Fredsprocessen i Mellanöstern
Betänkande 1994/95:UU22
Utrikesutskottets betänkande
1994/95:UU22
Fredsprocessen i Mellanöstern
Innehåll
1994/95 UU22
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1995. Motionerna tar upp frågor som rör fredsprocessen i Mellanöstern. Utskottet besvarar 12 yrkanden och avstyrker 1 yrkande.
Motionerna
1994/95:U612 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts, som sin mening ger regeringen till känna att den aktivt bör delta i fredsprocessen, 2. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts, som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att demokratiska val på palestiniernas villkor äger rum så snart som möjligt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för ett stopp av all utbyggnad av bosättningar på ockuperat område inklusive Jerusalem, 4. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts, som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att Jerusalem skall öppnas för alla palestinier på Gaza och Västbanken, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör verka för att alla PLO-kontor och vissa palestinska organisationers kontor får verka i Jerusalem, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör verka för att alla politiska fångar i Israel skall släppas, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör verka för att "Palestina" får ett fullvärdigt medlemskap i FN,
1994/95:U629 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltagande i valförberedelser och valövervakning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltagande i olika förhandlingsgrupper, bl.a. för MR-frågor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att bidra till en lösning av bosättningsfrågorna, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att bidra till en lösning av vattenfrågorna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att palestinier i exil får återvända till Palestina, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om efterföljd av FN:s säkerhetsrådsresolutioner.
Utskottet
Inledning
Under en följd av år har riksdagen haft anledning att behandla den israelisk-arabiska konflikten i Mellanöstern. Utskottets senaste behandling i detta ämne återfinns i betänkandet 1993/94:UU2 som inleds med en historisk återblick och följs av en redogörelse för läget i fredsprocessen fram till oktober 1993.
I detta betänkande lämnas en kortfattad redogörelse för utvecklingen i fredsförhandlingarna sedan framstegen i den s.k. Mellanösternkonferensen i Madrid, den 30 oktober 1991. Utskottet behandlar i samband därmed två motioner, U612 (mp) och U629 (s), från den allmänna motionstiden 1995 angående Sveriges deltagande i fredsprocessen i Mellanöstern och fortsatta arbete till stöd för denna process.
I båda motionerna framhålls ett antal områden där Sverige bör göra ytterligare insatser. Sverige bör t.ex. erbjuda sig att stå värd för arbetsgruppen om ekonomisk utveckling eller för den grupp som behandlar respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna (U629 (s) yrkande 5). Sverige bör vidare verka för att demokratiska val i de självstyrande områdena äger rum så snart som möjligt (U612 (mp) yrkande 2). Sverige bör kunna göra en betydelsefull insats i de allmänna valen på Västbanken och i Gaza (U629 (s) yrkande 1). Regeringen bör verka för att alla PLO-kontor och vissa palestinska organisationers kontor får verka i Jerusalem (U612 (mp) yrkande 5). Alla palestinska fångar i Israel bör släppas (U612 (mp) yrkande 6). Sverige bör också verka för att "Palestina" får ett fullvärdigt medlemskap i FN (U612 (mp) yrkande 9) samt för att Jerusalem öppnas för alla palestinier i Gaza och på Västbanken (U612 (mp) yrkande 4). I motion U629 (s) yrkande 8 anförs att palestinier i exil bör få återvända till Palestina.
I motionerna framhålls vidare vikten av att bidra till en lösning av problemet med de israeliska bosättningarna (U612 (mp) yrkande 3 och U629 (s) yrkande 6). I motion U612 (mp) och U629 (s) yrkande 7 omtalas också vikten av att bidra till en lösning av frågan om vattenförsörjningen i området, respektive vikten av att FN:s säkerhetsrådsresolutioner om konflikten i Mellanöstern efterlevs (U629 (s) yrkande 9).
Madridkonferensen om fred i Mellanöstern innebar att Israel och dess närmaste arabiska grannstater Syrien, Libanon och Jordanien för första gången samtalade med varandra om fred. Samtidigt inleddes en dialog mellan israeler och palestinier. Förhandlingar har därefter förts i en bilateral och en multilateral del. Syftet med de bilaterala förhandlingarna är att uppnå en varaktig fred mellan parterna. Dessa samtal berör dels Israel och de arabiska grannstaterna Syrien och Libanon, dels samlevnaden mellan israeler och palestinier.
De multilaterala samtalen syftar till att konsolidera en varaktig fred genom ett ge den ett konkret innehåll. Förhandlingarna förs i fem olika ämnesinriktade arbetsgrupper som behandlar frågor av regional betydelse: 1) säkerhets- och rustningskontroll, 2) ekonomiskt samarbete, 3) flyktingfrågor, 4) miljöfrågor och 5) vattenresurser. Sverige deltar i samtliga arbetsgrupper. Inom arbetsgruppen för flyktingfrågor har Sverige sedan oktober 1993 ansvar för samordningen av frågor som gäller barnens välfärd i Mellanöstern.
Den israeliska regeringens beslut i december 1992 att till Libanon deportera drygt 400 palestinier, anklagade för samröre med organisationen Hamas, innebar en kris i fredssamtalen. Samtalen kunde dock återupptas i april 1993.
Fredsprocessen genomgick en snabb och oväntad utveckling under hösten 1993. Det ömsesidiga erkännandet mellan Israel och PLO och principdeklarationen om interimistiskt självstyre den 13 september 1993 innebar ett historiskt genombrott i fredsprocessen. Överenskommelsen mellan Israel och PLO innebar framtida självstyre i första hand i Gaza och i Jeriko. Dagen efter, den 14 september 1993, nåddes också en överenskommelse mellan Israel och Jordanien om en dagordning för de fortsatta fredsförhandlingarna mellan de båda staterna. Den följdes upp av den s.k. Washingtondeklarationen den 25 juli 1994, undertecknad av premiärminister Rabin och kung Hussein. Själva fredsavtalet undertecknades den 26 oktober 1994 vid den israelisk-jordanska gränsen, nära Eilat och Aqaba. I förhandlingarna mellan Israel och Syrien om tillbakadragande från Golanhöjderna och en normalisering mellan staterna har emellertid ännu inte något genombrott ägt rum.
Ett avtal om palestinskt självstyre i staden Jeriko och i Gaza undertecknades av Israel och PLO i Kairo den 4 maj 1994. Avtalet är ytterligare ett steg mot fred och en varaktig lösning av den israelisk-palestinska konflikten. Självstyret innebär bl.a. att den palestinska myndigheten ("Palestinian Authority") har övertagit ansvaret för inre säkerhet och ordning i Jeriko och i Gaza med undantag för de judiska bosättningarna och israeliska medborgare som Israel ansvarar för. Ansvaret för den externa säkerheten åligger Israel. Det palestinska självstyret började ta form i september 1994 och har successivt kommit att gälla flera samhällssektorer. Israel accepterade i mitten av februari 1995 att palestinierna i de självstyrande områdena Gaza och Jeriko skall få välja ordförande i det palestinska rådet i direkta val. I ett möte mellan Israel och PLO den 9 mars 1995 har parterna beslutat att ett avtal om utökat palestinskt självstyre skall ha uppnåtts senast den 1 juli. Detta får ses som ett tecken på framsteg i de israelisk-palestinska fredssamtalen som går långsamt.
Antalet israeliska dödsoffer i terrorattacker har ökat efter det historiska genombrottet i Washington hösten 1993 jämfört med samma period tiden före principdeklarationen. Palestinier drabbades också hårt av terrordåd under 1994, bl.a. vid Hebronmassakern den 28 februari 1994, då 29 bedjande palestinier dödades. De terrordåd som drabbat civila urskillningslöst är ett mycket allvarligt tecken på att extremistiska krafter söker sabotera den pågående fredsprocessen.
Överväganden
Den israelisk-arabiska konflikten i Mellanöstern har stått på FN:s dagordning sedan år 1947. Ett flertal fredsplaner har lagts fram, och förhandlingar mellan de olika parterna har ägt rum i omgångar. Bl.a. inleddes förhandlingar i december 1973 mellan Egypten, Israel och Jordanien. År 1979 ingicks fredsavtalet mellan Israel och Egypten baserat på den s.k. Camp David- överenskommelsen av år 1978. Denna innehöll två principdeklarationer: i den ena aviserades fredsavtalet mellan Israel och Egypten; den andra deklarationen förutskickade införande av "autonomi" och tillbakadragande av Israels militära administration på Västbanken och i Gaza. En följd av fredsavtalet blev att Israel drog sig tillbaka från Sinaihalvön, som erövrats i sexdagarskriget år 1967, och att diplomatiska förbindelser upprättades mellan Egypten och Israel år 1980. Den andra delen av fredsavtalet genomfördes emellertid inte. Fredsavtalet mellan Egypten och Israel var likväl ett första och viktigt steg mot en varaktig fred.
Fredsförhandlingarna som intensifierades år 1993 innebar ett avgörande steg i riktning mot fred i regionen. Det ömsesidiga erkännandet mellan Israel och PLO, principdeklarationen om palestinskt självstyre och fredsavtalet mellan Israel och Jordanien illustrerar att det finns en stark vilja till fred. Enligt svensk uppfattning måste målet vara att uppnå en rättvis, varaktig och allomfattande fred mellan Israel och dess grannar, inkl. det palestinska folket. Det förutsätter Israels rätt till fortsatt existens inom säkra och erkända gränser och självbestämmande för palestinierna.
Fredsprocessen utsätts hela tiden för påfrestningar. Principdeklarationens kraftigt försenade tidtabell, terrordåd och den israeliska bosättningspolitiken är oroväckande inslag som kan minska förtroendet för processen bland såväl palestinier som israeler. Antalet dödsoffer har varit störst på den palestinska sidan men som framgått tidigare i betänkandet har antalet israeliska dödsoffer i terrorattacker ökat sedan hösten 1993. Detta bidrar till minskat stöd för fredsprocessen hos det israeliska folket och till ökade krav på säkerhet. Terrordåden har också resulterat i avspärrningar av de palestinska områdena och Jerusalem. Avspärrningarna av de palestinska områdena innebär stora påfrestningar på den palestinska befolkningens redan hårt utsatta ekonomi och levnadsvillkor. Det är av största betydelse för processen att människor i gemen i sin egen vardag kan se att freden leder till förbättrade levnadsvillkor för dem. Den sociala misär som framför allt råder i Gaza i kombination med svikna förhoppningar leder till otålighet som i sin tur kan komma till uttryck i extremistiskt våld. Det är därför angeläget med skyndsamma och konkreta insatser för att förbättra palestinska levnadsförhållanden. Enligt utskottets uppfattning kan den nu uppkomna situationen äventyra fredsprocessen och kanske t.o.m. omintetgöra uppnådda resultat. Det är därför angeläget att de israeliska och palestinska ledarna bl.a. söker lösa frågan som rör de palestinska valen, vilka enligt principöverenskommelsen skulle ha hållits senast i juli 1994, samt frågan om israeliskt trupptillbakadragande från städer och byar på Västbanken.
Med tillfredsställelse noterar utskottet i detta sammanhang att en särskild Mellanösternarbetsgrupp inrättats i Utrikesdepartementet för att öka effektiviteten vad avser samordning av såväl bilaterala som multilaterala insatser i Mellanöstern.
EU:s Medelhavspolitik öppnar en ny möjlighet för svenska insatser i regionen. Medelhavspolitiken syftar till att säkra stabilitet och utveckling i Europa och Medelhavsområdet. Målet med det ekonomiska samarbetet är i första hand inrättandet av ett frihandelsområde omfattande Europa och Medelhavsländerna. Förutom frihandel rymmer det ekonomiska samarbetet frågor som EU-bistånd för modernisering av Medelhavsländernas ekonomier, bekämpandet av terrorism, organiserad brottslighet, narkotikasmuggling m.m. Utskottet välkomnar därför regeringens aktiva engagemang i arbetet på en gemensam politik för Medelhavsregionen.
Utskottet konstaterar att Sverige sedan lång tid aktivt engagerat sig i de internationella strävandena att finna en fredlig lösning på den israelisk-arabiska konflikten i Mellanöstern. Ett av flera tecken på Sveriges engagemang i fredsprocessen är att Sverige aktivt deltar i alla fem multilaterala arbetsgrupperna i Madridprocessen. I flyktingarbetsgruppen har Sverige, som nämnts ovan, samordningsansvaret för palestinska barns och ungdomars välfärd i Mellanöstern. Utskottet noterar i detta sammanhang att det inom Utrikesdepartementet hösten 1994 utsågs en samordnare för arbete med palestinska flyktingbarn. Syftet med en sådan samordning är enligt vad utskottet erfarit att Sverige skall söka bidra med såväl idéer och uppslag som konkreta biståndsinsatser. Enligt vad utskottet inhämtat kommer en internationell konferens kring frågor om flyktingbarnens välfärd att hållas i Gaza i april 1995.
Utskottet ser positivt på att regeringen för närvarande förbereder svenska initiativ i den multilaterala arbetsgruppen för ekonomiskt samarbete och i den för rustningskontroll och säkerhet. Utskottet vill i detta sammanhang även understryka vikten av konkreta insatser som kan bidra till att förbättra vattenförsörjningen i regionen. Utskottet förutsätter att regeringen på lämpligt sätt verkar i denna riktning, bl.a. inom ramen för arbetsgruppen för vattenresurser.
Med det anförda anser utskottet motion U629 (s) yrkande 7 besvarad.
Utskottet anser det angeläget att Sverige verkar för att multilaterala biståndsinsatser påskyndas. Utskottet noterar i detta sammanhang att Förenta nationerna föreslagit den förre socialdemokratiske utrikesministern att leda ett projekt för att skapa sysselsättning i Gaza. Utskottet har erfarit att regeringen beslutat att avdela motsvarande 10 miljoner dollar för FN-insatser avseende sysselsättningsinsatser i Gaza.
Sverige och många andra länder har understrukit betydelsen av skyndsamma och konkreta insatser för att förbättra palestiniernas levnadsvillkor. Alla parter har här ett ansvar för att ge stadga och stöd till fredsansträngningarna. Utskottet noterar i detta sammanhang att det svenska biståndet till det palestinska folket under innevarande budgetår uppgår till närmare 300 miljoner kronor. Utskottet har i betänkandet 1994/95:UU15 framhållit att bistånd till och genom palestinska enskilda organisationer utgör en mycket viktig del av stödet till fredsprocessen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet noterade i nämnda betänkande att mottagningskapaciteten för närvarande är begränsad. Det är bl.a. av detta skäl betydelsefullt med ekonomiskt och annat stöd för att bygga upp palestinska demokratiska institutioner och samhällsstrukturer för självstyre. I detta sammanhang får utskottet understryka vikten av att de palestinska kvinnorna görs delaktiga i denna process. Utskottet konstaterar att ett antal kvinnoinriktade projekt inom ramen för bilateralt besöksutbyte erhållit svenskt stöd under de gångna åren. Utskottet förutsätter att regeringen på lämpligt sätt fortsätter att verka för att kvinnorna får möjlighet att delta och påverka utvecklingen i de självstyrande områdena.
Allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna drabbar såväl palestinier som israeler. Utskottet framhöll senast i betänkandet 1993/94:UU2 att respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna är ett centralt element i en framtida fredsordning. Utskottet vidhåller denna uppfattning. I motion U629 (s) yrkande 5 anförs att Sverige bör erbjuda sig att stå som värd för arbetsgruppen om mänskliga rättigheter. Någon sådan arbetsgrupp finns dock inte. Utskottet noterar emellertid att Sverige förklarat sig berett att vara värd för en mulilateral arbetsgrupp för mänskliga rättigheter om parterna skulle besluta att upprätta en sådan. En förutsättning för att arbetsgruppen skall komma till stånd inom ramen för Madridprocessen är givetvis att de inblandade parterna själva är överens om detta; så har hittills inte varit fallet.
Med det anförda får motionerna U612 (mp) yrkande 1 och U629 (s) yrkande 5 anses besvarade.
Ett viktigt mål i det bilaterala svenska biståndet är att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och att verka för en demokratisk samhällsutveckling. Inom detta område bedrivs ett omfattande samarbete med palestinska enskilda organisationer, bl.a. den palestinska oberoende kommissionen för de medborgerliga rättigheterna (Palestinian Independent Commission on Citizen's Rights, PICCR), som grundats och drivs av dr. Hanan Ashrawi. Kommissionen strävar efter att spela en central roll i det palestinska självstyret beträffande respekten för de medborgerliga fri- och rättigheterna och har som uppgift att utveckla det palestinska samhället i riktning mot en rättsstat. Läget avseende de mänskliga rättigheterna i de ockuperade områdena har genom åren uppmärksammats av Sverige i bl.a. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Sverige har aktivt medverkat till de resolutioner som kommissionen antagit och i vilka bl.a. krävts att Israel upphör med bosättningarna på de ockuperade områdena och i övrigt respekterar de internationella konventionerna på området för de mänskliga rättigheterna. FN kommer i framtiden att få en ökad roll i övervakningen av att de mänskliga rättigheterna respekteras i de ockuperade områdena genom att en särskild rapportör har tillsatts av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.
I samband med att Kairoavtalet undertecknades i maj 1994 inledde Israel en frigivning av palestinska politiska fångar. Endast en begränsad del av de ca 8 000--9 000 återstående palestinska fångarna har dock hittills släppts av de israeliska myndigheterna. Utskottet utgår från att Sverige på lämpligt sätt söker få parterna att påskynda denna process.
Utskottet konstaterar att palestinska myndigheter genom Kairoavtalet fått viss jurisdiktion över den palestinska befolkningen i de självstyrande områdena. Ett utökat självstyre bör förhoppningsvis få till följd att läget för de mänskliga rättigheterna förbättras. Samtidigt aktualiserar det palestinska självstyret nya problem när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Organisationen Human Rights Watch/Middle East Watch har nyligen i en rapport kritiserat det palestinska självstyrets bristande respekt för de mänskliga rättigheterna i Gaza och Jeriko. Samtidigt understryks i rapporten vikten av att Israel, som ockuperat områdena sedan 1967, har ett ansvar för att verka för att läget förbättras. I rapporten sägs vidare att det internationella samfundet har ett ansvar för att de mänskliga rättigheterna i dessa områden inte försummas. En ökad respekt för de mänskliga rättigheterna utgör en central grund för att skapa förutsättningar för en bestående fred i regionen.
Omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna är ett centralt element i svensk utrikespolitik. Utskottet utgår därför från att regeringen på lämpligt sätt fortsätter att verka för att de mänskliga rättigheterna respekteras i såväl Israel som de av Israel ockuperade områdena. Däri ingår också de självstyrande områdena Gaza och Jeriko.
Så snart som möjligt bör fria och demokratiska val hållas på Västbanken och i Gaza. Denna uppmaning har Sverige riktat till både israeler och palestinier. Valövervakning och annat stöd i valprocessen kan bli aktuellt i samband med genomförandet av valen. Enligt vad utskottet erfarit kommer ett sådant stöd sannolikt att lämnas inom ramen för EU-samarbetet.
Därmed anser utskottet motionerna U612 (mp) yrkandena 2 och 6 samt U629 (s) yrkande 1 besvarade.
Sverige vidhåller sitt stöd för FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 (1967) och 338 (1973). En fredsuppgörelse måste innebära att Israel efter förhandlingar drar sig tillbaka från år 1967 ockuperade områden, samtidigt som Israels grannar måste erkänna den israeliska statens rätt att leva i fred inom säkra och erkända gränser.
I FN:s generalförsamlingsresolution nr 194 (III) från år 1948 sägs att flyktingar som önskar återvända skall tillåtas göra det och att kompensation skall ges till dem som väljer att inte återvända. I en årligen återkommande resolution i generalförsamlingen bekräftar dessutom församlingen att alla som flytt från de områden som Israel ockuperat sedan år 1967 har rätt att återvända dit. Denna fråga hänger nära samman med den israeliska bosättningspolitiken på de palestinska områdena och utgör en allvarlig stötesten i fredsprocessen. Utskottet konstaterar att Sverige i olika sammanhang med eftertryck framhållit att bosättningspolitiken strider mot folkrätten och att den utgör ett hinder för fredsprocessen. Denna linje har för övrigt brett internationellt stöd. Särskilt oroande är utvecklingen i Jerusalem, där den israeliska politiken riskerar att föregripa de förhandlingar om slutlig status som enligt principöverenskommelsen mellan Israel och PLO skall inledas i maj 1996.
Frågan om Jerusalems ställning måste enligt svensk uppfattning inkluderas i en allomfattande fredsuppgörelse. Jerusalem är enligt internationell rätt s.k. corpus separatum (Generalförsamlingsresolution 181 (III) från år 1947). Staden står enligt detta synsätt i formell bemärkelse under speciell internationell överhöghet, fram till dess att ett globalt förankrat fredsfördrag sluts rörande Jerusalems status. Det är enligt svensk uppfattning naturligt att Jerusalem förblir en stad som står öppen för såväl muslimer som judar och kristna. Avspärrningen av de palestinska områdena från Israel och Jerusalem utgör ett hinder för fredsprocessen. Detta medför stort mänskligt lidande och betydande inkomstbortfall i det palestinska samhället. Sverige har liksom övriga EU-stater protesterat mot att de muslimska och kristna heliga platserna i Jerusalem tidvis stängs för den palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken. Enligt svensk uppfattning riskerar åtgärder som försvårar eller hindrar palestinska politiska eller ekonomiska aktiviteter i östra Jerusalem att på ett negativt sätt föregripa utgången av fredsförhandlingarna. Denna syn har Sverige vid upprepade tillfällen officiellt framfört till Israels regering, senast i samband med biståndsministerns besök i Israel i januari 1995.
Med det anförda får motionerna U612 (mp) yrkandena 3--5 och U629 (s) yrkandena 6, 8 och 9 anses besvarade.
Vad gäller frågan om representation i Förenta nationerna som förs fram i motion U612 (mp) yrkande 9 konstaterar utskottet att den palestinska paraplyorganisationen PLO (Palestine Liberation Organization) i dag har status som observatör i världsorganisationen. Frågan om medlemskap i FN och rätt till deltagande i möten och konferenser behandlas av Sverige enligt universalitetsprincipen, vilken innebär att alla suveräna stater har rätt till medlemskap i FN och i dess underorgan. Först när en palestinsk stat har bildats kan en ansökan om medlemskap prövas av FN.
Utskottet noterar i detta sammanhang att PLO-kontoret i Stockholm i januari 1995 omvandlades till Palestinska generaldelegationen i Stockholm.
Utskottet avstyrker därmed motion U612 (mp) yrkande 9.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande vattenförsörjningen att riksdagen förklarar motion 1994/95:U629 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,
2. beträffande Sveriges engagemang i fredsprocessen att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U612 yrkande 1, samt 1994/95:U629 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande demokratiska val att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U612 yrkandena 2 och 6 samt 1994/95:U629 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
4. beträffande bosättningarna och Jerusalem att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U612 yrkandena 3--5 och 1994/95:U629 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,
5. beträffande flyktingfrågan att riksdagen förklarar motion 1994/95:U629 yrkande 8 besvarad med vad utskottet anfört,
6. beträffande FN:s säkerhetsrådsresolutioner att riksdagen förklarar motion 1994/95:U629 yrkande 9 besvarad med vad utskottet anfört,
7. beträffande medlemskap i FN att riksdagen avslår motion 1994/95:U612 yrkande 9.
Stockholm den 4 april 1995
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Anneli Hulthén (s), Lena Klevenås (s), Bertil Persson (m), Eva Zetterberg (v), Arne Mellqvist (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Elisebeht Markström (s), Håkan Holmberg (fp) och Ingbritt Irhammar (c).