Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Gymnasial lärlingsanställning

Betänkande 2013/14:UbU18

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
27 maj 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Gymnasial lärlingsanställning(pdf, 461 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2013/14:18 Gymnasial lärlingsanställning

Beslut

Gymnasial lärlingsanställning - en ny anställningsform (UbU18)

En elev som går gymnasial lärlingsutbildning inom något av gymnasieskolans yrkesprogram ska kunna bli anställd genom en ny anställningsform, gymnasial lärlingsanställning. Anställningen ska motsvaras av hela eller en del av tiden för det arbetsplatsförlagda lärandet i utbildningen, APL. Lagen om anställningsskydd, LAS, ska inte gälla för den elev som har en gymnasial lärlingsanställning.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 6
Propositioner: 2

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-04-08
Justering: 2014-05-08
Justering: 2014-05-08
Trycklov: 2014-05-12
Trycklov till Gotab och webb: 2014-05-12
Trycklov: 2014-05-12
Reservationer: 4
Betänkande 2013/14:UbU18

Alla beredningar i utskottet

2014-04-08

Gymnasial lärlingsanställning - en ny anställningsform (UbU18)

En elev som går gymnasial lärlingsutbildning inom något av gymnasieskolans yrkesprogram ska kunna bli anställd genom en ny anställningsform, gymnasial lärlingsanställning. Det föreslår regeringen. Anställningen ska motsvaras av hela eller en del av tiden för det arbetsplatsförlagda lärandet i utbildningen, APL. Lagen om anställningsskydd, LAS, ska inte gälla för den elev som har en gymnasial lärlingsanställning.

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2014-05-26
Debatt i kammaren: 2014-05-27
Debatt i kammaren: 2014-05-27
Stillbild från Debatt om förslag 2013/14:UbU18, Gymnasial lärlingsanställning

Debatt om förslag 2013/14:UbU18

Webb-tv: Gymnasial lärlingsanställning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Caroline Helmersson Olsson (S)
Anf. 15 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Den här debatten ska handla om gymnasial lärlingsanställning. Vi socialdemokrater är övertygade om att lärlingsutbildning kan vara ett bra alternativ som kan passa några ungdomar för att börja sin bana i yrkeslivet. Vi ska göra allt vi kan för att ungdomar ska få jobba och få starta sina vuxenliv. Då är utbildning definitivt det viktigaste som finns att satsa på. Jag har sagt det förut, och jag tänker säga det igen: Alla vill inte bli akademiker, men nära nog alla vill jobba. Ingen ung utan jobb, står det på den knapp som jag har på mig i dag. Rätt utformad kan lärlingsutbildningen vara en väg till jobb, men också en del i det livslånga lärandet. Regeringens ambitioner när den infördes var absolut inte fel. Men verkligheten har visat att det inte har fungerat. Få elever söker sig till utbildningsformen, och avhoppen är fortsatt oroväckande många. Att lärlingsutbildningen har lanserats som ett alternativ för skoltrötta tror jag i sig är en stor anledning till att eleverna ratar utbildningen. Det här får inte vara eller ses som en andra klassens utbildning. Björklund har talat om lärlingsutbildning som en utbildning för dem som inte klarar något annat. Den är tvärtom krävande och ska vara minst lika kvalificerad som skolförlagd utbildning. Skolverket lyfter fram några troliga orsaker till att få söker denna utbildning. Det handlar om dåligt rykte, kvalitetsbrister, oro för stängda dörrar till högskolan och brist på stöd från branschorganisationerna. Det är lite bekymrande. Herr talman! Att man nu lägger fram ett lagförslag för att det ska ges möjlighet att anställa lärlingar kommer inte att lösa problemen med få sökande och det som jag anförde för en stund sedan. I dagarna fick man återigen läsa att Skolinspektionen lägger vite på en av landets största friskolekoncerner och anordnare av lärlingsutbildning. Det är inte bra. Regeringen har i alla fall försökt och har ökat statsbidragen. Skolorna kan få 57 500 kronor per elev och läsår. Nu kan också eleverna få 1 000 kronor i månaden i lärlingsbidrag. Men det verkar inte hjälpa. De preliminära antagningsbeskeden för kommunerna visar att färre än någonsin kommer att bli lärlingar hösten 2014. Vi tror att det är avgörande hur involverade företagen, arbetsgivarna och facken är för att detta ska bli bra, både vad gäller innehåll och utförande. I vår motion, som tas upp i detta betänkande, framför vi att vi vill att regeringen gör en översyn av detta och att arbetsmarknadens parter bör bjudas in och komma överens om en lärlingsutbildning som är väl förankrad hos dem. Vi behöver inte börja om från början på något vis. Men framgångsfaktorn är att branschanknytningen och anpassningen till respektive bransch och ansvar är avgörande. Herr talman! Vi motsätter oss inte att anställningsformen införs. Men vi anser att det är viktigt att de företag som eventuellt anställer dessa ungdomar, gymnasielärlingarna, har kollektivavtal. Kollektivavtal är väldigt bra. Med kollektivavtal får man ett bra system, en förhandlingsordning, försäkringar och trygghet för individen. De som vi talar om är faktiskt minderåriga, åtminstone i början. Fler jobb måste också bli bra jobb. Ungdomarnas villkor måste vara trygga och arbetsmiljön säker. Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation 2. (Applåder)
Michael Svensson (M)
Anf. 16 Michael Svensson (M)
Herr talman! Om taket i kammaren inte hade varit så högt upp hade jag nog satt ett kryss i taket nu. Äntligen kommer det ett litet erkännande från oppositionen om att vi i alla fall gör någonting rätt. Det är alltid trevligt och välkommet när det kommer. Herr talman! Vi kan inte räkna upp så många av de yrken som man tror kommer att finnas om tio femton år. Därför är det oerhört viktigt att skolan blir ännu bredare i framtiden. En bred och flexibel utbildning gör att man, även om man är 20, 22 eller 23 år och kanske ångrar sitt tidigare val, kan justera eller komplettera sin utbildning. Vi måste, där är vi alla överens, minska ungdomsarbetslösheten i Sverige. Genom att knyta yrkesutbildningen närmare arbetsmarknaden kommer fler ungdomar att få chans till jobb när de lämnar gymnasiet. Arbetsgivaren kan redan i dag anställa lärlingar. Men dagens regelverk är inte anpassat till att elevernas anställning är kopplad till en utbildning. Regeringen inrättade i samband med försöksverksamheten den nationella lärlingskommittén med representanter för arbetsmarknadens organisationer. Erfarenheterna från försöksverksamheten visade att intresset var betydligt större än vid tidigare försök med lärlingsutbildning inom gymnasieskolan. Arbetsplatser som deltog i försöket har huvudsakligen varit positiva till verksamheten och framhöll att viktiga drivkrafter för att ta emot lärlingar är rekryteringsbehov, lokalt samhällsengagemang samt viljan att medverka till en utbildning som motsvarar branschens och arbetslivets kompetenskrav. Jag ska kortfattat säga något om reformen. Anställningen är tidsbegränsad och gäller endast inom ramen för det arbetsplatsförlagda lärandet, APL, i utbildningen. I utbildningskontraktet ska det avtalas om när en part kan frånträda detta i förtid, till exempel om eleven missköter sig. I sådant fall upphör även anställningen. Arbete som utförs hos arbetsgivaren utöver APL, till exempel extraarbete på loven, omfattas inte av lagen om gymnasial lärlingsanställning utan kräver en annan anställning. Den som är anställd som gymnasielärling undantas från lagen om anställningsskydd. Avvikelser från lagen om gymnasial lärlingsanställning får göras genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. En elev som utför arbete enligt ett utbildningskontrakt ska inte anses som arbetstagare om inte gymnasielärlingsanställning har ingåtts. Som lärling är man halva tiden i skolan och halva tiden på arbetsplatsen. En halvtidslön för en lärling skulle kanske kunna hamna på 5 000-6 000 kronor i månaden. Nu har vi flera vägar in i yrkeslivet, och förhoppningsvis får vi också en bättre koppling mellan utbildning och arbetsmarknad. Jag kan hålla med Caroline Helmersson Olsson om att lärlingsutbildning, yrkesintroduktionsanställning eller gymnasielärlingsanställning absolut inte ska ses som någon B-utbildning. Den kräver ibland faktiskt till och med mer av en elev än vad som krävs av en elev som går en normal gymnasieutbildning, oavsett om det är ett yrkesprogram eller ett högskoleförberedande program. Naturligtvis är det av största vikt att man får eleverna att inse detta. Då kan utbildningen bli så mycket bättre. Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på reservationen. (Applåder)
Caroline Helmersson Olsson (S)
Anf. 17 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Michael Svensson nämnde inte i sitt anförande någonting om det som jag tog upp i mitt anförande om att vi tycker att företag ska ha kollektivavtal för att kunna anställa dessa personer. Kollektivavtal är ett mycket effektivt sätt att reglera arbetsvillkor. De är en stark del i den svenska modellen, vilket Michael Svenssons parti också brukar tala om. Jag undrar varför Michael Svensson tycker att det är onödigt att arbetsgivarna i det här fallet har kollektivavtal. Vad är det som är försvårande med det?
Michael Svensson (M)
Anf. 18 Michael Svensson (M)
Herr talman! Det finns många företag, framför allt mindre, som inte har kollektivavtal i dag. Man kan naturligtvis fråga sig varför de inte har det. Är de bovar eller skurkar för det? Nej, det tror jag inte. Jag tror att många företag är väldigt seriösa och sköter sig seriöst. Det gäller även dem som kommer och jobbar där. Själv har jag varit egenföretagare i ungefär 25 år, i den - tycker en del - något suspekta hotell- och restaurangbranschen. Det kan kanske låta som skryt, men jag har haft väldigt låg personalomsättning. Företaget har skiftat; ibland har det varit fem anställda och ibland upp till trettio eller fyrtio. Ibland har jag inte haft något kollektivavtal, men jag har ändå lönemässigt legat över kollektivavtalen. Jag har följt alla lagar och regler, och de anställda jag har haft har som sagt trivts väldigt bra på sin arbetsplats. Jag tror alltså att det finns många företag som sköter sig alldeles utmärkt. Sedan finns det undantag. Det finns, som jag sade, många små och medelstora företag som inte har kollektivavtal, och vi vill inte utesluta dem från att kunna ta emot gymnasieelever.
Caroline Helmersson Olsson (S)
Anf. 19 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Jag tror inte heller att det finns massor med bovar och banditer. Jag pratar dock om tryggheten för de här lärlingarna, som ändå är minderåriga åtminstone när de börjar sin bana. Ett kollektivavtal är ett avtal om anställningsvillkoren. Egentligen är det också ett fredsfördrag och en regel om förhandlingsordning. Nästan alla tvister på arbetsmarknaden löses genom förhandlingsordningen, och det blir inte en massa segdragna tvister i domstolar, kostsamma juridiska processer och sådant. Ser inte Michael Svensson en fördel även för företagarna med ett kollektivavtal? Jag tror personligen att det är viktigt att det finns en facklig organisation i botten som ser till att våra ungdomar inte utnyttjas som billig arbetskraft. Man får inte vara naiv, tror jag - det är en tuff värld, och det är en tuff arbetsmarknad vi har. Jag undrar också vem som ska företräda de här ungdomarna om någonting händer. Utbildningskontraktet har ungdomen själv, föräldrar, företaget och skolan skrivit på. Vem ska företräda ungdomen om någonting händer? Är det mamma, skolan eller en advokat?
Michael Svensson (M)
Anf. 20 Michael Svensson (M)
Herr talman! Jag tror att det är en stor fördel att det finns kollektivavtal på de allra flesta arbetsplatser. Det har visat sig vara en framgång för Sverige att vi har avtal som reglerar arbetsmarknaden. Som jag sade finns det dock en del små och medelstora företag som inte har kollektivavtal. Det gäller många hantverksyrken och en del små företagare, som kanske är i stort sett ensamma men ändå har möjlighet att ta emot någon gymnasieelev. Även här väljer jag faktiskt att tro på oss människor, även om det finns skurkar i mänskligheten. Arbetsgivarna är inga onda människor. De kanske har barn, och de ser förhoppningsvis till att gymnasieeleverna kommer väl till rätta. Eleverna har föräldrar som förhoppningsvis hjälper dem genom en del av livet, och skolan har naturligtvis det största ansvaret. De har ju ett tillsyningsansvar så länge eleverna går i skolan. Jag tror alltså inte att vi behöver vara särskilt oroliga.
Roger Haddad (FP)
Anf. 21 Roger Haddad (FP)
Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag konstaterar att de rödgröna oppositionspartierna även i det här ärendet är oeniga när det gäller synen på gymnasiala lärlingsanställningsavtal. Vänsterpartiet yrkar nämligen i betänkandet avslag på regeringens förslag. Folkpartiet och Alliansen har genomfört viktiga reformer inom skolan. Vi har fortsatt stora utmaningar när det gäller såväl kunskapsresultaten och behörigheten hos lärare som avhopp från gymnasiet och elever som trots tre eller fyra år i gymnasieskolan inte uppnår behörighet till högskolan eller ett slutbetyg. Av dem som kom in 2009 och lämnade efter tre år var det på de studieförberedande programmen 75 procent som uppnådde grundläggande behörighet till högskolan. På de yrkesförberedande programmen i den gamla gymnasieskolan var det dock bara 60 procent. Mot den bakgrunden är införandet av den nya gymnasieskolan hösten 2011 viktigt. Det handlar inte bara om att höja kvaliteten och öka genomströmningen utan också om inrättandet av yrkes- och lärlingsutbildningar i sig. Det är viktigt för att tidigt få in arbetslivet i gymnasieskolan. Detta är viktigt för att förebygga ungdomsarbetslösheten. Precis som betänkandet redogör för har länder med lärlingsutbildning lägre ungdomsarbetslöshet. Trots att Arbetsförmedlingen nyligen presenterade lite ljusare siffror för Sverige förblir detta en av våra stora utmaningar. Herr talman! Den gamla gymnasieskolan hade inga riktiga yrkes- och lärlingsutbildningar. Fokus låg på de teoretiska ämnena, och målet var bara att alla elever ska bli högskolebehöriga. Resultatet av den politiken har vi sett. Det viktigaste på en yrkesutbildning - eller i synnerhet på en lärlingsutbildning, som ju är föremålet för den här debatten - är att direkt efter skolan få en anställning och en egen lön. Det ser vi också när det gäller övergångsfrekvenser från studieförberedande program till universitet och högskola jämfört med övergångsfrekvenser från yrkesförberedande till arbetslivet. Det är mycket tydligt: Väljer man ett lärlingsprogram är det över 80-90 procent som vill ut i arbetslivet och få en egen lön. Det är därför man har sökt en lärlingsutbildning. Precis som kollegan Michael Svensson nämnde hade vi mellan 2008 och 2011 en försöksverksamhet, där 13 000 lärlingar var med i försöket med lärlingsprogram. En skolverksrapport visade att 25 procent avbröt sin lärlingsutbildning redan det första året. Då valde de dock inte ett studieförberedande program i stället, utan de gick tillbaka till ett traditionellt yrkesprogram. Det innebär att det är skolförlagt, alltså en yrkesutbildning men i skolmiljö. I dag är det drygt 6 000 ungdomar som är inskrivna som lärlingar i gymnasieskolan. Det är mycket positivt. Nio av tio arbetsgivare som tar emot lärlingar är positiva till programmet och vill ta emot ungdomar igen. Synpunkter i utvärderingar visar att informationen till ungdomarna måste bli bättre, såväl i grundskolans årskurs 9 som, inte minst, i studie- och yrkesvägledningen när man söker till gymnasiet. Även när man kommer till gymnasiet måste man få tydlig information om vad det innebär att gå ett lärlingsprogram. Det handlar inte om skoltrötta elever; tvärtom har vi skärpt kraven för att från grundskolan komma in på ett yrkes- och lärlingsprogram. Det förslag vi yrkar bifall till innebär också att vi tar ett till steg. Utöver att man höjer handledarersättningen och att Skolverket inrättar ett lärlingscentrum för att stimulera lärlingsutbildningsmöjligheten är det viktigt att i lag förtydliga att en lärling redan under utbildningen, under vissa kriterier, faktiskt kan få en anställning. Det finns i dag utbildningskontrakt, och skolan och dess rektor är hela tiden ansvarig för eleven eftersom det fortfarande är utbildningsverksamhet. Vi har också en skolinspektion som granskar verksamheten under hela utbildningstiden. Vi får i denna debatt inte heller glömma bort att ett av gymnasieskolans uppdrag just är att utbilda unga i arbetslivet. Det andra uppdraget är att ge dem som vill gå vidare till högre studier grundläggande behörighet. Elever som studerar på lärlings- eller yrkesprogram i gymnasiet får i huvudsak mycket god kontakt med arbetslivet - nätverk, sommarjobb, timanställning och så småningom erbjudande om en fast tjänst när de lämnar gymnasieskolan. Tydligast ser vi det inom fordonsprogrammet och hos dem som läser till undersköterskor, men också när det gäller byggprogrammet finns det på vissa håll god chans att få jobb direkt efter studierna. Detta är mycket positivt och något vi måste underlätta, och därför är regeringens förslag om gymnasiala lärlingsanställningar en viktig pusselbit i detta arbete. Vi vill gärna ta ett steg till när det gäller lärlingsprogrammet i gymnasieskolan. Därför utreder regeringen möjligheten att inrätta branschlärlingar där företag och arbetsliv kan ta ett ännu större ansvar för hela eller delar av lärlingsutbildningen. Där tittar vi mycket på erfarenheterna från Tyskland och Österrike. Vår åsikt är att de branscher som är intresserade borde få gå före. Avslutningsvis, herr talman, är det viktigaste när det gäller lärlingsutbildningen i gymnasiet att kvaliteten ökar. Det finns en samsyn i utbildningsutskottet. Regeringen har tillsatt ett par utredningar. Skolinspektionen gjorde en stor granskning av lärlingsutbildningarna för drygt ett år sedan med i huvudsak positiva resultat. Men vi får inte glömma bort i debatten varför vi inför en ny gymnasieskola och varför vi går tillbaks till riktiga yrkes- och lärlingsutbildningar. Det är på grund av stora avhopp, dålig genomströmning och yrkesprogram som var sönderteoretiserade. Det är fortfarande bara 60 procent som får ett slutbetyg från ett yrkesprogram. Med detta tror jag att kvaliteten, attraktiviteten och söktrycket kommer att öka. Det påstods här att branschen borde ta ett större ansvar, men det är precis det som gymnasiereformen har inneburit. Nationella programråd utformar programmen tillsammans med utbildningsväsendet och är med och övervakar. När det gäller Skolinspektionen nämndes Praktiska Gymnasiet. Vi har gett Statens skolinspektion precis de instrument som nämndes. Man ska utdöma vite om utbildningen inte håller måttet. Jag ser till och med att man gärna drar in tillståndet för de utbildningsanordnare som inte följer skollagens krav på bra lärlingsplatser för våra ungdomar. (Applåder)
Caroline Helmersson Olsson (S)
Anf. 22 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Inte heller Roger Haddad nämner med ett ord ett yrkande som finns i detta betänkande om att kollektivavtal ska gälla på de arbetsplatser där ungdomarna eventuellt blir anställda. Varför? Det är en tuff arbetsmarknad. Det finns bovar och banditer, men det finns också, precis som Michael Svensson säger, väldigt många bra småföretagare. Men vi får inte blunda för verkligheten. Jag är intresserad av hur Roger Haddad tror att urvalet till lärlingsanställningarna kommer att ske. Alla ungdomar, hur många de nu blir, kommer förmodligen inte att bli anställda. Risken finns att det kommer att vara godtyckligt. Om man inte är för naiv kan man befara att den som begär lägst lön blir anställd. Kollektivavtal reglerar lönenivåer, och Michael Svensson sade att han trodde att lönen kunde hamna på en viss nivå. Hur ser Roger Haddad på hur lönenivåerna ska säkras så att våra ungdomar inte blir utnyttjade?
Roger Haddad (FP)
Anf. 23 Roger Haddad (FP)
Herr talman! Folkpartiet är av åsikten att det ska vara speciella ingångslöner för ungdomar som lämnar gymnasieskolan för att få in en fot i arbetslivet. Det är inte ristat i sten att man ska få 25 000 från dag ett när man kommer direkt från treårig gymnasieskola, men det är en parallell diskussion. Herr talman! Som jag sade i anförandet är rektor ansvarig för utbildningen, och Skolinspektionen är ansvarig för kvaliteten. Vi har utbildningskontrakt. Rektor är den som upprättar kontakt med företagen. Då måste jag understryka, och som jag sade i mitt anförande, att det är väldigt svårt att få tag i relevanta praktikplatser eller APU-platser när det gäller lärlingsutbildningen. Därför tror jag inte att man ska krångla till det ytterligare genom att ställa ytterligare krav på kollektivavtal och så vidare. Glöm inte, Caroline Helmersson Olsson, att det är småföretagen som står för lejonparten av lärlingsmottagandet generellt sett. Det är inte de stora företagen Sandvik eller ABB, som mer riktar in sig på studenter med akademisk och högre utbildning, utan det är Fagerstas lilla industri- och svetsföretag med kanske tre till fem anställda. De flesta som jag varit ute och besökt har bara en lärling och kan kanske ta emot två lärlingar per år, men jag är väldigt tacksam för det. Ett sådant förslag som ni lägger fram här skulle totalt slå undan benen för dem.
Caroline Helmersson Olsson (S)
Anf. 24 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Det är mycket intressanta synpunkter som kommer fram. Folkpartiet menar väl ändå inte att vi ska lagstifta om ingångslöner? Om det är så får Roger Haddad gärna förtydliga det. Att kollektivavtal skulle krångla till det här tycker jag är en intressant synpunkt. Kollektivavtal är helt grundläggande på svensk arbetsmarknad. Om man tycker att det är krångligt kanske man bör ta sig en funderare. Att Fagerstas industri- och svetsföretag med fyra fem anställda inte behöver ha ett kollektivavtal får vara Roger Haddads åsikt. Jag tycker att det är en väldigt bra modell. Skolans skyldighet och möjlighet att motverka till exempel kränkande behandling på arbetsplatsen är begränsad. Anser inte Roger Haddad att det skulle vara en fördel om eleven på företaget har en reglering enligt kollektivavtal och en facklig organisation kan tillvarata lärlingens intresse som anställd? Ser inte Haddad någon fördel med detta även för arbetsgivarna i det här fallet? De har redan ett stort ansvar att se till att lärlingarna lär sig yrket. Det vore väl bra för företagen om de fick hjälp med att tillvarata lärlingarnas behov av anställning och trygghet.
Roger Haddad (FP)
Anf. 25 Roger Haddad (FP)
Herr talman! Det är ju därför vi har lagt om gymnasieskolan. Jag sade i mitt anförande att den gamla gymnasieskolan inte levererade rätt kompetens. Den hade näst intill ingen kontakt med arbetslivet, och hade man kontakt med arbetslivet var det för lite och för sent. Nu är branschen med. Företag, kommuner och landsting är med från början i lokala och nationella programråd. De har också ett ansvar för de värderingar och etiska regler som ska gälla och som ska förmedlas på gymnasiemässor. I vissa kommuner är lärlingsplatserna begränsade. Man har 20 lärlingsplatser. Man sluter ett kontrakt mellan skolan, eleven och företaget. Man går igenom allt det som Caroline Helmersson Olsson lyfter fram. En part som bryter kontraktet får inte bedriva utbildning på en kommuns eller utbildningsanstalts uppdrag, för det är skattepengar som finansierar utbildningen. Min generella erfarenhet efter tolv år som skolpolitiker, i huvudsak när det gäller gymnasiefrågor, är inte att det är en massa bovar som försöker utnyttja lärlingarna eller som inte lyfter fram arbetsmiljöfrågor. Vi är flera som är ute varje vecka på gymnasieskolor. Handledarna och företagen brinner för de här frågorna och har ett stort engagemang. Jag tror inte att ett krav på kollektivavtal skulle bidra. Jag tycker att det fungerar bra. Problemet har varit att vissa aktörer får pengar men inte ens erbjuder praktikplats eller erbjuder icke relevant praktikplats. Det är dessa kvalitetsproblem som vi ska ta tag i.
Ulrika Carlsson (C)
Anf. 26 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Gymnasial lärlingsanställning är ännu ett sätt att komplettera och förbättra de utbildningssatsningar som alliansregeringen har gjort när det gäller gymnasieskolan. Det är en bro mellan skola, utbildning och arbetsliv. Det är oerhört viktigt att på olika sätt stärka lärlingsutbildningen. Vi har haft en tradition i Sverige av att de flesta utbildningar har flyttat in i skolsystemet eller utbildningssystemet. Man har inte riktigt haft tron på att arbetslivet och näringslivet kan stå för en del av utbildningen, och det är klart att det kan ta lite tid att bygga upp den tilliten. Socialdemokraterna skriver i en av sina reservationer att lärlingsutbildningen kan vara ett bra alternativ för vissa elever. Jag tycker att det är viktigt att se att det kan vara ett bra alternativ för många olika elever, men det är givetvis en krävande utbildning. Många som tidigare har tagit emot lärlingar i arbetslivet säger att det är oerhört spännande att ta emot någon som gått en lärlingsutbildning, därför att när man har genomfört sin gymnasieutbildning är man närmast en färdig yrkesmänniska, om jag får uttrycka det så. Man vet vad det är att hantera arbetskamrater, problem på arbetsplatsen och så vidare. Man har alltså många gånger betydligt högre kompetens efter sin lärlingsutbildning än efter den mer skolförlagda utbildningen, där man inte har samma chans att utveckla dessa kompetenser. Det finns ett antal utbildningar i Sverige där det är ett fåtal som ännu kan det hantverk som man ser är en framtidsbransch även om det är väldigt specifikt. Det är viktigt att vi på olika sätt uppmuntrar att de utbildningarna kan finnas kvar och bedrivas på ett bra sätt. Det är klart att vi är oroade över om studie- och yrkesvägledningen inte uppfyller den kvalitet man vill se och inte visar på alla vägar framåt som de olika delarna i gymnasieskolan kan ge. Att det inom alla tolv yrkesprogrammen finns chans till lärlingsutbildning är jätteviktigt, och att sedan bygga på det med gymnasial lärlingsanställning blir än viktigare. Det sades i debatten tidigare att det inte löser problemet med få sökande, men en enda lösning löser sällan en massa andra problem. Det är klart att vi måste se till att hela verktygslådan finns på plats för att öka attraktiviteten och stärka kvaliteten ytterligare. I sitt anförande nämnde Roger Haddad branschlärling, som utreds nu. Det är jätteviktigt att se hur näringslivet kan ta ett större ansvar, vara mer delaktiga i utbildningarnas utformning och så vidare. Det är klart att vi tittar med stor nyfikenhet och med ett stort intresse för lärande på de andra länder i Europa som verkligen har utvecklat lärlingsutbildningarna. Jag ser med tillförsikt fram emot de förslag som kommer på detta område. Tidigare i debatten har det nämnts vad som krävs för att man ska säkra kvaliteten för eleverna. Utbildningskontraktet är jätteviktigt. På ett ställe i betänkandet står det att det har varit otillfredsställande att det råder oklarhet om elevers rättsliga ställning när de utför den arbetsplatsförlagda delen av lärlingsutbildningen. Detta har varit en viktig del som regeringen har lyft fram och presenterat i förslagen i propositionen. Det är lite synd att det bara är ett av oppositionspartierna som deltar i debatten, för jag tror att det är väldigt viktigt att debattera lärlingsanställningar och se på de olika framtidsmöjligheter vi har för att stärka kvaliteten i lärlingsutbildningen. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)
Yvonne Andersson (KD)
Anf. 27 Yvonne Andersson (KD)
Herr talman! Som vanligt har jag allianskolleger som uttrycker sig alldeles strålande om de goda reformer där vi är med, men jag ska bidra med det jag tänker på. Äntligen har vi hittat en modell som kan erbjuda unga människor den motivation till lärande som krävs för ett praktiskt yrke. Vi gör tre lagändringar som gäller dels att skapa en ny anställningsform, dels skollagen och semesterlagen. Utifrån de tre lagändringarna gör vi verkligen ett genombrott. Vi har under många år arbetat för att unga människor som behöver utbilda sig till praktiska yrken där handens kunskap spelar en avgörande roll verkligen ska ha rätt till sin utbildning. Vi har på olika sätt försökt få effektiva lärlingsutbildningsmodeller. Det har alltid uppstått hinder som varit svåra att överbrygga. Vi har inte kunnat nå de modeller som har krävts för ungdomarnas speciella situation, därför att vi har haft alltför rigida ramverk. Det vi i dag debatterar är just det genombrott som jag är övertygad om bara kommer att vara starten på nya möjligheter inom nya lärlingsanställningsformer. Ja, vi diskuterar branschlärlingar, men det kommer att finnas fler. Under de senaste tre fyra, kanske till och med fem, decennierna har den teoretiska utbildningen hela tiden fått vara i förgrunden. Vi har haft mål som är lite olika men ändå väldigt nära varandra. Om vi sätter upp målet att 60 procent av alla ungdomar ska nå universitets- eller högskolestudier har vi fortfarande en stor grupp ungdomar som man kan fråga sig vart de ska ta vägen. Vad är det som gör att vi inte har utbildningar som är direkt anpassade till deras behov? När vi talar i de termerna kommer vi trots allt till respekten och grundvärderingarna i samhället - respekten för allas lika värde oavsett vilken begåvning de har, varifrån de kommer, vilken kultur de har och så vidare. Det finns de som har mer utpräglade praktiska begåvningar och de som har mer uttalat teoretiska. Jag får alltid mothugg från någon i oppositionen som säger: Det är inte antingen eller. Nej, men all forskning visar att även om många är universalgenier och har både och så är det väldigt många som har en övervikt mot och ett intresse för mer praktiska eller mer teoretiska yrken. Jag är glad för det, för om vi tittar på vårt samhälle behövs allihop. Även om vi sällan erkänner det i debatterna behöver vi elektrikern när vi sitter på pottkanten och ska anpassa elektriciteten med energibesparande åtgärder. Vi behöver rörmokaren när det är stopp i avloppet. Vi behöver alla hantverkare och verkstadsindustriarbetare. De har rätt till sin utbildning och sin kunskap. I en gammal läroplan, Lgr 80, talade man tydligt om fyra sorters kunskaper: fakta, färdighet, förtrogenhet och förståelse. Det är enkelt att lära sig fakta i skolbänken. Det är enkelt att lära sig färdigheter i en laborationssal. Det kan man faktiskt göra, men inte alla färdigheter. Man måste gå till den urgamla traditionen för att få förtrogenhet och förståelse. Vi hade ett lärling-mästerförhållande långt innan skolsystemen utvecklades. Den utbildningen och kunskapen lär man sig i den miljö där själva jobbet genomförs. I en sådan anställning kan man komma så nära det någonsin går för att nå den förståelsen och förtrogenheten. Jag är i själ och hjärta riktigt glad över att vi har kommit så här långt. När det gäller denna form precis som allt annat kommer jag att säga: Vi blir inte färdiga, men vi är en bra bit på väg. Vänsterpartiet finns inte här och debatterar nu. Det är synd, för man är oerhört förvånad över att de inte vill ha detta. Varför vill inte de som påstår sig ha jobbat för att arbetarna ska få goda möjligheter erbjuda ungdomar som vill gå in i ett sådant arbete en hederlig, bra och välutformad utbildning? Vi låter människovärdet och samhällets värdegrund när det gäller allas lika värde råda, för skolan och för våra ungdomar. Nu får de äntligen en möjlighet som mycket väl kan jämföras med de goda teoretiska möjligheter vi ger våra ungdomar i dag. Vänsterpartiet framför som sagt inte vad de har. Jag blir lite förvånad när de hakar upp sig på facket och kollektivavtal när Socialdemokraterna lyfter fram sitt. I själ och hjärta är jag dock övertygad om att vi är överens om tagen. Det är bara det att man sätter upp lite hinder, kanske för att det är Alliansen som har kommit på det som borde ha varit verklighet för 40 år sedan. Jag tycker i alla fall att vi kan vara stolta över att vi får en utbildning som möter alla ungdomars intresse. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. (Applåder)
Caroline Helmersson Olsson (S)
Anf. 28 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Jag kom precis på att det här är sista chansen jag har att ta en replik på Yvonne Andersson. Vi har fest i utskottet i kväll och vi ska avtacka Yvonne. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga, men jag ska i alla fall inte låta henne fortsätta att diskutera handens kunskap eftersom vi då inte kan komma överens. Jag kommer aldrig i mitt liv att dela upp kroppen på det sättet som Yvonne gör mellan hjärnan och handen. Det är intressant att Kristdemokraterna också tycker att kollektivavtal är ett stort hinder. Då har vi fått också det klarlagt. Men jag kan ändå inte låta bli att fortsätta att tänka på frågan om handens kunskap, att det skulle handla om ett genombrott och 40 år - jag lyssnade inte så noga. Jag tänkte på den kirurg som opererade mig i samband med min stora operation. Han har otroliga teoretiska kunskaper, men jag är så oerhört tacksam för att han har så stora praktiska kunskaper. Kan du inte försöka förklara för mig en gång till hur detta hänger ihop med handens kunskap så att jag förstår?
Yvonne Andersson (KD)
Anf. 29 Yvonne Andersson (KD)
Herr talman! Begreppet handens kunskap är väl närmast lånat från vad Alf Henrikson har skrivit om handens fantastiska praktiska förmåga att ihop med teoretiska överväganden som finns i mångas huvuden, så kallad tyst kunskap, för att förstöra ytterligare för Caroline Helmersson Olsson. Alla artikulerar inte dessa kunskaper och kan inte fånga upp dem i fyrkantiga undervisningsböcker, teorier och så vidare. De äger och har kunskapen ändå. Handens kunskap är ett bildspråk. Det är det språk vi använder när vi har ett större intresse för att göra något, learning by doing hela tiden, än vad vi kan läsa oss till. Det har mycket att göra med hur våra hjärnor fungerar. Det är så viktigt att vi inte värderar de olika kunskaperna och benägenheterna till olika kunskaper på olika sätt. Om du och jag tar oss en fika innan jag slutar kommer vi nog att märka att vi inte står så långt ifrån varandra, åtminstone har det inte framkommit när vi tidigare har beslutat om skolreformer tillsammans med Socialdemokraterna. Vi har varit överens om mycket. Det jag hakar upp mig på här är att jag aldrig har sagt att kollektivavtal är ett hinder. Jag har mer talat om att vi inte får sätta upp hinder. Det är synd att vi i samband med genombrottet av en riktigt ny reform börjar tala om hinder i stället för att se möjligheterna. Det ligger väl också i politikens väsen.
Caroline Helmersson Olsson (S)
Anf. 30 Caroline Helmersson Olsson (S)
Herr talman! Genombrottet är väl i så fall själva lärlingsreformen. Det vi debatterar är själva anställningen. Det är därför jag är så envis och tjatar om detta kollektivavtal. Det är en bra modell, den har tjänat oss väl och jag tror att den i framtiden kommer att tjäna våra ungdomar väl om vi värnar den. Vi sänder en signal när vi säger att kollektivavtal inte är viktiga. Det tycker vi i Socialdemokraterna. Jag tackar för ytterligare information om handens kunskap. Jag hoppas att Yvonne innan hon lämnar kammaren skickar mig den forskning hon har tagit till sig så att jag också någon gång kan förstå begreppet till hundra procent.
Yvonne Andersson (KD)
Anf. 31 Yvonne Andersson (KD)
Herr talman! Jag vill tacka för frågan. Inte innan jag lämnar kammaren men så småningom ska jag skicka material. Genombrottet är inte lärlingsutbildning. Den har funnits i alla tider i olika former. På olika sätt har vi haft projekt för att komma åt dessa frågor, men vi har aldrig på allvar gått in i gränssnittet mellan arbetsmarknadens villkor och utbildningens villkor. Vi har aldrig matchat de svåra ytorna där vi måste ändra lagar för att få till något mellan två ändå rätt separata delar, åtminstone på politikens område. Därför tror jag att helhetsperspektiven när vi vågar göra ett genombrott är starten på något nytt. Jag tackar så mycket för replikskiftet! (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-05-27
Beslut: 2014-05-27
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 4, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Gymnasial lärlingsanställning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om gymnasial lärlingsanställning,
    2. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
    3. lag om ändring i skollagen (2010:800),
    4. lag om ändring i semesterlagen (1977:480).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:80 punkterna 1-4 och avslår motion 2013/14:Ub6.
    • Reservation 1 (V)
  2. Gymnasial lärlingsanställning och kollektivavtal

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2013/14:Ub7 yrkande 3.
    • Reservation 2 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S0102010
    M970010
    MP02005
    FP21003
    C19004
    SD16004
    KD19000
    V01900
    Totalt172141036
    Ledamöternas röster
  3. En ny anställningsform för lärlingar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2013/14:Ub225 av Lars-Axel Nordell och Mikael Oscarsson (båda KD).
  4. Översyn av gymnasial lärlingsutbildning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2013/14:Ub7 av Ibrahim Baylan m.fl. (S) yrkande 1.
    • Reservation 3 (S, MP)
  5. Gymnasial lärlingsutbildning och arbetsmarknadens parter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2013/14:Ub7 av Ibrahim Baylan m.fl. (S) yrkande 2.
    • Reservation 4 (S, MP, V)