Genomförande av direktivet om mönsterskydd m.m.

Betänkande 2001/02:LU22

Lagutskottets betänkande2001/02:LU22

Genomförande av direktivet om mönsterskydd m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2001/02:121 Genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv om
mönsterskydd, m.m.
Propositionen innehåller förslag till ändringar i
mönsterskyddslagen (1970:485) som behövs för att
genomföra direktivet i svensk rätt. Förutom de
lagändringar som föranleds av direktivet föreslås
vissa andra ändringar i mönsterskyddslagen som
gäller bl.a. bestämmelserna om granskning i samband
med registrering av ett mönster och
invändningsförfarandet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.
I betänkandet behandlas vidare en motion som
väckts med anledning av propositionen och en motion
från den allmänna motionstiden år 2001. Den
förstnämnda motionen tar främst upp frågan om
mönsterskydd för reservdelar och den sistnämnda
motionen behandlar frågan om skydd mot plagiering
och piratkopiering av mönster.
Utskottet föreslår att riksdagen antar
propositionens förslag till ändringar i
mönsterskyddslagen och avslår motionerna.
I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslaget

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i mönsterskyddslagen (1970:485).

2. Mönsterskydd för reservdelar m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:L16.
Reservation (m)

3. Mönsterintrång

Riksdagen avslår motion 2001/02:L334.

Stockholm den 16 maj 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Marianne Carlström (s), Rune
Berglund (s), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel
(m), Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m),
Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c), Ana
Maria Narti (fp), Petra Gardos (m) och Jan Orrenius
(kd).

2001/02

LU22

Redogörelse för ärendet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog
den 13 oktober 1998 direktivet 98/71/EG om
mönsterskydd (mönsterskyddsdirektivet). Syftet med
direktivet är att närma medlemsstaternas
bestämmelser om mönsterskydd till varandra.
Direktivet är begränsat till de bestämmelser som har
störst inverkan på den inre marknadens funktion.

Våren 1999 tillkallade regeringen en särskild
utredare för att lämna förslag till hur
Europaparlamentets och rådets direktiv om
mönsterskydd skulle genomföras i svensk rätt. Enligt
utredningsdirektiven (dir. 1999:28) skulle utredaren
även göra en allmän översyn av mönsterskyddslagen
(1970:485) och, om det framstod som ändamålsenligt,
lämna förslag till en helt ny mönsterskyddslag.
Utredarens överväganden och förslag till
lagändringar såvitt avser genomförandet av
mönsterdirektivet redovisades i delbetänkandet (SOU
2000:79) Mönster, Form, Design - Förslag till
genomförande av Europaparlamentets och rådets
direktiv om mönsterskydd m.m.. I delbetänkandet
föreslås även vissa förändringar beträffande regi-
streringsförfarandet och i fråga om ombudskrav och
prioritet för ansökan om registrering av
mönsterrätt. Utredarens överväganden när det gäller
den allmänna översynen av mönsterskyddslagen
redovisades i slutbetänkandet (SOU 2001:68) Förslag
till formskyddslag. Båda betänkandena har
remissbehandlats.
På grundval av förslagen i delbetänkandet, och i
vissa avseenden förslagen i slutbetänkandet, lägger
regeringen - efter hörande av Lagrådet - i
propositionen fram förslag till de ändringar i
mönsterskyddslagen som behövs för att genomföra
mönsterskyddsdirektivet. Vidare föreslås ändringar i
mönsterskyddslagen inom de övriga i delbetänkandet
behandlade frågorna, nämligen
registreringsförfarandet samt ombudskrav och
prioritet. Regeringens förslag finns i bilaga 1 och
lagförslaget i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har en motion
väckts som främst tar upp frågan om mönsterskydd för
reservdelar. I ärendet behandlas också en motion
från den allmänna motionstiden år 2001 som gäller
frågan om plagiering och piratkopiering av
formgivning. Motionsförslagen finns intagna i
bilaga 1.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Sveriges
Bildelsgrossisters Förening. Därutöver har
företrädare för föreningen och företrädare föör
Motormännens Riksförbund uppvaktat utskottet i
ärendet.

Utskottets överväganden

Lagförslaget m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till ändringar i
mönsterskyddslagen och avslår den med
anledning av propositionen väckta motionen.
Jämför reservation (m).

Gällande rätt

Mönsterskyddet är ett immaterialrättsligt skydd för
ett visst utseende på ett föremål. I Sverige
regleras skyddet för mönster i mönsterskyddslagen
(1970:485). Närmare föreskrifter för tillämpningen
av lagen finns i mönsterskyddsförordningen
(1970:486). Med mönster avses i lagen förebilden för
en vara eller för ett ornament.

Mönsterskyddslagen trädde i kraft år 1970. Den
föregicks av ett omfattande utredningsarbete av
Mönsterskyddsutredningen, som år 1965 lade fram sitt
betänkande (SOU 1965:61) Mönsterskydd. Regeringens
proposition (prop. 1969:168) med förslag till
mönsterskyddslag byggde i allt väsentligt på
betänkandet. Utredningsarbetet bedrevs i nordisk
samverkan, och samtidigt som den svenska
mönsterskyddslagen trädde i kraft utfärdades i
princip likalydande lagar om skydd för mönster i
Danmark, Finland och Norge. Mönsterskyddslagen har
sedan tillkomsten i princip varit oförändrad.
Enligt mönsterskyddslagen ges den som har skapat
ett mönster ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja
mönstret (mönsterrätt). Ensamrätten förvärvas genom
registrering. Ett mönster kan registreras bara om
det väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt
före dagen för en registreringsansökan. Mönster
registreras emellertid inte om mönstret eller dess
utnyttjande strider mot goda seder eller allmän
ordning eller om det i mönstret intagits någon
officiell beteckning eller intagits något
kännetecken till vilken ensamrätten tillkommer
annan. Patent- och registreringsverket har hand om
registreringen av mönster.
En mönsterregistrering gäller under 5 och kan på
begäran förnyas för ytterligare två 5-årsperioder,
dvs. till högst 15 år.
Mönsterrätten innebär att ingen utan samtycke av
den som är innehavare av mönsterrätten
(mönsterhavaren) får utnyttja mönstret yrkesmässigt
genom att tillverka, införa till Sverige, bjuda ut,
saluhålla, överlåta eller hyra ut vara, vars
utseende inte väsentligen skiljer sig från mönstret
eller som i sig har upptagit något som inte
väsentligen skiljer sig från detta. Från ensamrätten
finns vissa undantag.
Mönsterskyddslagen innehåller vidare bestämmelser
om straff, tvångsmedel, vite och skadestånd när det
är fråga om att någon inkräktar i någon annans
mönsterrätt (mönsterintrång).

Mönsterdirektivet

Direktivet inleds med definitioner av begreppen
mönster, produkt och sammansatt produkt. För att
skydd skall kunna erhållas för ett mönster måste det
registreras. Dessutom krävs att det är nytt och
särpräglat. Skyddet gäller under 5 år i taget och
under en maximal tid av 25 år. Registreringen ger
mönsterhavaren en ensamrätt till mönstret.
Ensamrätten innebär att tredje man inte utan
mönsterhavarens samtycke får använda mönstret genom
att t.ex. tillverka, bjuda ut, marknadsföra,
importera, exportera eller använda en produkt som
mönstret ingår i eller används på, eller lagerhålla
en sådan produkt för sådana ändamål.

I mönsterdirektivet finns vidare bestämmelser som
berör när ett mönster skall anses ha gjorts
tillgängligt för allmänheten, detaljer i ett mönster
som uteslutande är betingade av teknisk funktion och
mönster för mekaniskt sammanfogade delar, under
vilka förutsättningar mönster skall vägras
registrering eller när en beviljad registrering
skall förklaras ogiltig, ensamrättens omfattning och
innehåll, konsumtion av ensamrätten och förhållandet
till andra former av skydd.
Vissa artiklar lämnar utrymme för de enskilda
medlemsstaterna att avgöra om bestämmelserna skall
införas i den nationella lagstiftningen.
Medlemsstaterna får sålunda behålla sin frihet att
lagstifta om ansvar, ersättningsskyldighet m.m.
Vidare får medlemsstaterna bestämma förfaranderegler
vid registrering, förnyelse och ogiltigförklaring
samt regler om rättsverkan av ogiltigförklaring.
Ett spörsmål som vållade särskilda problem under
förhandlingarna om direktivet var frågan om
reservdelar. Det var i första hand reservdelar till
bilar som var föremål för omfattande diskussioner.
Vissa särbestämmelser infördes i direktivet om att
delar som inte syns vid normal användning av en
produkt (t.ex. under motorhuven) och delar som utgör
kopplingsanordningar skulle undantas från skydd.
Däremot lyckades man inte enas när det gäller
synliga beståndsdelar som i dess helhet måste
utformas på ett visst sätt för att passa ihop med
huvudprodukten, exempelvis karossdelar. Någon
helhetslösning gick inte att finna, och frågan om
skydd för detta slags reservdelar lämnades slutligen
utanför direktivet. Av artikel 14 i
mönsterdirektivet framgår emellertid att
medlemsstaterna skall behålla sina rättsliga
bestämmelser såvitt avser mönster till beståndsdelar
som används för att reparera en sammansatt produkt
så att den återfår sitt ursprungliga utseende. Avser
någon medlemsstat att vidta förändringar i skyddet
får det ske endast om förändringarna syftar till att
liberalisera marknaden för sådana delar, dvs.
begränsa mönsterskyddet.
Enligt artikel 18 i direktivet skall kommissionen,
senast 3 år efter att mönsterdirektivet har
genomförts, dvs. den 28 oktober 2004, lägga fram en
analys av följderna av bestämmelserna i direktivet
för industrin inom gemenskapen, konsumenterna,
konkurrensen och den inre marknadens funktion.
Analysen skall särskilt omfatta följderna för de
delar av industrin som tillverkar sammansatta
produkter och beståndsdelar. Senast 1 år senare,
dvs. den 28 oktober 2005, eller 4 år efter det att
mönsterdirektivet skall vara genomfört, skall
kommissionen vidare efter samråd med de berörda
parterna lägga fram förslag till Europaparlamentet
och rådet om sådana ändringar i direktivet som
behövs för att fullfölja den inre marknaden med
avseende på beståndsdelar i sammansatta produkter
och alla andra ändringar som kan vara nödvändiga.

Propositionen

I propositionen konstaterar regeringen att ett
flertal av bestämmelserna i mönsterdirektivet är så
utformade att det finns förhållandevis litet utrymme
för medlemsstaterna att avvika från direktivets
ordalydelse. En stat som i sin nationella
lagstiftning avviker från ett direktivs ordalydelse
måste vara beredd att övertyga kommissionen om att
någon egentlig avvikelse från innehållet i
direktivet inte skett. En utgångspunkt vid
genomförandet bör därför, enligt regeringen, vara
att den svenska lagtexten utformas i så nära
överensstämmelse som möjligt med direktivtexten.

En annan utgångspunkt vid utarbetandet av förslag
till ett genomförande av direktivet i svensk rätt är
artikel 14. Som redovisats i föregående avsnitt
framgår av denna artikel att ändringar vad gäller
skydd för vissa reservdelar endast får ske i syfte
att liberalisera marknaden för sådana delar. Vid
genomförandet av direktivet måste därmed denna
bestämmelse beaktas vid varje ändring som kan
påverka skyddet för sådana delar.
De ändringar i mönsterskyddslagen som regeringen
föreslår med anledning av direktivet om mönsterskydd
innebär följande.
I lagen införs en uttrycklig bestämmelse om att
mönsterrätt endast kan erhållas om mönstret är nytt
och särpräglat. I bestämmelsen anges vidare
förutsättningarna för att kraven på nyhet och
särprägel skall vara uppfyllda. Även "icke-fysiska"
föremål som typsnitt och en layout på en bildskärm
skall kunna skyddas. Särskilda regler införs om
skydd för beståndsdelar i en sammansatt produkt.
Mönsterrätten ändras från att omfatta endast
yrkesmässig användning till att omfatta all
användning av mönstret. Samtidigt införs nya
undantag från mönsterrätten, bl.a. för privat
utnyttjande. Skyddsomfånget utökas från att endast
gälla varor för vilka mönstret registrerats och
likartade varor till att omfatta samtliga mönster
som är identiska eller som inte gör ett annat
helhetsintryck på en kunnig användare än det
registrerade mönstret. En s.k. nyhetsfrist införs
som innebär att en formgivare inte skall gå miste om
sitt skydd om mönstret har blivit känt innan ansökan
lämnades in, förutsatt att ansökan lämnades in inom
tolv månader från det att mönstret gjordes
offentligt.
Lagförslaget innebär också att skyddstiden
förlängs från nuvarande maximalt 15 till maximalt 25
år. I det sammanhanget konstaterar regeringen att
det i svensk rätt inte finns några särbestämmelser
för beståndsdelars skyddstid. För det fall den
föreslagna förlängningen av skyddstiden utan
inskränkning skulle tillämpas på registreringar för
mönster till sådana beståndsdelar som avses i
artikel 14, skulle skyddstiden för dessa förlängas
till 25 år. En förlängd skyddstid kan inte sägas
liberalisera marknaden. Det är därför, anför
regeringen, nödvändigt att göra undantag för mönster
till sådana beståndsdelar som avses i nämnda
artikel. Skyddstiden för sådana mönster skall därför
inte vara längre än vad som nu gäller, dvs. 15 år,
och regeringen föreslår en uttrycklig bestämmelse om
detta.
Vad gäller övriga ändringar i mönsterskyddslagen
föreslås i propositionen att den granskning som
registreringsmyndigheten skall göra i samband med
registrering av ett mönster begränsas väsentligt
samt att invändningsförfarandet blir tillgängligt
först efter registrering. Vidare föreslås vissa
ändringar i bestämmelserna i mönsterskyddslagen om
ombudskrav för sökande och s.k. prioritet, dvs.
rätten att få en ansökan om skydd behandlad som om
den hade gjorts samtidigt som en tidigare ansökan
beträffande samma skyddsföremål.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.

Motionen

Henrik S Järrel (m) anför i motion L16 att
propositionens förslag till ändringar i
mönsterskyddslagen innebär en försämring beträffande
skyddet för reparationsdetaljer genom att de
allmänna skyddsförutsättningarna ändras på så sätt
att mönsterrätt skall kunna erhållas om mönstret är
nytt och särpräglat i stället för det nuvarande
kravet på väsentlig skillnad. Med hänsyn härtill
synes det, enligt motionären, rimligt att Sverige
inför en särskild bestämmelse, en s.k.
reparationsklausul, som behåller det nuvarande
skyddskravet såvitt avser reservdelar som tillverkas
för och distribueras inom ersättningsmarknaden. Det
ligger, enligt motionären, helt klart i
konsumenternas intresse att en effektiv konkurrens
kan upprätthållas även på eftermarknaden för
bilreservdelar. När det gäller skyddstiden anför
motionären att skyddsperioder om 5 år i taget även i
fortsättningen bör vara möjliga och
ansökningsavgiften anpassas till den period sökanden
begär. I motionen yrkas tillkännagivanden i enlighet
med det anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet gör samma bedömning som regeringen att
ändringarna i mönsterskyddslagen bör utformas i så
nära anslutning som möjligt till direktivtexten, och
kan inte finna annat än att bestämmelserna i
förevarande lagförslag getts en sådan utformning.
Vidare anser utskottet att de föreslagna ändringarna
är förenliga med artikel 14 i direktivet.

Vad gäller frågan om att i svensk rätt införa en
s.k. reparationsklausul för reservdelar anser
utskottet att någon sådan reglering inte bör komma
till stånd. Utskottet kan alltså inte ställa sig
bakom det krav härpå som framförs i motion L16. I
sammanhanget bör vidare påpekas att frågan om skydd
för reservdelar kommer att bli föremål för
regeringens helhetsbedömning i samband med
behandlingen av Mönsterutredningens slutbetänkande
(SOU 2001:68) Förslag till formskyddslag. Enligt
utskottets mening bör denna behandling inte
föregripas genom något riksdagens uttalande i
förevarande sammanhang. Utskottet förutsätter därvid
att de frågeställningar som tas upp i motion L16
uppmärksammas av regeringen i beredningen av
Mönsterutredningens slutbetänkande. Därtill vill
utskottet erinra om kommissionens pågående
överväganden av hur frågan skall lösas inom hela EU.
Beträffande motionsspörsmålet om skyddstiden för
mönsterrätt vill utskottet framhålla att regeringens
lagförslag inte innebär någon förändring av
möjligheterna att få mönsterskydd för 5 år i taget,
även om den maximala skyddstiden föreslås förlängd
till 25 år. Däremot innebär förslaget, till skillnad
från vad som nu gäller, att det blir möjligt att
redan vid ansökningstillfället ansöka om skydd för
flera perioder i taget. Som regeringen anför kan de
negativa effekter som en sådan lösning skulle kunna
medföra motverkas genom att avgiften, såsom också
föreslås i motion L16, sätts i relation till
skyddstidens längd, på så sätt att avgiften blir
högre om en längre skyddstid väljs. Utskottet vill
också peka på att den förlängning av skyddstiden som
nu föreslås inte omfattar sådana reservdelar som
avses i artikel 14 i mönsterdirektivet. Beträffande
sådana delar gäller alltså även fortsättningsvis en
skyddstid på 15 år. - Med hänsyn till det anförda
kan utskottet inte se annat än att motionen i denna
del är tillgodosedd.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet
föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till ändringar i mönsterskyddslagen och avslår
motion L16.

Mönsterintrång

Utskottets förslag i korthet

Ett motionsförslag om hjälp till formgivare
vid mönsterintrång bör avslås.

Motionen

I motion L334 av Agneta Ringman och Eva Arvidsson
(båda s) anförs att plagiering är ett mycket stort
problem över hela världen i många branscher. Ett
område där problemet är mycket påtagligt är
formgivning. Det är, anför motionärerna, i de flesta
fall mycket svårt för formgivarna att skydda sig mot
plagiering som många gånger utförs i länder långt
borta från formgivarens hemland. Motionärerna vill
få till stånd åtgärder för att kunna förbättra
möjligheterna för formgivarna att skydda sina alster
mot plagiering. En myndighet bör få i uppgift att
hjälpa formgivarna. Enligt motionärernas mening är
Patent- och registreringsverket en lämplig myndighet
för en sådan uppgift. I motionen yrkas ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna när det gäller formgivares problem med
plagiering. Däremot kan utskottet inte ställa sig
bakom motionsförslaget att ge Patent- och
registreringsverket, som är en avgiftsfinansierad
central förvaltningsmyndighet, i uppgift att hjälpa
formgivare med att på internationell nivå bekämpa
mönsterintrång. I sammanhanget bör påpekas att det
inom EU sedan flera år tillbaka pågår ett intensivt
arbete i syfte att komma till rätta med
varumärkesförfalskningar och pirattillverkning. En
närmare redovisning av detta arbete finns i
lagutskottets betänkande 2001/02: LU17.

Med det anförda föreslår utskottet att motion L334
avslås.

Reservation

Mönsterskydd för reservdelar m.m. (punkt 2)

av Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström, Berit
Adolfsson och Petra Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:Ll6.

Ställningstagande

Med beaktande av direktivets innebörd att
medlemsstaternas mönsterskyddslagstiftning för
reparationsdetaljer inte får försämras borde, enligt
vår mening, regeringen ha avvaktat med att föreslå
en ändring av 24 § mönsterskyddslagen. Så mycket
angelägnare framstår detta också mot bakgrund av att
regeringen säger sig vilja låta frågan om skydd för
reservdelar bli föremål för helhetsbedömning i
samband med behandlingen av Mönsterutredningens
slutbetänkande (SOU 2001:68) liksom vad, för övrigt,
angår EU-kommissionens pågående överväganden
gällande hur denna fråga framgent skall lösas inom
hela EU.

Enligt vår mening innebär propositionens förslag
till ändringar i mönsterskyddslagen en försämring
beträffande skyddet för reparationsdetaljer genom
att de allmänna skyddsförutsättningarna ändras på så
sätt att mönsterrätt skall kunna erhållas om
mönstret är nytt och särpräglat i stället för det
nuvarande kravet på väsentlig skillnad. Med hänsyn
härtill är det, anser vi, rimligt att Sverige - i
likhet med flera andra medlemsstater som antagit EU-
direktivet - även inför en särskild bestämmelse, en
s.k. reparationsklausul, som behåller det nuvarande
skyddskravet såvitt avser reservdelar som tillverkas
för och distribueras inom ersättningsmarknaden.
Enligt vår uppfattning ligger det helt klart i
konsumenternas intresse att en effektiv konkurrens
kan upprätthållas även på eftermarknaden för
bilreservdelar.
När det gäller skyddstiden vill vi betona att
skyddsperioder om 5 år i taget även i fortsättningen
måste vara möjliga och att den flexibilitet i
systemet som är önskvärd erhålls genom att
ansökningsavgiften anpassas till den period sökanden
begär.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall
till motion L16, som sin mening ge regeringen till
känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:121 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485).

Lagförslaget finns i bilaga 2 till betänkandet.

Följdmotion

2001/02:L16 av Henrik S Järrel (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om direktivets
innebörd att medlemsstaternas
mönsterskyddslagstiftning för reparationsdetaljer
inte får försämras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
reparationsklausul med aktgivande på
övergångsbestämmelsen i direktivets artikel 14.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
behålla nuvarande femåriga skyddsperioder.

Motion från allmänna motionstiden

2001/02:L334 av Agneta Ringman och Eva Arvidsson (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder mot plagiering av
formgivares alster.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i
mönsterskyddslagen (1970:485)