Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
Betänkande 2009/10:KU10
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 20 januari 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
KU:s administrativa granskning av regeringens arbete (KU10)
Konstitutionsutskottet (KU) har gjort en administrativ granskning av regeringens och ministrarnas arbete. KU har bland annat granskat Regeringskansliets utveckling. Utskottet noterar att antalet tjänstgörande i Regeringskansliet har fortsatt att öka och att ökningen överstiger antalet tjänstgörande vid bland annat de särskilda ordförandeskapsrelaterade sekretariaten. Enligt utskottet bör man kunna förvänta att antalet tjänstgörande minskar successivt under nästa år när arbetet med ordförandeskapet avvecklas. KU har vidare granskat regeringsprotokollen och anser bland annat att handläggningen av en begäran om att få ta del av en allmän handling tog för lång tid. Att beslutet om utlämnande förutsatte gemensam beredning förändrar inte detta. Utskottet har gått igenom vissa beslut som regeringen fattat under 2008, alla handlagda inom Jordbruksdepartementet. Ett antal förvaltningsärenden som handlagts inom Jordbruksdepartementet har också gåtts igenom. Utskottet anser att handläggningstiden i flera fall har varit för lång. KU har dessutom följt upp sin tidigare granskning av regeringens beslut om bidrag till föreningar, stiftelser med mera. Granskningen visar att det fortfarande förekommer vissa formella brister. Granskningen har även gällt beredningskravet vid några typer av regeringsbeslut beredningskravet vid propositioner avlämnade under kristid beredningskravet vid genomförande av EU-direktiv underrättelseskyldighet i utrikespolitiska frågor utnämningsmakten dokumentationen i utnämningsärenden frågeinstituten.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet anmäler enligt 12 kap. 2 § regeringsformen resultatet av granskningen för riksdagen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren lade utskottets anmälan till handlingarna.
Ärendets gång
Förslag
Information kommer
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2009-12-08
Justering: 2009-12-15
Trycklov till Gotab och webb: 2010-01-12
Trycklov: 2010-01-12
Justering: 2009-12-15
Trycklov till Gotab och webb: 2010-01-12
Trycklov: 2010-01-12
Betänkande 2009/10:KU10
Alla beredningar i utskottet
2009-09-17, 2009-10-15, 2009-10-20, 2009-10-22, 2009-11-05, 2009-11-10, 2009-11-12, 2009-11-17, 2009-11-19, 2009-11-24, 2009-11-26, 2009-12-01, 2009-12-03, 2009-12-08
KU:s administrativa granskning av regeringens arbete (KU10)
Konstitutionsutskottet (KU) har gjort en administrativ granskning av regeringens och ministrarnas arbete. KU har bland annat granskat Regeringskansliets utveckling. Utskottet noterar att antalet tjänstgörande i Regeringskansliet har fortsatt att öka och att ökningen överstiger antalet tjänstgörande vid bland annat de särskilda ordförandeskapsrelaterade sekretariaten. Enligt utskottet bör man kunna förvänta att antalet tjänstgörande minskar successivt under nästa år när arbetet med ordförandeskapet avvecklas. KU har vidare granskat regeringsprotokollen och anser bland annat att handläggningen av en begäran om att få ta del av en allmän handling tog för lång tid. Att beslutet om utlämnande förutsatte gemensam beredning förändrar inte detta. Utskottet har gått igenom vissa beslut som regeringen fattat under 2008, alla handlagda inom Jordbruksdepartementet. Ett antal förvaltningsärenden som handlagts inom Jordbruksdepartementet har också gåtts igenom. Utskottet anser att handläggningstiden i flera fall har varit för lång. KU har dessutom följt upp sin tidigare granskning av regeringens beslut om bidrag till föreningar, stiftelser med mera. Granskningen visar att det fortfarande förekommer vissa formella brister. Granskningen har även gällt
- beredningskravet vid några typer av regeringsbeslut
- beredningskravet vid propositioner avlämnade under kristid
- beredningskravet vid genomförande av EU-direktiv
- underrättelseskyldighet i utrikespolitiska frågor
- utnämningsmakten
- dokumentationen i utnämningsärenden
- frågeinstituten.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-01-20
Debatt om förslag 2009/10:KU10
Webb-tv: Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
Dokument från debatten
- 2010-01-20Protokoll 2009/10:59
Protokoll från debatten
Anf. 88 Berit Andnor (S)
Herr talman! Det är alltså dags för den del av konstitutionsutskottets granskning som inte brukar få särskilt stort intresse. Det är den allmänna granskningen av regeringens inre arbete, om man ska uttrycka det så. Sköter man det administrativa? Finns det protokoll på det man beslutar om? Hur sker beredningen av regeringens förslag? Följer man riktlinjer, och hur fungerar policyer inom verksamheten?
Det är de frågor som vi i dag ställer oss i granskningen. Det är viktigt att göra granskningen. Men det är uppenbart att det inte röner något större intresse. Utskottet får genom granskningen också en kontinuitet i vår uppföljning och granskning. Det ger någonting som kanske går utöver det som kanske uppmärksammas mer av konstitutionsutskottets arbete, nämligen de anmälningar som utgår från riksdagsledamöterna.
Ett sådant återkommande avsnitt i den allmänna granskningen gäller antalet anställda i Regeringskansliet. Utskottet konstaterar att ökningen av antalet anställda i Regeringskansliet fortsätter. Vi konstaterar också att det självfallet har varit nödvändigt med en förstärkning under ordförandeskapet i Europeiska unionen. Men ökningen av antalet anställda i Regeringskansliet går utöver vad som kan vara relaterat till ordförandeskapet.
Den kommande minskningen av anslaget för Regeringskansliet ger förvisso färre anställda jämfört med förra året men utgör en utökning jämfört med före ordförandeskapet. Vi menar från utskottets sida att en utökning av antalet anställda kräver motivering.
Frågan om Regeringskansliets anslag har diskuterats av utskottet de senaste åren i samband med budgetdebatterna. Där har vi socialdemokrater ansett att anslagssparandet i Regeringskansliet hade kunnat klara stora delar av de nödvändiga förstärkningarna som EU-ordförandeskapet har krävt. Likaså har vi inför budgetdebatten i år ansett att ytterligare minskningar av anslaget till Regeringskansliet är nödvändiga. Men enligt vår uppfattning är det helt utan motiveringar som regeringen har utökat Regeringskansliet, och vi anser att det är fel. Vi gör en annan prioritering än regeringen och den borgerliga majoriteten i utskottet. Vi anser att det är viktigare att bekämpa arbetslösheten och investera i jobb och utbildning.
Återkommande i den allmänna granskningen är också granskningen av regeringens utövande av utnämningsmakten. Det är ett område som inför valet 2006 pekades ut som ett centralt och viktigt reformområde av de borgerliga partierna - ett område som i betänkande efter betänkande genom åren innehållit reservationer från de borgerliga partierna. Det är därmed också ett område som följaktligen borde innehålla mängder av förslag från den moderatledda regeringen, men så är det inte.
Före jul diskuterade utskottet regeringens skrivelse om utnämningspolitiken, och jag konstaterade i den debatten att skrivelsen inte innehöll ett enda förslag på området. Mycket av det som redovisades i skrivelsen var allmänna riktlinjer och policyer som hämtats från vad den dåvarande socialdemokratiska regeringen hade beslutat om 2005, ett dokument om statlig chefspolicy.
Det finns en sak som regeringen har sagt, nämligen att annonsering av tjänster ska vara mer regel än undantag. Hur detta har skett har granskats av utskottet i denna allmänna granskning. Och låt mig börja med att säga att vad som ska annonseras, hur det ska ske och hur detta tolkas av regeringen är enligt min uppfattning ytterst osäkert. Först och främst har synen på vad som ska annonseras och inte skiftat över tid. Från uttalanden före valet om att allt ska annonseras har det skett ett antal varierande ställningstaganden.
Jag påminde i debatten före jul om att Mats Odell på drygt ett halvår helt bytt uppfattning i synen på annonsering. Han sade till exempel i september 2007: Jag är för min del beredd att också pröva att för första gången i svensk historia annonsera efter landshövdingar. Ett halvår senare sade han: Det finns fortfarande fall där det är naturligt att inte annonsera. Det gäller till exempel landshövdingar.
Jag kan återigen konstatera, precis som jag gjorde före jul, att hur annonsering efter kandidater till högre statliga tjänster ska användas som metod är ett problem för den borgerliga regeringen. Det är ett virrvarr av lösa uttalanden, ogenomtänkta utspel och inkonsekvent agerande.
Vi kan också konstatera att systemet för utnämningar i dag är splittrat. Olika departement verkar göra lite som de vill, vilket får till följd att det i nuläget är nästan omöjligt att följa processerna eller hitta den röda tråden i utnämningspolitiken. Dokumentationen är bristfällig, och i den redovisning som utskottet fått från Regeringskansliet vimlar det av borttappade dokument, ej diarieförda handlingar och handlingar i samma ärende spridda över olika akter och departement.
Det är också så att genom att använda konsultfirmor har regeringen på olika sätt försökt att tricksa och fixa, dels för att undvika att behöva göra rekryteringsprocesserna offentliga, dels för att försöka dölja sitt misslyckande med annonseringarnas resultat. Man visar fram en ny generaldirektör som tillsatts efter att tjänsten annonserats ut, men utan att riktigt vilja kännas vid att annonseringen inte gett tillräckligt kvalificerade kandidater.
Vi konstaterar i vår reservation att i endast 50 av 166 utnämningar som har skett under den här mandatperioden har annonsering skett. Av de 50 där man har annonserat har endast i 33 fall någon av de personer som lämnat in en intresseanmälan fått tjänsten. Då ska man också komma ihåg, vilket är väldigt viktigt i sammanhanget, att bland de där 33 hittar vi också dem som skickade in intresseanmälan efter ansökningstidens utgång och mycket kort tid innan regeringen fattade beslutet, det vill säga att intresseanmälan har skickats in bara för syns skull - allt i hopp om att regeringen ska kunna visa upp en fasad som är snyggare än det som döljer sig bakom den.
Den process som i augusti 2006 kallades korruption av den nuvarande näringsministern är nu den process som den borgerliga regeringen använder sig av bakom sin kuliss och sin retorik om öppenhet och transparens. För att på något sätt göra den här processen rumsren har man nu kommit med ett förslag till mörkläggning av hela rekryteringsprocessen genom att ansökningar ska hemligstämplas. Den här frågan kommer utskottet att återkomma till under våren i en särskild debatt.
Slutligen vill jag ta upp det avsnitt som rör frågeinstituten. Utskottet har genomfört en översiktlig granskning av de så kallade frågeinstituten, det vill säga interpellationer, skriftliga och muntliga frågor. Vi konstaterar att det finns anledning att gå vidare med en mer genomgripande genomlysning och diskussion om frågeinstitutens syfte och funktion.
Det här är en väldigt viktig del av det politiska kontrollinstrumentet, och jag tycker att det bör kunna fungera så också i framtiden. Men det förutsätter självfallet att det finns en respekt för den reglering och praxis som har utvecklats. Endast i undantagsfall eller om det föreligger synnerliga skäl kan statsråd undvika att besvara en fråga eller interpellation.
Låt mig också konstatera att det är otillfredsställande att svarstiderna förlängs, som vi nu kan se. Det finns en allt tydligare trend att svarstiderna förlängs. Det innebär att hela idén om en levande aktuell debatt och fungerande kontroll av regeringen äventyras.
Antalet framställda interpellationer har också diskuterats under mandatperioden. Vi har hört både statsråd och majoritetsföreträdare klaga över att antalet interpellationer har varit för stort och att interpellationsinstrumentet skulle ha missbrukats av oppositionen. Nu har vi följt upp detta från utskottets sida och kan se att det var ett stort antal interpellationer under riksdagsåret 2007/08. Men under förra riksdagsåret, 2008/09, sjönk antalet kraftigt till en nivå som ligger under den som var till exempel 2004/05, den förra mandatperioden. Så låt mig konstatera att de borgerliga partiernas företrädare återigen har varit ute i ogjort väder. Dessutom tycker jag att det är anmärkningsvärt att anklaga oppositionen för att missbruka den grundlagsfästa rätten att kontrollera regeringen via interpellationer.
Det faktum att det finns stora svårigheter för den moderatledda regeringens företrädare att debattera politiska frågor ska självfallet inte innebära vare sig ifrågasättande av riksdagsledamöters grundlagsfästa rättigheter eller lock på den politiska debatten.
Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation som är bifogad till detta betänkande.
I detta anförande instämde Mikael Johansson (mp).
Anf. 89 Margareta Cederfelt (M)
Herr talman! Vi från konstitutionsutskottet kommer in här för att ha vår debatt om statsrådens tjänstutövning och regeringsärendenas handläggning direkt efter att det har varit partiledardebatt. Det kan tyckas som ett sammanträffande. Luften här i salen är väldigt kvalmig och nästan darrar efter den intensiva debatt som partiledarna har haft här. Vi får se huruvida luften kommer att darra även när vi i KU har vår debatt här i dag.
Det ärende som vi nu debatterar handlar, precis som utskottets ordförande Berit Andnor sade, om regeringens tjänsteutövning och om hur regeringens arbete bedrivs enligt regeringsformen, förvaltningslagstiftningen med flera lagstiftningar. Det kan låta väldigt formalistiskt, och det är det. Det handlar faktiskt om grundvalen för den demokrati vi har. Jag ska börja med att säga några ord om detta.
Under den här mandatperioden har jag haft förmånen att vara ute som valobservatör i ett stort antal länder för att se hur valen genomförs. Det som har varit slående i de länderna har varit att grundvalarna för demokratin har varit sönderslagna. Respekten och förtroendet för demokratin har inte fungerat. Ett litet antal människor har röstat. Många personer har uppfattat att det inte har någon betydelse hur man röstar. Det som dessutom är centralt i dessa länder är att det inte finns någon konstitution. Det finns ingen öppenhet eller transparens som fungerar.
Jag vill lyfta in den debatt vi har här i dag i det perspektivet. Det arbete vi gör i KU är faktiskt grunden för våra andra kolleger när de sedan debatterar vidare i sina respektive utskott när det gäller sakfrågorna. Därför är det viktigt att den debatt vi har här följer det regelverk som finns och är transparent så att det går att följa vad vi debatterar.
Jag skulle också vilja lyfta upp en fråga som ofta återkommer i de här sammanhangen. Det är: Har debatten i KU någon betydelse? Har det någon betydelse vad vi säger här? Ja, det har det. Vi har gjort vår granskning och samlat in ärenden, och nu har vi vårt betänkande. Jag skulle vilja gå tillbaka till ett exempel. Det handlar om bidragsgivningen.
I 2006 års granskning uttalade utskottet att det vid beslut om bidrag i regel bör ställas krav på att återrapportering av detta ska ske, och om det ska ske på något annat sätt ska det framgå av regeringsbeslutet, för så var inte fallet då. I dag konstaterar utskottet att det har blivit bättre. I dag finns det krav, och det fungerar när det gäller återrapportering, men det finns fortfarande en förbättringspotential. Jag tycker att detta är en viktig fråga att lyfta upp. Det exemplifierar att det vi gör i KU har betydelse. Det vi säger och det vi slår fast i våra beslut är någonting som får genomslag.
Utifrån detta perspektiv vill jag lyfta upp ytterligare en fråga som ordföranden Berit Andnor tog upp. Det gäller frågeinstituten. Vi i utskottet har kommit med ett förslag till kommande konstitutionsutskott. Jag säger kommande eftersom det här är mandatperiodens sista granskningsbetänkande. Det kommer att vara ett nytt KU som för arbetet med att granska regeringens tjänsteutövning vidare efter valet. Det handlar om vikten av att se över hur frågeinstituten ska utformas i framtiden. Mycket har skett när det gäller hur regeringen bedriver sitt arbete och även när det gäller hur vi arbetar i riksdagen. Det är viktigt att riksdagen har ett fungerande kontrollinstrument. Därför anser vi i utskottet, såväl opposition som majoritet, att frågeinstituten måste utvärderas och följas upp så att vi i riksdagen kan bedriva en fungerande kontroll av regeringen.
Min partikollega Andreas Norlén kommer att närmare beröra utnämningspolitiken i sitt anförande. Därför kommer jag inte att säga så mycket mer om den än att jag tycker att det har gjorts en väldigt bra sak när det gäller utnämningspolitiken. Det är att regeringen påtalade att andelen kvinnliga myndighetschefer skulle öka, och det har skett så. Sedan 2007 har andelen kvinnliga myndighetschefer ökat med 5 procentenheter från 40 till 45 procent. Jag tycker att det är en trend som går i rätt riktning. Men det är naturligtvis också viktigt att dokumentationen av utnämningspolitiken utvecklas precis på samma sätt som gäller administrativa göromål i alla andra sammanhang där det sker en utveckling.
Sedan har vi beredningskraven. Det är oerhört viktiga frågor. Vi måste ha ett fungerande system som är transparent. Det måste vara ett system som fungerar oavsett om det är ett normalt riksdagsår eller om det är kristider. Det måste finnas angivelser som följs. Hur ska beredningen ske? Hur ska remittenterna vara? Vem ska få vara det? Det måste självfallet också finnas möjligheter till undantag beroende på hur situationen ser ut och hur akut det är att ett beslut fattas.
Mycket av den tidigare partiledardebatten här i dag handlade just om regeringsduglighet och de prov som Sverige utsattes för under den kristid som har varit och fortfarande pågår. Det handlar om förmågan att få fram beslut och agera. Det är viktiga frågor, men det är också, precis som vi i konstitutionsutskottet har fastslagit, angeläget att det finns en dokumentation och möjligheter till uppföljning. Den här delen om beredningskrav och kristider kommer Karl Sigfrid att beröra mer i sitt anförande.
Det låter nästan som om Berit Andnor och jag har gått efter samma ordning när vi har skrivit våra anföranden. Jag vill också nämna några ord om regeringens personalstyrka, herr talman. Det är viktigt att regeringen har rätt bemanning. Det gäller inte bara antal utan också kompetens. Nu har regeringen lämnat ordförandeskapet. Det svenska ordförandeskapet har övergått till ett spanskt ordförandeskap. Då återstår endast att avsluta det svenska ordförandeskapet. Det brukar ske under en sexmånadersperiod. Här har vi alla i konstitutionsutskottet, oavsett om vi tillhör majoriteten eller oppositionen, sagt att det är angeläget att regeringen minskar sin personalstyrka. Jag tror att vi alla måste lyfta upp den här frågan mycket mer. År 1990 fanns det 1 786 tjänstemän i Regeringskansliet. År 2000 hade siffran ökat till 2 435 och år 2009 till 3 322. Har det någon gång varit en minskning av antalet anställda i Regeringskansliet under denna tid? Ja, år 1992 minskade antalet anställda i Regeringskansliet med 83 personer enligt den dokumentation som vi har i vårt betänkande. Därför tycker ett enigt utskott att det är viktigt att vi i konstitutionsutskottet trycker på att Regeringskansliets personal ska minska i antal nu när ordförandeskapet är över och att den bemanning som finns i Regeringskansliet ska rymmas inom avsatt budget.
Herr talman! Med detta yrkar jag på godkännande av anmälan i konstitutionsutskottets betänkande.
Anf. 90 Annie Johansson (C)
Herr talman! Som ni som lyssnar kanske är införstådda med genom de tidigare talarna är detta den årliga debatten om konstitutionsutskottets administrativa granskning. Det är ingen medial kioskvältare direkt men absolut inte mindre viktig för det.
KU:s administrativa granskning fastslås i en av våra grundlagar, regeringsformen, och där stadgas att vi minst en gång om året ska meddela kammaren vår granskning av denna, vilket vi nu gör genom vårt digra betänkande och denna debatt.
När det är många på talarlistan i denna debatt kan det tolkas så att vi är djupt oeniga. Så är inte fallet. Vi är djupt eniga. På bara en punkt, den om utnämningsmakten, har Socialdemokraterna och Miljöpartiet reserverat sig. Skillnaden mellan de bägge texterna från alliansen och Vänsterpartiet å ena sidan och från Socialdemokraterna och Miljöpartiet å andra sidan är inte stora. Det är snarare vikten av den administrativa granskningen, och inte oenigheten, som gör att vi är många talare uppe i talarstolen en debattdag som denna.
Det är en styrka för KU att vi är eniga i denna allmänna granskning och att vi här kan ta av oss, så gott det går, de partipolitiska glasögonen och göra en så opartisk bedömning som möjligt. Det stärker KU:s ställning.
I betänkandet tar vi upp den granskning vi genomfört under hösten och som vi varje år återkommer till. Det gäller exempelvis dokumentation på Regeringskansliet, utnämningsmakten, antalet tjänstgörande på Regeringskansliet, samarbetet mellan de olika departementen, protokoll och beredningar av olika ärenden. Det är viktiga saker för att skapa en transparent och förvaltningsrättsenlig statsapparat som både inger förtroende och går att granska. Vi är överens om i stort sett allt.
Många av er som lyssnar funderar säkert på varför vi gör denna granskning som ibland kan framstå som lite överlappande den mer medieaktuella vårgranskningen då vi granskar enskilda statsråds förehavanden baserat på de KU-anmälningar som har kommit in. Bland annat berör vi i detta betänkande de propositioner som antogs för cirka ett år sedan för att hjälpa fordonsindustrin mitt under brinnande lågkonjunktur. I våras granskade konstitutionsutskottet efter en KU-anmälan specifikt regeringens handläggning och beredning av dessa propositioner, och i den här administrativa granskningen granskar vi mer generellt och i ett bredare perspektiv hur regeringen hanterar propositioner och beredningar i kristider.
Våra ställningstaganden blir vägledande för Regeringskansliet och regeringen inför framtiden och är en bra lathund eller anvisningsmanual, eller varför inte säga en tipsbank, inför kommande beredningar på vad man ska tänka på för att säkerställa en god beredning. Även om regeringen ibland måste agera snabbt och verkningsfullt - och det kommer ju även krav på just snabbhet från olika håll - är det angeläget, menar vi i KU, att det är en noggrann och god beredning.
Herr talman! Denna granskning är nog så viktig för utvecklingen av Sveriges demokrati och ordning och reda i Regeringskansliet. Det handlar om det föredöme som Regeringskansliet ska utgöra för Sverige. Enbart det att granskningen faktiskt genomförs har en mycket stor betydelse. Det handlar om att utöka kännedomen om hur Sverige styrs men också om att bidra till att utveckla verksamheten och utvärdera och kontrollera. Det finns en strävan hos Regeringskansliet efter ordning och reda som vi har uppmärksammat, men det finns också en del kvar att göra på några områden, och det uttalar vi oss också tydligt om i våra gemensamma ställningstaganden.
Bland annat pekar vi, som tidigare har sagts, på antalet tjänstgörande i Regeringskansliet. Vi kommer att följa detta och hoppas att antalet successivt kommer att minska under de kommande åren.
KU påpekar också att det tagit för lång tid att få ut en allmän handling. Vår offentlighetsprincip är viktig för att medborgare ska kunna granska staten, och då är det viktigt att handlingar ges ut skyndsamt. I detta aktuella fall tog det för lång tid. Vi noterar även i andra ärenden att handläggningstiden har varit alldeles för lång.
Under hösten 2006 genomförde KU en granskning av handläggningen av ärenden som rör beslut av bidrag till föreningar och stiftelser bland annat. I årets granskning görs en uppföljning av detta. Nu pågår det ett förbättringsarbete inom Regeringskansliet för att säkerställa god dokumentation för att man lättare ska kunna efterhandskontrollera. Detta bör leda till bättre rutiner, menar vi i våra ställningstaganden.
Ett stort område i vår granskning rör det jag pratade om inledningsvis, nämligen beredning av ärenden. Vi har granskat 100 regeringsärenden och ser där att man följer beredningskravet i regeringsformen. Men vi trycker samtidigt på vikten av att dokumentationen kan bli än mer noggrann och än mer omfattande för att man enkelt ska kunna kontrollera och utvärdera i efterhand. Vi har också granskat propositioner som lämnats i kristid, såsom propositioner rörande extra resurser till fordonsindustrisektorn och för svininfluensan. Ett enigt utskott konstaterar att beredningen fungerar i kristider.
Ett annat stort område rör utnämningsmakten. Dokumentation i 35 ärenden har analyserats och gåtts igenom. Vi har också analyserat politisk bakgrund och kön i de utnämningar som gjorts. Bland annat kan vi konstatera att utnämningsmakten skett i förenlighet med regeringsformen men att dokumentationen i vissa avseenden kunnat vara mer fullödig och att man bör se över och införa samma rutiner på alla departement så att man inte har olika.
Vi ser också att andelen kvinnor har ökat. Från att tidigare mandatperiod ha legat på under 40 procent ligger nu andelen kvinnor på över 45 procent. Det är en skillnad på 5 procentenheter. Vi kan också se att regeringens reformerade utnämningspolitik har lett till en mer öppen rekryteringsprocess. 40 av 50 intresseanmälningar var med i slutstriden om tjänsten. Det är ett mycket gott betyg, och steg för steg får vi en mer öppen rekryteringsprocess.
Här har två av tre oppositionspartier reserverat sig. Anledningen är oklar. Rent konstitutionellt skiljer det inte mycket. Men Socialdemokraterna har sedan något år en tradition av att gå igång på just utnämningspolitiken. Förmodligen har syndaren vaknat, om än något sent och i opposition. Det kan vara anledningen till att man har velat särskriva sig när det gäller just detta trots att Vänsterpartiet anslutit sig till alliansmajoritetens ställningstagande.
I dagens Upsala Nya Tidning skriver kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell om alliansregeringens utnämningspolitik. År 2007 annonserades 22 procent av tjänsterna ut. År 2008 annonserades 71 procent ut. Nu ser andelen ut att bli 80 procent. Det är bra. Steg för steg blir det ett mer öppet förfarande.
Herr talman! Det är i stort sett ett helt enigt betänkande. Med det yrkar jag på godkännande av utskottets anmälan i betänkandet.
Anf. 91 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)
Herr talman! Jag vill bara säga några få ord om utnämningspolitiken. Jag tycker att mina kolleger från alliansen, Margareta Cederfelt och Annie Johansson, har hållit ypperliga anföranden där de har berättat om vad vi har kommit fram till i detta betänkande. Jag tycker också att det var väldigt positivt att Margareta visade på hur konstitutionsutskottets granskning faktiskt spelar roll. Det läses av Regeringskansliet, man tar till sig av de kritikpunkter vi har, och man förbättrar arbetet. Det är så det ska vara.
Vad gäller utnämningspolitiken har alliansregeringen gjort en väldigt stor reform. Målsättningen från regeringen sida är att införa förutsägbarhet, spårbarhet och öppenhet. Vi har i det här betänkandet granskat bland annat dokumentationen i dessa utnämningsärenden. De kravprofiler som nu tas fram, annonser som sätts in i tidningar för att ge människor chans att söka till en generaldirektörspost och intresseanmälningar ska numera dokumenteras i alla akter. Vi har funnit vissa fall där så inte har skett.
Det är viktigt att de riktlinjer som regeringen har tagit fram följs av alla departement. Det är någonting som vi i utskottet förutsätter inför framtiden.
Sedan har vi också vad gäller utnämningspolitiken i utskottet granskat om regeringsformens krav på att tillsättningen ska ske på sakliga grunder, det vill säga förtjänst och skicklighet, efterlevs. Vi har tittat på om politisk bakgrund har spelat in vid tillsättningar, och vi har även tittat på kön och hur det ligger till med det.
Det nämndes här av Berit Andnor att Maud Olofsson hade sagt att det var korrupt under den tidigare regeringen. Sanningen är att kritiken kom från många olika håll. Bland annat Transparency International, som är en väldigt känd internationell organisation som syftar till att bevaka korruptionen i världen, riktade stark kritik mot den förra regeringens utnämningspolitik.
Vi kan konstatera nu att den här nya öppenheten - nya livschanser för alla medborgare att söka - också har lett till resultat. Före 2006 var färre än 40 procent av generaldirektörerna kvinnor, och nu är vi uppe på 45 procent. Jag skrev här i mina anteckningar innan att det här är en avsevärd förbättring, men om vi tänker efter är det faktiskt fantastiskt! Vi är i mål. Vi vill ha en jämställd utnämningspolitik, och då brukar man säga att det ska vara mellan 40 och 60 procent av vartdera könet. Vi kan inte alltid få 50-50, men över 40 procent av vartdera könet bör vara representerat. Så 45 procent tycker jag är en väldigt bra målgång vad gäller att få fram kvinnliga chefer.
Det var det jag ville tillföra debatten. Som sagt, herr talman, kommer vi till slutsatsen i betänkandet att regeringsformens krav efterlevs.
Anf. 92 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! I förmiddags sade Mona Sahlin att hon hade deltagit i ett oändligt antal regeringar. Jag tänkte att då har väl jag deltagit i ett oändligt antal granskningsdebatter. Matematikläraren inom mig protesterade dock, och jag ska säga att jag deltagit i ett otal granskningsdebatter. Det är kanske mer rimligt.
KU:s granskningsuppgift har en lång tradition och en lång historia. Faktum är emellertid att uppdelningen i två betänkanden, en rent administrativ eller allmän granskning som vi gör på hösten, och en särskild politisk granskning, som vi gör på våren, är mycket ung. Den fanns exempelvis inte när jag satt i KU 1991-1994. När jag senare kom tillbaka till KU införde man just då uppdelningen i två betänkanden. Ibland har vi även haft fler än två betänkanden.
Det är viktigt att ha en särskild granskning av de administrativa rutinerna. Därmed kan man hålla tummen i ögat på regeringen när det gäller dessa frågor. Om man blandar ihop den med den politiska granskningen får man en fokusering på det politiska och mindre tryck på de administrativa åtgärderna.
Som många varit inne på tar detta betänkande upp anställda i Regeringskansliet, sena författningar, tillgången till allmänna handlingar samt handläggningstiderna. Jag tittade på frågan om handläggningstiderna och gjorde då en reflexion.
En gång i tiden satt jag nämligen med i en kommitté som hette Fri- och rättighetskommittén. Vi lade fram många viktiga och intressanta förslag beträffande grundlagen och införlivandet av Europakonventionen. I ett av de senare betänkandena, som kom efter detta, tog vi upp problemet med just handläggningstiderna. Det gällde både regeringen och myndigheterna.
Vi förde fram ett förslag som tyvärr inte har blivit genomfört, nämligen möjligheten till dröjsmålstalan, alltså att man skulle kunna väcka talan mot en myndighet eller mot regeringen när ett ärende drar ut på tiden. Det är någonting som man kanske får fundera på ifall det inte händer något när det gäller handläggningstiderna.
I betänkandet diskuterar vi även beredningskravet när det gäller bidragsgivning och beredningskravet i kristider samt genomförandet av direktiv. Jag kan säga att detta konstitutionellt egentligen är mest intressant när det gäller genomförandet av direktiv. Vi har som medlemsstat skyldighet att följa EU-rätten, det som tidigare hette EG-rätten. Den skyldigheten gäller myndigheter, regering och så vidare.
Det finns ett intressant konstaterande i betänkandet - utskottets ställningstagande beträffande detta. Där sägs nämligen att "svenska förvaltningsmyndigheter har dock inte någon självständig befogenhet att besluta om egna föreskrifter, utan deras befogenhet har sin grund i bemyndiganden från regeringen". Jag tror att det är viktigt att hålla ögonen på det här området eftersom det finns en tendens att myndigheterna går in och så att säga själva tolkar EU-rätten utan att ha stöd uppifrån. De lyder ju under regeringen, inte direkt under EU-rätten. Det tror jag är det konstitutionellt mest intressanta i detta betänkande.
Anf. 93 Phia Andersson (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater har ingen reservation vad gäller propositionernas avlämnande under kristid. Anledningen är att vi tror att de påpekanden som görs i utskottets utlåtande får större tyngd om det är ett enigt utskott som lyfter fram vikten av att uppfylla beredningskraven. Det gäller inte minst i krissituationer då regeringen nödgas bereda ärenden av brådskande karaktär.
Detta innebär dock inte att vi socialdemokrater ändrat ståndpunkt beträffande en reservation vi hade vid granskningen våren 2009 gällande stödpaketet till fordonsindustrin. Inte heller har vi tagit slutlig ställning vad gäller kredit till Island då det finns en anmälan om granskning av propositionens beredning. Denna anmälan är ännu inte behandlad utan kommer att behandlas under granskningen våren 2010.
Vidare kan noteras att även om riksdagen bedömde beslutsunderlagen i de i granskningen aktuella propositionerna i detta betänkande som tillräckliga har beredande utskott vid några tillfällen konstaterat begränsningar i en propositions beslutsunderlag samt kompletterat sitt eget beslutsunderlag genom remittering till Lagrådet och ytterligare remissinstanser.
Därutöver kan, även om de granskade propositionerna lades fram under kristid, konstateras att tidsfristerna inom ramen för de beredningar som föregick propositionerna i flera fall varit snäva och att man ofta har vänt sig till endast ett begränsat antal remissinstanser. Enligt vår mening är det särskilt viktigt att även under kristid i möjligaste mån bibehålla krav på såväl välavvägda tidsfrister som lämpliga remissinstanser, inte minst i beredningen av ärenden som kan innebära ett stort ekonomiskt risktagande för staten.
Fru talman! Ett enigt utskott påpekar att behovet av brådskande beredning kan, åtminstone i viss utsträckning, undvikas genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap. Vad avser kontakter mellan regering och riksdag inför överlämnande av förslag till förkortad motionstid visar utskottets granskning att den praxis som följer en sedan tidigare träffad underhandsöverenskommelse i vissa fall inte efterlevs fullt ut.
Detta föranleder ett enigt utskott att framhålla vikten av att samtliga kontakter som följer en överenskommelse slutförs innan regeringen beslutar om förslag till förkortad motionstid. Granskningen av propositioner avlämnade under kristid ger också anledning att påpeka vikten av att propositioner innehåller motiveringar avseende förslag till förkortad motionstid då detta saknas i de nu granskade propositionerna.
Fru talman! Stor flexibilitet måste finnas i beredningen av ärendena då alla ärenden har sin speciella karaktär. Det vilar ett ansvar på regeringen att ta detta på största allvar då kvaliteten i besluten helt avgörs av den noggrannhet och respekt man visar för de demokratiska processer som krävs, inte minst i kristid. Hanteringen av de nu granskade propositionerna visar på några tydliga ytterligheter som är på gränsen till vad en KU-ledamot kan gå med på, i alla fall om man värnar beredningskravet i regeringsformen.
Det har varit viktigt att få ett enigt utlåtande för att kritiken ska få tyngd. Likt biskop Brask kan jag således säga att härtill är jag nödd och tvungen för att de påpekanden som konstitutionsutskottet givit i detta utlåtande ska ha den tyngd de förtjänar, detta till förmån för en reservation från oppositionen som troligtvis hade lagts till handlingarna utan notering av regeringen.
Fru talman! Med detta sagt yrkar jag på godkännande av utskottet utlåtande i denna del i betänkandet.
Anf. 94 Andreas Norlén (M)
Fru talman! Jag kommer att säga några ord om regeringens utövande av utnämningsmakten, vilket berörs i avsnitt 9 och 10 i betänkandet.
Utnämningsmakten är regeringens rätt att utnämna högre statliga befattningshavare, i synnerhet rätten att tillsätta den högsta chefen för de drygt 200 förvaltningsmyndigheter och affärsverk i Sverige som lyder direkt under regeringen samt chefen för Sveriges utlandsmyndigheter, främst ambassaderna.
Utnämningspolitiken har betydelse av flera skäl. Myndigheterna har en nyckelroll när det gäller att genomföra den politik som regering och riksdag lägger fast, och de fattar beslut som har stor betydelse för medborgarna. Därför måste myndigheterna fungera väl, och det har chefen det operativa ansvaret för.
Utnämningsmaktens utövande innebär också att regeringen tillämpar ett betydelsefullt stadgande i grundlagen. Enligt regeringsformen 11 kap. 9 § andra stycket får man endast, när man tillsätter statliga tjänster, fästa avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. När man tillsätter en tjänst får man således enbart beakta respektive kandidats förmåga att klara jobbet, inte om vederbörande till exempel är kvinna eller man, moderat eller socialdemokrat eller har sina rötter i Sverige eller i något annat land.
Konstitutionsutskottet granskar regelbundet hur regeringen utövar utnämningsmakten. Utskottet har de senaste åren lagt särskilt fokus på hur stor andel av de utnämnda myndighetscheferna som har politisk bakgrund och hur fördelningen mellan kvinnor och män har varit.
De här båda aspekterna är särskilt viktiga att uppmärksamma, för om en hög andel av de utnämnda har politisk bakgrund och har varit aktiva i ett och samma parti skulle det kunna tyda på att regeringen tagit hänsyn till politiska åsikter och lojaliteter, vilket alltså inte är tillåtet. Om påfallande många av de utnämnda har varit män skulle man kunna fundera på om regeringen har tagit hänsyn till könstillhörighet, vilket inte heller är tillåtet.
Årets granskning är särskilt intressant eftersom vi nu för första gången på 15 år kan jämföra resultaten av en mångårig socialdemokratisk utnämningspolitik med resultaten av ett flerårigt borgerligt maktinnehav. KU noterar i sitt betänkande två tydliga trender när utskottet jämför de senaste och förhoppningsvis sista åren av socialdemokratiskt maktinnehav med de tre första åren av alliansregeringens maktinnehav. Dessa två tydliga trender är att antalet utnämnda myndighetschefer med politisk bakgrund har minskat och att antalet kvinnor som utnämns till myndighetschefer har ökat.
Från och med 2001 till och med regeringsskiftet 2006 utsåg den socialdemokratiska regeringen 182 chefer för myndigheter i Sverige. 49 av dem hade politisk bakgrund. Det motsvarar drygt en av fyra, eller 27 procent. Alliansregeringen har till och med den 30 september 2009 utsett 116 myndighetschefer varav 20 med politisk bakgrund, alltså 17 procent.
Det kan självklart sakligt sett vara positivt att ha politisk bakgrund till exempel som statsråd, statssekreterare, riksdagsledamot eller kommunalråd när man ska leda en statlig myndighet. Politiskt arbete på heltid ger kunskaper och erfarenheter som kan vara till nytta när man arbetar som opolitisk tjänsteman i statsförvaltningen. Det säger KU tydligt i sitt betänkande. Samtidigt måste man konstatera att om en påfallande hög andel av myndighetscheferna har en bakgrund som heltidspolitiker ger det intrycket att regeringen i hög grad rekryterar myndighetscheferna inom en privilegierad grupp personer som finns i regeringens närhet.
Alliansregeringen har velat sända en tydlig signal till svenska folket: Myndighetscheferna ska inte rekryteras inom en sluten privilegierad elit. Alla ska ha chans att anmäla sitt intresse för höga statliga tjänster. Kompetens ska vara avgörande vid tillsättandet.
Det faktum att andelen utsedda myndighetschefer med politisk bakgrund har minskat från 27 procent med den förra regeringen till 17 procent med alliansregeringen tyder på att alliansen lever upp till sin ambition. Färre har rekryterats ur den politiska eliten, fler ur andra kretsar.
När det gäller andelen kvinnor av dem som utses till generaldirektörer noterar KU att trenden är ökande. Numera ligger andelen kvinnor omkring eller strax över 45 procent jämfört med omkring eller strax under 40 procent när Socialdemokraterna styrde.
År 2008 var över hälften av de utsedda myndighetscheferna kvinnor. Det var det första året under 2000-talet och förmodligen första gången någonsin som någon svensk regering utsåg kvinnor till mer än hälften av de lediga generaldirektörsposterna.
Alliansregeringen kan alltså visa upp ett bättre resultat ur jämställdhetssynpunkt än Socialdemokraterna kan. Det här är särskilt intressant med tanke på hur högt tonläget ibland är från de rödgröna i jämställdhetsdebatten. Snack är en sak, handling uppenbarligen en annan.
Avslutningsvis granskar utskottet också de nya inslag i rekryteringsförfarandet som alliansregeringen har infört. Regeringen vägleds som sagt av en tydlig strävan att öppna, bredda och professionalisera rekryteringsprocessen när det gäller höga statliga tjänster. Inför varje rekrytering upprättas en kravprofil som anger vilka krav som man måste uppfylla för att komma i fråga för tjänsten. För första gången någonsin annonseras befattningar som myndighetschef ut öppet. Regeringen har sagt att annonsering ska förekomma vid flertalet rekryteringar men har också markerat att det finns vissa befattningar som inte kommer att annonseras ut, till exempel landshövdingeposter och höga domartjänster.
Under perioden oktober 2007 till september 2009 har regeringen genomfört 50 öppna rekryteringsprocesser varvid en befattning som myndighetschef annonserats ut. Totalt har drygt 1 200 intresseanmälningar inkommit till Regeringskansliet. Det är ett resultat som imponerar och som visar att signalen har gått fram. Generaldirektörsposterna är inte längre reserverade för en privilegierad elit av personer som känner statsministern eller hans medarbetare. I 40 av dessa 50 fall har en person som skickat in en intresseanmälan ingått i slutskedet av rekryteringsprocessen genom att kallas till anställningsintervju, och i 33 av de 50 fallen, det vill säga två tredjedelar av fallen, har tjänsten tillsatts med en person som skickat in en intresseanmälan.
Det innebär att intresseanmälningarna har haft en påtaglig betydelse i rekryteringsarbetet. Det öppna rekryteringsförfarandet har inneburit en tydlig förändring, och det innebär att Sverige har fått en regering som i sitt rekryteringsarbete satt öppenhet och kompetens i centrum, inte slutna rum och statsministerns vänner.
Fru talman! Färre utnämningar av personer med politisk bakgrund, fler utnämningar av kvinnor och en ny öppnare rekryteringsprocess är facit efter tre år med alliansregeringen.
Anf. 95 Berit Andnor (S)
Fru talman! Detta är häpnadsväckande uttalanden från Andreas Norlén. Jag hade faktiskt inte tänkt ta några repliker, eftersom vi hade den här debatten innan jul och dessutom återkommer när det gäller ett förslag från regeringen och den moderatledda majoriteten om att sekretessbelägga rekryteringsprocesserna och ansökningarna.
Det är ju så att retoriken som användes innan valet har visat sig inte tåla kontakten med verkligheten. Inte ett enda förslag för att reformera utnämningspolitiken har kommit från den moderatledda regeringen - inte ett enda förslag!
Andreas Norlén står här och påstår att det finns en öppenhet, en spårbarhet och en förutsägbarhet när det gäller utnämningspolitiken. Så är det ju inte. Av de 33 fall där man har tillsatt en tjänst på grundval av intresseanmälan finns det de som har lämnat in en intresseanmälan efter ansökningstidens utgång, kort tid innan regeringen skulle fatta beslut, allt för att ge sken av att det där med annonsering är något som den borgerliga regeringen har fått att fungera. Så är det inte. Det fungerar inte.
Det är därför ni nu lägger fram ett förslag om att sekretessbelägga ansökningar och hela rekryteringsprocessen. Ni sätter offentlighetsprincipen ur spel.
Jag kan konstatera att av den retorik som fanns innan valet finns ingenting kvar. Inte någonting. Borta är utskottsförhör. Borta är alla andra förslag som fanns. Det finns ingenting, Andreas Norlén.
Anf. 96 Andreas Norlén (M)
Fru talman! Jag och Berit Andnor debatterade som sagt utnämningspolitiken så sent som strax före jul, och nu är hon i gång igen.
Den regering Berit Andnor själv satt i gjorde inte minsta försök att reformera utnämningspolitiken. Göran Persson avfärdade inför KU kravprofiler och sade att han inte tyckte att det var något speciellt spännande att hålla på med. Det var inte tal om att öppna rekryteringsprocesserna och att låta människor skicka in intresseanmälningar till generaldirektörsposter.
Berit Andnor var själv socialminister. Lyfte hon ett finger för att öppna, bredda och professionalisera rekryteringsarbetet? Jag har inte sett något spår av detta. Berit Andnor får därför ursäkta att jag har lite svårt att bli skakad av hennes kritik.
Kontrasten blir mycket tydlig om man jämför den slutenhet som alltid har präglat socialdemokratiska regeringars utnämningspolitik med den öppenhet som kännetecknar alliansens utnämningspolitik. Vi är i början av ett reformarbete som förhoppningsvis kommer att fortsätta även nästa mandatperiod. Men mycket har redan skett.
Jag gläds åt att alliansen i Berit Andnor har fått en ny bundsförvant i arbetet för en öppnare och professionellare utnämningspolitik. Jag ser enbart positivt på den glöd med vilken hon argumenterar för just sådana förändringar som alliansen så länge har krävt.
Jag skulle därför vilja fråga Berit Andnor vilka inslag i regeringens utnämningspolitik som hon tycker allra bäst om. Är det att andelen utnämningar av personer med politisk bakgrund har blivit färre? Är det att andelen kvinnor som utnämns har blivit fler? Eller är det att rekryteringsprocessen faktiskt har blivit öppnare och professionellare genom annonsering och annat? Vilket inslag tycker Berit Andnor bäst om?
Anf. 97 Berit Andnor (S)
Fru talman! Mycket har redan skett, säger Andreas Norlén, men det har ju inte skett något. Ni har ju inte lämnat några förslag.
Däremot har den borgerliga regeringen ägnat sig åt att försöka skapa en fasad, en bild av att det skulle finnas någon form av större öppenhet. Så är det ju inte. Vi konstaterar när vi följer upp det här att det enda som har sagts från den borgerliga regeringens sida är att annonsering ska vara mer regel än undantag. På den punkten misslyckas ni, för så är det ju inte.
Det konstateras i den uppföljning som har gjorts att det är i 50 fall av de 116 där tillsättning har skett som det har skett en annonsering. Går vi in och tittar på hur det ser ut i de 50 fallen kan vi konstatera att det bara är i 33 det har lämnats in intresseanmälningar när tjänsten har tillsatts.
Går man bakom det också och försöker syna detta bakom den ordridå som sänks ned, bakom försöket att skapa en bild av att man gör någonting annat, visar det sig att det är saker och ting som har skett väldigt kort tid innan besluten har fattats, allt för att försöka skapa den här bilden.
Borta är ju utskottsförhör. Var är de? Utskotten skulle få möjlighet att fråga ut dem som skulle komma i fråga. Kommittéer skulle ha en möjlighet att föreslå personer som skulle vara lämpliga. Det var korruption och sättet att bedriva utnämningspolitik krävde stora reformer. Ni har inte kommit med någonting. Jo, det kommer ett förslag, nämligen att sekretessbelägga hela rekryteringsprocessen så att svenska folket inte ska kunna se vem det är som har ansökt om de här tjänsterna. Det är det som är konkretionen, det som blev resultatet av det höga tonläget, retoriken inför valet 2006. Sekretessbeläggning, mörkläggning är det, Andreas Norlén, som ni måste ta ansvar för och kunna förklara. Varför? Vad är det som har skett?
Anf. 98 Andreas Norlén (M)
Fru talman! Jag har 1 200 argument för att Berit Andnor har fel i sitt försök att svartmåla regeringens reformer av utnämningspolitiken. 1 200 intresseanmälningar har kommit in till Regeringskansliet till följd av den annonsering av generaldirektörstjänster som har ägt rum under mandatperioden.
Det har skett annonsering i 50 rekryteringsärenden och det har resulterat i 1 200 intresseanmälningar från medborgare i Sverige som har sett sig föranlåtna att ansöka om en högre statlig befattning. Hur mycket av detta hade skett utan regeringsskiftet? Svaret är uppenbart: Ingenting hade skett. Berit Andnor försökte inte ens förklara på vilket sätt hon som socialminister i den förra regeringen arbetade för en öppnare, mer demokratisk, mer professionell rekryteringsprocess. Det förstår jag eftersom hon inte lade två strån i kors i det arbetet.
Jag tycker nog att man kan peka på ett antal konkreta resultat av regeringens utnämningspolitik. Vi har annonseringen. Vi har systemet med intresseanmälningar och, som jag konstaterade i mitt anförande, i de 50 rekryteringsförfarandena där man använde annonsering gick i 40 fall en av dem som hade anmält intresse vidare till slutomgången. Det tycker jag är en mycket hög siffra. Berit Andnor är måttligt imponerad, har vi förstått, men jag tycker faktiskt att det är ett bra resultat.
Vi konstaterar också att andelen utannonserade generaldirektörstjänster ökar stadigt. För 2009 ser andelen ut att bli närmare 80 procent. Är inte det ett bra resultat, Berit Andnor? Jag vill påstå att det är ett utmärkt resultat samtidigt som det är viktigt att framhålla att reformarbetet kommer att fortsätta. Det tar naturligtvis lång tid att vända den trend som det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet gav upphov till.
Anf. 99 Karl Sigfrid (M)
Fru talman! Jag ska säga ett par ord om beredningskravet, som är av stor betydelse och som samtidigt är flexibelt. Flexibiliteten i regelverket behövs, dels på grund av Sveriges medlemskap i EU, dels på grund av att det ibland uppstår oväntade situationer som är svåra att förutse och som måste hanteras snabbt. Först ett par allmänna konstateranden.
Beredningskravet finns för att säkerställa att lagstiftningen håller hög kvalitet. Fastslagna procedurer stärker öppenheten, det vill säga medborgarnas möjligheter att få insyn i statens verksamhet och att granska att allt går rätt till. Det ger också alla en chans att delta i debatten om den politik som förs.
En ytterligare funktion som beredningskravet fyller är att det hjälper konstitutionsutskottet att i efterhand granska tillkomsten av politiska beslut i Regeringskansliet. Genom att det finns en standardiserad process vet riksdagen hur den ska gå till väga för att följa ett ärende bakåt i tiden. Förutom att processen följer ett strikt mönster är tydlig dokumentation en självklar förutsättning för den här typen av granskning.
Några konkreta exempel i det här betänkandet på vad konstitutionsutskottet har tittat på är bidragsgivning till organisationer, bemötandet av den globala finanskrisen och införandet av vissa EG-direktiv i det svenska regelverket.
Granskningen av bidragsgivningen till organisationer visar att det krävs nya rutiner för att garantera att skälen för att bevilja bidrag alltid finns dokumenterade. Ett arbete för att uppnå det här görs också i en samrådsgrupp.
När det gäller krissituationer, som till exempel den plötsliga internationella finanskrisen som drabbade både Sverige och resten av världen, bör man komma ihåg följande. Å ena sidan finns det ett beredningskrav i regeringsformen som alltid gäller. En brådskande situation minskar inte vikten av att ha ett bra beslutsunderlag, tvärtom. Å andra sidan anger inte regeringsformen i detalj hur exempelvis remissförfarandet ska gå till, och det är nog en klok ordning. Ibland uppstår det nämligen situationer då regeringen måste agera snabbt för att undanröja hot eller för att minimera skador som kan orsakas av en kris.
Regeringens propositionshandbok anger att regeringen i undantagsfall kan ersätta skriftliga remisser med remissmöten. Det här är självklart inte önskvärt, men ibland är det tyvärr nödvändigt. Regeringen bör då på ett snabbt och effektivt sätt inhämta synpunkter från relevanta remissinstanser. Vi måste hela tiden bevaka att förkortade remisstider och andra typer av åtgärder som snabbar upp behandlingen av ett ärende verkligen är motiverade. Det får inte bli så att en regering utan särskilda skäl kan begränsa remissförfarandet.
I fallet med finanskrisen och de åtgärder som vidtogs med anledning av den är det dock uppenbart att det rörde sig om en undantagssituation.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-01-20
Protokoll med beslut
- 2010-01-20Protokoll 2009/10:59