Försvarspolitik och totalförsvar
Betänkande 2023/24:FöU6
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 7 februari 2024
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Nej till motioner om försvarspolitik och totalförsvar (FöU6)
Riksdagen sa nej till cirka 70 förslag i motioner om försvarspolitik och totalförsvar från den allmänna motionstiden 2023. Motionerna handlade till exempel om det militära och civila försvaret, försvarsmaterielförsörjning och internationellt samarbete. Riksdagen anser bland annat att arbete redan pågår inom de områden som motionerna tar upp.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner från ledamöterna
- Motion 2023/24:103 av Victoria Tiblom (SD) Säkrat tillträde för sällskapsdjur till skyddsrum
- Motion 2023/24:1076 av Marcus Wennerström och Inga-Lill Sjöblom (båda S) Totalförsvar i en marknadiserad välfärd
- Motion 2023/24:1110 av Boriana Åberg m.fl. (M) Sydsvenskt försvar
- Motion 2023/24:1191 av Markus Wiechel (SD) Internationellt kris- och hälsosamarbete
- Motion 2023/24:1208 av Ann-Christine Frohm Utterstedt och Eric Westroth (båda SD) Nationella beredskapslager
- Motion 2023/24:1708 av Mattias Ottosson m.fl. (S) Försörjningsberedskap
- Motion 2023/24:191 av Magnus Jacobsson (KD) Ökat stöd till Ukraina
- Motion 2023/24:2025 av Peder Björk och Peter Hedberg (båda S) Nybyggnation av skyddsrum
- Motion 2023/24:2300 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Befolkningsskydd anpassat för nutida förhållanden
- Motion 2023/24:2303 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Ansvarsfördelning och krisberedskap
- Motion 2023/24:2450 av Emma Berginger m.fl. (MP) En förstärkning av det civila försvaret och krisberedskapen
- Motion 2023/24:2456 av Mikael Larsson m.fl. (C) Krisberedskap och utveckling av militärt och civilt försvar
- Motion 2023/24:2457 av Muharrem Demirok m.fl. (C) Livskraft och framtidstro i Sveriges landsbygder
- Motion 2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) Utrikes- och biståndspolitik
- Motion 2023/24:2521 av Markus Wiechel och Eric Palmqvist (båda SD) Beredskapslag
- Motion 2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) Försvar och samhällets krisberedskap
- Motion 2023/24:384 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) Totalförsvarsmotion
- Motion 2023/24:482 av Aron Emilsson m.fl. (SD) Säkerhetspolitik
- Motion 2023/24:778 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) Militärt försvar
- Motion 2023/24:779 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) Civilförsvar
- Motion 2023/24:999 av Kalle Olsson och Anna-Caren Sätherberg (båda S) Närmare samarbete för ett starkare Norden
Beredning, Genomförd
Justering: 2024-02-01
Trycklov: 2024-02-01
Betänkande 2023/24:FöU6
Alla beredningar i utskottet
Nej till motioner om försvarspolitik och totalförsvar (FöU6)
Försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 70 förslag i motioner om försvarspolitik och totalförsvar från den allmänna motionstiden 2023. Motionerna handlade till exempel om det militära och civila försvaret, försvarsmaterielförsörjning och internationellt samarbete. Försvarsutskottet anser bland annat att arbete redan pågår inom de områden som motionerna tar upp.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2024-02-07
Debatt om förslag 2023/24:FöU6
Webb-tv: Försvarspolitik och totalförsvar
Dokument från debatten
- Onsdag den 7 februari 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:67
- Onsdag den 7 februari 2024 (preliminär)Talarlista 2023/24:20240207
Protokoll från debatten
Anf. 7 Lars Wistedt (SD)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att för tids vinnande yrka bifall till utskottets förslag i betänkande FöU6. Sverigedemokraterna har dock även lämnat ett särskilt yttrande avseende intensivutbildning av värnpliktiga och vissa åtgärder för att värna om den svenska försvarsindustrin.
Jag kommer i mitt anförande att kommentera bland annat den del som handlar om intensivutbildning av värnpliktiga, och mina kollegor kommer sedan i sina respektive anföranden att prata om stödet till försvarsindustrin.
Vi debatterar i dag alltså FöU6, som i praktiken handlar om genomförandet av försvarsbeslutet 2020 med de tillägg som samtliga partier i riksdagen kom överens om i mars 2022. Samtidigt och parallellt pågår nu Försvarsberedningens arbete med att ta fram ett underlag för det kommande försvarsbeslutet, som ska börja gälla den 1 januari 2025. Den rapporten, med beredningens slutliga ställningstagande avseende grund- och krigsorganisation, ska lämnas den 26 april. Det är alltså då vi ska lägga grunden för tillväxt och utveckling av totalförsvaret. Dagens betänkande, FöU6, handlar alltså om slutförandet av det som tidigare har beslutats, och det är detta vi yrkar bifall till.
Herr talman! Det är många som sedan ett par år återkommande repeterat att det nu är allvar på riktigt och att det nu är bråttom. Men det har inte hänt så mycket i praktiken. Ord har egentligen först sedan regeringsskiftet 2022 börjat följas av kraftfull handling, och det ska nu bli mer av den varan.
Men det gäller inte bara att göra saker rätt utan också att göra rätt saker, på rätt sätt och i rätt tid. En av dessa saker är att ge tydliga signaler till Ryssland om att Sverige kan, vill och kommer att försvara sig. Det visar vi Moskva genom en kraftig ökning av försvarsanslagen, där operativ effekt går före symbolpolitik och prat.
Herr talman! Sverigedemokraterna driver frågan om intensivutbildning av värnpliktiga, där fler kullar under kortare tid utbildas i grundläggande soldatkunskaper och strid så att de kan utgöra ett effektivt lokalförsvar samt en snabbt tillgänglig personalreserv för fältarmén och de mekaniserade förbanden. När ny materiel efter hand tillförs kan dessa årskullar sedan kallas in för extra utbildning. På så sätt ökar vi tillgången på lokalförsvarsförband, och på något längre sikt kan vi även personalförsörja fältarméns utvidgning och ersättningsbehov.
Det borde därför med stöd av frivilligtjänstgörande reservofficerare samt instruktörer från hemvärnet, Försvarsutbildarna, Frivilliga Radioorganisationen, Bilkåren och alla de andra frivilligorganisationerna vara fullt möjligt att på befintliga förband till exempel utbilda tre årskullar lokalförsvarsvärnpliktiga på ungefär två år. Det utmärkta resultatet av utbildningen av ukrainska soldater och förband, bland annat i Storbritannien - det vi kallar Interflex - samt här hemma i Sverige, har visat att detta är fullt möjligt, bara man vill. Det kommer absolut att kosta pengar, arbete, svett och kanske även tårar, men det kommer också att kräva nytänkande, flexibilitet och inte minst förmånliga tjänstgöringsvillkor.
Försvarspolitik och totalförsvar
Osäkra tider kräver handlingskraft och tydlighet. Nu är det dags att sluta prata och börja öva och utbilda i stället.
Detta, herr talman, leder mig in på det jag ska prata om härnäst, nämligen nästa steg, efter FöU6. Det är väldigt frestande att som politiker börja leka med någon form av militärt Lego genom att sätta ihop militära byggklossar och tro att man bygger en effektiv försvarsmakt - eller, ännu värre, att utnyttja förstärkandet av Försvarsmakten för regionalpolitiskt röstfiske.
Vi sverigedemokrater anser att politiken bör peka ut övergripande prioriteringar och inriktningar och sedan låta dem som är proffs få mesta möjliga handlingsfrihet att utforma krigs- och fredsorganisationen. Sedan kan det komma att behöva göras principiella bedömningar, och först då bör vi politiker gå in och börja röra om i grytan. Vi har mellan 1995 och 2020 sett hur det har gått när politiken har lagt sig i och börjat detaljstyra försvaret. Låt oss inte göra om de misstagen!
Herr talman! Inför kommande försvarsbeslut står Sverige inför en helt ny situation. Vi är inte längre ensamma, utan vi är en del av en försvarsallians där Sveriges försvar börjar med att stödja Ukraina i dess frihetskamp samt solidariskt försvara våra allierade längs deras gränser och på deras territorium. Samtidigt måste vi inom våra egna gränser och inom angränsande sjö- och luftområden kunna skydda allierade styrkors uppmarsch och våra grannländers liksom våra egna försörjningslinjer.
Detta innebär att vi inte kan använda gamla måttstockar och grunder för hur försvarsbeslut har utformats historiskt, utan nu måste vi tänka ur ett nytt perspektiv, det vill säga ett alliansperspektiv. Det som komplicerar situationen är att vi även måste väga in tidsfaktorn. Hur mycket tid har vi, och hur utnyttjar vi den tiden på bästa sätt? Problemen kan inte längre skjutas på framtiden utan måste hanteras direkt, här och nu.
Herr talman! Under förra året var Försvarsberedningen i sina båda rapporter Allvarstid respektive Kraftsamling mycket tydlig med att det brådskar och att vi i planeringen måste utgå från den farligaste men inte nödvändigtvis den troligaste händelseutvecklingen.
Sverigedemokraterna anser att den farligaste händelseutvecklingen är att kriget i Ukraina i närtid på något sätt upphör och att Ryssland då inte har förlorat. Detta skulle i sin tur innebära att Ryssland kan fortsätta att rusta i nuvarande takt. Man avsätter drygt 40 procent av statsbudgeten för att bekosta krigsansträngning och upprustning, det vill säga en total mobilisering av det ryska krigsmaskineriet. Samtidigt håller vi i väst på och dribblar med runt 2 procent av bnp.
Denna matematik innebär att Ryssland inom fyra till sju år från ett krigsslut i Ukraina - eller kanske inom ännu kortare tid - kan nå en punkt där de utifrån rysk logik bedömer att ett anfall mot väst skulle kunna lyckas, om än med ett stort mått av chanstagning. Givet vad vi har sett under de senaste femton åren är chanstagning inte främmande för den ryska statsledningen. Detta antagande måste utgöra grunden för vår planering och våra förberedelser.
Kan vi då förutse händelseutvecklingen de närmaste fem till tio åren? Svaret på den frågan är förvisso nej - det kan vi inte, för vi har inga kristallkulor. Men vi måste våga fastställa en gemensam planeringsgrund så att hela totalförsvaret arbetar under samma förutsättningar och därmed kan gå i takt mot samma mål.
Herr talman! Först under 2025 kommer vi att få ta del av alliansens förmågemål, och vår integrering i den gemensamma försvarsplaneringen kan då på allvar börja ta form. Vilka är då slutsatserna utifrån detta resonemang?
För det första: Vi måste maximera insatsberedskapen och krigsdugligheten för våra befintliga förband - återigen, här och nu.
För det andra: Vi måste utgå från att vi i värsta fall kan behöva försvara alliansen - men även försvaras av alliansen - före 2030.
För det tredje: I den kommande utformningen av totalförsvaret måste vi ta hänsyn till vår nya roll i alliansens försvarsplanering. Detta gör att vi i det kommande försvarsbeslutet 2025 måste ha flexibilitet och beredskap att anpassa den nya krigs- och grundorganisationen efter hand som den rollen klarnar. Vi får alltså inte bygga oss fast i traditionellt tänk och traditionella handlingsmönster.
(Applåder)
Anf. 8 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Att beskriva det som har skett i svensk försvarsmakt under de gångna åren kräver ändå att man försöker vara korrekt. År 2015 fattade vi ett försvarsbeslut som gav oss en helt ny inriktning. Vi gick ifrån internationella insatser till nationellt försvar. Därefter genomfördes också ett återaktiverande av värnplikten.
År 2020 fattade vi ytterligare ett försvarsbeslut, som innebar att vi fortsatte att bygga på den förmågeökning som hade genomförts sedan 2015. Budgeten ökade med ungefär 100 procent mellan 2014 och 2025. Om man läser de olika dokument som kommit från bland annat Försvarsmakten ser vi att detta också har kombinerats med militär förmågeökning.
De 27 miljarder som tillförs i den senaste budgeten bygger på tidigare budgetar och tidigare överenskommelser. Det som tillförs är i praktiken 700 miljoner kronor, och det är inte särskilt mycket i det här sammanhanget.
Jag kan också notera att det finns det en politisk enighet här. Varför då beskriva det som att ingenting har skett förrän det senaste året? Det är också att underkänna de olika försvarsöverenskommelser som har gjorts under åtta års tid. Det tycker jag inte är ett bra sätt att beskriva det som varit.
Jag tycker att det har varit bra att vi har kunnat stödja oss på en bred enighet i riksdagen. Jag ser också att vi har åstadkommit avsevärda förändringar i positiv riktning. Sedan är det en annan sak att det behöver göras mycket mer. Men det är viktigt med en korrekt verklighetsbeskrivning med hela den omläggning och all den leverans som har skett i Försvarsmakten. Det är väldigt rimligt att man förhåller sig till detta när man beskriver läget.
(Applåder)
Anf. 9 Lars Wistedt (SD)
Herr talman! Jag betvivlar inte att det som vi talar om har beskrivits i ord och beslutats. Det som däremot har hänt är att det inte fullt ut har finansierats. När vi talar om dokument kan vi nämna att det bland annat finns olika utredningar, till exempel SOU 2018:7, där det tydligt framgår att ekonomin för försvaret inte har medgett något utrymme för vidmakthållande av materiel i tillräcklig omfattning.
I rapporten Värnkraft från 2019 påtalar man påtagliga brister avseende just vidmakthållandet, till exempel när det gäller reservdelar, ammunition och övningar.
Anf. 10 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Det stora problemet när det gäller leveranserna till Försvarsmakten har varit att den uppbyggnad av brigader som är planerad har försvårats genom att vi har levererat stora mängder materiel till Ukraina. Det är omfattande materielleveranser till Ukraina som har gjorts, och det påverkar naturligtvis den situation som vi nu har att ta ställning till.
Men det råder inget tvivel om att det till Försvarsmakten har levererats stora mängder även av reservdelar, ny materiel och ammunition och också själva basplattan i Försvarsmakten. Sedan kan vi vara överens om att detta inte är tillräckligt, men man ska inte förminska och förneka att det har skett. Leveranserna till Ukraina har också skett. Jag kan också notera att riksdagen har varit helt överens om detta.
Detta leder till att vi har en stor utmaning i den försvarsberedning vi båda ingår i när det gäller att på något vis kompensera för detta. Det finns ju till viss del planer för hur det här ska gå till, och det har delvis också gjorts beställningar. Men det finns också en osäkerhet om hur leveranserna kommer att ske, hur ekonomin kommer att påverkas och hur tidsintervallerna kommer att se ut.
Sedan kommer vi säkerligen aldrig till ett läge som överensstämmer exakt med det vi nu tror är det slutliga priset för materielsystemet och den slutliga leveransen. Vi kommer förmodligen aldrig till en punkt då vi uppnår detta. Det tror jag att Lars Wistedt väl känner till efter alla år i Försvarsmakten.
Det gäller också för politiken att ge en så realistisk bild av detta som möjligt. Vi kommer att få kämpa med ekonomiska utmaningar under de kommande åren, precis som vi har gjort under de år som har gått. Men säg inte att det inte har skett saker! Det har skett en grundläggande omläggning av svensk försvarsmakt i mycket positiv riktning, vilket också har resulterat i högre förmåga. Men det är inte detsamma som att utmaningarna har upphört.
(Applåder)
Anf. 11 Lars Wistedt (SD)
Herr talman! Jag kan konstatera att vi i den delen är överens om att mycket återstår och att mycket behöver göras. Ett stort arbete ligger framför oss i Försvarsberedningen.
Men jag vill återigen understryka att när det gäller genomförandet av tidigare beslut har de offentliga utredningarna pekat på tydliga brister i finansieringen av det som kan genomföras. Ledning, kontroll och uppföljning har inte varit till fyllest, och det har gällt både civilförsvaret och en del av det militära försvaret.
Men det finns mycket att göra, och jag är helt överens med Peter Hultqvist om det som gäller prisbilden. Vi kan till exempel se att priset på en artillerigranat har ökat med 400 procent. Det innebär att även om vi lägger mycket mer pengar blir det inte nödvändigtvis fler granater. Även detta är någonting som vi måste ta hänsyn till i Försvarsberedningens fortsatta arbete.
På samma sätt kostar det väldigt mycket att organisera nya förband. Man har till exempel talat om att skapa ett par nya organisationsenheter, ett par nya brigader. Då ska man komma ihåg att kostnaden för att etablera en ny organisationsenhet ligger på mellan 1 ½ och 2 miljarder kronor, och då är det en fredstida organisationsenhet vi talar om. Till detta kommer sedan krigsförband, där materiel ska köpas in med långa leveranstider och höga priser, och precis som Peter Hultqvist säger är det ökande priser.
Enligt en uträkning från 2017 skulle en mekaniserad brigad i billigaste fall kosta 600 miljoner, och med högsta beredskap, som är det vi vill ha, ungefär 3 miljarder. Detta var alltså för ungefär sju åtta år sedan.
Vi kommer dessutom att behöva köpa in 60 till 70 nya stridsvagnar, och leveranstiden på all sådan materiel är väldigt lång. Det kommer alltså att bli svårt att i närtid upprätta nya brigader. Det är ju en av anledningarna till att vi pratar om intensivutbildning av lokalförsvarsvärnpliktiga. Detta nämner jag som en liten parentes.
(Applåder)
Anf. 12 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Vi befinner oss i en i svensk historia unik situation om man ser till vad som skett sedan andra världskriget. Vi har en stor instabilitet i vårt närområde. Vi har kriget i Ukraina som, om Ryssland är framgångsrikt, kan leda till att Georgien och Moldavien kommer under akut hot. Vi ser det som sker vid finska gränsen med flyktingar som i en hybridattack försöker störa det finska samhället på olika sätt, och vi har sett det tidigare i Baltikum och i Polen.
Baltikum, Finland, Finska viken, Östersjön och i förlängningen Sverige är också områden som vi måste se som under stor spänning och under risk för en hotbild i den händelse Ryssland är framgångsrikt i Ukraina. Vi har alltså ett helt annat och fundamentalt annorlunda säkerhetsläge än tidigare.
Vi måste alltså vara framgångsrika i Ukraina. Ryssland säger att man är i krig med det kollektiva väst. Det innebär också att vi måste fortsätta med våra materielleveranser, vårt utbildningsstöd och vårt civila stöd till Ukraina.
En del i detta är också att vi måste bygga en stark försvarsmakt - ett starkt totalförsvar både på den militära sidan och på den civila sidan. När det gäller den militära sidan handlar det, precis som på den civila sidan, om en stegvis ökad förmåga. Det handlar om materiel, om krigsplaceringar och om grundläggande återkommande övningsverksamhet.
Det handlar om hela samhällets mobiliseringskraft. Det är det som totalförsvaret handlar om. Den civila delen i ett sådant sammanhang handlar om hur vi klarar byggnader, infrastruktur, transporter, cybersäkerhet, reparationer, produktion, lager, skydd av civila och flyktingströmmar. Den militära delen handlar om hur vi på olika sätt kan försvara Sverige nationellt men också som en del av Nato.
Vårt operationsområde sträcker sig från Arktis i norr till norska västkusten, den svenska västkusten, infarten till Östersjön, Östersjön, Bottenviken, Finska viken, de baltiska länderna, Polen och Tysklands gränser mot Östersjön. Det handlar också om hur vi tillsammans med de andra klarar detta och hur vi dimensionerar våra försvarsmakter så att de kan ge maximalt stöd till varandra i ett skarpt läge.
Jag tror att man måste ha denna operativa helhet klar för sig när man bedömer hur vi ska bygga det svenska försvaret. Vi har alltså ett gemensamt operationsområde, och det ska sedan understödjas av Nato på olika sätt. Det är detta vår militära planering måste utgå ifrån. Det är också det man nu arbetar med i många stycken, men vi kan inte göra det fullt ut förrän vi är medlemmar.
När det gäller hur en militär organisation ska organiseras kan vi som politiker inte utgå från principen att det är något som helt ska överlåtas till Försvarsmakten. Politiskt måste vi orka ha en ståndpunkt, en synpunkt och en riktlinje.
Hade vi exempelvis inte haft en riktlinje när vi lade om Försvarsmakten från internationella insatser till nationellt försvar och orkat ta konsekvenserna - det vill säga att man då måste bygga detta från grunden med arméförband, flygförband inriktade på svenska förhållanden och en marin som ska vara kontrollerande och kunna värna de öppna sjövägarna - hade det liksom inte hänt. Sveriges riksdag är det högsta beslutande organet. Vi kan inte ha en politisk dimension som abdikerar i dessa sammanhang. Jag vill bara säga det, med anledning av det tidigare anförandet.
När ÖB i militära råd föreslår två brigader ska vi därför ha följande klart för oss: Om man ska sätta in en brigad, exempelvis i Finland, ska den omsättas rätt snabbt. Då har man alltså ytterligare 1 miljard att omsätta med. Alla som kan någonting om detta vet att det kan gå rätt så fort och att det inte är höjdpunkten i uthållighet. Finland, Sverige och Norge kommer att få ett gemensamt ansvar i Nordkalotten, och det kommer att finnas behov av mer än två brigader.
Jag tror att Försvarsberedningen och även riksdagen måste fundera på hur vi gör förstärkningar på ett sådant sätt att vi så att säga har mer än detta att förfoga över år 2030. Jag tycker att det är en grundläggande uppgift för oss, och man kan inte bara säga att man hänvisar det till Försvarsmakten. Det är ytterst en politisk fråga. Försvaret av Sverige är i grunden en politisk fråga.
Jag måste också säga att vi för vår del vill öka antalet värnpliktiga - minst 10 000 handlar det om. Även detta är någonting man måste orka ha en tydlig ståndpunkt om från ett politiskt parti; man kan inte bara abdikera och säga att Försvarsmakten får sköta det.
Nya organisationsenheter kan ligga olika i kostnadsnivå; det beror alldeles på hur man väljer att organisera dem. Det finns naturligtvis de som har en standardberäkning gällande vad det kostar, men det går att göra på lite olika sätt. Jag ska inte gå in i detaljerna i detta, men när vi föreslår Kiruna som ny organisationsenhet bygger det på Malmbanans väsentliga betydelse. Det bygger på värdlandsstödets väsentliga betydelse, det bygger på gruvan och LKAB och det bygger på Esrange. Det bygger också på de avtal vi har mellan Finland, Norge och Sverige om att värna Nordkalotten tillsammans.
Vi ser det som nödvändigt med ytterligare förbandstillväxt i området. Här måste vi liksom positionera oss utifrån alla de fakta som finns. Vem ska exempelvis sköta förhandslagringen när det gäller värdlandsstödet? Det är klart att det kommer att kräva en del resurser. Det är klart att Nato kommer att gå in i det, men det kommer också att kräva mer av oss.
Något annat jag skulle vilja lyfta är att det faktiskt går att som riksdag ha uppfattningen att luftvärnet bör vidgas i vårt land. Vi bör ha långräckviddig förmåga. Vi måste dra slutsatser av drönarverksamheten i Ukraina.
När vi talar om Norge, Sverige och Finland vill jag också markera att det vi bör bygga i Nordkalottenområdet är en i praktiken gemensam armé mellan Norge, Sverige och Finland. Det är det som måste vara utfallet, och det kommer att kräva samordning av olika slag. Även förbandens krigsduglighet - att vi verkligen ser att vi har en ökning av den - blir i slutändan en politisk fråga.
När det gäller flyg anges i det förra försvarsbeslutet både att vi ska ha fler robotar och ökad ammunitionstillgång och att vi ska ha ökad spridning på flygbaser. Det anges som en politisk målsättning. Var det fel att göra så? Absolut inte. Samtidigt är ambitionen om mer spridning, det vill säga att man ska kunna använda sig av olika flygbaser och vägbaser, någonting som ligger kvar.
När det gäller ammunitionstillgången tycker jag att det är viktigt att man som politiker kan markera att det är viktigt att prioritera. Vi bör också börja titta på nästa generations stridsflyg efter Gripen E, eftersom det är väldigt långa processer. Här har man ju börjat ett arbete tillsammans med andra länder, men det har inte gått alls på det sätt eller i den takt som det bör.
Vi måste också kunna ha en uppfattning om marinens utveckling. Det bör inledas en analys när det gäller ytterligare en ubåt. Varför det? Jo, ubåtarna är ett vapensystem som är mycket effektivt och avskräckande för en fiende. Det är också mycket centralt när det gäller underrättelseinhämtning. Det går faktiskt att ha en politisk uppfattning även om detta.
När det gäller Ukraina är den stora utmaningen ammunition i olika varianter. Det som har gjorts hittills räcker inte. EU tog ett initiativ där även Sverige finns med och där man säger att det är 1 miljon artillerigranater som ska levereras till Ukraina. Hittills har man kommit upp till 520 000, och fortsättningen är så att säga osäker i sammanhanget. Vi ser att Ukraina i stort sett dagligen i en eller annan form signalerar behovet av mer ammunition. Vad vi behöver är tydliga statliga garantier.
Det handlar om krediter för produktion och om långa kontrakt, och det handlar om att staten måste kunna investera direkt i produktionslinjen i befintlig industri. Men det måste också öppna upp för produktion för våra egna behov. Vi behöver en samlad idé och en samlad plan för hur vi ersätter det vi har skänkt till Ukraina.
När det gäller de väsentliga säkerhetsintressena är det i högsta grad en politisk fråga. Detta är kärnan i de svenska vapensystemen och i svensk produktion. Riksdagen har beslutat om stridsflyg, undervatten, krypto och sensorer. Vi bör också besluta om tillgången till ammunition, det vill säga att det ingår i paketet av väsentliga säkerhetsintressen. Det är viktigt att det är riksdagen som uttalar detta, och det är viktigt att riksdagen därmed får en återkoppling på vad som händer på detta område. Det är i så fall ett rent politiskt initiativ som är väldigt viktigt, och det tycker jag att vi ska ha kurage nog att markera.
Vi måste också inse att försvarsindustrin är en sektor som är i ständig förändring och där mycket händer. Det kan handla om förändringar i företagsledningar, det kan handla om ägarstruktur och det kan handla om inriktning av verksamheten. Det kan handla om internationella samarbetskonstellationer som riskerar att leda till förändringar i inriktning och ägande.
Är det så att detta påverkar de svenska väsentliga säkerhetsintressena - som under många, många årtionden har finansierats genom att staten har gjort beställningar - och att det riskerar att förändras på ett sådant sätt att vi inte har det under svensk kontroll måste det också finnas en beredskap från den statliga sidan för att ha ett ägarengagemang inom försvarsindustrin. Det handlar om att kunna garantera den svenska nationella profilen på de säkerhetsintressen vi har beslutat om.
Det är också så att detta handlar om arbetstillfällen. Det handlar om forskningsresultat och om långsiktig kompetens. Vi kan inte ha en smygande process som är icke kontrollerbar och där produktion och kunskap flyttar utomlands, till någonting som vi inte kontrollerar.
Socialdemokraterna står bakom partiets alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 8, som handlar om just de nationella säkerhetsintressena. Det handlar om Försvarsmaktens tillgång till ammunition och om beredskap för ett direkt statligt ägarengagemang i försvarsindustrin.
(Applåder)
Anf. 13 Alexandra Anstrell (M)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Jag måste ändå uppehålla mig kring tanken på Kiruna. Jag förstår tanken med ett regemente eller liknande där, men i verkligheten, herr talman, finns det stora problem just i Kiruna.
Redan i dag finns där 1 000 lediga jobb men inga bostäder. Med tanke på rennäringen som omöjliggör försök att bygga någonting som tar stor plats där uppe, hur tänker ledamoten att det här ska lösas i verkligheten?
Anf. 14 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag får tacka ledamoten Anstrell för den viktiga frågan.
Jag skulle föreslå regeringen att ta kontakt med kommunledningen och kommunstyrelsens ordförande Mats Taaveniku i Kiruna och sätta sig ned och säga att på grund av de sakskäl som föreligger med Malmbanan, Esrange, värdlandsstödet och Kirunas strategiska roll i förhållande till Finland och Norge när det gäller försvaret av Nordkalotten och aktiviteten som är nödvändig vid gränsen har vi faktiskt som ambition att planera ett regemente här och en långsiktig förbandstillväxt. Hur ska vi tillsammans fixa det här tillsammans för att kunna ordna alla faciliteter kring Kiruna?
Jag tror att det är de väldigt tunga och viktiga militärstrategiska skälen som måste avgöra vilken ambition man har. Men sedan kan man naturligtvis som politiker börja med listan över hinder och så komma fram till att någonting är omöjligt.
Jag tror att man både kan titta på hur man löser personalförsörjningen långsiktigt i ett särskilt område genom särdiskussioner inom Försvarsmakten och dess ledning, och jag tror att man kan lösa väldigt mycket ihop med Kiruna kommun.
Efter många år i politiken och framför allt med många års regionalpolitiskt engagemang kan jag konstatera att det oftast finns ett borgerligt motstånd och framför allt ett högermotstånd mot sådant som handlar om utlokalisering i olika sammanhang, med just de här argumenten i bostadsfrågan: Hur ska man få folk att flytta dit? Går det att leva där? Är det intressant? Är det attraktivt?
Dessa frågor kommer alltid upp, så jag är inte förvånad över ledamoten Anstrells fråga i det här sammanhanget.
Men det krävs också någonting som heter vilja, och det krävs någonting som heter hänsyn till realiteterna. I det här fallet handlar det om de militärstrategiska realiteterna. Vi har också tidigare haft regemente i Kiruna, så det är liksom ingen nyhet. Men det är en strategisk utpost där det av militära skäl är väl motiverat att göra detta.
(Applåder)
Anf. 15 Alexandra Anstrell (M)
Herr talman! Kommunstyrelsens ordförande i Kiruna, som ledamoten nämner, lyfter ju själv problematiken som man har där uppe. Det handlar inte om att det inte skulle vara attraktivt att bo i Kiruna, som ledamoten försöker lyfta fram, utan det handlar om att det faktiskt inte går att bygga med tanke på rennäringen.
Det finns 1 000 lediga jobb men inga bostäder. Det finns i dag inga bostäder till dem som jobbar på LKAB, Esrange och liknande. De måste flygas in och bo tillfälligt i baracker. Ishotellet har inga bostäder till sin personal. Det är ett problem.
Då tänker jag: Är det inte bättre att lägga pengarna på människor i försvaret än på dyra byggnader som skulle ta minst tio år att få på plats?
Anf. 16 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag råkar ha samtalat med kommunstyrelsens ordförande i Kiruna om detta vid ett antal tillfällen, och det är inte så att han tycker att det finns några tveksamheter kring möjligheterna att göra sådant här om viljan finns och politiken på centralt håll anser att det är nödvändigt. Då är Kiruna kommun naturligtvis beredd att ställa upp fullt ut på det här. Att använda kommunstyrelsens ordförande i Kiruna som ett argument mot en etablering tycker jag därför är grundläggande felaktigt.
Dessutom har vi ju i Kiruna redan en hel del militära installationer. Vi har en stor anläggning utanför Kiruna som i dag används för värnpliktsutbildning och för att ta emot internationella förband. Det finns alltså en etablerad militär infrastruktur i området.
Vi ska inte skapa en lista med enbart hinder, utan man måste också se möjligheterna och även orka med att inse att det är det militärstrategiska perspektivet som är så här viktigt. Jag har själv varit i ett område som man pekar ut som ett möjligt framtida regementsområde. Att ordna en förbandstillväxt i den här miljön, just i det här området, är något som skulle stärka försvaret i Nordkalotten på ett tydligt och väsentligt sätt.
(Applåder)
Anf. 17 Lars Wistedt (SD)
Herr talman! Jag skulle bara kort vilja kommentera det förra replikskiftet där vi pratade lite ekonomi.
När det gäller försvaret och pengar pratar man kanske inte så mycket kronor och ören när det handlar om tillväxt, utan man pratar om procent av bnp. Vi kan konstatera att 2014 låg det ungefär på 1,2 procent av bnp, 2015 på 1,1 procent av bnp och 2019 på 1,2 procent av bnp. Där var det alltså inte någon våldsam tillväxt. År 2024 kommer det att ligga på 1,8 procent av bnp enligt den svenska anslagsmodellen, och det är ju lite intressant.
Jag skulle också vilja kommentera det Peter Hultqvist säger om att vi abdikerar. Det kallas inte för att abdikera, utan det kallas för målstyrning. Om Peter Hultqvist hade lyssnat lite noggrannare hade han hört att vi talade om att i görligaste mån och i största möjliga utsträckning tillåta Försvarsmakten att ha synpunkter. Det är trots allt de som är proffs, inte vi politiker.
Jag vill därför ställa frågan till Peter Hultqvist, som uppenbarligen också har hört ÖB:s råd: Vad är det som är fel i dem? Vad är det som politiken vet bättre än ÖB när det gäller de militära förbandens utformning?
Anf. 18 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Man kan ju försöka sig på konststycket att beskriva verkligheten på det sätt som passar en själv bäst. Men oavsett hur nu man försöker är det så att en 100-procentig ökning av försvarsutgifterna mellan 2014 och 2025 är ett faktum.
Jag sa också mycket tidigt att när det gäller den militära delen så kommer vi inte att komma upp i 2 procent förrän 2027-2028. På den tiden pratade de andra partierna om 2025. När det gäller den militära delen ligger den bedömning som vi gjorde från början fast, och det är det man nu pratar om i offentligheten från regeringens sida.
Om man sedan lägger ihop det här med en del andra saker kan man naturligtvis få upp siffrorna. Men jag vill också påminna om att vi har varit överens brett i riksdagen om alla de här besluten, så det är egentligen inget nytt som har hänt mer än att man har tillfört 700 miljoner, vilket är en marginalsumma i sammanhanget.
Jag har en del erfarenhet av just målstyrning, och det kan bli så att politiken blir så allmän och rör sig i så lufttunna skikt när det gäller att formulera mål och inriktningar att man i praktiken abdikerar från det direkta politiska inflytandet. Balansen mellan den så kallade målstyrningen och det som ibland kallas för detaljstyrning är därför väldigt viktig att ha om man som politiker har tänkt sig att vara med och bestämma i någon mening. Politik handlar nämligen i slutändan om makt.
Jag överprövar inte det militära rådet, utan jag konstaterar bara att ÖB själv gång efter annan understryker just ordet "råd". Men är det så att vi politiker inte kan ha någon synpunkt på det här kan vi ju lägga ned Försvarsberedningen. Då behöver vi inte ha den här debatten. Då kan vi liksom stänga igen butiken, för de sköter ju det här!
Jag tycker faktiskt att politiken ska orka ha en uppfattning och också tro att man kan bidra med någonting. Det är så samspelet ser ut mellan Försvarsmakten och politiken.
(Applåder)
Anf. 19 Lars Wistedt (SD)
Herr talman! När vi pratar om syrefattiga rum och Försvarsberedningen har jag nog full förståelse för det, för är det någonting som vi har efterlyst från Sverigedemokraternas sida är det att vara tydliga bland annat när det handlar om tidsförhållanden. Där har vi sagt att vi måste vara tydliga när det gäller till exempel vilket utgångsläge vi har och vilket målläge vi ska ha. Vi måste ju vara eniga om det här. Där har inte minst Peter Hultqvist varit väldigt tydlig med att säga att det här inte går att förutsäga och då inte haft en tydlig uppfattning i frågan, något som jag tycker är lite konstigt när man pratar om målstyrning och detaljstyrning.
Motsatsen, när vi har pratat mål- och detaljstyrning, har ju varit att man har gått in under en lång period, från 1995 och framåt, och i väldigt hög grad detaljstyrt och inte lyssnat på professionen. Där tycker vi nu att det behövs en tydlig skillnad.
När det gäller att våga ha en uppfattning är det faktiskt Försvarsberedningens uppgift att ha den uppfattningen, och det är det som vi nu håller på att arbeta med och som vi ska redovisa den 26 april. Jag ser verkligen fram emot att Peter Hultqvist kommer att vara väldigt tydlig med vad vi i Försvarsberedningen ska komma fram till och vilka målsättningar och vilka utgångslägen vi ska ha för den kommande planeringen.
Anf. 20 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tror inte att Wistedt behöver se fram emot eventuell tydlighet från min sida, för jag har redan varit tydlig i Försvarsberedningen på avsnitt efter avsnitt. Det tror jag att man känner till. Långt innan Försvarsberedningen inledde sitt arbete har vi också publicerat inriktningar som vi tycker är viktiga.
Vår förmåga att prestera uppfattningar behöver du alltså inte tvivla på. Den bygger mycket på det samarbete som vi hade med Försvarsmakten under våra år i regeringsställning. Den regering som avgick 2014 låg i stor utsträckning i konfrontation med Försvarsmakten. Man ifrågasatte varandra, och det fanns ett misstroende. Till skillnad från den regeringen lyckades vi bygga ett samarbete på förtroende, där man kunde utbyta åsikter och vrida och vända på saker. Därmed kunde man komma fram till gemensamma ståndpunkter. Det kunde också underlätta i ett eventuellt genomförande.
För min del handlar det om att hitta den där balansen. Den politiskt teoretiska diskussionen om att det nu är målstyrning som gäller menar jag egentligen är en diskussion vid sidan av som mest tyder på att man inte är van vid att hantera det politiska ledarskapet. Det behövs en kombination av mål och synpunkter på detaljer. Annars abdikerar man i praktiken tyvärr från det politiska inflytandet.
Om vi inte upprätthåller vår ambition att även kunna ha synpunkter på det som står i militära rådet vet jag inte om vi tar den politiska uppgiften ordentligt på allvar. Det är så mycket problem kring alla dessa saker - det gäller tid, ekonomi och vad som är rätt - att man måste göra ett jobb gemensamt. Och ytterst är det regeringen som får stå till svars. Om man inte lyckas med dessa saker kommer Riksrevisionen, och det blir diskussioner i riksdagen. Vi måste alltså ha ett läge där vi också orkar ha synpunkter på en hel del detaljer i dessa sammanhang.
(Applåder)
Anf. 21 Lars Püss (M)
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. Det har om bara några få dagar gått två år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, och kriget fortsätter med stort lidande för det ukrainska folket. Förlusterna är enorma med hundratusentals skadade och dödade på båda sidor.
Ryssland har brutit i stort sett alla internationella överenskommelser och avtal och har inte ens dragit sig för att attackera civila mål, till exempel sjukhus. Den ryska regimen verkar inte dra sig för något när det gäller att underkuva Ukraina. Därför är det viktigt inte bara att Ukraina segrar i detta krig utan också att Ryssland förlorar.
Om den ryska regimen känner att den går segrande ur en framtida vapenvila kommer den ryska björnen att vila endast ett litet tag och därefter ge sig på nästa land. Det får givetvis inte ske. Därför måste vi fortsätta att stå bakom Ukraina och dessutom fortsatt arbeta med att få resten av världen att samla sig runt stödet för ett fritt Ukraina.
Herr talman! Regeringen lanserade 2023 ett initiativ för att höja förmågan och takten för innovation inom försvarsindustrin. Försvarsinnovationsinitiativet ska genom ökad och fördjupad samverkan inom och mellan näringsliv och myndigheter i flera olika sektorer skapa mervärden. Syftet är att stärka Sveriges försvars- och säkerhetsförmåga samt att öka konkurrenskraften i försvarsindustrin.
Nu arbetar man med att identifiera vilka förutsättningar och verktyg som behöver utvecklas för att ytterligare stärka försvarsindustrin i Sverige genom att höja innovationsförmågan. Exempel på frågor som lyfts upp är upphandling, Nato, samverkansfaktorer, testbäddar och EU:s finansieringsinstrument - för att vi sedan ska kunna ta konkreta politiska beslut. En logisk fortsättning på detta är nu att arbeta med att ta fram en försvarsindustristrategi för hur vi tillsammans med industrin ska arbeta för att stärka Sveriges försvarsförmåga.
När det gäller väsentliga säkerhetsintressen - alltså det som i dag inkluderar stridsflyg, undervattensteknologi samt krypto och sensorer - är det uppenbart att detta måste utvidgas, inte minst med anledning av vad vi ser från kriget i Ukraina. Men att föregripa Försvarsberedningens slutrapport känns inte som en bra väg att gå. Detta är för viktigt för att man inte ska kunna vänta till i april när rapporten kommer.
På forsknings- och utvecklingsområdet behövs det en total reformering, inte minst i fråga om synen på försvarsindustrin i stort. Sverige har både en rätt och en skyldighet att försvara sig mot yttre hot. För att det ska vara möjligt behöver vi försvarsmateriel. Att då, som vissa aktivistiska fondförvaltare gör, aktivt avstå från att investera i försvarsindustrin tycker jag är högst anmärkningsvärt. Jag undrar hur många fondkunder eller pensionssparare som är medvetna om denna märkliga prioritering.
Behovet av en stark och vital försvarsindustri har aldrig varit större. I stort sett alla länder i Europa behöver rusta upp sina försvarsmakter. Samtidigt är Ukraina i fortsatt stort behov av vapen och ammunition. Branschens största problem just nu är att den inte kan tillgodose alla önskemål.
Nya fabriker måste byggas. Fler måste anställas. Den snabba expansionen kräver kapital från banker och andra riskvilliga investerare. Detta underlättas inte av att det fortfarande finns förvaltare, myndigheter, kommuner och regioner som bojkottar denna viktiga bransch.
I det sammanhanget är det också viktigt att peka på både vår lagstiftning och våra olika myndighetsprocesser.
Under de senaste åren har fred varit norm, och jag är gärna den första att säga att jag innerligt önskar att det kunde få fortsätta att vara så. Men tyvärr ser inte verkligheten ut på det sättet. Kriget i Ukraina är det tydligaste beviset på att vi måste vara förberedda på någonting annat. I militära sammanhang talar vi om tre konfliktgrader: fred, krig och gråzon. Den tydligaste är krig. Gränsen mellan fred och gråzon är betydligt svårare. Gråzon är det läge som gäller mellan krig och fred, där vi utsätts för olika påverkansoperationer som är avsedda att störa vårt samhälle på olika sätt.
Den lagstiftning vi har är i stort sett anpassad till fred och dessutom en bestående sådan. Vi har även lagstiftning i händelse av krig, men vi har ingen för gråzon, där vi befinner oss just nu.
Vi arbetar för fullt med att stärka vår försvarsförmåga. På samma gång är varken våra lagar eller, kanske än mer viktigt, våra processer för att hantera en upprustning på plats. Jag har fått höra ett en nybyggnation inom Försvarsmakten kan ta uppemot tio år från tanke till att det går att flytta in. Ammunitionstillverkaren Nammo meddelade för en tid sedan att det kan ta fem år att få en ny produktionslinje på plats. På samma gång vill jag påminna om att andra världskriget var över på just fem år.
Dessa processer måste snabbas upp. Våra myndigheter måste se över sina rutiner och börja prioritera bättre, så att vår försvarsförmåga kan stärkas i dag och inte om tio år.
Avslutningsvis, herr talman: Försvarsbudgeten har dubblerats på fyra år och tredubblats sedan 2014 - från 40 till 60 till 126 miljarder. Det är starkt och visar på den riktning som vi behöver gå i. Men nu är det inte tid att klappa oss själva på axeln. Nu måste vi fortsätta att omsätta dessa pengar i ökad förmåga och stärkt motståndskraft och beredskap. Takten i förmågehöjningen ska ökas, främst i det civila försvaret. Kommuner, regioner och näringsliv måste vara med på tåget. Det är så vi bygger Sverige starkt igen. Det är så vi bygger Sverige säkrare, grönare och friare.
(Applåder)
Anf. 22 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag reagerade på Lars Püss resonemang om de väsentliga säkerhetsintressena. Intrycket var att de ska vidgas men att detta är så viktigt att vi inte kan diskutera det nu eller ha någon uppfattning om det. Det ska i stället göras i Försvarsberedningen.
Jag tycker dock att man kan ta sig friheten att redan nu säga att ammunition är ett väsentligt säkerhetsintresse, och jag tycker att det är riksdagen som ska besluta om detta för att markera det. De andra delarna finns markerade i riksdagsbeslut.
Varför är det då viktigt med just ammunitionssidan? Detta avgör till stor del uthålligheten i själva striden. Det vi har skickat till Ukraina innebär naturligtvis att det finns ett återhämtningsbehov på den svenska försvarsmaktssidan. Det är inte säkert att det är just det man skickar iväg som man ska ersätta med, och prisbilden kan också vara en helt annan i dag än när man en gång i tiden köpte ammunitionen.
Tillgången till ammunition är väsentlig för den grundläggande funktionen i Försvarsmakten och uthålligheten i en eventuell stridssituation. Detta för oss in på den andra delen, nämligen att se över myndigheternas rutiner och att detta skulle vara svårigheten när det gäller att komma fram med ökade leveranser till svensk försvarsmakt. Är det så enkelt att detta bara handlar om myndigheternas rutiner? Här krävs det i så fall långa kontrakt och tydliga beställningar. Det krävs också att staten är beredd att gå in och investera i direkta produktionslinjer i befintliga fabriker, dels för att kunna ge Ukraina fortsatt stödd, dels för att vi ska kunna försörja oss själva. Det är väl så det egentligen ser ut.
Ni tycker att detta ska diskuteras i Försvarsberedningen, men är ni beredda att ha någon sorts uppfattning i dag? Jag tycker inte att det är så himla svårt.
Anf. 23 Lars Püss (M)
Herr talman! Jag har inga problem med att peka ut ammunition eller andra sektorer, för jag tror att det behövs. Jag tror att vi behöver vidga detta ganska ordentligt. Det jag skulle ha problem med är om vi skulle fatta ett beslut i kammaren i dag om att peka ut ammunition eller andra områden som väsentliga säkerhetsintressen. Jag vänder mig emot att ta ett beslut och föregripa resultatet från Försvarsberedningen.
När vi tittar på vad som händer i Ukraina är det ganska uppenbart att ammunition är helt vitalt för att man ska kunna föra krig, eller rättare sagt för att föra det krig som vi trodde tillhörde historien men som har kommit tillbaka.
Jag tror att det är jätteviktigt att vi ger tydliga signaler till försvarsindustrin. Här och nu är deras orderböcker fulla till bristningsgränsen, men de har inte långsiktigheten. Där tror jag att vi måste bli tydligare. Jag tycker dock att även denna fråga är en sak som ska komma från Försvarsberedningen; det är inte något som vi ska fatta beslut om i kammaren i dag.
Anf. 24 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Den positiva tolkningen av detta är att vi i stort sett är överens. Den andra tolkningen kan vara att den obotfärdige alltid har någon form av förhinder.
Detta är så tydligt, och det har varit det under en längre period. Vi har, i förhållande till regeringen, tagit upp detta med statliga garantier både för Ukraina och för att man ska kunna komma igång mer här i Sverige. Vi har också tagit upp att den EU-produktion som det har tagits initiativ till inte håller - den räcker inte. Vi har pekat på detta under en längre tid.
Behovet av ett omfattande utredningsarbete om det ena eller det andra kan ju diskuteras. Jag hoppas att Försvarsberedningen så småningom kommer fram till någonting som vi kan vara överens om, men det går också att göra saker i riksdagen om man vill.
Detta är tydligt motiverat i de olika förslag som vi har lagt fram. Här i dag har jag berättat vad det innebär i konkret mening och vad vi vill att man ska öppna för. Detta är inga förslag som på något vis är orealistiska - de är sedan tidigare levererade i regeringssammanhang.
Det framstår på något vis som att man vill fördröja processerna. Framför allt den del som rör Ukraina är inte någonting som egentligen behöver hanteras i Försvarsberedningen, utan detta behöver hanteras omedelbart i regeringen och riksdagen.
Jag tycker att Püss öppnar för en långdragenhet som inte är nödvändig. Om man hade lyssnat på oss skulle detta ha kunnat lösas betydligt tidigare. Det är av väsentlig betydelse. I den internationella debatten - framför allt i den europeiska - är det inte bara vi som säger detta, utan det sägs i parlament efter parlament runt om i Europa, framför allt från de krafter som vill stödja Ukraina.
Anf. 25 Lars Püss (M)
Herr talman! Jag tror att vi är överens, och jag vill verkligen tro det. Detta område är för viktigt för att vi ska ha alltför stora meningsskiljaktigheter och inte vara överens om färdriktningen.
Jag går vidare till finansiering och långsiktighet. Om vi ska vara långsiktiga måste vi också låta det ta lite tid. Det är därför jag kommer tillbaka till Försvarsberedningen. Låt oss hitta samsyn i Försvarsberedningen och komma överens brett mellan alla partier i stället för att fatta beslut om en enskild motion i riksdagen.
Jag tror mycket mer på att vi kommer överens i Försvarsberedningen än på att vi ska göra det här i kammaren, för här hittar vi inte de gemensamma lösningarna. Inte minst, skulle jag säga, är det så att vi inte ser till helheten. Vi kan inte plocka ut delar och börja förändra dem när vi missar hela bilden.
Anf. 26 Mikael Larsson (C)
Herr talman! Det handlar om dig och mig. Totalförsvaret gäller alla och påverkar oss alla i Sverige. Det är en orolig tid, med kriget i Ukraina, och då blir frågan om totalförsvar och försvarspolitik kanske den allra viktigaste att samlas kring och satsa på.
Vi debatterar i dag försvarspolitik och totalförsvar. Jag kommer att redogöra för Centerpartiets syn på dessa frågor.
Liksom Försvarsberedningen skrev i sin senaste rapport Kraftsamling vill vi i Centerpartiet se att näringslivet spelar en central och än viktigare roll i att stärka totalförsvaret. Det kan exempelvis handla om att beredskapsåtgärder finansieras genom ersättning till näringslivet för att man upprätthåller en tjänst eller beredskap för vissa varor eller tjänster med utgångspunkt i olika avtal som beaktar försörjningstrygghet vid höjd beredskap och krig.
Lagring är viktigt och kommer att vara viktigt nu när totalförsvaret byggs starkare, men det är viktigt att vi utformar det hela på ett sätt som garanterar goda omsättnings- och distributionsmöjligheter. Vi behöver bygga ett modernt beredskapslager som ska anpassas för 2020-talet och framåt.
Svensk totalförsvarsförmåga ska utvecklas så att hela landet kan försvaras genom ökad tillgänglighet och förbättrad operativ förmåga. Det civila försvaret ska byggas starkare hos kommuner, regioner och alla Sveriges invånare. Hit hör de frivilliga försvarsorganisationerna och självklart också civilsamhället i stort med allt från Svenska kyrkan och studieförbunden till idrottsföreningen och den lokala bygdegården. Detta är, som sagt, något som påverkar oss alla, och alla måste vara med i arbetet.
Herr talman! Det kommande Natomedlemskapet, hybridkrigföring, gråzonsproblematik, den militärtekniska utvecklingen och Sveriges militärstrategiska läge i en allt viktigare Östersjöregion ställer nya krav på det svenska försvaret bland annat vad gäller uthållighet, beredskap och ökad krigsduglighet.
Kriget i Ukraina gör alltjämt den säkerhetspolitiska situationen instabil och väldigt oförutsägbar. Ett svenskt Natomedlemskap kommer att öka den säkerhetspolitiska förutsägbarheten i vårt närområde i och med att Sverige blir en del av en större försvarspolitisk helhet.
Krigsdugligheten måste öka inom alla försvarsgrenar. Centerpartiet anser i likhet med försvarsbeslutet 2020 att man på kort sikt måste säkerställa att armén får ökad krigsduglighet. Men vi behöver också kunna försvara svenskt territorium till sjöss och i luften genom att ha hög förmåga inom ubåtsjakt och sjöstrid, genom våra flygstridskrafter och genom en utvecklad luftförsvarsförmåga i ett bredare perspektiv i Jas-systemet. Inte minst kommer förändringar av försvarsförmågan att behöva göras längs Östersjökusten, i Arktis och även längs västkusten för att skydda handelsflöden till och från Göteborgs hamn. Det här är en utveckling som kommer att behöva ske över tid, och vi behöver vara lyhörda och aktiva i det Natosamarbete vi ska gå in i. Försvarsmakten ska till exempel fortsätta att utvecklas på de orter där myndigheten finns i dag, och de nyetableringar som har påbörjats måste färdigställas i enlighet med försvarsbeslutet 2020.
Herr talman! Sverige måste ha medlen för att på ett aktivt sätt kunna skydda kritiska svenska intressen också på den digitala arenan. Kopplingen mellan infrastruktur, psykologiskt försvar, samhällets totalförsvarsförmåga och de digitala arenorna är avgörande, och dessa frågor hänger ihop. Sverige attackeras varje dag digitalt, kanske till och med nu, och det är på tiden att vi får förmåga att möta de hot vi dagligen utsätts för. Sverige behöver till exempel ha en aktiv försvarsförmåga för att kunna skydda viktiga tillgångar, spåra angripare, störa angripare och slå tillbaka mot angripare. Försvarsmakten har i dag ansvaret för detta när det gäller statsaktörer som attackerar Sverige och kan genomföra både defensiva och offensiva operationer. Centerpartiet ser att Sverige behöver ha förmåga att skydda såväl offentliga aktörer och näringslivets digitala arenor som givetvis privatpersoner. Detta skydd måste därför utvecklas starkt framåt.
Herr talman! Sverige behöver en förnödenhetsförsörjning värd namnet. Vi är beroende av omvärlden för det. Men vi behöver också ha en ökad självförsörjningsgrad av viktiga förnödenheter. Det utgör en viktig komponent i uppbyggnaden av vårt totalförsvar. Här blir kopplingen till näringslivet och de gröna näringarna oerhört viktig. De gröna näringarna kan stärka vårt samhälles grundläggande motståndskraft och samtidigt bidra till ett mer hållbart samhälle. Självförsörjningsgrad, jordbrukets konkurrenskraft, logistik och lagerhållning av nödvändiga livsmedel och strategiska insatsvaror samt individens egen beredskap utgör viktiga ingångsvärden för att utveckla vårt totalförsvar. Minskad regelbörda skapar bättre förutsättningar för inhemsk produktion av såväl livsmedel som andra varor.
Centerpartiet vill se att Sverige har en god försörjningsförmåga på samhällsviktiga varor och tjänster i hela landet i händelse av kris och krig, där landets invånare, offentliga aktörer och näringslivet har en viktig uppgift utifrån sina respektive roller. Det är viktigt att det regionala och det lokala perspektivet finns med så att landets samlade försörjningsförmåga inte begränsas av tillgängligheten till stora centrallager samlade på ett ställe. En ökad självförsörjning av viktiga förnödenheter är kanske den viktigaste komponenten i uppbyggnaden av ett totalförsvar.
Herr talman! Strax före jul lämnade Försvarsberedningen sin senaste rapport Kraftsamling, som på ett tydligt sätt beskriver hur de olika delarna av det civila försvaret ska stärkas i vårt samhälle. Det är en bra rapport som verkligen tar avstamp i att detta är vår tids viktigaste fråga.
Vi i Centerpartiet är oerhört glada för de skrivningar i rapporten som handlar om livsmedelsförsörjning, livsmedelsberedskap, inhemsk produktion och livsmedelsdistribution. Att se hela kedjan från jord till bord är viktigt för beredskapsfrågan och livsmedelsproduktionen i hela landet. Det går inte att tänka att maten produceras på hyllorna hos livsmedelshandlaren, utan allt börjar på gårdsplanen hos den lokala lantbrukaren. Att Försvarsberedningen så tydligt pekar ut detta i det viktiga arbete som ska göras stärker vårt land i både fred och krig.
Herr talman! Försvarsberedningen arbetar nu med sin slutrapport om hur det militära försvaret ska utvecklas kommande period. Som jag tidigare har sagt ser Centerpartiet det som oerhört viktigt att de beslut som fattades i försvarsbeslutet 2020 fullföljs. Men vi ser också behov av att stärka alla försvarsgrenar, inte minst marinen med tanke på vårt läge och långa kust. Centerpartiet kommer att vara en konstruktiv röst i det fortsatta arbetet, och vi ser att försvars- och totalförsvarsfrågan är viktig för hela Sverige och alla Sveriges invånare.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 27 Hanna Gunnarsson (V)
Herr talman, och hej till alla som lyssnar där hemma! Betänkandet och debatten handlar om en del av de motioner som skrevs under allmänna motionstiden. Vänsterpartiet har ingen egen motion, men jag tillåter mig att säga lite saker ändå.
Vi befinner oss i ett allvarligt världsläge. Kriget i Ukraina har nu pågått i nästan två år. Många flyktingar därifrån har kommit till Sverige, och precis som många andra flyktingar lever de under svåra ekonomiska förhållanden med en ersättning på 71 kronor per dag. Detta måste vi tillsammans göra någonting åt. Det pågår också ett krig i Gaza med stor förödelse och många döda civila. Därtill finns andra hot. Till exempel har vi den senaste tiden haft flera stora cyberattacker mot Sverige. Klimatförändringarna medför stora problem. Där jag bor är det nu översvämningar, vilket orsakar stora problem både i infrastrukturen och för de boende. Vidare möts vi hela tiden av propaganda och påverkanskampanjer som har till syfte att påverka vår syn på världen och vårt beslutsfattande.
Herr talman! Jag ska göra några nedslag i hur Vänsterpartiet ser på totalförsvaret, och jag gör det ur ett brett perspektiv eftersom totalförsvaret är ett mycket brett område.
Som vänsterpartist börjar jag alltid i välfärden. Sjukvården har en väldigt stor uppgift i totalförsvaret, och har vi inte en fungerande sjukvård i normalläge i fredstid kommer vi inte att ha det när allt blir mycket svårare under stora kriser eller i värsta fall krig. Den sjukvård vi har nu är den som ska fungera under kris och krig, minus alla dem i sjukvården som behöver göra annat. Vi behöver också ha en förskola som fungerar bättre, även när läget blir mycket allvarligt, och vi behöver ha ett socialt arbete som ger en mycket tryggare befolkning än vad vi nu har för att kunna hålla ihop om något allvarligt händer.
Herr talman! Även investeringar är en del av totalförsvaret. Det handlar bland annat om energi och den mycket viktiga järnvägen. Jag var i nordligaste Sverige för ett några dagar sedan, och där är Malmbanan åter ur funktion på grund av en urspårning. Vi behöver mycket bättre infrastruktur för att hela totalförsvaret ska fungera.
Vi måste också göra något åt privatiseringarna. Vi behöver ha mycket mer offentligt ägande och offentlig styrning i samhällsviktig verksamhet. Verksamheterna måste kunna samordnas i stora kriser, och vi måste kunna se helheten och ha kontroll över sjukvård, äldreomsorg och annat som är viktigt i stora kriser och i värsta fall krig.
När vi har privatiseringar med massvis av olika aktörer som är inne i välfärden är det väldigt svårt att hantera detta om det blir ett allvarligt läge. Detsamma gäller utländskt ägande. Vi har en hel del samhällsviktig verksamhet i Sverige som ägs av utländska intressen. Det är ett stort problem, framför allt om vi hamnar i ett betydligt allvarligare läge. Det är ett stort problem rent demokratiskt i dag, men det blir mycket svårare om vi faktiskt hamnar i stora kriser eller krig.
Herr talman! Vi behöver göra något åt jämlikheten i Sverige. Vi lever i ett land där vi ser stora och växande klyftor. Jag läste en artikel senast i dag om den ökade hemlösheten för barn, alltså för vräkta barnfamiljer som inte har en trygg bostad. Ska vi bygga ett samhälle där vi har en hög försvarsvilja och där vi kan försvara vårt land i stora kriser eller i värsta fall krig så behöver vi ha en befolkning som känner samhörighet och tillhörighet och där vi har jämlikhet, annars kommer vi inte att kunna vara det trygga land som vi behöver.
När det gäller det militära försvaret, herr talman, måste vi ta tag i personalfrågorna på riktigt. Det handlar om löner, om arbetsmiljö, om att fortsätta arbeta mot trakasserier på olika sätt, om att se till att vi har arbetsvillkor som funkar och om att göra oss av med den konstiga tolvårsregeln som gör att soldater inte får arbeta mer än tolv år.
Framför allt handlar det om att lösa frågan om personlig utrustning. Vi är helt överens om detta i partierna, men någonstans finns det problem som gör att man inte kan köpa in termosar, skidor, handskar eller kängor - sådant som man behöver. Det är otroligt underligt, och detta måste lösas.
Till detta kommer den utlandstjänstgöring som kommer att öka, eller förändras, med ett eventuellt blivande Natomedlemskap i framtiden. Vi vet att vi kommer att ha ganska många anställda ute på utlandsuppdrag, och vi behöver se till att villkoren fungerar för hela familjerna, inte bara för den som åker ut.
Herr talman! Slutligen vill jag lyfta engagemanget. Försvarsviljan kräver ett engagemang hos människor på många olika sätt. Det handlar inte om att alla måste gå med i hemvärnet, utan det handlar om de frivilliga försvarsorganisationerna, som vi verkligen måste lyfta fram hela tiden, men också resten av civilsamhället. Vi har stora idrottsföreningar och organisationer, såsom Scouterna eller Friluftsfrämjandet, som behöver kunna vara med och hjälpa till vid stora kriser och i värsta fall krig.
Herr talman! Vi har väldigt mycket framför oss att göra. I Försvarsberedningen sitter vi heldagar under en tid framöver. Vi behöver kunna hjälpas åt över partigränserna för att kunna lösa dessa frågor på bästa möjliga sätt.
Anf. 28 Emma Berginger (MP)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi i Miljöpartiet står bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar vi bifall enbart till reservation 16 under punkt 10 Civilt försvar och förmåga.
Alltför många pratar om kriget som att det redan vore ett faktum att Sverige ska hamna i krig. Men syftet med vårt försvar är och förblir att bevara freden. Ja, Sverige och Europa befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge efter Rysslands fruktansvärda och olagliga fullskaliga invasion av Ukraina för snart två år sedan. Men försvaret ska alltjämt vara krigsavhållande och fredsbevarande. Därför behöver vi ha ett starkt totalförsvar. Genom att vi ökar vår beredskap, både civilt och militärt, kan vi påverka risken för att det blir krig.
Sverige är på väg in i Nato, vilket påverkar både vårt säkerhetspolitiska läge och hur vi bör bygga upp vårt försvar. Överbefälhavaren drar i sitt militära råd slutsatsen att risken för ett konventionellt anfall på svenskt territorium minskar. Samtidigt konstaterar ÖB också att sannolikheten - eller, som jag skulle vilja säga, risken - att Sverige engageras i konflikter utanför vårt närområde ökar med Natomedlemskapet. Därutöver kan jag konstatera att risken för hybrida attacker och hot inte är en risk utan en realitet, vilket vi kan notera inte minst genom de cyberattacker som Sverige har drabbats av i närtid.
Miljöpartiet understryker vikten av att ha en bred syn på säkerhet. Hotbilden i dag är både bred och komplex. Såväl militära hot som icke-militära hot och hybrida hot existerar parallellt. Vi behöver ha en beredskap för att möta både de militära hoten och andra hot, såsom klimatförändringar och naturkatastrofer, pandemier och cyberangrepp. Vi behöver alltså ha en beredskap för att stå emot såväl kriser som krig, och i värsta fall på samma gång. Det innebär att den beredskap som vi bygger upp måste kunna hantera många olika typer av hot.
Miljöpartiet har sedan flera år stått bakom en snabbare och mer omfattande uppbyggnad av totalförsvaret - såväl det militära som det civila försvaret. Vi står bakom överenskommelsen från våren 2022 om att 2 procent av bnp ska avsättas till det militära försvaret så snart som det är möjligt. Vi står också bakom samtliga stödpaket till Ukraina.
Samtidigt måste balansen mellan satsningarna på det militära och civila försvaret bli bättre. Därför vill Miljöpartiet se stora satsningar på det civila försvaret och krisberedskapen. Det militära försvaret kan inte fungera utan ett starkt civilt försvar, och den förmåga som byggs upp inom det civila försvaret bidrar också till att stärka samhällets motståndskraft mot andra kriser än militära, till exempel mot naturrelaterade kriser och katastrofer i klimatkrisens spår.
Herr talman! Vi behöver också ha ett förebyggande angreppssätt. Det förebyggande arbetet är avgörande för ett väl fungerande totalförsvar. Motståndskraften i samhällsfunktionerna måste öka, och fler insatser behöver göras för att förebygga kriser.
Krisberedskapen och det civila försvaret behöver hänga ihop. Det civila försvaret är snarare en rejäl förstärkning av krisberedskapen än något separat som ska stå i garderoben till den dag det råder höjd beredskap eller krig. När vi stärker det civila försvaret stärker vi också krisberedskapen och vice versa. I tider av samhällsomvälvningar är det avgörande att samhället kan stå starkt och bidra till trygghet och tillförsikt.
Även om mycket fokus nu läggs på att bygga upp det civila försvarets förmåga i händelse av höjd beredskap och krig måste det civila försvarets resurser också vara tillgängliga för att hantera kriser i fredstid eller i läge av gråzon. Att vi som samhälle kan stå emot och möta kriser och hybrida attacker, oavsett om vi vet att det är en antagonist som ligger bakom eller ej, är viktigt för samhällets stabilitet.
Miljöpartiet vill särskilt öka satsningarna på det civila försvaret för att uppnå ett totalförsvar i balans. Därför är vi det parti som i nuläget lägger mest pengar på försvaret, då vi i vår skuggbudget har en stor satsning på civilt försvar med bland annat medel till kommuners och regioners beredskap, klimatförebyggande åtgärder, räddningstjänst, befolkningsskydd, försörjningsberedskap och frivilliga försvarsorganisationer.
Samtidigt är det viktigt att understryka att det civila försvaret ytterst bygger på att vi har ett samhälle och en välfärd som fungerar i fred. Därför ser Miljöpartiet med stor oro på hur den nuvarande regeringens nedskärningar drabbar skola, vård och omsorg. Att sjukvården fungerar, att barnen kan gå till skola och förskola och att de äldre är trygga inom omsorgen är viktigt även i händelse av kris eller i värsta fall krig, för att vårt försvar och vår motståndskraft ska kunna stå starka. Jag vill också nämna bristen på investeringar i järnvägen, som riskerar vår förmåga till hållbara och redundanta transporter, något som är oerhört problematiskt.
Försvarsberedningen lämnade strax före jul en rapport med fokus på det civila försvaret till regeringen. Rapporten tar fasta på att det civila försvaret behöver byggas upp snarast. Samtidigt ville en majoritet av beredningen ändra målen för det civila försvaret genom att stryka viktiga mål. Det tycker vi från Miljöpartiet är problematiskt.
Det rör målen att det civila försvaret ska ha förmåga att upprätthålla nödvändig försörjning, bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fredstid samt med tillgängliga resurser bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Ett mål anger en tydlig prioritering och inriktning. Det är så vi politiker styr verksamheter och myndigheter. Att ta bort mål på det sätt som beredningen föreslår signalerar att dessa uppgifter får en lägre prioritet. Riksdagsbundna mål följs upp i budgetprocessen, vilket gör det möjligt för politiken att få en bild av utvecklingen när det gäller uppfyllandet av målet.
På samma sätt som borttagandet av mål signalerar något så signalerar det en lägre prioritet när man föreslår en nedflyttning av målet att skydda civilbefolkningen från att ha varit det första målet till att bli det tredje målet för det civila försvaret, även om målen i sig sägs inte ska ha en inbördes prioritering.
Herr talman! Vi står inför en värld som riskerar att förändras kraftfullt med anledning av klimatförändringarna och artkrisen, något som inte bara drabbar länder långt borta utan i allra högsta grad också påverkar oss i Sverige. Världen hänger samman, och när kriser och konflikter ökar i vår omvärld får det konsekvenser också för oss.
Klimatförändringarna leder till att risken för konflikter ökar och till att redan befintliga konflikter förvärras. När vatten och livsmedel tryter och människor tvingas på flykt vet vi att spänningar uppstår. När samhällen drabbas av kriser vet vi också att antagonister kan ta tillfället i akt och utnyttja svagheter.
Jag menar att vi därför måste göra allt som står i vår makt för att minska utsläppen av växthusgaser drastiskt och samtidigt anpassa samhället så att det kan klara påfrestningarna av ett förändrat klimat. Så kan vi bidra till en säkrare värld men också skapa ett robust och stabilt samhälle här hemma.
Genom att ställa om samhället till fossilfrihet och satsa på förnybara energikällor och drivmedel ökar Sveriges motståndskraft både mot brist på drivmedel och mot politiska påtryckningar från oljestater. Försvarsmakten måste vara en del av den gröna omställningen och bidra till att samhället kan utveckla förnybar elproduktion, till exempel vindkraft, och samtidigt ta ansvar för sin egen klimatomställning. Ett försvar som inte hänger med när samhället i övrigt ställer om kommer att vara ett sårbart försvar.
En ökad ekologisk produktion av livsmedel ger bättre förutsättningar att producera livsmedel i händelse av kris eller krig då den ekologiska produktionen inte är beroende av insatsvaror som konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel på det sätt som konventionellt lantbruk är. Dessa måste vi i dag importera.
Att säkra tillgången på rent vatten och att skydda våra sjöar och vattendrag är avgörande för människors överlevnad oavsett om vi drabbas av extrema värmeböljor eller krigshandlingar. Ett hållbart samhälle är helt enkelt robust och motståndskraftigt.
Jag ber om ursäkt, herr talman, för att jag överskrider min talartid lite, men jag har mycket viktigt att säga.
Herr talman! Vi behöver också så långt det är möjligt tillämpa diplomati och konfliktförebyggande arbete. Samtidigt behöver vi ha ett totalförsvar, såväl militärt som civilt, som verkar krigsavhållande och som, i värsta fall, kan försvara vårt land, vår befolkning och vår demokrati i krig. Att ha en god beredskap är som sagt fredsfrämjande.
Försvarsberedningen arbetar nu med den slutrapport där vi ska lägga fram förslag på hur Sveriges militära försvar ska utvecklas. Miljöpartiet bidrar aktivt och konstruktivt i arbetet och strävar efter att vi ska kunna nå en bred överenskommelse.
Vi i Försvarsberedningen drar lärdomar från kriget i Ukraina samtidigt som vi är medvetna om att förutsättningarna ser annorlunda ut i Sverige. Sverige är på väg in i Nato, och försvaret behöver anpassas utifrån att vi tillsammans med kommande allierade ska bygga ett försvar som avhåller angrepp. Det gäller därför att tänka klokt kring våra gemensamma försvarsresurser. Vilka unika förmågor har Sverige att bidra med, och hur kan vi få vårt försvar att passa ihop med framför allt våra nordiska och baltiska grannars försvar? Hur bygger vi förmåga både här och nu och samtidigt uthållighet och redundans på sikt?
Försvarsberedningen konstaterar i den säkerhetspolitiska rapporten Allvarstid att Ryssland utgör ett långsiktigt hot mot europeisk och global säkerhet. Vi kan alltså inte, i vår iver att rusta fort, låta oss luras att suboptimera och slå undan förmågan att ha ett starkt totalförsvar, både militärt och civilt, som står starkt och redundant även över tid.
Anf. 29 Mikael Oscarsson (KD)
Herr talman! I debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 6, Försvarspolitik och totalförsvar. Låt mig inledningsvis börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.
Herr talman! Denna debatt sker i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Som tidigare påpekats går kriget i Ukraina om några veckor in på sitt tredje år. Flera av oss här i kammaren hade möjlighet att besöka Ukraina för ett par månader sedan, och en del av oss fick själva se kriget och tala med dem som ingår i ledningen.
Det vi ser, herr talman, är att Ryssland inte bryr sig om krigets lagar och att man ger sig på civila och inte minst elförsörjningen. Vi förstår att kriget sannolikt kommer att bli långvarigt. Vi måste ta in dessa erfarenheter när vi nu ska fatta ett nytt försvarsbeslut. Vårt arbete i Försvarsberedningen ska vara färdigt i april, och sedan ska det fattas ett nytt försvarsbeslut till hösten.
När det gäller erfarenheterna från Ukraina är det första vi måste säga att vi måste fortsätta att hjälpa Ukraina. Vi har en skyldighet moraliskt, men det är också något som påverkar vår egen säkerhet. Om Ryssland skulle vinna får det direkta konsekvenser för vårt land, så vi har all anledning att fortsätta att hjälpa till med det vi kan.
Det vi också behöver ta in är erfarenheterna från kriget i Ukraina, och där ser vi bland annat vikten av drönare som används i Ukraina både som vapen och för att leda eldgivning. Det är också viktigt att kunna skydda sig mot drönarattacker, och detta måste vi implementera på ett helt nytt sätt jämfört med vad som sker i dag inom Försvarsmakten.
Vi måste också förstå ammunition. De fredstida prognoserna för svenskt vidkommande och för Europas vidkommande har visat sig vara alldeles för låga. Vi måste nu se till att vi får en helt annan produktion av ammunition för att klara både försvaret av Sverige och försvaret av Europa men också fortsätta att hjälpa till i Ukraina.
När det gäller vår egen roll ser vi fram emot att inom kort få godkännande så att det blir klart med Natomedlemskapet. Vi förstår att vi behöver se till att de luckor som finns i vår del av världen fylls. Vi måste bland annat hjälpa till så att det blir en helt annan möjlighet när det gäller armén. Vi behöver se till att försvarsbeslutet från 2020 inte försenas utan snarare skyndas på.
Utöver att se till att det beslut som togs inte försenas behöver vi få de tre brigaderna på plats 2030. Vi behöver snarare plussa på, för vi behöver kunna hjälpa till med arméstridskrafter för försvaret av Finland men också av Baltikum. Detta är ett ansvar som vi behöver ta, för vi vet att det finns en brist på markstridstrupper i vår del av världen. Vi kan se till att det stärks upp där. Som närmaste granne måste vi se oss själva i spegeln, och om det värsta skulle hända och ett krig skulle uppstå, herr talman, möjliggör våra resurser att vi kan få hjälp av andra Natoländer.
Vi behöver också stärka vår marin. Det handlar om att vi behöver fler ytstridsfartyg. Vi behöver se till att vi både i fred och i kris, och i värsta fall krig, kan skydda handeln på Östersjön, både till Baltikum och till Finland. Göteborgs hamn är den viktigaste hamnen inte bara för vårt land utan också för Norden. Här finns fortfarande mer att göra för att kunna svara upp, både för vårt eget land och som medlemmar i Nato.
Herr talman! Vi har ett bra flygvapen, men vi behöver se till att det finns mer vapen och ammunition och också att bassystemet fungerar fullt ut så vi kan flytta ut våra flygplan och ha bastrupp så att vi kan använda våra Jas-plan på bästa sätt, så som behövs.
Allt detta kommer att kosta en hel del pengar, och vi ser att försvarsanslagen behöver fortsätta att öka. Vi har under lång tid underpresterat och legat på runt 1 procent, och nu ser vi hur våra grannländer i Baltikum - Estland, Lettland och Litauen - ligger på 2 ½ procent, medan Polen ligger på över 4 procent. Det gör de därför att de ser att det ligger en fara i dröjsmål. Det kan vara så att vi, vilket de menar, bara har tre, fyra eller fem år på oss.
Därför är det viktigt att vi nu ser till att öka försvarsanslagen. Och det som vi med säkerhet kan säga är att 2 procent kommer att bli golvet och att vi sannolikt behöver höja anslagen så att vi kan betala de satsningar som krävs.
Herr talman! Med dessa ord vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.
Anf. 30 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Det var mycket som var intressant och som jag håller med om i Mikael Oscarssons anförande, framför allt synen på armén. Det är också viktigt att understryka att det militära råd som nu har getts inte stämmer med riksdagsbeslutet 2020. Det flyttar så att säga fram perspektivet när det gäller framför allt brigadutvecklingen till kanske 2035.
En grundläggande fråga att reda ut inför framtiden är naturligtvis: Gäller det riksdagsbeslut som vi har fattat, och på vilket sätt ser vi till att i så fall genomföra det?
Allt kostar, som sagt, pengar. Och det är rätt så stora pengar som vi diskuterar när vi pratar om att utöka den militära förmågan. Därför har vi lagt fram ett förslag om en beredskapsskatt som skulle ha en fördelningspolitisk profil som omfattar framför allt kapitalvinster och höginkomsttagare. Jag kan bara nämna att vi har kunnat notera vinster i banksektorn på 155 miljarder kronor förra året. Det är stora pengar som finns där.
Skulle ni från er kant, Mikael Oscarsson, vid en framtida överenskommelse om försvaret och dess finansiering kunna vara öppna för en beredskapsskatt så att vi får in mer pengar till detta och så att vi inte hamnar i en situation där detta ställs mot skolan, vården och omsorgen, som inte skulle vara en bra diskussion att ha? Detta handlar om så stora belopp att vi måste ha även nya finansieringskällor.
Så vad säger du, Mikael Oscarsson, om en beredskapsskatt?
(Applåder)
Anf. 31 Mikael Oscarsson (KD)
Herr talman! Jag tackar för frågorna.
Det är glädjande att vi har en samsyn när det gäller att vi behöver göra rejäla satsningar på försvaret, och inte minst på armén som vi behöver se till att stärka både för vår egen skull och för att kunna svara upp som medlemmar i Nato. Det handlar inte minst om det ansvar som vi har på Nordkalotten tillsammans med Norge och Finland för att svara upp där men också i Baltikum.
Herr talman! Vi måste se till att göra prioriteringar också. Om vi exempelvis skulle behöva göra satsningar i skolan anser vi för vårt vidkommande inte att vi ska införa en ny skolskatt, utan vi måste göra prioriteringar.
Ledamoten kanske kan reda ut lite mer konkret hur mycket detta förslag egentligen kommer att ge. Det har i olika sammanhang sagts att det skulle kunna användas som något slags allroundmedel när det gäller de satsningar som man vill göra. Kan ledamoten förklara mer i detalj hur Socialdemokraternas förslag ska se ut och vilka intäkter som han ser ska komma in? Och finns det fler områden där ledamoten anser att det behöver införas specialskatter för att uppfylla de önskemål som exempelvis Socialdemokraterna nu har?
Anf. 32 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag nämnde tidigare orden den obotfärdiges förhinder. Med detta menas att man i olika sammanhang inte är beredd att ta de nödvändiga stegen för att få fram de förslag som är rimliga utifrån den verklighet som vi har.
Vi har i dag exempelvis en situation där regeringen levererar 16 miljarder kronor i ökade statsbidrag till kommun- och regionsektorn. Bara regionsektorn har ett underskott på 24 miljarder kronor. Vi står alltså inför stora nedskärningar på detta område, vilket kommer att drabba vanliga människors möjligheter till sjukvård, vård och omsorg.
Jag besökte Vilhelmina kommun häromdagen, och jag kan bara konstatera att de kämpar med underskott och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt tycker företrädare för den nuvarande regeringskonstellationen att det räcker med dessa 16 miljarder kronor.
Behoven är alltså stora. Då blir det ofrånkomligen så att det ena ställs mot det andra. Och eftersom vi prioriterar försvarsfrågan och inte vill att den ska komma i konflikt med de andra områdena där behoven är stora och finansieringen är underdimensionerad tar vi steget och säger att vi faktiskt är beredda att införa en speciell skatt, en beredskapsskatt, för att kunna klara detta.
Tidigare i historien har det också gjorts särskilda insatser för att bygga upp försvaret i olika sammanhang. Jag tycker därför inte att detta är särskilt kontroversiellt. Det är ett sätt att kunna åstadkomma någonting i praktiken utan att skapa för mycket spänningsfält och problem i förhållande till andra sektorer.
Samtidigt tycker vi att de ekonomiska klyftorna har ökat på ett sådant sätt i vårt land att de rikaste har fått en sådan utveckling att de faktiskt kan bidra i ökad utsträckning, och då är försvaret ett väldigt passande område. Sedan kan man kalla det ena och det andra för vad som helst. Men det viktigaste är att vi får ökade inkomster.
Kommer ni att föreslå någon form av skattehöjning för någonting över huvud taget som ska finansieras? En beredskapsskatt är till för försvaret.
Anf. 33 Mikael Oscarsson (KD)
Herr talman! Jag tycker att försvaret ska ses som en hemförsäkring. Man måste ha den, och man får se till att betala vad den kostar.
Jag hörde ledamoten tala om Vilhelmina och lite andra saker. Men faktum kvarstår, nämligen att vi ser det som fel väg att gå att införa speciella skatter. Jag nämnde exempelvis en skolskatt för att man behöver göra speciella satsningar i skolan. Här handlar det om att göra prioriteringar.
Vi har under lång tid, som jag sa i mitt anförande, underpresterat. Vi har legat på runt 1 procent. Det har gjort att vi inte har kunnat betala, och det har skapat underskott. Vi har inte kunnat genomföra försvarsbesluten i den tid och den omfattning som vi skulle ha gjort. Det måste bli ändring på detta. Vi kan inte lämna springnotor till kommande generationer, utan vi måste se till att klara att bygga upp både ett militärt och ett civilt försvar på det sätt som krävs. Därför är det viktigt att vi i budgeten skjuter till de pengar som krävs för att vi ska kunna få det försvar som är helt nödvändigt och göra de satsningar som krävs för armén, för marinen, för flygvapnet och för det civila försvaret.
Anf. 34 Anna Starbrink (L)
Herr talman! Det har snart gått två år sedan Ryssland inledde sitt fullskaliga krig mot Ukraina. Orden räcker inte riktigt till för att beskriva vad människorna i Ukraina har tvingats leva med under dessa år. Vilka ord kan beskriva sorgen, rädslan och oron för framtiden?
Poeten Julia Musakovska skriver: Orden som vi griper efter för att bevara om så bara minsta jämvikt när marken rycks undan under våra fötter likt en ranglig pall.
Herr talman! Det är en dyster tid vi lever i. Tvåårsdagen av Rysslands blodiga, fullskaliga invasion av Ukraina närmar sig. Men något slut på Rysslands fruktansvärda attacker går inte att skönja.
Den dystra utvecklingen i världen påverkar även vår säkerhet. Många olika oroshärdar finns där människorna drabbas hårt, och det ger också avtryck i vårt land. Ryssland utgör det allvarligaste och mest direkta hotet mot europeisk och svensk säkerhet på både kort och lång sikt. Hotet inbegriper såväl militära som icke-militära medel. Ryssland har inriktat sig på en långvarig konflikt med väst. Vi behöver stärka vårt totalförsvar och förbereda oss för att utvecklingen kan bli ännu sämre.
Försvarsberedningen har konstaterat att ett väpnat angrepp inte kan uteslutas. Det kan bli krig även hos oss. Låt oss hoppas att det inte blir så, men inte bara hoppas; låt oss agera för att det inte ska bli så! Låt oss arbeta för fred! Men låt oss också förbereda oss på att det värsta kan hända - inte i dag och inte i morgon men i framtiden, eftersom det inte kan uteslutas.
Det viktigaste vi kan göra nu är att fortsätta stödja Ukraina, som bekämpar sin angripare, och se till att Ryssland förlorar sitt krig. Det har flera talare redan uttryckt. Jag tycker att det är viktigt att vi håller ihop i den här frågan, för det är stora värden som står på spel. Är det den starkes rätt eller en regelbaserad världsordning som ska prägla utvecklingen framåt?
Ukraina försvarar inte bara sitt eget land och sin egen frihet. De försvarar även vår. Var så säkra - om Ryssland vinner kriget kommer de inte att nöja sig med Ukraina.
Så snart vi släpps in som medlemmar i Nato ska vi se till att bli en aktiv och konstruktiv allierad i utvecklingen av Natos avskräckning och försvar. Nato är den viktigaste organisationen för fred. Att lämna alliansfriheten för att delta i det försvarssamarbetet är den största och viktigaste säkerhetspolitiska förändring som Sverige kan göra. Ensam är inte stark, men tillsammans blir vi starka i Nato.
Sverige måste fortsätta bygga upp ett starkt totalförsvar där både det militära och civila försvaret står redo att möta stora svårigheter. Det innebär behov av stora resurstillskott och att andra förutsättningar för både ett starkt försvar och ett gott beredskapsarbete finns på plats.
Att försvaret har varit eftersatt under många år är ju uppenbart. Nu finns bred enighet om att detta ska vändas. Det gäller det militära försvaret och i minst lika hög grad det civila försvaret - sammantaget hela totalförsvaret.
I sammanhanget vill jag också peka på försvarsindustrins stora betydelse och möjligheter. De måste beredas de bästa förutsättningarna att leverera inte minst ammunition.
Många av de motioner vi debatterar här i dag innehåller konstruktiva och kloka idéer som också är på agendan i Försvarsberedningens arbete med att förbereda det kommande försvarsbeslutet. De bör förstås noga vägas samman till en helhet som gör vårt land bättre rustat såväl civilt som militärt.
Min uppfattning är att vi inte bör föregripa det arbete som samtliga åtta partier deltar i. Det sker, vill jag gärna tillägga, i en mycket konstruktiv anda. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till förslagen i utskottets betänkande.
Anf. 35 Björn Söder (SD)
Fru talman! Tidigare regeringar bär ett stort och tungt ansvar för att vårt land i dag är så illa rustat för att möta de hot som står för dörren. Man resonerade ungefär som att vi skulle plocka ned alla brandvarnare och larmanordningar och säga upp hemförsäkringen eftersom det ändå inte hade brunnit i huset eller varit något inbrott sedan vi byggde det. Jag tror att ingen skulle resonera så om det handlade om ens eget hus, men det gick uppenbarligen bra när det gällde vårt gemensamma hus Sverige. Av historien och försvarsbeslutet 1925 hade man inget lärt. Man gjorde samma misstag igen. Och inte lyssnade man på oss, som varnade för det som skulle komma.
Redan i slutet av 90-talet, när jag skrev avsnittet om försvarspolitiken i vårt ungdomsförbunds första principprogram, varnade jag för att utvecklingen i Ryssland snabbt kunde komma att förändras. Jag skrev: "Att då besluta om nedrustning av svenska försvaret, med hänseende till vad som hände efter försvarsbeslutet 1925, är vansinnigt. Ett nedrustat försvar tar åratal att bygga upp igen. Den tiden har man inte vid ett krigshot i modern tid."
Inte heller lyssnade man när vi kom in i riksdagen 2010 och från denna talarstol varnade för konsekvenserna av den försvarspolitik som bedrevs. Man kallade det i stället ett särintresse.
Efter regeringsskiftet 2014 skedde visserligen en positiv omsvängning mot ett återupprättande av försvaret av Sverige, men hur det har gått med den verksamheten ser vi i dag i rapporter från Riksrevisionen. Där beskrivs låg prioritet, underfinansiering och ingen uppföljning trots varningssignalerna som blev allt fler och allt starkare.
Det tog den förra regeringen fem sex år innan man ens började agera och tillsätta utredningar. Det är förklaringen till att Sverige i dag är så illa rustat. När det gäller det civila försvaret avvecklades i princip allt när invasionsförsvaret skulle ersättas av insatsförsvaret under 2000-talet, till skillnad från den militära delen som behöll ett slags miniminivå. Det är också orsaken till att vi i dag står på ruta ett när det gäller civilförsvaret.
Det civila försvaret är nu tack och lov på väg att återupprättas. För att det militära försvaret över huvud taget ska kunna fungera krävs ett civilt försvar, och det utgör en vital del av totalförsvaret. Ett trovärdigt och fungerande totalförsvar kräver att den civila delen liksom den militära är väl samövad och finansierad. Men det krävs också att tydliga mål för totalförsvarets alla delar är uppsatta redan i fredstid.
För att återupprätta ett trovärdigt och väl fungerande civilt försvar kommer omfattande satsningar att behöva genomföras. Det civila försvaret ska ha förmåga och planering för att ge stöd till det militära. Vidare ska det civila försvaret stärka samhällets samlade förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar såväl i fred som i krig.
Till skillnad från den hotbild som rådde under det kalla kriget är dagens situation mer komplex och svårförutsägbar. Utöver krig utgörs hoten mot vår säkerhet i dag av exempelvis cyberattacker, informationskrig genom desinformation, hot om användande av massförstörelsevapen, terrorism, sabotageverksamhet och smittsamma sjukdomar. För att det civila försvaret ska klara av att lösa sina uppgifter utifrån denna hotbild måste det ha bredare kompetens, kunskap och förmågor än vad som var fallet förut. I praktiken innebär detta att det kommer att krävas omfattande satsningar på övningar, materiel och personal samt förmåga att hantera situationer med bristfälligt beslutsunderlag och knappa resurser.
Målbilden är att det civila försvaret ska klara av att lösa sin uppgift i minst 90 dygn. Kravet på den enskilde kommer härvid att bli påtagligt högre. För att Sverige ska klara av framtida kriser är det av yttersta vikt att varje medborgare i det här landet medvetet tar stort eget ansvar och förbereder sig så att han eller hon kan klara sig utan stöd från samhället i minst en vecka.
Det stundande Natomedlemskapet innebär att Sverige har ett långtgående åtagande kring återuppbyggnaden av civilförsvaret med hänvisning till Natofördragets tredje artikel, vilket innebär att Sverige på egen hand, men också i samarbete med andra länder, säkerställer ett uthålligt totalförsvar.
Mot bakgrund av en rad ödesdigra beslut som togs under 2000-talet avvecklades merparten av de fungerande rutiner och processer som det gamla systemet byggde på. Det innebär att allt måste byggas upp på nytt, och som det ser ut i dag har många av landets 290 kommuner inte förutsättningar att hantera detta viktiga uppdrag på ett fullgott sätt.
I backspegeln har vi migrationskrisen och därefter pandemin, som inneburit att en stor del av kommunens dagliga verksamhet inom skola, äldreomsorg och stadsplanering fått gå på knäna de senaste åren. Kraven på de olika principerna innebär att staten, som är ytterst ansvarig, har begränsade medel att kravställa mot en miniminivå när det gäller det krisförebyggande arbetet. De satsningar som nu sker på området för att komplettera den fredstida krisberedskapen för att kunna klara krigets villkor är välkomna.
Regeringens förslag att införa en ekonomisk planeringsram för det civila försvaret som ska bidra till att skapa långsiktighet och förbättra förutsättningarna för en förstärkning av det civila försvarets förmåga är bra. Men samtidigt vet vi att många kommuner och framför allt regioner går på knäna med enorma underskott. De kommuner som nu kommit längst med beredskapsfrågorna är de mer ekonomiskt välmående, som har råd och resurser. Det kan inte få vara avgörande för upprustningen om en kommun eller region har pengar till den eller ej. För att höja lägstanivån från ingenting alls till något bättre kommer det att behövas engångsinvesteringar på många olika områden.
Här menar jag att vi bör överväga om inte staten, som har en historiskt låg statsskuld, genom belåning ska tillföra de resurser som krävs för att höja lägstanivån i hela landet. Det handlar inte om att finansiera ineffektiv kommunal eller regional politik som kanske lett till de ekonomiska underskott som finns ute i landet utan om just engångsinvesteringar för att höja lägstanivån och se till att alla våra medborgare oavsett var de bor kan få grundläggande skydd. Pengar och resurser måste tillföras snabbt. Vi har inte tid att låta grundläggande åtgärder dra ut på tiden på grund av resursbrist. När ska vi låna pengar för vårt försvar om inte nu?
För att rusta det civila försvaret behöver många aktörer involveras, och det finns ett stort behov av utvecklad ledning och samordning. I Försvarsberedningens delrapport från december pekas just på detta med tydliga roller, mandat och samordning. Försvarsberedningen menar att samordning vid höjd beredskap och krig kräver tydlig ledning och att det är nödvändigt att beslut i ett sådant läge kan fattas decentraliserat, så nära verksamheten som möjligt. Det är först när en aktör inom givna ramar och med de resurser den förfogar över inte kan lösa sin uppgift som högre instans ska kopplas in. Vidare konstaterar Försvarsberedningen att sektorsansvariga myndigheter och civilområdesansvariga länsstyrelser även i fredstid kan ha behov av att genom föreskrifter driva på exempelvis planering av övriga förberedelser.
Den nya struktur för krisberedskapen och det civila försvaret som gäller sedan den 1 oktober 2022 är ett bra steg på vägen men måste förtydligas när det gäller roll- och ansvarsfördelningen mellan aktörerna inom det civila försvaret och samhällets krisberedskap. Försvarsberedningen menar i sin rapport att det behövs en central förvaltningsmyndighet till stöd för regeringens samordning av det civila försvaret och föreslår att detta genomförs genom att MSB omformas. Oavsett om det är en befintlig myndighet som omformas eller en ny som inrättas är detta välkommet och ligger i linje med vad vi sverigedemokrater förespråkat under många år.
Fru talman! Det finns mycket att lyfta när det gäller det civila försvaret, men jag skulle särskilt vilja fokusera på försörjningstrygghet och beredskapslager. Det civila försvaret och rikets krisberedskap är i behov av beredskapslager. För vissa produkter krävs nationella och regionala lager. För andra krävs storskalig central lagerhållning kompletterad med lokala lager. Riktvärdet bör vara att beredskapslagren klarar att täcka minst tre månaders förbrukning. Om händelseutvecklingen påkallar att beredskapslagren nyttjas ska inhemsk produktion kunna ökas eller ställas på krigsfot inom tre månader för att tillgången till dessa utpekade produkter ska kunna säkerställas. Tidsramen för att ställa om industrin ska ses som ett första riktvärde. På sikt ska industrin kunna ställas om på betydligt kortare tid.
För att förbättra och säkerställa vår förmåga att klara av framtida kriser behöver också självförsörjningsgraden av exempelvis livsmedel, läkemedel samt skydds- och sjukvårdsmateriel höjas avsevärt. Svenska beredskapslager ska i normalfallet lagerhållas och finansieras av marknadsaktörer inom de olika segmenten, till exempel aktörerna inom livsmedels- och läkemedelsbranscherna.
För att säkerställa att konkurrensneutraliteten bibehålls behöver lagstiftning och regler tas fram. I de fall då små lokala näringsidkare i glesbygd inte klarar av att uppfylla uppställda krav eller om någon marknadsaktör anser att konkurrensneutraliteten satts ur spel ska de kunna söka statligt stöd för att klara av att uppfylla de uppställda kraven.
Samtliga kommuner, regioner och privata aktörer inom hälso- och sjukvård ska genom lagstiftning regleras att i sin dagliga verksamhet omsätta datumkänsliga artiklar och varor i beredskapslagren, till exempel läkemedel. Beredskapslagrens innehåll fastställs av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i samarbete med berörda myndigheter. Krav på lagerhållning av materiel och varor som är kritiska för totalförsvaret behöver regleras i lag, och de särskilda företag som har att verkställa detta ska kunna göra det utan att det påverkar marknaden.
Lagerhållningen måste också spridas geografiskt. I dag har vi en situation där de tre största livsmedelsgrossisterna har sina lager för hela södra Sverige i ett enda kvarter. Alla förstår förhoppningsvis hur sårbara vi är genom att ha det på detta sätt. Det är helt oacceptabelt.
Den nuvarande regeringen har tagit tag i många av de saker som tidigare regeringar vanskött och nonchalerat. Utbyggnaden av lager för drivmedel, livsmedel, läkemedel, ammunition, reservdelar och utbytesenheter pågår i syfte att bygga ut beredskapslager, men den måste skyndas på.
Fru talman! Målet för det civila försvaret ska bland annat vara att ha förmågan att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna, upprätthålla nödvändig försörjning och bidra till den militära försvarsförmågan men även bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället. Det militära och det civila försvaret är ömsesidigt beroende av varandra, och det civila liksom det militära försvaret måste utformas och dimensioneras utifrån krigets krav och värsta tänkbara scenario.
Vi måste inse att tiden håller på att rinna oss ur händerna. Saker och ting måste ske här och nu, och alla medborgare behöver inse allvaret vi befinner oss i. Det handlar inte om skrämselpropaganda utan om verklighetens tillstånd. Jag vill därför rikta en eloge till både försvarsministern och ministern för civilt försvar för att de talade klarspråk under Folk och Försvars rikskonferens förra månaden. Det var säkert en del där ute som blev aningen chockade, i alla fall på medieredaktionerna, och tyckte att det var aningen överdrivet. Men det är de som fortfarande inte insett allvaret och vad vi faktiskt står inför. Vi står nu inför just det som vi sverigedemokrater i 20 år varnat för. Hade man lyssnat på oss tidigare hade vi förmodligen befunnit oss i ett helt annat utgångsläge än vad vi gör nu när tiden är så pass knapp.
Fru talman! Vi har ett antal yrkanden i betänkandet. Vi vidhåller givetvis de synpunkter som framgår av dessa, men vi har valt att avstå från att yrka bifall till dem. I stället har vi lämnat ett särskilt yttrande. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag vill också be om ursäkt för att jag dragit över min talartid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar
(Applåder)
Anf. 36 Johan Andersson (S)
Fru talman! Jag har suttit och lyssnat på debatten, som har varit spännande och som det finns mycket att hämta från. Jag tänkte uppehålla mig vid en punkt, nämligen försvarsmateriel, som kommer att vara avgörande framgent. Det är tre delar som kommer att vara avgörande för om vi kommer att lyckas med den upprustning som vi nu har startat. Det handlar om resurser, personal och materiel. Alla dessa tre delar hänger ihop.
Jag har roat mig med att läsa igenom det betänkande som behandlar det beslut som togs 2020 gällande den innevarande perioden för materielförsörjning. Där hänvisade flera av de borgerliga partier som numera sitter i regeringsställning till vikten och värdet av en försvarsindustristrategi. Jag tyckte att ledamoten Püss föredömligt beskrev hur man ser på den delen från Moderaternas sida. Jag skulle också gärna vilja höra Kristdemokraterna uttala sig om det. Man hade en reservation vid det tillfället, vilket har sagts. Men jag kan notera att ledamoten från Kristdemokraterna har lämnat salen, så jag får ta det vid ett annat tillfälle.
Det kommer naturligtvis att vara väldigt avgörande att vi har en stark svensk försvarsindustri kopplat till det här. Vi har en industri som har vuxit och utvecklats successivt när det gäller export. Vi har stora beställningar som kommer att ligga framöver. Ledamoten Hultqvist gjorde en föredömlig dragning av förväntningarna i de delarna och de diskussioner som förs när det gäller framtidens behov av materiel. Då är det naturligt att i diskussionen också ta med hur det här ska kunna se ut framgent, hur det ska finansieras, hur vi ska kunna säkerställa att det kommer att finnas materiel och hur vi kommer att tillse att det finns teknik, att det sker utveckling och inte minst att det finns personal.
Då handlar det om att fundera och ta upp den diskussion som vi väckt gällande ett större statligt ansvar för den kommande försvarsindustrin och industrin över huvud taget. Vi har i våra reservationer pekat på vikten av detta, och det skulle vara intressant att höra hur man från övriga partier ser på det. Det har man inte sagt någonting om här i debatten. På vilket sätt skulle man kunna delta i ett beslut om att stötta statligt ägande av försvarsindustri, eller i varje fall en del av den?
Fru talman! Med de orden tänkte jag lämna åter en del av den tid som tidigare har dragits över i talartid. Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 8.
Anf. 37 Alexandra Anstrell (M)
Fru talman! Jag vill varna för att jag kanske drar några minuter över min anmälda talartid. Johan Andersson lämnade några extra minuter, så vi får se hur det går.
Försvarspolitik och totalförsvar är mycket viktiga frågor. Jag tänkte uppehålla mig vid det civila försvaret. Uppbyggnaden av det civila försvaret är central om Sverige ska kunna ha ett fungerande totalförsvar. Här är våra frivilliga försvarsorganisationer viktiga för att få det hela att fungera. De är liksom kittet i totalförsvaret.
Om du som lyssnar nu därhemma känner att du vill hjälpa till i totalförsvaret är mitt bästa tips att gå med i en av våra 18 frivilliga försvarsorganisationer. Där kan man vara med i allt från Svenska Lottakåren till Frivilliga Flygkåren, Bilkåren och Svenska Blå Stjärnan. Det finns någonting för de flesta intressen och någonting man kan känna att man är lite bra på.
Fru talman! Jag tänkte också lyfta fram frågan om beredskap. Det handlar om livsmedelsberedskap, drivmedelsberedskap, sjukvårdsmateriel med mera. Jag har precis här på morgonen haft möte med LRF Mälardalen och just talat om vikten av deras roll i totalförsvaret. De hälsar att de är beredda och villiga att hjälpa till.
Att vi har bönder som både odlar och har djurhållning är centralt för att vi ska utöka och stärka Sveriges självförsörjningsgrad. Världen är mer osäker och orolig än på länge, och oförutsägbarheten ökar. Vikten av försörjningstrygghet i händelse av kris och krig är något som inte nog kan understrykas.
En säker försörjning även vid höjd beredskap är centralt. Nu har landsbygdsministern precis fått utredningen Livsmedelsberedskap för en ny tid. Jag ser fram mot en proposition i frågan som vi kanske också får tala om här i kammaren. Det är ju just tanken om en ny tid som vi måste bära med oss. Det handlar om hur vi ska rigga det nu i ett modernt Sverige år 2024.
En viktig faktor i det tror jag är totalförsvarets näringslivsråd. Vi kan inte göra det här utan Sveriges företagare. Jag är glad att näringslivsrådet nu äntligen är uppe och rullar, eftersom det utretts tre gånger under förra mandatperioden.
När det sedan kommer till vårt kommande medlemskap i Nato och det civila försvaret är det civila beredskapsarbetet inom Nato ett nationellt ansvar men också ett kollektivt åtagande bland allierade.
Redan nu deltar Sverige som inbjuden stat aktivt i det civila beredskapsarbetet inom Nato. Utskottet kunde redan förra året i betänkande 2022/23:FöU6 konstatera att Nato har identifierat sju civila förmågor som ska bidra till säkerställandet av samhällsfunktioner och upprätthålla alliansens kollektiva försvarsförmåga.
Eftersom dessa förmågor är särskilt prioriterade av Nato för att stärka den civila motståndskraften kommer de naturligtvis att utgöra en central utgångspunkt i det nationella arbetet här i Sverige med att utveckla krisberedskapen och det civila försvaret för Sverige som medlemsland.
Den struktur för samhällets krisberedskap och civilt försvar som trädde i kraft den 1 oktober 2022 utgör nu en stomme och ett stöd i arbetet, och det är bra. Regeringen har betonat vikten av att berörda myndigheter, kommuner och regioner samt näringslivet måste vidta åtgärder för en ökad förmåga.
Vi måste rusta för krig. Även om vi inte vill ha krig behöver vi rusta för krig så att vi klarar av allt på vägen dit i form av olika kriser. Vi kan alltså inte sitta här och vänta. Ingen av oss kan det. Alla som inte behöver något större stöd av det offentliga ska preppa hemma så att man klarar sig i minst sju dagar. Det gäller vatten, mat, värmekälla och så vidare. Ni har väl preppat hemma, allihop? Alla myndigheter, kommuner, organisationer och enskilda måste ta sitt ansvar.
Det är mycket bra som händer på området vad gäller civilt försvar nu, och det tycker jag är bra. Med det håller jag min talartid och yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 38 Sara-Lena Bjälkö (SD)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande FöU6 i dess helhet. Jag vill också nämna att vi har ett särskilt yttrande i detta betänkande. Mycket bra har sagts denna förmiddag från talarstolen i dag från samtliga. Det bådar gott för vår framtid och vårt försvar.
Fru talman! I mitt anförande har jag tänkt att lite djupare beröra två tre viktiga pusselbitar i vårt försvar.
I den nuvarande situationen måste vi politiker verkligen göra vårt yttersta för att ge myndigheter och frivilligorganisationer de ekonomiska förutsättningar som krävs för att skapa ett robust civilförsvar och krisberedskap.
De frivilliga försvarsorganisationerna spelar en viktig roll för Sveriges krisberedskap. Vi som sitter här i kammaren nu vet att det i Sverige finns 18 frivilliga försvarsorganisationer som bidrar till landets civila och militära försvar.
Organisationerna rekryterar och utbildar frivilliga för en mängd olika uppgifter. Jag själv, fru talman, ingår i Frivilliga Motorcykelkåren och i Försvarsutbildarna. Vi kan alla bidra.
Varje organisation har specialistkompetens inom dessa olika områden. Genom kurser och utbildningar ser organisationerna till att den särskilda kompetensen bevaras. Organisationerna placerar även ett antal personer på specialistbefattningar inom totalförsvaret. Det civila försvaret ska utvecklas, övas och ledas i nära samverkan med det militära.
Fru talman! Hemvärnet är också en viktig pusselbit i detta. I dag består hemvärnet av cirka 23 000 helt vanliga människor som försvarar Sverige efter jobbet, och jag är en av hemvärnssoldaterna. I hemvärnet får man möjlighet att utvecklas och växa samtidigt som man är med och skyddar, bevakar och stöder samhället vid kris.
För Sveriges del kommer det vara av yttersta vikt att hela samhället ställer om. Det militära försvaret, kommuner, regioner, myndigheter, företag och frivilligorganisationer är centrala aktörer för att förbereda Sverige för ett eventuellt krig.
En annan viktig pusselbit är livsmedelsberedskap. Vi behöver mat och dricksvatten för att vårt samhälle ska fungera. Livsmedelsberedskap handlar om att vi ser till att vi har tillgång till mat och vatten även under andra typer av kriser och i yttersta fall i krig.
Fru talman! Det är många som behöver bidra i detta arbete. Det är allt från myndigheter, regioner och kommuner till livsmedelsföretag och privatpersoner. Målet med Sveriges livsmedelsberedskap är att alla ska ha tillräckligt med vatten att dricka och tvätta sig med och mat att äta vid en kris- och krigssituation.
Försvarspolitik och totalförsvar
Men, fru talman, det är inte så enkelt som att bara bygga upp ett livsmedelslager. Det har vi hört här i dag när vi har pratat om olika beredskapslager. Beredskapen behöver stå på flera ben som energi, transporter, pengar och finansiella tjänster. Livsmedelsberedskapen är, som ni förstår, också beroende av att andra delar i samhället fungerar.
Den grundläggande målbilden är inte att Sverige ska återgå till en modell som är anpassad för en tid som inte längre existerar. Vi ska i stället bygga ett nytt modernt totalförsvarskoncept för framtiden, och då måste alla medborgare ta sitt ansvar.
Fru talman! Innan jag avslutar mitt anförande ska jag ta upp en fråga som vi fick i kammaren av socialdemokraten Johan Andersson. Jag ser inte honom i kammaren nu, så han får lyssna till mitt svar på annat sätt. Hans fråga gällde det statliga inslaget. Vi är positiva till långsiktiga beställningar för att säkerställa en industrifråga om man vågar investera i de ökade produktionsförutsättningarna. Vi ser inte att staten i dag ska gå in med direkt ägande i industrin. Det handlar mest om det professionella - att man kan hantera tillgång och efterfrågan när det gäller denna fråga. Men vi är givetvis öppna för att lyssna på hur Socialdemokraterna tänker.
Fru talman! Nu tar vi krafttag tillsammans och ser till att civilförsvaret och krisberedskapen i Sverige stärks!
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 12.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2023/24:FöU6
Webb-tv: Beslut: Försvarspolitik och totalförsvar
Protokoll med beslut
- Protokoll 2023/24:67 Onsdagen den 7 februariProtokoll 2023/24:67
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Försvarspolitisk inriktning och totalförsvaret
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:384 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkandena 1 och 3,
2023/24:779 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkande 4,
2023/24:1076 av Marcus Wennerström och Inga-Lill Sjöblom (båda S),
2023/24:1110 av Boriana Åberg m.fl. (M) yrkande 2,
2023/24:2456 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 1,
2023/24:2457 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 40 och
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 1.- Reservation 1 (S)
- Reservation 2 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (C) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 2 87 18 SD 62 0 0 10 M 55 0 0 13 C 0 20 0 4 V 18 0 0 6 KD 12 0 0 7 MP 11 0 0 7 L 11 0 0 5 - 0 0 0 1 Totalt 169 22 87 71 Militärt försvar och förmåga
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:778 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkandena 2, 4 och 11-13,
2023/24:2456 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 2 och 3 samt
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkandena 13, 14 och 18.- Reservation 3 (S)
- Reservation 4 (C)
Stödet till Ukraina
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:191 av Magnus Jacobsson (KD) yrkande 1,
2023/24:2456 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 19,
2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 7 och
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkandena 8 och 9.- Reservation 5 (S)
- Reservation 6 (C)
Försvarsmaterielförsörjning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:482 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkandena 7 och 8,
2023/24:778 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkande 9 och
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkandena 10, 11 och 19.- Reservation 7 (S)
Nationella säkerhetsintressen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:482 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 9 och
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkandena 15 och 16.- Reservation 8 (S)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (S) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 89 0 18 SD 62 0 0 10 M 55 0 0 13 C 20 0 0 4 V 18 0 0 6 KD 12 0 0 7 MP 11 0 0 7 L 11 0 0 5 - 0 0 0 1 Totalt 189 89 0 71 Forskning och utveckling
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:778 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkande 10 och
2023/24:2450 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 4.- Reservation 9 (MP)
Cyberförsvar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2023/24:2456 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 20-23.- Reservation 10 (C)
Internationellt samarbete
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:482 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1,
2023/24:999 av Kalle Olsson och Anna-Caren Sätherberg (båda S),
2023/24:1191 av Markus Wiechel (SD) yrkandena 3 och 5,
2023/24:2450 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 51 och
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkandena 3-5, 38 och 39.- Reservation 11 (S)
- Reservation 12 (MP)
Utestängande av vissa utländska företag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:482 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 15 och
2023/24:2450 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 14.- Reservation 13 (MP)
Civilt försvar och förmåga
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:779 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkandena 1 och 3,
2023/24:2303 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),
2023/24:2450 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1,
2023/24:2456 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 30-34 och
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkandena 43-45.- Reservation 14 (S)
- Reservation 15 (C)
- Reservation 16 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 0 89 18 SD 62 0 0 10 M 55 0 0 13 C 0 0 20 4 V 18 0 0 6 KD 12 0 0 7 MP 0 11 0 7 L 11 0 0 5 - 0 0 0 1 Totalt 158 11 109 71 Befolkningsskydd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:103 av Victoria Tiblom (SD),
2023/24:2025 av Peder Björk och Peter Hedberg (båda S) och
2023/24:2300 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).Försörjningstrygghet och beredskapslager
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:779 av Sven-Olof Sällström m.fl. (SD) yrkande 6,
2023/24:1208 av Ann-Christine Frohm Utterstedt och Eric Westroth (båda SD) yrkande 4,
2023/24:1708 av Mattias Ottosson m.fl. (S),
2023/24:2450 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkandena 23 och 24,
2023/24:2456 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 37 och 38,
2023/24:2521 av Markus Wiechel och Eric Palmqvist (båda SD) och
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 52.- Reservation 17 (S)
- Reservation 18 (C)
- Reservation 19 (MP)
Rymdstrategi
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 41.- Reservation 20 (S)