Till innehåll på sidan

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Betänkande 2001/02:KU10

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 januari 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

KU:s administrativa granskning av regeringen (KU10)

Konstitutionsutskottet (KU) anmälde för riksdagen utskottets administrativt inriktade granskning av regeringens arbete. KU kritiserar regeringen för att den inte besvarat interpellationer från riksdagens ledamöter inom den tid som anges i riksdagsordningen. Möjligheten att ställa interpellationer till statsråd är en del av kontrollmakten som ger riksdagens ledamöter insyn i regeringens politiska arbete. Huvudregeln är att en interpellation ska besvaras inom två veckor efter att den lämnats in. Regeringen har inte följt denna regel för mer än hälften av alla interpellationer. KU anser vidare att det är anmärkningsvärt att regeringen inte kan planera avlämnandet av propositioner till riksdagen så att anhopningar undviks. Utskottet förutsätter att regeringen i fortsättningen tar de initiativ som krävs för att dels undvika anhopningar av propositioner, dels inte under hösten avlämna andra propositioner än de som hänger samman med budgeten. KU har också granskat bl.a. Regeringskansliets utveckling, regeringens protokoll, rutiner för svar på brev som kommer in till Regeringskansliet samt vissa förvaltningsärenden som avgjorts av regeringen.
Riksdagens beslut
Riksdagen godkänner vad utskottet anmält

Ärendets gång

Förslag

Information kommer

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2001-11-29
Justering: 2001-12-12
Trycklov: 2002-01-08
Betänkande 2001/02:KU10

Alla beredningar i utskottet

2001-09-25, 2001-10-18, 2001-10-25, 2001-11-01, 2001-11-15, 2001-11-22, 2001-11-29

KU:s administrativa granskning av regeringen (KU10)

Konstitutionsutskottet (KU) anmäler för riksdagen utskottets administrativt inriktade granskning av regeringens arbete. KU kritiserar regeringen för att den inte besvarat interpellationer från riksdagens ledamöter inom den tid som anges i riksdagsordningen. Möjligheten att ställa interpellationer till statsråd är en del av kontrollmakten som ger riksdagens ledamöter insyn i regeringens politiska arbete. Huvudregeln är att en interpellation ska besvaras inom två veckor efter att den lämnats in. Regeringen har inte följt denna regel för mer än hälften av alla interpellationer. KU anser vidare att det är anmärkningsvärt att regeringen inte kan planera avlämnandet av propositioner till riksdagen så att anhopningar undviks. Utskottet förutsätter att regeringen i fortsättningen tar de initiativ som krävs för att dels undvika anhopningar av propositioner, dels inte under hösten avlämna andra propositioner än de som hänger samman med budgeten. KU har också granskat bl.a. Regeringskansliets utveckling, regeringens protokoll, rutiner för svar på brev som kommer in till Regeringskansliet samt vissa förvaltningsärenden som avgjorts av regeringen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-01-17

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 159 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Av förarbetena till regeringsformen framgår att KU:s granskning ska avse statsrådens hela ämbetsutövning och att den i första hand ska inriktas på regeringsärendenas handläggning. Granskning och redovisning av administrativ praxis borde enligt fö- rarbetena utgöra det normala ledet i utskottets granskning. Författningsutredningen anförde att det synes vara lämpligt att utskottet varje år tar upp någon eller några kategorier av regeringsärenden till en mer ingå- ende systematisk granskning. Grundtanken var att granskningen ska vara administrativ, inte politisk. Betänkande KU10 är alltså det betänkande som behandlar statsrådens tjänsteutövning och hur Re- geringskansliet handlägger sina ärenden. Förhopp- ningen är naturligtvis att det påpekande som vi gör i KU-betänkandet ska ge effekter i form av ansträng- ningar från regeringen för att förbättra ärendenas handläggning eller, ännu bättre, att detta med att vi faktiskt granskar regeringen varje år också ska ha ett förebyggande syfte. Vid årets granskning kan vi konstatera att perso- nalen på Regeringskansliet fortsätter att öka med ungefär 10 % per år. I enskilda tal leder Näringsde- partementet stort, men procentuellt är ökningen hos Justitiedepartementet värst - eller bäst, hur man nu ser det. Också antalet politiskt sakkunniga har ökat med nästan 10 % på ett år. Den ökningen har också försiggått under flera år. Det är svårt att veta vad ökningen av personal i Regeringskansliet beror på. En förklaring, som re- geringen framför, torde vara ordförandeskapet i EU. Om det är så borde vi se en tillbakagång nästa år - åtminstone inte en ökning. En annan fråga som KU har granskat är jäm- ställdheten. Där uppvisar Regeringskansliet, inte förvånande, samma ojämna fördelning som samhället i stort. Exempelvis är fler lokalvårdare kvinnor, och fler fordonsförare är män. När det gäller handläggarna är könen i stort sett lika representerade, åtminstone enligt det statistiska urval som utskottet har tagit del av. När det gäller lönediskriminering ser det faktiskt ut att gå åt rätt håll i Regeringskansliet. Som Göran Magnusson sade och som framgår av den statistik som vi tagit del av minskar löneskillnaderna i de lägre åldersgrupperna, medan de fortsatt är stora i de högre åldersgrupperna. Där rör det sig om 10-20 % skillnad mellan män och kvinnor. Om det nu är så, borde löneskillnaderna så att säga växa bort. Men frågan måste säkert uppmärksamt följas i Regerings- kansliet och av KU vid nästa års granskning. Utskottet har också tittat på hur olika departement hanterar olika rutinmässiga ärenden såsom besvaran- de av brev, överklagandeärenden, utnyttjande av konsulter, upphandling, diarieföring osv. Tidigare år har Näringsdepartementet utmärkt sig som "den stora oredans departement" Också i år har formella brister noterats på just det departementet. Men för rättvisans skull får jag väl nämna att sådana förekommer också på andra departement. Till slut vill jag ta upp några frågor som i särskilt hög grad rör oss i det här huset. Det gäller proposi- tionsavlämnandet och interpellationsbesvarandet. Vad gäller propositionerna har KU och enskilda ledamöter i kammaren vid flera tillfällen haft syn- punkter dels på att ett stort antal propositioner som inte hänger samman med budgetarbetet kommer just under höstens budgetarbete, dels på att det under våren kommer propositioner med ketchupfart - väl- digt många under en kort tid. Effekten i bägge fallen kan bli att arbetet med varje enskilt ärende inte kan få den djupa och omsorgsfulla behandling som varje ärende här faktiskt är värt. I betänkandet säger vi att vi utgår från att reger- ingen klarar att framöver undvika anhopningar, men man kan bli lite fundersam när man tittar på vårens propositionslista. Jag kommer nu till interpellationerna, som kanske är bästa sättet för riksdagen att kontinuerligt få insyn i riksdagens arbete och därmed utöva en del av kon- trollmakten. Men det förutsätter att interpellationerna besvaras inom stipulerad tid, dvs. inom lagstadgade 14 dagar. I mer än hälften av fallen har regeringen inte lyckats med detta. Det finns ett enskilt statsråd som har lyckats besvara endast en av tio interpellationer i tid. Trots att bl.a. vi moderater har tyckt att Reger- ingskansliet vuxit för fort glömmer Göran Magnusson att i sin beskrivning berätta att Regeringskansliet faktiskt har vuxit och i dag är betydligt större än tidi- gare. Som jag förut sade växer det fortfarande med 10 %, så detta med att det skulle vara fråga om en form av personalbrist - om jag får kalla det så - är kanske inte alldeles relevant. Det här med att inte besvara interpellationer i tid är anmärkningsvärt. Denna nonchalans gentemot riksdagen har föranlett utskottet att i total enighet uttrycka att regeringen inte kan undgå kritik. Det är ju inte vanligt att KU vid den administrativa gransk- ningen på detta sätt ger regeringen kritik, men vi är eniga om att det är synnerligen viktigt för det allmän- na rättsmedvetandet att regeringens medlemmar visar respekt för de lagar som instiftats här i riksdagen. Med detta ställer jag mig bakom betänkandet.

Anf. 160 Inger René (M)
Herr talman! Jag har en synpunkt på detta med antalet anställda i Regeringskansliet och egentligen en fråga till Inger René. En konsult har ju gått igenom Regeringskansliets bemanning och organisation och konstaterat att det fattas ett par hundra befattningsha- vare för att man ska kunna svara mot de ambitioner och de anspråk som finns. Delar Inger René den upp- fattningen? Den Inger René citerade i sitt anförande är väl den flitige anmälaren Axén. I fråga om resonemanget om att besvara interpellationer i tid har jag inga invänd- ningar. Vi står ju bakom det som sägs i utskottsbetän- kandet. Min andra fråga till Inger René blir: Kan Inger René tänka sig att tillsammans med mig instämma i samma ordalydelse, samma kritik, riktad mot de tre borgerliga regeringarna? För övrigt går det fortfarande att anmäla statsråd. Det finns ingen absolutionsgräns för statsråd från KU-anmälningssynpunkt, så vi kan granska någon eller några av de borgerliga regeringarna. Men fram- för allt undrar jag om Inger René är beredd att vara med och enstämmigt - på samma sätt som vi nu har gjort - instämma i den kritik som det kan finnas an- ledning att rikta mot de borgerliga regeringarna.

Anf. 161 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Den första frågan, om konsulter, är en fråga som vi inte det minsta har berett. Jag brukar inte avge en synpunkt åt vare sig det ena eller det andra hållet innan jag har haft tillfälle att sätta mig in i ärendet. Vi har alltså inte berett just frågan om kon- sulter, utan vi har bara konstaterat att konsulterna har avgivit ett yttrande. När det gäller den andra frågan - om det förekom slarv, om jag får uttrycka det så, också på den bor- gerliga tiden - är det på samma sätt. Det är klart att man får titta på antalet tjänstemän och antalet inter- pellationer i förhållande till den angivna tiden. Vi är dock alldeles överens om att har vi stiftat en lag som säger att interpellationer ska besvaras inom 14 dagar - såvitt jag vet gjorde vi det för inte så väl- digt länge sedan och dessutom i enighet - ska de också besvaras inom dessa 14 dagar.

Anf. 162 Inger René (M)
Herr talman! Det finns klara statistiska fakta på det här området. Om man inte har klarat av att besva- ra 12 interpellationer, om man har fått 12 interpella- tioner och har hundra procent fel så att säga, är det väl ingenting som behöver undersökas ytterligare, utan det är det faktum som gäller. Jag får intrycket att Inger René nu är ute efter att vi ska mäta borgerliga regeringar med en måttstock och socialdemokratiska regeringar med en annan. Vore det inte enklare ur KU-synpunkt att säga att det är samma måttstock som gäller hela tiden? Vi behö- ver inte undersöka varför Carl Bildt eller Per Unckel inte klarade av det här, utan det är sagt som det är sagt. Det finns ju inga som helst öppningar i KU:s re- sonemang när det gäller den socialdemokratiska re- geringen om att det skulle bero på personalbrist, ar- betsanhopning eller annat, utan det som gäller i riks- dagsordningen ska följas. Då vore det väl enklast för Inger René att nu konstatera att samma kritik som s- regeringen nu får har tre borgerliga regeringar kvali- ficerat sig för.

Anf. 163 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Det var inte jag som tog upp detta att det fordras mer personal om man ska klara av att hinna svara på interpellationer. Det var Göran Mag- nusson som gjorde det. Då utgår jag från att Göran Magnusson menar att antalet anställda i Regerings- kansliet står i något slags förhållande till den tid som statsråden har på sig för att svara på interpellationer- na. Sedan kanske det hade varit bättre förhållanden i Regeringskansliet i dag om någon hade sett över den här frågan redan på den borgerliga regeringstiden, men såvitt jag vet gjordes inte det.

Anf. 164 Inger René (M)
Herr talman! Det som redan har konstaterats i ett enigt betänkande gör att jag kan fatta mig relativt kort, även om tidigare talare har visat att det inte är helt omöjligt att få till stånd en replikväxling även om ett enigt betänkande. På pendeltåget hit från Tumba i morse läste jag någon av våra tidningar. Där var faktiskt en insändare i denna fråga, och det är inte så vanligt. Det var en person som var väldigt bekymrad över det uppenbar- ligen totala kaos som råder i Regeringskansliet vad gäller administrativa rutiner. Han föreslog att man borde ha någon form av granskning och genomgång av Regeringskansliet och att man skulle tillämpa det som tydligen heter ISO 9001, kvalitetssäkringsgaran- tin. Om denna insändarskribent möjligen hör denna debatt eller läser protokollet skulle jag för honom vilja hävda att vi har en sådan kvalitetssäkringsorga- nisation i det här landet sedan ganska lång tid, sedan 1809, som heter konstitutionsutskottet. Nu kan man ju ifrågasätta vår kompetens och vad vi har åstadkommit, men jag tycker ändå, när man ser resultatet av den är granskningen och även tidigare granskningar, att vi nog har hjälpt till att hålla en någorlunda hög standard när det gäller administration och annat även i Regeringskansliet. Det innebär inte att det alltid är helt utan brister. Vi har hittat några saker att slå ned på, och de har redan kommenterats en del här. Interpellationssvaren är sena. Magnusson gav i och för sig en föredömlig redovisning av att antalet interpellationer har ökat, vilket är relevant i sammanhanget, att tidigare reger- ingar var minst lika usla på det här området som den nuvarande regeringen, och det är väl kanske också en relevant synpunkt. Men, som Magnusson själv har konstaterat, detta är inte några argument. Vi har reg- ler, och de ska följas. Klarar inte regeringen av det får vi antingen se över reglerna - tiderna kanske är för snäva, vad vet jag - eller se över regeringens organi- sation och resurser, som Magnusson också var inne på. Vi har även haft en del synpunkter på proposi- tionsavlämnande och på vissa brister i protokollskri- vande etc. Det är inga stora saker men viktiga saker. Protokoll ska vara korrekta. Regeringsprotokoll måste alltid vara korrekta. Det ska inte finnas två exemplar av samma protokoll i arkiven, det ska inte vara bly- ertsanteckningar på protokollen osv. Detta har vi påpekat. Jag förutsätter att det blir rättelse på dessa punkter inför framtiden. Bara en kort avslutning om en sak som tidigare talare också har berört, nämligen löneskillnader mel- lan könen i Regeringskansliet. Som redan har kon- staterats finns det en systematisk skillnad mellan kvinnor och män, att kvinnor har lägre lön än män. Det är naturligtvis, som har sagts, en avspegling av situationen i samhället i dess helhet, men det är inte något skäl att slå sig till ro. Jag vill tydliggöra en sak. De här skillnaderna be- höver inte bero på, och jag tror faktiskt inte att de beror på, diskriminering i det enskilda fallet, alltså att någon kvinna har för låg lön sett till arbetsuppgifter eller av andra sakliga skäl och alltså är lönediskrimi- nerad. Sådant kan förekomma och är i så fall fullstän- digt oacceptabelt, men det är inte detta som är orsa- ken, tror jag, till de systematiska skillnaderna. Det kan vara så att det är en systematisk diskriminering av kvinnor som grupp bland de anställda, utan att det för den skull är några oegentligheter i den enskilda lönesättningen. Därför måste man arbeta långsiktigt och medvetet med att minska skillnaderna och inte bara konstatera att det inte sker några oegentligheter i det enskilda fallet. Det finns säkert ett och annat ytterligare att tilläg- ga till det här betänkandet, men av omsorg om de- battiden och ledamöternas välbefinnande avslutar jag mitt anförande.

Anf. 165 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Det var intressanta siffror som Göran Magnusson lämnade om den tidigare regeringen från 1991 till 1994. Det är riktigt att regelverket måste gälla alla regeringar. Det får inte vara någon skillnad beroende på kulör. Jag skulle bara vilja göra kommentaren att stats- råden väl inte gärna skulle drömma om att komma för sent till sändningar i televisionen när de vill presente- ra sig själva och sin politik. Samma respekt borde riksdagen förtjäna oavsett vilken kulör regeringen har. Det riktas också en del kritik mot regeringsproto- kollen på justitiesidan. När jag funderade på det där rann det en sentens genom huvudet på mig som jag tror att Dag Hammarskjöld har fällt, nämligen att endast den hand som stryker ut kan skriva det rätta. Men att använda blyerts vid rättning av regerings- protokoll är nog inte att rekommendera. Det finns ett annat allvarligt bekymmer, herr tal- man, som Inger René var inne på, och det är proposi- tionsavlämnandet. Sett över en längre tidsperiod kan man säga att regeringar av olika kulörer inte har skött detta på ett exemplariskt sätt. Det föreskrivs i riks- dagsordningen att propositioner ska avlämnas på sådana tider att anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt förebyggs. Det vore bra om statsråden någon gång kastade en blick i riksdagsordningen. Då kanske vi skulle slippa den oordning som nu tycks råda. Det finns två problemområden. Det första är den allmänna motionstiden. Den är ju förknippad med ledamöternas, främst oppositio- nens, möjligheter att väcka vilka förslag som helst för beslut i riksdagen. Den är också ihopkopplad med budgetpropositionen. Denna sammanlagda arbetsan- hopning gör att det borde vara en fingervisning till regeringen att inte lägga fram en mängd och framför- allt inte stora och tunga propositioner inom andra områden under denna tid. Det andra problemområdet är, som Inger René var inne på, det s.k. tomatområdet, dvs. ketchupeffekten. Först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, sedan ingenting och sedan kommer allt på en gång. Dessutom kan det vara så att ketchupeffekten kan drabba vissa områden speciellt. Ta t.ex. vecka 12 år 2001, då 30 propositioner avlämnades under loppet av fyra dagar. Av dessa var nio inom ett enda ut- skottsområde. Stackars opposition, säger jag. Det där är kanske bra för en regering som inte vill att opposi- tionen ska kunna granska propositionerna och komma med motförslag. Men det är knappast en acceptabel ordning för en demokratisk process. Vi brukar ju vara överens om att demokrati måste få ta sin tid, inte att den ska stjäla motionstid. Utskottet är skarpt i sina formuleringar: Det är anmärkningsvärt att regeringen inte kan planera pro- positionsavlämnandet så att anhopningar undviks. Utskottet förutsätter att regeringen i fortsättningen tar erforderliga initiativ för att dels undvika anhopningar, dels inte avlämna andra än med budgeten samman- hängande propositioner under hösten. Jo, jo, herr talman, i går fick vi en propositions- förteckning för våren. För varje proposition anges en avlämnandetidpunkt, med reservation för att avläm- nandet ska ske senast vid den tidpunkten. Men man kan sucka när man läser denna propositionsförteck- ning. Om nu regeringen håller vad den lovar kommer 60 propositioner att lämnas under tiden 15-21 mars. Av dessa 60 har 52 fått datumet den 21 mars. Alltså var förra vårens anhopning enbart en väs- tanfläkt mot det som komma skall. Vi kan knappast sjunga att den ljusnande framtid är vår. Vi kan möj- ligtvis hoppas på att regeringen inte infriar sina löften på den här punkten. Om regeringen hade förstått någonting av den inställning som riksdagen har i den här frågan, skulle vi ha fått se en annan fördelning. Med förlov sagt: Det är oerhört nonchalant att över huvud taget lägga fram en sådan propositions- förteckning. Statsministern bör omedelbart ta itu med sin regering och få den att fungera på ett sådant sätt att riksdagens arbetssätt respekteras.

Anf. 166 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag noterade att Ingvar Svensson nog ansåg att alla regeringar och alla statsråd ska mätas med samma måttstock. Inger René var mera tveksam till om det verkligen skulle behöva vara på det sättet. Jag vill bara få bekräftat av Ingvar Svensson att den felprocent som Alf Svensson hade ett år, nämli- gen 87 %, är lika klandervärd som Ingegerd Wärners- sons 88 %. Det är lätt att bara nicka och säga: Så är det. Alf Svensson är lika klandervärd som Ingegerd Wärnersson.

Anf. 167 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Ja, absolut. Det ska inte vara någon åtskillnad. Alla ska självfallet vara lika inför regel- verket, Göran Magnusson.

Anf. 168 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Till kammarens traditioner under se- nare år hör om inte en begivenhet så ändå en diskus- sion i frågan om säkerhet i sjötrafiken. Det har gjorts allt tätare och man skulle också kunna säga allt breda- re framstötar. Under den senaste allmänna motionsti- den väcktes motioner av företrädare för alla riksda- gens partier. De har haft en gemensam färdriktning, nämligen att regelverket för nykterheten på sjön skulle stärkas genom lägre gränsvärden liksom även genom tillåtelse till rutinmässiga kontroller - inte för att ge möjlighet att bestraffa människor utan som en tydlig signal från lagstiftaren om att det i sjötrafiken är viktigt att upprätthålla nykterheten. Vi har diskuterat de här frågorna sedan 1970-talet. I den gamla sjölagen, som också påbjöd nykterhet, fanns inte instrument för detta. Sådana kom med 1994 års lag, då det grova sjöfylleriet kom in under promillereglering. Den som är berusad av alkohol- haltiga drycker med en alkoholhalt av en promille eller högre kan dömas enligt en lag som påminner rätt mycket om lagregleringen av landsvägstrafiken. Vi har krävt en likställighet med de krav som gäller för trafiken till lands. Även det s.k. vanliga fylleriet i trafiken ska kunna påtalas och beivras. Vad säger då lagutskottet, som har behandlat min motion? Låt mig till närvarande utskottsledamöter och andra att utskottet med åren har mognat, blivit allt klokare och insett värdet av skärpningar av denna lagstiftning. Man refererar också till det som man tidigare har uttalat. År 1998 noterades att det råder en stark uppslutning kring krav på en säker trafik också på sjön genom nykterhet vid framförande av olika typer av båtar. Det är inte bara stora båtar utan också små fritids- båtar som kommer upp i hastigheter som inte ligger långt efter de snabba bilarna. Detta gör att kravet på nykterhet får en särskild tyngd. Det nämns också att man har uttryckt tillfreds- ställelse över att vi har fått en promilleregel i sjötrafi- ken. Det var ett principiellt väldigt viktigt genom- brott. Jag tycker också, herr talman, att det var väldigt bra att hela riksdagen vid det tillfället ställde sig bak- om en sådan förändring och, som jag ser det, förbätt- ring. Vad säger då utskottet om vad som bör göras i nästa steg? Det uttalar principiell sympati för en skärpning, men man hänvisar till att det pågår en remissbehandling av en genomförd översyn och att vi ska avvakta vad regeringen gör. Det är - låt mig säga så - en gammal besvärjelse som man brukar använda i avvaktan på att det ska komma förslag från reger- ingen, som man då får ta ställning till. Jag tycker för min del, herr talman, att utskottet med fördel skulle ha kunnat lägga på några kol ex- tra, framför allt för att snabbt få fram en åtgärd. Det som krävs är föga komplicerat. Frågan har utretts inte minst av 1992 års väg- och sjöfyllerikommitté. Tek- niken är inte så knepig att hantera. Herr talman! Jag instämmer självfallet i utskottets uttalande att frågan är angelägen. Det skulle också vara viktigt att det gavs en signal i denna debatt om att det faktiskt är bråttom. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-01-18
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Utskottet anmäler härmed enligt 12 kap. 2 § regeringsformen för riksdagen resultatet av den i det föregående redovisade granskningen.