Anf. 189 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)
Fru talman! I detta betänkande behandlar utskottet som sagt regeringens skrivelse om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2007.
I ärendet har utskottet också behandlat en motion med fem yrkanden. Utskottet avstyrker förslaget i den motionen och föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. Jag kan också nämna att det i ärendet finns fyra reservationer.
Fru talman! Jag vill inleda med att säga att all övervakning alltid innebär någon form av inskränkning av den personliga integriteten. Den inskränkningen måste alltid vägas mot de rättsvårdande instansernas möjlighet att effektivt bekämpa den grova brottsligheten. Genom åren har användningen av de hemliga tvångsmedlen ansetts vara ett effektivt, behjälpligt och framgångsrikt verktyg som används av de brottsbekämpande myndigheterna i kampen mot den grova brottsligheten.
Den information som polisen får fram genom de hemliga tvångsmedlen är ett komplement till den övriga information som de annars får fram via exempelvis förhör och tekniska undersökningar.
Jag vill poängtera att de hemliga tvångsmedlen är ett yttersta hjälpmedel när andra spaningsmetoder prövats utan resultat eller är otillräckliga.
För att de hemliga tvångsmedlen ska kunna få användas krävs det ett domstolsbeslut, och vid denna domstolsprövning ska ett offentligt ombud medverka. Det offentliga ombudet har att tillvarata den enskildes intressen och även tredje mans intressen. Det krävs att någon är skäligen misstänkt för ett grovt brott och att detta brott inte har lindrigare straffvärde än två år. Det krävs att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen, och dessutom krävs att en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Det är alltså inte tal om någon slentrian.
Låt mig nämna några av de brott, fru talman, där tillstånd kan ges för att använda de hemliga tvångsmedlen. Det är brott som mord, dråp, människohandel, grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott, grovt narkotikabrott, grov narkotikasmuggling, mordbrand, grov våldtäkt och grovt rån för att nämna några av dessa mycket grova brott. Det är alltså fråga om ytterst grov brottslighet.
I skrivelsen anges att antalet tillstånd under 2007 har ökat när det gäller misstanke om mord, dråp, tullbrott, det vill säga grov narkotikasmuggling, och skattebrott, vilket ofta kan kopplas ihop med den grova organiserade brottsligheten.
Skrivelsen avser alltså år 2007, fru talman, och låt oss då med anledning av det som tidigare sagts i denna debatt påminna oss om att detta är en redogörelse efter ett och ett halvt år med alliansregeringen. I skrivelsen tittar man i tioårsperspektiv där vi ser att antalet tillstånd till hemliga tvångsmedel har ökat konstant de senaste tio åren. Det avser alltså ett och ett halvt år med alliansregeringen och åtta och ett halvt år med en socialdemokratisk regering. Under den tiden har det ökat konstant och gradvis.
Det finns en rimlig förklaring till denna ökning, och det är att det hänger ihop med den grova brottsligheten och att den blir alltmer organiserad. Inom den organiserade brottsligheten är det allt vanligare med en större gruppering av människor som deltar i både planerandet och utförandet av brotten. Det finns ofta flera misstänkta personer i ett och samma ärende, och det leder till ett ökat antal tillstånd.
I skrivelsen anger också regeringen att de hemliga tvångsmedlen under år 2007 främst har använts vid förundersökningar vid misstanke om organiserad brottslighet, fru talman.
Icke desto mindre är det värt att poängtera - och jag har sagt det tidigare i denna kammare, men det är så avgörande och viktigt att jag upprepar det - att för att en domstol ska besluta om tvångsmedelsanvändning krävs att tre allmänna principer är uppfyllda. Det är ändamålsprincipen, det är behovsprincipen och det är proportionalitetsprincipen. Alla tre principer ska vara uppfyllda.
Fru talman! Låt mig också påminna riksdagens kammare om att det under de senaste åren har genomförts en rad reformer för att stärka skyddet för den personliga integriteten i samband med användande av hemliga tvångsmedel. Jag kommer att nämna några av dessa reformer.
Det första är att 2004 infördes ett system med offentliga ombud för att bevaka den enskildes intressen och även tredje mans intressen. Det andra är att år 2006 införde alliansregeringen en utvecklad, förbättrad och fördjupad årlig skrivelse till riksdagen. Regeringens skrivelse har blivit tydligare och klarare, vilket också denna riksdag har konstaterat. Den tredje punkten är kanske den framför allt mest reforminriktade, och det är att regeringen den 1 januari 2008 genomförde en stor reform i syfte att stärka rättssäkerheten vid användandet av hemliga tvångsmedel. I och med denna reform ska numera personer som har utsatts för hemliga tvångsmedel i efterhand underrättas om detta. Numera finns det en fristående och självständig myndighet, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som har tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel. Den parlamentariska kontrollen har stärkts genom att tillämpningen av hemliga tvångsmedel har stärkts ytterligare i och med att nämndens ledamöter utses av riksdagens partigrupper. Om en enskild person begär det har nämnden en skyldighet att kontrollera om han eller hon har utsatts för hemliga tvångsmedel och om det har skett i enlighet med lag. Nämnden är också ålagd att till regeringen årligen lämna redovisning för sin verksamhet.
Detta är några av de mycket viktiga rättssäkerhetsförstärkningar som denna regering har gjort.
Till detta kan läggas att regeringen har aviserat att man mot bakgrund av Integritetsskyddskommitténs betänkande har inlett ett arbete inom Regeringskansliet med att förbättra det underlag som redovisningen av hemliga tvångsmedel bygger på, vilket också redogörs för i denna skrivelse. Dessutom har regeringen aviserat att den avser att återkomma i frågan om en samlad översyn av samtliga bestämmelser om hemliga tvångsmedel.
Fru talman! Det har lyfts fram några reservationer i detta ärende. Låt mig bara nämna något om dessa.
Det sägs att användningen av hemliga tvångsmedel inte har varit effektiv. Jag vill poängtera att effektivitet inte är lika med det som redovisas i skrivelsen i samband med formuleringen "har haft nytta för utredningen". Det finns i skrivelsen exempel som ligger bortom begreppet "har haft nytta för utredningen". Dessa exempel är när undersökningen eller förundersökningen har lett framåt men inte till ytterligare tvångsmedel, eller när någon misstänkt har avförts från utredningen. Då anses det inte ha haft nytta för utredningen, men likväl kan det vara effektivt, fru talman.
Dessutom säger regeringen i skrivelsen att man avser att återkomma i enlighet med Integritetsskyddskommitténs betänkande för att förbättra underlaget vad gäller effektiviteten i detta ärende.
Vad gäller frågan om de offentliga ombuden, som har lyfts fram i detta ärende, gäller att systemet med de offentliga ombuden infördes 2004 under en socialdemokratisk regering, och vi har inte för avsikt att ändra detta. Vi tycker att det är bra med de offentliga ombuden i dagsläget. Men denna fråga har utretts så sent som 2006, och utskottet ansåg då att det inte finns någon anledning att anta att det inte fungerar väl med de offentliga ombuden. De offentliga ombuden har, som sagt, till uppgift att tillvarata även tredje mans intressen i dessa ärenden.
Fru talman! Med detta sagt sammanfattar jag det hela med att de hemliga tvångsmedlen har varit ett framgångsrikt, nödvändigt och viktigt instrument i kampen mot den grova brottsligheten, en kamp som vi i alliansen och, hoppas jag, också oppositionen tar på största allvar samtidigt som vi stärker rättssäkerhetsgarantierna. Bland annat har vi gjort detta genom en särskild nämnd, som har fått i uppgift att utöva särskild tillsyn över den verksamhet där det förekommer verkställighet av hemliga tvångsmedel. Dessutom har den parlamentariska kontrollen och insynen förbättrats genom att skrivelserna har förbättrats och utvecklats och att rapporteringen har blivit tydligare och fylligare.
Vi fortsätter att väga integritet mot effektivitet. En effektiv brottsbekämpning är beroende av att de brottsbekämpande myndigheterna får använda sig av vissa tvångsmedel och att dessa hemliga tvångsmedel är och kommer att vara ett viktigt verktyg i kampen mot den grova brottsligheten.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.