Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Hälso- och sjukvårdsfrågor

Betänkande 2006/07:SoU8

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
21 mars 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Hälso- och sjukvårdsfrågor(pdf, 879 KB)
PDF
Hälso- och sjukvårdsfrågor(pdf, 879 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:8 Hälso- och sjukvårdsfrågor

Beslut

Regeringen ska utreda Socialstyrelsen och de nationella kvalitetsregistren (SoU8)

Riksdagen gav regeringen i uppdrag att se över Socialstyrelsens roll och ansvar i förhållande till de nationella kvalitetsregistren inom hälso- och sjukvården. Registren innehåller bland annat data om behandlingen av patienter och syftet med registren är att höja kvaliteten inom hälso- och sjukvården och att minska kvalitetsskillnader mellan olika vårdgivare i landet. Regeringen ska också utreda förutsättningarna för fortsatt statligt stöd till registren och klargöra Socialstyrelsens ansvar och befogenheter att följa och utveckla vården på nationell nivå. Riksdagen sade även nej till motioner från den allmänna motionstiden 2005 och 2006 om hälso- och sjukvård.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till Riksrevisionens framställning 2006/07:RRS7 i dess helhet. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 118
Framställningar / redogörelser: 1

Från riksdagens organ

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-01-30
Justering: 2007-02-27
Trycklov till Gotab och webb: 2007-03-08
Trycklov: 2007-03-08
Reservationer: 40
Betänkande 2006/07:SoU8

Alla beredningar i utskottet

2007-01-30

Regeringen ska utreda Socialstyrelsen och de nationella kvalitetsregistren (SoU8)

Socialutskottet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över Socialstyrelsens roll och ansvar i förhållande till de nationella kvalitetsregistren inom hälso- och sjukvården. Registren innehåller bland annat data om behandlingen av patienter och syftet med registren är att höja kvaliteten inom hälso- och sjukvården och att minska kvalitetsskillnader mellan olika vårdgivare i landet. Regeringen bör också utreda förutsättningarna för fortsatt statligt stöd till registren och klargöra Socialstyrelsens ansvar och befogenheter att följa och utveckla vården på nationell nivå. Socialutskottet gjorde sitt ställningstagande med anledning av förslag från Riksrevisionens styrelse.

Socialutskottet föreslår även att riksdagen säger nej till motioner från den allmänna motionstiden 2005 och 2006 om hälso- och sjukvård.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-03-21
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:SoU8, Hälso- och sjukvårdsfrågor

Debatt om förslag 2006/07:SoU8

Webb-tv: Hälso- och sjukvårdsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Jan R Andersson (M)
Anf. 76 Jan R Andersson (M)
Fru talman! Kammaren har nu att debattera socialutskottets betänkande SoU8 angående hälso- och sjukvårdsfrågor. I betänkandet behandlas Riksrevisionens styrelses framställning angående Socialstyrelsen och de nationella kvalitetsregistren. Utöver detta behandlas också ungefär 220 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2006 och 2 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2005. Utskottet ställer sig i betänkandet bakom Riksrevisionens framställning och föreslår ett tillkännagivande som innebär att regeringen bör ta initiativ till en översyn av Socialstyrelsens roll och ansvar och även att man ska titta på frågorna om de nationella kvalitetsregistren. Vidare vill utskottet att man ska utreda förutsättningarna för fortsatt statligt stöd till dessa register och att regeringen bör klargöra Socialstyrelsens ansvar och befogenheter att följa och utveckla vården på nationell nivå. I betänkandet avstyrks samtliga motioner, och i betänkandet finns också 40 reservationer och 5 särskilda yrkanden. Med detta överlämnar jag betänkandet till kammaren för debatt.
Ylva Johansson (S)
Anf. 77 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag tänker tala om att vi behöver ett större nationellt ansvar för svensk sjukvård. Vi har en decentraliserad organisation med sjukvårdshuvudmän som har ett mycket stort ansvar för sjukvården, men det betyder inte att den nationella nivån kan abdikera. Vi behöver också från riksdag och regering säkerställa vissa grundläggande principer och förutsättningar för sjukvården för att kunna garantera alla medborgare en god och likvärdig vård. För oss socialdemokrater är det oerhört viktigt att vi har en solidarisk finansiering av sjukvården, att vi gemensamt betalar och att vi får den vård vi behöver utifrån behov. När man bekänner sig till en sådan uppfattning om finansieringen hamnar man också i en situation där det alltid kommer att krävas prioriteringar av vad man ska satsa på inom sjukvården. Då är det oerhört viktigt att det är de medicinska behoven som får styra de prioriteringarna och att vi inte öppnar för andra sorters prioriteringar där den som har goda ekonomiska förutsättningar, rätt kön eller kommer från en viss etnisk bakgrund kan ta sig före eller få en bättre behandling. Bekänner man sig till att det ska vara en solidarisk finansiering måste man också ta ett politiskt ansvar för prioriteringarna inom sjukvården. Det är därför som vi socialdemokrater så starkt motsätter oss den borgerliga regeringens förslag om att nu möjliggöra för det vi kallar gräddfiler inom vissa delar av sjukhusvården. Man öppnar för att tillåta att den som har en privat sjukvårdsförsäkring eller betalar ur egen ficka ska kunna köpa sig snabbare eller bättre vård i den offentligt finansierade sjukvården medan någon annan som är sjukare eller svagare får stå tillbaka. Det är ett oerhört allvarligt systemskifte som man därmed öppnar för. Vi har haft flera diskussioner och debatter i kammaren tidigare i frågan, och vi kommer att ha det igen. Jag vänder mig mot synen att man kan säga att det är bara upp till sjukvårdshuvudmännen att prioritera. Jag tycker inte det. Det är ett nationellt ansvar att säkerställa att vi har en solidarisk finansiering av sjukvården, att vi har en fördelning av sjukvården utifrån behov och att vi har en tillräcklig fördelning av resurser till sjukvården så att vi kan garantera alla medborgare den bästa tillgängliga vården. Detta är ett nationellt ansvar och ingenting som vi kan smita från i riksdag och regering även om naturligtvis utförandet och det operativa ansvaret för sjukvården finns ute hos sjukvårdshuvudmännen och hos professionen. En annan viktig fråga handlar också om jämställdheten mellan könen. Vi vet i dag att det finns könsskillnader i sjukvården. Vi vet att kvinnor gör flera läkarbesök än män. Kvinnor får och äter fler läkemedel än män. Män äter dyrare och nyare läkemedel än kvinnor. Kvinnor gör fler självmordsförsök och får fler antidepressiva mediciner. Män lyckas oftare med sina självmordsförsök och avlider därmed. Hjärtinfarkter hos kvinnor behandlas ibland annorlunda än hos män. Man har kunnat se skillnader i hur snabbt ambulansen kommer om det är en kvinna som har fått hjärtinfarkten eller om det är en man som har fått hjärtinfarkten. De indikationer som krävs för att en kvinna ska få en bypassoperation är annorlunda än de för en man, samtidigt som riskerna är olika. Kvinnor löper förmodligen en något större risk vid en sådan operation än vad en man gör. Det finns många olika exempel på detta. Det här är också ett område där vi måste ta ett nationellt ansvar. Det handlar om den kliniska utbildningen. Det handlar om systematisk statistik. Det handlar om forskning. Den tidigare socialdemokratiska regeringen tog många initiativ, men skillnaderna är långt ifrån åtgärdade och mycket mer behöver göras. Vi har ingen anledning att vara nöjda. Det här är en för oss socialdemokrater mycket viktig fråga, och min kollega Björn von Sydow kommer att ta upp den närmare lite senare i debatten. Jag vill ta upp en specifik fråga om jämställdheten. Den handlar förstås om den sjukvård som bara kvinnor får. Ett sådant exempel är aborter. Det är 30 000-35 000 kvinnor som varje år gör en tidig abort. En kvinna som får en oönskad graviditet har rätt enligt vår lagstiftning att få abort och att abort ska betraktas som akut vård. Nu har Socialstyrelsen nyligen undersökt väntetiderna just för tidiga aborter. Det har visat sig att den genomsnittliga väntetiden är nästan tre veckor från det att man tar kontakt och har bestämt sig för att göra abort till dess man får aborten utförd. De maximala väntetiderna i olika landsting är förskräckande långa. Många landsting, fyra fem landsting, har en maximal väntetid på 21 dagar innan man får komma på ett första läkarbesök. Därefter ska man erbjudas olika metoder, stödsamtal och sedan få tid för själva ingreppet. Alla kvinnor som någon gång har varit oönskat gravida vet att varje dag som man ska leva med att man har bestämt sig för en abort och inte får den utförd är en oerhörd plåga. Det är inhumant med de långa väntetider vi i dag har för tidiga aborter. Det är också en medicinsk risk eftersom många kvinnor tvingas till en mer riskfylld kirurgisk abort än den mindre riskfyllda medicinska aborten, just därför att det tar så lång tid att den medicinska aborten inte längre blir möjlig. Det är en annan aspekt av jämställdheten inom vården. Jag tror att det har varit ett glömt och gömt problem under lång tid därför att kvinnor som är oönskat gravida kanske inte står upp och skriker så högt om väntetiderna. Det är dags att vi får en vårdgaranti också för kvinnor som söker tidig abort. Jag tycker att en vecka vore en rimlig tid för den som har bestämt sig för abort. En annan viktig fråga om det nationella ansvaret handlar om hur vi säkerställer att vi vet tillräckligt mycket om resultaten av svensk sjukvård. Det är gott och väl om vi fördelar resurserna solidariskt och efter behov, men vi vill också veta att resultatet blir gott så att inte alla får lika dålig vård utan att det blir en utveckling med god vård och allt bättre vård. I det arbetet spelar de nationella kvalitetsregistren en mycket viktig roll. De nationella kvalitetsregistren har byggts upp under ett antal år. Det finns ett femtiotal nationella kvalitetsregister för olika diagnoser och olika behandlingar. Registren är olika bra. En del är excellenta, fantastiska, källor till kunskap där man kan jämföra olika metoder. De är ett viktigt verktyg för att driva den medicinska och professionella utvecklingen. Andra register håller ännu inte tillräckligt hög kvalitet. En del register har dålig rapporteringsgrad och kan därför inte ligga till grund för riktigt bra bedömningar. Men det är rätt väg att gå med öppna jämförelser och kvalitetsregister. Det finns många intressanta exempel på slutsatser som man har kunnat dra. I strokeregistret till exempel kunde man se, när man gjorde systematiska jämförelser, att de som hade korta vårdtider nådde bättre resultat än de som hade långa vårdtider. Varför? frågar man sig. Jo, därför att de med korta vårdtider hade ett bättre samarbete med kommunen och en snabbare rehabilitering. Av det kunde man lära sig sätt att förbättra vården och också den svåra samverkan mellan olika sjukvårdshuvudmän, kommun och landsting. För oss socialdemokrater är det viktigt att vi har ett fortsatt nationellt ansvar för kvalitetsregistren och ett fortsatt nationellt ansvar för finansieringen av kvalitetsregistren. Jag vill inte se en utveckling där det är upp till varje sjukvårdshuvudman att bedriva kvalitetsregister. Jag tror att det är ett oerhört misstag som majoriteten gör i det här betänkandet när man inte bifaller vårt förslag. När man nu ska göra en översyn av finansieringen av kvalitetsregistret, vilket vi välkomnar, bör man ändå göra markeringen att kvalitetsregistret också i fortsättningen bör vara ett nationellt ansvar och att det inte får tillåtas decentraliseras utifrån olika sjukvårdshuvudmäns olika ambitioner över tid. Den sista frågan som jag vill ta upp om det nationella ansvaret handlar om läkemedlen. Läkemedel är i dag den i särklass vanligaste behandlingsmetoden inom sjukvården. Läkemedlen blir alltmer potenta och kraftfulla, alltmer individualiserat designade utifrån olika individuella förutsättningar. Det är en fantastisk framgång. Vi vet alla exempel på sådant som tidigare krävde lång inläggning på sjukhus och kirurgiska ingrepp som i dag kan behandlas med mediciner. Det är en fantastisk framgång. Men det betyder också för oss socialdemokrater att vi måste se läkemedel som en del av sjukvården. Vi vänder oss därför starkt emot att man ska avreglera eller omreglera Apoteket i syfte att göra läkemedel till en vara bland andra. Det är att se apotekshandel som en detaljhandel bland andra, kanske med en något annorlunda reglering. För oss är utvecklingen hittills och den vi kan se framför oss snarast den motsatta. Läkemedel blir allt mindre en vanlig detaljhandelsfråga och alltmer en fråga om sjukvården och sjukvårdens organisering och ansvar. Avslutningsvis, fru talman, står vi självklart bakom samtliga våra reservationer. Jag vill här yrka bifall till reservationerna 12, 19, 27, 30 och 36, samtliga reservationer där vi i oppositionen har en gemensam syn. I detta anförande instämde Lennart Axelsson, Christer Engelhardt, Lars U Granberg, Marina Pettersson och Per Svedberg (alla s).
Elina Linna (V)
Anf. 78 Elina Linna (V)
Fru talman! I betänkandet finns 40 reservationer. Vänsterpartiet står bakom 29 av dessa. Många av dem är gemensamma med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Jag står självklart bakom samtliga reservationer från Vänsterpartiet, men för tids vinnande kommer jag här från talarstolen att yrka bifall endast till reservation nr 33 som handlar om tandvård. Vänsterpartiet vill verka för att förbättra kvaliteten i tandvården. Inom hälso- och sjukvården har tillsyn och uppföljning av kvaliteten utvecklats under senare år. I det arbetet tycker vi att tandvården har släpat efter. Det finns ett lika stort behov av kvalitetsuppföljning inom tandvården som inom annan hälso- och sjukvård. I dag kan en patient få en åtgärd utförd på olika sätt och till olika kostnader utan att få en rimlig vägledning om vilken åtgärd som bäst uppfyller behovet. Många tandläkare har visserligen frivilligt infört en garanti vid behandling, men den är inte obligatorisk. Jag tror att få patienter ens känner till garantin. Därför finns det fog för att hävda att det finns ett behov av en obligatorisk garanti som omfattar alla vårdgivare inom tandvårdsområdet. När ett generellt högkostnadsskydd för tandvården är infört, vilket jag verkligen hoppas att det blir, kan de ekonomiska motiven för patienten bli mindre viktigt. Men det är fortfarande viktigt för samhället med garantier och för att patienten ska känna trygghet och få kvaliteten på behandlingen säkrad. Utskottsmajoriteten avstyrker vår motion och hänvisar till den pågående tandvårdsutredningen. Nu har utredningen Friskare tänder - till rimliga kostnader kommit. Där redovisas en enkätundersökning bland vårdgivarna om förekomsten och behovet av garantier inom tandvården. Någon motsvarande undersökning om hur patienterna upplever situationen finns inte. Vi menar att det är en brist att utredningen endast vänt sig till tandläkare och inte frågat efter patienternas åsikter. Vår förhoppning är ändå att regeringen i det fortsatta arbetet med tandvårdsreformen kommer att införa samma garantier och kvalitetsuppföljningar inom tandvården som i annan hälso- och sjukvård. Fru talman! Jag har inga möjligheter att argumentera för alla de förslag som Vänsterpartiet har i betänkandet och som majoriteten i socialutskottet har avstyrkt med mer eller mindre genomtänkta motiveringar. Därför väljer jag att argumentera för tre förslag till som jag värderar som viktiga och som alla på ett eller annat sätt berör kvinnors liv. Ett flertal interpellationer och frågor om aborter har behandlats här i riksdagen under de senaste månaderna. Ylva Johansson tog också upp frågan om aborter, och det är en viktig fråga. I betänkandet är det så många som tolv motioner som lyfter fram förslag kring aborter. Jag tycker att det är bra att abortfrågan engagerar många. Jag och Vänsterpartiet tycker också att det är bra att socialminister Göran Hägglund fullföljer det arbete som förra regeringen påbörjade. Jag vill passa på att säga att socialministern - han är inte här men han kanske läser protokollet senare - har Vänsterpartiets fulla stöd i abortfrågan. Det gläder oss att socialministern orkar stå emot de reaktionära krafterna i de egna leden och hålla fast vid att en utländsk kvinna ska kunna få en abort utförd i Sverige enligt samma regler som gäller för en svensk kvinna. Det är på tiden! Vi i Vänsterpartiet är ändå inte riktigt nöjda. Vi menar att när lagstiftningen träder i kraft bör regeringen göra en satsning på att informera om svensk abortlagstiftning i de länder där abort inte är tillåtet. Vi menar att det vore bra om vissa landsting inrättade särskilda abortkliniker som inriktar sig på att behandla kvinnor från länder där abort är olagligt. En sådan klinik skulle lyfta fram frågan om kvinnors rätt till sin egen kropp, att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, samtidigt som den skulle ge utländska kvinnor möjlighet till en professionellt utförd abort till en rimlig kostnad. Vi menar också att det är på tiden att se över abortlagstiftningen för att ge barnmorskor behörighet att utföra medicinska aborter. Fru talman! Jag ska be att få fortsätta lite till inom området sexuell och reproduktiv hälsa och då specifikt i ämnet befruktning. Allt fler kvinnor upptäcker att de inte måste avstå från ett liv med barn bara för att de inte har någon partner. Vissa kvinnor väljer därför att adoptera medan andra har en stark längtan efter att bära och föda ett barn. Men det är bara kvinnor som lever i en parrelation som har möjlighet att få tillgång till assisterad befruktning enligt lag. Det är dock vanligt att ensamstående kvinnor söker behandling på klinik i till exempel Finland eller Danmark, vilket gör att det redan i dag föds barn som tillkommit genom assisterad befruktning av ensamstående kvinnor i Sverige. Vi anser att ensamstående kvinnor bör få tillgång till assisterad befruktning enligt samma villkor som kvinnor som lever i en relation. Utifrån principen om barnets bästa finns det ingen anledning att tro att det barn som tillkommit genom assisterad befruktning av en ensamstående kvinna skulle få sämre uppväxtvillkor än ett barn som adopterats av en ensamstående kvinna eller man eller som på grund av någon annan anledning lever med endast en förälder. Den traditionella kärnfamiljen som består av mamma, pappa, barn är i dag en otidsenlig norm där många existerande familjebildningar inte kan kännas igen. I dag har endast den kvinna som lever i en heterosexuell parrelation möjlighet att få tillgång till behandling med donerat ägg, enligt bestämmelserna om befruktning utanför kroppen. Detta får till följd att de kvinnor som är infertila och ensamstående inte ges samma möjlighet till behandling som de kvinnor som valt att leva med en man. Av samma orsaker som lesbiska och bisexuella kvinnor som lever i en relation med en kvinna bör få tillgång till behandling med donerade ägg bör även de kvinnor som är ensamstående få tillgång till sådan behandling, oavsett sexuell läggning. Det är inte rimligt att kvinnors möjlighet till behandling med donerade ägg ska vara beroende av civilstånd och sexuell läggning. Fru talman! Jag flyttade till Sverige på 70-talet och som nyutexaminerad sjuksköterska började jag arbeta på Beckomberga sjukhus. Där träffade jag bland andra en kvinna som var ca 40 år, och hon hade blivit lobotomerad när hon var 20 år. Hon berättade att de först skar av nervbanorna på ena sidan, men eftersom hon inte blev friskare av den operationen skar de av nervbanorna på andra sidan huvudet också. Som tur var hade hon behållit sin intellektuella förmåga, men jag träffade också flera personer som förlorat mycket av sina kognitiva resurser på grund av lobotomin. Lobotomi förekom främst under perioden 1944-1958, men så sent som 1963 utfördes en regelrätt lobotomi. Enligt en licentiatavhandling från Umeå universitet lobotomerades 4 500 svenskar, 61 procent av dem var kvinnor. Många av de kvinnor som lobotomerades hade både en psykisk sjukdom och ett begåvningshandikapp. Studier som gjorts i Umeå visar att även barn lobotomerades. Vänsterpartiet har vid flera tillfällen motionerat i riksdagen om behovet av att utreda och kartlägga omfattningen av lobotomi samt utreda förutsättningar för en ersättning för de drabbade. Det finns färre och färre drabbade i livet ju mer tiden lider. I dag förekommer psykokirurgi i begränsad omfattning på patienter med svår kronisk ångest. Det kan säkert finnas goda skäl till att föreslå psykokirurgi, men med tanke på att biverkningar kan uppstå långt senare och att ingreppet inte är okontroversiellt i medicinska kretsar heller bör också dagens ingrepp utvärderas. Att avslå Vänsterpartiets motion enbart med hänvisning till tidigare avslag är inte seriöst enligt min mening. Jag förväntar mig att vår nästa motion i ämnet får en bättre behandling i utskottet.
Ylva Johansson (S)
Anf. 79 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Det är en viktig och svår fråga som Elina Linna tar upp när det gäller ensamståendes möjlighet till assisterad befruktning. I vårt samhälle kan familjer se mycket olika åt. Det är otroligt glädjande att vi har den mångfalden i hur familjer ser ut och att familjer också kan ändras på många olika sätt över tid. Man söker nya partner och får nya bonusbarn. Det är en fantastisk utveckling. Alla barn är äkta. Det är skönt att vi har lämnat den tiden då det fanns äkta och oäkta barn bakom oss. Nu är alla barn äkta. Min, och säkert allas, förhoppning är att alla barn som föds är önskade och älskade. Vi socialdemokrater tycker också att det är viktigt att samhället tar ett stort ansvar för att stödja och hjälpa familjer, oavsett hur de ser ut, om och när man råkar ut för olika svårigheter under livet. Jag vill passa på att säga, fru talman, att vi socialdemokrater i dag står bakom majoritetstexten som när det gäller ensamståendes tillgång till assisterad befruktning säger att utskottet förutsätter att regeringen noga följer frågan och återkommer till riksdagen om regeringen finner det motiverat. Jag vill också markera att vi kommer att ta initiativ till en djupare diskussion i dessa frågor i vårt parti. Om regeringen inte tar initiativ får vi säkert anledning att återkomma till frågan här i riksdagen.
Elina Linna (V)
Anf. 80 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag fick egentligen inte någon fråga, men jag ska bemöta Ylva Johanssons synpunkter på att Socialdemokraterna står bakom majoritetstexten. Jag tycker inte att vi kan läsa oss till några garantier i texten. Det står, som Ylva Johansson läste upp, "om regeringen finner det motiverat". När man lyssnar på representanter för de olika regeringspartierna finns det tyvärr signaler, speciellt från Kristdemokraterna som har ansvaret för Socialdepartementet, på att där finns synpunkter som i alla fall jag tolkar som att det finns risk att regeringen inte kommer att finna det motiverat att se över regelverket. Jag passar på att fråga Ylva Johansson hur Socialdemokraterna tänker agera nu. Hur länge tänker ni vänta på att regeringen ska agera i frågan? Vad händer om regeringen inte anser det vara motiverat att göra något åt saken inom den närmaste tiden?
Ylva Johansson (S)
Anf. 81 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag delar Elina Linnas oro för att kristdemokrater i Socialdepartementet inte kommer att ta initiativ i frågan. Det var därför som jag ville ta tillfället att här i riksdagens kammare markera att vi socialdemokrater nu internt kommer att ta initiativ till en djupare diskussion i dessa frågor för att förhoppningsvis stå bättre rustade att också kunna ta andra initiativ från riksdagen längre fram - kanske senare i år.
Elina Linna (V)
Anf. 82 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag vill avslutningsvis påpeka det som Ylva Johansson tog upp, och som jag också tog upp i mitt anförande, att familjebildningar i dag ser så olika ut. Det är inte mamma, pappa, barn, utan det finns många olika bilder när vi talar om familjebildningar. Det ska vi ha i åtanke. Jag hoppas verkligen att regeringen ser till att det blir tillåtet för ensamstående kvinnor att få assisterad befruktning.
Thomas Nihlén (Mp)
Anf. 83 Thomas Nihlén (Mp)
Fru talman! I detta motionsbetänkande har Miljöpartiet 15 reservationer. Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation nr 23. Att den svenska hälso- och sjukvården i större utsträckning än i dag borde inriktas på förebyggande av ohälsa och främjande av hälsa är en av de viktigaste grundpelarna i grön hälsopolitik. En hälsoorientering av hälso- och sjukvården innebär en breddning av synen på vilka kunskaper och arbetssätt som är mest effektiva för att främja hälsa och förebygga sjukdom. En hälsofrämjande hälso- och sjukvård utvecklar förhållningssätt som stärker individens egna resurser och därmed hälsan. Det innebär att man inte definierar hälsa i enbart biologiska medicinska termer utan att det är lika viktigt att patientens egenupplevda hälsa och välbefinnande uppmärksammas. Vi är övertygade om att det här är en långsiktig överlevnadsfråga för svensk hälso- och sjukvård. Målmedvetna satsningar inom det här området är att betrakta som strategiska investeringar som leder till höjd livskvalitet och en förbättrad hälsa för medborgarna samtidigt som behovet av och efterfrågan på vård och omsorg minskar. Det leder i sin tur till minskade sjukvårdskostnader. Miljöpartiet vill se ett systemskifte där fokuseringen på hälsa och livskvalitet ökar markant inom svensk hälso- och sjukvård. Dagens användning av läkemedel kan innebära en risk för att normala livsprocesser medikaliseras. Vi vill motverka en utveckling där användandet av och kostnaderna för läkemedel inte kan relateras till hälsovinster för patienterna. Hälsoproblem och stora onödiga kostnader för felaktig medicinering visar på behovet av en förstärkt kompetens inom det här området inom hälso- och sjukvården. Man kan konstatera att det generellt saknas regelbunden kvalitetssäkring och kvalitetsuppföljning av de äldres läkemedelsbehandling inom både särskilda boenden och ordinära boenden. Resultatet av det är uppenbart. De äldres hälsa och välbefinnande äventyras och antalet läkemedel per individ ökar. Med många läkemedel ökar också risken mångfalt för biverkningar och interaktioner. Varje äldre patient måste få tillgång till en läkare med ett helhetsansvar för den medicinska behandlingen. Detta ansvar bör tydliggöras i hälso- och sjukvårdslagen. Den ansvarige läkaren måste ha goda kunskaper i äldrefarmakologi och om riktlinjer inom området. Det ska också finnas krav på att regelbundet utvärdera och ompröva läkemedelsbehandlingen. Förskrivningen av antidepressiva läkemedel till barn och ungdomar upp till 19 år har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Detta faktum ger anledning till oro och en hel del frågor. I princip är inga av de antidepressiva läkemedel som förskrivs till barn och ungdomar godkända för användning av barn och ungdomar. Dessutom finns det en dokumenterad ökning av självskadligt beteende och även självmord bland barn och ungdomar med sådan medicinering. Hur är det möjligt att man i Sverige har en så kraftig ökning av förskrivning av dessa preparat till våra barn och ungdomar trots dessa, förhoppningsvis kända, fakta om riskerna med denna typ av medicinering? Informeras barn, ungdomar och föräldrar om de nämnda riskerna med antidepressiv läkemedelsbehandling? Utnyttjas alternativen till läkemedelsbehandling tillräckligt mycket? Jag och många med mig undrar och känner en stor oro inför detta. Fru talman! Risken för biverkningar av läkemedel måste tas på större allvar. Läkare ska rapportera biverkningar, vilket de påfallande sällan gör. Det måste till en förändrad inställning bland våra läkare. Det måste bli självklart att vid varje förskrivningstillfälle samtala om möjliga biverkningar och om hur en eventuell rapportering av biverkningar ska gå till samt att redovisa eventuella alternativ till läkemedelsbehandlingen. Nätverket för läkemedelsepidemiologi, Nepi, som är en stiftelse inrättad av denna riksdag, har en viktig funktion för den långsiktiga och fristående epidemiologiska forskningen kring läkemedel. Eftersom det nuvarande stiftelsekapitalets avkastning inte räcker för att bedriva en verksamhet i enlighet med vad riksdagen angav i samband med bildandet anser vi att regeringen bör ges i uppdrag att se över Nepis långsiktiga finansiering för att möjliggöra att Nepi kan stärkas och utvecklas. Det är också vår förhoppning att regeringen ska ompröva sitt beslut att dra in stödet till Kilen och därigenom möjliggöra att det viktiga arbete som Kilen bedrivit kan fortsätta. Det är av yttersta vikt att läkemedelsförsäljningen präglas av säkerhet och kunskap. Kortsiktiga vinstintressen kan äventyra säkerheten och försvåra samhällets krav på opartisk information. Apoteksmonopolet säkerställer en god försörjning och användning av såväl receptbelagda som receptfria läkemedel över hela landet. Därför avvisar Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet regeringens planer på att avveckla apoteksmonopolet. En annan och viktig läkemedelsfråga nu och i framtiden är hur vår läkemedelskonsumtion påverkar vår miljö. Ca 80 procent av de läkemedel vi får i oss lämnar kroppen och hamnar därefter i naturen, i vår miljö. Läkemedelsrester i naturen är redan i dag ett reellt miljöhot och kommer förmodligen i framtiden även att utgöra ett hot mot vår hälsa. Därför anser vi att läkemedel ska miljöklassificeras och miljömärkas. Vägledande för arbetet bör vara försiktighetsprincipen. Ska vi få en giftfri miljö får inte läkemedel tillåtas förekomma i naturen. Fru talman! I vårt samhälle finns ett stort intresse hos befolkningen för hälsofrågor, att behålla en god hälsa och förebygga ohälsa. Utvecklingen har gått mot att allt fler vänder sig till alternativa och komplementära behandlingsmetoder. Enligt vår mening bör regeringen bereda frågan om vem som har ansvaret för att hälso- och sjukvårdspersonalen i landstingen och regionerna erhåller den fortbildning i komplementärmedicin som blivit alltmer nödvändig för att man ska kunna ge råd, öka förståelsen för och kunna bedöma konsekvenserna av komplementärmedicinska behandlingar. Den förra regeringen beslutade i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet att frågan om ett nationellt och offentligt register för utövare av komplementärmedicin ska fortsätta att utredas. Registrets huvudsakliga ändamål är att öka patientsäkerheten och det är samtidigt en viktig konsumentupplysningsfråga. Jag hoppas att jag i dag får svar på frågan när eller om det kommer att tillsättas en utredare. Avslutningsvis, fru talman, vill jag ta upp frågan om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor. I dag är det endast kvinnor som lever i en parrelation som har laglig möjlighet att få tillgång till assisterad befruktning. Ensamstående kvinnor är diskriminerade från all fertilitetsvård i Sverige, trots att svensk lag tillåter såväl ensamstående föräldraskap som adoption. Självklart är det inte en mänsklig rättighet att få barn. Däremot är det en mänsklig rättighet att inte diskrimineras när det gäller barn på grund av sitt civilstånd. Ensamstående kvinnor borde därför ges samma möjligheter till hjälp som heterosexuella och lesbiska par har. Enligt vår uppfattning är det inte föräldrarnas antal, lika lite som deras kön, som avgör huruvida ett barn får en god uppväxt. Det är kärlek, ärlighet, respekt, omtanke, trygga och stabila uppväxtvillkor. Allt detta kan också ensamstående erbjuda sina barn. Därför vill vi att regeringen snarast återkommer med förslag till lagstiftning som innebär att ensamstående kvinnor får tillgång till assisterad befruktning. Till sist, fru talman, ser jag med spänning fram emot att följa hur de borgerliga riksdagsledamöter som har motionerat om de ensamstående kvinnornas rätt till assisterad befruktning ska agera vid dagens debatt och vid voteringen senare i dag. Kommer dessa ledamöter att våga stå för sina liberala åsikter om insemination och assisterad befruktning och rösta för sina egna motioner här i kammaren?
Kenneth Johansson (C)
Anf. 84 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag, inklusive tillkännagivandet, och avslag på samtliga reservationer. I dagens hälso- och sjukvårdsbetänkande behandlas i första hand ett antal motioner från allmänna motionstiden. Det är värdefullt och ger möjligheter att gå igenom många områden och se att vi faktiskt är överens om mycket. Ibland finns det små nyansskillnader och markeringar, och ibland finns det direkta åsiktsskillnader. Jag uppskattar den konstruktiva anda som alla partier i utskottet har visat under beredningen av detta ärende. För mig blir det tydligt att mycket är på gång och att vi i de fyra regeringspartierna i Allians för Sverige verkligen inte ligger på latsidan. Ett antal reformer finns i budgeten för i år och genomförs, och för andra områden aviseras nödvändiga reformarbeten. I budgetpropositionen föreslogs en utvecklad vårdgaranti, bättre mätning av kvalitet och metoder för ersättningssystem, införande av ett avknoppningsstöd, satsningar på effektivare IT-system i hälso- och sjukvården, en förstärkning av psykiatrin med särskild betoning på barn och ungdomar och kvalitetssatsningar inom äldresjukvården. Den medicinska forskningen har förstärkts ekonomiskt, och i förra veckan presenterades regeringsförslag för att också främja klinisk forskning. "Så kom då Tandvårdsutredningens förslag i går. Det är ett bra förslag som kommer att göra stor skillnad för många människor. Det är obegripligt att s inte kunde samla ihop sig till genomförandet av en liknande reform medan de hade chansen." Så skriver socialdemokraten Widar Andersson i sin ledare i Folkbladet. Jag vet att den gamla regeringen arbetade med frågan. Det gjorde man i många år utan handling. Jag vet att det i vårpropositionen fanns med ett förslag. Men vi såg aldrig några åtgärder. Men nu kommer åtgärder att vidtas, om än något senare än vad som var tänkt. Allians för Sverige har budgeterat pengar. Det blir ytterligare 3 miljarder kronor för 2008. Och det föreliggande förslaget från utredningen, som har nämnts här, är att kostnader på 3 000-15 000 kronor ska subventioneras med 50 procent och att kostnader på över 15 000 kronor ska subventioneras med 85 procent. Dessutom föreslås rabatter och en tandvårdscheck för att man ska underlätta tandvård och uppmuntra förebyggande insatser och undersökningar. Nu genomför Allians för Sverige tandvårdsreformen, och det är nödvändigt och bra. Ett viktigt reformarbete för Allians för Sverige och Centerpartiet är den nationella cancerplan som vi utlovade före valet, och arbetet med den påbörjas nu. Men det handlar även om det fria vårdvalet. Man ska informera patienter bättre och stärka patienträttigheterna. Det ska vara en offensivare hälsopolitik som innebär att man förebygger och rehabiliterar. En omreglering av apoteksmarknaden genomförs i syfte att öka konkurrensen och förbättra tillgängligheten. Vi lovade att vi, om vi fick chansen, omedelbart skulle förpassa stopplagen dit där den hör hemma, nämligen till papperskorgen. Nu behandlar utskottet i annan ordning denna fråga, och man kommer inom kort att fatta beslut om den för att kunna upphäva den. Vi ser över frågan om den diskriminerande 70-årsgräns som finns bland annat för läkare. Vi tycker att den bör tas bort. Vi diskuterar hur vi ska se till att garantera att ersättningsetableringar genomförs. Mångfalden av vårdgivare ska öka och, vilket jag betonar, inom ett system som är finansierat på solidarisk grund efter de vårdbehov som finns och som förutsätter att de prioriteringsbeslut som är tagna i denna kammare och som hanteras av våra medicinare ska följas. Vi ska klara utmaningarna och de växande anspråken på hälso- och sjukvården, förbättra tillgängligheten, erbjuda möjligheter för personal och andra att vara med och utveckla vården. Men då krävs det resurser och prioriteringar, och vi måste släppa fram nytänkande. Vi måste bejaka och tillåta och inte försvåra och stoppa dem som vill vara med och utveckla vården i vårt land. Fru talman! I betänkandet finns som sagt ett förslag till tillkännagivande som bygger på Riksrevisionens framställning om en översyn av Socialstyrelsens roll och ansvar i förhållande till de nationella kvalitetsregistren och att man ska utreda förutsättningarna för statligt stöd till registren samt att Socialstyrelsens ansvar och befogenheter att följa vården på nationell nivå bör klargöras. Jag tycker att det är ett bra förslag. Det tyckte också socialutskottet. Det stämmer väl överens med vad regeringen redan har uttalat. Jag tror att det sammantaget kan leda till att ett bra arbete genomförs. Jag vill också kommentera några andra frågor i betänkandet som vi har haft diskussion om. Det finns också reservationer på en del områden. Vi behöver en mer jämställd vård. Det är jag den förste att skriva under på. Det är ett arbete som den tidigare oppositionen verkligen har lagt manken till att peka på. Den nuvarande oppositionen gör detsamma. Vi har all anledning att verkligen intensifiera det arbetet. Det pågår inom Socialstyrelsen, inom Sveriges Kommuner och Landsting och på andra håll. Men det måste också leda till resultat. Och det måste vi följa väldigt noga. Kunskaperna om alternativa medicinska metoder behöver förbättras. Vi har pekat på att det finns ett stort intresse. Det finns också ett behov av att diskutera bland annat med hjälp av SBU vad som är evidens och hur man tolkar evidens och på vilket sätt vi kan lyssna mer noga på de människor som har ett intresse av alternativmedicinska metoder. Det pågår diskussioner i Regeringskansliet om den registerfråga som bland andra Thomas Nihlén tog upp. Vi påminner om tidigare tillkännagivanden om speciallivsmedel och förmånssystem. Vi förutsätter att det prövas i budgetsammanhang. Abortfrågan har redan diskuterats, vilket jag tycker är väldigt bra och viktigt. Det är en stor fråga. Med de redovisningar som Socialstyrelsen har gjort och som pekar på att det finns väntetider som är oacceptabla, framför allt i semestertider, förutsätter jag att sjukvårdshuvudmän och vårdenheter tar sitt ansvar och ser till att åtgärda detta. Men detta är en större fråga än så. Det handlar väldigt mycket om hur vi kan förebygga att aborter över huvud taget uppkommer och om hur vi kan jobba med sex- och samlevnadsundervisning, hur vi kan jobba med att förstärka ungdomsmottagningar och hur vi kan jobba med attitydfrågor och alltid ha kvinnans rätt till sin egen kropp som utgångspunkt. Jag ser framför mig att detta är ett område som kommer att föranleda mycket diskussion - och ska göra det. För egen del vill jag bidra till att lyfta fram detta så att det också leder till ett antal konkreta åtgärder. Det finns också frågor om HBT-kompetensen, vilken behöver förstärkas. Vi redovisar att ett arbete pågår, men det måste följas upp. Vi har också reservationer om apoteksmonopolets vara eller icke vara. Där inleder alliansregeringen och därmed Centerpartiet ett förnyelsearbete även på detta område. Vi anser att vi förbättrar tillgängligheten om vi också ökar möjligheterna för det första för att fler aktörer ska kunna bedriva detaljhandel med läkemedel och för det andra för att, i ett nästa steg, presentera förslag som öppnar för att sälja ett urval av receptfria läkemedel på andra platser än på apoteket. Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att jag hoppas att vi fortsatt får en konstruktiv debatt kring dessa viktiga framtidsfrågor.
Elina Linna (V)
Anf. 85 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag ska inte sätta i gång en budgetdebatt här, men jag vill säga att jag inte delar regeringens bedömning av vad som behövs för att rejält satsa inom psykiatrin och tandvården. Vi i Vänsterpartiet har i vårt budgetalternativ 500 miljoner mer än regeringen. När det gäller tandvårdsreformen tror vi inte att den beräkning som regeringen gjort kommer att räcka. Därför hoppas jag att regeringen räknar om där. Egentligen begärde jag ordet för att fortsätta diskussionen om assisterad befruktning. Jag har med mig ett urklipp från Dagens Nyheter den 27 februari. Där berättar både Kenneth Johansson och Cecilia Widegren att de stöder förslaget att tillåta assisterad befruktning för ensamstående kvinnor. Jag tänkte ställa en fråga till Kenneth Johansson i hans egenskap av ordförande i socialutskottet. Jag hade inte möjlighet att delta på socialutskottets sammanträde den aktuella dagen. Men jag blev förvånad över att ledamöter i socialutskottet uttalar sig i ett ärende som inte är färdigdiskuterat i socialutskottet.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 86 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! När det gäller budgeten tror också jag att det behövs mer resurser till psykiatrin. Där tror jag att vi är överens om att det inte räcker vare sig med vad den tidigare regeringen klarade av eller med vad den nuvarande regeringen hittills klarat av för att uppfylla de mycket eftersatta behov som vi har att ta itu med inom psykiatrin. Det är högprioriterat. När det gäller tandvården bedöms det att vi med plus 3 miljarder så att säga klarar de förslag som nu ligger. Jag hoppas verkligen att det uppfylls. Det är i alla fall den ambition man jobbar efter. När det sedan gäller ensamståendes tillgång till assisterad befruktning har utskottet nu uttalat: Regeringen ska noga följa frågan och återkomma till riksdagen om regeringen finner det motiverat. Även om det fortfarande är otydligt har det aldrig skrivits så tydligt i frågan. I den tidigare majoriteten, som Elina så helhjärtat backade upp, har det aldrig så tydligt antagits texter om att vi vill jobba vidare med det här. Det är regeringens uppfattning att vi ytterligare ska titta på detta. Det är vad jag läser in i det här. Jag tycker att det här är viktigt, för hundratals kvinnor "tvingas" i dag att åka utomlands, till exempel till Danmark, för att få tillgång till assisterad befruktning - med alla de negativa effekter som det har med tanke på rättssäkerhet och annat. Det gäller också den möjlighet att leta efter sina rötter som man har i Sverige om man är över 18 år. Jag vill positivt pröva om det går att hitta möjligheter där. Jag förutsätter att det arbetet kommer att pågå.
Elina Linna (V)
Anf. 87 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag var kanske inte tillräckligt tydlig. Konkret handlade det om att jag i Dagens Nyheter kunnat läsa en argumentation för assisterad befruktning. I sak är det bra att både Cecilia och Kenneth ställer sig bakom vårt förslag. Men hitintills har åtminstone jag aktat mig för att uttala mig i medierna innan ställning har tagits i utskottet. Därför konkretiserar jag nu min fråga: Har vi en ny policy i socialutskottet?
Kenneth Johansson (C)
Anf. 88 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Nej! Det är mitt svar. I utskottet förklarade jag att omständigheterna var sådana att både fyra och fem personer hade varit i kontakt med medierna. För att reda ut vad som faktiskt var på gång tyckte jag att jag skulle tala om vad i alla fall majoriteten skulle stå för - en stor majoritet. Det är alltså absolut inte en förändrad policy, enligt min uppfattning, utan det var särskilda omständigheter som gjorde att vi kunde läsa om det här samma dag, tror jag, som utskottet hade sammanträde. Det var inte lyckat.
Ylva Johansson (S)
Anf. 89 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag vill ta upp frågan om kvalitetsregistren. Riksrevisionens kritik mot finansieringen av kvalitetsregistren handlar i huvudsak om två punkter. Dels kritiserar man att registren inte följer reglerna för offentlig statistik; där kan det sägas att registren inte är offentlig statistik. Dels är det här uppgifter som inte behövs för den statliga uppföljningen av sjukvården. Den uppfattningen delar jag. När det gäller den nationella uppföljningen av sjukvården är kvalitetsregistren inte den viktigaste källan. Däremot har, menar jag, kvalitetsregistren ett oerhört stort värde i fråga om att utveckla sjukvården och att säkerställa att nya metoder och resultat kan användas när det gäller att kontinuerligt förbättra och jämföra sjukvård. Där är naturligtvis sjukvårdens profession huvudmottagare av resultatet. Jag menar att det är nödvändigt att det finns ett nationellt ansvar. Vi kan diskutera hur det nationella ansvaret ska se ut. Man kan tänka sig olika modeller. Men att det ska finnas ett nationellt ansvar för kvalitetsregistren är nödvändigt. Nu säger majoriteten - där vill jag ställa en fråga till Kenneth Johansson - att man ska förutsättningslöst utreda förutsättningarna för statlig finansiering. Jag undrar nämligen om man ska tolka det så att den borgerliga regeringen är beredd att acceptera att den statliga finansieringen och det ansvaret upphör och att det i stället blir en helt och hållet decentraliserad fråga. Om ni inte är beredda att säga det, varför ska det då vara förutsättningslöst?
Kenneth Johansson (C)
Anf. 90 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! I själva sakfrågorna har jag uppfattat att vi är helt överens - egentligen alla. När det gäller definitionen av ordet "förutsättningslöst" kan jag säga att det för mig är ganska naturligt att använda det ordet om man vill göra ett arbete, en översyn, och man inte alltid på förhand vet vad som är rätt. Ylva Johansson ska inte tolka det på annat sätt än att "förutsättningslöst" betyder att vi tittar på detta. Det finns inte någon anledning att sprida någon form av bild - att vi från regeringspartierna inte tar vårt ansvar etcetera. Ibland kan det vara ganska nyttigt att inte på förhand ha alla svaren. Jag tror att vi i slutändan kommer att hitta en ganska bra lösning. Man behöver inte läsa ut mer och ropa vargen kommer eller vad man nu vill kalla det. Ta ordet "förutsättningslöst" för vad det är. Ta det lugnt!
Ylva Johansson (S)
Anf. 91 Ylva Johansson (S)
Fru talman! "Förutsättningslöst" innebär för Kenneth Johansson och den borgerliga majoriteten i socialutskottet att man accepterar den syn som den borgerliga majoriteten i Riksrevisionens styrelse står för. Det är en sak att Riksrevisionen har ett perspektiv när man tittar på detta. Jag har stor respekt för det, och jag sympatiserar med stora delar av Riksrevisionens slutsatser. Man har ett statligt förvaltningsperspektiv på sin kritik av kvalitetsregistren, vilket är berättigat från deras synpunkt. Jag hade förväntat mig att vi i socialutskottet till detta hade kunnat lägga ett perspektiv som mer tar fasta på sjukvårdens behov av utveckling och nationella jämförelser. Jag menar, även om jag delar Riksrevisionens kritik mot kvalitetsregistren, att en ännu allvarligare kritik mot kvalitetsregistren är att många av dem är ofullständiga. Många huvudmän rapporterar inte alls till dem. Många av dem är formellt sett öppna men är utformade på ett sådant sätt att det i praktiken inte är möjligt för en vanlig medborgare att ta del av resultaten. På många viktiga områden, när det gäller viktiga diagnoser och i delar av sjukvården, finns det inte kvalitetsregister alls. Jag menar att den här kritiken är minst lika viktig som den som Riksrevisionen framför. Men det är en kritik och en kunskap som vi har i socialutskottet och som jag menar att det hade varit lämpligt att socialutskottet hade fört till Riksrevisionens ställningstaganden när vi nu gör ett tillkännagivande och skickar frågan till regeringen. Den borgerliga majoriteten i utskottet har valt samma perspektiv som Riksrevisionen. Jag menar att det inte är ett felaktigt perspektiv utifrån Riksrevisionens uppgifter, men att det är ett ofullständigt perspektiv när det gäller synen på hur kvalitetsregistren inom sjukvården bör och kan utvecklas.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 92 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Min uppfattning är att Ylva Johansson målar upp en bild som är ganska onödig. "Förutsättningslöst" betyder att de för- och nackdelar som kan finnas ska vägas mot varandra och att man kan titta på möjligheterna. Det kan mycket väl bli den slutsats som Ylva Johansson talar för. Jag tycker att det är viktigare att peka på att, som jag nämnde i mitt anförande, det nu tillförs ganska rejält med resurser för att kunna förbättra jämförelserna av hälso- och sjukvårdens prestationer och kvalitet. Det har inletts ett ganska intensivt arbete för att vi ska få bättre underlag, för att vi ska veta vad vi gör, för att vi ska få bästa tänkbara effekt av de resurser som satsas och för att möta de behov som finns. Jag tror att det här verkligen är en viktig fråga att jobba med framöver. Men gör inte problem av det som inte är något problem!
Cecilia Widegren (M)
Anf. 93 Cecilia Widegren (M)
Fru talman! Så här på vårens första dag enligt almanackan kan jag börja med att instämma i det mesta som Kenneth Johansson elegant pratade om som en allianstalesman i de här frågorna! Vi har också vårens stora motionsbetänkande för dem som jobbar med hälso- och sjukvård med ungefär 220 motionsyrkanden, så detta kan bli en väldigt allmänpolitisk hälso- och sjukvårdsdebatt. Jag tänker betona några av de saker som den nya alliansregeringen och Nya moderaterna tycker är viktiga, men det är långt ifrån allt som jag kommer att ta upp. Grunden för att vi över huvud taget kan stå här i dag och prata om detta är självklart att det finns jobb och tillväxt i vårt land. Det är en förutsättning för att vi kan ha vård och omsorg. Jag gläds i dag över att vi har rubriker i min valkrets som säger att vi inte på 37 år har haft så många nya jobb i Skaraborg som vi har just nu. Jag gläds över det, och jag är glad över den allianspolitik som finns på området som gör att vi har råd med vård och omsorg och att vi kan stå här i dag och fördela nationella resurser till psykiatri, tillgänglighet och så vidare. Vi är alla överens om den gemensamt och solidariskt finansierade hälso- och sjukvård som vi i dag står och talar oss varma för. Jag börjar med att självklart yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, fru talman. Nya moderaternas utgångspunkt för en hälso- och sjukvård är just att den ska vara solidariskt och gemensamt finansierad via skatten, ges efter behov och vara tillgänglig för oss alla. Förtroendet för just den gemensamt finansierade sjukvården är helt avhängigt av om vården lever upp till de krav som medborgarna har rätt att ställa på oss. Människan måste vara i centrum och utgångspunkten för en bra hälso- och sjukvård. Det förutsätter också att politiken förmår erbjuda en vård som kännetecknas av tillgänglighet, ett värdigt bemötande och möjlighet att välja mellan olika vårdgivare. I samma stund som människor upplever att vården inte fungerar eller inte är att lita på uppstår självklart problem kring legitimitet. Det är när sjukvården eller omsorgen inte uppfyller medborgarnas krav som behovet att köpa sig förbi en operationskö eller liknande uppstår. Jag menar att vi i dag har ett klassamhälle - eller ett A- eller B-lag som en del reservanter kallar det - där man faktiskt kan köpa sig förbi en vårdkö. Det är plånboken som styr i dag. Skillnaderna ökar för varje månad som går, och i dag är det ungefär en kvarts miljon människor som betalar dubbelt för att få den vård som de är berättigade till att få utförd. Vi i Nya moderaterna och alliansregeringen ser den verklighet som vi i dag befinner oss i. Det är oerhört viktigt att satsa på en ökad tillgänglighet så att man inte har behov av att betala dubbelt för den vård som vi här inne är överens om att vi tillsammans ska vara med och finansiera. Att det finns människor som känner sig tvingade att betala för vården två gånger betyder att de känner sig otrygga. Det är en signal som är viktig att ta på allvar. Dessutom är det långt ifrån alla som har råd att betala två gånger. Dagens Sverige kännetecknas av såväl orättvisor som bristande jämlikhet. Jag noterar att man konstaterar att det finns en hel del problem för den nya alliansregeringen att ta tag i. Jag noterar till exempel den oro som finns kring aborttillgängligheten och att den tidigare regeringen inte gjort vad den borde ha gjort för att Socialstyrelsen i dag ska kunna presentera sin rapport. Vi har oerhört mycket att ta tag i. Jag delar oron över att man har glömt och gömt dessa frågor, och jag beklagar det väldigt. Jag är klar över att den nya alliansregeringen kommer att sätta fokus på detta, inte minst med Socialstyrelsens rapport som grund för detta. Fru talman! En väl fungerande hälso- och sjukvård har en grundläggande betydelse för välfärden och människans trygghet. Den som behöver vård och omsorg ska känna sig trygg i att den går att få. Patientens valfrihet ska öka, och medarbetarnas engagemang ska också tas till vara. Vi vill dessutom skapa rättigheter när det gäller detta. Det ska inte bara vara ord, utan det ska vara någonting som vi kan leva upp till i handling. I dag presenterar vi till exempel det fria valet inom äldreomsorgen. Det är ett oerhört tydligt rättighetskrav för den enskilde att kunna ha den valmöjligheten. Det är ett av de förslag som alliansregeringen presenterar. Fler förslag är att vänta. Trygghet, tillgänglighet och en helhetssyn på patientens behov kommer vi att prioritera genom hela vårdkedjan. Patienten ska ha rätt att välja såväl läkare som vårdenhet och tidpunkt för behandling. Vårdgivare ska ha skyldighet att upplysa patienten om var i landet som kön är kortast och att erbjuda vård därefter. Fru talman! Det är oerhört viktigt för den nya alliansregeringen att förbättra tillgängligheten och korta köerna. Här har vi tillsammans med landsting och huvudmän ute i landet att förverkliga detta krav som medborgarna varje dag ställer. De hör av sig till oss, och de är väldigt aktiva när de inte får den vård som de tycker att de ska ha. För oss är det också viktigt att få med helhetssynen kring patienten på vägen genom vårdkedjan. Det är tråkigt att höra att människor i dag faller mellan stolarna när de rör sig mellan olika huvudmän. Vi har ett uppdrag att se på helheten för den enskilde. Det är oerhört viktigt att se till att patienten sätts i centrum. När vi pratar om patienträttigheter och patientsäkerhet menar vi att det är någonting som ska ges fullt ut och vara en rättighet. Vi kommer att tillsätta olika utredningar och komma med förslag, och förhoppningsvis ska vi komma tillbaka till kammaren med propositioner och konkreta lagförslag som möjliggör för den enskilde att inte hamna i kläm mellan de olika systemen. Det här är förutsättningen för att vi framöver ska kunna säga att vi inte bara pratar om att patienten ska vara i centrum, utan faktiskt fullt ut menar det i handling och i verkligheten. Det kommer att ta sin tid, men man har all tillförsikt i alliansregeringen att kunna leva upp till det under den här mandatperioden. Vi hoppas att kunna återkomma till det så snart som möjligt. Det finns många frågor som är viktiga för oss. Kenneth Johansson har med bravur nämnt ett antal av dem - ersättningsetableringar och etableringsfrågor generellt, mångfald och valfrihet inom vården, palliativ vård - en oerhört viktig fråga där en växande efterfrågan på detta finns - rätten att välja vård, rätt till tillgänglighet, vård utan gränser. Men vi pratar också om den andra delen, om tillsynen, om kvalitetsuppföljningen, möjligheten att å andra sidan se vad vi kan göra för att hela tiden förbättra för patienten. Lika vård för kvinnor och män är viktigt. Vi har nämnt en fråga som är viktig ur ett kvinnoperspektiv - mångfald och konkurrens, som vi är övertygade om kommer att ge mer vård för skattepengarna. Arbetsglädjen vill jag avslutningsvis betona, arbetsglädjen för människor som jobbar med att möta patienten i det dagliga arbetet, arbetsglädjen för dem i att känna att de kommer till sin rätt, att de får en möjlighet att utvecklas men också kanske ta över den verksamhet där de jobbar och få enklare och korta beslutsvägar för att komma fram till de resultat som de vill nå. De här frågorna vurmar vi för. Vi har börjat med det arbetet inom alliansen. Inte minst: Vi har en lång väg att gå, men vi har börjat färden. Det känns oerhört positivt med det arbetet i alliansen.
Ylva Johansson (S)
Anf. 94 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Cecilia Widegren oroar sig falskeligen för fler privata sjukvårdsförsäkringar. Hittills har vi haft ett tudelat system. I den offentligt finansierade sjukvården har det inte varit tillåtet att köpa sig snabbare eller bättre vård än någon annan. I den offentligt finansierade sjukvården gäller de prioriteringsbeslut som den här riksdagen har ställt sig bakom om att det är vård efter behov som ska gälla. I den privata sjukvården är det möjligt att köpa sig också privat sjukvård. Där styr inte heller de prioriteringar som den här riksdagen har antagit. Jag tror att det är en mycket klok princip att man skiljer på den offentligt finansierade sjukvården och styrprinciperna där och den privat finansierade sjukvården. Det är fullt möjligt att ha privata sjukhus, och det är också fullt möjligt att köpa privata sjukvårdsförsäkringar. Vi har inga förslag på att inskränka detta. Det ni föreslår är att man ska blanda de här systemen, släppa in de privata finansieringarna i den offentligt finansierade sjukvården. Det är det som öppnar en helt ny marknad för att sälja privata sjukvårdsförsäkringar på ett sätt som jag tycker är ganska ohederligt. Man låter de privata sjukvårdsbolagen sälja privata sjukvårdsförsäkringar för att köpa vård i den offentligt finansierade sjukvården. Jag tycker att de får hålla sig till den privat finansierade sjukvården. Där kan de olika privata aktörerna agera. Det detta kommer att leda till är en otroligt stor risk att vi kommer att ha ett A-lag och ett B-lag i sjukvården. Jag vill ta upp en fråga till. Cecilia Widegren säger att hon hoppas att sjukvårdshuvudmännen tar till sig informationen och agerar mot väntetiderna när det gäller aborter. Det var på samma sätt som ansvarig minister svarade i går kväll när jag hade en interpellationsdebatt om detta. Det är intressant att höra att det är samma partier och samma företrädare som före valet krävde lagstadgad vårdgaranti som nu när det gäller kvinnor som behöver en tidig abort och det visar sig att väntetiderna är långt värre än vad åtminstone jag trodde - den informationen kunde ha varit tillgänglig tidigare - får sätta sin tillit till att någon tar till sig den här informationen.
Cecilia Widegren (M)
Anf. 95 Cecilia Widegren (M)
Fru talman! Jag förvånas över att socialdemokraten Ylva Johansson inte ser de A- och B-lag som vi har i dag i Sjukvårds-Sverige. En kvarts miljon människor har betalat dubbelt för att få höften opererad eller någonting dylikt. Jag förvånas över att Socialdemokraterna inte vill se den verkligheten, och jag förvånas verkligen över att den socialdemokrat som varit den högsta sjukvårdsansvariga dessutom inte vill se att vi har orättvisor i dagens Sverige. Vi har en alliansregering som är den tydligaste majoritetsregering som vi har haft i Sverige på flera decennier. Jag tror att mycket av grunden till att vi har det i dag är att vi ser detta. Vi ser att vi måste förbättra tillgängligheten och skapa rättigheter för den enskilde att få vård inom rimlig tid. Men vi ser i dag att ni inte har byggt upp ett sådant system. Väljarna har sett det, och patienterna har sett det. Men den högsta sjukvårdsansvariga hos Socialdemokraterna ser inte dagens A- och B-lag inom sjukvården. Jag beklagar detta djupt. I går kväll var socialutskottet på besök på ideell verksamhet, på Ersta sjukhus här i Stockholm. Jag fick en bok tillsammans med mina kolleger. Jag läser vad bland annat en tidigare SSU-ordförande konstaterar att Socialdemokraterna har behov av att titta på. Han säger rätt upp och ned: Ska man vara helt ärlig gick det väl inte så lysande med den där stopplagen. Riksdagsvalet 2006 förlorades. Det folkliga stödet är inte tillräckligt stort för den här typen av lagar. Som tur är finns det lite grann av förnyelse inom Socialdemokraterna och några som börjar fundera kring de här orättvisorna och kanske vill förnya politiken. Jag är glad över det, men jag beklagar samtidigt att den som har varit den högsta ansvariga i dag inte ser de A- och B-lag som vi i dag har i Sverige. Abortfrågan får jag återkomma till.
Ylva Johansson (S)
Anf. 96 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater tycker inte att det är något allvarligt problem att det finns en privat sjukvårdssektor. Jag tror att det vore konstigt om man skulle förbjuda privat sjukvård och förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar. Däremot står vi för en politik där huvuddelen av sjukvården ska vara tillgänglig för alla. Den ska vara politiskt styrd och offentligt finansierad. Vi vill inte blanda systemen. Om vi blandar den offentliga finansieringen med den privata där några kan köpa sig snabbare och bättre vård medan de allra flesta, och speciellt de som är mycket sjuka, är hänvisade till den offentliga finansieringen i samma system, får vi en uppdelning i ett A- och i ett B-lag. Det är det problemet som ni inte ser därför att ni inte tycker att det är ett så stort problem om den offentliga finansieringen successivt urholkas. Ni tycker inte att det är ett så stort problem om vi kommer att få se att behovsstyrningen successivt uppluckras. Jag tror att man ska tala försiktigt om det folkliga stödet när det gäller en proposition som öppnar för gräddfil i sjukvården och för utförsäljning av universitetssjukhusen. Såvitt jag vet är det folkliga stödet för en sådan politik mycket litet. Det var därför som Cecilia Widegrens egen partiledare, numera statsminister, bara några dagar före valet i tv sade att man inte hade några sådana förslag. Hade man stort folkligt stöd för att sälja ut akutsjukhusen, varför sade ni inte det? Varför vågade ni inte stå för er egen politik före valet?
Cecilia Widegren (M)
Anf. 97 Cecilia Widegren (M)
Fru talman! Jag blir lite besviken när man inte ser tillgänglighetsproblemet som ett av de största misslyckandena för den tidigare regeringen, något som vi har att hantera i dag. Det är också anledningen till att det har vuxit upp ett A- och ett B-lag i dagens Sverige. Vi ser detta, och vi tänker göra allt vi kan för att öka tillgängligheten inom sjukvården. Det är också svaret på många av frågorna om lika vård och rättvis vård oavsett om man är kvinna eller man eller har en stor plånbok eller en liten plånbok. Vi ser de problemen, och vi tänker ta itu med dem på bästa möjliga sätt. En gång för alla, Ylva Johansson: Fredrik Reinfeldt har visst uttalat sig om utförsäljningen av universitetssjukhus och sagt att det i dag inte finns några planer på det. En gång för alla har vi nu sagt detta. Aborten - jag är mycket oroad över den statistik som Socialstyrelsen presenterade för oss för någon vecka sedan. Jag måste säga att det är både glömt och gömt från den tidigare regeringen. Där har vi mycket att göra och leva upp till. Jag trodde inte att vi skulle behöva ta över så många hål från den tidigare regeringen inom hälso- och sjukvården. Jag kan bara konstatera att det får vi göra. Vi kommer att jobba med vårdgarantier, stimulanser och olika typer av lösningar. Vi har tagit till oss den här statistiken, och vi ska självklart återkomma med en oerhört intressant, tror jag, information om det preventiva och om vad vi rejält i dag kan göra. Men låt oss få lite mer än två veckor på oss för att återkomma om det som ni jobbade med under tolv år.
Elina Linna (V)
Anf. 98 Elina Linna (V)
Fru talman! Cecilia Widegren talar mycket om mångfald och konkurrens. Jag vill analysera lite djupare vad tillgängligheten egentligen innebär, om lösningen enbart finns i att satsa på mångfald och konkurrens. Då vill jag ta upp det här med personalen, som Cecilia Widegren inte alls nämnde i sitt anförande. Cecilia Widegren känner säkert till, med erfarenhet från Västra Götaland, att tillgången till personal är en förutsättning för att klara av köerna och att bygga bort dem. Vi har flera yrkesgrupper inom vården där det råder brist. Medelåldern är hög inom många yrkesgrupper. Antalet utbildningsplatser har inte ökats tillräckligt mycket, och det finns inte heller planer på det. Jag exemplifierar med vår motion om psykiatri, där vi tar upp behovet av att utvidga patientansvarig personal till andra yrkesgrupper än till psykiatriker. Inom psykiatrin är det på många ställen så att patienter med psykisk ohälsa är hänvisade till stafettläkare eller läkare utan psykiatrisk kompetens. Läkarna har kanske inte den rätta specialistutbildningen eller saknar specialistutbildning över huvud taget. Men det finns förhoppningsvis andra yrkesgrupper som kan stå för kontinuiteten. Vi hade ett förslag om att man skulle utvidga patientansvaret från läkaren också till andra yrkesgrupper.
Cecilia Widegren (M)
Anf. 99 Cecilia Widegren (M)
Fru talman! Jag ber att få förtydliga att jag avslutade med att prata just om medarbetarnas arbetsglädje, Elina Linna. Jag tror att en av grundförutsättningarna för att vi inte ska ha så många bristyrken framöver på detta område är att man känner en arbetsglädje i det man gör varje dag på sin arbetsplats. Man måste känna att man kommer till sin rätt. Många av de förslag som vi lägger fram handlar bland annat om avknoppningsstöd, där man får möjlighet till kortare beslutsvägar och kan rå om sin egen verksamhet på ett annat sätt. Det kan också gälla en ideell organisation som den som vi besökte i går kväll här utanför Stockholm. Jag tror att det kan finnas många olika sätt att komma till rätta med själva bristen. Vi försöker vidga det hela och se på flera olika möjligheter. Men säg inte annat än att jag faktiskt avslutade med att betona behovet av just detta! Elina Linna pratar om att utvidga ansvaret till andra yrkesgrupper och att det skulle vara lösningen på sikt. Det tror inte jag att det är. Däremot är jag beredd att föra en öppen diskussion om vad man kan göra på kort sikt. Men jag är alltså inte beredd att titta på frågan på längre sikt. Jag tror att vi måste stimulera arbetsplatsen och tänka på de möjligheter som vi har i dag att förbättra den situation som var och en befinner sig i. Då kan man attrahera arbetskraft. Vi besökte tillsammans Läkarförbundet för ett tag sedan. Där betonade man att det inte var antalet platser som var det viktigaste för dem i dag. Det viktigaste var i stället att se till att man har en praktisk erfarenhet och en klinisk prövning under den tid som man utbildar sig. Det är viktigare med praktikplatserna än att skaffa fler platser, ansåg man. Jag lyssnade oerhört mycket på detta och märkte att man efterlyser det på ett helt annat sätt. Eftersom Elina Linna och jag var på samma möte, fru talman, kanske vi tog till oss samma typ av erfarenhet.
Elina Linna (V)
Anf. 100 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag var inte och besökte Läkarförbundet, så vi var inte på samma möte, Cecilia Widegren. Men jag läste till exempel i senaste Läkartidningen hur mycket Läkarförbundets representanter menar att man behöver utöka antalet utbildningsplatser med. Det finns olika siffror - 350 platser eller till och med 700 platser. Det beror på hur man räknar. Det finns alltså olika synpunkter även inom den kåren. Vi talar om bristyrken. Som exempel tog jag upp psykiatriker, som det finns ont om. Regeringen kommer att satsa på psykiatrin. Vad har Cecilia Widegren för tröstande ord till huvudmännen och till läkarkåren, som saknar kolleger som jobbar inom psykiatrin? De orden har inte jag hört. Hur tänker regeringen se till att vi får fler specialister inom psykiatrin?
Cecilia Widegren (M)
Anf. 101 Cecilia Widegren (M)
Fru talman! Vi kommer att återkomma till hela psykiatrin när vi har tittat på de remissvar som nu inkommer till den utredning som är presenterad. Inom parentes kan jag säga att om färre blev riksdagsledamöter hade vi haft färre specialister ute i psykiatrin. Vi ser - och det är också min erfarenhet från att själv har suttit i ett landsting - att man måste hitta arbetsglädjen lokalt på arbetsplatsen. Det måste finnas en helt annan typ av proaktiv arbetsgivarpolitik lokalt. Det stimulerar till oerhört mycket - både till att finna bristerna och hålen och till att finna möjligheten att klättra inom respektive specialitet. Där finns det mycket att göra. Vi ser att mångfalden kommer att möjliggöra detta på ett annat sätt. Om man öppnar upp för fler arbetsgivare stimulerar det till det kreativa tänkandet på plats, vilket vi politiker aldrig kan leva upp till vid ett sammanträdesbord. Det är det som kan ske ute på den lokala arbetsplatsen. Vad vi kan göra är att stimulera kransarna och ramarna runt detta. Det är det som den här regeringen till skillnad mot den förra regeringen har ett stort intresse av att göra. Vi ser det här som en bred grund till en mycket mer positiv och blomstrande arbetsgivarpolitik, som till stor del avgörs lokalt.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 102 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Vad kan vara viktigare än att skapa förutsättningar för att människor ska må bra och vara friska? Alla människor mår ju tyvärr inte bra i vårt land. Folkpartiet har i hundra år medverkat till att utveckla hälso- och sjukvården i vårt land. Vi har nu ansvaret för att göra detta i regeringsställning. Det är ett ansvar som vi delar med våra kolleger i Allians för Sverige och ett ansvar som vi ser fram emot att få ta. Utmaningarna är många. Den psykiska ohälsan är tilltagande, inte minst bland unga. Det finns en oro över att allt fler människor får sämre fysiskt välbefinnande, inte sällan till följd av mindre rörelse, mer ätande och mer drickande. Allting hänger ihop i vårt samhälle. Allt påverkar vår hälsa. Vi har hög arbetslöshet och dåliga skolresultat. En stor del av människorna i vårt land befinner sig i ett utanförskap där de känner att allt är hopplöst. De saknar helt framtidstro. Det gör inte hälsan bättre, utan snarare tvärtom - vårdbehoven ökar. Lägg därtill förändringarna i vår miljö, om man ska ta det riktigt globala perspektivet. Under värmeböljan 2003 avled 30 000 människor i Europa till följd av värmen. I morse hörde jag på radion att meteorologerna förutser ännu en varm sommar i Sverige och Europa - kanske en rekordvarm sommar igen. Chatrine Pålsson Ahlgren börjar ta av sig tröjan, ser jag. Ännu har det väl inte blivit varmt även om det är vårdagjämning. I höstas var det den varmaste hösten på flera hundra år. Kom dessutom ihåg att människor i andra länder kommer att drabbas ännu mer om profetiorna slår in! Dessutom är det en glädjande utmaning på så sätt att vetenskapen går framåt. Människor som tidigare hade obotliga sjukdomar och drabbades av svåra funktionshinder kan i dag leva allt längre och dessutom med mycket högre livskvalitet. Att leverera förutsättningar för en god hälso- och sjukvård är en fråga om ekonomi, om att sätta ramar och om huruvida vi tror på människan. Det är den ideologiska skillnaden. Det är där vi möts i debatt i den här kammaren, där alla vi som är samlade i dag bär ett gemensamt ansvar. Som liberal tror jag till exempel att människor ska ha mycket egenmakt. Jag tror att människor är kapabla att fatta bra beslut, och jag accepterar att människor har olika behov av lösningar vid till synes samma situation. Det gäller generellt, men inte minst när vi är i behov av vård. När det gäller ramar är det jätteviktigt att tänka på vad det är som vi gemensamt ska betala för. Vad ska vi tillåta och vad ska vi eventuellt förbjuda för att markera vad vi tillåter i Sverige? Och hur stora variationer är acceptabla när det gäller tillgänglighet och kvalitet? Det gäller generellt, men inte minst just inom vården. Ekonomin är intressant. Det pratas mycket om pengar, och det pratas hela tiden om vinst. Men ekonomi handlar om att hushålla med knappa resurser. Med den utveckling vi har kan jag inte lova, men är jag mycket säker på, att vi kommer att diskutera resursfrågor under hela mandatperioden precis som vi har gjort under de senaste hundra åren. Det handlar kort och gott om att prioritera - att klokt och kostnadseffektivt organisera. I betänkandet har vi viktiga delar som handlar just om prioriteringar och om hur vi fortlöpande ska förbättra dessa för att ge riktlinjer, inte minst till våra sjukvårdshuvudmän. Låt mig kort lyfta fram några av många saker som Folkpartiet tycker är viktiga i betänkandet. Jag träffade i fredags människor som är helt beroende av en fungerande psykiatri. Det är människor som har neuropsykiatriska funktionshinder. Vi diskuterade vad vi måste göra för att förbättra tillgängligheten, för att få bättre utredningar och bättre möjlighet till diagnos. Vi pratade om hur man ska kunna få ordning och reda och komma till rätta med sitt liv. Det handlar om människor, anhöriga, som i dag har ganska stora problem, för att inte säga lider, därför att psykiatrin på många håll inte fungerar. Jag tycker att vi här har en stor del i det ansvaret. Nu måste vi se till att de satsningar som vi gör verkligen leder till en effektivare och bättre psykiatri. Det presenterades en rapport, Tänk långsiktigt , som berör den eviga frågan om vikten av att inte bara se det mänskliga lidande som drabbar människorna när vården, i det här fallet psykiatrin, inte fungerar utan också försöka räkna på det. Hur mycket kostar det inte på lång sikt att människor inte får den vård och det stöd de behöver? Det växer som en snöboll hela tiden. Det är en mycket bra rapport. Den heter Tänk långsiktigt . Den finns nog att ladda ned på Socialstyrelsens hemsida. Vi i Folkpartiet välkomnar de steg som nu tas för att förstärka de nationella kvalitetsregistren, som det här betänkandet också handlar om. Jag förutsätter, och Folkpartiet kommer att se till, att regeringen får de ingångar i det fortsatta arbetet som vi fick höra om när vi träffade Famna i går. De jobbar med idébaserad vård. De känner att de vill komma in på ett helt annat sätt och vara med och mätas och jämföras med andra för att människor, med den egenmakt som vi liberaler vill se, ska erbjudas den fantastiska vård som de ger. Bortom offentliga organisationsmodeller och den ibland enfaldiga diskussionen om vinst, för att det är ett företag som just är ett företag, finns det ju en tredje del som är så fantastisk, tycker jag, nämligen den idéburna vården. Den fick vi möta i går. Hur vi utformar kvalitetsregister och hur vi jobbar med de här frågorna spelar en väldigt stor roll för deras framtid. Jämställdheten inom vården känns given. Flera talare har tagit upp den tidigare. Folkpartiet har pratat om den under många år i opposition. Vi tänker göra allt för att vi nu, när vi får vara med och bestämma, i alliansregeringen ska komma till rätta med de problem som den tidigare vårdministern Ylva Johansson redovisade här. Det är angeläget. Det är inte acceptabelt att vi inom sjukvården gör skillnad på människor och människor beroende på kön. Jag vill också lyfta fram vikten av att vi genomför huvuddelen i Patientdatautredningen. Vi tror att den centrala utgångspunkten är att ha en reglering som möjliggör både en ökad patientsäkerhet och ett starkt integritetsskydd. Den här utredningen, som jag ser positivt på, utgår ifrån att patienten måste ges ett inflytande när det gäller andra vårdgivares möjlighet att få tillgång till uppgifter om patienten med en så kallad sammanhållen journalföring. Det här är en utmaning. Ju fler vårdgivare som finns, desto viktigare är det att hålla ordning på integritetsfrågorna. Man måste också se till att man värnar patientsäkerheten när man kan hamna hos olika vårdgivare och får ökad egenmakt. Annars brukar vi prata om integritetsfrågor när det gäller brottsbekämpning. Det gör vi ofta här i kammaren. Jag vill påstå att det är minst lika viktigt när det gäller patientdata. Den här utredningen är väldigt viktig. Det vill Folkpartiet betona. Sedan kommer vi in på några frågor som handlar om skärningspunkten etik-livsåskådning, och där politiken ska sätta ramar. Frågan om assisterad befruktning har berörts. Min kollega Elina Linna tog i ett replikskifte upp frågan om huruvida det får stå i tidningen eller inte. Det är väl känt att det finns många människor som brottas med den här frågan. Jag har förståelse för argumenten som säger att det är viktigt att det finns två föräldrar, oavsett kön, som tar hand om och fostrar barn. Skillnaden mot adoption är stor. Då är det barn som inte har någon förälder alls. Man säger att vi inte bara kan släppa på och tillåta assisterad befruktning i Sverige. Jag personligen tycker att detta kan vara rimligt. Det finns fjorton ställen i Danmark. Det finns sju i Köpenhamn där detta är möjligt för svenska kvinnor i dag. Det finns fem i Finland. Det finns ett i Åbo, ett i Tammerfors och tre i Helsingfors. Jag ska väl inte göra reklam för detta, men det är så det ser ut i dag. Vi möter en verklighet som påverkar när vi ska göra de etiska valen. Jag tycker att det är rimligt. Nu har vi lagt detta i regeringens händer att jobba vidare med. Jag ser fram emot att få höra vilken ståndpunkt Socialdemokraterna kommer att inta när de också har borrat vidare i detta. Det här är svårt. Det finns inga enkla svar. Folkpartiet står bakom detta betänkande som det nu ser ut. När det gäller aborter är jag också mycket oroad över den rapport som kom och som analyserade läget. Diskussioner om vad man ska göra kan handla om vårdgaranti. Det kan vara möjligt att man ser mer positivt på och accepterar medicinska aborter. Det finns en mängd olika saker att göra. Jag kommer, för Folkpartiets del, att föra in alla dessa diskussioner i våra kontakter med regeringen för att se till att vi kommer till rätta med den här situationen. Den är naturligtvis också oacceptabel, inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv. Fru talman! Man kan också lyfta fram frågor som finns med i det betänkande som handlar om läkemedelsförsörjningen i vårt land. En tidigare talare var oroad över att vi ska omreglera Apoteket för att, som vi ser det, öka tillgängligheten, fortsätta att förstärka säkerheten för människor som behöver mediciner och kanske också se till att det blir en något billigare och effektivare läkemedelsförsörjning. Jag är tvärtom oroad för det som vi nu ser att Apoteket gör under den pågående processen för en omreglering. Man gör allt för att köpa upp varenda yta för att kunna sälja i stort sett allt annat än just läkemedel, till exempel schampo. Det är ingen statlig kärnuppgift, i alla fall inte i Folkpartiets Sverige, att sälja schampo. Detta för vi med oss i våra diskussioner. Jag tycker att det är viktigt att vi får en vettig och bra omreglering av det svenska apoteksmonopolet som gagnar medborgarna när det gäller tillgänglighet, pris och säkerhet. Fru talman! Vi har fått en redovisning av tandvården. Kenneth Johansson redogjorde mycket bra för hur vi nu kan gå från ord till handling för att se till att människor får bättre råd och hjälp med dåliga tänder. Det är en bra balans, där jag tycker att man fortfarande har med det egna ansvaret att sköta sin tandhygien. Det finns också en betydande solidaritet med de människor som av andra skäl inte har en tandstatus som man själv kan påverka. Fru talman! Folkpartiet yrkar således avslag på motionerna och bifall till förslaget i betänkandet. Vi ser fram emot att under de kommande åren få vara med och fortsätta att, så som vi gjort i hundra år, utveckla svensk hälso- och sjukvård så att den blir ännu bättre, mer tillgänglig och säkrare för medborgarna.
Elina Linna (V)
Anf. 103 Elina Linna (V)
Fru talman! Johan Pehrson refererade till ett möte i fredags som en organisation hade bjudit oss politiker till. Jag var närvarande på det mötet. Jag vill påminna Johan Pehrson om att där i debatten kom också bristen på kompetent personal fram. Det är många olika yrkesgrupper som behöver samarbeta i de neuropsykiatriska teamen för att diagnostisera, behandla och hjälpa personer som har drabbats av neuropsykiatriska åkommor. I en tidigare replik till Cecilia Widegren tog jag upp bristen på psykiatriker och bristen på personal inom psykiatrin över huvud taget. Därför vill jag också fråga Johan Pehrson om han anser att vi behöver öka antalet studerande på läkarutbildningen. Cecilia Widegren tyckte ju inte att det behövs fler, utan sade att det löser sig med mångfald och konkurrens. Grundutbildningen till läkare är fem och ett halvt år, och specialistutbildningen varierar upp till fem år. Man utbildar inte personal inom vården i en handvändning.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 104 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Jag är väldigt angelägen om att vi får en ökad tillgänglighet i vårt land på läkare i allmänhet men kanske psykiatriker i synnerhet, för här råder en rejäl brist. Vi har ju sett hur vi under de senaste åren har försökt komma till rätta med detta genom att vi har ökat arbetskraftsinvandringen, något som vi i Folkpartiet i grunden är väldigt positiva till. Men på lång sikt ställer detta frågor om solidaritet med andra länder och hur länge de kommer att tillåta att läkarna där får dyra utbildningar för att vi ska ta hit dem. Men jag kan konstatera att just nu jobbar vi med detta och har kunnat öka och kommer ytterligare att kunna utöka läkarutbildningen inom ramen för de läkarutbildningar som finns. Min personliga uppfattning är att vi borde kunna ha fler ställen där man kan bedriva läkarutbildning, men regeringen utreder den här frågan nu och ska titta på detta. Det är också svårt. Det handlar ju inte bara om läkarutbildningsplatser. Det handlar om kvalitet och om att hålla ihop forskningsresurser. Det är klart, definitionsmässigt, att ju mer man sprider ut detta, desto större blir risken att kvaliteten på forskningen minskar. Den frågan är också väldigt viktig. Vi pratar ju, inte minst när det gäller psykiatrin, om att man ska veta vad man gör och ha lite mindre av fritt valt arbete, så att säga. Det är ju ganska bra om människor inte blir experimentdockor utan att doktorn vet vad han eller hon gör. Jag har faktiskt i dag suttit hela förmiddagen med tio liberala landstingspolitiker, sjukvårdspolitiker, socialnämndsföreträdare och andra som är duktiga på de här frågorna, för att se vad vi ska göra för att stärka psykiatrin. Det som Milton har lagt fram handlar bland annat om just att bristen på psykiatriker är betydande. Det var ett långt svar som borde ha kunnat vara bara "ja". Det behövs fler utbildningsplatser.
Elina Linna (V)
Anf. 105 Elina Linna (V)
Fru talman! Då hoppas jag att jag, när jag lyssnar på regeringen, kan lita på Johan Pehrsons ord, för från Moderaterna fick jag ju inte samma svar. Där hette det att det inte behövdes fler utbildningsplatser. Jag vill ta upp min andra fråga, som jag också ställde till Cecilia Widegren, om patientansvarig läkare. Det är ofta som jag exemplifierar med neuropsykiatriska team. Det finns flera yrkesgrupper som har kontakt med patienten, och kontinuiteten står kanske en annan yrkesgrupp för än en psykiatriker eller läkare. Vänsterpartiet har ett förslag om att man skulle utvidga patientansvarig personal till andra yrkesgrupper än läkare. Jag frågar då Johan Pehrson vad han tycker om det förslaget. Motionen avslås ju, men här har vi möjlighet att debattera lite mer om frågan. Jag vill också ta upp Johan Pehrsons synpunkter om Apoteket och att vi om vi avskaffar monopolet ökar tillgängligheten och får billigare läkemedel. Jag hoppas att Johan Pehrson känner till att tillgängligheten till apoteken i Sverige är bra, och när vi jämför priser på läkemedel internationellt ligger Sverige bland de billigaste. Där ligger vi väldigt bra till. Tyvärr har de i Norge, där man har avskaffat monopolet, apotek där det finns väldigt stora förråd med skönhetsmedel.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 106 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Det behöver inte vara något fel på skönhetsmedel. I dag finns de dock på monopolapoteket, och det är egentligen konstigare än om de finns där det är flera som tävlar om kundernas gunst. Jag tycker att det är väldigt viktigt med kontinuitet. Folkpartiet har länge drivit att man inom andra grupper när det gäller vård ska kunna se kompetenta, vidareutbildade sjuksköterskor ta ett större ansvar. Vi vet att det här bereds. Det är ingen hemlighet att Folkpartiet har drivit frågan om familjeläkare eller husläkare under många år för att just betona kontinuiteten. Det är väl kanske allra viktigast när det gäller det som vi började prata om, psykiatrin. Här om någonstans borde det vara uppenbart för alla att stafettläkare inte är någon riktigt bra lösning när det gäller att möta människor som mår dåligt så att de under lång tid får byta läkare hela tiden. Jag vill understryka frågan om fler utbildningsplatser. Det tillkommer ju nu, och det är alla för i alliansen. Det hoppas jag att Vänsterpartiet också är för. Det är bara fråga om hur mycket som behövs. När det gäller psykiatriker ska man komma ihåg till exempel att det finns de som menar att effektiviteten där, att träffa en patient om dagen, som några menar sker ibland, är lite liten. Man skulle kunna få ut mycket mer av de resurser som finns. När det gäller läkemedel menar vi att det inte är rimligt att ha ett monopol på försäljningen av detta. Vi menar att det är viktigt att behålla kompetensen. Det jag känner oro för är att om man nu ska omreglera Apoteket så kan man göra mycket för att förstöra det. Det är det som jag har redovisat på annat sätt. Farmaceuterna, som är en professionell grupp som ser till att människor ska ha rätt piller, tillräckligt med piller och inte för lite piller eller fel piller, visar sin oro i dag i en debattartikel i Dagens Industri, där man redovisar hur man tycker att Apoteket gör allt för att lägga i stort sett hela Sverige under sig. Det är väl en överdrift, men det är inte helt i linje med regeringens avsikt.
Ylva Johansson (S)
Anf. 107 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Johan Pehrson berömmer sig av att Folkpartiet under hundra års tid har varit med och utvecklat svensk sjukvård. Jag vill gärna ge en eloge för det. Det har ofta varit i samarbete med vårt parti, och jag beklagar att Johan Pehrson är på andra sidan nu och jobbar med de andra kompisarna. Jag tycker att det är bekymmersamt att det är Kristdemokraterna som styr i Socialdepartementet nu. Det var mycket bättre när det var Folkpartiet som gjorde det. Då fanns det utrymme för sociala reformer. Nu är det annat ljud i skällan. Jag är också glad att Johan Pehrson är så positiv till åtgärder när det gäller att komma till rätta med de långa väntetiderna till tidiga aborter. Jag hade också starkt stöd av din partikollega Barbro Westerholm i interpellationsdebatten i går. När jag var ansvarig minister tog jag initiativ för att jag ville utreda om vi kunde förändra abortlagstiftningen just när det gäller att säkerställa valmöjligheten för kvinnor mellan medicinska och kirurgiska aborter och för att titta på frågan om barnmorskorna kan ta ett större ansvar för de oönskade graviditeterna precis som man gör för de önskade graviditeterna, där ju barnmorskan tar ett mycket stort ansvar. I beredningen av det här upptäcktes det att det inte fanns någon som helst kunskap. Socialdepartementet hade ingen kunskap om att det alls fanns några väntetider att tala om. Socialstyrelsen hade ingen kunskap. Vi vände oss till Sveriges Kommuner och Landsting. De hade aldrig hört talas om problemet. Mot den bakgrunden tillsatte vi den här förberedande undersökningen, den som Socialstyrelsen nu har redovisat, för att få underlag för en annan utredning. Vi tog alltså itu med det här problemet, och jag måste säga att väntetiderna visade sig vara ännu längre än vad jag befarade. Det mest anmärkningsvärda i den här rapporten är ju att när man frågar huvudmännen och klinikcheferna svarar de att de inte har några väntetider. De svarar på en direkt fråga: Vi har inga väntetider. Men samtidigt har de uppgett att många kvinnor får vänta i upp till tre veckor för ett första läkarbesök. Detta är oerhört alarmerande - mycket värre än vad jag befarade.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 108 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Jag kan bara instämma: Det där är verkligen konstiga budskap som inte går ihop. Vad gäller Folkpartiet och dess historia av social reformism kan jag bara konstatera att vi gick hand i hand med en kraftfull arbetarrörelse som satte viktiga ideal om rättvisa, solidaritet, flit, skötsamhet och personligt ansvar ungefär lika högt när man skulle bestämma hur vi skulle forma samhället. Sedan tycker jag att ni drog iväg åt fel håll och fick ett fokus som ibland blir felaktigt. Det visar sig på det här området. Vi gillar den offentliga vårdens kvalitetsutveckling, och vi gillar kanske idéburna organisationer, men när vi kommer till privata vårdföretag tycker jag att ni får en olycklig låsning, en låsning som vi nu försöker lösa upp. Vi har en mycket stark tilltro till allianssamarbetet, och mina ingångar och de möjligheter vi har att påverka och forma politiken från kollegerna i alliansen här i riksdagen gentemot Socialdepartementet är mycket goda, vill jag understryka. Jag ser fram väldigt mycket emot de år som vi har framför oss. När det gäller aborterna och hur man ska ge denna möjlighet och undvika det lidande som det innebär att vänta vill jag säga att jag träffar barnmorskor som berättar om hur de ser på det här och vad de tror att man kan göra. Det gäller dels att förebygga så att det aldrig behöver bli en sådan diskussion, vill jag understryka - det är det absolut bästa, som Kenneth Johansson var inne på tidigare - dels vad man själv kan medverka till och vilket ansvar man kan ta. Nu fanns inte detta med i uppdraget att diskutera när Socialstyrelsen kom med sin rapport nu. Men när vi nu får mer kunskaper om detta utgår jag ifrån att den frågan kommer att beredas inom ramen för regeringssamarbetet och Socialdepartementet.
Ylva Johansson (S)
Anf. 109 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Det låter positivt. Jag sätter stort hopp till Folkpartiets engagemang när det gäller abortfrågan. Med den nya kunskap som vi nu har genom den rapport som Socialstyrelsen lämnat menar jag att det vore rimligt att vidta vissa åtgärder för att stoppa de inhumana väntetiderna. En sådan åtgärd borde vara att varje kvinna självklart skulle ha rätt att få veta var den kortaste väntetiden finns. Det visar sig nämligen att det kan vara stora variationer i väntetiderna också inom ett och samma landsting. Det vore därför rimligt att sätta upp mål för hur lång den maximala väntetiden ska vara. I de få landsting som har ett sådant väntetidsmål är målet två veckor. Även det är lång tid för vård som klassas som akut. När man väl bestämt sig, och upplever hur graviditeten upptar hela sinnet och kroppen, är väntetiden en oerhörd påfrestning för kvinnan. Dessutom medför det ökad medicinsk risk. Jag tycker att det är rimligt att också titta på barnmorskornas roll. När man har en önskad graviditet står barnmorskan i allmänhet för ultraljudet och för de olika bedömningarna av graviditeten. Barnmorskan är den som följer graviditeten. Barnmorskan är den som ansvarar för förlossningen och också för komplikationerna. Barnmorskan har att bedöma och använda olika utrustningar. Vid oönskad graviditet krävs i dag att en läkare gör ultraljudet och konstaterandet. Jag är ganska säker på att man med en vidareutbildning av barnmorskor skulle kunna lägga ansvaret för normala graviditeter på dem, i ett första skede, just när det gäller sådana bedömningar. Det är där de längsta väntetiderna finns. Fru talman! Jag får tacka Johan Pehrson för det här utbytet. Jag sätter stort hopp till Folkpartiet vad gäller att driva på abortfrågan.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 110 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Ylva Johansson kan vara helt säker. Folkpartiet kommer att driva på den.
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 111 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Det här är ett område som i allra högsta grad gäller oss alla. Trygghet i sjukvården är i sig en oerhört viktig hälsofaktor - det är mitt första t. Känner man oro över att man själv eller ens närmaste ska bli sjuk är även tillgängligheten - mitt andra t - mycket viktig. Jag brukar säga att vi alla någon gång under livscykeln får anledning att besöka sjukvården, och om vi inte haft anledning hittills så lär vi få det. Många har stor erfarenhet av den svenska sjukvården, och vi vet att de som kommer nära den oftast är mycket nöjda. Alltså är tryggheten ett viktigt t. Också tillgängligheten är synnerligen angelägen. När man blir sjuk vill man snabbt ha hjälp. Nu har Ylva Johansson lämnat kammaren, men jag vill säga att rapporterna om de långa väntetiderna, när man bestämt sig för en abort, ger vid handen att tillgängligheten är viktig. Den är naturligtvis oerhört viktig när man står inför en abort. Även jag lovar att göra allt för att minska dessa väntetider. Korta väntetider är viktiga också vid sjukdomsbehandlingar. De som varit länge i riksdagen vet att vi många, många gånger fått strida för en vårdgaranti eftersom vänsterkartellen tyckt att det ibland till och med är farligt med en vårdgaranti. Det handlar också om tillgång till personal - det fjärde t:et. Jag tror att det var Elina Linna som tog upp det. Jag skulle vilja säga att det inte hjälper hur mycket pengar vi än pumpar in i hälso- och sjukvården om vi inte har människor som kan ge vård, som kan operera, som har kunskap att skriva ut rätt läkemedel, om vi inte har sjukgymnaster som kan sköta den kroppsliga rehabiliteringen, psykiatrer, psykologer och psykoterapeuter som kan ge psykiskt sjuka hjälp och så vidare. Alltså är tillgången till personal en nyckelfråga. Jag skulle vilja påstå att den tidigare regeringen på många sätt glömde bort att personalförsörjningen är en fråga om långsiktighet. Man kan inte utbilda en psykiater på en termins läkarutbildning. Det tar åtminstone tio år, och därför måste man ha långsiktighet. Jag har varit runt på en del onkologkliniker och hört hur frustrerad och oroad man är för att det inte finns personal som sköter strålbehandlingen; den blir allt vanligare i Sverige. Vi kan nämligen använda strålbehandling även som smärtlindring i ett palliativt skede. Det är en oerhört framgångsrik behandling. Mitt sista t handlar om tillit. Om vi har tillit till vården, tillit till den doktor vi själva kan välja, blir tryggheten mycket större. Att kunna ha tillit till att systemet fungerar, att - bildligt talat - veta att brandkåren kan rycka ut när det brinner i en människas liv så att han eller hon snabbt kan få hjälp är en oerhört viktig del. Tillit är viktigt - det stavas lika från båda hållen. Jag är lycklig över den nuvarande regeringen. Det är helt fantastiskt att vi under endast sex månader kunnat göra så enormt mycket. Att Ylva Johansson ojar sig och säger att Socialdepartementet inte förmår göra något är näst intill oförskämt, men jag kan förstå varför. Det är inte lätt att som minister ha fått lämna Socialdepartementet. Det är möjligt att det beror på det. Vi har tagit det ena initiativet efter det andra, inte minst inom äldreomsorgen och äldresjukvården. Alliansregeringen har lagt upp en hemlöshetsstrategi med medföljande pengar för de 17 000-18 000 hemlösa i vårt land. Vi har aviserat en cancerplan. Vi har det fria vårdlaget. Vi har på gång en startlag, det vill säga att vi tar bort stopplagen. Det är lite egendomligt att den proposition som regeringen och Göran Hägglund lagt fram skulle vara en sådan jättestor fråga. I själva verket har vi inte haft en stopplag mer än ett par tre år. Före det fanns inga sådana lagar, och sjukvården fungerade hyggligt ändå. Jag kan inte förstå hur folkvalda politiker gång på gång kan hävda att landstingspolitikerna inte begriper någonting, och eftersom de inte begriper hur de på bästa sätt ska uppfylla hälso- och sjukvårdslagen måste vi peka med fingret och säga ajabaja. Som huvudmän för hälso- och sjukvården är det landstingens uppdrag att uppfylla hälso- och sjukvårdslagen på det sätt de finner lämpligt. Därför vill vi säga till landstingspolitikerna: À la bonne heure! Gör det på det sätt ni tycker är bäst. Det tror vi på. Låt mig beröra några av de frågor som tagits upp. Gräddfil är ett ord som blivit etablerat. Anledningen till gräddfilerna, kära socialdemokrater och vänsterpartister - jag vet inte om även Thomas Nihlén från Miljöpartiet nämnde dem - är att den här sektorn är misskött. Som Cecilia Widegren sade är anledningen till gräddfilerna helt enkelt att en kvarts miljon människor tvingats betala två gånger för sin vård. Det hade aldrig varit aktuellt med den nu sittande regeringen. Målet är att vi inte ska behöva ha några andra försäkringar. Sjukvården ska klara av att sköta det ändå. Göran Hägglund har många gånger sagt att i alliansens Sjukvårds-Sverige ska man inte behöva ha privata försäkringar. När det gäller abortsituationen är det viktigt att ta tag i problemet med de långa väntetiderna. Utskottet har skrivit att vi väntar på Socialstyrelsens rapport. När man väl har beslutat sig för abort är det klart att det är viktigt att den genomförs så fort som möjligt. Enligt de rapporter som jag har fått har dock inte köerna i något fall gjort att man har fått använda en annan metod enbart på grund av väntetiden. Det känns i alla fall bra. Jag vill säga något om jämställdheten i den svenska sjukvården. Kvinnor ska ha samma rätt som män. Det har vi pratat om i opposition under tio år minst. Men den förra regeringen lyckades tyvärr inte heller. Jag ska inte enbart se negativt på det, för jag vet att en del forskning är svår att göra på kvinnor även om vi vill. Åtminstone säger en del forskare det. Vi vet också att kvinnor och män är olika, fast det ibland låter som att vi är precis identiska. Den här regeringen kommer att göra allt den kan för att få det så jämlikt och rättvist som möjligt. Frågan om ensamståendes rätt till assisterad befruktning är jättesvår, och det finns verkligen anledning att problematisera den. Det är inte vilken rättighets- eller valfrihetsfråga som helst. Det handlar om barn, som har rättigheter när de väl har fötts. Enligt FN:s barnkonvention har i princip varje barn rätt att växa upp med sina föräldrar. Nu vet vi att verkligheten inte är sådan. Men att stifta en lag som i grunden utesluter detta tål verkligen att fundera på. Utskottsmajoriteten har skrivit i betänkandet att man förutsätter att regeringen noga följer frågan och återkommer till riksdagen om regeringen finner det motiverat. Det känns som en bra hållning. När vi jobbade med frågan läste jag i en proposition som Socialdemokraterna lade fram 2004/05, där man helt höll med om inställningen att även om ett barn tillkommer via insemination måste man se till att barnet får två föräldrar. Herr talman! Den här regeringen har också många utmaningar för framtiden. Det ska vi inte sticka under stol med. Det handlar främst om de grupper som inte själva kan, orkar eller vågar tala för sig. Jag tycker att vi inte har gjort tillräckligt. Det handlar om människor i livets slutskede. Det finns oerhört stora skillnader i landet på vilken vård man får när man ska ta avsked från livet. Inom psykiatrin pågår, som flera av mina kolleger har sagt, en remissbehandling efter Anders Miltons utredning. Jag tänker på de demenssjuka. Maria Larsson har lagt fram en proposition med en äldresatsning för att de äldre ska få det bättre. Vi behöver göra ännu mer. Jag tänker också på våra mycket gamla personer som inte har anhöriga eller närstående. Det är personer som vi behöver värna om särskilt. Avslutningsvis vill jag nämna den hemlöshetsstrategi som regeringen har lagt fram och som ska bli verklighet. Det handlar om värdighet och varje människas unika situation. Vi måste framför allt se till att vräkningarna minskar. Varje år vräks åtminstone tusen barn från sina lägenheter med sina föräldrar. Det är inte värdigt. Vi har många utmaningar inför framtiden, men med tanke på den takt som regeringen har jobbat i har jag stark tilltro till att det ska hända mycket positivt framöver. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Elina Linna (V)
Anf. 112 Elina Linna (V)
Herr talman! Här har de andra borgerliga partierna, det ena efter det andra, försäkrat att man har tilltro till socialministern och att man har goda kontakter med Socialdepartementet. Jag måste ändå ställa mina frågor till Chatrine Pålsson Ahlgren. Jag gissar att det ändå är Chatrine som har de bästa kontakterna med Socialdepartementet. Det är två frågor som vi har lyft fram. Det handlar om ensamståendes rätt till assisterad befruktning och barnmorskors rätt att utföra medicinsk abort. Jag hörde i morse Chatrine Pålsson Ahlgren och Birgitta Sellén i P 1. Vi har under eftermiddagen hört flera från regeringspartierna bedyra att de stöder - jag tolkar det i alla fall så - förslaget till ensamståendes rätt till assisterad befruktning och att de förutsätter att regeringen kommer att genomföra det förslaget. Med tanke på debatten på radio i morse vill jag fråga Chatrine Pålsson Ahlgren: Kommer Chatrine och Kristdemokraterna också att stödja förslaget? Kommer regeringen att komma fram till att det ska vara tillåtet för ensamstående att få assisterad befruktning?
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 113 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! Jag ska säga till Elina Linna att jag kommer att leva efter den mening som utskottet har tagit som sin och som vad jag förstår också Socialdemokraterna har ställt upp på. Vi kommer att följa frågan. Den lever i allra högsta grad. Men utgångspunkten för oss som allianspartier kommer naturligtvis att vara både barnen och den situation som vi nu befinner oss i. När det gäller barnmorskors rätt att utföra abort på eget ansvar - väldigt många barnmorskor utför aborter i dag med en läkare bakom sig - har Göran Hägglund uttalat att han ville invänta Socialstyrelsens rapport, som har kommit nu i dagarna. Det får vara också mitt besked. Det är också en fråga som man behöver grunna lite extra på ur flera perspektiv. Frågan är aktuell och finns med i den fortsatta diskussionen.
Elina Linna (V)
Anf. 114 Elina Linna (V)
Herr talman! I mitt anförande tog jag upp att dagens familjer ser väldigt olika ut. Bilden av mamma-pappa-barn stämmer inte överens med väldigt många familjebildningar. Det finns ensamstående kvinnor som åker till Danmark, Finland eller Holland och skaffar ett barn. Sedan går några år och de kanske bildar familj med en man eller en kvinna som har flera barn. Familjen ser då väldigt annorlunda ut än ursprungsfamiljen gjorde när kvinnan skaffade barnet. Inte alla som nu är i kammaren lyssnade på Chatrine Pålsson Ahlgren på radio i morse, men utifrån den diskussion som fördes på radio drar jag slutsatsen att Chatrine Pålsson Ahlgrens bild av familjen stämmer väl överens med ursprungsbilden av familjen, mamma-pappa-barn. Då är det svårt att acceptera och strida för ensamstående kvinnors rätt att få assisterad befruktning. Är min beskrivning riktig?
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 115 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! Nu är det så, Elina Linna, att det inte är Kristdemokraterna som har kommit på att det behövs en man och en kvinna för att ett barn ska komma till. Den makten har vi inte. Utifrån det perspektivet hävdar vi att barnen behöver en mamma och en pappa. Det tycker jag är en bra grundläggande princip. Sedan vet jag att det inte alltid är så, Elina Linna. Vi lever i en situation där det önskvärda inte alltid är den verklighet vi har. Men min åsikt är att vi ska göra så gott vi kan för att alla barn ska garanteras så trygga uppväxtvillkor som det bara är möjligt. Barn har också rättigheter. Det är inte bara vuxna som har mänskliga rättigheter utan även barnen.
Finn Bengtsson (M)
Anf. 116 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! När det gäller den här delen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården skulle jag vilja lämna några viktiga kommentarer till utskottets ställningstagande som finns sammanfattat på s. 52 i det aktuella betänkandet: Det är enligt utskottets mening av stor betydelse att arbetet med prioriteringar fortlöpande utvecklas och förbättras. Det är något som jag och Moderaterna på alla sätt ställer oss bakom. Ställningstagandet går tillbaka till den breda parlamentariska uppslutning som riksdagen visade för de riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som antogs i april 1997. Här återfinns bland annat den så kallade etiska plattformen, bestående av tre grundläggande principer: människovärdesprincipen, behovssolidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Fyra breda prioriteringsgrupper exemplifierades. Den fortsatta etiska och parlamentariska beredningen av prioriteringsarbetet har bland annat innefattat Prioriteringsdelegationen, som lämnade sitt slutbetänkande i januari 2001, Riksrevisionens styrelses framställning 2004/05:RRS2 samt ett uppdrag från den tidigare regeringen till Socialstyrelsen, den 8 december 2005, att kartlägga på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän arbetar med prioriteringar. Herr talman! Utan att föregripa det senare, som ska redovisas för regeringen senast den 1 maj 2007, vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på arbetet från 1997 fram till i dag. I alla dessa forum har man noga betonat att varje fall är unikt och ska bedömas utifrån den enskilde patientens behov och att prioriteringar av enskilda patienter aldrig bör ske efter i förväg fastställda mallar eller kriterier. Glädjande nog vidhåller nu utskottet med kraft sin uppfattning att riktlinjer för prioriteringsarbetet inte låter sig förenas med någon lista där vissa sjukdomar generellt prioriteras före andra. Men, herr talman, mot detta decennielånga breda parlamentariska arbete med prioriteringar inom hälso- och sjukvården har en till viss del subversiv verksamhet inom området bedrivits av en del sjukvårdshuvudmän. Ett exempel på detta är mitt hemlän Östergötland. Där har man med ett rödgrönt styre under den gångna mandatperioden enligt min mening närmast missbrukat de goda intentionerna med det nationella prioriteringsarbetet genom att sammanblanda uttrycket prioritering med begreppet ransonering. Genom toppstyrande politiska direktiv avkrävdes verksamhetscheferna i Östergötland just en sådan här lista på sjukdomar, rangordnade från ett till tio, från olika medicinska discipliner. Listan kom raskt att kallas för den svarta listan, som faktiskt är en bra beskrivning. Den ledde nämligen till att man i ett första steg tog ett beslut redan 2003 som gjorde att man undanhöll östgötarna mer än ett 60-tal medicinskt motiverade diagnoser och åtgärder från det offentliga åtagandet utan att förslag till alternativ eller ens individuella överprövningsmöjligheter för de drabbade patienterna hade förberetts. Allt detta motiverades med att man primärt skulle hålla budget. En besparing på 34 miljoner kronor utlovades. Av detta sparbeting kunde inför valet 2006 inget konkret redovisas. Men man hade ändå lyckats frångå såväl intentionerna i hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om en lika vård till alla som riksdagens upprepade påtalande om att någon lista med generella prioriteringar för alla patienter helt enkelt inte låter sig förenas med prioriteringsbegreppet utifrån den etiska plattformen. Hur, herr talman, kunde man hamna så snett i ett regionalt prioriteringsarbete? Min förklaring till detta är att man med den socialistiska grundsynen har lätt att se en prioritering som liktydig med en ransonering, så länge kollektivets intressen prioriteras framför enskilda individer. Då håller man också budget, det vill säga man har identifierat skenande sjukvårdskostnader och tycker att det är viktigare att åtgärda dem än att reflektera över om kraftiga besparingar i sjukvården inte på sikt är dyrare för samhället. Det handlar om att se sjukvård som en investering. Det är en investering i hälsa för var och en. Det är en investering för att man ska leva upp till människovärdesprincipen och behovssolidaritetsprincipen, och det är en ekonomisk investering för att man ska leva upp till kostnadseffektivitetsprincipen på rimligt lång sikt. Sjukvård är visserligen dyrt med ett kvartalsekonomiskt landstingsbudgettänkande. Men sjukdom är alltid dyrare än sjukvård för såväl individ som samhälle. Som moderat vill jag därför med kraft värja mig mot denna typ av regionala excesser av socialistiska experiment där man överför en parlamentarisk samsyn på en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård och en seriös prioriteringsdiskussion till kortsiktiga besparingar och till och med ransoneringar i vår viktigaste välfärdssektor. Men jag inser också att detta är en ofrånkomlig konsekvens av en ineffektiv högskattepolitik som sätter bidragsberoende framför att man ska vara frisk och ha ett arbete och en egen försörjning.
Birgitta Sellén (C)
Anf. 117 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! Det jag tänkte prata om i dag handlar om assisterad befruktning, och det är en fråga som flera av ledamöterna tidigare har debatterat i dag. Enligt lagen får gifta, sambor samt lesbiska par genomgå insemination. Och enligt lagen får ensamma kvinnor adoptera. Av den anledningen tycker jag att det känns väldigt ologiskt att man säger att ensamma kvinnor inte får genomgå en insemination om de vill skaffa ett barn. Var ligger logiken? Det talas väldigt ofta i debatten om att barnen behöver både en mor och en far. Om det debatterade Chatrine och jag, som sagt, i radion i morse. Visst behövs det en mor och en far för att det ska bli ett barn, och det är klart att det kan vara önskvärt att barnet får växa upp i den relationen. Men vi vet att det ofta inte ser ut på det sättet i verkligheten. Vi har väldigt många olika slags familjer. Jag behöver inte räkna upp dem, för det har bland annat Elina Linna beskrivit så föredömligt tidigare i dag. Vi vet också att väldigt många barn som har fötts i en parrelation sedan växer upp med en förälder. Det är faktiskt inte ovanligt. Det finns barn som föds i en parrelation med en far och en mor, men efter en skilsmässa eller efter det att man har gått ifrån varandra av olika anledningar är det bara den ena som har ansvaret för barnet. Blir då det barnet olyckligt? Nej, jag tror faktiskt inte det. Det får ju de bästa möjligheter i världen i alla fall. Speciellt gäller detta de kvinnor som gärna vill genomgå en insemination. De har naturligtvis tänkt igenom den här situationen oändligt noggrant innan de fattar detta beslut. Det är naturligtvis extra svårt i Sverige, eftersom man inte ens har tillstånd att genomgå en insemination. Man måste fatta ett beslut. Är jag mogen att skaffa ett eget biologiskt barn? Och är jag mogen att tvingas fara till ett annat land för att genomgå den inseminationen? Som sagt: Jag ser inte logiken i att man inte ska kunna få genomgå en insemination. Som jag ser det är det inte föräldrarnas antal som avgör huruvida ett barn får en god uppväxt - det avgör lika lite som deras kön. Det är kärlek, ärlighet, respekt, omtanke och trygga och stabila uppväxtförhållanden som är grundstenarna för ett barn. Först blev jag lite bekymrad när jag hörde att det här inte kommer att gå igenom i utskottet. Men när jag läser betänkandet ser jag att det står: När det gäller ensamståendes tillgång till assisterad befruktning förutsätter utskottet att regeringen noga följer frågan och återkommer till riksdagen om regeringen finner det motiverat. Det är så lustigt att höra i debatten hur olika man kan tolka en skrivning. Jag tolkar den med glädje, med positivt tänkande. Det sunda förnuftet kommer ju att råda i departementet. Man kommer att se över hur det här kommer att bli för människorna, och man kommer att tillåta att ensamma kvinnor ska få genomgå en insemination. Det är en rättvisefråga av allra högsta grad. Av den anledningen har jag skrivit den här motionen. Jag har inga yrkanden, men, som sagt, min förhoppning är att sunda förnuftet ska råda.
Björn von Sydow (S)
Anf. 118 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Jag vill ta upp det förhållandet att vi har elva motioner från ledamöter i sex av kammarens sju partier som tar upp jämställdhetsperspektiven i sjukvården. Ylva Johansson har talat om grundproblemet, nämligen att kvinnor har sämre behandlingsförhållanden än vad män har. Det är en solidaritetsfråga, en rättvisefråga och en fråga om tillit. Jag har väckt en motion där jag har begärt att regeringen ska ge en samlad redovisning av hur målet om en jämställd vård har nåtts och vilka ytterligare insatser som kan behövas. Utskottet arbetade med frågan i samband med kvinnodagen den 8 mars. Regeringen, genom de folkpartistiska ledamöterna, har ställt sig bakom ett beslut om att ge 90 miljoner under tre år till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap för att initiera ett forskningsprogram om kvinnors hälsa. Det är mycket bra, men det är ett komplext förhållande. Vad är det som gör att det i den kliniska situationen blir skillnader? Om man kan se, om man kan förstå, kan man handla på ett bättre sätt. Utskottet föreslår med anledning av de elva motionerna från sex av kammarens sju partier en skrivning som går ut på att utskottet förutsätter att alla berörda aktivt arbetar vidare med dessa frågor. Min erfarenhet från att ha varit statsråd, kommunalman och så vidare är att det här inte är en skrivning som är i klass med ett så komplext förhållande. Det finns olika huvudmän. Staten är uppdelad i olika myndigheter. Där finns behandling och vård, undervisning och forskning. Den här skrivningen är alltför bred för att någon ska ta till sig ansvaret - sjukvårdshuvudmännen, kommunerna, opinionsbildningen. Nej, jag är väl medveten om att riksdagen och regeringen inte handlägger allt inom vårdområdet, men att komma till riksdagen med en redovisning innebär att det blir ett tvång på en seriös hantering i Regeringskansliet, i myndigheterna samt samråd med kommuner och landsting. Redan redovisningen till kammaren och debatten här, proposition, skrivelse, eller vad det kan vara, skulle innebära att vi inte bara handlar utan också förstår vad det är vi kan åstadkomma med våra handlingar. Herr talman! Jag tycker att den föreslagna skrivningen från majoriteten är svag. Den är inte i klass med det som krävs i ett sådant stort problemområde. Jag anser att reservation 19 bättre omhändertar det samhällsproblem som det här handlar om. Om inte majoriteten går upp och tar en replik och säger att man ändrar sig, kommer jag att vilja yrka bifall till reservation 19. I detta anförande instämde Lennart Axelsson, Christer Engelhardt, Lars U Granberg, Ylva Johansson, Marina Pettersson och Per Svedberg (alla s).
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 119 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman och före detta herr talman! Det känns konstigt att ta replik på Björn von Sydow. Björn har varit en utomordentlig talman, och jag har haft stor respekt för honom. Jag ska ändå säga att från Socialdepartementets och alliansens sida garanterar jag att denna fråga är jätteviktig. Samtidigt har vi inte ännu hunnit ta upp alla frågor i departementet, men den här frågan är synnerligen angelägen. Jag måste få ställa en fråga till Björn von Sydow. Socialdemokraterna, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har haft regeringsmakten i tolv år. Varför lyckades man inte under den tiden att lösa problemet? Vi står inför ett antal utmaningar. Föreningen Gynsam har arbetat oerhört bra med att det går att förebygga all livmoderhalscancer genom att vaccinera unga tjejer - 13-15 år. Det har kommit fram i debatten. Personligen tror jag - men det gäller bara kvinnor - att det är ett sätt att visa att kvinnornas situation och kvinnosjukdomar ska prioriteras och fokuseras. När Socialstyrelsen har tittat på om detta är ett bra sätt att agera på, lovar jag att vi självklart ska lägga fram propositioner. Socialstyrelsen har ett tillsynsansvar. Det är ett stort ansvar att visa att alla människor, oavsett om de är kvinnor eller män, ska få rätt behandling för sina åkommor oavsett vad det kostar.
Björn von Sydow (S)
Anf. 120 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Jag är glad över att jag får ta kammarens uppmärksamhet i anspråk även om jag inte längre är kammarens talman. På några punkter vill jag göra det. Det här är en stor social frågeställning, och den är värd att vi i riksdagen väljer rätt form för vårt arbete - fast vi är medvetna om hur samhällsorganisationen är med alla sina aktörer. Jag tror att det är rätt att använda riksdagen som forum för ett arbete inom Regeringskansliet, myndigheter och så vidare. Jag är glad att Chatrine Pålsson Ahlgren nu säger att det kommer en proposition om detta. Jag tar det som en framgång för det som ligger i reservation 19.
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 121 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! Jag kan inte här säga om de olika frågorna ska mynna ut i en direkt proposition, men vi ska ta upp dem och använda oss av den kunskap som finns. Det gäller inte minst den verksamhet som sker för att förebygga livmoderhalscancer. Den känns oerhört angelägen. Som Björn von Sydow mycket väl vet är det svårt att komma ut med kunskap i alla delar av sjukvården och verksamheten. Vi har kämpat mycket med en del frågor, och det tar sådan tid att få ut kunskapen så att alla kan ta del av den. Jag lovar att jag ska göra allt för att lyfta upp frågorna om jämställd vård. Det kan jag garantera.
Björn von Sydow (S)
Anf. 122 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Jag delar helt Björn von Sydows synpunkter i sak, men jag vill göra en reflexion. I mitt anförande lyfte jag fram frågan om prioriteringsarbetet. Bland de tre huvudprinciperna i den etiska plattformen är den överordnade principen människovärdesprincipen. Den tidigare regeringen gav ett uppdrag till Socialstyrelsen som ska redovisas den 1 maj. Jag inväntar naturligtvis med spänning vad det kommer att utmynna i. Så här förtydligade man sig i uppdraget vad gäller människovärdesprincipen: Det relevanta vid prioriteringar är att människovärdet inte är knutet till människors personliga egenskaper eller funktioner i samhället såsom begåvning, social ställning, inkomst, hälsotillstånd, ålder etcetera utan till själva existensen. Där kan man naturligtvis lägga in könet. Det är klokt och intressant att avvakta vad resultatet blir från Socialstyrelsen - det är ändå det uppdrag den tidigare regeringen har givit - än att just nu i ett motionsbetänkande med kraft hävda att ärendet ska avgöras.
Finn Bengtsson (M)
Anf. 123 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag tycker att det är positivt att Finn Bengtsson går så långt och är inne på att det ska komma en redovisning till riksdagen. Jag tror att i ett sådant komplext förhållande är riksdagen viktig. Det framtvingar, låt vara under en lång tid, många månader kanske, med arbete i regeringen och i myndigheter, en hälsning så att sådana här komplexa mål uppnås. Jag hoppas att Finn Bengtsson säger att det säkert är naturligt att regeringen i någon form, i skrivelse eller proposition, kommer till kammaren med en redovisning, till exempel i höst.
Björn von Sydow (S)
Anf. 123 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Jag tycker att det är positivt att Finn Bengtsson går så långt och är inne på att det ska komma en redovisning till riksdagen. Jag tror att i ett sådant komplext förhållande är riksdagen viktig. Det framtvingar, låt vara under en lång tid, många månader kanske, med arbete i regeringen och i myndigheter, en hälsning så att sådana här komplexa mål uppnås. Jag hoppas att Finn Bengtsson säger att det säkert är naturligt att regeringen i någon form, i skrivelse eller proposition, kommer till kammaren med en redovisning, till exempel i höst.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 124 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Jag vill understryka att det är en oerhört viktig fråga. Jag vet inte om Björn von Sydow hörde det, men jag sade i mitt anförande att vi behöver en mer jämställd vård. Jag beskrev att vi i dag inte har en situation som vi kan vara till freds med. Det är många steg som behöver tas för att intensifiera det arbetet. Man ser det väldigt tydligt just inom vård- och omsorgssektorn. Jag vill påstå att socialutskottet, med både tidigare och nuvarande majoritet, under flera år har tagit upp, drivit på och krävt besked från såväl regeringar som Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting och sagt att det arbetet måste noga följas. Vi har ett jättestort område - vård och omsorg - men dock begränsat. Jag förstår absolut att vi är överens om att jämställdhetsarbetet är så mycket bredare. Det gäller hela samhället, och det gäller alla nivåer. Jag utgår från att det ingår i jobbet för vår jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, att hela tiden återkomma med helheterna till riksdagen. Jag vill bara för min del säga att jag instämmer i att detta är ett prioriterat område som ska följas och granskas. Och debatt ska föras här i kammaren. Jag delar den uppfattningen.
Björn von Sydow (S)
Anf. 125 Björn von Sydow (S)
Herr talman! När jag hörde Kenneth Johansson tala för utskottsmajoriteten skrev jag på mitt lilla papper så här om anförandet: Viljan finns, men ganska "runt". Om jag får läsa några rader ur den socialdemokratiska reservationen kommer man där in på vad jag tycker ska vara bra utgångspunkter: "Enligt vår mening är det av oerhört stor betydelse att de kunskaper som nu samlas in omsätts i konkret handling för att uppnå en mer jämställd vård. Regeringen bör ge riksdagen en samlad redovisning av hur målet om en jämställd vård har nåtts och vilka ytterligare insatser som kan behövas. Enligt vår mening bör regeringen även återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder för att minska skillnaderna inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst på grund av kön. Vidare bör en utredning tillsättas med uppgift att ta fram könskonsekvensanalyser av reformer som rör vårdgarantin, läkemedel, fritt vårdval och arbetet med att ta fram prioriteringslistor." När man ser det tycker jag att man kan se framför sig hur värdefullt det skulle kunna bli med ett ordentligt arbete som har till syfte att från början tillgodose ett tillkännagivande från riksdagen. Min erfarenhet från när jag var statsråd är att jag försökte läsa betänkanden, läsa brödtexter och så vidare och ta dem till mig. Ibland var det lite ensamt på departementet, när politikern läste och läste in. Inom tjänstemannasystemet är man inte alltid riktigt van vid hur dialogen regering-riksdag går till. Nog hade det varit bra att i en så här stor och komplicerad fråga vara tydlig med ett tillkännagivande om att regeringen ska komma tillbaka med en bedömning av det slag som vi efterfrågar.
Kenneth Johansson (C)
Anf. 126 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Om vi läser brödtexten i det här betänkandet ser vi att det står beskrivet vad som pågår i Socialstyrelsen och SKL. Det är sådant som riksdagen, via framför allt socialutskottet, har varit pådrivande för att få fram. Det räcker inte, och vi ska noga följa det arbetet. Jag tror att vi i utskottet är överens om att vi noga ska följa det här och agera på lämpligt sätt så att vi i kommande betänkanden kan vara fylligare i den redovisning som vi kan ge till riksdagen.
Björn von Sydow (S)
Anf. 127 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Jag är tacksam och tillfredsställd med den deklaration som utskottets ordförande nu gör om hur den här frågeställningen kan gå vidare. Jag ser fram emot att utskottet på det här sättet verkligen ser på betydelsen av en samlad redovisning, en samlad debatt och ett ställningstagande i detta stora och mycket komplexa samhällsproblem som jämställdhet mellan män och kvinnor inom vården är.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-03-21
Förslagspunkter: 47, Acklamationer: 40, Voteringar: 7

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Allmänna utgångspunkter m.m. för hälso- och sjukvården

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Fi244 yrkande 10, 2006/07:So309 yrkandena 6, 8, 9, 11-15, 18, 24 och 26, 2006/07:So344, 2006/07:So350, 2006/07:So405, 2006/07:So426 och 2006/07:So456.
    • Reservation 1 (s)
    • Reservation 2 (v)
  2. Förnyad medicinsk bedömning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So309 yrkandena 20-22.
    • Reservation 3 (v)
  3. Patienträttigheter m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So309 yrkandena 23 och 25 samt 2006/07:So473.
  4. Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So235, 2006/07:So295, 2006/07:So438 yrkande 2 och 2006/07:So455.
    • Reservation 4 (v)
  5. Högkostnadsskyddet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So236 och 2006/07:So437 yrkande 13.
    • Reservation 5 (v)
  6. Fri etableringsrätt m.m. för sjukgymnaster

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So399 och 2006/07:So453.
  7. Välfärdsarbetarna och välfärdens arbetsgivare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So349 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 6 (s)
  8. Hospisverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So271 yrkande 1.
  9. Ungdomsmottagningar m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So379 yrkandena 15 och 17-19, 2006/07:So383 yrkande 3 och 2006/07:So444 yrkande 2.
    • Reservation 7 (mp)
  10. Faderskapstest

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:C340.
  11. Forskning m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So271 yrkande 2 och 2006/07:So458.
  12. Nationella kunskapscentrum

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So282 yrkandena 1 och 2, 2006/07:So325, 2006/07:So360 och 2006/07:So435.
  13. Psykiatriska vårdens organisation, finansiering, arbetsmetoder m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So264 yrkande 7, 2006/07:So291, 2006/07:So437 yrkandena 2, 6, 11, 14 och 15 samt 2006/07:So464 yrkande 16.
    • Reservation 8 (v)
    • Reservation 9 (mp)
  14. Barn- och ungdomspsykiatrin

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So437 yrkande 8 och 2006/07:So469.
    • Reservation 10 (v)
  15. Tvång i den psykiatriska vården

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So230 yrkandena 1 och 2, 2006/07:So264 yrkandena 2-4, 6 och 8, 2006/07:So343, 2006/07:So418 och 2006/07:So437 yrkandena 9 och 10.
    • Reservation 11 (v)
  16. Mobiltelefon och andra kommunikationsmedier i rättspsykiatrisk vård

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So276.
  17. Framställning 2006/07:RRS7 m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager som sin mening vad utskottet anfört med anledning av Riksrevisionens styrelses framställning.
    Därmed bifaller riksdagen framställning 2006/07:RRS7 punkterna 1 och 2 samt avslår motion 2006/07:So2 yrkandena 1-4.
    • Reservation 12 (s, v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (s, v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0107023
    m89008
    c25004
    fp150013
    kd21003
    v01804
    mp18001
    Totalt168125056
    Ledamöternas röster
  18. Öppna kvalitetsregister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Fi219 yrkande 1 och 2006/07:So358.
    • Reservation 13 (mp)
  19. Delade vårdregister m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So309 yrkandena 7 och 27 samt 2006/07:So454.
    • Reservation 14 (v)
  20. Nordiskt samarbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So309 yrkande 16.
    • Reservation 15 (v)
  21. Uppföljning av prioriteringsordningen m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So309 yrkandena 10 och 19 samt 2006/07:So438 yrkande 1.
    • Reservation 16 (v)
  22. Vård och behandling av olika sjukdomar m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:U294 yrkande 8, 2006/07:Fö219 yrkande 7, 2006/07:So213, 2006/07:So216, 2006/07:So245, 2006/07:So286, 2006/07:So288, 2006/07:So303, 2006/07:So323, 2006/07:So357, 2006/07:So366, 2006/07:So379 yrkandena 1 och 9, 2006/07:So384 yrkande 7, 2006/07:So404 yrkandena 1-4, 2006/07:So420, 2006/07:So429, 2006/07:So430 yrkandena 1-3, 2006/07:So462 yrkandena 2 och 4 samt 2006/07:So463 yrkande 30.
    • Reservation 17 (v)
    • Reservation 18 (mp)
  23. Jämställdhetsperspektiv

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So251, 2006/07:So255, 2006/07:So300, 2006/07:So308 yrkande 1, 2006/07:So309 yrkande 2, 2006/07:So335 yrkande 5, 2006/07:So372, 2006/07:So395 yrkandena 1-3, 2006/07:So407, 2006/07:So464 yrkande 14 och 2006/07:So488.
    • Reservation 19 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 19 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0107023
    m89008
    c25004
    fp150013
    kd20004
    v01804
    mp01801
    Totalt149143057
    Ledamöternas röster
  24. Komplementär medicin m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So247, 2006/07:So284, 2006/07:So287, 2006/07:So319, 2006/07:So333 yrkandena 1-3, 2006/07:So413 och 2006/07:So452 yrkande 8.
    • Reservation 20 (v)
    • Reservation 21 (mp)
  25. Speciallivsmedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So272, 2006/07:So382 yrkandena 20 och 21 samt 2006/07:So410.
    • Reservation 22 (v)
  26. Ensamståendes tillgång till assisterad befruktning m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So204 yrkandena 8 och 9, 2006/07:So207, 2006/07:So315, 2006/07:So389, 2006/07:So463 yrkande 19, 2006/07:So465 och 2006/07:So480.
    • Reservation 23 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 23 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1002424
    m89008
    c25004
    fp150013
    kd21003
    v01804
    mp01801
    Totalt25038457
    Ledamöternas röster
  27. Övriga motioner om assisterad befruktning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:K312 yrkande 24, 2006/07:So204 yrkandena 3 och 5-7, 2006/07:So316 och 2006/07:So447.
    • Reservation 24 (v)
    • Reservation 25 (mp)
  28. Stamcellsforskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So209.
    • Reservation 26 (s)
  29. Biobanker

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So205 yrkandena 1 och 2.
  30. Organdonationer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So269 och 2006/07:So353.
  31. Abortförebyggande arbete m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So296 och 2006/07:So444 yrkandena 1 och 3-5.
  32. Medicinsk abort utförd av barnmorskor

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So210, 2006/07:So217, 2006/07:So302, 2006/07:So368, 2006/07:So383 yrkande 1 och 2006/07:So472.
    • Reservation 27 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 27 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0107023
    m89008
    c23015
    fp150013
    kd21003
    v01804
    mp01801
    Totalt148143157
    Ledamöternas röster
  33. Utländska kvinnors rätt till abort i Sverige

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So248, 2006/07:So369, 2006/07:So374 yrkandena 4-6, 2006/07:So471 och 2006/07:So482.
    • Reservation 28 (v)
  34. Lagen om könstillhörighet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So463 yrkandena 22 och 29.
    • Reservation 29 (mp)
  35. HBT-kompetens och bemötande

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:K312 yrkande 35 i denna del, 2006/07:U294 yrkandena 3, 5 och 7, 2006/07:So243, 2006/07:So384 yrkandena 1 och 4 samt 2006/07:So463 yrkandena 3, 4 och 18.
    • Reservation 30 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 30 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0107023
    m89008
    c24005
    fp150013
    kd21003
    v01804
    mp01801
    Totalt149143057
    Ledamöternas röster
  36. Andra kompetensfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju312 yrkande 10, 2006/07:U264 yrkande 14, 2006/07:So221 och 2006/07:So307 yrkandena 1-3.
    • Reservation 31 (v)
  37. Plastikoperationer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:C277 yrkande 2.
  38. Tatuering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So314.
  39. Lobotomi

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So394 yrkandena 1-3.
    • Reservation 32 (v)
  40. Tandvårdens organisation m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So335 yrkandena 1-3.
    • Reservation 33 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 33 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1070023
    m89008
    c25004
    fp150013
    kd21003
    v01804
    mp16003
    Totalt27318058
    Ledamöternas röster
  41. Biverkningar av dentala material m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So292 yrkandena 1 och 2 samt 2006/07:So335 yrkande 4.
    • Reservation 34 (v, mp)
  42. Utredning om tandutdragningar hos reumatiker

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So335 yrkande 6.
    • Reservation 35 (v)
  43. Omreglering av apoteksmarknaden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:So286, 2005/06:So699 yrkande 24, 2006/07:Fi244 yrkande 11, 2006/07:So215 yrkandena 1-4, 2006/07:So253, 2006/07:So298, 2006/07:So339 yrkande 1, 2006/07:So393 yrkandena 1, 3, 4 och 6 samt 2006/07:So464 yrkandena 17 och 18.
    • Reservation 36 (s, v)
    • Reservation 37 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 36 (s, v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0107023
    m89008
    c25004
    fp150013
    kd20004
    v01804
    mp00181
    Totalt1491251857
    Ledamöternas röster
  44. Nepis finansiering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So393 yrkande 2.
    • Reservation 38 (v, mp)
  45. Läkemedelsnära förbrukningsartiklar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So224.
  46. Miljömärkning av läkemedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ390 yrkande 42.
    • Reservation 39 (v, mp)
  47. Statligt läkemedelsföretag för generika

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:So393 yrkande 7.
    • Reservation 40 (v)