Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning

Betänkande 2012/13:JuU25

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 maj 2013

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning(pdf, 126 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2012/13:25 Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning

Beslut

Skadegörelse ska kunna bedömas som grov fridskränkning (JuU25)

Att skada eller förstöra en närstående persons egendom eller att bryta mot ett kontaktförbud ska från den 1 juli 2013 kunna bedömas som grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning. De brottstyper som sedan tidigare kan utgöra fridskränkningsbrott är brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid samt sexualbrott. Skadegörelsebrott riktar sig visserligen inte mot en persons liv, hälsa, frihet eller frid, men kan enligt riksdagen ändå innebära att brottsoffrets integritet kränks. Även överträdelse av kontaktförbud kan innebära en kränkning av integriteten.

Minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning höjs från sex till nio månaders fängelse. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 4
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2013-04-25
Justering: 2013-05-16
Trycklov till Gotab och webb: 2013-05-17
Trycklov: 2013-05-17
Reservationer: 2
Betänkande 2012/13:JuU25

Alla beredningar i utskottet

2013-04-25

Skadegörelse ska kunna bedömas som grov fridskränkning (JuU25)

Att skada eller förstöra en närstående persons egendom eller att bryta mot ett kontaktförbud ska från den 1 juli 2013 kunna bedömas som grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning. De brottstyper som sedan tidigare kan utgöra fridskränkningsbrott är brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid samt sexualbrott. Skadegörelsebrott riktar sig visserligen inte mot en persons liv, hälsa, frihet eller frid, men kan enligt förslaget ändå innebära att brottsoffrets integritet kränks. Även överträdelse av kontaktförbud kan innebära en kränkning av integriteten.

Minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska höjas från sex till nio månaders fängelse. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2013-05-29
Stillbild från Debatt om förslag 2012/13:JuU25, Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning

Debatt om förslag 2012/13:JuU25

Webb-tv: Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Agneta Börjesson (MP)
Anf. 14 Agneta Börjesson (MP)
Herr talman! Vi går nu över till att debattera justitieutskottets betänkande JuU25 Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning . Det behandlar regeringens proposition, två följdmotioner och dessutom två motioner från allmänna motionstiden. Jag vill från början yrka bifall till vår reservation nr 2 som vi har tillsammans med Vänsterpartiet. Brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning har en konstruktion som är ganska annorlunda i vår lagstiftning eftersom bestämmelserna inte fokuserar på de enskilda brotten utan på upprepade kränkningar i form av vålds-, frids- eller sexualbrott. I propositionen föreslås att man vidgar de delar i en brottsmeny som kan ingå för att få ihop det totala grova brottet. Förutom brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid och sexualbrott ska även skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud ingå. Regeringen föreslår också att straffminimum höjs från sex månader i fängelse till nio månader i fängelse. De lagförändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli i år. Miljöpartiet står bakom propositionens förslag att vidga begreppen grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Både skadegörelse och överträdelse av kontaktförbud är brott som är både skrämmande och kränkande. Det är därför en riktig avvägning att de ska räknas in i menyn. Vi invänder inte heller mot att man höjer minimistraffet. Däremot är vi en smula förvånade över den föreslagna straffskärpningen då det inte var vad utredningen föreslår och inte heller vad majoriteten av de olika remissinstanserna föreslog. Tvärtom visade till exempel Åklagarmyndigheten på en tydlig oro för att en straffskärpning skulle kunna få domstolarna att idka större återhållsamhet i fall som inte tillhör de allvarligaste. Dessutom är minimigränsen nio månader helt ny i svensk straffrätt. Vi anser därför att det är rimligt, och det också står i vår reservation, att vi från riksdagen ber om en särskild utvärdering för att följa hur den nya niomånadersgränsen kommer att fungera i praktiken.
Richard Jomshof (SD)
Anf. 15 Richard Jomshof (SD)
Herr talman! Jag tänker hålla mig kortfattad. Regeringen föreslår att förekomsten av våld i nära relationer ska motverkas genom att brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning görs mer heltäckande. Det föreslås att brotten även ska omfatta skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud. Det föreslås också att straffminimum ska höjas från sex månader i fängelse till fängelse i nio månader. I det stora hela är förslaget mycket bra, och det är välkommet. Dock har jag två invändningar. Den första är den absolut viktigaste. Jag anser, precis som remissinstansen Djurens Rätt, att ett tredje brott bör läggas till de brott som kan omfattas av fridskränkningsbrotten, nämligen djurplågeri. Regeringen har valt att avstyrka förslaget med motiveringen att skyddsintresset rör djur och inte den som är utsatt för våld i nära relationer. Detta görs samtidigt som regeringen resonerar att skadegörelse ska omfattas av de brott som tillsammans med andra kan utgöra ett fridskränkningsbrott. Särskilt nämns brottsoffers personliga tillhörigheter såsom fotografier. Man menar att skadegörelse av sådana saker allvarligt kränker ett brottsoffers integritet och skadar dennes självkänsla. Jag instämmer i och för sig i att det är så. Men jag tycker ändå att man är inkonsekvent. För mig är det en självklarhet att den som plågar ett brottsoffers husdjur naturligtvis måste orsaka en minst lika stor kränkning av integritet och självkänsla hos brottsoffret som den som väljer att förstöra till exempel fotografier. Det är minst sagt märkligt. För det andra föreslås en höjning av minimistraffet för fridskränkningsbrotten från fängelse i lägst sex månader till fängelse i lägst nio månader. Att genom upprepade gärningar genom hot och våld utsätta någon för betydande rädsla och betydande oro och därigenom sannolikt hindra personer från att leva ett normalt och lyckligt liv är ett helt förkastligt beteende. Jag delar uppfattningen som bland annat Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige för fram, nämligen att minimistraffet för fridskränkningsbrotten i stället ska höjas till fängelse i minst ett år. Jag yrkar bifall till reservation 1 till betänkandet.
Lena Olsson (V)
Anf. 16 Lena Olsson (V)
Herr talman! Vi debatterar förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. I propositionen föreslås att brottet grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska kunna omfatta fler brottstyper än tidigare. Man utökar det med skadegörelse och överträdelse av kontaktförbud. Detta står Vänsterpartiet bakom. Vänsterpartiet har länge varit pådrivande att kvinnors rättigheter mer ska tas till vara när det gäller mäns våld mot kvinnor, förföljelse, misshandel och våldtäkt. Vi tycker att detta är ett bra förslag. Precis som Agneta Börjesson sade i sitt anförande är straffet nio månaders fängelse inte normen utan någonting nytt. Man får se hur utfallet blir på det. Det finns en del som har höjt ett varningstecken för just det. Det är alldeles nytt i svensk straffrätt. Man befarar att om straffet höjs för mycket kommer inte domstolar att döma för brottet. Vi ställer oss bakom det förslag som regeringen lägger fram. Men precis som vi säger i reservationen vill vi att man följer upp det mycket noga.
Annika Duàn (S)
Anf. 17 Annika Duàn (S)
Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande angående regeringens proposition om förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. I regeringens proposition föreslås att brotten enligt ovan ska omfatta fler brottstyper än tidigare samt att straffminimum för ovanstående ska höjas från sex till nio månaders fängelse. När det gäller fler brottstyper föreslås att skadegörelse och överträdelse av kontaktförbud ska ingå i brottsrubriceringen. Vi socialdemokrater har inga yrkanden avseende denna proposition, men jag vill ändå passa på att upp några saker som vi tycker är angelägna och viktiga. På tio år har antalet anmälda fall av grov kvinnofridskränkning ökat dramatiskt. Samtidigt minskar uppklaringsprocenten. Det behövs fortsatta åtgärder för att minska våldet i nära relationer. Det lagliga stödet ska naturligtvis motsvara det människor har rätt att förvänta sig av rättsväsendet. Men även bättre samverkan mellan myndigheter skulle kunna förbättra processerna för utsatta kvinnor. I vissa städer har man samlat polis, socialtjänst och Rättsmedicinalverket under samma tak för att kunna erbjuda kvinnor stöd och hjälp. Det är ett bra exempel på hur man kan arbeta mer myndighetsgemensamt och minska antalet aktörer som ett brottsoffer måste ha kontakt med. Herr talman! Jag vill ta upp frågan om kontaktförbud. Kontaktförbud som begrepp infördes 2011. Tidigare benämndes det besöksförbud. Det tilldöms i ett myndighetsbeslut den som trakasserar och/eller hotar. Syftet är att skydda andra mot brott eller trakasserier. Den som bryter mot ett kontaktförbud kan i dag dömas för överträdelse av besöksförbud till böter eller fängelse i högst ett år. Ringa fall är till och med straffria. Med liggande förslag ändras alltså överträdelse av kontaktförbud till ett fridskränkningsbrott. Det är bra. Det vi skulle vilja påtala är att propositionen är något försiktig. I Sverige mördas ca 17 kvinnor varje år av en närstående person, före detta make, fästman, bror eller far. I många fall har kontaktförbud tilldömts tidigare, men gärningsmannen struntar i detta och fortsätter att trakassera och till sist mörda. Det är minst sagt upprörande. I propositionen anger regeringen att arbetet mot mäns våld mot kvinnor i nära relationer är en högt prioriterad fråga. Man har också utsett Carin Götblad som nationell samordnare för att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer. Det är positivt. Kontaktförbud avseende gemensam bostad har inte tillämpats i tillräcklig utsträckning för att kunna ge ett relevant skydd för personer, oftast kvinnor, som utsätts eller riskerar att utsättas för brott. Anledningarna till att antalet kontaktförbud i gemensam bostad är så få är flera. Men det är tydligt att kraven för att kunna tillämpa kontaktförbud avseende gemensam bostad är så högt ställda att situationen ofta hinner bli så allvarlig att andra frihetsberövande åtgärder i stället träder in. Om kontaktförbudet ska kunna användas mer och i mer preventivt syfte, vilket även skulle innebära ett utökat brottsofferperspektiv, skulle kravet för att få kontaktförbud avseende gemensam bostad behöva mildras. Det är en viktig principfråga att den som utsätts för till exempel hot eller andra brott inte ska behöva flytta. Det är i stället den som utsätter någon för detta som ska göra det. Följden blir att samhället inte kan erbjuda tillräckligt skydd för kvinnor, som det ju oftast handlar om, som har utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld av män som de lever eller har levt ihop med. Detta i sin tur innebär att det i alltför många fall är den utsatta kvinnan som tvingas flytta från den gemensamma bostaden. Vi anser att det är dags att vända på detta. Vi menar att det kan göras genom att begreppet "påtaglig risk" tas bort. På våren 2011 gav riksdagen regeringen i uppdrag att stryka villkoret påtaglig risk och snarast återkomma med ett nytt lagförslag. Det är nu hög tid att regeringen återkommer till riksdagen med ett sådant förslag. Min förhoppning är dock att den förändrade brottsrubriceringen ska innebära att fler utsatta kvinnor och barn kan stanna kvar i sina hem och bli skyddade där. Herr talman! Jag vill uttrycka vissa farhågor kring den föreslagna straffskärpningen. Att höja minimistraffet från sex till nio månader är naturligtvis en signal till förövare om att samhället ser allvarligt på fridskränkningar. Jag vill ändå påtala att det finns risker med förslaget. I ett remissyttrande från Lagrådet anförs att en höjning av straffnivån kan innebära att gärningar som inte bedöms som så allvarliga inte kan innefattas i dessa brott. Det kan betyda att kränkningar måste pågå under lång tid och/eller vara mycket allvarliga innan åtal kan ske. För offret måste detta ses som ett inte tillförlitligt system. Det är något oklart hur regeringen har tänkt här. I propositionen anger man att det är nödvändigt att förstärka det straffrättsliga skyddet för personer som utsätts för upprepade fridskränkningsbrott. Samtidigt gör man det svårare att agera innan saken har gått alldeles för långt. Vidare minskar förslaget möjligheterna att variera påföljderna med elektronisk övervakning och skyddstillsyn. Vilka effekter det kommer att få återstår att se. Jag tycker att det behövs en uppföljning. Herr talman! Under 2012 anmäldes 1 906 fridskränkningsbrott i Sverige. För brottet grov kvinnofridskränkning gjordes 2 469 anmälningar under samma år. I och med den nya tekniken sker fridskränkningar på fler sätt i dag, och den som utsätts lever under stor osäkerhet och ofta i ren skräck. Det är självklart att vi ska ha en lagstiftning som hänger med och att den som blir utsatt får stöd och upprättelse av vårt rättssystem. Regeringen hade kunnat gå lite längre i detta, men ett litet steg är också ett steg. Det återstår att se om vi går åt rätt håll. (Applåder)
Caroline Szyber (KD)
Anf. 18 Caroline Szyber (KD)
Herr talman! Sparkar och slag från den man har kär - det låter som en paradox men är en bitter verklighet för många i vårt land. Våld i nära relationer är ett samhällsproblem. Kristdemokraterna och övriga partier i alliansregeringen gör nu mer för att motverka det. Lagstiftningen har tydliggjorts, tillsynen har skärpts och Socialstyrelsen har tagit fram flera olika former av kunskapsstöd till personal som arbetar med de utsatta. Carin Götblad, tidigare länspolismästare i Stockholm, är Sveriges första nationella samordnare av arbetet mot våld i nära relationer. Hon har som uppgift att samla berörda myndigheter, kommuner, landsting och organisationer för att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i arbetet mot våld i nära relationer. När det gäller denna typ av våld är det extra viktigt med samhällets stöd. Många gånger pågår våldet under lång tid. Det bryter ned den som utsätts för det så att hon eller han har svårt att själv ta sig ur sin situation. Vi kristdemokrater vill särskilt lyfta fram alla de barn som växer upp i familjer där våldet härskar. Ofta är dessa barn själva utsatta för våld eller tvungna att bevittna våldet. Faktum är att den största riskfaktorn för barn att utsättas för våld är att det förekommer våld i familjen. Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristande jämställdhet och avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter. Det är nödvändigt att tydligt markera att hot, misshandel, ofredande, våldtäkt och kvinnofridskränkning är brott som samhället ser allvarligt på. Insatserna för utsatta kvinnor har ökat men räcker långt ifrån till. Mellan 17 och 20 kvinnor dör varje år av våld i nära relationer. Det står ofta att läsa om dessa fall att kvinnorna har varit i kontakt med någon tidigare - det kan vara sjukvården eller polisen. I dag finns ingen samordning eller samverkan myndigheter emellan. Slagen slutar inte. Om rättssamhället inte fungerar, om en kvinna inte kan känna sig säker på att hon kommer att behandlas rättvist och få nödvändigt skydd, hur ska hon då våga lämna mannen och anmäla brottet? Den absolut farligaste och mest livshotande tidpunkten för kvinnan är då hon lämnar mannen. En undersökning visar att drygt 40 procent av alla kvinnor som dödats i nära relationer dödats i samband med en separation från mannen. Våld i alla dess former ska mötas med krafttag från samhällets sida. Som ett led i arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer är det nödvändigt att säkerställa att det straffrättsliga skyddet är starkt. Alliansregeringen har därför lämnat en proposition som föreslår att brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska kunna omfatta fler brottstyper än tidigare. Förutom brott mot liv och hälsa, brott mot frihet samt sexualbrott ska även skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud ingå. Vidare föreslås att straffminimum höjs från fängelse i sex månader till fängelse i nio månader. Lagrådet har haft invändningar mot förslaget att höja straffminimum. Regeringen har dock kommit till slutsatsen att ändå föreslå en höjning av minimistraffet från sex månader till nio månader. Vi anser att straffet i och med detta bättre återspeglar brottet och att det är angeläget att vi får en generell höjning av straffen för den här typen av brott. Det stämmer att nio månader är ett nytt straffminimum som inte har använts tidigare. Vi ser dock inte detta som ett skäl att avstå, utan tycker att nio månader blir en bra avvägning när vi tar hänsyn till behovet av en generell höjning samtidigt som vi också ser att det finns skäl att inte gå så långt som att höja till ett års straffminimum. Det har lagts fram reservationer om en uppföljning av straffskärpningarna. Det är självfallet viktigt att alla förändringar i lagstiftningen följs upp och utvärderas. I detta fall, med en ny längd på minimistraffet som inte har använts tidigare, faller det sig naturligt att göra detta i framtiden. Det är dock viktigt att ser hur domstolarna dömer, och vi vill ge utrymme för den nya lagstiftningen att börja gälla innan vi bestämmer hur och när den ska utvärderas. Det finns också en fråga som lyfts av S gällande kontaktförbund i gemensam bostad. Där kommer regeringen med ett förslag i höst, och man har lyssnat på riksdagen. Slagen kommer nog aldrig att sluta helt, men samhället ska aldrig sluta att markera hur allvarligt vi ser på dem. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)
Pia Hallström (M)
Anf. 19 Pia Hallström (M)
Herr talman! I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning . Fridskränkningsutredningens betänkande har remissbehandlats. Två följdmotioner har väckts med anledning av propositionen, och två motioner från den allmänna motionstiden 2011 behandlas också. Arbetet med att förebygga brott mot närstående förutsätter ett brett spektrum av åtgärder och måste bedrivas på bred front. Våld och hot medför stora begränsningar för den utsattes frihet. Den person som konstant känner sig rädd och hotad kan inte känna trygghet i sin egen hemmiljö. Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem och en allvarlig typ av brottslighet. Den största delen av våldet, hotet och trakasserierna begås av någon som kvinnan har haft en relation till. Ja, i de flesta fall är det kvinnor som drabbas, men det kan väl inte ha gått någon obemärkt förbi. Våldet leder till fysiskt och psykiskt lidande och påverkar ofta den våldsutsatta kvinnans hela livssituation. Att en kvinna utsätts för våld och hot av en man som hon har eller har haft en nära relation till förekommer i alla samhällsgrupper. Det är inte acceptabelt att människors liv begränsas, att deras rörelsefrihet inskränks och att deras trygghet utarmas. Trots att Sverige har kommit långt i utvecklingen av jämställdhet är utsattheten för våld av en närstående fortfarande ett stort samhällsproblem. Herr talman! För att ytterligare stärka det straffrättsliga skyddet mot upprepade kränkningar från en närstående har regeringen föreslagit straffskärpningar för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. I propositionen föreslås alltså att brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska kunna omfatta fler brottstyper än tidigare. Förutom brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid samt sexualbrott ska även skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud ingå. Straffskalan för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning är i dag fängelse i lägst sex månader och i högst sex år. Fridskränkningsbrotten kan innefatta gärningar av mycket varierande svårhetsgrad. Nu föreslås att straffminimum höjs från fängelse i sex månader till fängelse i nio månader. Regeringen anför att en höjning av straffminimum till nio månaders fängelse skulle innebära att straffet bättre skulle återspegla den samlade brottslighetens straffvärde på en lägsta nivå och därutöver leda till en generell höjning av straffnivån för brottstypen, vilket bör eftersträvas. Herr talman! När människans frihet hotas av brottslighet och otrygghet är det viktigt att rättsväsendet agerar med kraft och ger gott stöd åt dem som drabbats. Utskottet anser att arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer är utomordentligt viktigt. Att säkerställa att det finns ett starkt straffrättsligt skydd är viktigt i detta arbete. Mot denna bakgrund välkomnar utskottet att regeringen nu föreslår att brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska omfatta fler brottstyper än tidigare. Både skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud kan innebära en kränkning av ett brottsoffers integritet och bör enligt utskottet kunna utgöra grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår samtliga motioner. (Applåder) I detta anförande instämde Ewa Thalén Finné (M).
Johan Pehrson (FP)
Anf. 20 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Man behöver inte besöka så många brottsofferjourer, kvinnojourer eller andra viktiga ideella föreningar som jobbar med brottsutsatta personer för att få en bild av hur människor förstörs av våld, hot och trakasserier. De här brottsofferjourerna och kvinnojourerna spelar en viktig roll och ger de utsatta hjälp. Detta är ett samhällsproblem som slår överallt och mot alla människor, som har nämnts tidigare. Det händer inte bara i utsatta miljöer där det finns missbruksproblem och andra problem, utan det är ett rejält samhällsproblem. Därför tycker jag och Folkpartiet att det är bra att vi nu breddar tillämpningen av grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning så att det blir lättare att tillämpa detta på flera fall där människor systematiskt kränks. Det är ett led i förstärkningen och ska ses tillsammans med andra förändringar som vi har gjort på senare år, till exempel olovlig förföljelse och annat, som handlar om att skydda människor från dem som är uppenbart hotfulla och förstör livet för andra. Vi för också in en straffskärpning här. Det är inte bara på det här området som vi i riksdagen har noterat att våra domstolar, ledda av Högsta domstolen, ligger mycket lågt i straffskalan. Det har vi inga synpunkter på härifrån, men eftersom det är vi och ingen annan som stiftar lagar och de som dömer har vi rätten att komma tillbaka med nya instruktioner och förklara hur man ska se på fallet och vilka rekvisit som ska gälla. Nu har vi nya rekvisit. Det leder till att fler kan dömas för just grov kränkning. Vi säger också att vi ska höja straffminimum så att man inte kan döma till en kortare tid. Men som ett brev på posten uppstår en diskussion som också återges i betänkandet och som flera talare har varit inne på. Den handlar om att vi oroar oss för att det ska bli ett slags tröskeleffekt eftersom vi tror att domstolarna inte kommer att våga använda detta. Då bryter det just nu lite fria kriget ut mellan oss som lagstiftare och domstolarna där vi konstaterar att de kanske ändå inte tillämpar lagen. Vi är oroliga för att de inte kommer att använda den eftersom de tycker att det är så jobbigt att döma till långa straff. Men nio månader är inte långt med tanke på hur de här människorna har förstört livet för andra. En del har kanske fått hela livet förstört av den här brottsligheten genom den otrygghet som följer kombinerat med fysiska men från andra brott som man har drabbats av. Vi förutsätter nu att det är den här lagen som tillämpas. Anses rekvisiten vara uppfyllda, framförda av åklagare och utredda av polis, ska domstolen döma efter detta. Men jag noterar att vi alla här är medvetna om motsättningen som finns i att vi stiftar lagar men ändå känner en enorm oro för att den dömande makten i vårt land inte kan ta till sig detta. Det är väl en uppmaning till att i Sverige dömer domstolarna efter lagen, och nu är det här lagen - bredare fridskränkningsbrott och en straffskärpning som är välkommen. Andra exempel var uppe när det gällde kontaktförbud, och vi hörde att regeringen avser att återkomma när det gäller att se till att det blir så som man har beställt härifrån. För att tala klarspråk är det oppositionen som har beställt det. Jag ser detta som en mindre förlust, för det är nog snarare så att det här till viss del kan vara välkommet. Vi kommer att återkomma från regeringens sida när det gäller detta. För Folkpartiets del kan jag säga att vi kan återkomma ännu mer, och det är väl saker som vi får ta upp i förhandlingar inte minst inom Alliansen, eftersom vi jobbar så bra ihop i de här frågorna. Vi ser gärna att man går ännu längre. Vi tycker att män - det handlar oftast om män - som jagar och slår kvinnor kan tänkas få ett bredare område som de inte får kontakta kvinnan på. Vi har inget emot att man har ett omvänt system till kommunarrest, så att säga. En person som ägnar sig åt att jaga folk och förstöra livet för dem kan jag tänka mig får bo i 289 kommuner men inte i den som kvinnan bor i. Jag inser att Lagrådet säkert har synpunkter när det gäller detta, men vi tycker att det är viktigt att markera att det är brottsoffret som ska ha skydd. Vi behöver inte jamsa så mycket med personer som har så otroligt svårt att låta andra vara i fred. Avslutningsvis vill jag säga att det inte bara handlar om den här lagstiftningen. Vi får inte tro att den här breddningen, den här skärpningen, löser frågan. Det handlar om fortsatt förebyggande arbete och fortsatt stöd till brottsofferjourer och kvinnojourer. Vi är väldigt glada över att flera ministrar i regeringen - jämställdhetsministern och justitieministern - tittar brett på detta. Den nationella samordnaren som har nämnts gör också ett fantastiskt jobb för att kartlägga var de här funktionsbristerna finns. Ofta finns det både lagar och resurser på plats, men funktionsbristerna gör ändå att våldsverkare får fortsätta och den här typen av brott får fortgå i för stor omfattning. Polisen bör bli bättre på sin verksamhet. Jag tror till exempel att den omformning vi nu ser av svensk polis är viktig och central, för det kräver specialistkunskaper och lång erfarenhet för att nå fram och bekämpa den här typen av brottslighet. Det är klart att svensk polis med en tydlig kraftsamling, som vi får med en polismyndighet med ansvar för utveckling av bästa praxis för att bekämpa den här typen av brott, kommer att bli effektivare än vad den är i dag med länspolismyndigheter i exempelvis Dalarna, Örebro eller Västmanland. Kraften finns inte, även om det görs ett fantastiskt arbete på många håll redan i dag. Inte minst kan det arbete som görs i dag utvecklas ännu mer med exempelvis behandling i kriminalvården. När en sådan här person, som oftast är en han, som nu låses in i minst nio månader - alla vet hur fort nio månader går - kommer ut är tanken att han ska vara bättre än tidigare och ha blivit en annan man med större självinsikt och större respekt för andra människor. Då gäller det att vi fortsätter med den omfattande behandlingsverksamhet som finns i svensk kriminalvård i dag. Det är värt att påminna om att vi faktiskt aldrig haft så mycket arbete som nu med behandling och utbildning i svensk kriminalvård. Det har ett tydligt syfte. Personer ska gripas och låsas in, men de ska också behandlas. Vi ska inte slänga bort nyckeln, som man hör om ibland, utan se till att tiden används effektivt så att de här våldsverkarna kommer ut på ett bättre sätt och slutar hota sin omgivning. Herr talman! Folkpartiet yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de reservationer som finns. (Applåder)
Johan Linander (C)
Anf. 21 Johan Linander (C)
Herr talman! Att systematiskt bli kränkt av en närstående person genom upprepade hot, slag och tvång är något av det mest nedbrytande man kan tänka sig. Varje ord kan vara en påhittad anledning till slag, varje hemkomst från skolan eller jobbet leder till rädsla för vad som kan hända och varje morgon börjar med fysiska och verbala kränkningar. Hur stark en människa än är kan hon brytas ned. Självförtroendet knäcks, och känslan av att vara mindre värd infinner sig. Till slut övergår den till en känsla av att inte vara av något värde alls. Det är precis vad den person som kränker är ute efter - total makt och kontroll över sitt offer. Det är ett offer som ofta är fru, sambo, flickvän, barn eller styvbarn till förövaren. När lagstiftningen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning kom 1998 var den ett nytt slags lagstiftning. Det var en lagparagraf som gjorde att man kunde lägga samman flera mindre allvarliga brott till ett mer allvarligt brott. Det var en paragraf i brottsbalken som inte enbart såg till vilka gärningar som hade begåtts utan även till själva syftet med gärningarna, nämligen att allvarligt skada personens självkänsla. Herr talman! Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning är allvarliga brott, och vi är nog många som anser att lagstiftningen inte har använts fullt ut som den skulle kunna användas och att straffskalan inte heller har använts fullt ut. För att skärpa de utdömda straffen, vilket jag i de här fallen tycker är fullt relevant, finns det ganska få åtgärder som vi som lagstiftare kan vidta. Det vanligaste är att höja straffminimum i straffskalan. Redan Kvinnofridskommissionen föreslog ett minimistraff på ett års fängelse, och det är fortfarande det som till exempel Roks, SKR och Sveriges Kvinnolobby önskar. Samtidigt pekar Lagrådet och en del remissinstanser, till exempel Åklagarmyndigheten, på risken för att domstolar ska välja andra brottsrubriceringar än fridskränkningsbrotten om straffminimum hamnar för högt. Vad gör man då? Jo, man gör som centerpartister och Centerpartiet alltid gör. Man hittar en gyllene medelväg. Jag ska medge att när jag först hörde förslaget om straffminimum på nio månader reagerade jag som så många andra jurister. Jag tänkte: Det finns ju inte ett straffminimum på nio månader. Antingen är det sex månader eller ett år. Men det är ju vi som är lagstiftare. Om sex månader är för lågt och ett år är för högt, varför då inte välja nio månader som straffminimum i stället? Någon gång ska vara den första. Det finns dock en sak, herr talman, som vi från Centerpartiets sida beklagar inte fanns med i utredningen som föregick den proposition som vi nu behandlar. Följaktligen finns den inte heller med i propositionen. Det är möjligheten att införa ett särskilt barnfridskränkningsbrott. I dag finns det särskilda kvinnofridskränkningsbrottet och det generella fridskränkningsbrottet som givetvis även täcker barn som kränks av sina föräldrar eller andra närstående. Trots det tycker jag att det finns starka motiv för att särskilja barn i ett särskilt brott benämnt grov barnfridskränkning. Jag menar att den här typen av upprepade kränkningar som är ägnade att allvarligt skada personens självkänsla är ännu värre när det drabbar barn. Barn är försvarslösa. Barn ska kunna känna sig trygga med sina föräldrar. Men vad händer när det är föräldrarna som kränker, misshandlar och förnedrar barnet? Jag ska nämna ett fall. För inte så länge sedan dömdes en kvinna i Bromma för grov fridskränkning. Hon hade tre små barn som var sju, fem och två år gamla. I det här fallet, som var väldigt upprörande, hittades barnen nakna, utsvultna och smutsiga. De hade blåmärken och skärskador och hade misshandlats och hållits instängda under långa perioder. Barnen hade rispats med spikar i benen, och hon hade stuckit glasskärvor i deras fötter. Deras madrasser var täckta av avföring. Tingsrätten dömde kvinnan till fängelse i ett år och fyra månader medan en oenig hovrätt sänkte straffet till ett års fängelse med motiveringen att det inte hade varit så allvarliga fysiska skador. Att behandla barn på det sättet, oavsett om det är allvarliga fysiska skador eller inte, är ett fruktansvärt grovt brott enligt mitt sätt att se det. Barn kan inte skydda sig själva på samma sätt som vuxna, och därför är det ett grövre brott mot barn. För att markera detta menar vi i Centerpartiet att det behövs ett särskilt grovt barnfridskränkningsbrott med högre straffskala än dagens fridskränkningsbrott, helt enkelt för att barn är mer skyddsvärda än vuxna. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2013-05-29
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring av brottsbalken.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:108 och avslår motionerna 2011/12:Ju323 och 2012/13:Ju13 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1000012
    M98009
    MP19006
    FP19005
    C20003
    SD01901
    KD17002
    V17002
    Totalt29019040
    Ledamöternas röster
  2. Uppföljning av höjt straffminimum

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2012/13:Ju14 av Gunvor G Ericson m.fl. (MP).
    • Reservation 2 (MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1000012
    M98009
    MP02005
    FP19005
    C20003
    SD19001
    KD17002
    V01702
    Totalt27337039
    Ledamöternas röster
  3. Den lagtekniska utformningen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2011/12:Ju341 av Lena Olsson m.fl. (V).