Försäkringskassans hantering av arbetsskadeförsäkringen

Anf. 146 Ronny Olander (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till våra socialdemokratiska yrkanden i ärendet. Det handlar om att Riksrevisionen har skrivit en rapport om arbetsskadeförsäkringen och föreslagit en rad åtgärder som vi försöker fånga upp i vår motion. Vi socialdemokrater har trott vid något tillfälle - och kanske också i det här ärendet vad gäller arbetsskadeförsäkringen, eftersom den är så viktig - att socialförsäkringsutskottet skulle kunna hitta delar att komma överens om. Det gäller inte minst åtgärder för arbetsplatserna, arbetstagarna, arbetsmiljön och det förebyggande arbetet. Det handlar om att hitta delar och skrivningar som gör att vi kunde få en bättre situation på de svenska arbetsplatserna. Så är det icke heller i detta fall. Vi konstaterar att alla våra förslag, allt vårt tankearbete och alla idéer avstyrks. Det gör också Riksrevisionens styrelse, som har skrivit i detta ärende. Vi vill inledningsvis göra klart och markera från vår sida att vi har ett mycket stort förtroende för Försäkringskassan och dess personal. Den frågan kommer kanske att diskuteras här. Därför vill jag från vår sida omgående göra den markeringen. Det är likadant med det som vi vid så många tillfällen har diskuterat, nämligen en nollvision i arbetslivet. Där ska man kunna se människan i sin helhet. Jag vill också inledningsvis markera att det finns många bra arbetsgivare. Många gånger framställs det som att det inte finns när man för den typ av diskussion som vi nu ska föra. Det finns många bra arbetsgivare, och det finns de som är betydligt mindre bra. Dem riktar vi naturligtvis kritik mot. Vi tycker också att det har varit och är bra att det kommer utomstående organ, som i detta fall Riksrevisionen, som gör en genomlysning av tillvägagångssättet, det vill säga det sätt man arbetar. Man lämnar också förslag på hur man ytterligare skulle kunna få en bättre tillämpning av försäkringarna. Man har andra ögon och öron än de som själva är inne i tillämpningen och hanteringen dagligdags. Av den anledningen har vi också stött och tagit upp vissa delar i deras förslag. Det är också viktigt att se helheten i människors vardag både privat och i arbetslivet. Ofta gör vi så här i riksdagen att vi diskuterar olika enskilda ärenden. Det kan man tycka är formellt sett bra. Men vid någon tidpunkt måste man också försöka skaffa sig en överblick och kunna se helheten i människors vardag. Jag ska göra en liten reflexion utifrån förra veckans diskussion om rehabkedjan. Det beslutet förvånar oss opponenter med tanke på den massiva kritik som har väckts från arbetsmarknadens parter, från vår sida men inte minst handikapprörelsens olika organisationer. Man kan nästan säga att det var om inte en stormapplåd så en rejäl applåd vid beslutet. Vid det tillfället sade jag att sanningen brukar hinna ifatt, och det gör den förmodligen också i ert fall. Men vi har naturligtvis respekt för demokratins regler som de är. Som vi ser det blir ett beslut ovanifrån inte bättre i förhållande till ett utanförskap. Det är inte bra när de hittar varandra, tyvärr. Herr talman! Tyvärr kommer människor till skada på de svenska arbetsplatserna varje dag, varje månad och varje år. Det handlar om olyckor och arbetssjukdomar, och en del får tyvärr skada och men för livet. En del förolyckas också på arbetsplatserna. Bara för någon vecka sedan var det inte mindre än sex löntagare som inte kom hem till sin familj. De förolyckades på arbetsplatserna. I en sådan här diskussion finns det anledning att påminna oss om att det kanske inte är omedelbara saker som händer. Det kan också vara gamla skador och arbetssjukdomar, till exempel den typ av skador som orsakades av asbest. Det avlider varje vecka två personer som skadats av sin tidigare dåliga arbetsmiljö. Det handlar om dåliga förhållanden på arbetsplatserna som gjort att de fått lungcancer. Det kan handla om radon, många andra saker vid kemikaliehantering eller andra saker som tyvärr gör att människor avlider. Alla vi som har tidigare erfarenhet av skador inte minst vad gäller asbest vet att det i många delar fortfarande är aktuellt även i dag. Vi har sett de personerna med sina små syrgastuber i någon typ av handväska eller på ryggen med en slang upp i näsan som för syre ned i lungorna så att de ytterligare ska kunna överleva en dag. Det är just dessa yrken som vi har försökt fånga upp i vår motion. Det gäller att se till att hanteringen av arbetsskadeförsäkringen blir effektiv och rättssäker. Ett annat yrkande vi har är att arbetsskadeförsäkringen ska hanteras jämställt. Där har socialförsäkringsutskottet tidigare framfört kritik. Det har man inte gjort denna gång, eftersom ni valde en annan linje. Tidigare har socialförsäkringsutskottet med borgerliga riksdagsledamöter och vi tre från oppositionen samfällt påpekat vikten av att försäkringen ska hanteras jämställt. Vi har gjort skrivningar tillsammans. Män och kvinnor ska behandlas rättssäkert och likvärdigt utifrån sina förutsättningar. Det har varit jämställdhetsanalyser, genderperspektiv och genusperspektiv. Till sist, för att nå detta, fann vi ordet könskonsekvensanalysperspektivet. Det är ett långt och härligt ord. Men vi konstaterar nu tillsammans med Riksrevisionen att vi inte har nått målet på det sätt som vi hade önskat. Likadant ställer vi oss frågan: Varför har det blivit en tydlig minskning av antalet arbetsskadeanmälningar och arbetssjukdomar? Är det så att vi ser ett trendbrott nu de senaste fem åren? Eller är det någonting annat som börjar manas fram på våra arbetsplatser, att det inte är lönt att anmäla? Förra veckan diskuterade vi rehabkedjan. Blir arbetsmiljön bättre och arbetsskadeanmälningarna färre för att det har blivit bättre på de svenska arbetsplatserna? Nej, det kanske inte är så. Förmodligen är det inte ett trendbrott som vi ser. Det kan bero på andra faktorer. Ett av de yrkanden vi framförde gjordes i förhoppningen att ni från den borgerliga sidan också skulle tycka att det var intressant och viktigt att klara ut hur det låg till, men så blev det inte. Det gäller också den fråga som ni inte besvarade förra veckan. Vi hade representanter, bland annat Kurt Kvarnström, som ställde minst sju frågor. Jag ställde själv frågor. Blir arbetsmiljön bättre? Blir det tryggare på våra arbetsplatser när ni ger 30 procent mindre i anslag till Arbetsmiljöverket? Blir det bättre när socialförsäkringsnämnder avskaffas och försäkringsdelegationer tas bort? Blir det bättre hantering och tryggare på våra arbetsplatser? Det är det stora misstag som vi tidigare har anklagat er för och som vi hela den här perioden kommer att förfölja er med genom att fråga: Varför? Ni måste vid något tillfälle besvara frågan. Blir det bättre när 400 forskare i Arbetslivsinstitutet får lämna sin arbetsplats med all sin kunskap, sitt kunnande och sin forskning? Vi skulle kunna diskutera de olika frågorna, kanske tillsammans med er om ni tycker att det är intressant. Svara på frågan, så att vi kan föra en diskussion vidare! Varför gör ni på det här viset? Jag ska inte ta upp frågan om sjukförsäkringen utan mer gå över till att fundera över arbetsskadeförsäkringen. Riksrevisionens styrelse ser allvarligt på de iakttagelser man gör. Man rekommenderar Försäkringskassan att ta ansvar för uppföljning och uppdatering av kunskap om arbetsskadebedömningar, att ta del av forskning om samband mellan skada och arbete samt att förbättra samordningen mellan arbetsskade- och sjukförsäkring. Vi har funderat mycket och diskuterat detta när man ändå tar upp det som man gör. Även om vi vet att Försäkringskassan det senaste året har förändrat sitt arbetssätt och gjort en omorganisation som vi tolkar till det bättre finns många av de här synpunkterna kvar. Frågan till er blir naturligtvis: Vad var det som gjorde att ni inte ville gå vidare och fördjupa och förtydliga frågan om forskningen? Forskningen är så viktig och väsentlig när det händer skador på arbetsplatserna och när det blir arbetssjukdomar för att man ska se till att inte fler drabbas. Även om det är hårt för dem som har drabbats ska vi lära för framtiden. Där skulle forskningen kunna göra mycket. Vi har några tveksamheter som gäller arbetslinjen. Vi är de första att ställa upp på att det är arbetslinjen som ska gälla, bara det inte får den betydelsen för framtiden och att ni funderar i de banorna att själva försäkringen, som är så viktig, får mindre kraft och genomslag för den enskilde. Det är därför som arbetsskadeförsäkringen finns till. Det är den äldsta av alla försäkringar. Den är från 1901. Redan då insåg den tidens arbetsgivare att det var viktigt att kompensera de arbetare och tjänstemän som på något sätt kom till skada. Vi hoppas att ni fortfarande kan ha kvar den känslan så att inte arbetslinjen i den delen betyder förändringar i tryggheten med bra socialförsäkringar. Den som har tid och lust kan gå ända tillbaka till 1600- och 1700-talet när det gäller hamnarbete i Sveriges hamnar. Man hade faktiskt också vid den tiden en typ av försäkringslösning. Alternativet var att någon fick gå runt på arbetsplatsen med mössan och be om en skärv till den som hade råkat ut för en olycka. Vi känner oro över det som kanske inte uttalas, men som finns kvar, nämligen att om ni kör för hårt i försäkringssystemet öppnar man fortare än vad man kanske hade tänkt sig för ett tvåtredjedelssamhälle där två tredjedelar har det bra och en tredjedel har det sämre. Man ska inte leva på försäkringslösningar, arbetsskadeförsäkringen eller någon typ av livränta, men om någon oförskyllt kommer till skada eller får en arbetssjukdom på grund av arbetsplatsens farlighet ska man kompenseras. Om man tvingas att ta ett sämre jobb ska det vara som om man var kvar i det gamla jobbet. Det är viktigt. Finessen med arbetsskadeförsäkringen är den riskspridning som finns mellan branscher och arbetsplatser. Finessen är också att den omfattar både arbetstagare och arbetsgivare. Alternativet om man inte har arbetsskadeförsäkringen är att man får träffas i långdragna processer i domstolarna för att klara ut huruvida någon har skuld eller skyldighet till en ekonomisk kompensation. Att alla är kollektivt försäkrade är också väldigt viktigt. Det har dykt upp en fråga som det finns anledning att väcka. Bara för någon dag sedan stod det i massmedierna att Regeringsrätten i en dom har sagt att kraven för att få a-kassa är att man ska söka arbete i hela Norden. Nu skiljs vi strax inför sommaren. Den här processen kommer naturligtvis att gå vidare på ett eller annat sätt. Kommer ni att analysera den domen? Är ni beredda att göra någon förändring? Det innebär att man som arbetslös skulle vara skyldig att söka arbete i hela Norden. Det får som konsekvens att man får det landets trygghetssystem. Vad gäller arbetsskadeförsäkringen är den helt annorlunda om man tvingas jobba i Finland eller Norge. De har en helt annan arbetsskadeförsäkring, där en del sjukdomar inte ingår. Jag begär inte att ni ska svara på frågan i dag, men det är en viktig fråga att ta med sig. Man pekar på att bifallsfrekvensen varierar stort mellan olika län. Bor man i Jönköpings eller Hallands län är det lättare att få en arbetssjukdom godkänd. Är man kvinna och bosatt i Södermanland eller Stockholm är det inte på samma sätt. Varför är samma giltiga försäkring så olika i olika delar av landet? Försäkringskassan tror att det är externa faktorer. Riksrevisionens styrelse säger att man måste titta på om det är det eller något annat. Jag ser fram emot den debatt som vi ska ha om varför ni har valt att göra som ni gjorde.

LiseLotte Olsson (V)

Anf. 147 LiseLotte Olsson (V)

Herr talman! Vi behandlar i dag en skrivelse från Riksrevisionen. Det är en skrivelse som kritiserar Försäkringskassans hantering av arbetsskador. Vi har under de två år som jag har varit med fått ta del av och debatterat andra skrivelser från Riksrevisionen där kassan och hanteringen av socialförsäkringen har kritiserats. Riksrevisionens styrelse har i många fall föreslagit förändringar och förbättringar för att komma till rätta med de problem som man har upptäckt. Det är förändringar och förslag som utskottsmajoriteten tyvärr aldrig har tagit till sig. Att utskottets majoritet avstyrker oppositionens motioner var väl väntat, men jag tycker att det är synd att utskottet i sitt ställningstagande inte tar till sig av Riksrevisionens kritik och tillstyrker deras förslag. I sin rapport har Riksrevisionen konstaterat stora skillnader i beslut om arbetsskadeersättning till kvinnor respektive män. Man har sett skillnader mellan olika regioner. Samtidigt har man konstaterat att det inte finns några bevis för att bedöma om skillnaderna har sakliga grunder. Vad beror det på att det bedöms så olika? Det finns ingen som kan svara på det. Det här är allvarlig kritik, men den är tydligen inte tillräckligt allvarlig för att högermajoriteten ska lyssna. Män får sina arbetsskador erkända i betydligt större utsträckning än kvinnor, precis som vi hörde nyss. Riksrevisionen menar att Försäkringskassan inte har tagit sitt ansvar när det handlar om att sammanställa, uppdatera och sprida kunskap om forskningsrön och de kunskaper som finns i de här frågorna. Det finns trots allt både kunskap och forskning om strukturella skillnader mellan kvinnor och män. Jag är fullt övertygad om att det inte beror på en slump att kvinnor har mycket svårare att få sina arbetsskador erkända än män. Försäkringskassan har själv tidigare i år lämnat en rapport som heter Skillnader i beviljandefrekvens vid beslut om arbetsskadelivränta för kvinnor respektive män . Jag ska citera lite grann ur rapporten: "Chansen att beviljas livränta varierar mycket mellan olika yrkesgrupper och är relativt hög inom några typiskt mansdominerade yrkesgrupper. Den lägsta chansen att beviljas livränta finns däremot inom en yrkesgrupp med stor dominans av kvinnor. Oavsett vilken yrkesgrupp man studerar beviljas dock större andel av männen livränta." Ser man till samtliga som sökt livränta på grund av arbetssjukdom har 14,7 procent av kvinnorna och 31,7 procent av männen fått livränta beviljad. Det är alltså mer än dubbelt så hög andel av männen som av kvinnorna som fått livränta. De förändringar av försäkringarna som genomfördes 2002 hade som syfte att rätta till de här könsskillnaderna. Men tyvärr har vi inte sett något resultat av det än. Den rapport som jag pratade om nyss visar också att det förekommer stora skillnader mellan olika län. Frekvensen av beviljande ligger mellan 10,1 och 41,1 procent. Det blir kanske bättre med den koncentrerade handläggningen, men vi vet inte vilka siffror som kommer om ett år. Förhoppningsvis rättar man till en del problem med detta. Dessutom, precis som vi hörde alldeles nyss, har födelselandet stor betydelse för möjligheterna att få livränta beviljad. Kvinnor och män födda utanför Norden och EU har betydligt lägre chans att beviljas livränta, både vid arbetssjukdom och vid olycksfall. Den allra sämsta möjligheten att få livränta har kvinnor från övriga världen, det vill säga kvinnor som kommer från länder utanför EU och Norden. Det är precis som vanligt; det lönar sig att vara man. Är man dessutom en svensk man lönar det sig allra bäst. Herr talman! Den rapport som jag pratar om och den här skrivelsen går lite grann om varandra i tid. Förhoppningsvis kommer Försäkringskassan att ta till sig sina egna slutsatser. Men jag tycker ändå att utskottsmajoriteten skulle ha tagit mer seriöst på den här kritiken och tillstyrkt de förslag som Riksrevisionens styrelse lagt fram. Som det är i dag är hanteringen varken rättssäker eller rättvis. Det är mycket viktigt att regeringen i kommande uppdrag gör tydligt vilket ansvar som Försäkringskassan har för att analysera de här könsdiskriminerande inslagen när det gäller både arbetsskadeförsäkringens uppbyggnad och den direkta handläggningen. Målet måste vara att avskaffa alla osakliga skillnader och garantera en rättssäker tillämpning av arbetsskadeförsäkringen. Försäkringskassan bör också ges i uppdrag att integrera könsperspektivet i socialförsäkringarna och göra årliga återrapporteringar. Det här är ingenting som man gör bara en gång, utan det är ett arbete som måste pågå hela tiden och utvärderas allteftersom. För att det ska vara möjligt att få en mer rättssäker tillämpning är det nödvändigt med en ökad kunskap om könsskillnader. Den måste öka generellt hos Försäkringskassans personal. Även i andra undersökningar har vi sett att det finns brister i den kunskapen. De grundläggande kunskaperna finns inte. Det är också avgörande för att värna likvärdigheten och rättssäkerheten i bedömningarna att handläggarna har den här fördjupade kunskapen. Det finns arbetsskaderisker som präglar vissa kvinnodominerade yrken. Jag hoppas verkligen att Försäkringskassan tar till sig detta. Jag tycker att det är synd att ni inte ställer upp på den kritik som finns, för då skulle det kanske ha hänt någonting. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Anf. 148 Mats G Nilsson (M)

Herr talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkande SfU13 och avslag på motionerna. Dagens betänkande behandlar en framställning från Riksrevisionen om Försäkringskassans hantering av arbetsskadeförsäkringen. Av rapporten framgår, som tidigare talare refererat, ett antal brister i handläggningen. Av rapporten går också att utläsa att arbetsskadeförsäkringen under hela dess existens varit behäftad med brister och att man under årens lopp försökt komma till rätta med dessa. Som regel ges arbetsskadelivränta som ersättning till den som drabbas av en arbetsskada. Denna livränta ska motsvara skillnaden mellan den inkomst den arbetsskadade haft och den inkomst som personen trots skadan beräknas få. Redan här finns ett stycke godtycklighet inbyggt i systemet. Livräntan kan utbetalas till och med att den försäkrade fyller 65 år och kan betalas med upp till 7,5 prisbasbelopp. Även här finns en komplikation i konstruktionen. Då ersättningsbeloppet upp till 7,5 prisbasbelopp är hundraprocentigt finns inget inbyggt incitament att återgå till arbete eller arbeta mer. Hur stor påverkan detta har i praktiken är förstås omöjligt att säga. Riksrevisionen menar att hanteringen av arbetsskadeförsäkringen inte är enhetlig. Det finns således anledning att tro att det beror på vem man är, vilket kön man har och var man bor vilken ersättning man får. Detta är självfallet helt oacceptabelt. Regeringen har i sitt regleringsbrev påtalat behovet av bättre likformighet och snabbare handläggning, men rättssäkerheten får självfallet inte eftersättas. Försäkringskassan har redan vidtagit åtgärder för att minska de osakliga skillnaderna i besluten, och man avser att vidta ytterligare åtgärder. För att öka likformighet och kvalitet i underlag och beslut har man infört flera nya metodstöd. Det har även hållits vidareutbildningar för de försäkringsläkare som yttrar sig i arbetsskadeärenden. Handläggningen av arbetsskador kommer under året att koncentreras till endast fem nationella försäkringscentrum, vilket ökar möjligheten till enhetliga bedömningar och ökad kvalitet. Man tar även fram en ny kunskapssammanställning som ska användas som beslutsstöd. Regeringen har dessutom uppdragit åt Försäkringskassan att genomföra analyser om varför kvinnor beviljas arbetsskadelivränta i mindre utsträckning än män. I kombination med de insatser som beslutades i förra veckan med extra insatser på de större diagnosgrupperna där kvinnor är överrepresenterade visar detta att regeringen nu tar tag i de könsmässiga skillnaderna i sjukförsäkringen. Det är skillnader som tillåtits växa fram under en lång rad år. Handläggningstiderna är föremål för kritik, och ingen har väl formulerat sin kritik mot långa handläggningstider tydligare än de fyra partier som nu har majoritet i Sveriges riksdag. Detta är ett prioriterat område för regeringen, och det ger en tydlig instruktion till Försäkringskassan. Resurser har skjutits till, och ambitionen är tydlig. Regeringen har satt som mål att vid utgången av 2008 ska 75 procent av dem som ansökt om arbetsskadelivränta få beslut inom 120 dagar. Detta mål har redan uppnåtts, vilket är en rejäl förbättring. Tidigare har var fjärde ansökan dröjt i två år och fyra månader eller längre. Herr talman! Försäkringskassan vidtar således ett flertal åtgärder för att lösa den problematik som är uppe för diskussion här i dag. Vi ser positivt på detta och ber att få återkomma om man inte uppnår de förväntade resultaten. I detta sammanhang finns det all anledning att påminna om den satsning på företagshälsovården som regeringen nu genomför. Den debatten hade vi förvisso i förra veckan, men det kommer att ha en stor effekt på det preventiva arbetet. För det är ju så: De enda arbetsskador vi tycker om är de som aldrig uppstår. (Applåder)

Anf. 149 Ronny Olander (S)

Herr talman! På slutet var det äntligen något vi kan vara överens om, nämligen att arbetsskador aldrig ska uppstå. Det kan vi vara helt överens om, likaså när det gäller arbetssjukdomar och försäkringens stabilitet. Jag ska inte dra ramsan igen om den parlamentariska utredning som vi har efterfrågat. Vi börjar strax fundera på om vi ska stå fler gånger i talarstolen när vi från oppositionen blir behandlade på det sätt som vi har blivit. Förra gången ni satt i regeringsställning, 1993, skärpte ni reglerna mycket väsentligt när det gällde arbetsskadeförsäkringen. Vi hade också vissa synpunkter på att man i vissa fall kanske kunde få livräntan för de godkända skadorna på ett för enkelt sätt. Men därifrån till den skärpning som ni gjorde och som har haft stor betydelse är steget långt. Vi ändrade på det 2002 när vi sade att det skulle vara av väsentliga skäl. Kvinnorna kom i kläm. Nu när Moderaterna och Mats G Nilsson ser arbetsskadeanmälningarna och inrapporteringen av det som sker på arbetsplatserna, känner de sig då inte oroliga på något sätt? Det är ändå fem år tillbaka i tiden. Ni har tagit för vana att berömma er själva här i riksdagen för allt som har hänt på två år, men nu är räknetiden fem år tillbaka. Det stör kanske bilden en del.

Anf. 150 Mats G Nilsson (M)

Herr talman! Jag inleder med att vi också vill se en socialförsäkringsutredning. Det är krokodiltårar och inget annat. Det fanns ett riksdagsbeslut som ni inte fullföljde under förra mandatperioden. Det är därför lite märkligt att ni sätter er tilltro till en borgerlig regering för att ett beslut som borde ha fattats av en socialdemokratisk regering ska komma i gång. Jag upprepar det som vi sade i förra veckan. För oss är det ingen anledning att sitta med armarna i kors när situationen är som den är. Men det är ett skäl för Socialdemokraterna att inte göra något, trots det utanförskap man lämnade efter sig. Ronny! Vi försökte hänga med i vad det var du pratade om under ditt anförande. Arbetsskadeförsäkringen håller inte på att förändras. Det är inte det vi talar om. Du verkade ha fått för dig det i ditt anförande. Nu tog du upp om vi är oroliga för att kvinnor hamnar i kläm. Ja, det är just därför regeringen har gett det direktiv som jag tog upp. Det den socialdemokratiska regeringen misslyckades med har regeringen redan satt i gång med. Du borde känna dig tillfreds med det. När det gäller de olika behandlingarna menar Försäkringskassan och Riksrevisionen att med fem nationella centrum kommer problematiken att lösa sig. Ronny Olander! Förklara för oss varför ni socialdemokrater vill införa de socialförsäkringsnämnder som är en delförklaring till att vi har fått så olika bedömningar! Antingen får du vara för decentralism eller emot. Du kan inte vara båda delarna.

Anf. 151 Ronny Olander (S)

Herr talman! Ni gör ett jättestort fel. Ni försöker konsekvent lägga ord i munnen på oss som vi aldrig har sagt om vare sig centraliserat eller decentraliserat. Vi håller fast vid socialförsäkringsnämnderna och försäkringsdelegationerna. Där hade vi kontakterna rätt ut i branscherna, rätt ut på arbetsplatserna och rätt ut bland arbetsgivarna. Man kunde ta all erfarenhet med sig, diskutera frågorna och skapa underlag och forskning för att förhindra detta. Det handlade om det. Men ni gör hela tiden samma misstag. Du pratar om krokodiltårar i en parlamentarisk utredning. Ska man över huvud taget ha en förutsättning att bedriva en parlamentarisk utredning måste man skaffa ett underlag för densamma först. Man träffas väl inte bara, sätter sig ned och börjar mala. Ni fick hela Anna Hedborgs utredning gratis. Vid skiftet 2006 kunde ni ha dragit i gång med detsamma. Men ni valde att inget göra för att ni förmodligen ska köra igenom det mesta först. Komma här och snacka om krokodiltårar! Vi stöttar på alla sätt den bästa av all företagshälsovård. Det har vi gjort under alla år, från 60-talet och framåt. Problemet är att det inte har den effekten. Men det kan ni väl skylla på de tolv åren. Det är så ni lägger upp snacket. Men det är fler och fler som genomskådar det, förhoppningsvis även de som lyssnar på detta också. Ni skyller allt besvärligt på oss och de tolv åren. Allt som har gått bra tackar ni er själva för. Självberömmelse, Mats G Nilsson, luktar till sist illa! Det blir ingen bra grej för er. Men fortsätt med det, för det är jätteroligt! Tror Mats G Nilsson och det nya arbetarpartiet Moderaterna att det blir bättre med 30 procent mindre till Arbetsmiljöverket och av att ta väck hela forskningen som var specialiserad och hade internationell berömmelse och uppskattning? Är det så man försöker skapa tryggare och säkrare arbetsplatser och en bättre hantering av försäkringen? 50-60 procent har företagshälsovård. Hur blir det för de andra?

Anf. 152 Mats G Nilsson (M)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Ronny Olander. Nu fungerade det decentraliserade igen, men när vi för en vecka sedan diskuterade företagshälsovården och satsningen på 3,4 miljarder spelade dessa pengar inte så stor roll. Det räcker med mindre än en tiondel, var beskedet från Socialdemokraterna för en vecka sedan. Men saker och ting förändras uppenbarligen. Vi fick Anna Hedborgs utredning "gratis". Ja, vi använder den också. Vad gjorde ni? Vad har förändrats? Vad har över huvud taget förändrats? Det blir tanken när 140 personer förtidspensionerades varje dag. Över en halv miljon människor gick i förtidspension och inget hände. Jag vet inte om du tycker att det är att hävda sig själv eller något. Men man kan inte smita undan ansvaret. Sitter man i regering i tolv år och detta händer under den tiden borde man vara ödmjuk nog att konstatera att man nog borde ha gjort något. Vi menar, Ronny, att det sker mycket positivt vad gäller arbetsmiljöfrågorna. En stor skillnad mellan oss i alliansen och er socialdemokrater är att vi tror på både arbetsgivare och arbetstagare. Den nya rehabkedjan som vi tog beslut om i förra veckan kommer att aktivera rehabiliteringsarbetet. Det är viktigt. Vi inför den skyddande tiden på sex månader. Ni socialdemokrater tycker att det räcker med tre veckor, men där delar vi i princip den uppfattning som LO har, nämligen att man vill ha en skyddad tid. Vi tror att det är bra för rehabiliteringsarbetet och det preventiva arbetet. Där står ni i strid med vad LO tycker. (Applåder)

Anf. 153 Solveig Zander (C)

Herr talman! Dagens betänkande manar till eftertanke, vill jag påstå. Som aktiv centerkvinna ska jag erkänna att det i Riksrevisionens rapport är just detta med den olika hanteringen av kvinnor och män i arbetsskadehänseende som jag kommer att följa alldeles speciellt. Med stort intresse kommer jag att iaktta vad som händer med detta. Jag vill också påtala att jag uppskattar vad Riksrevisionen har framfört i Försäkringskassans hantering av arbetsskadeförsäkringen. Att de har behandlat det på ett så seriöst och djuplodande sätt är mycket viktigt. Jag vill dessutom initialt passa på att avfärda Ronny Olanders och Socialdemokraternas svepande formuleringar om att vi skulle vara tveksamma till att vilja behålla socialförsäkringssystemet. Alliansregeringen slår med emfas vakt om att det ska finnas kvar. Människor ska veta vad som gäller och reglerna ska tydliggöras. När Ronny Olander ifrågasätter detta ska ingen människa kunna tolka det som att det finns en tveksamhet i att socialförsäkringssystemet och arbetsskadeförsäkringen är oerhört viktiga för oss. För övrigt, herr talman, ser jag att regeringen redan har medverkat till att undanröja vissa orsaker till problemen med hanteringen av arbetsskadeärenden. Det har Mats G Nilsson redan framfört här. Först och främst kan jag påtala att socialförsäkringsnämnderna har tagits bort. Dem vill Ronny Olander och Socialdemokraterna återinföra. De var ju, precis som Mats G Nilsson sade, en av anledningarna till att de här regionala skillnaderna uppstod mellan länen. Det är ju någonting som är rättsosäkert, som rapporten hävdar att arbetsskadeärendena inte ska vara. Det andra, herr talman, är det förebyggande arbetet. Där har ju Mats G Nilsson också påtalat att alliansen har medverkat till att förstärka detta. Han har nyss talat om företagshälsovårdens större uppdrag som innebär att komma in på ett tidigare stadium när det gäller arbetstagaren och arbetsplatsen och på det sättet möjliggöra att färre arbetsskador uppkommer. Dessutom har Ronny Olander - och även Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, ska jag säga - talat om sjukskrivningsprocessen och rehabiliteringskedjan, som vi diskuterade i förra veckan. Det är också någonting som bidrar till att arbetsgivaren på ett helt annat sätt får en skyldighet att följa arbetsmiljölagstiftningen. Därutöver har man i rapporten påtalat att kunskaper hos handläggarna är en brist. Kortare handläggningstider efterfrågar man, liksom det här med kunskapssammanställningen. Det har ju redan Försäkringskassan rapporterat, på uppdrag av regeringen, att man nu har gjort någonting åt. Jag måste i ärlighetens namn fråga Ronny Olander och Socialdemokraterna: Vad är det för vits att i detta sammanhang påtala att många människor har lidit av att de har arbetat med asbest? Vad kan vi i dag göra för att förhindra att de människorna råkade så illa ut? Det vi kan göra är att på ett förebyggande sätt se till att personer undviker att arbeta i dåliga miljöer. Men att se tillbaka så lång tid för att påtala att det finns brister i det nuvarande systemet förstår inte jag om jag ska vara uppriktig. Vad är det egentligen oppositionen förväntar sig att vi skulle ha gjort som vi inte har gjort när man hävdar att vi inte tar vad Riksrevisionen har påtalat i sin rapport på allvar? Vi har vidtagit de åtgärder som man har efterfrågat, och jag kommer precis som jag inledningsvis sade att mycket noga följa speciellt det som gäller kvinnors sjukdomar och det mindre beviljandet av kvinnors fall inom arbetsskadeförsäkringen. Jag tror att det är en viktig del att följa upp, även om Försäkringskassan själv också har påtalat att man kommer att jobba speciellt med detta. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och motioner. (Applåder)

Anf. 154 Ronny Olander (S)

Herr talman! Jag begärde ordet när Solveig Zander sade något i stil med svepande formuleringar. Här är inga svepande formuleringar. Jag rekommenderade Mats G Nilsson att läsa protokollet från förra veckan. Jag vill säga samma sak nu om ni har attityden att det är fråga om svepande formuleringar. Det är klart och koncist vad vi vill och vad vi tycker. Det har vi angett. I största delen stöttar vi Riksrevisionens styrelse i den framställning de har gjort till oss. Men det är intressant när Solveig Zander säger något om så lång tid tillbaka. Ja, jag var borta och vände i förra perioden då ni hade ansvaret, 1991-1994. Vid det tillfället förändrade ni arbetsskadeförsäkringen till en mycket hårdhänt hantering som vi ändrade 2002, när det fanns förutsättningar, just i syfte att män och kvinnor skulle behandlas på ett likvärdigt, rättssäkert sätt. Så långt sträcker sig historien ibland. Ni avgränsar och talar om tolv år. Ja, de tolv åren möter precis år 1994. Den delen vill ni inte prata om. Men det ska vi nog försöka påminna om framöver också. Ingenting gjort - vi satte upp ett mål 2002-2008 att vi skulle halvera sjukpenning och ohälsa som leder till förtidspension och sjukersättningar. Den blev halverad 2008, så det är inte riktigt sjyst att säga så. Just att ta till vara socialförsäkringsnämnderna och försäkringsdelegationerna över huvud taget, där det fanns medborgare från olika ställen, är fortfarande en viktig del. Sedan är det alldeles för lätt att säga att det var socialförsäkringsnämndernas fel att hanteringen blev som den blev i arbetsskadeförsäkringen. Det är inte rätt. Likadant är det med företagshälsovården. Vilken tidsram har ni för när den ska vara fullt utbyggd? Är den frivillig eller blir den förpliktande? Det är mina frågor.

Anf. 155 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag ska börja med att berömma Socialdemokraterna. Under sin regeringsperiod medverkade man till att det blev en könsrelaterad statistik, bland annat inom Försäkringskassan. Vi får nu statistik över Försäkringskassans olika beslut när det gäller män och kvinnor, och andra saker också, men nu gäller det ju Försäkringskassan och deras sätt att hantera den här försäkringen. Dessutom var det, herr talman, Socialdemokraterna som under sin regeringsperiod tog initiativ till att Försäkringskassan påbörjade sitt förändringsarbete, vilket vi ju från alliansregeringen nu har fortsatt och dessutom har drivit på ännu mer. Det var verkligen någonting som jag inte vill ta ifrån Socialdemokraterna. Men när det gäller svepande formuleringar om vi ifrågasätter eller vill nedrusta socialförsäkringssystemet vill jag verkligen säga att det var precis vad Ronny Olander sade i sitt anförande i talarstolen för en halvtimme sedan. Jag hänvisade inte till debatten i förra veckan. Skulle jag hänvisa till den skulle jag behöva ha en halvtimme på mig för att ta upp alla oegentligheter som ni tog upp då. Nej, det handlade om vad Ronny Olander alldeles nyss sade och försökte hävda. Jag vill med all önskvärd tydlighet säga att de förändringar vi gör i socialförsäkringssystemen är för att medverka till och slå vakt om att de ska fortsätta fungera så att människor i Sveriges avlånga land ska veta att de har en trygghet om de blir sjuka eller får en arbetsskada. (Applåder)

Anf. 156 Ronny Olander (S)

Herr talman! Kommer arbetsskadeförsäkringen också att vara med i den parlamentariska utredningen? Jag är intresserad av att på något sätt höra resonemanget om det. Oppositionens roll är precis den som ni hade förra mandatperioden. Det är att ställa frågor. Ni har tillgång till hela Regeringskansliet, 5 000 tjänstemän eller vad det handlar om. Det är ändrade förutsättningar för oss. Vi måste ställa frågor i den här typen av debatt och föra diskussionen offentligt. Tänker ni göra förändringar? Sedan är det inte jag som ska svara på om ni har nedrustat socialförsäkringssystemen. Vi i mitt parti har vår uppfattning klar. Det tror jag att de som satt på läktaren från handikapporganisationerna hade också när ni applåderade i förra veckan. Det budskap som går ut till Sveriges befolkning är ju att det blir sämre försäkringar. Det är klart att de undrar. Inkomstbortfallsprincipen, standardtryggheten och så vidare sägs bli ändrade och ersättningar pressas nedåt. När vi försöker försvara den svenska modell alla partier i riksdagen har stått upp för kallas vi för att vara ett bidragsparti. Det funkar inte. Tack så mycket, Solveig Zander. Jag är tacksam och jag ska på alla sätt föra vidare att vi efter ett och ett halvt år har fått berömmande ord på ett viktigt område, nämligen hanteringen av kvinnor och män. Det känns bra att det går framåt, att det börjar lossna. Vi kan slappna av och se verkligheten på ett annat sätt. Det är många som tycker att ni nedrustar socialförsäkringssystemen. Vi kommer att fråga framöver också. Har ni för avsikt att göra så på fler områden? Solveig Zander tillhör ett folkrörelseparti. Vi har till och med samarbetat med partiet under de svåra tiderna efter er borgerliga period. Det uppskattade vi också. Det är väl kvittens och beröm tillbaka. Det är inte riktigt samma tag nu när ni har gått ihop i alliansgänget.

Anf. 157 Solveig Zander (C)

Herr talman! Det intressanta med Centerpartiet är att vi slår vakt om Sverige. Vi gjorde det tillsammans med Socialdemokraterna eftersom vi tyckte att det var viktigt. Vi gör det ännu mer nu tillsammans med alliansen. Därför känns det bra att jobba i den här regeringen som ett folkrörelseparti och som ett parti som värnar om Sveriges land. Det har vi möjlighet att göra nu. Jag förstår att Socialdemokraterna och Ronny Olander tycker att det är besvärande att vi under de korta två åren har åstadkommit så pass mycket som vi faktiskt redan har gjort. Herr talman! Jag har inte formulerat utredningsdirektiv till någon socialförsäkringsutredning. Ronny Olander säger själv att om en socialförsäkringsutredning ska tillsättas, vilket vi tycker ska göras från alliansens sida, bör de som ska vara med i den utredningen också vara med och formulera direktiven. Jag har med all önskvärd tydlighet, herr talman, förstått att Socialdemokraterna är intresserade av att vara med där. Det är intressant. Jag måste återkomma till att vi i Centern och i alliansen slår vakt om att vi ska medverka till att arbetsskadorna inte blir så många i fortsättningen. Vi har verkligen medverkat till att man sätter in åtgärder mot kvinnors sjukdomar. Under förra regeringens tid var det verkligen kvinnorna som stod för de flesta långa sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna. Det vill vi sätta stopp för, herr talman.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 158 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att försäkrings- och ersättningssystem fungerar på ett rättssäkert sätt. Blir man skadad på till exempel en arbetsplats ska man kunna räkna med en rättvis och likvärdig bedömning i hela Sverige. Som vi har hört nu av föregående talare har Riksrevisionen gjort en genomgång av Försäkringskassans arbetsskadebedömningar, och man har funnit att det finns svårförklarliga skillnader i bedömningarna. Man vill att detta ska analyseras, och man anser att det behövs en systematisk uppföljning. Målet är naturligtvis att uppnå en mer rättssäker hantering av arbetsskadeförsäkringen. I det sammanhanget vill jag påminna om att Riksrevisionen - som ibland säkert kan upplevas av regeringen, oavsett politisk färg, som rätt irriterande - är en viktig institution. Jag är glad att vi har fått denna självständiga riksrevision. Mitt parti och andra borgerliga partier arbetade kraftigt för att göra om den gamla riksdagens revision till denna självständiga riksrevision som inte låter sig styras. Det är ett positivt bevis på att vi får en mer öppen dialog i det politiska klimatet. Det är ett självständigt organ som vågar och kan kritisera sittande regering. Det är viktigt att det fungerar. Riksrevisionen har verkligen funnit sin roll. Riksrevisionen för fram ett antal kritiska synpunkter. Man talar om att det är bristande interna rutiner, att det finns en risk för felaktiga utbetalningar, få efterkontroller och så vidare. Mycket av kritiken måste naturligtvis tas på allvar, särskilt som den behandlar en längre tid. Revisionen omfattar åren 2003-2007. Flera har tagit upp det allvarliga att det är skillnad på bifallsfrekvens mellan män och kvinnor. I varje fall måste man se på vad det beror på. Beror det på någon dold könsdiskriminerande behandling eller finns andra förklaringar? Vilka är orsakerna? I övrigt har vi sett i sjukförsäkringssystemet att det är olika behandling, men där är det tvärtom så att kvinnor förts bort från arbetsmarknaden i större utsträckning än män. Alla dessa frågor är viktiga. Utskottets majoritet sade förra året i sitt betänkande att man beklagade att man ännu inte hade kommit till rätta med de skilda olikheterna mellan kvinnor och män när det gäller beviljande. Utskottet förutsatte att åtgärder skulle komma att vidtas när orsakerna hade analyserats. Majoriteten i utskottet skriver i det betänkande vi behandlar i dag att utskottet vidhåller denna inställning. Det har hänt en hel del under 2008. Det har givits ett regeringsuppdrag till Försäkringskassan att analysera skillnaden mellan hur män och kvinnor behandlas. Det har skett en hel del utvecklingsarbete i Försäkringskassan. Man har arbetat med metodstöd för att försäkringsläkarnas yttranden ska bygga på mer fakta. Försäkringsläkarna har fått vidareutbildning. Handläggningen av arbetsskador har koncentrerats till fem försäkringscentrum för att få en större förutsättning för en enhetlig bedömning. Man arbetar också på att göra en ordentlig kunskapssammanställning av olika erfarenheter. Det är viktigt att åtgärderna som nu vidtas ger resultat. Det är naturligtvis också viktigt att följa vad regeringen tänker göra. Enligt den rutin som finns lämnar regeringen en kommentar om hur man reagerar på Riksrevisionens punkter i höstbudgeten. Vi ser naturligtvis fram emot vilka ytterligare åtgärder regeringen kommer att vidta. Det är viktigt att påpeka att det redan har hänt en hel del men att vi ser fram emot att det händer ytterligare saker. Det var intressant att höra Ronny Olanders anförande. Det låter närmast som att vi har ett liggande förslag för att försämra arbetsskadeförsäkringen. Det är inte alls vad det handlar om. Det handlar om att vi har fått en redovisning av den typ av revision som vi gör av olika typer av statliga myndigheter som påpekar brister. Myndigheterna har redan börjat arbeta med att rätta till de bristerna, och regeringen är medveten om problemen. Om någon eventuellt har kommit mitt i den här debatten kanske de tror att vi debatterar något slags förändringar i arbetsskadeförsäkringen. Det gör vi alltså inte. Vi slår vakt om arbetsskadeförsäkringen, men vi tycker att det är viktigt att den fungerar på ett rättssäkert och rättvist sätt. Därför tar vi naturligtvis till oss av den kritik som kommer och som drabbar både nuvarande regering och den gamla regeringen, framför allt för att regeringen är ansvarig. Det är inga missförhållanden som har kommit fram eller plötsligt dykt upp eller har något som helst sammanhang med det politiska maktskiftet i Sverige. Herr talman! Jag tycker inte att riksdagen eller utskottet bör föreslå riksdagen några ytterligare beslut. Det händer så pass mycket på området. Därför tycker jag att vi ska avslå de motioner och yrkanden som finns från oppositionen och bifalla förslaget i betänkandet. Vi ska påminna oss om att vi tycker att det är viktiga frågor. Det är viktigt att arbetet med att förbättra hanteringen av arbetsskadeförsäkringen fortsätter. (Applåder)

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 159 Lars Gustafsson (Kd)

Herr talman! Det här betänkandet handlar, som vi har hört, om arbetsskador och en utvärdering som har gjorts av Riksrevisionen, vilket är mycket bra. Revisionen går bakåt i tiden och gäller det som har varit - det kanske kan vara bra att hålla i minnet - och den syftar framåt. Jag kan också glädjas över att Halland ligger bra till när det gäller bifallsfrekvensen. Om det är bra eller korrekt är svårt att svara på, men jag hoppas att det är bra och jag hoppas att det är med respekt för mäns och kvinnors olika åkommor och behov. Jag tycker också att det är viktigt att konstatera, vilket kanske inte framkom tidigare, att utskottet vidhåller sin inställning att man måste komma till rätta med det. Det står tydligt och klart i betänkandet, och det innebär ingen ändrad uppfattning. Jag tror också att det är viktigt att man ute på de olika forskningsenheterna i Sverige bedriver ganska applicerad forskning inom vårdsektorn. I Halland finns det en forskningsanstalt i Falkenberg där man har applicerad forskning. Tyvärr tas inte denna till vara och tas upp av Försäkringskassan, vilket har beskrivits här. Det finns mycket sådan kunskap i Sverige som skulle kunna ackumuleras och bidra till ett bättre beslutsunderlag. Jag hoppas verkligen att Försäkringskassan tar åt sig den kritik som nu framförs av Riksrevisionen. Jag är helt övertygad om det. Man säger det. Med en regering som vill värna att människor ska vara friska, ska kunna arbeta och ska få ett rättssäkert bemötande kommer man nog att ta till vara detta. Det är i alla fall fullt möjligt för utskottet att återkomma i nästa betänkande. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Anf. 160 Kurt Kvarnström (S)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till de reservationer som finns i ärendet och passa på att instämma i det Ronny Olander har sagt. Jag tänkte ta lite tid i anspråk. Jag har varit med och upplevt de olika skedena i arbetsskadeförsäkringarna, och därför vill jag stryka under vikten av att vi har en bra arbetsskadeförsäkring. Jag var med på den tiden när det hette någonting helt annat och man drev ärendena i juridiska prövningar, till förfång för både arbetsgivare och de anställda. I skadeståndsärenden före 1977 drev man frågorna i den formen. Det är ingen tid som jag vill ha tillbaka - det vill jag understryka. År 1977 kom en lagstiftning, och det tog lång tid innan den började fungera på det sätt det var tänkt. Men den fungerade så pass bra på 1990-talet att den tidigare borgerliga regeringen passade på att förändra den väldigt kraftigt, helt enkelt för att spara pengar i försäkringen. Det var den förändring som skedde 1993. Vi hade synpunkter då också, just utifrån att det blev en väldigt ojämlik situation mellan män och kvinnor. Vi befarade att det skulle se ut på det sättet. Därför genomfördes förändringen 2002, för att försöka komma till rätta med de skillnader som man då såg ännu tydligare. Det som gör mig lite bekymrad i dagsläget är att det med Riksrevisionens rapport i den praktiska hanteringen i de juridiska processerna fortfarande förefaller vara så att man tillämpar 1993 års lagstiftning, trots att vi har gjort förändringar 2002. Det blir rätt så tydligt i den belysning som Riksrevisionen gör här, inte minst utifrån den faktabas och den viktigaste kritik som finns i sammanhanget, som jag ser allvarligt på. Man tar inte till sig ny forskning. Den förändring som har skett i arbetsskadelagstiftningen handlar väldigt mycket om att den forskning som görs på området också måste omsättas i den juridik som tillämpas när det gäller arbetsskadeförsäkringen. Det är en av de kraftigaste punkterna i förslaget från Riksrevisionen, att man inte har tagit till sig det. Man har inte samlat ihop den kunskap som finns. Det som bekymrar mig ytterligare är naturligtvis att den forskning som vi har bedrivit har lagts ned. Arbetslivsinstitutet har haft och borde ha kunnat ha en mycket viktig roll för att upptäcka sjukdomar tidigt och eliminera dem. Jag skulle kunna berätta mycket om det här, men jag ska bara kort beskriva en sak som jag inte delar Riksrevisionens slutsats om, och det är just behovet att få fram fakta för att belysa de insatser som behöver göras på arbetsplatsen och förebygga. Jag jobbade under en period som huvudskyddsombud på ett järnverk där man tillverkade svetselektroder. Man konstaterade att svetselektrodpaketen vägde bara fem sex kilo, så det var en utmärkt arbetsplats att anställa kvinnor på. Man anställde massor av kvinnor på den arbetsplatsen, och successivt förbrukade man dessa kvinnor. Det var bara det att svetselektrodpaketen vägde fem sex kilo, men man lyfte dem i ett stort antal moment. Det gjordes mätningar som visade att man lyfte ett stort antal ton varje arbetsdag. Den återkopplingen till att det blev godkända skador i sammanhanget ledde fram till att man successivt drev frågan och fick företaget att investera i en helt ny arbetsplats, där man byggde bort de här orsakerna. Återkopplingen till det förebyggande jobbet tycker jag att Riksrevisionen undervärderar. Det är min oro att vi successivt flyttar det som är allra viktigast, förhållandena på arbetsplatsen, från grunden när vi ska göra de här bedömningarna. Det fanns mycket av det i de socialförsäkringsnämnder som ni har lagt ned. Socialförsäkringsnämnderna hade en väldigt viktig funktion, genom att arbetsmarknadens parter, både arbetsgivare och arbetstagare, fanns med i bedömningarna och förde till viktig kunskap. Den håller på att försvinna. Det håller på att bli bara juridik. Kopplingen till arbetsplatserna håller på att försvinna. (Applåder)

Anf. 161 Mats G Nilsson (M)

Herr talman! Jag vill tacka Kurt för ett socialdemokratiskt inlägg som jag faktiskt förstod. Det kändes ändå som att han diskuterade det som ärendet handlade om i dag, vilket kändes skönt. Jag har fyra frågor, och jag tror att de är ganska enkla eftersom det är ja- och nej-frågor. Jag hade väldigt svårt att förstå Ronny Olanders anförande, och jag hade svårt att förstå kopplingen till dagens ärende, så jag vill nu kolla hur pass överens eller oense vi är i alliansen och Socialdemokraterna. Det är fyra konkreta frågor. Fråga nr 1: Tycker du att det är bra att regeringen påpekar likformighet och snabbare handläggning? Fråga nr 2: Tycker du att det är bra att Försäkringskassan nu vidtagit åtgärder för att minska osakliga skillnader i beslut? Fråga nr 3: Tycker du att det är bra att handläggningen av arbetsskador nu koncentreras till fem nationella försäkringscentrum? Fråga nr 4: Tycker du att det är bra att regeringen uppdragit åt Försäkringskassan att nu genomföra analyser av varför kvinnor konsekvent beviljas lägre arbetsskadelivränta än män? Det är konkreta frågor. Ge mig gärna konkreta svar!

Anf. 162 Kurt Kvarnström (S)

Herr talman! Egentligen borde jag göra precis som Mats G Nilsson och de anhängare som fanns på den kanten gjorde i den förra debatten vi hade och inte svara på några frågor. Det var vad jag möttes av i förra veckan, så det får jag väl tacka för. En del av de där frågorna är inte speciellt konstiga. Det vi kritiserar tror jag Mats G Nilsson har läst på i vår motion, de saker som vi tycker borde vara mycket bättre och där vi tycker att utskottets majoritet borde ha en tydligare uppfattning. Det handlar om de här frågorna, att vara tydliga. Men ni slätar över Riksrevisionens kritik, och sedan går ni vidare och avstyrker naturligtvis de motioner som vi har skrivit. Det var därför vi ändrade lagstiftningen - det är också svar på frågan. Vi ändrade lagstiftningen 2002 - som svar på många av de frågor Mats G Nilsson har ställt - för att få en jämvikt i bedömningen. Men mitt bekymmer, som svar tillbaka till Mats G Nilsson, är den forskning som behöver bedrivas på det här området för att vi ska förebygga att människor skadas. Den kritik som finns i förslaget tycker jag att man går förbi. Man tar inte till sig den forskning som bedrivs i vårt land för att bedöma arbetsskadorna utifrån den lagstiftning som finns. Det är en allvarlig kritik. Men den har inte berörts i något anförande av de borgerliga ledamöterna under den här debatten. (Applåder)

Anf. 163 Mats G Nilsson (M)

Herr talman! Det där var en snyting och en örfil åt alla dem som jobbar med arbetsskador i Sverige. Man tar inte till sig av forskningen, hävdar Kurt Kvarnström. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tror inte att det är på det sättet. Jag vet att exempelvis Försäkringskassan har utvecklat ett samarbete med SBU, alltså Statens beredning för medicinsk utvärdering, för den här typen av frågor sedan Arbetslivsinstitutet avvecklades. Frågorna har inte försvunnit bara för att en myndighet gjorde det. Nej, vi slätar inte över det som står. Men vi kan konstatera - det är säkert svårt för en socialdemokratisk riksdagsledamot att ikläda sig den rollen - att vi har en regering som agerar, och den agerar snabbt. Om du hade lyssnat på anförandena från mig, Solveig och de övriga från alliansen skulle du ha hört oss redogöra för hur regeringen redan har svarat upp på detta. Det blir lite märkligt att man ska säga: Nu ska ni göra något som ni redan genomför. Tyvärr går du tillbaka till historieskrivningen på Ronny Olanders vis, men tack och lov inte ända tillbaka till 90-talet, utan du stannar 2002. Då ändrades lagstiftningen. Ja, men det är ju effekterna av den som vi nu ser en utvärdering av. Det har ju inte varit särskilt framgångsrikt, så därför görs det saker. Jag tycker att det är lite märkligt att man, om man är intresserad av sakfrågan, vilket jag uppfattar att Kurt Kvarnström ändå är, inte ens kan vara så pass ödmjuk att man svarar på frågan: Är det bra att regeringen agerar för likformighet och snabbare handläggning? Varför kan man inte svara på det? Är det bra att det har vidtagits åtgärder för att minska osakliga skillnader? Varför klarar du inte av att svara på det? Är det bra att man samlar handläggningen på fem nationella försäkringscenter? Det är konstigt att du inte kan svara på det? Sist men inte minst: Är det bra att regeringen nu har uppdragit åt Försäkringskassan att genomföra analysen av varför kvinnor beviljas arbetsskadelivränta i mindre utsträckning än män? Vad är det som gör att det blir så svårt för dig att svara på det?

Anf. 164 Kurt Kvarnström (S)

Herr talman! Jag svarade på detta genom att säga att den lagstiftning vi införde naturligtvis ska uppfyllas. Det är inte svårt att svara ja på de två första frågorna. Däremot är jag inte lika övertygad om att fem nationella center kommer att bli en koppling till arbetsplatser och arbetsmiljö som är så viktig för att ha grunden för bedömningarna. Där är jag inte lika självsäker på att det är en bra lösning för framtiden. Det får vi säkert anledning att utvärdera. Det som spelar en roll här är inte bara att socialförsäkringsnämnderna har gjort olika bedömningar. Den rättspraxis som socialförsäkringsnämnderna har tillämpat har varit beslut som länsrätterna har fattat. Den effekten har vi inte sett än. Den har heller inte tagits upp i Riksrevisionens kritik. Jag tycker ändå att det är viktigt att poängtera den kritik som man tar upp. Lagstiftningen förutsätter att man hela tiden i de beslut som fattas följer den forskning och utveckling som sker. Där är Riksrevisionens kritik väldigt stark. Man säger att man inte har följt forskningen och utvecklingen så att man har kunnat tillämpa lagstiftningen. Där tycker jag att det finns anledning att vi tillsammans är kritiska. Jag är bekymrad över att man tar bort dem som ska förebygga. Man tar bort Arbetslivsinstitutet och monterar ned Arbetsmiljöinspektionen. Det kommer på sikt att leda till att vi inte har samma arbete med de här frågorna. Företagshälsovården är väldigt viktig, och den kommer att vara väldigt viktig i fortsättningen också. Nu kan man föra en lång diskussion om detta, och jag kommer tillbaka till den. Jag tror att det är väldigt viktigt att man ser de olika bitarna. Tillämpningen av lagstiftningen håller på att bli för juridisk i förhållande till att man ser arbetsmiljön och arbetsplatserna. Det finns för lite sådana underlag i de beslut som fattas i dag. Länsrätterna kommer, tror jag, att göra att det även fortsättningsvis finns skillnader i vårt land när det gäller arbetsskadeprövningar, tyvärr.

Anf. 165 Solveig Zander (C)

Herr talman! Det var mycket intressant att lyssna till Kurt Kvarnströms anförande. Det är två saker som jag skulle vilja uppehålla mig vid. Den ena är: Finns det något i detta betänkande som Kurt Kvarnström har uppfattat som eller som är formulerat som att alliansen vill nedrusta arbetsskadeförsäkringen? Finns det någon formulering som antyder det? Vad jag har läst och vad jag vet är det inte på något sätt så att vi vill medverka till att den lagstiftning som nu finns på något sätt ska bli sämre eller förändras på ett negativt sätt. Den andra är: Precis som Kurt Kvarnström sade ska den lagstiftning vi har följas. Då undrar jag: Bedrevs det ingen forskning före år 2006 som var väl värd att följa upp och rätta sig efter? Kurt Kvarnström efterfrågar ju att vi nu ska följa upp den forskning som har bedrivits.

Anf. 166 Kurt Kvarnström (S)

Herr talman! Det finns en hel del saker efter 2002 som jag skulle ha velat se fungera mycket bättre än de har gjort. En viktig sak är naturligtvis de genomströmningstider som har funnits. De är helt oacceptabla. Det har också lett till att trots att lagstiftningen kom 2002 som jag sade har det fortfarande inte fattats beslut enligt den lagstiftningen i så stor omfattning. Det är många beslut som fortfarande baseras på 1993 års lagstiftning. Det är en av de kritiska synpunkter jag har. Det tar alltså tid innan en ny lagstiftning börjar fungera på ett praktiskt sätt. Där har det tagit alldeles för lång tid, och jag delar därför Riksrevisionens kritik på det här området. När det gäller Riksrevisionen kan man ju fundera. Finns det inte en risk att om alla de förslag som Riksrevisionen nu lägger fram skulle avslås, hur blir det då med Riksrevisionens legitimitet? Det är en fråga jag ställer efter de inlägg som har varit. Jag känner naturligtvis en oro, inte när det gäller konkreta förslag om nedrustning av försäkringen men när det gäller legitimiteten för hela arbetsskadeförsäkringen och att färre människor känner en trygghet och anmäler sina förslitningsskador. Det ser jag som en löpande tendens att nedrusta. Om forskningen då tas bort är det ett steg i att nedrusta arbetsskadeförsäkringen. Det är så jag ser på kopplingen mot arbetsplatserna, som ju i praktiken inte äger rum och som därför blir ett hot mot försäkringen på sikt.

Anf. 167 Solveig Zander (C)

Herr talman! Nu hörde jag precis vad Kurt Kvarnström sade. Det jag uppfattade var att det har alltså funnits skäl att följa upp tidigare beslut i forskningshänseende, och man har långsiktigt sett resultaten av vidtagna åtgärder. När man i betänkandet säger att det pågår ett arbete med att ta fram nya kunskapssammanställningar av arbetets betydelse och så vidare, innebär det inte att man också har för avsikt att följa upp den forskning som görs och den erfarenhet man har fått i hanteringen? Kunskapssammanställning är för mig att följa upp vad man har hanterat. Sedan säger Kurt Kvarnström att oron eller undertonen finns - jag kommer inte exakt ihåg formuleringen, och jag ber om ursäkt för det. Det finns en antydan om att vi inte skulle fortsätta slå vakt om arbetsskadeersättningen i den omfattning som är nu. Jag undrar igen: Finns det någonstans formulerat att vi inte slår vakt om arbetsskadeersättningen? Den är oerhört viktig för oss, och det är därför vi har framhållit de åtgärder som nu vidtas.