Fri- och rättighetsskyddsfrågor

Betänkande 2004/05:KU27

Konstitutionsutskottets betänkande2004/05:KU27

Fri- och rättighetsskyddsfrågor

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 20 motionsyrkanden i fri- och rättighetsfrågor
från den allmänna motionstiden 2004. Frågorna gäller i huvudsak åtgärder
mot diskriminering, skyddet för HBT-personer och fotografering i smyg.
Utskottet avstyrker samtliga yrkanden. I betänkandet finns 7 reservationer.

I ett särskilt betänkande - bet. 2003/04:KU17 - behandlas 24 motionsyrkanden
på området i förenklad ordning eftersom de rör förslag som avstyrkts
tidigare under mandatperioden efter ingående behandling.
1 Riksdagen 2004/05. 4 saml. KU27
Rättelse: S. 3 rad 8 nerifrån, s. 12 rad 10, s. 24 rad 1-2 Tillkommit:
mp. S. 19 rad 4-5 Utgår: Utskottet - - - innebär.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förstärkta fri- och rättigheter
Riksdagen avslår motion 2004/05:K418.
Reservation 1 (kd)

2. Rättsligt bindande skydd mot diskriminering
Riksdagen avslår motion 2004/05:K415.
Reservation 2 (kd)

3. Åtgärder mot diskriminering
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K373 och 2004/05:Sf288 yrkande 12.

Reservation 3 (fp)

4. Kampanj mot rasism
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju332 yrkande 5.
Reservation 4 (mp)

5. Skydd mot diskriminering på grund av könsidentitet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K272 yrkande 1, 2004/05:K336 yrkande
1, 2004/05:L295 yrkande 12 och 2004/05:U257 yrkande 6.
Reservation 5 (fp, v, mp)

6. Jämställdhetsdepartement och diskrimineringsminister
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K444 yrkande 1 och 2004/05:Sf365
yrkande 37.

7. HBT-förordning
Riksdagen avslår motion 2004/05:U257 yrkande 9.
Reservation 6 (v, mp)

8. HBT-politikens allmänna inriktning
Riksdagen avslår motion 2004/05:So604 yrkande 1.
Reservation 7 (fp, c)

9. Fotografering i smyg
Riksdagen avslår motion 2004/05:K314 yrkandena 1-4.

10. Bidrag till politiska partier och valkandidater
Riksdagen avslår motion 2004/05:K334 yrkandena 4-6.

Stockholm den 1 mars 2005
På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m),
Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp),
Pär Axel Sahlberg (s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Helena
Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s), Nils Fredrik
Aurelius (m), Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Karin Åström
(s), Carl-Erik Skårman (m), Luciano Astudillo (s) och Yoomi Renström
(s).

Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlas 20 motionsyrkanden i fri- och rättighetsfrågor.
I ett särskilt betänkande, Fri- och rättighetsskyddsfrågor - förenklad
ordning (bet. 2004/05:KU17), behandlas ett tjugotal motionsyrkanden som
motsvarar yrkanden som tidigare under mandatperioden avstyrkts efter
ingående behandling (bet. 2002/03:KU26 och bet. 2003/04:KU12).

Utskottets överväganden
Förstärkta fri- och rättigheter och åtgärder mot diskriminering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstaganden två
motionsyrkanden (kd) om förstärkning av skyddet för mänskliga rättigheter.
En motion (fp), som bl.a. vänder sig mot kvotering och en motion (m)
om individualisering av reglerna om diskrimineringsförbud avstyrks med
hänvisning till arbetet i Diskrimineringskommittén. En motion (mp) om
en bred samhällskampanj mot rasism avstyrks med hänvisning till de
insatser som görs på området.
Jämför reservationerna 1 (kd), 2 (kd), 3 (fp) och 4 (mp).
Motionerna
I motion 2004/05:K415 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att frågan om rättsligt bindande
skyddsregler mot diskriminering bör tas upp i en sådan totalöversyn av
regeringsformen som nu genomförs enligt regeringsdirektiv. Samma motionärer
begär i motion 2004/05:K418 tilläggsdirektiv till Grundlagsutredningen
rörande förstärkta mänskliga fri- och rättigheter. Det är enligt motionen
viktigt att sortera ut rättspositivismen ur det rättsliga perspektivet
i arbetet med att förstärka de mänskliga fri- och rättigheterna. En
vidgning behövs och frågor som bör bearbetas ytterligare är vidden av
skyddet för den mänskliga integriteten, föräldrarätten, den negativa
föreningsfriheten och äganderätten. En total översyn av andra kapitlet
regeringsformen behövs. Området för rättighetsskydd bör utökas till att
omfatta även förhållanden mellan enskilda.
I motion 2004/05:Sf288 (yrkande 12) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om behovet av att skärpa kampen
mot diskrimineringen och avvisa kvoteringstänkandet. All diskriminering
måste bekämpas på ett kraftfullt sätt. Utöver en ny ordning som ersätter
dagens splittrade, ineffektiva och inskränkta lagstiftning behövs också
att påföljden av diskrimineringen skärps betydligt, inte minst i form
av substantiella skadestånd. Samtidigt är motionärerna motståndare till
att använda diskrimineringen (s.k. positiv särbehandling) för att bekämpa
diskriminering. Kvoter och gruppreferenser bör undvikas. Varje individ
bör bedömas som individ, på grund av sina färdigheter och talanger, och
inte för att man tillhör en grupp eller har en viss hudfärg, religion
eller ursprung. Alla idéer om kvotering eller s.k. positiv särbehandling
bygger på ett kollektivt diskrimineringstänkande, som i sig är lika
förkastligt som den diskriminering det säger sig vilja rätta till.
Ulrika Karlsson (m) begär i motion 2004/05:K373 en översyn av reglerna
om hets mot folkgrupp och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.
Enligt motionären bör lagregler inte specificera en viss specifikt
sammansatt grupp av vuxna människor utan omfatta ett samhälles alla
unika individer. Perspektivet måste vara att alla människor i ett
samhälle skall skyddas efter samma förutsättningar och på lika villkor.
Det behövs en översyn av reglerna om hets mot folkgrupp och förbudet
mot diskriminering för att åstadkomma en individualisering.
Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2004/05:Ju332 yrkande 5 en bred
samhällskampanj mot rasism. När osäkerheten bland unga växer finns det
de, ideologiskt övertygade högerextremister, som söker exploatera detta
och inte drar sig för att kasta in unga människor i konflikter, hat och
destruktiva beteenden. Samhället måste på olika sätt möta rasismen när
den visar upp sitt fula tryne. En bred samhällskampanj som startar
diskussioner på alla arbetsplatser, skolor och universitet skulle vara
en bra satsning. Det behövs en kraftsamling där alla demokratins vänner,
hela det öppna samhället, samlas till motvärn.
Utredningar
Diskrimineringskommittén (N 2002:6) har i uppdrag att bl.a. överväga en
gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir. 2002:11). Kommittén
skall bl.a. överväga om ett skydd mot diskriminering av alla s.k.
transpersoner bör införas och om regler om aktiva åtgärder bör införas i
arbetslivet för andra diskrimineringsgrunder än kön och etnisk tillhörighet
samt om regler om positiv särbehandling på grund av etnisk tillhörighet
bör införas i arbetslivet. Kommittén skall också överväga om det, mot
bakgrund av vad kommittén i övrigt kommer fram till, finns skäl att
ersätta straffbestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap. 9 §
brottsbalken med någon annan typ av reglering. Kommittén skall behandla
termen sexuell läggning i lagstiftningen och överväga om detta begrepp
bör ersätta termerna homosexualitet och homosexuell läggning i författningar
där detta kan bli aktuellt.
Kommittén har i maj 2004 redovisat vissa delar av uppdraget i delbetänkandet
Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering (SOU 2004:55).
Regeringen gav (dir. 2005:8) i januari 2005 Diskrimineringskommittén i
uppdrag att utöver vad som omfattas av redan beslutade direktiv lämna
förslag till bestämmelser om planer för att främja lika rättigheter och
möjligheter oavsett etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning
i arbetslivet samt överväga om liknande bestämmelser bör införas också
för andra diskrimineringsgrunder. Kommittén skall vidare, i sina
överväganden när det gäller tillgänglighetsfrågan, beakta förslagen i och
remissvaren över betänkandet Skolans ansvar för kränkningar av elever
(SOU 2004:50) i de delar som rör diskriminering av personer med
funktionshinder på grund av bristande tillgänglighet och användbarhet av
lokaler i skolan samt överväga om ett skydd mot diskriminering även bör
omfatta situationer där privatpersoner vänder sig till allmänheten vid
tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder. Men hänsyn bl.a.
till de omfattande uppgifter som kommittén har skall kommittén slutligt
redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari 2006 i stället för den 1
juli 2005.
En särskild utredare, Utredningen om makt, integration och strukturell
diskriminering (Ju 2004:04), skall identifiera strukturell diskriminering
på grund av etnisk eller religiös tillhörighet. Utredaren skall vidare,
i den mån sådan diskriminering kan påvisas, identifiera och analysera
mekanismerna bakom den och dess konsekvenser för makt och inflytande
samt allmänt dess konsekvenser i förhållande till de integrationspolitiska
målen. Slutligen skall utredaren föreslå åtgärder för att motverka
strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet
och för att öka möjligheterna till inflytande och makt för dem som främst
riskerar att utsättas för sådan diskriminering. Utredaren skall
slutredovisa uppdraget senast den 30 juni 2006 (dir. 2002:54).
Grundlagsutredningen (Ju 2004:11) har i uppgift att göra en samlad
översyn av regeringsformen. Kommitténs arbete skall framför allt
koncentreras och inriktas på att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen,
att öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt och att
höja valdeltagandet. Kommittén skall vidare utreda frågorna om lagprövning
och om det finns behov av en författningsdomstol. Kommittén ges vida
ramar för sitt arbete. Den bör i princip vara oförhindrad att ta upp
alla frågor som kan anses falla inom ramen för de frågeställningar som
kommittén har i uppdrag att se över. Kommittén har, som framgår ovan,
i uppdrag att pröva frågorna om förstärkt lagprövning och om det finns
behov av en författningsdomstol. För det fall utredningen finner skäl
att föreslå förändringar i dessa avseenden är utredningen oförhindrad
att också pröva om det finns behov av att i övrigt föreslå förändringar
vad gäller skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.
Kommittén beräknas avsluta sitt arbete senast den 31 december 2008.
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte hösten 2004 i betänkande 2003/04:KU12 två motioner
(kd) snarlika de nu aktuella motionerna 2004/05:K415 och 2004/05:K418.
I den ena av motionerna begärdes att frågan om ett tydligt
diskrimineringsskydd som är rättsligt bindande skulle tas upp i den då aviserade
översynen av regeringsformen. I den andra begärdes att det skulle
tillsättas en utredning med anledning av behovet av förstärkta fri- och
rättigheter.
Utskottet hänvisade till tidigare avstyrkanden och - när det gäller
diskrimineringsskyddet i regeringsformen - även till förberedelsearbetet
för författningsöversynen.
I socialförsäkringsutskottets betänkande 2004/05:SfU2 med anledning av
budgetpropositionen för år 2005 konstaterades att förstärkningen av
arbetet mot rasism och främlingsfientlighet fortsätter, liksom arbetet
med att motverka diskriminering. Bland annat kommer Integrationsverket
att kunna bidra med medel till den ideella föreningen Centrum mot rasism
(5,5 miljoner kronor) och ge stöd till verksamhet för personer som vill
lämna rasistiska grupper (2,4 miljoner kronor). Vidare förstärks stödet
till lokal verksamhet mot diskriminering permanent med 2 miljoner kronor
per år. Detta var enligt socialförsäkringsutskottet inte minst viktigt
eftersom regeringens analys i budgetpropositionen visade att skillnaderna
i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda personer bl.a. kan
förklaras av den diskriminering som finns i det svenska samhället. Även
den förstärkning av Diskrimineringsombudsmannens verksamhet som regeringen
föreslagit var betydelsefull i sammanhanget. Socialförsäkringsutskottet
delade uppfattningen att det var angeläget med aktiva åtgärder mot
främlingsfientlighet i bl.a. skolor och på arbetsplatser och att de
demokratiska partierna och folkrörelserna här har ett gemensamt uppdrag.
Socialförsäkringsutskottet framhöll att de nu redovisade satsningarna,
t.ex. på Centrum mot rasism, torde ligga helt i linje med detta. Centrum
mot rasism är en ideell förening som ett antal frivilligorganisationer,
på initiativ av regeringen och Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har
etablerat för att motverka rasism och andra former av intolerans.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att frångå tidigare ställningstaganden när det
gäller frågan om förstärkta fri- och rättigheter och ett rättsligt
bindande skydd mot diskriminering i regeringsformen. Motionerna 2004/05:K415
och 2004/05: K418 avstyrks följaktligen.
Två utredningar arbetar med frågor om diskriminering. Enligt utskottets
mening bör resultatet av arbetet i dessa utredningar inte föregripas.
Motionerna 2004/05:Sf288 yrkande 12 (fp) och 2004/05:K373 (m) avstyrks.

Konstitutionsutskottet gör samma bedömning som socialförsäkringsutskottet
om värdet av aktiva åtgärder mot främlingsfientlighet. Regeringens
insatser för att förstärka arbetet mot rasism och främlingsfientlighet
fortsätter, bl.a. genom att medel tillförts Centrum för rasism. Mot
denna bakgrund är enligt utskottets mening ett tillkännagivande till
regeringen om en bred samhällskampanj mot rasism inte påkallat. Motion
2004/05:Ju332 yrkande 5 (mp) avstyrks.
Skydd mot diskriminering på grund av könsidentitet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstagande flera
motionsyrkanden (fp, v, resp. v, fp, c, mp) om att begreppet könsidentitet
skall införas 1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen
Jämför reservation 5 (fp, v, mp).
Motionerna
Lydelsen av 1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen tas upp i fyra
motioner. Mats Einarsson m.fl. (v) begär i motion 2004/05:K272 yrkande
1 att begreppet könsidentitet införs i uppräkningen av de diskrimineringsgrunder
som det allmänna skall motverka enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket
regeringsformen. Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 2004/05:L295
yrkande 12 ett tillkännagivande till regeringen i samma syfte, liksom
Lars Ohly m.fl. (v) i motion 2004/05:U257 yrkande 6 och Tasso Stafilidis
m.fl. (v, fp, c, mp) i motion 2004/05:K336 yrkande 1.
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte våren 2003 i betänkande 2002/03:KU26 (s. 44 f.) en
rad motioner med samma innebörd som de nu aktuella. Utskottet hänvisade
till tidigare ställningstagande om att det i förarbetena till den då
nyligen beslutade ändringen av 1 kap. 2 § regeringsformen framhållits
att uppräkningen av otillåtna diskrimineringsgrunder endast är
exemplifierande och inte uttömmande. Det åligger alltså det allmänna att
motverka diskriminering även på grund av andra - liknande - osakliga
omständigheter som gäller den enskilde som person. Utskottet ansåg mot
denna bakgrund att det inte var nödvändigt med utvidgning av 1 kap. 2
§ regeringsformen så att även diskriminering på grund av könsidentitet
omnämns.
Hösten samma år avstyrkte utskottet åter ett par motioner om att 1 kap.
2 § fjärde stycket regeringsformen skulle kompletteras med ordet
könsidentitet (bet. 2003/04:KU12 s. 18 f.). Utskottet var inte heller då
berett att tillstyrka ändringar i det då nyligen införda grundlagsskyddet
mot diskriminering på grund av sexuell läggning i fråga om bl.a. begreppet
könstillhörighet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande när det gäller frågan
om att införa begreppet könsidentitet i 1 kap. 2 § fjärde stycket
regeringsformen. Motionerna 2004/05:K272 yrkande 1 (v), 2004/05:K336
yrkande 1 (v, fp, c, mp), 2004/05:L295 yrkande 12 (fp) och 2004/05:U257
yrkande 6 (v) avstyrks följaktligen.
Jämställdhetsdepartement och diskrimineringsminister
Utskottets förslag i korthet
Två motioner (v) respektive (kd) om inrättande av ett departement för
jämställdhetsfrågor och om att integrationsministern skall ersättas av
en diskrimineringsminister avstyrks med hänvisning till tidigare
ställningstaganden om återhållsamhet från riksdagens sida när det gäller
påverkan på hur regeringen organiserar sitt arbete.
Motionerna
I motion 2004/05:K444 (yrkande 1) av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
förslag på inrättande av ett departement för jämställdhetsfrågor i syfte
att jämställdhetspolitiken skall ges en mer feministisk inriktning.
Jämställdhetsministern bör ha övergripande mandat och ett eget departement.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2004/05:Sf365 yrkande 37 en
diskrimineringsminister i stället för integrationsministern. Enligt motionen
antyder många forskare att diskriminering av utlandsfödda och personer
med utländsk bakgrund är en viktig faktor för att förklara hindren för
människor med invandrarbakgrund att komma ut i arbetslivet. Det är mer
rimligt med en diskrimineringsminister än dagens traditionella
integrationsminister. Därmed markeras diskrimineringens betydelse och att
alla statsråd måste integrera mångfaldsfrågorna i sina politikområden.

Tidigare behandling
Hösten 1998 behandlade utskottet ett motionsyrkande om ansvaret för
bostadspolitiska frågor (bet. 1998/99:KU1). Utskottet avstyrkte
motionsyrkandet och erinrade om att det enligt 6 kap. 1 § regeringsformen
tillkommer statsministern att tillsätta de övriga statsråd som tillsammans
med statsministern utgör regeringen. Utskottet hänvisade vidare till
att regeringen enligt 7 kap. 1 § regeringsformen fördelar ärendena mellan
departementen. Mot denna bakgrund bör riksdagen enligt utskottet vara
ytterst återhållsam med att uttala sig eller på annat sätt söka påverka
regeringen i fråga om hur den skall organisera sitt arbete. Hösten 2002
avstyrkte utskottet motionsyrkanden om en särskild djurskyddsminister
och en minister för den samlade minoritetspolitiken med hänvisning till
att detta är frågor som det inte ankommer på riksdagen att besluta om
(bet. 2002/03:KU1).
Våren 2003 vidhöll utskottet sitt tidigare ställningstagande i frågan
om hur regeringen organiserar sitt arbete (bet. 2002/03:KU19).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande om återhållsamhet
när det gäller påverkan på hur regeringen organiserar sitt arbete.
Motionerna 2004/05:K444 yrkande 1 (v) och 2004/05:Sf365 yrkande 37 (kd)
avstyrks.
Skyddet för HBT-personer
Utskottets förslag i korthet
Två motioner (v) respektive (c) om åtgärder för att stärka skyddet för
HBT-personer avstyrks med hänvisning till pågående arbete inom
Regeringskansliet och HomO.
Jämför reservationerna 6 (v, mp) och 7 (fp, c).
Motionerna
Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion 2004/05:U257 yrkande 9 ett
tillkännagivande till regeringen om att det bör införas en särskild
HBT-förordning
med konkreta och utvärderingsbara mål för att avskaffa diskriminering
av HBT-personer i statsförvaltningen. Om statsförvaltningen skall kunna
leva upp till principen om alla människors lika värde, oavsett sexuell
tillhörighet eller könsidentitet, är det av väsentlig betydelse att
HBT-dimensionen integreras i all statlig verksamhet. Därför bör alla
myndigheter få i uppdrag att återrapportera till regeringen resultat
och uppnådda mål inom HBT-området. För att myndigheter på ett ändamålsenligt
sätt skall kunna redovisa mål och resultat inom HBT-området krävs dock
en särskild HBT-förordning innehållande konkreta och utvärderingsbara
mål för att undanröja diskrimineringen av HBT-personer.
Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion 2004/05:So604 yrkande 1 ett
tillkännagivande till regeringen om HBT-politikens allmänna inriktning
mot att bekämpa formell och social diskriminering, om familjeperspektiv,
attitydpåverkan och internationellt perspektiv. Det är enligt motionen
en viktig politisk uppgift att fördriva de sista resterna av formell
diskriminering av homo-, bi- och transpersoner och att intensifiera
kampen mot social diskriminering.
Bakgrund
Frågan om myndighetsförordning har utretts av Utredningen om en översyn
av verksförordningen, som i februari 2004 överlämnade betänkandet Från
verksförordning till myndighetsförordning (SOU 2004:23). Utredningen
framhöll att regeringen i sin styrning av myndigheterna ställer en mängd
krav på dem. De generella kraven kan delas in i två olika grupper. Den
ena innefattar sektorsövergripande krav som utgår från ett politikområde
men kan även riktas mot verksamheter inom andra sektorer. Sådana krav
kan exempelvis avse jämställdhet, regionalpolitik och mänskliga rättigheter.
De sektorsövergripande kraven bör enligt utredningen inte tas in i
myndighetsförordningen. Förordningens syfte är i första hand att reglera
myndigheternas organisation, ansvarsfrågor, formalia kring beslut samt
andra frågor av förvaltningspolitisk karaktär. Frågor som avser olika
politikområden, men som inte har direkt med myndigheternas förvaltning
att göra bör i stället regleras i politikområdets förordningar,
regleringsbrev eller särskilda regeringsbeslut.
Utredningen framhåller att myndighetens ledning naturligtvis är ansvarig
för att de krav som ställs på en myndighet omsätts i dess verksamhet,
och detta oberoende av om det är fråga om myndighetsspecifika krav eller
generella förvaltningspolitiska eller sektorsövergripande krav och
oavsett om de har reglerats i myndighetsförordning eller annan förordning.
Myndighetens ledning ansvarar för att utveckla verksamheten utifrån de
krav som vid varje tidpunkt gäller.
Betänkandet har remissbehandlats och beredningen i Regeringskansliet
sker med utgångspunkten att en ny förordning skall kunna träda i kraft
den 1 januari 2006.
I budgetpropositionen för år 2005 anges att regeringens principiella
utgångspunkt för ett skydd mot diskriminering på grund av sexuell
läggning är att det i grunden är en fråga om mänskliga rättigheter. Kampen
mot diskriminering och homofobi syftar till att värna principen om alla
människors lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer
på lika villkor. Regeringen har i olika sammanhang konstaterat att
arbetet för att motverka all slags diskriminering och rasism är en av de
viktigaste samhällsfrågorna. Denna uppfattning består. Mot denna bakgrund
har skyddet mot diskriminering på grund av sexuell läggning och homofobi
förstärkts, och arbete pågår för ett ytterligare förstärkt skydd. Kampen
mot diskriminering syftar enligt regeringen inte bara till att skydda
människor mot kränkande behandling. Den bidrar även till att människors
möjligheter och livschanser förbättras.
I propositionen Diskriminering inom det sociala området på grund av
sexuell läggning (prop. 2004/05:22) föreslogs att diskriminering som
har samband med sexuell läggning skall vara förbjuden inom det sociala
området, dvs. socialtjänsten m.m., socialförsäkringssystemet,
arbetslöshetsförsäkringen och hälso- och sjukvården. Syftet nåddes genom att
förbuden mot diskriminering i 10-13 §§ lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering utvidgades till att - utöver diskrimineringsgrunderna
etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning - även omfatta
sexuell läggning. Vidare skulle förbudet mot diskriminering på grund av
sexuell läggning inte innebära något hinder mot att tillämpa bestämmelserna
i lagen (1984:1140) om insemination och lagen (1988:711) om befruktning
utanför kroppen. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2005 (bet.
2004/05:AU22).
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO)
skall arbeta mot homofobi och verka för att diskriminering på grund av
sexuell läggning inte skall förekomma på några områden av det svenska
samhällslivet. Med diskriminering på grund av sexuell läggning menas en
orättvis eller kränkande behandling som har samband med en persons homo-,
bi- eller heterosexualitet. Transsexualitet/transsexualism är inte en
fråga om sexuell läggning utan om könstillhörighet och faller därför
under Jämställdhetsombudsmannens (JämO) ansvar och inte under
HomO:s.
Genom rådgivning och på andra sätt medverkar HomO till att den som
utsatts för diskriminering på grund av sexuell läggning kan ta till vara
sina rättigheter. I första hand skall myndigheten försöka uppnå att den
som diskriminerats får upprättelse genom frivilliga överenskommelser.
Om detta inte lyckas, har HomO befogenhet att väcka talan i domstol för
den enskildes räkning inom en rad områden. En prioriterad och stor del
av verksamheten består i att ta initiativ till och medverka i olika
typer av utbildnings- och informationsinsatser, centralt, regionalt och
lokalt. Syftet är att sprida kunskap och att förebygga och motverka
homofobi och diskriminering. Myndigheten föreslår regeringen lagstiftning
och andra åtgärder som kan behövas för att motverka homofobi och
diskriminering. Att svara på remisser och delta i utredningsarbete är en
vanlig och ofta förekommande arbetsuppgift. Mänskliga rättigheter är
universella och det internationella samarbetet är omfattande och aktörerna
många. HomO följer och deltar i den internationella utvecklingen inom
ansvarsområdet.
Utskottets ställningstagande
Frågan om en ny myndighetsförordning bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör detta arbete avvaktas innan riksdagen tar
ställning till behovet av en särskild HBT-förordning. Motion 2004/05:U257
yrkande 9 (v) avstyrks följaktligen.
En rad åtgärder har vidtagits från regeringens och HomO:s sida i syfte
att undanröja diskriminering av HBT-personer, och detta arbete fortsätter.
Utskottet anser, mot denna bakgrund, inte att det behövs ett
tillkännagivande till regeringen om HBT-politikens allmänna inriktning. Motion
2004/05:So604 yrkande 1 (c) avstyrks.
Fotografering i smyg
Utskottets förslag i korthet
En motion (s) om åtgärder mot fotografering och filmning i smyg avstyrks
med hänvisning till Integritetsskyddskommitténs arbete.

Motionen
Hillevi Larsson (s) begär i motion 2004/05:K314 att informationsplikt
och krav på godkännande bör gälla vid filmning och fotografering i
sexuella sammanhang och vid badrumsbesök (yrkande 1) och vid filmning
eller fotografering av personer i deras eget hem (yrkande 2). Vidare
begärs att det införs en rätt för polisen att beslagta material som
tillkommit i strid med detta och att all användning av sådant material
straffbeläggs samt att det införs en rätt för personer som lämnat
godkännande att vara med och styra över bildernas/filmernas framtida
användning (yrkandena 3 och 4).
Vissa regler om integritetsskydd
Integritetsskyddet i förhållande till andra enskilda regleras främst
genom bestämmelserna i 4 kap. brottsbalken om brott mot frihet och frid
(t.ex. 7 § om ofredande) samt 5 kap. samma balk om ärekränkning som
reglerar brotten förtal och förolämpning. Även 3 kap. om brott mot liv
och hälsa samt 6 kap. om sexualbrotten innehåller regler som kan sägas
utgöra ett skydd för den personliga integriteten. En annan grundläggande
skyddsregel är 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) om ersättning för
allvarlig kränkning genom brott som innefattar ett angrepp mot någons
person, frihet, frid eller ära. I sammanhanget kan också lagen (1988:688)
om besöksförbud och lagen (1978:800) om namn och bild i reklam nämnas.
En annan skyddslagstiftning som kan nämnas är lagen (1998:150) om allmän
kameraövervakning.
Högsta domstolen har i en dom 1996 (NJA1996 s. 418) konstaterat att det
i svensk rätt inte finns något generellt förbud att utan samtycke
fotografera en enskild person. Den åtalades videoinspelning och fotografering
av sin sambo utgjorde inte brott.
Utredningar
Frågan om en generellt tillämplig bestämmelse till skydd för privatlivet
har utretts i skilda sammanhang. Integritetsskyddskommittén fick år
1966 i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett förstärkt
integritetsskydd på personrättens område. Kommittén föreslog i sitt andra
delbetänkande, Fotografering och integritet (SOU 1974:85), regler om bl.
a. TV-övervakning och förbud mot olovlig fotografering i bostad eller
på annan skyddad plats. Kommittén fäste vid sitt förslag om kriminalisering
särskilt avseende vid fotograferingens "bildbevarande" funktion och den
plats där den fotograferade befinner sig. Endast för den som befinner
sig i sin bostad eller i annan avskildhet är det, ansåg kommittén,
möjligt att åstadkomma ett rättsskydd. Kommitténs förslag om TV-övervakning
ledde till lagstiftning. Numera regleras detta område av lagen (1998:150)
om allmän kameraövervakning, som nyligen setts över (SOU 2002:110).
Förslaget om förbud i vissa fall mot olovlig fotografering gav däremot
inte upphov till lagstiftning. I sitt slutbetänkande, Privatlivets fred
(SOU 1980:8), behandlade kommittén de problem som hör samman med intrång
i privatlivet genom användning och spridning av integritetskränkande
material. Kommittén presenterade olika uppfattningar vid sidan av
varandra utan att förorda någon mening såsom kommitténs förslag. Enligt
den s.k. lagstiftningslinjen skulle den enskildes privatliv ges ett
förstärkt straffrättsligt skydd genom en ny bestämmelse i brottsbalken
om "kränkning av privatlivets fred". Slutbetänkandet ledde inte till
lagstiftning.
Frågorna överlämnades till Yttrandefrihetsutredningen som hade ett
massmedieperspektiv, och i sitt slutbetänkande, Värna yttrandefriheten
(SOU 1983:70), avrådde från Integritetsskyddskommitténs lösningar. I
propositionen om ändringar i TF m.m. (prop. 1986/87:151) anslöt sig
regeringen till bedömningen att det inte borde införas någon särskild
lagstiftning till skydd för privatlivets fred.
Den i april 2004 tillsatta Integritetsskyddskommittén har bl.a. i uppdrag
att kartlägga och analysera sådan lagstiftning som rör den personliga
integriteten samt överväga om det, vid sidan av befintlig lagstiftning,
behövs generellt tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga
integriteten, och i så fall lämna förslag till en sådan reglering. I
kartläggningen ingår att göra en översiktlig undersökning av hur
integritetsaspekten har hanterats och reglerats i den lagstiftning som
gäller i dag, både på det offentligrättsliga och det privaträttsliga
området. Med utgångspunkt i denna kartläggning skall kommittén analysera
om skyddet för den personliga integriteten kan anses tillfredsställande
reglerat.
Kommittén skall överväga om den befintliga lagstiftningen till skydd
för den personliga integriteten behöver kompletteras med generellt
tillämpliga bestämmelser, och i så fall lämna förslag till en sådan
reglering. Det kan röra sig om straffbestämmelser eller skadeståndssanktionerade
regler. Även andra lösningar bör kunna övervägas. Det är däremot inte
kommitténs uppgift att lämna förslag på varje särskilt område inom den
befintliga lagstiftningen. Om denna visar sig innehålla luckor, bör
kommittén emellertid peka på detta vid kartläggningen.
Justitieministern har i ett frågesvar den 6 oktober 2004 när det gäller
kriminalisering av smygfilmning hänvisat till Integritetsskyddskommittén.

Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör resultatet av arbetet i Integritetsskyddskommittén
avvaktas. Motion 2004/05:K314 yrkandena 1-4 (s) avstyrks.
Bidrag till politiska partier och valkandidater
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstagande och
aviserade överläggningar motionsyrkanden (fp) som gäller fackliga
organisationers bidrag till politiska partier och folkomröstningskampanjer.

Motionen
Carl B. Hamilton (fp) begär i motion 2004/05:K334 en lag som skyddar
fackligt anslutnas rätt att inte behöva avslöja sina partisympatier för
att undgå att ge bidrag till politiskt parti eller folkomröstningskampanj
(yrkande 4). Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen om
fackligt anslutnas rätt att slippa ge partibidrag eller bidrag till
folkomröstningskampanj utan en egen aktiv handling (yrkande 5) samt ett
tillkännagivande om fackligt anslutnas rätt att inte behöva avslöja
partisympati eller hållning i folkomröstning, för att undgå att genom
sin fackliga organisation ge bidrag till politiskt parti (yrkande
6).
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte våren 2003 en motion (fp, mp) med delvis liknande
innebörd som den nu aktuella (bet. 2002/03:KU26, s. 79 f.). Utskottet
hänvisade till att frågan om allmänhetens insyn i hur partierna finansierar
sin politiska verksamhet var föremål för utredning. Även frågan om insyn
i lämnat indirekt stöd, bl.a. från olika intresseorganisationer i
samhället, i form av exempelvis stödannonsering, subventionering av
annonskostnader och personella resurser omfattades av uppdraget. Som
regeringen framhållit var en sådan insyn viktig. Informationen kunde
enligt utskottet utgöra ett underlag för väljarna vid val och främja en
debatt om etik och bevekelsegrunder i politiken. Informationen kunde
också bidra till den interna fackliga debatten i frågan. Utskottet var
däremot inte berett att ställa sig bakom de långtgående statliga ingrepp
i föreningars verksamhet som motionen innebar.
I en reservation (m, fp, kd, c och mp) begärdes ett tillkännagivande om
tilläggsdirektiv till Utredningen om offentlighet för partiers och
valkandidaters intäkter. Enligt reservanterna var det angeläget att
öppenhet och insyn präglar stöd och finansiering av de politiska partierna.
Detta måste gälla oavsett arten och graden av stödform. Enligt
reservanternas mening borde därför redovisning av de politiska partiernas
stöd från fackliga organisationer också belysas av utredningen. Utredningen
borde ges tilläggsdirektiv med sådan innebörd.
Vid omröstningen i riksdagens kammare beslöt riksdagen i enlighet med
reservationen (rskr. 2002/03:110).
I tilläggsdirektiv i maj 2003 till utredningen hänvisade regeringen
till att i utredningens uppdrag ingick att, om utredaren fann det befogat,
föreslå åtgärder för att öka insynen. Utredningen om offentlighet för
partiers och valkandidaters intäkter avlämnade i mars 2004 sitt betänkande
Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter (SOU 2004:22).
Utredningen föreslog att allmänhetens insyn i hur de politiska partierna
finansierar sin politiska verksamhet och hur valkandidaterna finansierar
sina kampanjer skall säkerställas genom författningsreglering.
När utskottet behandlade frågan om partibidrag från fackligt anslutna
personer våren 2004 (bet. 2003/04:KU12, s. 25 f.) med anledning av en
motion (fp, mp) från allmänna motionstiden hänvisade utskottet till
utredningen. Enligt utskottets mening var det en angelägen genomlysning
som redovisats av Utredningen om offentlighet för partiers och valkandidaters
intäkter. Utskottet ville i likhet med utredningen understryka vikten
av öppenhet och insyn för allmänheten när det gäller partiernas intäkter.
Utredningsbetänkandet kunde antas bli föremål för remissbehandling och
därigenom bidra till en debatt på området. Enligt utskottets mening
borde den fortsatta beredningen av frågan avvaktas.
Interpellationssvar
Som svar på en interpellation av Carl B Hamilton med ett antal frågor
om behandlingen av förslaget till rättslig reglering av allmänhetens
insyn i partiers och valkandidaters intäkter i SOU 2004:22 har vice
statsminister Bosse Ringholm framhållit att av flera skäl är det ändå
viktigt att allmänheten kan få insyn både i hur partierna finansierar
sin politiska verksamhet och hur de valkandidater som bedriver
personvalskampanjer finansierar dem. Väljarna har ett berättigat krav på att
kunna använda sådan information som underlag för sina ställningstaganden.
Insyn och öppenhet är också ett sätt att stärka det politiska systemets
legitimitet och att förebygga korruption. Betänkandet har remissbehandlats
och utfallet är blandat. Många remissinstanser delar utredningens
uppfattning att allmänhetens insyn i hur partier och kandidater finansierar
sina kampanjer bör öka. Många är också positiva till utredningens förslag
om lagstiftning. Flera instanser ifrågasätter dock om förslaget är
förenligt med regeringsformen, t.ex. förbudet mot åsiktsregistrering. I
den fortsatta hanteringen av denna fråga var statsrådet angeläget om en
bred politisk enighet. Han avsåg därför att ha en dialog med riksdagspartierna
för att ge dem tillfälle att närmare utveckla sin syn på utredningens
förslag och på remissutfallet. Innan denna dialog har hållits var han
inte beredd att på annat sätt svara på Carl B Hamiltons frågor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande att den fortsatta
beredningen av frågan om allmänhetens insyn i partiers m.fl. intäkter
bör avvaktas. Motion 2004/05:K334 yrkandena 4-6 avstyrks.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förstärkta fri- och rättigheter, punkt 1 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förstärkta fri- och rättigheter. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:K418.
Ställningstagande
I ett gott samhälle måste värdebasen överföras från generation till
generation, främst genom familjen. Men även andra signalgivare har
betydelse för denna internalisering (införlivande), exempelvis skolan,
medier, kamrater m.fl. Rätten utformad i en lagstiftning är också den
en signalgivare. Rätten skall inte vara en samling löst sammanfogade
lagar utan skall utgöra en sammanhängande enhet, d.v.s. lagstiftningen
skall vara koherent. I ett rättssamhälle har lagarna och lagstiftningen
en inre systematik och ett sammanhang. Det finns en rättens helhet.
Rätten är alltså inte ett partipolitiskt instrument utan skall ses
utifrån detta helhetsperspektiv. Rättens legitimitet är inte bara knuten
till sättet för beslutsfattande utan även till medborgarnas sociala
medvetenhet, värdeskalor och värderingar. Den legitima rättsstaten måste
visa respekt för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Dit
hör bl.a. att staten skall respektera varje människas integritet oberoende
av religion, ålder, ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet, genetiska
särdrag, börd, ekonomisk eller social ställning, funktionshinder,
utvecklingsstörning, etnisk eller politisk tillhörighet. Rättssystemet
måste präglas av både förutsebarhet och rättvisa. Förutsebarheten skall
skydda den enskilde mot godtycklig maktutövning.
Grundläggande kriterier för en fungerande rättsstat är mänskliga fri-
och rättigheter, maktdelning, förvaltningens lagenlighet, rättsskydd
genom oavhängiga domstolar och den statliga maktutövningens förutsebarhet.
Rättsordningen måste därför präglas av rättslikhet, rättssäkerhet,
rättstrygghet, rättstillgänglighet och öppenhet. Rättssäkerhet, likhet
inför lagen, den avtalsrättsliga partsautonomin (parters självständighet)
och avtalsfrihet skyddar individens behov av att tryggt kunna planera
sitt liv. Det är viktigt att successivt sortera ut rättspositivismen ur
det rättsliga perspektivet i arbetet att förstärka de mänskliga fri-
och rättigheterna. Det svenska skyddet för dessa fri- och rättigheter
behöver vidgas och förstärkas. Exempel på områden som borde bearbetas
ytterligare är t.ex. vidden av skyddet för den mänskliga integriteten,
föräldrarätten, den negativa föreningsfriheten, samvetsfriheten och
äganderätten. Över huvud taget behöver regeringsformens andra kapitel
en totalöversyn sett i sitt sammanhang. Området för rättighetsskydd bör
utvidgas till att omfatta även förhållanden mellan enskilda. Europakonventionen
kan antas ålägga konventionsstaterna viss skyldighet att genom lagstiftning
trygga vissa fri- och rättigheter även mellan enskilda.
Anförda frågeställningar bör tydliggöras genom tilläggsdirektiv till
författningsutredningen. Detta bör med bifall till motion 2004/05:K415
(kd) ges regeringen till känna.

2. Rättsligt bindande skydd mot diskriminering, punkt 2 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rättsligt bindande skydd mot diskriminering.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K415.
Ställningstagande
Det behövs ett tydligt diskrimineringsskydd för människans integritet
oberoende av religion, ålder, ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet,
genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställning, funktionshinder,
utvecklingsstörning, etnisk eller politisk tillhörighet. Detta skydd
måste vara effektivt inte enbart i förhållandet mellan den enskilde och
det allmänna utan rättsstaten måste också tillförsäkra ett sådant skydd
mellan enskilda. Det är därför angeläget med skyddsregler i grundlagen
som är rättsligt bindande och därmed också kan användas i rättsliga
processer. Enligt regeringsdirektiv görs nu en totalöversyn av
regeringsformen. Vid en sådan översyn bör det i motionen aktualiserade området
också upptas till behandling. Detta bör med bifall till motion 2004/05:K415
(kd) ges regeringen till känna.

3. Åtgärder mot diskriminering, punkt 3 (fp)
av Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtgärder mot diskriminering. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Sf288 yrkande 12 och bifaller delvis motion
2004/05:K373.
Ställningstagande
All diskriminering måste bekämpas på ett kraftfullt sätt. Utöver en ny
ordning som ersätter dagens splittrade, ineffektiva och inskränkta
lagstiftning behövs också att påföljden av diskrimineringen skall skärpas
betydligt, inte minst i form av substantiella skadestånd. Emellertid
bör inte diskrimineringen (s.k. positiv särbehandling) användas för att
bekämpa diskriminering. Kvoter och gruppreferenser bör undvikas. Varje
individ bör bedömas som individ, på grund av sina färdigheter och
talanger, och inte för att man tillhör en grupp eller har en viss hudfärg,
religion eller ursprung. Vad som anförts om behovet av att skärpa kampen
mot diskrimineringen och avvisa kvoteringstänkandet bör med bifall till
motionerna 2004/05:Sf 288 (fp) yrkande 12 och 2004/05:K373 (m) delvis
ges regeringen till känna.

4. Kampanj mot rasism, punkt 4 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en kampanj mot rasism. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju332 yrkande 5.
Ställningstagande
När osäkerheten bland unga växer finns det ideologiskt övertygade
högerextremister som söker exploatera detta och inte drar sig för att
kasta in unga människor i konflikter, hat och destruktiva beteenden.
Samhället måste på olika sätt möta rasismen när den visar upp sitt fula
tryne. En bred samhällskampanj som startar diskussioner på alla
arbetsplatser, skolor och universitet skulle vara en bra satsning. När stora
rasistiska marscher genomförs i vårt land får de inte mötas med tystnad.
Det går inte att negligera bort rasismen. I stället borde alla demokratins
vänner, hela det öppna samhället, samlas till motvärn. Alla partier,
fack och folkrörelser borde gemensamt markera mot rasismen på samma
sätt som gjordes efter det nazistiska mordet på syndikalisten Björn
Söderberg 1999. De manifestationerna visade att det inte fanns något
utrymme för rasismen att växa i Sverige, och de rasistiska organisationerna
slogs sönder i interna stridigheter. Samma kraftsamling behövs nu igen.

Detta bör med bifall till motion 2004/05:Ju332 yrkande 5 ges regeringen
till känna.

5. Skydd mot diskriminering på grund av könsidentitet, punkt 5 (fp, v,
mp)
av Tobias Krantz (fp), Mats Einarsson (v), Helena Bargholtz (fp) och
Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar som vilande det förslag till lag om ändring
i regeringsformen som finns i bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:K272 yrkande 1, 2004/05:K336 yrkande 1, 2004/05:L295
yrkande 12 och 2004/05:U257 yrkande 6.
Ställningstagande
I 1 kap. 2 § regeringsformen fastslås ett program- och målsättningsstadgande
som ger uttryck för vissa principer som skall vara vägledande för
samhällsverksamhetens inriktning. Stadgandets främsta funktion är enligt
förarbetena att ålägga det allmänna att positivt verka för att de
ifrågavarande målsättningarna i största möjliga utsträckning förverkligas
(se prop. 2001/02:72). I stadgandets fjärde stycke anges vilka grunder
för diskriminering eller särbehandling i samhället som det allmänna
skall motverka. Den nyligen genomförda reformen att det allmänna skall
motverka diskriminering på grund av sexuell läggning är bra, men inte
tillräcklig. För att vi skall säkerställa alla människors rätt till
respekt och lika behandling skall målsättningsstadgandet även inkludera
könsidentitet. Det finns annars en risk att åtskillnaden ger fel signaler.
Mot denna bakgrund bör riksdagen med bifall till motionerna 2004/05:K272
yrkande 1 (v), 2004/04:K336 yrkande 1 (v, fp, c, mp), 2004/05:L295
yrkande 12 (fp) och 204/05:U257 yrkande 6 (v) som vilande anta det förslag
till lag om ändring i regeringsformen som finns i bilaga 2.

6. HBT-förordning, punkt 7 (v, mp)
av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om HBT-politikens allmänna inriktning. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:U257 yrkande 9.
Ställningstagande
I betänkandet Från verksförordning till myndighetsförordning (SOU
2004:23) föreslås att det inom varje myndighet skall finnas ett system
för intern styrning och kontroll för att verksamheten skall kunna följas
upp och kontrolleras. Om statsförvaltningen skall kunna leva upp till
principen om alla människors lika värde, oavsett sexuell tillhörighet
eller könsidentitet, är det av väsentlig betydelse att HBT-dimensionen
integreras i all statlig verksamhet. Därför bör alla myndigheter få i
uppdrag att återrapportera till regeringen resultat och uppnådda mål
inom HBT-området. För att myndigheter på ett ändamålsenligt sätt skall
kunna redovisa mål och resultat inom HBT-området krävs dock en särskild
HBT-förordning innehållande konkreta och utvärderingsbara mål för att
undanröja diskrimineringen av HBT-personer. Erfarenheterna hittills
visar att HBT-kunskaperna är bristfälliga och statlig diskriminering
förekommer. Ett tydligt exempel på en myndighet som diskriminerar
homosexuella, bisexuella och transpersoner är Migrationsverket när det
handlägger ärenden som rör visum, anknytning och asyl. En särskild
HBT-förordning skulle säkerställa att HBT-frågorna integreras fullt ut
i alla myndigheternas arbete. Därför bör det införas en särskild
HBT-förordning innehållande konkreta och utvärderingsbara mål för att
avskaffa diskrimineringen av HBT-personer i statsförvaltningen. Detta
bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:U257 yrkande 9 som sin
mening ge regeringen till känna.

7. HBT-politikens allmänna inriktning, punkt 8 (fp, c)
av Tobias Krantz (fp), Helena Bargholtz (fp) och Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om HBT-politikens allmänna inriktning. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:So604 yrkande 1.
Ställningstagande
Det är en viktig politisk uppgift att fördriva de sista resterna av
formell diskriminering av homo-, bi- och transpersoner samt att
intensifiera kampen mot den sociala diskriminering som fortfarande pågår i
stora delar av samhället trots stora framsteg under senare år.
Samhällsgemenskapen är till för alla! Familjeperspektivet är särskilt viktigt
eftersom nära och ansvarsfulla mellanmänskliga band är av största
betydelse för människors livskvalitet och bidrar till ett bättre fungerande
samhälle. Det senaste decenniet har präglats av en mycket stark positiv
förändring av både allmänhetens och politikens attityder till homo-,
bi- och transpersoners likaberättigande. Detta får dock inte dölja det
faktum att förtrycket fortfarande är stort - inte minst i många sociala
sammanhang - och att många HBT-personer känner utanförskap och rädsla.
Politiken måste helhjärtat ta ställning för att ändra dessa attityder.
I stora delar av världen är läget mycket mörkare. Förbud mot homosexualitet,
dödsstraff och stark social intolerans förekommer i många länder. Även
inom Europeiska unionen skiftar HBT-personers ställning kraftigt från
land till land. Även om likaberättigande för HBT-personer inte finns
med bland FN:s mänskliga rättigheter, har de precis samma status som
andra stadganden om minoriteters likaberättigande. Den svenska HBT-politiken
måste ha ett tydligt internationellt perspektiv för att hävda alla
människors lika rätt och värde oavsett vem man älskar och oavsett var
man bor. Vad som ovan anförs om den svenska HBT-politikens allmänna
inriktning mot att bekämpa formell och social diskriminering, om
familjeperspektiv, attitydpåverkan och internationellt perspektiv bör med
bifall till motion 2004/05:So604 yrkande 1 (c) ges regeringen till känna.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:K272 av Mats Einarsson m.fl. (v):

1. Riksdagen beslutar att 1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen ges
följande lydelse: "Det allmänna skall verka för att demokratins idéer
blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes
privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor
skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna
skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet,
funktionshinder, sexuell läggning, könsidentitet, ålder eller annan
omständighet som gäller den enskilde som person."
2004/05:K314 av Hillevi Larsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att informationsplikt och krav på godkännande bör gälla vid
filmning och fotografering i sexuella sammanhang och vid badrumsbesök.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att informationsplikt och krav på godkännande bör gälla för
att filma eller fotografera personer i deras eget hem.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bilder och filmer som tillkommit i strid med de första
två att-satserna skall kunna beslagtas av polisen och att all användning,
även för privat bruk, straffbeläggs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att även de som filmats eller fotograferats enligt villkor i
de första två att-satserna och gett sitt godkännande bör ha rätt att
vara med och styra över bildernas/filmernas framtida användning.
2004/05:K334 av Carl B Hamilton (fp):

4. Riksdagen beslutar om en lag som skyddar fackligt anslutnas rätt att
inte behöva avslöja sin partisympati för att undgå att ge bidrag till
politiskt parti eller folkomröstningskampanj i enlighet med vad i
motionen anförs.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fackligt anslutnas rätt att slippa ge partibidrag, eller bidrag
till folkomröstningskampanj, utan en egen aktiv handling.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fackligt anslutnas rätt att inte behöva avslöja sin partisympati,
eller hållning i en folkomröstning, för att undgå att genom sin fackliga
organisation ge bidrag till politiskt parti eller folkomröstningskampanj.

2004/05:K336 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att könsidentitet skall omfattas av 1 kap. 2 § regeringsformen
om statsskickets grunder.
2004/05:K373 av Ulrika Karlsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av reglerna om hets mot folkgrupp och lagen (2003:307)
om förbud mot diskriminering.
2004/05:K415 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett rättsligt bindande diskrimineringsskydd i regeringsformen.

2004/05:K418 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen begär att regeringen låter utreda vad i motionen anförs om
förstärkta mänskliga fri- och rättigheter.
2004/05:K444 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förslag på inrättande av ett departement för jämställdhetsfrågor
i syfte att jämställdhetspolitiken skall ges en mer feministisk inriktning.

2004/05:Ju332 av Gustav Fridolin (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en bred samhällskampanj mot rasism.
2004/05:L295 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regeringsformens målsättningsparagraf i 1 kap. 2 §.
2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att könsidentitet skall omfattas av regeringsformens 1 kap.
2 §.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa en särskild HBT-förordning innehållande konkreta
och utvärderingsbara mål för att avskaffa diskrimineringen av HBT-personer
i statsförvaltningen.
2004/05:Sf288 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att skärpa kampen mot diskrimineringen och avvisa
kvoteringstänkandet.
2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en diskrimineringsminister i stället för en integrationsminister.

2004/05:So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den svenska HBT-politikens allmänna inriktning på att bekämpa
formell och social diskriminering och på familjeperspektiv, attitydpåverkan
och internationellt perspektiv.

Bilaga 2
Reservanternas lagförslag
Förslag till lag om ändring i regeringsformenHärmed föreskrivs att 1
kap. 2 § regeringsformen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 2 §
Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika
värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.Den enskildes
personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande
mål för den offentliga verksamheten.Det skall särskilt åligga det
allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt
att verka för social omsorg och trygghet.Det allmänna skall främja en
hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande
generationer.Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir
vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv
och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall
kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall
motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder,
sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde
som person.Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter
att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.Den
enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara
grundläggande mål för den offentliga verksamheten.Det skall särskilt
åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och
utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.Det allmänna
skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för
nuvarande och kommande generationer.Det allmänna skall verka för att
demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt
värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka
för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i
samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på
grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller
religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, könsidentitet,
ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.Etniska,
språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och
utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
-------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.