Grundskolan

Anf. 1 Lena Hallengren (S)

Fru talman! I dag ska vi debattera UbU12, motionsbetänkande om grundskolan. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Skolverkets förslag till stadieindelad timplan och förstärkning i olika ämnen är en god grund för ett brett förankrat förslag till förändrad timplan. Tillkännagivandet från Alliansen och SD är därför ett slag i luften, då mer matematik är en av de saker som diskuteras i förslag till förändrad timplan. Att genom motion och tillkännagivande rycka ut just matematiken snarare än att se den som del i en helhet menar vi däremot är felaktigt, och mot detta reserverade vi oss.

För övrigt kan man verkligen fundera över det kloka i att antalet svensk, historie- och hemkunskapstimmar i timplanen ska vara föremål för nationell politisk förhandling.

Fru talman! Sverige behöver en långsiktig skolpolitik som höjer kunskapsresultaten. Det kräver tidiga insatser, ett attraktivt läraryrke och en jämlik skola.

Jag noterar att flyktingdebatten har tonat ned något och nu lämnat utrymme att diskutera bland annat skolpolitik. Men jag vill verkligen understryka att när flyktingdebatten lämnar plats för annat beror det inte på att flyktingkrisen i Syrien har nått en lösning, långt därifrån. Fortfarande flyr miljoner människor för sina och sina barns liv. Det är en pågående internationell flyktingkatastrof. Men det akuta mottagandet i Sverige har minskat.

En del av dem som flyr kommer att få bygga en ny framtid i Sverige, och i det är utbildning helt avgörande för såväl gammal som ung. De barn som anländer före eller i anslutning till skolstart kommer att ha möjlighet att lära sig svenska, gå ut grundskolan med vidare behörighet och kunna vara delaktiga i sitt nya hemland på alla sätt.

Det finns en reservation i betänkandet om att ta bort modersmålsundervisningen. Därför vill jag betona att modersmålet är en nyckel till positiv språkutveckling. Skolverket skriver: "Modersmålet har stor betydelse för barns språk, identitets, personlighets- och tankeutveckling. Ett välutvecklat modersmål ger bra förutsättningar att lära sig svenska, andra språk och andra ämnen. Elever som läser sitt modersmål har generellt bättre betyg i alla skolans ämnen. I Skolverkets rapport Med annat modersmål från 2008 ges flera olika exempel på hur en språk- och kunskapsutvecklande skola fungerar som bäst för flerspråkiga elever. Skolledningens förhållningssätt är viktigt och att skolan har en språkpolicy. Det är även bra om alla lärare arbetar språkutvecklande."

Fru talman! Det är helt klart så att grundskolebetänkandet för en utomstående kan tyckas vara ett förhållandevis tunt betänkande med tanke på politikområdets aktualitet. En del förslag har landat i budgeten och några behandlas förenklat. Men framför allt är många initiativ redan tagna av regeringen, och ett pågående arbete finns på flera områden.

Jag tänker på timplanen, skolans styrning i bred bemärkelse genom Skolkommissionens arbete, grundskoleutredningen, nationell digitaliseringsstrategi, lärarlönelyft, digitaliserade nationella prov och central rättning, samverkansprogram i utsatta områden, översyn av fritidshemmens del i läroplanen, Lärarlyftet II med bland annat inriktning på specialpedagogik, lovskola och läxhjälp.

Fru talman! Förutom detta nu nämnda tar jag mig friheten att säga att vi i närtid behöver en översyn av karriärtjänstutformningen för att skapa karriärvägar för lärare med en likvärdig struktur. Skolledarens roll måste både uppmärksammas och uppvärderas. Hur ska annars verksamheten ledas om?

Dessutom menar jag att det är dags att forskningen inom lärarutbildningsfältet ges betydligt större utrymme. För att lärare ska kunna bedriva praktiknära forskning som kommer grundskolans undervisning till del krävs ökade forskningsresurser till området. Kanske en egen fakultet, som Skolforskningsinstitutet föreslår?

Fru talman! Det är ingen som har missat att Sverige tappar i kunskapsresultat. Bilden är tydlig. Vi behöver inte ytterligare understryka den negativa utvecklingen och den utmaning den innebär. Senast i går gästades utskottet av en tysk parlamentarikerdelegation som frågade vilken analys vi gör och vilka åtgärder vi vidtar. Det var en liten nätt fråga, för övrigt.

Minskad attraktivitet i läraryrket, bristande likvärdighet, otydlig styrning och otydligt ansvarsutkrävande är några av OECD-rapportens slutsatser. Det gäller att landa rätt i analysen för att vidta de åtgärder som kan ge verkligt resultat.

Fru talman! Skolkommissionen arbetar just nu för fullt med att leverera sitt delbetänkande, vilket jag ser mycket fram emot - inte för att jag tror att de kommer att bekräfta allt som jag och Socialdemokraterna tidigare har framfört utan för att de gör ett gediget och seriöst arbete utan att bläddra i någon partibok. I stället läser de OECD-rekommendationer, tar del av forskning och väger av delarna gentemot helheten. De flesta aktörer inom skolan finns med och för på så sätt in sina perspektiv.

Jag tror faktiskt att Skolkommissionen kommer att kunna bidra till den avgörande kursändring som krävs för att vända resultaten i den svenska skolan, öka likvärdigheten och göra läraryrket mer attraktivt.

Fru talman! Proffsen ska vara proffs, blev en benämning under valrörelsen från socialdemokratiskt håll, med relevans för många områden där new public management och styrning uppifrån har tagit över, många gånger på bekostnad av den enskilde medarbetarens kreativitet och professionalism. Civilminister Ardalan Shekarabi har aviserat en tillitsreform för att utveckla den statliga styrningen. Målet är att styrningen i större utsträckning ska kännetecknas av tillit och förtroende.

På skolans område har ett resultat blivit nationell samling, som nu pågår tillsammans med parterna på skolområdet. Där förs en dialog om förslag som syftar till att bland annat förbättra lärarnas arbetsmiljö och minska den administrativa bördan. Det är ett viktigt initiativ för att förslag på området ska ha förankring bland skolans aktörer. Det handlar till exempel om kompetensutveckling, lärarutbildning, minskad administration, lärarassistenter och skolledarens förutsättningar. Vart och ett av förslagen har som tydlig uppgift att göra läraryrket mer attraktivt.

En annan viktig insats för läraryrkets status är regeringens lärarlönelyft på 3 miljarder kronor årligen. Det är ett unikt grepp, men situationen med skriande lärarbrist är tyvärr också unik. Lönefrågan är en del för att få fler, betydligt fler, att söka sig till världens viktigaste yrke, så att skolan får den kompetens som krävs till samtliga årskurser och samtliga ämnen, med höjd kunskapsnivå som mål.

Fru talman! Om skolans huvudmän med entusiasm ska ta sig an uppgiften, och om landets alla elever ska tro på sin egen förmåga, tror jag att politiken måste ge tydliga förutsättningar och göra det långsiktigt. Vi borde vara överens om att det krävs bättre kunskapsresultat, att en jämlik skola bidrar till just detta och att lärarnas insatser och skolans ledning är vägen fram.

Att vara överens i stora drag ger förutsättningar för långsiktighet. Det är sannolikt politikens viktigaste bidrag för att vi ska lyckas vända kunskapsresultaten i den svenska skolan. Lärarutbildning, betygssystem, skolvalskriterier och nationell kompetensutveckling är några angelägna områden som inte bör ändras alltför ofta utan goda skäl.

Att vara överens är inte slutet på en skoldebatt, tvärtom. Jag tror att politik utvecklas när meningsmotsättningar möts, under förutsättning att viljan också finns.

Fru talman! Fritidshemmen är en skolform som under alltför många år hamnat utanför skolans radar. I stället för ökade resurser har utvecklingen gått mot större barngrupper, minskad personaltäthet och dessutom en förkortad lärarutbildning.

På väg mot en fritidshemsverksamhet för alla barn, i nära samverkan med de övriga skolformerna och med en stor respekt för fritidslärarens profession har regeringen hunnit göra ett antal förändringar, som att begära förtydligande av läroplanen gällande fritidshemmen, att inkludera fritidslärare i lärarlönelyftet på 3 miljarder och att i år anslå 250 miljoner kronor och från och med 2017 500 miljoner kronor ytterligare till verksamheten på årsbasis.

När Moderaterna satsar en femtiondel av detta och påstår sig vilja satsa på fritis blir det i sanning retorik snarare än praktik. För en sak är helt säker; utan mer resurser kommer inte kvaliteten på fritidshemmen att öka. Det kostar att öka personaltätheten. Det kostar att minska barngrupperna, vilket i sin tur är ett absolut måste för att barnen ska bli sedda och känna den trygghet som ska prägla den samlade skoldagen. Satsningarna ger tydliga signaler om en förändrad syn på fritis.

Fru talman! En elevgrupp som förtjänar uppmärksamhet är elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De klarar skolan - med rätt stöd. De studerar och utvecklar sina förmågor under förutsättning att professionen har rätt kompetens och möter eleverna på rätt nivå utifrån deras förutsättningar.

En del av Lärarlyftet II, som fortsätter, kommer att ge många lärare en möjlighet till kompetensutveckling. Den omfattande satsningen på specialpedagogik kommer också att spela roll.

Fru talman! I sportsammanhang sägs en hel del av prestationen sitta i inställningen, i den mentala styrkan. Jag tror att även politiken måste bidra till en balanserad bild av skolan, till stora och till positiva förväntningar på dem som verkar i den. Det är dags att lyfta alla dem som i sin tur ska lyfta kunskapsresultaten. Det är elever, och det är lärare i alla kategorier, skolledare och all övrig personal som ger eleverna en samlad skoldag med de bästa förutsättningarna varje dag.

(Applåder)

Anf. 2 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Svensk skola står inför många utmaningar. Alltför många lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att söka sig vidare till gymnasiet. Det är en oroväckande utveckling för såväl den enskilda individen som samhället i stort.

Om Sverige ska vara ett starkt samhälle som håller ihop och konkurrerar med kunskap måste alla, oavsett varifrån de kommer, ges förutsättningar att växa. Därför måste vi fortsätta att investera i sådant som ser till att våra barn och elever lär sig mer i den svenska skolan.

Fritidshemmen har länge hamnat i skymundan i den skolpolitiska debatten - jag är glad att min kollega nyligen nämnde detta. Det är synd att det är så här, för fritidshemmen i Sverige är en outnyttjad resurs som på flera sätt skulle kunna komplettera lärandet i skolan. När lärandet ges både plats och förutsättningar att ske i den dagliga verksamheten och i leken ges också fritidspedagogerna möjlighet att ta vid, förstärka och utveckla sådant som skett i inlärningsmiljön tidigare under dagen. Med de möjligheter som fritidshemmen i sin bästa förutsättning kan erbjuda är de en tillgång som vi måste använda oss av för barnens bästa.

Men tyvärr har fritidshemmen alltför länge hanterats som en budgetregulator ute hos huvudmännen. Det är därför inte konstigt att barngrupperna på fritidshemmen har ökat dramatiskt under de senaste åren. Givet denna utveckling är det inte heller så konstigt att fritidshemmen inte har kunnat leva upp till de intentioner som finns i läroplanen. Därför har vi moderater velat tydliggöra fritidshemmens betydelse och roll i elevernas kunskapsutveckling genom att ge fritidshemmen en alldeles egen läroplan. Att de får en alldeles egen läroplan tror vi är en viktig del i att höja fritidshemmens betydelse och status och att tydligare sätta fokus på det lärande som sker där.

Fru talman! För att våra barn och elever ska lära sig mer måste vi också investera i mer tid mellan lärarna och eleverna. Varje minut som en elev kan få med en yrkesskicklig lärare kan betyda skillnaden mellan att nå målen och att inte göra det.

Samtidigt vet vi att matematik är ett ämne där kunskaperna ofta brister. Därför är vi moderater oerhört glada över att regeringen nu fullföljer Alliansens reformer och ser till att eleverna i årskurs 4-6 får mer tid tillsammans med sina mattelärare. Detta, tillsammans med kompetensutvecklingssatsningen Matematiklyftet, har goda förutsättningar att se till att våra elever får mer och bättre matematikkunskaper att ta med sig till högstadiet.

Däremot ställer vi i Alliansen oss undrande till att regeringen trots ett tillkännagivande under 2015 och nu 2016 inte vill fortsätta utbyggnaden av matten, så att även högstadieelever får mer matematikundervisning. En majoritet i Sveriges riksdag är mycket tydlig med att detta måste göras. Trots detta fortsätter regeringen att förhala och fördröja. De pengar som fanns i förra årets budget och som var avsatta för detta ändamål togs bort. Det är en prioritering som saknar logik och som sviker Sveriges högstadieelever.

Fru talman! Jag har arbetat som lärare sedan början av 90-talet. Jag har stått i ett klassrum och upplevt glädjen i att arbeta tillsammans med en underbar och krävande klass. Jag har upplevt frustrationen i att inte räcka till, lyckan att se en elevs ögon när den knäcker koden och sorgen över kollegor som meddelar att de slutar för att de inte längre orkar och för att de har tappat gnistan. Många är de eftermiddagar då jag gått ut till bilen på parkeringen med ett glatt leende då jag tänkt tillbaka på arbetsdagen. Men det finns också tillfällen då det känns oerhört tungt.

Läraryrket är mångfasetterat och otroligt rikt. Även om lönen är viktig var det i alla fall inte den som gjorde att jag valde att bli lärare. Det var känslan av att vara en del i en ung människas liv och färd mot framtiden. Det handlar om tillfredsställelsen av att lyckas bidra till en liten bit av kunskapspusslet. Men få saker är så jobbiga som att känna att man saknar förutsättningar för att lyckas med sitt uppdrag.

Tyvärr finns det alldeles för många exempel på att lärare känner att de inte får tiden att räcka till trots långa arbetsdagar. De minuter som lärarna varje dag lägger på saker som att rapportera in närvaro, kopiera papper och att vara rastvakt summeras, enligt Skolverket, till upp över två timmar varje dag. Det är två timmar som lärarna varje dag i stället skulle kunna lägga på att förbereda, genomföra och efterarbeta undervisningen. Tiden skulle också kunna läggas på den så viktiga och avgörande kompetensutvecklingen.

Moderaterna vill därför satsa 200 miljoner kronor per år på att införa lärarassistenter i skolan. Deras uppdrag ska vara att assistera och avlasta lärarna, så att lärarna kan lägga mer tid och kraft på sitt huvudsakliga uppdrag: undervisningen. Minskad administration är målet. Centralt rättade prov är ytterligare ett förslag.

Fru talman! Läraren är för många barn och elever kanske en av de viktigaste personerna i livet, förutom föräldrarna. Det är läraren som ser till att barnen i tidig ålder lär sig läsa och räkna. Läraren är den som med hjälp av sin expertis väcker elevernas intresse för hur världen hänger ihop och fungerar. Därför är läraren så central och viktig i många elevers liv. Därför måste också vi här i kammaren göra allt för att lärarna ska få rätt förutsättningar för att kunna vara de som rustar våra barn med kunskaper för livet. För att det ska bli verklighet måste läraryrkets status höjas.

Det arbetet inledde alliansregeringen bland annat med karriärtjänstreformen. Målet var att fler än var femte lärare med pedagogisk högskoleexamen skulle få möjlighet till en förstelärartjänst. Vår ambition var inte bara att belöna yrkesskickliga lärare. Nej, ambitionen är också att göra lärarna mer aktiva i skolutvecklingen. Genom att knyta specifika utvecklingsuppdrag till förstelärartjänsten vill vi skapa mervärde för skolan i allmänhet och eleverna och lärarna i synnerhet.

Fru talman! Moderaternas besked till Skolsverige är att vi fortsätter att investera i skolan. Skickliga lärare ska ha bra betalt. Vi vill fortsätta att bygga ut karriärtjänsterna och utöka antalet förstelärare i utanförskapsområden, men inte bara det. För att locka de bästa lärarna dit där vi har de största behoven vill vi också höja lönen, så att en förstelärare i ett utanförskapsområde får ett lönepåslag om 10 000 kronor i månaden.

Parallellt med att vi fortsätter att bygga ut karriärtjänsterna har vi moderater gett Sveriges lärare besked om att de riktade lönehöjningar som nu görs ska fortsätta gälla. Höjningen av lärarlönerna med 3 miljarder ska ligga kvar.

Fru talman! Moderaterna vill ge fritidshemmen bättre förutsättningar så att de kan få en mer framträdande roll i elevernas lärande i skolan. Moderaterna vill också utöka undervisningstiden i matematik så att fler elever får mer tid tillsammans med sina lärare. Vi vill införa lärarassistenter, så att lärarna kan lägga mer tid på undervisning, och centralt rättade prov. Och vi vill utöka karriärmöjligheterna. Det gör vi dels genom att vi ställer oss bakom lärarlönesatsningen på 3 miljarder, dels genom att fortsätta bygga ut karriärtjänstreformen.

Det sistnämnda innebär, jämfört med regeringens förslag, en ambitionshöjning när det gäller att utöka och förbättra lärarnas karriärvägar.

Sverige ska vara ett land som även i framtiden konkurrerar med kunskap. Då måste vi höja ambitionen för svensk skola och se till att fler elever lämnar grundskolan med goda kunskaper. Det kräver en politik som fokuserar på att stärka lärandet i skolan och som gör konkret skillnad i klassrummet.

Jag yrkar bifall till reservationerna 5 och 8.

(Applåder)

Anf. 3 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för stående ovationer och beröm när vi har genomfört en tremiljarderssatsning på lärarna! Det var ganska mycket kritik som riktades mot regeringen från många olika kanter, så det känns fint att det ändå finns någonting som kan ge en långsiktighet.

Jag vill verkligen uppriktigt tacka för ett resonerande anförande och en ton som gjorde att jag lyssnade under precis hela tiden. Jag funderade över vad de stora skillnaderna egentligen består i. Man kan välja mellan att förstora skillnaderna eller att försöka söka det som det finns en likhet i.

Låt mig börja med det som handlar om fritis. Jag tror inte att jag skiljer mig på någon punkt i analysen av hur viktiga fritidshemmen är. Jag hade ju också med detta i mitt anförande. Men jag förvånas över slutsatsen att fritidshemmen ska ha en egen läroplan snarare än resurser. I dag är det upp till 20 barn per personal, och det är knappast fråga om vare sig lokaler eller verksamhet som röner den uppmärksamhet och får det beröm som till exempel förskolan får. Man skulle önska att förskolan var själva role model för att komma till ett lika attraktivt fritidshem.

Jag vill fråga Camilla Waltersson Grönvall hur tankarna går när det gäller att kunna öka lärprocesserna och det pedagogiska arbetet i fritis med befintliga resurser. Jag har svårt att se det, och man kan göra många analyser. Jag skulle vilja påstå att detta är på en sådan låg nivå att det är alldeles nödvändigt att öka resurserna.

Jag ska passa på att ta upp en sak till. Det gäller timplanediskussionen, som också förvånar mig mycket. Camilla Waltersson Grönvall, jag och flera andra i den här kammaren deltar i diskussioner om en samlad timplan. Det handlar inte om fördelade medel och specifikt matematik, men är det verkligen en klok idé att via motion och tillkännagivande ta ett ämne i taget i kammaren och bestämma vilka som ska ha fler timmar? Ska det vara 25, 105 eller 102? Är det inte klokt att sätta sig ned och sansat och lugnt ta en helhetsdiskussion?

Anf. 4 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Jag vill inleda med att göra en jämförelse just med förskolan, som är en egen skolform och också har en egen läroplan. Jag tänker på alla de pedagoger som vittnar om hur betydelsefullt detta är, vilken insats man har gjort och vilken skjuts det gav förskolan att få en egen läroplan och naturligtvis också den reviderade. Jag har träffat många fritidspedagoger under de besök och resor jag har gjort som samtliga vittnar om betydelsen av att just få en egen läroplan för att förtydliga deras uppdrag och deras lärouppdrag.

Samtidigt är jag också övertygad om att vi måste tillföra resurser. Därför nämnde jag att vi har använt detta som en budgetregulator alldeles för länge ute i kommunerna, och det kan vi inte fortsätta att göra. Snarare måste det förstärkas med resurser.

När det gäller matematiken konstaterar jag att den budget som vann riksdagens majoritet i december 2014 innehöll satsningar på matematik i årskurs 7-9. Som Lena Hallengren säkert känner till satsade alliansregeringen 2013 på mer matematik i årskurs 1-3. Nu fullföljer regeringen vår matematiksatsning i årskurs 4-6. Men vi såg också, utifrån de internationella jämförelser vi har, hur lite matematik vi har. Utifrån detta och våra sjunkande matematikresultat såg vi att det var brådskande att få till mer matematikundervisning också i årskurs 7-9.

Jag konstaterar att regeringen som en aktiv åtgärd prioriterade bort dessa timmar och dessa pengar i sin vårändringsbudget för ett år sedan. Det var en tydlig signal från regeringen. Pengarna fanns. De var prioriterade. Detta kunde man ha valt att fullfölja.

Anf. 5 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Jag återkommer till att det är klokt att ta timplanen i ett sammanhang. Jag sa också i mitt anförande att man kan fundera över det kloka i att rent politiskt ha förhandlingar om en timplan. Jag tror att det egentligen förvånar rätt många.

Jämförelsen med förskolan är viktig att göra. Men resurserna där ser helt annorlunda ut, och därför måste man landa i mer resurser. Detta är egentligen inte någon budgetdebatt. Men när vi återkommer till summor vill jag säga att om man förstärker med 250 och därefter 500 miljoner är det rätt mycket pengar som saknas i både Moderaternas och en hel del av Alliansens budget.

Jag ska beröra ytterligare en sak. Det handlar om förstelärare. Jag undrar hur Camilla Waltersson Grönvall ser på att försöka hitta ett sammanhållet system när det gäller karriärtjänsterna. Dilemmat är att lite för många kommuner såg förstelärartjänsterna, kanske med all rätt, utifrån hur den dåvarande skolministern skickade ut pengarna, nämligen som ett sätt att ge ett lönepåslag där var det inte nödvändigt att knyta utvecklingsinsatser till detta.

Om vi ska ha ett sammanhållet karriärutvecklingssystem, vilket jag är positivt inställd till, måste vi börja bygga det på rätt sätt. Vi ska inte ha 3 miljarder som sätts utifrån kriterier från parterna och sedan förstelärartjänster som ser helt olika ut i olika kommuner. En del skolledare sitter i dag och har redan fått pengarna fördelade till lärare som inte alls jobbar med utvecklingsinsatser.

Frågan är: Har vi nationellt en idé om hur vi ska skapa tydliga utvecklingsvägar? Då bör vi också ha synpunkter på hur själva förstelärarsystemet används.

Det sista jag vill säga gäller lärarassistenter. Det är klokt att bland annat förtydliga och ge stöd till lärarna för att minska deras administrativa uppdrag, vilket bland andra statsministern har klargjort för ett tag sedan.

Däremot vill jag säga att 2 miljarder i en lågstadiesatsning kan användas till bland annat lärarassistenter. Ganska få har gjort det. Jag tror att det finns ett behov av att i högre grad tydliggöra vad en lärarassistent gör än att enstaka partier har uppfattningar om det. Jag tror att vi behöver ta ett helhetsgrepp om innehållet.

Anf. 6 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! När det gäller förstelärartjänsterna tror jag att det är viktigt - det är också min erfarenhet från de kommuner som har kommit långt med karriärtjänstreformerna - att man knyter ett skolutvecklingsuppdrag till dem. Jag konstaterar såklart också att en del huvudmän lämnar en del övrigt att önska hur reformen har implementerats.

Jag är dock helt övertygad om att vi om 20 år ska kunna titta tillbaka och konstatera att rätt använd var detta en av de reformer som satte absolut bäst och mest fart på utvecklingen i Sveriges skola.

Jag tror ändå att det var viktigt och bra att skolorna tilläts utforma karriärtjänstreformerna efter de behov som fanns lokalt. Vi behöver inte besöka många skolor eller många kommuner för att se att behoven är väldigt olika. Därför tror jag också att det har varit viktigt att man har kunnat utforma tjänsterna på lite olika sätt.

När det gäller lärarassistenter konstaterar jag att efter alla diskussioner och alla framföranden från olika organisationer, inte minst våra lärarfackförbund, har det varit tyst från regeringens sida när det handlar om att backa upp lärarassistenter och förslaget om det. Jag konstaterar att Moderaterna är det enda parti som hittills har lagt fram förslaget. Det är väl jättebra om Lena Hallengren drar slutsatsen att regeringen behöver påpeka att man kan använda pengarna när det gäller lågstadiesatsningen till just detta, för det verkar inte någon ha uppmärksammat.

Över huvud taget kan vi konstatera att Lågstadielyftet - eller Lågstadielöftet, som jag tror att ni valde att kalla det även om det i princip var exakt detsamma som Alliansen hade föreslagit från början - inte är någon reform som har gått speciellt bra för er. Det är bra om man kan rulla ut mer av de pengarna, och varför då inte till lärarassistenter?

Anf. 7 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Jag ska börja med att säga att Sverigedemokraterna ställer oss bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall bara till reservation 4 och 8.

Fru talman! Där uppe på läktaren sitter orsaken till att jag började engagera mig i skolpolitik. Jag har nämligen jobbat som lärare i 15 år, och jag kände att från insidan, som lärare, kan jag inte påverka på något sätt. Men som politiker kunde jag påverka stort.

Min äldsta dotter är här i riksdagen på praktik. Hon jobbar här i tre dagar för att se hur det fungerar. Jag känner verkligen att när vi står och diskuterar detta i dag, fru talman, är det just hennes utbildning vi kommer att tala om. Det är grundskolan - den hon går i i dag, och den hon kommer att gå i i ett antal år.

Skolkommissionen har varit en riktigt bra grund för det som de tidigare två talarna har talat om, fru talman: att gemensamt komma överens om vad det är vi behöver göra med den svenska skolan så att vi inte så fort det sker ett regeringsskifte håller på och hoppar fram och tillbaka inom skolpolitiken.

Jag är glad över de kommande förslagen. Skolkommissionen har bara gett en hint om vad som ska läggas ut. Sverigedemokraterna tänker inte som parti framföra dessa åsikter tidigare än Skolkommissionen är beredd att göra. Vi avvaktar för att se det exakta resultatet, men många av lösningarna tangerar exakt de saker jag som lärare i min analys har kommit fram till är problemen och lösningarna i den svenska skolan.

Fru talman! Elevernas resultat rasar i PISA-undersökningar och även i andra undersökningar. Vad är det som har gått fel? Jag tänkte ta upp några saker som mina kollegor ännu inte har snuddat vid. Många saker är vi överens om, men det finns en del saker som man inte har tagit upp. Det kanske beror på att det är jobbiga problem.

Låt mig göra det lite enkelt i dag. Sverige lider i dag av lärarbrist och rektorsbrist. Framtiden ser inte speciellt ljus ut. Hur löser vi då detta problem? Låt oss titta utanför lampans sken, inte bara titta innanför den krets där det finns belysning i dag. Antalet lärare är kanske inte det största problemet. Låt oss titta på länder som ligger mycket över Sverige i OECD-rankningen. Där har de gjort en helt annan analys. De har kommit fram till att kvaliteten på lektionen och kvaliteten på läraren har mycket större betydelse än hur många barn som vistas i klassrummet.

Låt oss tänka oss att vi översätter detta till något annat. Har elever blivit så otroligt dåliga på 20 år, eller finns det en annan orsak? Jag dristar mig till att fråga följande. Låt oss betrakta eleverna som råvaror och se lärarna som kockar; vem lagar bäst mat, en bra kock eller en dålig kock? Detta har vi ännu inte diskuterat. Jag hoppas vi vågar sätta fingret på var problemet sitter.

Sverigedemokraterna tror att nyckeln till grunden för en bra lärare och rektor ligger i utbildningen. OECD har varit mycket tydligt i vad man tycker om de svenska utbildningarna. Man vill lägga ned många skolor och många utbildningar. Detta, fru talman, bör alla partier beakta och faktiskt våga titta på.

Nyckeln till en bra utbildning för eleverna ligger alltså i en bra rektor och en bra lärare. Vi vill alla att fler ska söka sig till yrket, och vi vill öka attraktionen. Låt oss börja med att titta på hur vi vinner tillbaka de 30 000 lärare som finns i näringslivet. Efter 15 år i fikarummet vet jag vad mina lärarkollegor har gnällt om, och det är några av de punkter jag tänkte ta upp här.

En punkt är arbetsmiljön. Extremt många lärare i dag flyr sina yrken på grund av att arbetsmiljön är totalt oregerlig. Eleverna uppför sig hur som helst i skolan. Det finns exempel på mycket bra skolor i Sverige. Jag bor inte alltför långt ifrån Gripsholmsskolan i Mariefred där man verkligen har lyckats, men där använder man sig av en finsk modell. Man har en bättre struktur där eleverna ställer upp sig på morgonen och hälsar på läraren innan de går in i klassrummet. De står upp och väntar tills läraren har godkänt att de sätter sig ned. Det är vanliga, enkla rutiner för att komma tillbaka till det som har fungerat i den svenska skolan.

Om det finns elever i klassrummet som inte klarar av klassen är kanske jourskolor lösningen. Det handlar inte om de gamla Obs-klasserna som kanske någon här inne associerar till utan om en jourskola för de elever som har svårigheter på olika områden och på så sätt kan få det stöd och den hjälp som behövs.

En jourskola kan även definieras som en jourklass. Det kan handla om att eleven inte går jämnt med en viss lärarindivid och på så sätt inte kan hantera utbildningen. Där kan en jourklass hjälpa till. Sedan kan eleven gå tillbaka till den ordinarie klassen i ett annat läge.

Fru talman! Karriärmöjligheter har alla talat om här inne. Jag tycker att vi ska titta på alla yrken, det vill säga rektorer, förskollärare, fritidspersonal och lärare. Alla bör ha möjlighet till karriär, annars flyr man yrket. Det kan inte vara så att man ska fastna i en lönesättning där det skiljer 4 000 kronor i lön mellan den som nyligen har börjat och den som har jobbat i 40 år. Det är för lite.

Med detta måste också andra saker följa, bland annat mentorskap på riktigt. Med pengar följer ansvar. Jag har hört att flera partier har uppmärksammat att det måste finnas en riktig karriärmöjlighet. Den riktiga karriärmöjligheten presenterade Sverigedemokraterna redan i juni 2015, även kallad Shanghaimodellen. Den ger möjlighet att på flera nivåer utvecklas, att gå gratis vidare i utbildningen - men det kostar blod, svett och tårar.

Ett parti har precis föreslagit lärarassistenter och säger att ingen annan vill diskutera frågan. Jag vill vara tydlig med att Sverigedemokraterna väckte en motion 2014 som handlade just om omkringpersonalen och administrativ hjälp till lärarkollegorna. Det här är återigen ett förslag som Sverigedemokraterna har lagt fram och som andra partier har nappat på, vilket är trevligt.

Fru talman! När vi talar om att återanställa personal handlar det om att återanställa all den personal som kommunerna har sagt upp sedan kommunaliseringen. Sedan kommunaliseringen infördes finns färre vaktmästare, kuratorer, skolläkare, skolsköterskor, det vill säga all den personal som kan hjälpa eleverna med saker som lärarna inte borde ha hand om. Personalen ska finnas till för eleverna vid svårare tillfällen, och då avlastas läraryrket enormt mycket.

Vi har många gånger här i kammaren, men ännu inte i dag, talat om digitaliseringen. Sverigedemokraterna tycker att digitalisering är en möjlighet. Jag skulle vilja säkerställa att alla lärare som går en utbildning i Sverige får en likvärdig utbildning. De kan tre fyra gånger per år tenta av en nationell tenta för alla lärarhögskolor. Om jag läser till exempel en matte- och NO-lärarutbildning ska kvaliteten på utbildningen vara densamma oavsett lärarhögskola. Här har vi nog gett lärarhögskolorna alldeles för stort utrymme. Vi måste strama till genom att säkerställa så att rektorn vet att den personal som anställs från Södertörns eller Umeå lärarhögskola är exakt lika duktig och att betygen är jämställda. Om allt detta digitaliseras och nationella prov rättas av andra enheter än den enhet jag läser på har mycket säkerställts.

Sverigedemokraterna har även tittat på frågan om ett statligt övertagande med till exempel en statligt tillsatt rektor, till exempel som academy schools i England. Vi är mycket positiva till att skolor som har underpresterat under många år i det här läget bör se över om staten kan gå in och ta hand om undervisningen. Vi kan inte låta skolor år efter år underprestera och skicka ut flera omgångar av dessa elever.

Fru talman! Sverigedemokraterna avser att komma tillbaka till frågan om modersmålsundervisning, men i dagsläget kan det inte vara en prioriterad fråga att ha modersmålsundervisning. Det finns alldeles för många viktigare frågor i dagsläget.

Mina kollegor har redan pratat om mer matematik. Det är viktigt. Men något som vi har missat är de särbegåvade eleverna. Återigen har vi glömt bort de högpresterande eleverna. Det är elever som också faller i resultat. De senaste tio åren har högpresterande elever minskat från 5 procent till 1 procent. Detta är mycket oroväckande. När ska den svenska skolan börja satsa på barn som vill lära sig? Jag vet hur mycket tid och energi jag har lagt på de barn som inte vill vara i klassrummet, som gör allt de kan för att störa andra elever. Jag skulle vilja att Sverige börjar satsa på de elever som vill. Där finns mycket stora chanser. Se bland annat på de nyanlända flickorna. De högpresterar enormt mycket. Här finns en grupp som vi mycket väl kan satsa på och som verkligen vill lära sig.

Vi har pratat om fritidshem, gruppstorlek, läroplaner och personaltäthet. Allt detta ställer sig Sverigedemokraterna bakom. Det är otroligt viktiga områden.

Fru talman! Den sista punkten gäller karriärtjänster. Vi har tittat på förstelärarsystemet och 3 000-kronorssatsningen som Socialdemokraterna har gjort.

Jag förstår att tanken att satsa resurser på lärarsystemet är lovvärd. Sverigedemokraterna har presenterat Shanghaimodellen. Den är billigare och ger bättre möjligheter. Där finns sex nivåer för lärarna att själva utifrån ambition sikta in sig på en nivå.

Anf. 8 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Jag begärde inte replik för att Sverigedemokraterna säger nej till 3 miljarder till höjda lärarlöner, även om jag tror att många lärare skulle vilja att jag frågar varför man kan vara för lärare men rösta emot satsningar på lärarlöner.

Jag begärde inte replik för att utveckla tanken om att skolan i dag inte satsar på barn som vill lära sig eller det underliggande resonemanget om att det inte finns många lärare i landet som håller måttet enligt Stefan Jakobsson.

Jag begärde i stället replik på det som egentligen bara fick en liten, liten mening från Stefan Jakobsson. Det var detta med att modersmålsundervisning inte är så prioriterat. Vi vet att vi har väldigt många nyanlända, i ett land som historiskt sett har haft många som har invandrat av olika orsaker. Det finns tydligt forskningsstöd för just det jag sa i mitt anförande, nämligen att känslan att man behärskar sitt eget modersmål till hundra procent gör att man har en bas att bygga vidare på - för ett nytt språk, men också för att lära sig andra språk.

I stället för att så lättvindigt vifta bort detta och konstatera att det inte är så viktigt tror jag att det vore klokt att faktiskt titta på all den forskning som existerar och försöka sätta det i ett svenskt perspektiv och en svensk kontext. Det är nämligen många gånger väldigt lockande att göra olika besök och tänka "Gud vad bra, det där gör vi hemma!". Men vi har ju också en historia, en tradition och en kultur. Vår lärarutbildning ser ut på ett visst sätt, och vi har vissa elevgrupper och målgrupper. På många sätt tycker jag att vi ligger långt fram just när det gäller att ge nyanlända - elever med ett annat modersmål - en god start.

Jag vill alltså egentligen ifrågasätta hur det är möjligt att man, när vi ser det stora mottagandet och ser hur många som har kommit hit tidigare som behöver klara skolan, så lättvindigt säger: Modersmålsundervisning är inte så viktigt. Hur ska de kunna gå ut med godkända betyg med ett sådant resonemang?

Anf. 9 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Lena Hallengren ställer en fråga som jag avser att besvara i slutet av min replik. Först ska jag dock titta på vad som blev fel med förstelärarsystemet. Vad blev fel med 3 000-kronorssatsningen? Jo, man gav mandatet till rektorn, fru talman - rektorn som kanske inte alls var i närheten av personalen, beroende på hur stor skolenheten var.

I de mindre skolenheter Sverigedemokraterna förespråkar har rektorn god kontakt med arbetslaget och vet vem det är som är berättigad till förstelärarlönen, fru talman. Problemet i dag är att det i stora skolenheter kanske är fel person som har fått de här pengarna i sin ficka. Det innebär att man när man sitter i möten mellan lärare ganska snabbt kommer överens om att "Du har 5 000 kronor mer, så du kan ju göra jobbet". Det har skapat en osämja i arbetslaget.

Jag förstår att intentionen var god, men jag tycker att Sverigedemokraternas Shanghaisatsning är bättre. Där är läraren själv, efter egen ambition, inte beroende av en rektor som ska sätta lönen. I stället blir faktiskt läraren på riktigt, precis som i näringslivet, höjd av en anledning - därför att man själv har läst in och pluggat till detta. Man har tagit till sig kunskaperna och är beredd att ta det ansvar det också innebär att kliva högre upp.

När det gäller modersmål ber jag Lena Hallengren att lyssna noga på mitt anförande i efterhand och hörsamma att jag säger att Sverigedemokraterna återkommer i frågan. Vi avser att inom en snar framtid hålla en presskonferens om just denna fråga och om hur vi kan använda dessa medel på ett effektivare och bättre sätt. Jag får alltså faktiskt hänvisa frågan till presskonferensen för att inte förekomma mig själv.

Anf. 10 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Annars kan Stefan Jakobsson passa på att ge i alla fall ett argument så att vi kan begripa varför modersmålsundervisningen ska läggas ned. Man kan nämligen inte lägga ned den för att sedan lite långsamt starta upp den. Ni skriver också i era motioner att man i stället ska satsa på svenskundervisning för de elever som behöver det, Stefan Jakobsson. Jag förstår inte motsättningen, det vill säga varför man ska göra ett val däremellan.

Låt mig också passa på att ta tillfället i akt i det här replikskiftet och verkligen korrigera en bild jag tycker att det är väldigt beklagligt om fler delar när det gäller satsningarna på både förstelärare och 3 miljarder. De 3 miljarderna har förhandlats fram av parterna, precis som en löneförhandling går till. Det är ju inte så att varje enskild lärare förhandlar om sin lön från grunden. Ytterligare kriterier har nu tillförts för att man ska kunna få en extra lönesatsning.

När det gäller förstelärarna blev det i det tidigare replikskiftet med Camilla Waltersson Grönvall ganska tydligt att det inte handlar om godtycke. Det kanske finns anledning att justera de modellerna. Det handlar inte om att rektorn ska gilla eller inte gilla, men jag tycker att vi ska justera kriterierna för förstelärarsystemet. Jag tycker att det är viktigt att man känner att man vet på vilka premisser pengarna delas ut, och jag tycker att det är väldigt klokt av alla de kommuner som har valt att göra tjänsterna sökbara. Då är det ganska uppenbart att läraren inte bara får en lönesatsning utan söker en tjänst som har ett utvecklingsuppdrag, vilket innebär ett merarbete. Vill man åta sig det arbetet, tycker att det är stimulerande och har kompetens att göra det kan man också få en sådan tjänst.

Jag tycker alltså att det i grunden är en felaktig beskrivning att påstå att det är något som är lättvindigt. Däremot är det alltid svårt att diskutera vem som ska ha lönesatsning och vem som inte ska ha det, men jag tror att det blir väldigt svårt att visa att man kan utvecklas i yrket om inga skillnader finns. Det är ju ingen som har förespråkat det.

Om det finns några sekunder för Stefan Jakobsson att utveckla detta med mindre skolenheter undrar jag om det finns någon tanke om att alla de skolenheter som är för stora ska - inte vet jag - läggas ned. Ska det byggas nya, små? Det är inget fel med att det finns en mindre skolenhet, men rent praktiskt undrar jag lite grann hur det där går till eller om det mest är någonting att säga från riksdagens talarstol.

Anf. 11 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Jag ska nämna några saker, och jag kan väl börja med den nedläggning av byaskolor som pågår i dag i nästan varenda kommun.

Det är en väldigt enkel lösning för tjänstemän att föreslå att man lägger ned byaskolorna. Om vi nu har så stor tillströmning till det svenska skolsystemet - jag tror att det var 71 000 elever som kom förra året - kan vi vara uppmärksamma på att bussar faktiskt kan gå åt andra hållet, fru talman. Kan vi se till att byaskolor i dag överlever i stället för att läggas ned, och kan vi forsla barn från innerstaden ut till byaskolorna, tror jag att vi har en lösning. Vi ska inte lägga ned det svenska skolsystemet; vi ska snarare se till att det överlever.

När vi talar om de 60 000 lärare som kommer att få en ökad lön är vi allihop här inne positiva till en ökad lön. Men jag tror inte att någon lärare blir bättre för att det kommer 3 000 mer i kassan, utan jag tror faktiskt på ett system där lärarna själva får söka detta. De 60 000 lärare som kommer att få den här löneökningen är nämligen i princip alla lärare som har lärarleg, fru talman. Detta tycker jag är fel. Jag tycker att det är bättre att det sker en differentiering av detta.

Jag återkommer till den sista frågan. Lena Hallengren ville att jag skulle berätta någonting om vad vi anser. Ja, jag ska försöka ge en liten teaser utan att gå för långt. Jag var på en föreläsning för några månader sedan med en forskare som heter Carl B Hamilton - eller, förlåt, Carl Hamilton heter han. Det var en felsägning som kanske var freudiansk! Han sa en väldigt enkel sak: Man kan inte läsa svenska i historia utan att läsa historia, och man kan inte läsa kemi utan att läsa kemisvenska. När man går in i varje område läser man samma ämne hela tiden. Här tror vi att hans digitala lösning kanske är en möjlighet för eleverna att läsa ämnen och språk samtidigt och inte separera dessa två saker, vilket sker i dag.

Vi har också stora problem ute på byaskolorna, som har bussar. Barnen där har svårt att samåka på ett vettigt sätt, vilket innebär att man tyvärr många gånger lägger modersmålsundervisning på skoltid. Det får man egentligen inte göra, fru talman.

Jabar Amin (MP)

Anf. 12 Jabar Amin (MP)

Fru talman! Alla vi som representerar de politiska partierna i Sveriges riksdag vill föra den svenska skolan framåt. Det är någonting att bygga på.

Skillnaden mellan oss är många gånger att vi vill prioritera olika och att vi använder oss av olika strategier för att utveckla den svenska skolan. För oss i Miljöpartiet är skolan till för att lära för framtidens arbetsliv men också för att bidra till elevernas utveckling som individer. Skolan är även till för att värna och utveckla de värden vi ser som centrala: respektfulla relationer, jämställdhet, demokrati, hållbarhet med mera.

Fru talman! För oss i Miljöpartiet är skolan till för att värna varje elevs rätt att lära, utvecklas och lyckas. För oss är skolan till för att utjämna de sociala skillnaderna så att även barn till de sämst ställda får den bästa skolgången. För oss ska skolan drivas av passion för utbildningsuppdraget och inte i vinstsyfte. För oss ska skolan på ett tidigt stadium ge det stöd varje barn behöver utifrån de förutsättningar hen har. För oss är det otroligt viktigt med ett fungerande och högkvalitativt fritidshem. För oss i Miljöpartiet är det väldigt viktigt att skolan bidrar även till att utveckla och stimulera elevernas modersmål. Listan kan göras betydligt längre, fru talman.

Ett sätt att utveckla skolan är att höja läraryrkets attraktivitet så att fler vill bli lärare. Att höja lärarlöner är ett sätt att öka läraryrkets attraktionskraft.

Den övertygelsen har lett den rödgröna regeringen till att anslå stora belopp för att stimulera höjningen av lärarlöner. Men den insikten har inte alla partier haft, och det är synd.

För några år sedan, just här i talarstolen, frågade jag den moderate statsministern om han var beredd att gå in med statliga medel för att stimulera höjda lärarlöner. Hans svar var tydligt och kort: Det är inte statens ansvar att bidra till att höja lärarlönerna. Det är arbetsmarknadens parters ansvar.

För bara fyra fem månader sedan lade Moderaterna fram en budget här i riksdagen. Den inkluderade även skolans verksamhet. I den budgeten fanns det inte en enda krona till höjda lärarlöner. Bland kommentarerna från i förrgår, då Moderaterna gjorde en U-sväng och ställde sig på regeringens sida i frågan om lärarlöner, finns en talande kommentar från Lärarförbundets första vice ordförande. Hon säger: Vi har länge krävt att Moderaterna ska ställa sig bakom lärarlönesatsningen.

Med tanke på hur Moderaterna tidigare har ställt sig till höjda lärarlöner är veckans besked och det besked som lämnades i dag här från talarstolen mycket välkommet, att Moderaterna ställer sig bakom regeringens satsning på 3 miljarder årligen på höjda lärarlöner. Det är mycket trevligt när kritiken från det största oppositionspartiet handlar om att regeringen ska göra just det den gör fast lite snabbare och lite mer. Den sortens kritik välkomnar vi självfallet.

Fru talman! För att utveckla den svenska skolan behövs flera åtgärder, och det samtidigt. Den vision som vi har är att höja kunskapsresultaten, att göra skolan jämlik och likvärdig och att höja läraryrkets attraktivitet. Dessa tre områden utgör utgångspunkten för regeringens politik. Till vart och ett av dessa fokusområden kopplar vi ett flertal åtgärder, och för dessa anslår vi stora belopp. Bara i år satsar vi flera miljarder.

För att höja kunskapsresultaten är det oerhört viktigt att varje elev får det stöd hen behöver, och det på ett så tidigt stadium som möjligt. För att åstadkomma detta vill vi bland annat ha fler anställda i de tidigare åren. Regeringen har också aviserat fortbildningsinsatser för att stärka den specialpedagogiska kompetensen hos lärare.

För att öka jämlikheten i den svenska skolan har Skolverket fått mandat att sluta avtal med huvudmän om att påskynda skolutveckling på enskilda skolor. Och vi satsar på de som är allra viktigast, på de elever som inte har med sig allt gratis hemifrån.

Det är viktigt med fritidshem, skolbibliotek och elevhälsa.

Det är också möjligt att söka statsbidrag för att få de bästa lärarna att söka sig till skolor med låga studieresultat.

Fru talman! För att öka läraryrkets attraktivitet har vi redan aviserat många åtgärder:

att höja lärarlönerna

att minska lärarnas administrativa börda, bland annat genom att anställa fler och genom att flytta många administrativa uppgifter till andra personalkategorier

att förbättra arbetsmiljön

att bidra till mer kompetensutveckling.

Det är genom sådana insatser som vi kan bidra till att öka läraryrkets attraktivitet.

Fru talman! En av de frågor som berörs i detta betänkande är ett tillkännagivande från de borgerliga partierna med stöd av Sverigedemokraterna om utökade matematiktimmar för årskurserna 7-9. Att enbart bygga ut matematikundervisningen och lagstifta om detta är varken seriöst eller genomtänkt. Vi tycker att skolans timplan förtjänar att behandlas på ett mer samlat och seriöst sätt, inte minst eftersom regeringen har ett pågående arbete kring detta.

För att markera mot Alliansens och Sverigedemokraternas ogenomtänkta förslag har vi en reservation i betänkandet, men för tids vinnande yrkar vi bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 13 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Det var en ovanligt sansad och lugn Jabar Amin som höll sitt anförande i dag. Det var väldigt trivsamt att lyssna till.

Jag hör Jabar Amin citera tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt och konstaterar att han rycker ut citatet helt ur dess sammanhang. Det Fredrik Reinfeldt sa var ju helt korrekt. Det är inte staten som ansvarar för lärarnas löner.

Vi kan konstatera att de kommunala huvudmännen inte har tagit de ansvar som de har behövt göra. Fredrik Reinfeldts svar till Jabar Amin var helt lösryckt ur sitt sammanhang, men det är faktiskt inte statens ansvar. Däremot såg alliansregeringen precis det bekymret. Därför tog också vi ett ansvar genom karriärtjänstreformen, så att vi tydligt bröt lärarnas negativa löneutveckling 2011-2012.

Nu är min fråga till Jabar Amin varför ni har en lägre ambitionsnivå. De 3 miljarderna är bra, absolut. Vi moderater är vana vid att ta ansvar, och det kommer vi att fortsätta göra. Därför har vårt besked till Skolsverige varit så tydligt: Vi tar ett fortsatt ansvar för de 3 miljarderna. Men vi har en högre ambitionsnivå när det gäller lönerna för våra lärare. Vi satsar också på fler förstelärartjänster, och vi gör det där Sverige sticker ut som ett land som inte använder de yrkesskickligaste lärarna, där vi har de största utmaningarna. Vi satsar 10 000 kronor just för de tjänsterna.

Min fråga till Jabar Amin är: Varför ser inte regeringen de behoven? Varför satsar man inte på fler förstelärare och, framför allt, på fler förstelärare i utanförskapsområden där vi behöver ge barnen det absolut bästa stödet?

Jabar Amin (MP)

Anf. 14 Jabar Amin (MP)

Fru talman! När jag ställde frågan till före detta statsministern här i talarstolen var det apropå att vi ville bidra med mer medel i vår budget för att höja lärarlönerna. Det ville inte den dåvarande regeringen. I stället genomförde man karriärtjänstreformen men med betydligt mindre medel. Då ansåg Moderaterna att det inte var statens ansvar att anslå medel för att stimulera höjda lärarlöner, vilket helt riktigt är arbetsmarknadens parters ansvar. Men staten har också ett ansvar.

Inte heller i budgeten som Moderaterna lade fram för fem månader sedan anslog man en enda krona. Nu svänger Moderaterna. I förrgår talade man om att man nu går med på dessa medel, och det är glädjande.

Man kan inte gömma sig bakom olika fraser, att det inte var så, att det inte var meningen och så vidare. Faktum är att Moderaterna inte ville bidra med statliga medel till generella lärarlönehöjningar.

Det är lite komiskt att man frågar varför regeringen inte har en högre ambitionsnivå. Vi satsar ju faktiskt 3,2 miljarder mer än vad ni ville göra. 3,2 miljarder mer är att ha högre ambitioner.

Anf. 15 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Karriärtjänsterna var just en statlig satsning. Jag begriper inte hur svårt det kan vara att förstå.

Samverkan för bästa skola är ett av de få skepp regeringen har sjösatt för att ta ansvar. Det är dock frivilligt. Skolor som har misslyckats och har haft dåliga resultat under många år är inte skyldiga att ta del av denna satsning. På vilket sätt är det bra, Jabar Amin? Hur ska det vara möjligt för skolor att faktiskt svika elever genom att kunna tacka nej till detta? Det är ju en frivillig satsning som man inte behöver säga ja till. Jag vill få ett svar på det.

När det gäller att bryta ut ett ämne är det ingen större skillnad mot satsningen som finns i årets budget på årskurs 4-6. Vad är den stora skillnaden som gör vår satsning ogenomtänkt? Varför kan inte Sveriges regering ge ett besked om mer matematik i årskurs 7-9?

I internationella jämförelser är det tydligt att vi ligger lägre. Det kan Jabar Amin inte förneka. Vi ligger lägre i undervisning, och vi har stora bekymmer med att höja våra resultat i matte. Varför motsätta sig detta? Varför prioriterade regeringen bort de pengar som fanns i förra årets budget?

Jabar Amin (MP)

Anf. 16 Jabar Amin (MP)

Fru talman! Låt oss hålla oss till fakta. Den rödgröna regeringen satsar 3,2 miljarder kronor mer än vad Moderaterna gör. Det är fakta.

Karriärreformen omfattade endast en liten del av lärarkåren. Det är viktigt att hela lärarkåren får bättre förutsättningar och bättre löner, och det åstadkommer vi med dessa 3 miljarder årligen. Skillnaden mellan regeringens och Alliansens förslag är att vi både vill förbättra för dem som arbetar ännu hårdare i skolan och höja alla lärarlöner generellt. Det ville inte Alliansen.

När det gäller matematiktimmarna pågår det ett arbete på departementet, och vi tycker att man borde vänta på det. Vi lanserar nu fler matematiktimmar för mellanstadiet, och man borde avvakta det arbete som pågår på departementet innan man går vidare till högstadiet. Det är mitt svar.

Faktum är att ambitionsnivån hos Moderaterna och övriga allianspartier är betydligt lägre, flera miljarder lägre, än regeringens. Jag är glad att vi satsar så stort på skolan.

Daniel Riazat (V)

Anf. 17 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Vid 1962 års riksdag fattades beslutet om den nya svenska grundskolan. 120 år efter folkskolans tillkomst togs nästa steg för att skapa en skola för alla.

En fråga som väckte mycket debatt i samhället under 1900-talets första hälft var den om hur frågan skulle vara organiserad. Till stor del rörde det sig om en krock mellan en äldre och en nyare syn på utbildning. Den äldre stod framför allt läroverken för. Disciplin och klassisk bildning betonades. I 2000-talets Sverige skulle det kallas Jan Björklund-politik.

Nya idéer inom pedagogiken kom tillsammans med den allmänna samhällsutvecklingen att innebära stora förändringar. När nazism och fascism bredde ut sig över Europa stod det alltmer klart att en viktig uppgift för skolan var att säkerställa att eleverna förstod värdet av demokrati.

År 1950 beslutade riksdagen om nio års skolplikt. På grund av den oenighet som fanns om skolan bestämde man sig för att inte övergå till något nytt direkt. I stället hade man en försöksverksamhet med enhetsskola, vilket man kallade den skolform som skulle ersätta folkskolor och övriga skolformer som motsvarade den nuvarande grundskolan.

Problemet var att det fanns olika åsikter om till exempel vilken typ av kunskap som skulle läras ut i skolan.

Kunde det fungera att alla fick samma skolgång, att vi hade en likvärdig skola oavsett social bakgrund, oavsett hur duktig man var i skolan och oavsett om man planerade att studera vidare eller inte?

År 1962 infördes som sagt grundskolan. Efter ett antal år såg vi resultatet. Ja, det går att bygga upp en likvärdig skola. Ja, det går att kompensera för elevernas olika bakgrund. Ja, det fungerar oavsett om eleverna vill studera vidare eller inte. Det går att göra detta så länge man har den åsikten inom politiken.

Grundskolan ska vara en gemensam grundutbildning för alla elever oavsett social ställning, funktionsnedsättning, religion, härkomst och kön och oavsett var i landet man bor.

I grundskolan ska elever med olika bakgrund kunna samlas för att tillägna sig grundläggande kunskaper och färdigheter, introduceras i ett vetenskapligt förhållningssätt och få en bred och grundläggande allmänbildning.

En gemensam grundskola innebär en kompromiss mellan samhällsklasser, partier och livsåskådningar. Att alla elever ska kunna gå i en gemensam skola trots familjernas olika sociala ställning och sociala värderingar bygger på en bred överenskommelse i samhället om att gynna alla elevers kunskapsutveckling.

När den svenska grundskolan byggdes fanns det bred politisk enighet om detta, men på senare år har enigheten utmanats. Införandet av fristående skolor, det fria skolvalet och kommunaliseringen av skolan är exempel på sådant som har bidragit till att elever med olika bakgrund i allt mindre utsträckning möts i en gemensam skola för alla. Det förstärker den segregation och de skillnader som redan finns i samhället.

Vänsterpartiet anser att den främsta valfriheten inte består i ett val av skola som innebär möjligheten att välja bort mötet med elever från annan bakgrund. Den främsta valfriheten består i stället i de ökade möjligheterna till olika livsval som elever med en gemensam grundutbildning kan få efter genomgången utbildning.

I betänkandet har Vänsterpartiet två reservationer, och jag yrkar bifall till reservation 7, punkt 4.

Jag ska dock börja med den reservation vi har tillsammans med S och MP, även om jag inte tänker yrka bifall till den.

Att Sverige behöver en långsiktig skolpolitik har jag nog hört alla politiska partier säga i talarstolen. Då är det anmärkningsvärt att partier som ganska nyligen suttit vid regeringsmakten inte håller på rutinerna att invänta resultatet av utredningar och pågående arbeten innan detaljerade motioner väcks. Tyvärr finns det en majoritet för detta i utskottet, så det ser ut att gå igenom. Vänsterpartiet tycker dock att vi ska invänta det arbete med timplanen som pågår innan vi förändrar något.

Vänsterpartiets egen reservation handlar om fritidshemmen. Vi i Vänsterpartiet är mycket glada över tidigare överenskommelse med regeringen om en satsning på fritidshemmen. Det är en satsning som betyder mycket för en verksamhet och personal som tyvärr ofta glöms bort när vi talar om skolverksamhet.

Precis som Lena Hallengren nämnde tidigare skulle man vilja att den svenska förskolan blev en modell som vi kan applicera på fritidshemmen när vi pratar om barngruppsstorlekar och sådant.

Den svenska förskolan har för stora barngrupper, men nu finns åtminstone ett arbete där regeringen föreslår riktmärken för personaltäthet och barngruppsstorlekar. Det gör man inte för fritidshemmen, och Vänsterpartiet har därför reserverat sig i denna fråga. Vi anser att riktmärken för personaltäthet och barngruppsstorlekar behövs även för fritidshemmen.

När det handlar om modersmålsundervisning och övrigt som Sverigedemokraterna har tagit upp är det intressant. I princip all forskning, det vill säga det som Sverigedemokraterna sällan tittar på, visar att elever som går på modersmålsundervisning uppnår målen i skolans övriga ämnen i betydligt högre omfattning än de elever som inte får tillgång till sådan undervisning.

Jag besökte Finland för ungefär två veckor sedan med talmannen, Urban Ahlin. Där fick vi beröm av den finska regeringen och i princip alla partier tack vare att vi har kommit så pass långt när det handlar om modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål. Det betyder inte att det inte finns mer att göra, men det är ganska talande när ett land som ofta lyfts upp som den stora skolnationen berömmer Sverige för att ha kommit betydligt längre i dessa frågor. Det är något för vissa partier att fundera över.

När det handlar om byskolorna, som togs upp, tycker jag att det är intressant att Sverigedemokraterna pratar om att rädda byskolorna genom de nyanlända elever som har kommit. Men med deras politik skulle de nyanlända barnen inte existera här. Då blir det svårt att bussa dem till byskolorna, som Stefan Jakobsson sa.

Jag vill kommentera frågan om karriärtjänster och förstelärare. Det är en fråga där jag menar att man från politikens sida delvis har splittrat lärarkåren. Att se till att satsa på lönerna för alla lärare i hela landet är väldigt bra och något som Vänsterpartiet har ställt sig bakom. Men i ärlighetens namn tror jag att det ligger något i vad Lena säger, att man måste utvärdera och se ifall det har fungerat bra med karriärtjänsterna och förstelärarreformen.

Det jag ser ute i landet är en mer splittrad lärarkår, och det sista den behöver är just mer splittring. Det lärarkåren behöver är det motsatta. Det de behöver är att tillsammans vara med och utveckla skolans verksamhet. Det blir kanske svårare ifall en lärare tjänar 15 000 mer än en annan lärare i skolan. Det kan låta extremt att säga så, men i ett land där lönespridningen i dag är mindre än i andra länder är de summor vi pratar om ganska stora. Vi har sett hur splittring har skett inom andra yrken, så det är något att fundera över.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Annika Eclund (KD)

Anf. 18 Annika Eclund (KD)

Fru talman! När den senaste PISA-undersökningen kom och Skolverket skulle sammanfatta orsakerna till kunskapstappet visade sig det sig att den största orsaken var att eleverna lämnats alltför mycket åt sitt eget lärande. Detta går faktiskt att göra något åt.

Svenska elever måste få fler lärarledda lektioner. Lektionernas antal har minskat i svensk grundskola sedan 1990-talet. OECD har konstaterat att svenska elever i åldern nio till elva har drygt 50 färre undervisningstimmar per år jämfört med genomsnittet för motsvarande åldersgrupper i EU-länder. I åldern tolv till fjorton år är siffran 30 undervisningstimmar färre.

Skolverkets granskning visar också att många huvudmän inte ens följer upp att eleverna verkligen får den undervisningstid som timplanen garanterar dem. Men det räcker inte med att rita till några minuter på ett schema. Det löser inga problem. Vi behöver ställa krav på och inse vikten av att läraren åter får inta klassrummet och vara den som leder undervisningen.

Fru talman! En annan mycket angelägen fråga att titta närmare på är hur grundskolans timplan kan göras bättre. Varje elev ska under sin tid i grundskolan ha en garanterad undervisningstid på 6 785 timmar.

När Skolinspektionen kontrollerade 722 grundskolor kunde 220 skolor inte visa att de erbjöd tillräckligt antal undervisningstimmar till sina elever. Som det är nu kan en elev som flyttar från en skola till en annan gå miste om exempelvis ett stort antal historietimmar för att skolledningen på den skolan dit eleven flyttat lagt upp undervisningen på ett annat sätt fördelat över hela grundskoletiden.

Jag välkomnar nu de samtal som vi inom Alliansen har med regeringen om en årskursindelad timplan och som bygger på den utredning som alliansregeringen tillsatte.

Fru talman! Den pågående flyktingkrisen ställer vårt samhälle inför stora utmaningar. Det gäller socialtjänsten, arbetsmarknaden och inte minst skolan. Enligt Migrationsverkets statistik kom 71 000 barn till Sverige förra året. I många kommuner är situationen hårt ansträngd.

För Kristdemokraterna är det en prioriterad fråga att långsiktigt erbjuda ett bra bemötande till människor och barn i behov av skydd. När nöden är som störst behöver vår hjälp vara som bäst. Det kommer att krävas reformer för förbättrad integration, där utbildning spelar en helt avgörande roll.

I den migrationspolitiska överenskommelse som Kristdemokraterna och övriga allianspartier slöt med regeringen finns viktiga förslag som berör skolan. Bland annat ska nyanlända med lärarkompetens kunna undervisa elever som talar samma språk. Pensionerade lärare och lärarstudenter bör kunna vara en resurs i undervisningen.

Men det kommer att krävas mer, både på lång och kort sikt. På många håll råder akut lärarbrist. Vi vill skapa snabbare vägar in i läraryrket med kompletterande utbildning för personer som har examen i ett relevant ämne eller yrkeskunskap.

För att nyanlända ska kunna nå kunskapsmålen föreslår vi Kristdemokrater en kompetenssatsning för att utbilda 3 000 lärare i svenska som andraspråk. Vi behöver också fler speciallärare. Vi kristdemokrater vill genomföra ett speciallärarlyft för att motverka bristen på speciallärare. Vi satsar 800 miljoner kronor per år under 2016-2019, vilket skulle ge 6 000 fler speciallärare. Dessa satsningar är fullt finansierade i vår egen budget.

I det akuta läge som råder är rekryteringsutmaningarna så stora att man vid brist på behöriga tillfälligt bör tillåta anställning av personer med tillräcklig ämneskompetens, med betoning på tillfällig lagstiftning. Det bör också tillfälligt införas en möjlighet att examinera gymnasieelever på engelska. Många nyanlända elever med en nästan färdig gymnasieutbildning förlorar tid och motivation när de börjar på språkintroduktionen. Satsningen på karriärlärartjänster bör också riktas till mer utsatta områden.

Fru talman! Det gläder mig att nästan alla har tagit upp frågan om karriärtjänster och att skapa tydligare kriterier för dem. Det är något som jag har tagit upp i denna talarstol flera gånger och också skrivit debattartiklar om.

Det är meningen att förstelärare ska fortsätta att undervisa men också coacha kollegor. De ska arbeta med att förbättra undervisningen, vara huvudlärare i ett ämne eller ansvara för lärarstuderande.

Det har dock visat sig att skolhuvudmännen har infört högst varierade system när det gäller kriterier för tillsättning, precisering av arbetsuppgifter och varaktigheten i utnämnandet till karriärlärare.

Enhetliga kriterier för vem som får bli förstelärare saknas, och oklarhet på denna punkt orsakar i praktiken missnöje ute på arbetsplatserna.

Vissa huvudmän lägger på förstelärarna nya arbetsuppgifter utan att minska deras undervisningstid, vilket i praktiken innebär att det extra lönepåslaget blir en sorts övertidsersättning för de nya uppgifterna. Andra huvudmän minskar förstelärarnas undervisningstid till följd av att de har fått nya uppgifter. En tredje grupp huvudmän ger endast ett lönepåslag och titeln "förstelärare" utan att lärarnas arbetsuppgifter förändras.

Det saknas alltså enhetlighet vad gäller innehållet i förstelärartjänsterna. Det saknas också klarhet i hur länge ett förordnande som förstelärare gäller. Kan det dras tillbaka när som helst, exempelvis om det statliga stödet upphör? Vi kristdemokrater anser att staten behöver ta ett tydligare grepp för att anpassa karriärlärarreformen till den mångfald av huvudmän som finns inom skolsystemet.

Fru talman! Det finns många fler saker att ta upp vad gäller svensk skola, men det är också så att alltför många reformer på kort tid gör att skolan inte får den arbetsro den behöver. Därför är det viktigt att det vi nu gör från politiskt håll för att vända de vikande skolresultaten verkligen spelar roll. Det handlar om sådant som jag har tagit upp i mitt anförande, att eleverna får fler lärarledda lektioner, att eleverna faktiskt får de timmar de har rätt till enligt lag, att elever får tillräckligt stöd genom fler speciallärare och att det finns karriärmöjligheter kopplade till en god löneutveckling samt en kvalitativ fortbildning för våra lärare.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 2.

(Applåder)

Anf. 19 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Det blev en något udda ordning på talarna i debatten, inte minst när de tre "regeringspartierna" valde att inte stötta sin reservation. Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till utskottets förslag, eftersom Centerpartiet inte har någon reservation i betänkandet.

Jag vill lyfta upp ett antal olika saker. Det är inte länge sedan vi hade en debatt om grundskolan. Det var precis före jul, och nu kommer ett motionsbetänkande, med några nedslag i sådant som vi har lyft upp i den allmänna motionstiden från allianspartierna gemensamt men också från enstaka partier.

I går kväll började en serie som väl på nytt skulle tala om att den som verkligen ger sig den på att göra skillnad också kan göra skillnad. Den hette Gympaläraren. Den handlar om en kille som kommer tillbaka till sin skola efter 20 år och blir förvånad över att man inte kan genomföra samma typ av idrottsundervisning som man hade för 20 år sedan. Han ger sig verkligen den på att nu göra skillnad. Vi såg också inte riktigt den typen utan mer kopplat till lärarens profession i serien Klass 9A för några år sedan. Det är klart att man kan fundera över den här typen av tv-program och inställningar till den svenska skolan, att det så mycket handlar om engagemang och vilja.

Det är viktigt att vi bygger ett system som inte enbart handlar om eldsjälars olika former av engagemang utan också lyfter upp betydelsen av att den inställning som vi har till skolan är viktig. I många skolor, inte minst mindre skolor där det är hög kvalitet, funderar man över vad det är som åstadkommer detta. Man framställer ibland mindre skolor som mer sårbara, utifrån att de kanske inte har möjlighet att rekrytera lärare med full kompetens. Men man kan se att det också handlar om att föräldrar, lärare och det omgivande samhället säger: Den här skolan är viktig. Det är oerhört viktigt med resultatet, det vi presterar gemensamt på olika sätt, så det är klart att inställning gör skillnad.

Jag antar att man - om man följer serien - kommer att få se att engagemanget kommer att lyfta. Man ser en del uppgivenhet, men man ser också mycket av det positiva som händer med ungarnas engagemang i skolan. Jag vet att det är tv, och man undrar lite. Men från allianspartiernas sida har vi valt att lyfta upp vikten av mer idrott och hälsa, även om det inte kommer i det här betänkandet. Däremot tas vikten av mer matematik upp. Mina allianskollegor har redan tidigare nämnt vikten av ytterligare tid för detta ämne, kopplat till den långsiktiga satsning som har gjorts, nämligen med mer matematik under hela grundskolan och med en högre kompetens hos lärarna, där Matematiklyftet var en viktig del.

Att då framställa det som att man ifrågasätter det så starkt från samarbetsregeringens partier, för att därefter inte ens yrka bifall till sin reservation, ser jag som något förvånande.

För knappt två veckor sedan hade jag förmånen att tillsammans med allianskollegorna i utskottet besöka Malmö. Det var flera spännande besök och viktiga diskussioner där många frågor lyftes upp. Ett starkt intryck var presentationen från Kryddgårdsskolan i Rosengård. Ett så bra resultat, som var ännu bättre om man jämför med det förväntade resultatet, imponerar verkligen.

När man då får den presentationen funderar man över framgångsfaktorerna. De är tydliga med vad som gör att de når detta. De lyfter bland annat det som har diskuterats tidigare i debatten om förstelärare med ett tydligt uppdrag. De lyfter behovet av ett tydligt ledarskap, en ändamålsenlig ledningsorganisation, ett målmedvetet arbete och ett kollaborativt lärande.

Det är klart att det är oerhört viktiga framgångsfaktorer. Då är jag tillbaka till min inledning. Det är klart att vi inte enbart kan bygga på engagemang. Men vi kan heller inte bygga enbart på systemet, utan det krävs också ledare som verkligen brinner för de här frågorna och som känner en oerhörd stolthet när man når resultat.

Jag är glad och tacksam för just de människorna. De bidrar verkligen till att man själv känner ett större engagemang och en större inspiration och funderar över vad som blir politikens uppgift på det här området. Inte kan vi lagstifta om engagemang och så vidare, men genom att driva opinionsarbete kan vi förändra attityder och förändra bilden av den svenska skolan, och det är faktiskt också det vi måste göra.

Jag känner mig ganska nöjd med att Socialdemokraternas företrädare i början av debatten sa att man inte bör ändra för ofta och för mycket utan behöver ha en långsiktighet i utbildningspolitiken. Därför kan jag förstå att mycket av den lista som räknades upp har stora beröringspunkter med den politik som alliansregeringen förde under åtta år. Att det sedan kommer några nya inslag är bara positivt.

Centerpartiet lyfter upp tre olika delar, och jag skulle vilja beröra dem här mot slutet av mitt anförande.

Jag tror att vi är överens om att lärarna har en avgörande roll för elevernas och studenternas framgång. Det är klart att vi på olika sätt behöver fundera över på vilket sätt man stärker rekryteringen till läraryrket och hur man stärker kompetensutvecklingen. Vi har diskuterat någon form av kompetensutvecklingsgaranti, där man på något sätt garanterar alla de här delarna.

Jag noterar från Socialdemokraternas sida att man ger ett nytt förhandsbesked, om jag får tolka det så, om mer pengar till skolnära forskning i den kommande forskningspropositionen och säger att det kan bli en egen fakultet men att man åtminstone ser mer pengar som en viktig del. Det tyckte jag var ett viktigt besked från Socialdemokraterna i dagens debatt.

En annan del som vi från Centerpartiets sida lyfter upp handlar om valfrihet för föräldrar, elever och lärare. Jag vill betona ett fortsatt viktigt stöd för det. Jag förstår också att man i den debatten kan fundera på vad som händer med likvärdigheten. Men om likvärdighet handlar enbart om lika blir det väldigt andefattigt.

Något som jag tyckte var intressant, kopplat till presentationen från Kryddgårdsskolan, var att man hade spetsutbildningar inom till exempel naturvetenskap. Då hade man funderat: När man tar de mest talangfulla, om jag uttrycker mig så, och har en spetsutbildning, vad händer då med den klass som de lämnar? Man hade tydligt följt detta och sett att det i de klasserna kom det nya dragare - ni känner säkert igen det begreppet. Andra elever gick fram och tog lite lead i utvecklingen. Det tycker jag är en mycket viktig inställningsfråga, att inte betrakta elever i olika grupper som förlorare utan verkligen se möjligheter att kliva fram och ta nya roller i klasserna.

Den tredje som vi från Centerpartiets sida lyfter upp är att utbildning ska leda till jobb. Den tänkte jag återkomma till lite mer när vi kommer till debatten om gymnasieskolan, för då närmar vi oss lite grann arbetslivet mer än från grundskolans sida. Men det är klart att hela skolan är otroligt viktigt. Att då entreprenöriellt lärande får ett genomslag från förskola och grundskolan till gymnasieskolan ser jag som en oerhört viktig del att också fortsätta satsa på.

Jag ser fram emot många kommande, mer spännande debatter än om detta motionsbetänkande kopplat till grundskolan. Men jag vill ändå tacka för mycket av de inspel som har gjorts under debattens gång. Och än en gång: Fundera över debattordningen där man inte får möjlighet att ta replik på majoritetspartiernas företrädare.

(Applåder)

Anf. 20 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Jag tänkte ge Ulrika Carlsson lite mer tid att tala om skolan eftersom jag vet att vi båda brinner för denna fråga.

Jag vill tacka dig, från mitt hjärta, Ulrika Carlsson. Du tog upp någonting som är otroligt viktigt, och det handlar om engagemanget. Jag tror att många har missat just den delen av debatten.

Min fråga till Ulrika är: Vad är din analys av vad som skapar engagemang? Jag har nämnt några saker från talarstolen. Sverigedemokraterna tycker att en bra utbildning är grunden. Vi tycker att man ska vara trygg i sin roll som lärare. Jag tycker att man behöver vara kunnig på sitt område. Säkerställandet av att man kan vara en trygg och god ledare betyder att man har kunskap att stå på. Då får man som lärare - det vet alla ni som är lärare - frilansa lite grann.

Ett tydligt ledarskap från rektorn tycker Sverigedemokraterna är otroligt viktigt - att man vet att man kan luta sig tillbaka mot någonting. Jag vet inte om någon har nämnt det här i dag.

Det ska vara hållbart över tiden, oavsett vem som sitter i regeringen. Vi kanske ska börja basera vår framtid i skolan på forskning och inte på en massa ideologiska svängningar, som vi har gjort när det gäller de senaste fyra reformerna.

Det är Sverigedemokraternas analys av problemet. Vilken är Ulrikas? Det är en fråga som verkligen kommer från hjärtat. Hur ser Centerpartiet på detta? Hur skapar vi engagemang, så att vi kan få behålla de lärare vi har?

Anf. 21 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Jag tackar för frågorna. Jag beklagar om jag inte var riktigt tydlig. Men det står åtminstone i mitt manus att jag skulle tala om tydligt ledarskap, och det hoppas jag att jag också nämnde i debatten, även om det gick Stefan Jakobsson förbi. Men det är klart att ett tydligt ledarskap och en hög kompetens hos lärarna - jag nämnde kompetensutvecklingsgaranti - är några otroligt viktigt delar.

Jag tror att det är många partier i denna riksdag som delar synen på att man ska lyfta bort ett antal arbetsuppgifter från lärarna som har hamnat på deras bord. Stefan Jakobsson nämnde en del vaktmästarsysslor. Även administration har nämnts och som man skulle kunna lägga på annan personal, såsom lärarassistenter och så vidare. Det är klart att det är en viktig del.

Att över huvud taget arbeta med engagemang handlar väl just om möjligheten att känna att man gör ett bra jobb. Engagemang föder nämligen engagemang på något sätt - att man känner att det finns ett stöd från det omgivande samhället. Här är vi politiker oerhört viktiga - att vi ger det stöd som behövs, visar förtroende och tillit och inte rackar ned på en lärarkår som, enligt mig, i mycket stora delar gör så gott den kan men som i vissa fall också kan göra bättre med andra förutsättningar. Att då satsa på ett starkt och tydligt ledarskap är en viktig del. Alliansregeringen genomförde en satsning på Rektorslyftet och på rektorsutbildning, vilket också är viktigt för att lyfta betydelsen men också kompetensen hos de rektorer som vi har.

Om vi också talar om att skapa engagemang för eleverna är det klart att kunniga och trygga lärare, som Stefan Jakobsson talar om, är en viktig del för att skapa det och för att lärarna ska kunna arbeta entreprenöriellt och så vidare. När det gäller just dessa delar kanske jag inte ser att Centerpartiet har en speciell politik jämfört med andra för att skapa engagemang. Men som jag sa går det inte heller att lagstifta fram detta. Det är ett förhållningssätt som vi har att visa tillit till den profession som finns.

Anf. 22 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Många av de saker som Ulrika Carlsson nämner här kan kanske alla här i kammaren komma överens om. Det är egentligen därför som jag står här just nu och ställer dessa frågor till de olika partierna gång på gång. När är det dags för oss att sätta oss ned och lägga allting på bordet och göra precis som man gjorde i Finland och komma överens om vad vi är överens om? Jag vet att till och med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är överens om vissa frågor, där vi faktiskt ser till professionens bästa.

Vi har ett annat problem i den svenska skolan, nämligen att vi har tappat väldigt många lärare till näringslivet. De har det säkert jättetrevligt där ute och jobbar med det som de trivs med. Men vi politiker skulle försöka få tillbaka dem på ett bra sätt.

Vad är Ulrikas analys av hur vi kan vinna tillbaka dessa lärare från näringslivet? Vad är det vi behöver erbjuda dem för att de ska se att läraryrket i den svenska skolan är ett framtidsyrke för dem? Jag tror att alla som jobbar inom skolan gör det av en anledning, nämligen att de är engagerade och verkligen vill elevernas bästa. Precis som Camilla Waltersson Grönvall nämnde tidigare handlar det om den glädje som man har när man går hem från jobbet den dagen man har räddat en elev. Jag vet att Ulrika också har jobbat som lärare. Vi minns säkert en, två eller flera elever som vi lyckades vända. Dessa lärare är så otroligt viktiga att få tillbaka.

Jag håller helt med om Ulrikas analys om att vi har detaljstyrt - micromanagement - skolan alldeles för mycket från politiken. Det gäller att skapa de stora bitarna. Detta har tyvärr kanske att göra med att resultaten har sjunkit konstant hela tiden, oavsett vilka åtgärder vi politiker har vidtagit. Här kanske vi ska ta ett helhetsgrepp och försöka skapa en hållbarhet över tid.

För att vara tydlig upprepar jag mina frågor. Hur ser Centerpartiet på vilka möjligheter vi har och vilka fördelar vi skulle kunna lägga fram, så att vi vinner tillbaka de lärare som vi har förlorat? Jag tror att det är det snabbaste och enklaste sättet. Det tar nämligen fyra år att gå igenom en utbildning, vilket inte är någon hållbar linje.

Anf. 23 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Jag tackar än en gång för frågorna.

Jag är inte alls säker på att vi ska vinna tillbaka alla lärare som har slutat. En del kom kanske på att de skulle vilja ägna sitt liv åt en helt annan inriktning. Att de kanske ser en möjlighet att från läraryrket göra ytterligare karriär i andra delar av samhället, ser jag egentligen inte heller som ett problem. Däremot vet jag att vi har en lärarbrist.

Jag tror att en viktig del är att se över arbetsvillkoren, inte minst det som vissa skolor jobbar med. De differentierar tjänsternas innehåll - alla behöver inte göra lika, och alla behöver inte göra allt. Det finns skolkoncept även i Sverige där man jobbar mer kopplat till att man har ett ämnesansvar eller ett coachningsansvar kopplat till eleverna och så vidare. Det tror jag är en viktig del. Då blir det viktigt med ett karriärsystem för lärare som en del, så att de kan se att de inte behöver bli en alltiallo utan kan få satsa på en speciell del.

När det handlar om hur vi ska vända resultaten hade jag förra året förmånen att få lyssna på paret Moser som fick Nobelpriset. I den efterföljande diskussionen togs det upp vad skolan behöver göra för att fortsätta engagera eleverna och orka ställa de tuffa frågorna för att fördjupa lärandet, så att man inte ständigt surfar ovanpå utan faktiskt också går på djupet i en del frågor. Då handlar det om lärarnas kompetens, både att de är duktiga i sitt ämne och att de är duktiga på metodik och pedagogik. Det är viktiga inslag. En fortsatt kompetensutveckling som bygger på en praktiknära forskning tror jag skulle kunna locka tillbaka lärare, så att yrket professionaliseras kopplat till själva lärarskapet och undervisningen. Detta har man kanske missat under ett antal år. Men man måste fortsätta att garantera en kompetensutveckling, så att lärarna ser att det finns en karriär att göra. Läraren blir då en viktig person i unga människors liv.

Det är klart att jag med glädje minns några elever från mina 16 år som lärare.

Christer Nylander (L)

Anf. 24 Christer Nylander (L)

Fru talman! Ali är en tonårig kille och en av dem som har kommit till Sverige den senaste tiden. När man diskuterar nyanlända är det viktigt att komma ihåg att det är enskilda individer som kommer.

Jag fick möjlighet att ta del av hans berättelse. Det är en berättelse som många nog skulle tycka var jobbig att höra. Det tyckte jag. Det var berättelsen om en pappa som dog i striderna mot talibanerna, om en många veckor lång resa från Afghanistan, Pakistan, Iran, Turkiet, Serbien, Grekland, Tyskland och vidare upp till Sverige. Han hade en uppväxt som är mycket olik den som de flesta här i Sverige har. Han försörjde familjen genom att odla potatis och vete. Det var i princip det som han sa att han kunde vid de samtal som han hade när han anlände till Sverige.

Han har aldrig gått i skolan. Han är illiterat och har i princip aldrig sett en dator. Han ska nu in i det svenska skolsystemet på ett eller annat sätt.

Detta beskriver lite grann den utmaning som vi står inför när vi ska försöka se till att Sverige klarar att ta emot många nyanlända av den sort som Ali är och se till att de inte bara klarar skolan - helst grundskolan och sedan gymnasieskolan - och att sedan ta sig in på arbetsmarknaden utan också klarar sig i det svenska samhället.

Det är en ny utmaning som vi står inför och som ska läggas till en lång rad andra utmaningar som svensk skola står inför. Vi behöver lyfta kunskapsresultaten som under lång tid har sjunkit. Vi behöver förbättra ordning och arbetsro i svensk skola. En av anledningarna till att en del lärare inte orkar med sitt arbete men också en av anledningarna till att kunskapsresultaten faktiskt faller är att vi inte har den studiero som behövs. Det drabbar särskilt tufft och tungt de elever som behöver skolan allra mest.

Vi har utmaningen med lärarbristen, som flera har tagit upp här i dag. Allt detta hänger naturligtvis samman. Men vi måste ha många nya som vill engagera sig och bli lärare, duktiga lärare, i svensk skola. Vi har också behov av att lyfta rektorsuppdraget.

Vi behöver fundera på hur svensk skola styrs, hur vi ska få en tydligare styrning, ett tydligare ägarskap och ett tydligare ansvarstagande.

Vid sidan om allt detta måste vi också klara av den nya utmaning vi står inför när det gäller nyanlända. Det är härligt att se att det finns många bra initiativ, alltifrån ett bokförlag som nu skickar ut 30 000 barnböcker för att barn ska få lära sig lite mer om hur det är att läsa och att vara i Sverige till alla lärare och annan personal gör extremt bra insatser för nyanlända.

Vi har behov av att fundera på styrningen. I den här debatten är det många som har idéer om svensk skola, och nästan alla faller tillbaka på någonting som staten ska göra: staten ska ta hand om löneutvecklingen, staten ska ta hand om karriärutvecklingen, staten ska ta hand om fortbildningen av lärare, staten ska göra än det ena, än det andra.

Det är konstigt att inte fler drar slutsatsen att det kanske är dags att förändra huvudmannaskapet för svensk skola. Det är för många kommuner i landet som inte har tagit det ansvar som behövs för att lyfta läraryrket, för att göra det till ett fritt, akademiskt och viktigt yrke med hög status. Det är dags att dra den slutsatsen nu, tror jag och Liberalerna. Sverige behöver ett modernt statligt huvudmannaskap.

Vi har behov att lyfta läraryrket långsiktigt, kraftigt och strategiskt. Det ska vara ett fritt akademiskt yrke som människor lockas till. Jag har ingenting emot att många lärare ger sig ut i näringslivet. En del av dem ska säkert stanna kvar, precis som Ulrika Carlsson nämnde tidigare, eftersom de gör stor nytta. Men vi måste fundera på hur vi ska locka tillbaka andra.

Att lyfta läraryrkets status, den arbetsmiljö som man uppfattar och den löneutveckling man har är en av de mest strategiskt viktiga sakerna som Sverige har att göra på alla politikområden.

Vi måste också fundera på hur vi ska få fler upp på tå. Om vi tittar på utvecklingen runt om i världen och jämför olika OECD-länder kan vi ganska tydligt se att kunskapsresultaten i de länder där skolan anses vara väldigt viktig för samhället också lyfter. Det är i länder där man tror att man kan vila på gamla lagrar eller tror att man kan leva på historiska vinster framöver som skolans resultat sjunker.

Ska Sverige lyckas nå upp till att ha ett av de bästa skolsystemen, lyckas få bättre resultat än i dag och bli ett av de tio bästa länderna i OECD, måste hela samhället upp på tå. Det handlar om att föräldrar måste fråga sina barn hur det har gått i skolan i dag, om att man ska engagera sig för att skolan ska lyftas. Det handlar om att eleverna måste anstränga sig lite mer och att en del lärare måste anstränga sig lite mer.

Men det handlar också om hela samhällets inställning. Fler företagsledare måste ut på banan och säga att skolan är viktig för Sveriges framtid och för deras företags möjligheter att exportera. Kulturarbetare och alla andra i samhället måste verkligen upp på tå nu om vi ska lyckas med detta. Det räcker inte med reformer och ett bra skolsystem. Vi måste också fylla det med engagemang. Det som avgör är nog att fler är uppe på tå och kämpar för att vi ska lyckas.

Fru talman! Liberalism handlar ganska mycket om självständighet för mig, om att människor ska få större chanser att fatta sina egna beslut, att människor ska få chans att växa in de roller som de skulle kunna ha. För mig handlar skolan om att utmana varje elev till att bli det man skulle kunna bli och skulle vilja vara. Det handlar inte bara om att lyckas nå godkänt resultat.

I fråga om det måste vi kanske få ett värderingsskifte. Det är nämligen för många som strävar enbart efter att lyckas nå över godkäntstrecket och för få som säger att vi måste nå så långt som möjligt med varje enskild individ.

Jag tycker att svensk skolpolitik saknar ledarskap just nu. Det händer för lite på Utbildningsdepartementet. Nu klagar regeringssidan på att Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna säger att det behövs mer matte. Men det som händer i praktiken är att vi i oppositionen knuffar regeringen framför oss eftersom det inte händer någonting. Det händer för lite på Utbildningsdepartementet.

(Applåder)

Anledningen till att vi gör det är att vi tycker att fler måste lyckas. Vi måste lyfta skolresultatet, och då är matte ganska centralt.

Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att vi kommer att klara av den utmaning som Sverige står inför - därför att vi måste klara av den. Om vi inte gör det kommer Sverige att vara ett land vars välstånd successivt sjunker, ett land vars förmåga att leverera välfärd och arbete sjunker.

Vi måste alltså klara detta. Och jag tror att vi kan det. Men då måste hela samhället upp på tå. Vi måste åter genomsyras av tanken att om Sverige ska bli ett riktigt bra land måste det börja med att skolan är riktigt bra och att läraryrket är helt avgörande.

(Applåder)

Daniel Riazat (V)

Anf. 25 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i det som Christer Nylander tar upp när det gäller statligt huvudansvar för den svenska skolan. Det är kanske en av få stora frågor där jag och Christer är överens. Jag önskar, precis som Christer, att fler var med på den bollen.

Jag vill ställa en fråga om något annat till Christer Nylander. Det handlar om de nyanlända. Man pratar om ordet integration och att vi ska se till att alla elever ska komma in i skolan på ett bra sätt, som en del av det som jag vill kalla för inkludering snarare än integration.

Christer Nylanders parti har inte gått emot ett enda förslag om tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingar - de initiativ som regeringen tyvärr har tagit och genom vilka man har valt att försvåra för flyktingarna. Då blir min fråga: På vilket sätt blir det tryggare för människor, kanske inklusive unga som går i skolan, ifall tillfälliga uppehållstillstånd och andra åtgärder, som enligt mig skulle försvåra inkluderingen, införs?

Det har varit olika delar. I den första delen fanns inte barn och unga med. Men senare har regeringen aviserat att man vill gå betydligt längre. Och man lägger sig på någon sorts lägstanivå i EU, som man kallar det.

Kommer Folkpartiet att vara för det här hela vägen, Christer Nylander? Kommer ni att vara för att också barnen ska ha en oviss skolgång och inte ska veta om de kommer att vara kvar i Sverige nästa år? Eller kommer Folkpartiet att välja den så kallade liberala vägen?

Christer Nylander (L)

Anf. 26 Christer Nylander (L)

Fru talman! Huruvida Folkpartiet skulle göra det ena eller det andra kan jag inte svara på. Men jag kan svara på ungefär vad Liberalerna skulle vilja göra.

Vår bedömning, liksom många andra partiers i den här kammaren, är att Europa måste fungera på ett annat sätt i den situation som världen befinner sig. Det som har hänt är att den yttre gränsen till Europa har fallit, och det fanns inga inre gränser. Och nästan inga länder har tagit ett sådant stort ansvar som Sverige har gjort, tillsammans med Tyskland.

Vi menar att det behövs fler länder. Detta är en debatt som delvis ligger utanför skolpolitiken, fru talman. Men vi menar att fler länder måste ta det ansvaret. Vi har tagit ett stort ansvar. Vårt ansvar nu är att fundera på hur de som är här ska få bästa möjliga chans att etablera sig. De som ska vara kvar ska få chans att etablera sig, ta sig in på arbetsmarknaden och lyckas i skolan.

Då måste varje dag användas. Ett huvudproblem är att det tar för lång tid i dag. Vi måste in. Jag vet att många folkrörelser och många engagerade människor är ute redan i tidigt skede för att prata med nyanlända, för att de i princip redan första dagen ska möta det nya, svenska, språket och det nya, svenska, samhället och kunna de värderingar som finns här.

När det gäller de olika migrationspolitiska överenskommelserna står vi naturligtvis bakom den överenskommelse som vi har gjort med regeringen. Jag vet att regeringen har gått längre.

Jag tror att det är viktigt att familjer kan återförenas. Vi är alltså inte helt överens med regeringen. Men jag tror att alla som ser vad som har hänt i Europa och i världen den senaste tiden förstår att någonting behövde göras. Sverige kan inte ta det ansvar som andra länder inte tar.

Daniel Riazat (V)

Anf. 27 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Tack, Christer Nylander!

Den här frågan hör såklart egentligen hemma i andra debatter. Jag tar upp den eftersom jag och Vänsterpartiet menar att tillfälliga uppehållstillstånd och en ovisshet för flyktingar knappast kan leda till att man blir mer motiverad att bland annat vilja lära sig språket, att vilja inkluderas i samhället, att vilja vara en del av samhället eller att vilja gå till skolan. Man kommer knappast att kunna känna: Jag kommer att bo här många år framöver, och jag vill vara delaktig i systemet.

Egentligen kan frågan ställas till alla partier, eftersom Vänsterpartiet var det enda partiet som inte höll med om att tillfälliga uppehållstillstånd skulle införas. Men som debattformerna ser ut blir det svårt att ta replik på alla.

Jag fick egentligen inget svar på min fråga. Jag vill förtydliga att vi är överens om att Sverige tillsammans med Tyskland inte ska vara de enda som tar ansvar. Vi ska vara stolta över att Sverige har tagit ett ansvar. Men enligt mig ska vi också vara väldigt ledsna över att Sverige nu väljer att gå en annan väg. Men på vilket sätt anser Folkpartiet att tillfälliga uppehållstillstånd och andra förslag, som leder till att flyktingar inte kan planera sin framtid, gör att man integreras mer i den svenska skolan?

Christer Nylander (L)

Anf. 28 Christer Nylander (L)

Fru talman! Liberalerna och alla andra partier funderar ständigt på dessa frågor. Oavsett om Daniel Riazat ställer frågan eller inte funderar alla politiker otroligt mycket på detta.

Jag är väldigt glad över att regeringen har lagt fram en proposition om att förbättra standarden när det gäller förberedelseklasser så att vi får bättre mottagning där.

Jag är glad över att regeringen och allianspartierna har kommit överens om en lång rad förslag om hur man ska förbättra skolan för nyanlända. Det är väldigt viktigt.

Alla skolpolitiker funderar nog just nu väldigt mycket på hur man ska se till att varje dag används. Jag förstår att många är oroliga.

Sverige har inte fri invandring. Vi har reglerad invandring. Det gör att en del människor får stanna och andra får inte stanna. Men det är otroligt viktigt att se till att de dagar som de är här är värdiga och utvecklande för varje barn. För varje barn är varje dag en viktig dag.

Vi är beredda att diskutera fortsatta insatser i form av både förbättra förberedelseklasser och underlätta för frivilligorganisationer. Men Sverige ska ha en reglerad invandring, och det innebär att de som inte har rätt att stanna här ska inte heller stanna här.

Gunilla Svantorp (S)

Anf. 29 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

När man kommer in i debatten så här långt ned på talarlistan är mycket redan sagt, men jag vill ändå ta upp utmaningen med lärarna och lärarförsörjningen.

När jag är ute på skolbesök möts jag nästan alltid av engagerade lärare som tycker att de har världens bästa jobb. Men de är trötta på ständigt nya reformer, de är trötta på att inte hinna se alla barn så som de skulle vilja och de är oroliga för att inte orka jobba hela sitt yrkesliv. Det är signaler som måste tas på allvar.

Och det är också något som regeringen bevisligen gör med tanke på att man nu regelbundet samlar lärarnas företrädare och andra kring en nationell samling för läraryrket med syfte att diskutera arbetsmiljön, utmaningarna inom yrket och hur man ska få fler att vilja söka sig till läraryrket. Några utmaningar som vi har är att vi vet att ungefär en av fyra utbildade lärare gör något annat i dag.

En annan utmaning är att vi har för lågt söktryck till lärarutbildningarna, även om det på senare tid glädjande nog har ökat.

En tredje utmaning är att många lärare tycker att andra uppgifter tar för mycket tid från deras huvuduppgift, att undervisa.

Regeringen samlar inte bara skolans aktörer till samtal, det levereras också förslag för att förstärka arbetsmiljön för landets lärare.

I budgetförslaget för 2015 aviserades ökade resurser med över 5 miljarder kronor till skolan. Det är pengar som gör mycket större nytta där än som skattesänkningar. Vi lade i vår budget 3 miljarder till ökade löner för lärare, med kriterier som parterna själva har kommit överens om. Moderaterna har nu glädjande nog tagit till sig detta förslag, trots det hårdnackade motståndet från början.

Regeringen har också lagt förslag om och genomför i samverkan för bästa skola där 400 miljoner kronor i år och kommande år satsas på de skolor där de tuffaste utmaningarna finns, något som kommer att bidra till att lärarnas möjligheter att göra ett gott jobb förstärks. Av dessa pengar är också 50 miljoner kronor vikta för ökade lärarlöner.

Vi vet att lärarna är en av nycklarna för att höja kunskapsresultaten i skolan.

Vi vet också att bristen på lärare är stor och kommer att bli ännu större. Fram till 2019 kan vi komma att behöva rekrytera fler än 90 000 heltidstjänster, vilket betyder att det måste examineras många gånger fler lärare än vad som har gjorts under de senaste åren. Därför är det viktigt med fler ingångar i läraryrket, till exempel det som regeringen nu arbetar med för att förstärka såsom kompletterande pedagogisk utbildning för de med ämneskunskaper och för forskare.

Men det är också viktigt att ta vara på den kompetens som kommer till Sverige i form av utbildade lärare från andra länder, att validera dem och låta dem praktisera i skolan för att de ska behålla sitt yrkeskunnande och också vara en viktig resurs i väntan på att de ska få ut den svenska lärarlegitimationen, om de så vill.

Lika viktigt är det att skapa en arbetsmiljö som gör att några av de många utbildade lärare, som har valt att lämna skolan för andra jobb, väljer att komma tillbaka till skolan.

Och en annan viktig grupp är de som är på väg att gå i pension. Om man orkar och vill så är varje extra år i arbetslivet mer än välkommet, speciellt just nu.

Om lärarna är en viktig nyckel för att barnen ska lyckas i skolan så är ledarskapet i skolan en viktig nyckel för att lärarna ska lyckas. Häromveckan hade utbildningsminister Gustav Fridolin och vår kollega Linus Sköld en spännande interpellationsdebatt här i kammaren i ämnet vad regeringen kan göra för att förbättra skolledares arbetssituation.

Ministerns svar var att rektorerna behöver ges tid, mandat och stöd för sitt uppdrag. Det kan inte nog upprepas - tid, mandat och stöd. Rektorer måste få vara de pedagogiska ledare som de faktiskt är och andra behöver ta över de rent administrativa uppgifterna. Om vi har brist i dag på lärare så tror jag att rektorer är något vi inom en snar framtid kommer att ha ännu större brist på. Därför behöver frågan om rektorernas arbetsmiljö vara högt på vår dagordning framöver.

Fru talman! Vi debatterar i dag motioner som handlar om grundskolan. Jag är glad att tillhöra ett regeringsparti som så tydligt har tagit ställning för att vi har tre viktiga utmaningar att jobba med. Det är tre utmaningar som ska ha prioritet i allt vi gör för att nå målet om en jämlik skola.

Den första utmaningen handlar om att ge tidigt stöd, och där har regeringen tillfört 2 miljarder kronor som kan användas för att minska barngrupperna och för att anställa fler, för att göra en specialpedagogisk satsning. Dessa pengar är slut, och huvudmännen kan använda dem ungefär som de vill. Man skulle ha kunnat använda dem för att anställa till exempel skolassistenter.

Den andra utmaningen handlar om att öka attraktiviteten i läraryrket, och där kan vi verkligen prata om satsningar: 3 miljarder årligen i lönesatsning, förbättrad arbetssituation genom minskad administrativ börda för lärarna, kompetensutveckling och mycket annat.

Den tredje utmaningen handlar om att leva upp till målet om en jämlik skola och då måste vi satsa på de skolor som har det tuffast. Det gör vi nu genom samverkan för bästa skola där staten sluter avtal med huvudmän om skolutveckling på enskilda skolor.

Jag hoppas att vi i den här kammaren kan komma överens om långsiktiga överenskommelser som rör skolan. För det är ju så, fru talman, att vi måste ge alla barn möjligheter att lyckas i skolan, och de bästa förutsättningarna för att lyckas är att förbättra lärarnas arbetssituation.

(Applåder)

Anf. 30 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Tack, Gunilla Svantorp, för ditt resonemang om behovet av att förstärka rekryteringen av lärare, att lyfta fram lärarnas och rektorernas arbetssituation. Jag vill ställa några frågor.

Först vill jag ställa en fråga kopplad till att Socialdemokraterna - även om Gunilla Svantorp valde att inte lyfta fram det så mycket i sitt anförande - väljer att inte yrka bifall till sin reservation, trots att man uppehåller sig mycket vid att man inte ska lägga sig i hur många timmar matematik skolan ska ha. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring till varför man väljer att inte yrka bifall till sin reservation.

Min andra fråga handlar om det som Gunilla Svantorp lyfter i sitt anförande. Det gäller behovet av att minska lärares administrativa börda. Jag skulle gärna vilja att Gunilla Svantorp var lite mer konkret. Det kom ju en del kritik från Socialdemokraterna när alliansregeringen valde att göra några lättnader, till exempel att det inte skulle vara obligatoriskt med IUP varje år. Jag skulle vilja höra om några konkreta punkter på vad man gör.

Gunilla Svantorp lyfter fram behovet av att nyanlända får möjlighet att jobba som lärare och av att vi på olika sätt lockar pensionerade lärare att stanna kvar eller komma tillbaka till yrket. Centerpartiet har föreslagit att man under en treårsperiod gör ett avsteg från kravet på lärarlegitimation för betygsättning. Det skulle frigöra tid för lärare, som då inte har den extra bördan att också behöva sätta betyg åt alla sina kollegor utan legitimation. Jag skulle gärna vilja höra vad Gunilla Svantorp tycker om den idén.

Gunilla Svantorp (S)

Anf. 31 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Jag tycker att det är lite spännande att de borgerliga partierna är så upptagna av att vi inte yrkar bifall till vår reservation, särskilt Centerpartiet, som dessutom inte har någon reservation, om jag uppfattar det hela rätt. Vi yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Att vi sedan väljer att inte yrka bifall till reservationen måste vara en pluttfråga i detta sammanhang. Frågan förtjänar inte ens att besvaras. Det är upp till varje parti vad man yrkar bifall till.

En annan fråga gällde hur man ska minska administrationen för lärarna. Just de diskussionerna pågår i den nationella samlingen för läraryrket, där parterna sitter. Regeringen sitter tillsammans med lärarfacken och diskuterar just det. Jag tycker personligen att vi under alliansåren såg alldeles för mycket styrning från politiker av precis hur man skulle göra. Jag tycker att parterna ska samtala sig fram till det. Central rättning av nationella prov är en viktig sak, men sedan får parterna komma fram till vad man tycker är de bästa verktygen för att underlätta för lärarna i undervisningen.

Den tredje frågan gällde avsteg från kravet på lärarlegitimation. Det viktigaste just nu är att försöka få in fler lärare i skolan. Parterna och vi tycker att det är viktigt med lärarlegitimation. Ska man börja rucka på det visar man att det här inte är viktigt. Sedan är det klart att vi är i ett extremt läge, men jag tycker att detta är en fråga som man måste diskutera med parterna. Det här ska vi inte stå i riksdagens kammare och bestämma. Jag tycker att det är en viktig reform, men den har varit hafsigt gjord. Det ser man. Vi har debatterat den och ändrat på den hur många gånger som helst här i kammaren.