Försäkringsrättsliga frågor

Betänkande 2003/04:LU9

Lagutskottets betänkande2003/04:LU9

Försäkringsrättsliga frågor

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet 24 motionsyrkanden från allmänna
motionstiden år 2003 i olika försäkringsrättsliga frågor. Motionsyrkandena
gäller rätt att teckna försäkring, försäkringsbolagens tillgång till
journaler, företagares försäkringsskydd, könsneutrala pensionsförsäkringar,
utvidgat ansvar för trafikförsäkringen, trafikskadeersättning, handläggning
av trafikskadeärenden och patientskadelagen.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, i
huvudsak med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.
I betänkandet finns sex reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rätt att teckna försäkring
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L220, 2003/04:L237 och 2003/04:L318
yrkande 3.
Reservation 1 (fp)
Reservation 2 (kd)

2. Försäkringsbolagens tillgång till journaler
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L340, 2003/04:L347 yrkandena 1-5,
2003/04:So436 och 2003/04:So514.

3. Företagares försäkringsskydd
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L318 yrkande 1, 2003/04:T470 yrkande
6, 2003/04:N227 yrkande 5 och 2003/04:N329 yrkande 15.
Reservation 3 (fp, c)

4. Könsneutrala pensionsförsäkringar
Riksdagen avslår motion 2003/04:L214.

5. Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen
Riksdagen avslår motion 2003/04:L318 yrkande 7.
Reservation 4 (m, fp)

6. Jämkning av trafikskadeersättning
Riksdagen avslår motion 2003/04:L217.
Reservation 5 (m, fp, kd, v, c)

7. Handläggning av trafikskadeärenden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L242 yrkande 2, 2003/04:L260 och
2003/04:L318 yrkande 6.
Reservation 6 (fp, kd, v, c)

8. Patientskadelagen
Riksdagen avslår motion 2003/04:L240 yrkandena 1-3.
Stockholm den 27 januari 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson
(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil
Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin
(c), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg
(s), Johan Löfstrand (s) och Mia Franzén (fp).

Utskottets överväganden
Rätt att teckna försäkring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden angående rätt att teckna försäkring.
Utskottet hänvisar till pågående arbete med en ny försäkringsavtalslag.
Jämför reservationerna 1 (fp) och 2 (kd).
Motionerna
I motion L220 av Yvonne Andersson (kd) begärs att regeringen skall utreda
möjligheten att alla får rätt att teckna försäkring. Inger Nordlander m.
fl. (s) yrkar i motion L237 ett tillkännagivande om rätten att teckna
försäkringar för barn och ungdomar med handikapp.
Mia Franzén m.fl. (fp) anför i motion L318 att det finns anledning att se
över möjligheterna till försäkringslösningar för vissa särskilt utsatta
grupper, t.ex. handikappade barn. Enligt motionärerna måste en rimlig
avvägning göras mellan vilka krav som kan ställas på försäkringsbolagen
och vad som kan finansieras gemensamt. Som ett första steg anser motionärerna
att regeringen skall utreda gränsdragningen mellan socialförsäkringarna
och de privata personförsäkringarna samt ta fram en konsekvensanalys av
dagens system (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
I konsumentförsäkringslagen (1980:38) finns bl.a. tvingande bestämmelser
om rätten att teckna försäkring och förnyelse av försäkringsavtalet.
Konsumentförsäkringslagen tillämpas på försäkringar som konsumenter tecknar
hos försäkringsbolag för huvudsakligen enskilt ändamål och som kan hänföras
till antingen hemförsäkring, villaförsäkring, fritidshusförsäkring,
reseförsäkring, båtförsäkring, trafikförsäkring eller annan
motorfordonsförsäkring.
Vad gäller rätten att teckna försäkring är huvudregeln att en försäkringsgivare
inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som försäkringsbolaget
normalt tillhandahåller allmänheten. Undantag görs när försäkringsbolaget
har särskilda skäl för vägran med hänsyn till risken för försäkringsfall,
den sannolika skadans omfattning eller annan särskild omständighet.
På försäkringsområdet pågår sedan länge ett omfattande reformarbete. För
närvarande pågår arbete i Regeringskansliet med en ny försäkringsavtalslag
som skall ersätta 1927 års lag i ämnet och konsumentförsäkringslagen. Den
nya lagen skall bli en samlad lag för hela försäkringsavtalsrätten.
Regeringen har i maj 2003 överlämnat lagrådsremissen Ny försäkringsavtalslag.
En proposition är aviserad till maj 2004.
I lagrådsremissen föreslås bl.a. att det skall finnas en rätt till
konsumentförsäkring, dvs. en individuell skadeförsäkring som en konsument
eller ett dödsbo tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål. Försäkringsbolaget
skall få vägra någon att teckna en konsumentförsäkring bara om det finns
särskilda skäl. Försäkringstagaren måste godta de allmänna försäkringsvillkor
som försäkringsbolaget tillämpar för den aktuella typen av försäkring.
Det föreslås också en rätt till personförsäkring, dvs. liv-, sjuk- och
olycksfallsförsäkring som tecknas hos ett försäkringsbolag på
försäkringstagarens
eller någon annans liv eller hälsa. Om det inte finns försäkringstekniska
eller andra särskilda skäl för att avslå ansökan, skall en sökande alltså
ha rätt att teckna en försäkring som försäkringsbolaget normalt tillhandahåller
allmänheten och som svarar mot hälsotillståndet m.m. vid tidpunkten för
ansökan. I lagrådsremissen föreslås också en bestämmelse med innebörd att
en försäkringstagare skall kunna vända sig till domstol för att få sin
rätt enligt lagen prövad.
Utskottet har våren 2003 behandlat liknande motionsyrkanden i sitt av
riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU5. Motionsyrkandena avstyrktes då
med hänvisning till att det pågående arbetet med en ny försäkringsavtalslag
inte bör föregripas.
Utskottet har alltjämt samma uppfattning, varför motionerna L220, L237
och L318 yrkande 3 bör avslås.
Försäkringsbolagens tillgång till journaler
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden angående försäkringsbolagens tillgång
till och hantering av journaluppgifter. Utskottet hänvisar till pågående
arbete inom Regeringskansliet. Jämför särskilt yttrande (v).
Motionerna
Margareta Israelsson (s) yrkar i motion L340 ett tillkännagivande med
innebörd att försäkringsbolagens möjlighet att genom en fullmakt få
tillgång till barns journaler från barnavårdscentralerna och skolhälsovården
skall förhindras.
Kerstin-Maria Stalin och Mikaela Valtersson (båda mp) begär i motion L347
tillkännagivanden om vikten av att allmänhetens förtroende för
barnavårdscentralerna behålls (yrkande 1) och om att försäkringsbolagens
möjligheter
att använda generella fullmakter för att inhämta upplysningar från läkare
och sjukhus bör begränsas (yrkande 2). Vidare begärs ett tillkännagivande
om att regeringen bör överväga att införa den norska modellen, som innebär
en mer restriktiv hållning beträffande vilken information som lämnas ut
till försäkringsbolagen (yrkande 3). I motionen begärs också att regeringen
skall föreslå lagändringar som innebär att fullmakter inte skall kunna
ges så att försäkringsbolagen får tillgång till journaler förda i
hälsoövervakande syfte inom barn- och skolhälsovården (yrkande 4). Slutligen
begärs tillkännagivande om att regeringen skall se över hur sekretessbelagda
journaler skall skyddas när de förvaras hos försäkringsbolag (yrkande 5).

Britt-Marie Lindkvist och Åsa Lindestam (båda s) anför i motion So436 att
barnavårdscentralernas journaler inte bör lämnas ut till försäkringsbolagen.
Ett intyg från en läkare på barnavårdscentralen skall vara obligatoriskt
för att uppgifterna skall lämnas ut. I motionen begärs ett tillkännagivande
i enlighet härmed.
Carina Moberg m.fl. (s) yrkar i motion So514 ett tillkännagivande om vikten
av likvärdiga och tydliga rutiner på landets barnavårdscentraler i fråga
om försäkringsbolagens möjligheter att läsa barns journaler utan att
föräldrarna samtidigt får information om att så sker.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först erinra om att Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i
december 2002 i ett yttrande till regeringen behandlat frågan om
försäkringsbolagens hantering av journaluppgifter. Av yttrandet framgår att
Smer anser att försäkringsbolagens tillgång till och hantering av
journaluppgifter rymmer problem för den personliga integriteten, för förtroendet
för hälso- och sjukvården samt, i den mån försäkringsbeslut kan baseras
på felaktig användning av journaluppgifter, även för rättssäkerheten.
Försäkringsbolagens möjlighet att ta del av oredigerade journaler kan,
enligt Smer, även påverka journalföringen på ett för patientsäkerheten
menligt sätt. Smer föreslår att regeringen utreder förutsättningarna för
att begränsa försäkringsbolagens möjligheter att använda generella fullmakter
att inhämta upplysningar från läkare och sjukhus. Vidare föreslår Smer
att regeringen utreder förutsättningarna för att helt avskära möjligheten
till fullmakter avseende tillgång till journaler förda i hälsoövervakande
syfte inom barnhälsovården och skolhälsovården.
Enligt vad utskottet erfarit har Regeringskansliet i december 2003 gett
en sakkunnig person i uppdrag att biträda Regeringskansliet med att belysa
de frågeställningar som tas upp i Smers yttrande.
Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats kan utskottet konstatera att
det för närvarande pågår ett arbete inom Regeringskansliet i enlighet med
motionsönskemålen. Någon anledning för riksdagen att i dag föregripa
resultatet av detta arbete föreligger inte. Med det anförda föreslår
utskottet att motionerna L340, L347 yrkandena 1-5, So436 och So514 avslås.

Företagares försäkringsskydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på att regeringen utreder
frågan om kontraheringsplikt vid företagsförsäkring. Utskottet hänvisar
till pågående arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 3 (fp, c).

Motionerna
Mia Franzén m.fl. (fp) anser i motion L318 att det finns anledning för
regeringen att se över möjligheterna för vissa företagare att teckna
försäkringar för sina verksamheter. Ett tillkännagivande begärs i enlighet
härmed (yrkande 1). Ett liknande yrkande framställs i motion T470 av Karin
Pilsäter och Mia Franzén (båda fp) (yrkande 6).
I motion N227 anser Tobias Krantz (fp) att företagarnas försäkringsskydd
måste stärkas. Det bör, enligt motionärens mening, övervägas om
försäkringsbolagen skall vara skyldiga att erbjuda ett grundläggande
försäkringsskydd
till företag på samma sätt som till enskilda. Ett tillkännagivande begärs
i enlighet härmed (yrkande 5).
Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion N329 ett tillkännagivande om att
regeringen bör tillsätta en utredning som skall se över hur företagare
som inte får teckna fullgott försäkringsskydd på grund av inbrottsrisk
eller stor risk för skadegörelse skall kunna bedriva verksamhet (yrkande
15).
Utskottets ställningstagande
Som framgår av motionerna finns i dag inte någon kontraheringsplikt vid
företagsförsäkring. I den tidigare omnämnda lagrådsremissen om en ny
försäkringsavtalslag anför regeringen att förhållandena vid företagsförsäkring
varierar mycket mellan olika företag och företagskategorier. Riskerna kan
vara stora och inte sällan svårbedömda. Detta utesluter, enligt regeringen,
i och för sig inte att man kan överväga att införa en kontraheringsplikt
också i fråga om företagsförsäkring, särskilt med tanke på de problem som
finns för vissa småföretagare att få en lämplig försäkring. Det saknas
dock, anför regeringen, underlag att utforma en sådan regel eftersom frågan
inte tidigare är utredd. Däremot kan det, enligt regeringen, finnas skäl
att låta en eventuell utredning om företagsförsäkringen pröva behovet och
lämpligheten av en sådan reform.
Utskottet har erfarit att det inom Justitiedepartementet nu pågår ett
arbete i syfte att pröva behovet och lämpligheten av en kontraheringsplikt
i fråga om företagsförsäkring. Mot denna bakgrund får motionerna L318
yrkande 1, T470 yrkande 6, N227 yrkande 5 och N329 yrkande 15 anses vara
tillgodosedda.
Könsneutrala pensionsförsäkringar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion med krav på att pensionsförsäkringskostnaderna
skall vara lika för kvinnor och män. Utskottet hänvisar till pågående
arbete inom EU.
Bakgrund
I den allmänna debatten har på senare tid förts en diskussion om förekomsten
av könsdiskriminerande villkor för pensionsförsäkringar. Mot den bakgrunden
beslutade Sveriges Försäkringsförbunds styrelse i december 2000 att uppdra
åt en särskild arbetsgrupp att göra en sammanställning av vilka försäkringar
som påverkas av om den försäkrade är kvinna eller man samt att belysa hur
premierna och förmånerna berörs liksom vilka förändringar som skulle bli
nödvändiga om ingen hänsyn tas till den försäkrades kön vid riskbedömningen.
Resultatet av arbetsgruppens arbete har redovisats i en rapport som
presenterats i augusti 2001.
I rapporten pekas på att livförsäkringsbolagen i dag som regel tillämpar
könsdifferentierade premier vid privat pensionsförsäkring, vilket innebär
att kvinnor betalar mer för sin ålderspension än män. Enligt rapporten är
det önskvärt att försäkringsbolagen skapar könsneutrala
ålderspensionsförsäkringar,
i varje fall när det gäller försäkringsprodukter med en utbetalningstid
på mellan fem och tio år. Arbetsgruppen anser också att en översyn, i
syfte att på sikt kunna åstadkomma att även livsvariga försäkringsprodukter
blir könsneutrala, bör göras av de antaganden om livslängd som tillämpas
vid premieberäkningen. Försäkringsbolagen bör vidare, enligt rapporten,
undersöka möjligheterna att finna metoder för att jämna ut riskerna på
andra sätt än att dela in de försäkrade efter enbart kön vid premiesättningen.
Arbetsgruppen anser också att informationen kring försäkringarnas olika
former av efterlevandeskydd och deras konsekvenser för premiesättningen
bör förbättras.
Enligt rapporten tillämpar samtliga länder inom EU olika premier för
kvinnor och män vid privata pensionsförsäkringar. I rapporten understryks
att frågan om könsneutrala premier måste lösas i ett internationellt
perspektiv och att Sverige i EU-arbetet och i annat internationellt arbete
bör verka för en utveckling mot ett allmänt könsneutralt synsätt på
försäkringsområdet.
Motionen
Yvonne Andersson (kd) begär i motion L214 ett tillkännagivande om att
pensionsförsäkringskostnaderna skall vara lika för kvinnor och män.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har senast våren 2003 behandlat ett motionsyrkande liknande det
nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU5 avstyrkte
utskottet bifall till motionen. I betänkandet redovisade utskottet bl.a.
att det enligt en uppgift från Försäkringsförbundet skett en viss ökning
av könsneutrala premier vid pensionsförsäkringar med kort utbetalningstid.
Utskottet pekade också på att statsrådet Gunnar Lund i en interpellationsdebatt
den 30 januari 2003 uttalat att frågan om könsneutrala premier måste lösas
i ett internationellt perspektiv och att Sverige i EU-arbetet och i annat
internationellt arbete skall verka för en utveckling mot ett allmänt
könsneutralt synsätt på försäkringsområdet.
Enligt vad utskottet erfarit har kommissionen den 5 november 2003 lagt
fram ett förslag till direktiv mot diskriminering utanför arbetslivet som
bl.a. behandlar frågan om försäkringspremier. Enligt kommissionen är det
diskriminerande att värdera försäkringspremier efter kön eftersom det
finns mängder av andra faktorer som väger lika tungt eller tyngre, t.ex.
försäkringstagarens socialekonomiska ställning eller i vilket område han
eller hon bor (IP/03/1501). Enligt uppgift från Regeringskansliet kommer
ett fortsatt arbete med direktivförslaget att ske i en rådsarbetsgrupp
och inledas i januari 2004.
Utskottet kan i likhet med motionärerna konstatera att kvinnor har högre
pensionsförsäkringskostnader än män. Försäkringsbolagen grundar detta på
att kvinnor som grupp lever några år längre. Statistiken visar dock att
andra faktorer såsom livsföring och arvsanlag bidrar till människors olika
livslängd. Enligt utskottets mening är det inte rimligt att överföra
skillnader på gruppnivå till individuella skillnader som i sin tur leder
till olika kostnader för en försäkring. Det bör, enligt utskottets mening,
finnas andra faktorer som bör kunna vara starkare indikationer på livslängd
än enbart kön. Utskottet anser därför att försäkringspremier bör kunna
vara könsneutrala.
Mot denna bakgrund välkomnar utskottet det direktivförslag som kommissionen
lagt fram och förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet med
förslaget kommer att driva frågan om ett könsneutralt synsätt på
försäkringsområdet. Något formellt tillkännagivande härom från riksdagens sida
är inte erforderligt, och utskottet föreslår därför att motion L214 avslås.

Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som förordar ett utvidgat ansvar
för trafikförsäkringen. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete
inom Regeringskansliet. Jämför reservation 4 (m, fp).
Bakgrund
Genom trafikskadelagen (1975:1410) åläggs varje motorfordonsägare att ha
trafikförsäkring för sitt fordon. Ersättning betalas ur trafikförsäkringen,
så snart någon i fordonet skadats. Både förare och passagerare har rätt
till ersättning. Dessutom utgår ersättning ur trafikförsäkringen till
andra, t.ex. cyklister och fotgängare, som skadas till följd av trafik
med fordonet. Full ersättning utgår för alla personskador, oberoende av
om någon har skuld till olyckan eller inte. Ersättning till förare och
passagerare betalas ur det egna fordonets trafikförsäkring även om skadorna
skulle ha uppkommit vid en kollision med ett annat fordon. Om skadorna
har orsakats genom vållande i samband med förandet av ett annat fordon,
kan det försäkringsbolag som har betalat ut ersättningen kräva den tillbaka
från försäkringen för det andra fordonet.
Den ersättning som skall utgå från trafikförsäkringen skall bedömas med
ledning av vad som föreskrivs i 5 kap. skadeståndslagen (1972:207) och
lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor. Detta innebär bl.a.
att trafikskadeersättning till den som orsakats personskada i följd av
trafik med motordrivet fordon skall omfatta ersättning för sjukvårdskostnader
och andra utgifter, inkomstförlust samt ideell skada. Av 5 kap. 3 §
skadeståndslagen följer emellertid att vid bestämmande av ersättning för
inkomstförlust skall avräknas förmån som den skadelidande med anledning
av förlusten har rätt till i form av ersättning som betalas på grund av
obligatorisk försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
på grund av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller någon annan
likartad förmån. Avräkning skall också göras för pension eller annan
periodisk ersättning eller sjuklön, om förmånen betalas av en arbetsgivare
eller på grund av en försäkring som är en anställningsförmån.
Motionen
Mia Franzén m.fl. (fp) begär i motion L318 ett tillkännagivande om att
trafikförsäkringen bör bära en större del av personskadekostnaderna till
följd av trafikolyckor. Enligt motionärerna är det inte rimligt att det
allmänna svarar för dessa kostnader. I stället bör kostnaderna bäras av
dem som är upphov till kostnaderna, nämligen trafikanterna. En sådan
ordning skulle bl.a. medföra ett större säkerhetstänkande och försiktigare
trafikanter (yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
I början av år 1999 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att se över reglerna om samordningen vid personskada
mellan skadestånd, ersättning från offentlig försäkring och ersättning
från försäkringar av annat slag (dir. 1999:18). Kommittén antog namnet
Personskadekommittén. Huvudfrågan för kommittén var att ta ställning till
vem som i olika situationer slutligt skulle svara för ersättningen till
den som drabbats av en personskada. I direktiven anfördes bl.a. att det
för vissa verksamhetsområden satts i fråga om det är rimligt att det
allmänna svarar för en så stor del av kostnaderna för personskador som är
fallet i dag. Kommittén skulle överväga om ansvaret i större utsträckning
kunde överföras till dem som är upphov till kostnaderna.
Personskadekommittén har redovisat sitt arbete i januari 2002 i betänkandet
(SOU 2002:1) Samordning och regress - Ersättning vid personskada. Kommitténs
majoritet har stannat för att inte förorda ett utvidgat ansvar för
trafikförsäkringen, medan en minoritet uttalar sig för en sådan reform.
Personskadekommitténs betänkande har remissbehandlats, och enligt uppgift
från Justitiedepartementet pågår nu beredning av kommitténs förslag.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat liknande motioner, senast
våren 2003 i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU5. I betänkandet
avstyrkte utskottet bifall till motionen med hänvisning till att den
fortsatta beredningen av Personskadekommitténs betänkande inte bör föregripas.

Utskottet anser alltjämt att det pågående beredningsarbetet inte bör
föregripas och föreslår att motion L318 yrkande 7 avslås.
Jämkning av trafikskadeersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion med krav på att det i större utsträckning
än i dag skall bli möjligt att jämka trafikskadeersättning när föraren
varit rattfull. Utskottet hänvisar till pågående arbete inom EU. Jämför
reservation 5 (m, fp, kd, v, c).
Bakgrund
Trafikskadeersättning kan enligt 12 § första stycket trafikskadelagen
(1975:1410) jämkas om den skadelidande uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet har medverkat till skadan. Om föraren har gjort sig skyldig
till rattfylleri kan ersättningen till honom även jämkas om han har
medverkat till skadan genom vårdslöshet som inte är grov.
Motionen
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) påpekar i motion L217 att jämkning av
ersättning i dag endast kan ske om körningen varit vårdslös. Enligt
motionären är det i högsta grad vårdslöst att köra bil berusad. Motionären
yrkar ett tillkännagivande om att det bör införas en möjlighet att jämka
trafikskadeersättningen om föraren varit rattfull.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare behandlat liknande motioner, senast våren 2002 i
sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU5. Utskottet hänvisade då
till uttalanden som utskottet gjort i samband med tidigare behandling av
frågan. I betänkande 1998/99:LU19 uttalade utskottet att det för sin del
var ense med motionären om att det är angeläget att se över bestämmelserna
på ifrågavarande område. Enligt utskottet fanns det av många skäl - inte
minst vad gäller hänsynen till det allmänna rättsmedvetandet - anledning
att ifrågasätta om nuvarande bestämmelser är helt tillfredsställande.
Utskottet redovisade att Försäkringsförbundet i en skrivelse till regeringen
föreslagit att nuvarande lagregel om jämkning av personskadeersättning
inom trafikområdet borde ändras så att jämkning av ersättning till föraren
skall kunna ske i alla situationer där föraren varit rattfull vid
olyckstillfället, och inte bara när det konstateras att han eller hon samtidigt
varit vårdslös. Därutöver redovisade utskottet att kommissionen den 7
juni 2002 lagt fram ett förslag till ett femte direktiv om trafikförsäkring,
KOM (2002) 244 slutlig. Utskottet hade då erfarit att frågan om jämkning
av trafikskadeersättning vid rattfylleri skulle komma att diskuteras inom
ramen för arbetet med direktivförslaget. Med hänvisning härtill avstyrkte
utskottet bifall till den då aktuella motionen.
Enligt vad utskottet därefter erfarit kommer frågan om jämkning av ersättning
till en förare som varit rattfull inte att diskuteras inom ramen för
arbetet med förslaget till ett femte direktiv om trafikförsäkring. Däremot
kommer andra näraliggande frågor att bli föremål för diskussion, bl.a.
att en passagerare inte får undantas från skydd från en trafikförsäkring
enbart av den anledningen att han eller hon hade eller bort ha haft
kännedom om att föraren vid olyckstillfället var påverkad av alkohol eller
något annat berusningsmedel. Enligt direktivförslaget skall den föreslagna
bestämmelsen inte påverka nationella civilrättsliga bestämmelser om
möjlighet att jämka ersättningen till en skadelidande om denne har medverkat
till skadan. En gemensam ståndpunkt antogs vid konkurrenskraftsrådet den
26-27 november 2003.
Den fråga som motionären tar upp har ett nära samband med de frågor som
diskuteras inom ramen för förslaget till ett femte direktiv om trafikförsäkring,
och utskottet anser att det knappast är meningsfullt att behandla frågan
om jämkning av ersättning till en förare som varit rattfull isolerad från
andra näraliggande frågor. En lämplig ordning kan därför, enligt utskottets
mening, vara att motionsspörsmålet tas upp i samband med genomförandet av
det femte direktivet om trafikförsäkring. Med det anförda föreslår utskottet
att motion L217 avslås.
Handläggning av trafikskadeärenden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden angående försäkringsbolagens handläggning
av trafikskadeärenden. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete.
Jämför reservation 6 (fp, kd, v, c).
Motionerna
I motion L242 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) yrkas ett tillkännagivande
om att sakkunnigläkarnas beroendeställning gentemot försäkringsbolaget
måste uppmärksammas (yrkande 2).
Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkar i motion L260 ett tillkännagivande om
att regeringen skall tillsätta en utredning i syfte att se över
försäkringsbolagens handläggning av trafikskadeärenden och försäkringsbolagens
egna läkares roll.
I motion L318 av Mia Franzén m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
behovet av förslag som kan stärka försäkringstagares möjligheter att få
sin sak prövad i domstol (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först peka på att motionsspörsmålen har varit föremål för
uppmärksamhet i andra sammanhang. Sålunda överlämnade Finansinspektionen
den 30 januari 2003 rapporten Stärkt skydd för trafikskadade - åtgärder
och förslag (dnr 03-513-6061) till regeringen. I rapporten lämnade
Finansinspektionen bl.a. ett antal förslag till åtgärder när det gäller
försäkringsbolagens rutiner för skaderegleringen och handläggningstiderna
samt förslag som syftar till att öka och säkerställa kvaliteten i de
medicinska bedömningarna. Rapporten har varit föremål för remissbehandling.

Vidare har Socialstyrelsen i sitt regleringsbrev för budgetåret 2003 fått
i uppdrag att göra en översyn av sin roll beträffande tillsynen över de
sakkunniga läkare som anlitas i försäkringsärenden. I detta sammanhang
skall också tillsynen över läkares utfärdande av intyg m.m. ses över. Om
myndigheten finner det påkallat skall den lämna förslag till förändringar.
Socialstyrelsen skall samråda med Finansinspektionen. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 juli 2004.
När utskottet våren 2003 behandlade liknande motionsyrkanden förutsatte
utskottet att regeringen skulle överväga de frågeställningar som motionärerna
tog upp i samband med den fortsatta beredningen av Finansinspektionens
rapport. I sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU5 avstyrktes
därmed bifall till de då aktuella motionerna.
Utskottet förutsätter alltjämt att regeringen kommer att överväga
frågeställningarna i samband med den fortsatta beredningen av
Finansinspektionens
rapport. Motionerna L242, L260 och L318 yrkande 6 bör därför avslås.
Patientskadelagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på vissa ändringar i
patientskadelagen. Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete.
Bakgrund
Patientskadelagen (1996:799) innehåller bestämmelser om rätt till
patientskadeersättning och skyldighet för vårdgivare att ha en patientförsäkring
som täcker sådan ersättning. Patientskadeersättning lämnas för personskador,
såväl fysiska som psykiska, som drabbar en patient i samband med hälso-
och sjukvård i Sverige. Patientskadelagen innehåller en preskriptionsbestämmelse
enligt vilken den som vill ha patientskadeersättning förlorar rätten
därtill, om han inte väcker talan inom tre år från det han fick kännedom
om att anspråket kunde göras gällande och i vart fall inom tio år från
den tidpunkt då skadan orsakades.
I juni 2002 tillkallade regeringen en särskild utredare för att bl.a. se
över patientskadelagen (dir. 2002:92). Av direktiven framgår att utredaren
skall se över det nuvarande försäkringssystemet för patienter som skadas
inom hälso- och sjukvården och överväga om detta ger ett tillfredsställande
skydd för dessa. Om utredaren finner att det finns ett behov av förändringar
skall förslag till åtgärder lämnas. Vidare framgår att utredaren även
skall uppmärksamma patientskadelagens bestämmelser om preskription.
Utredningen, som antagit namnet Patientskadeutredningen, kommer att redovisa
sitt uppdrag i februari 2004.
Motionen
Kenneth Lantz (kd) framhåller i motion L240 att det förekommer att patienter
drabbas av skador inom sjukvården i form av smittat blod men att de får
kännedom om skadan först sedan preskriptionstiden för ersättningskravet
gått ut. Motionären begär att regeringen utreder möjligheterna att ändra
preskriptionsreglerna i patientskadelagen till förmån för patienterna
(yrkande 1). Vidare anser motionären att undantag i preskriptionsreglerna
bör göras beträffande blodsmittade patienter (yrkande 2). I motionen yrkas
även ett tillkännagivande om att en pågående översyn av patientskadelagen
skall följas upp (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte finna att det föreligger några skäl för riksdagen att
i dag föregripa resultatet av det pågående utredningsarbetet, och utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion L240 yrkandena 1-3.

Reservationer

1. Rätt att teckna försäkring, punkt 1 (fp)
av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rätt att teckna försäkring. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:L318 yrkande 3 och bifaller delvis motionerna
2003/04:L220 och 2003/04:L237.
Ställningstagande
Det kan förefalla cyniskt att föräldrarna till ett handikappat barn inte
får teckna en barnförsäkring eller att en sådan försäkring endast får
tecknas till mycket höga premier. Enligt vår uppfattning måste dock
försäkringsbolagen tänka affärsmässigt så att inte premierna för alla andra
stiger till sådana nivåer att färre har möjlighet att försäkra sig. Mot
denna bakgrund anser vi att det finns anledning att se över möjligheterna
till försäkringslösningar för vissa särskilt utsatta grupper. En rimlig
avvägning måste göras mellan vilka krav som kan ställas på försäkringsbolagen
och vad som kan finansieras gemensamt. Enligt vår mening bör regeringen
som ett första steg utreda gränsdragningen mellan socialförsäkringarna
och de privata personförsäkringarna samt ta fram en konsekvensanalys av
dagens system.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L318 yrkande
3 och med delvis bifall till motionerna L220 och L237, som sin mening ge
regeringen till känna.

2. Rätt att teckna försäkring, punkt 1 (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att alla skall ha rätt att teckna försäkring.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L220 och bifaller delvis motionerna
2003/04:L237 och 2003/04:L318 yrkande 3.
Ställningstagande
Jag anser att alla människor har samma värde oavsett begåvning, utseende
eller handikapp. Det är minst lika viktigt att ge stöd åt ett utvecklingsstört
barn efter en olycka som till någon annan. Det är lika dyrbart att anordna
begravning för någon som avlidit efter en tids sjukdom som för någon annan.
Mot denna bakgrund anser jag att det är klart diskriminerande att alla
människor inte har samma rätt att teckna försäkring. Enligt min uppfattning
bör regeringen utreda frågan angående konsekvenserna om alla skall ha
rätt att teckna försäkring.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L220 och med
delvis bifall till motionerna L237 och L318 yrkande 3, som sin mening ge
regeringen till känna.

3. Företagares försäkringsskydd, punkt 3 (fp, c)
av Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om företagares försäkringsskydd. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:L318 yrkande 1 och 2003/04:N329 yrkande 15
och bifaller delvis motionerna 2003/04:T470 yrkande 6 och 2003/04:N227
yrkande 5.
Ställningstagande
Många småföretagare får i dag inte teckna försäkring, särskilt om deras
verksamhet innebär en stor risk att utsättas för t.ex. rån och stöld. Om
man påtvingar försäkringsbolagen ett socialt ansvarstagande för högre
risker, måste man vara medveten om att premierna kommer att stiga för
samtliga försäkringstagare, vilket medför att färre har råd att teckna
försäkring. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen bör se över
möjligheterna för vissa företagare att teckna försäkringar för sina
verksamheter.
Det måste också utredas hur företagare som inte får teckna fullgott
försäkringsskydd på grund av inbrottsrisk skall kunna bedriva verksamhet.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L318 yrkande
1 och N329 yrkande 15 samt med delvis bifall till motionerna T470 yrkande
6 och N227 yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna.

4. Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen, punkt 5 (m, fp)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Henrik
von Sydow (m) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ändring av trafikförsäkringen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:L318 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att om den obligatoriska trafikförsäkringen ges ett
utökat ekonomiskt ansvar för personskador i trafiken bör det leda till
att medborgarna och det allmänna får en klarare bild av de samlade
kostnaderna för sådana skador. Därtill kommer att kostnaderna även kan
hänföras till det ställe där de hör hemma. Dessutom är vi övertygade om att
försäkringsbolagens intresse av att i olika former medverka till att stärka
säkerheten i trafiken ökar ju större andel av de samlade skadekostnaderna
som belastar försäkringen. Därutöver torde vårt förslag även medföra andra
fördelar, bl.a. skulle trafikförsäkringsbolagen bli direkt engagerade i
rehabiliteringsverksamheten.
Vi kan konstatera att Personskadekommitténs överväganden nu är föremål
för fortsatt beredning. Vår uppfattning är att beredningen bör leda till
att regeringen lägger fram förslag till ändring av trafikförsäkringen i
enlighet med vad som anförts i reservationen. Detta bör riksdagen, med
bifall till motion L318 yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna.

5. Jämkning av trafikskadeersättning, punkt 6 (m, fp, kd, v, c)
av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von
Sydow (m) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om jämkning av trafikskadeersättning vid rattfylleri.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L217.
Ställningstagande
Jämkning av trafikskadeersättning till en förare som varit rattfull kan,
enligt gällande regler, endast ske om körningen varit vårdslös. Om någon
vårdslöshet inte kan bevisas utgår full trafikskadeersättning.
Enligt vår mening är det i högsta grad vårdslöst att köra bil berusad.
Att full ersättning utgår till en förare som varit rattfull tycker vi är
stötande. Vi anser därför att trafikskadelagens ersättningsregler snarast
behöver ändras så att full ersättning inte skall kunna utgå till en förare
som varit rattfull. Det får ankomma på regeringen att lägga fram erforderliga
lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L217, som sin
mening ge regeringen till känna.

6. Handläggning av trafikskadeärenden, punkt 7 (fp, kd, v, c)
av Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om handläggningen av trafikskadeärenden. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L242 yrkande 2, 2003/04:L260 och
2003/04:L318 yrkande 6.
Ställningstagande
Vid regleringen av trafikskador, särskilt de svårbedömda pisknärtsskadorna,
hamnar ofta den trafikskadade i underläge gentemot försäkringsbolaget.
Enligt vår mening beror detta bl.a. på att försäkringsbolagen har tillgång
till fler läkare vid bedömningen och att bolagen numera sällan beviljar
juridiskt ombud till den drabbade. Vi vill också peka på den beroendeställning
som finns mellan försäkringsbolagets läkare och försäkringsbolaget. Det
är också anmärkningsvärt att försäkringsbolagets läkare i sin funktion
som sakkunnig inte står under tillsyn av Socialstyrelsen.
Finansinspektionens rapport ger, enligt vår mening, inte tillräckligt
underlag för att fatta beslut om vilka åtgärder som bör vidtas. Vi anser
i stället att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över
försäkringsbolagens handläggning av trafikskadeärenden och försäkringsbolagens
egna läkares roll. Utredningen bör också överväga åtgärder som kan stärka
försäkringstagares möjligheter att få sin sak prövad i domstol.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L242 yrkande
2, L260 och L318 yrkande 6, som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilt yttrande

Försäkringsbolagens tillgång till journaler, punkt 2 (v)
Tasso Stafilidis (v) anför:

Jag anser inte att försäkringsbolagen på sätt som sker i dag skall kunna
få tillgång till ett barns journaler hos barnavårdscentralerna och
skolhälsovården. Försäkringsbolagens tillgång till journaluppgifter skadar,
enligt min mening, förtroendet för hälso- och sjukvården.
Eftersom denna fråga för närvarande är föremål för arbete inom Regeringskansliet
har jag valt att inte reservera mig. Jag avser att noga följa arbetet.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:L214 av Yvonne Andersson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att pensionsförsäkringskostnaderna skall vara lika för kvinnor och män.
2003/04:L217 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av ändring i trafikskadelagen så att full trafikskadeersättning
inte utgår till rattfull.
2003/04:L220 av Yvonne Andersson (kd):
Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att alla får rätt att
teckna försäkringar.
2003/04:L237 av Inger Nordlander m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om rätten att teckna försäkringar för barn och ungdomar med handikapp.
2003/04:L240 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att lägga fram
förslag till ändring av patientskadelagens preskriptionsregler.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om undantag i preskriptionsbestämmelserna avseende blodsmittade
patienter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kommande översyn av patientskadelagen följs upp enligt dir.
2002:92.
2003/04:L242 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jävsförhållande mellan försäkringsbolag och sakkunnigläkare.
2003/04:L260
av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen åter tillsätter en utredning som ser över
handläggningen av trafikskadeärenden och försäkringsbolagens egna läkares
roll.
2003/04:L318 av Mia Franzén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det finns anledning att se över förutsättningarna för vissa
företagare att teckna försäkringar för sina verksamheter.
3. Riksdagen begär att regeringen låter utreda gränsdragningen mellan
socialförsäkringarna och de privata personförsäkringarna samt ta fram en
konsekvensanalys av dagens rådande system.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förslag som kan stärka försäkringstagares möjligheter
att få sin sak prövad i domstol.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trafikförsäkringen bör bära en större del av personskadekostnader
till följd av trafikolyckor, dvs. inklusive sjukskrivningskostnader.
2003/04:L340 av Margareta Israelsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett stopp för försäkringsbolagens möjlighet att genom en fullmakt få
tillgång till barns journaler vid BVC och/eller skolhälsovården.
2003/04:L347 av Kerstin-Maria Stalin och Mikaela Valtersson (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att förtroendet för BVC behålls från allmänhetens
sida.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att begränsa försäkringsbolagens möjligheter att använda generella
fullmakter för att inhämta upplysningar från läkare och sjukhus.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs
i motionen om den norska modellen.
4. Riksdagen begär att regeringen föreslår ändring så att fullmakter
inte kan ges avseende tillgång till journaler förda i hälsoövervakande
syfte inom barn- och skolhälsovården.
5. Riksdagen begär att regeringen ser över hur sekretessbelagda
journaler skall skyddas när de förvaras på bolag.
2003/04:So436 av Britt-Marie Lindkvist och Åsa Lindestam (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om hantering av journaler vid barnhälsovården (BVC).
2003/04:So514 av Carina Moberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om vikten av likvärdiga och tydliga rutiner på landets barnavårdscentraler
i fråga om försäkringsbolagens möjligheter att läsa barnets journaler
utan att föräldrarna samtidigt får information om att så sker.
2003/04:T470 av Karin Pilsäter och Mia Franzén (båda fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheterna för företagare att teckna försäkring.
2003/04:N227 av Tobias Krantz (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att företagarnas försäkringsskydd måste stärkas.
2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en utredning bör tillsättas om hur företagare som
inte får fullgott försäkringsskydd på grund av inbrottsrisk eller stor
risk för skadegörelse skall kunna bedriva verksamhet.