Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor

Anf. 56 Christina Oskarsson (S)

Fru talman! Ledamöter och åhörare! När vi i dag ska debattera civilutskottets betänkande nr 17 är det försäkringsfrågor och skadeståndsrättsliga frågor det handlar om. För eventuella åhörare vill jag berätta att det är frågor som berör ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar, överfallsskyddet i hemförsäkringen, nedsättning av försäkringsersättning, information vid försäkringsfall, könsneutrala försäkringspremier, trafikförsäkringen i framtiden, försäkringsbolagens insyn i belastningsregistret, jämkning av trafikskadeersättning och handläggning av trafikskadeärenden. Det handlar också om skadeståndsansvar för atomskador, skadeståndsansvar för multinationella företag och hundägares skadeståndsansvar. Fru talman! Jag hinner naturligtvis inte prata om alla de här viktiga frågorna, men jag börjar med att yrka bifall till reservation 7 i betänkandet. Jag vill samtidigt tydliggöra att jag står bakom alla våra reservationer och särskilda yttranden. Fru talman! Flera av de motionsyrkanden som finns i betänkandet rör frågor som vi har debatterat tidigare i samband med att vi beslutade om en ny försäkringsavtalslag. Överfallsskyddet i hemförsäkringen är en av dessa. Då fanns det krav från bland andra Centerpartiet på att vi skulle lagstifta så att överfallsskyddet i hemförsäkringen även skulle gälla för personer som utsatts för våld av en medförsäkrad familjemedlem. I dagens betänkande kan jag inte se att det kravet finns kvar från Centerpartiet. Det ska bli intressant att höra varför Centerpartiet har gett upp det. Den socialdemokratiska regeringen startade på internationella kvinnodagen förra året, alltså den 8 mars 2006, en utredning för att se hur man på bästa sätt skulle kunna lösa problemet så att det kunde utgå ersättning från hemförsäkringen även när en försäkringstagare hade utsatts för våld i hemmet av en närstående. Nu förväntar vi oss naturligtvis att den borgerliga regeringen fortsätter det arbete som vi startade. När det gäller information vid försäkringsfall, till exempel vilka försäkringar som en avliden person hade, och nedsättning av försäkringsersättningen när den som är försäkrad är medvållande till skada gjorde vi också förändringar och förtydliganden i bestämmelserna i den nya försäkringsavtalslagen. Vi utgår nu ifrån att den borgerliga regeringen kommer att följa upp de här frågorna för att se att den nya lagstiftningen efterlevs precis i enlighet med vad riksdagen uttalade i samband med beslutet om en ny försäkringsavtalslag. Fru talman! Den dagen olyckan är framme och vi drabbas av en olycka i trafiken är det av stor betydelse att vi kan känna förtroende för det försäkringsbolag som har att hantera vårt ärende och att handläggningstiden inte blir orimligt lång. Vi anser att den som råkat ut för en trafikskada måste få en betydligt starkare ställning i förhållande till försäkringsbolagen. Därför gav den socialdemokratiska regeringen i uppdrag till Finansinspektionen och Socialstyrelsen att ta fram förslag som skulle förbättra rättssäkerheten för dem som har drabbats av en trafikskada. De skulle också se över hur hanteringen av trafikskadeärendena skulle kunna förkortas. Det kom förslag, bland annat från Socialstyrelsen, om att Trafikskadenämnden skulle ges möjlighet att begära prövning av tvistiga och svårbedömda skadeärenden hos Socialstyrelsens rättsliga råd. På så sätt skulle de skadelidande få sina skador bedömda av en oberoende expertgrupp. Finansinspektionen kom också med två rapporter med förslag. Tyvärr hann inte den socialdemokratiska regeringen ändra lagstiftningen, men enligt utskottsmajoriteten bereds nu förslagen inom Regeringskansliet. Vi anser att regeringen bör prioritera detta arbete och snarast återkomma till riksdagen med förslag som stärker de trafikskadades ställning. Fru talman! Den borgerliga utskottsmajoriteten har i betänkandet välkomnat den borgerliga regeringens initiativ att utreda förslaget om att överföra statens kostnader för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning till trafikförsäkringen. Ett av skälen som anges är att en sådan förändring skulle medföra stora samhällsekonomiska vinster i form av ökad trafiksäkerhet, förbättrad rehabilitering och minskade skadekostnader. När försäkringsbolagen kommer att hantera hela skadekostnaden ska också de försäkringstagare som sköter sig få lägre premier. Det kan väl knappast ha undgått någon som har bil eller något annat motorfordon att det redan i dag är så att försäkringsbolagen gör riskbedömningar och differentierar premierna vi betalar utifrån ålder, kön, vad vi har för motorfordon, var vi bor, hur mycket vi kör med mera. Ett utvidgat ansvar för trafikförsäkringen, likt det som den borgerliga regeringen nu föreslår, har redan utretts i början av 2000-talet av Personskadekommittén i en utredning som hette Samordning och regress . Majoriteten i utredningen kom fram till att inte förorda ett utvidgat ansvar för trafikförsäkringen. Vi socialdemokrater sade nej då, och vi säger nej till detta förslag i dag också. Men redan nu, innan utredningen ens har börjat sitt arbete, har ju den borgerliga majoritetens systemskifte startat i och med att regeringen har lagt fram ett förslag som innebär att det ska införas en retroaktiv skatt på 32 procent på trafikförsäkringspremierna från den 1 juli i år. Den skatten ska användas till att finansiera redan uppkomna skador. Den borgerliga regeringen ska alltså ta ut en retroaktiv extra skatt på trafikförsäkringen som drabbar alla som är beroende av sitt motorfordon för att kunna ta sig till jobb, skola, sjukvård med mera. Fru talman! Vi socialdemokrater vill värna den allmänna försäkringen som omfattar hela folket och ger ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom och skada oavsett vad orsaken är samtidigt som den finansieras av hela den arbetsföra befolkningen. Detta är en ideologisk fråga. Försäkringen ger ett grundskydd, och den kan kompletteras med andra obligatoriska eller frivilliga försäkringar. Trafikförsäkringen är en sådan obligatorisk men privat försäkring som ger den trafikskadade ett ekonomiskt skydd utöver det som den allmänna och solidariskt finansierade försäkringen ger. När nu borgerligheten lyfter ur fordonsägarna ur den solidariska sjukförsäkringen och hävdar att deras sjukpenning och sjukersättning ska betalas ur en privat försäkring öppnar det för ytterligare gränsfall och tvister. Det känner vi socialdemokrater en stor oro för. Vi vet att det redan i dag är ekonomiskt svårt för många trafikskadade att processa gentemot försäkringsbolagen eftersom ersättningsnivåerna i rättsskyddsförsäkringarna är alldeles för låga, och den gruppen kan inte få rättshjälp. Fru talman! Vi anser inte att det är rimligt att vissa grupper i samhället inte ska ha råd att få sin sak prövad i domstol och förväntar oss nu att regeringen snarast ser över det problemet. Jag vill också lyfta upp frågan om jämkning av trafikskadeersättning till förare som varit rattfulla. Den frågan har vi debatterat här i kammaren ett flertal gånger. Senast vid förra årets motionsbehandling fanns det en gemensam reservation från de borgerliga partierna om att vi socialdemokrater snarast skulle ändra ersättningsreglerna i trafikskadelagen så att det inte kunde utgå full ersättning, för det ansågs stötande. Socialdemokraternas hållning i denna fråga har hela tiden varit solklar. Alkohol eller andra droger och bilkörning hör inte ihop. Därför tillsatte vår regering en utredare som har lämnat vissa förslag till förändringar som skulle innebära att det inte betalas ut full ersättning. Men nu när ni har chansen att förändra det som ni tidigare drivit så hårt hittar jag inget förslag från er. Varför finns det inte något förslag från de borgerliga partierna? När kommer det? Det väntar vi på. Fru talman! Jag vill avsluta med att återigen yrka bifall till reservation nr 7.

Egon Frid (V)

Anf. 57 Egon Frid (V)

Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar om försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor visar hur långt vi har kvar till verklig jämställdhet och ett verkligt rättsskydd som ger stöd till utsatta grupper som drabbats av våld eller olyckor. Jag vill inledningsvis framföra att jag naturligtvis står bakom alla Vänsterpartiets reservationer och även de gemensamma reservationer som vi är med på i betänkandet, men jag väljer att nu endast yrka bifall till reservationerna 3 och 13. Fru talman! Det är verkligen beklämmande att utskottets majoritet väljer att inte ta frågan om mäns våld mot närstående kvinnor på större allvar. Mäns våld mot kvinnor tenderar att öka, och har alltid varit ett allvarligt problem. Trots att de flesta fallen av kvinnomisshandel sker i det egna hemmet är alliansen inte beredd att se över de orättvisa villkoren i våra hemförsäkringar. Nej, den borgerliga regeringen väljer i stället att prata om bärande principer på försäkringsområdet och möjligheten att få ansvarsfrågan straffrättsligt och skadeståndsrättsligt prövad, vilket står på s. 7 i betänkandet. Jag undrar om ni över huvud taget har brytt er om att ta reda på hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer hanteras av systemet. Ni skriver i betänkandet att gärningsmannens identitet alltid torde vara känd i fall av misshandel i hemmet. Det stämmer. Problemet är att Brottsoffermyndigheten inte får ta över domstolens roll och peka ut en skyldig genom att besluta om brottsskadeersättning om det inte finns en fällande dom mot mannen. En man som misshandlas ute på stan kan räkna med att bli kompenserad via överfallsskyddet i sin hemförsäkring även om gärningsmannen inte fälls för brottet eftersom gärningsmannen i sådana fall ofta förblir okänd. Det här leder till fullständigt oacceptabla konsekvenser för kvinnor och barn som blir misshandlade i sina hem av närstående män. I och med den borgerliga majoritetens skrivningar i betänkandet faller helt förhoppningen om den översyn som den förra regeringen utlovade enligt s. 24 i lagutskottets betänkande 2005/06LU14. Det var i och för sig väntat, men jag hoppades ändå att ni skulle fortsätta detta viktiga arbete. Fru talman! En annan fråga jag tänker lyfta fram här i dag och som är minst lika viktig är trafikförsäkringens framtid. Vänsterpartiet har här en gemensam reservation med Socialdemokraterna. Det har kommit en proposition om skatt på trafikförsäkringspremier som jag inte tänker gå närmare in på i detalj. Jag kan bara konstatera att regeringen nu tar sitt första steg i riktning mot att privatisera socialförsäkringssystemet. Tanken är att låta den privata trafikförsäkringen ta över den allmänna sjukförsäkringens åtagande i fall där trafikskador har orsakat kostnaden. Förslaget är en form av övergångslösning inför kommande förändringar. En ökad privatisering av socialförsäkringen kommer att slå mycket hårt mot grupper av människor som redan är utsatta. En ökad privatisering kommer att fördjupa klass- och könsskillnaderna. En grundtanke i det generella socialförsäkringssystemet är att alla solidariskt delar på kostnaderna och därmed även på riskerna. Det är detta solidariska system, som bidrar till jämlikhet och omfördelning mellan olika grupper i samhället, som borgarna nu bit för bit börjar montera ned. Vad blir nästa steg? Ska andra så kallade riskgrupper än bilister, till exempel rökare och diabetiker, också uteslutas? Överföringen av kostnader för trafikskador till trafikförsäkringen kommer att drabba vissa grupper i form av höjda premier. Ett aktuellt exempel är motorcyklarna som nu kommer ut på våra vägar igen. Det har spekulerats i att enorma, höjda premier kan komma att bli fallet. Tänk vad många som tyvärr kanske kommer att köra motorcykel oförsäkrade på grund av enormt höga premier. Vilken rättssäkerhet har då drabbade människor som drabbas av olyckor i samband med till exempel motorcykelåkande om vi inte har ett system som tryggar bra och rättvisa premier? Samtidigt är risken stor att trafikskadade människor kommer att tvingas in i ännu längre och dyrare processer mot försäkringsbolagen än i dag för att få ersättning. Antalet bilolyckor och trafikolyckor lär däremot inte minska. Fru talman! När jag ändå är inne på ämnet bilolyckor tänker jag ta chansen att prata om handläggningen av trafikskadeärenden. Herr talman hade visst kommit in! Förlåt mig! Det gäller att vara observant. Även här avslår utskottsmajoriteten Vänsterpartiets förslag. Vi vill att regeringen ska se över försäkringsbolagens handläggning av trafikskador därför att det gång på gång framkommer att de trafikskadade drabbas hårt. Den skadade personen hamnar ofta i ett underläge gentemot försäkringsbolaget. Det beror på att det uppstår ett lojalitetsförhållande mellan försäkringsbolaget, dess konsultläkare och Trafikskadenämnden, som är en part som till största delen företräder försäkringsbolagen. Det drabbar den skadade personen. Detta är en av sakerna som vi i Vänsterpartiet vill att regeringen ska titta närmare på och försöka komma till rätta med genom att bifalla Vänsterpartiets motion. Vid svårbedömda skador som nackskador är det vanligt att försäkringsläkaren hävdar att skadan är ett resultat av tidigare sjukdom som saknar samband med olyckstillfället. Försäkringsläkarens bedömning blir ofta den utslagsgivande jämfört med den behandlande läkarens, trots att Högsta domstolen i praxis uttalat att det inte finns anledning att ge den ena läkarens bedömning försteg i fall då två läkare är oeniga. När det gäller omprövning av ersättningsbeslut för skador som inträffat innan 1976 som tas upp i betänkandet vill jag kort bara säga att verkligheten inte är som utskottsmajoriteten beskriver den. Enligt våra uppgifter är det vanligt att personer som även innan 1976 skadats i trafiken drabbas av stora inkomstförluster på grund av att deras livräntor inte följer med i löneutvecklingen. Det hjälper inte att ni i utskottets majoritet hänvisar till en praxis som inte används. Här behövs en lagändring som ger alla trafikskadade rätt till omprövning oavsett när olyckan inträffat.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 58 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Även om mitt parti företräder könsneutrala begrepp som har diskuterats tidigare i dag finns det ju situationer när man följer de regler som gäller. Alltså säger jag: Herr talman! Betänkandet om försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor behandlar 19 olika yrkanden från allmänna motionstiden. De rör frågor av varierande vidd, från individuella och djupt personliga försäkringsfrågor till de med global räckvidd och med enorma konsekvenser för alla. Självklart står vi i Miljöpartiet bakom samtliga våra reservationer - även den där vi samarbetar med Socialdemokraterna - men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation nr 14 om skadeståndsansvar vid atomskador. Att jag valt att yrka bifall till just den reservationen betyder naturligtvis inte att jag anser att till exempel jämkning av trafikskadeersättningar skulle vara mindre viktigt än frågor om obegränsat ansvar vid atomkraftsskador. Jag tänkte försöka att kort kommentera några av de frågor som berörs i betänkandet. När det gäller könsneutrala försäkringspremier delar utskottet motionärens uppfattning att könstillhörighet inte är en acceptabel grund för att differentiera avgifterna i försäkringarna. Det finns risk att det blir en form av diskriminering. Det är en generell grundinställning som jag tycker är rätt. Jag har dock ändå valt att bifoga ett särskilt yttrande till betänkandet där jag på ett sätt försöker problematisera själva frågan. Diskrimineringsfrågor blir ibland ganska svåra. Jag tror att det är viktigt att regeringen i den beredning som pågår ändå vågar titta på att det faktiskt finns skillnader mellan män och kvinnor som rimligen borde kunna få genomslag i avgifterna utan att man för den skull ska behöva betrakta det som diskriminering. Jag tycker exempelvis inte att det är rimligt att unga män, som bevisligen förorsakar försäkringsbolagen större kostnader än andra grupper på grund av att de är mer vårdslösa i trafiken, inte har en högre premie. Naturligtvis kan man se det som en kombination av både åldersdiskriminering och könsdiskriminering, och därför skulle det vara oacceptabelt. Dock är det ju som har påpekats här i dag redan så att de flesta försäkringsbolag redan har denna typ av premiekonstruktion där man just plockar in riskperspektivet. Jag har inte kollat, men jag skulle tro att alla försäkringsbolag gör så. Jag tycker att det är viktigt att strävan efter att inte könsdiskriminera inte helt omöjliggör skillnader i premiernas konstruktion som man skulle kunna säga bygger på saklig grund. Jag är dock också naturligtvis medveten om att det kan vara väldigt svårt att hitta konstruktioner som inte samtidigt möjliggör oacceptabel diskriminering. Det är därför jag med mitt särskilda yttrande vill varna för en alltför förenklad syn på denna fråga. När det gäller trafikförsäkringen och dess utveckling som är en punkt i betänkandet delar Miljöpartiet i grunden regeringens ambitioner att förändra kostnadsansvaret mellan trafikförsäkringen och den allmänna försäkringen. Jag valde ändå att bifoga en reservation, eftersom jag tycker att riksdagen skulle kunna bolla över en del av sina synpunkter till regeringen för att förenkla beredningsarbetet i Regeringskansliet. Jag tycker att riksdagen borde kunna säga att Alkolåsutredningen har goda förslag som man gärna ser att regeringen tar stor hänsyn till i sitt fortsatta arbete. Jag har flera gånger påpekat att jag tycker att det skulle göra den politiska processen mycket tydligare och även roligare för allmänheten om riksdagen spelade en mer aktiv roll i hur besluten växer fram. Nu passar riksdagen nästan alltid i avvaktan på att regeringen i sin mycket mer slutna beredningsprocess ska sätta ned foten, och den arbetsformen är ganska tråkig. Även när det gäller reservation 9 om frågan om insyn i belastningsregistret vill vi i Miljöpartiet särskilt peka på Alkolåsutredningens resonemang om att på saklig grund kunna differentiera trafikförsäkringspremierna. Det är ju delvis utifrån den utgångspunkten och det resonemanget som jag valde att skriva det särskilda yttrande om diskrimineringsgrunder som jag tycker att vi bör fundera en hel del på. Men vi i Miljöpartiet är alltså inte motståndare till konstruktioner som innebär skilda premier när det är grundat på sakliga motiv. Jag hoppar över de övriga reservationerna och går direkt på den som jag vill lägga mest krut på, nämligen den om skadestånd vid atomskador. Subventionerna av kärnkraften är omfattande. Svenska staten pumpade på 1950- och 1960-talen in ofantliga summor, flera miljarder, i utvecklingskostnader och även räntefria lån - enligt vissa bedömare till och med lån med negativ ränta för att ytterligare stimulera en utbyggnad av kärnkraften. En form av subvention är att ansvaret för de företag som driver kärnkraftsanläggningarna är begränsat vid en stor olycka. Som jag har tolkat de internationella konventioner som ligger bakom detta är motivet just att katastroferna kan få så stor omfattning och drabba i stort sett alla länder över världen så att inga företag rimligen kan klara att ta det ansvaret: Då har man valt att binda upp de länder som väljer att använda sig av den här tekniken att ta över så att det i slutändan ändå alltid ska finnas någon som har ansvaret när företagen går i konkurs. Jag har stor förståelse för att det måste finnas ett yttersta ansvar på nationsnivå, eftersom en olycka i kärnkraftscykelns alla delar kan få så oerhört stora konsekvenser. Men samtidigt är det inte rimligt att kärnkraften slipper undan så billigt som den gör i dag och som den har gjort hittills, historiskt sett. Konkurrensvillkoren för alternativa och långsiktigt hållbara tekniska lösningar blir alldeles orimliga om vi fortsätter att subventionera kärnkraften som vi har gjort hittills. Därför anser vi i Miljöpartiet att vi måste använda den möjlighet som sedan 2004 finns för en lagstiftning om ett obegränsat skadeståndsansvar för kärnkraften vid atomolyckor. Jag vill egentligen inte så gärna gradera betydelsen av olika frågor, men om vi ska klara av att på ett kraftfullt sätt anta de utmaningar som vi står inför med anledning av klimatförändringarna är det viktigt att vi synliggör kostnader och ser till att de som förorsakar dessa kostnader också är de som betalar. Detta är en av de viktigare frågorna. Jag är även övertygad om att det är extra viktigt med ett tydligt skadeståndsansvar när en teknik är på väg att avvecklas. Det är faktiskt så att antalet reaktorer i drift sakta men säkert minskar i världen, inte bara i Sverige. 30 reaktorer har tagits ur drift sedan år 2000. Tyvärr finns det alltid risk för oseriösa lycksökare när gammal uttjänt teknik går mot sitt slut. Tekniken är ju också väldigt kortlivad i förhållande till varaktigheten på de skador som den kan förorsaka. Man räknar i dag med att en reaktor ska drivas i minst 40 och gärna i 60 år, medan effekterna av de skador som kan uppstå har en varaktighet på hundratals, i vissa fall tusentals år. Här kan man verkligen tala om att lämna en skuld efter sig till kommande generationer! Därför tycker jag att det är synd att riksdagen inte vågar sätta ned foten i den här frågan. Jag hoppas att kammaren ändrar på det och bifaller reservation 14. Sedan vill jag naturligtvis påminna kammaren om att även dubbelspåret mellan Falun och Borlänge är en viktig investering för att minska kostnaderna för kommande generationer.

Anf. 59 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Försäkrings- och skadeståndsrätten som vi debatterar här i kammaren i dag utgör tillsammans med till exempel avtalsrätten, familjerätten och fastighetsrätten en del av den rättsliga infrastruktur som vi tenderar att ta för given i vårt samhälle, men som utgör en av de grundläggande förutsättningarna för att samhället ska fungera. Det är därför viktiga frågor som vi debatterar här i dag. Denna infrastruktur av rättsregler är normalt sett stabil över tiden och ska så vara. Men ibland finns det behov av reformer, och därför är jag glad att vi har fått en regering som är redo att göra en viktig försäkringsrättslig reform för att öka trafiksäkerheten och förbättra rehabiliteringen av skadelidande. Jag talar givetvis om regeringens ambition att överföra kostnaden för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning till trafikförsäkringen. Genomförandet har, som kammaren väl vet, redan påbörjats genom det förslag om en särskild skatt på trafikförsäkringspremier som regeringen har lagt fram. Denna skatt syftar som bekant till att finansiera de skador som har uppkommit tidigare och som därför inte kan omfattas av det nya systemet. I detta betänkande aktualiseras frågan om trafikförsäkringen dels i en socialdemokratisk motion som går ut på att riksdagen bör avvisa regeringens planer, dels i en miljöpartistisk motion till stöd för alliansregeringens ambitioner. Som tidigare har nämnts i debatten har frågan behandlats tidigare i två offentliga utredningar - dels i Personskadekommitténs betänkande från 2002 där det finns en alliansreservation från samtliga fyra allianspartier till stöd för den linje som regeringen nu driver, dels i Alkolåsutredningens betänkande från 2005 där utredaren förordar ett införande av en sådan ordning som regeringen nu har för avsikt att införa. Det här är ett utmärkt förslag, herr talman, av flera skäl. När man ska rättfärdiga ett ställningstagande, politiskt eller av annat slag, kan man göra det utifrån skiftande etiska utgångspunkter, skiftande etiska läror eller principer. Ett vanligt sätt att rättfärdiga ett ställningstagande är det nyttoetiska, det utilitaristiska om man så vill. Där handlar det om att välja en lösning som leder till största möjliga nytta för samhället, till exempel samhällsekonomisk effektivitet. Ett annat sätt att rättfärdiga ett ställningstagande är det pliktetiska eller det dygdetiska, som bygger på synsättet att det finns vissa åtgärder och ageranden som är rätt eller fel i sig , oavsett vilka effekter de får. För att förenkla det lite kan man säga att man som människa enligt detta synsätt har en plikt att agera rättfärdigt. Det fina med det här förslaget är att det faktiskt tillfredsställer både ett konsekvensetiskt, nyttoetiskt synsätt och ett pliktetiskt och dygdetiskt. Att en reform av trafikförsäkringen som innebär att den ska bära de kostnader för sjukskrivning och sjukersättning som drabbar trafikskadade är samhällsekonomiskt effektiv visas övertygande i en rapport till Personskadekommittén som är författad av professor Göran Skogh och doktoranden Jesper Katz vid Linköpings universitet. De forskar inom rättsekonomi, och de pekar tydligt på de fördelar ur ett effektivitetsperspektiv som en sådan här reform skulle innebära. Också experten i utredningen, Pär Andersson, har i ett särskilt yttrande framfört samma synpunkter. Jag tar mig friheten att citera en del därav: "Vid trafikskador är det, genom en förstärkt skadepreventiv effekt, samhällsekonomiskt effektivt att låta trafikförsäkringen vara primärt ansvarig för inte bara ideell ersättning utan även för inkomstförlust. Det kan övervägas om trafikförsäkringen även skall omfatta ansvar för sjukvård." Vidare skriver experten Andersson: "Dessa förändringar skulle förstärka försäkringsbolagens incitament att dels vidta skadeförebyggande åtgärder via premier och försäkringsvillkor, dels ta ett långtgående rehabiliteringsansvar. Ett sådant ersättningssystem skulle till stora delar överensstämma med trafikförsäkringen i Finland." Det handlar alltså om att skapa ett system som är preventivt. Den som tar risker i trafiken får betala för sitt riskbeteende. Den som är farligare än andra i trafiken får betala mer för att framföra sitt fordon. Samtidigt ges försäkringsbolagen tydliga incitament att arbeta skadeförebyggande och att också satsa rejält på att rehabilitera trafikskadade. Rehabiliteringen är inte minst viktig, herr talman, därför att i och med att försäkringsbolagen får betala trafikskadades inkomstförlust under hela den tid som de är arbetsoförmögna har försäkringsbolagen ett väldigt tydligt ekonomiskt incitament att jobba hårt med rehabiliteringen för att se till att dessa trafikskadade kan komma tillbaka i ett verksamt, friskt och hälsosamt liv igen. Jag måste säga, herr talman, att jag finner det anmärkningsvärt att Socialdemokraterna och Vänstern inte är beredda att använda så här tydliga och effektiva ekonomiska styrmedel i kampen mot trafikolyckorna. Jag tror att vi i denna kammare är överens om att nollvisionen är en god vision. Vi ska med all kraft motverka trafikolyckor, trafikdöd och trafikskador. Att då säga nej till ekonomiska styrmedel på det sätt som delar av oppositionen gör finner jag synnerligen märkligt. Man bör naturligtvis jobba så effektivt som möjligt med de här frågorna. Ekonomiska styrmedel är mycket kraftfulla. Detta var nyttoperspektivet och effektivitetsargumentet. Men också ur ett pliktperspektiv är detta rätt. Den som skadar ska betala. Så enkelt är det. Genom den här reformen och dess koppling till försäkringspremierna blir det de människor som har det värsta riskbeteendet som får betala mest. Så är det i viss mån i dag, men det blir än tydligare med den här reformen. Då undrar jag om inte Socialdemokraterna och Vänstern anser att det är rättfärdigt att de som tar störst risker och därmed proportionellt sett orsakar flest trafikolyckor också får betala mer för sin trafikförsäkring. Egon Frid snärjde i sitt inlägg apropå trafikförsäkringen in sig i någon rätt svårbegriplig klasskampsretorik. Den här reformen skulle innebära att man förstärker klass- och könsskillnader. Jag måste, herr talman, säga att jag faktiskt inte förstår riktigt vad han talar om. Denna försäkringsrättsliga reform har ingen som helst koppling till klasskampen. Den handlar om trafiksäkerhet. Jag har svårt att se att Marx eller någon annan ideolog skulle kunna ha någon synpunkt på just trafikförsäkringens utformning och dess koppling till trafikolycksfallen. Jag vill bara nämna också att Egon Frid talade om att om någon framför motorcykel oförsäkrad vore det otrevligt. Det håller jag naturligtvis med om. Dessutom är det olagligt. Det är olagligt att köra oförsäkrad. Det får man inte göra. Skulle någon köra oförsäkrad och orsaka en olycka träder Trafikförsäkringsföreningen in och täcker de skadekostnaderna, precis som i dag. Det är ingen skillnad jämfört med dagens ordning. Det är ingen trafikskadad som kommer att drabbas av någon försämring genom det här förslaget utan tvärtom en förbättring. Jag vill bara, herr talman, kort kommentera ett par av de frågor som har tagits upp i debatten tidigare, i första hand överfallsskyddet i hemförsäkringen och huruvida man ska kunna få ersättning från sin hemförsäkring när man har blivit misshandlad i hemmet av någon närstående. Jag vill börja med att säga att det självklart är alliansregeringens och alliansmajoriteten i civilutskottets uppfattning att våld i hemmet är ett allvarligt samhällsproblem. Jag blir lite irriterad när Egon Frid försöker misstänkliggöra alliansens ambitioner att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Alliansregeringen har tydligt signalerat att man har för avsikt att lägga fram ett omfattande handlingsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, och jag vill gärna nämna, herr talman, att jag är personligen engagerad i den frågan. Jag genomförde en besöksdag hemma i Östergötland för bara ett par veckor sedan på temat Bekämpa mäns våld mot kvinnor. Jag besökte en kvinnoklinik, skolor och kvinnojourer. Det här är ett allvarligt samhällsproblem, och alliansregeringen är beredd att vidta omfattande åtgärder för att bekämpa det. Men det handlar inte i första hand om hemförsäkringsreglerna. Det Egon Frid beskriver om bristande utredning av de här brotten handlar i första hand om bristande polisiära resurser. Det är någonting som alliansregeringen nu åtgärdar. Vi har utlovat 20 000 poliser till 2010, en kraftfull satsning på polisen. Självklart kommer det att leda till att också mäns våld mot kvinnor kommer att beivras på ett effektivare sätt än hittills. Då kommer det också att bli möjligt för brottsoffren att få ersättning från Brottsoffermyndigheten på det sätt som beskrivs i utskottets yttrande. Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 60 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Det finns mycket man skulle vilja prata med Andreas Norlén om efter att ha lyssnat på hans anförande. Men jag vill börja med att ställa den fråga igen som jag ställde i mitt anförande. Vart tog jämkningsregeln för dem som kör rattfulla vägen? Den vill jag gärna ha svar på. Den frågan har ni drivit oerhört hårt mot oss socialdemokrater, och när vi nu har lagt fram ett förslag som skulle kunna innebära att rattfulla inte får full ersättning ser jag inte att någon av vare sig Moderaterna eller något annat borgerligt parti har tagit den utsträckta handen och gör någonting åt den här frågan. Tror verkligen Andreas Norlén att människor sätter sig i bilen och tänker: I dag kan jag krocka för det är så billigt nu när socialförsäkringarna betalar mina skador. Jag tror inte att det är så. Jag tror att människor är alldeles för rädda om sina liv för att ge sig ut i trafiken och ha det tankesättet. Den extra skatt som ni nu tänker ta ut kommer ju inte att gå till några trafikbefrämjande åtgärder. Den skatten kommer att gå till att finansiera andra skattesänkningar för redan välbeställda. Jag hade inte sagt någonting om det verkligen hade funnits ett förslag om att nu förbättra trafiksäkerheten på vägarna. Men inte, det har ju er finansminister tydligt talat om. I Finland, som du hänvisade till, finns det ingenting som visar på att trafikskadorna har minskat. Det är väldigt märkligt att ni tar det som exempel.

Anf. 61 Andreas Norlén (M)

Herr talman! När det gäller jämkningsregeln för ersättning till människor som har kört bil rattonyktra kan jag lugna Christina Oskarsson. Frågan är föremål för beredning inom Justitiedepartementet, precis som det står i betänkandet. Vi räknar med att regeringen återkommer med ett förslag så småningom, och då kommer vi att ta ställning till det. När det gäller frågan om ekonomiska incitament för att bekämpa trafikolyckor raljerar Christina Oskarsson lite grann, och det må väl vara henne tillåtet. Men det är ändå så att ekonomiska styrmedel här i världen är effektiva. De påverkar människors beteende. I det här fallet handlar det om att skapa ekonomiska incitament både för enskilda trafikanter att köra trafiksäkert och för försäkringsbolagen att skapa premiesystem som styr i riktning mot ökad trafiksäkerhet. Det är dessutom ekonomiska incitament för försäkringsbolagen att satsa på effektiv rehabilitering. Här utnyttjar man ekonomiska styrmedel på flera fronter, både för att främja trafiksäkerheten och för att förbättra rehabiliteringen. Min fråga är väl närmast varför Socialdemokraterna och Vänstern säger nej till ekonomiska styrmedel inom trafiksäkerhetsarbetet. Och hur kan det vara fel att den som orsakar flest trafikolyckor, den som har det värsta riskbeteendet, också får betala mer för sin trafikförsäkring?

Anf. 62 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Redan i dag differentierar försäkringsbolagen premierna utifrån olika riskbeteenden. Det kan väl inte ha undgått Andreas Norlén - om du har något motorfordon, så att du har en trafikförsäkring. Det skälet faller med att det fungerar så redan i dag. Vi säger nej till detta. Det här är ett systemskifte, och det här är bara början. Vilken är nästa grupp som ska plockas ut ur det solidariska socialförsäkringssystemet och få stå för sina egna kostnader? Vi tycker att det system som finns i dag är bra. Socialförsäkringarna finns som ett grundskydd, och sedan tecknar man obligatoriska eller privata försäkringar utöver det som gör att man får ett extra skydd den dag man råkar ut för en olycka. Jag har en annan fråga till Andreas Norlén. Ni har aviserat en utredning som ska se över överföringarna av vissa socialförsäkringsutgifter. Ska det vara en parlamentariskt sammansatt utredning eller väljer ni moderater att tillsätta en särskild utredare som ensam ska lägga fram förslag i den här så viktiga frågan?

Anf. 63 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Det är redan i dag så, Christina Oskarsson, att försäkringsbolagen differentierar premierna. Varför gör de så? Jo, därför att de finner att det finns goda skäl att göra så. Det leder till att de som löper störst risk att orsaka skador också får betala mer. Den inriktning som regeringen har innebär att vi förstärker den effekten. Vi förstärker de ekonomiska styrmedel som redan finns i premiesättningen. Vi ger bolagen ökade incitament att göra en klok och rättvis bedömning av premierna. Om vi då är överens om att det i sig är gott att premierna är differentierade - det verkar vi inte vara oense om - har jag svårt att förstå hur man kan vara emot att vi får en ökad differentiering och en ökad ekonomisk styrning genom premierna. Det håller inte riktigt intellektuellt - om jag får uttrycka mig så - eller logiskt. Jag kan lugna Christina Oskarsson med att ingen mer grupp står på tur. Det framgår av utredningsbetänkandet. Jag vill gärna nämna vad experten Pär Andersson säger. Han beskriver teoretiskt hur man bör använda ekonomiska styrmedel i försäkringssammanhang när det gäller vilka områden och skadetyper som bör omfattas: Skadetypen bör vara relativt vanligt förekommande, och skadorna måste dessutom kunna hänföras till en grupp av verksamhetsutövare som utifrån enkla kriterier lätt kan avgränsas. Det måste finnas en tydlighet och en enkelhet i systemet för att det ska vara effektivt. Då är, som det ser ut i dag, trafikförsäkringen det område som vi har identifierat. Där finns det ett redan färdigt system som enkelt kan transformeras på det sätt regeringen har föreslagit.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 64 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Jag riskerar kanske att hamna något utanför betänkandets område, men Andreas Norlén hade en så bra formulering som jag tänkte prova. Jag hoppas att talmannen accepterar att man bygger en replik på en sådan sak. Andreas sade nämligen att den som skadar den ska betala. Så enkelt är det. Det är klämkäckt, grönt och miljöpartistiskt. Är det en grundprincip som bara gäller trafikförsäkringsområdet eller gäller den till exempel i vidare mening? Gäller den på trafikområdet för till exempel skador som kommer från bilen under normal drift - utsläppen? Vi har i den gröna rörelsen en princip som säger att det ska löna sig att göra rätt och det ska kosta att göra fel. Vi har byggt upp något vi kallar grön skatteväxling runt detta. Det är intressant om vi har en företrädare från Moderaterna som tycker att det är en bra modell. Andreas pratar sig så varm för de ekonomiska styrmedlen och bygger upp ett system där den som skadar ska betala. Hur brett gäller inställningen? Det vore intressant att få höra.

Anf. 65 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Här tänjer Jan Lindholm onekligen på debattens gränser - för all del. Jag ska gärna svara efter bästa förmåga. Det gällde grön skatteväxling och frågan om vem som ska betala. Vi är inte på något sätt främmande för att använda ekonomiska styrmedel som ett verktyg i miljöpolitiken. Det har vi aldrig varit, och vi är det även i dag. Vi är till exempel för de system med handel med utsläppsrättigheter som har introducerats. Vi är för en utveckling av de systemen. När det gäller hur man ska beskatta olika miljöskadliga verksamheter och hur de ska utformas väljer jag att inte gå in i detalj eftersom det helt enkelt inte är mitt område. Jag kan inte tillräckligt mycket om det för att kunna gå in i en sådan diskussion med Jan Lindholm, som säkerligen har studerat detta noga. Jag trodde att Jan Lindholm skulle komma in på frågan om atomskador. För att föregripa hans nästa replik kan jag säga att vad gäller atomskador framgår det tydligt i betänkandet att frågan om hur detta ska hanteras bereds inom Regeringskansliet. Det finns ett utredningsbetänkande som man studerar. Vi litar på att alliansregeringen kommer med ett förslag i frågan, och då ska vi ta ställning till det.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 66 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Jag ska inte förlänga eller fördjupa frågan. Jag ska bara säga att jag är tacksam för denna lilla replikomgång, och jag ska ta med mig svaret. Det är positivt om vi kan ha en diskussion på detta tema och kanske utvidga det från att bara gälla trafiksäkerhetsområdet till att bli tydligt även på andra områden. Jag ser fram emot det.

Anf. 67 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Det var en intressant vinkling på det försäkringsrättsliga temat. Jag ser fram emot ytterligare debatter med Jan Lindholm.

Anf. 68 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att frågor om försäkrings- och skadeståndsersättningar är svåra. De är komplicerade såtillvida att många av de förslag som finns i motionerna är synnerligen vällovliga, men de är svåra att hantera i praktiken. Spännvidden i motionerna från överfall i hemmet till kärnkraftsolyckor säger en del om problemen. Jag börjar med frågan om överfall i hemmen. Det är lätt att känna sympati för förslagen om att hemförsäkringen även ska täcka dessa skador. Samtidigt vet vi att en del - även om de inte är många - inte skulle dra sig för att medvetet åsamka skador för att få ut försäkringsersättning. Det kan till och med vara så illa att både den som skadar och den som blir skadad är överens. När det gäller diskriminering av kvinnor med andra försäkringspremier måste man skilja på diskriminering och riskbedömning. Om vi på grund av vårt kön lättare riskerar en skada är det rimligt med en högre premie. Ett exempel är yngre män som kör bil. De är helt klart mer riskbenägna än motsvarande kvinnogrupp - men där är ingen diskriminering. Motionen om lägre ersättning till den som har kört rattfull är intressant. Egentligen låter det ganska rimligt. Samtidigt måste man ställa sig frågan om det gäller folk med sprit i kroppen även i andra situationer. Det finns ett antal exempel där samma lagstiftning i så fall borde vara tillämplig. Det är en principiellt viktig fråga. En följdfråga är om det enbart ska gälla om man har druckit alkohol eller om principen ska gälla att man där man själv har bidragit till en ökad risk också med viss automatik får räkna med en lägre ersättning. Inom saksidan finns begreppen oaktsamhet och vårdslöshet, som kan påverka ersättningen - men mig veterligen inte i samma utsträckning på personsidan. Om jag är onykter, har ett antal överskottskilon, är bergsklättrare eller om jag röker, ska då min försäkringsersättning minskas? Jag har inget svar på frågan, men frågan är principiellt intressant. Vi är vana vid, i mångt och mycket beroende på flera års socialdemokratiskt styre, att någon annan tar hand om oss och att vi inte behöver ta så mycket ansvar själva. Relationen mellan egenansvar och allmänansvar är i högsta grad aktuell, och min bedömning är att vi behöver hitta fram till en lösning där var och en tar ett större ansvar för sitt liv - även om det alltid ska finnas ett skyddsnät för dem som behöver det. Likaså är frågan om försäkringsbolagens insyn i belastningsregistren relevant. Jag kan ta samma exempel igen som jag tog tidigare. Å ena sidan: Är det rimligt att belasta alla unga manliga förare med högre premier trots att det är en begränsad del som är problemet? Om det finns möjligheter till en mer individuell bedömning, varför ska man då inte få lov att använda sig av denna? Är det inte skäligt att de som har åkt fast för fortkörning får dyrare premier eller att den som åker dit för misshandel ska ha en högre självrisk på grund av en ökad risk att själv bli misshandlad? Å andra sidan: Var går gränsen för integritetskränkning? Om försäkringsbolagen får tillgång till belastningsregistren, är det då givet att det är en ynnest förbehållen dessa bolag, eller ska även andra som har nytta av registren kunna få ta del av dem? Vem avgör detta i så fall? Till sist, herr talman, ska jag säga några ord om kärnkraftssäkerhet och avveckling. Jag vet ingen annan jämförbar verksamhet än kärnkraft som inte bär sina egna kostnader. Det är möjligt att de finns, men jag känner inte till några. Detta innebär att jag inte kan se några skäl till att staten ska ta ett fortsatt ansvar där kraftföretagens betalningsansvar tar slut. Om kärnkraften är så farlig att det inte finns något försäkringsbolag som är berett att till acceptabla premier försäkra verksamheten fullt ut är det skäl nog för mig att överväga en avveckling. Detsamma gäller för avvecklingskostnaderna. Om ett företag under sin aktiva tid inte sätter av tillräckligt med resurser för att kunna avveckla är det mycket tveksamt om det företaget ska ha tillstånd att driva verksamhet. Detta gäller oavsett vilken näringsgren vi pratar om. Vi vet ju i dag att en del företag historiskt inte har tagit detta ansvar, och då ska vi inte med öppna ögon låta detta fortgå. Vi sätter ju av åtskilliga miljoner per år i statsbudgeten till sanering av fastigheter där det finns miljöfarliga restprodukter och som Naturvårdsverket delfinansierar. Detta borde egentligen enbart behöva gälla under en övergångsperiod, för i takt med att tiden går ska näringsverksamhet bedrivas på ett sådant sätt att det inte uppstår miljöproblem efter avveckling. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.

Egon Frid (V)

Anf. 69 Egon Frid (V)

Herr talman! Det hade naturligtvis funnits mycket att kommentera även i Andreas Norléns anförande tidigare, men jag tycker att det är viktigt att belysa det som Lennart Pettersson tog upp. Här går verkligen skiljelinjen mellan vänstern och högern i politiken, i synen på generella välfärdssystem och generella försäkringssystem kontra rent individualiserade system. Lennart Pettersson nämnde ett exempel, som är hårresande i sig, där en man och en kvinna i hemmet gör upp om att det har skett en misshandel för att försöka få ut ersättning. Det är en förvanskning av ett skeende som finns i samhället. Andreas Norlén tog upp att regeringen tar ansvar för att försöka förändra mäns våld mot kvinnor, och så tar Lennart Pettersson i talet efter upp ett ogrundat exempel för att bekräfta de orättvisor som finns i dag. Det gäller att en man som misshandlas på stan av en okänd gärningsman får ersättning från hemförsäkringen men en kvinna som blir misshandlad i hemmet av sin kände man inte får samma rätt. Det är en orimlighet som vi i allra högsta grad hävdar att det måste ske en förändring av. Man kan inte jämföra preventiva åtgärder i förebyggande syfte med vilken möjlighet utsatta människor har att få hjälp av generella system i efterhand när de har utsatts för olyckor, oavsett om man har bergsklättrat, kört motorcykel eller kört rattfull. Alla ska ha rätt till samma grundtrygghet, till generella välfärdssystem i form av sjukvård och rehabilitering oavsett vilket riskbeteende man har haft.

Anf. 70 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Jag uppfattade det här som ett eget litet anförande av Egon Frid. Det var inga frågor till mig som jag behöver svara på. Men låt mig säga så här. Du sade att detta var skillnaden mellan vänster och höger. Jag vet inte om jag har uppfattat det annorlunda, men jag är inte vänsterpartist utan centerpartist. Möjligen finns det någon marginell skillnad mellan center och höger som du uppfattar, men jag uppfattar precis motsatsen. Andreas Norlén och jag pratar nämligen om det individuella ansvaret kontra allmänansvaret, att vi som individer har ett ansvar för vårt eget beteende. Jag kan se en fullständig samsyn i detta. Det är inte så att jag kan agera precis hur som helst och sedan förvänta mig att samhället eller försäkringsbolagen ska ställa upp med ersättningar till mig. Därav differentieringen i försäkringspremier, bland annat. Du uttrycker nu i din replik att det ska vara samma grundtrygghet oavsett hur man beter sig. Jag måste säga att här skiljer sig våra uppfattningar. Jag menar att jag måste ta ett ansvar för mina handlingar om jag ska kunna begära att få ut någonting om en olycka skulle inträffa. Där upplever jag att du har motsatt uppfattning: Hur jag än beter mig ska jag få ut precis lika mycket.

Egon Frid (V)

Anf. 71 Egon Frid (V)

Herr talman! Jag får väl konkretisera med en fråga om Lennart Pettersson tycker att man bara får ta replik om man ställer en fråga. Jag menar ändå att det är en tydlighet här. Jag kan då fråga Lennart Pettersson hur det kommer sig att man är beredd att göra besparingar på ett område som är viktigt för den generella välfärdspolitiken och för tryggheten för alla människor att ha ett rättssäkert samhälle, som skyddar människor som är utsatta och som även använder ett riskbeteende. Naturligtvis ska individen ha ett ansvar för sitt beteende, men när olyckan har varit framme, oavsett vilket riskbeteende man haft, måste vi utifrån ett solidariskt och rättvist samhälle skydda utsatta grupper. Det är här jag menar, utifrån ett klassperspektiv, att regeringens politik förändrar och försämrar för utsatta grupper, som inte har samma möjligheter att köpa sig individuella och privata försäkringar utan måste ha sin trygghet i allmänt grundade försäkringar. Varför, Lennart Pettersson, ska man spara på utsatta grupper? Det gör att vi inte kommer att kunna skydda människor som har ett högt riskbeteende. Vi ska naturligtvis ha ett preventivt, förebyggande, arbete som gör att så få människor som möjligt hamnar i olyckor och utsatta situationer, men vi måste ha ett solidariskt samhälle som skyddar människor i slutändan trots riskbeteende, oavsett om det är rökning, diabetes, bergsklättring, som du själv tog upp, eller om det är alkohol i samband med trafiken.

Anf. 72 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Jag måste säga att jag egentligen inte vet vem vi försämrar för, som du uttrycker det. De här utsatta grupperna kan jag inte hitta i våra ställningstaganden från utskottet. Att en 19-åring kör för fort har ju inte att göra med att han tillhör en utsatt grupp, utan det är ett individuellt beteende. Det har inte att göra med om jag tillhör den ena eller den andra socialgruppen, utan det är jag själv som individ som avgör om jag inte tycker att det finns skäl att följa den lagstiftning som vi har när det gäller hastighetsbegränsningar. Utsatta grupper som du beskriver när det till exempel gäller sjukdom är en helt annan sak. Om jag har diabetes är det inget jag själv har valt, utan jag har hamnat i en högre riskgrupp. Vad jag vet finns det inte nämnt någonstans i betänkandet att de skulle få en sämre situation än vad de har i dag. Det är ett subjektivt ställningstagande och en slutsats som du har dragit utan att det finns någon substans i det.

Anf. 73 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Det finns mycket man skulle vilja fråga Lennart Pettersson. Jag tänkte börja med den fråga som jag ställde till Andreas Norlén och som han inte ville svara på. Ni har ju i alliansregeringen aviserat att det ska komma en utredning om överföringen av vissa socialförsäkringsutgifter till trafikförsäkringen. Då undrar jag: Ska det vara en parlamentariskt sammansatt utredning, eller väljer Centerpartiet att vara med och tillsätta en särskild utredare som ensam ska lägga fram förslag i denna så viktiga fråga? Jag undrar också om Lennart Pettersson och Centerpartiet har läst de remissvar som har kommit in med anledning av det här förslaget. Det finns faktiskt inte någon som är enbart positiv till denna överföring, utan de flesta remissinstanser är kraftigt negativa. Jag tycker att det är lite oroande att man på så sätt kör över så viktiga remissinstanser. Jag undrar också en annan sak, nämligen om detta med jämkningen för dem som har kört fulla i trafiken. Denna fråga har ni varit med och drivit stenhårt. Jag fick veta av Andreas Norlén att frågan bereds. Nu undrar jag om Lennart Pettersson och Centerpartiet kommer att vara med och påverka regeringen så att denna fråga kommer fram snabbt. Det har ju varit så angeläget för er tidigare.

Anf. 74 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Den första frågan, som gäller utredningen, är lätt att svara på: Jag vet inte. Jag har ingen information om det kommer att bli en parlamentarisk utredning eller en enmansutredning. När det gäller jämkningen av trafikskadeersättningen utgår jag från - och det har jag anledning att göra - att vi i alliansen även på denna sida vattnet kommer att vara delaktiga i processerna. Därmed kan vi också påverka regeringens arbete med beredningen av detta. Precis som vi sade om namnlagen tidigare är detta en prioriteringsfråga. Jag har inte på mitt bord alla ärenden som ligger hos Justitiedepartementet och kan därför inte ha någon uppfattning om när det är möjligt att dra i gång detta arbete och när det kan slutföras.

Anf. 75 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! När det gäller jämkningen för dem som kört rattfulla finns redan ett förslag framtaget, så detta ska väl inte behöva utredas ytterligare. Det är ju bara att ta tag i de förslag som vårt partis regering såg till att ta fram. Angående utredningen skulle jag gärna vilja skicka med Lennart Pettersson lite saker. Du kan kanske påverka alliansen för att det ska bli en parlamentariskt sammansatt utredning. Det är ju viktigt att alla partier kan vara med och bidra med sina kunskaper och erfarenheter i en så viktig fråga som detta är, när ni nu ska plocka bort en grupp i samhället från den solidariskt finansierade socialförsäkringen. Jag förutsätter att Centerpartiet är intresserat av att höra alla partiers synpunkter i den här frågan.

Anf. 76 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Jag tar det medskicket med mig.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 77 Jan Ertsborn (Fp)

Herr talman! Dagens betänkande innehåller tolv punkter. Jag har valt ut tre punkter för mitt anförande. Jag ska inte förneka att det kan finnas ett visst samband mellan valet av punkter och den verksamhet som advokat jag bedrev innan jag fick förtroendet att komma in i riksdagen. Jag har i advokatverksamheten drivit processer med försäkringsbolag. Jag har handlagt ganska många personskador från trafikolyckor genom åren. Låt mig börja med punkt nr 1, ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringarna. I civilutskottet är vi nog överens om att försäkringsbolagen inte har skött detta riktigt bra. De har legat kvar på samma maximibelopp väldigt länge. Först under senare tid har man gjort vissa förändringar. Från civilutskottet borde vi kanske göra det ovanliga att göra en uppvaktning av någon och tala om för försäkringsbolagen att vi inte är nöjda med denna tingens ordning och att vi vill att ni gör något åt maximireglerna för rättsskyddet i trafikförsäkring, hemförsäkring, båtförsäkring och så vidare. Men lagstiftning tycker jag definitivt inte att man ska använda när det gäller en sådan här sak, som ju är en fråga om avtal mellan parter. Däremot pekar diskussionen på att vi har ett problem med att kunna driva rättegångar i det här landet. Det kan vi i riksdag och regering göra något åt. Vi kan nämligen se över rättshjälpslagen. De förändringar av lagen som gjordes på 1990-talet av den socialdemokratiska regeringen har vi i Folkpartiet aldrig accepterat. Vi tycker att man ska gå tillbaka till systemet med att bevilja människor allmän rättshjälp. I dag är det inte bara de vi skulle kunna kalla mindre bemedlade som inte kan driva rättegångar, utan det är snart sagt varje person som inte har en hyfsad förmögenhet. Den allmänna rättshjälpen måste alltså förändras. Här är det så väl att Justitiedepartementet har deklarerat att man ska göra en översyn över rättshjälpslagen. Det tycker jag är en väldigt prioriterad fråga. Det gäller inte bara trafikskador. När det gäller punkten om överfallsskydd i hemförsäkringarna har jag försökt förstå vad motionärerna egentligen är ute efter. Om en kvinna i hemmet misshandlas av sin man och det blir utrett att det är på det viset, så tilldöms ju kvinnan skadestånd. Visst, försäkringen gäller inte, men hon får ersättning från Brottsoffermyndigheten. Hon ska ha den ersättning som domstolen fastställer. Där finns i och för sig ett problem eftersom Brottsoffermyndigheten har fått rätten att överpröva storleken på skadeståndet. Detta är också något som man på Justitiedepartementet har lovat att man ska titta vidare på. Det är klart otillfredsställande att en myndighet överprövar vad domstolar har sagt. Men kvinnan får sitt skadestånd. För några veckor sedan beslutade vi dessutom att hon ska få behålla skadeståndet helt och hållet i och med att vi biföll propositionen om skadestånd och bodelning. Om hon i stället får ersättningen från försäkringsbolaget, vad är det då som skulle bli annorlunda? Detta har jag inte kunnat förstå. Om en kvinna blir överfallen i hemmet och det inte är mannen eller någon i familjen som är skyldig så gäller ju försäkringen. Den frågeställning som vi nu har diskuterat kan jag helt enkelt inte riktigt förstå. Kanske någon kan bringa lite mer klarhet i vad det egentligen är man vill uppnå genom att inkludera överfallsskyddet i hemförsäkringen. Jag delar definitivt inte den uppfattningen. Den tredje punkt som jag har valt ut handlar om handläggningen av trafikskadeärendena. Min erfarenhet från att ha handlagt ett mycket stort antal ärenden - exakt hur många kan jag inte säga - är att väldigt många ärenden handläggs alldeles utmärkt av försäkringsbolagen. Ett mindre antal handläggs dåligt, framför allt såtillvida att handläggningen drar ut på tiden. Det finns också problem med handläggningen. Det finns ett problem med Trafikskadenämnden, som sitter centralt och beslutar om storleken på skadestånd för sveda och värk eller lyte och men för personer som inte har möjlighet att framträda inför nämnden. Man får inte möjlighet att tala med de läkare som avger utlåtande, och det är naturligtvis ett problem. Det måste vi faktiskt ta till oss och se om vi kan göra något åt. Det tycker jag att vi kan läsa in i den diskussion som vi har med departementet om vad vi ska göra med trafikskadeärendena. Vi måste se över handläggningen. Det är naturligtvis ett krav från vår sida att personer ska få sina skadestånd, och de ska få dem i rimlig tid. Där kan alltså försäkringsbolagen bättra sig. Och, som sagt, den beredning som pågår i departementet får försöka ge lite bättre kraft bakom det här. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Anf. 78 Christina Oskarsson (S)

Herr talman! Jag tänker börja med frågan om trafikskadades ställning, som Jan Ertsborn tog upp. Den socialdemokratiska regeringen gav ju uppdrag till Finansinspektionen och Socialstyrelsen att ta fram förslag. De kom också med förslag, bland annat om att Trafikskadenämnden skulle ges möjlighet att begära prövning av svåra och tvistiga frågor hos Socialstyrelsens rättsliga råd. Som jag sade i mitt anförande hann inte vår regering ändra den här lagstiftningen. Nu undrar jag om Jan Ertsborn vill vara med och påverka och ta de förslag som redan finns framtagna för att stärka rättssäkerheten för de trafikskadade. Det var min första fråga. Sedan vill jag också veta lite grann om det här med jämkningen av trafikskadeersättning till förare som varit rattfulla. Det var en fråga som Folkpartiet drev ganska hårt förra mandatperioden, gentemot oss socialdemokrater. Man tyckte att vi inte gjorde tillräckligt och så vidare. Nu har vi lagt fram förslag. Tänker Jan Ertsborn och Folkpartiet nu medverka till att de här förslagen snabbt som tusan genomförs? Sedan har jag en tredje fråga. Jag frågade Lennart Pettersson om den utredning som man nu aviserar om överföring av vissa socialförsäkringsutgifter kommer att vara parlamentariskt sammansatt eller om det bara kommer att vara en särskild utredare som ska se över den här viktiga frågan.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 79 Jan Ertsborn (Fp)

Herr talman! Det känns väldigt bra att få så konkreta frågor. Då ska vi se om jag kan ge bra svar. De förslag som framfördes för några år sedan låg helt i linje med min uppfattning och med Folkpartiets uppfattning. Jag har inte i dag någon information om hur beredningen har gått vidare och vad som har skett i departementet. Men från Folkpartiets sida har vi inte haft någon diskussion om att förändra vår inställning. Det är faktiskt samma sak när det gäller jämkningsfrågan beträffande personer som kör i berusat tillstånd. Vi har inte haft den här frågan uppe. Vi har ingen anledning att göra något ändrat ställningstagande. Båda dessa frågor kommer naturligtvis upp här så småningom, när departementet kommer vidare. Men som jag ser det, från min horisont, har vi en bestämd uppfattning som vi har redovisat tidigare och som vi står fast vid.