Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Gymnasieskolan

Betänkande 2006/07:UbU9

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
12 april 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Gymnasieskolan(pdf, 158 KB)
PDF
Gymnasieskolan(pdf, 158 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:9 Gymnasieskolan

Beslut

Nej till motioner om gymnasieskolan (UbU9)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om gymnasieskolan. Skälet är bland annat gällande lagar och regler, att regeringen arbetar med ett förslag till ny skollag och en pågående utredningen om en reformerad gymnasieskola. Motionerna handlar bland annat om satsningar och utveckling av yrkesutbildningen, körkortsutbildning för gymnasieelever, lagreglering av rätten till kostnadsfria luncher respektive rätt till näringsriktiga måltider samt obligatoriska utvecklingssamtal.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 19

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-01-25
Justering: 2007-03-01
Trycklov: 2007-03-05
Trycklov till Gotab och webb: 2007-03-22
Trycklov: 2007-03-22
Reservationer: 4
Betänkande 2006/07:UbU9

Alla beredningar i utskottet

2007-01-25

Nej till motioner om gymnasieskolan (UbU9)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om gymnasieskolan. Skälet är bland annat gällande lagar och regler, att regeringen arbetar med ett förslag till ny skollag och en pågående utredningen om en reformerad gymnasieskola. Motionerna handlar bland annat om satsningar och utveckling av yrkesutbildningen, körkortsutbildning för gymnasieelever, lagreglering av rätten till kostnadsfria luncher respektive rätt till näringsriktiga måltider samt obligatoriska utvecklingssamtal.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-04-11
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:UbU9, Gymnasieskolan

Debatt om förslag 2006/07:UbU9

Webb-tv: Gymnasieskolan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Strand (S)
Anf. 220 Thomas Strand (S)
Fru talman! När jag fick kommittédirektivet En reformerad gymnasieskola i min hand gick mina tankar osökt tillbaka i tiden till min egen skoltid på 60-talet och 70-talet. Jag gick i en sexårig folkskola och kunde sedan välja mellan en treårig eller fyrårig realskola. Efter realskolan kunde jag välja en tvåårig yrkesutbildning, gymnasiestudier eller att börja jobba. Nu känns det som om den borgerliga regeringen försöker lösa framtidens utmaningar med gårdagens lösningar. Borgerlig skolpolitik luktar gammaldags skola lång väg, framväxt ur en skola som tidigt sorterar elever och som skapar återvändsgränder genom möjligheter till skriftliga omdömen från årskurs 1, nationella prov i årskurs 3, tidigare och fler betyg, olika inträdeskrav till gymnasiet, sänkt ambitionsnivå i gymnasieskolan och höjda trösklar till högskola och universitet. Vi socialdemokrater vill blicka framåt. Vi vill forma en modern och framåtsyftande gymnasieskola, en skola som kan möta morgondagens möjligheter och krav. I dag är gymnasieutbildning en förutsättning för att kunna få ett jobb eller för vidare studier. Därför är det synnerligen viktigt att ha en gymnasieskola som präglas av hög kvalitet och goda kunskaper. Vi socialdemokrater vill att alla ungdomar som går i gymnasiet ska lämna utbildningen med minst godkända betyg. Målet måste vara att hundra procent ska lyckas ta sig igenom och klara målen för gymnasieskolan. Den svenska gymnasieskolan håller i ett internationellt perspektiv en hög kvalitet. Samtidigt har undersökningar under senare år visat på brister som måste åtgärdas. I Sverige är andelen elever med oavslutade studier relativt hög, och det kan vi naturligtvis inte acceptera. Resultatet blir dock bättre om man mäter andelen slutförda gymnasiestudier efter fler än fyra år. Andelen 20-24-åringar med avslutade gymnasiestudier uppgår till 85 procent i åldersgruppen och ligger över genomsnittet för EU-länder. Studerar man närmare studieresultat kan man på goda grunder konstatera att många gymnasieelever har klarat av stora delar av sina studier, men inte nått ända fram. Det är särskilt angeläget att närmare studera gymnasieskolans inre arbete för att förstå varför avhopp sker. Den fråga som vi måste ställa oss är vad vi kan göra för att alla ska ta sig igenom och klara målen för gymnasieskolan. På den frågan har vi socialdemokrater ett annat svar än den borgerliga majoriteten. I syfte att flytta fram positionerna presenterade den tidigare socialdemokratiska regeringen gymnasiereformen GY-07. Kunskap och kvalitet var två honnörsord i denna gymnasiereform som i elva steg ville utveckla gymnasieskolan. Reformen var modern, framåtsyftande och efterlängtad. Gymnasiereformens syfte var att utveckla gymnasieskolan så att alla elever fullföljer sin utbildning och når de gemensamma målen och därmed får de kunskaper som krävs för personlig utveckling, ett aktivt medborgarskap, ett utvecklande arbetsliv, vidare studier och ett livslångt lärande. Reformen ville särskilt förstärka kvaliteten för elever inom de yrkesförberedande utbildningarna och inom det individuella programmet. Den ville forma en modern gymnasieskola som tar sikte på morgondagens krav och möjligheter. Den borgerliga alliansen har nu slängt en efterlängtad och beslutad gymnasiereform i papperskorgen. Men tydligen har inte skolminister Björklund tömt den papperskorgen eller kört dess innehåll i en dokumentförstörare. Björklund har rotat i papperskorgen och hittat GY-07 och rivit ut avsnittet om frisök. Det avsnittet dög och ligger nu på riksdagens bord för beslut. Vi socialdemokrater hoppas att även övriga sidor i gymnasiereformen finns på skolministerns bord i syfte att återanvändas i en ny proposition. Vi socialdemokrater anser att alla gymnasieprogram ska vara treåriga och hålla en hög kunskaps- och ambitionsnivå. Kraven på omfattningen av kärnämnena ska bibehållas, och undervisningen i kärnämnena ska präglas av den utbildning som eleven går, så kallad infärgning. Det innebär ökad satsning på integration mellan kärn- och karaktärsämnen, så att eleverna ser nyttan med att få kunskaper i kärnämnena. Kärnämnesstudier är viktigt även på de yrkesförberedande programmen och på lärlingsutbildningarna, dels för elevens egen personliga utveckling och bildningsresa, dels för att möjliggöra ett bra sätt att tillgodogöra sig studierna i karaktärsämnena och dels för att ge en bra grund för kommande yrkesliv. Ta exempelvis ämnet religion. I ett arbetslag möter man förmodligen personer från andra kulturer eller så reser man ut i världen för olika jobb. I båda fallen är religions- och kulturförståelse viktigt. Export är oerhört viktigt för Sverige och för att kunna sälja utomlands är kulturförståelse centralt. Ska man nu ta bort dessa studier? Vi får inte en kvalificerad yrkesutbildning om kraven på eleverna sänks. En bristfällig yrkesutbildning riskerar att skapa mer arbetslöshet. Ökade kunskapsklyftor i gymnasieskolan riskerar att leda till ökade klyftor i arbetslivet. Dessutom spärras möjligheten att göra karriär i sitt yrke på grund av bristande kunskaper i framför allt språk och matematik. Både fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer stöder vår hållning. Svaret kan inte vara att reducera yrkesutbildningarna till en lösning för skoltrötta. Det är därför mycket viktigt med bra vägledning, både inför gymnasiestudierna och under dessa studier, så att eleverna inte i onödan gör felval. Vi är också starkt emot att den borgerliga regeringen vill skapa återvändsgränder genom att endast de studieförberedande programmen ska ge grundläggande behörighet till högskola. Visserligen ska en elev frivilligt kunna studera för att få grundläggande högskolebehörighet eller senare kunna komplettera för sådana studier. Men hur fungerar frivilligheten om man som elev kommer från en studieovan miljö? Och hur lätt blir det att komplettera senare när den borgerliga regeringen kraftigt skär ned den kommunala vuxenutbildningen och tar bort 25:4-regeln? Vi socialdemokrater vill inte stänga dörrar för elever. Unga människor kan ändra sig snabbt, och därför ska alla gymnasieprogram vara öppna för vidare studier vid högskolor, universitet och eftergymnasiala utbildningar. Ett ytterligare skäl till denna hållning är att dagens elever måste vara beredda på förändringar i arbetslivet. Strukturförändringar medför att företag försvinner och nya branscher växer fram. Då är det oerhört viktigt att de elever som utbildas i dagens gymnasieskola har en god utbildning som underlättar omställning. Det är särskilt allvarligt att unga män har betydligt lättare att etablera sig på arbetsmarknaden efter yrkesförberedande studier än unga kvinnor. Det kan vi socialdemokrater inte acceptera. Därför ville vi och vill reformera de yrkesförberedande programmen och lärlingsutbildningarna. Detta är en fråga som måste diskuteras ingående och få högsta prioritet. Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om vår andra reservation. Vi socialdemokrater anser att skollagens krav på kostnadsfria skolmåltider inom grundskolan även ska omfatta gymnasieskolans elever. Det är viktigt att alla elever får en allsidig och näringsrik skollunch, inte minst för att man ska kunna uppnå goda resultat i sitt skolarbete. Tyvärr låter många kommuner gymnasieeleverna betala för sin egen skollunch. Det skapar stora problem för många familjer när de får en ny stor utgift att hantera. Tryggheten för ungdomarna tas bort när de inte längre är säkra på att få äta en näringsriktig måltid i skolan. Dessa ungdomar särskiljs på ett tydligt sätt från de övriga när de inte äter tillsammans med sina kompisar. Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation 1 under punkt 1 och reservation 2 under punkt 3.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 221 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! I betänkandet beskriver den borgerliga majoriteten förslaget till uppdelning av gymnasiet. Man vill genomföra en rad reformer som skapar skilda utbildningssystem beroende på bakgrund. Under parollen Några lär med händerna försöker de hindra arbetarklassen att nå kunskap och vidareutbilda sig inom vuxenutbildning och högskola. I ljuset av vad regeringen tidigare föreslagit inom skolan blir det uppenbart att detta handlar om rädsla för att arbetarbarnen ska få makten att bestämma över sina liv. Det är vad kunskap ger, makt och verklig frihet att välja vad jag vill bli och göra när jag blir stor. De problem som finns i gymnasieskolan med att elever hoppar av eller går direkt till individuella programmet avhjälps inte genom att försämra förutsättningarna för dessa elever. Här måste det läggas mer kraft och resurser i grundskolan. Som jag sade tidigare har regeringen ännu inte kommit med några förslag på det. Det man hittills har föreslagit leder enbart till att tidigt sålla och slå ut, inte till förstärkningar som lyfter alla elever och ser till att alla elever når målen i skolan. Med regeringens politik ska det avgöras redan vid sju års ålder vem som blir akademiker, vem som blir städerska eller vem som blir svetsare. Kunskap är ingen tung ryggsäck att bära, heter det. De flesta av oss vet att på dagens och framtidens arbetsmarknad ställs det högre krav än på Thomas Strands 60-tal, och för att matcha det behövs kunskap. När man är 16 år har man inte heller alltid klart för sig vad man vill göra i framtiden. Då ska flera dörrar kunna stå öppna. Att ta bort högskolebehörigheten för de yrkesförberedande programmen är att göra eleverna en björntjänst och ett led i regeringens medvetna strategi för att förstärka klassklyftorna i samhället. Fru talman! I mitt förra anförande tog jag upp frågan om att avgiftsfritt erbjuda frukost till eleverna i grundskolan. Bra matvanor har stor betydelse för alla elever oavsett ålder. Därför är det viktigt att även elever på gymnasieskolan har rätt till kostnadsfria skolluncher. Avgifter på skolmat är något som slår stenhårt och framför allt träffar dem som redan har det svårast. Skolmåltidsavgiften är därför i allra högsta grad en klassfråga. Argumentet att det inte finns någon finansiering för ett sådant förslag håller inte. Varje år lägger gymnasieskolorna i Sverige ut hundratusentals kronor på reklamkampanjer för att locka nya elever - pengar som naturligtvis måste tas på något håll. Samtidigt vet vi att åtminstone 41 kommuner tar betalt för skollunchen. Valet mellan att använda skattemedel till skolluncher eller reklamkampanjer är inte särskilt svårt. Ur ett klassperspektiv är det oerhört viktigt att vi tillhandahåller kostnadsfria luncher. Även elever från fattiga familjer har rätt att tillgodogöra sig utbildningen, och där är en näringsriktig kost en nödvändighet. Därför anser vi att även gymnasieskolan ska omfattas av skollagen vad gäller kostnadsfria luncher. Fru talman! Genom kunskap kan vi människor målmedvetet styra våra liv. Vi kan bestämma om vad som är viktigt för oss och hur vi ska handla och vara. Kunskap är därför mer än bara faktakunskaper. Vi menar att kunskap också är att kunna skaffa sig upplysningar, att veta var information finns. Kunskap är också att kunna utreda och göra en kritisk granskning, att kunna ställa ett argument mot ett annat, att kunna analysera och ha invändningar, att dra slutsatser och utifrån dem skapa värderingar, normer och åsikter. En kritisk inställning till argument, påståenden och generaliseringar krävs för att människan inte ska bli ett passivt objekt för påverkan utan i stället förmår genomskåda myter och vanföreställningar. En förutsättning för att skolan ska kunna göra något meningsfullt för eleverna är att det ständigt förs en diskussion om vad man behöver kunna, under ungdomstiden men också senare i livet. En väsentlig del av kunskapen förmedlas genom praktisk erfarenhet och kreativt skapande på olika områden. Det är väsentligt att stimulera färdighetsträning för att utveckla den aktiva förmågan. Teoretiska kunskaper måste utvecklas i samspel med praktiska och kreativa kunskaper. Eleverna i dagens skola upplever ofta lärandet endast som ett medel för att få bra betyg. De intensivpluggar inför enstaka prov och lär sig snabbt en strategi för att nå så höga poäng som möjligt. Förekomsten av betyg gör att intresset fokuseras på kunskap som är lätt att mäta, och proven premierar i hög grad ytliga faktakunskaper som inte sätts in i ett sammanhang. Det är ett förhållningssätt som hindrar en helhetssyn, som inte stimulerar eleverna till ett kritiskt tänkande och som skapar negativ stress hos eleverna. Det leder dessutom till att fokus blir endast på en begränsad del av läroplanens och kursplanens mål. Det finns inget pedagogiskt värde i betygen. Tvärtom kan betyg leda till en minskad lust och motivation till studier. Betyg leder till en begränsad syn på hur kunskap kan utvecklas. De bidrar till konkurrens och utslagning. De medverkar också till den sociala snedrekryteringen till högre studier. Därför bör betygen avskaffas. Stimulansen att lära ligger i förtroendefulla möten mellan lärare och elever och i att eleverna söker efter svar på frågor de själva utifrån sina egna erfarenheter formulerat. I en betygsfri och demokratisk skola har eleverna mod att tala och ifrågasätta etablerade sanningar. Eleven och elevens behov är det som sätts i centrum. Proven används som ett underlag för utvärdering av undervisningen. När kravet att mäta individuella prestationer försvinner skapas bättre förutsättningar för ett fruktbart arbete i grupp. Detta är och kommer att vara mycket viktiga färdigheter för arbetslivet men också för samhällsutvecklingen. De graderade betygens informationsvärde är begränsat. Här har utvecklingssamtalen ett mycket större informationsvärde och är ett bättre pedagogiskt instrument som ställer högre krav både på lärare och elev. Genom utvecklingssamtal kan eleverna få en betydligt mer nyanserad och fullständig bild. Där finns möjlighet att prata om sådant som hör ihop med elevens personliga utveckling och mognad, värderingar, upplevelser och förväntningar. Kunskapsutvecklingen både inom enskilda ämnen och i relation till läroplanens mål kan diskuteras, saker som ofta inte kommer fram i andra sammanhang och som eleven bör fundera över och kanske förbättra. Vi vill att utvecklingssamtalen blir ett obligatoriskt inslag också i gymnasieskolan. Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4.
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 222 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! När det gäller betänkandet om motionerna angående gymnasieskolan kan man konstatera att så gott som alla svar på motionerna egentligen handlar om att utredning pågår. Det är inte särskilt mycket utöver det som finns med. Det gör också debatten vid denna sena timme lite svår att föra, eftersom de skarpa resultaten ännu inte är färdiga. Därför tänkte jag göra det ovanliga att inte hålla ett långt anförande om Miljöpartiets politik när det gäller gymnasieskolan utan snarare begränsa mig till att yttra några funderingar när det gäller gymnasieskolan generellt. När man efter sex månader tittar på den nya regeringens politik är vissa saker tydliga. Det blir en sorts repris. När det gäller frisök undrade jag väldigt mycket vad det var som var ändrat när man först drog tillbaka det och sedan återkom. Jag konstaterade att det var så gott som ingenting som var ändrat så jag begrep inte varför man då inte kunde bifalla den bit som redan var beslutad av riksdagen. Jag blir mycket nyfiken när det gäller lärlingsutbildningen. Blir det något liknande? Samtidigt blir jag undrande över skolministerns besök i Tyskland. Han yttrade sig så positivt om det. När jag sedan pratar med min syster är hon mer bekymrad. Hon bor där och har barn i den åldern. Jag undrar om det verkligen stämmer att man kan vara så positiv. Men jag är mycket nyfiken på detta. Jag hoppas bara att man inte från majoritetens sida går på den myt som jag ofta möter. Vi har så vackra bilder i Sverige av hur det är i andra länder, hur det är med lärlingsutbildningar, yrkesutbildningar och så vidare, där man inte får högskolebehörigheten. Jag vet också, av både egen erfarenhet och utifrån samtal med många människor, att det finns problem i dag. Det finns problem med många elever som inte klarar sig igenom gymnasiet. Frågan är om lösningen består i att göra det så enkelt att man inte provar att nå den här hinderhöjden. Men detta vet vi i dag ingenting om, och därför ska jag avstå från att fälla omdömen utan snarare uttala varningar. Med det återstår endast att säga att Miljöpartiet bara har en reservation, men jag tänkte faktiskt inte yrka någonting.
Sofia Larsen (C)
Anf. 223 Sofia Larsen (C)
Fru talman! Gymnasieskolan har setts och ses av de allra flesta som en naturlig fortsättning på grundskolan. Den ska också vara en bra plattform för fortsatt lärande, grunden för ett steg ut och en dörröppnare på arbetsmarknaden. För väldigt många elever är det så, men för alldeles för många elever är det inte så eftersom den här dörröppnaren inte finns där. Vi vet också att en av fyra elever på gymnasiet inte har slutbetyg inom fyra år, trots att gymnasieskolan ska ta tre år. Av dem som börjar det individuella programmet, som har vuxit alltmer, är det bara en av fem som klarar sig igenom hela gymnasieskolan och får slutbetyg - en av fem. Det här är ju inte en gymnasieskola för alla. Det är ingen skola som ger förutsättningar där alla kan lyckas. Anledningarna till det är flera, men den absolut största anledningen är att vi har en grundskola som inte klarar att uppfylla de mål som man har där. Eleverna har helt enkelt dåliga förkunskaper och ganska stora kunskapsluckor när de träder in i gymnasieskolans värld. Det innebär bland annat att gymnasielärarna tvingas anpassa undervisningen utifrån de bristande förkunskaperna, vilket innebär att vägen till examen många gånger blir längre än den ska behöva vara. Även lärarna på högskolan säger att studenterna är sämre förberedda för högskolestudier i dag än för bara fem eller kanske tio år sedan. Många företag vittnar också om att man inte får tag på den arbetskraft man egentligen behöver, vilket har inneburit att många har startat egna både industriprogram och andra yrkesutbildningar. I vissa fall har till och med kommunen gått in och sagt: Titta, här är lokala företag som går samman och vill ha en skola som har ännu högre och bättre krav än den kommunala skolan har och är mer anpassad till den lokala arbetsmarknaden. Vi har alltså en del utmaningar vad gäller skolan och gymnasieskolan att ta tag i. Att stärka grundskolan är vi i full gång med, och vi hade den diskussionen alldeles nyss här i kammaren. Men vi vill ju också reformera gymnasieskolan. Det är därför regeringen har tillsatt en utredning om den nya gymnasieskolan. Den ska redovisas i januari 2008. Utredningen ska föreslå en ny gymnasieskola som ska leda till en gymnasieexamen med tre inriktningar. I utredningen ska man också se över gymnasieskolans nationella program och inriktningar, och man ska lämna förslag på vilka program och inriktningar som ska finnas. Den ska också ge förslag på vilka program som ska vara studieförberedande och vilka som ska vara yrkesförberedande. Man ska också göra en typ av analys av hur de nuvarande programmen har tillgodosett olika branschers utbildningsbehov. Det är väldigt viktigt att man också ser vilken typ av efterfrågan som verkligen finns. Vi måste få en gymnasieskola som mycket mer än i dag lägger grunden för både jobb och ett livslångt lärande. Grunden för den nya gymnasieskolan är som sagt en gymnasieexamen med tre inriktningar. Det är ett studieförberedande program, ett yrkesförberedande program och en modern lärlingsutbildning. Det studieförberedande programmet leder till en gymnasieexamen som ger allmän behörighet till högskolan. Det yrkesförberedande programmet ska, precis som lärlingsutbildningen, kunna leda till allmän behörighet. Men det är inget krav. Det ska alltså finnas en valmöjlighet. Lärlingsutbildningen ska också kunna ha stora delar av utbildningen förlagd på en arbetsplats, och den ska vara direkt kopplad till praktisk verksamhet. Alla de här tre inriktningarna ska hålla en hög kvalitet, och de ska ge den bästa möjliga basen för fortsatt lärande. De ska också ge den bästa möjligheten att gå ut direkt i arbetslivet, vilket vi har kunnat se att dagens inriktning av program inte har kunnat göra. Vi stärker också möjligheterna i och med att vi höjer statusen på yrkes- och lärlingsutbildningarna, något som man inte kunde göra tillräckligt i GY-07. Det var därför som vi direkt drog tillbaka den. Vi ville ha en gymnasieskola som på ett mycket bättre sätt ger förutsättningar för både arbetsmarknaden och det livslånga lärandet för alla elever. Socialdemokraterna skriver i sin reservation nr 1 om hur viktigt det är att gymnasieprogrammen håller hög kunskaps- och ambitionsnivå. Man skriver också: Ökade kunskapsklyftor i gymnasieskolan riskerar att leda till ökade klyftor i arbetslivet. Ja, så är det ju. Det är just därför som vi gör de här förändringarna med den nya gymnasieskolan, eftersom vi vet att Socialdemokraternas skola ledde just till större klyftor och fler som inte klarade sig igenom gymnasieskolan. Det är många gånger de eleverna som hamnar i den långvariga ungdomsarbetslösheten. Vi vill se till att det ges bättre möjligheter och vi vill stärka chanserna för alla att kunna lyckas från början, i grundskolan men också att vi ska få en gymnasieskola som är mer anpassad för både jobb och fortsatt lärande. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.
Thomas Strand (S)
Anf. 224 Thomas Strand (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater konstaterar att det finns brister. Det sade jag i mitt anförande också. Det var därför vi arbetade fram en gymnasiereform, GY-07, som ni drog tillbaka och slängde i papperskorgen. Vi ville verkligen reformera särskilt de yrkesförberedande programmen och lärlingsutbildningarna för att komma till rätta med de brister som vi har sett. Det var ett viktigt steg för oss. Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte med låga löner. Men när man läser direktivet tänker man ju att eftersom det sägs att det bara är en av de här tre inriktningarna som ska ge en grundläggande högskolebehörighet sänks ambitionen. Det är ganska logiskt. Man förändrar ju någonting. Då kan man också konstatera att en sådan ambitionssänkning just motverkar en skola som jobbar för kunskap och kompetens. Det stöder också en låglönelinje att utbilda folk som kan ta arbete med låga krav och låga löner. Den ekvationen går inte ihop. Därför skulle jag vilja fråga Sofia Larsen: Är det viktigare att sänka ambitionen inom yrkesprogram och lärlingsutbildning för att höja procentandelen som lämnar gymnasieskolan med fullständig examen eller är det viktigare att höja kvaliteten både för de teoretiska och för de praktiska kunskaperna hos alla elever? Vi tycker att det är viktigt att ha en hög kvalitet på alla de tre programmen i gymnasieskolan. Men det verkar som om den borgerliga alliansen har valt att den högre procentsatsen är viktigare än en ökad kvalitet för alla elever.
Sofia Larsen (C)
Anf. 225 Sofia Larsen (C)
Fru talman! Thomas Strand sade i sitt anförande att målet är att hundra procent ska ta sig igenom gymnasieskolan. Det håller jag helt med om. Vi ska ju ha en gymnasieskola och även en grundskola som ger alla elever en chans att lyckas. Vi höjer ambitionen för grundskolan men framför allt för gymnasieskolan. Vi har höga kvalitetsmål för de tre olika inriktningarna i den nya gymnasieskolan, vilket är väldigt viktigt. Vi kan ju inte ha en gymnasieskola som har den utslagning som man faktiskt har i dagens skola, där eleverna varken får ordentlig grund för fortsatt lärande eller för arbetsmarknaden. Är det något som slår ut så är det detta. Vem är det som har skapat klyftorna och utanförskapet? Vem är det som har skapat utslagningen och grunden till den långvariga ungdomsarbetslösheten? Jo, det är Thomas Strands parti. Det som gjordes i GY-07 var långtifrån tillräckligt för att skapa en modern gymnasieskola med hög kompetens och höga ambitioner för de olika inriktningarna. Vi lägger ribban högt. Vi vill att alla elever ska få stärkta möjligheter med en god koppling mellan grundskolan och gymnasieskolan. De ska vara väl rustade för att direkt gå ut på arbetsmarknaden men också för att läsa vidare. Det är en hög ambitionsnivå i båda de delarna.
Thomas Strand (S)
Anf. 226 Thomas Strand (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater har en helt annan syn på hur vi ska lösa problemen i gymnasieskolan. Vi vill också ha en skola med hög kompetens och hög kunskapsinhämtning. Det är jätteviktigt för oss. Nu säger Sofia Larsen att också den borgerliga regeringen har denna ambition. Men jag påstår att de lösningar som ni kommer med är att se tillbaka, att hämta svar ur gårdagens skola. Ni höjer inte ambitionen utan sänker den. Hur ser ni på kärnämnena? Ska de tas bort från de yrkesförberedande programmen eller minskas i omfattning? Om det sker är det fråga om en ambitionssänkning. Det skulle vara bra om man kunde få svar på den frågan i kväll.
Sofia Larsen (C)
Anf. 227 Sofia Larsen (C)
Fru talman! Thomas Strand sade att Socialdemokraterna har en helt annan syn på hur problemen på gymnasiet ska lösas. Ja, det har ni. En av de stora satsningarna ni gjorde innan ni överlämnade regeringsmakten var att utöka det individuella programmet. Det kallar jag inte för en ambitionshöjning och en stärkning av gymnasieskolan. Vi vill stärka grundskolan, och oavsett vilken inriktning du väljer på gymnasieskolan ska du bli rustad för det livslånga lärandet men också för att komma ut på arbetsmarknaden. Det gör inte den gamla gymnasieskolan. Vi ser att bara en femtedel av dem som börjar det individuella programmet klarar sig igenom gymnasieskolan. Vilka elever är det som hamnar i långvarigt utanförskap och ungdomsarbetslöshet? Jo, det är de eleverna. Vi behöver stärka dem. Gymnasieskolan ska vara till för alla, ge alla möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden men också till fortsatt lärande. Vi har en god och höjd ambitionsnivå för den nya gymnasieskolan.
Mats Gerdau (M)
Anf. 228 Mats Gerdau (M)
Fru talman! I höstas beslutade vi, som flera har varit inne på, att dra tillbaka den förra regeringens gymnasiereform GY-07. Till skillnad från Thomas Strand tycker jag att det var ett klokt och bra beslut eftersom GY-07 inte skulle leda till några avgörande förbättringar för gymnasiet, däremot ett antal försämringar. Det skulle inte rätta till några av dagens problem. Det vittnade om en oförmåga från socialdemokratins sida att pröva nytt. Det var kosmetika. Någon sade att GY-07 var som läppstift på liket. Jag vet inte om jag vill gå riktigt så långt, men det borde vara alldeles uppenbart för alla att det finns stora problem på gymnasiet i dag. Det finns inte skäl att återupprepa den debatt vi hade i höstas här och nu, men jag vill påminna om att tre av fyra elever i gymnasiet inte slutför sin treåriga gymnasieutbildning inom fyra år. Det är ett misslyckande som gör oss moderater bekymrade. Det är elever som hoppar av eller inte klarar av den utbildning som vi - ni - har lett dem in på. Det är tusentals varje år. De upplever naturligtvis ett stort misslyckande. Deras självförtroende får sig en törn. Men det är också ett misslyckande för den skolpolitik som har förts under lång tid. Det är ett bevis på att det är något fel i grunden. Vi ska inte ha en skola där tusentals elever slås ut varje år, som vi har haft i det socialdemokratiska Sverige. Det är framför allt elever på yrkesprogrammen som inte fullföljer gymnasiet. En sannolik orsak är att innehållet i utbildningen inte upplevs som relevant för ungdomarna som går där. Många vittnar om att det studieförberedande inslaget är för stort. Det som ger gedigna yrkeskunskaper är för litet. Hur löser GY-07 detta problem, Thomas Strand? Jo, genom att införa krav på mer teori, mer kärnämne: Säg till yrkeseleverna att de nu ska läsa historia så ska de bli mer motiverade. Hör ni inte själva hur orimligt det låter? Nu har regeringen tillsatt en utredning som ska lägga fram ett förslag till ny gymnasieskola. Vi tror att den har betydligt större förutsättningar att skapa en bättre utbildning för våra ungdomar. Det är en utbildning som de kommer att klara av gå igenom på avsedd tid. Sofia Larsen har varit inne på direktiven, och de är bra och tydliga. Det finns duktiga utredare och ett sekretariat på plats. Jag har stor tilltro till att de kommer att presentera ett bra förslag om ett år som vi förhoppningsvis kan stödja i full enighet. För en månad sedan skrev ordförandena i två av våra fackförbund en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter. Det var LO:s ordförande och det var Lärarnas Riksförbunds ordförande. Ett av de intressanta inslagen i artikeln var LO:s tydliga öppning för färre obligatoriska kärnämnen och en anpassning av de teoretiska ämnena på yrkesprogrammen till respektive område, det vill säga precis det som vi i alliansen nu föreslår och har tillsatt en utredning om. Det tycker alliansen är bra. Men Thomas Strand sade att det andas en - hur var det? - gammal unken skola, eller något sådant. Det är i alla fall ett välkommet besked från LO. Jag önskar Wanja Lundby-Wedin all framgång i hennes vidare försök att övertyga Socialdemokraterna om behovet av en ny gymnasiepolitik. Det vore bra om även Socialdemokraterna ger upp kravet på att alla ska vara behöriga till högskolan med en gång och i stället ser till att alla klarar av gymnasiet. Det är i alla fall vår avsikt. Det vore bra om vi kunde få en stor samstämmighet i kammaren om detta. Men av reservationerna att döma syns inga positionsförflyttningar än så länge. Låt mig, fru talman, ta upp en annan fråga som ligger mig och många elever varmt om hjärtat. Thomas Strand berörde den också, nämligen frisöket. Det handlar om möjligheten för elever att välja gymnasieskola, eller rättare sagt att rätta till ett problem som finns på många håll i dag att inte kunna välja. Vi moderater vill ändra på detta. Ett litet steg tas med återinförandet av frisöket. Det var en av beståndsdelarna i GY-07 som regeringen dammar av. Vid en närmare granskning ser man att arvet från den förra regeringen inte är så där alldeles lysande. Reglerna är så begränsande att effekten kommer att bli liten. Det som blir möjligt att söka i en annan kommun är nämligen endast nationella program och nationella inriktningar, inte specialutformade program och inte lokala inriktningar. Om det finns en lokal inriktning på ett program i en skola stängs programmet helt och hållet för frisök i den kommunen - även på skolor som bara har nationella inriktningar. Det kanske låter krångligt. För att göra det begripligare ska jag ge det samhällsvetenskapliga programmet som exempel. Det finns i dag fyra nationella inriktningar, ekonomi, kultur, samhällsvetenskap och språk. Många skolor har inrättat lokala inriktningar. På Brännkyrka gymnasium i Stockholm finns en lokal inriktning mot juridik. På S:t Petri skola i Malmö har man en lokal inriktning mot journalistik. På Rudbecksgymnasiet i Örebro är det samhällsbyggande, och på Erik Dahlbergsgymnasiet i Jönköping är det entreprenörskap. Det är några av de lokala inriktningar som finns. De låter som bra och spännande inriktningar, och det finns säkert många intresserade elever. Men, dessa inriktningar är inte sökbara för elever från andra kommuner. Eftersom det finns lokala inriktningar stängs dessutom hela det samhällsvetenskapliga programmet för frisök i de här kommunerna. Farsta gymnasium, Kista gymnasium och alla andra 20-30 skolor som finns i Stockolm är inte heller längre öppna för frisök. Innebörden är alltså att just det man inte har hemma får man inte söka någon annanstans heller, utan man får bara söka precis det man har hemma. Det är lite att bjuda med armbågen, tycker jag nog. Marknadsföringen av frisöksreformen som en stor valfrihetsreform har varit ganska bra, men det är lite bluff med innehållet då det inte riktigt stämmer överens. Så kanske det blir när Socialdemokraterna ska skapa något de i grunden inte gillar, nämligen valfrihet. Bocken är inte den bästa trädgårdsmästaren. Vi moderater är naturligtvis inte nöjda med det här, utan vi vill gå vidare. Frisök light duger inte för oss. Det här problemet måste den nya gymnasieutredningen lösa. Jag kan garantera Thomas Strand att gymnasiereformen var det enda som vi dammade av från den gamla regeringens politik, och vi kommer inte att ta något annat. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 229 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Timmen är sen, och jag hade inte tänkt begära replik. Men det var någonting som Mats Gerdau sade som fick det att knyta sig i magen på mig. Och det är ingen överdrift. Han sade så här: Ska yrkeselever läsa historia? Hör ni inte själva hur orimligt det låter? Vari ligger det orimliga, Mats Gerdau? Det som du sade avslöjar bara de fördomar och den okunskap som ligger bakom högerns skolpolitik. Flera yrkesförberedande program har höga antagningspoäng, och många, till exempel omvårdnadsprogram, kräver att man går vidare för att kunna bli sjuksköterska och så vidare. Jag hoppas att det här bara var en groda som hoppade ur munnen, för det var det värsta jag har hört.
Mats Gerdau (M)
Anf. 230 Mats Gerdau (M)
Fru talman! Då har nog Rossana Dinamarca inte hört särskilt mycket i den här salen tidigare. Det finns mycket mer som det kan knyta sig i magen av. Det jag sade, fru talman, var att vi inte ska tvinga dessa elever att läsa ytterligare kärnämnen. Jag kan inte riktigt förstå det förgripliga i detta. Det är en frivillig skolform, där vi tycker att eleverna ska få välja mer själva vad de vill läsa. Vill de läsa historia är det jättebra, och då ska de få göra det. Men tvinga dem inte att läsa mer teoretiska ämnen. Det är det som du och ditt parti tillsammans med Socialdemokraterna vill, att göra hela gymnasiet mer och mer teoretiskt, att tona ned de yrkesförberedande kunskaperna mer och mer. Det är den exakta innebörden i Vänsterpartiets och Socialdemokraternas förslag. Varför ser ni på vänsterkanten detta som en ambitionssänkning, när vi satsar på yrkeskunskaper? Varför gillar ni inte yrkeskunskaper längre? Det är det som det handlar om i grund och botten. De gamla arbetarpartierna har inte bara övergett arbetslinjen, utan de har också övergett värdet av och tilltron till yrkeskunskaper. Vi höjer kraven och ambitionen där avsevärt från vad ni lyckades med under de åtta-tio år som ni var med och styrde. Det handlar inte om att tvinga eleverna att läsa utan om att ge dem möjlighet att läsa mer av det som de vill och anser sig ha nytta av i framtiden. Ska det vara så svårt för en vänsterpartist att förstå det här med valfrihet? Ja, det kanske ska vara det.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 231 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Mats Gerdau försöker smita från det han faktiskt sade. Det han sade var ordagrant: Ska yrkeselever läsa historia? Hör ni inte själva hur orimligt det låter? Så sade Mats Gerdau, ingenting annat. Bildning handlar inte enbart om att utbilda för ett yrke. Det handlar om att skolans uppdrag också ska utbilda elever för att bli delaktiga medborgare i samhället. Där vet vi att frånvaron av kunskap om till exempel historia är farlig. Vi har många gånger här debatterat vikten av att informera om nazismens brott och olika andra brott i historien. Varför är det så viktigt? Jo, för att vi inte ska få se historien upprepa sig. Därför är historieämnet viktigt. Samhällskunskapsämnet är också viktigt för att veta hur man kan vara en del av samhället. Det här handlar inte om att nedvärdera yrkeskunskaperna - tvärtom. Till skillnad från hur det var på 50- och 60-talen och tidigare än så, när man utbildades enbart för att hålla sig i sitt fack, till sitt yrke, och sedan hålla käften - ursäkta uttrycket - har vi sett till att försöka minska klassklyftorna genom att människor ska ha del av bildning för att kunna ha makt i samhället.
Mats Gerdau (M)
Anf. 232 Mats Gerdau (M)
Fru talman! Det finns massor med viktiga saker som man ska lära sig i livet. En del av de sakerna ska man lära sig i skolan. En del av de sakerna ska man lära sig i den obligatoriska grundskolan. Jag tycker att det finns ett väldigt stort ansvar och ett värde i att en stor del av bildningsidealet förvaltas där. När man kommer upp i en gymnasieskola, som är en frivillig skolform, måste man få välja mer själv. Det är innebörden i alliansens politik. Man kan välja historia, och man kan välja andra ämnen. Man kan fylla skolan med allt det som man tycker är viktigt av det som är mer och mer teoretiska kärnämnen, som ni i Vänstern vill göra. Det innebär att någonting annat måste tas bort - det är en logisk konsekvens. Vad är det då som tas bort? Ja, det är yrkeskunskaper. Tiden för yrkesämnen blir mindre och mindre, och på andra sidan står arbetslivet och kräver bättre yrkeskunskaper av dem som går ut gymnasieskolan. Det går inte ihop. Ni har inget svar på vad det är ni vill ta bort. Varför vill ni minska tiden för yrkesämnen i gymnasiet? Det är precis det som blir effekten när ni vill införa mer kärnämnen.
Fredrik Malm (Fp)
Anf. 233 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! De problem som vi i alliansen har identifierat och uppmärksammat, de grundläggande problemen i svenskt skolväsende, är att kunskapsresultaten är för låga, att ordningsproblemen är för stora, att avhoppen är för många och att lärarnas situation är för dålig. Vi har föreslagit en rad åtgärder för att komma till rätta med de problemen, och vi har fått väljarnas stöd för att genomföra dem. Det är symtomatiskt att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är motståndare till borgerlig skolpolitik. Vi i Folkpartiet har i åratal betonat behovet av satsningar på baskunskaper, arbetsro och förstärkt yrkesutbildning, men ofta har vi talat för döva öron på vänsterkanten. En gång i tiden var det inte riktigt så. Då förstod arbetarrörelsen att det låg i deras intresse att arbetarrörelsens barn fick goda baskunskaper, att betyg och utvärderingar hjälpte barn och ungdomar från mindre studiemotiverade eller mindre akademiska hem och att arbetsro i skolan gynnade dem som hade det svårast. Jag ska göra någonting som jag tror att jag aldrig har gjort förut, nämligen berömma en antagonist, Ali Esbati. Han skrev i en krönika i tidningen Flamman - av alla tidningar - för några veckor sedan: "Ditt ABC, det är inte nog, men lär det!" Det han skriver tycker jag är ganska viktigt. Han skriver så här i en ganska brutal uppgörelse med Vänsterns skolpolitik: "Ropen har skallat om att läraren ska 'vara en handledare'. Det har gett - förvisso billigare! - lärarlösa lektioner, och ritualiserat 'eget arbete'. Det gynnar elever som har verktygen med sig från sin uppväxtmiljö. - - - I resonemang från vänsterhåll ställs ofta faktakunskaper mot träning i att sätta kunskaper i ett sammanhang. Men den undervisning som viker av från nödvändigheten att till eleverna lära ut sådant som de inte visste förut - som kräver ansträngning - skapar inga kritiskt tänkande individer, utan svårreparerade kunskapsluckor. Analyser sker inte i vakuum - de kräver kognitivt material." "En annan käpphäst", skriver Esbati, "är att 'kunskap kan inte mätas'. Det är slött självbedrägeri." Detta ska ses i kontrast mot det som Rossana Dinamarca sade i sitt tidigare inlägg. Det visar också att det bland marxister finns lite olika syn på detta. Det är inte bara en verbal uppgörelse utan också ganska kloka ord i sak, tycker jag. Vänstern borde lära lite av Mark Twain, som sade att förmågan att ändra åsikt är det som skiljer den vise från den envise. När vi i alliansen lägger grunden för en ny gymnasiereform som kommer att genomföras under mandatperioden gör vi det för att vi ser ett mycket stort behov av kraftfulla förändringar för att hölja resultaten, minska avhoppen och skapa olika bildningsvägar på gymnasiet. Kritiken från Socialdemokraterna et consortes mot den nya gymnasiereformen fokuserar på att alla elever på gymnasiet ska bli behöriga till högre studier och att hälften av dem ska läsa vidare på universitetet. Det är ungefär som om kunskap och högre utbildning är en fråga om kvantitativa tal - som om universitetsstudier och högre utbildning handlar om att vara en siffra i ett 50-procentsmål. Detta är ett nyttoperspektiv som i det långa loppet slår med brutal kraft mot de elever som inte känner att de är motiverade för teoretiska studier på gymnasiet utan i stället ganska snabbt vill ut i arbetslivet. Dessa elever hoppar nämligen i stor utsträckning av sina studier i dag. Då blir de inte rustade för vare sig arbetsliv eller högre studier. Vi kan se dem i nya staplar, där de blir siffror över ungdomsarbetslöshet och ungdomsfattigdom. Den politik som under flera decennier har förts på det skolpolitiska området har ökat klyftorna i vårt land. Det är viktigt att vi erkänner det. Eller rättare sagt: Vi erkänner det. Vi har kritiserat denna politik i åratal. Den har nämligen glömt bort de elever som har det svårast i skolan, med resultatet att kunskap som ett verktyg för att öka jämlikheten i samhället har försvagats. Det finns inga ersättningsjobb i världen - inga plusjobb, integrationssatsningar, arbetsmarknadsutbildningar eller ökade bidrag - som kan kompensera den förlust som en missad skolgång innebär. Detta vet vi i alliansen, och detta vet också en stor del av den svenska väljarkåren. Det var därför en majoritet av den valde en ny regering i höstas. Det är inte bara majoriteten i utbildningsutskottet som säger nej till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets motioner rörande grundskolan och gymnasieskolan. Också en stor majoritet av svenska folket har med kraft avvisat dem. Det gjorde man långt innan majoriteten i utskottet gjorde det - man gjorde det nämligen redan på valdagen förra året. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.
Gunilla Tjernberg (Kd)
Anf. 234 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Timmen börjar bli sen, men vi ska hålla oss kvar vid det här betänkandet en liten stund. Det handlar om den viktiga gymnasieskolan. Det är ett betänkande som pekar på regeringens ambitioner men också på det ganska begränsade beskedet om vad oppositionen vill. Bland reservationerna kan vi se att Socialdemokraterna förvisso vill en del med en yrkesutbildning, och det är bra, men det räcker inte. Därför har alliansen, precis som har nämnts, tillsatt en utredning som ska ta fram de olika programmen inom gymnasieskolan. Jag är personligen mycket glad över att det i direktiven tydligt framgår att alliansens politik när det gäller gymnasieskolan handlar om att likvärdigt värdera handens kunskap, det praktiska kunnandet, och ett teoretiskt kunnande som förbereder för högskola och universitet. Den bredden längtar många av våra ungdomar till, och det är oerhört välgörande att vi ska få se en sådan gymnasiereform presenteras framöver. Det finns en reservation från Socialdemokraterna. Sofia Larsen, min kollega i utskottet, citerade den. Jag vill också göra det. Man skriver: "Ökade kunskapsklyftor i gymnasieskolan riskerar att leda till ökade klyftor i arbetslivet." Jag blev väldigt förvånad när jag läste denna reservationstext. Jag tog tillfället i akt att titta på Skolverkets webb och statistiken där. Där kan man se frukterna av Socialdemokraternas utbildningspolitik. Den har visat att andelen elever som går ut gymnasieskolan med slutbetyg har varit i stort sett oförändrad de senaste tre åren. Under dessa år har Socialdemokraterna styrt vårt land, och nu reserverar man sig mot alliansens politik och pekar på det man själv har åstadkommit. Det är ytterst häpnadsväckande! I dag vet vi att två av tre ungdomar klarar gymnasiestudierna på tre år. Det är det som det handlar om. Ändå leder detta till en reservation där Socialdemokraterna tar upp sin egen politik och kritiserar alliansen. Hur kan Socialdemokraterna hävda, som man gjorde i valrörelsen, att alla ska med, när endast varannan elev med utländsk bakgrund klarade gymnasieskolan på tre år? Varannan elev med utländsk bakgrund klarade gymnasieskolan på tre år. Det är faktiskt frågan om en 50-procentig utslagning. Oförmågan att svara mot gymnasieskolans ogynnsamma utveckling har sedan lett till att komvux för många har blivit ett fjärde gymnasieår. Det var ju inte detta som var tanken med komvux. Komvux, som ska vara en andra chans, har under Socialdemokraternas regeringsinnehav blivit den enda chansen. Det var inte så det skulle vara, och det är inte så vi i alliansregeringen vill se det. Jag tror att det är bra att vi friskar upp minnet även om kvällen är sen. Under läsåret 1999/2000 fanns det enligt Skolverket 80,6 procent pedagogiskt högskoleutbildade lärare i gymnasieskolan. Samma år hade nästan lika många lärare, drygt 79 procent, en tillsvidareanställning. Fram till läsåret 2005/06, precis före valet, har andelen pedagogiskt högskoleutbildade lärare sjunkit till 73 procent inom gymnasieskolan. Samtidigt är andelen tillsvidareanställda lärare ungefär lika stor som för tio år sedan. Vad säger då detta? Jo, det har i ökande utsträckning blivit okej att ute på skolorna anställa lärare utan pedagogisk högskoleutbildning. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi vänder den utvecklingen. Det är ett arbete som vi, samtliga partier i alliansen, har tagit till oss och kommer att göra. Det är en grannlaga uppgift, men den ska utföras. När jag lyssnar på vänstersidans inlägg uppfattar jag att man är mycket kritisk mot detta, men när förslagen kommer på riksdagens bord hoppas jag ändå att vi ska få stöd för detta. Det måste vara en hel riksdags ambition att vi har lärare som har den pedagogiska utbildning som de ska ha för att kunna undervisa och ge våra elever den kunskap som de har rätt till. Vänsterpartiet framhärdar envist i att vända sig mot betyg. Man säger att de graderade betygens informationsvärde är begränsat. I stället framhålls utvecklingssamtal, som ju redan finns inom gymnasieskolan. Som jag ser det finns det alltid ett behov av att ha en dialog om elevernas kunskapsutveckling. Därför är det bra att detta stadgas i gymnasieförordningen. Det stadgas att man ska ha utvecklingssamtal i gymnasieskolan. Vad är det då för problem med att utvecklingssamtalen leder fram till ett betyg? Där står Vänsterpartiet helt utan en motivering som känns logisk och begriplig. Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga som jag ofta tar upp när vi pratar om skolfrågor. Jag tog upp den när det gäller grundskolan, och jag tar upp den nu också. Inom alliansen ser vi den som oerhört väsentlig. Det är frågan om trygghet i skolan. Den gäller också gymnasieskolan. Det får inte vara så att elever, även om de är lite äldre, går till skolan och har ont i magen. Det var också otroligt bekymmersamt när den tidigare regeringen inte lyckades leverera en skollag där den typen av frågor förhoppningsvis skulle finnas med. En tydlig värdegrund är, som jag beskrev i vår tidigare debatt - jag hänvisar till den - också avgörande för trygghet och arbetsro i skolan. Tillsammans med de åtgärder som regeringen har vidtagit när det gäller att ta fram vetenskapligt forskningsbaserade metoder för att komma till rätta med mobbning måste också i gymnasieskolan frågor kring värdegrundsarbetet ligga i fokus. Här kommer alliansens regering att komma med förslag i en lag där vi tar upp frågor kring diskriminering och mobbning. Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten mer i kväll. Det är sent, som sagt. Jag vill yrka bifall till betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-04-12
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 2, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Yrkesutbildningen

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ub217, 2006/07:Ub365, 2006/07:Ub388 yrkande 1, 2006/07:N343 yrkande 2 och 2006/07:A271 yrkande 6.
      • Reservation 1 (s)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s2109019
      m860011
      c24005
      fp21007
      kd21003
      v01705
      mp17002
      Totalt171126052
      Ledamöternas röster
    2. Vissa ämnen och kunskapsområden

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ub226, 2006/07:Ub230, 2006/07:Ub276 yrkandena 1 och 2, 2006/07:Ub281, 2006/07:Ub351 och 2006/07:Ub393.
    3. Skolmåltider

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So464 yrkande 34, 2006/07:Ub309 yrkande 3, 2006/07:Ub362 och 2006/07:Ub427.
      • Reservation 2 (s, v)
      • Reservation 3 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0111019
      m860011
      c24005
      fp21007
      kd21003
      v01705
      mp14122
      Totalt166129252
      Ledamöternas röster
    4. Utvecklingssamtal

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Ub309 yrkande 8.
      • Reservation 4 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1110019
      m860011
      c24005
      fp21007
      kd21003
      v01705
      mp17002
      Totalt28017052
      Ledamöternas röster
    5. Övriga frågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ub202 yrkande 2, 2006/07:Ub377 yrkandena 1 och 2, 2006/07:Ub407 och 2006/07:Ub408.