Funktionshindrades resemöjligheter
Betänkande 1994/95:TU16
Trafikutskottets betänkande
1994/95:TU16
Funktionshindrades resemöjligheter
Innehåll
1994/95
TU16
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet dels ett förslag från regeringen i budgetpropositionen om medelsanvisning till anslaget Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m., dels motioner som väckts under den allmänna motionstiden om riksfärdtjänsten och handikappanpassningen av kollektivtrafiken. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet framhåller att ett av de viktigaste målen för trafikpolitiken är att en grundläggande trafikförsörjning skall finnas tillgänglig för alla i samhället, således även för de funktionshindrade. För att nå detta mål är det viktigt att de funktionshindrade får ökade möjligheter att använda sig av allmänna färdmedel samt att riksfärdtjänsten är väl utvecklad i hela landet. Med hänvisning till att regeringens ställningstagande till olika utredningar bör avvaktas avstyrker emellertid utskottet samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden, ett från fp-ledamoten och ett från mp-ledamoten.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Propositionen
Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7 (Kommunikationsdepartementet) i avsnittet H. Övriga ändamål under denna rubrik (anslaget H 2, s. 114--115) att riksdagen till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 285 000 kr.
Motionerna
1994/95:T204 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgängligheten av kollektivtrafik för handikappade.
1994/95:T903 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snabb utvärdering av den kommunaliserade riksfärdtjänsten, 2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till lagändring om utvärderingen visar att skärpning av lagtexten är nödvändig, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet bör påskyndas med att handikappanpassa den ordinarie kollektivtrafiken, framför allt bussar och tåg.
1994/95:T909 av Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyldighetsbestämmelse för kommunerna angående riksfärdtjänst. 1994/95:K216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik enligt vad i motionen anförts om snabbare och bättre handikappanpassning av kollektivtrafiken.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikens handikappanpassning.
Utskottet
1 Riksfärdtjänst
1.1 Bakgrund
Riksfärdtjänsten inrättades år 1980. Syftet med den är att ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor i landet till normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är personer som på grund av sitt handikapp och brist på tillgängliga färdmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt. Sådana resor kan göras med allmänna kommunikationer, taxi eller ett för ändamålet särskilt anpassat fordon. Resorna skall avse rekreation, fritidsverksamhet eller annan enskild angelägenhet. Riksdagen beslutade i juni 1993 om en kommunalisering av riksfärdjänsten fr.o.m. den 1 januari 1994 och antog i samband därmed lagen (1993:963) om kommunal riksfärdjänst (prop. 1992/93:150 bil. 5, bet. TU39, rskr. 445). Vid detta tillfälle överfördes till kommunerna inom ramen för det allmänna skatteutjämningssystemet det belopp som motsvarade vad som skulle behövts om verksamheten hade förblivit en statlig uppgift. Före den 1 januari 1994 finansierades riksfärdtjänsten av staten.
1.2 Regeringens förslag
En särskild avvecklingskommitté inrättades vid årsskiftet 1993/94 för att bl.a. svara för utbetalning av medel för de resor med riksfärdtjänsten som beslutats före den 1 januari 1994 och som gjordes före utgången av januari 1994. Avvecklingskommittén verkade t.o.m. den 30 juni 1994. Det kan dock enligt regeringen tänkas att det även efter den tidpunkten kan komma in räkningar för resor för vilka staten har betalningsansvar. Regeringen föreslår därför att 285 000 kr anvisas för nästa budgetår under anslaget Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
1.3 Motionsförslag
I motion T903 (s) anförs att det framkommit exempel som visar att kommuner inte behandlat frågorna om riksfärdtjänsten på ett seriöst sätt. Det gäller t.ex. starka begränsningar i antalet resor och besked till handikappade att kommunen inte har råd med riksfärdtjänsten. Enligt motionärerna står ett sådant förhållningssätt inte i överensstämmelse med riksdagens beslut. De anser därför att en snabb utvärdering bör göras av resultatet av kommunaliseringen av riksfärdtjänsten. Vid behov bör lagstiftningen skärpas.
I motion T909 (s) framhålls att det finns skillnader i kommunernas tolkning av skyldigheten att erbjuda riksfärdtjänst. Motionären anser att det bör tas in en bestämmelse i lagen som innebär att kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla riksfärdtjänst till alla som har behov. Några möjligheter till begränsningar, t.ex. när det gäller antal resor eller längden på resorna, bör inte finnas. Kommunerna bör kunna ta ut skäliga avgifter. Grundtanken bör dock vara att de som har behov av riksfärdtjänst inte skall ha högre kostnader för sitt resande än de som är friska.
1.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och föreslår således att riksdagen för nästa budgetår anvisar 285 000 kr under anslaget Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
I motionerna anförs att standarden på riksfärdtjänsten i vissa kommuner har försämrats efter kommunaliseringen.
Utskottet vill framhålla att det vid sin behandling av förslaget om kommunalisering av riksfärdtjänsten förutsatte att standarden kunde behållas samt att de handikappades krav på likartade villkor för riksfärdtjänsten oavsett vilken kommun man bor i kunde tillgodoses (bet. 1992/93:TU39, rskr. 445). Utskottet anförde vidare i detta betänkande att den av regeringen aviserade utvärderingen av kommunaliseringen borde genomföras så snart som möjligt och att utvärderingen skulle ske i sådana former att företrädare för handikapporganisationerna gavs möjlighet att medverka i arbetet. Regeringen beslutade den 8 december 1994 att uppdra åt Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom transportsektorn (DPU) att utvärdera kommunaliseringen av riksfärdtjänsten. I direktiven omnämns särskilt att det kan bli vissa skillnader för resenärerna kommunerna emellan vad gäller villkoren för att resa med riksfärdtjänsten och att det bör vara en statlig uppgift att övervaka att dessa skillnader inte blir alltför stora. DPU skall studera detta liksom effekterna av en eventuell maximering av resorna per person och år. Någon sådan begränsning av antalet resor finns inte i nuvarande bestämmelser. Utvecklingen av resandet med riksfärdtjänsten med fördelning på olika färdmedel samt reseavstånd skall redovisas liksom kostnadsutvecklingen. DPU skall slutföra sitt arbete senast den 10 oktober 1995. Ett av de viktigaste målen för trafikpolitiken är att en grundläggande transportförsörjning skall finnas tillgänglig för alla i samhället. Riksfärdtjänsten är enligt utskottets mening betydelsefull i strävandena att erbjuda trafikanter med funktionshinder en tillfredsställande trafikförsörjning. Utskottet vill upprepa vad det tidigare uttalat om att kommunaliseringen av riksfärdtjänsten inte får medföra att standarden på den försämras och att de handikappades krav på likartade villkor för riksfärdtjänsten i alla kommuner bör tillgodoses. DPU kommer i sin utvärdering att särskilt studera dessa frågor. I avvaktan på resultatet av utvärderingen och regeringens ställningstagande bör motionerna enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
2 Handikappanpassning av kollektivtrafiken
2.1 Motionsförslag
I motion T903 (s) hänvisas till trafikutskottets betänkande 1993/94:TU22 vari bl.a. framhålls att arbetet med att utfärda föreskrifter om anpassningen av kollektiva färdmedel med stöd av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik bör gå vidare, samt att det finns en bred uppslutning bakom de ambitioner som ligger till grund för Handikapputredningens förslag om åtgärder för att öka tillgängligheten till olika färdmedel. Motionärerna vill att arbetet påskyndas med att handikappanpassa den ordinarie kollektivtrafiken, framför allt bussar och tåg.
I motion K216 (v) framhålls att resultatet av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik är generande för riksdagen, de myndigheter som ansvarar för genomförandet samt för trafikanordnarna. I huvudsak har de åtgärder som vidtagits underlättat resandet för dem som redan tidigare kunde använda sig av kollektivtrafiken. Med få undantag har inga resemöjligheter för nya grupper tillkommit. Samtidigt som huvuddelen av den kollektiva trafiken är otillgänglig för funktionshindrade görs allvarliga inskränkningar i färdtjänst och riksfärdtjänst. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik för att uppnå en snabbare och bättre handikappanpassning av kollektivtrafiken.
I motion So224 (mp) framhålls att de handikappade bör få vara med vid utvecklingsarbetet inom transportsektorn, särskilt vid utveckling av kollektiva transportmedel. Om handikapprörelsen får medverka på ett tidigt stadium behöver nybyggda transportmedel inte handikappanpassas i efterhand.
I motion T204 (s) framhålls att de regionala länstrafikbolagen har ett stort ansvar vid upphandlingen av kollektivtrafik. Krav måste ställas på att trafikmaterialet är handikappanpassat. Hållplatser och vägarna fram till dessa måste planeras för av- och påstigning för rörelsehindrade.
2.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har framhållit att målet för arbetet med att främja funktionshindrades kommunikationsmöjligheter bör vara att funktionshindrade personer så långt möjligt skall kunna tillförsäkras samma villkor som andra medborgare när det gäller möjligheter att förflytta sig och resa eller att utnyttja andra former av kommunikationer. För att nå detta mål är det viktigt att de funktionshindrade får ökade möjligheter att använda sig av allmänna färdmedel. Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall de färdmedel som används inom kollektivtrafiken så långt det är möjligt vara lämpade för handikappade resenärer. Vägverket har till uppgift att initiera, planera och följa upp anpassningen samt att verka för att den samordnas. Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket skall vidare, var och en inom sitt område, meddela de föreskrifter som behövs om färdmedlens och terminalernas konstruktion, utrustning och drift. Innan föreskrifter meddelas skall verken samråda med berörda myndigheter samt med företrädare för handikappade och trafikutövare. Ett omfattande arbete har lagts ner bl.a. på att utarbeta föreskrifter för utformningen av olika typer av fordon. Föreskrifterna har haft stor betydelse för att påskynda införandet av fordon som är bättre anpassade till funktionshindrades behov och har därigenom underlättat deras resemöjligheter. Undersökningar har dock visat att åtgärderna haft en begränsad effekt på funktionshindrades faktiska utnyttjande av kollektivtrafiken. Handikapputredningen har i sitt betänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) lagt fram ett stort antal förslag om åtgärder för att öka de handikappades tillgänglighet till olika färdmedel. Regeringen tillkallade den 1 juli 1993 en särskild utredare med uppgift att lägga fram förslag om en bättre samordning av olika slag av offentligt betalda resor. En av utredarens viktigaste uppgifter är att han, bl.a. mot bakgrund av Handikapputredningens förslag, skall överväga på vad sätt och i vilken omfattning en ytterligare anpassning av de kollektiva färdmedlen kan göra det möjligt för fler funktionshindrade att resa kollektivt. Utredningsuppdraget skall vara slutfört senast den 15 juni 1995. Regeringen har gett Vägverket i uppdrag att överlägga med Svenska Lokaltrafikföreningen i syfte att nå en överenskommelse om vissa riktlinjer för den framtida upphandlingen av den kollektiva trafiken. Dessa riktlinjer bör bl.a. innefatta en rekommendation för trafikhuvudmännen att upphandla trafik med låggolvs- eller lågentréfordon och att sätta in sådana fordon i trafik där effekterna för funktionshindrade kan väntas bli störst med hänsyn till lokala behov och förutsättningar. Regeringen har vidare gett Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket i uppdrag att redovisa förslag som syftar till att öka tillgängligheten för funktionshindrade i kollektivtrafiken. Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion So224 (mp) att de handikappade bör få vara med vid utvecklingen av kollektiva färdmedel. Vägverket har samordningsansvar för frågor om handikappanpassning av kollektiva färdmedel och terminaler. Till Vägverket har knutits en rådgivande delegation med representanter för handikapprörelsen som har till uppgift att hjälpa Vägverket i sådana frågor om handikappanpassning av färdmedel och terminaler som är av större vikt. Vidare har trafikverken tillsatt eller planerar att tillsätta egna samrådsgrupper med företrädare för handikapporganisationerna. Utskottet förutsätter att organisationerna på detta sätt ges ett tillfredsställande inflytande bl.a. vid utvecklingen av kollektiva färdmedel. I likhet med vad som framförs i motionerna anser utskottet att det är väsentligt att en grundläggande transportförsörjning finns tillgänglig för alla i samhället. Det innebär att en tillfredsställande transportförsörjning skall kunna erbjudas även de resenärer som har funktionshinder. Som redovisats ovan pågår ett omfattande arbete som syftar till att göra det möjligt för fler funktionshindrade att resa kollektivt. Utskottet anser att regeringens ställningstagande till de olika utredningsförslagen bör avvaktas. Något initiativ från riksdagens sida är därför nu inte erforderligt. Utskottet avstyrker därför samtliga motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. att riksdagen till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 285 000 kr,
2. beträffande riksfärdtjänsten att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T903 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:T909,
3. beträffande handikappanpassning av kollektivtrafiken att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T204, 1994/95:T903 yrkande 3, 1994/95:K216 yrkande 5 och 1994/95:So224 yrkande 3.
Stockholm den 28 mars 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt (m), Håkan Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m), Sivert Carlsson (c), Krister Örnfjäder (s), Tom Heyman (m), Kenth Skårvik (fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Claes-Göran Brandin (s) och Ingemar Josefsson (s).
Särskilda yttranden
1. Handikappanpassning av kollektivtrafiken (mom. 3)
Kenth Skårvik (fp) anför:
Lagen om handikappanpassning av kollektivtrafiken tillkom på initiativ av den dåvarande folkpartiregeringen år 1979. Tyvärr har utvecklingen på detta område inte gått i den takt som vi i Folkpartiet önskat. Alltför litet har gjorts under de 16 år som gått sedan år 1979 för att anpassa den svenska kollektivtrafiken till de handikappade och deras behov. Folkpartiet liberalerna hoppas dock att de uppdrag som regeringen givit till en rad olika myndigheter, om att utreda hur kollektivtrafiken skall kunna handikappanpassas på ett bättre sätt, ger resultat. Jag har därför valt att inte gå emot utskottsmajoriteten i denna del av betänkandet utan återkommer med Folkpartiet liberalernas synpunkter när regeringen redovisar sina förslag till åtgärder på området.
2. Handikappanpassning av kollektivtrafiken (mom. 3)
Elisa Abascal Reyes (mp) anför:
Miljöpartiet anser att det är angeläget att påskynda handikappanpassningen i samhället när det gäller bostäder, offentliga lokaler och kollektiva färdmedel. Därför anser Miljöpartiet att regeringen måste se till att Vägverket intensifierar och påskyndar sitt arbete när det gäller handikappanpassning av kollektiva färdmedel.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen1 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.1 Motionerna2 Utskottet2 1 Riksfärdtjänst2 1.1 Bakgrund2 1.2 Regeringens förslag3 1.3 Motionsförslag3 1.4 Utskottets ställningstagande3 2 Handikappanpassning av kollektivtrafiken4 2.1 Motionsförslag4 2.2 Utskottets ställningstagande5 Hemställan7 Särskilda yttranden7