Franchising

Betänkande 1998/99:LU7

Lagutskottets betänkande 1998/99:LU07

Franchising

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1998/99

LU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet två motioner (båda
s), som väckts under den allmänna motionstiden
1998, vari begärs tillkännagivanden från riksdagen
om lagstiftning rörande franchising.

I ärendet har en utfrågning ägt rum med företrädare
för Svenska Franchiseföreningen.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Motionerna

1998/99:L904 av Lars-Erik Lövdén och Marie Granlund
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av lagstiftning om franchising.

1998/99:L908 av Lena Sandlin och
Carin Lundberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av
lagstiftning om franchising.

Utskottet

Allmän bakgrund

Franchising är en form av samverkan mellan två
näringsidkare, franchisegivaren och
franchisetagaren. Den förstnämnde upplåter genom ett
franchiseavtal åt en eller flera franchisetagare
rätten att mot ersättning sälja varor eller tjänster
under visst namn och ett visst kännetecken som
tillhandahålls av franchisegivaren. Franchising
utmärks av ett gemensamt uppträdande utåt från
franchisegivarens och hans franchisetagares sida.
Franchisetagarens verksamhet bedrivs dock i eget
namn och för egen räkning. Villkoren för
verksamheten regleras vanligen genom ett
standardavtal mellan parterna.

Franchising berörs av EG:s konkurrensrätt på så
sätt att för vissa grupper av avtal mellan företag
har i EG-rätten undantag gjorts från det generella
förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden.
Grunden för dessa undantag, som regleras i
förordningar, är att de avtal som avses i allmänhet
anses förbättra varudistributionen och utbudet av
tjänster samt ge även konsumenter och andra
slutanvändare en skälig andel av de fördelar som
uppnås. En sådan förordning om gruppundantag gäller
franchiseavtal. De materiella konkurrensreglerna
enligt EG-rätten har stått som förebild för den
konkurrenslag som i Sverige gäller sedan den 1 juli
1993. Konkurrenslagen (1993:20) innehåller sålunda
bl.a. principiella förbud mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag. Vidare har med stöd av
konkurrenslagen i olika regeringsförordningar
meddelats gruppundantag som motsvarar de inom EG
gällande. För franchiseavtal finns bestämmelser i
förordningen (1996:369) om gruppundantag enligt 17
§ konkurrenslagen (1993:20) för franchiseavtal, som
gäller till utgången av juni månad år 2000.

Med anledning av ett riksdagsbeslut om att
regeringen borde utreda de frågor och problem av
juridisk natur som kan aktualiseras i samband med
franchising tillsattes år 1984 Franchiseutredningen
(bet. NU 1983/84:3). År 1987 överlämnade utredningen
betänkandet (SOU 1987:17) Franchising - ett förslag
till lag om franchising. Regeringen beslutade hösten
1991 att lägga utredningen till handlingarna. Någon
lagstiftning i Sverige som direkt tar sikte på
franchising finns således inte.

Inom EU har endast ett fåtal länder infört
lagstiftning om franchising, Frankrike år 1989 och
Spanien år 1996. I Kanada och USA handhas
lagstiftning om franchising på delstatsnivå, och i
USA finns sedan några år lagstiftning om franchising
i de flesta delstater. I Australien däremot har det
utvecklats en frivillig reglering på området i form
av en uppförandekod (mandatory code of conduct).

Inom Unidroit, ett internationellt institut för
harmonisering av privaträtten, pågår sedan lång tid
ett arbete med att utarbeta en handbok som behandlar
olika frågor vid internationell franchising. Inom
Unidroit övervägs också att tillskapa en modellag
för nationell lagstiftning om franchising.

Motionerna

I motion L904 av Lars-Erik Lövdén och Marie Granlund
(båda s) anförs att alltfler verksamheter - framför
allt inom tjänstesektorn - organiseras i
franchiseförhållanden. Franchiseavtalen präglas,
enligt motionärernas mening, ofta av en stark
ensidighet till franchisegivarens förmån. En stor
olägenhet är, anförs det, att franchising inte är
lagreglerad. Lagstiftning skulle vara ett viktigt
skydd för franchisetagarna. De ansatser till
självsanerande verksamhet som finns på området är,
enligt motionärerna, inte tillräckliga för att
åstadkomma acceptabla förhållanden för
franchisetagarna. I motionen yrkas ett
tillkännagivande om behovet av lagstiftning om
franchising.

Även i motion L908 av Lena Sandlin och Carin
Lundberg (båda s) begärs ett tillkännagivande om
lagstiftning som reglerar franchiseverksamheten i
Sverige. I motionen framhålls att franchisetagarna
intar samma beroendeställning i förhållande till
franchisegivarna som hyresgäster, arrendatorer,
kommissionärer m.fl. intar i förhållande till sina
motparter. För dessa kategorier finns dock sedan
länge skyddslagstiftning. Den sjävreglerande
verksamheten på franchiseområdet utgör inte något
gott skydd för franchisetagarna. Mot denna bakgrund
är det enligt motionärernas mening hög tid att i
Sverige införa lagstiftning som direkt tar sikte på
franchisetagarnas intressen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om att frågan om lagstiftning
om franchising varit föremål för behandling av
riksdagen vid åtskilliga tillfällen sedan början av
1980-talet. Hösten 1992 behandlades frågan utförligt
i lagutskottets betänkande 1992/93:LU2. Utskottet
ansåg därvid att någon lagstiftning om franchising
inte borde införas och erinrade om att en relativt
noggrant reglerad självsanerande verksamhet
uppkommit med inslag av bl.a. uppföranderegler och
förekomsten av en etisk nämnd med uppgift att verka
för god affärssed på området. Några olägenheter till
följd av denna ordning syntes inte ha framkommit.
Enligt utskottets mening borde emellertid
utvecklingen följas uppmärksamt, och inte minst
borde förhållandena utomlands studeras närmare.
Utskottet framhöll också att som utgångspunkt måste
gälla att frågan skall hanteras i Sverige på ett
sätt som står i överensstämmelse med den
internationella utvecklingen. Skulle mot den
bakgrunden förhållandena påkalla
lagstiftningsåtgärder får regeringen på nytt
överväga behovet av sådana åtgärder och eventuellt
förelägga riksdagen förslag i ämnet.

När frågan behandlades senast våren 1998 med
anledning av liknande motioner som de nu aktuella
(se bet. 1997/98:LU7) vidhöll utskottet sitt
tidigare ställningstagande i lagstiftningsfrågan och
ansåg således att något särskilt tillkännagivande
inte var påkallat. Utskottet pekade emellertid på
att franchising är en samverkansform som fortsätter
att vara på stark frammarsch såväl i Sverige som
internationellt. Vidare konstaterade utskottet att
det i internationella sammanhang pågick överväganden
om att införa mer eller mindre detaljerad
lagstiftning om franchising och framhöll därvid
särskilt Unidroits arbete i ämnet.

Utskottet kan nu konstatera att arbetet med
Unidroits handbok om internationell franchising är
slutfört och att handboken (Guide to International
Master Franchise Arrangements) publicerats i
september 1998. Enligt det arbetsprogram för
Unidroit under perioden 1999-2001 som institutets
generalförsamling beslutat den 27 november 1998
kommer Unidroits franchiseprojekt i fortsättningen
att inriktas på utarbetandet av en modellag för
nationell lagstiftning om franchising. Mot denna
bakgrund vill utskottet, i likhet med vad utskottet
gjorde våren 1998, på nytt framhålla vikten av att
regeringen har en beredskap för att överväga
lagstiftning om franchising och att frågan hanteras
i Sverige på ett sätt som står i överensstämmelse
med den internationella utvecklingen. Även nu utgår
utskottet från att regeringen agerar i enlighet med
det anförda utan att något formellt tillkännagivande
därom från riksdagens sida behöver komma till stånd.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motionerna L904 och L908.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande lagstiftning om franchising

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:L904 och
1998/99:L908.

Stockholm den 26 januari 1999

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf
Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig
Rindborg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s),
Henrik S Järrel (m), Marina Pettersson (s),
Elizabeth Nyström (m), Roland Larsson (s), Christina
Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö
(kd), Berit Adolfsson (m), Viviann Gerdin (c), Ulf
Nilsson (fp) och Raimo Pärssinen (s).