Genomförande av krishanteringsdirektivet
Betänkande 2015/16:FiU17
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 17 december 2015
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Regler om krishantering av banker EU-anpassas (FiU17)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om hur EU:s krishanteringsdirektiv ska genomföras i svensk lagstiftning. Syftet är dels att förebygga att banker, kreditinstitut och värdepappersföretag får problem, dels att ge möjligheter att hantera en kris om den uppstår. Bland annat genom att rekonstruera eller avveckla företag.
I första hand är det bankens ägare och långivare som ska bära eventuella förluster, men under speciella omständigheter kan det krävas extra stöd. I dag betalar de svenska bankerna en avgift till en stabilitetsfond som ska användas för att finansiera åtgärder. Efter lagändringarna, som börjar gälla den 1 februari 2016, kommer bankerna i stället betala en årlig så kallad resolutionsavgift. När en tillräckligt stor buffert har byggts upp i den nya resolutionsreserven ska bankerna i stället för resolutionsavgift börja betala en riskavgift, som baseras på hur hög risken är i just den bankens verksamhet.
Riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen om att den ska utreda om de nya reglerna om riskavgifter kan göras tydligare. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen under 2017 med förslag på ändringar av lagen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Från regeringen
- Genomförande av krishanteringsdirektivetProposition 2015/16:5
Beredning, Genomförd
Justering: 2015-12-10
Trycklov: 2015-12-11
Alla beredningar i utskottet
Regler om krishantering av banker EU-anpassas (FiU17)
Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om hur EU:s krishanteringsdirektiv ska genomföras i svensk lagstiftning. Syftet är dels att förebygga att banker, kreditinstitut och värdepappersföretag får problem, dels att ge möjligheter att hantera en kris om den uppstår. Bland annat genom att rekonstruera eller avveckla företag.
I första hand är det bankens ägare och långivare som ska bära eventuella förluster, men under speciella omständigheter kan det krävas extra stöd. I dag betalar de svenska bankerna en avgift till en stabilitetsfond som ska användas för att finansiera åtgärder. Efter lagändringarna, som ska börja gälla den 1 februari 2016, kommer bankerna i stället betala en årlig så kallad resolutionsavgift. När en tillräckligt stor buffert har byggts upp i den nya resolutionsreserven ska bankerna i stället för resolutionsavgift börja betala en riskavgift, som baseras på hur hög risken är i just den bankens verksamhet.
Finansutskottet föreslår också att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att den ska utreda om de nya reglerna om riskavgifter kan göras tydligare. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen under 2017 med förslag på ändringar av lagen.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2015-12-16
Debatt om förslag 2015/16:FiU17
Webb-tv: Genomförande av krishanteringsdirektivet
Dokument från debatten
- Onsdag den 16 december 2015Kammarens föredragningslistor 2015/16:47
- Protokoll 2015/16:47 Onsdagen den 16 decemberProtokoll 2015/16:47 Genomförande av krishanteringsdirektivet
- Onsdag den 16 december 2015 (preliminär)Talarlista 2015/16:20151216
Protokoll från debatten
Anf. 278 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Vi brukar i finansutskottet inte debattera ärenden där vi är eniga. Enigheten brukar vi markera genom att inte ha någon debatt om dem. I detta ärende gör vi dock ett litet undantag. Detta är ett ärende som handlar om att vi ska revidera hela den tidigare lagstiftning som garanterar att bankerna inte kan gå i konkurs och att det finns ett skydd i systemet så att vi inte får den typ av situationer som man har upplevt tidigare i historien.
Herr talman! Vi ska nu behandla finansutskottet betänkande 17 Genomförande av krishanteringsdirektivet. Propositionen är oerhört omfattande. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet, vilket delvis är ett bifall till regeringens proposition med samma namn. Utskottet fann vid sin behandling att regelverket om riskavgifter i lagen om resolution ytterligare behöver utredas och analyseras, så att kriterierna för riskavgifterna blir tydligare reglerade i lag. Till betänkandet finns ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet.
Herr talman! Bank- och finanssektorn är ovärderlig för den ekonomiska stabiliteten. Genom historien har bankers obestånd lett till ibland långvariga ekonomiska nedgångar och depressioner i ekonomin. Två tydliga exempel finns på detta. Det första är den stora börskraschen 1929 som innebar att banker gick i konkurs och den stora 30-talsdepressionen började. Det är något som är väl dokumenterat i medier, film och bokform. Det andra exemplet är Lehman Brothers konkurs 2008. Resultatet av denna konkurs var att stora delar av världen genomgick en ekonomisk kris som i sina delar inte är över än. Det är därför viktigt att samhället gör sitt yttersta för att tillse att banker inte kommer på obestånd. Det är detta betänkandet handlar om.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av krishanterings-direktivet
Herr talman! Propositionen har sitt ursprung i ett direktiv med samma namn. Det finns alla skäl att denna typ av regelverk regleras på EU-nivå. De flesta lite större banker finns på en europeisk marknad. De flesta av de banker som till stora delar betraktas som svenska och har stort svensk ägande finns också representerade i flera europeiska länder på samma sätt som andra europeiska storbanker ibland finns på den svenska marknaden. Det är i detta läge som det är viktigt att ha ett liknande regelverk för hela EU. Det är främst för att banker och andra finansinstitut som omfattas av denna lagstiftning inte ska kunna lägga sin verksamhet där lagstiftningen är mest fördelaktig för bankens del. Det handlar om en konkurrensneutralitet på EU:s inre marknad.
Herr talman! Innan detta regelverk träder i kraft har vi i Sverige haft ett system där bankerna haft stora krav på interna kontroller. Men vi har också haft ett system som bestått i att staten kunnat ta över hela eller delar av en bank under en period för att sedan sälja tillbaka den till gamla eller helt nya ägare efter krissituationen. Det var en modell som vi tillämpade under den ekonomiska krisen på 1990-talet då flera banker försvann och sedan slogs ihop och såldes efter krisen, oftast under ett nytt namn. Ibland har staten delvis behållit sitt ägande. Det är en modell som accepteras av såväl de politiska partierna som marknaden. Systemet har oftast hyllats för att det ger ekonomisk stabilitet. Men det ställer också stora krav på bankernas ägare att ha välskötta och välfinansierade banker.
Herr talman! EU-kommissionens förslag till direktiv för krishantering gick i huvudsak ut på att skärpa tillsynen av bankerna men också på att stödja bankerna mer finansiellt vid så kallad resolution. Detta motsatte sig den dåvarande regeringen å de bestämdaste med ett starkt stöd från stora delar av oppositionen och inte minst från oss socialdemokrater.
Den svenska ståndpunkten var under hela tiden att vi så långt som möjligt skulle tillämpa den princip för resolution som Sverige hade erfarenhet av. Den dåvarande svenska statsministern hade ett brett stöd i riksdagen och lyckades förhandla fram en acceptabel kompromiss som vi inte är nöjda med men kan leva med. Visst skulle det tidigare systemet ha tjänat Sverige och sannolikt Europa bättre. Nu har vi att hantera ett förslag som är halvbra men som rätt använt kan vara ett kraftfullt vapen för att behålla den finansiella stabiliteten.
Herr talman! Propositionen är mycket omfattande, och riksdagen instiftar nu två nya lagar. Det är dels en ny lag med benämningen lag om resolution, dels en ny lag om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. Därutöver, herr talman, föreslås förändringar i större eller mindre omfattning i 16 lagar omfattande drygt 130 lagrum. Hela propositionen innebär stora förändringar och nya rutiner för både banker och en del andra finansinstitut.
Den nya resolutionslagen innehåller de fyra resolutionsverktygen. Försäljningsverktyget innebär att resolutionsmyndigheten kan sälja hela eller delar av företag som är i resolution. Villkoren för sådan försäljning ska vara affärsmässiga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av krishanterings-direktivet
Broinstitutsverktyget är ett nytt verktyg som innebär att hela eller delar av företag som är i resolution förs över dit. Detta kan ske genom inkråmsöverlåtelse eller överföring av aktier.
Avskiljandeverktyget innebär att tillgångar och i förekommande fall skulder överförs till ett tillgångsförvaltningsbolag som har till uppgift att avveckla på ett sådant sätt att värdet på tillgångarna maximeras. Avskiljandeverktyget kan enbart användas i kombination med andra resolutionsinstrument.
Skuldnedskrivningsverktyget innebär att resolutionsmyndigheten ges möjlighet att skriva ned skulderna för företag i resolution.
Slutligen finns stabiliseringsverktyget, som innebär att staten kan skjuta till kapital eller tillfälligt ta över ägandet i företag i resolution.
Herr talman! Regeringen föreslår att Riksgäldskontoret blir resolutionsmyndighet. Vad gäller den nya lagen om förebyggande statligt stöd är den stora skillnaden mellan den tidigare lagen om statligt stöd till kreditinstitut och den nya lagen om förebyggande statligt stöd att krishanteringsdirektivet innehåller fler och betydligt mer detaljerade regler. Det finns därför anledning att ta in dessa regler i en ny lag.
Herr talman! Finansinspektionen får en ny roll vad gäller tillsyn av banker och kreditinstitut. Den nya tillsynsuppgiften består i att fortlöpande ha tillsyn och att i denna tillsyn bedöma om det är nödvändigt att upprätta återhämtningsplaner och avtal om koncerninternt stöd. Finansinspektionen ska även vara inblandad i det krishanterande arbetet, till exempel vid samråd med resolutionsmyndigheten. Den har dock inga befogenheter att tillämpa resolutionsverktyg eller vidta resolutionsåtgärder.
Kreditinstituten ska i den förebyggande fasen upprätta en återhämtningsplan som en förberedelse för eventuella åtgärder om instituten utsätts för påfrestningar. Återhämtningsfasen börjar när åtgärderna som angetts i återhämtningsplanen sätts i verket. Om åtgärderna i återhämtningsplanen är otillräckliga inträder resolutionsfasen.
Återhämtningsplanen ska till stor del behandla institutens styrning och riskhantering. Syftet är att instituten redan ska hantera typscenarier och lämpliga åtgärder för att motverka dessa.
Herr talman! I det föregående har jag beskrivit olika resolutionsinstrument. Riksgäldskontoret ska upprätta resolutionsplaner för kreditinstituten och i dessa redovisa de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret kan vidta om instituten uppfyller villkoren för resolution.
Herr talman! I krishanteringsdirektivet tas frågan om finansiering av offentliga ingripanden i problemdrabbade finansiella företag upp. Dagens system innehåller två delar, dels stabilitetsfonden som kan användas för att ge stöd för kreditinstitut, dels insättningsgarantifonden som används för att finansiera skyddet av insättningar.
Efter införlivandet av krishanteringsdirektivet ska statliga insatser i samband med finansiella kriser eller kriser i enskilt kreditinstitut finansieras ur tre separata fonder.
Förebyggande statliga åtgärder för att finansiera stödåtgärder i finansiella företag som inte är föremål för resolution ska finansieras ur stabilitetsfonden. Dessa kan vara garantier och kapitaltillskott som ges i förebyggande syfte. Fonden ska även kunna användas för att finansiera statligt stöd vid användning av det statliga stabiliseringsverktyget.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av krishanterings-direktivet
Insättningsgarantifonden ska användas för att finansiera ersättningar från insättningsgarantin och det skydd som garanterade insättare har i resolutionen.
Till resolutionsreserven ska överföras influtna stabilitetsavgifter från stabilitetsfonden och nettoresultatet från stödet till Carnegie Investment Bank.
Herr talman! Kreditinstituten ska finansiera denna resolutionsfond med 0,09 procent av avgiftsunderlaget tills behållningen i resolutionsreserven uppgår till 3 procent av garanterade insättningar. Därefter ska en riskavgift tas ut av kreditinstituten som baseras på risken i varje kreditinstitut.
Enligt EU:s krishanteringsdirektiv, som nu införs i svensk lagstiftning, ska avgiften till resolutionsfonden tas ut enligt vad jag har beskrivit i det föregående. Det finns dock inget i direktivet som föreskriver riskavgifter.
Herr talman! Utskottet instämmer med regeringen i att det är nödvändigt att snarast införa genomförandet av krishanteringsdirektivet. Utskottet har dock gjort några mindre justeringar i lagen om resolution, lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknader.
Dessutom gör utskottet ett tillkännagivande som innebär att regeringen ska utreda frågan om kriterierna om riskavgifter i lagen om resolution tydligare regleras i lag.
Herr talman! Slutligen yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde Jörgen Hellman (S).
Anf. 279 Jörgen Andersson (M)
Herr talman! Det har varit en lång dags debatt mot natt. Jag ska försöka undvika att upprepa det som Börje Vestlund på ett förtjänstfullt sätt redan har redogjort för. Denna proposition är just så omfattande och teknisk till sin karaktär som Börje gav tydligt uttryck för. Jag ska kommentera några delar utan att vara alltför upprepande i min diskussion.
Precis som Börje sa har Sverige en historia och tradition av att kunna hantera banker på ett bra sätt. Staten har inte drabbats av några större förluster i denna hantering.
Av denna anledning kan jag instämma i Börjes ståndpunkt att vi har kommit fram till en kompromiss som vi inte är nöjda med men som vi kan leva med. Jag är kanske något mer nöjd än Börje, och totalt sett är det här bra. Vi är ganska överens om att det i sin huvudsakliga del är en bra proposition.
Det finns en anledning till att jag är lite mer positiv än Börje. När det gäller krishanteringsprocessen hade vi velat se ytterligare steg från EU:s sida mot det svenska ställningstagandet. Men förutom det har vi en förbyggande del som jag ser tillför en del till det svenska perspektivet.
Jag hävdar att det har varit bra för totalen i ett EU-perspektiv att Sverige har skjutit detta direktiv i rätt riktning. Det svenska inflytandet på detta direktiv har varit till gagn för hela stabiliteten i ett EU-perspektiv, skulle jag vilja säga.
Just det faktum att detta införs på hela EU-nivån är till gagn för stabiliteten i ett vidare perspektiv. Vi lever i globaliseringens tidevarv, så detta är viktigt med tanke på hur tätt sammankopplade alla finansinstitut är i en global kontext. Vi såg ju tydligt hur Lehmankraschen spred sig snabbt över världen. I denna kontext är det viktigt att vi får likvärdiga minimikrav när det gäller krishanteringsrutiner och förebyggande åtgärder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av krishanterings-direktivet
I denna bemärkelse måste vi också säga att krishanteringsdirektivet, som nu införs i Sverige och övriga EU - i och för sig 13 månader för sent men ändå - har stor betydelse.
Det finns också ett värde i att det finns en förutsägbarhet. Hela poängen med att införa krishanteringsdirektivet är att bankerna ska veta på vilket sätt de måste hantera sin riskkontroll och sin styrning.
Vill man skydda konsumenten, minska statens implicita garanti och öka ägaransvaret, vilket är de tre huvuddelarna i krishanteringsdirektivet, gäller det att bankerna vet vad de ska göra för att minimera sina risker. Det är den förebyggande delen.
Här har vi de återhämtningsplaner som Börje förtjänstfullt redogjorde för. Där är det viktigt att ha med sig på vilket sätt riskkontroll och styrning sker i bankerna.
Utöver att det blir tydliga spelregler och att det finns en förutsägbarhet och ett bredare minimikrav i direktivet, som i någon mån påverkar risktagandet, bygger man också upp resolutionsfonden, som Börje också var inne på.
Sverige har här betydligt högre ambitioner än många andra länder. Vi vill bygga upp 3 procent av garantiinsättningarna på halva tiden där Europa har 1 procent på dubbla tiden. Det är bra av flera anledningar. Dels får vi en större resolutionsfond, dels får vi större frihet att använda vår resolutionsfond eftersom den är större.
Detta är vi överens om allihop, även om den del där vi har ännu större ambitioner från svensk sida. Det handlar om riskavgiften. En sådan finns det inga krav på i direktivet, men det är en god ambition med en bra ansats. Det är tydligt uttalat att syftet med riskavgiften är att på något sätt styra bankerna i sitt risktagande. Det är bra.
Problemet är bara att det inte finns tydligt definierat på vilket sätt man ska göra detta. Det går inte att utläsa från vår sida på vilket sätt man tänker sig att risktagande ska värderas och hur det i så fall ska sanktioneras. Där har vi - i ett enigt utskott, vill jag tillägga - riktat ett tillkännagivande till regeringen.
De har fått god tid på sig, fram till 2017, att återkomma med på vilket sätt de vill att riskstyrningen ska ske. Det är mer än fem år innan riskavgiften ska införas, så det finns gott om tid. Vi ser fram emot det.
Precis som jag var inne på tidigare är det viktigt att det finns en förutsägbarhet. Om man ska ha en styrning i risktagandet måste det vara möjligt för kreditinstituten att utläsa på vilket sätt riskerna ska styras.
Om detta inte sker finns det risk för att det blir en stor godtycklighet här, med tanke på att man har delegerat. Den som har fått möjligheten att utforma riskavgifterna utan närmare precisering av hur det ska ske är Riksgäldskontoret.
Jag tycker att det här är viktigt. Om man vill att instituten ska anpassa sig över tid till ett mindre risktagande är det viktigt att det finns tydliga spelregler. Det finns naturligtvis också en risk för att det kan vara rättsosäkert. Vi vill att man analyserar mer nogsamt på vilket sätt det kan bli en tydligare styrning, en större förutsägbarhet och rättssäkerhet i detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av krishanterings-direktivet
Vi är som sagt helt överens. Det är ett viktigt direktiv, och därför har det varit viktigt för både Börje och mig att säga några ord om detta. Vi är eniga i alla delar, inklusive tillkännagivandet. Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet.
När jag ändå står här och det lackar mot jul vill jag passa på att önska alla som lyssnar och alla som finns i kammaren, inklusive herr talmannen, en riktigt god jul. Jag hoppas att vi ses igen på andra sidan nyåret. Gott nytt år, allihop!
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 december).
Beslut, Genomförd
Beslut: Genomförande av krishanteringsdirektivet
Webb-tv: Beslut
Protokoll med beslut
- Protokoll 2015/16:48 Torsdagen den 17 decemberProtokoll 2015/16:48
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Genomförande av krishanteringsdirektivet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om resolution med den ändringen att 1 kap. 2 §, 3 kap. 19 §, 7 kap. 4 §, 27 kap. 13 § och 30 kap. 2 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
2. lag om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut,
3. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
4. lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,
5. lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,
6. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
7. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
8. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
9. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
10. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
11. lag om ändring av lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
12. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,
13. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
14. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse med den ändringen att 6 a kap. 1 §, 6 a kap. 2 §, 13 kap. 8 a § och 16 kap. 1 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
15. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),
16. lag om ändring i lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens,
17. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden med den ändringen att 8 a kap. 1 §, 8 a kap. 2 §, 8 a kap. 3 §, 8 b kap. 17 §, 23 kap. 3 b § och rubriken närmast före 8 a kap. 1 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
18. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),Riskavgifter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om riskavgifter och tillkännager följande för regeringen. Regeringen ska utreda hur bestämmelserna om riskavgifter i lagen om resolution kan utformas så att kriterierna för hur riskavgifterna ska fastställas blir tydligare reglerade i lagen, och därefter återkomma till riksdagen under 2017 med förslag på ändringar av lagen om resolution.