Förvaltningsmyndigheternas ledning
Betänkande 1995/96:KU1
Konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU01
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Innehåll
1995/96 KU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett avsnitt ur 1995 års kompletteringsproposition som avser riktlinjer för förvaltningmyndigheternas ledningsformer. Utskot- tet anser att intresset av samhällelig insyn och medborgerligt inflytande inte tillgodoses i tillräcklig utsträckning genom de av regeringen föreslag- na riktlinjerna. Utskottet förordar att huvudregeln enligt det s.k. verksled- ningsbeslutet återinförs, dvs. att statliga myndigheter normalt skall ha en lekmannastyrelse vid sidan av myndighetschefen.
Utskottets m- och fp-ledamöter har reserverat sig till förmån för riktlin- jerna enligt propositionen.
Propositionen
1994/95:150 bilaga 7 avsnitt 3 vari yrkas att riksdagen godkänner rege- ringens riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledningsformer.
Utskottet
Ärendets beredning
Konstitutionsutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över regeringens förslag. Yttranden har avgetts av finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, lagutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, arbets- marknadsutskottet och bostadsutskottet. Dessa yttranden finns intagna i bilaga.
Förvaltningsmyndigheternas roll i rikets styrelse
Regeringen skall enligt 1 kap. 6 § regeringsformen styra riket och vara ansvarig inför riksdagen. Till sitt förfogande har regeringen förvaltnings- myndigheterna, som enligt 11 kap. 6 § regeringsformen lyder under rege- ringen, om det inte är fråga om en myndighet under riksdagen eller under kyrkomötet. Inom ramen för regeringsformen och riksdagens beslut har regeringen att bedöma hur och i vilken utsträckning den vill styra förvalt- ningen.
Förvaltningsmyndigheterna är inga självständiga juridiska personer utan delar i ett enda rättssubjekt, staten. De har att sköta de särskilda uppgifter och utöva de befogenheter som statsmakterna anförtror dem. De har vidare att förverkliga de politiska mål som riksdagen och regeringen ställer upp för dem inom ramen för tilldelade resurser.
I förarbetena till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 230) sägs att man av regeringsformens innehåll får läsa sig till innebörden av den styrande makten. Av detta följer att den styrande makten inte ingår i de befogenhe- ter som tillkommer riksdagen, dvs. främst stiftande av lag och fastställande av statsbudgeten. I den styrande makten inryms en vidsträckt förordnings- makt, grundad dels på delegation av riksdagen, dels direkt på regerings- formens bestämmelser.
Bestämmelsen om att statliga myndigheter lyder under regeringen inne- bär enligt samma proposition att myndigheterna i princip har att följa de föreskrifter av allmän natur eller direktiv för särskilda fall som regeringen meddelar. Regeringens rätt att meddela direktiv är emellertid begränsad. En viktig begränsning ligger i bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen som tillförsäkrar myndigheterna självständighet i fråga om myndighets- utövning mot enskild och tillämpning av lag.
Gällande riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledning m.m.
Verksledningsbeslutet
Tidigare principer för ledningen av de centrala förvaltningsmyndigheterna fastställdes av riksdagen år 1987 genom det s.k. verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU29, rskr. 226). Enligt detta beslut skulle förvalt- ningsmyndigheterna normalt ha en lekmannastyrelse vid sidan av myndig- hetschefen. Som regel följer ansvarsfördelningen mellan styrelsen och myndighetschefen huvudprincipen i verksledningsbeslutet att chefen för myndigheten inför regeringen är ansvarig för myndighetens verksamhet, medan styrelsens uppgift är att öva insyn i verksamheten och att biträda verkschefen med sakkunskap och medborgerligt omdöme. Styrelsen skall vidare besluta i vissa särskilt angivna frågor. Beslutsbefogenheten för styrelsen gäller generellt i fråga om anslagsframställning, avrapportering av genomförd verksamhet och föreskrifter riktade till enskilda, kommuner och landsting. Styrelsen skall dela verkschefens ansvar inför regeringen i samma mån som den tilldelats beslutanderätt. Verksledningsbeslutet ute- slöt inte att behovet av styrning på vissa områden eller verksamhetens art kunde leda till att man valde andra modeller, t.ex. enrådighetsverk.
Intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser, främst inom arbetsmarknadsområdet, slopades år 1992.
I verksledningspropositionen diskuterades också innebörden av regering- ens styrande funktion. Det var regeringen som på egen hand hade att be- döma i vilken utsträckning den önskade styra förvaltningen, naturligtvis med iakttagande av regeringsformens bestämmelser och vad riksdagen bestämt. Regeringsformen utgjorde enligt föredragande statsrådets slutsats i den propositionen en fullt tillräcklig grund för regeringen att styra sina myndigheter precis så bestämt och i den omfattning som regeringen fann lämpligt i varje särskilt fall, men självfallet borde denna rätt utnyttjas för att styra förvaltningen på ett sätt som uppfyller riksdagens krav och som är i medborgarnas intresse.
I verksledningspropositionen framhölls också att med det förhållandet att det i regeringens styrande funktion ligger en skyldighet att leda den statliga förvaltningens verksamhet och ett ansvar för att den statliga sek- torn fungerar i enlighet med riksdagens beslut följde att det åligger rege- ringen att säkerställa att det finns den kompetens som behövs i ledningen för den statliga förvaltningen.
1994 års riktlinjer
Riktlinjernas innebörd
Riksdagen godkände under våren 1994 nya riktlinjer för förvaltnings- myndigheternas ledningsformer (prop. 1993/94:185, bet. KU42, rskr. 381).
Riktlinjerna innebär i huvudsak att centrala förvaltningsmyndigheter i första hand skall styras som enrådighetsverk där myndighetschefen ensam har ansvaret för verksamheten inför regeringen. I sådana verk skall i regel inrättas särskilda råd med insyn som främsta uppgift. Vid valet av led- ningsform skall regeringen pröva om det finns vägande skäl som motiverar att en myndighet leds på något annat sätt än av en enrådig chef. Därvid skall styrelseformen närmast övervägas, och styrelserna bör i dessa fall normalt ha totalt ansvar för verksamheten inför regeringen.
Efter genomgångar departementsvis av förvaltningsmyndigheterna borde regeringen - sedan riksdagen informerats - fatta beslut om deras lednings- form genom ändringar i respektive myndighets instruktion, och reforme- ringen borde vara avslutad den 30 juni 1996.
Riksdagsbehandlingen av 1994 års riktlinjer
I propositionen framhöll regeringen att de allmänna villkoren för myndig- heterna under regeringen successivt förändrats sedan verksledningsbeslutet fattades, och den mest markanta förändringen var övergången till mål- och resultatstyrning. Regeringen hade därigenom börjat styra sina myndigheter på ett tydligare och mer konsekvent sätt. Tyngdpunkten kunde sägas ha förskjutits från resurser till resultat eller från anslagsframställning till årsredovisning. Nya huvudprinciper för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader hade godkänts, som innebär att regeringen mycket tydligare än tidigare i förväg kan ange myndigheternas finansiella hand- lingsutrymme och att myndigheterna i princip fritt kan disponera hela det ekonomiska utrymme som fastställts för dem.
De nya förutsättningarna krävde enligt regeringen en klar och tydlig ledningsfunktion där det inte råder någon tvekan om var det yttersta ansva- ret inför regeringen ligger, och det var svårt att nå med uppdelningen av befogenheterna mellan styrelse och myndighetschef. Den rådande oklarhe- ten i ansvarsfrågan berörde samtliga grupper av ärenden som styrelsen normalt skall besluta om. Avgörande för myndighetens verksamhet är regleringsbrev och andra budget- och verksamhetsmässiga direktiv, men hur regleringsbrevens beslut skall omsättas i myndighetens löpande verk- samhet var emellertid med den gällande ledningsformen knappast en fråga för styrelsen, även om den naturligtvis borde hållas informerad. Styrelsen hade i regel inte någon generell befogenhet att fastställa riktlinjer för verk- samheten.
För tillsyns- och normeringsmyndigheter med omfattande befogenheter att meddela föreskrifter på grundval av en allmän ramlagstiftning blev styrelsens beslut om dessa föreskrifter en betydande del av myndighetens totala verksamhet och svåra att skilja ut från myndighetens verksamhet i övrigt. Klarhet i ansvarsfrågan var enligt propositionen särskilt viktig i verksamheter som består i att meddela bindande föreskrifter, ge tillstånd och föreskriva förbud, och vidare måste styrelseledamöterna stå obundna av partsintressen och inte få uppfattas som företrädare för dem som skall omfattas av tillsynen.
Slutligen pekade regeringen på att den oklara ansvarsbilden också kunde skapa vissa problem i samband med ökande internationalisering och med- lemskap i EU. Nya krav i samband med Europaintegrationen gjorde att regeringens styrning av myndigheternas verksamhet måste stärkas och ske på ett tydligare och mer direkt sätt. Regeringen måste också med hjälp av sina myndigheter i olika förhandlingssituationer och kontakter med EU:s organ med kort varsel kunna agera enhetligt och samordnat. Vidare skulle förvaltningsmyndigheterna i stor utsträckning komma att ansvara för den interna normgivning som EG-besluten kunde kräva. Även detta förhållan- de talade för att regeringens kontrollmöjligheter av myndigheternas före- skriftsverksamhet behövde förstärkas.
Vid utskottsbehandlingen ansåg utskottet att nya förutsättningar för myn- digheterna krävde en klar och tydlig ledningsfunktion, där det inte rådde någon tvekan om var det yttersta ansvaret inför regeringen låg och att den gällande uppdelningen av befogenheterna mellan styrelse och myndighets- chef var svår att förena med kravet på ett tydligt ansvar. Utskottet delade således regeringens uppfattning att ledningsformen för de centrala för- valtningsmyndigheterna borde reformeras och anpassas till de förutsätt- ningar som gäller samt att en väl utvecklad dialog mellan regeringen och myndigheterna och en ökad delegering av verksamhetsansvar och ekono- miskt ansvar krävde att ansvarsbilden gentemot regeringen blev tydlig. Europaintegrationens krav gjorde också att regeringens styrning av myn- digheternas verksamhet behövde stärkas. Möjligheterna för regeringen att i en tid av ofta snabba och stora förändringar styra myndigheterna strate- giskt, samordnat och effektivt var också enligt utskottets uppfattning störst om de utgjorde enrådighetsverk. Regeringen kunde då - inom ramen för de konstitutionella regler som gäller - utan omväg eller fördröjande omstän- digheter föra en dialog med den som har det avgörande ansvaret för verk- samheten. Ledningsformen enrådighetsverk borde, som regeringen före- slagit, väljas i första hand, och endast om vägande skäl motiverade det, borde en myndighet ledas på annat sätt, och då närmast av en styrelse.
Vid utskottsbehandlingen reserverade sig s-ledamöterna. De ansåg att genom att huvudregeln i fråga om verksledningen var att statliga myndig- heter jämte verkschefen leddes av valda lekmannastyrelser garanterades både den samhälleliga insynen och det medborgerliga inflytandet och att denna huvudregel borde gälla även i framtiden. Vidare borde ett absolut krav på lekmannastyrelser gälla för tillsynsmyndigheter som utfärdar in- tegritetskänsliga föreskrifter innebärande ingrepp i medborgarnas frihet och ekonomiska situation, för myndigheter som arbetar under affärslik- nande förhållanden och har en verksamhet som innebär ett stort finansiellt ansvar, för myndigheter inom områdena forskning och kultur samt för de fall där tidigare undantag gjorts från ordningen med enrådighetsverk, som en del stabsmyndigheter och myndigheter inom försvarsmakten. Smärre myndigheter som sysslar med rutinärenden kunde däremot enligt reservan- ternas uppfattning inrättas som enrådighetsverk under förutsättning att det fanns någon typ av insynsorgan.
Nu föreslagna riktlinjer
Riktlinjernas innebörd
Regeringen föreslår att den som ledningsform för centrala förvaltnings- myndigheter skall välja enrådighetsverk eller styrelse. Såväl enrådighets- som styrelsemodellen bör vid behov anpassas till de särskilda förutsätt- ningar som råder för den enskilda myndigheten. En styrelse kan ha ett helt eller ett med myndighetschefen delat ansvar för verksamheten inför rege- ringen.
Riktlinjerna för val av ledningsform skall i princip tillämpas även på länsmyndigheter under en central chefsmyndighet.
Regeringen anger följande övriga allmänna principer.
Ledningsformen enrådighetsverk bör övervägas där det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Modellen bör i vissa fall kompletteras med ett av regeringen tillsatt insynsråd.
Ledningsformen styrelse med fullt ansvar för verksamheten bör främst övervägas för myndigheter som arbetar under affärsliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar.
Ledningsformen nuvarande styrelsemodell med ett delat ansvar mellan styrelsen och myndighetschefen bör övervägas för myndigheter där en viss bredd och mångfald är önskvärd i verksamheten och det därför inte finns skäl för regeringen att närmare styra den.
Enrådighetsverk - med eller utan ett av regeringen tillsatt råd med insyn som främsta uppgift - och styrelse bör vara de två huvudalternativ som regeringen väljer mellan. Dessa bör emellertid också kunna modifieras och anpassas till skilda förutsättningar.
I propositionen görs en genomgång och prövning av ledningsformen för 114 centrala förvaltningsmyndigheter. Regeringen redovisar vilka myndig- heter den avser att ge ny ledningsform under år 1995 genom ändringar i myndighetens instruktion.
Verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på visst sätt skall vara den grundläggande utgångspunkten vid val av ledningsform. Vid valet av ledningsform bör regeringen således utgå från myndighetens verksamhet och mål, sådana de är fastlagda av riksdagen och regeringen, och därefter välja en ledningsform med den grad av styrning som bäst bedöms gagna verksamheten och de uppställda målen. En annan utgångs- punkt skall vara att det alltid bör stå klart var det samlade ansvaret inför regeringen för myndighetens ledning ligger.
Regeringen framhåller vidare att något statiskt synsätt inte bör tillämpas vid val av ledningsform, utan inriktningen av de enskilda myndigheternas verksamhet kan behöva ändras relativt snabbt. Växling av ledningsform bör givetvis inte ske ofta och utan välgrundade orsaker.
Regeringen förklarar att den anser det vara värdefullt med någon form av intresserepresentation i styrelserna för vissa myndigheter främst inom arbetsmarknadsområdet i syfte att främja intresseavvägning och samför- stånd mellan arbetsmarknadens parter. Förutsättningarna för en sådan ordning behöver dock enligt regeringen utredas ytterligare, och något förslag i den delen läggs inte fram.
Regeringens skäl för förslaget
Regeringen framhåller att det framlagda förslaget till reformering av led- ningsformen inte fullt ut stämmer med de riktlinjer för förvaltningsmyn- digheternas ledning som riksdagen godkände förra året. Även om relativt många myndigheter enligt den lämnade redovisningen görs om till enrå- dighetsverk, anser regeringen att nuvarande ledningsform, där en myndig- hetschef och en lekmannastyrelse delar på ansvaret för verksamheten, bör behållas för en rad myndigheter. En samlad bedömning av verksamhetens art, behovet av insyn, råd och stöd har lett till att regeringen finner den nuvarande formen av styrelse för närvarande vara mest ändamålsenlig i dessa fall. Regeringen finner inte heller att det delade ansvaret inför rege- ringen i myndigheternas ledning skulle utgöra ett hinder för den av rege- ringen önskade styrningen av dem.
Regeringen delar grundtanken i den tidigare propositionen att myndighe- terna skall ha en klar och tydlig ledningsfunktion, där det inte råder någon tvekan om var det yttersta ansvaret inför regeringen ligger. Regeringen delar dock inte slutsatserna beträffande valet av ledningsform. Som anges i den tidigare propositionen spänner statsförvaltningens uppgifter över ett brett fält av skiftande verksamheter, myndigheterna har olika karaktär och förutsättningar, och statsförvaltningen är ständigt föremål för olika struktu- rella och organisatoriska förändringar. Just mot den bakgrunden bör enligt regeringens mening den naturliga konsekvensen bli en mer flexibel till- lämpning av olika ledningsformer än vad nu är fallet, då enrådighetsverk skall väljas "i första hand".
Regeringen betonar att även styrelsemodellen bör kunna anpassas till olika förutsättningar, så att styrelse med fullt ansvar för verksamheten inte blir den enda formen av styrelse. Att statliga myndigheter leds av en myn- dighetschef tillsammans med en lekmannastyrelse garanterar både den samhälleliga insynen och det medborgerliga inflytandet, och användningen av en sådan form av styrelse bör därför inte vara utesluten. Modellen kan t.ex. vara att föredra där bredd och mångfald är önskvärd i verksamheten eller där samordning med andra myndigheter och organisationer är viktig. Där denna styrelsemodell väljs skall dock ansvarsfördelningen mellan myndighetens chef och styrelsen göras tydlig i myndighetens instruktion.
Motioner
Regeringens förslag har inte föranlett några motioner.
Yttranden från andra utskott
Riktlinjerna i allmänhet
Finansutskottet, justitieutskottet, lagutskottet, socialutskottet, jordbruksut- skottet och bostadsutskottet har uttalat sig om riktlinjerna i allmänhet.
Finansutskottet anser att tillämpningen av de av regeringen förordade riktlinjerna i flertalet fall innebär en rimlig avvägning mellan kraven på klara och entydiga ansvarsförhållanden mellan regeringen och dess under- lydande myndigheter å ena sidan och kraven på medborgarinflytande och insyn å den andra.
Utskottet påpekar att det inom riksdagen har särskilt ansvar för frågor om budgetprocessen och för förvaltningsekonomiska frågor och vill i det sammanhanget särskilt peka på att mål- och resultatstyrningen skapat delvis nya förutsättningar för samspelet mellan regeringen och myndighe- terna. Behovet av en klar ansvarsfördelning accentueras således, och detta oavsett vilken ledningsform som i det enskilda fallet bedöms som den mest ändamålsenliga. En annan viktig effekt av den nya budgetprocessen och av resultatstyrningen är att riksdagens och utskottens roll har påverkats, och tonvikten kommer enligt vad utskottet framhåller i allt större utsträckning att ligga på resultatredovisning, uppföljning och utvärdering.
Justitieutskottet har inte några invändningar mot förslaget till riktlinjer i stort.
Lagutskottet sammanfattar sitt synsätt så att utskottet principiellt förordar att formen styrelse med fullt ansvar i första hand kommer i fråga och att formen enrådighetsverk väljs mer undantagsvis och då förenas med ett insynsråd.
Utskottet vill understryka vikten av att myndigheter har en klar och tyd- lig ledningsfunktion, där det inte råder någon tvekan om vem som har det yttersta ansvaret inför regeringen. Utskottet anser dock detta krav på ett tydligt ansvar svårt att förena med nuvarande ledningsform med ett delat ansvar mellan styrelse och myndighetschef. Ett annat viktigt krav som enligt utskottet bör ställas vid val av ledningsform för myndigheter är att såväl den samhälleliga insynen som det medborgerliga inflytandet garante- ras. Det är således enligt utskottets mening mycket betydelsefullt med lekmannastyrelser, där parlamentariker även i fortsättningen bör kunna ingå.
Utskottet vill understryka angelägenheten av att en kontinuerlig upp- följning av respektive ledningsform kommer till stånd för de olika myn- digheterna.
Socialutskottet delar regeringens uppfattning att de centrala förvaltnings- myndigheterna skall ha en klar och tydlig ledningsfunktion och att det i huvudsak måste ankomma på regeringen att välja ledningsform. Utskottet anser dock att nuvarande ledningsform med en myndighetschef och en lekmannastyrelse som delar på ansvaret för verksamheten har en rad förde- lar. Lekmannainflytandet bevaras samtidigt som den speciella kunskap och kompetens som finns hos styrelseledamöterna tillförs verksamheten.
Jordbruksutskottet delar regeringens överväganden när det gäller de all- männa principerna för förvaltningsmyndigheternas ledning.
Bostadsutskottet anser det naturligt att verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på visst sätt är en utgångspunkt för valet av ledningsform. Utskottet anser att det finns anledning att vid bedömningen av lämplig ledningsform också framgent väga in betydelsen av garanti för medborgerlig insyn, vilket hittills skett genom lekmannastyrelse.
Enskilda myndigheters ledningsform
Många utskott har anlagt synpunkter på den planerade ledningsformen för enskilda myndigheter. Synpunkterna avser myndigheter som respektive utskott beviljar anslag för.
I fråga om Brottsförebyggande rådet (BRÅ), som regeringen avser att ge styrelseformen enrådighetsverk med insynsråd, anser justitieutskottet att nuvarande styrelsemodell bör behållas.
Justitieutskottet anför att det brottsförebyggande arbetet måste bedrivas långsiktigt och på stor bredd. Det förutsätter kunskaper om skilda delar av samhällslivet och om hur brottsligheten påverkar livssituationen för geme- ne man. Arbetet måste också ha medborgarnas stöd, och det förutsätter i många fall deras direkta medverkan. Det är således av stor betydelse att det finns ett reellt medborgerligt inflytande över det brottsförebyggande arbe- tet, och det skulle enligt utskottets mening vara olyckligt att avstå från den demokratiska förankring som lekmännen i BRÅ:s styrelse bidrar till; ut- skottet anser att den insyn som möjliggörs genom ett insynsråd inte är tillräcklig.
I fråga om de myndigheter inom Socialdepartementet som regeringen avser att ge en förändrad styrelseform - Läkemedelsverket, som avses bli enrå- dighetsverk med insynsråd, Rättsmedicinalverket, som avses bli enrådig- hetsverk med insynsråd, Smittskyddsinstitutet, som avses bli enrådighets- verk, och Statens institut för psykosocial miljömedicin, som avses bli enrådighetsverk med insynsråd - anser socialutskottet att nuvarande styrel- semodell är motiverad eller ändamålsenlig.
Socialutskottet framhåller att det beträffande ett flertal myndigheter un- der Socialdepartementet finns ett särskilt värde av demokratisk insyn och en förankring av myndighetens verksamhet och beslut i de samhälleliga värderingarna genom en parlamentariskt sammansatt styrelse. Verksamhe- ten rör inte sällan utsatta människor.
I fråga om Post- och telestyrelsen, som avses få styrelseformen enrådig- hetsverk med insynsråd, anser trafikutskottet att styrelseformen styrelse med fullt ansvar i stället bör väljas.
Trafikutskottet pekar på att väl fungerande post- och telekommunikatio- ner har mycket stor betydelse för enskilda människor, myndigheter och företag i hela landet och att en av Post- och telestyrelsens viktigaste ar- betsuppgifter är att följa utvecklingen på post- och telemarknaderna och till regeringen rapportera om de av statsmakterna fastlagda målen uppfylls samt har ansvar för samhällsåtaganden på post- och teletjänster.
I fråga om Statistiska centralbyrån (SCB), som avses bli ett enrådighets- verk med insynsråd, anser finansutskottet att väsentliga skäl talar för att nuvarande styrelsemodell behålls.
Finansutskottet anser att erfarenheterna av styrelsens medverkan för SCB:s del har varit goda, och den har kunnat bidra med värdefulla kun- skaper som varit till nytta för verksamheten. Behovet av insyn är enligt utskottet av särskild vikt med hänsyn till att SCB hanterar integritetskäns- ligt statistiskt material. Ett annat skäl för att behålla styrelseformen är den omläggning av finansieringen och samordningen av den statliga statistiken som nu successivt genomförs, där styrelsen bör ha en viktig uppgift att följa upp effekterna av nyordningen.
För bl.a. Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket avses den nuvarande styrelsemodellen behållas. Skatteutskottet noterar detta och har inte funnit anledning till erinran mot detta.
Jordbruksutskottet drar samma slutsatser som regeringen i fråga om led- ningsformen för de myndigheter som utskottet haft anledning att uttala sig om, nämligen Statens jordbruksverk, Statens utsädeskontroll, Statens maskinprovningar, Statens veterinärmedicinska anstalt, Fiskeriverket och Kemikalieinspektionen. Myndigheterna avses få ledningsformen enrådig- hetsverk, beträffande Jordbruksverket, Veterinärmedicinska anstalten och Fiskeriverket i kombination med insynsråd.
I fråga om Statens livsmedelsverk, som avses få ledningsformen enrådig- hetsverk med insynsråd, anser lagutskottet att i stället ledningsformen styrelse med fullt ansvar bör väljas.
Lagutskottet framhåller att verket bl.a. har till uppgift att bevaka konsu- mentintresset inom livsmedelsområdet, och med hänsyn härtill anser ut- skottet att styrelse med fullt ansvar är en lämpligare ledningsform.
I fråga om Arbetarskyddsstyrelsen, som avses få styrelseformen enrådig- hetsverk med insynsråd och med särskilt beslutsorgan för den normerande verksamheten och i förvaltningsärenden, anser arbetsmarknadsutskottet att det inte föreligger tillräckliga skäl att ändra den nuvarande ledningsfor- men, utan den bör behållas.
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning kan den föreslagna led- ningsformen för Arbetarskyddsstyrelsen i praktiken innebära i huvudsak samma ordning som i dag, medan skillnaden blir den att exempelvis beslut om anslagsframställning och årsredovisning, som i dag beslutas av styrel- sen, kommer att beslutas av generaldirektören.
Statens invandrarverk, som avses få styrelsemodellen enrådighetsverk med insynsråd, bör enligt socialförsäkringsutskottet i nuläget behålla nuvarande styrelsemodell.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i regeringens påpekande att ändra- de förutsättningar kan medföra att även ledningsformen behöver ändras, men utskottet framhåller att växling av ledningsform naturligtvis inte bör ske ofta och utan välgrundade orsaker. Utskottet framhåller att hela det verksamhetsfält som Invandrarverket har hand om är föremål för översyn och att det därför finns skäl att behålla Invandrarverkets nuvarande led- ningsform tills det är klarlagt vilka uppgifter verket kommer att ha i fram- tiden och var tyngdpunkten i verksamheten kommer att ligga.
Statens biografbyrå, som avses få styrelsemodellen enrådighetsverk med insynsråd, bör enligt kulturutskottet behålla nuvarande styrelsemodell.
Utredning om den statliga förvaltningens uppgifter och orga- nisation
Regeringen beslöt i juni 1995 att tillkalla en kommission om den statliga förvaltningens uppgifter och organisation, Förvaltningspolitiska kommis- sionen (Fi 1995:13, dir. 1995:93). Kommissionens uppdrag är bl.a. att göra en analys av om nuvarande former för organisation och styrning av statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de uppgif- ter och mål som fastlagts av regering och riksdag samt lämna synpunkter på hur det långsiktiga arbetet med strukturförändringar i den statliga för- valtningen bör bedrivas.
Syftet med kommissionens arbete är att ge underlag för den fortsatta ut- formningen av regeringens förvaltningspolitik. Utgångspunkten för kom- missionens arbete skall vara de grundläggande krav på demokratisk styr- ning, insyn och kontroll, rättssäkerhet, effektivitet och tillgänglighet som måste ställas på och tillgodoses av den statliga förvaltningen.
Kommissionen bör översiktligt redovisa hur statsförvaltningen har ut- vecklats och organiserats under efterkrigstiden. På grundval av denna redovisning bör kommissionen göra en analys av vilka kriterier som varit styrande för hur statliga åtaganden organiserats och genomförts, och i den utsträckning dessa kriterier förändrats över tiden skall detta belysas.
En belysning bör bl.a. göras av hur de nya styrformerna påverkar sam- spelet mellan riksdag, regering och förvaltningsmyndigheter. En viktig fråga är därvid hur riksdagens intentioner slår igenom i de olika former av styrning, uppföljning och utvärdering som regeringen utövar gentemot myndigheterna. Kommissionen skall lämna synpunkter på hur det långsik- tiga arbetet med strukturförändringar i den statliga förvaltningen bör be- drivas. Kommissionen kan därvid i den utsträckning den finner lämpligt lämna rekommendationer eller förslag till riktlinjer i förvaltningspolitiska frågor för olika typer av statlig verksamhet.
Utskottets bedömning
Regeringen har begärt att riksdagen skall godkänna de riktlinjer för för- valtningsmyndigheternas ledningsformer som läggs fram i propositionen. Riktlinjerna innebär att regeringen som ledningsform för centrala förvalt- ningsmyndigheter skall välja enrådighetsverk eller styrelse. Såväl enrådig- hets- som styrelsemodellen skall vid behov anpassas till de särskilda förut- sättningar som råder för den enskilda myndigheten, och en styrelse skall kunna ha ett helt eller ett med myndighetschefen delat ansvar för verksam- heten inför regeringen. Regeringen har i propositionen framhållit att rikt- linjerna skiljer sig från de riktlinjer som riksdagen godkände våren 1994 genom att avgörandet om en enskild myndighet skall ledas på det ena eller andra sättet inte skall träffas med utgångspunkten att ledningsformen skall vara enrådighetsverk utan att regeringen skall välja den ena eller den andra ledningsformen, och tillämpningen av ledningsformerna skall vara mera flexibel. Såsom enligt 1994 års riktlinjer skall dock gälla att myndigheter- na skall ha en klar och tydlig ledningsfunktion, där det inte råder någon tvekan om var det yttersta ansvaret inför regeringen ligger.
De nu framlagda riktlinjerna låser således inte valet av ledningsform ge- nom någon presumtion för ledningsformen enrådighetsverk. Utskottet anser detta vara en förbättring jämfört med 1994 års riktlinjer. Det är emellertid enligt utskottets uppfattning inte tillräckligt. Som framgår också av yttranden från andra utskott finns uttalade önskemål om ett starkare lekmannainflytande.
Enligt utskottets mening bör innehållet i den reservation som avgavs då riksdagen våren 1994 fattade beslut om riktlinjer för förvaltningsmyndig- heternas ledningsformer nu ligga till grund för riksdagens beslut. Detta innebär bl.a. att den tidigare gällande huvudregeln att statliga myndigheter normalt skall ha en lekmannastyrelse vid sidan av myndighetschefen åter- införs. Genom sådana styrelser garanteras både den samhälleliga insynen och det medborgerliga inflytandet.
Ett absolut krav på styrelse bör enligt utskottets uppfattning gälla för tillsynsmyndigheter som utfärdar integritetskänsliga föreskrifter innebä- rande ingrepp i medborgarnas frihet och ekonomiska situation, för myn- digheter som arbetar under affärsliknande förhållanden och har en verk- samhet som innebär ett stort finansiellt ansvar, för myndigheter inom områdena forskning och kultur samt för de fall där tidigare undantag gjorts från ordningen med enrådighetsverk, som en del stabsmyndigheter och myndigheter inom försvarsmakten. Smärre myndigheter som sysslar med rutinärenden kan däremot enligt utskottets uppfattning inrättas som enrå- dighetsverk under förutsättning att det finns någon typ av insynsorgan.
Som framhålls i propositionen bör styrelsemodellen kunna anpassas till olika förutsättningar. Utskottet delar regeringens uppfattning att lednings- formen styrelse med fullt ansvar för verksamheten främst bör övervägas för myndigheter som arbetar under affärsverksliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar samt att där den nuvarande styrelsemodellen med ett delat ansvar mellan styrelsen och myndighetschefen väljs, ansvarsfördelningen dem emellan skall göras tydlig i myndighetens instruktion.
Vad som nu anförts bör enligt utskottets uppfattning tjäna som riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledning, och utskottet föreslår att riksda- gen med anledning av propositionen som sin mening ger det anförda rege- ringen till känna.
Utskottet vill dock erinra om att Förvaltningspolitiska kommissionen har i uppdrag att göra en analys av om nuvarande former för organisation och styrning av statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhål- lande till de uppgifter och mål som fastlagts av regering och riksdag. Ut- skottet anser det naturligt att de frågor om förvaltningsmyndigheternas ledningsformer som nu behandlas aktualiseras också i kommissionens arbete. Om resultatet av kommissionens arbete ger anledning till det, utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.
Utskottet noterar att förutsättningarna för ordningen med intresserepresen- tation i styrelserna för vissa myndigheter enligt propositionen behöver utredas ytterligare. Utskottet, som finner en sådan representation värdefull, utgår från att regeringen efter utredning återkommer till riksdagen i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledning
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 (bilaga 7 av- snitt 3) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
res (m,fp) Stockholm den 16 november 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp) och Margitta Edgren (fp).
Reservation
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Mar- tinger (m), Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i väsentliga delar ställa sig bakom de allmänna principer som regeringen använt sig av vid valet av ledningsform för förvaltnings- myndigheterna. De stämmer i stort överens med de riktlinjer som riksda- gen på förslag av den förra regeringen beslutade om våren 1994. Därige- nom åstadkoms en rimlig avvägning mellan kraven på klara och entydiga ansvarsförhållanden mellan regeringen och dess underlydande myndighe- ter och kraven på medborgarinflytande.
Utskottet ser däremot allvarligt på att regeringen i propositionen anmäler att någon form av intresserepresentation i styrelsen för vissa myndigheter inom främst arbetsmarknadsområdet nu övervägs. Medborgarinflytande över och medborgarkontroll av förvaltningen bör enligt utskottets bestäm- da uppfattning utövas av folkvalda organ. Det är enligt utskottet av avgö- rande betydelse för en effektiv och väl fungerande förvaltning att den inte styrs av organisationer och andra särintressen utan utifrån allmänintresset.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledning
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 (bilaga 7 av- snitt 3) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Finansutskottets yttrande
1995/96:FiU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har genom beslut den 10 oktober 1995 berett övriga utskott tillfälle att senast den 19 oktober 1995 yttra sig över proposition 1994/95:150 bilaga 7, avsnitt 3 om förvaltningsmyndigheternas ledning.
Utskottet
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledning. Enligt förslaget skall verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på visst sätt vara utgångspunkten vid val av ledningsform. När det gäller centrala förvaltningsmyndigheter skall regeringen enligt vad som sägs i propositio- nen välja enrådighetsverk eller styrelse. Såväl enrådighets- som styrelse- modellen bör enligt propositionen anpassas till de särskilda förutsättning- ar som råder för den enskilda myndigheten. Av förslaget framgår också att en styrelse inför regeringen kan ha ett helt eller ett med myndighetschefen delat ansvar för verksamheten.
Med utgångspunkt från dessa allmänna riktlinjer lämnas i propositionen en redovisning av vilka myndigheter som regeringen avser att ge en ny ledningsform under år 1995. Det skall ske genom att ändringar vidtas i respektive myndigheters instruktioner. När det gäller de myndigheter som berör finansutskottets beredningsområde anmäler regeringen att lednings- formen för Statistiska centralbyrån bör vara enrådighetsverk med insynsråd i stället för styrelse. Inte heller Kammarkollegiet bör enligt propositionen ha en styrelse utan vara ett enrådighetsverk. Dock bör ett särskilt av rege- ringen inrättat beslutsorgan för fond- och förmögenhetsförvaltningen tillskapas.
Finansutskottet vill understryka betydelsen av det för Sverige så unika inslaget av samhällelig insyn och av medborgerligt inflytande på myndig- hetsnivån. Det är av stort värde att allmänna handlignar i prncip är offent- liga och att meddelarfrihet råder. Genom att de statliga myndigheterna - inom de ramar som riksdag och regering fastställt - leds av valda lekman- nastyrelser kan både den samhälleliga insynen och det medborgerliga inflytandet upprätthållas. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med regeringen att de av riksdagen våren 1994 beslutade riktlinjerna om att enrådighetsverk skall väljas "i första hand", bör ändras på ett sätt som mera överensstämmer med svensk förvaltningstradition.
Enligt utskottet innebär tillämpningen av de förordade riktlinjerna i flertalet fall en rimlig avvägning mellan kraven på klara och entydiga ansvarsförhållanden mellan regeringen och dess underlydande myndighe- ter å ena sidan och kraven på medborgarinflytande och insyn å den andra. Utskottet anser emellertid att väsentliga skäl talar för att behålla nuvarande styrelsemodell för Statistiska centralbyrån. Erfarenheterna av styrelsen medverkan har för SCB:s del varit goda. Den har kunnat bidra med värde- fulla kunskaper som varit till nytta för verksamheten. Behovet av insyn är av särskild vikt med hänsyn till att SCB hanterar integritetskänsligt statis- tiskt material. Ett annat skäl för att behålla styrelseformen är enligt utskot- tet den omläggning av finansieringen och samordningen av den statliga statistiken som nu successivt genomförs. Styrelsen bör ha en viktig uppgift att följa upp effekterna av denna nyordning.
Riksrevisionsverket är för närvarande ett enrådighetsverk. Till verket finns knutet ett av regeringen utsett rådgivande organ. Av propositionen framgår inte helt klart om regeringen avser att bibehålla RRV:s råd. Enligt utskottet bör nuvarande ledningsformer för RRV bibehållas. Utskottet har vidare inget att erinra mot vad regeringen redovisar om ny ledningsform för Kammarkollegiet.
Även när det gäller myndigheter utanför finansutskottets direkta an- svarsområde finns enligt utskottet exempel på myndigheter där lekman- nainflytandet bör tas tillvara mer än vad som redovisats i propositionen. Utskottet ser vidare positivt på att frågan om intresserepresentation i sty- relsen för vissa myndigheter på arbetsmarknadsområdet skall utredas. En sådan ordning bör enligt utskottet kunna bidra till att främja samförståndet mellan arbetsmarknadens parter.
Finansutskottet har inom riksdagen särskilt ansvar för frågor om budget- processen och för förvaltningsekonomiska frågor. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt peka på att mål-och resultatstyrningen skapat delvis nya förutsättningar för samspelet mellan regeringen och myndigheterna. Behovet av en klar ansvarsfördelning accentueras således och detta oavsett vilken ledningsform som i det enskilda fallet bedöms som den mest ända- målsenliga. En annan viktig effekt av den nya budgetprocessen och av resultatstyrningen är att riksdagens och utskottens roll har påverkats. Ton- vikten kommer i allt större utsträckning att ligga på resultatredovisning, uppföljning och utvärdering. För att riksdag och regering skall kunna fullfölja sina uppgifter i mål- och resultatstyrningen är det väsentligt att inte minst ansvaret för myndigheternas årsredovisningar och för eventuel- la åtgärder efter revision är klarlagda i instruktionerna.
Stockholm den 19 oktober 1995
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lek- berg (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein (s), Kristina Nordström (s), Fredrik Rein- feldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds), Kjell Nordström (s), Thomas Östros (s), Per Bill (m), Lars Bäckström (v) och Lars Leijonborg (fp).
Avvikande mening
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ot- tosson (mp), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Lars Leijonborg (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "arbetsmarknadens parter " bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan för sin del i väsentliga delar ställa sig bakom de all- männa principer som regeringen använt sig av vid valet av ledningsform för förvaltningsmyndigheterna. De stämmer i stort överens med de riktlin- jer som riksdagen på förslag av den förra regeringen beslutade om våren 1994. Därigenom åstadkommes en rimlig avvägning mellan kraven på klara och entydiga ansvarsförhållanden mellan regeringen och dess under- lydande myndigheter och kraven på medborgarinflytande å den andra.
Finansutskottet kan också ställa sig bakom regeringens redovisning i propositionen om ledningsmodell för de myndigheter som faller inom utskottets ansvarsområde. Utskottet ser däremot allvarligt på att regeringen i propositionen anmäler att någon form av intresserepresentation i styrel- sen för vissa myndigheter inom arbetsmarknadsområdet nu övervägs. Det är utskottets bestämda uppfattning att medborgarinflytande över och med- borgarkontroll av förvaltningen bör utövas av folkvalda organ. Det är enligt utskottet av avgörande betydelse för en effektiv och väl fungerande förvaltning att den inte styrs av hänsyn till organisationer och andra särintressen utan utifrån allmänintresset.
Skatteutskottets yttrande
1995/96:SkU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att yttra sig över förra vårens kompletteringsproposition 1994/95:150 bilaga 7 såvitt avser avsnittet om förvaltningsmyndigheternas ledning. Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.
I propositionen begär regeringen att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledningsformer. Dessa riktlinjer innebär bl.a. att relativt många myndigheter görs om till s.k. enrådighetsverk. Regeringen anser dock att nuvarande ledningsform, där myndighetschef och en lekmannastyrelse delar på ansvaret för verksamhe- ten, bör bibehållas för en rad myndigheter där verksamhetens art och be- hovet av insyn, råd och stöd har lett till att den nuvarande formen av sty- relse för närvarande befunnits mest ändamålsenlig. Detsamma gäller myndigheter där det delade ansvaret inför regeringen i myndigheternas ledning inte ansetts utgöra ett hinder för den av regeringen önskade styr- ningen.
Den nuvarande ledningsformen har valts för bl.a. Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket, för vars anslagstilldelning skatteutskottet ansvarar. Samma ledningsform skall enligt propositionen tillämpas på de regionala skattemyndigheterna.
Skatteutskottet har inte funnit anledning till erinran mot propositionen i nu angivet hänseende. Såvitt skatteutskottet är berört tillstyrker utskottet således propositionen.
Stockholm den 17 oktober 1995
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Lars U Granberg (s), Carl Erik Hedlund (m) och Tuve Skånberg (kds).
Justitieutskottets yttrande
1995/96:JuU2y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Inledning
Konstitutionsutskottet har i ett beslut den 10 oktober 1995 berett bl.a. justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150, bil. 7, avsnitt 3 om förvaltningsmyndigheternas ledning.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Utskottet
Justitieutskottets beredningsområde omfattar, såvitt här är av intresse, flertalet myndigheter inom rättsväsendet, däribland Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Utskottet begränsar sitt yttrande till att avse BRÅ:s framtida ledning.
Propositionen m.m.
I juni 1994 godkände riksdagen ett regeringsförslag om nya riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledning (prop. 1993/94:185, KU42). Samtidigt aviserade regeringen sin avsikt att senare låta riksdagen ta del av hur rege- ringen avsåg att ändra ledningsformerna för olika myndigheter.
I 1995 års budgetproposition (bil. 8, s. 11) meddelade regeringen vilka ledningsformer som den bedömde skulle bli aktuella att tillämpa. Det rörde sig om två olika modeller vid sidan av den nuvarande, nämligen dels en- rådighetsverk med eller utan råd med insynsuppgift, dels styrelse med fullt ansvar för verksamheten.
Beträffande tillämpningen av de olika modellerna anför regeringen i den nu aktuella propositionen sammanfattningsvis att den inte helt delar de slutsatser beträffande val av ledningsform som gjordes i 1994 års ärende. I stället för att, som där var utgångspunkten, välja enrådighetsverk i första hand bör en mer flexibel tillämpning eftersträvas. Sammanfattningsvis bör principen enligt regeringens mening vara att regeringen vid val av led- ningsform utgår från myndighetens verksamhet och mål sådana de är fast- lagda av riksdagen och regeringen och därefter väljer en ledningsform med den grad av styrning som bäst bedöms gagna verksamheten och de upp- ställda målen.
Mot den här angivna bakgrunden föreslår regeringen i propositionen riksdagen att godkänna regeringens riktlinjer för förvaltningsmyndigheter- nas ledning.
Om de olika ledningsformerna anförs följande.
Ledningsformen enrådighetsverk - där myndighetschefen har det fulla ansvaret för verksamheten - bör övervägas bl.a. där det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Modellen med enrådighetsverk kan kompletteras med ett insynsråd med demokratisk insyn som främsta upp- gift i de fall ett sådant råd bedömts vara av allmänt intresse.
Ledningsformen styrelse med fullt ansvar för verksamheten bör främst övervägas för myndigheter som arbetar under affärsverksliknande förhål- landen eller som har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar.
Slutligen kan enligt propositionen även nuvarande styrelsemodell med ett delat ansvar mellan styrelsen och myndighetschefen övervägas för myndigheter där en viss bredd och mångfald är önskvärd i verksamheten och det därför inte finns skäl för regeringen att närmare styra den. Model- len kan även väljas för myndigheter där insyn, råd och stöd har stor bety- delse.
Verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på ett visst sätt har varit den grundläggande utgångspunkten i regeringens val av styrelseform för en viss myndighet. I propositionen lämnas en redovis- ning av vilka myndigheter som regeringen avser att ge ny ledningsform under år 1995 genom ändringar i myndigheternas instruktioner.
Bl.a. anmäler regeringen att den har för avsikt att tillämpa ledningsfor- men enrådighetsverk med insynsråd beträffande BRÅ.
Överväganden
I propositionen lämnas ingen särskild information om bakgrunden till regeringens val av ledningsform för BRÅ. Utskottet har således att utgå från att valet av ledningsform innebär en tillämpning av de allmänna prin- ciper som anges i propositionen och som kortfattat redovisats i det föregå- ende. Utskottet, som i sammanhanget vill understryka att utskottet inte har några invändningar mot regeringens förslag till riktlinjer i stort, ifrågasät- ter dock om regeringen för BRÅ valt den bästa ledningsformen. Visserli- gen har BRÅ:s uppgifter under senare år förändrats; BRÅ håller på att utvecklas till ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor under regeringen (se prop. 1992/93:170, JuU30), och verksamheten har förskju- tits från mer grundläggande, långsiktig forskning till mer tillämpad forsk- ning, utvärdering, statistiska översikter och analyser samt kunskapssam- manställningar. Tyngdpunkten ligger emellertid på sakområdena brottspre- vention och samhällets reaktioner mot brott.
Det brottsförebyggande arbetet måste bedrivas långsiktigt och på stor bredd. Det förutsätter kunskaper om skilda delar av samhällslivet och om hur brottsligheten påverkar livssituationen för gemene man. Arbetet måste också ha medborgarnas stöd, och det förutsätter i många fall deras direkta medverkan. Det är således av stor betydelse att det finns ett reellt medbor- gerligt inflytande över det brottsförebyggande arbetet, och det skulle enligt utskottets mening vara olyckligt att avstå från den demokratiska förankring som lekmännen i BRÅ:s styrelse bidrar till; utskottet anser att den insyn som möjliggörs genom ett insynsråd inte är tillräcklig. Utskottet vill alltså som sin mening uttala att BRÅ:s ledningsform inte bör förändras. BRÅ bör således även i framtiden ledas av en styrelse och en myndighetschef med delat ansvar.
Stockholm den 26 oktober 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Helena Frisk (s), Christin Nilsson (s), Nalin Baksi (s) och Michael Stjernström (kds).
Avvikande mening
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Pers- son (fp), Maud Ekendahl (m) och Michael Stjernström (kds) anser att utskottets yttrande under rubriken Överväganden bort ha följande lydelse.
Utskottet konstaterar till att börja med att det föreliggande förslaget om riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledning innebär att man avlägs- nar sig från tanken om tydlig styrning av myndigheternas verksamhet. Utskottet vill också framhålla att även 1994 års riktlinjer ger utrymme för hänsynstagande till olika myndigheters speciella förutsättningar när det gäller valet av ledningsform och att behovet av demokratisk insyn och kontroll kan tillgodoses genom insynsråd. Utskottet finner således inte anledning att frångå 1994 års riktlinjebeslut.
När det sedan gäller frågan om BRÅ:s ledning konstaterar utskottet att det i propositionen inte lämnas någon särskild information om bakgrunden till regeringens val av ledningsform. Utskottet har således att utgå från att valet av ledningsform innebär en tillämpning av de allmänna principer som anges i propositionen och som kortfattat redovisats i det föregående. När det gäller skälen för enrådighetsverk överensstämmer dessa i stort med 1994 års riktlinjer.
Utskottet vill här konstatera att BRÅ:s verksamhet under senare år fått en ny inriktning; BRÅ håller på att utvecklas till ett kvalificerat expertor- gan i kriminalpolitiska frågor under regeringen (se prop. 1992/93:170, JuU30), och verksamheten har förskjutits från mer grundläggande, lång- siktig forskning till mer tillämpad forskning, utvärdering, statistiska över- sikter och analyser samt kunskapssammanställningar. Tyngdpunkten ligger på sakområdena brottsprevention och samhällets reaktioner mot brott.
Det framstår för utskottet som närmast självklart att BRÅ:s nya ställning och uppgifter också för med sig ett behov av mer direkt styrning av dess verksamhet. Med dessa utgångspunkter har utskottet inga invändningar mot att BRÅ i fortsättningen styrs som ett enrådighetsverk.
Enligt utskottets mening bör behovet av demokratisk insyn och förankring av det brottsförebyggande arbetet tillgodoses genom att det, i enlighet med regeringsförslaget, inrättas ett insynsråd.
Lagutskottets yttrande
1995/96:LU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 10 oktober 1995 berett samtliga utskott tillfälle att senast den 19 oktober 1995 avge yttrande över proposition 1994/95:150 bilaga 7, avsnitt 3, om förvaltningsmyndigheternas ledning. Propositionen har i denna del inte föranlett något motionsyrkande.
Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet, får anföra följande.
Bakgrunden till förslaget är att riksdagen under våren 1994 godkände nya riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledningsformer i enlighet med proposition 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas ledning (bet. 1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381). I nämnda proposition anmälde dåva- rande regeringen att avsikten var att i 1995 och 1996 års budgetpropositio- ner låta riksdagen ta del av hur regeringen avsåg att ändra ledningsformen för olika myndigheter.
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 8, s. 11) meddela- de regeringen vilka ledningsformer som bedömdes bli aktuella att använda. Dessa var enrådighetsverk med eller utan råd med insynsuppgift, styrelse med fullt ansvar för verksamheten samt även styrelse enligt hittillsvarande modell, dvs. med ett delat ansvar mellan styrelsen och myndighetschefen. Av budgetpropositionen framgick vidare att regeringen avsåg att återkom- ma till riksdagen med en redovisning av planerade ändringar i förvaltning- smyndigheternas ledningsform sedan en genomgång gjorts av myndighe- terna inom varje departementsområde.
En sådan genomgång har därefter kommit till stånd och regeringen har prövat ledningsformen för totalt 114 centrala förvaltningsmyndigheter. I förevarande proposition redovisas regeringens förslag, och i propositionen föreslås att riksdagen godkänner de sålunda angivna riktlinjerna för för- valtningsmyndigheternas ledningsformer. Riktlinjerna är sammanfatt- ningsvis följande. Verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på visst sätt skall vara utgångspunkt vid val av ledningsform. Som ledningsform för centrala förvaltningsmyndigheter skall regeringen välja enrådighetsverk eller styrelse. Såväl enrådighets- som styrelsemodel- len bör vid behov anpassas till de särskilda förutsättningar som råder för den enskilda myndigheten. En styrelse kan ha ett helt eller ett med myn- dighetschefen delat ansvar för verksamheten inför regeringen. Riktlinjerna för val av ledningsform skall i princip tillämpas även på länsmyndigheter under en central chefsmyndighet.
Av redovisningen i propositionen framgår att regeringen har för avsikt att - inom lagutskottets beredningsområde - under år 1995 ge ny lednings- form till Statens livsmedelsverk samt Patent- och registreringsverket, vilka båda föreslås bli enrådighetsverk med insynsråd. När det gäller övriga myndigheter inom utskottets beredningsområde, nämligen Konsumentver- ket och kronofogdemyndigheterna, föreslås att nuvarande styrelsemodell med delat ansvar tills vidare bibehålls.
Av propositionen framgår vidare att regeringens nu framlagda förslag inte helt överensstämmer med de riktlinjer som riksdagen godkände förra året och som inledningsvis nämndes. Enligt dessa skall regeringen i första hand välja formen enrådighetsverk, och endast om vägande skäl motiverar det bör en myndighet ledas på annat sätt och då närmast av en styrelse med fullt ansvar för verksamheten. Vid en samlad bedömning av verksamhe- tens art, behovet av insyn, råd och stöd har dock regeringen funnit att den nuvarande ledningsformen, där en myndighetschef och en lekmannastyrel- se delar på ansvaret för verksamheten, i vissa fall är mest ändamålsenlig och därför bör bibehållas för en rad myndigheter. Enligt regeringens be- dömning utgör inte heller ett sådant delat ansvar något hinder för den av regeringen önskade styrningen av myndigheterna.
Mot bakgrund av att statsförvaltningen ständigt är föremål för olika strukturella och organisatoriska förändringar bör enligt regeringen den naturliga konsekvensen bli en mer flexibel tillämpning av olika lednings- former. Utgångspunkten bör vara att regeringen utgår från myndighetens verksamhet och mål, sådana de är fastlagda av riksdag och regering, och därefter väljer en ledningsform med den grad av styrning som bäst bedöms gagna verksamheten och de uppställda målen. Därutöver framhålls i pro- positionen att ett statiskt synsätt vid val av ledningsform inte bör tillämpas. Inriktningen av de enskilda myndigheternas verksamhet kan behöva ändras relativt snabbt och ändrade förutsättningar kan medföra att även lednings- formerna behöver ändras. En myndighet kan således ha olika ledningsform under olika perioder, även om byte av ledningsform givetvis inte bör ske ofta och utan välgrundade orsaker.
Lagutskottet vill för sin del understryka vikten av att myndigheter har en klar och tydlig ledningsfunktion, där det inte råder någon tvekan om vem som har det yttersta ansvaret inför regeringen. Detta krav på ett tydligt ansvar är dock svårt att förena med nuvarande ledningsform med ett delat ansvar mellan styrelse och myndighetschef. Ett annat viktigt krav som enligt utskottet bör ställas vid val av ledningsform för myndigheter är att såväl den samhälleliga insynen som det medborgerliga inflytandet garante- ras. Det är således enligt utskottets mening mycket betydelsefullt med lekmannastyrelser, där parlamentariker även i fortsättningen bör kunna ingå. Utskottets synsätt kan sammanfattningsvis sägas innebära att ut- skottet principiellt förordar att formen styrelse med fullt ansvar i första hand kommer i fråga och att formen enrådighetsverk väljs mer undantags- vis och då förenas med ett insynsråd.
När det särskilt gäller myndigheterna inom lagutskottets beredningsom- råde vill utskottet - i enlighet med ovan gjorda uttalanden - ifrågasätta förslaget att ändra ledningsformen till enrådighetsverk för Statens livsme- delsverk. Livsmedelsverket har bl.a. till uppgift att bevaka konsumentin- tresset inom livsmedelsområdet, och med hänsyn härtill skulle enligt ut- skottets mening en styrelse med fullt ansvar vara en lämpligare lednings- form. I fråga om Patent- och registreringsverket känner utskottet inte samma tveksamhet inför förslaget att ändra ledningsformen till enrådig- hetsverk. Verkets uppgifter är inte av den karaktären att det nödvändigtvis bör ledas av en lekmannastyrelse. Därtill kommer att det till verket knutna insynsråd som föreslås torde kunna tillgodose kravet på demokratisk insyn i erforderlig omfattning.
För Konsumentverket och de länsvisa kronofogdemyndigheterna före- slås som ovan nämnts att nuvarande modell med delat ansvar mellan sty- relse och myndighetschef tills vidare bibehålls. Utskottet vill med anled- ning härav understryka att fortsatta överväganden för nämnda myndigheter bör göras med utgångspunkt i utskottets ovan gjorda principiella uttalan- den.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att utskottet delar regeringens uppfattning att ändrade förutsättningar hos myndigheterna kan medföra att ledningsformerna kan behöva ändras från tid till annan. Sådana ändringar bör dock som framhålls i propositionen ske relativt sällan och endast om det finns välgrundade skäl för ändring. För att riktigt kunna bedöma frågan om välgrundade skäl föreligger krävs att en kontinuerlig uppföljning av respektive ledningsform kommer till stånd för de olika myndigheterna. Utskottet vill därför understryka angelägenheten av sådan uppföljning.
Stockholm den 19 oktober 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven- Erik Österberg (s), Birgitta Carlsson (c), Anders Ygeman (s) , Marietta de Pourbaix- Lundin (m), Eva Björne (m), Kerstin Heinemann (fp) och Ingrid Skeppstedt (c).
Avvikande meningar
1. Stig Rindborg, Marietta de Pourbaix-Lundin och Eva Björne (alla m) anser att den del av lagutskottets yttrande som börjar med "Lagutskottet vill" och slutar med "principiella uttalanden." bort ha följande lydelse:
Lagutskottet är för sin del kritiskt mot att regeringen i förevarande pro- position inte i större utsträckning följer de riktlinjer för förvaltningsmyn- digheternas ledning som riksdagen godkände våren 1994. Riksdagen har sålunda redan förordat att ledningsformen enrådighetsverk bör väljas i första hand och endast om vägande skäl motiverar det bör en annan led- ningsform övervägas. Det bör i så fall bli fråga om styrelse med fullt an- svar. 1994 års riksdagsbeslut innebar också att man tog avstånd från den nuvarande uppdelningen av ansvaret mellan styrelse och myndighetschef eftersom en sådan uppdelning inte är tillräckligt tydlig och klar i fråga om ledningsfunktionen.
Beträffande myndigheterna inom lagutskottets beredningsområde är ut- skottet - i linje med det ovan anförda - givetvis positivt till att lednings- formen för Statens livsmedelsverk och Patent- och registreringsverket nu föreslås ändrad till enrådighetsverk.
När det däremot gäller övriga myndigheter inom utskottets sfär, närmare bestämt Konsumentverket och de länsvisa kronofogdemyndigheterna, föreslås dock att nuvarande ledningsform med delat ansvar mellan styrelse och myndighetschef tills vidare bibehålls. Enligt utskottets mening bör fortsatta överväganden om ändring av ledningsform även för dessa myn- digheter snarast komma till stånd. Utskottet vill också understryka vikten av att dessa överväganden sker i enlighet med de intentioner som som låg bakom riksdagens beslut våren 1994.
2. Kerstin Heinemann (fp) anser att den del av lagutskottets yttrande som börjar med "Lagutskottet vill" och slutar med "sådan uppföljning." bort ha följande lydelse:
Enligt lagutskottets uppfattning är det med hänsyn till olika myndighe- ters skilda karaktär och förutsättningar vare sig möjligt eller lämpligt att generellt förorda en viss ledningsform, såsom enrådighetsverk eller styrel- se med fullt ansvar. Det bör i stället göras en individuell bedömning av vilken ledningsform som är mest ändamålsenlig för varje enskild myndig- het. Vid denna bedömning bör även den nuvarande styrelsemodellen med ett delat ansvar mellan styrelse och myndighetschef anses utgöra ett full- gott alternativ.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att regeringens förslag, som innebär en flexibel tillämpning vid val av ledningsform, principiellt är mycket tillfredsställande.
Beträffande förslagen till ändrad ledningsform för myndigheterna inom utskottets beredningsområde, har utskottet ingen erinran vare sig när det gäller Statens livsmedelsverk eller Patent- och registreringsverket. Enligt utskottets mening synes enrådighetsverk med insynsråd vara en lämplig
ledningsform för båda dessa myndigheter. Med ett insynsråd garanteras kravet på demokratisk insyn och kontroll i erforderlig omfattning.
Utskottet har inte heller någon erinran mot att nuvarande styrelsemodell bibehålls för Konsumentverket och de länsvisa kronofogdemyndigheterna.
Som framhålls i propositionen kan ändrade förutsättningar hos myndigheterna föranleda att även ledningsformen behöver ändras. Utskottet har härvidlag ingen annan uppfattning men vill understryka vad som anförs i propositionen om att en sådan ändring inte bör ske ofta och inte utan välgrundade orsaker. För att riktigt kunna bedöma frågan om välgrundade skäl föreligger krävs att en kontinuerlig uppföljning av respektive led- ningsform kommer till stånd för de olika myndigheterna. Utskottet vill därför understryka angelägenheten av sådan uppföljning.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1995/96:SfU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet Konstitutionsutskottet har den 10 oktober 1995 beslutat bereda samtliga utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96 m.m., bilaga 7, avsnitt 3 om förvaltningsmyndigheternas ledning.
Socialförsäkringsutskottet får anföra följande.
Regeringen har gått igenom och prövat ledningsformen för drygt 110 centrala förvaltningsmyndigheter. Vid genomgången har den grundläggan- de utgångspunkten varit verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på ett visst sätt. En annan utgångspunkt har varit att det alltid bör stå klart var det samlade ansvaret inför regeringen för myndighe- tens ledning ligger.
Enligt propositionen bör ledningsformen enrådighetsverk övervägas där det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Detta bör särskilt beaktas mot bakgrund av de ökade krav på styrning och samordning som EU-medlemskapet ställer på regeringen. Modellen med enrådighetsverk bör kompletteras med ett av regeringen tillsatt insynsråd med demokratisk insyn som främsta uppgift i de fall ett sådant råd bedöms vara av allmänt intresse.
Ledningsformen styrelse med fullt ansvar för verksamheten bör enligt propositionen främst övervägas för myndigheter som arbetar under affärs- verksliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar.
Enligt propositionen bör slutligen ett bibehållande av nuvarande styrel- semodell med ett delat ansvar mellan styrelsen och myndighetschefen övervägas för myndigheter där en viss bredd och mångfald är önskvärd i verksamheten och det därför inte finns skäl för regeringen att närmare styra den. Denna modell kan även väljas för myndigheter där insyn, råd och stöd har stor betydelse.
Utifrån dessa allmänna principer som varit vägledande för regeringens prövning av lämplig ledningsform redovisas i propositionen, såvitt avser socialförsäkringsutskottets beredningsområde, att regeringen under år 1995 avser att ge Statens invandrarverk en ny ledningsform, enrådighets- verk med insynsråd.
Utskottet har synpunkter på lämpligheten av att i nuläget ändra lednings- formen för Invandrarverket.
Som framhålls i propositionen kan ändrade förutsättningar medföra att även ledningsformen behöver ändras, men växling av ledningsform bör naturligtvis inte ske ofta och utan välgrundade orsaker. Utskottet vill erinra om att i stort sett hela det verksamhetsfält som Invandrarverket har hand om är föremål för översyn. Ett flertal utredningar har nyligen lämnat förslag på det flyktingpolitiska området, och utredningsförslag om den framtida invandrarpolitiken väntas inom kort. Inom ramen för EU-samarbetet pågår också en rad överväganden om bl.a. asyl- och invandringspolitiken som kan få återverkningar på verkets verksamhet. Det finns därför enligt utskottets uppfattning skäl för att behålla nuvarande ledningsform tills det är klarlagt vilka uppgifter verket kommer att ha i framtiden och var tyngdpunkten i verksamheten kommer att ligga.
Stockholm den 26 oktober 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Bengt Lind- qvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Margareta E Nordenvall (m) och Tuve Skånberg (kds)
Socialutskottets yttrande
1995/96:SoU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 10 oktober 1995 beslutat bereda samtliga utskott tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 1994/95:150 Reviderad finansplan m.m. (Kompletteringspropositionen) bilaga 7, avsnitt 3, om förvaltningsmyndigheternas ledning.
Socialutskottet
Bakgrund
Genom det s.k. verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU29, rskr. 226) fastslog riksdagen år 1987 principerna för ledningen av de centrala för- valtningsmyndigheterna. Enligt detta beslut skall förvaltningsmyndighe- terna normalt ha en lekmannastyrelse vid sidan om myndighetschefen. Som regel följer ansvarsfördelningen mellan styrelsen och myndighetsche- fen huvudprincipen i verksledningsbeslutet att chefen för myndigheten inför regeringen är ansvarig för myndighetens verksamhet, medan styrel- sens uppgift är att öva insyn i verksamheten och att biträda verkschefen med sakkunskap och medborgerligt omdöme. Styrelsen skall vidare beslu- ta i vissa särskilt angivna frågor. Beslutsbefogenheten för styrelsen gäller generellt i fråga om anslagsframställning, avrapportering av genomförd verksamhet och föreskrifter riktade till enskilda, kommuner och landsting. Styrelsen skall dela verkschefens ansvar inför regeringen i samma mån som den tilldelats beslutanderätt. Myndighetschefens och styrelsens ansvar och uppgifter har efter verksledningsbeslutet närmare preciserats i verks- förordningen (1987:1100) och i respektive myndighets instruktion.
Härefter har riksdagen våren 1994 godkänt nya riktlinjer för förvalt- ningsmyndigheternas ledningsformer enligt förslag i propositionen För- valtningsmyndigheternas ledning (prop. 1993/94:185, KU42, rskr. 381). I fråga om genomförandet av de nya principerna förklarade den dåvarande regeringen sin avsikt vara att, efter genomgångar departementsvis av för- valtningsmyndigheterna och efter information till riksdagen, fatta beslut om deras ledningsform genom ändringar i respektive myndighets instruk- tion. Vidare anmälde regeringen att den hade för avsikt att i 1995 och 1996 års budgetpropositioner låta riksdagen ta del av hur regeringen avsåg att ändra ledningsformen för olika myndigheter.
Den nuvarande regeringen meddelade i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bilaga 8) vilka ledningsformer som den bedömde bli aktuella att tillämpa. Dessa var enrådighetsverk med eller utan råd med insynsuppgift, styrelse med fullt ansvar för verksamheten och även styrelse enligt hittillsvarande modell. I budgetpropositionen anmälde regeringen att den behövde ytterligare tid för att pröva dessa frågor och att den avsåg att återkomma till riksdagen med en redovisning av planerade ändringar i förvaltningsmyndigheternas ledningsform sedan en genomgång gjorts av myndigheterna inom varje departementsområde. Regeringen aviserade vidare att den mot bakgrund av redovisningen kunde komma att föreslå en omprövning av de ovan nämnda riktlinjerna i något avseende.
Propositionen
I propositionen lämnas en redovisning departementsvis av vilka myndighe- ter som regeringen avser att ge ny ledningsform under år 1995 genom ändringar i myndigheternas instruktion. Vid genomgången av myndighe- terna har verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndighe- ten på ett visst sätt varit den grundläggande utgångspunkten. En annan utgångspunkt har varit att det alltid bör stå klart var det samlade ansvaret inför regeringen för myndighetens ledning ligger.
Som ledningsform för centrala förvaltningsmyndigheter skall regeringen enligt propositionen välja enrådighetsverk eller styrelse. Såväl enrådighets- som styrelsemodellen bör vid behov anpassas till de särskilda förutsätt- ningar som råder för den enskilda myndigheten. En styrelse kan ha ett helt eller med myndighetschefen delat ansvar för verksamheten inför regering- en. Vid val av ledningsform bör regeringen enligt propositionen utgå från myndighetens verksamhet och mål sådana de är fastlagda av riksdagen och regeringen och därefter välja en ledningsform med den grad av styrning som bäst bedöms gagna verksamheten och de uppställda målen.
Av redovisningen framgår att det är relativt många myndigheter som görs om till enrådighetsverk. Regeringen anser dock att nuvarande led- ningsform, där en myndighetschef och en lekmannastyrelse delar på ansva- ret för verksamheten, bör bibehållas för en rad myndigheter. En samlad bedömning av verksamhetens art, behovet av insyn, råd och stöd har lett till att regeringen finner den nuvarande formen av styrelse för närvarande vara mest ändamålsenlig i dessa fall.
Såvitt angår socialutskottets område anges i propositionen bl.a. att rege- ringen avser att ge Läkemedelsverket, Rättsmedicinalverket (RMV), Smitt- skyddsinstitutet (SMI) och Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) ny ledningsform. Sålunda anges att Läkemedelsverket, RMV och IPM skall göras om till enrådighetsverk med insynsråd samt att SMI skall göras om till enrådighetsverk utan insynsråd.
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledningsformer.
Socialutskottets bedömning
Enligt 1987 års verksledningsbeslut skall förvaltningsmyndigheterna nor- malt ha en lekmannastyrelse vid sidan om myndighetschefen. Styrelsen har beslutsbefogenheter i vissa frågor samt övar insyn i verksamheten och biträder verkschefen med sakkunskap och medborgerligt omdöme. Av propositionen framgår att regeringen nu har för avsikt att göra om ett fler- tal myndigheter till enrådighetsverk.
Socialutskottet delar regeringens uppfattning att de centrala förvalt- ningssmyndigheterna skall ha en klar och tydlig ledningsfunktion och att det i huvudsak måste ankomma på regeringen att välja ledningsform. Ut- skottet anser dock att nuvarande ledningsform med en myndighetschef och en lekmannastyrelse som delar på ansvaret för verksamheten har en rad fördelar. Lekmannainflytandet bevaras samtidigt som den speciella kun- skap och kompetens som finns hos styrelseledamöterna tillförs verksamhe- ten. Såvitt avser ett flertal myndigheter under Socialdepartementet finns enligt utskottets uppfattning ett särskilt värde av demokratisk insyn och en förankring av myndighetens verksamhet och beslut i de samhälleliga vär- deringarna genom en parlamentariskt sammansatt styrelse. Verksamheten rör inte sällan utsatta människor.
Den nuvarande ledningsformen - dvs. en myndighetschef och en styrel- se som delar på ansvaret - bör därför enligt utskottets mening bibehållas för ytterligare några myndigheter under Socialdepartementet. För Läkeme- delsverket och RMV anser socialutskottet att det är motiverat att behålla nuvarande styrelsemodell. Även såvitt avser SMI och IPM anser utskottet att nuvarande ledningsform är ändamålsenlig.
Några myndigheter har redan nu inrättats som enrådighetsverk. Utskottet anser att det föreligger behov av att dessa myndigheter utvärderas sedan verksamheten pågått en tid för att utröna om en tillfredsställande insyn och påverkan från allmänintresset varit möjlig med den ledningsform som valts.
Utskottet föreslår att det anförda ges regeringen till känna.
Stockholm den 26 oktober 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Sofia Steiner (s), Charlotta L Bjälkebring (v) och Eva Julin (mp).
Avvikande mening
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Wester- holm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser att den del av utskottets bedömning som börjar med "Socialutskottet delar" och slutar med "till känna." bort ha följande lydelse.
Socialutskottet ansluter sig till regeringens bedömning.
Utskottet vill dock framhålla att verksamheten vid myndigheter under Socialdepartementet ofta rör utsatta människor där det kan vara av särskilt värde med insyn och förankring av myndighetens verksamhet och beslut i de samhälleliga värderingar som en parlamentarisk styrelse säkerställer. Utskottet anser därför att det föreligger behov av att de myndigheter inom Socialdepartementets område som har inrättats som enrådighetsverk utvär- deras sedan verksamheten pågått en tid för att utröna om tillfredsställande insyn och påverkan från allmänintresset varit möjlig med den ledningsform som valts.
Utskottet föreslår att det anförda ges regeringen till känna.
Riksdagens Utdrag ur kulturutskott Protokoll 1995/96: 3 Sammanträdesdag: 1995-10-19 Sammanträdestid: 09.00-10.30 Närvarande: se bil. 1
------------
5 § Yttrande till konstitutionsutskottet
Fortsätts behandlingen av fråga om yttrande till konstitutionsutskottet över proposition 1994/95:150 bilaga 7 avsnitt 3 om förvaltningsmyndigheternas ledning.
Kulturutskottet beslutar att genom protokollsutdrag redovisa följandesyn- punkter på propositionen i denna del.
Kulturutskottet anser att nuvarande styrelsemodell för Statens biografbyrå- bör bibehållas.
Utskottet vill också framhålla angelägenheten av att regeringen vid kom- mande överväganden om ledningsformen för andra myndigheter inom kulturdepartementets område tar till vara möjligheterna att utnyttja lek- mannastyrelser för att garantera såväl den samhälleliga insynen som det medborgerliga inflytandet.
Denna paragraf förklaras omedelbart justerad.
-------------
Vid protokollet
Karin Josephson
Justerat den 19 oktober 1995
Åke Gustavsson
Rätt utdraget intygar:
Anita Lysholm
Exp. till KU 1995-10-19
Trafikutskottets yttrande
1995/96:TU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 10 oktober 1995 berett trafikutskottet tillfäl- le att yttra sig över proposition 1994/95:150 bilaga 7, avsnitt 3 om för- valtningsmyndigheternas ledning.
Regeringens förslag
Regeringen har prövat ledningsformen för drygt 110 centrala förvaltnings- myndigheter.
Regeringen anser att ledningsformen enrådighetsverk bör övervägas där det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Detta bör särskilt beaktas mot bakgrund av de ökade krav på styrning och samordning som medlemskapet i EU ställer på regeringen. För en del myndigheter med många rutinärenden eller uppgifter av servicekaraktär kan också enrådig- hetsmodellen komma i fråga.
Modellen med enrådighetsverk bör kompletteras med ett av regeringen tillsatt insynsråd med demokratisk insyn som främsta uppgift i de fall ett sådant råd bedöms vara av allmänt intresse.
Ledningsformen styrelse med fullt ansvar för verksamheten bör främst övervägas för myndigheter som arbetar under affärsliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar.
Ett bibehållande av nuvarande styrelsemodell med ett delat ansvar mel- lan styrelsen och myndighetschefen bör enligt regeringen övervägas för myndigheter där en viss bredd och mångfald är önskvärd i verksamheten och det därför inte finns skäl för regeringen att närmare styra den. Model- len kan även väljas för myndigheter där insyn, råd och stöd har stor bety- delse. Regeringen avser att ge följande myndigheter inom Kommunika- tionsdepartementets verksamhetsområde ny ledningsform under år 1995 genom ändringar i myndigheternas instruktioner. Affärsverken berörs inte av reformen.
Post- och telestyrelsen Enrådighetsverk med insy
Banverket Styrelse med fullt
Vägverket Styrelse med fullt
Statens väg- och transport- Enrådighetsverk
forskningsinstitut
Kommunikationsforskningsberedningen Styrelse med fullt ansvar
Statens geotekniska institut Enrådighetsverk
Trafikutskottets ställningstagande
Televerket och Postverket bolagiserades den 1 juli 1993 resp. den 1 mars 1994. I samband härmed antog riksdagen en telelag och en postlag. Syftet med lagarna är att ge staten förutsättningar att på en öppen marknad styra och kontrollera verksamheterna så att de av riksdagen fastlagda post- och telepolitiska målen kan uppnås. Dessa mål syftar bl.a. till att trygga goda post- och telekommunikationer i hela landet.
Trafikutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:TU11 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. att vid en övergång till en avreglerad marknad, samtidigt som verk- samhetsformen förändras, gäller att särskilda krav måste ställas på upp- följning och utvärdering. Riksdagen har ett berättigat intresse av att följa upp att de politiska målen kommer att uppfyllas även framgent. Trafikut- skottet anförde vidare att regeringen varje år för riksdagen borde ge en utförlig redovisning som bl.a. belyser måluppfyllelse och servicegrad inom postmarknaden. Härvid bör även avrapporteras resultatet av det uppfölj- ningsarbete som bl.a. Post- och telestyrelsen skall bedriva. Motsvarande redovisning bör även lämnas för utvecklingen inom teleområdet, ansåg trafikutskottet.
Väl fungerande post- och telekommunikationer har mycket stor betydel- se för enskilda människor, myndigheter och företag i hela landet. En av Post- och telestyrelsens viktigaste arbetsuppgifter är att följa utvecklingen på post- och telemarknaderna och till regeringen rapportera om de av statsmakterna fastlagda målen uppfylls. Som framgår ovan innebär dessa mål bl.a. att hela landet skall ha tillgång till väl fungerande post- och tele- kommunikationer. Post- och telestyrelsen har också ansvaret för samhälls- åtaganden på post och teleområdet vad gäller totalförsvarets och funk- tionshindrades behov av post- och teletjänster. Enligt trafikutskottets me- ning är det, med hänsyn till arbetsuppgifternas betydelse, väsentligt att det finns såväl samhällelig insyn som medborgerligt inflytande i Post- och telestyrelsens verksamhet.
Trafikutskottet anser, med hänvisning till det anförda, att ledningsfor- men styrelse med fullt ansvar bör väljas för Post- och telestyrelsen. I övrigt har trafikutskottet ingen erinran mot vad regeringen anfört om myndighe- terna inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.
Stockholm den 26 oktober 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Karin Starrin (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Green (s), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Christina Axelsson (s), Claes-Göran Brandin (s), Jeppe Johnsson (m) och Ewa Larsson (mp).
Avvikande mening
Tom Heyman, Birgitta Wistrand, Lars Björkman och Jeppe Johnsson (alla m) anser att "Trafikutskottets ställningstagande" bort ha följande lydelse:
När det gäller Post- och telestyrelsen delar utskottet regeringens uppfattning att modellen enrådighetsverk med insynsråd bör väljas. Därmed skapas en klar och tydlig ledningsfunktion där det inte råder någon tvekan om var det yttersta ansvaret inför regeringen ligger. Inte heller i övrigt har vi något att erinra mot vad regeringen anfört om myndigheterna inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.
Jordbruksutskottets yttrande
1995/96:JoU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 10 oktober 1995 berett övriga utskott till- fälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletterings- propositionen) bilaga 7 avsnitt 3 om förvaltningsmyndigheternas ledning. Inga motioner föreligger i ärendet.
Propositionen
I bilaga 7 till propositionen (s. 114 ff.) redovisar regeringen utgångspunk- ter och allmänna överväganden om förvaltningsmyndigheternas ledning. Enligt förslaget skall verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på visst sätt vara utgångspunkten vid val av ledningsform. Som ledningsform för centrala förvaltningsmyndigheter skall regeringen välja enrådighetsverk eller styrelse. Såväl enrådighets- som styrelsemodel- len bör vid behov anpassas till de särskilda förutsättningar som råder för den enskilda myndigheten. En styrelse kan ha ett helt eller ett med myn- dighetschefen delat ansvar för verksamheten inför regeringen. Riktlinjerna för val av ledningsform skall i princip tillämpas även på länsmyndigheter under en central chefsmyndighet.
I avsnitt 3.3 lämnar regeringen en redovisning departementsvis av vilka myndigheter som regeringen avser att ge ny ledningsform under år 1995 genom ändringar i myndighetens instruktion.
Förslaget innebär, såvitt avser myndigheter under Jordbruksdepartemen- tet och Miljödepartementet, följande:
Jordbruksdepartementet
Statens jordbruksverk Enrådighetsverk med insynsråd
Statens utsädeskontroll Enrådighetsverk
Statens maskinprovningar Enrådighetsverk
Statens veterinärmedicinska anstalt Enrådighetsverk med insynsråd
Statens livsmedelsverk Enrådighetsverk med insynsråd
Fiskeriverket Enrådighetsverk med insynsråd
Miljödepartementet
Kemikalieinspektionen Enrådighetsverk
Nuvarande styrelsemodell bibehålls för Statens naturvårdsverk, Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens överväganden när det gäller de allmänna prin- ciperna för förvaltningsmyndigheternas ledning. Som anförs i propositio- nen bör utgångspunkten vid val av ledningsform vara att regeringen utgår från myndighetens verksamhet och mål sådana de är fastlagda av riksdagen och regeringen och därefter väljer en ledningsform med den grad av styr- ning som bäst bedöms gagna verksamheten och de uppställda målen. Ledningsformen enrådighetsverk bör övervägas där det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Detta bör särskilt beaktas mot bak- grund av de ökade krav på styrning och samordning som medlemskapet i EU ställer på regeringen. Utskottet delar regeringens bedömning att model- len med enrådighetsverk bör kompletteras med ett av regeringen tillsatt insynsråd med demokratisk insyn som främsta uppgift i de fall ett sådant råd bedöms vara av allmänt intresse. Ledningsformen styrelse med fullt ansvar för verksamheten bör främst övervägas för myndigheter som arbetar under affärsliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar. Ett bibehållande av nuvarande styrelsemodell bör övervägas för myndigheter där en viss bredd och mång- fald är önskvärd i verksamheten och det därför inte finns skäl för regering- en att närmare styra den.
Utskottet drar samma slutsatser som regeringen i fråga om valet av lämplig styrelseform för Statens jordbruksverk, Statens utsädeskontroll, Statens maskinprovningar, Statens veterinärmedicinska anstalt, Fiskeri- verket och Kemikalieinspektionen. Utskottet vill särskilt framhålla att flera av de uppräknade myndigheterna bedriver ett omfattande och inten- sivt arbete i frågor som har samband med medlemskapet i EU. De ökade kraven på samordning och styrning i dessa frågor utgör starka motiv för att välja den ledningsform som anges i propositionen. Behovet av samhäl- lelig insyn får anses tillgodosett genom förslaget att de större myndighe- terna förses med ett insynsråd på det sätt som anges i propositionen. Från de synpunkter utskottet har att företräda vill utskottet således föreslå att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledning.
Stockholm den 26 oktober 1995
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Siw Wittgren-Ahl (s), Ola Sundell (m) och Marie Wilén (c).
Avvikande mening
Lennart Daléus (c), Maggi Mikaelsson (v), Gudrun Lindvall (mp) och Marie Wilén (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet drar" och slutar med "förvaltningsmyndigheternas ledning" bort ha följande lydelse:
När det gäller valet av ledningsform för de myndigheter som redovisas under Jordbruksdepartementet och Miljödepartementet får utskottet anföra följande. Den modell som innebär att statliga myndigheter leds av en myndighetschef tillsammans med en lekmannastyrelse garanterar både den samhälleliga insynen och det medborgerliga inflytandet. Den verksamhet som bedrivs vid Statens jordbruksverk, Fiskeriverket och Kemikalieinspektionen omfattar viktiga och övergripande frågor om bl.a. resursanvändning och skydd för hälsa och miljö. Dessa frågor är av stort politiskt intresse och allmänintresse, och starka skäl talar för att regeringen väljer en ledningsform som garanterar samhällelig insyn och medborgerligt inflytande i verksamheten. Enligt utskottets mening bör de angivna myndigheterna, med hänsyn till arten och omfattningen av sin verksamhet, även i fortsättningen ledas av en myndighetschef tillsammans med en lekmannastyrelse. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1995/96:AU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 10 oktober 1995 beslutat bereda samtliga utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 bilaga 7, avsnitt 3 om förvaltningsmyndigheternas ledning. Med anledning härav får ar- betsmarknadsutskottet anföra följande.
I propositionen begär regeringen godkännande av nya riktlinjer för för- valtningsmyndigheternas ledning.
De föreslagna riktlinjerna i ledningsfrågan innebär följande.
Verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på visst sätt skall vara utgångspunkten vid val av ledningsform.
Som ledningsform för centrala förvaltningsmyndigheter skall regeringen välja enrådighetsverk eller styrelse.
Såväl enrådighets- som styrelsemodellen bör vid behov anpassas till de sär- skilda förutsättningar som råder för den enskilda myndigheten.
En styrelse kan ha ett helt eller ett med myndighetschefen delat ansvar för verksamheten inför regeringen.
I propositionen lämnar regeringen vidare en redovisning departementsvis av vilka myndigheter som regeringen avser att ge ny ledningsform under år 1995 genom ändringar i myndighetens instruktion.
Följande principer anges ha varit vägledande vid prövningen av lämplig ledningsform.
Ledningsformen enrådighetsverk bör enligt propositionen övervägas där det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Modellen bör kompletteras med ett insynsråd om det av allmänt intresse bedöms vara påkallat med demokratisk insyn och kontroll.
En ledningsform med styrelse med fullt ansvar för verksamheten kan, framhålls i propositionen, vara aktuell för myndigheter som arbetar under affärsliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar.
Den nuvarande styrelsemodellen med delat ansvar mellan styrelsen och myndighetschefen kan enligt propositionen passa för myndigheter där bredd och mångfald är önskvärd och det inte finns skäl att närmare styra verksamheten. Modellen kan även väljas för myndigheter där insyn, råd och stöd har stor betydelse.
I proposition 150 framhåller regeringen att man delar den grundtanke som den dåvarande regeringen förde fram i propositionen Förvaltnings- myndigheternas ledning (prop. 1993/94:185, bet. KU42, rskr. 381) i led- ningsfrågan, nämligen att myndigheterna skall ha en klar och tydlig led- ningsfunktion, där det inte råder någon tvekan om var det yttersta ansvaret ligger.
Regeringen säger sig däremot inte helt dela den slutsats beträffande val av ledningsform som den dåvarande regeringen drog. Regeringen förordar, med hänvisning till de skiftande verksamheter det är fråga om, en mer flexibel tillämpning av olika ledningsformer än vad som nu gäller, då enrådighetsverk skall väljas i första hand.
I propositionen lämnas förslag på ledningsform för vissa myndigheter inom bl.a. arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Sålunda föreslås det nya Institutet för forskning och utveckling vara enrådighetsverk med insynsråd liksom Arbetarskyddsstyrelsen, men med det tillägget att den senare myndigheten skall ha ett särskilt beslutsorgan för den normerande verksamheten och i förvaltningsärenden.
Arbetsmarknadsutskottet fann vid sin behandling av förslaget beträffan- de Institutet för forskning och utveckling att bredd och mångfald var vikti- ga aspekter vid val av ledningsform för institutet och föreslog i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:AU18 en styrelse med ett delat ansvar mellan styrelse och myndighetschef.
Vad härefter angår frågan om ledningsform för Arbetarskyddsstyrelsen får utskottet anföra följande.
Arbetarskyddsstyrelsens styrelse består i dag av sju ledamöter, general- direktören inräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen har en bred medborgerlig sammansättning.
Styrelsens ansvar och uppgifter regleras i verksförordningen (1987:1100) och i förordningen (1988:730) med instruktion för Arbe- tarskyddsverket.
I 13 § verksförordningen i dess lydelse enligt förordning (1992:920) heter det:
Styrelsen skall fatta beslut om
1. myndighetens anslagsframställning och årsredovisning,
2. åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsrapporter och den redovisning myndighetens chef skall lämna till regeringen enligt 10 § andra stycket,
3. sådana föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller lands- ting.
I 16 § första stycket förordningen med instruktion för Arbetarskyddsver- ket i dess lydelse enligt förordning (1994:682) heter det:
Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen (1987:1100) skall styrel- sen avgöra förvaltningsärenden som avser tillämpningen av arbetsmiljö- lagstiftningen, lagstiftningen om kemikaliekontroll, tobakslagen (1993:581) samt gentekniklagstiftningen.
Enligt 19 § förordningen (1988:730) med instruktion för Arbetarskydds- verket skall Arbetarskyddsstyrelsen innan den beslutar om föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting eller beslutar i förvalt- ningsärende av större vikt samråda med representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Den i propositionen föreslagna ordningen med ett särskilt beslutsorgan för kollektiva beslut för den normerande verksamheten och i förvaltnings- ärenden skulle innebära att det beträffande dessa ärenden blir en liknande ordning som i dag.
Enrådighetsverk bör som framgått av den föregående framställningen i vissa fall kompletteras med ett av regeringen tillsatt insynsråd. Ett sådant insynsråd föreslås för Arbetarskyddsstyrelsen. För styrelsens del kan den praktiska lösningen bli att några av de personer som sitter i beslutsorganet tillika ingår i insynsrådet.
Den föreslagna ledningsformen för Arbetarskyddsstyrelsen kan därmed som utskottet har förstått den i praktiken innebära i huvudsak samma ord- ning som i dag. Skillnaden blir den att exempelvis beslut om anslagsfram- ställning och årsredovisning, som i dag beslutas av styrelsen, kommer att beslutas av generaldirektören.
Av det anförda finner utskottet att det inte föreligger tillräckliga skäl att ändra den nuvarande ordningen i all synnerhet som det i propositionen förordas flexibilitet i valet av ledningsform och bland förslagen även åter- finns en ledningsform med delat ansvar mellan generaldirektören och styrelsen. Utöver detta vill utskottet understryka betydelsen av samhällelig insyn i verksamheten, något som bäst garanteras genom ett medborgerligt inflytande i styrelsen.
Sammanfattningsvis anser utskottet att den nuvarande ledningsformen för Arbetarskyddsstyrelsen bör behållas.
Stockholm den 7 november 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Öst- lund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ulrica Messing (s), Kent Ols- son (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds) och Ingrid Burman (v).
Avvikande mening
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Arbetar- skyddsstyrelsens styrelse" och slutar med "bör behållas" bort ha följande lydelse:
I fråga om Arbetarskyddsstyrelsen vill utskotttet understryka betydelsen av att en ledningsform för statliga myndigheter utvecklas som är klar såväl vad avser själva ledningen som i fråga om ansvaret. Enligt utskottet upp- nås detta bäst genom ett entydigt ansvar för generaldirektören (motsv.) för myndighetens uppgifter. Det hindrar självfallet inte att särskilda organ - dock inte för beslut - inrättas i myndigheten t.ex. för olika intressenter.
Bostadsutskottets yttrande
1995/96:BoU1y
Förvaltningsmyndigheternas ledning
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) bilaga 7, avsnitt 3 om förvaltningsmyndigheternas ledning.
Riksdagen föreslås godkänna de riktlinjer för förvaltningsmyndigheter- nas ledning som regeringen presenterar i kompletteringspropositionen. Dessa utgår från riksdagens beslut år 1994 (prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42) och från vad i 1995 års budgetproposition meddelats om vilka ledningsformer regeringen bedömde bli aktuella att tillämpa. Led- ningsformerna är enrådighetsverk med eller utan råd med insynsuppgift, styrelse med fullt ansvar för verksamheten och även styrelse enligt nuva- rande modell, dvs. med delat ansvar mellan styrelsen och myndighetsche- fen.
I kompletteringspropositionen lämnas en redovisning departementsvis av vilka myndigheter som regeringen avser att ge ny ledningsfunktion under år 1995. Den del av redovisningen som rör myndigheter inom bo- stadsutskottets beredningsområde gäller Statens bostadskreditnämnd (BKN). Nämnden bör enligt regeringens mening ha ledningsformen enrå- dighetsverk med insynsråd.
Den grundläggande utgångspunkten för valet av ledningsform är enligt kompletteringspropositionen verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten på visst sätt. Att en utgångspunkt med denna inrikt- ning får vägleda valet av ledningsform är i och för sig naturligt. Bostads- utskottet vill emellertid för sin del tillägga att det inte sällan är av stor v att den medborgerliga insynen kan garanteras. Hittills har denna garanti bl.a. åstadkommits genom lekmannamedverkan i myndighetens styrelse. Det finns enligt bostadsutskottets uppfattning anledning att vid bedöm- ningen av lämplig ledningsform också framgent väga in denna omständig- het.
Huruvida denna aspekt på frågan är av den karaktären att den innebär en omprövning av den föreslagna ledningsformen för BKN torde få avgöras inför de slutliga övervägandena i frågan.
Som redovisas i kompletteringspropositionen avser regeringen att i en proposition rörande lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten senare i år redovisa ledningsformen för det nya Lantmäteriverket.
Denna fråga har sedermera redovisats i proposition 1995/96:78. Den avses behandlas av bostadsutskottet och riksdagen senare under hösten.
Stockholm den 26 oktober 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evens- son (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kds), Carina Moberg (s), Peter Weibull Bernström (m) och Bodil Francke Ohlsson (mp).
Avvikande mening
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Den grundläggande" och slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet anser att utgångspunkten för bedömningar som rör ledningsformen för förvaltningsmyndigheterna bör utgå från vad den förra regeringen föreslog i mars 1994 (prop. 1993/94:185). Detta förslag god- kändes av riksdagen senare under våren 1994 (bet. 1993/94:KU42). Det innebar bl.a. att ledningsformen enrådighetsverk borde väljas i första hand. Endast om tungt vägande skäl motiverade det borde enligt propositionen en myndighet ledas på annat sätt och då närmast av en styrelse. Som också framhölls i propositionen och av konstitutionsutskottet är det vid en över- gång till enrådighetsverk av särskild vikt med demokratisk kontroll. Därför borde - bl.a. när myndigheter ombildas till enrådighetsverk - ett särskilt råd inrättas vid myndigheten med insyn som främsta uppgift.
Vad gäller BKN följer förslaget i den nu aktuella propositionen riksda- gens ovannämnda beslut.
För att tvekan inte skall råda om riksdagens inställning till de principer som bör vägleda bedömningarna av ledningsformerna för de centrala för- valtnings-myndigheterna samt om ledningsformen för BKN bör riksdagen med anledning av propositionen som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts.
Gotab, Stockholm 1995