Förmynderskapslagstiftningen
Betänkande 1994/95:LU3
Lagutskottets betänkande
1994/95:LU03
Förmynderskapslagstiftningen
Innehåll
1994/95 LU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1993/94:251 om förmynderskapslagstiftningen jämte två motioner. Den ena motionen, som väckts med anledning av propositionen, rör frågan om förvaltningen av försäkringsbelopp som tillfaller en omyndig. I den andra motionen, som väckts under den allmänna motionstiden 1993/94, tas upp frågor om förvaltning av omyndigs värdehandlingar och ställföreträdares skyldighet att ge in en förteckning till överförmyndaren över egendom som tillfallit den omyndige.
I propositionen lämnas ingående förslag om ändrade regler beträffande förmyndares, förvaltares och gode mäns förvaltning av egendom samt tillsynen över sådan förvaltning. Syftet med förslagen är att modernisera reglerna på området och anpassa dessa till dagens situation. Reformen innebär en avreglering utan att berättigade skyddsintressen sätts åt sidan. Förslagen bygger också på principen att domstolarna skall handlägga enbart sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. De förmynderskapsärenden som är av övervägande förvaltningsnatur bör sålunda handläggas av förvaltningsmyndigheter och inte av domstolar. Med tillämpning av dessa principer föreslås i propositionen att de särskilda reglerna om redovisning och kontroll av förmyndares förvaltning skall inskränkas väsentligt beträffande föräldrars förvaltning av barns egendom. Som huvudregel skall gälla att överförmyndarens kontroll av föräldraförvaltningar skall vara inriktad på fall där värdet på barnets tillgångar överstiger åtta gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall i huvudsak nuvarande regler gälla. Vid sidan av att egendom kan överlämnas till särskild förvaltning öppnas enligt förslaget en möjlighet att ställa förvaltningen av viss egendom under kontroll. Sådan särskild överförmyndarkontroll skall gälla för egendom som har tillfallit en underårig genom gåva, arv, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, om det har föreskrivits i ett gåvovillkor, ett testamentsförordnande eller ett förmånstagarförordnande.
Förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap skall enligt förslaget inte längre skrivas in vid domstol. Tingsrätterna föreslås dock ha kvar ärenden som rör förordnande och entledigande av förmyndare. Domstolarna skall vidare behålla uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och upphörande av förvaltarskap och godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Frågorna om förordnande och entledigande av förvaltare och sådan god man föreslås flyttade från domstolarna till överförmyndarna. Behörigheten att fatta beslut om förordnande av god man enligt 11 kap. 1--3 §§ föräldrabalken skall enligt förslaget som huvudregel flyttas från tingsrätterna till överförmyndarna. Överförmyndarens beslut skall kunna överklagas till tingsrätt.
Enligt propositionen skall vidare tillsynen över överförmyndarna flyttas från tingsrätterna till länsstyrelserna.
Vårdnads- och förmynderskapsbegreppen föreslås i propositionen renodlade. Om inte någon av ett barns föräldrar kan vara vårdnadshavare skall vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. De särskilt förordnade vårdnadshavarna skall också därigenom bli förmyndare för barnet, om inte särskilda skäl talar däremot.
De nya reglerna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1995.
Utskottet tillstyrker propositionen med några smärre lagtekniska justeringar samt avstyrker motionerna.
Propositionen
I proposition 1993/94:251 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i föräldrabalken,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
5. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,
6. lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset,
7. lag om upphävande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,
8. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,
9. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
10. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
12. lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande,
13. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
14. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
15. lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,
16. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
17. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
18. lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300).
Lagförslagen har intagits som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:251
1994/95:L1 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt reglering beträffande bankspärr av försäkringsbelopp.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:L410 av Carl Fredrik Graf (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagen om vård av omyndigs värdehandlingar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av beloppsgräns i samband med arvsavstående.
Utskottet
Allmän bakgrund
Föräldrabalken (FB) skiljer mellan vårdnad och förmynderskap. Den som har hand om vårdnaden har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall bl.a. se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda (6 kap. 2 § FB). Vårdnadshavaren företräder också barnet i personliga angelägenheter (6 kap. 11--13 §§ FB). Hit räknas bl.a. slutande av arbetsavtal. Förmyndaren å sin sida har att sörja för den omyndiges person samt att förvalta den omyndiges förmögenhet och företräda honom i andra angelägenheter än de personliga (13 kap. 1 § FB).
Enligt huvudregeln i FB är föräldrar vårdnadshavare för sina barn (6 kap. 2 §). Enligt 10 kap. 2 § FB är båda föräldrarna gemensamt förmyndare för barn som står under deras vårdnad, de är legala förmyndare. För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare. Föräldrars ställning som förmyndare följer alltså utan särskilt beslut av deras egenskap av vårdnadshavare. Om ingendera av ett barns föräldrar är lämplig som vårdnadshavare eller om båda föräldrarna har avlidit, skall en eller flera förmyndare förordnas särskilt (6 kap. 7--9 §§ FB). Förmyndaren blir då också vårdnadshavare för barnet.
Även en vuxen person kan behöva bistånd med att förvalta sin egendom, bevaka sin rätt m.m. I 11 kap. FB finns bestämmelser om att rätten i olika situationer skall förordna en god man för att företräda personer som av skilda anledningar inte i full utsträckning kan representera sig själva. Sålunda skall rätten, om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, förordna god man för honom, om det behövs (11 kap. 4 §). Andra typer av godmanskap är mera begränsade och avser ofta vissa speciella uppgifter, t.ex. att bevaka bortovarandes eller okända arvingars eller testamentstagares rätt vid utredningen av ett dödsbo (se bl.a. 11 kap. 1--3 §§). En närmare redogörelse för godmanskapen lämnas i avsnittet Behörigheten att fatta beslut i förmynderskapsärenden nedan.
Om någon, beträffande vilken det föreligger en sådan situation som sägs i 11 kap. 4 § FB, är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten förordna förvaltare för honom eller henne (11 kap. 7 § FB). Förvaltare får dock inte förordnas, om det är tillräckligt att god man förordnas eller att den enskilde på något annat mindre ingripande sätt får hjälp. Kännetecknande för förvaltarskapet är att den för vilken förvaltare förordnas, till skillnad från vad som gäller vid godmansförordnande, förlorar sin rättshandlingsförmåga helt eller delvis och att förvaltaren i motsvarande utsträckning får rätt att ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning.
Tingsrätten beslutar enligt gällande regler om anordnande av förvaltarskap och godmanskap samt förordnar och entledigar förmyndare, förvaltare och gode män. Vissa förmynderskap samt godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in hos tingsrätten (12 kap. 1 och 2 §§ FB). Beslut om inskrivning antecknas i den s.k. förmynderskapsboken som förs kommunvis.
Såväl föräldrars som andra ställföreträdares förvaltning står under tillsyn av överförmyndarna (se 17 kap. FB). Överförmyndare väljs en för varje kommun (19 kap. 1 § FB). Kommunerna kan dock besluta att i stället för överförmyndare inrätta en överförmyndarnämnd. Överförmyndarna bestämmer i dag i stor utsträckning hur de förvaltade medlen skall användas och placeras. Föräldrar och andra ställföreträdare har vidare en långtgående redovisningsskyldighet för förvaltningen gentemot överförmyndaren.
Överförmyndarnas verksamhet står under tillsyn av tingsrätterna (19 kap. 18 § FB). Tillsynen skall i första hand ske genom årliga inspektioner.
Propositionens allmänna inriktning
I propositionen pekas på att de i dag gällande förvaltningsreglerna på förmynderskapsområdet i huvudsak går tillbaka på 1924 års förmynderskapslag. Regleringen kännetecknas framför allt av en strävan att skapa trygghet för att den omyndiges medel bevaras och ger en skälig avkastning. Enligt propositionen är det uppenbart att lagstiftningen även i fortsättningen bör bygga på den principen. Mot dagens regler kan det dock anföras att de är mycket detaljerade och många av dem dessutom svårtolkade. Regelsystemet speglar enligt propositionen en äldre tids syn på ekonomiska förhållanden. Det kan, anförs det, starkt ifrågasättas om det verkligen behövs en så ingripande reglering som den nuvarande för att lagstiftningens syfte skall tillgodoses.
I propositionen framhålls att de nuvarande reglerna i princip inte gör skillnad mellan fall när det är den omyndiges föräldrar som är förmyndare och den situationen att förmynderskapet utövas av en särskilt förordnad förmyndare. Det kan därför ifrågasättas om det inte bör gälla olika förvaltningsregler beroende på vem som är förmyndare. I de flesta fall har föräldrar en naturlig intressegemenskap med sina barn, vilken i regel inte har någon motsvarighet när förmyndaren är särskilt förordnad. Det kan också, anförs det vidare, på goda grunder ifrågasättas om det nuvarande detaljerade systemet har en förankring hos det stora flertalet föräldrar som har hand om sina barns egendom. Enligt propositionen talar således övervägande skäl för att tiden är mogen för en modernisering av reglerna om ställföreträdares förvaltning av myndlingars egendom och särskilt med inriktning på en minskad detaljstyrning vad gäller föräldrars förvaltning. I propositionen pekas vidare på att lagstiftning som rör domstolarnas verksamhet under senare år präglats av en strävan att renodla verksamheten. Med det avses att domstolarna i princip bör handlägga endast ärenden som verkligen kräver domstolsprövning och syssla med endast sådana uppgifter som faller inom ramen för vad som kan kallas rättskipning i egentlig mening. I propositionen görs bedömningen att nämnda princip bör gälla även på förmynderskapsområdet. De förmynderskapsärenden som är av övervägande förvaltningsnatur bör sålunda handläggas av förvaltningsmyndigheter.
I propositionen föreslås också att vårdnads- och förmynderskapsbegreppen renodlas. Om ingen av ett barns föräldrar kan vara vårdnadshavare, skall vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. De särskilt förordnade vårdnadshavarna skall också därigenom bli förmyndare för barnet, om inte särskilda skäl talar mot det. På detta sätt betonas enligt propositionen starkare att vårdnaden är det primära.
Propositionen grundas på förslag som lämnats av Förmynderskapsutredningen i betänkandet (SOU 1988:40) Föräldrar som förmyndare. I betänkandet behandlas frågor om förvaltningen av egendom som tillhör en underårig eller den som har god man eller förvaltare. Vidare behandlas överförmyndarnas och tingsrätternas verksamhet på förmynderskapsområdet. Frågor om överförmyndarnas och tingsrätternas hantering av förmynderskapsärenden behandlas även av Domstolsutredningen i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Även den utredningens överväganden i nämnda hänseenden ligger till grund för förslagen i förevarande proposition.
Egendomsförvaltningen
Gällande ordning i huvuddrag
Den som är förmyndare för ett barn, i regel föräldrarna, ansvarar i denna egenskap i princip för förvaltningen av barnets medel. Den omyndige råder dock i princip själv över sina arbetsinkomster och över egendom som har tillfallit honom genom gåva eller testamente med villkor att egendomen skall förvaltas av den omyndige själv (9 kap. 3 och 4 §§ FB). Vidare kan den som vill ge eller testamentera egendom till en omyndig eller sätta in en omyndig som förmånstagare till försäkring förordna att egendomen skall stå under särskild förvaltning av annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för denne (13 kap. 1 § andra stycket FB).
Föräldrars, liksom förordnande förmyndares, gode män och förvaltares förvaltning, är vidare underkastade en omfattande samhällskontroll. Motsvarande kontroll gäller också förordnade förmyndares, gode män och förvaltares förvaltning. Gällande regelsystem innehåller t.ex. ingående bestämmelser om hur omyndigas medel skall placeras. Reglerna härom finns i 15 kap. FB och i KK (1974:1048) om placering av omyndigs medel m.m. Huvudprincipen är att pengar skall sättas in på räntebärande konto hos bank. Efter insättningen är kontot i princip spärrat på så sätt att pengarna får tas ut endast efter samtycke av överförmyndaren. Undantag gäller dock beträffande medel som behövs för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom. Sådana medel får sättas in på ospärrat konto. Ställföreträdarna får också placera barnens tillgångar i värdehandlingar. Vissa värdehandlingar får införskaffas utan överförmyndarens samtycke, medan andra, t.ex. aktier, endast får förvärvas efter att samtycke har lämnats. Om värdet av den omyndiges -- eller den som företräds av en god man eller förvaltare -- värdehandlingar uppgår till mer än två basbelopp, skall handlingarna deponeras i bank och får inte tas därifrån utan tillstånd av överförmyndaren. Bankernas skyldigheter rörande förvaring och förvaltning av deponerade värdehandlingar regleras i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar. Även andra åtgärder av förmyndarna kräver samtycke av överförmyndaren. Bl.a. gäller det tagande av lån för den omyndiges räkning och förfogande över fast egendom som den omyndige äger.
Ställföreträdarna har också en långtgående redovisningsskyldighet gentemot överförmyndaren (16 kap. 2 och 5 §§ FB). De skall sålunda i princip ge in förteckningar över egendom som tillfaller den omyndige samt lämna årsräkningar med en redogörelse för sin förvaltning.
Propositionens förslag
När det gäller föräldrars förvaltning av sina barns egendom föreslås i propositionen att det område som skall kontrolleras av överförmyndarna i princip avgränsas från det okontrollerade området genom en beloppsgräns. Ett värde motsvarande åtta gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (1962:381) föreslås därvid som lämpligt gränsvärde.
I propositionen föreslås vidare att den kontrollerade förvaltningen bör upphöra först om tillgångarna sjunkit i värde i så väsentlig grad att det med tillräcklig säkerhet kan slås fast att värdenedgången inte endast är tillfällig. Förvaltningen bör därför övergå till att vara fri, om värdet av egendomen sjunker under hälften av beloppsgränsen för kontrollerad förvaltning.
Att överförmyndarkontroll inträder innebär att föräldrarna inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar överstigit nämnda gränsbelopp skall ge in en förteckning över egendomen till överförmyndaren. Detsamma gäller om egendom tillfallit en omyndig med villkor om att förvaltningen av den skall stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll). Föräldrarna skall vidare, om egendomens värde överstiger gränsbeloppet, lämna in en årsräkning över förvaltningen till överförmyndaren. En sådan årsräkning skall också alltid lämnas om barnen äger fast egendom.
De föreslagna reglerna om överförmyndarkontroll innebär vidare att värdehandlingar, t.ex. aktier, i princip skall säljas så snart det lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den omyndige att en värdehandling behålls. Den omyndiges tillgångar får dock utan överförmyndarens samtycke placeras i bl.a. obligationer, skuldförbindelser utfärdade av kreditmarknadsbolag, andelar i värdepappersfonder samt allemanssparande. Förvärv av aktier kräver enligt förslaget emellertid överförmyndarens samtycke. Beträffande penningmedel innebär förslaget att medlen, om de inte behövs för den underåriges löpande behov och inte heller placeras i värdehandlingar eller på annat godkänt sätt, skall göras räntebärande genom att sättas in på bank.
Vad gäller uttag av bankmedel föreslås huvudregeln bli att föräldrar över huvud taget inte skall behöva samtycke härför av överförmyndaren. Överförmyndaren skall emellertid ha kvar möjligheten att vid behov föreskriva att penningmedel skall placeras på spärrad räkning.
I propositionen föreslås vidare att strängare regler skall vara kvar i fråga om vissa förvaltningsåtgärder och viss egendom, oavsett värdet på den förvaltade egendomen. Sålunda krävs enligt propositionen överförmyndarens samtycke för överlåtelse av och inteckning i fast egendom samt upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendom. Kravet på överförmyndarens samtycke för skuldsättning av barnet skall också finnas kvar. Någon förändring av det principiella förbudet för föräldrar att ge bort sina barns egendom, såvida det inte är fråga om sedvanliga gåvor som inte står i missförhållande till barnets ekonomiska villkor, föreslås inte heller. Någon principiell förändring föreslås inte heller beträffande en omyndigs möjligheter att driva rörelse. Sålunda får föräldrar över huvud taget inte låta en omyndig driva rörelse, om han eller hon är under 16 år. Den som har fyllt 16 men inte 18 år skall dock enligt förslaget få driva bokföringspliktig rörelse endast med överförmyndarens samtycke.
I propositionen föreslås vidare att tvånget att deponera värdehandlingar i bank skall upphöra och att lagen om vård av omyndigs värdehandlingar upphävs.
Enligt propositionen skall belopp som tillfaller en underårig på grund av arv eller testamente, av den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet sättas in på spärrat konto i bank, om beloppet antingen är större än två basbelopp eller tillkommer den omyndige med villkor om särskild överförmyndarkontroll. Detta skall gälla även i fråga om försäkringsbelopp som tillfaller den underårige eller utbetalning som härrör från individuellt pensionssparande. Utbetalaren skall genast underrätta förmyndaren och överförmyndaren om utbetalningen.
I propositionen föreslås vidare att överförmyndaren, när det av särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen, får bestämma bl.a. att reglerna om kontrollerad förvaltning helt eller delvis skall tillämpas på en fri förvaltning, att penningmedel skall sättas in på ett spärrat bankkonto som kräver samtycke för alla uttag, att värdehandlingar skall förvaltas av värdepappersinstitut eller att betalning till den underårige skall sättas in på ett spärrat konto.
I propositionen föreslås också en möjlighet att överföra egendom med villkor om överförmyndarkontroll. Ett sådant villkor skall enligt förslaget kunna ges förutom vid gåva även i testamente eller som villkor i förmånstagarförordnande vid försäkring eller vid pensionssparande. För att undvika sammanblandning med den kontroll som följer av FB:s huvudregel föreslås den nu angivna kontrollen kallas särskild överförmyndarkontroll.
När det gäller förvaltning som utövas av förordnade förmyndare föreslås i propositionen att i stort sett samma regler skall gälla som för de föräldraförvaltningar som avser egendom till ett värde över gränsen på åtta basbelopp.
Vad sedan gäller gode män och förvaltare föreslås i propositionen att de i förvaltningshänseende behandlas på samma sätt som förordnade förmyndare. Det innebär inte någon ändring av gällande rätt.
Motionerna
I motion 1994/95:L1 av Kenth Skårvik (fp), som väckts med anledning av propositionen, anförs att föräldrar i princip bör få sköta barnens ekonomi utan inblandning av överförmyndare. Enligt motionären är dock en särreglering motiverad beträffande försäkringsbelopp som tillfaller underårig. Propositionen innebär att sådana belopp skall sättas in på spärrat konto, om det gäller större belopp än två basbelopp. Motionären anser att förslaget bör ändras så att alla försäkringsbelopp oavsett storlek som tillfaller en omyndig obligatoriskt skall placeras på spärrat konto i bank. En sådan reglering skulle enligt motionären göra överförmyndarens roll mindre utsatt och eliminera alla misstankar om godtycke vid spärrandet av försäkringsbelopp endast i vissa fall. Detta skulle också, anförs det vidare, på effektivast möjliga sätt skydda barnens försäkringsbelopp från att förbrukas till annat än barnets bästa. I motionen hemställs att vad som sålunda anförts ges regeringen till känna.
Enligt motion 1993/94:L410 av Carl Fredrik Graf (m) om förmynderskap och omyndigs värdehandlingar, vilken väckts under den allmänna motionstiden 1994, finns detaljer i gällande lagstiftning som det finns anledning att överväga. Till att börja med anser motionären att vissa av en banks skyldigheter i fråga om förvar och förvaltning enligt lagen om vård av omyndigs värdehandlingar, bl.a. skyldigheten att varje år till överförmyndaren översända vissa uppgifter rörande förvaltningen, borde inskränkas till att gälla endast om tillgångarna överstiger två gånger basbeloppet. Motionären yrkar att vad som sålunda anförts bör ges regeringen till känna (yrkande 1). Motionären tar också upp frågan om en förmyndares skyldighet att till överförmyndaren inge förteckning över den egendom som tillfaller en omyndig genom ett arvsavstående. Enligt motionen bör en nedre beloppsgräns införas för en sådan skyldighet. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som sålunda anförts i motionen (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Utskottet stöder propositionens huvudsyfte att förenkla reglerna på förmynderskapsrättens område och anpassa dessa till dagens förhållanden. Som framhålls i propositionen är det särskilt angeläget att väsentligt inskränka kontrollreglerna beträffande föräldrars förvaltningar av sina barns egendom. En förenkling av regelsystemet beträffande föräldrars förvaltning måste innebära att ett större antal förvaltarskap primärt ställs utanför överförmyndarens direkta kontroll. Härigenom får, som anförs i propositionen, överförmyndarna möjlighet att koncentrera kontrollen på de förvaltarskap där kontroll framstår som särskilt motiverad.
När det gäller frågan hur det kontrollerade området skall avgränsas vill utskottet erinra om att Förmynderskapsutredningen föreslog en avgränsning efter egendomens ursprung. Förslaget innebar att föräldrarna i princip själva, utan inblandning från överförmyndaren, skulle få förvalta egendom som barnet fått i gåva medan kontrollen skulle kvarstå vid förvaltning av egendom som barnet fått genom arv eller testamente eller som förmånstagare till försäkring med anledning av dödsfall. Utskottet delar de farhågor som uttalas i propositionen för de tillämpningssvårigheter en sådan princip torde leda till, bl.a. när det gäller att avgöra vilken egendom som omfattas av kontroll. Som anförs i propositionen är en regel som utgår från en värdegräns betydligt enklare att tillämpa för såväl föräldrar som överförmyndare; värdet på den omyndiges tillgångar, oavsett hur värdegränsen uppnås, avgör om överförmyndarkontrollen inträder. Gränsvärdet får emellertid inte sättas för lågt så att huvudsyftet med reformen, att avlasta de flesta föräldraförvaltningar överförmyndarkontroll, urvattnas. Utskottet anser att den nivå på gränsbeloppet som föreslagits i propositionen är väl avvägd. Enligt utskottets mening finns det skäl att anta att de sålunda angivna förutsättningarna för att en generell kontroll av föräldrars förvaltningar skall bli tillämplig bättre överensstämmer med vad föräldrar i allmänhet uppfattar som ett motiverat intrång i deras privata sfär. Det i sin tur torde bidra till att reglerna bättre än i dag efterlevs i de fall kontroll från överförmyndaren inträder. Genom avregleringen bör överförmyndarna också få bättre möjligheter att kunna följa upp sina ärenden.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker den föreslagna innebörden av en allmän överförmyndarkontroll beträffande föräldrars förvaltning av sina barns egendom.
Som framgått av redogörelsen för propositionens förslag kan en motsvarande kontroll åstadkommas genom villkor om särskild överförmyndarkontroll i samband med gåva, i testamente eller i förmånstagarförordnande. Utskottet tillstyrker denna möjlighet för den som vill överföra egendom till en underårig att försäkra sig om att egendomen kommer barnet till nytta.
Utskottet övergår härefter till propositionens förslag i fråga om ställföreträdares egendomsförvaltning, vilka aktualiserats genom motionerna i ärendet. Först behandlar utskottet därvid det spörsmål som tas upp i motion 1994/95:L1 om direktinsättning av försäkringsbelopp m.m. i bank.
Propositionen innebär bl.a. att försäkringsbelopp, utbetalningar från pensionssparkonton samt utbetalningar från dödsbon på grund av bodelning, arv eller testamente som tillfaller en omyndig eller den som företräds av god man eller förvaltare skall, om medlen är större än två basbelopp, sättas in på ett spärrat konto. Vad särskilt gäller underårigas situation kan det, som påpekas i propositionen, röra sig om mycket stora belopp som skall betalas ut till barn när det gäller såväl arv som försäkringsersättningar m.m. Ett barn befinner sig ofta i en särskilt behövande situation när ifrågavarande medel betalas ut, eftersom barnets försörjare kan ha avlidit eller barnet skadats och behöver särskilt kostsam vård eller hjälp i framtiden. Ett sätt att tillgodose barnets behov av extra skydd i dessa situationer är, som anförs i propositionen, att inte omedelbart lämna över förvaltningsrätten över de utbetalade medlen till föräldern utan ge överförmyndaren en möjlighet att överväga om situationen har förändrats på ett sådant sätt att det finns anledning att ge särskilda föreskrifter rörande förvaltningen av de medel som tillkommer den underårige.
Utskottet har inte något att erinra mot en regel av föreslagen innebörd och anser i likhet med propositionen att det inte finns någon anledning att i sammanhanget behandla medel som tillfaller den som har en förordnad förmyndare eller den som företräds av en god man eller förvaltare på annat sätt. Utskottet delar vidare propositionens bedömning att en undre värdegräns bör dras så att inte systemet betungas i onödan. Den gräns på två gånger basbeloppet, över vilken alla utbetalningar av nu avsett slag skall sättas in på spärrat konto, är enligt utskottet lämplig. Vad särskilt gäller underårigas skyddsintresse i sammanhanget vill utskottet erinra om den möjlighet till särskild överförmyndarkontroll som den som överför egendom av ifrågavarande slag kan föreskriva enligt förslaget.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker propositionens förslag till reglering av direktinsättning i bank av försäkringsbelopp m.m. och avstyrker motion 1994/95:L1.
Vad sedan gäller frågan om förvar och förvaltning av omyndigs värdehandlingar, som aktualiseras genom motion 1993/94:L410 yrkande 1, vill utskottet anföra följande.
Som anförs i propositionen har plikten att deponera omyndigs värdehandlingar i bank nödvändiggjort en omfattande lagreglering, dels i FB, dels i den särskilda lagen om vård av omyndigs värdehandlingar, vilken gör hanteringen av värdepapper tungrodd. Så som redovisas i propositionen har också systemet med deponering av de fysiska värdehandlingarna alltmer förlorat i betydelse till följd av utvecklingen mot att registrera aktier och andra finansiella instrument i kontobaserade system. Utskottet har mot bakgrund härav inte något att erinra mot att de relativt ålderdomliga reglerna om krav på deponering hos bank av värdehandlingar och om banks detaljerade skyldigheter beträffande förvar och förvaltning av sådan egendom nu anpassas till dagens förändrade värdepappersmarknad. De bestämmelser som sålunda föreslås i FB i detta hänseende fyller enligt utskottets mening väl reformens allmänna syfte att förenkla och modernisera regelsystemet. De nya reglerna innebär att överförmyndaren skall ha möjlighet att i enskilda fall ingripa med föreskrifter om att den underåriges värdehandlingar skall förvaltas av bank eller annat värdepappersinstitut. Om ett sådant beslut meddelas skall förmyndarna träffa avtal med värdepappersinstitutet om att värdehandlingarna skall förvaras och förvaltas där. Villkoren härför skall godkännas av överförmyndaren. Beträffande sådana rättigheter som är registrerade enligt aktiekontolagen (1989:827) kan förmyndarna nöja sig med ett mindre omständligt förfarande, nämligen att låta registrera på aktiekontot att samtycke krävs för att förfoga över rättigheten. -- De förslag till bestämmelser som nu redovisats har också sin motsvarighet i propositionen beträffande förvaltning som handhas av förordnad förmyndare, god man eller förvaltare.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandet får anses tillgodosett genom de förslag till modernisering och förenkling av förvaltningen av omyndigas värdehandlingar som nu föreslås. Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
I motion L410 behandlas dessutom frågan om att införa en beloppsgräns för skyldigheten för förmyndare att ge in en förteckning till överförmyndaren över den egendom som tillfaller den omyndige genom avstående av arv (yrkande 2).
Som framgått innebär propositionen att föräldrar i princip skall till överförmyndaren lämna en förteckning (samt en årsräkning som avser förvaltningen) över sina barns egendom först när värdet på barnets tillgångar genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt kommit att överstiga åtta gånger gällande basbelopp.
Utskottet har ovan uttalat sitt stöd för den förenkling av regelsystemet beträffande föräldrars förvaltning som den angivna inriktningen av en generell överförmyndarkontroll innebär. Förslaget ligger enligt utskottet också i linje med motionärens önskemål om vissa lättnader i redovisningsskyldigheten för förmyndare. Motion L410 påkallar således inte heller i denna del någon riksdagens vidare åtgärd.
Vad därefter särskilt gäller förvaltning genom förordnade förmyndare, gode män och förvaltare är det, som uttalas i propositionen, en rimlig ståndpunkt att ett större mått av samhällskontroll är erforderligt beträffande de förvaltningar som här är i fråga jämfört med föräldrars förvaltning i allmänhet. Det synes därvid i enlighet med vad som förordas i propositionen ändamålsenligt att låta i huvudsak samma mått av kontroll gälla som för de föräldraförvaltningar som avser ett högre värde på egendomen. Utskottet anser vidare att de förenklingar och uppmjukningar av överförmyndarkontrollen som föreslås även för förordnade förmyndares m.fl. förvaltningar är behövliga. Inte minst gäller detta, som utskottet ovan berört, de relativt otympliga och otidsenliga reglerna om deponering av värdehandlingar i bank.
Utskottet vill avslutningsvis i detta avsnitt framhålla att propositionen innebär en tämligen betydande förenkling av regelsystemet beträffande föräldrars förvaltningar i allmänhet. Det är väsentligt att en så pass genomgripande reform följs upp och utvärderas relativt snart. Inte minst gäller detta frågan om avregleringen leder till att lagstiftningens grundläggande syfte att trygga de omyndigas egendom riskerar att komma i kläm. Utskottet utgår från att regeringen ser till att en sådan uppföljning och utvärdering av reformen kommer till stånd.
Med hänvisning till det anförda, och då utskottet inte har något att erinra mot propositionens förslag beträffande egendomsförvaltningen, tillstyrker utskottet propositionen i denna del.
Behörigheten att fatta beslut i förmynderskapsärenden
Gällande ordning
Tingsrätterna handlägger i dag som första instans i princip två grupper av ärenden på förmynderskapsområdet. Den ena gruppen avser frågor om anordnande, omprövning eller upphörande av godmanskap eller förvaltarskap. Vidare prövar tingsrätterna frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare, god man eller förvaltare.
Om en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte kan utöva förmynderskapet, skall rätten enligt 11 kap. 1 § FB förordna en god man som har till uppgift att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter. En god man skall också förordnas, om förmyndaren i ett ärende om entledigande tillfälligt skilts från förmynderskapet i avvaktan på ett slutligt beslut.
En förmyndare, förvaltare eller god man får inte företa rättshandlingar för den underåriges eller huvudmannens räkning, om ställföreträdaren eller hans make har ett eget intresse att bevaka eller om ställföreträdaren samtidigt är ställföreträdare för den med vilken den underårige eller huvudmannen skall ingå rättshandlingen. I sådana fall skall rätten förordna en god man att företräda den underårige eller huvudmannen (13 kap. 2 § och 11 kap. 2 § FB).
När ett dödsbo utreds, skall god man i vissa fall förordnas för bortovarande känd eller okänd arvinge eller testamentstagare som inte kan bevaka sin rätt eller förvalta sin lott i boet (11 kap. 3 § första stycket 1--3 FB). I 11 kap. 3 § första stycket 4--6 FB regleras bl.a. fall då god man skall förordnas för blivande rättsägare när det är ovisst vem som skall bli ägare till viss egendom eller då det i testamente föreskrivits att egendom skall förvaltas av god man.
Rätten skall vidare, då någon för en familjerättslig talan mot en person som det inte går att få tag i, förordna god man för att bevaka den bortovarandes rätt i saken (18 kap. 1 § äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket FB).
I ett ärende om förordnande av förvaltare skall den som ansökningen avser företrädas av en god man, om han inte skulle förstå vad det är fråga om, eller om han skulle lida allvarlig skada av att få del av ansökningen (20 kap. 2 § andra stycket FB). Rätten förordnar god man i detta fall.
Enligt 11 kap. 4 § FB slutligen skall rätten, om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, förordna god man för honom, om det behövs.
Propositionens förslag
I propositionen föreslås att tingsrätterna skall ha kvar ärenden som rör förordnande och entledigande av förmyndare. Vidare skall domstolarna enligt förslaget behålla uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och upphörande av förvaltarskap liksom att besluta om anordnande, omprövning och upphörande av sådant godmanskap som avses i 11 kap. 4 § FB. Däremot föreslås i propositionen att ärenden om förordnande och entledigande av förvaltare resp. av god man enligt 11 kap. 4 § FB flyttas över från tingsrätterna till överförmyndarna.
Frågor om godmanskap enligt 11 kap. 1 § och 2 § FB föreslås som huvudregel också flyttade från tingsrätterna till överförmyndarna. Detsamma är förslaget beträffande beslut om god man för bortavarande eller okända arvingar och testamentstagare eller för blivande rättsägare m.fl. (11 kap. 3 § FB).
Slutligen skall enligt propositionen rätten även i framtiden förordna god man i mål enligt äktenskapsbalken eller FB.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen att domstolarna i princip i första instans endast skall syssla med sådana förmynderskapsärenden som verkligen kräver domstolsprövning och att frågor som mer är av förvaltningskaraktär kan lyftas bort från tingsrätterna och handläggas av förvaltningsmyndighet. Denna uppfattning ligger också i linje med den allmänna inriktningen på den översyn av domstolarnas uppgifter och arbetssätt, innefattande bl.a. arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter, som nu pågår på grundval av Domstolsutredningens betänkande i frågan (se SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Utskottet har inte något att erinra mot den funktionsfördelning som med tillämpning av dessa principiella utgångspunkter nu föreslås mellan tingsrätt och överförmyndare i fråga om förmynderskapsärendena. Starka rationalitetsskäl talar enligt utskottets mening för att de flesta ärenden på området kan överflyttas från tingsrätterna till överförmyndarna. De ärenden där rättssäkerhetsaspekterna gör sig tyngst gällande, såsom ärenden om förordnande av förmyndare och anordnande av förvaltarskap resp. godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB, bör emellertid, som föreslås, ligga kvar på domstol i första instans.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande överflyttning av flertalet förmynderskapsärenden till överförmyndaren. Utskottet vill samtidigt framhålla att propositionen i denna del -- i förening med främst förslaget om överflyttande av tillsynsuppgiften till överförmyndarna -- innebär att ett ökat ansvar läggs på överförmyndarna. Även här vill utskottet understryka vikten av att förändringarna följs upp och utvärderas relativt snart. Utskottet vill också understryka betydelsen av att de kompetenshöjande insatser som, med anledning av överförmyndarnas utvidgade uppgifter, kan bli erforderliga kommer till stånd redan under övergångstiden fram till det att reformen avses träda i kraft, nämligen den 1 juli 1995.
Tillsyn över överförmyndarna
Gällande ordning
Enligt nuvarande bestämmelser utövar tingsrätten tillsyn över överförmyndarnas verksamhet. Ett led i tillsynen är rättens inspektion av överförmyndaren. Vid inspektionen skall rätten granska dels förmynderskapsböcker och förteckningar över ärenden som rör förmynderskap som inte är inskrivna, dels stickprovsvis utvalda ärenden. Rättens roll som tillsynsmyndighet kommer härutöver till uttryck bl.a. i bestämmelsen i 13 kap. 6 § FB om skyldighet för förmyndare m.fl. att ge inte bara överförmyndaren utan också rätten de upplysningar som infordras. Förutom den rena tillsynsverksamheten förekommer också en relativt omfattande rådgivning från tingsrätternas sida gentemot överförmyndarna.
Propositionens förslag
I propositionen föreslås att tillsynen över överförmyndarna skall flyttas från tingsrätterna till länsstyrelserna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar propositionens bedömning att tillsynsverksamheten är en uppgift av förvaltningskaraktär som inte bör ligga på tingsrätterna. Som anförs i propositionen finns det även andra principiella motiv som stöder denna uppfattning. När det gäller val av förvaltningsmyndighet anser utskottet i likhet med propositionen att flera starka skäl talar för att länsstyrelserna i fortsättningen skall ha hand om denna uppgift. I enlighet med vad utskottet ovan uttalat är det av vikt att även den förändring som föreslås i förevarande sammanhang angående tillsynsverksamheten följs upp och utvärderas, och utskottet utgår från att så sker inom relativt snar framtid. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i ifrågavarande del.
Övrigt
Utskottet har inte någon erinran mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt med undantag för några mindre lagtekniska justeringar enligt följande.
Som en följd av att det i propositionen föreslås att rätten skall behålla ärenden om anordnande (och omprövning och upphörande) av förvaltarskap -- men däremot inte ärenden om förordnande av förvaltare -- bör, vilket förbisetts i propositionen, en ändring vidtas också i 20 kap. 2 § andra stycket FB. Utskottet förordar att bestämmelsen erhåller den lydelse som framgår av utskottets förslag i bilaga 2.
Utskottet har vidare uppmärksammat en felaktighet i propositionen när det gäller ingressen till förslaget till lag om ändring i FB. Beträffande 20 kap. FB avser ingressen enligt sin föreslagna lydelse 2 a--4, 6 och 8 §§. Paragraferna 2 b och 2 c i detta kapitel skall emellertid inte omfattas av förslaget till ändring i FB. Ingressen till detta förslag bör därför erhålla den i bilaga 3 som utskottets förslag betecknade lydelse.
Slutligen förordar utskottet en lagteknisk justering beträffande propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) (lagförslag 18). Sistnämnda ändringslag träder i kraft den 1 januari 1995, medan den i förevarande sammanhang aktuella ändringen avses träda i kraft den 1 juli 1995. Förevarande ändring bör därför rätteligen göras i kyrkolagen. Propositionens lagförslag nr 18 bör sålunda avslås och riksdagen anta det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i kyrkolagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande ny förmynderskapslagstiftning att riksdagen
dels beslutar att 20 kap. 2 § föräldrabalken skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2,
dels med avslag på motionerna 1993/94:L410 och 1994/95:L1 antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken med den ändringen att ingressen skall ha i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i ärvdabalken, lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset, lag om upphävande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar, lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott, lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande, lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827), lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
dels med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1223) om ändring i kyrkolagen (1992:300) antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).
Stockholm den 15 november 1994
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Per Stenmarck (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Rolf Dahlberg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Stig Rindborg (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Göran R Hedberg (m).
Propositionens lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Bilaga 1
2 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken
3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s.1) om samäganderätt
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset
7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar
8 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
9 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott
11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande
13 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
14 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor
15 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn
16 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)
17 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Av utskottet framlagt förslag till ändrad lydelse av 20 kap. 2 § föräldrabalken Bilaga 2
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
20 kap. 2 §
Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 11 kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger att förordna god man.
I ett ärende om I ett ärende om anordnande förordnande av av förvaltarskap eller förvaltare eller utvidgning utvidgning av ett av ett förvaltarskaps förvaltarskaps omfattning, omfattning, där den där den enskilde enskilde uppenbarligen inte uppenbarligen inte förstår vad saken förstår vad saken gäller eller skulle lida gäller eller skulle lida skada av att få del av skada av att få del av handlingarna i ärendet, handlingarna i ärendet, skall rätten förordna en skall rätten förordna en god man enligt 11 kap. att god man enligt 11 kap. att företräda den enskilde i företräda den enskilde i ärendet och bevaka hans ärendet och bevaka hans eller hennes rätt. eller hennes rätt.
En god man som avses i första eller andra stycket skall samråda med den för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.
Av utskottet framlagt förslag till ändrad lydelse av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken Bilaga 3
Regeringens förslag Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs i Härigenom föreskrivs i fråga om fråga om föräldrabalken2 dels att föräldrabalken2 dels att 10 kap. 12 §, 11 kap. 27 10 kap. 12 §, 11 kap. 27 §, 12 och 17 kap., 19 kap. §, 12 och 17 kap., 19 kap. 17 § samt 20 kap. 5 § 17 § samt 20 kap. 5 § skall upphöra att gälla, skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 11 kap. 28 dels att nuvarande 11 kap. 28 § och 19 kap. 18 § skall § och 19 kap. 18 § skall betecknas 11 kap. 27 § betecknas 11 kap. 27 § respektive 19 kap. 17 §, respektive 19 kap. 17 §, dels att den nya 19 kap. 17 dels att den nya 19 kap. 17 § skall ha följande § skall ha följande lydelse, dels att 1 kap. 4 lydelse, dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 3, 7 och 9 §, 2 kap. 3, 7 och 9 §§, 3 kap. 5 §, 4 §§, 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 a och 10 §§, 6 kap. 5 a och 10 §§, 6 kap. 2, 3, 7--10, 17 och 21 kap. 2, 3, 7--10, 17 och 21 §§, 7 kap. 2 §, 9 §§, 7 kap. 2 §, 9 kap. 1, 4 och 5 §§, 10 kap. 1, 4 och 5 §§, 10 kap. 3--7, 9, 11, 13 och 18 kap. 3--7, 9, 11, 13 och 18 §§, 11 kap. 1--4, 7, 8, §§, 11 kap. 1--4, 7, 8, 13--26 §§, 13--16 kap., 13--26 §§, 13--16 kap., 19 kap. 5, 9, 10 och 14 19 kap. 5, 9, 10 och 14 §§, 20 kap. 2 a--4, 6 §§, 20 kap. 2, 2 a, 3, och 8 §§, 21 kap. 8 § 4, 6 och 8 §§, 21 kap. 8 samt rubrikerna till 13--16 § samt rubrikerna till kap. skall ha följande 13--16 kap. skall ha lydelse, dels att det i balken följande lydelse, dels att skall införas ett nytt det i balken skall införas kapitel, 12 kap., samt fyra ett nytt kapitel, 12 kap., nya paragrafer, 6 kap. 10 a--c samt fyra nya paragrafer, 6 §§ och 11 kap. 3 a §, kap. 10 a--c §§ och 11 av följande lydelse. kap. 3 a §, av följande lydelse. 2 Balken omtryckt 1990:1526.
Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 41 kap. 27 § kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 kap. 27 §1
Prästlönefonder och Regeringen får meddela församlingskyrkors eller föreskrifter om hur domkyrkors fastighetsfonder prästlönefonder och skall göras församlingskyrkors eller räntebärande på samma domkyrkors fastighetsfonder sätt som föreskrivs om får placeras. omyndigs medel.
Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgångar får placeras på något annat sätt.
Av den avkastning som stiftens prästlönefonder samt församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder har från obligationer, bankmedel och andra fordringar samt aktier och andelar i värdepappersfonder skall årligen avsättning ske till kapitalet med ett belopp som svarar mot värdeminskningen på grund av inflationen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 1 Senaste lydelse 1993:1323