Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel
Betänkande 2006/07:SfU7
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 9 maj 2007
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
EU kräver tydligare regler om offer för människohandel (SfU7)
Riksdagen säger ja till regeringens förslag om ändringar i utlänningslagen. Detta för att Sverige ska uppfylla vissa krav som EU ställer. Det innebär till exempel att den som har fallit offer för människohandel ska kunna få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för minst sex månader om personen samarbetar i brottsutredningen och ställer upp som vittne i rättegången. Även uppehållstillstånd för betänketid på 30 dagar ska kunna meddelas. Lagändringarna börja gälla den 1 juli 2007.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren beslöt bifalla utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 5
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandelProposition 2006/07:53
Motioner från ledamöterna
- Motion 2006/07:A272 av Lars U Granberg (S) Jämställdhet
- Motion 2006/07:Ju227 av Mikael Oscarsson och Désirée Pethrus Engström (KD) Trafficking
- Motion 2006/07:Ju316 av Peter Eriksson m.fl. (MP) Mäns våld mot kvinnor
- Motion 2006/07:Sf9 av Kalle Larsson m.fl. (V) Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel
- Motion 2006/07:U262 av Josefin Brink m.fl. (V) Prostitution och trafficking
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2007-04-16
Justering: 2007-04-24
Trycklov: 2007-04-25
Trycklov till Gotab och webb: 2007-04-26
Trycklov: 2007-04-27
Justering: 2007-04-24
Trycklov: 2007-04-25
Trycklov till Gotab och webb: 2007-04-26
Trycklov: 2007-04-27
Reservationer: 5
Betänkande 2006/07:SfU7
Betänkande 2006/07:SfU7
Alla beredningar i utskottet
2007-04-10, 2007-04-16
EU kräver tydligare regler om offer för människohandel (SfU7)
Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ändringar i utlänningslagen. Detta för att Sverige ska uppfylla vissa krav som EU ställer. Det innebär till exempel att den som har fallit offer för människohandel ska kunna få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för minst sex månader om personen samarbetar i brottsutredningen och ställer upp som vittne i rättegången. Även uppehållstillstånd för betänketid på 30 dagar ska kunna meddelas. Enligt förslaget ska lagändringarna börja gälla den 1 juli 2007.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2007-05-09
Debatt om förslag 2006/07:SfU7
Webb-tv: Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel
Dokument från debatten
- 2007-05-09Protokoll 2006/07:103
Protokoll från debatten
Anf. 1 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Jag vill att ni blundar en stund. Du är Olga. Du är 17 år, och du bor i Moldavien. Din pappa är arbetslös och alkoholiserad. När han är full slår han din mamma och ibland också dig. Du och dina fem syskon är ständigt hungriga. Du har inte fått möjlighet att läsa vidare i skolan, och det finns inga jobb.
Du träffar Sascha. Han är 22 år och allt du har drömt om. Han är snygg. Han är världsvan. Han är omtänksam. Han lovar att ta dig därifrån till det rika landet Sverige. Han ska ordna jobb till er båda. Du får en framtid du alltid har önskat dig. Du följer med.
När ni kommer till färjan som ska ta er till Sverige träffar ni på Saschas kompis som ska hjälpa er. Sascha ska bara ordna något, och han tar med sig ditt pass medan du och kompisen går på färjan. Du ser aldrig Sascha igen. I stället blir du inlåst i en hytt under hela resan. Du blir våldtagen om och om igen.
Väl i Sverige tas du till en lägenhet. Samma sak händer där. Hela tiden kommer det nya människor. De gör dig illa, men du är helt maktlös. Du får mat och lite pengar, men du får aldrig gå utanför lägenheten. Du försöker att komma på olika sätt att avsluta ditt liv.
Nu kan ni öppna ögonen igen. Olga lyckades fly och hamnade hos polisen i Sverige. Men så här ser verkligheten ut för många människor i dag. Varje år utsätts fyra miljoner individer för människohandel. Av dessa beräknas en miljon vara barn. Detta är det snabbast växande området inom organiserad brottslighet i dag. Enligt Rikskriminalpolisen kommer 200-500 kvinnor varje år till Sverige som offer för människohandel - kvinnohandel. Mörkertalet är stort. De flesta är från Baltikum, Östeuropa eller Ryssland.
För Olga, som mår fysiskt och psykiskt fruktansvärt dåligt, ska det vara självklart att vi i Sverige och EU tar vårt ansvar och ser till att hon får den hjälp och det stöd hon behöver. Det är både för att få fast de människor som sysslar med dessa avskyvärda brott och för att hon också ska få en ny start, vilja leva vidare och våga tro på en framtid igen. I och med detta förslag får Olga, och andra människor som fallit offer för människohandel eller har fått hjälp till olaglig invandring, 30 dagars betänketid att fundera på om hon vill samarbeta med de behöriga myndigheterna. Om hon är villig att göra detta ska hon ges ett tillfälligt uppehållstillstånd som inte får vara kortare än sex månader, och tiden ska kunna förlängas. Under denna tid får Olga också möjlighet att söka asyl i Sverige för att få permanent uppehållstillstånd.
Vi socialdemokrater ser också fram emot det förslag som ska läggas fram med utgångspunkt i den utredning som nu ser över frågan om permanent uppehållstillstånd för de personer som har fallit offer för människohandel.
Olga har också rätt till att under denna tid få en dräglig levnadsstandard, mat, bostad och hälsovård. Hänsyn ska också tas till hennes behov av säkerhet och skydd.
Vi socialdemokrater ställer oss bakom direktivet - med ett undantag. Olga som ska vittna mot de människor som behandlade henne så illa är rädd. Hon känner inte till landet, språket, och hon har ingen att vända sig till under denna tid. Vi anser att det är av särskild vikt att inrätta speciellt anpassade säkra platser för Olga och andra som har fallit offer för människohandel i vårt land. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4.
Det är viktigt att det finns en plats där kvinnor kan känna sig säkra och fria samt där tolkar tillsammans med myndighetspersoner och andra aktörer kan möta offren utan att kvinnorna i fråga måste släppa känslan av trygghet. Möten ska ske i offrens tillfälliga trygga miljö, och utredningen och omhändertagandet ska fortsätta under den tid kvinnorna kan stanna i landet. Det är inte alla kommuner i dag som kan erbjuda dessa kvinnor denna trygga plats. Med vårt förslag blir därför den skyldigheten tydligare.
För att vi ska komma åt dessa avskyvärda brott krävs det insatser på flera områden. Det gäller både skydd av de människor som drabbas och som därför våga ställa förövaren inför rätta och också fattigdomsbekämpning i andra länder. Jämställdhetsaspekten och resurser för de polisiära insatserna för att komma åt förbrytarna är andra viktiga delar. Därför är det tråkigt att den moderatledda regeringen bland annat har tagit bort de riktade pengarna till polisen för att bekämpa just människohandeln.
Fru talman! För Olga som har varit med om dessa traumatiska upplevelser kan dessa förslag vara ett steg mot att hon ska kunna få en ny start, vilja leva vidare och våga tro på en framtid igen.
I detta anförande instämde Kurt Kvarnström och Jasenko Omanovic (båda s).
Anf. 2 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det vi i dag har att diskutera är inte dessa brotts avskyvärdhet. Den är vi i allt väsentligt överens om. Det vi i dag har att diskutera är inte heller huruvida kvinnor och barn, ibland också män, drabbas av trafficking eller inte. Vi här inne är medvetna om att så sker. Det vi i dag har att fundera över är snarare vad vi gör för dem som drabbas och hur vi motverkar att det kan fortsätta.
I det förslag som vi i dag har att ta ställning till görs en mycket olycklig koppling mellan ett vittnesbörd, att ställa upp och vittna mot sina förövare, och möjligheten att få stanna i Sverige - dessutom bara tillfälligt. Från Vänsterpartiets sida är vi därför djupt kritiska till det förslag som i dag föreligger. Vi menar att det innebär ett nytt övergrepp mot de personer som har varit utsatta för trafficking. Att pressa dessa kvinnor och barn att vittna för att få chansen att stanna i Sverige är att utsätta dem för ytterligare ett övergrepp. Det är att säga att om de ska få en chans att vara kvar här måste de ställa upp och vittna mot sina förövare. Jo, fru talman, jag är väl medveten om att det inom flyktinglagstiftningen i övrigt finns en möjlighet att ge flyktingstatus och uppehållstillstånd för kvinnor som har utsatts för trafficking och människohandel för sexuella ändamål. Men den används oerhört sparsamt. Såvitt jag vet finns det några få exempel på att den paragrafen används. Det är däri som det djupt problematiska ligger.
Om frågan om uppehållstillstånd kopplas till frågan om vittnesmål, hamnar den som är utsatt för trafficking i ett extremt beroendeförhållande. Du får stanna här om du ger oss de uppgifter vi behöver. Om inte återkallar vi ditt tillfälliga tillstånd och du sänds tillbaka till de personer som har utsatt dig för övergreppet.
Fru talman! Jag tror att när man i efterhand granskar detta förslag kommer många att peka på en specifik mening i betänkandet på s. 13, åtminstone efter att jag nu nämner den. Den är nämligen undertecknad av samtliga andra partier i kammaren, från Miljöpartiet och högerut - om man nu vill definiera Miljöpartiet på den skalan. Det vill de själva inte göra, men i de här frågorna är det ungefär där de kan placeras. Det står så här:
"Utskottet konstaterar att det primära syftet med att bevilja bevispersoner tidsbegränsade uppehållstillstånd är statens intresse av att kunna lagföra förövarna."
Så kan det ju vara. Visst kan det vara ett syfte. Visst är det oerhört väsentligt - missförstå mig inte på den punkten - att hitta verksamma metoder för att komma till rätta med och sätta åt de personer som utsätter andra för trafficking, människohandel för sexuella ändamål. Men det primära syftet torde väl ändå vara att försöka se till att de kvinnor och barn - det är i huvudsak de grupperna vi talar om - som utsätts får en möjlighet att fortsätta sina liv i trygghet.
Man kan tycka att jag märker ord. Talaren som kommer efter mig kommer möjligen att säga att den där formuleringen inte var alldeles lyckad. Problemet är inte bara hur meningen är formulerad utan att formuleringen genomsyrar hela tankesättet, att koppla frågan om uppehållstillstånd till frågan om vittnesmål.
Kammaren har även vid tidigare tillfällen diskuterat och tagit ställning i de här frågorna. Det rör inte minst frågan om tillfälligt kontra permanent uppehållstillstånd. Här får man i dag verkligen skåda en pinsam undfallenhet från de flesta partiers sida.
Riksdagens kammare har tidigare beslutat, på förslag av ett enigt socialförsäkringsutskott, att kvinnor som utsätts för trafficking ska kunna få permanenta tillstånd. Här återges det: Utskottet vidhåller uppfattningen att detta bör röra sig om permanenta tillstånd - men vi tänker inte föreslå det, för vi väntar på beredningsarbetet.
Låt mig kort bara klargöra skillnaden mellan att få ett permanent och att få ett tillfälligt tillstånd, för den är också väsentlig.
Ett tillfälligt tillstånd innebär att du är kvar så länge som du är till nytta för den svenska staten och rättsprocessen. Sedan ska du sändas tillbaka. Ett permanent tillstånd innebär möjligheten, om du väljer att ta den, att stanna i Sverige för att här bygga ett liv i någorlunda trygghet och kanske börja bearbeta de erfarenheter du har. Skillnaden är milsvid.
Här kan man då konstatera, liksom på de punkter som återkommer under dagen, att de partier som tidigare har utgjort en borgerlig flyktingvänlig opinion har underordnat sig den moderata politiken. Det gäller Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet. Nu är det den moderata politiken som gäller. Oavsett vad enskilda ledamöter i andra sammanhang säger voterar man här i riksdagen för en politik som är bestämd av Moderaterna. Det är olyckligt, för det gör att retorik och politik inte riktigt stämmer överens.
Jag är lite förvånad över att Miljöpartiet inte yrkar avslag på propositionen. Jag vill gärna ställa den frågan. Eftersom det brukar finnas gott om logik och goda argument i Miljöpartiets flyktingpolitik blir jag här lite förvånad. Miljöpartiet har, såvitt jag förstår, inte heller valt att se det som vi, nämligen att vi vill frikoppla frågan om vittnesmål från frågan om tillstånd. Man accepterar den sammankopplingen eftersom man inte vill avslå propositionen.
Sedan till Magdalena Streijffert: Det är utmärkt att de kvinnor och barn som utsätts får det så bra som möjligt under den tillfälliga tid som de får vistas i Sverige. Det är väsentligt. Utskottsmajoriteten svarar ju att det i allt väsentligt också är så.
Problemet med argumentationen och den politiska linjen från Socialdemokraternas sida i det här fallet är att den går lite grann ut på detta: Vi låter dig stanna här så länge som vi har nytta av dig. Vi ger dig en utmärkt eller så god tillvaro som möjligt under den tid du är här, det stöd och den hjälp du behöver. Men det är ett tillfälligt tillstånd, och när du inte längre är till nytta för oss ska du sändas tillbaka - tillbaka till de personer som utsatte dig för dessa övergrepp. Däri ligger väl det cyniska i den politiska linjen.
Fru talman! Det kan tyckas vara en enkel fråga: Vi ska införliva ett EG-direktiv i svensk rätt. Vi ska helt enkelt göra det som EU har bestämt att vi ska göra. EU har sagt att så här ska det bli, och det får göras i Sverige också.
Alla vi som är politiskt aktiva och en massa andra människor i det här landet vet att det inte behöver vara så enkelt, utan det är fullt möjligt för oss att gå längre än vad EU kräver. Det är fullt möjligt för oss att låta detta vara permanenta tillstånd, att inte kunna återkalla dem på det sätt som föreskrivs. Men det är också fullt möjligt att göra det som jag tycker borde vara det självklara, nämligen att avslå propositionen och i stället se till att man från regeringens sida lägger fram förslag för kammaren som ger de kvinnor som utsätts för dessa övergrepp och brott möjligheten till permanenta tillstånd, möjligheten att bygga en framtid i trygghet i Sverige.
Jag yrkar därför, fru talman, bifall till reservation 1 under punkt 1.
Anf. 3 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Jag får börja med att svara Kalle på de frågor som han har ställt till mig.
Till att börja med kan jag när det gäller vår blocktillhörighet säga att Miljöpartiet tillhör det gröna blocket. Än så länge är vi ensamma i det blocket då ingen annan har anslutit sig. Vi ser gärna att ni andra kommer till oss.
I nästa fråga undrar du varför vi inte har yrkat avslag på propositionen. Det handlar om att det är ett EG-direktiv som ska genomföras. Om vi inte genomför det kommer det att gälla rakt av i vilket fall som helst, för det gör EG-direktiv. Enligt EG-domstolen är det så.
I stället för att yrka avslag på genomförandet av ett EG-direktiv vill vi hellre förbättra det. Vi vill förbättra det på precis samma sätt som du vill, Kalle. Vi vill att de människor som det handlar om ska få ett permanent uppehållstillstånd i Sverige - av samma orsaker som du nämner.
Om jag har utsatts för ett brott och ska vittna om det brottet, i Sverige i detta fall, måste jag ha en garanti för att jag har ett skydd också på lång sikt. Vi kan inte förvänta oss att de människor som vittnar ska bryta med gärningsmännen för alltid när det är så att de sedan kan skickas hem igen. Det borde vara ett permanent tillstånd som vi ger dessa kvinnor, som det oftast handlar om.
Precis som du säger, Kalle, har man i utskottet sagt att det egentligen är permanenta tillstånd vi bör ge dem. Det sades tydligen också under förra mandatperioden här i riksdagen. Då satt inte jag här, så jag var inte med i den diskussionen. Vi skulle i det här läget redan nu kunna bestämma oss för att ge dessa kvinnor och andra permanenta uppehållstillstånd.
Därför yrkar jag bifall till reservation nr 2 av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i utskottet.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi hellre går före än säger nej. I det här läget har vi möjlighet att gå före, och det är min uppfattning att vi bör göra det.
Vänsterpartiet tog också upp en väldigt viktig punkt i utskottet som vi valde att stödja. Det gäller polisens skyldighet att upplysa de människor som det handlar om att det finns andra möjligheter att söka uppehållstillstånd här i landet. Nu är det väldigt skilt från uppehållstillstånd av andra skäl än att få stanna som vittne. Man omfattas av två helt olika lagsystem och socialförsäkringssystem, om vi kan kalla det så. Därför är det viktigt att man redan hos polisen får upplysning om att man har möjlighet att söka asyl här i landet. Så sker inte alltid i dag på grund av att polisen inte har den skyldigheten. Därför är det väldigt viktigt att den skyldigheten finns lagreglerad.
Jag vill därför yrka bifall till reservation nr 5 av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i utskottet.
Anf. 4 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Om man kort ska avhandla det här med partigruppstillhörighet kan man möjligen parafrasera en gammal kristdemokratisk ledare som en gång satt ensam i riksdagen. Miljöpartiet verkar, när det gäller partigruppstillhörighet och blocktillhörighet, vara som frön för vinden: Varhelst jag slår rot bildar jag en grupp. Så tycks det vara.
Men låt oss bortse från det och snarare diskutera det politiska innehållet i detta! Det första jag ska säga är ju att vi är överens om stora delar av detta. Låt det inte råda någon tveksamhet på den punkten! Miljöpartiet och Vänsterpartiet är helt överens om att man ska upplysa om möjligheten att söka asyl. Det är många kvinnor som annars inte känner till detta. Man ska också få möjlighet till permanenta tillstånd. Sedan har Miljöpartiet valt att inte stödja vårt förslag om att man inte ska kunna återkalla tillståndet om villkoren inte uppfylls. Och det är väl den första frågan: Varför har man valt att inte stödja detta?
Sedan kommer jag till det här med EG-direktiv som, så att säga, gäller ändå. Ja, nu är ju detta en politisk församling och inte en samling jurister. Hade en samling jurister träffats här i Sveriges högsta beslutande organ hade många av oss varit mycket oroliga. Många jurister hade säkert välkomnat det, förstås. Men skillnaden är ju att vi i en politisk församling är väl medvetna om att det, bara för att det står på ett visst sätt, inte alltid blir så. Det gäller inte minst de frågor vi nu diskuterar. Bara för att man beslutar om en viss lagstiftning och vissa förarbeten till denna är det inte alls säkert att det i verkligheten kommer att bli på det viset.
Det är lite grann så med EG-direktiv också. Om vi säger att vi inte går med på att införliva ett EG-direktiv i svensk rätt innebär det, i juridisk mening, att det ändå gäller, och det blir en prövning i EG-domstolen. Men i politisk mening är detta en signal om att en förändring av direktivet krävs och att vi inte är beredda att acceptera kopplingen mellan vittnesmål och möjligheten till tillstånd. Så har vi resonerat. Varför har inte ni gjort det?
Anf. 5 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Jag börjar med att svara på den sista frågan: Det kanske beror på att jag också är jurist och tänker i de termerna.
Sedan handlade det om att återkalla tillstånd och att vi har den ordningen. Låt oss säga att man nu inte genomför det här med att människor får ett permanent tillstånd redan från början utan att man i stället har kvar möjligheten att ha ett tillfälligt uppehållstillstånd men med möjlighet att söka via andra vägar! Det är det normala ansökningsförfarandet, helt enkelt. Då anser jag att det är bättre att man får möjlighet att söka enligt det vanliga normala förfarandet i stället för att det dras ut på en process som inte kommer att leda till någonting. Det är nämligen ett vanligt uppehållstillstånd man behöver, inte det här för vittnesmålet.
Det är två skilda processer, om man säger så. Därför ska man renodla dem. Och i det fallet kan man återkalla om det nu är så att de inte väljer att fortsätta på den banan. Det låter kanske krångligt, men så har jag sett det i alla fall när jag har tittat på det här.
Sedan gällde det EG-rätten. Ja visst, vi kan göra en politisk markering. Men vad leder det till? Det är kanske juristen i mig som säger att man inte kan agera så. Visst, politiska markeringar är jättebra, men nu håller vi på med lagstiftning.
Vi har varit ett grönt parti i 25 år, och det tror jag inte att det är någon som ifrågasätter. Vi samarbetar väldigt ofta med Socialdemokraterna och Vänstern. I vissa frågor har vi under årens lopp samarbetat med de andra. Det är det inte heller någon som ifrågasätter. Så har det alltid varit.
Anf. 6 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Varhelst vi kan slå rot bildar vi en grupp.
(BODIL CEBALLOS (mp): Så är det med maskrosor.)
Jag tror, fru talman, att det kan råda ett missförstånd runt frågan om återkallelse av tillstånd, antingen från min sida eller från Bodil Ceballos sida.
Det vi här talar om är ju inte möjligheten att söka på andra grunder, för det är klart att man ska kunna göra det. Det är till exempel därför som vi är överens om att polisen ska upplysa om möjligheten att söka asyl. Men det som diskuteras i det här betänkandet är ju möjligheten för den svenska staten att återkalla ett tillstånd om personen i fråga inte uppfyller villkoren när det gäller att vara en del av rättegången. Det är det som här föreslås, och det är den möjligheten vi vill frånta staten.
Det är tyvärr inte samma sak som permanent tillstånd. Det handlar bara om att ett tillfälligt tillstånd fortsätter att löpa under den tid man har beviljats det, även om personen pressas och tvingas att inte bidra till rättsprocessen. Det är ett försök att något frikoppla den här personen från tvånget att faktiskt också bidra till rättsprocessen, eftersom det inte är den enklaste sak att göra.
När det gäller EG-rätten är det mycket möjligt och alldeles rimligt att resonera som Bodil Ceballos gör om man har gett upp i fråga om möjligheten att förändra EG eller möjligheten att föra en självständig politik i Sverige. Då ska man resonera på ungefär det sättet. Och det gör en jurist. Det är inte konstigt. Men det finns många jurister som också argumenterar utifrån den ståndpunkt som jag har - låt inte detta bli en alltför skarp uppdelning - och som säger att enda möjligheten att förändra hur det fungerar inom EU-systemet är att man faktiskt också politiskt markerar och kräver sådana förändringar.
Det här är ett sätt att göra det. Det förvånar mig att Miljöpartiet är så legalistiskt att man utan vidare diskussion egentligen är beredd att acceptera det här EG-direktivet och inte vill göra de tydliga och viktiga politiska markeringarna.
Ytterst är ju frågan: Anser Miljöpartiet att möjligheten till permanent tillstånd eller tillfälligt tillstånd i Sverige ska kopplas till vittnesmål eller inte? Det är den politiska fråga som Bodil Ceballos har att besvara.
Anf. 7 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Jag tycker inte att vittnesmålet ska kopplas till detta därför att den människa som redan från början är utsatt för trafficking eller något annat av det slaget bör få stanna här på helt andra grunder. Det skulle inte ens behöva vara så att man ska stanna på grund av att man vittnar, att det ska vara den enda grunden för att man ska få stanna här, utan man bör få permanent tillstånd ändå. Och där är vi väl överens, antar jag. Vi brukar vara överens i de här frågorna, men ändå är det vi som för diskussionerna här i kammaren.
Sedan gällde det det här med att återkalla. Jag tror egentligen inte att vi har olika uppfattningar där heller. Det är två olika system. Är det så att man inte får ett permanent tillstånd direkt när man medger att man kommer att delta i processen utsätter man sig för en fara redan där. Man utsätter sig för en fara genom att över huvud taget gå in i och vara delaktig i rättsprocessen. Får man då ett tillfälligt tillstånd är det väldigt svårt att faktiskt ta beslutet att delta i processen. Egentligen borde man kunna söka på andra grunder i stället för att behöva delta i den här processen.
Men nu har vi en uppdelning med två olika system. Det är ett system för den som ingår i det vanliga asylförfarandet och en process för den som vittnar. Då måste man också ha möjlighet att säga: Nej, jag vill inte delta i den här processen längre, utan jag vill hellre söka asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder och kunna byta till något annat i stället för att leva i den här osäkerheten.
Man kan tänka: Jaha, när den här tiden har tagit slut blir jag ändå hemskickad.
Det är egentligen inte någon motsättning. Jag tror att vi egentligen har samma uppfattning men att vi kanske rent juridiskt ser på det på olika sätt - jag vet inte.
Anf. 8 Mikael Cederbratt (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
Alla som har varit uppe i talarstolen hittills har talat om hur vidrigt detta är. Därför skulle jag kanske kunna låta bli det, men det är så vidrigt att jag måste säga det i alla fall. Det finns egentligen inget som är sämre än att utnyttja människor som är i utsatta situationer och samtidigt tjäna pengar på det. Och det ska bekämpas på alla sätt.
Det direktiv som EU fastställde den 24 april 2004 tycker jag är en signal om att det här är ett så vidrigt brott att hela Europa ställer sig upp som en man och kvinna och säger att det här ska vi bekämpa tillsammans. Jag ser snarare direktivet som en positiv signal när det gäller att hantera den här typen av saker.
Det som är lite tråkigt är att det här beslutet skulle ha varit genomfört redan den 6 augusti förra året, tror jag. Det kan man vara lite kritisk mot. Och man kan ju fundera på varför Kalle inte har drivit på det.
Jag tycker också att man ska göra tillägget om den utredning som kommer att redovisas den 31 oktober eller någonting sådant, tror jag. Det handlar om att faktiskt titta på behovet av skydd. Jag som är ny i riksdagen kan ibland tycka att det är en trög hantering här. Allt ska utredas. Allt ska tittas på. Allt ska beredas. Men jag tror att det är viktigt när man har med lagstiftning att göra. Därför tycker jag att vi väntar in denna. Men signalen, att det här är viktigt, gör att vi ska ta det här beslutet nu.
Det primära syftet, precis som Kalle Larsson påpekade, är att få dem dömda. Det här spåret är det primära syftet att få dem dömda, men långsiktigt är syftet att ingen eller få ska råka ut för den här situationen.
Ibland upptäcks den här typen av brottslighet på det sätt som beskrevs från talarstolen, att man lyckades fly. Men det finns andra sätt som det här upptäcks på, via polisens insatser. Rättsväsendet har alliansen lagt 1,5 miljarder mer på. Ungefär hälften av det beloppet går till polisen. Ni ska vara medvetna om att två till tre gånger i veckan kör människor över Öresundsbron som upptäcks av polisen, och tänk så många som inte upptäcks. Så, Kalle Larsson, stöd oss när vi vill satsa mer pengar på polisen! För då kanske mer kommer att avslöjas.
Anf. 9 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Låt mig göra Mikael Cederbratt lugn på en punkt. Vi är ju ett av de partier som faktiskt i flera års tid, även under den förra majoriteten, drev på för att vi skulle satsa mer resurser just på polisen, fler utbildningar på Polishögskolan och så vidare. Det är en fördomsfull inställning att inte andra än just moderater skulle vara för poliser. Däremot ser vi annorlunda på rättstillämpning och annat. Men jag tror att vi låter den debatten, eftersom tiden inte tillåter något annat, vara något som justitieutskottet vid senare tillfälle diskuterar.
Jag ska välja att göra det enkelt eller tydligt. Jag kan ta många frågor, men jag väljer en. Mikael Cederbratt går på linjen att det primära syftet med den här lagstiftningen är att få dem dömda. Okej. Jag kan ha synpunkter på det, att det borde vara två primära syften, att få människor dömda men också att de som utsätts får en så rimlig möjlighet som det bara går att återkomma till någorlunda vettiga förhållanden, liv i trygghet och så vidare. Låt oss ändå acceptera Mikael Cederbratts utgångspunkt. Tror Mikael Cederbratt att det är enklare eller svårare att få de här personerna dömda om man beviljar permanenta tillstånd i stället för tillfälliga?
Jag hörde Mikael Cederbratt säga att han egentligen vill ha permanenta tillstånd men att det pågår ett beredningsarbete runt den frågan. Det är ju bara det att vi vet vad vi talar om. Ska det stå tillfälligt tillstånd eller permanent tillstånd? Det är den skillnaden vi nu diskuterar. Då är frågan till Mikael Cederbratt: Tror du att det är enklare att få de här personerna dömda om det handlar om ett permanent tillstånd för dem som vittnar än om det handlar om ett tillfälligt som är det som du i dag företräder?
Anf. 10 Mikael Cederbratt (M)
Fru talman! Jag tycker att det är skönt, även om vi inte ska debattera det mer, att Kalle Larsson vill ha fler poliser. Det tackar jag för.
Jag tror att det är lättare att få de här förövarna dömda om vi implementerar det här EG-direktivet i svensk lag. Det tror jag. Det är ett problem i vissa lägen med bevisföringen, och det underlättar det här beslutet.
Som jag sade får vi vänta in vad utredningen säger om skyddet. Samtidigt finns det andra parallella spåret som beskrevs tidigare här att om man har asylskäl kan man faktiskt få det parallellt med det här. Jag tycker att vi ska ta det här beslutet nu, för jag tror att det underlättar att få människor dömda som sysslar med sådant här.
Anf. 11 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Mikael Cederbratt använde tidigare argumentet att han var ny i riksdagen, men han är tillräckligt gammal i det politiska spelet i alla fall för att ha förmågan att svara på en annan fråga än den som är ställd. Det är i och för sig helt okej. Det han nu argumenterar runt är ju varför man inte bör avslå propositionen. Det handlar om att det är lättare att få personerna dömda om vi faktiskt genomför det här.
Men det var inte min fråga. Min fråga var i stället: Är det lättare att få de här personerna dömda om man beviljar permanenta tillstånd än om man beviljar tillfälliga tillstånd? Det är ju en annan möjlighet i dag att ta ställning till den reservation som Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom, att det inte ska stå tillfälligt tillstånd utan att det ska stå permanent tillstånd på den rad i beslutet som anger vilken form av tillstånd man ska få. Om nu det primära syftet är, som Mikael Cederbratt själv sade, att få dessa personer dömda, ska vi i så fall inte ta till de allra mest verkningsfulla metoderna? Varför avvakta ett beredningsarbete som ska fundera över om det ska stå bokstäverna permanent eller tillfälligt på raden om vilket tillstånd det handlar om?
Svara gärna på den frågan. Varför anser majoriteten att man inte bör ge permanenta tillstånd? För det är faktiskt det besked som kammaren får i dag. Vi har ett beslut som går att ta om dessa kvinnor ska kunna få ett permanent tillstånd. Ändå väljer ni att avslå det förslaget och hänvisar till beredningsarbete som handlar om detta enkla, vilka bokstäver det ska stå på tillståndet.
Anf. 12 Mikael Cederbratt (M)
Fru talman! Det primära är att vi tar det här steget i dag. Vi kan ta det här stegvis så får vi se var vi hamnar, om det blir permanent eller inte. Jag tycker att det är viktigt, för vi ligger redan efter i tidtabellen, om jag får uttrycka mig på det sättet. Det ger felaktiga signaler. Vi borde ha tagit det här redan under föregående mandatperiod.
Det finns dörrar för dem som har asylskäl. Migrationsverket tar besluten. Det finns möjligheter att faktiskt få en sådan parallell process i gång. Därför tycker jag att vi i dag stannar där förslaget ligger. Sedan får vi invänta utredningen och så får vi se vad den säger. Jag tycker att det brådskar att få verktyg för att sätta dit de här.
Anf. 13 Fredrick Federley (C)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Jag tyckte att Magdalena Streijffert från Socialdemokraterna höll ett mycket bra inledningsanförande. Jag sprang upp till kammaren sedan så jag hann bara höra halva. Men det jag har känt i den här debatten är att det finns en bred samhörighet. Det är inte bara majoritetspartierna utan också Socialdemokraterna och Miljöpartiet som är beredda att ta det här steget.
Jag hade tänkt hålla ett brinnande anförande om utsattheten som pågår i Europa, den aktiva slavhandel som vi kan se varje dag. I stället ska jag välja att bemöta dem som jag tycker argumenterar mycket svagt här.
Vi ser att en slavhandel aktivt pågår varje dag. Vi har haft många år på oss att göra något åt det. I stället är det EU som kommer och driver oss framåt i den här frågan, någonting som vi svenska politiker borde ha tagit tag i för länge sedan. Det är inte utan att man blir lite förvånad när man hör framför allt Vänsterpartiets hållning här. Vänsterpartiet brukar värna dem som är utsatta. Åtminstone säger man sig göra det. Men det jag har upplevt i den här debatten så här långt är att man hellre säger nej till det här förslaget och därmed låter det vara som det är. Därmed har man inte möjligheten att ge ett ordentligt skydd för de kvinnor som är utsatta för slavhandel.
Alternativet, Kalle Larsson, är ju inte att man ska ge ett permanent uppehållstillstånd till de kvinnor som är utsatta. Alternativet är att lagen förblir såsom den är, såsom den har varit under hela tiden när du har varit med och haft möjlighet att påverka politiken i landet. Men vi från allianspartiernas sida och också med stöd av Miljöpartiet och Socialdemokraterna tycker att det är dags att vi kommer en bit på vägen och ser att det liggande förslaget är betydligt bättre än den lagstiftning som är.
Det borde inte behöva vara så i Sverige som värnar en öppen och human flyktingpolitik och också har en stark solidaritetskänsla med andra delar av världen att EU ska komma och driva oss före. Vi har en kritik från samtliga partier gentemot mycket av den migrationspolitik som förekommer i många av Europas olika länder. Då är det extra beklagligt när det är just de länderna och den kraft som finns i Europa som får oss att ta det här steget.
Som Mikael Cederbratt var inne på är det här en liten del av ett stort paket. Det handlar om en eftersatt poliskår och en eftersatt lagstiftning men framför allt det vi diskuterar i dag, skyddet för de kvinnor som är utsatta. Det här är något som vi har låtit pågå i Sverige under ganska många år. Debatten var het efter filmen
Lilja 4-ever
. Trots det är det först i dag som vi kommer till konkreta åtgärder.
Jag önskar att vi kunde stärka det här skyddet på flera punkter. Jag tror också att det är rimligt att vi inväntar och ser vilka konsekvenser ett permanent uppehållstillstånd skulle kunna få och om det är den rätta vägen att gå. Drömmen är så klart att vi inte skulle behöva någon lagstiftning som reglerar det här över huvud taget, för det skulle inte finnas någon slavhandel i Europa på något plan.
Man låser fast den här debatten vid att bara vara ett spel för gallerierna. Så känner jag att Vänsterpartiet just nu agerar. Hade man valt att lyfta fram frågan kraftigare hade man kunnat göra det tidigare. Man hade också kunnat agera mycket mer kraftfullt. Vänsterpartiet väljer att lägga lagstiftningen åt sidan i stället för att verkligen värna dem som behöver skyddet.
Jag tror att vi ser framför oss många hårda och svåra år då vi arbetar med frågorna och stärker hela paletten på de områden som vi behöver jobba med. Det är knappast rätt alternativ att lägga lagstiftningsförslaget på hyllan. Det vore skönt att se Vänsterpartiet självkritiskt erkänna att i detta fall är det EU som går före oss i riksdagskammaren. I stället borde man lyfta fram att Europa här fungerar positivt och kan tvinga oss till lagstiftning som vi själva borde ha infört för väldigt länge sedan.
Jag vill tacka alla debattörerna för mycket bra inledningar. Därmed slopar jag den långa skrivna inledning jag hade förberett. Jag ser fram emot att vi fattar det här beslutet. Det är många kvinnor som behöver detta stärkta skydd.
Jag ser fram emot att vi för debatten vidare i en konstruktiv anda. Det gör vi inte genom att lägga förslaget på hyllan. Jag har en sista kommentar till Vänsterpartiet. Det känns ibland som att ni förespråkar en fri invandring på alla områden utom när det kommer till arbetskraft. Den enda gången ni säger blankt nej till att vi ska öppna Sveriges gränser och vara öppna och humana är när det kommer till arbetsmarknaden. Det är intressant att ni säger nej till den som kommer hit och vill söka sig en bättre ekonomisk framtid. Men ni är beredda att låtsas gå före på det här området fast ni de facto inte gör det.
Anf. 14 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Fredrick Federley är till att börja med i det senare avseendet inne på fel debatt. Jag tar gärna diskussionen om flyktingpolitik, migration och arbetskraftsinvandring i allmänhet under den debatt som i första hand berör detta. Men det är inte omedvetet han är det. Fredrick Federley är, får vi ändå erkänna, tillräckligt skicklig på att argumentera för att veta vad det är han gör. Han vill inte diskutera det vi nu diskuterar utan snarare försöka föra fokus till någonting annat.
Här talas om tidigare insatser och frågan ställs: Varför har ni inte gjort någonting tidigare? Den argumentationen har vi hört några gånger nu. Den syftar till att försvara förslag som är ganska bristfälliga. Nu har vi ett förslag på bordet i dag. Låt oss vara seriösa nog att diskutera det. Om det sker i konstruktiv anda eller inte får möjligen avgöras av hur replikerna låter.
Det problem som finns med EG-direktivet och lagstiftningen som vi i dag antar är att man kopplar frågan om vittnesmål till frågan om uppehållstillstånd. Den principiella frågan jag vill ställa till Fredrick Federley är: Är det rätt att göra så? Är det att gå före att säga att för att kunna stanna i Sverige, om du har varit utsatt för trafficking, måste du vittna. Du måste bidra med någonting till vår rättsprocess för att du ska få den möjligheten. Innan svaret bara slinker ut: Men man kan ju få asyl också, ska vi vara medvetna om att de personer som får asyl på grund av trafficking är räknade på ena handens fingrar, såvitt jag vet.
Är det korrekt och bra att säga till en kvinna som är utsatt för trafficking: Okej, du har varit utsatt för detta, men enda chansen för dig att stanna är att du vittnar mot dem som har varit förövare. Det är att du berättar om precis allting du har varit utsatt och att hjälper oss att sätta dit dem. När du har gjort det ska du dessutom sändas tillbaka. På vilket sätt är det att gå före?
Anf. 15 Fredrick Federley (C)
Fru talman! Om Kalle Larsson, som också är en mycket god debattör, hade valt att lyssna hade han hört att jag sade att det är skrämmande att EU tvingar oss före. I den gällande lagstiftningen i dag finns inte detta rättsskydd för dessa kvinnor över huvud taget.
Det är vad vi diskuterar. Precis som du menade att jag försöker diskutera annat försöker du skjuta debatten lite vid sidan av målet. Det vi debatterar i dag är: Ska vi stärka skyddet för dessa kvinnor, eller ska vi inte göra det?
Du försöker att flytta debattfokus från att handla om ett tillfälligt tillstånd till att handla om det permanenta. Där pågår en beredning. Jag tycker att man ska avvakta den. Sedan får vi ta den diskussionen då. Debatten handlar inte om tillfälligt eller permanent. Det handlar om tillfälligt eller inget.
I dag finns det för den kvinna som är utsatt för trafficking och skulle vilja vittna inte ett skydd i form av att hon kan få stanna i det här landet. Det du gör, Kalle Larsson, är att du säger nej till det. Bodil Ceballos debatterade mycket bra och framförde sina argument. Hon sade: Det här är bättre än ingenting. Det är den diskussionen som vi i dag för.
Säger du nej till detta kommer vi inte att kunna garantera rättsskyddet. Då har du lämnat kvinnorna åt sitt öde. Du försöker att framställa det som att du är den som mest värnar dessa kvinnor som är utsatta för slavhandel. Men det som blir den konkreta verkligheten av din politik är att du lämnar dem helt utan rättsskydd. Det innebär att man går före om man kan garantera åtminstone så här mycket rättsskydd och säkerhet för framtiden.
Vi vet att det finns ett ganska stort antal fall där kvinnor som uppenbart varit utsatta för slavhandel väljer att inte vittna på grund av den rädsla de känner inför förövarna. De känner maktlöshet inför vad de har varit utsatta för. De har varit inlåsta i lägenheter och varit utan pass. De är också rädda för återvändandet hem till sitt hemland. Där finns ofta kulturer som fördömer dem oavsett om de frivilligt har valt ett sådant liv eller som i detta fall har blivit tvingade till det av slavhandlare.
Anf. 16 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Mycket ska man få höra. Låt mig börja med att konstatera att vi i dag kan ställning till om det ska gälla tillfälliga eller permanenta tillstånd. Det finns ingen anledning för Fredrick Federley att säga: Jag tycker att det borde vara så här eller så här. Men det är inte den frågan vi har att ta ställning till i dag, utan det är om vi ska göra det här eller inte. Det stämmer inte.
Det finns förslag och en reservation som det går bra att rösta på i kammaren så småningom som säger: Det ska inte vara tillfälliga tillstånd, utan permanenta. Varför det? Jo, just därför att man vill låta de människor som är utsatta få en möjlighet att vittna. Det kan de för all del få om de önskar det själva. Men de ska också få möjlighet att bygga en normal och någorlunda värdig framtid.
Det Fredrick Federley här företräder är att dessa kvinnor när de har vittnat, när de har berättat om de upplevelser de har varit med om, när de har gjort vad de kan för att dra fram i ljuset de förövare som finns i hela kedjan i processen, ska sändas tillbaka igen.
De har blivit utsatta för traffickning, människohandel för sexuella ändamål, något som tidigare debattörer kallade vidrigt. De ska med det primära syftet att förövarna ska gripas berätta hela sin historia. De ska utsättas för ytterligare ett övergrepp, menar jag, genom att tvingas att vittna för möjligheten att få stanna. När de har gjort det ska de sändas tillbaka. Hur kan det vara berättigat?
Jag går inte på argumentationen att om vi inte gör detta så gör vi ingenting. Det stämmer inte alls. Det finns en rad förslag hur man kan stärka skyddet för de kvinnor som är utsatta för trafficking, människohandel, och övrigt när det gäller kvinnors asylskäl.
Vi återkommer till den debatten under debatten om nästa betänkande. Det finns en rad olika förslag och yrkanden från Vänsterpartiet som Fredrick Federley kanske skulle titta lite närmare på om det är så att han faktiskt är intresserad av att se till att kvinnor som utsätts för förföljelse får möjligheten att stanna i Sverige.
Anf. 17 Fredrick Federley (C)
Fru talman! Jag tror att det är få som undgått att notera debatten som rasade i höstas. Den nyvalda regeringen lämnade relativt snabbt ett antal förslag till riksdagen. Vi kritiserades ganska hårt av oppositionen. Jag vill minnas att Kalle Larsson var ganska aktiv i den debatten. Han menade på att förslag som inte är ordentligt beredda inte ska hamna på kammarens bord.
Vi säger absolut inte nej till eventuella förändringar i framtiden. Det som kommer här är ett lagförslag från EU som bör genomföras. Det är något som vi i den här kammaren borde ha gjort för länge sedan. Vi säger inte nej till eventuella förändringar framöver. Men vi vill bereda det ordentligt.
Kalle Larsson säger: Här behöver vi inte bereda förslagen grundligt. Här behöver vi inte se på alla eventuella konsekvenser och analyser. Här tycker vi att det är okej att gå förbi beredningsprocesser. Det är en oerhört intressant argumentation där man tydligen på Vänsterpartiets kansli avgör vilka frågor som ska beredas och vilka som inte ska det.
Oavsett vad du säger, Kalle, kommer konsekvensen av en votering i den här frågan inte att handla om ett permanent uppehållstillstånd eller ett tillfälligt uppehållstillstånd. Den kommer att handla om dagens lagstiftning eller det förslag som ligger och som jag förordar.
Jag tror att vi kommer att återvända till den här debatten fler gånger. Den är väl värd att föra. Men försök inte att få det att framstå som att vi har andra förslag som är redo att antas i detta nu. Det har vi uppenbarligen inte. De är inte ordentligt beredda.
Du kanske tycker att det är okej att man går förbi beredningen när det är dina förslag som ligger på bordet. Men från majoritetens sida är vi inte beredda att göra det.
Anf. 18 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! Det här betänkandet handlar om reglering av en lagstiftning eller i praktiken genomförandet av en EG-lagstiftning för tredjelandsmedborgare som deltar i en brottmålsprocess i Sverige. De vittnar mot någon som har begått ett brott mot dem och kan därigenom få tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de är med och vittnar. De uppehållstillstånden ska sedan kunna förlängas. Jag tror att vi alla här inne känner att vi gärna skulle vilja bevilja permanenta uppehållstillstånd i en högre utsträckning. Det pågår också en utredning om detta.
Det är väldigt många hårda ord i en sådan här debatt, och det är klart att det alltid är mycket lättare att sitta i opposition också. Det är ofta betydligt svårare att ta ansvar för landet, att behöva driva igenom sådana här saker, tillsätta utredningar och på olika sätt ta ansvar för de beslut man fattar. Det är alltid lättare att sitta i opposition, Kalle Larsson.
Vi har format ett Europa som i dag är enat inom ramen för den europeiska unionen och mycket annat men som samtidigt är tudelat. Hur har det blivit så? Jag tycker att vi ska fundera på hur det kommer sig att det finns så pass många unga människor i dag i Moldavien, Ukraina, Ryssland eller andra stater i Östeuropa som känner att det bästa och viktigaste för dem i deras liv är att kunna flytta till Västeuropa. Hur kommer det sig att det har blivit så? Hur har misären, samhällsbygget och allting annat utvecklats på det sättet att människor känner att det viktigaste för dem är att komma till Västeuropa, där kan vi leva i frihet.
Jag tror att vi får titta tillbaka till i alla fall 1917 för att förstå utvecklingen i Europa på det här området och dessutom tillfoga vad som hände efter kommunismens fall i de här staterna där demokratiseringsprocessen på många sätt har varit svag, där man har starkt patriarkala samhällen och så vidare.
Det är klart att i ett Europa med fri rörlighet eller i ett Europa med stängda gränser kommer den typen av kultur eller kvinnosyn, som kan vara gällande i hela Europa, också att innebära att det här fenomenet kommer att existera. Det kommer att finnas så länge det finns en efterfrågan från män att köpa sex och så länge det finns människor som kan exploatera andra människor och tjäna pengar på detta. Vad det handlar om är givetvis att förändra attityder. Men vad det också handlar om är att hjälpa de tjejer, framför allt, som faller offer för människohandeln.
Hur kan man då göra detta? Ett rimligt sätt, tror vi i Folkpartiet och i den borgerliga alliansen, är att människor lagligt kan ta sig till ett annat land, till Västeuropa, exempelvis till Sverige, och få ett jobb där. Då minskar också möjligheten att utnyttja människor inom trafficking. Det här tror jag att de allra flesta människor ställer upp på.
Om Lilja i Moskvas förort hade kunnat gå in på ett rekryteringskontor eller på Internet hittat en bra sajt dit hon kunnat skicka ett CV, en beskrivning av sig själv, där man kunde ha tittat efter om det fanns arbetsgivare, kanske i Skandinavien, som skulle ha kunnat tänka sig att anställa den tjejen en tid och hon samtidigt hade möjlighet att lära sig svenska kanske hon inte hade behövt hamna i den situation där hon till slut hamnar i filmen
Lilja 4-ever
.
Om man lagligt ger människor möjligheten att ta sig in någonstans kan man på det sättet också minska det stora lidande som blir en följd av människohandel och trafficking. Därför är arbetet med en liberaliserad arbetskraftsinvandring väldigt viktigt för att också kunna bekämpa trafficking och människohandel.
Till de människor som råkar illa ut och som sedan väljer att ange eller anmäla sina plågoandar säger svenska myndigheter att om du ställer upp för att de här personerna ska kunna lagföras, dömas och få sitt straff ger vi ett tillfälligt - vilket man kan kritisera - uppehållstillstånd till dig under den tid som rättegången pågår. Det är faktiskt ett steg i rätt riktning. Det är mycket enkelt att kritisera det, men utan detta skulle det inte finnas praktiskt taget någon möjlighet alls, så detta är ett steg i rätt riktning. Dessutom arbetar en utredning för att se över om man också kan bevilja permanent uppehållstillstånd.
Förutom frågan om arbetskraftsinvandring är det givetvis så att de processer som vi har i Sverige när människor kommer hit som flyktingar och som de måste genomgå när de sedan söker uppehållstillstånd måste vara rättssäkra. Det är det andra stora ben som vi måste jobba med i Sverige. Där gjorde den förra regeringen och dess stödpartier ett viktigt arbete - inte den förra regeringen nödvändigtvis, men dess stödpartier i alla fall. Det var ett viktigt arbete där man hela tiden tryckte på och fick till stånd den nya instans- och processordningen med stöd av de borgerliga.
Nu handlar det om att se över den. Hur har det gått ett och ett halvt år efter att den nya ordningen infördes? Det är ett viktigt arbete vi har framför oss som steg för steg också kan bidra till att vi får en migrationspolitik i Sverige igen som är värd namnet.
Anf. 19 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Ibland undrar jag om folkpartister i allmänhet och Fredrik Malm i synnerhet har ett slags färdigskrivet manus där man när det gäller flyktingfrågor först säger att det har någonting med kommunismen att göra och sedan säger att det är arbetskraftsinvandring som är lösningen.
Jag tänkte försöka undvika att falla i den retoriska fällan och undvika att diskutera detta, kanske bryta min egen referensram och tacka Fredrik Malm för att han ger ett erkännande till det arbete som Vänstern och Miljöpartiet fick med Socialdemokraterna på. De var faktiskt trots allt också med på arbetet med den nya instans- och processordningen och flera andra viktiga saker som hände den förra mandatperioden, något som andra replikanter möjligen kanske skulle ha lyssnat på när Fredrik Malm sade det från talarstolen i stället för att lyssna på mobiltelefonerna.
Det andra viktiga som Fredrik Malm faktiskt säger är ju, och det har ingen tidigare sagt, att det är efterfrågan som styr detta. När män är de som köper sex finns det en efterfrågan på trafficking. Det är en viktig insikt. Den har inte så jättemycket med själva lagförslaget att göra i och för sig, men det är väldigt viktigt att det sägs därför att det är en viktig insikt i hur det här fenomenet fungerar.
Det jag ändå vill ställa en fråga om till Fredrik Malm är kopplingen mellan tillfälliga tillstånd och permanenta. Här har vi i dag möjligheten att säga att det ska vara permanenta och inte tillfälliga tillstånd. Att hänvisa till beredningsarbete är snarare att säga att vi ska fundera över vilka bokstäver som passar bäst i beslutet. Det kan en del behöva bereda därför att de inte kan ta ställning till det annars. Men jag tycker att det finns ett färdigt förslag att ta ställning till.
Den andra frågan är: Är det verkligen vettigt att koppla vittnesmål till frågan om tillstånd? Är det principiellt sett ett bra system? I vilka andra sammanhang ska man i så fall fundera över detta?
Anf. 20 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! Det är klart att personer som har kommit till Sverige och som saknar tillstånd att uppehålla sig i landet, om jag uttrycker det på det viset, måste få garantier för sitt uppehälle i Sverige om de deltar i en brottmålsprocess. Det är det ena.
Kalle Larsson frågar varför de inte får permanenta uppehållstillstånd direkt. Det finns vissa kriterier för att få permanent uppehållstillstånd. Deltar man i en brottmålsprocess är det än så länge inte ett kriterium. Däremot är det brott man sannolikt utsatts för rimligen ett kriterium som kan ge permanent uppehållstillstånd. Det är just det som vi också tittar på i regeringen så att man får ett genomarbetat och bra förslag. Det här är vårt första steg i rätt riktning. Sedan kommer det fler steg efter detta, hoppas verkligen jag i alla fall.
Jag vill också vad gäller efterfrågan och trafficking säga att det är ganska uppenbart att det är svårt att titta på den här typen av fenomen utan att anamma en feministisk analys, i alla fall till viss del, för att förstå den underordning de här kvinnorna befinner sig i. Jag tycker det i alla fall.
Anf. 21 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Jag instämmer i det sistnämnda.
Däremot var väl frågan inte riktigt utredd. Jag väljer att använda en halv minut för att ställa den igen. Frågan var huruvida det är bra eller dåligt att koppla tillstånden till frågan om vittnande. Finns det inte en risk att man då också gör kvinnor som är utsatta ytterligare en otjänst? Ännu en gång är de tvungna att återuppleva och återberätta de saker de har varit utsatta för för att de ska få chansen att stanna. Efter att det är gjort tvingas de att åka tillbaka.
Det finns inte bara en möjlighet att ta ställning till vårt yrkande om avslag på EG-direktivet och i stället stödja våra andra förslag om hur man borde göra. Det finns också en möjlighet att i dag skarpt ta ställning till frågan om tillfälliga tillstånd eller permanenta. Det går att fatta det beslutet.
Det går också att säga att de tillfälliga tillstånden inte ska återkallas. Där vill jag ändå höra Fredrik Malms skäl till att i dag inte välja att stödja sådana förslag.
Anf. 22 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! Man kan ju vända på resonemanget och fråga sig om det per automatik ska beviljas permanent uppehållstillstånd därför att man deltar i en brottmålsprocess. Det är motsatsen till det hela som också ska betänkas.
Det rimliga är att man, om man inte har rätt att uppehålla sig i Sverige men deltar i en rättsprocess, måste få garantier för sitt uppehälle. Därefter - utifrån utfall av domen och utifrån vad som klargjorts att man varit med om - får dessa saker i så fall tas till intäkt för ett framtida beslut.
Precis som Kalle Larsson är också jag en mycket varm anhängare av en rättssäker, generös, human och liberal flyktingpolitik. Jag ser gärna det ganska viktiga argument som Kalle Larsson i en replikväxling med Fredrick Federley här tidigare förde fram, nämligen att permanenta uppehållstillstånd ger en annan möjlighet för individen att blicka framåt, ta ansvar för sitt liv, börja bygga upp, planera och så vidare i stället för att hela tiden vara rädd för det beslut som kan komma om ett år.
I grund och botten är alltså strävan efter fler permanenta uppehållstillstånd någonting som vi har gemensamt.
Anf. 23 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Vi politiker beskylls ofta för att syssla med abstraktioner. Men när vi pratar om ett sådant här ämne kan jag inte frikoppla själva ämnet från objektet; känslomässigt är det omöjligt för mig.
Tillsammans med socialutskottet har jag varit i Prag. Jag har sett skyltfönstren och vad det handlar om. Jag kan liksom inte bara skaka av mig det och hamna i en debatt om teknikaliteter, om vilken beslutsordning vi ska ha för olika processer.
Jag får nog instämma med Kofi Annan som i går var med och firade Storbritanniens 200-årsdag för avskaffandet av slaveriet. Kofi Annan säger att trafficking är nutidens slavhandel.
Vi glömmer lätt vår historia. Men det är inte så länge sedan vi helt legalt köpte människor. Jag tycker att vi ska koppla ihop de här sakerna.
Kofi Annan gör den kopplingen och säger: Slavhandeln som skedde för 200 år sedan må vara historia. Men moralisk blindhet är ständigt närvarande. Vi får inte blunda för brott som är en skam för oss alla. Dagens slavhandel är trafficking och barnarbete.
Jag håller helt med om detta, och det tror jag att vi alla gör.
Därför, fru talman, visar ämnet i detta betänkande, människohandeln, att det inte tycks finnas någon nedre etisk gräns för hur långt människan är beredd att sjunka i syfte att tjäna pengar och utnyttja sina medmänniskor.
Det gamla talesättet om att den moderna människan är väldigt lik den gamla människan står sig ännu. Människohandel - trafficking som det heter med ett nyare ord - måste anses vara någonting av det mest förnedrande och kränkande som en människa kan utsättas för. Det är inte enbart utnyttjandet av en utsatt människas situation utan det är också själva kränkningen av den människans okränkbara människovärde som är det allra värsta. Egentligen är det en kränkning av alla de värden och värderingar som ett humanistiskt samhälle borde stå för och som vårt samhälle vilar på.
När detta sagts - med emfas, hoppas jag - är jag övertygad om att vi alla reagerar starkt mot själva företeelsen och mot att sådant här florerar och på flera håll i vår del av världen ökar.
Jag är också övertygad om att vi alla vill bekämpa och eliminera handeln med människor. Problematiken är dock sådan att trafficking spänner över flera samhälls- och myndighetsområden. För att på ett framgångsrikt sätt bekämpa människohandeln måste också samverkan mellan länder, inom och utanför EU, utvecklas. Det fordrar internationella överenskommelser och samverkansformer.
Vi måste finna vägar för att komma åt hela kedjan. Ansvaret vilar ju också på efterfrågesidan, om jag får uttrycka det så. Den som köper sådana här tjänster gör sig delaktig i brottet mot människan i fråga.
Detta betänkande utgör ett steg på vägen när det gäller att komma åt att hjälpa offret och, i första hand, att komma åt förövarna.
Redan i dag finns det ett regelverk som, om det används korrekt, på ett bättre sätt skulle medföra ökad rättssäkerhet för utsatta människor. Tyvärr har det ibland visat sig att så inte varit fallet; enskilda individer har hamnat utanför. Här måste det ske en klar förbättring i myndighetsutövningen och i hela kedjan.
Kristdemokraterna anser att det som föreslås i betänkandet innebär en klar förbättring för utsatta människor som fallit offer för människohandel. När man ska ta beslut om en nyordning av en sådan karaktär - detta med permanenta tillstånd har ju dykt upp - måste man komma ihåg att det måste finnas en koppling också mellan individuella prövningar av den enskilda människans fall innan man gör en katalog som kollektiviserar skälen exempelvis för att få stanna.
Man får inte frikoppla det ena från det andra. För mig och för Kristdemokraterna är det helt solklart att man, om man riskerar att till kropp eller själ bli utsatt för brott, därmed har asylskäl. Men jag vill väldigt gärna i första hand komma åt dem som ägnar sig åt detta. Det borde ha varit genomfört redan på sensommaren förra året.
Mot den bakgrunden ser jag positivt på utskottets förslag, som jag yrkar bifall till.
Anf. 24 Tobias Billström (M)
Fru talman! Den lagstiftning och det bakomliggande EG-direktiv som i dag är föremål för behandling här i riksdagen syftar till att skapa bättre förutsättningar för brottsutredande myndigheter i EU:s medlemsstater när det gäller att bekämpa den organiserade brottsligheten, naturligtvis framför allt människohandeln.
Handel med människor är en grym och cynisk företeelse. Människor blir lidande, och lagar och regler åsidosätts systematiskt.
Det är ett brott mot en annan människas frihet och frid. Man tar sikte på att ta kontroll över en person i syfte att han eller hon ska utnyttjas på något sätt. Förvisso kan detta brott se ut på olika sätt. Men ett brott är det likafullt.
Det kan vara fråga om utnyttjande för sexuell exploatering men även om utnyttjande för tvångsarbete eller för avlägsnande av organ. Det kan röra sig om personer som arbetar under slavliknande förhållanden på byggarbetsplatser eller i restaurangnäringen eller som arbetar som fruktplockare.
Det är glädjande att förutsättningarna för att komma åt denna brottslighet kraftfullt förbättras genom den lagstiftning som riksdagen nu diskuterar.
Bestämmelserna i EG-direktivet och vår svenska lagstiftning gäller för offer för människohandel oavsett vilken form av utnyttjande de utsätts för. Den borgerliga regeringen fullföljer därför den politik som vi står för och gör inte skillnad på brott och brott.
Under de senaste tio åren är det framför allt handel med människor i syfte att utnyttja dessa för sexuella ändamål som har stått i fokus - med rätta! Denna form av utnyttjande ska aktivt beivras av de brottsutredande myndigheterna. Jag delar helt den upprördhet som i dag kommit till uttryck i flera av anförandena här i kammaren.
Men i ett flertal länder - både inom och utanför Europa - har människohandel för arbetskraftsexploatering på senare tid fått en allt större uppmärksamhet. Även kampen mot denna form av organiserad människohandel måste vara ett prioriterat arbete för de brottsutredande myndigheterna.
Det är viktigt att de som utsatts för människohandel tas om hand och får det stöd från samhället som de behöver. Här behövs det ett väl utvecklat samarbete mellan olika myndigheter och organisationer som kommer i kontakt med brottsoffren. Det är också viktigt att de personer som ägnar sig åt denna lukrativa organiserade brottslighet lagförs.
Möjligheten att meddela ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som fallit offer för människohandel eller som fått hjälp till olaglig invandring ger dessa utlänningar laglig rätt att stanna kvar i medlemsstaterna.
Deras vittnesmål i sin tur ger polis och åklagare ökade möjligheter att lägga fram tillräcklig bevisning för fällande domar mot de gärningsmän som ägnar sig åt denna mycket vinstgivande organiserade brottslighet och som skoningslöst skott sig på andra människors desperation.
Det här direktivet kommer därför att vara ett mycket verksamt verktyg i detta arbete.
Anf. 25 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Statsrådet Tobias Billström är ju ytterst ansvarig för att de förslag på migrationsområdet som kommer till riksdagen är väl förberedda. Det är egentligen i första hand till Tobias Billström som frågan om permanenta eller tillfälliga tillstånd bör ställas. Sedan replikskiftena med övriga borgerliga representanter och Miljöpartiet är avslutade kan jag säga att jag har viss förståelse för att man som en enskild riksdagsledamot säger att regeringen måste bereda förslagen. Men nu är frågan skarp. Ansvarig minister är på plats, vilket är välkommet i sig, och då kan frågan besvaras varför vi inte på vårt bord i dag har ett förslag om permanenta uppehållstillstånd. Jag hoppas att svaret inte bara blir att den förra regeringen inte gjorde tillräckligt bra beredningsarbete och att man därför inte hunnit under dessa åtta månader. Jag förstår att man gärna använder den krypvägen, så att säga, men det hade varit möjligt om man verkligen hade prioriterat detta. Jag vill ändå tro att migrationsministern faktiskt menar att han vill göra det och tar fram förslag som gäller permanenta tillstånd - om det är det man vill ha.
Det är de två frågor jag ställer. Hade det varit bättre att vi i dag hade ett förslag om permanenta tillstånd att ta ställning till än att vi i dag får ta ställning till ett förslag om tillfälliga tillstånd och tvingas ytterligare bereda förslag om permanenta? Flera borgerliga debattörer har varit inne på att det egentligen hade varit bättre med permanenta tillstånd. Vad är åsikten i sak? Om åsikten i sak är att det hade varit bättre att i dag ha ett förslag om permanenta tillstånd som vi faktiskt kunde ta ställning till, varför finns inte det förslaget på bordet?
Anf. 26 Tobias Billström (M)
Fru talman! Den här frågan är ganska så enkel att svara på. Direktivet handlar, precis som Kalle Larsson mycket riktigt påpekar, inte om permanenta uppehållstillstånd för brottsoffer. Något förslag om en sådan ny bestämmelse i utlänningslagen som just specifikt skulle ta sikte på utlänningar som medverkar i en brottsutredning eller en brottsrättegång finns inte intaget i det beredningsunderlag som ligger till grund för den proposition som nu behandlas.
Anledningen till det är mycket enkel: Den här frågan är föremål för utredning. Regeringen gav i juli 2006 Utredningen om översyn av bestämmelsen om människohandelsbrottet m.m., som är den korrekta beteckningen på utredningen, i uppdrag att analysera och ta ställning till om utlänningslagens bestämmelser om permanenta uppehållstillstånd behöver kompletteras med anledning av vad som anges i riksdagens tillkännagivande. Den här utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 2007. Utredningen ser också över frågan om straffbestämmelsen för människohandel och huruvida den behöver förändras. Utredningen ska vidare analysera vilka övriga eventuella lagändringar som kan behöva göras för att Sverige ska kunna tillträda Europarådets konvention om människohandel.
Min uppgift som statsråd är att se till att de lagförslag som presenteras här i riksdagen är väl förberedda, väl underbyggda och genomtänkta så att de kan vinna en majoritet i kammaren. Därför är också ambitionen att se till att det blir rätt från början. Det är alltså rimligt att en utredning som har till uppgift att gå igenom och analysera den förutsättning som finns i utlänningslagstiftningen får arbeta färdigt. Därför ser det ut som det gör, och jag tycker att det är bra så långt.
Anf. 27 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det där var strängt taget inte svar på någon av mina frågor. Jag ska ändå försöka tolka - det är lite farligt - tidigare inlägg från borgerliga debattörer. Där har det ändå funnits en vilja att säga att det kanske vore bra med permanenta tillstånd. Man har inte definitivt stängt den dörren i alla fall. Det är dessutom så att det har riksdagen i enighet beslutat om ska gälla. Det är inte så att ministern i sitt beredningsarbete har att ta ställning bara till vad alliansbröderna anser. Inte heller behöver han, om det skulle föresväva honom, ta hänsyn till vad mitt parti eller andra tycker. Han har att också ta hänsyn till ett enigt betänkande från riksdagen. Inte en enda ledamot här i kammaren röstade emot att det skulle röra sig om permanenta tillstånd. Alla slöt upp bakom förslaget att det skulle vara permanenta tillstånd.
Vi har ännu inte fått svar på om det är det som ska gälla eller inte. Vi har inte fått svar på om ministern faktiskt tycker att det riksdagsbeslutet var riktigt eller inte.
När ministern säger att rätt ska bli rätt från början har han förstås teoretiskt rätt i det. Den fråga jag ställer nu: Vad anser ministern är rätt? Är det permanenta eller tillfälliga tillstånd? Varför är inte början i dag? Ni har ändå haft en del tid på er. Det är fullt förståeligt att man ska sitta in de nya stolarna och dekorera rummen i sitt eget kansli och så vidare och att man, för att jag inte ska vara nonchalant och lite slarvig, också har mycket annat att ta itu med när man blir minister och är ny i regeringen. Låt mig ödmjukt säga att jag inte har en aning om hur mycket det är och kommer förmodligen aldrig att få veta. Men varför har den här frågan inte varit en av de första? Det har ändå kommit andra förslag på riksdagens bord. Varför är inte början i dag? Vad är det egentligen ministern anser vara det rätta - tillfälligt eller permanent?
Anf. 28 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag har varit ledamot i denna kammare. Jag vet inte när det började bli en tradition att man avbryter pågående utredningar, kastar sig från det ena förslaget till det andra. Så var det inte i varje fall så länge jag satt här. Om en utredning är tillsatt ska det vara mycket starka skäl innan man går in och avbryter denna utredning. Varför skulle vi göra det? Utredningen har fått ett tydligt mandat. Den har fått en tydligt definierad uppgift. Jag har nyss i mitt anförande redogjort för att denna tydliga uppgift till utredningen om översyn av bestämmelsen om människohandelsbrott redan har kompletterats med det tillkännagivande som riksdagen har gjort. Ändå är inte Kalle Larsson nöjd.
Jag tror att det handlar om det som Kalle Larsson själv gav uttryck för i tidigare replikskifte. Han sade att lagstiftning handlar om vilken ordning som bokstäverna ska stå i. Något annat är inte viktigt eller angeläget, det är fråga om ordning på bokstäverna. Se där gravskriften över ett gott lagstiftningsarbete, Kalle Larsson, i eldskrift!
Jag tycker att det är angeläget och viktigt att den här kammaren har bra underlag när man ska fatta beslut. Det åvilar regeringen att se till att det ser ut på det viset. Det är också angeläget och betydelsefullt för att den lagstiftning som riksdagen sedan processar och lägger fram för svenska folket ska vinna gehör och acceptans i breda lager. Därför måste man göra saker och ting rätt från början, och därför ser det ut som det gör.
Min privata uppfattning i den här frågan är av mindre betydelse än det som jag nyss har sagt, nämligen att direktiven till utredningen redan har kompletterats. Alltså kommer vi sedan, när utredningen väl har levererat sitt slutbetänkande, att ha möjlighet att diskutera detta i kammaren, i den politiska debatten och i den offentliga debatten. Kalle Larsson kommer utan tvekan att delta i den diskussionen, och det är väl bra så långt. Men jag tycker inte att man ska gå och kasta fram lagförslag på bordet utan att veta vad det är man håller på med. Det tycker jag är dålig politik.
Anf. 29 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Jag blev inte heller riktigt klok på svaret, även om det blev lite tydligare underhand. Man kan närma sig det här problemet från två olika håll. Antingen utgår man från att huvudsyftet är att skydda de människor som har utsatts för slavhandel, ofta kvinnor och barn, det som Lars Gustafsson pratade om, eller så är huvudsyftet att man ska sätta dit förövarna.
Min utgångspunkt är att det är de här människorna som ska skyddas, och det är därför som jag anser att de egentligen skulle ha rätt till permanenta uppehållstillstånd redan av den anledningen att de har varit utsatta för de grova brott som det faktiskt handlar om. Men det är inte huvudsyftet enligt direktivet. Där är huvudsyftet är att man ska lagföra brottslingarna helt enkelt, och det är naturligtvis också bra.
Men när vi i hela EU-området nu har ansett att det här är en viktig fråga och att när dessutom den svenska riksdagen har bestämt sig för att det ska vara permanenta uppehållstillstånd som gäller kan jag inte förstå hur tillfälliga uppehållstillstånd ska kunna ge de här kvinnorna och barnen ett ordentligt skydd. Jag menar att bara det att de har valt att delta i rättsprocessen kommer att sätta dem i en väldigt stor fara när de sedan tvingas åka hem igen och kanske träffa samma människor eller liknande människor. För mig är det väldigt viktigt att det är permanenta uppehållstillstånd.
Därför undrar jag: Varför lämnar regeringen inte ett sådant förslag nu när vi har chansen i samband med att vi tar det här direktivet, eller varför väntar man inte in utredningen? Varför inte nu?
Anf. 30 Tobias Billström (M)
Fru talman! Den sista frågan är enkel att svara på. Vi måste genomföra det här direktivet, för annars kommer vi att behöva betala böter till den europeiska unionen, och det är vi inte intresserade av att göra. Vi är redan kraftigt försenade med direktivet, som skulle ha varit antaget mycket tidigare av riksdagen men som beroende på den tidigare regeringens långsamhet och tröghet inte kom fram till kammaren.
Som redan konstaterats i debatten här tidigare är det bra att direktivet implementeras i lagstiftningen. På det viset blir saker och ting tydligare och klarare. Jag har nyss i talarstolen redogjort för alla de fördelar som direktivet kommer att innebära när det gäller brottsbekämpningsmöjligheterna. Därutöver har vi möjlighet att ytterligare komplettera sagda direktiv när utredningen väl är färdig, den utredning som vi själva har startat. Det finns ingen motsättning mellan de två olika delarna. Det finns ingen motsättning mellan att å ena sidan göra det man kan göra genom att nu sända direktivet genom riksdagen och att å andra sidan göra ytterligare kompletteringar om de är nödvändiga.
Vi har redan i dag en lagstiftning som innebär att Migrationsverket efter ansökan av en förundersökningsledare kan bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd för en utlänning om det finns behov av hans eller hennes medverkan i en brottsutredning eller rättegång. Det är det som är det centrala i den här diskussionen, för som Bodil Ceballos själv var inne på kan faktiskt en person själv ansöka om att få flyktingstatus på någon annan konventionsgrund, och det är väl gott så.
Jag ska också peka på lite statistik som kan vara värdefull för kammaren. Sedan bestämmelsen om tidsbegränsat uppehållstillstånd till så kallade bevispersoner infördes i oktober 2004 har Migrationsverket redan beviljat drygt ett 50-tal bevispersoner tidsbegränsade uppehållstillstånd, och i ca 40 fall har det handlat om människohandelsbrott. Jag tycker att dessa siffror är viktiga för diskussionen. Men det är alltså endast ett fåtal av de personer som beviljas tillstånd som bevispersoner som själva ansöker om permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det är också en viktig iakttagelse.
Anf. 31 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Då måste man också fråga sig varför de då inte ansöker om permanent uppehållstillstånd. Är det för att de anser att de inte behöver det eller är det för att ingen upplyser dem om möjligheten att söka permanent uppehållstillstånd? Jag är orolig över hur det ser ut på den fronten ute på våra polismyndigheter. Jag tror att man inte får tillräcklig information om de möjligheter man har och att det därför är många färre som väljer att delta i rättsprocesserna.
Nu kan man få uppehållstillstånd i Sverige för olika sorters brott under tiden som brottet utreds. Vissa brott är allvarliga medan andra är mindre allvarliga, naturligtvis. Det som är skillnaden mellan det här direktivet och den lagstiftning som vi har i dag är egentligen att det sätts en tidsgräns, om jag förstått saken rätt.
Direktivet gäller ju i och med att det redan har trätt i kraft. Nu förstår jag också att vi skyndar på det på grund av att vi annars kan få böter. Det är tråkigt att det är av den orsaken och inte på grund av att det är något som vi verkligen vill göra.
Hur lång tid dröjer det innan utredningen är klar? När kan vi få se ett lagförslag som utgår från att det är permanenta uppehållstillstånd som ska beviljas de människor som är utsatta för de väldigt grava brott som trafficking är?
Jag kan förstå om man inte får asyl om man är här och vittnar om det till exempel gäller en bilstöld. Men nu talar vi om något helt annat, om trafficking, slavhandel. Vi måste ta detta på allra största allvar och skydda de människor som har utsatts för det.
Anf. 32 Tobias Billström (M)
Fru talman! Först och främst tycker jag att det var väl mycket av en slamkrypare från Bodil Ceballos när det gällde frågan om varför vi väljer att skicka direktivet till riksdagen nu. Trots allt handlade frågan från dig om huruvida det finns något annat argument. Det gör det inte, utan det är bara en fråga om att om vi inte vidtar och verkställer åtgärderna nu så löper vi risk att bötfällas. Det är därför som vi inte väntar ytterligare ett år. Det behöver vi inte heller göra, utan vi kan i lugn och ro avvakta utfallet av den utredning som redan är tillsatt och ändå implementera direktivet, som vi i riksdagen är fullt eniga om är väsentligt.
När det gäller frågan om de permanenta uppehållstillstånden är det faktiskt endast ett fåtal av de personer som beviljas tillstånd som så kallade bevispersoner som själva ansöker om permanent uppehållstillstånd i Sverige. Jag tror inte att detta är relaterat till ett informationsbehov eller att det är en informationsfråga, för enligt uppgifter från polis och åklagare vill flertalet av de här personerna av flera olika anledningar lämna landet så snart som möjligt. Migrationsverket har hittills bara i fem fall beviljat permanenta uppehållstillstånd till personer som tidigare meddelats tidsbegränsade uppehållstillstånd som bevispersoner. Det är också statistik som talar sitt tydliga språk, tycker jag.
Grundprinciperna för hanteringen är att det är förundersökningsledaren som bedömer om villkoren är uppfyllda innan han eller hon ansöker om tillstånd för en utlänning. Ytterst handlar det om besvisvärdet hos den enskilde. Annars kan man ju, som vi uppenbarligen är överens om, ansöka om asyl på någon annan grund. Det innebär att systemet faktiskt fungerar så som det var tänkt. Men eftersom riksdagen har lämnat en beställning till regeringen om att se över frågan om permanent uppehållstillstånd ska det självfallet ske, och det sker i enlighet med det utredningsarbete som jag nu har redogjort för.
Det är viktigt att understryka att motsättningarna i kammaren uppenbarligen är mindre än vad de kan tyckas vara i den här debatten.
Anf. 33 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Det här är ett direktiv som vi socialdemokrater påbörjade arbetet med under förra mandatperioden och som den moderatledda regeringen nu fullföljer.
Vi står bakom direktivet, men vi skulle kunna ställa oss bakom hela betänkandet om vår motion som stärker de utsatta kvinnorna ytterligare hade funnits med. Vi är överens om att särskild hänsyn ska tas till dessa kvinnors behov av säkerhet och skydd, och vår motion säger just att det är av särskild vikt att inrätta speciellt anpassade och säkra platser för kvinnor som har fallit offer för människohandel i vårt land. Dessa utsatta kvinnor behöver någon plats där de kan känna sig trygga, där de kan bearbeta sina traumatiska upplevelser och där de vågar ställa upp i en brottsutredning. Det är inte alla kommuner som kan erbjuda en sådan säker och trygg plats i dag.
Tycker inte migrationsminister Tobias Billström att det här är en så viktig fråga att den borde finnas med i detta betänkande?
Anf. 34 Tobias Billström (M)
Fru talman! Först och främst delar jag inte Magdalena Streijfferts uppfattning att det här inte finns med i betänkandet. Den som läser s. 16 i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 7 kan konstatera att utskottet självt mycket noggrant har tagit upp förutsättningarna för kommunerna att erbjuda de utsatta kvinnorna den vård och det stöd som de behöver.
Man hänvisar dessutom till förslag som den regering som jag företräder redan har presenterat för kammaren, nämligen när man skriver om proposition 2006/07:38,
Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor
. Där har regeringen redan föreslagit en ändring som träder i kraft den 1 juli i år, som innebär att det tydligare framgår vilket åtagande socialnämnden i den enskilda kommunen har för att ge brottsoffer stöd och hjälp, alltså precis den typ av brottsoffer som vi pratar om nu.
Socialutskottet har därtill nyligen ställt sig bakom regeringens förslag liksom regeringens bedömning att det krävs en ambitionshöjning och ett helhetsgrepp för att kvalitetsutveckla och förbättra socialtjänstens stöd. Det handlar alltså inte bara om att peka ut riktning, utan det handlar också om att definiera den.
Av detta följer att även om det nämnda förslaget inte explicit tar sikte på den nu aktuella personkrets som vi diskuterar här i kammaren i dag, kommer skärpningen av kommunernas skyldighet att ge stöd och hjälp att vara till gagn för dessa kvinnor även i deras egenskap av brottsoffer.
Mitt svar på Magdalena Streijfferts fråga är att det görs mycket, att det görs rätt saker, och det sker inte bara i betänkandet utan på ett stort antal plan i riksdagen just nu.
Anf. 35 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Det låter som att vi är överens egentligen. Därför tycker jag att det är lite märkligt att man inte har bifallit vår motion, för den tar upp just de saker som du tar upp.
Jag vill ta upp en annan fråga, för det är viktigt att bekämpa organiserad brottslighet på många områden, inte bara genom att ge utsatta kvinnor särskilt skydd. Flera debattörer har varit inne på just de polisiära insatserna, även migrationsministern.
Polisen i Sverige har under de senaste sex åren fått ökade resurser, och det fortsätter. Där tror jag att vi alla partier är överens. Under de senaste tre åren har pengar öronmärkts just för att bekämpa människohandel. Men dessa tas nu bort av den moderatledda regeringen. Jag tycker att det är märkligt när man säger att detta är en viktig och prioriterad fråga. Även om man ökar resurserna är det viktigt att ha öronmärkta pengar till just bekämpande av människohandel.
Är det bara fina ord som vi har hört i debatten i kammaren i dag eftersom man i praktiken inte alltid följer dessa i de politiska besluten?
Anf. 36 Tobias Billström (M)
Fru talman! Det är glädjande att höra att oppositionen instämmer i regeringens synpunkter att det behövs mer resurser och pengar till polisen. Det hade varit glädjande om man hade gjort det även som regering, men efter att ha deltagit i ett antal debatter här i kammaren måste jag säga att så faktiskt inte var fallet. Men detta är bra.
Däremot kan det diskuteras huruvida det är rätt och riktigt av riksdagen att sätta sig ned och börja peka ut för polismyndigheterna exakt hur de ska hantera de ytterligare resurser som de behöver. Jag tycker inte att det är rätt. Polisen är utmärkt kompetent att hantera den uppgiften på egen hand.
Samma sak gäller för övrigt också Magdalena Streijfferts fråga om varför man inte ska skriva kommunerna på näsan exakt vad de ska göra. Kommunerna är utmärkt kompetenta att göra det själva inom det kommunala självstyret. Däremot är det viktigt och väsentligt att peka på kommunernas skyldighet att leverera detta stöd. Detta görs också mycket föredömligt av utskottet i texten som jag nyss redogjorde för.
Det är inte mer öronmärkta pengar som behövs. Det kan jag säga även om jag inte är justitieminister. Det som behövs är tydligare och klarare riktlinjer. Det levererar regeringen till polisen genom de regleringsbrev och tydliga beslut som regeringen fattar på området.
Min förhoppning är att vi ska vara överens om att vi måste arbeta samfällt för att de utsatta kvinnorna ska få bättre skydd och stöd. Det kommer att bli så om ambitionshöjningen som vi nu förespråkar från regeringens sida får genomslag ute i landets kommuner, inom socialtjänsten och på andra ställen.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2007-05-09
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 2, Voteringar: 3
Protokoll med beslut
- 2007-05-09Protokoll 2006/07:103
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Avslag på propositionen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2006/07:Sf9 av Kalle Larsson m.fl. (v) yrkande 1.- Reservation 1 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 112 0 0 18 m 85 0 0 12 c 23 0 0 6 fp 22 0 0 6 kd 18 0 0 6 v 0 19 0 3 mp 13 1 0 5 Totalt 273 20 0 56 Kriterierna för beviljande av tidsbegränsat uppehållstillstånd
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar 5 kap. 15 § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:53 i denna del och avslår motionerna
2006/07:Ju227 av Mikael Oscarsson och Désirée Pethrus Engström (båda kd) yrkande 1,
2006/07:Ju316 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 4,
2006/07:U262 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1 och
2006/07:Sf9 av Kalle Larsson m.fl. (v) yrkande 2.- Reservation 2 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 113 0 0 17 m 84 0 1 12 c 23 0 0 6 fp 21 0 0 7 kd 18 0 0 6 v 0 19 0 3 mp 0 13 0 6 Totalt 259 32 1 57 Återkallelse m.m. av uppehållstillstånd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) såvitt avser 7 kap. 7 b § och punkt 2 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:53 i denna del och avslår motion
2006/07:Sf9 av Kalle Larsson m.fl. (v) yrkande 3.- Reservation 3 (v)
Socialt bistånd m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2006/07:Sf9 av Kalle Larsson m.fl. (v) yrkande 4 och
2006/07:A272 av Lars U Granberg (s) yrkande 5.- Reservation 4 (s)
- Reservation 5 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 113 0 17 m 85 0 0 12 c 23 0 0 6 fp 23 0 0 5 kd 18 0 0 6 v 0 0 19 3 mp 0 0 14 5 Totalt 149 113 33 54 Lagförslagen i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan,
2. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:53 i denna del.