Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m.
Betänkande 1997/98:FöU11
Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FÖU11
Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m.
Innehåll
1997/98 FöU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. samt nio motioner som väckts med anledning av propositionen. I propositionen beskriver regeringen allvarliga ekonomiska problem som uppstått i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Som ett led i åtgärderna för att bringa Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet i balans föreslår regeringen att riksdagen ändrar det övergripande målet för Försvarsmaktens beredskap. Vissa delar av krigsorganisationen kan då ges lägre beredskap än det nu gällande s.k. ettårsmålet. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag. Avvikande mening framförs av Moderata samlingspartiet och Folkpartiet i skilda reservationer. Regeringen redovisar vidare i propositionen åtgärder som den själv eller Försvarsmakten kan fatta för att uppnå balans i planeringen. Åtgärderna avser verksamheten under det innevarande budgetåret och berör pliktutbildningen, materielanskaffningen inklusive försvarsindustrin och frivilligverksamheten. I anslutning härtill har framställts ett flertal motionsyrkanden, bl.a. med krav om ett nytt försvarsbeslut och stopp för olika slags investeringar. Utskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås. Sju reservationer och fem särskilda yttranden har avgivits i anslutning härtill, varav två fempartireservationer (m, fp, v, mp och kd) till förmån för ett nytt försvarsbeslut år 1999 respektive stopp för investeringar. Näringsutskottet har avgivit yttrande över propositionen. Försvarsutskottet delar näringsutskottets bedömning att regeringen under hösten 1998 för riksdagen bör redovisa en samlad bild av tillgängliga resultat av de skilda uppdrag om försvarsindustrin som regeringen gett till myndigheterna.
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen godkänner förslaget till ändring av övergripande mål för Försvarsmakten vad avser Försvarsmaktens beredskap.
Motionerna
1997/98:Fö10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av övergripande mål för Försvarsmakten vad avser Försvarsmaktens beredskap i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen hos regeringen begär underlag för ett nytt försvarsbeslut under våren 1999 i enlighet med vad i motionen anförts, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompensation till Försvarsmakten för uteliggande förskott. 1997/98:Fö11 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt försvarsbeslut, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omedelbara åtgärder i avvaktan på det nya försvarsbeslutet. 1997/98:Fö12 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om femåriga försvarsbeslut, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens beredskap, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avbryta JAS-projektet. 1997/98:Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär underlag för ett nytt försvarsbeslut under våren 1999 i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprätthålla handlingsfriheten för regering och riksdag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av varvsproduktionen på Muskö. 1997/98:Fö14 av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verksamheten med tre flygdivisioner på F 21 bibehålls. 1997/98:Fö15 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en stark svensk försvarsindustri och beställningar till denna. 1997/98:Fö16 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att materielprojekt som är beslutade om och där en beställning föreligger inte skall vara undantagna besparingarna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bryta kontraktet på JAS delserie tre för att skapa handlingsutrymme, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ubåt Viking, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla nyinvesteringar och flyttningar av verksamhet skall stoppas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvaret för Försvarsmaktens löneförhandlingar skall ligga på Arbetsgivarverket, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationell verksamhet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt försvarsbeslut redan år 1999, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en flyttning av den flygburna signal- och radarspaningen samt flygtransporterna på Bromma till Uppsala, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omorganisationen av Försvarsmaktens helikopterverksamhet. 1997/98:Fö17 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om incidentberedskapen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tydliggöra cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål- operativ förmåga-kostnader, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att helt undanta hemvärns- och frivilligverksamheten från besparingar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i sin årliga redovisning till riksdagen om anpassningsåtgärder tydligt redogör för konsekvenserna av de nu föreslagna beredskapssänkningarna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en noggrann översyn av de planerade investeringarna inom Försvarsmakten för att finna alternativa besparingar till de redan föreslagna, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyad prövning av den beslutade flyttningen av den flygburna signal- och radarspaningen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell försvarsindustriell strategi. 1997/98:Fö18 av Lennart Rohdin och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1997/98:84.
Utskottet
Försvarsmaktens ekonomi och planering Regeringen Under år 1997 uppstod allvarliga problem i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Regeringen redogör i propositionen för dessa problem och för vilka åtgärder som bedöms nödvändiga för att den planerade verksamheten och tilldelade ekonomiska resurser skall komma i balans. Åtgärderna tar till största delen sikte på innevarande budgetår. Totalförsvarsbeslutet 1996 Regeringen anför att den på grundval av underlag från Försvarsmakten - Försvarsmaktsplan 97 (FMP 97) - i september 1996 lämnade ett i förhållande till denna plan något modifierat förslag till riksdagen. För att finansiera verksamhetsförändringarna föreslog regeringen utgiftsbegränsningar bl.a. genom krav på rationaliseringar inom Försvarsmakten och stödmyndigheterna. Regeringen anser att de förändringar som föreslogs var finansierade. Även Försvarsmakten ansåg förändringarna vara kostnadsneutrala sett över beslutsperioden. Utgiftsbegränsningarna översteg enligt regeringen verksamhetsförändringarna med omkring 800 miljoner kronor. Riksdagen beslutade (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) i enlighet med regeringens förslag - 1996 års totalförsvarsbeslut. Försvarsmaktens anmälan av obalansen Efter riksdagens totalförsvarsbeslut i december 1996 anmälde Försvarsmakten i februari 1997 i sitt budgetunderlag till regeringen att planeringen inför försvarsbeslutsperioden var i obalans. Kostnaderna bedömdes bli ca 300-500 miljoner kronor per år högre än tidigare beräknat. Enligt regeringen uppgav Försvarsmakten att de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra försvarsbeslutet hade försämrats. Detta förhållande sades ha sin grund i statsmakternas beslut att lägga in ytterligare verksamhet i planen, icke realiserbarhetsprövad rationalisering och en mindre ramsänkning. Regeringen ålade i skilda beslut Försvarsmakten att redovisa orsakerna till obalansen och föreslå åtgärder för att komma till rätta med den. I sin delårsrapport till regeringen i augusti 1997 anmälde Försvarsmakten att obalansen kvarstod. Den bedömdes kortsiktigt vara hanterbar, främst genom ambitionsförändringar. Budgetpropositionen om obalansen Regeringen anförde i budgetpropositionen hösten 1997 att den i Försvars- maktens budgetunderlag anmälda obalansen var anmärkningsvärd och allvarlig. Regeringen ansåg att det inom den i totalförsvarsbeslutet angivna ekonomiska ramen skulle vara möjligt att genomföra aktuella förändringar av krigs- och grundorganisationen samt att upprätthålla den kompetens och kvalitet som förutsattes i beslutet. Regeringen föreslog därför ingen förändring av de av riksdagen beslutade verksamhetsmålen eller av den ekonomiska ramen. Obalansen under hösten 1997 Regeringen anför att Försvarsdepartementet under hösten 1997 fick uppgifter som tydde på att den ekonomiska obalansen var större än vad som tidigare hade anmälts. Problemet - det ekonomiska underskottet i förhållande till planerad verksamhet - bedömdes nu till ca 9 900 miljoner kronor för perioden 1998-2002. I den kvartalsrapport som regeringen fick i oktober var dock bilden inte fullt så mörk. För år 1998 uppskattade Försvarsmakten obalansen till 635- 835 miljoner kronor. Som huvudorsaker uppgavs kostnader för omstruk- turering och alltför optimistiska antaganden om kostnadsreduceringar. Regeringen anför vidare att Försvarsmakten i december redovisade den planerade ekonomiska utvecklingen under perioden 1997-2001. Det uppgavs inte vara möjligt att genomföra all verksamhet som förutsattes i 1996 års totalförsvarsbeslut. Uttryckt i pengar handlade det enligt Försvarsmakten om en ambitionssänkning motsvarande drygt 10 600 miljoner kronor under den aktuella perioden. Försvarsmaktens förklaring till obalansen Enligt regeringen anmälde Försvarsmakten i en skrivelse i december 1997 att myndighetens ekonomiska resurser genom olika statsmaktsbeslut har reducerats med 2 000 miljoner kronor i förhållande till FMP 97. Härutöver har, enligt Försvarsmakten, verksamhet till ett värde av 1 900 miljoner kronor tillkommit genom ytterligare beslut av statsmakterna. Resterande 6 700 miljoner kronor av den totala obalansen på 10 600 miljoner kronor uppgavs ha orsakats av Försvarsmakten själv. De ökade behoven finns främst i IT-verksamheten och i förbandsverksamheten inom armé- och marinprogrammen. Regeringens uppdrag till Försvarsmakten i december 1997 I ett beslut i december 1997 konstaterade regeringen att extraordinära åtgärder måste vidtas för att bringa ordning i Försvarsmaktens planering. I beslutet uppdrog därför regeringen åt Försvarsmakten att till i februari 1998 lämna underlag för olika besparingsåtgärder i fråga om anpassning och beredskap, förbandsverksamhet, materielförsörjning, effektivisering och anställd personal. Enligt uppdraget skulle Försvarsmakten, inom ramen för riksdagsbeslutet i december 1997 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82) om anslag och verksamhet för år 1998, redovisa ett nytt förslag till budget för år 1998 samt vilka konsekvenser för planeringen som förslaget får för resten av försvarsbeslutsperioden. Försvarsmaktens förslag för att återställa balansen i planeringen omfattade verksamhetsinskränkningar motsvarande 10 119 miljoner kronor, bl.a. genom att minska materielbeställningar och förskjuta materielprojekt, reducera lednings- och förbandsverksamheten, minska utbildningen och inkalla färre värnpliktiga, reducera lagerhållningen av reservdelar och drivmedel samt sänka beredskapen. Försvarsmakten avsåg dessutom att inplanera en årlig reserv på 400 miljoner kronor, dvs. 1 600 miljoner kronor under perioden 1998-2001. Nya uppgifter i Försvarsmaktens budgetunderlag i mars 1998 Försvarsmakten redovisade i mars 1998 budgetunderlag för år 1999. Enligt regeringen skiljer sig detta från vad Försvarsmakten redovisade i februari bl.a. genom att viss planerad verksamhet, främst inom materielområdet, tidigarelagts från år 2002 till åren 2000 och 2001, ambitionsminskningarna inom förbandsverksamheten är något mindre under senare delen av försvarsbeslutsperioden samt att cirka hälften av den planerade minskningen i lagerhållningen på 550 miljoner kronor år 1998 återförs under perioden 1999-2001. Sammantaget innebär Försvarsmaktens förslag i budgetunderlaget för år 1999 verksamhetsreduceringar med 7 056 miljoner kronor under perioden 1998-2001, inte med 10 119 miljoner kronor som uppgetts behov av i februari. Regeringen redogör vidare för den systemomläggning som skett för anslagsavräkning av materielkostnader och därav följande svårigheter att pro- gnostisera utfallet av dessa kostnader. Regeringen anför att Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag har grans- kat Försvarsmaktens förmåner till anställda, formerna för lönebildning, tillämpning av avtal m.m. Riksrevisionsverket har bl.a. funnit att det finns skäl för regeringen att i resultatdialogen med myndighetsledningen ställa större krav på ett arbetsgivarbeteende som gagnar verksamheten. Utskottets överväganden Regeringen inleder propositionen med en redogörelse för processen för att nå klarhet om obalansen i Försvarsmaktens planering, från Försvarsmaktens anmälan om problemet i februari 1997 fram till rådande läge i mars 1998. Redogörelsen visar på stora svårigheter att definiera hur stor obalansen mellan verksamhet och ekonomiska resurser faktiskt är. Bedömningarna har växlat med tiden och Regeringskansliet och Försvarsmakten har inte varit överens om förutsättningar och slutsatser. Utskottet fick kännedom om problemet i anslutning till behandlingen av budgetpropositionen hösten 1997. Dels anmälde regeringen i propositionen att obalansen uppmärksammats och kunde äventyra försvarsbeslutet om det inte åtgärdades, dels fick utskottet i oktober föredragningar i frågan såväl av företrädare för Regeringskansliet som av Överbefälhavaren. Regeringskansliet föredrog i december frågan för utskottet ytterligare en gång. Utskottet ansåg (bet. 1997/98:Fö1 s. 42) att den redovisade obalansen mellan verksamhetsinriktning och kostnader var mycket allvarlig. Detta underströks enligt utskottet av att den av regeringen i propositionen redovisade obalansen kunde komma att visa sig vara betydligt större. Utskottet förutsatte att regeringen återkom till riksdagen under år 1998 med sin bedömning samt eventuella förslag till riksdagens beslut, om det krävdes en annan inriktning av Försvarsmaktens verksamhet än den som fastställdes i 1996 års försvarsbeslut. Utskottet kan konstatera att ekonomiska problem i Försvarsmaktens planering dessvärre inte är något nytt fenomen. De har med viss regelbundenhet återkommit under hela efterkrigstiden. Särskida utredningsinsatser har gång efter annan behövts, senast generaldirektör Gunnar Petris utredning år 1987 om Försvarsmaktens akuta ekonomiska problem (Ds Fö 1987:1) samt Riksrevisionsverkets genomgång år 1996 av JAS 39 Gripenprojektets ekonomi (RRV 1996-03-21, dnr 20-95-0520). Utskottet anser att regeringens redogörelse i propositionen visar på betydande och oacceptabla brister i systemet för att styra och följa upp Försvars-maktens verksamhet. Inte minst gäller det den nuvarande stora osäkerheten i att kunna förutsäga betalningsutfall och anslagsbelastning. Försvarsmaktens styrning, ledning och förvaltning i fred måste reformeras om det skall gå att komma till rätta med ständigt återkommande obalanser i försvarsplaneringen. Statsmakternas styrning och uppföljning av Försvarsmaktens verksamhet måste också bli effektivare, vilket också utskottet i annat sammanhang (bet. 1997/98:FöU10) nyligen påtalat. Utskottet uttalar sig där för en skyndsam reformering av det nu gällande systemet och lämnar synpunkter på beslutsunderlaget beträffande Försvarsmaktens uppgifter, operativa förmåga, verksamhetsområden, anslagsstruktur, materielförsörjning m.m. Utskottet förutsätter att det inledda arbetet med denna reformering prioriteras. Utskottet konstaterar att konstitutionsutskottet, efter en anmälan från Miljöpartiet, granskar frågan om regeringens agerande och försvarsministerns ansvar i samband med Försvarsmaktens ekonomiska problem efter 1996 års försvarsbeslut (granskningsärende 1997/98:26). Orsakerna till obalansen och regeringens åtgärder Regeringen Perioden 1997-2001 Regeringen anser att totalförsvarsbeslutet 1996, utgående från Försvarsmaktens underlag och den därpå baserade propositionen, var väl finansierat. Försvarsbeslutet förutsatte rationaliseringar såväl inom Försvarsmakten som inom stödmyndigheterna. Regeringen anser att dessa rationaliseringar bör kunna förverkligas. De skall således kunna finansiera verksamhet i enlighet med vad riksdagen avsåg. Regeringen anför att riksdagen i enlighet med förslagen i vårpropositionen 1996 (prop. 1995/96:150) beslutade en besparing på 200 miljoner kronor årligen på Försvarsmaktens anslag, sammanlagt med 800 miljoner kronor under perioden. Regeringen avsåg att besparingen skulle realiseras genom effektiviseringar inom utgiftsområdet, främst vid stödmyndigheterna. Besparingen har dock ännu inte tagits ut på det sätt som avsågs. Regeringen anför vidare att riksdagen i enlighet med 1996 års vårproposition beslutade att materielbeställningar för år 1998 skulle senareläggas och Försvarsmaktens anslag minskas under år 1998 med 2 000 miljoner kronor. Detta belopp skall återläggas under åren 2000 och 2001. Efter försvarsbeslutet år 1996 har Försvarsmakten, enligt regeringen, fått uppgifter som inte varit finansierade utan som Försvarsmakten förutsatts kunna inrymma i givet anslag. Dessa beslut omfattar ca 200 miljoner kronor för perioden. Dessutom har regeringen beslutat om en indragning av 200 miljoner kronor av kassabehållningen vid reservmateriellagret. Vidare har riksdagen våren 1997 beslutat en sänkning av Försvarsmaktens ram med 350 miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden. Denna sänkning föranleddes av förväntade rationaliseringar inom statens fastighetsförvaltning. Regeringen anser sålunda att sammanlagt ca 750 miljoner kronor av den brist som Försvarsmakten har anmält kan hänföras till beslut av riksdagen eller regeringen efter 1996 års totalförsvarsbeslut. Regeringen uppger vidare att det inom Regeringskansliet pågår en analys av konsekvenserna av övergången till full tillämpning av anslagsförordningen (1992:760). Regeringen avser att återkomma till riksdagen i den frågan. Regeringen hävdar sammanfattningsvis att de ändringar som riksdagen genom totalförsvarsbeslutet gjorde i förhållande till FMP 97 var ekonomiskt balanserade. Obalansen hade varit lika stor även om FMP 97 hade genomförts utan några ändringar. Regeringen betonar att statsmakterna måste kunna utgå från att myndigheternas underlag är korrekt och noga kontrollerat. Regeringen anser att Försvarsmaktens underlag för 1996 års försvarsbeslut, FMP 97, inte uppfyllde detta krav, vilket regeringen anser mycket allvarligt. I propositionen tar regeringen endast ställning till de åtgärder som krävs för budgetåret 1998. Regeringen avser att i den ordinarie budgetprocessen återkomma till riksdagen med förslag som gäller resten av försvarsbesluts- perioden. Budgetåret 1998 Grundat på Försvarsmaktens underlag redovisar regeringen i propositionen olika åtgärder. Riksdagen föreläggs ett förslag om ändrade krav på beredskap inom Försvarsmakten. Vidare informerar regeringen om åtgärder som kommer att påverka plikttjänstgöringen, materielanskaffningen samt hemvärns- och frivilligverksamheten. Sammantaget reduceras verksamheten för år 1998 med motsvarande 2 135 miljoner kronor, varav 875 miljoner kronor inom utbildning m.m. och 1 260 miljoner kronor inom materielområdet. Mot bakgrund av Riksrevisionsverkets granskning av förmåner och lönebildning m.m. utgår regeringen ifrån att Försvarsmakten som ansvarig arbetsgivare beaktar vad Riksrevisionsverket anfört i sina rapporter. Enligt regeringen berör de i propositionen föreslagna reduceringarna inte Försvarsmaktens internationella verksamhet. Motionerna I flera motionener framhålls det att regeringen har ett för snävt perspektiv i sin beskrivning av de aktuella planeringsproblemen i Försvarsmakten och vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta. Den gemensamma nämnaren för dessa yrkanden är tidigareläggning av nästa försvarsbeslut. I Moderata samlingspartiets partimotion Fö10 framhålls sålunda att det står klart att varken de mål eller de medel som angavs i 1996 års försvarsbeslut kommer att kunna realiseras under den resterande delen av försvarsbeslutsperioden. Ett nytt försvarsbeslut som återställer balansen mellan uppgifter och resurser sägs därmed bli ofrånkomligt. Enligt motionärerna har det också blivit uppenbart att de femåriga försvarsbeslutsperioderna är mindre ändamålsenliga. Kombinationen av en förberedd kontrollstation år 1999 och de akuta planeringsproblemen talar sålunda för en ominriktning av försvaret redan år 1999. Försvarsmakten bör därför av regeringen få i uppdrag att snarast redovisa ett underlag för en ominriktning (yrkande 2). Utgångspunkten för en sådan ominriktning, som kan förväntas bli betydande, föreslås bli: Ett nytt försvarsbeslut år 1999 omfattande perioden 2000-2010. Tillräckligt underlag från myndigheterna för detta beslut. En ny och flexibel rytm för beslut om försvaret. Även i Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 kritiseras systemet med femåriga försvarsbeslutsperioder. Motionärerna konstaterar att 1996 års försvarsbeslut inte längre är giltigt, vilket i och för sig inte anses märkligt en snabbt föränderlig värld. För ett totalförsvar som bygger på principen om anpassning till snabba förändringar blir detaljerade och fasta femårsplaner föga lämpade. Systemet med femåriga försvarsbeslutsperioder bör därför överges och regeringen återkomma till riksdagen med förslag till ett nytt system (yrkande 1). Miljöpartiet förordar också ett nytt försvarsbeslut redan år 1999. I kommittémotion Fö16 anses det sålunda inte gå att lappa och laga på ett försvarsbeslut som fattats på felaktiga grunder i ytterligare fyra år. Motionärerna anser att det behövs ett nytt försvarsbeslut där det tas ett helhetsgrepp och där konsekvenserna dras av den rådande säkerhetspolitiska situationen (yrkande 7). Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö17 på behovet av en trovärdig försvarspolitik och ett folkförsvar med handlingsfrihet. Motionärerna anser att det behöver läggas en ny grund för försvarspolitiken utifrån omvärldsutvecklingen och det vidgade säkerhetsbegreppet. I samband med den till år 1999 framflyttade kontrollstationen bör därför ett förslag till nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild föreläggas riksdagen (yrkande 2). Myndigheterna bör åläggas att ta fram erforderligt underlag. Motionärerna framhåller vidare att det svenska försvaret måste vila på en stabil och trovärdig grund som ger långsiktig styrka i en svårförutsägbar framtid. Den nuvarande försvarspolitiken sägs innebära risker för obalans mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter och resurser. Cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål-operativ förmåga-kostnader måste därför tydliggöras (yrkande 3). I motion Fö11 (fp) av Bengt Harding Olson framhålls att det nu löpande försvarsbeslutet uppenbarligen måste revideras. Motionären anser att Försvarsmaktens problem till sin grundläggande natur är strukturella och att de åtgärder som regeringen nu föreslår inte förmår lösa dessa problem - endast skjuta dem på framtiden. Det synes inte särskilt meningsfullt att lappa och laga på ett försvarsbeslut som redan har havererat. Ett nytt skyndsamt försvarsbeslut är enligt motionären sålunda ofrånkomligt för att långsiktigt lösa försvarets problem (yrkande 1). Detta nya beslut bör utgå från principerna om ett flexibelt försvar, internationell anpassning och hållbar finansiering. Även i motion Fö13 (m) av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson anses det uppenbart att varken fastställda mål eller medel fastställda i 1996 års försvarsbeslut kan förverkligas under den resterande försvarsbeslutsperioden. Lika uppenbart anser motionärerna det vara att det då behövs ett nytt försvarsbeslut som återställer balans mellan uppgifter och resurser (yrkande 1). Partimotion Fö10 (m) tar också upp frågan om lånefinansiering av förskott. Denna fråga hör samman med konsekvenserna från införandet av anslagsförordningen, vilka redovisats vara en av orsakerna till obalansen i Försvars-maktens planering. Motionärerna konstaterar att regeringen i propositionen anmäler att analys pågår i Regeringskansliet av dessa konsekvenser. Motionärerna förutsätter att regeringen återkommer med förslag till riksdagen som gör att införandet av anslagsförordningen, liksom dess fulla tillämpning, kan ske på ett verksamhetsneutralt sätt. Det kan innebära att Försvarsmakten kan behöva kompenseras när uteliggande förskott skall likvideras (yrkande 3). Miljöpartiet uppmärksammar i sin kommittémotion Fö16 Riksrevisionsverkets (RRV) granskning av förmåner och former för lönebildningen för anställda i Försvarsmakten. Motionärerna pekar på att RRV i sin rapport skriver att det borde vara möjligt för Försvarsmakten att redan under år 1998 minska omfattningen av kostnaderna för lönetillägg m.m. Motionärerna anser att regeringen borde lägga tillbaka ansvaret för Försvarsmaktens löneförhandlingar till Arbetsgivarverket (yrkande 5). Samma motion är kritisk mot att regeringen har fredat området internationell verksamhet från besparingar. Motionärerna konstaterar att Försvars-makten har personal tjänstgörande i Natostaber, vilket inte anses förenligt med vår alliansfrihet. Här borde gå att spara pengar liksom på övningar inom ramen för PFF (yrkande 6). Enligt motionärernas uppfattning bör Sverige endast delta i övningar som har med miljöskydd, räddningstjänst och strikt fredsbevarande verksamhet att göra. I motion Fö11 (fp) av Bengt Harding Olson hävdas behov av omedelbara åtgärder som går utöver dem som regeringen redovisar i propositionen (yrkande 2). Motionären anser det vara viktigt att stoppa 1996 års försvarsbeslut i de delar som ännu inte har genomförts om en sådan åtgärd skulle underlätta den ominriktning av försvaret som motionären förordar. Motionären pekar särskilt på behovet av: Stoppa avvecklingsåtgärder som styrs av en överspelad organisationsmodell enligt 1996 års försvarsbeslut. Pliktlagstiftningen bör reformeras, bl.a. i syfte att reducera kostnaderna för pliktutbildningen. De reduceringar som lades fast i 1996 års försvarsbeslut - och som ännu inte är genomförda - bör stoppas i avvaktan på en klar och tydlig försvarsindustripolicy. Ekonomisk stabilitet genom ett antal exemplifierade besparingar (reducerad leveranstakt för JAS 39, förändrad förbandsstruktur, överföring av underhåll från FMV till försvarsindustrin, översyn av förmåner för personal). Utskottets överväganden Orsakerna till obalansen Det finns flera orsaker till den rådande obalansen i Försvarsmaktens ekonomi. Utskottet bedömer, med utgångspunkt från regeringens redovisning i propositionen samt föredragningar av företrädare för Regeringskansliet och Försvarsmaktens ledning, att de främsta orsakerna är felbudgetering av kostnaderna för IT-satsningar och förbandsverksamheten inom armé- och marinprogrammen, olika uppfattningar i Regeringskansliet och Försvarsmakten om vilka ekonomiska resurser som går att frigöra genom rationalisering, tillkommande ofinansierade uppgifter och likviditetsindragningar samt svårigheter att prognostisera anslagsutfallet till följd av osäkerheten om effekterna av anslagsförordningens fulla tillämpning. Försvarsmakten förtjänar kritik för brister i planeringen. Det är t.ex. anmärkningsvärt att kostnaderna för förbandsdriften regelmässigt underskattas. Det är självklart, vilket regeringen betonar i propositionen, att statsmakterna måste kunna utgå från att myndigheternas underlag är korrekt och noga kontrollerat. Lika självklart är det att riksdagen skall kunna lita på att uppgifterna i regeringens beslutsunderlag är korrekta. Nytt försvarsbeslut? I sex motioner förordas ett nytt försvarsbeslut redan år 1999 eller att den nuvarande femårsrytmen för försvarsbesluten överges. Utskottet konstaterar att det ärende som nu är i fråga gäller vilka åtgärder som behövs under innevarande budgetår för att åstadkomma balans mellan verksamhet och ekonomiska resurser i Försvarsmaktens planering. Regeringen bedömer att dessa åtgärder kan vidtas utan att nu behöva ompröva 1996 års försvarsbeslut, utom i ett avseende, nämligen riksdagens krav på För-svarsmaktens beredskap. Utskottet delar den bedömningen. Redan när 1996 års försvarsbeslut fattades bestämdes tillfällen då beslutet skulle kunna omprövas, s.k. kontrollstationer. En sådan förutsattes till hösten 1998 men kommer att senareläggas till år 1999. Utskottet har efter 1996 års försvarsbeslut i skilda betänkanden pekat på olika områden som bör behandlas i den förestående kontrollstationen, t.ex. den säkerhetspolitiska utvecklingen, totalförsvarets ekonomi, totalförsvarets ledningssystem samt totalförsvarets personalförsörjning. Utskottet har erfarit att regeringen avser att ge flera myndigheter inom totalförsvaret utredningsuppdrag som syftar till att under hösten 1998 ge underlag för kommande säkerhets- och försvarspolitiska överväganden. Därmed skapas förutsättningar för en i vissa avseenden ny inriktning av försvarspolitiken, om en sådan skulle anses vara motiverad. Detta påtalar också utskottet i betänkande 1997/98:FöU10 Förändrad styrning av Försvarsmakten, m.m., där utskottet tar ställning till frågan om en senareläggning av kontrollstationen. Genom etappindelningen av det nu gällande försvarsbeslutet och systemet med kontrollstationer har steg tagits mot en flexiblare rytm i försvarsplaneringen än tidigare. Försvarsplaneringen utvecklas enligt utskottets mening således mot att vara mindre bunden till femårsperioder. Utskottet anser att det därför är för tidigt för ett riksdagens ställningstagande om ett beslut år 1999 om säkerhets- och försvarspolitiken skall anses vara så grundläggande att det skall rubriceras som ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Det vore att föregripa resultatet av kommande överväganden. Det anförda innebär, enligt utskottets mening, att vad i skilda motioner anförts om ett nytt försvarsbeslut i väsentliga delar kommer att bli tillgodosett. Riksdagen bör därför inte bifalla partimotion Fö10 (m) yrkande 2, kommittémotionerna Fö12 (v) yrkande 1, Fö16 (mp) yrkande 7 och Fö17 (kd) yrkandena 2-3 samt motionerna Fö11 (fp) yrkande 1 och Fö13 (m). Anslagsförordningen Utskottet har i det föregående pekat på att osäkerheten om anslagsförordningens (1992:760) konsekvenser gjort det svårt att prognostisera anslagsbelastningen. Partimotion Fö10 (m) behandlar denna fråga och förordar (yrkande 3) att Försvarsmakten kompenseras för uteliggande förskott. Utskottet noterar att det i Regeringskansliet pågår en analys av konsekvenserna av att fullt ut tillämpa anslagsförordningen och att regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan. När anslagsförordningen infördes år 1992 gavs dispens för dess tillämpning när det gäller Försvarsmaktens materielanskaffning. Riksdagen har senare vid flera tillfällen medverkat till denna förordnings tillämpning även för materielanskaffningen. I proposition 1994/95:100 bilaga 5 (s. 99) anmälde sålunda regeringen att Försvarsmakten framgent inte borde undantas från att tillämpa anslagsförordningen. Regeringen redovisade att den avsåg att låta utreda förutsättningarna för en ny ordning och analysera eventuella budgetkonsekvenser. Regeringen återkom i proposition 1995/96:105 med förslag om att Försvarets materielverk skall lånefinansiera förskottsbetalningar samt om en särskild kredit för ändamålet vid Riksgäldskontoret. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 1995/96:FöU3, rskr. 175). I 1996 års försvarsbeslut (prop. 1996/97:1 utg.omr. 6, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) bemyndigade riksdagen regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital. Det hade varit en fördel om effekterna av anslagsförordningens tillämpning varit ordentligt utklarade i samband med dessa beslut. Utskottet välkomnar den nu pågående analysen och emotser en redogörelse från regeringen i frågan. Det är viktigt för förtroendet för regelverket att övergången till den fulla tillämpningen av anslagsförordningen inte i sig framtvingar om-avvägningar. Utskottet utgår således från att denna övergång sker på ett verksamhetsneutralt sätt. Härav följer att yrkande 3 i partimotion Fö10 (m) bör bli beaktat. Yrkandet bör därför inte bifallas av riksdagen. Budgetåret 1998 Regeringen sammanfattar i propositionen de åtgärder som den anser nödvändiga under innevarande budgetår, nämligen ett riksdagsbeslut om förändrat mål för Försvarsmaktens beredskap samt beslut av regeringen och Försvars-makten som rör plikttjänstgöringen, materielanskaffningen och frivilligverksamheten. Utskottet återkommer i det följande till dessa frågor och med dem sammanhängande motionsyrkanden. Härutöver har avgivits tre motionsyrkanden med anknytning till åtgärder under innevarande budgetår. I Miljöpartiets kommittémotion Fö16 (yrkande 5) uppmärksammas Riksrevisionsverkets granskning av förmåner och lönebildning i Försvarsmakten. Motionärerna förordar att ansvaret för Försvarsmaktens löneförhandlingar skall återgå till Statens arbetsgivarverk. Utskottet konstaterar att myndigheterna med utgångspunkt i två riksdagsbeslut numera har hela ansvaret för lönebildningen och personalkostnaderna (prop. 1985/86:219, bet. 19985/86:AU46, rskr. 1985/86:48, 1985/86: UbU5, rskr. 1985/86:50 samt prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:AU10, rskr. 1992/93:205). Utskottet, som har tagit del av Riksrevisionsverkets rapport i frågan, anser att det är högst befogat med översynsåtgärder för lönebildning och förmåner inom Försvarsmakten. Liksom regeringen anser utskottet att detta är Försvarsmaktens uppgift. Försvarsmakten måste, som Riksrevisionsverket påtalar, förstärka sin arbetsgivarroll i linje med verksamhetsintresset. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen och redovisar de initiativ som den tagit för att komma till rätta med de angivna förhållandena. Kommittémotion Fö16 (mp) yrkande 5 bör därför inte bifallas. I samma motion föreslås besparingar inom den internationella verksamheten, exemplifierat med reducerad medverkan i PFF-övningar samt indragning av personal som tjänstgör i Natostaber. Utskottet anser att den inriktning för vårt deltagande i internationell verksamhet som riksdagen genom flera beslut har lagt fast fortfarande skall gälla. Kommittémotion Fö16 (mp) yrkande 6 bör därför avslås. Motion Fö11 (fp) yrkande 2 av Bengt Harding Olson hävdar behov av omedelbara åtgärder utöver dem som regeringen redovisar. Utskottet konstaterar att de åtgärder som motionären föreslår främst har karaktär av omavvägningar inom ramen för ett försvarsbeslut. Sådana förslag bör behandlas i den kommande kontrollstationen. Motionsyrkandet bör därför avslås. Anpassning Beredskap m.m. Regeringen Regeringen anför att en viktig del i 1996 års totalförsvarsbeslut är att Försvarsmakten skall ha en sådan beredskap att organisationens huvuddel inom ett år efter beslut skall ha uppnått full krigsduglighet. Dessutom skall Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kunna anpassas till att motsvara framtida krav och behov. 1996 års försvarsbeslut utgick från bedömningar om en i huvudsak positiv säkerhetspolitisk utveckling i omvärlden. Enligt regeringens mening har förhoppningarna härom i de flesta avseenden infriats. Vår säkerhetspolitiska situation har förbättrats och angreppshoten ter sig mer avlägsna. Regeringen anser att vårt behov av hög krigsduglighet och beredskap i motsvarande grad har minskat. För att skapa förutsättningar för att åstadkomma balans i Försvarsmaktens ekonomi och planering föreslår regeringen att nämnda krav på beredskap nu skall omfatta endast utvalda delar av organisationen. Regeringen föreslår sålunda att den del av det övergripande målet för Försvarsmakten som rör beredskap skall ändras och få följande lydelse: Försvarsmaktens beredskap skall medge att utvalda delar av organisationen inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap, organisation och planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara framtida krav och behov. Som exempel på förband som under åren 1998 och 1999 kan ges reducerade tidskrav för att kunna uppnå full krigsduglighet nämner regeringen förband inom territorialförsvaret, artilleri- och underhållsförband, en flygdivision JA 37 och en patrullbåtsdivision. Regeringen betonar att förband och funktioner som omfattas av ettårskravet på full krigsduglighet skall ges en erforderlig operativ förmåga för att kunna upprätthålla den territoriella integriteten och för att kunna hantera de påfrestningar som kan följa av kriser i vårt närområde. Dessa förband och funktioner skall också kunna möta sådana begränsade militära företag som skulle kunna genomföras mot oss i nuvarande omvärldsläge. Sådana förband skall även kunna delta i internationella insatser och stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred. De högst prioriterade förbanden skall, enligt regeringen, efter en veckas förberedelser kunna mobilisera inom några dygn. Övriga prioriterade förband skall efter högst ett år för mobiliseringsförberedelser och kompletterande utbildning och materielanskaffning kunna mobilisera inom en vecka. Resterande förband omfattas inte av dessa tidskrav på mobilisering. De skall i stället kunna öka sin krigsduglighet i förhållande till en utveckling som motiverar beredskapshöjningar. Regeringen anser att en viss nedgång i kompetensen kan accepteras för en del av befälskåren. En prioritering måste dock ske så att kompetensen kan förbättras för de grupper som är betydelsefulla för den långsiktiga anpassningsförmågan. De verksamhetsreduceringar som regeringen förordar omfattar två kategorier åtgärder. Den första kategorin består av inskränkningar i utbildningen för vissa förband, främst inom territorialförsvaret. Vidare förändras mobiliseringssystemet från en utspridd förrådshållning mot att i högre grad förvara materielen i centrala förråd. Verksamhetsreduceringarna uppges motsvara 900 miljoner kronor under år 1998. Den andra kategorin av åtgärder utgörs av minskad och senarelagd materielanskaffning. Dessa reduceringar motsvarar 1 200 miljoner kronor. Motionerna I Folkpartiets kommittémotion Fö18 konstateras att regeringens proposition inte innehåller några andra förslag till riksdagsbeslut än en något förändrad inriktning av målet för Försvarsmaktens beredskap. Regeringen sägs vidare göra ett halvhjärtat försök att motivera sitt förslag med slutsatserna i den delrapport som försvarsberedningen redovisade i februari 1998 - Svensk säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning (Ds 1998:9). Motionärerna betonar att Folkpartiet givetvis står bakom försvarsberedningens bedömning att det säkerhetspolitiska läget för Sverige ytterligare förbättrats sedan 1996 års försvarsbeslut. Motionärerna anser att regeringens förslag inte nämnvärt strider mot rapportens slutsatser men att slutsatserna i sig inte motiverar ett hastigt framlagt förslag till förändrat övergripande mål för Försvarsmakten. Det vore rimligare att i detta och andra avseenden, som planerat, avvakta en samlad bedömning i samband med den kontrollstation som framflyttats till våren 1999. Motionärerna föreslår därför att riksdagen avslår regeringens förslag. I Moderata samlingspartiets partimotion Fö10 föreslås också att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av det övergripande målet för För- svarsmaktens beredskap (yrkande 1). Motionärerna i Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 noterar regeringens bedömning att de högst prioriterade förbanden skall kunna genomföra mobilisering inom några dygn efter en veckas förberedelsetid. Övriga prioriterade förband skall kunna mobilisera inom en vecka efter upp till ett års förberedelsetid. Motionärerna anser att beredskapskravet för de högst prioriterade förbanden kan ifrågasättas. De kan inte se att någon säkerhetspolitisk utveckling i dag motiverar en dryg veckas mobiliseringstid, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 2). I Kristdemokraternas kommittémotion Fö17 hänvisas till att försvarsutskottet inför 1996 års försvarsbeslut betonade att förmågan att hävda den territoriella integriteten är en grundläggande förutsättning för vår säkerhetspolitik. Kravet på att kunna ingripa mot varje form av kränkning är väsentlig och styrande för det militära försvarets utveckling. Motionärerna anser det därför vara av stor vikt att Försvarsmaktens operativa förmåga behålls på en sådan nivå att hävdandet av vår territoriella integritet inte nedgår. Vad som sålunda anförts om incidentberedskapen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 1). Motionärerna motsätter sig inte den av regeringen föreslagna förändringen av det övergripande målet för Försvarsmaktens beredskap men framför oro för konsekvenserna av ett sådant beslut. En förutsättning för tillämpningen av anpassningsdoktrinen är att nödvändiga beslut om beredskapshöjningar kan fattas i tid. Effekterna av de nu aktuella besparingarna skärper kraven på framförhållningen i beslutsfattandet. Motionärerna föreslår därför att regeringen i sin årliga redovisning till riksdagen om anpassningsåtgärder tydligt redogör för konsekvenserna för vår återtagningsförmåga som följd av den nu föreslagna beredskapssänkningen (yrkande 5). Motion Fö14 av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin (s) vänder sig mot den av regeringen aviserade åtgärden att sänka beredskapen för en division JA 37. Enligt propositionen skall inriktningen för denna division vara att full krigsduglighet kan uppnås inom fem år. Motionärerna utgår från att det är en av divisionerna vid F 21 i Luleå som är i fråga. I motionen anförs en rad argument till förmån för att behålla verksamhet med tre divisioner vid F 21. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verksamheten med tre divisioner på F 21 bibehålls. Utskottets överväganden Utskottet delar regeringens syn att vår säkerhetspolitiska situation har förbättrats och att angreppshoten ter sig mer avlägsna. I motsvarande grad har vårt behov av hög krigsduglighet i krigsorganisationen och kravet på beredskap minskat. Utskottet kan därför godta regeringens förslag om ändring av det övergripande målet för Försvarsmaktens beredskap. Försvarsmaktens beredskap skall sålunda medge att utvalda delar av organisationen inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap, organisation och planläggning skall medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara framtida krav och behov. Härav följer att partimotion Fö10 (m) yrkande 1 och kommittémotion Fö18 (fp), som båda förordar avslag på regeringens förslag, bör avslås av riksdagen. Riksdagen bör likaledes avslå kommittémotion Fö12 (v) yrkande 2, som förordar ytterligare beredskapssänkningar i förhållande till vad regeringen har föreslagit. Utskottet förutsätter att incidentberedskapen upprätthålls så att vi kan hävda vår integritet. Utskottet delar därför inte den oro för incidentberedskapen som kommittémotion Fö17 (kd) ger uttryck för. Motionens yrkande 1 bör sålunda inte bifallas. Regeringen redovisar årligen till riksdagen hur genomförd verksamhet bidragit till försvarsförmågan. I denna redovisning ingår en beskrivning av beredskapen. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis kommer att lämna sådana redovisningar till riksdagen och att beredskapslägets betydelse för återtagningsförmågan då blir belyst. Kommittémotion Fö17 (kd) yrkande 5 bör därför inte bifallas. I motion Fö14 (s) av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin föreslås att verksamhet med tre flygdivisioner behålls vid F 21 i Luleå. Utskottet noterar att propositionen inte preciserar vilken flottilj som får vidkännas sänkt beredskap för en flygdivision JA 37. Utskottet anser att det ankommer på regeringen att besluta om hur beredskapen bör sänkas. Motionen bör därför avslås. Plikttjänstgöring Regeringen Regeringen redogör för inskränkningar i plikttjänstgöringen i syfte att bidra till ekonomisk balans i planeringen. I 1996 års totalförsvarsbeslut förutsattes att Försvarsmakten utifrån behovet att omsätta krigsorganisationen årligen behövde grundutbilda ca 25 000 totalförsvarspliktiga. För budgetåren 1998 och 1999 bedömde regeringen, efter förslag från Försvarsmakten, att det var möjligt att minska den årliga grundutbildningsvolymen till ca 21 000 totalförsvarspliktiga. Skälet var dels finansiellt, dels att det fanns ett överskott av utbildade totalförsvarspliktiga från de krigsförband som skulle avvecklas. Regeringen anser, som tidigare framgått, att den nu aktuella obalansen i Försvarsmaktens planering kräver extraordinära åtgärder. Regeringen har därför, på förslag av Försvarsmakten, beslutat att ytterligare reducera grundutbildningsvolymen med ca 3 700 totalförsvarspliktiga under utbildningsåret 1998/99 till ca 17 300. Denna neddragning bedöms motsvara en besparing på 115 miljoner kronor år 1998 och 134 miljoner kronor år 1999. Totalförsvarets pliktverk kommer att informera berörda om möjligheterna att söka högskolestudier och att efteranmäla sig till högskoleprovet. Regeringen meddelar vidare att Försvarsmakten i sitt underlag till regeringen har anfört att även utbildningstiden för inneliggande åldersklass bör avkortas. Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:6, bet. FöU1, rskr. 78 och 79) att den sammanlagda grundutbildningstiden för en totalförsvarspliktig får vara högst 615 dagar. Regeringen har bestämt att grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för värnplikt skall vara lägst 220 dagar. Regeringen har överlåtit åt Försvarsmakten att närmare bestämma grundutbildningstidens längd i intervallet mellan 615 och 220 dagar. En förutsättning för att kunna korta grundutbildningen är en ändring av det av Totalförsvarets pliktverk fattade inskrivningsbeslutet. Det ankommer sålunda på berörda myndigheter att besluta om en avkortning av grundutbildningen, dock till lägst 220 dagar. Berörda värnpliktiga får fem månaders förvarning eller mer om att de inte kommer att kallas in (besked i vecka 13, tidigare beslutad inryckning i vecka 32 eller senare). Utskottets överväganden Regeringen redogör i propositionen för vissa beslut som den fattat om tillfälliga inskränkningar i plikttjänstgöringen för att bidra till ekonomisk balans i planeringen. Bl.a. kommer ca 3 700 färre värnpliktiga att kallas in under utbildningsåret 1998/99 och utbildningstiden kortas för delar av inneliggande årsklass. Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen redovisade extraordinära åtgärderna i plikttjänstgöringen åren 1998 och 1999. Materielanskaffning m.m. Regeringen Regeringen redogör för förändringar i Försvarsmaktens materielanskaffning år 1998. Försvarsmakten har föreslagit att åtgärder vidtas som för detta år minskar utgifterna för materiel med drygt 1 200 miljoner kronor. Förslaget till reduceringar omfattar endast materiel som ännu inte har beställts. Enligt regeringen kan förändringen i materielplaneringen genomföras inom ramen för riksdagens beslut om inriktningen av Försvarsmaktens olika program. Regeringen avser att fatta erforderliga beslut genom ändring av regleringsbrev för Försvarsmakten för år 1998. Regeringen återkommer i budgetpropositionen för år 1999 med en investeringsplan för perioden 1999- 2001 samt förslag till ny bemyndiganderam. Regeringen exemplifierar åtgärderna för år 1998 med att den planerade renoveringen och modifieringen av Haubits 77 samt utvecklingen av ett nytt pansarskott inte kommer att genomföras. Vidare kommer anskaffningen av kortvågsradio 90 att reduceras. I övrigt kan Försvarsmakten själv genomföra reduceringarna utan särskilda beslut av regeringen. Det är härvid fråga om uteblivna eller uppskjutna beställningar av s.k. mängdmateriel. Regeringen anför att Försvarets materielverk på regeringens uppdrag kommer att redovisa sin bedömning av industrikonsekvenserna som följd av de föreslagna förändringarna i materielanskaffningen. Regeringen anser att det är väsentligt att behovet av industrikompetens övervägs i samband med den kommande kontrollstationen. Försvarsmakten och Försvarets materielverk kommer att få i uppdrag att ta fram underlag för sådana överväganden. Regeringen anser det vidare vara väsentligt att den inhemska utvecklingskompetens som är viktig för anpassningsförmågan inte bör få nedgå innan resultatet föreligger från kontrollstationen. I beslutet om förändringar i materielplaneringen kommer därför Försvarsmakten att åläggas att säkerställa den inhemska utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och ammunitionsområdena under innevarande och nästa budgetår. Den kompetensbevarande verksamheten skall, enligt regeringen, finansieras genom reduceringar och senareläggningar inom materielanskaffningen år 1999. Möjliga sådana åtgärder, antydda i ett underlag från Försvarsmakten, sägs kunna bestå i senareläggning av fordon till flygbassystemet, reducerad ambition för renovering av terrängbilar, senareläggning av modifiering av flygplan JA 37, senareläggning av serieförberedelser för luftvärnsrobotsy-stemet BAMSE samt senareläggning av beställning av artillerigranaten BONUS. Motionerna Materielanskaffning Miljöpartiets kommittémotion Fö16 uppmärksammar att inskränkningarna i materielutveckling och materielanskaffning endast sker beträffande ännu inte beställd materiel. Motionärerna anser detta felaktigt och förordar att även redan beställda projekt skall kunna komma i fråga för besparingar (yrkande 1). Med den utgångspunkten anser motionärerna att kontrakten bör brytas för JAS 39 Gripen delserie tre (yrkande 2) och utvecklingen av ubåt Viking (yrkande 3). Inget av dessa projekt anses vara säkerhetspolitiskt motiverat. Vänsterpartiet framför likartade synpunkter i kommittémotion Fö12 och förordar att JAS-projektet avbryts (yrkande 3). Övriga investeringar I kommittémotion Fö16 (mp) noterar motionärerna att regeringen skärpt kriterierna för när investeringar i mark, byggnader och lokaler skall beslutas av regeringen. Motionärernas uppfattning är att alla nyinvesteringar och flyttningar av verksamhet som är en följd av försvarsbeslutet 1996 skall stoppas i avvaktan på ett helhetsgrepp i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut (yrkande 4). I samma motion förordas att omorganisationen av Försvarsmaktens helikopterflottilj skall stoppas i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut. Detta f att undvika investeringskostnader i Ronneby och Säve (yrkande 9). Av samma skäl bör den beslutade flyttningen av radar- och signalspaningsverksamheten från Malmen till Uppsala upphävas (yrkande 8). Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö17 på att riksdagen nyligen beslutat (bet. 1997/98:FöU1, rskr. 82) om flyttningar och omstruktureringar av verksamhet och därtill hörande investeringar. I sammanhanget nämns flyttningen av Arméns motorskola, Arméns underhållsskola och den flygburna radar- och signalspaningen samt nedläggning av vädercentral Syd. Motionärerna föreslår en noggrann översyn av de investeringar som planeras inom Försvarsmakten i syfte att finna alternativ till de nu föreslagna (yrkande 6). Samma motion förordar vidare att beslutet om en flyttning av den flygburna signal- och radarspaningen till Uppsala föreläggs riksdagen för förnyad prövning (yrkande 7). I motion Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) betonas vikten av att det upprätthålls en handlingsfrihet för riksdagen i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut. Det borde då vara självklart att stoppa investeringar mark och anläggningar (yrkande 2). Försvarsindustrin Svensk säkerhetspolitik bygger på en hög materiell självförsörjningsgrad. I kommittémotion Fö17 (kd) påpekas att riksdagen i 1996 års försvarsbeslut betonade att säkerställandet av Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande system utgör en viktig del av försvarspolitiken. Motionärerna menar att det är väsentligt att den nu aktuella reduceringen av materielanskaffningen inte ger långsiktiga negativa konse-kvenser för den inhemska försvarsindustriella kompetensen. För att försvarsindustrin skall kunna anpassa sig till förändrade förutsättningar bör en nationell försvarsindustriell strategi utarbetas med stö av parlamentariskt inflytande (yrkande 8). I motion Fö15 av Ola Karlsson (m) uttrycks oro för att det nu aktuella förslaget till besparingar leder till att viktig kompetens går förlorad. Exempelvis kan svensk industri komma att reduceras till underhållsverkstäder medan ny materiel måste köpas utifrån. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en stark svensk försvarsindustri och beställningar till denna. I motion Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) menar motionärerna att de nu aktualiserade sparförslagen kommer att slå hårt mot den svenska försvarsindustrin. Återigen hotas Karlskronavarvet av nedskärningar. I det läget anser motionärerna att underhållet av fartyg vid Muskövarvet i i Försvarsmaktens egen regi bör avvecklas (yrkande 3). En överföring av underhållsuppgifterna till Karlskronavarvet skulle förbättra förutsättningarna för en fortsatt fartygsproduktion där. Näringsutskottet Näringsutskottet erinrar om sitt yttrande (1996/97:NU4y) till försvarsutskottet hösten 1996 med anledning av proposition 1996/97:4 om totalförsvar i förnyelse (etapp 2). Näringsutskottet framhöll då att den svenska försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. I yttrandet betonades vidare att utformningen av försvarets anpassningsförmåga kommer att ställa förändrade krav på försvarsindustrins tekniska kompetens och industriella struktur. Det är viktigt, anfördes det, att Försvarsmaktens kompetens som kravställare och uppköpare av försvarsmateriel kan vidmakthållas. Näringsutskottet anför nu i sitt ställningstagande till regeringens proposition (1997/98:84) om Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. att den svenska försvarsindustrin är högteknologisk och forskningsintensiv. Den har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde och ger spridningseffekter till civil produktion av stor betydelse för bl.a. landets största exportindustrier. Det är därför angeläget att effekterna på försvarsindustrin och försvarets långsiktiga förmåga att vidmakthålla en högteknologisk kompetens noggrant analyseras, innan beslut fattas om inskränkningar i de framtida materielprojekten. Det är enligt näringsutskottets mening av största vikt att principen om baskompetenser upprätthålls, att en långsiktig materiell inriktning vidmakthålls och att svensk trovärdighet i förhållande till utlandet kan bevaras. Näringsutskottet noterar att regeringen genom en ändring i regleringsbrev för Försvarsmakten avseende budgetåret 1998 skall besluta om erforderliga begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som beställningsbemyndiganderam. Med anledning av den föreslagna förändringen av materielanskaffningen skall vidare Försvarets materielverk på regeringens uppdrag senast den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning avseende konsekvenserna för försvarsindustrin. Regeringen avser också att i budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam. Sammantaget ger dessa uppdrag och aviserade beslut emellertid näringsutskottet anledning att föreslå att riksdagen under hösten 1998 ges en mer sammanhållen bild - än den information till riksdagen som planeras i propositionen - av de överväganden som regeringen gör beträffande försvarsindustrin. Enligt näringsutskottets uppfattning bör riksdagen på lämpligt sätt - förslagsvis i budgetpropositionen för år 1999 - på ett samlat sätt informeras om då tillgängliga resultat av regeringens olika uppdrag och om regeringens beslutade ändringar i regleringsbrev med avseende på försvarsindustrin. Försvarsutskottets överväganden Materielanskaffning Regeringen redogör i propositionen för åtgärder som kommer att vidtas inom materielområdet i syfte att kunna spara och omfördela ca 1 200 miljoner kronor år 1998. Utskottet konstaterar att erforderliga beslut kan fattas av regeringen och Försvarsmakten. Den av riksdagen beslutade inriktningen för år 1998 av För- svarsmaktens 15 olika program (prop. 1997/98:1, utg.omr. 6, bet. 1997/98: Fö1, rskr. 1997/98:82) behöver inte ändras. I kommittémotion Fö16 (mp) förordas att även gjorda beställningar skall kunna omprövas i syfte att göra nödvändiga besparingar för att få balans i planeringen. Beställningen av JAS 39 Gripen delserie tre och ubåtsprojektet Viking utpekas i sammanhanget. Även kommittémotion Fö12 (v) föreslår att JAS-projektet avbryts. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte föreligger behov av att omförhandla eller avbryta löpande kontrakt. Erforderliga besparingar inom materielområdet under år 1998 kan nås genom att skjutna upp eller avstå från beställningar. Härigenom undviks också avvecklingskostnader. Utskottet förutsätter att regeringen i det kommande budgetförslaget redovisar inriktningen för materielanskaffningen samt en investeringsplan för perioden 1999-2001 med tillhörande bemyndiganderam. Riksdagen har nyligen avslagit (bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82) motionsyrkanden om att häva beställningen av JAS 39 Gripen delserie tre och att avbryta studier av det framtida ubåtsprojektet Viking. Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Nämnda projekt är sålunda fortfarande säkerhetspolitiskt motiverade. Riksdagen bör därför avslå kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkandena 1-3 och Fö12 (v) yrkande 3.
Övriga investeringar I 1996 års försvarsbeslut (prop. 1996/97:4 och 1996/97:1 utg.omr. 6, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) och uppföljningen av detta hösten 1997 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82) har beslutats en rad strukturförändringar för Försvarsmaktens förband och skolor. En sådan omfattande omstrukturering kräver olika slags investeringar för att möjliggöra flyttning av verksamhet m.m. Investeringskostnaderna ingick i de kalkyler som låg till grund för besluten. Som framgått av det föregående avser ärendet åtgärder för att skapa balans i Försvarsmaktens planering under innevarande budgetår. Eventuella omavvägningar i inriktningen för Försvarsmakten bör ske utifrån en helhetssyn. Den kommande kontrollstationen ger en sådan möjlighet. Utskottet anser därför att beslutade och pågående investeringar inte nu skall avbrytas. Utskottet förutsätter däremot att regeringen utifrån ett besparingsperspektiv noga prövar alla nya investeringar. Utskottet tolkar den av regeringen beskrivna ändrade regeltillämpningen inför investeringsbeslut som ett uttryck för en sådan restriktiv syn. Det av utskottet anförda innebär att riksdagen inte bör bifalla motion Fö13 (m) yrkande 2 samt kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkandena 4, 8 och 9 och Fö17 (kd) yrkandena 6 och 7. Försvarsindustrin Utskottet betonade inför 1996 års försvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1, s. 224) svensk försvarsindustris stora försvarspolitiska betydelse som kvalificerad leverantör av högteknologiska system. Att säkerställa Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande system ansågs därför utgöra en viktig del av försvarspolitiken. Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Utskottet delar sålunda näringsutskottets syn på försvarsindustrins betydelse. Utskottet anser, liksom regeringen, att det finns behov av att i samband med den kommande kontrollstationen överväga vilken framtida försvarsindustriell kompetens som erfordras. I avvaktan härpå måste den inhemska utvecklingskompetens som krävs för att ge anpassningsdoktrinen ett reellt innehåll behållas. Följdriktigt är det då motiverat att, som regeringen avser göra, ålägga Försvarsmakten att säkerställa den inhemska utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och ammunitionsområdena under innevarande och nästa budgetår. Utskottet gör samma bedömning som näringsutskottet att regeringen under hösten 1998 på ett samlat sätt bör informera riksdagen om då tillgängliga resultat av regeringens olika uppdrag som gäller försvarsindustrin. En sådan redovisning behövs som bakgrund till utskottets ställningstagande till den reviderade investeringsplan med bemyndiganderam som regeringen aviserar i propositionen. En redovisning av detta slag får också anses vara i linje med vad utskottet vid flera tillfällen begärt beträffande information i materielfrågor. Utskottet utgår sålunda från att regeringen i den kommande budgetpropositionen lämnar den efterfrågade redovisningen. Det anförda innebär att vad som i motion Fö15 av Ola Karlsson (m) framförs om vikten av en stark svensk försvarsindustri är beaktat. Motionens yrkande 1 bör därför inte bifallas. Utskottet delar motionärernas uppfattning i kommittémotion Fö17 (kd) om vikten av att de nu under budgetåret 1998 aktuella inskränkningarna i materielanskaffningen inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den inhemska försvarsindustriella kompetensen. Den av motionärerna efterlysta nationella försvarsindustriella strategin anser utskottet vara en fråga för kontrollstationen 1999. Motionens yrkande 8 bör därför inte bifallas av riksdagen. Riksdagen har i anslutning till försvarsbeslutet 1996 tagit ställning (prop. 1995/96:11, bet. 1995/96:FöU2, rskr. 1995/96:105) för att behålla Muskö örlogsvarv under statligt huvudmannaskap. Utskottet har nu inte underlag för något annat ställningstagande. Utskottet föreslår därför att motion Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) avslås. Hemvärns- och frivilligverksamhet Regeringen Försvarsmakten har föreslagit att hemvärns- och frivilligverksamheten skall reduceras med 50 miljoner kronor under år 1998. Regeringen anser dock att ett så kraftigt ingrepp i verksamheten allvarligt skulle försvåra möjligheterna att uppnå de mål som riksdagen har beslutat. Regeringen kan godta en viss reducering och kommer att i ändrat regleringsbrev för år 1998 föreskriva att hemvärns- och frivilligverksamheten får reduceras med högst 10 miljoner kronor. Motionen I kommittémotion Fö17 (kd) framhålls att Kristdemokraterna vid flera tillfällen särskilt betonat de frivilliga försvarsorganisationernas stora betydelse för försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets förankring i samhället. En viktig del av det frivilliga försvaret utgörs av hemvärnet. Motionärerna menar därför att hemvärns- och frivilligverksamheten helt skall undantas från besparingar (yrkande 4). Utskottets överväganden Ett enigt utskott har vid upprepade tillfällen, senast inför 1996 års försvarsbeslut, framhållit frivilligorganisationernas stora betydelse i det svenska försvarskonceptet. Utskottet delar därför regeringens bedömning att hemvärns- och frivilligverksamheten bör genomföras för att uppnå de mål som riksdagen har beslutat. Liksom regeringen anser utskottet att en reducering av verksamheten med 10 miljoner kronor kan accepteras för år 1998 som en del i åtgärderna för att uppnå balans i planeringen. Härav följer att kommittémotion Fö17 (kd) yrkande 4 inte bör bifallas av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande nytt försvarsbeslut att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 2, 1997/98:Fö11 yrkande 1, 1997/98:Fö12 yrkande 1, 1997/98:Fö13 yrkande 1, 1997/98:Fö16 yrkande 7 och 1997/98:Fö17 yrkandena 2 och 3, res. 1 (m, fp, v, mp, kd) 2. beträffande anslagsförordningen att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö10 yrkande 3, res. 2 (m) 3. beträffande förmåner och lönebildning i Försvarsmakten att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 5, 4. beträffande besparingar inom den internationella verksamheten att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 6, 5. beträffande behov av omedelbara åtgärder att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö11 yrkande 2, 6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 1, 1997/98:Fö12 yrkande 2, 1997/98:Fö14, 1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 och 1997/98:Fö18 godkänner vad regeringen förordat, res. 3 (m) res. 4 (fp) 7. beträffande materielanskaffning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 3 och 1997/98:Fö16 yrkandena 1-3, res. 5 (v, mp) 8. beträffande investeringsstopp att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö13 yrkande 2, 1997/98:Fö16 yrkande 4 och 1997/98:Fö17 yrkande 6, res. 6 (m, fp, v, mp, kd) 9. beträffande signal- och radarspaning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 8 och 1997/98:Fö17 yrkande 7, res. 7 (fp, mp, kd) 10. beträffande helikopterverksamheten att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 9, res. 8 (fp, v, mp, kd) 11. beträffande försvarsindustrin att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö13 yrkande 3, 1997/98:Fö15 och 1997/98:Fö17 yrkande 8, 12. beträffande hemvärns- och frivilligverksamheten att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö17 yrkande 4. res. 9 (kd) Stockholm den 7 maj 1998 På försvarsutskottets vägnar Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Mona Nyberg (s), Ulf Kero (s) och Erik Arthur Egervärn (c).
Reservationer
1. Nytt försvarsbeslut (mom. 1) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför dels att kombinationen av en förberedd kontrollstation och de akuta planeringsproblemen som Försvarsmakten ådragit sig talar för en ominriktning av försvaret redan år 1999. Underlaget som tas fram för regeringens proposition och riksdagens beslut under våren 1999 måste vara brett och innehålla alternativa handlingsvägar, vad gäller såväl ekonomi som innehåll. De uppdrag som regeringen under våren ger myndigheterna bör därför vara så fullständiga att de kan tjäna som ett underlag som skapar reella förutsättningar för ett nytt försvarsbeslut år 1999, vilket riksdagen so sin mening bör regeringen till känna. Riksdagen bör sålunda bifalla partimotion Fö10 (m) yrkande 2, kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkande 7 och Fö17 (kd) yrkande 2 samt motionerna Fö11 (fp) yrkande 1 och Fö13 (m) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande nytt försvarsbeslut att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 2, 1997/98:Fö11 yrkande 1, 1997/98:Fö13 yrkande 1, 1997/98:Fö16 yrkande 7 och 1997/98:Fö17 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 1 och 1997/98:Fö17 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 2. Anslagsförordningen (mom. 2) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför dels att den del av utskottets anförande som på s. 12 börjar med "Utskottet utgår" och på s. 13 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse: Utskottet anser sålunda att denna övergång skall ske på ett verksamhetsneutralt sätt så att Försvarsmakten kompenseras för de oförutsedda konse-kvenserna av anslagsförordningens fulla tillämpning. Detta bör ges regeringen till känna. Härav följer att yrkande 3 i partimotion Fö10 (m) bör bifallas. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande anslagsförordningen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö10 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför dels att regeringens förslag leder till allvarliga konsekvenser för Försvars- maktens utveckling under de närmaste åren. Samtidigt är det anmärkningsvärt och ett memento för framtiden att konstatera att så stora förändringar i Försvarsmaktens verksamhet kan genomföras utan att det kräver beslut av riksdagen. Att den inriktning som riksdagen fastställde den 5 december kan omkullkastas utan att det i sig kräver större beslut än smärre förändringar i beredskapen är inte rimligt. Det ställer omedelbart frågan hur ändamålsenliga de årliga budgetbesluten egentligen är. Regeringen borde i samband med den översyn av beslutsunderlag och beslutspunkter som sker överväga hur dessa kan bli mer relevanta och också i verkligheten påverka verksamheten. Att riksdagen fattar beslut som har liten eller ingen betydelse är inget förhålland som i längden är till fyllest för respekten för vårt styrelseskick. De förändringar i beredskapen som regeringen föreslår kan tyckas marginella. I verkligheten innebär de en oprövad förändring av tillämpningen av anpassningsprincipen som dessutom sparar relativt litet pengar. Ett beslut av den dignitet som nu föreslås riksdagen borde enligt vår mening varit avsevärt bättre förberett. Den kritik som vi återkommande framfört mot regeringens hantering av anpassningsdoktrinens införlivande med försvarsplaneringen minskas inte av det förslag som nu förelagts riksdagen. Riksdagen bör således med bifall till partimotion Fö10 (m) yrkande 1 avslå regeringens hemställan.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö10 yrkande 1, med anledning av motion 1997/98:Fö18 samt med avslag på propositionen och motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 2, 1997/98:Fö14 och 1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 4. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) Lennart Rohdin (fp) anför dels att 1996 års försvarsbeslut synes redan i allt väsentligt ha havererat. De togs i alldeles för hög grad med blicken i backspegeln såväl från riksdagsmajoriteten som från Försvarsmakten. Hösten 1997 stod det alltmer klart att varken Försvarsmaktens ledning eller regeringen hade rimlig kontroll över försvarets ekonomiska utveckling. Folkpartiet har i samband med försvarsbeslutet år 1996 redovisat en i väsentliga avseenden annorlunda inriktning av det militära försvaret med ökad tyngd i kvalitativ förnyelse och med en ytterligare kvantitativ neddragning. Denna inriktning kvarstår med ökad tyngd efter de konsekvenser som nu redovisats av 1996 års beslut. Folkpartiet återkommer inför kontrollstationen 1999 med förslag till ett i åtminstone väsentliga delar förnyat försvarsbeslut. Regeringen försöker i sin proposition analysera fördelningen av ansvar mellan regering och försvarsmakt för den uppkomna situationen. Ansvaret förefaller kunna delas tämligen jämnt av dem båda. Det handlar dels om ett försvarsbeslut 1996 med en strukturellt felaktig inriktning, dels om fullständigt oacceptabla brister i ekonomisk planering, styrning och uppföljning inom försvarsbudgeten, för vilka båda delar ansvaret. Mot bakgrund av nu gällande försvarsbeslut förefaller det rimligt att det är regeringen som också tar ansvaret för de åtgärder som måste vidtas. Redovisade åtgärder inom ramen för 1998 års budget sammanfaller i allt väsentligt med de politiska riktlinjer som en av den socialdemokratiska regeringen och Centerpartiet formad riksdagsmajoritet ställde sig bakom i 1996 års försvarsbeslut. Det innebär en fortsatt allvarlig obalans till nackdel för den materiella förnyelsen av försvaret och till fördel för en omfattande plikttjänstgöring. Propositionen innehåller i sig endast ett förslag om en något förändrad inriktning av målet för Försvarsmaktens beredskap, som en anpassning till de åtgärder regeringen vidtar mot bakgrund av de föreliggande ekonomiska bristerna. Trots regeringens försök att motivera förslaget med slutsatserna i Försvarsberedningens delrapport våren 1998, torde dessa inte i sig motivera ett hastigt framlagt förslag till förändrat övergripande mål för Försvarsmakten. Eventuella slutsatser i detta och andra avseenden borde som planerat få avvakta en samlad bedömning i samband med den kontrollstation som regeringen föreslagit senareläggas till våren 1999. Regeringens proposition bör därför avslås i sin helhet.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö18, med anledning av motion 1997/98:Fö10 yrkande 1 samt med avslag på propositionen och motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 2, 1997/98:Fö14 och 1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 5. Materielanskaffning (mom. 7) Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anför dels att regeringen föreslår att materielanskaffningen minskas och senareläggs med 1 200 miljoner kronor under år 1998. Detta gäller dock bara ännu ej beställda projekt. Alla projekt som är beslutade, och där en beställning föreligger, är undantagna. Den nuvarande JAS-ramen uppgår till över 70 miljarder kronor. Regeringen har beslutat att anskaffa ytterligare JAS-plan, den s.k. delserie tre. Vi anser att det är en fullständigt orimlig satsning när i stället investeringar bör göras för att förhindra att konflikter uppkommer. Regeringen bör därför ta upp förhandlingar med försvarsindustrin om att bryta kontraktet på delserie tre, inte minst för att skapa handlingsutrymme inför kontrollstationen år 1999. Regeringen stöder också utvecklingen av ubåt Viking, ett projekt som är en totalt omotiverad satsning ur säkerhetspolitisk utgångspunkt. Projektet måste därför stoppas. Kvalificerade samhällsbeställningar bör i stället riktas mot den civila sektorn. Delar av försvarsindustrins kompetens kan därmed tas till vara för nödvändigt utvecklingssamarbete inom transport-, energi- och miljöområdet. Vad som här anförts om materielanskaffning bör riksdagen, med bifall till kommittémotionerna Fö12 (v) yrkande 3 och Fö16 (mp) yrkandena 1-3, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande materielanskaffning att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 3 och 1997/98:Fö16 yrkandena 1-3, 6. Investeringsstopp (mom. 8) Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför dels att regeringen anmäler att alla investeringar avseende mark, anläggningar och lokaler som överstiger 10 miljoner kronor skall underställas regeringens prövning i syfte att öka kontrollen. Tidigare har gränsen för att dessa investeringar skall underställas regeringen för beslut gått vid 20 miljoner kronor. Vår uppfattning är att nyinvesteringar och flyttningar av verksamhet som är en följd av försvarsbeslutet 1996, nu bör omprövas i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut 1999. Väl medvetna om att investeringar med nuvarande system för MAL- kostnader (mark, anläggningar och lokaler) innebär att ett "investeringsstopp" inte ger snabba och omedelbara konsekvenser avseende belastningen av Försvarsmaktens anslag bör långsiktiga bindningar ändå undvikas för att inte ytterligare försämra förutsättningarna för bästa möjliga beslut år 1999. Risken är annars att nyinvesteringar sker i en struktur man redan om ett år kan komma att lämna. Ett antal av de av Överbefälhavaren föreslagna flyttningarna i 1996 års försvarsbeslut - och som sedan följdes upp genom riksdagsbeslut år 1997 och i regleringsbrevet för år 1998 - leder till få eller inga besparingar i närtid. Tvärtom har man i några uppmärksammade fall kunnat visa att det snarare är fråga om fördyringar. Vad som sålunda anförts om investeringsstopp bör riksdagen, med bifall till kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkande 4 och Fö17 (kd) yrkande 6 och med anledning av motion Fö13 (m) yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande investeringsstopp att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 4 och 1997/98:Fö17 yrkande 6 och anledning av motion 1997/98:Fö13 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 7. Signal- och radarspaning (mom. 9) Lennart Rohdin (fp), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför dels att i riksdagens beslut om Sveriges totalförsvar år 1998 (bet. 1997/98:FöU1, rskr. 82) fanns ett antal beslut om flyttningar och omstruktureringar av verksamhet med därtill hörande investeringar. En av de mest uppmärksammade förslagen till nyinvesteringar som redovisades var en flyttning av den flygburna signal- och radarspaningen vid Malmen samt flygtransporterna på Bromma till Uppsala. Regeringen har i 1998 års regleringsbrev beslutat att så skall ske. Omlokaliseringen skall vara genomförd senast år 1999. Med anledning av detta har Försvarsmakten hos Fortifikationsverket beställt projektering bl.a. för en ny hangar för tio flygplan samt en ny uppställningsplatta för sex flygplan. Om den flygburna signal- och radarspaningen lokaliseras till Uppsala innebär det investeringskostnader på ca 200 miljoner kronor. På Malmen i Linköping finns redan nödvändiga och ändamålsenliga lokaler, trafikledning, banor, personal och kompetent högteknologiskt understöd i omedelbar närhet. I en utredning framgår tydligt fördelarna såväl effektivitetsmässigt som ekonomiskt med fortsatt lokalisering till Malmen. Beslutet att flytta den flygburna signal- och radarspaningen samt flygtransporterna på Bromma till Uppsala bör därför omprövas, vilket riksdagen, med bifall till kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkande 8 och Fö17 (kd) yrkande 7, som sin mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande signal- och radarspaning att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 8 och 1997/98:Fö17 yrkande 7, 8. Helikopterverksamheten (mom. 10) Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför dels att i försvarsbeslutet 1996 beslutade riksdagen att en stordivision med helikoptrar skall organiseras i Ronneby och att därmed 12. Helikopterdivisionen på Säve fråntas sin ledningsresurs. Detta omkullkastar den positiva samverkan som har etablerats inom den offentliga sektorns flygverksamhet på Västkusten. Till detta kommer de nyinvesteringar som måste göras för att den nya organisationen skall fungera. Vi anser att omorganisationen skall stoppas så att ett samhällsekonomiskt helhetsgrepp, baserat på en uppdelning av den södra helikopterdivisionen i två divisioner, kan fattas i samband med kontrollstationen år 1999. Riksdagen bör sålunda bifalla kommittémotion Fö16 (mp) yrkande 9. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande helikopterverksamheten att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö16 yrkande 9, 9. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12) Åke Carnerö (kd) anför dels att Kristdemokraterna vid flera tillfällen har betonat de frivilliga för- svarsorganisationernas stora betydelse för försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets förankring i samhället. Eftersom de frivilliga är organiserade många föreningar runt om i landet utgör de en värdefull bas för olika anpassningsåtgärder samtidigt som de är en lätt gripbar resurs att tillgå vid olyckor och andra akuta störningar i vårt sårbara, fredstida samhälle. En viktig del av det frivilliga försvaret är hemvärnet, som genom sin förankring har en mycket god kännedom om lokala förhållanden. Hemvärnsförbanden finns över hela landet dygnet om, året runt och utgör en betydande del av territorialförsvaret, som med kort mobiliseringstid bl.a. skall ytövervaka och skydda mot sabotage. Eftersom hemvärnet är en levande organisation stärker den samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar. I 1996 års försvarsbeslut erinrades om det mål för hemvärnets utveckling som uppställdes i 1992 års försvarsbeslut. Grunden i de båda försvarsbesluten måste därför enligt vår mening fullföljas så att inte hemvärnets framtid äventyras. Kristdemokraterna menar därför att hemvärns- och frivilligverksamheten helt skall undantas från besparingar för att denna samhällsnyttiga resurs skall förbli vital, dess verksamhet bedrivas med kontinuitet och fortsatt engagemang samt att organisationen skall kunna växa. Riksdagen bör sålunda bifalla kommittémotion Fö17 yrkande 4. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande hemvärns- och frivilligverksamheten att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö17 yrkande 4. Särskilda yttranden 1. Förmåner och lönebildning i Försvarsmakten (mom. 3) Annika Nordgren (mp) anför: Under 1997 kostade olika förmåner inom Försvarsmakten 1,7 miljarder kronor. De samlade lönekostnaderna uppgick till 11,5 miljarder kronor. Riksrevisionsverket (RRV) fick i september 1997 i uppdrag av regeringen att granska förmåner och formerna för lönebildning, tillämpning av avtal m.m. för anställda vid Försvarsmakten. RRV skriver bl.a. att det borde vara möjligt för försvaret att redan under år 1998 minska omfattningen av kostnaderna för lönetillägg m.m. En flygförare som har slutat att flyga kan få drygt 20 000 kr i månaden enbart i tillägg. "Pendlare" från t.ex. Uppsala och Enköping kan fritt få ett rum i innerstaden, 4 500 kr i månaden och fria hemresor, om de arbetar på Högkvarteret. Om man, inom Storstockholmsområdet, har en timmes restid till jobbet, får man 54 000 kr om året i pendlingsersättning. En ubåtsofficer får 3 000-4 000 kr i månaden i tre år efter att ha stigit i land. Detta är bara några exempel på den flora av tillägg och förmåner som tillämpas i Försvarsmakten. Trots detta tycker inte RRV att det finns anledning att regeringen ändrar på arbetsfördelningen och delegeringen mellan Arbetsgivarverket och Försvars- makten. Miljöpartiet anser att regeringen borde lägga tillbaka ansvaret för Försvars- maktens löneförhandlingar m.m. till Arbetsgivarverket och att åt Försvars- makten skall uppdras att redovisa hur de besparingar som man har redovisat redan skett har intecknats i den föreslagna besparingen. 2. Besparingar inom den internationella verksamheten (mom. 4) Annika Nordgren (mp) anför: Regeringen har fredat området internationell verksamhet från besparingar. Miljöpartiet konstaterar att Försvarsmakten har ett antal personer i Natostaber, vilket vi menar inte är förenligt med en trovärdig militär alliansfrihet. Här bör det alltså gå att spara pengar. Dessutom måste man redovisa kostnaderna för de övningar som skall genomföras inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). Miljöpartiets uppfattning är att Sverige enbart skall delta i övningar som har med miljöskydd, räddningstjänst och strikt fredsbevarande verksamhet att göra. Här bör det följaktligen också gå att spara pengar. 3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför: Vid utskottets sammanträde den 5 maj 1998 beslutades med röstsiffrorna 9-8 att fastställa utskottets yttrande över motion Fö14 (s) om verksamhet vid tre flygdivisioner vid F 21 i Luleå. Utskottsmajoriteten kom sålunda till den något halsbrytande slutsatsen att det generellt ankommer på regeringen att besluta om hur beredskapen skall sänkas. Den skrivning som avslogs av utskottsmajoriteten inskränkte sig till att konstatera att detta förhållande gällde frågan om vilken av existerande flygdivisioner som avses ges en avsevärt lägre beredskap. Från vår utgångspunkt är det orimligt att med ens det lägsta krav på hävdandet av riksdagens roll i den försvarspolitiska beslutsprocessen kunna acceptera ett sådant synsätt. Med utskottsmajoritetens förhållningssätt är sålunda även resten av betänkande FöU11 egentligen onödigt eftersom det enligt denna majoritet ankommer på regeringen att besluta om hur beredskapen skall sänkas. Enligt vår uppfattning är det riksdagen som bör fatta beslut om förberedda beredskapssänkningar av denna dignitet. Det är djupt otillfredsställande att regeringens förslag endast innehåller exempel på beredskapssänkningar, i stället för att redovisa i detalj vilka åtgärder som regeringen respektive Försvars-makten nu avser vidta som innebär avsteg från målsättningarna i tidigare riksdagsbeslut. 4. Försvarsindustrin (mom. 11) Christer Skoog (s) anför: I takt med den krympande underhållsvolymen inom det marina området ökar betydelsen av att hitta en så effektiv organisation som möjligt. Detta bör ske med beaktande av att kunna bibehålla kompetensen på de viktiga marina nybyggnads-, ombyggnads- och reparationsområdena. Verksamhet inom dessa områden bedrivs i dag huvudsakligen vid Karlskronavarvet AB och Muskövarvet. För att kunna behålla den världsunika kompetensen som för närvarande finns på Karlskronavarvet är det, enligt min mening, viktigt att koncentrera så mycket som möjligt av avancerad nybyggnads-, ombyggnads- och reparationsverksamhet till varvet. 5. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12) Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför: Det sätt på vilket myndigheterna inom försvarssektorn styrs medger enligt vår uppfattning inte ett så detaljerat tyckande från riksdag och regering som redovisas i regeringens proposition eller i motion 1997/98:Fö17 (kd). Enligt vår uppfattning bör det ankomma på Försvarsmakten att inom ramen för förelagda uppgifter styra anslagstilldelningen på ett sådant sätt att dessa uppgifter löses optimalt. Det frivilliga engagemanget i Sveriges försvar är en internationellt sett unik tillgång. Samtidigt finns det anledning att ifrågasätta om inte statsmakterna tagit engagemanget i frivilligrörelserna för givet under alltför lång tid. Inte minst är dagens personalstyrka i hemvärnet en varningsklocka vad gäller den rekryteringen. Försvarsbeslutets mål om 125 000 hemvärnsmän ter sig alltmer avlägset. I nuläget finns totalt 84 224 hemvärnsmän (inklusive avtals-personal och driftvärn) och under 1997 var det inte fler än 38 591 hemvärnsmän som fullgjorde 20 timmars tjänstgöring eller mer. I stället för den i första hand retoriska prioritering som i dag görs krävs krafttag för att identifiera hemvärnets och de övriga frivilligorganisationernas roll och uppgift i dagens säkerhetspolitiska verklighet. Det krävs en tydligare definition av vilka uppgifter som de olika organisationerna skall ha i försvaret av vårt land. Goda ekonomiska betingelser för de frivilliga försvarsorganisationerna kombinerade med en tydlig inriktning på utbildning för att fylla viktiga befattningar inom totalförsvarets krigsorganisation måste vara vägledande. För hemvärnet, såväl som för andra delar av den frivilliga krigsorganisationen, är det av stor betydelse för motivation och förmågan att lösa uppgifter att modern materiel tillförs. Regeringen bör också ta initiativ till att tydligare definiera hemvärnets roll i den anpassningsstrategi som Försvarsmakten i dag till stor del vilar på. Att allmänna termer tala väl om behovet av folklig förankring och frivilliga insatser räcker inte.
Näringsutskottets yttrande 1997/98:NU:7y
Till försvarsutskottet Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1997/98:84 om Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde. Företrädare för Celsius Industrier AB har inför näringsutskottet redogjort för de konsekvenser som enligt företagets uppfattning följer av de redovisade sparplanerna från Överbefälhavarens sida. En skrivelse i ärendet har inkommit från Sveriges Industriförbund. Näringsutskottet Propositionen I proposition 1997/98:84 redovisar regeringen allvarliga problem som uppstått i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Bakgrunden är att Försvarsmakten i slutet av år 1997 lämnade en bedömning till regeringen av den planerade ekonomiska utvecklingen under perioden 1997-2001. I denna redogörelse angav Försvarsmakten att det under de kommande åren inte kommer att vara möjligt att genomföra all verksamhet som förutsattes i totalförsvarsbeslutet år 1996. Ambitionssänkningar framstod som nödvändiga, och i pengar handlade det enligt Försvarsmakten om besparingar i förhållande till den budgeterade nivån för försvarsbeslutsperioden (1997-2001) på drygt 10 600 miljoner kronor. Efter denna redovisning från Försvarsmakten beslutade regeringen i december 1997 att Försvarsmakten senast den 16 februari 1998 till regeringen skulle lämna underlag för olika besparingsåtgärder i fråga om anpassning och beredskap, förbandsverksamhet, materielförsörjning, effektivisering och anställd personal. Enligt regeringsbeslutet skulle Försvarsmakten redovisa ett nytt förslag till budget för budgetåret 1998 samt konsekvenser av detta för planeringen under den resterande delen av försvarsbeslutsperioden. I enlighet med detta regeringsuppdrag lämnade Försvarsmakten i februari 1998 ett förslag där Försvarsmakten räknade med att kunna spara 10 119 miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden bl.a. genom att reducera och förskjuta materielprojekt. I propositionen anges Försvarsmaktens beräkningar att verksamheten för år 1998 bör reduceras med ett belopp motsvarande 2 135 miljoner kronor, varav 875 miljoner kronor inom lednings- och förbandsverksamheten och 1 260 miljoner kronor inom materielområdet. Utan angivande av en egen bedömning av besparingsnivån, eller möjligheterna att nå målet, påpekar regeringen i propositionen vad avser materielområdet att regeringen genom ändring i regleringsbrevet för Försvarsmakten för budgetåret 1998 kommer att besluta om erforderliga begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som beställningsbemyndiganderam. Det sägs också att regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam. Av propositionen framgår att Försvarsmaktens förslag till reduceringar omfattar endast materiel som ej är beställd hos försvarsindustrin. Detta medför, anför regeringen, att de större materielprojekt som regeringen fattat beslut om och där en beställning till försvarsindustrin föreligger ej berörs år 1998. Enligt regeringen kommer Försvarets materielverk på regeringens uppdrag att den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning avseende industrikonsekvenser med anledning av den föreslagna förändringen av materielanskaffningen. I avvaktan på resultatet av översynen är det enligt regeringens mening väsentligt att reduceringarna av Försvarsmaktens materielanskaffning inte ger långsiktiga konsekvenser för de kompetenser som måste finnas inom landet. Regeringen har därför för avsikt att ge Försvarsmakten och Försvarets materielverk i uppdrag att se över de baskompetenser och teknologisatsningar som prioriterades i första och andra etappen av 1996 års försvarsbeslut. Uppdraget kommer även att omfatta en analys av andra tidigare ej prioriterade teknikområden som kan vara nödvändiga att säkerställa inom landet. Av propositionen framgår ej när detta uppdrag skall redovisas. Regeringen understryker i propositionen att den inhemska utvecklings- kompetens som är av betydelse för anpassningsförmågan inte bör tillåtas nedgå innan resultatet av den försvarsindustriella översynen i samband med kontrollstationen föreligger. Regeringen kommer därför att besluta om ytterligare en ändring av regleringsbrevet för Försvarsmakten för år 1998 med innebörden att Försvarsmakten skall säkerställa den inhemska utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och ammunitions- områdena under innevarande och nästa budgetår. Inriktningen skall vara, fortsätter regeringen, att den kompetensbevarande verksamheten finansieras genom reduceringar och senareläggningar inom materielanskaffningen år 1999. Möjliga reduceringar och senareläggningar är enligt ett underlag som Försvarsmakten offentliggjorde i mars 1998 följande: senareläggning av fordon till flygbassystemet, reducerad ambition vad avser renovering och karossåtgärder av terrängbilar, senareläggning av modifiering av JAS 37, senareläggning av serieförberedelser för luftvärnsrobotsystemet BAMSE samt senareläggning av serieförberedelser för artillerigranaten BONUS. I propositionen redovisar regeringen dock inget eget ställningstagande till de angivna besparingsobjekten. Motionerna I motion 1997/98:Fö10 (m) hävdas att sparförslaget kommer, om det genomförs, att slå hårt mot den svenska försvarsindustrin. Främst är det tillverkare av vapen, ammunition och vapenbärare som drabbas, anförs det. För svensk del innebär detta exempelvis, menar motionärerna, att företag som Bofors AB och Kockums AB inom Celsiuskoncernen står inför stora problem. Bofors AB hotas av successiva nedskärningar, vilket kan leda till att företaget avvecklas. Motionärerna fruktar att förslaget innebär ett hot mot den långsiktiga kompetensen inom svensk försvarsindustri. Det finns inte tillräckliga medel till utveckling av nya projekt som kan vara konkurrens- kraftiga på lång sikt. Risken är att landet för all framtid förlorar värdefull kompetens. Ett liknande budskap frambärs i motion 1997/98:Fö15 (m). Här sägs att en av hörnpelarna i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken har varit tillgången till en stark inhemsk försvarsindustri. Motionären hänvisar till att svensk försvarsindustri har en hög kompetens. De försvarsindustriella satsningarna har också skapat spinoff effekter för annan industri. Kemi, mekanik, elektronik och radioteknik är alla områden som utvecklats med hjälp av försvarsindustriella satsningar. För att behålla en fortsatt stark försvarsindustri måste, framhåller motionären, förutsättningar för samverkan med europeisk och amerikansk försvarsindustri ges en hög prioritet. Men Försvarsmaktens förslag till besparingar riskerar att leda till att viktig kompetens går förlorad. Motionären vill i stället se en motsatt utveckling; svensk industri måste tillföras kompetens, vilket fordrar fortsatta satsningar och att spjutspetsområden inte prioriteras bort. I motion 1997/98:Fö18 (fp) kritiseras 1996 års försvarsbeslut för att haft en strukturellt felaktig inriktning och fullständigt oacceptabla brister i ekonomisk planering, styrning och uppföljning. Uppskjuten materielförnyel- se kan naturligtvis alltid återställas vid en senare tidpunkt, anför motionärerna, men det finns ingen anledning att tro att de försvars- ekonomiska förutsättningarna inom överskådlig framtid kommer att medge detta. I realiteten innebär situationen att den materiella förnyelsen urholkas. en kritisk ton konstateras att regeringen avser att pröva materielfrågorna ytterligare inför kontrollstationen. Motionärerna vill mot denna bakgrund beklaga att riksdagsmajoriteten flera gånger avvisat förslag om en särskild parlamentarisk översyn av de framtida materielfrågorna för det svenska försvaret. För att inte riskera att värdefull försvarsindustriell kompetens går förlorad är det nödvändigt att statsmakterna vidtar åtgärder för att trygga en fortsatt utvecklingsförmåga, anförs det i motion 1997/98:Fö11 (fp). Motionären finner det angeläget att staten främjar det försvarsindustriella samarbetet för att finna internationella samarbetsprojekt. En förutsättning för att ett materielsamarbete skall vara framgångsrikt är inte bara de kommersiella förutsättningarna mellan berörda industrier, utan även att statsmakterna ger sitt aktiva stöd till sådant samarbete. Motionären vill betona vikten av ett välutvecklat europeiskt försvarsindustriellt samarbete och hänvisar till att de inom EU pågår ett arbete med utarbetande av en strategi för försvars- industrin. I motion 1997/98:Fö12 (v) intas ståndpunkten att regeringen borde ha kommit med förslag på reduceringar, senareläggningar och även slopat beställningar som redan är gjorda. Motionärernas uppfattning är att riksdagen t.ex. bör besluta att ännu ej levererade JAS 39 Gripen skall avbeställas. Förhandlingar om detta bör omedelbart inledas med industrin, anförs det. De åtgärder som regeringen föreslår för att rädda 1998 års budget är inget annat än en hel rad panikåtgärder som sammantaget inte leder till några förbättringar av försvarsekonomin, hävdas det i motion 1997/98:Fö16 (mp). Motionärerna konstaterar att de besparingar inom materielområdet som föreslås i propositionen bara gäller ej redan beställda projekt. Här riktas kritik - i likhet med i den föregående motionen - mot att JAS-projektet fortskrider, och uppfattningen är att beställningen av delserie tre är en fullständigt orimlig satsning. Även här är budskapet att regeringen bör ta upp förhandlingar med försvarsindustrin om att bryta kontraktet på delserie tre i syfte att skapa handlingsutrymme inför ett nytt försvarsbeslut år 1999. Också den fortsatta utvecklingen av ubåt Viking måste stoppas; detta projekt karakteriseras i motionen som totalt omotiverat ur säkerhetspolitisk synpunkt. I motion 1997/98:Fö17 (kd) hänvisas till att riksdagen i 1996 års försvars- beslut betonade vikten av att Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörj- ning säkerställs och att de system som är i drift vidmakthålls. Det är väsentligt, menar motionärerna, att reduceringen av materielanskaffningen inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den försvarsindustriella kompetensen. Detta är särskilt viktigt om svensk försvarsindustri skall betraktas som en attraktiv samarbetspartner i den omstruktureringsfas som den europeiska försvarsindustrin befinner sig i. Mot denna bakgrund anser motionärerna att en nationell försvarsindustriell strategi med parlamentariskt inflytande bör utarbetas som anger vilka prioriteringar som framöver skall gälla. Vissa kompletterande uppgifter I sitt yttrande (1996/97:NU4y) till försvarsutskottet hösten 1996 med anledning av proposition 1996/97:4 om totalförsvar i förnyelse (etapp 2) jämte motioner framhöll näringsutskottet (s. 8) att den svenska försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. Det påpekades att den industripolitiska betydelsen av denna produktion är hög och att ett kvalificerat tekniskt kunnande har frambringats i försvarsindustrin. Spridningseffekter har i ett flertal fall uppstått i form av civila tillämpningar av tekniken inom den civila industrin och i övrigt genom en civil användning i samhället. I yttrandet underströks att den höga tekniska nivån grundar sig bl.a. på ett väl fungerande samspel mellan forskning och industriproduktion. Näringsutskottets uppfattning var att den svenska försvarsindustrin - trots att det handlar om högteknologiska produkter med omfattande utvecklingskostnader - framstår som kostnadseffektiv, även i jämförelse med motsvarande produktion i de försvarsindustriella stormakterna. I yttrandet betonades vidare att utformningen av försvarets anpassnings- förmåga kommer att ställa förändrade krav på försvarsindustrins tekniska kompetens och industriella struktur. Det är viktigt, anfördes det, att Försvars maktens kompetens som kravställare och uppköpare av försvarsmateriel kan vidmakthållas. Materielanskaffningar och teknologisatsningar skall säker- ställa ett rationellt utnyttjande av anskaffade system under såväl fred som kris och krig. Det kunskapsmässiga innehållet - den s.k. kritiska massan - i svensk försvarsindustri måste värnas. En långsiktigt stabil politisk syn på försvarsindustrins förutsättningar i landet måste föreligga. Näringsutskottet välkomnade ett fördjupat europeiskt samarbete på försvarsindustriområdet. Med hänsyn till strävan att bibehålla en hög teknisk nivå inom kritiska områden och en fortsatt kostnadseffektiv materielförsörjning, framstod ett utökat internationellt samarbete som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad. Det är angeläget, fortsatte näringsutskottet, att svensk försvarsindustri får delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen på försvarsindustri- området. Ett organiserat samarbete kommer att ge försvarsmyndigheter och försvarsindustrier bättre möjligheter till samordning med andra deltagar- länder. Samarbetet borde också omfatta försvarsforskningen. Näringsutskott- ets uppfattning var att ett internationellt samarbete inom försvarsforskningen kring avancerade tekniska produkter är nödvändigt för att upprätthålla den tekniska kompetensen inom den svenska industrin och för att skapa möjligheter till kostnadseffektiva upphandlingar. Näringsutskottet ville också poängtera att det inte finns någon motsättning mellan å ena sidan den högteknologiska försvarsindustriella forskningen och produktionen och å andra sidan behovet av en ökad civil produktion i syfte att öka sysselsättning och skapa nya företag. Erfarenheten, ville utskottet meddela, är att de miljöer som en kvalitativt stark försvarsindustri erbjuder har varit en förutsättning för de civila produkternas kommersiella framgångar. I en studie från Ingenjörsvetenskapsakademien, som refererades i yttrandet, hade betonats att kompletterande civil verksamhet som är baserad på försvarsindustriell kompetens är en långsiktigt viktig väg till nyföretagande, vilken kan bredda den industriella basen. I yttrandet fanns tre avvikande meningar (m; fp; v). Företrädarna för Moderata samlingspartiet ville att en utredning skulle tillsättas med uppdrag att analysera de kort- och långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins överlevnad och utveckling. De kritiserade att teknologiområden som är väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel hade prioriterats bort av regeringen trots ett för försvarsindustrin strategiskt högt kunskapsinnehåll och internationell konkurrenskraft. Vikten av särskilda satsningar på materiel- området framhölls; neddragningarna av den militära ekonomiska ramen sades riskera den industriella kompetensen och försämra försvarets förmåga till anpassning. Företrädaren för Folkpartiet liberalerna ville också se en utredning med uppgift att analysera förutsättningarna för den svenska försvarsindustrins överlevnad. I denna avvikande mening underströks att ett fördjupat, organiserat europeiskt försvarsindustrisamarbete kommer att få stor betydelse framöver. Det underströks dock att ett svenskt deltagande i sådant samarbete måste bygga på en fortsatt restriktiv exportpolitik och på att motsvarande regler införs hos övriga deltagande länder. Även här efterlystes ytterligare satsningar från statens sida utöver den ram som regeringen hade föreslagit för materielområdet. Den avvikande meningen från företrädaren för Vänsterpartiet hade ett annorlunda innehåll; här efterlystes kraftfulla åtgärder för att ta fram en pla för avveckling av den svenska krigsmaterielexporten. I en sådan plan skulle finnas en konkret formulerad strategi för stöd till en omställning av krigsmaterielindustrin till civil produktion. Väsentliga inslag i en sådan strategi kunde vara att bilda särskilda omställningsfonder och att inrikta samhällets beställningar hos berörda företag mot civila områden. Invändningar riktades också mot den okritiska inställningen från regeringen sida beträffande ett europeiskt samarbete om försvarsmateriel. På denna punkt var bedömningen att konsekvenserna av ett sådant samarbete inte var förenliga med svenska intressen. Näringsutskottets ställningstagande Näringsutskottet vill hänvisa till den uppfattning som framfördes i det nyss återgivna yttrandet till försvarsutskottet. Den svenska försvarsindustrin är högteknologisk och forskningsintensiv, har ett stort försvars- och säkerhets- politiskt värde och ger spridningseffekter till civil produktion av stor betydelse. för bl.a. landets största exportindustrier. Det är därför angeläget effekterna på försvarsindustrin och försvarets långsiktiga förmåga att vidmakthålla en högteknologisk kompetens noggrannt analyseras, innan beslut fattas om inskränkningar i de framtida materielprojekten. Näringsutskottet ser med oro på de effekter som kan bli följden av felaktiga beslut inom området med direkt påverkan på sysselsättning och konsekvenser för underleverantörer och servicefunktioner. Det är enligt näringsutskottets mening av största vikt att principen om baskompetenser upprätthålls, att en långsiktig materiell inriktning vidmakthålls och att svens trovärdighet i förhållande till utlandet kan bevaras. Av propositionen framgår att regeringen genom en ändring i regleringsbrev för Försvarsmakten avseende budgetåret 1998 skall besluta om erforderliga begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som beställningsbemyndiganderam. Med anledning av den föreslagna förändringen av materielanskaffningen skall vidare Försvarets materielverk på regeringens uppdrag senast den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning avseende konsekvenserna för försvarsindustrin. Regeringen avser också att i budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam. Därutöver kommer en rad andra underlag att utarbetas framöver, dock utan att tidsgränser för avrapportering anges. Först skall - vilket näringsutskottet välkomnar - en analys göras av de kompetenser som erfordras inom landet. Detta skall göras i samband med kontrollstationen, vars tidpunkt dock inte är preciserad i propositionen. I avvaktan på resultatet av denna översyn, sägs det i propositionen, är det väsentligt att reduceringarna av Försvarsmaktens materielanskaffning inte ger långsiktiga konsekvenser för de kompetenser som finns inom landet. I ett annat uppdrag skall Försvarsmakten och Försvarets materielverk se över de baskompetenser och teknologisatsningar som prioriterades i första och andra etappen av 1996 års totalförsvarsbeslut. Av särskilt värde är, enligt näringsutskottets uppfattning, att uppdraget också omfattar en analys av tidigare ej prioriterade teknikområden, som kan vara nödvändiga att säkerställa inom landet. Vidare skall regeringen, vilket näringsutskottet ser positivt på, genom ett särskilt beslut ange att Försvarsmakten skall säkerställa den inhemska utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och ammunitions- områdena under innevarande och nästa budgetår. Samtidigt heter det i propositionen att den kompetensbevarande verksamheten skall finansieras genom reduceringar och senareläggningar inom materielanskaffningen år 1999. Sammantaget ger dessa uppdrag och aviserade beslut emellertid näringsutskottet anledning att föreslå att riksdagen under hösten 1998 ges en mer sammanhållen bild - än den information till riksdagen som planeras i propositionen - av de överväganden som regeringen gör beträffande försvarsindustrin. Enligt näringsutskottets uppfattning bör riksdagen på lämpligt sätt - förslagsvis i budgetpropositionen för år 1999 - på ett samlat sätt informerades om då tillgängliga resultat av regeringens olika uppdrag och om regeringens beslutade ändringar i regleringsbrev med avseende på försvarsindustrin. Näringsutskottets bedömning är att besluten under år 1998 kan få mer långsiktiga effekter på teknologisk kompetens och sysselsättning än vad som nu kan förutses; mot denna bakgrund bör riksdagen redan under hösten 1998 få ta del av de vidare överväganden som görs av Försvarsmakten och regeringen inför den aviserade kontrollstationen. Näringsutskottet vill också påminna om vikten av ett fördjupat, organiserat europeiskt samarbete på försvarsområdet, vilket kommer att få stor betydelse inom de närmaste åren. Följderna av den nuvarande strukturen är t.ex. att nationella leverantörer bedriver dyrbar forskning och utveckling av likartad tekniska system, att systemen tillverkas i alltför små serier och att stordrift fördelarna är otillräckliga. Det är angeläget att svensk försvarsindustri får delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen på försvarsområdet. Att svensk försvarsindustri som samarbetspartner visar kostnadseffektivitet med hög egen kompetens och med ett stöd från statsmakterna kommer enligt näringsutskottet att stärka dess position i den struktureringsprocess som framöver kommer att genomföras i Europa. Med det sagda avstyrker näringsutskottet de aktuella yrkandena i motionerna 1997/98:Fö12 (v) och 1997/98:Fö16 (mp). Vad som sägs i övriga här behandlade motioner ligger delvis i linje med vad näringsutskottet här har anfört. Stockholm den 5 maj 1998 På näringsutskottets vägnar Birgitta Johansson I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynol Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman (m).
Avvikande mening Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets ställningstagande bort ha följande lydelse: Näringsutskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna 1997/98:Fö12 (v) och 1997/98:Fö16 (mp) att regeringen borde ha kommit med förslag på reduceringar, senareläggningar och borttagande även av sådan försvarsmateriel som redan är beställd. I synnerhet vill näringsutskottet rikta uppmärksamhet mot att JAS-projektet fortskrider med oförminskad styrka trots det omfattande besparingsbehov som nu föreligger inom försvarsområdet. Näringsutskottets bedömning är att om omedelbara beslut inte fattas enligt vad som nu har anförts så kommer nödvändigt budgetärt handlingsutrymme inte att kunna skapas inför ett nytt försvarsbeslut år 1999. Kraftfulla åtgärder måste nu vidtas för att ta fram en plan för avveckling av den svenska krigsmaterielexporten. I en sådan plan skall finnas en konkret formulerad strategi för stöd till en omställning av krigsmaterielindustrin till civil produktion. Väsentliga inslag i en sådan strategi kan vara att bilda särskilda omställningsfonder och att inrikta samhällets beställningar hos berörda företag mot civila områden. Näringsutskottet vill betona vikten av att försvarsindustrin har tillgång till riskvilligt kapital för ifrågavarande ändamål, vilket bör ingå som en del av den strategi för omställning som näringsutskottet förordar. Näringsutskottet riktar också invändningar mot att det intas en okritisk in- ställning till ett europeiskt samarbete om försvarsmateriel. Det är olämpligt att Sverige engagerar sig i ett organiserat europeiskt försvarsindustri- samarbete. Näringsutskottet gör bedömningen att konsekvenserna av ett sådant samarbete inte är förenliga med svenska intressen. Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motionerna 1997/98:Fö12 (v) och 1997/98:Fö16 (mp) såvitt här är i fråga. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av näringsutskottet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 2 Utskottet 4 Försvarsmaktens ekonomi och planering 4 Regeringen 4 Totalförsvarsbeslutet 1996 4 Försvarsmaktens anmälan av obalansen 4 Budgetpropositionen om obalansen 4 Obalansen under hösten 1997 5 Försvarsmaktens förklaring till obalansen 5 Regeringens uppdrag till Försvarsmakten i december 1997 5 Nya uppgifter i Försvarsmaktens budgetunderlag i mars 1998 6 Utskottets överväganden 6 Orsakerna till obalansen och regeringens åtgärder 7 Regeringen 7 Perioden 1997 2001 7 Budgetåret 1998 8 Motionerna 9 Utskottets överväganden 11 Orsakerna till obalansen 11 Nytt försvarsbeslut? 11 Anslagsförordningen 12 Budgetåret 1998 13 Anpassning 14 Beredskap m.m. 14 Regeringen 14 Motionerna 15 Utskottets överväganden 16 Plikttjänstgöring 17 Regeringen 17 Utskottets överväganden 18 Materielanskaffning m.m. 18 Regeringen 18 Motionerna 19 Näringsutskottet 20 Försvarsutskottets överväganden 21 Hemvärns- och frivilligverksamhet 23 Regeringen 23 Motionen 23 Utskottets överväganden 24 Hemställan 24 Reservationer 25 1. Nytt försvarsbeslut (mom. 1) 25 2. Anslagsförordningen (mom. 2) 26 3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 26 4. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 27 5. Materielanskaffning (mom. 7) 28 6. Investeringsstopp (mom. 8) 28 7. Signal- och radarspaning (mom. 9) 29 8. Helikopterverksamheten (mom. 10) 30 9. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12) 30 Särskilda yttranden 31 1. Förmåner och lönebildning i Försvarsmakten (mom. 3) 31 2. Besparingar inom den internationella verksamheten 31 (mom. 4) 31 3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 32 4. Försvarsindustrin (mom. 11) 32 5. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12) 32 Näringsutskottets yttrande 34 Näringsutskottet 34 Propositionen 34 Motionerna 35 Vissa kompletterande uppgifter 37 Näringsutskottets ställningstagande 39 Avvikande mening 41 z