Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Forskning och forskarutbildning

Betänkande 2010/11:UbU12

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
4 maj 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Forskning och forskarutbildning(pdf, 140 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2010/11:12 Forskning och forskarutbildning

Beslut

Forskningen om skolan ska utvecklas (UbU12)

Nya resultat inom skolforskningen ska förmedlas vidare till dem som arbetar inom skolan och omsättas i praktiken på ett mer effektivt sätt än i dag. Riksdagen gav regeringen i uppdrag se till att de institutioner som bedriver skolforskning får en starkare och tydligare uppgift att samverka med skolvärlden. Fler yrkesverksamma lärare ska också få möjlighet att forska, antingen som en del av eller parallellt med det egna arbetet. Beslutet betyder att riksdagen sa ja till ett motionsförslag från Socialdemokraterna. Riksdagen sa nej till övriga motioner från allmänna motionstiden 2010 om forskning och forskarutbildning.
Utskottets förslag till beslut
Utskottet föreslår ett tillkännagivande för regeringen om att utveckla skolforskningen. Utskottet anser att undervisningen och de pedagogiska metoderna bör stå på solid vetenskaplig grund. Skolforskningen behöver därför ytterligare utvecklas. Därmed bifaller riksdagen motion 2010/11:Ub482 yrkande 11. Övriga motioner avslås.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 26

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-02-10
Justering: 2011-04-07
Trycklov till Gotab och webb: 2011-04-12
Trycklov: 2011-04-12
Trycklov: 2011-04-13
Reservationer: 11
Betänkande 2010/11:UbU12

Alla beredningar i utskottet

2011-02-10

Forskningen om skolan ska utvecklas (UbU12)

Nya resultat inom skolforskningen behöver förmedlas vidare till dem som arbetar inom skolan och omsättas i praktiken på ett mer effektivt sätt än i dag. Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag se till att de institutioner som bedriver skolforskning får en starkare och tydligare uppgift att samverka med skolvärlden. Fler yrkesverksamma lärare bör också få möjlighet att forska, antingen som en del av eller parallellt med det egna arbetet. Förslaget betyder att utskottet säger ja till ett motionsförslag från Socialdemokraterna.

Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till övriga motioner från allmänna motionstiden 2010 om forskning och forskarutbildning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-04-28
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:UbU12, Forskning och forskarutbildning

Debatt om förslag 2010/11:UbU12

Webb-tv: Forskning och forskarutbildning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Strand (S)
Anf. 92 Thomas Strand (S)
Fru talman! Alla som tar del av det forskningsbetänkande som vi nu ska debattera märker att det råder en tämligen stor enighet om vikten av att prioritera och satsa på forskning och innovation. Vi är alla överens om att Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Däremot är vi inte alltid överens om forskningens strategiska inriktning eller hur och på vilket sätt vi ska stärka forskning och innovation. Jag är i dag särskilt glad över att utskottet enhälligt ställt sig bakom ett yrkande från oss socialdemokrater. Det är ett yrkande som säger att skolforskningen behöver utvecklas. Ett enigt utskott anser att "regeringen bör vidta åtgärder så att de forskningsinstitutioner som bedriver skolforskning får en förstärkt och förtydligad samverkansuppgift för att garantera att nya forskningsresultat verkligen vidareförmedlas till dem som är verksamma i skolan och att kunskaperna omsätts i praktiken". Vidare säger vi som utskott att fler yrkesverksamma lärare bör "ges möjlighet till egen forskning som en del av eller parallellt med ett eget arbete". Med tanke på de alarmerande signaler vi fått om sjunkande kunskapsresultat i den svenska skolan är det både klokt och framsynt att utveckla skolforskningen och ge fler yrkesverksamma lärare möjlighet till egen forskning. Jag vill uttrycka min uppskattning till de borgerliga partierna som nu röstar för vårt yrkande och inte emot som var fallet under den förra mandatperioden. Nu förväntar vi oss att den borgerliga regeringen återkommer till riksdagen med förslag på hur utskottets tillkännagivande kan förverkligas. Lämpligen kan det ske i höstens budgetförslag. Fru talman! Vart fjärde år har vi en större forskningspolitisk diskussion i denna kammare i anslutning till att sittande regering presenterar sin forskningspolitiska proposition. Det är nu drygt två år sedan vi hade en sådan diskussion. Då riktade vi socialdemokrater kritik mot centrala delar i den borgerliga regeringens forskningspolitik. I det utskottsbetänkande som vi diskuterar i dag finns en socialdemokratisk kommittémotion där denna kritik återkommer. Tiden medger inte att jag redogör för hela motionens innehåll, men jag vill utifrån våra reservationer säga några ord om den avgörande skillnad som finns mellan socialdemokratisk och borgerlig forskningspolitik. För det första så anser vi att regeringens forskningspolitik är företagsfrånvänd genom att inte på ett djupare sätt involvera näringslivets organisationer i särskilt strategiska forskningsbranscher. Vi beklagar fortfarande att regeringen avskaffat de framgångsrika branschprogrammen. Dessa företagsnära forskningsprogram, som utvecklats tillsammans med branscherna, var mycket framgångsrika och uppskattades av näringslivets parter. Det handlade om program för flyg och rymd, metallurgi, fordon, skog och trä, läkemedel, bioteknik och IT och telekommunikation. Regeringens tydliga nedprioritering av dessa företagsnära forskningsprogram riskerar att få allvarliga långsiktiga konsekvenser för forskning, tillväxt och sysselsättning. Vi vill tvärtemot regeringen vidareutveckla dessa branschspecifika forskningsprogram och utveckla nya branschspecifika satsningar tillsammans med näringsliv och samhälle, till exempel inom tjänstesektorn och upplevelseindustrin. För det andra tycker vi att regeringen detaljstyr forskningen alltför mycket genom att peka ut en rad enskilda forskningsområden ned på budgetnivå. Det underminerar den akademiska friheten, riskerar kvaliteten och hindrar forskningssamhället att optimera resursanvändningen efter sina kvalificerade bedömningar. Däremot har vi har inget att invända mot att regeringen valt att lyfta fram medicin, teknik och klimat som särskilt strategiska forskningsområden. Det ligger i linje med den forskningspolitik som bedrivits under tidigare socialdemokratiska mandatperioder. Vi ifrågasätter dock lämpligheten av att detaljstyra och regeringens kompetens att göra det. Vi föreslår därför att forskningsfinansiärerna får ett betydligt större utrymme för prioriteringar inom utpekade strategiska huvudområden. För det tredje reser regeringens resursfördelningssystem frågetecken och riskerar att styra resurser mellan olika lärosäten och fakulteter på ett sätt som hindrar kvalitetsutveckling och kan tvinga lärosäten till interna omprioriteringar på grunder som inte är vetenskapligt motiverade. Det är bra att en del av fakultetsanslagen tilldelas efter kvalitetskriterier, men det är mycket svårt att överblicka de långsiktiga konsekvenserna av regeringens fördelningsmodell. Det är uppenbart att resursfördelningsmodellen missgynnar vissa lärosäten och inriktningar, och vi är oroliga för att det kraftigt kommer att missgynna forskningen vid de yngsta universiteten. Vi socialdemokrater vill se en resursfördelningsmodell som garanterar forskning med bredd och djup i hela landet. Även mindre högskolor ska ges möjligheter att bedriva forskning. Vi behöver därför en strategi och ett resursfördelningssystem som både kan prioritera mångfald och ge tillräckliga resurser till excellenta forskningsmiljöer. Vi har därför i tidigare debatter i kammaren fört fram krav på att resursfördelningsmodellen måste utvärderas noggrant så att vi ska kunna vara säkra på att modellen premierar kvalitetsstärkande åtgärder men inte missgynnar vissa typer av lärosäten. Tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har vi yrkat på en utvärderande kontrollstation någon gång 2010-2011. Detta har dock avvisats av den borgerliga utskottsmajoriteten. För det fjärde sviker regeringen unga forskare genom att passa i frågan om forskarnas villkor. Det är anmärkningsvärt med tanke på att en framgångsrik forskningspolitik inte är möjlig utan en genomtänkt politik för forskare. Om inte en akademisk karriär efter disputation är ett möjligt och attraktivt alternativ för våra mest lovande studenter kommer förutsättningarna för svensk forskning att försvagas. Trots att forskarkåren står inför ett massivt generationsskifte tycker vi att regeringen är alldeles för passiv för att tillgodose behovet på återväxt. Ungefär en tredjedel av doktoranderna saknar anställning. De är stipendiefinansierade, går på utbildningsbidrag eller saknar ordentlig finansiering knutet till sitt arbete. Dessa doktorander saknar tillgång till de sociala trygghetssystem och förmåner som är norm på arbetsmarknaden. Vi socialdemokrater vill stärka doktorandernas sociala situation genom att göra doktorandtjänster mer lika regelrätta anställningar. Ett lärosäte ska inte kunna ge ersättning i form av utbildningsbidrag i mer än ett år och inte heller kunna ersätta doktorander genom egeninrättade stipendier. Regeringen bör tillsammans med lärosäten och externa finansiärer utarbeta en överenskommelse för hur all stipendiefinansiering av forskarutbildning på heltid i framtiden ska kanaliseras genom lärosätena och bekosta lön och sociala avgifter. Dessutom måste arbetsmarknadskopplingen bli tydligare i forskarutbildningen. Det är också viktigt att de nydisputerade ges ökade möjligheter till fortsatt forskning och meritering. Otrygg finansiering i början av forskarkarriären och otydliga karriärvägar där formella anställningsförfaranden saknas riskerar att innebära att många, framför allt kvinnor, väljer bort en akademisk karriär. Fru talman! Vi behöver också mer av samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning för att förstå skeenden, utvecklas tillsammans som människor och se globaliseringens möjligheter. Vi måste också bli mer aktiva på den globala arenan, för forskningen blir alltmer internationell. Vi måste vara där forskningsgenombrott sker. Vi måste bli bättre på att rekrytera internationella forskare till Sverige, och vi måste investera i mer infrastruktur, för då lägger vi en god grund för internationella samarbeten och utländskt forskningskapital. Därför vill vi etablera ett nationellt centrum för kompetensuppbyggnad och rådgivning till svenska forskningsfinansiärer. Vi socialdemokrater vill se en långsiktig forskningsstrategi som blir ett redskap för att möta de stora och globala samhällsutmaningarna. Dit hör bland annat vikten av en forskning som bidrar till en ekologiskt hållbar utveckling, en forsknings- och innovationspolitik som samtidigt stärker svenska företag och leder till fler företag och nya jobb. Fler jobb leder till en bättre samhällsekonomi. Det ger oss bättre förutsättningar att höja kvaliteten i sjukvården, omsorgen och skolan. Det leder till en ökad livskvalitet. Samtidigt är det viktigt att forskningen främjar ett öppet och demokratiskt samhälle, en forskning som vidgar tanken och perspektiven samt ökar förståelsen och samspelet oss människor emellan. Forskningen ska stå i människans tjänst för ett solidariskt och rättvist samhälle. Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 8. (Applåder)
Jabar Amin (Mp)
Anf. 93 Jabar Amin (Mp)
Fru talman! Miljöpartiet är ett utvecklings- och forskningsparti. Vi tror att vi genom forskning kan bättre förstå den värld vi lever i och dessutom göra den bättre. Forskningen främjar det demokratiska samhället genom att stödja tanke- och yttrandefrihet och ett kritiskt tänkande. Forskningen bidrar till en hållbar utveckling ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Därför är det viktigt att ha ambitionen att Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Det vidgar vår samhällsdebatt och stärker oss inför de utmaningar som vi står inför. Investeringar i forskning återbetalar sig i form av kunskap och utveckling av samhället. Det gäller över hela landet. I ännu högre grad än i dag behöver det gälla just hela landet. Ett gott forskningsklimat möjliggör spännande samarbeten mellan akademi, näringsliv och offentliga sektorn, vilket ger möjlighet till utveckling och nytänkande. Det är även så att den ideella sektorn i större utsträckning borde komma i fråga för samarbete mellan akademin och forskningen. 48 procent av Sveriges befolkning uppger att de är ideellt engagerade. Men som forskningsfält är den ideella sektorn liten, och framför allt är återkopplingen till och appliceringen av forskningsresultat i organisationer och föreningar liten. Det är synd. Fru talman! Miljöpartiet vill se ett resursfördelningssystem där fakultetsanslagen tilldelas efter kvalitetskriterier. Vi var på väg att få ett sådant system under 2009 när Högskoleverket, SUHF och SFS tillsammans lade fram ett förslag om att resurser skulle fördelas efter utvärdering av enskilda utbildningars kvalitet på de olika lärosätena. Regeringen gav då Högskoleverket i uppdrag att fortsätta utveckla utvärderingssystemet men behöll utformningen av resursfördelningssystemet hos sig själv på Utbildningsdepartementet. Resultatet blev en proposition som inte var förankrad i sektorn och som inte tog hänsyn till kvaliteten i utbildningen, utan tog mer hänsyn till genomströmningen. Högskoleverket beskrev förslaget som att "departementet har lekt högskoleverk och tagit fram ett amatörmässigt förslag". Det är svårt att överblicka konsekvenserna av den fördelningsmodell som regeringen just har genomfört. Det kommer förmodligen att missgynna framför allt de yngsta universiteten. Därför är det viktigt att det utvärderas noggrant i syfte att se att utformningen tillgodoser de uppsatta syftena och premierar kvalitetsstärkande åtgärder på ett sätt som inte systematiskt missgynnar vissa typer av lärosäten. Det hade varit intressant att höra av regeringen varför den lägger mycket tid på att peta i detaljer och låter bli att lyssna på sektorn själv - universiteten, studenterna och Högskoleverket. Fru talman! Doktoranders studie- och anställningsvillkor är en av förutsättningarna för kvalitativ forskning på universitet och högskolor. Det är viktigt att doktorander erbjuds en trygg anställning. En försörjning med stipendier och bidrag är alltför osäker; dessutom riskerar det att äventyra kvaliteten i forskningen. Om detta borde det inte råda något tvivel. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lade i utbildningsutskottet fram ett förslag som gick ut på att regeringen tillsammans med lärosäten och externa finansiärer ska utarbeta en överenskommelse kring hur dagens stipendier bättre kan kanaliseras genom lärosätena själva och på så sätt bli en del i fasta och trygga anställningar för doktoranderna. Det skulle vara ett första steg för att göra vägen till forskningen och universiteten mer attraktiv för ännu fler. Allianspartierna motsatte sig dock en sådan ordning. I stället för att ta ställning för bra anställningsvillkor, en trygg forskarutbildning och ett gott forskningsklimat för doktoranderna valde allianspartierna att belägga förslaget med dimridåer genom att prata runt frågan. För att avskräcka oss och andra från att driva på för en överenskommelse kring stipendierna för doktoranderna har allianspartierna här och där hävdat att det kommer att kosta 200 miljoner kronor - en summa som de inte har något riktigt underlag för. Samtidigt finns nästan 13 miljarder kronor i forskningsmedel outnyttjade på universiteten och högskolorna, enligt Riksrevisionen. Även dessa medel kan nyttjas bättre om viljan finns. Jag kan bara tolka det som att allianspartierna inte är intresserade av att förbättra doktorandernas situation. Om Sverige ska förbli en stark forskningsnation har goda villkor för att rekrytera de bäst lämpade till forskningsutbildningen en central roll. Med vår reform skulle vi även kunna förbättra förutsättningarna för en mer lärarledd undervisning inom grundutbildningen, något som det finns stort behov av i dag. Nära hälften av den undervisande och forskande personalen på högskolor och universitet i Sverige kommer att gå i pension inom tio år enligt uppgifter från Högskoleverket. Just därför är det hög tid att bereda väg för en ny generation forskare. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 6, 8 och 10.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 94 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Att finansiera sina studier på forskarutbildningen med stipendier innebär en rad nackdelar för den enskilda doktoranden. En av de mer allvarliga konsekvenserna är att de här doktoranderna inte har rätt till någon inkomstrelaterad ersättning vid sjukdom, föräldraledighet eller arbetslöshet. Dessutom räknas inte stipendiefinansierade studier som överhoppningsbar tid av Försäkringskassan, vilket gör att doktoranderna inte har någon vilande SGI. Stipendierna räknas inte som pensionsgrundande inkomst. Högskolorna kan inte teckna försäkringar för stipendiaterna. Stipendier berättigar inte heller till den automatiska övergång till doktorandtjänst som sker för doktorander med utbildningsbidrag när två år återstår av utbildningen. Den enda regel som finns rörande stipendier är att statliga anslag inte får användas till stipendier. Vid högskolorna finns dock en rad stipendiefonder, och externa medel kan användas till stipendier. Siffran var 9 procent år 2009, enligt Högskoleverkets årsrapport. Det är en stigande siffra. Vänsterpartiet anser att målet måste vara att alla forskarstuderande ska ha en anställning. Vi har dock accepterat att en del doktorander finansieras med utbildningsbidrag under en övergångsperiod. I höst avser vi att kunna satsa 380 miljoner kronor per år för att inrätta doktorandtjänster. Vår bestämda mening är att stipendier inte är en acceptabel finansieringsform för forskarstuderande, dels med hänvisning till den sociala och ekonomiska otrygghet som de leder till, dels för att bristen på regler gör det alltför lätt att missbruka dem. Det finns inget att invända mot att stipendier används till särskilda kostnader i samband med forskarstudier, såsom resor och utrustning. Däremot ska de inte användas till de forskarstuderandes levnadsomkostnader, som det är i dag. Vänsterpartiet har därför länge drivit att stipendier ska förbjudas som studiefinansieringsform inom forskarutbildningen. En god forskningspolitik innefattar en strategisk politik för forskare. Det finns flera skäl till att stärka doktorandernas situation. Det viktigaste är naturligtvis principen om att alla som utför ett arbete har rätt till goda trygghetssystem. Den framtida kvaliteten inom forskningen är också beroende av god rekrytering till forskarutbildningen. Forskarutbildningen måste därför vara ett attraktivt alternativ för de bäst lämpade. Högre utbildning och forskning står också, precis som det sades i ett tidigare inlägg, inför ett generationsskifte. Omkring 45 procent av den undervisande och forskande personalen kommer att ha gått i pension före 2020. För att få de mest framgångsrika studenterna att söka sig till forskarutbildningen måste villkoren vara tryggare, karriärvägarna efter disputation bättre och meritvärdet på den övriga arbetsmarknaden högre. Fru talman! Majoriteten i utskottet gör en minimal förflyttning - om jag ens kan kalla det så - i sin text. Men det innebär egentligen ingen förändring alls för doktorander med stipendier. Det finns inget som förpliktar till någonting. Utskottet skriver "att det kan finnas skäl att överväga om den möjliga tiden med utbildningsbidrag bör förkortas". Så skriver man när det inte finns någon avsikt eller vilja att förändra. Vi har i det här betänkandet anslutit oss till en socialdemokratisk motion, som inte går lika långt som vi vill men som vill stärka doktorandernas sociala situation genom att gå vidare med arbetet att göra doktorandtjänster mer lika regelrätta anställningar. Ett lärosäte ska inte kunna ge ersättning i form av utbildningsbidrag i mer än ett år och inte heller kunna ersätta doktorander genom egeninrättade stipendier. Vi vill att regeringen tillsammans med lärosäten och externa finansiärer utarbetar en överenskommelse för hur all stipendiefinansiering av forskarutbildning på heltid i framtiden ska kanaliseras genom lärosätena och bekostar lön och sociala avgifter. Arbetsmarknadskopplingen måste också bli tydligare i forskarutbildningen. De som söker forskarutbildning ska få en bra bild av hur kunskaperna kan användas inom andra delar av samhället, och en form av yrkesvägledning för doktorander behöver också inrättas på lärosätena. Otrygg finansiering i början av forskarkarriären och otydliga karriärvägar där formella anställningsförfaranden saknas riskerar att innebära att många, framför allt kvinnor, väljer bort en akademisk karriär. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 8.
Betty Malmberg (M)
Anf. 95 Betty Malmberg (M)
Fru talman! För någon månad sedan var jag på ett seminarium som ordnades av Stiftelsen för Strategisk Forskning. Seminariet kallades "Svensk forskning - näst bäst i klassen?" Syftet var att diskutera vad som måste göras för att Sverige inte ska tappa mark när det gäller forskning och innovation. Det var idel kända frågor som dryftades: globaliseringen, hur Sverige ska bli duktigare på att nyttiggöra forskning och behovet av karriärvägar för unga forskare. Men det som väckte mest uppmärksamhet på seminariet var när ett av undervisningsråden från Skolverket beskrev resultaten från de senaste PISA-mätningarna. Han berättade om svenska elevers bristande kunskap på områden som läsförståelse och räkning, och det fick en märkbar effekt. Då det var dags att summera dagen tackade stiftelsens styrelseordförande honom för att han hade hjälpt seminariedeltagarna att se sanningen i vitögat. Även om kopplingen mellan kunskapsläget i svensk skola och avancerad forskning inte är så direkt och omedelbar är den det i högsta grad indirekt. Tjejen som i dag går i första klass och tycker matte är blä måste kunna motiveras under skolåren framöver, så att hon om 18 år kanske har upptäckt tjusningen med och sin egen fallenhet för ämnet - och sin egen nyfikenhet, kanske att få forska om fraktaler. Hela utbildningskedjan måste hänga ihop! Vi får inga forskare utan en god grundutbildning. Det var den sanningen som deltagarna såg. Då vi debatterar forskningsfrågor här i riksdagen lyfts det ofta fram hur betydelsefull forskningen är för Sveriges ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft. Det är vi, precis som Thomas Strand sade, tack och lov överens om. Men i debatten lyfter vi sedan upp andra exempel - det handlar om medicin och om framsteg inom teknik och naturvetenskap och sådana frågeställningar. Deras betydelse kan inte nog uppskattas och har rent historiskt betytt otroligt mycket för vårt land och gör det också framgent. Men ett område vi sällan nämner är skolforskningen. Det är märkligt, för det är egentligen just den som är den första länken i kedjan till en positiv tillväxt för Sverige och för samhället. I den nya skollagen, som börjar gälla den 1 juli, slås det fast att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det borde vara självklart, men så är det inte och så har det inte varit. Tvärtom anser jag och många med mig att utvecklingen i skolan traditionellt sett har styrts av ideologier snarare än forskningsresultat. Men det håller inte för framtiden. Nu kan vi dess värre konstatera att den forskning som Sverige har på skolområdet är otillfredsställande. Det råder kanske ingen brist på forskning, men få avhandlingar är inriktade på att hitta metoder som främjar elevernas inlärning eller utveckling. När Knut Sundell, docent i psykologi, tidigare i år kartlade över 1 400 avhandlingar inom sju till skolan närliggande discipliner fann han att när det gällde pedagogik var det bara 6 procent av uppsatserna som hade fokus på metoder för att förbättra inlärning. Däremot fanns det gott om avhandlingar som tog upp alltifrån rektorns roll på 1900-talet till hur skolan skulle kunna bidra till att göra svenska elever mer demokratiska. Sundell fann också att den svenska skolforskningen ytterst sällan citerades internationellt. Under nioårsperioden 2000- 2009 skedde det sju gånger! Internationell publicering är viktig eftersom det är ett sätt för att kollegialt granska vad forskningen innehåller. Det är en viktig kvalitetsfaktor. Nu har Thomas Strand nämnt att utskottet har ansett det viktigt med skolforskningen. Regeringen har redan sett den här sanningen i vitögat och vidtagit åtgärder. Men jag tycker att det är väldigt märkligt att inte mer har gjorts under alla decennier som oppositionen har styrt vårt land. Strand uppmanade regeringen att återkomma med förslag. Det kan vi göra redan i dag. En hel del är nämligen på gång. Det handlar bland annat om den kraftiga ökningen av medel för forskning som gjordes redan 2009. Det gynnar naturligtvis också den utbildningsvetenskapliga forskningen. Redan 2008 såg Alliansen också till att starta fler forskarskolor för att lärare och sedermera också förskollärare skulle kunna få en chans att få en koppling till forskarvärlden. Forskande lärare och förskollärare kan hjälpa till att bygga broar till högskolan samtidigt som det öppnar en ny karriärväg inom läraryrket som kanske också kan vara attraktiv för att locka nya studenter. Att få fler lektorer i skolan är en viktig ambition. En annan åtgärd som är på gång är den utvärderingsfunktion som vi har varslat om, som ska komma i början av nästa år, 2012. Det handlar om att framvaska evidensbaserade studier inom pedagogik och utbildning. Ett liknande syfte finns när nu Vetenskapsrådet får en något förändrad instruktion, där man säger att den utbildningsvetenskapliga forskningen inte bara ska vara strikt kopplad till lärarutbildningen, utan den ska faktiskt också kunna öppna för andra vetenskapliga discipliner som kan bidra med viktig kunskap till förskolans och utbildningsvetenskapens utveckling. Det är bra, för det händer mycket på det här området. Forskning på tvären kan ta ett helhetsgrepp på kunskap om hjärnan, skolan, informations- och kommunikationsteknik och kreativitet. Det här är något som ni också kan komma att få höra om ni kommer på ett seminarium som vi moderater ordnar i riksdagen den 10 maj. Fru talman! Det har nyligen presenterats en vårproposition. Också i den fanns aptitretare med anspelning på forskningsområdet. Det ska bli lättare att förstå vilka som kan räkna med att få expertskatt. Det gör det lättare att kunna rekrytera utländska forskare och andra talanger till Sverige. Dessutom vill Alliansen möjliggöra för fler att bidra med att skänka pengar för att få ytterligare forskning gjord i Sverige. Man kommer att se över företagens avdragsrätt för utgifter för forskning och utveckling. Man kommer också att se till hur privatpersoner faktiskt kan finnas med och bidra till ny forskning. Och det kommer att tas upp i den forskningspolitiska propositionen, som kommer hösten 2012. Det här är ytterligare välkomna åtgärder som har varit efterfrågade i många år. Och i vårpropositionen får vi alltså en föraning om att något äntligen ska ske. Vad är då oppositionens budskap? Thomas Strand har redogjort för några punkter, men jag vill personligen hävda att jag tycker att det är tunt, och jag tycker att det är splittrat. Det är många fina ord, men det är svårt att läsa ut var idéerna finns, var visionerna finns och var resurserna finns för att säkra en kvalitativ forskning i Sverige. Jag hoppas att vi kan återkomma till det i replikskiftet. Fru talman! På det här seminariet, som jag nämnde i början, framträdde också utrikesminister Carl Bildt i inspelad form. Han tillfrågades om globaliseringen och hur han bedömde att Kina skulle påverka Sveriges konkurrenssituation i världen. Han uttryckte något mycket klokt, tycker jag. Han sade att Kina visserligen kan satsa mycket pengar men att forskning och innovation produceras bäst i fria miljöer. Ett land med mycket pengar men utan fri tillgång till exempelvis Skype och Google blir begränsat. Nu har vi i Sverige den fria miljön, och under alliansregeringen har det skett stora ekonomiska satsningar på forskningen. Låt oss därför se till att vi inte bara blir näst bäst utan att vi blir bäst i klassen på forskning inom allt från medicin till lärande! Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Jan Ericson och Camilla Waltersson Grönvall (båda M), Emil Källström (C) och Yvonne Andersson (KD).
Thomas Strand (S)
Anf. 96 Thomas Strand (S)
Fru talman! Jag tror aldrig att jag har hört en borgerlig skolpolitiker tala sig så varm för skolforskning som Betty gjorde i dag. Vi har lyft fram den här frågan gång på gång ända sedan ni vann valet 2006, att vi behöver stärka skolforskningen. Och vi har aldrig mött någon sådan entusiasm över det som Betty nu visar. Jag är väldigt glad över denna entusiasm, för det visar på att det yrkande som vi lade fram har fallit i god jordmån, och vi är glada över att det finns en samstämmighet. Jag tycker därför inte att det här stämmer riktigt. Vi har lyft upp skolforskningen gång på gång, men då har vi talat mer för döva öron. Nu skulle jag också vilja fokusera på en annan punkt som Betty inte nämnde så mycket om i sitt anförande. Det gäller de yngre forskarna och de yngre forskarnas situation. Här finns det en tydlig skillnad mellan socialdemokratisk och borgerlig skolpolitik eller forskningspolitik. Nu säger vi att vi måste sätta ned fötterna. Vi måste ta skarpa beslut som gör att vi förbättrar situationen för doktorander. När vi säger det får vi inte det stöd som vi fick när det gäller skolforskning, utan ni vill fortsätta att ha en låt-gå-mentalitet: Det kanske löser sig, men vi tar inga beslut. Därför säger vi: Nu måste vi få en situation där man bara får gå på utbildningsbidrag i ett år. Vi måste se till att lärosäten och externa finansiärer utarbetar en överenskommelse om hur stipendiesituationen ska hanteras och att det övergår mer i regelrätta anställningsformer. Det yrkandet har vi lagt fram. Tyvärr säger ni nej. Det visar att det finns en stor skillnad mellan borgerlig och socialdemokratisk forskningspolitik.
Betty Malmberg (M)
Anf. 97 Betty Malmberg (M)
Fru talman! Thomas Strand nämner att man sedan 2006 gång på gång har lyft fram frågeställningen om behovet av utbildningsvetenskaplig forskning och att vi kanske inte har lyssnat. Men vad hände före 2006, Thomas Strand? Det är min retoriska fråga. Det är väl det som är det intressanta, varför fokus flyttas när det blir ett regeringsskifte. Det jag ville poängtera i mitt anförande var att vi redan har mött en del av de behov som vi har sett på det utbildningsvetenskapliga området genom reformer. Dem såg vi inte före år 2006. Vi delar naturligtvis uppfattningen att vi måste ha rimliga anställningsvillkor för unga forskare, men vi landar i lite olika slutsatser. Jag vet inte om vi har olika bakgrundsinformation, men det som jag tycker är lite intressant är att lärosätena vidtar en hel del av dessa åtgärder redan i dag. Senast för några veckor sedan valde Lunds universitet att plocka bort allt som handlade om utbildningsbidrag. Vi vet att Chalmers har gjort det. Vi vet att Linköpings universitet har gjort det. Vi vet att de yngre högskolorna och de yngre universiteten har gjort det. Sedan ser det lite olika ut. På KTH finns doktorandanställningar till ungefär 50 procent. Det här är i gång, och det har löst sig på frivillig väg. Men jag vill poängtera att det inte bara handlar om att man kan ta bort den här möjligheten. Det kostade Lunds universitet 60 miljoner att lösgöra utbildningsbidragen. Vi måste ha en bättre konsekvensanalys. Vi måste ha bättre underlag. Det är nämligen färre forskare som får tillträde till forskningen. År 2003 blev det striktare krav på doktorandfinansieringen. Då hade vi 4 000 nybörjardoktorander. Några år senare är vi nere på 3 000, eftersom pengarna inte räcker.
Thomas Strand (S)
Anf. 98 Thomas Strand (S)
Fru talman! Det som Betty började med att säga, att vi inte har satsat på utbildningsvetenskaplig forskning före 2006, är inte sant. Jag satt med i LUK 97, som utredde lärarutbildningen, som resulterade i en proposition 2001. Det var då som den socialdemokratiska regeringen började med Utbildningsvetenskapliga kommittén vid Vetenskapsrådet och förde in pengar till utbildningsvetenskaplig forskning. Det har alltså funnits före 2006. Jag vill bara göra en korrigering på den punkten. Jag vill nog påstå att vi socialdemokrater har varit väldigt medvetna om att vi måste satsa på skolforskning. Vi har gång på gång tjatat om detta. Nu har ni till och med gått med på våra yrkanden, och det är jag glad över. Sedan är det väldigt bra att lärosäten reagerar och tar bort utbildningsbidragen och ser till att doktorander får en bättre situation. Det är jättebra. Dock är det så att det fortfarande finns de som går på utbildningsbidrag, de som går på stipendier, de som är skuggdoktorander. Det är inte perfekt överallt. Därför menar vi att vi måste våga fatta ett beslut. Det här är något som SFS vill ha. I går var jag på ett mingel med SULF, och de presenterade sitt forskningspolitiska program. Där säger de också att doktorander måste få anställning och trygghet. Det här ropet kommer från flera håll. Det sker mycket, och vi vet att forskningen har fått mycket medel. Vi vet till och med att det finns överskott i forskningsmedlen, och därför kan detta inte vara något större problem - om man vill. Jag tänker på Olof Palme och hans ord: Politik är att vilja. Det är precis det det handlar om. Politik är att vilja. Vill man dra åt tumskruvarna och tydligt säga att nu får det vara slut, och nu måste vi ha en anställningssituation för doktorander så kan man få det.
Betty Malmberg (M)
Anf. 99 Betty Malmberg (M)
Fru talman! Visst handlar politik mycket om att vilja, men det handlar också om att hålla sig till de ramar och restriktioner som faktiskt finns. Jag tänkte på det när även Jabar Amin lyfte upp det här med de oförbrukade forskningsresurserna ute på lärosätena. Men det är inga tillgängliga medel utan anslag som har getts för att man ska få forskning för dem. Dessa medel är inte tillgängliga för den typ av lösningar som Thomas Strand proklamerar. När jag talade om att Lunds universitet hade räknat fram att det här skulle kosta 60 miljoner är det inte sådana pengar de tar, utan det är pengar som lärosätet har kvar, ett överskott som myndighetskapital. Vi får hålla oss till de regler och strikta delar som finns. Varför jag ändå säger att det finns en oro och att man måste ha lite bättre konsekvensunderlag för att göra en sådan här drastisk reform är att när nu till exempel Chalmers har sagt att man ska förbjuda sina stipendier innebär det att man stryper denna möjlighet för många som kanske kommer från andra länder, kanske från utvecklingsländer, och som har behov av att få en ny miljö att verka i och få den internationella erfarenheten. Många av dem har nämligen bara stipendiepengar med sig från sitt hemland. Det här kan få ganska drastiska effekter, för det innebär också att de har svårare att verka på hemmaplan, och det försvårar möjligheten till utveckling. Därför är inte verkligheten så svart och vit som vi gärna skulle vilja se den, utan det handlar om att vi ska fatta beslut på goda grunder. Det regeringen har sagt är att vi har för avsikt att återkomma i frågan när den forskningspolitiska propositionen kommer hösten 2012.
Emil Källström (C)
Anf. 100 Emil Källström (C)
Fru talman! En modern politik för forskning och innovationer och högre utbildning - det är svårt att separera dessa områden; det har vi inte minst sett här i debatten i dag - bör ha målsättningen att i dag och i framtiden skapa nytta, utveckling och välstånd i Sverige och för hela världen. Den senaste forsknings- och innovationspropositionen innebar en historisk satsning på svensk forskning och på arbete med innovationer. Nu påbörjas så smått arbetet med dess efterföljare, men det kan vara värt att se tillbaka på de målsättningar som präglade den proposition vi nu har och som bör prägla forsknings- och innovationspolitiken ett bra tag framöver. Ett av målen är att stärka forskningen, både grundforskning och tillämpad forskning. En grundforskning av hög kvalitet är själva basen för forskningen, men samtidigt behöver vi stärka insatserna för att nyttogöra forskningsresultaten. Här har vi sett en kraftig förstärkning av medlen. Det andra målet är hög kvalitet och relevans i forskningen. Vi kan inte vara bäst i världen på alla områden. Vi är väldigt bra på många områden, och vi har en hög lägstanivå, men vi behöver fler områden där Sverige kan toppa resultatligan. Det har skett tidigare och kommer också att ske framöver i samverkan med näringslivet som också har investerat väldigt mycket i forskningsmedel. Det tredje målet som man bör lyfta fram är att forskningen ska komma till nytta. Vi blir i en globaliserad värld allt mer beroende av att våra exportprodukter har ett högt kunskapsinnehåll. Det förutsätter satsning på forskning av hög kvalitet och att näringslivet omsätter ny kunskap i varor och tjänster för världsmarknaden. Det är viktigt med ett väl fungerande system för kunskapsöverföring mellan lärosäten och näringsliv. Det är en av grunderna för att forskningsbaserade innovationer ska komma fram och utvecklas. Det är inte sällan de nya lärosätena är vassast på denna tredje uppgift som jag lyfte fram. Det kallades också en gång i tiden just den tredje uppgiften. Jag var i förra veckan i Karlstad. Där jobbar man mycket bra och integrerat med vad man kallar företagskluster inom fyra områden: IT, papper, förpackningar samt stål och verkstad. Där jobbar man integrerat med allt från små företag till världsledande företag tillsammans med samhället och universitetet. Jag tycker att det är imponerande att ett nytt lärosäte som Karlstad kan matcha forsknings- och samverkansbehov för internationella företag som ligger i internationell framkant så som Uddeholm, Metso, Rolls Royce med flera. I Karlstad jobbar man alltså med företagskluster. I Luleå talar man om centrumbildningar. Runt om i Sverige finns det väldigt bra exempel på hur man jobbar med just samverkan och med att forskning ska bli innovationer. Vi i Centerpartiet och Alliansen anser att förstklassig forskning och forskarutbildning ska bedrivas vid såväl mindre lärosäten som större. Det finns anledning att ta till vara det som de mindre lärosätena är bra på - inte för att de är mindre, men de råkar vara det, kanske för att de är nyare. De är ofta väldigt vassa på att jobba just med samverkan i samhället, att sprida idéer och resultat till att bli inte bara forskning i en byrålåda utan även ny kunskap, nya jobb och nya företag. Det finns all anledning att fundera vidare på hur man kan stimulera och ge incitament till samverkan och tillämpning. Ett exempel på hur denna process redan nu stärks är innovationskontoren. Innovationskontoren uppskattas mycket. De fungerar bra, och jag tror att det behövs fler. Vi i Centerpartiet ser att fler lärosäten behöver få tillgång till sitt eget innovationskontor. Detta behov måste mötas. Fru talman! Jag tror det var Bjørn Asheim som lanserade begreppet "en lärande ekonomi". Detta begrepp innebär att institutioner, företag och individer hela tiden måste vara öppna för och tillskansa sig ny kunskap för att fortsätta vara framgångsrika. Just samverkan och samarbete mellan högre utbildning, forskning och samhälle är en vital del i detta. Det här brukar man också tala om som kunskapstriangeln eller triple helix. Det är vitalt att denna triangel är komplett med högre utbildning, forskning och innovationer, och eftersom svenskt näringsliv finns och vårt välstånd byggs i hela landet är det viktigt att vi har en fungerande kunskapstriangel i hela landet. Här måste som sagt svenska lärosäten prioritera att tillhandahålla relevant forskning och utbildning i anslutning till Sveriges tillväxtnoder så att vi kan möta det behovet. Jag tycker att det är bra att vi har en regering som arbetar för detta, inte bara i Sverige. Vi har, som ni ser i betänkandet, tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp för att jobba med detta. Det är ett fint ord som man kan säga snabbt - interdepartemental. Dessutom har vi jobbat med detta på den europeiska arenan. Jag tänker givetvis främst på vårt arbete under ordförandeskapet. Detta kan alla läsa sig till i betänkandet, och jag avslutar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Jan Ericson och Camilla Waltersson Grönvall (båda M).
Thomas Strand (S)
Anf. 101 Thomas Strand (S)
Fru talman! Jag tycker att det är roligt att lyssna till Emil Källström som talar sig så varm för företagsnära forskning. Det är någonting vi kan mötas kring, för det är någonting som ligger oss socialdemokrater också varmt om hjärtat. Det ger mig ju hopp om att Emil och hans parti i den borgerliga alliansen vill driva branschprogramsatsningar som var så framgångsrika. De var företagsnära. Företag, både ledning och fackliga organisationer, mötte akademi och samhälle i en fruktbar dialog för att skapa fler nya jobb och se till att svensk export växte. Jag hoppas att Emil vill driva de frågorna också i den borgerliga alliansen. En fråga som jag vill återkomma till därför att jag tycker att den är så viktig - Betty Malmberg berörde den - är skolforskningen. Det är ändå ett genombrott att vi som opposition får med oss en borgerlig allians på att stärka skolforskningen. Jag sade innan att det här var någonting som vi jobbade hårt med i LUK 97, där just uppdraget var att stärka skolforskningen, se till att vi fick ett kunskapsunderlag som på sikt skulle leda till att vi höjde kunskapsresultaten i svensk skola. Det är mot den bakgrunden vi har lagt fram vårt förslag, som vi nu är glada över att ni i den borgerliga alliansen står bakom, att regeringen bör vidta åtgärder så att skolforskningen förstärks och vi får flera yrkesverksamma lärare som får chans att forska. Därför blir min fråga till Emil: Hur tänker ni i den borgerliga alliansen jobba för att det här blir konkret och synligt och inte bara tomma ord? Vad kommer att hända med tillkännagivandet?
Emil Källström (C)
Anf. 102 Emil Källström (C)
Fru talman! Angående den företagsnära forskningen verkar vi vara väldigt samstämmiga. Däremot tror jag inte att man ska backa in i framtiden. Jag tror inte att en återgång till de branschprogram som Socialdemokraterna hade som sin politik riktigt är vägen framåt. Däremot tror jag stenhårt på just det jag nämnde, att lärosätena fungerar och får ytterligare incitament att just fungera som de tillväxtnoder som de är, att man regionalt fungerar som ett drivhus som bidrar till regional tillväxt. Den regionala tillväxten kommer givetvis att bidra till nationens tillväxt. I ett tidigare replikskifte hävdade ju Thomas Strand att det alltid är fel med detaljstyrning. Men branschprogrammen är tvärtom ett exempel på en ganska ordentlig detaljstyrning av forskningsanslagen. Jag tror att man får bestämma sig för hur det är egentligen. När det gäller skolforskningen och att tidigare socialdemokratiska regeringar har jobbat hårt med frågorna kan jag säga att det bevisligen inte gick så bra. Betty Malmberg redogjorde för hur det låg till med publicering och citering av svensk forskning på området. Exakt hur vi ska jobba nu kan inte jag redogöra för, av naturliga skäl. Jag tycker inte att jag ska redogöra för detta. Vi går mot alltmer autonoma lärosäten. Det innebär att politiken inte ska detaljreglera. Vi ska ge lärosäten, vi ska ge rektorer och vi ska ge människor på lärosätens mål, medel och möjligheter att utforma detta. Det är med varm hand jag räcker över den bollen till dem som faktiskt jobbar med frågorna.
Thomas Strand (S)
Anf. 103 Thomas Strand (S)
Fru talman! Nej, vi ska inte backa in i framtiden. På den punkten kan vi vara överens och eniga. Jag säger inte att vi ska återuppväcka exakt de gamla branschprogrammen. Däremot är något som motsvarar branschprogrammen en bra idé. Det var en bra idé och det kommer att vara en bra idé, tror jag. När man lyssnar på både fackliga organisationer och företagarrepresentanter kan man höra att de tycker att det här var bra. Det var faktiskt ingen detaljstyrning därför att branscherna själva problemformulerade och hittade lösningar. Det är det som är vitsen med branschprogrammen. Man möts från företagssidan, från akademin och från samhället och ser tillsammans hur man kan utveckla svenskt näringsliv och svensk exportindustri. Det tror jag är jätteviktigt. När det gäller just skolforskningen tror jag inte heller att Emil Källström och de borgerliga vill detaljstyra, men ni tillhör ändå regeringssidan och har ingång direkt till utbildningsministern. När man nu antar ett sådant här yrkande bör man ju fundera över det. Det är ett tillkännagivande där vi ju tillsammans säger att vi inte är riktigt nöjda med det som har varit hittills. Då har ni ändå haft makten i fem år. Vi hade den innan. Då kan vi enas om att vi inte är nöjda med tingens ordning. Det säger ni också. Hur kan vi då stärka samverkansuppgiften? Hur kan vi se till att forskning kommer skolan mer till del? Hur kan vi få fler yrkesverksamma lärare? Det är en viktig fråga. Jag förväntar mig att Emil Källström ihop med kollegerna i den borgerliga alliansen nu sätter sig ned med Jan Björklund och säger: Nu måste vi göra någonting åt detta, för vi är eniga i utskottet om att det inte är bra som det är nu. Den förväntan har jag på er.
Emil Källström (C)
Anf. 104 Emil Källström (C)
Fru talman! Då vill jag bolla tillbaka samma förväntan. Eftersom vi är eniga i den här frågan gäller det givetvis alla som är intresserade av frågeställningen. När det däremot gäller det andra vi pratade om, det som Thomas talar om som den företagsnära forskningen och jag väljer att mer prata om innovationer och nya företag, tror jag att det finns en hel del att göra. Jag tror att det behövs fler innovationskontor. Jag tror att de behöver bättre resurser. Jag tror att vi ska kolla på incitamentssystemen. Det kanske finns anledning att hitta andra parametrar som på ett bättre sätt stimulerar arbetet med innovationer och våra lärosätens samarbete med det omkringliggande näringslivet till exempel. Det skulle vara väldigt intressant att fortsätta jobba med detta. Kommer Socialdemokraterna och Thomas Strand med någon god idé lovar jag att sno den rakt av.
Richard Jomshof (Sd)
Anf. 105 Richard Jomshof (Sd)
Fru talman! Jag tycker att det är jätteintressant att lyssna till den här debatten. Jag har konstaterat tidigare att det är väldigt mycket åsikter man har haft innan man kom in i riksdagen. Det är först nu när man sitter här som man inser att det krävs mer än åsikter. Men man får börja någonstans och jag tycker att det är jättekul att verkligen lyssna på er. Det är också rätt intressant att ni ofta hamnar i samma hjulspår, att ni talar om vem som styrde för två mandatperioder sedan och vem som styr nu. Jag tycker ändå att jag finner vissa korn i debatten som är väldigt intressanta att lyssna till, och jag är helt övertygad om att den nuvarande regeringen gör vad den kan för att hitta lösningar på alla de problem vi står inför. Vad gäller mitt parti så jobbar vi stenhårt med att arbeta fram ett program även i de här frågorna. Jag kan instämma i mycket av det som har sagts tidigare. Det är klart att Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Det är självklart. Jag tror att vi är helt överens om det. Vi vet också att vi står inför en allt hårdare internationell konkurrens, inte minst från delar av Asien, Kina till exempel. Det gör att vi är absolut tvungna att sätta in alla de resurser vi har för att vår högre utbildning och vår forskning och forskarutbildning ska kunna hålla en fortsatt hög kvalitet. Även vi förordar fortsatta investeringar på området. Jag tror som sagt att vi är helt överens på det området. Sverige har en stark tradition av högre utbildning som ligger på en hög nivå även internationellt sett. Det ska vi vara mycket stolta över. Men det finns en hel del att göra på området. Det märker vi att det finns, inte minst i den debatt som har förts. Något som jag tycker är väldigt intressant i sammanhanget är det åttonde ramprogrammet som är på gång - det är planerat till januari 2014 - inte minst vad gäller synergier i den så kallade kunskapstriangeln, som inte minst Emil har berört, med utbildning, forskning och innovation. Det här åttonde ramprogrammet tycker jag verkar jätteintressant, inte minst för att man verkligen vill möta de samhällsutmaningar som vi står inför genom att försöka få till ett bättre forskningssamarbete i Europa. Det handlar om klimat- och energiområdet, en del har som sagt redan berörts, transportområdet, frågor kring den åldrande befolkningen, hur vi ska kunna stärka vår konkurrenskraft, uppnå en hållbar tillväxt, välfärd och så vidare. Vi är positiva till det här ramprogrammet, även om både jag och mitt parti i grund och botten har en väldigt kritisk hållning till det alltmer federalistiska EU. Så länge det handlar om ett mellanstatligt samarbete tycker jag att vi ska gå all-in här. Det här är jättebra. Ska vi kunna klara oss och ska många av länderna i Europa ha en chans i framtiden måste vi samarbeta. Fru talman! Jag har tidigare här i talarstolen deklarerat att vi kommer att satsa stora resurser på vuxenutbildning, inte minst på Myndigheten för yrkeshögskolan. Det finns mycket att göra här. Jag och mitt parti tänker också verka för att vi inför den kommande höstbudgeten ska få till en ordentlig satsning på högre utbildning och forskning. Sverige högskolors och universitets forskningsverksamheter är oerhört viktiga för att Sverige ska kunna underhålla och återskapa en särskild spetskompetens som är nödvändig för att skapa nya innovationer och ny kunskap och utveckla den kunskap vi redan har. Jag vill hänvisa till en rapport som de flesta av er säkert har tagit del av, Utbildning - utbyggnad - urholkning av Ann Fritzell och Björn Birath. Den vittnar om kurser på våra högskolor och universitet med så få lärarledda lektioner och så stora studentgrupper att den viktiga interaktionen mellan lärare och elev i det närmaste är helt eliminerad. Lärare vittnar om stora mängder obetald arbetstid. Arbetsgivare vittnar om svårigheter att behålla kompetent personal på grund av bristande konkurrensfördelar rörande såväl lön som arbetsmiljö och studenter. Deras organisationer vittnar om allt större grupper och allt färre lektioner. Kostnadsnivån har under den senaste 15-årsperioden vida överstigit anslagsnivån, i synnerhet vad gäller naturvetenskapliga ämnen. Den så kallade Grundbultens beräkningar om minsta godtagbara undervisningsnivå, det vill säga att komma åter till 1994 och 1995 års köpkraft, indikerar ett tillskottsbehov till de högre lärosätena på omkring 5 miljarder kronor. Det är enorma pengar. Jag tänker verka för att vi ska se till att Sverige ska vara en framträdande kunskapsnation. Jag tänker göra vad jag kan för att vi ska öka de här anslagen för forskningen om högskolorna och universiteten. Ambitionen är att till den kommande höstbudgeten försöka tillföra de medel som Grundbulten äskar på. En sak ska vi ha klart för oss. Jag tror att det var Betty Malmberg som tog upp att ska vi ha en hög kvalitet på vår forskning och våra forskare framgent måste vi satsa på hela utbildningskedjan. Det är helt rätt. Det gäller även högskolor och universitet. Jag menar att om vi fortsätter att svika våra studenter på högskolor och universitet kommer vi att få väldigt svårt att fylla de behov vi har på forskningsområdet. Det här är ett måste. Det finns ett enormt glapp här, och det måste fyllas. Jag tänker göra vad jag kan för att vi ska göra det. Jag vill ta upp det som Socialdemokraterna har lyft fram om att doktorandtjänsterna ska göras mer lika regelrätta anställningar. Jag håller med om det. Jag tycker att det är jätteviktigt. Problemet med det förslag som ligger är att det oklart vad det kommer att kosta. Vi hade en diskussion om det här i utskottet, och jag blev inte klok på vad det här skulle kosta. Alliansen talar om siffror på uppemot 200 miljoner. Socialdemokraterna säger att så är det inte alls, men jag har inte hört något motbud. För att vi ska kunna stödja ett sådant förslag måste vi också veta vad det kommer att kosta. Någonstans måste man ställa sig frågan. Det är klart att vi kan stödja en massa förslag från oppositionen som är kostnadsdrivande, men vi har trots allt en alliansregering och en budget. Till slut blir det oansvarigt. Jag vill veta vad det kostar och vilka följder det kommer att få. Jag frågade Vänsterpartiet som tidigare har tittat på vad det skulle kosta att ta bort möjligheten att ge stipendier helt och hållet. Jag tror att det var det RUT-uppdraget ni hade gett. Det var nog uppemot 380 miljoner. Nu vill inte Socialdemokraterna gå så långt, men det är väldigt mycket pengar. Vad kostar det? Det är frågan. Och det vill jag veta innan jag kan stödja förslaget. Det är slutsatsen. Jag vill ta en sak till som har varit uppe till diskussion här. Jag tycker att samhället måste våga tala om inom vilka områden vi vill se forskning och inom vilka områden vi vill se framsteg och utveckling. Jag tycker inte att det är att på något sätt göra forskningen ofri. Ska vi verkligen kunna möta våra stora samhällsutmaningar måste samhället också klart och tydligt kunna staka ut vägen och klart och tydligt staka ut inom vilka område vi vill se framstegen. Jag tycker att det är en självklarhet. Det är inte detsamma som att forskningen skulle vara ofri på något sätt. Jag tycker tvärtom att det vore oansvarigt att inte tala om vilka de här områdena är och vilken väg vi gärna vill se att forskningen tar.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 106 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Det här är sista inlägget i den här debatten. Jag finner anledning att uppmärksamma fru talmannen på vad vi egentligen diskuterar. Det är ett betänkande byggt på motioner. Vi ska ha klart för oss vilka förändringar som är gjorda på forskningsområdet. Utifrån vilken nivå diskuterar vi förändringar i dag? Jag vill påminna fru talmannen om att det kom en forskningsproposition som gav 5 miljarder ytterligare till forskning. Vi gav alltså pengar. Vi hade tydliga utgångspunkter för den forsknings- och innovationspropositionen, nämligen klimat, energi, fattigdom och demografiska förändringar. Vi valde ut tre väldigt viktiga områden, nämligen medicin, teknik och klimat. Sedan fick våra forskningsfinansierade myndigheter uppdrag utifrån olika pengar att rikta in sin forskning. Det är väldigt mycket som händer och sker. Det har blivit en förändring sedan Alliansen arbetade fram den forsknings- och innovationspropositionen. Jag vill gärna lägga fast detta. Jag är också väldigt glad för allt det vi tycks vara överens om i utskottet, och det är den stora delen. Sedan finns det några saker som diskuteras och som man gör en motsättning av. Jag tänker närmast på replikskiftet mellan min kollega Betty Malmberg och Thomas Strand från oppositionen när det gäller skolforskning. Det är inte så att Alliansen någonsin har varit emot eller ens negligerat skolforskningen. Det är inte heller så att Socialdemokraterna med stöd från V och MP alltid har lyft fram skolforskningen. När Utbildningsvetenskapliga kommittén bildades var det ett sätt att få fram vissa delar i skolforskningen, men man trodde inte så mycket på det. Det var under socialdemokratiskt styre. Jag tror att det var Thomas Östros som var utbildningsminister då. Man trodde inte så mycket på det, så man gav det ett ämnesområde. Man skulle testa det, och det fick bli en kommitté. Vad utvecklades den forskningen till? Det var ett slags skolforskning. Vad är skolforskning? Vi har haft mycket pedagogisk forskning. Vi har haft metodologisk forskning. I har haft forskning inom de olika ämnena som också finns i skolan, och den har vi stöttat fullt ut. Nu tycker vi att det är bra att det finns skolforskning, men vi vill ha en lärandeforskning om inlärning. Varför skulle Moderaterna anordna ett seminarium den 10 maj om det inte handlade om lärandets processer och hjärnans utveckling? Rifo, Riksdagsmän och forskare, har ett seminarium den 11 maj med världsunika forskare som tar upp detta. Hjärnans utveckling har legat mycket på den medicinska forskningen tidigare. Vi ska ha klart för oss att vi har haft skolforskning, men i en annan form, som gynnat lärandet. Ytterst är det elevernas resultat och de bästa metoderna för att eleverna ska lära sig som vi i Alliansen har tagit ett ansvar för. Vi vill med tillkännagivandet visa att området som sådant fortfarande är väldigt viktigt men att det kanske inte är rimligt på sikt att det enbart ska ligga i en kommitté. Det kan jag tycka, och det kan vi diskutera. Därför har vi inte satt ned foten och talat om hur den forskning som rör elevers lärande i en miljö som kallas skola ska ligga framöver, men att den ska finnas har vi i Alliansen alltid lyft fram. Sedan har vi mycket ämnesforskning som måste in. Eleverna ska ju lära sig någonting. Vi vill att all ämnesutveckling i skolan ska ske utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det ska gälla. Då kanske det är inom fysikdelen som just fysikämnet utvecklas. Den didaktiska forskningen ligger på olika ställen. Det är synd om vi begränsar all den forskning som har med skolan att göra till att vara en snäv forskning som ligger på UVK. Så är självklart inte fallet. De stora forskningsdelarna som har med barns lärande och skolframgångar att göra ligger på många olika ställen. I själva verket, fru talman, är det viktigt att säga att oppositionen i huvudsak tycks vara överens med oss om de steg vi har tagit. Den opposition som fanns mot forsknings- och innovationspropositionen finns inte i dag. Det vi kan läsa i betänkandet och i de reservationer som finns till betänkandet är att det egentligen handlar om relativt små delar. När det gäller doktorandernas situation finns det en förväxling mellan vad en forskare och en doktorand är. Jag är glad att vi kommit överens om en skrivning där Regeringskansliet kan jobba vidare med vårt arbete. Går man på en forskarutbildning är det just en utbildning. Det är en utbildning som förmodligen alla de lärare som ska bli lektorer behöver gå, och det är en utbildning man går om man ska arbeta fritt som forskare. Det är viktigt att vi ser till att vi inte nonchalerar olika grupper som går samma utbildning. Då tänker jag på blivande gymnasielektorer som måste gå på en forskarutbildning och till exempel läsa kurser i historia. Ska de hanteras på ett annat sätt än de som från början kallar sig doktorander? Det är jätteviktigt att alla har en trygghet, men samtidigt är det viktigt att vi tänker igenom konsekvenserna och har en långsiktighet i detta. Vi var under många år trötta på att Socialdemokraterna gjorde snabba klipp på hur det skulle vara. När man sedan märkte att det inte fungerade fick man bromsa det hela. Vi gör en utbyggnad vad gäller tryggheten för studenter, doktorander, lärare som ska vidareutbilda sig som är hållbar över tid. Det, fru talman, tror jag är jätteviktigt att peka på i de här sammanhangen. Jag vill gärna uppmärksamma det som vi också tar tag i, men inte tillräckligt, vilket är en stor brist. Det gäller hur vi ska lyckas behålla våra nydisputerade doktorer. De postdoktorala tjänsterna måste vi göra mycket åt så att de får fäste i forskarvärlden. Färdiga forskare ska ha ett fäste. Våra unga forskare måste vi ge ett fäste. Det är jätteviktigt att vi på sikt kommer tillbaka till detta. Låt mig också säga att vi naturligtvis har med de internationella delarna som Richard nämnde inledningsvis. Vårt system ska finnas när det gäller strukturfonderna, åttonde ramprogrammet - på samma sätt som det sjunde - och EU:s forskningsråd. Självklart måste vi hela tiden matcha vår utveckling med den internationella utvecklingen. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde Emil Källström (C).
Thomas Strand (S)
Anf. 107 Thomas Strand (S)
Fru talman! Allra först har jag en invändning mot den historieskrivning som Yvonne Andersson gör i sitt inlägg. Det är faktiskt inte småsaker vi i oppositionen orerar om i talarstolen. I så fall har Yvonne Andersson inte läst vår kommittémotion. Jag gick igenom den och lyfte fram fyra stora punkter som gällde invändningar mot strategiska val i forskningspolitiken. Det är inga småsaker vill jag påstå. Jag skulle därför vilja rekommendera Yvonne Andersson att läsa vår kommittémotion en gång till. När det gäller skolforskningen säger Yvonne Andersson att man inte är emot det. Det har flera talare från den borgerliga alliansen sagt, men vartenda år som vi föreslagit detta med skolforskning har man sagt nej. Nu säger man ja, och det är mycket bra. Det var en diskussion vi hade 1997-1998 och handlade om hur vi stärker forskningen, hur vi får den reflekterande, forskande läraren. Då mejslades begreppet utbildningsvetenskap fram. Det skulle vara ett begrepp för att stärka detta. I dialog med forskarsamhället fick vi den utbildningsvetenskapliga kommittén som skulle härbärgera inom Vetenskapsrådet och som fortfarande finns där. Det ska påpekas att när detta skulle kreeras skedde det i en dialog mellan politiker och forskarsamhället. Utbildningsvetenskapen är ett brett område. Skolforskningen, som vi lyfter fram, är en del av den. Lärarförbundet har gång på gång påpekat att det behövs mer satsningar. Det är det vi återkommer till, att vi måste satsa mer på skolforskning. Vi är glada för att Alliansen stöder skolforskningen. Tidigare har man sagt nej varenda gång vi lyft fram den frågan. Nu säger man ja, och det är jättebra. Det har varit ett målmedvetet arbete från Socialdemokraternas sida under många år.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 108 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Vad jag försökte säga var att skolforskning inte är något enhetligt begrepp. Det handlar om lärarforskning och om hur läraren skulle kunna bli en reflekterande lärare om man hade det portföljsystem som man lärt sig från Australien. Det var där UVK kom till med Berit Askling som ordförande. Jag var med i den politiska debatten om UVK, men det var inte Thomas Strand. Då handlade det inte om skolforskning i alla dess former. Det jag säger är att en del av den utbildningsvetenskapliga forskningen har legat där, men den återkommer på många andra ställen inom forskningen som är disciplininriktad. Den del av forskningen som gäller den reflekterande läraren skulle ha sitt ursprung i lärarutbildningen. Det har vi aldrig någonsin sagt nej till. När Alliansen kom till makten ville Socialdemokraterna helt plötsligt göra UVK till ett ämnesråd och ge det samma tyngd som övriga ämnesråd vid Vetenskapsrådet. Vi har inte tyckt att det varit läge för det, vilket inte heller Socialdemokraterna tyckte på sin tid. Den har nämligen inte lyckats få den omfattning och den tyngd och storlek som skulle göra den jämförbar med andra ämnesråd. Det är det diskussionen har gällt, inte den skolforskning som finns på många andra ställen. Vi har hela tiden velat ha en utveckling på lärandet och lärarens roll liksom på undervisningens och utbildningens roll i ett föränderligt samhälle. Vi har verkligen satt framtidens glasögon på dagens problem, för att tala klartext. För att vi inte ska fastna i ett gammalt mönster som bara lappas och lagas har vi tagit nya tag inom alla områden.
Thomas Strand (S)
Anf. 109 Thomas Strand (S)
Fru talman! Det är intressant att se tillbaka på detta. När den utbildningsvetenskapliga kommittén startade sitt arbete fick den ett antal miljoner av den socialdemokratiska regeringen för att bygga upp forskningsarbetet. Sedan ökade förväntningarna på arbetet kring forskning. När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 fanns det en förväntan om mer resurser till just utbildningsforskning, skolforskning. Men i den borgerliga regeringens första budget 2006 kom det inga speciella pengar till det området. De kom inte heller i nästa budget hösten 2007, inte heller 2009 eller 2010. Då ska vi veta att vi hade en lärarutbildningsutredning med Sigbrit Franke, som hade ett bra avsnitt om forskning och ville stärka utbildningsvetenskaplig forskning och skolforskning. Hon nämnde en summa på 175 miljoner kronor för stärkande av utbildningsvetenskaplig forskning, basanslag för uppbyggnad av kapacitet för lärosäten och så vidare. Detta var en förväntan. Men inte ens det har gett några resultat i mer forskningspengar till UVK i budgetar som har kommit efter det. Man kan tala vackert om detta, men när man sedan går till en "verkstad" blir det inte mer pengar till detta. Det är det vi kritiserar. Nu har vi en förväntan, när vi är eniga om skolforskningen och ni säger att ni inte heller är nöjda med regeringens arbete. Vi behöver ha ännu mer tryck och förstärkning av samverkan för att förbättra resultaten, ännu fler yrkesverksamma lärare som blir forskare i sin egen praktik. Det vore intressant att veta vad som kommer att hända då.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 110 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Precis här finns kärnan. Vi har inte tyckt att en kommitté under Vetenskapsrådet ska vara den form som får pengar för att bedriva all denna forskning. Vi tillåter att det finns en mångfald i vårt samhälle också på det här området. Det innebär inte att vi nonchalerar det. Den forskningen finns, som jag sade tidigare, på väldigt många olika ställen, inte minst i teman. Därför tror jag att det är jätteviktigt att till exempel den didaktiska forskningen får genomslag på de speciella ämnesområden som barn ska lära. Forskningen om läraren är jätteviktig, men den är särskilt viktig i hur den möts av elevernas nyfikenhet att lära, så att vi får den höga kvaliteten inte enbart i forskningen som sådan utan framför allt i att det kommer tillbaka i form av bättre elevresultat och högre kvalitet i utbildningen. Det är dit vi vill nå. Vi har ett mål som går längre också med forskningen. Därför tror jag att det är viktigt att se att vi kommer att öka trycket på att få pengar till sådana här områden och lyfta upp det för att kanske få fler forskarskolor eller fler möjligheter och nischer inom inte minst didaktiken. I matematik, teknik och naturvetenskap behöver vi väldigt mycket mer för att det ska möta barns behov och därmed visa sig i elevresultaten. Det kommer vi att jobba hårt med.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-05-04
Förslagspunkter: 15, Acklamationer: 11, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Forskningspolitikens inriktning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub486 yrkande 1 och 2010/11:N333 yrkande 5.
    • Reservation 1 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S0101011
    M100007
    MP02203
    FP23001
    C18005
    SD20000
    KD15004
    V01702
    Totalt176140033
    Ledamöternas röster
  2. Prioriterade strategiska forskningsområden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub486 yrkande 6.
    • Reservation 2 (S)
  3. Forskningens internationalisering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub486 yrkande 7.
    • Reservation 3 (S)
  4. Forskning inom den arktiska regionen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub249.
    • Reservation 4 (S)
  5. Allmänna forskningspolitiska frågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub280, 2010/11:Ub351 och 2010/11:Ub439 yrkande 1.
  6. Fördelning av forskningsresurser i konkurrens mellan lärosäten

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub423, 2010/11:Ub428, 2010/11:Ub465, 2010/11:Ub486 yrkande 2, 2010/11:N312 yrkande 2 och 2010/11:N405 yrkandena 3-6.
    • Reservation 5 (S)
  7. Vikten av ett resursfördelningssystem som gynnar forskning i hela landet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub486 yrkande 3.
    • Reservation 6 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S0101011
    M101006
    MP02203
    FP23001
    C18005
    SD20000
    KD15004
    V01702
    Totalt177140032
    Ledamöternas röster
  8. Utveckling av och resurser till de yngsta universiteten

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub486 yrkande 4.
    • Reservation 7 (S, V)
  9. Forskarutbildning och yngre forskares villkor

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub486 yrkande 5.
    • Reservation 8 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1100011
    M100007
    MP02203
    FP23001
    C18005
    SD20000
    KD15004
    V01702
    Totalt177139033
    Ledamöternas röster
  10. Medicinsk forskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:So503 yrkande 3, 2010/11:Ub210, 2010/11:Ub415, 2010/11:Ub430, 2010/11:Ub431, 2010/11:Ub455 och 2010/11:Ub475.
  11. Skolforskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att utveckla skolforskningen.
    Därmed bifaller riksdagen motion 2010/11:Ub482 yrkande 11.
  12. Lyckoforskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub209 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 9 (MP)
  13. Nobelpris i ekologi

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub371.
    • Reservation 10 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1010011
    M101006
    MP02203
    FP23001
    C18005
    SD20000
    KD15004
    V17002
    Totalt29522032
    Ledamöternas röster
  14. Ökad forskning om snus

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:So283 yrkande 8.
    • Reservation 11 (MP)
  15. Forskning inom vissa ämnen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Fi201 yrkande 2, 2010/11:Ub332, 2010/11:Ub357 yrkande 3 och 2010/11:Ub480.