utökad kapacitet inom det svenska yrkesfisket bör enligt min mening rätten till yrkesfiske även i Sverige göras beroende av ett administrativt beslut. Den enklaste lösningen är därvid att denna rätt kopplas till innehav av yrkesfiskelicens. Sådan licens bör ges efter en prövning som bl.a. avser huruvida det finns ett biologiskt utrymme för det som licenssökanden skall inrikta sig på.
-- -- --
Som en grundläggande förutsättning för att en fiskeföretagare skall beviljas yrkesfiskelicens bör gälla att han är stadigvarande bosatt i landet och bedriver ett fiske som är av väsentlig betydelse för hans försörjning. Enligt vissa remissinstanser bör behovet av stimulans för kust- och landsbygd beaktas vid licensgivning. Åtskilliga bedriver i dag fiske som bisyssla i jordbruket eller vid sidan av annan sysselsättning. Även för den som har fisket som binäring kan det ekonomiska tillskottet, om än litet i kronor räknat, vara av stor betydelse för hushållsekonomin. Detta måste beaktas vid licensgivning.
Andra former av binäringsfisket kan emellertid komma att bedömas annorlunda. Det förekommer att människor i våra kustsamhällen vid sidan av en heltidsanställning bedriver fiske som binäring. Normalt bör detta innebära att fiskeinkomsten inte kan anses som väsentlig för försörjningen. Med beaktande av att man måste se till en hel familjs möjligheter till försörjning i trakter med begränsade inkomstmöjligheter och begränsad samhällsservice kan det dock i vissa fall finnas anledning att anse att även sådana extrainkomster är väsentliga för försörjningen.
Pensionärernas möjlighet att få licens berörs av flera remissinstanser. Dagens licensregler utesluter ålderspensionärer. Detta undantag bör inte behållas i ett framtida system med obligatorisk licens för yrkesmässigt fiske. Det saknas anledning att i fråga om fisket avvika från vad som gäller på andra områden. Pensionärer som uppfyller villkoret att fisket skall vara av väsentlig betydelse för försörjningen bör därför få rätt att ansöka om och inneha yrkesfiskelicens under samma förutsättningar som övriga fiskare.
När en fråga om licens prövas första gången bör gälla att tillgången på fisk särskilt skall beaktas. Prövningen av tillgången på fisk avser den allmänna tillgången på fisk som lämpar sig för yrkesmässig fångst, inte tillgången på enstaka arter. En yrkesfiskare kan därmed inte heller redan genom licensen garanteras att få bedriva sitt fiske med inriktning på vissa arter.
Jordbruksministern framhåller vidare att yrkesfiskelicensen skall ha giltighet i alla vatten. Det är inte lämpligt att begränsa licensen geografiskt. Det kan finnas skäl för en ordning som innebär att licensen omprövas, förslagsvis vart femte år, varvid prövningen bör inskränka sig till fiskets betydelse för fiskarens försörjning. Licensen blir härigenom personlig och inte möjlig att överlåta i samband med en försäljning.
Motionerna
Enligt motion Jo99 (s) yrkande 6 bör riksdagen i ett tillkännagivande om yrkesfiskelicens framhålla att möjligheterna för ungdomar med begränsad rätt att "fiska in sig" med föreslagna begränsningar särskilt beaktas vid licensgivningen.
I motion Jo107 (nyd) yrkande 4 yrkas att utfärdande av licens inte skall ske efter tillgången på fisk, som anges i förslaget, utan efter bedömning av vederbörandes kompetens, och i yrkande 5 föreslås att utbildning vid gymnasiets fiskelinje anges som ett kompetenskrav för nya licenser. Enligt motion Jo108 (s) yrkande 1 bör de som fisket har betydelse för kunna erhålla licenser som utfärdas av länsstyrelsen.
Utskottets överväganden
När yrkesfiskelicensen infördes år 1978 framhöll utskottet att det var väsentligt att innehav av licens inte skulle utgöra ett krav för att utöva yrkesfiske. Däremot är licensinnehav ett villkor för erhållande av stöd enligt stödförordningen (prop. 1977/78:112, JoU23, rskr. 272). Sedan dess har utvecklingen, med Sveriges förhandlingar om ingående av ett EES-avtal och ansökan om medlemskap i EG, föranlett en annorlunda syn på frågan om ett obligatorium. Samtidigt vilar förslaget om redskapsbegränsning för husbehovs- och fritidsfisket på förutsättningen att även en binäringsfiskare skall kunna få yrkesfiskelicens om fisket är väsentligt för hans försörjning.
Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet regeringens förslag att det i fortsättningen skall krävas yrkesfiskelicens för rätt att bedriva yrkesfiske. För det stora flertalet av dem som i dag är yrkesfiskare innebär förslaget ingen förändring.
För binäringsfiskarna bör det inte heller utgöra någon svårighet att erhålla licens förutsatt att fisket utgör en väsentlig del av försörjningen. Utskottet betonar att väsentlig inte behöver innebära ett högt belopp i kronor för personer i glesbygd med flera olika sysselsättningar. Även försörjningsbördan bör beaktas.
Däremot bör som jordbruksministern framhåller licens normalt inte beviljas människor som vid sidan av heltidsanställning bedriver fiske som binäring. I vissa fall kan det dock finnas anledning att anse att även sådana extrainkomster är väsentliga för försörjningen. I propositionen anförs som exempel att man måste se till en hel familjs möjligheter till försörjning i trakter med begränsade inkomstmöjligheter och begränsad samhällsservice.
Utskottet delar jordbruksministerns mening att även pensionärer som i övrigt uppfyller villkoren bör få rätt att ansöka om och inneha yrkesfiskelicens.
I motion Jo99 framhålls betydelsen av att ungdomar skall ges möjlighet att fiska in sig och erhålla licens även om de inte kan uppvisa tidigare inkomst av fiske. Utskottet har ingen annan mening. Över huvud kan det förutsättas, när frågan om licens prövas första gången, att sökanden inte kan dokumentera några inkomster av fiske. I sådana fall får en bedömning av den framtida inkomsten göras på grundval av de uppgifter sökanden lämnar om sitt planerade fiske och sina förhållanden i övrigt. Licensen får beviljas för viss tid. En förnyelse av en licens skall föregås av en prövning huruvida fisket fortfarande är av väsentlig betydelse för licensinnehavarens försörjning. Med det anförda får motionens syfte anses tillgodosett såvitt nu är i fråga (yrkande 6).
Med anledning av yrkande 4 i motion Jo107 får utskottet framhålla att licensprövningen givetvis innefattar en allmän bedömning av sökandens förmåga att bedriva ett fiske som ger honom försörjning. Motionsyrkandet avstyrks.
Enligt motion Jo107 yrkande 5 skall utbildning vid "gymnasiets fiskelinje" anges som ett kompetenskrav för nya licenser. Utskottet erinrar om att det inte finns någon speciell fiskelinje i gymnasieskolan. I den nya gymnasieskola som nu successivt byggs upp enligt riksdagens beslut år 1991 (1990/91:UbU16) finns det 16 s.k. nationella program, däribland ett naturbruksprogram. Inom ramen för naturbruksprogrammet finns vissa möjligheter till fiskeriutbildning. När det gäller vuxna licenssökande bör tilläggas att möjligheterna att erhålla kommunal yrkesorienterad vuxenutbildning, enligt vad utskottet inhämtat, är ytterst begränsade. Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Utskottet avstyrker motion Jo108 yrkande 1 med yrkande att länsstyrelsen skall kunna utfärda yrkesfiskelicens. Utskottet biträder jordbruksministerns mening att det inte är lämpligt att begränsa licensen geografiskt. Det får förutsättas att länsstyrelsernas bedömning inhämtas vid utfärdandet.
Avgiftsbemyndigande
Enligt 36 § lagförslaget får avgift tas ut för Fiskeriverkets och länsstyrelsernas tillståndsgivning. Avgift får även tas ut för annan verksamhet i form av myndighetsutövning.
I motion Jo99 yrkande 4 framhålls att myndighet som föreskriver avgifter för verksamheten skall iaktta största möjliga restriktivitet.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna, men vill framhålla att avgiftsuttaget sammanhänger med möjligheten att över huvud utöva verksamhet som inte är budgetfinansierad. Det får förutsättas att myndigheterna inte tar ut högre avgifter än vad som är motiverat. Motionen bör inte föranleda någon särskild åtgärd i denna del.
Bilagan till lagförslaget
I motionerna Jo99 (s) yrkande 5 och Jo105 (c) yrkande 3 påpekas att texter i lagförslagets bilaga, s. 14 i propositionen, omkastats. Som motionärerna anfört bör regeln om svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten (i området väster om Torhamnsudde vid Blekinge läns södra kust) bibehållas i nuvarande skick. Riksdagen bör besluta i enlighet med motionerna.
Vidare bör hänvisningen till 8 § i tabellbilagan avseende Skånes västra kust m.m. ändras till 10 §.
Riksdagen bör med de ändringar som föranleds av utskottets ställningstagande i det föregående anta regeringens förslag till fiskelag, lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden, lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, lag om ändring i vattenlagen (1983:291) samt lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Övrigt
Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang ta upp ett antal motioner väckta under allmänna motionstiden 1991/92 resp. under allmänna motionstiden 1992/93 till behandling.
I motion 1991/92:Jo401 (s) föreslås införandet av fritt fiske med vanligt enkelt metspö i alla svenska vatten. Utskottet erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen avslagit liknande motioner och avstyrker även denna motion.
I motion 1991/92:Jo402 (m) påtalas den konkurrens som kan råda mellan fiske och fritid. Värdefulla fiskeområden bör skyddas mot ankring så att fiske kan bedrivas utan att redskap riskerar att förstöras eller att bottnarna rivs upp till skada för fisket, anser motionärerna. Utskottet får i detta avseende erinra om att fiskeredskap skall vara utmärkta genom bojar. Från och med år 1994 skall även rörliga redskap märkas ut. Allmänheten har att ta hänsyn till detta. Med det anförda avstyrks motionen.
I motion 1991/92:Jo411 (m) begärs skyndsam utvärdering av det fria fiskets konsekvenser och förslag om ett eventuellt avskaffande av det fria fisket samt förslag om nya vägar för att stärka fiskevården. Utskottet erinrar härvidlag om att Fiskeriverket har utvärderat konsekvenserna av det fria handredskapsfisket. Av propositionen framgår att uppdraget har remissbehandlats och att frågan bereds i regeringskansliet. Jordbruksministern har för avsikt att vid ett senare tillfälle återkomma till regeringen i frågan. Med det anförda avstyrks motionen.
Enligt motion 1991/92:Jo414 (m, fp) bör lagen om fiskevårdsområden, LOFO, utvärderas och ses över. Enligt vad utskottet erfarit vid utfrågningen av Fiskeriverket har några allvarligare anmärkningar inte förekommit mot lagen om fiskevårdsområden. Utskottet utgår från att verket följer utvecklingen och vid behov företar en utvärdering av lagens funktion och tillämpning. Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionen synes inte påkallat.
I motionerna 1991/92:Jo418 (c) och 1991/92:Jo430 (s) begärs en översyn av nu gällande regler för rätten till fiske på vissa fastigheter så att strandägare får rätt till fiske. Utskottet vill för sin del framhålla att det snarare är regel än undantag att fiskerätten i de situationer som avses i motionen inte ingår i avstyckningar till sommarstugetomter längs kusten. Avsikten har varit att inte stycka upp fiskerätten i alltför många delar. Motionerna avstyrks.
Enligt motion 1992/93:Jo410 (kds) yrkande 1 bör den del av den statliga kreditgarantin, ämnad för fiskenäringen, som inte utnyttjats användas i konsoliderande syfte. Utskottet erinrar med anledning härav om att kreditgarantin ingår som en del av stödet till yrkesfisket enligt förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. Dess uppgift är bl.a. just den som anges i motionen, nämligen att utnyttjas i samband med konsolidering av ett fiskeföretag. Motionsyrkandets syfte får därmed anses tillgodosett.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fiskerätten och äganderätten att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkandena 1 och 2,
2. beträffande handredskapsfiske i Öresund att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo109 yrkande 2,
3. beträffande utlänningars fiskerätt att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 2,
4. beträffande länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 2 och 1992/93:Jo103 yrkande 2,
res. 1 (s)
5. beträffande användning av ålsax att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo105 yrkande 1 och 1992/93:Jo108 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande ålljustring att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo409 och 1992/93:Jo403,
7. beträffande forskning om flodkräftan att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkande 5,
8. beträffande skyddet för flodkräftan att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 3,
9. beträffande kräftfiske i enskilt vatten att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo104 yrkande 4 och 1992/93:Jo410 yrkande 4 antar förslaget till fiskelag såvitt avser 9 § med den ändringen att det i bilagan till lagförslaget såvitt avser Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland under rubriken Tillåtna fiskslag anges Alla utom kräftor,
res. 2 (s) - delvis
10. beträffande kräftfiske i allmänt vatten att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo104 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (s) - delvis
11. beträffande skyddszon runt fasta redskap m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 3, 1992/93:Jo105 yrkande 2 och 1992/93:Jo106,
res. 3 (s)
12. beträffande redskapsbegränsning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo98,1992/93:Jo99 yrkande 1, 1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo102, 1992/93:Jo103 yrkande 1, 1992/93:Jo107 yrkande 1, 1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4, 1992/93:Jo109 yrkande 1 och 1992/93:Jo416,
res. 4 (nyd) res. 5 (s)
13. beträffande ungdomars möjlighet att erhålla yrkesfiskelicens att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo99 yrkande 6,
14. beträffande kompetens som kriterium för erhållande av licens att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 4,
res. 6 (nyd)
15. beträffande krav på utbildning att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 5,
16. beträffande licens utfärdad av länsstyrelse att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo108 yrkande 1,
17. beträffande tillämpningen av avgiftsbemyndigande att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo99 yrkande 4,
18. beträffande fisket vid Blekinge läns södra kust, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 5 och 1992/93:Jo105 yrkande 3 beslutar att bilagan till lagförslaget såvitt avser områdena vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde), vid Skånes västra kust och vid kusten i Hallands län samt Göteborgs och Bohus län skall ha den lydelse som framgår av bilaga 2,
19. beträffande förslaget till fiskelag i övrigt att riksdagen antar förslaget till fiskelag i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,
20. beträffande fiskevårdsområden att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,
21. beträffande Sveriges ekonomiska zon att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
22. beträffande vattenlagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
23. beträffande Sveriges sjöterritorium att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium,
24. beträffande fritt fiske med vanligt metspö att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo401,
25. beträffande konkurrens mellan fiske och fritid att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo402,
26. beträffande konsekvenserna av det fria handredskapsfisket att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo411,
27. beträffande översyn av lagen om fiskevårdsområden att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo414,
28. beträffande vissa strandägares rätt att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo418 och 1991/92:Jo430,
29. beträffande statlig kreditgaranti att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo410 yrkande 1. Stockholm den 25 maj 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Sverre Palm (s) och Carl Olov Persson (kds).
Reservationer
1. Länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter (mom.4)
Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "När det" och på s. 13 slutar med "inte påkallat" bort ha följande lydelse:
När det -- -- -- (= utskottet) -- -- -- om fiskevårdsområden. Utskottet biträder även förslaget i motion Jo99 om att länsstyrelsen vid akut uppkommande behov snabbt skall kunna ingripa med tidsbegränsat skydd för hotade fiskbestånd, även i insjöar och älvar. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma bestämmelser för att ge länsstyrelserna sådana befogenheter utan att Fiskeriverkets ensamrätt att utfärda fiskevårdsföreskrifter sätts i fråga och utan att syftet med den föreslagna regelreformeringen och förenklingen åsidosätts.
Vad utskottet anfört om länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter bör riksdagen med anledning av motionerna Jo99 yrkande 2 och Jo103 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 2 och 1992/93:Jo103 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kräftfiske i enskilt och allmänt vatten (mom. 9 och10)
Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet delar" och på s. 15 slutar med "yrkesmässiga fisket" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid inte att de förslag som väcks i motion Jo104 om inskränkning i frifisket i de stora sjöarna bör bifallas. Det frifiske som gäller kan inte anses utgöra något hot mot kräftbeståndet. I vatten där frifisket innefattar även andra rörliga redskap än handredskap kommer den begränsning av antalet redskap (högst sex burar) som föreslås i det följande att möjliggöra kontroll av kräftfisket. Detsamma gäller fisket på allmänt vatten i de stora sjöarna. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jo104 yrkandena 3 och 4 samt motion Jo410 yrkande 4. Någon ändring av tabellbilagan till fiskelagen såvitt nu är i fråga bör således inte göras.
dels att utskottets hemställan under 9 och 10 bort ha följande lydelse:
9. beträffande kräftfiske i enskilt vatten att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo104 yrkande 4 och 1992/93:Jo410 yrkande 4 antar förslaget till fiskelag såvitt avser 9 §,
10. beträffande kräftfiske i allmänt vatten att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkande 3,
3. Skyddszon runt fasta redskap (mom. 11)
Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Förslagen i" och på s. 16 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder även den uppfattning som redovisas i motionerna Jo99 yrkande 3, Jo 105 yrkande 2 och Jo106 att samma skyddsregel bör gälla även i enskilt vatten som inte är frifiskevatten, om inte annat avtalas mellan de berörda parterna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändring av stadgandet. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i berörda delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande skyddszon runt fasta redskap att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 3, 1992/93:Jo105 yrkande 2 och 1992/93:Jo106 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Redskapsbegränsning (mom. 12)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet har" och på s. 19 slutar med "samt Jo416" bort ha följande lydelse:
När det gäller utformningen av redskapsbegränsningen ansluter sig utskottet till förslaget i motion Jo107. Begränsningen av antalet redskap och deras storlek är viktig för att ge så många fiskeintresserade som möjligt en verklig chans till ett fiske. Det är därför viktigt att begränsningen av redskap anpassas till lokala förhållanden efter olika delar av kuststräckorna. Regeringen bör återkomma med information om hur begränsningen avses bli utformad för att tillgodose detta önskemål. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av yrkande 1 i motionen. Med det anförda avstyrks motionerna Jo98, Jo99 yrkande 1, Jo100, Jo101, Jo102, Jo103 yrkande 1, Jo108 yrkandena 2 och 4, Jo109 yrkande 1 samt Jo416.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande redskapsbegränsning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo107 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo98, 1992/93:Jo99 yrkande 1, 1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo102, 1992/93:Jo103 yrkande 1, 1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4, 1992/93:Jo109 yrkande 1 samt 1992/93:Jo416 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Redskapsbegränsning (mom. 12)
Sverre Palm (s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet har" och på s. 19 slutar med "samt Jo416" bort ha följande lydelse:
Fiskets betydelse för en levande kustregion är mycket stort. Husbehovsfisket i vårt land har gamla anor och utgör en genuin kulturtradition. Den av regeringen föreslagna redskapsbegränsningen är för långt gående och tar inte i tillräcklig grad hänsyn till vedertagen sedvänja.
Utskottet anser det viktigt att reglerna upplevs rättvisa och inte för begränsande samt anpassade till de olika kustfiskarnas lokala förutsättningar.
En för kusten anpassad redskapsbegränsning är enligt utskottets mening: högst 360 m nät eller garn, 14 hummertinor och högst 14 kräft- och/eller krabburar/tinor samt 6 ryssjor. Utskottet anser inte heller att det finns anledning att ytterligare begränsa redskapsanvändningen genom att tillåta användning av högst 6 redskap samtidigt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande redskapsbegränsning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo102 samt med avslag på motionerna 1992/93:Jo98, 1992/93:Jo99 yrkande 1, 1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo103 yrkande 1, 1992/93:Jo107 yrkande 1, 1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4, 1992/93:Jo109 yrkande 1 och 1992/93:Jo416 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kompetens som kriterium för erhållande av licens (mom. 14)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Med anledning" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo107 yrkande 4, att utfärdande av licens inte skall ske efter tillgången på fisk utan efter bedömning av vederbörandes kompetens. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande kompetens som kriterium för erhållande av licens att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo107 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Bilaga 1
Bilaga 2 Utskottets förslag