Högskolan

Anf. 155 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Vi ska nu debattera utbildningsutskottets betänkande om högskolan.

Fria och självständiga universitet är en hörnsten i det demokratiska samhället. Den som fritt får söka kunskap kommer också att fördjupa sig och bidra till både sin egen och samhällets utveckling och bildning.

Många av dagens samhällsproblem kommer att kräva mer kunskap och forskning för att vi ska kunna lösa dem. Det gäller till exempel hur man kan bota svåra sjukdomar och hur vi kan få fram vaccin och mediciner, möta klimatkrisen och få fram mer näring i livsmedel men också hur vi kan tackla sociala utmaningar såsom kriminalitet, psykisk ohälsa och barns inlärning, till exempel. Här finns en nyttoaspekt för samhället och möjligheten att skapa bättre liv för miljarder människor. Det kan handla om allt från att lindra smärta vid sjukdom till att ge barn möjlighet till en bättre skolgång.

Forskning, vetenskap, kunskap och fakta är också centralt för att vi ska kunna bli mer resistenta mot konspirationsteorier, desinformation och självutnämnda experter och lycksökare på Youtube i största allmänhet. Kunskap stärker samhällets motståndskraft. En folkmassa som är välutbildad blir svårare för en demagog att hetsa. En grupp som är välutbildad blir svårare för en ideolog att manipulera och lura med enkla lösningar.

Den fria akademin är en förutsättning för ett liberalt samhälle, för ett öppet samhälle och för att Sverige ska vara en framgångsrik industri- och välfärdsnation. Sverige är ett litet land men har höga ambitioner inom utbildning och forskning. Vi är, för att använda ett engelskt uttryck, ett small and smart country. Därför måste vi också prioritera smart.

Fru talman! Regeringen gör stora satsningar för att främja svensk innovationskraft och tillväxt, inte minst genom att satsa på STEM-fälten, alltså naturvetenskap, teknik och ingenjörsvetenskap. Under de kommande åren görs riktade satsningar för fler undervisningstimmar på tekniska utbildningar.

Vi möter industrins och sjukvårdens kompetensbehov genom att det utbildas fler sjuksköterskor och ingenjörer. Det genomförs också satsningar på forskning och utbildning inom samhällsviktiga områden såsom cybersäkerhet, batteriteknik, 6G och så vidare.

I vårändringsbudgeten görs också satsningar på andra delar av utbildningssystemet, inte minst på regionala yrkesvuxutbildningar. Också i de instanser som leder upp till högskolan, nämligen grundskolan och gymnasiet, städar regeringen upp. Det är helt nödvändigt att göra detta. Vi ska ha en skola som i de yngre åldrarna återgår till grunderna.

Mitt parti Liberalerna är också för att återreglera svensk skola och göra upp med new public managements målstyrning. 1990-talets kommunalisering och flera andra förändringar har varit djupt skadliga för svenskt skolväsen, vilket också har drabbat den högre utbildningen eftersom elevernas kunskapsinhämtning försämrats.

Även på högskolor och universitet måste vi höja kvaliteten. Excellens inom forskning lägger grunden för vårt välstånd, och det finns ett egenvärde i att Sverige är med och bidrar till lösningar på mänsklighetens stora utmaningar.

Fler utländska forskare måste komma till och även stanna i Sverige och bidra med sina kunskaper. Därför har en utredare fått i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som förbättrar möjligheterna att attrahera och behålla utländska doktorander och forskare i Sverige. Syftet är bland annat att stärka vår konkurrenskraft som forsknings- och innovationsnation.

Detta, fru talman, sker i en omvärld som blir alltmer osäker. Antagonistiska aktörer vill Sverige illa. Detta konstaterar Säkerhetspolisen såväl som den militära underrättelsetjänsten och även Totalförsvarets forskningsinstitut, som också bedömer att lärosätena är sårbara.

Regeringen lät förra året en utredare se över hur universitetens och högskolornas kompetens i säkerhetsfrågor kan öka. Han lämnade sitt förslag i januari i år och pekar där på stora brister. Därför har regeringen för en dryg månad sedan gett uppdrag till nomineringspersonerna - det som vanligt folk kallar valberedningar - att beakta att det finns kompetens i säkerhetsfrågor i universitetsstyrelserna. Detta är mycket viktigt.

Vi måste inse allvaret, fru talman, i att stater som Ryssland, Kina och Iran ser svenska lärosäten - våra universitet och högskolor - som viktiga mål för informationsinhämtning och även i vissa fall som föremål för sabotage.

Avslutningsvis, fru talman, hänger den utbildningskedja som löper från förskolan upp till universiteten ihop. Om barn i de yngre åldrarna inte utvecklas och får tillräckliga kunskaper sänks kvaliteten längre fram i kedjan.

Pisamätningen handlar om elever på högstadiet, medan Pirls handlar om mellanstadiet. Den kunskapskollaps vi bevittnade i den senaste Pisamätningen indikerar mycket stora utmaningar framöver också för våra universitet och högskolor. Därför måste vi förmå att se nödvändigheten av satsningar på kvalitet och excellens i den högre utbildningen men också stora satsningar på baskunskaper och studiero i de yngre åldrarna.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 156 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Ledamoten Malm pratade fint om att folk som är välutbildade och välbildade är svåra att lura, och dessa vackra ord kan man ju ställa sig bakom. Det är ju något som har varit självklart under lång tid.

Det har också varit självklart att man som student faktiskt ska kunna välja kurser och i stor utsträckning kunna välja att utbilda och bilda sig inom det man själv önskar. Ett lärosäte ska kunna anpassa kurser efter arbetsmarknadens behov men också efter studenternas vilja att läsa dem.

Därför vill jag ändå höra ledamotens syn på det som hans egen partikollega utbildningsministern har diskuterat flitigt i medierna den senaste veckan, nämligen den kraftiga nedskärning av fristående kurser som har aviserats. Ministern påpekar också att det finns kurser av hobbykaraktär inom den högre utbildningen. Jag skulle vilja höra ledamoten Malm förklara och reflektera kring detta på sitt sätt. Vilka kurser av hobbykaraktär kan namnges av ledamoten? Vad är det som ska försvinna från lärosäten framöver?

Anf. 157 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag uppskattar att Niklas Sigvardsson är så pass ödmjuk att han konstaterar att ledamoten Malm får resonera "på sitt sätt". Det är mycket bra. Jag uppskattar verkligen det.

Det är väl så här, fru talman: Vi har under ett antal år haft en diskussion om exempelvis dimensionering av den svenska gymnasieskolan. Man har diskuterat behovet av att fler läser till exempel yrkesinriktade program och att det innebär att lite färre kommer att läsa teoretiska program. Det är klart att man även när det gäller den högre utbildningen måste kunna föra en diskussion kring exempelvis dimensionering. Det kan handla om kurser som är lite längre, om kortare kurser eller om att man från politiskt håll - kanske i en forskningsproposition eller på annat sätt - vill staka ut en färdriktning för att man vill prioritera vissa forskningsområden lite mer och så vidare.

Jag uppfattar att det Mats Persson vill är att ha en sådan diskussion därför att han ser en risk i utvecklingen under de senaste åren, det vill säga att vissa utbildningsgrenar - särskilt teknikutbildningarna, som är väldigt viktiga för Sverige och ofta ganska dyra när det gäller labb, lärarledd undervisning och annat - riskerar att falla ut negativt på totalen, så att säga. Det är lite så jag uppfattar det.

Jag välkomnar den diskussionen. Jag tycker att den är lika viktig för den högre utbildningen som för gymnasieskolan. I övrigt får väl var och en själv svara för vad man säger. Den som väljer att använda ord som hobbykaraktär kan väl göra det. Jag använder i alla fall inte det uttrycket, men vilka ord man använder står det var och en fritt att välja.

Anf. 158 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag lyssnade intensivt efter ett svar på min fråga. I slutet av repliken nämndes i alla fall ordet hobbykaraktär, så därmed får vi kanske anse frågan besvarad. Men jag förstår fortfarande inte riktigt.

Om det blir som ministern säger ska antalet kurser minska, och det utbildningsministern säger bör ju rimligtvis vara det som utskottets majoritet kommer att fatta beslut om framöver. Vi måste i alla fall rimligtvis kunna tänka så. Därför tycker jag fortfarande att ledamoten Malm är svaret skyldig: Om det är så att kurser kommer att försvinna, i vilken riktning ligger de kurser som ska försvinna?

Det blir liksom ologiskt i mitt huvud när Fredrik Malm helt undviker den typen av frågor. Hans utbildningsminister har ju den senaste veckan mycket tydligt meddelat att kurser kommer att behöva försvinna och att det framför allt är kurser av hobbykaraktär som ska jagas på landets lärosäten. Jag ställer därför frågan vilka kurstyper bland de fristående kurserna som ledamoten Malm tycker ska minska på landets lärosäten framöver.

Anf. 159 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Det finns ett talesätt som lyder: "Som man frågar får man svar." Det kapslar möjligen in det här replikskiftet en aning.

Det är ju inte vi här som fattar beslut om enskilda kurser på lärosätena; det är jag övertygad om att Niklas Sigvardsson är helt medveten om. Men om det inom den högre utbildningen i Sverige relativt sett nästan blir neddragningar på tunga, dyra och långa utbildningar som är mycket viktiga för svensk tillväxt - inte minst utbildningar inom industri, verkstadsteknik, grön omställning och så vidare - samtidigt som det sker en väldigt kraftig ökning av kortare kurser där man kanske inte alltid kan se riktigt samma koppling till arbetsmarknaden tror jag att även Socialdemokraterna skulle uppfatta den utvecklingen som inte helt optimal.

Om vi lägger retoriken en aning åt sidan tycker jag alltså att man när man tittar på vårt utbildningssystem måste kunna föra en politisk diskussion kring frågan om dimensionering och så vidare av utbildningarna - och det tycker jag gäller över egentligen hela linjen, alltså från de yngsta åldrarna ända upp till universiteten. Men sedan har vi ju fria lärosäten, och utifrån de riktlinjer och budgetallokeringar som görs bestämmer de självklart själva över utbildningen, kursinnehåll och sådana saker. Jag tror alltså inte att Niklas Sigvardsson egentligen ska behöva vara så orolig.

Anf. 160 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för anförandet. Jag tyckte att det lät som en väldigt klok idé att staka ut riktningen för forskning och utbildning i en forskningsproposition som man gör inspel kring och har en debatt om. Nu kommer dock inriktningarna i debattartiklar i dagspressen, skrivna av ett regeringsparti.

Jag vill knyta an till detta med den akademiska friheten och skyddet för den. Det finns ett stort stöd för att det behöver stärkas; det verkar inte finnas någon jättestor politisk oenighet om det, och från akademin och studenter är trycket ganska högt på att stärka grundlagsskyddet för den akademiska friheten. När enskilda ministrar pekar med hela handen om vad som ska hända på lärosäten och med specifika kurser kanske det också är hög tid.

Jag har uppfattat att det ändå finns ett intresse även från regeringen och Liberalerna av att stärka grundlagsskyddet för den akademiska friheten. Min fråga är därför när detta kommer att hända.

Anf. 161 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Om vi talar om grundlagar kan vi börja med att konstatera att rätten för ministrar att skriva debattartiklar faktiskt är grundlagsskyddad, vilket jag hoppas att Miljöpartiet tar fasta på.

Självklart måste regeringsföreträdare, partiledare eller alla vi här inne kunna uttala oss i frågor om forskning även om vi inte just för dagen ska klubba den forskningspolitiska propositionen. Det gör vi ju bara en gång per mandatperiod, och det vore en torftig debatt om forskningen om vi inte kunde diskutera inriktningen för forskningen även de andra dagarna.

Jag skulle säga så här, fru talman: Jag stänger inga dörrar för en diskussion kring det som Camilla Hansén tar upp. Det ska dock sägas att det nu ligger ett uppdrag hos UKÄ, om jag inte minns fel, kring exempelvis den fria forskningen och hur den skyddas för forskare. Det uppdraget tror jag ska redovisas i maj, och sedan får vi se därefter också - det är väl lite av en övergripande bild och så vidare. Men jag välkomnar den diskussionen.

Anf. 162 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Nu var det kanske inte ifrågasättandet av att skriva debattartiklar i sig som min fråga handlade om. Den handlade snarare om när man kommer att sätta igång med arbetet för att stärka skyddet för inte bara forskningen utan även den högre utbildningen, lärarnas arbete, organiseringen, finansieringen och kanske regleringar när det gäller utnämningar av personer inom akademin. När kommer detta att hända?

Skyddet för akademisk frihet i Sverige är svagt internationellt sett. En annan svaghet är att vi har väldigt lite undervisningstid. Studenterna i det vi gärna kallar kunskapsnationen Sverige tillbringar väldigt lite tid med sina lärare. Detta är såklart ett bekymmer för kvaliteten. Ska man lära sig svåra saker på egen hand eller tillsammans med dem som redan kan svåra saker?

Regeringen har valt osthyveln som arbetsredskap när det gäller akademin och gjort generella besparingar som drabbar alla lärosäten. Man har satsat på natur- och teknikundervisningen, vilket är jättebra - jag är inte emot det på något sätt. Problemet är att de generella besparingarna på många lärosäten är större än den satsning man gjort på natur- och teknikundervisningen.

Inför vårändringsbudgeten hade Liberalerna kunnat vara aktiva och driva på för att få tillbaka pengar till akademin. Vi har en situation där lärosäten ställer in undervisning på grund av att de inte har råd. Jurister, lärare och sjuksköterskor får inställda föreläsningar. Detta sker i kunskapsnationen Sverige, som har minst undervisningstid i hela Europa.

När kommer Liberalerna att driva på för att studenterna ska få tillräckligt med tid med sina lärare?

Anf. 163 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag lyssnade på detta långa resonemang och konstaterade att Camilla Hanséns parti har styrt Sverige åtta av de senaste tio åren. Varför hände ingenting? Hur har Miljöpartiet kunnat acceptera att den här utvecklingen har fortgått?

Om man bara satsar på kvantitet och den stora målsättningen är att så många som möjligt ska in i den högre utbildningen, då blir det mindre lärarledd undervisning. Så blir det ju om man inte samtidigt kompenserar lärosätena för den ökade kostnaden. Det viktigaste för oss är att ha en så hög kvalitet som möjligt.

Jag instämmer i analysen att detta är ett problem i Sverige. Det är ett problem att den lärarledda undervisningstiden - till exempel den tid en student får med sin handledare - är otillräcklig. Jag hoppas att vi i takt med att vi bekämpar inflationen, stärker den svenska ekonomin och produktiviteten i den och därmed förstärker våra möjligheter att investera mer i den högre utbildningen verkligen gör just det.

Liberalerna är ju det parti som i varje förhandling de senaste 30-40 åren har försökt att mjölka ut det där lilla extra till skola och utbildning. Det är ju vårt partis viktigaste fråga, och vi tar gladeligen hjälp av alla som vill bidra i detta arbete framöver.

Anf. 164 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tror att det här blir ett intressant replikskifte av ideologisk karaktär, ledamoten Malm! Våra partier är ju i grund och botten ganska lika varandra. Centerpartiet är liberalt, och Liberalerna är kanske liberala.

Samtidigt finner jag att vi på senare tid har glidit isär en bit från varandra. Det resonemang om akademin som ledamoten Malm förde i talarstolen tyckte jag inte hängde samman, och jag tyckte att det hade ganska lite med liberalismen att göra. Å ena sidan var det ett oförblommerat försvar för den fria akademin och det fria universitetet, å andra sidan har Sverige en utbildningsminister som vill styra enskilda kurser och som vill gå in och styra hur sammansättningen i styrelserna ska se ut. Han vill ändra och detaljstyra.

Ledamoten Malm talade om att man vill lämna new public management när det gäller skolan. Även i den högre utbildningen har vi något som liknar new public management. Jag kan hålla med om att vi borde lämna detta, men jag tror inte att vi ska gå till new liberal management - de nya liberalernas management - och peka med hela handen och direktstyra.

Jag skulle vilja be ledamoten Malm förklara hur man å ena sidan kan säga att vi absolut ska ha fria akademier och fria universitet och å andra sidan kan ha synpunkter på vilka kurser enskilda universitet väljer att ha i sin katalog. Detta skulle aldrig kunna hända i USA. Donald Trump skulle aldrig under sin tid ha kunnat peka på Stanford och Harvard och säga: Ta bort de här kurserna! Där är akademierna nämligen fria - de står fria från staten.

Hur hänger detta ihop, ledamoten Malm?

Anf. 165 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Apropå exemplet tror jag att Donald Trump mycket gärna skulle gå in och säga ett och annat om de nämnda lärosätena. Det är dock mycket riktigt att autonomin i USA är mycket stor, så han skulle ha föga framgång i detta.

Vad det här handlar om är snarare en diskussion om hur vår högre utbildning i ett vidare perspektiv ska se ut och fungera. Vår utbildningsminister har varit mycket tydlig med nödvändigheten av att stärka STEM-ämnena med en STEM-strategi så att vi får fler ingenjörer, stärker ingenjörsutbildningarna och så vidare. Den prioriteringen gjorde tyvärr inte de tidigare regeringarna. De prioriterade andra saker inom utbildningssektorn.

Ledamoten Anders Ådahl har förstås helt rätt i att Liberalerna och Centerpartiet ideologiskt står ganska nära varandra nu. Man bör dock notera, fru talman, att det inte alltid har varit så. Centerpartiet orienterade sig ju i liberal riktning för att nå mer urbana väljare någon gång på sent 1990-tal, medan Liberalerna har varit liberaler sedan liberalismen och partiväsendet föddes i Sverige.

När det gäller sammansättning av styrelser uppfattar jag det inte alls som någon sorts ingrepp i den fria akademin. Det finns regler för hur styrelsemedlemmar tillsätts på våra universitet och lärosäten. Dessa regler är bestämda av regeringen. Nu justerar man dem för att stärka kompetensen och säkerhetskunskapen i styrelserna. Detta görs efter tydliga påpekanden från våra rättsvårdande myndigheter, och det har därefter varit föremål för utredning. Jag ser inte alls några konstigheter i detta förfarande.

Anf. 166 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag håller med ledamoten Malm om att det är klokt att rikta extra intresse och fokus mot det som kallas STEM, alltså science, technology, engineering and mathematics. Det är bra att en regering kan peka ut vissa områden och göra särskilda satsningar på dem.

Det är dock inte detta vi diskuterar, utan vi diskuterar akademins frihet och självstyre. Vi diskuterar den institutionella friheten och att lärosätena själva ska få lov att välja sitt kursutbud och vilka program som erbjuds. Det är lärosätena som har störst möjlighet att leverera de allra bästa kurserna till Sveriges studenter. Vi talar ju om detta och om skillnaden i hur våra partier ser på det.

Det finns något jag inte förstår. Om man som utbildningsminister säger att vi inte ska ha vissa kurser måste det få en konsekvens. Hur får man detta att hända? Är det genom någon form av direktstyrning? Ska man vända sig till lärosätenas rektorer och säga att de ska ta bort den ena eller andra kursen, eller hur ska det gå till?

Jag tror att utbildningsminister Mats Persson sa att han ska använda det ekonomiska instrumentet och skära bort medel till vissa universitet. Det finns dock en risk att dessa universitet inte kommer att välja bort de kurser som Mats Persson kallar för hobbykurser. Om man nu vill styra universiteten, vilket Liberalerna verkar vilja göra, och inte vill lämna dem fria, hur ska det då praktiskt gå till? Hur ska man få bort de kurser som Liberalerna vill ta bort?

Anf. 167 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi har lite perspektiv här.

Ledamoten Ådahl kan gå in på vilket lärosäte som helst i Sverige, oavsett om det är ett universitet eller en högskola. Om han går in där med ingångsvärdet att lärosätet inte verkar under akademisk frihet i dag tror jag att han befinner sig i någon sorts parallell omloppsbana runt det jordklot vi faktiskt lever på. Vi har en fri akademi i Sverige. Vi har fri forskning i Sverige. Liberalerna värnar denna ordning, precis som jag hoppas att alla partier i riksdagen värnar den ordningen.

Fru talman! Jag kan också konstatera en sak till. Politiken styr alltid den högre utbildningen genom de ekonomiska resurserna. Vi gör det i budgetpropositionen. Vi gjorde det häromdagen i en vårändringsbudget. Vi kommer att göra det i höst med en forskningspolitisk inriktningsproposition och så vidare. Det sker hela tiden, och det sker varje dag.

Samma sak gäller den svenska skolan. Vi har nu ökat stödet till just teknikutbildningar. Med Centerpartiets resonemang borde vi möjligen inte göra det. Men vi har valt att göra den prioriteringen eftersom vi anser att de utbildningarna är väldigt viktiga.

Man kommer aldrig ifrån att den högre utbildningen är ett samspel där våra lärosäten ska vara så fria som möjligt. Men i slutändan finns det också 7, 8, 9 eller 10 miljoner skattebetalare därute som ställer oss till ansvar för att vi ser till att vi allokerar resurser på ett sådant sätt att vi når de mål som vi i demokratisk ordning har fattat för den högre utbildningen.

Det här hänger ihop. Det går inte att frikoppla sektorer, där dessutom varje universitet är en myndighet, helt och hållet från all politik. Det är omöjligt att göra det. Samtidigt ska vi absolut inte ha en ordning där politiken bestämmer saker som är orimliga att möta för våra lärosäten. Det är ett ständigt samspel.

Jag hoppas att vi framöver kan fortsätta att utveckla svensk högre utbildning på sätt som gör att vi kommer att vinna ännu fler Nobelpris i framtiden.

(Applåder)

Anf. 168 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag vill inledningsvis självklart påpeka att vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer och de motioner som behandlas förenklat i detta betänkande. Men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservationerna 1 och 6.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land att utbilda sig i som ger många människor chansen att förverkliga sig genom bildningsresor inom hela vårt utbildningssystem. Högre utbildning och forskning är helt avgörande för Sverige som kunskapsnation men också för att ge alla möjligheter till bildning och att stärka sina livschanser.

Ändå är tillgången till högre utbildning ojämnt fördelad runt om i vårt land och mellan människor. Det berikar en del regioner, medan andra regioner blir fattigare. Precis som i grundskolan spelar föräldrarnas utbildningsbakgrund en helt avgörande roll för att människor ska studera vidare på högskolan och för deras möjligheter att klara av sina studier. Andelen som går vidare till högre utbildning är också helt beroende av var i landet man bor.

I Danderyd är det 79 procent som har påbörjat högskolestudier vid en ålder av 24 år. Motsvarande siffra i de tio kommuner som har lägst övergångsfrekvens ligger på 10-20 procent. Förutom den sociala sammansättningen är det den geografiska närheten till högre utbildning och situationen på den lokala arbetsmarknaden som fäller hela avgörandet. Utrikesfödda män som har invandrat någon gång mellan sju och tolv års ålder påbörjar högskolestudier i lägst utsträckning.

Det kan vi som land inte vara nöjda med. Mer måste göras, och det hårda arbetet som de tidigare socialdemokratiska regeringarna genomfört behöver stärkas och utvecklas. Det behöver komma till stånd fler satsningar på att personer långt från akademiska hem ges möjligheten att förverkliga sig själva och få möjlighet att bidra på bästa sätt till samhällets framtida utveckling. Därför är satsningar på lärcentrum, studenthälsa och differentierat kursutbud extra viktiga för att möjliggöra att fler kan ta sig an högskolestudier.

En uppgift som blivit allt viktigare är möjlighet att ställa om och utvecklas genom hela livet. Under ett yrkesverksamt liv kommer vi kanske att tvingas byta bana och yrkesroll både tre, fyra och fem gånger. Det är en av huvudanledningarna till att det sedan 2022 finns ett omställningsstudiestöd på plats som ger ekonomisk möjlighet att vid senare tillfällen i livet kunna ställa om eller fylla på kunskaper som stärker individer och deras möjligheter på arbetsmarknaden.

Men för att omställningsstudiestödet ska bli så bra som det kan bli behöver vi får bättre möjligheter till omställning och kompetensutveckling genom ett förändrat kursutbud för högre utbildning.

Det behövs ökad flexibilitet i utbildningsutbudet med fler korta kurser och fler kurser på deltid. Då en majoritet av de sysselsatta i dag har en eftergymnasial utbildning kommer utbildningsutbudet att behöva vara på såväl eftergymnasial nivå som högskolenivå.

Det krävs att ett nytt kursutbud tas fram, men också att kurser som i dag ligger lite senare i programutbildningar också blir möjliga att läsa och öppnas upp för fler. Människor ska kunna fylla på en examen som har ett lite äldre stuk.

Dagens besked från regeringen att man öppnar för att en utredare ska se över detta är glädjande. Då kan också utskottsmajoriteten ställa sig bakom reservation 6, som jag tidigare yrkade bifall till.

Fru talman! Det märkliga utspelet kring fristående kurser från regeringen och utbildningsministern är inte bara ett hot mot människors möjlighet att kunna bilda sig genom hela livet och kunna utveckla sig. Det följer också en trend för den nuvarande regeringen, som gång på gång utmanar den akademiska friheten.

Det är friheten där akademin behöver vara de som styr över kursernas innehåll och det kursutbud som finns. Annars måste vi ställa oss frågan om regeringen och dess partier verkligen står upp för den akademiska friheten, eller om det nu ska vara regeringens uppgift att detaljstyra även kursutbud framöver.

Till den massiva kritik som har varit den senaste veckan kan vi lägga det senaste årets kritik gällande lärosätenas styrelser. Då går det inte utesluta att den politiska detaljstyrningen kommer att bli större och alltmer detaljerad framöver. Det är ett tydligt trendbrott gentemot den tidigare gemensamma synen i den här kammaren på akademisk frihet.

Det senast året har drygt 440 000 studenter studerat någonstans på landets alla lärosäten. Det är glädjande att så många väljer att läsa en enstaka kurs eller ett helt program. Studenterna är trots allt de absolut viktigaste när det gäller högskolans verksamhet.

De kan också vara en extremt viktig resurs i att vara med och utveckla och förbättra lärosätenas verksamhet. Men då behöver landets alla studenter få förutsättningar gällande studier, mående, hälsa och aktiviteter.

Det är därför av yttersta vikt att arbetet med att utveckla studenthälsan fortsätter att stärkas. Det är glädjande att den gemensamma studenthälsoportalen som lanserats är igång. Den initierades av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men ytterligare steg behöver tas.

Vi behöver få bort myten om att högskolan inte är för alla. Alla kanske inte ska gå på högskolan, men alla måste få möjligheten att kunna gå på högskolan. Då behöver högskolan vara anpassad för alla typer av studenter. Då ska inte klass, inlärningsförmåga, psykiskt mående eller familjesituation spela någon roll. Studenter som kommer in på sina studier ska också ha möjlighet att kunna klara av sina studier.

En annan sak som är av yttersta vikt är att studenter runt om i vårt land har möjlighet att engagera sig i ett starkt föreningsliv på våra lärosäten. Där ser traditionen av campusengagemang väldigt olika ut. Men det ska självklart finnas en bredd i utbudet av studentdrivna föreningar på landets alla lärosäten. Där inkluderas även politiska föreningar.

Med anledning av olika händelser de senaste åren och risken för att studentorganisationer behandlas godtyckligt anser vi socialdemokrater att högskoleförordningens 1 kap. 13 § bör ses över så att godtyckliga tolkningar inte stänger ute demokratiskt uppbyggda föreningar.

Högskolor, universitet och studentkårer ska ta sitt respektive demokratiska ansvar. Men då krävs att politiska organisationer också kan vara en del av det demokratiska samtalet på alla landets lärosäten.

På så sätt bidrar alla landets lärosäten inte bara genom att granska, kunna utbilda till kritiskt tänkande och få välutbildade studenter. Utan det demokratiska politiska samtalet ska också finnas runt om på alla våra lärosäten. Det bidrar till att studenter ser det som en självklar del att bidra inte bara under sina studier utan i samhället i stort genom hela sitt liv.

Avslutningsvis är det viktigt att påpeka att vi har kommit långt när det gäller utvecklingen av högre studier. Men vi behöver mer, och vi kan bättre. Vi behöver se till att politiken inte stannar vid att fokusera på att fler kommer in och får påbörja sina högre studier. Vi behöver fortsätta att se till att de som har kommit in också klarar sina studier och att de får möjlighet till examen.

En socialdemokratisk högskolepolitik kommer att ge många dörrar in och fler chanser under studierna. En avslutad utbildning ger oändliga möjligheter. En sådan politik är avgörande för att Sverige ska kunna lyckas som kunskapsnation och för att individen ska få möjligheter till sin bildningsresa.

(Applåder)

Anf. 169 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag funderade på den fråga som ledamoten tog upp ganska tidigt i sitt anförande: breddad rekrytering. Det lät som att regeringen skulle ha avbrutit en massa åtgärder som Socialdemokraterna tidigare hade vidtagit, vilket jag inte riktigt tycker stämmer med verkligheten.

Regeringen satsar mycket på breddad rekrytering, på att studenthälsan ska fungera och på att man ska ge stöd till alla studenter och elever som vill studera. Vi har också arbetat mycket med STEM-strategin, som går ut på att nå föräldrar tidigt för att barn och elever ska våga studera inom områden de kanske inte trodde att de skulle klara. Vi satsar också mycket på tekniksprång, till exempel, för att tala om för studenter att de kan klara studierna.

Jag tycker att regeringen gör väldigt mycket för en breddad rekrytering, så jag är nyfiken på vad det är som ledamoten tycker att vi inte gör men som Socialdemokraterna gjorde.

Anf. 170 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag tyckte inte att mitt anförande var så kritiskt mot den nuvarande regeringen, utan det var kritiskt till hur verkligheten ser ut. Verkligheten är fortfarande ojämn. Vi socialdemokrater lyckades med mycket, men vi lyckades inte hela vägen. Det är vi ärliga och öppna med. Vi behöver bli bättre, och Sverige behöver bli bättre, när det gäller utvecklingen så att alla får en chans att tillgodogöra sig högskolestudier. Där behöver vi göra mer.

Jag har varit runt på olika lärosäten i vårt land. Senast var det runt påsk, då jag hade förmånen att besöka Malmö universitet, som jobbar jättemycket med akademiska introduktionskurser. Där fick jag möjligheten att träffa studenter som kom från mycket olika bakgrunder. Det fanns de som just hade kommit från folkhögskolan och som såg den akademiska introduktionskursen som ett steg in. Det fanns också någon som var runt 50 år och jobbade som förskollärare men som ville läsa in så att hon de sista åren i sitt yrkesverksamma liv kunde jobba som specialpedagog, för hon kände att kallet hade kommit här och nu.

Den typen av breddade rekryteringssatsningar önskar jag att regeringen kunde prata mer om så att vi får ett ännu tydligare fokus på den breddade rekryteringen. Så kan Sverige som nation fortsätta att ta steg emot ett möjliggörande av studier i hela landet.

Också i Lund jobbar man med breddad rekrytering, men kanske på ett lite annorlunda sätt. Man har öppna kurser, bland annat en introduktionskurs i juridik, där alla som söker kommer in om de har grundläggande behörighet. De som är absolut bäst får sedan en möjlighet att komma in på juristprogrammet, som är ett av de mest sökta programmen i hela landet. Man behöver alltså inte gå ut med A i alla ämnen, utan man kan hitta sitt kall i livet senare och få möjlighet till studier.

Anf. 171 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag syftade på att ledamoten tidigare sa att Socialdemokraterna gjorde många insatser som avbröts. Jag ville därför veta vad det var som regeringen skulle ha avbrutit och vad Socialdemokraterna i så fall skulle göra för en breddad rekrytering. Men om det inte var någonting som avbröts är det förstås bara positivt.

Jag har också varit runt mycket på olika lärosäten, och jag ser också många som arbetar jättemycket med breddad rekrytering. Men jag ser också att man på många ställen arbetar med att göra det hela välkomnande för studenter neuropsykiatriska diagnoser. Det kan exempelvis handla om att de kan komma lite tidigare till universitetet eller högskolan. Så gör man till exempel i Malmö. Studenterna kan på så sätt få vänja sig vid omgivningen.

Det finns alltså många som arbetar med detta, och det tycker vi är oerhört bra. Vi ser ett stort värde från regeringens och Moderaternas sida i att få så många som möjligt att vilja studera. Vi behöver fler som vill läsa på universitet och högskola, så vi gör allt för att möjliggöra och underlätta detta.

Sedan är verkligheten givetvis som den är, men det viktigaste är att vi visar för elever och studenter att vi tror på dem och att vi ser möjligheter. Detta ska starta redan i förskolan. Vi tror på elevernas inneboende möjligheter att komma vidare om de vill studera. Alla kanske inte vill studera vidare, men man ska kunna göra det på de nivåer som fungerar. Det viktiga är att vi erbjuder utbildningar med olika inriktningar och på många olika ställen som är välkomnande för alla elever och studenter.

Min undran gäller alltså detta: Om det finns någonting som Socialdemokraterna vill göra mer och som regeringen inte gör är jag nyfiken på det.

Anf. 172 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Nu förstår jag vad det var som fick ledamoten att begära replik från början. Jag får väl gå till protokollet för att se om jag sa "avbröts", men det tror jag inte att jag sa.

Vi socialdemokrater vill fortsätta att se till att bredda. Jag tog upp några exempel. Det gäller bland annat utrikes födda män som invandrat någon gång mellan sju och tolv års ålder, det vill säga tidig grundskoleålder. Det är den grupp som är absolut minst representerad bland dem som går vidare till högre studier. Där kommer vi att behöva göra mer.

Vi behöver också bredda vilka typer av val som studenter känner är möjliga. Även om trenden är positiv när det gäller kvinnor som väljer STEM-ämnen - som vi har pratat mycket om tidigare - behöver vi göra fortsätta satsningar. Då handlar det mycket om hur vi till exempel kan stärka studie- och yrkesvägledningen tidigare. Men det handlar också om näringslivet och fackföreningsrörelsen, som kan vara med som en viktig del i arbetet för att visa vad en modern arbetsplats innebär inom dessa olika typer av yrken. Så kan man locka både män och kvinnor i arbetslivet senare.

Det är nästa steg att ta när vi behöver förbättra jämställdheten i sektorn som helhet. I dag är det väldigt många kvinnor som studerar, vilket är mycket glädjande, men vi behöver också attrahera personer att göra olika, kanske inte så könsstereotypa, yrkesval.

Det finns väldigt mycket att göra här, men det viktigaste som vi socialdemokrater kommer att fortsätta med är att se till att det inte blir stängda dörrar för den som inte råkar ha akademiska föräldrar. Vi ser fortfarande att det i de kommuner där den akademiska nivån är väldigt hög är en mycket större självklarhet att ens barn går vidare till högre studier. Den gränsen måste vi fortsätta att sudda ut.

Anf. 173 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Högre utbildning är en ständigt aktuell och viktig fråga. Under förmiddagen i dag hade vi förmånen att uppmärksamma riksdagens forskningsdag. Vi samlades i Andrakammarsalen, där det var fullt till sista bänk. Intresset från ledamöterna var stort, och många initierade och intressanta talare deltog.

Dagens gemensamma ämne var AI, vilket berör alla våra utskott. Det är viktigt att vi ser att AI är något som berör väldigt många. Sverige är en AI-nation, men vi kan alltid bli bättre. Det leder mig in på dagens debattområde, högre utbildning. Det är ett väldigt roligt och otroligt viktigt område, där vi ser många olika möjligheter. Sverige är, som Fredrik Malm tidigare nämnde, ett smart men litet land.

Eftersom vi har pratat om AI hela förmiddagen var jag tvungen att fråga Chat GTP om högre utbildning. Det kom en lång utläggning som jag inte tänker läsa upp, utan jag nöjer mig med slutklämmen: Högre utbildning erbjuder avancerad kunskap och specialisering inom olika ämnesområden och är ofta viktig för karriärsutveckling och att få specialiserade yrken. Utbildningsprogrammen kan vara teoretiska, praktiska eller en kombination av båda beroende på ämne och institution.

Det låter ganska rimligt, Det är väl det vi vill se med högre utbildning; den ska ge stora och olika möjligheter.

När det gäller just AI har Universitetskanslersämbetet, eller UKÄ, haft ett uppdrag att analysera hur AI kan påverka högskolans utbildningsutbud sett till arbetsmarknadens behov. Det är alltså en utredning som har pågått. Detta uppdrag har genomförts tillsammans med olika lärosäten, myndigheter och arbetsgivare. Det är otroligt viktigt att vi får se hur AI påverkar och hur det kan underlätta där vi till exempel har kompetensbrist.

Varför behövs då denna utredning? Den har ju ändå varit ganska långtgående och djup. Ett orosmoment som vi dagligen hör om är kompetensbrist. Vilket företag vi än besöker hör vi detta. Tre av fyra företag säger att man inte kan anställa dem man behöver, för det finns inte rätt kompetens. Detta ser vi även internationellt, vilket gör att vi måste anstränga oss ytterligare för att behålla studenter och få folk, till exempel forskare, att komma hit till oss och studera och jobba.

Det råder också stor brist inom tillverkningsindustrin och it-sektorn, men även inom miljö och hållbarhet. Som alla vet har vi nu en batterifabrik i Sollefteå, och snart kommer sådana att finnas också i Göteborg och Mariestad. Det är oerhört positivt, men det kräver väldigt mycket kompetens och även specialkompetens.

Även inom detta område har UKÄ ett uppdrag, nämligen att titta på försörjningen av digital kompetens. UKÄ har alltså mycket att göra, vilket är bra. Vi ska förstås försöka hitta lösningar på detta.

Den gröna omställningen är någonting som regeringen och Tidöpartierna prioriterar väldigt mycket. Också här jobbar vi mycket med att få den rätta kompetensen.

Fru talman! För att råda bot på denna brist på kompetens behöver vi satsa redan i grundskolan och även i gymnasiet. Vi måste ha bra utbildningar. Vi måste ha en bra skola. Gymnasiet ska hålla hög kvalitet, oavsett om det är en yrkesutbildning eller en teoretisk utbildning. Tyvärr ser vi på många högskolor att det fortfarande är matematiken som brister. Det är många som hoppar av utbildningen, till exempel inom teknik, för att man inte klarar matematiken. Inom vissa utbildningar har vi sett att det kan röra sig om så mycket som 40 procent som gör det. Ungefär lika många klarar inte utbildningen inom utsatt tid.

Fru talman! Lärosätena ska årligen redovisa till Utbildningsdepartementet hur utbildningsutbudet ska se ut. Man ska tala om vilka bedömningar, vilka prioriteringar och vilken behovsanalys man gör, detta för att vi ska få bra utbildningar som studenterna efterfrågar men framför allt som samhället och arbetsmarknaden efterfrågar. Dessa bedömningar görs alltså varje år. Jag tycker att det är oerhört viktigt att lärosätena talar om varför de väljer en viss utbildning och antalet studenter som beräknas gå den.

Fru talman! Vi behöver fler studenter till den högre utbildningen och fler studenter som vill läsa teknik- och naturvetenskapliga ämnen. Som nämnts tidigare har regeringen initierat en STEM-strategi - science, technology, engineering and mathematics - som förhoppningsvis kommer att gå i mål i slutet av året. Det handlar om att barnen redan från förskolan ska få upp intresset för dessa ämnen och se att de är roliga. Då är det viktigt att pedagogerna får stöd, för det är de som ska motivera eleverna i förskolan. Men även vårdnadshavare behöver kopplas in och få se att detta är viktigt och roligt.

Man ska också ha förebilder inom dessa yrken. Jag har kanske nämnt detta tidigare, men ett exempel på en förebild är vår astronaut Marcus Wandt. Som jag kanske också har nämnt har han läst till civilingenjör på Chalmers.

I förra veckan var han och jag i Göteborg och besökte då nästan 200 sex- och sjuåringar som bodde i utanförskapsområden. De fick träffa denne karismatiske astronaut, som berättade att just du har möjlighet att studera. Alla blir kanske inte astronauter, men alla har möjlighet att läsa exempelvis teknik. Senare på eftermiddagen träffade vi också elever i sjuan till nian. De var kanske inte lika entusiastiska och sprang fram till astronauten, men de var ändå lika intresserade. Syftet var att tala om att detta är viktiga ämnen. Naturvetenskap är någonting vi ska satsa på. Vi träffade kanske 400 elever, och någon kan faktiskt bli vår nästa astronaut. Vi hoppas på det - i alla fall på att intresset fåtts upp.

Fru talman! Hur når vi då de äldre studenterna? Det är viktigt att vi gör det. Som en kollega från ett annat parti tidigare sa är det också viktigt att fler, även fler från olika områden, får möjlighet att studera. Då är det viktigt med lättillgänglig information om vad som finns och var det finns. Man ska kunna jämföra utbildningarna och se var det är hög kvalitet. Vi måste utveckla studievägledningen som kan berätta och informera om att utbildningarna finns och hur man ska göra för att komma in på en utbildning. Man ska kunna följa utexaminerade och se hur de kommer igång på arbetsmarknaden och vad en utbildning kan leda till. Man ska också få mer råd och tips om bristyrken.

Det är alltså mycket man kan göra för att nå studenter i alla åldrar. Vi har också omställningsstudiestödet, som ska nå sådana på arbetsmarknaden som behöver studera vidare, antingen för att behålla sitt arbete eller för att kunna ta ett annat arbete.

När vi tittar på vilka utbildningar vi ska ha är det dock viktigt att det alltid är kvalitet före kvantitet.

Fru talman! Det är viktigt att lärosätena anpassar sig efter samhällets utveckling och att utbildningarna är flexibla. Där har vi just detta med omställningsstudiestödet.

En annan viktig fråga är var man ska hålla utbildningarna. Vi har flera olika varianter. Vi har lärosäten, vi har yrkeshögskola och vi har yrkesskola. Det är viktigt att få en utredning om var utbildningarna passar bäst.

I dag har det, som jag tror att någon nämnde tidigare, tillsatts en utredare som ska se över hur lärosätenas utbildningsutbud kan förändras för att följa arbetsmarknaden och se vilken utbildningsform som är mest lämpad. UKÄ har alltså väldigt många utredningar just nu. Det är positivt, för det är mycket som behöver förändras. Regeringen och Tidöpartierna gör väldigt mycket för att kunna förbättra det som tidigare inte har varit tipptopp.

Fru talman! Vi behöver även professorer och lektorer som undervisar vid högskolorna. De ska givetvis jobba efter vetenskaplig, pedagogisk och konstnärlig skicklighet. Nu är det nästan jämn könsfördelning bland dem som undervisar på lärosätena, men när det gäller professorer är det fortfarande fler som är män - 68 procent just nu.

Moderaterna ser ett bekymmer med att antalet undervisningstimmar på högskoleutbildningarna minskar. Även lärarna ser det som ett stort problem, liksom att administrationen ökar väldigt mycket. Även detta vill vi förändra och förbättra, och vi har därför flera utredningar om det.

Moderaterna vill värna den akademiska friheten, som har nämnts här. Den skrevs in i högskolelagen den 1 juli 2021, och lärosätena ska arbeta aktivt med detta. Just nu bedriver UKÄ fallstudier, som nämnts tidigare, som ska redovisas den 15 maj, alltså ganska snart, för att se hur bestämmelsen om akademisk frihet följs. Det är oerhört positivt.

Moderaterna och Tidöpartierna vill se färre politiska pekpinnar och mindre politiskt inflytande över forskning och utbildning. Det måste dock finnas sakkunnighet hos styrelser och rektorer om både utbildningsbehov och vad marknaden eftersöker.

Slutligen vill jag bara tipsa om att det i nästa vecka kommer att hållas spännande seminarier om både STEM-utbildning och hur vi kan underlätta matematikundervisningen. Jag hoppas att fler kommer att söka sig till dem.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Och det är otroligt roligt med högskoleutbildningar!

(Applåder)

Anf. 174 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström, för ett energigivande och entusiastiskt anförande!

Jag tror att jag begick ett misstag tidigare. Jag ställde nog en replik till fel person. Fredrik Malm intygade nämligen att Liberalerna vid varje givet tillfälle alltid försöker mjölka ut pengar till skola, utbildning och forskning. Det kan ju vara svårt ibland om man är ett litet parti i en regering, och det verkar inte ha gått så bra hela vägen.

Därför vänder jag mig nu till den ledamot som representerar Moderaterna, partiet som sitter på det fruktade Finansdepartementet där många har gått hårda strider och förlorat. Hur ser du som moderat, med det brinnande intresse du har för den högre utbildningen och dess kvalitet, på att Moderaterna är en del i att osthyvla den högre utbildningen när vi har så lite tid för lärare och studenter tillsammans?

Anf. 175 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Camilla Hansén, för frågan!

Moderaterna tycker att det är oerhört viktigt med utbildning och vill absolut satsa på utbildning av hög kvalitet. Dock kanske vi ser på olika sätt på hur man kan göra detta. Vi måste prioritera inom vissa utbildningar, och vi måste också prioritera hur det ser ut för pedagogerna på utbildningarna. Det är därför vi har Forskningsfinansieringsutredningen, för att kunna se hur lärosätena arbetar - det rör inte bara forskning, utan det kommer också att röra lärosätena - och hur vi till exempel kan minska den administrativa bördan så att man kan ha fler undervisningstimmar och lägga mer tid på undervisningen, vilket vi tycker är otroligt viktigt.

Vi har också i vårändringsbudgeten lagt extra pengar på utbildning. Även om kommunerna har det största ansvaret för grundskolan satsar vi mer pengar på utbildning där, just för att redan från tidig början kunna ha mer satsning där och även kunna behålla lärare.

Anf. 176 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Men jag tolkar det som att Moderaterna är nöjda med en liten skärva till grundutbildningen och tycker att det är okej att osthyvla när det gäller undervisningen på högre nivå. Det tycker jag är synd. Det är en felprioritering. Det krävs stora satsningar för att studenterna ska få tillräckligt med tid med sina lärare.

En annan utmaning i fråga om tillgång till högre utbildning i Sverige gäller tillgången i hela landet. I norra Sverige finns ett otroligt stort behov av sjuksköterskor, lärare, förskollärare och socionomer och även bergsingenjörer och andra ingenjörer. Men det är otroligt långt till närmaste lärosäte.

Det kommer att vara viktigt att kunna utbilda sig på olika sätt. Kanske har man redan ett jobb och vill gå deltidskurser. Det är också viktigt att locka människor från studieovana hem att ta sig an en högre utbildning, trots att man just nu lätt kan få ett välbetalt jobb inom industrin i norra Sverige. Arbetslösheten är låg, många har låg studievana i familjerna och lärosätena är långt bort.

Jag undrar hur Moderaterna ser på att ha tillgång till utbildning i hela landet. Är man beredd att jobba med decentraliserad högskoleutbildning, till exempel på lärcentrum, för att det ska vara möjligt?

Anf. 177 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Tack till Camilla Hansén för frågorna!

Initialt vill jag bara rätta; Moderaterna anser självklart att utbildning är viktig även på högre nivå. Det ska absolut vara hög kvalitet på både högskola och universitet, liksom i grundskolan förstås.

Moderaterna tycker att det är viktigt att vi har utbildningar i exempelvis Luleå och Kiruna. Jag besökte nyligen Luleå tekniska universitet. De jobbar ofta tillsammans med Kiruna och har en sorts satellit, för att kunna ha utbildningar närmare orterna. Jag har även varit i Storuman, där det också finns utbildningsplatser för att man inte ska ha för lång väg till sin utbildning.

Jag inser också att om man läser på ett ställe är det mer troligt att man kanske stannar kvar där. Det är alltså oerhört viktigt. Vi värnar absolut att det ska finnas universitet över hela Sverige. Sedan måste forskning kanske ändå prioriteras på olika ställen. Men givetvis ska det finnas lärosäten över hela Sverige.

Anf. 178 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Även jag vill passa på att ställa frågor till ledamoten Hänel Sandström.

Jag tittade häromdagen på vad ledamoten sa i betänkandedebatten i maj förra året. I slutet hade ledamoten en passus som liknade det hon sa i slutet även i dag. Jag vill citera vad som sades för ett år sedan: "Fru talman! Slutligen vill jag säga att Moderaterna och Tidöpartierna vill se färre politiska pekpinnar och inte lika mycket inflytande över forskning och utbildning. Vi vill se mer sakkunnighet om både forskning, utveckling och näringsliv hos rektor och styrelseledamöter. Det ska ställas stora krav på en bredd inom dessa styrelser."

Det blir väldigt intressant, med tanke på utbildningsminister Mats Perssons tankar den senaste veckan om fristående kurser. Om de politiska pekpinnarna inom akademin och den högre utbildningen ska minska motsäger väl utbildningsministern just det.

Därför vill jag fråga ledamoten från Moderaterna, det största av de tre regeringspartierna, hur ledamoten och Moderaterna ser på värdet av fristående kurser. Delar Moderaterna Liberalernas och utbildningsministerns syn att vi måste minska antalet fristående kurser, eftersom för många är av hobbykaraktär?

Anf. 179 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Tack så mycket för frågorna, Niklas Sigvardsson! De känns igen, även från dagens frågestund där detta diskuterades. Jag förstår att det är ett angeläget ämne.

Vi från Moderaterna säger att när man studerar fristående kurser är det bra att ha en studieplan, för att de fristående kurserna ska leda till något. Det skulle vara väldigt positivt.

Samtidigt kan man säga att om en fristående kurs ska leda till att man ska ta poäng och få studiemedel är det positivt om det är en utbildning som leder vidare.

Ministern nämnde vinkurser och katters beteende. Det är möjligt att det skulle vara bättre om de kurserna gavs i till exempel Medborgarskolans regi.

Vi tycker att fristående kurser är bra om de leder till någonting. Det är bra att ha en studieplan när man läser olika fristående kurser. För att kunna ha en finansiering för fristående kurser anser vi att de ändå bör leda till någonting som man kan använda.

Anf. 180 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Vi har nog inte någon gång under debatten pratat om hur vi och studenterna ska finansiera att de studerar fristående kurser.

Jag tror att det finns många studenter i vårt land som vid ungefär den här tidpunkten på dygnet läser en fristående kurs, antingen för att se om det kanske är vad man önskar läsa framöver - man testar att byta bana genom att läsa en fristående kurs för att se om det är något som passar en - eller för att fylla på som student. Jag har till exempel haft många lärarkollegor genom åren som har läst olika typer av fördjupningskurser, antingen för att fördjupa sig inom sitt befintliga ämnesområde eller för att vidga sina vyer och läsa något nytt.

Svaret visade att det ändå finns ganska mycket att ta på när det gäller synen på bildning. All utbildning som högskola och universitet bedriver går inte bara under definitionen utbildning för att gå direkt till ett jobb. Vi socialdemokrater hoppas verkligen inte att Moderaternas syn är att man ska ställa om helt så att högskolan bara ska bli en utbildningsfabrik för lönsamma studenter som väljer lönsamma kurser och utbildningar.

Det ska finnas möjlighet att göra bildningsresor, att vidga sina vyer och lära sig något som man kanske inte lärt sig tidigare. Där är hela utbildningsutbudet, både studieförbundens verksamhet och att kunna läsa högskole- och universitetsutbildningar, väldigt viktigt.

Om jag ska tolka ledamotens svar finns det absolut en möjlighet att kurser i vinkunskap och katters beteende kommer att försvinna från lärosätena om Moderaterna är med och styr.

Anf. 181 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Om Moderaterna och jag får önska ska katters beteende inte finnas med bland universitetens fristående kurser.

När det gäller regleringsbrevet och vilka kurser som ska finnas på universiteten och hur utbildningarna ska motiveras ska de fylla studenternas behov och samhällets behov, med betoning på samhällets behov. Man måste kunna prioritera vilka fristående kurser man har; det ska ändå leda till någonting.

När det handlar om bildning tycker Moderaterna att det kan vara bättre om man går på en studiecirkel eller någon annanstans i fråga om till exempel vinkunskap. Det tycker jag inte hör hemma på universitetet.

När det gäller regleringsbrevet ska studenternas behov och samhällets behov vara vägledande för det utbildningsbehov vi har. Lärosätena rapporterar också till Utbildningsdepartementet vilka prioriteringar man gör och varför. Det tycker jag är jättebra. Det är ett krav som finns i regleringsbrevet att lärosätena ska göra det.

Kerstin Lundgren

Anf. 182 Tredje vice talman Kerstin Lundgren

Jag vill än en gång peka på de överenskomna regler som gruppledarna har enats om. Det är det talade ordet som gäller i kammaren, och politiska kläder ska inte förekomma. Det är det budskap som gruppledarna har sänt till samtliga ledamöter.

Lorena Delgado Varas (V)

Anf. 183 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Jag satt och log lite när ledamoten nämnde vinkunskap. Hör och häpna - när jag avslutade min kurs om organisk kemi gällde arbetet specifikt vinkunskap, för att kunna utröna vilka viner som hade vilka komponenter beroende på vilket område de kom från. Det kanske inte är vår uppgift att peka ut vilka kurser som är okej och inte okej.

Men jag ville inte fråga ledamoten om dessa saker, utan jag fastnade på vad ledamoten nämnde om förskolor. Man har pratat mycket om att STEM-utbildningar ska prägla hela utbildningsvägen ända fram till högre utbildning.

När man drar ned budgeten i kommuner, vilket utrymme ger man förskolorna att utveckla sitt pedagogiska arbete? I dag har man inte ens budgeterat det minimum som de behöver. Just förskolelärare och barnskötare är de grupper som har flest stressrelaterade sjukdomar inom utbildningskedjan. Jag förstår inte riktigt hur förskolorna ens ska få utrymmet att utveckla den pedagogiska verksamheten och än mindre mot den inriktning som ledamoten pekar på.

Anf. 184 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag instämmer i att klädkoden är viktig.

Jag tackar Lorena Delgado Varas för frågorna. Det är otroligt viktigt att ändå ge möjligheten, och givetvis måste pedagogerna ges möjlighet och få utbildning så att de kan stimulera förskolebarnen. Det handlar givetvis inte om regelrätt kemiundervisning för de små barnen, utan det handlar om att leka fram till exempel matematik.

Jag sitter i Alfons Åbergs stiftelse i Göteborg, och dit kommer kemistudenter från Chalmers och undervisar tre- och fyraåringar och visar lite grann vad kemi är. Det finns olika vägar att göra detta. Det ska ju inte vara stor undervisning när de är så små, men ett intresse ska väckas. Det ska man ha möjlighet att göra.

Lorena Delgado Varas (V)

Anf. 185 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Jag håller med om att en sådan utveckling är intressant. I olika förskolor har man jobbat med miljöteknik, men anpassat för förskolebarn. Men detta ger inte svar på hur förskolelärare och barnskötare ska få utrymme för att jobba med dessa frågor.

För att kunna göra förändringar behöver man flexibiliteten, utrymmet och resurserna. Det finns inte i dag. Jag förstår inte riktigt hur man ska få till detta.

Det andra som är oroväckande är hur fixerad man är vid STEM-utbildningen. Jag förstår att man ser en direktrelation till näringslivet. Vi har i dag haft en AI-dag i dag, och man pekade på att AI kommer att användas på alla områden i samhället. Genom att peka ut vissa specifika områden dit man ska rikta forskning utesluter man andra områden som kanske skulle vara bra för att utveckla samhället framåt, till exempel inom vård, pedagogisk verksamhet och så vidare.

Anf. 186 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag tackar Lorena Delgado Varas för kompletterande fråga.

Jag instämmer i att det inte bara är STEM som ska användas. Egentligen handlar det om att få upp intresset för att lära sig. Då handlar det förstås också om läsning. Som ledamoten säger handlar det inom vården om att stimulera en vilja till att ta hand om någon.

Jag ska inte låtsas som att STEM kommer att finnas över hela förskolelinjen. Men det handlar om att få upp intresset för något som man kanske tror att man inte klarar. Vi hör att många tjejer säger att de inte kan läsa matte för att det är för svårt, fast de inte har provat. Men det handlar ju om att få fram det positiva, att även den som är liten ska se att något är möjligt för alla.

Självklart ska vi inte styra barnen till att bara läsa organisk kemi, utan det ska göras på ett roligt sätt. Det handlar helt enkelt om att studier är roliga, och där är läskunskapen det allra viktigaste.

När vi kommer till frågan om finansieringen har vi ökat budgeten till skolan, men framför allt är det kommunerna som ansvarar för förskolorna. Förskolan är inte statens ansvar, utan det är kommunerna som har ansvar för förskolorna.

Anf. 187 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

Fru talman! Var är pengarna? Jag hörde frågan under vår förra debatt, och jag har hört den i dag och jag har hört den till leda av oppositionen denna vinter. Alla problem ska lösas genom att vi öser in mer pengar. Det är standardlösningen - kanske för alla partier i opposition.

Var är pengarna? Jag ska tala om var pengarna är. De är på sista raden i regeringens budget. Det finns inga andra pengar. That's it! Det är den summa vi har att röra oss med, och det är 1 324 miljarder kronor innevarande år. Till det kommer vårändringsbudgeten på ytterligare 20 miljarder.

Nja, vi kan låna, säger några populister i opposition. Jag nämner inga namn, fru talman, det vore opassande. Men han har Karl Marx-skägg och finskt efternamn. Det här är ett ytterst ohållbart sätt att förvalta våra tillgångar. Det är oansvarigt, och det är not sustainable. Vi ska inte låta våra barn betala av dyra räntor. Dessutom vill jag minnas att en klok statsman en gång sa att den som är satt i skuld är icke fri. Det måste ha varit en sverigedemokrat!

Var är pengarna, fru talman? De finns på sista raden i budgeten; 1,324 biljoner kronor. Den siffran kan vi inte ändra på om vi ska vara långsiktigt hållbara. Det vi kan göra är att prioritera och effektivisera samt, inte minst viktigt, inte ge oss ut på dumdristiga äventyr. Här kommer jag osökt att tänka på fossilfritt stål, Hybrit och andra rätt dyra utsvävningar. Där finns pengar i mängder, fru talman.

Ett sätt att spara in stora belopp är att inte, som en fjäder i hatten över varje mandatperiod, utse en högskola till universitet, ofta på väldigt skakiga grunder.

När en högskola dubbas till universitet kommer det en svällande pengapåse till forskning. Det är inte ett vettigt sätt att fördela våra forskningsmedel. I stället borde vi skippa de här påfågelsfjädrarna och lägga resurserna på högkvalitativ forskning eller till exempel ökad lärarledd undervisningstid, som jag har tjatat om.

Mats Persson skrev för övrigt i Svenska Dagbladet den 14 mars att det inte blir några fler universitetsutnämningar denna mandatperiod. Pengarna ska användas på ett klokare sätt. Äntligen ett mycket klokt beslut! Där har ni pengar.

Vilken sida som än vinner nästa val; om ni fortsätter universitetscirkusen, fråga aldrig mer var pengarna är. Dem har ni bränt själva.

Ett annat sätt att frigöra pengar är att lärosätena samarbetar där det är naturligt att samarbeta. De kan samarbeta för att spara in på administrationen eller samarbeta för att få större utväxling på givna resurser. Varje lärosäte specialiserar sig på det de är bäst på. Så kan vi höja kvaliteten utan att hösta in nya skattepengar.

Det finns också outnyttjat myndighetskapital på lärosätena uppgående till 14,7 miljarder kronor. Summan indikerar att alla lärosäten helt enkelt inte kan utnyttja mer pengar. De finns redan som outnyttjat kapital. Nu ska det sägas att en viss buffert är bra att ha för högskolorna. Summan ska inte vara noll. Men det outnyttjade kapitalet är för stort, och där finns pengar.

För att utnyttja de begränsade resurser som faktiskt finns borde det finnas ett samlat anslag - inte ett för forskning och ett för utbildning, vilket är fallet nu. Varje lärosäte skulle kunna kalibrera resurserna på ett för lärosätet anpassat och optimalt sätt.

Ja, jag tror att det också finns nackdelar med detta. Något lärosäte börjar väl fördela anslagen på ett märkligt sätt, kan jag tänka mig. Det får man vara uppmärksam på.

I utskottet fick vi för någon månad sedan information om säkerheten vid våra lärosäten av Riksrevisionen. Det handlade om all hantering kring känslig och för främmande makt åtråvärd information. Resultatet var rent förfärligt. I den mån det fanns kompetens på lärosätena var det inget man omsatte i praktiken. Det fanns brister gällande att identifiera skyddsvärda forskningsdata, att organisera och styra informationssäkerhetsarbetet och att forskarna har egna it-lösningar som ställer säkerheten på ända. Det fanns även bristande riskbedömningar etcetera.

I den oroliga värld som vi lever i måste vi självfallet skärpa informationssäkerheten på våra lärosäten. Det tror jag att alla förstår - båda sidor. Just därför införde regeringen en särskild, tillfällig regel med förkortad mandatperiod för lärosätenas styrelser för att tvinga in ett säkerhetstänk. Ni vet det där beslutet som SD inte var med och tog.

Ja, men lärosätena måste få tid på sig att komma i gång med säkerhetsarbetet, tänker några här. Ja, om det inte vore för att detta är ett gammalt problem.

Jag hittade en rapport från Riksrevisionen från 2010 - det är 14 år sedan - som rörde Mälardalens universitet, som var en högskola då. Vad handlade rapporten om? Rubriken var "Granskning av intern styrning och kontroll av informationssäkerheten vid Mälardalens högskola 2010".

Vad sägs i denna rapport? Det sägs i princip samma sak som i rapporten 2023 som vi fick lyssna på för några månader sedan. Ingenting har hänt. Ändå har Mälardalens högskola blivit ett universitet. Grattis!

Jag har bara ett besked att ge: Sluta att gnälla så förbannat och börja med ert säkerhetsarbete! Det här duger inte!

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att det är svenska som är språket i kammaren.)

Anf. 188 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag vill uppehålla mig lite grann kring lärosäten och universitet. Ledamoten Stenkvist pratade länge om att pengarna finns i universiteten och att vi inte behöver utse några fler.

Då vill jag ändå passa på att fråga ledamoten Stenkvist vilka universitet som ska förlora sin titel. Ska till och med några lärosäten runt om i vårt land inte finnas kvar över huvud taget? Behöver vi så många lärosäten som vi har nu enligt Sverigedemokraterna, om man nu ska prata om logiken i var pengarna finns.

Lyssnar man riktigt noga pratas det om att vi behöver allokera resurser till få lärosäten, vilket jag ändå tyckte jag kunde höra i Stenkvists anförande, och att vi ska satsa på spets och excellens. Därför vill jag fråga om Sverigedemokraterna vill lägga ned några lärosäten och hur många universitet Sverigedemokraterna önskar hade förlorat sin universitetsstatus.

Anf. 189 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag ska ge väldigt korta och konkreta svar till Sigvardsson. Vi vill inte lägga ned ett enda lärosäte. Alla ska finnas kvar. Det som jag menade i mitt anförande var att vi inte kan lösa alla problem bara genom att hösta in mer pengar. Det innebär inte att vi inte ska öka anslagen. Det kan vi visst göra i framtiden. Men det finns gränser. Vi har en budget, fru talman, och vi vill satsa pengar på försvar, polis, sjukvård och inte minst infrastruktur. Om man vill ge mer pengar till ett område får man tala om på vilket område man ska spara. Det finns en gräns. Jag tror att statsbudgeten är 16 procent av vår bnp, och den kanske kan ökas med ett par procent. Sedan är det stopp. Då kommer man till toppen på Lafferkurvan. Då går det inte att få ut mer skattepengar. Det finns alltså gränser.

Vi sverigedemokrater var hela tiden emot, vilket vi var mycket tydliga med, att Malmö högskola skulle bli universitet. Det innebär naturligtvis inte att vi ska lägga ned det. Det var ett missförstånd.

Vi var starkt emot att Mälardalens högskola, som det riktades mycket stark kritik mot från olika håll, blev ett universitet. Dessa två högskolor borde inte ha blivit universitet. Nu är de universitet, och det är svårt att reversera detta. Jag vet inte hur det skulle gå till, utan vi är där vi är. Men vi var klart och tydligt emot att de blev universitet.

Anf. 190 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag tackar för detta klargörande svar som innebär att jag kan vara lite lugn med att några lärosäten i alla fall inte kommer att försvinna, om jag lyssnar på herr Stenkvists ord.

Runt om i landet, och även på Malmö universitet och Mälardalens universitet, bedrivs de facto väldigt bra forskning inom flera olika områden. Jag har haft förmånen att besöka båda dessa universitet. Däremot kanske det inte ges rätt förutsättningar. Det skiljer nämligen väldigt mycket i resurstilldelningen utifrån hur mycket pengar per student till forskning som ett nytt universitet får i förhållande till våra etablerade och historiska universitet. Det skiljer väldigt mycket mellan de två lärosäten som Stenkvist nämner. Men även om vi tar de lite halvgamla universiteten, som Linnéuniversitetet och Örebro universitet, för att nämna några, är det fortfarande väldigt stora skillnader. Med dessa förutsättningar presterar dessa nya universitet, men även högskolor, väldigt bra forskning.

Det går att titta på högciteringar när det gäller den absoluta toppen på vilka lärosäten som bedriver sådan forskning. Vi kommer att hitta högciterade tidskrifter och forskare bland alla våra lärosäten. Det finns alltså inte riktigt den typen av konflikter som jag tycker att Stenkvist målar upp när det gäller kvalitet. Vi kommer att hitta forskare som har låg citeringsgrad bland alla våra universitet och lärosäten, oavsett om de är gamla eller nya.

Detta får Robert Stenkvist gärna reflektera över under sina två minuter.

Anf. 191 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Ja, det finns jättebra forskning på många högskolor som inte är universitet. Högskolorna har dock mindre forskning än universiteten. Det är detta som det innebär att bli ett universitet, alltså att man har mer forskning. Det som vi är emot är att alltför många högskolor alltför fort har blivit universitet och att det har kommit en jättestor pengapåse.

Sedan är jag säker på att det finns jättebra forskning både på Malmö universitet och på Mälardalens universitet. Men när Mälardalens universitet var högskola fick den jättemycket kritik. Sedan blev den utnämnd till universitet. Det är konstigt. Det var till och med en student där som fick pengarna tillbaka för en matematikkurs för att den höll för dålig kvalitet. Vi är alltså emot detta.

Det behöver inte vara jättemycket forskning på alla lärosäten. Det finns en regionalpolitisk aspekt på detta, att lärosätena ska vara utspridda över vårt land och att människor i Norrland ska kunna utbilda sig. Det är väl bra att det finns ett lärosäte där. Men det kanske inte finns spetsforskning där. Det finns forskning men inte spetsforskning. Och det behövs inte för alla utbildningar. Detta är en stor diskussion. Jag villar bara bort mig om jag börjar gå in djupare i detta. Men jag har en idé om hur det ska se ut. Vi ska ta regionalpolitiska hänsyn, och man ska kunna utbilda sig överallt i landet. Men om man ska bedriva högkvalitativ forskning kan man inte göra det på alla ställen. Det blir för utsmetat. Då försämrar vi kvaliteten. Det är jag helt övertygad om. Vi måste ha en plan - en röd tråd. Och sedan måste vi arbeta efter den.

Det innebär att vi nu stoppar upp satsningarna på universitet och högkvalitativ forskning och i stället satsar på ökad lärarledd undervisningstid.

Anf. 192 Lili André (KD)

Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Jag vill inleda med att säga, fru talman, att den högre utbildningens viktigaste uppgifter är att förmedla hög vetenskaplig kvalitet och kunskap och att säkerställa landets kompetensförsörjning.

Vi kristdemokrater tar tydlig ställning för kvalitet och excellens i högskolan och i forskningen. Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en framstående kunskapsnation. För att nå dit krävs kompetenta högskolelärare, kompetenta forskare, en stimulerande arbetsmiljö och studiesocial trygghet.

Fru talman! Jag har haft förmånen att få studera och jobba inom akademin. Efter en ingenjörsexamen blev jag kvar på lärosätet för att undervisa och för att samverka med omgivande samhälle.

Akademin är en fantastisk plats med oerhört kompetenta medarbetare. Som student gick jag in i en miljö och kom ut med kunskap som har varit fantastiskt värdefull för åren efter. Jag är tacksam att ha fått möjligheten att studera på högskolan och att ha fått arbeta på en så kunskapsintensiv plats.

Fru talman! Den högre utbildningen ska ta till vara alla intresserade talanger för att hålla Sverige konkurrenskraftigt. Och jag är stolt över att det i Sverige är möjligt att studera vid högskola eller universitet oavsett om du kommer direkt från gymnasieskolan eller är ensamstående småbarnsförälder och oavsett om du är uppvuxen i en arbetarfamilj eller en akademikerfamilj. Kristdemokratisk högskolepolitik har därför sin grund i kunskap, kvalitet, valfrihet och trygghet.

Fru talman! Jag skulle särskilt vilja lyfta fram studentkårernas viktiga roll för att utveckla högskolan, bland annat genom att de ur ett studentperspektiv identifierar kvalitetsbrister och kommer med förbättringsförslag. Studentkårerna bidrar till att främja studenternas studiesociala hälsa och driva på för en hög kvalitet inom högre utbildning. Det är därför viktigt att lyssna till studentkårerna och deras verksamhet.

Jag vill också, fru talman, betona vikten av aktivt arbete från lärosätenas sida för att stärka studenternas arbetsmiljö. Det är inte minst viktigt att organisera studenthälsan, så att de studenter som drabbas av psykisk ohälsa får tillgång till det stöd som de behöver. Lärosätena ska ge förutsättningar för alla studenter att klara studierna.

Det finns nu en nationell gemensam webbportal för studenthälsan, studenthälsa.se, som lanserades den 1 januari 2024. Syftet med portalen är att stärka studenthälsovårdens arbete och främja studenternas psykiska och fysiska hälsa för att på så sätt öka förutsättningarna för en god och trygg studietid.

Fru talman! Så till högskolans viktiga uppgift att säkerställa kompetensförsörjningen i landet. Låt mig ta ett exempel, nämligen den gröna omställningen som är central för ett hållbart samhälle och där industrin spelar en avgörande roll. Den högre utbildningen är naturligtvis helt avgörande för att förse Sverige med den viktiga kompetens som behövs för ingenjörslandet Sverige och de företag och den industri som ligger långt framme i den teknologi som den gröna omställningen kräver, och behovet är enormt.

I dag vet vi att det under de senaste åren har blivit alltmer populärt att börja läsa till ingenjör. Men samtidigt, fru talman, sjunker andelen som faktiskt fullföljer utbildningen.

I dag arbetar ett stort antal personer som ingenjörer utan att ha en formell ingenjörsutbildning. Och, fru talman, Sverige behöver hela 30 000 ingenjörer år 2030.

Från ett kristdemokratiskt perspektiv behövs ett tydligare nationellt ansvar för planering och samordning. Det skulle ge ökade förutsättningar för våra elever och studenter att erhålla goda kunskaper inom exempelvis matematik för att de ska kunna välja till exempel en ingenjörsinriktning men också få förutsättningar att fullfölja den utbildning de valt.

Med en tydlig nationell samordning och planering av behovet av högre kompetens i Sverige kan det sammantagna nationella behovet av antalet utbildningsplatser vid lärosätena förutses på ett bättre sätt. Därmed kan man skapa förutsättningar för en långsiktig planering och fördelning av antalet platser mellan de olika lärosätena.

Fru talman! Låt mig ta ännu ett exempel på hur högskolan förser landet med viktiga kompetenser. Det gäller kompetensförsörjningen av lärare inom grundskolan.

Lärarutbildningen behöver reformeras på flera olika sätt. Det handlar om ökat fokus på ämneskunskap och mer förståelse för hur viktig läsningen är för barnen. Det handlar om att stärka utbildningen i ledarskap och konflikthantering för att kunna stärka lärarnas ledarskap i klassrummet.

Fru talman! I dag har många barn och unga koncentrationssvårigheter. Här handlar det om att använda stödjande metoder och arbetssätt för att skolmiljön ska passa alla.

Arbetet med att få riktigt skickliga personer att vilja bli lärare behöver stärkas. Också arbetet med att få fler akademiker att vilja byta spår och bli lärare mitt i livet kan skalas upp.

Avslutningsvis, fru talman, behöver vi också se till att de som kommer in på högskolan har de förkunskaper som krävs. Det finns tyvärr flera exempel på studenter som har kommit in men som saknar tillräckliga kunskaper i exempelvis matematik eller svenska. Det leder till att utbildningens kvalitet sjunker, att många hoppar av och att färre klarar utbildningen på den tid som det var tänkt. Därför är jag glad att regeringen nu tar fram en STEM-strategi för att stärka Sveriges forskning, teknologi, ingenjörsvetenskap och matematik.

Det finns alltså en del utvecklingspotential inom både grundskolan och högskolan. Men, fru talman, jag skulle samtidigt också verkligen vilja betona att det finns mycket som fungerar riktigt bra. Det ska vi fortsätta att ta till vara för att Sverige ska ha högskola och universitet med kvalitet och excellens.

Härmed vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 193 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag begärde replik med anledning av att ledamoten André tog upp det viktiga arbete som studentkårer runt om i vårt land bedriver.

Jag kan bara hålla med om att studentkårerna bedriver en otroligt viktig verksamhet för studenterna på alla våra lärosäten runt om i hela vårt land. De gör i styrelser eller andra grupper inom universiteten och högskolorna det som de enligt högskolelag och högskoleförordning ska göra, nämligen granska och utveckla lärosätena. Men kårerna bedriver också ett studiesocialt arbete, som kanske är extra viktigt för de studenter som är nya inom akademiska studier, med tanke på att man ofta har flyttat, kommit till nya städer och utan några släktskaps- eller vänskapsband.

Det är därför som det klingar väldigt falskt att Lili André tillhör ett parti som i regeringen har aviserat att studentkårerna från 2026 blir av med 20 miljoner av de 68 miljoner kronor som finansieras av staten. Studentkårerna har via SFS, Sveriges förenade studentkårer, slagit tydligt larm om vilka konsekvenser det riskerar att få. Om man tar bort 20 av 68 miljoner kommer ju inte studentkårernas fantastiska arbete, som André så vackert talade om, kunna möjliggöras framöver. Man kommer kanske att behöva ställa om redan till hösten eller i alla fall nästa år för att man ska kunna vara i fas till 2026.

Hur ser Kristdemokraterna på att studentkårerna får 20 miljoner mindre från 2026?

Anf. 194 Lili André (KD)

Fru talman! Jag tackar Niklas Sigvardsson för frågan.

Jag måste erkänna att jag inte alls känner igen det som ledamoten Sigvardsson uttalar: att vi kristdemokrater sänker beloppet för studentkårer och studiestöd vid universitet och högskolor med 20 miljoner kronor. Jag undrar hur Sigvardsson har kommit fram till detta.

För oss är studentkårerna fortsatt väldigt viktiga. Vi ser till att de är starka genom att universiteten lyssnar på studentkårerna och ser dem som en viktig resurs. Vi ser, fru talman, att det är angeläget att studentkårerna fortsatt är starka, och det ska vi se till med all kraft.

Anf. 195 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Tyvärr gick jag ifrån min mobiltelefon och kunde inte slå upp det exakta anslagsnumret. Vi kan gemensamt titta i utgiftsområde 16 sedan. Där aviserar man från regeringens sida att studentkårernas finansiering från 2026 kommer att minska med 20 miljoner.

Mer detaljerat bedömer expertmyndigheten och Sveriges förenade studentkårer att det beroende på hur man gör fördelningen blir minst 12 miljoner och upp till runt 20 miljoner. Någonstans mellan 12 och 20 miljoner kommer alltså att försvinna från studentkårernas verksamhet.

Det enda positiva för studentkårerna - och det är väldigt magstarkt att använda det ordet - är att de vet om att pengarna försvinner två år i förväg. De behöver därmed inte göra hela strukturomvandlingen på ett halvår eller ett par månader. Men det är de facto så att den regering som Kristdemokraterna sitter i gör en ambitionssänkning vad gäller studentkårerna.

Men nu när ledamoten blivit varse detta hoppas jag att man i de kommande två budgetförhandlingarna kommer att se till att de här pengarna finns med i budgeten och att det inte kommer att skäras ned med upp till 20 miljoner kronor på Sveriges totala studentkårer och det viktiga arbete som de gör runt om i hela vårt land.

Anf. 196 Lili André (KD)

Fru talman! Jag tackar Niklas Sigvardsson för att han förtydligar att det inte direkt är i en kristdemokratisk budget som man har kommit med det förslag som han nu lyfter fram.

Det är viktigt att göra prioriteringar i en budget. Generellt kan man göra omställningar i olika budgetposter. Men det behöver ändå inte bli så att kvaliteten sänks. I det här läget skulle jag vilja trygga Sigvardsson med att en budget från regeringens sida inte handlar om att förminska studentkårernas viktiga arbete. De kommer att fortsätta få utrymme att göra sitt arbete, även om budgeten visar på prioriteringar. Det viktigaste för oss kristdemokrater, fru talman, är att säkerställa att studentkårerna gör ett bra jobb och att studenterna får det stöd de behöver och det inflytande de måste ha i sin utbildning och på universitetet.

Anf. 197 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten André för ett intressant anförande. Det var kul att få lära känna lite mer av Kristdemokraternas politik på området.

Ledamoten använder i sin inledning ord som kvalitet och excellens och redogör för att akademin är en fantastisk plats. Jag skulle vilja höra lite mer om hur vi enligt Kristdemokraterna får den här kvaliteten och excellensen i Sverige och hur vi gör akademin till en fantastisk plats.

Jag tror att alla våra partier har en ambition att utveckla akademin. Men handlar det enligt Kristdemokraterna om att vi ska fördela om pengar från små till stora eller från stora till små? Handlar det om att vi ska ändra i finansieringssystemet, eller ska vi organisera om i sektorn? Vad är det egentligen Kristdemokraterna vill göra för att uppnå hög kvalitet och excellens vid svenska universitet och högskolor och göra akademin till en fantastisk plats?

Anf. 198 Lili André (KD)

Fru talman! Jag tackar Anders Ådahl så mycket för frågorna. Universitet och högskolor är fantastiska platser. Det är något som jag har tyckt länge, och så kommer det att fortsätta vara.

Hur kan vi då göra detta? När man arbetar som lärare vid ett universitet är det angeläget att de studenter som kommer till exempel har tillräckligt med kunskap för att klara av de utbildningar och kurser som ges. Den kvaliteten behöver stärkas, men det gjorde inte den tidigare regeringen någonting åt. Nu ser vi efter ett och ett halvt år med den nya regeringen att det finns ett stort behov av att kvaliteten stärks, och det gör vi till exempel genom STEM-strategin, fru talman.

Sedan är det viktigt för universiteten att kunna forska och ge utbildning som motsvarar det kompetensbehov som arbetsmarknaden har. Detta gör också akademin, som bedriver högre utbildning, till en fantastisk plats. Det handlar om att som student få komma dit, få den utbildning som arbetsmarknaden skriker efter och känna att man också kommer att få jobb efteråt. Där gör regeringen satsningar genom att rikta pengar till viktiga områden som till exempel grön omställning och NT-utbildning, där det finns skriande behov, så att vi får de 30 000 ingenjörer som Sverige behöver till 2030.

Anf. 199 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tackar för responsen på frågorna. Jag tror ändå att jag skulle vilja fråga lite mer om det här. Ska vi få högskolor och universitet som har riktigt hög excellens behöver vi ta oss an de här stora och svåra frågorna tillsammans och fatta beslut i riksdagen om hur pengar ska fördelas. Ska vi fördela om från mindre högskolor till större? Ska vi satsa på vissa excellenta forskningsmiljöer, eller ska vi sprida ut pengarna bredare över paletten? Den typen av ställningstaganden behöver man göra som politiskt parti.

Det handlar även om finansieringssystemet. I dag är det väldigt mycket forskning som är styrd via pengarna. Det är väldigt mycket som går via olika forskningsråd där man bestämmer vilket ämne som det ska forskas på. Är det en modell som Kristdemokraterna tycker om, eller borde man kanske göra om det till mer fri forskning? Den typen av frågor har jag.

Jag skulle vilja sammanfatta min fråga. Nu håller regeringen på att ta fram en forskningsproposition. Då är min fråga till ledamoten: Vad är Kristdemokraternas inspel i det arbetet? Vilka är era hjärtefrågor som ni vill få in i en stark och bra proposition på riksdagens bord?

Anf. 200 Lili André (KD)

Fru talman! Jag tackar Anders Ådahl för en väldigt viktig fråga och även för bra inspel till svaret på frågan.

Som ledamoten också lyfter fram har vi en forsknings- och innovationsstrategi. Denna strategi har verkligen en höjd. Den har också prioriteringar av vilken forskning vi ska bedriva. Grundforskningen ska såklart fortsätta gälla, men jag tror att vi kommer att kunna se riktade medel till specifika spetsforskningsområden.

Redan nu tittar lärosäten på hur de kan samverka med varandra, och det är en styrka för lärosäten att kunna samverka kring de utbildningar som inte har så många studenter för att kunna öka antalet studenter på dem. Det ser vi kristdemokrater som fördelaktigt och något jag kan tänka mig att vi kan försöka jobba för.

Excellent forskning är viktigt att prioritera, mer än stor bredd och många nya kurser och utbildningar som inte leder till jobb eller det arbetsmarknaden skriker efter.

Kerstin Lundgren

Anf. 201 Tredje vice talman Kerstin Lundgren

Jag påminner än en gång Lorena Delgado Varas om att vi har med gruppledarna överenskomna regler vad gäller klädkod och att det är det talade ordet som gäller och inte politiska kläder. Det är en regel som åtminstone övriga ledamöter håller på, och det får jag väl vara tacksam för.

Lorena Delgado Varas (V)

Anf. 202 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Vi är några här som har valt att lyfta den akademiska friheten, speciellt efter förändringar i bland annat sammansättning och tillsättning av styrelser i den akademiska världen. Dessutom har regeringen även uttryckt vad vissa utbildningar ska innehålla.

Varför är den akademiska friheten så viktig? Akademisk frihet tillåter forskare och studenter att utforska, forska och diskutera idéer utan rädsla för censur eller vedergällning. Att skapa en sådan miljö är A och O för att få en grogrund för ny kunskap, främja innovation och lösa komplexa problem. Akademisk frihet är en av komponenterna i en stark och välutvecklad demokrati där forskning och fakta inte styrs av politiska agendor eller påtryckningar från till exempel företag.

Jag menar att akademisk frihet är en temperaturmätare på hur demokratisk och transparent ett samhälle är. Genom att uppmuntra fritt utbyte av idéer och kritiska diskussioner stöder den en informerad offentlig debatt och skapar utrymme för kritiskt tänkande och demokrati.

Akademisk frihet underlättar internationellt samarbete och dialog, vilket gör det möjligt för forskare över hela världen att dela insikter och forskningsresultat. Detta globala utbyte är avgörande för att främja kunskap och leda många samhällen framåt.

Alla dessa aspekter understryker den roll som akademisk frihet spelar, inte bara för att främja kunskap utan också för att främja ett sunt, demokratiskt och progressivt samhälle. Att skydda den är därför väsentligt, inte bara för den akademiska världen utan för samhället som helhet.

Vi lever i tider då det demokratiska utrymmet krymper globalt. Därför är det extra viktigt att vi stärker den akademiska friheten. Det gör vi inte genom att göra förändringar som inte är förankrade hos dem som berörs mest utan genom ordentlig förankring med dialog där den akademiska världens röst hörs på riktigt. Men tyvärr arbetar inte regeringen för att förbättra eller stärka den akademiska friheten.

Ett av de främsta hoten mot akademisk frihet i Sverige är osäkra anställningsvillkor för akademiker, vilket kan hindra anställdas vilja att engagera sig i kontroversiell eller kritisk forskning på grund av rädsla för att förlora anställningen eller för andra repressalier. Därför leder otrygga anställningar till minskad akademisk frihet.

Den akademiska friheten är också kopplad till om forskare och studenter känner sig trygga även när de forskar om eller diskuterar ämnen som är kontroversiella. Vi såg detta när en högerextrem journalist skrev in sig på en kurs, vilket gjorde att varken lärare eller studenter kände sig trygga eftersom de hängdes ut i sociala medier. Vi har också sett hur universitet inhiberat öppna debatter och föreläsningar för studenter och lärare i Palestinarörelsen.

Att ha starka studentkårer är också en del av den akademiska friheten, men regeringen vill minska anslagen till dem. På tal om budget har alla studenter rätt till en utbildning av hög kvalitet, men i dag ser vi att man minskar på undervisnings- och handledningstimmar på många utbildningar. Det kommer att få enorma konsekvenser för vår framtid.

Studenter ska vara delaktiga i och ha inflytande över utbildningen. De ska ha olika bakgrund och åldrar. Att ta till vara de erfarenheter och kompetenser som finns bland dagens studenter med olika bakgrund är också ett sätt att förbättra kvaliteten på utbildningen.

Fru talman! Vänsterpartiet anser att högskoleutbildning ska vara avgiftsfri för alla studenter oavsett var de kommer från. Att människor från andra länder kommer till Sverige för att studera berikar den svenska högskolan och bidrar till höjd kvalitet. Sedan avgifterna infördes har antalet utländska studenter på våra högskolor minskat. På vissa utbildningar har de ökat igen men inte till tidigare nivåer. Jag menar att studieavgifterna bör tas bort och att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att avskaffa dem. Gör om, gör rätt, helt enkelt!

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Anf. 203 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag skulle vilja påstå att svenska universitet och högskolor har två uppgifter, dels att vi i Sverige ska kunna bedriva en forskning i världsklass, dels att vi ska kunna försörja en arbetsmarknad med kompetenta individer. Jag tror inte att vi är på jakt efter en forskning av medioker klass, och jag tror inte att vi är på jakt efter att inte kunna utbilda våra studenter för en arbetsmarknad.

Ändå är det så i dag att svensk forskning inte håller särskilt hög klass. Vi håller inte världsklass på speciellt många områden, och vi halkar efter lite i forskningskvalitet. Vi lyckas inte heller försörja arbetsmarknaden med kompetenta medarbetare. Vi har ett glapp i båda uppgifterna.

Mitt och Centerpartiets recept för att få bukt med denna situation innehåller tre ingredienser: Vi ska bejaka den akademiska friheten, ha en högskolesektor som är aktiv i hela landet och våga satsa på spets i svensk forskning.

Låt mig börja med den akademiska friheten. Vi har ett antal friheter i det demokratiska samhället som är helt centrala: att domstolarna står fria, att kulturen står fri från politisk påverkan och att akademin får sköta sig själv. Inom akademin ska det vara högt i tak, och åsikter ska kunna flöda från höger till vänster och uppåt och nedåt. Forskarna ska själva kunna formulera forskningsfrågor och utföra sina studier. Det går inte att beställa forskningsresultat. Forskning är i själva verket att förutsättningslöst söka efter nya sanningar och nya insikter.

Den akademiska friheten har två väsen. Det ena är den individuella friheten - att som enskild forskare eller lärare själv definiera vad man ägnar sig åt. Det andra är den institutionella friheten - att lärosätena i sig själva har en autonomi, ett självstyre.

I demokratier som lite är på väg utför och börjar närma sig diktaturer går detta ofta att se i akademin. Politiker lägger sig i vad det ska forskas på, vilka som ska vara anställda och vilka åsikter som får höras. Så kan vi inte ha det i Sverige, och det är därför, fru talman, som jag och Centerpartiet reagerar ganska kraftfullt varje gång vi hör tendenser till att regeringen vill direktstyra och peka ut vad universitet och högskolor ska ägna sig åt.

Det har också visat sig att det är när den akademiska friheten utövas fullt ut som forskningen och universiteten och lärosätena når den allra högsta kvaliteten.

Låt mig få säga ett par allvarsord om denna frihet. Med frihet följer en lika stor portion ansvar. Detta glömmer vi ibland. Vi kan som politiker inte bara ge forskningen frihet och sedan lämna den och säga lycka till. Det måste finnas ett extremt stort ansvar hos akademin om man har en extremt stor frihet. Där tycker jag att vi som politiker ska vara vaksamma, för om akademin inte klarar av att hantera sin frihet blir det lätt så att politiken rör sig åt det auktoritära hållet och vill börja direktstyra. Därmed vill jag säga att akademin har till uppgift att i vissa stycken också vara självsanerande och kritisk till hur man förvaltar sin frihet.

Fru talman! Jag vill ge två exempel som visar varför det är så viktigt med högre utbildning och forskning för hela landet.

Vi befinner oss nu i ett paradigmskifte där vi ska gå från en klimatovänlig situation till en grön omställning där vi ska nå nettonoll i Sverige och i hela världen, för det är helt nödvändigt. Den gröna omställningen sker i stora delar av vårt land som inte är särskilt tätt befolkade. Vi behöver försörja norra Sverige med kompetens, liksom områden som i dag inte har någon högre utbildning nära.

Men när man träffar företrädare för olika branscher - nästan oavsett vilken bransch det handlar om - hör man ordet kompetensbrist. Jag tänker på yrken som ska finnas i hela landet. Lärare och sjuksköterskor måste finnas i varje kommun, liksom arkitekter, byggare och snickare. I varje kommun måste det finnas ett antal yrken, och samtidigt har vi en ganska koncentrerad högskoleutbildning i vårt land. Detta måste vi på något sätt råda bot på för att klara vårt uppdrag att hela Sverige ska kunna leva och vi ska kunna få en grön omställning.

Jag tror att man ska tänka på tre saker då. Den första är att utvidga yrkeshögskolornas roll. Yrkeshögskolorna har blivit ett väsentligt inslag i svensk högre utbildning. Vi bör fundera på deras roll framöver. Kanske kan de få ett utvidgat uppdrag och en större roll. Det tror vi i Centerpartiet.

Vi vill också bejaka att det finns högskolor i hela landet vars huvudsyfte är att försörja en regional arbetsmarknad med arbetskraft.

Men vi vill också trycka på det som kallas för lärcentrum, som egentligen utgör en hybrid mellan att själv studera digitalt på distans och ha medstudenter att umgås med på ett campus. Ett lärcentrum är ett ställe där det finns lokaler men där utbildningen sker digitalt från ett högre lärosäte. Om vi kan få fler lärcentrum ute i kommunerna kommer också fler som bor ute i vårt land att kunna studera på en högre nivå och dessutom stanna kvar i sin hembygd och bli lärare eller sjuksköterskor på hemorten.

Vi behöver vassare spets i svensk forskning. Vi har en dalande forskningskvalitet och även en lite dalande innovationskraft. Centerpartiet vill gärna se att vi vågar satsa mer på basforskning och grundforskning med fria medel. I dag är forskningen ganska rejält styrd. Vi vill se en ökad frihet och önskar att detta vore en inriktning i den kommande forskningspropositionen - en ökad frihet i hur medlen kan disponeras.

Vi behöver också se över organisationsformerna. Vi har väldigt många myndighetshögskolor i Sverige. Vi tror att stiftelseformen och andra former kan vara bra att introducera i högre grad än i dag. Mångfald ger konkurrens, vilket ger ytterligare möjligheter.

Slutligen, fru talman: Centerpartiet har väldigt många förslag på detta område, men vi har en förenklad beredning i år. Jag vill nämna ett område som vi har med, nämligen tillgänglighet. Vi vill se en ökad likhet när det gäller möjlighet att studera på högre utbildning. Vi finner det nödvändigt att verka för att studenter med NPF eller andra funktionsnedsättningar får de anpassningar som krävs för att kunna skriva högskoleprovet. Det är viktigt att alla får en ärlig chans att komma in på högskolan eller universitetet. Det finns också ett stort behov av att anpassa såväl undervisningssituation som examinationstillfällen för att studenter med någon form av NPF-diagnos eller andra funktionsnedsättningar ska få möjligheter.

Högskolan ska vara öppen för alla som kan och vill. Det är bra för Sverige, och det är självklart bra för individen.

Jag yrkar bifall till reservation 10.

Anf. 204 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Först vill jag säga att jag håller med om väldigt mycket av det som Anders Ådahl sa under sitt anförande. Det var en sak jag tyckte var jätteintressant, som jag måste grotta lite i - om det är ett uttryck som tillhör svenska språket.

Anders Ådahl sa, fru talman, att vi halkar efter; vi är inte i världsklass längre. Detta har som jag förstått det skett under en tid. Det handlar inte om de senaste fem åren, utan det är under längre tid än så, antar jag. Anders Ådahl nämnde, fru talman, tre områden för åtgärder mot detta: bejaka akademisk frihet, utbildning i hela landet och satsning på spets.

Om man bejakar akademisk frihet undrar jag vad det är som hindrar att högskolorna och universiteten satsar på spets redan i dag. Vi har halkat efter under 20 års tid. Är det staten som har hindrat högskolorna från att satsa på spets? Det är något här som inte riktigt går ihop, om det nu inte är staten som har hindrat högskolorna från att satsa på spets.

Anders Ådahl sa också, fru talman, att med akademisk frihet kommer ett stort ansvar. Jag vill bara säga att när det gäller säkerheten tycker jag inte att man har tagit sitt ansvar; det sa jag i mitt anförande.

Vi halkar efter och har gjort det i 20 år. Är det verkligen brist på akademisk frihet som har gjort att vi halkar efter, undrar jag, fru talman. Jag tänker på sådant som att den lärarledda undervisningstiden har gröpts ur kraftigt. Jag tror att detta är ett jätteproblem.

Jag stannar där, fru talman.

Anf. 205 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag har själv jobbat inom akademin och varit ledare för en stor forskningsmiljö. Jag har alltså rent praktiskt brottats med frågor om hur vi kan få upp kvaliteten.

För det första är detta lite svår materia, för det tar lång tid för forskning att få genomslag och att mäta forskningens kvalitet. Vad vi ser nu är att vi verkar ha ett svagt sluttande plan, och det är oroande.

Och ja, ledamoten Stenkvist, jag vill hävda att detta till stor del beror på att vi inte har så stor akademisk frihet. Väldigt mycket av svensk forskningsfinansiering är styrd. Forskarna sorteras in i allt smalare fållor, där någon annan har bestämt vad som är viktigt att forska på.

När jag var ledare för det där forskningsområdet på Chalmers hade jag tillgång till ungefär 100 miljoner per år att fördela. Jag ställde frågan till forskare: Om du fick 10 miljoner att göra vad du ville med, vad skulle du göra då? Väldigt många kunde inte svara. Man är så otroligt van vid att reagera på "calls" från forskningsfinansiärer att man nästan glömt att forskningen måste vara fri - att man måste söka efter svar på sina egna frågor och inte reagera på vad någon annan tycker är viktigt. Just den aspekten har, skulle jag vilja påstå, en otroligt stor del i att Sverige har halkat efter de fria miljöerna i Asien och USA.

Kerstin Lundgren

Anf. 206 Tredje vice talman Kerstin Lundgren

Jag får påminna om språket även här. Det är svenska som gäller i riksdagen. Man får använda citat och översätta, men svenska ska vara språket. Det hör vi inte alltid.

Anf. 207 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag förstår att det är komplicerad materia. Det är inte så enkelt. Antingen gör högskolorna fel, eller så gör staten fel.

Basanslagen är delvis till för grundforskning och fri forskning på universiteten. Det är därför vi till exempel inte lägger alla pengar i forskningsråden. Sedan vet vi att pengarna till stor del binds upp av företag. Det är ett problem tycker många, medan andra tycker att det är jättebra.

Är det staten som är orsak till att det bildas sådana fållor? Jag vore tacksam, fru talman, om Anders Ådahl kunde utveckla lite mer hur staten är ansvarig för detta.

Jag vet att basanslagen binds upp av företag till stor del. Där kommer det extra pengar, vilket många tycker är jättebra. Många klagar dock på att pengar försvinner och att de blir styrda och uppbundna. Staten ger ju basanslag för att vi också ska ha fri grundforskning och fri forskning. Någonting går fel här.

Jag väntar med spänning på experten Anders Ådahls svar, fru talman.

Anf. 208 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag ska se om jag kan svara på frågorna, för det är som sagt ganska komplex materia.

Basanslaget är det ju meningen att man ska använda till fri forskning. De konkurrensutsatta medel som forskarna söker i utlysningar och i konkurrens har en annan funktion. Där ska man göra just det som forskningsfinansiärerna önskar. Problemet med många av dessa anslag är att de säger så här: För att få pengar av oss måste du också medfinansiera med basmedel. Detta betyder att de basmedel som skulle gå till fri forskning äts upp av konkurrensutsatta medel.

Det hela är rätt intrikat. Ju mer framgångsrika forskarna är på ett lärosäte i att söka och vinna medel, desto mindre fri forskning blir det på detta lärosäte. Vi har alltså, med vår forskningsfinansiering, skapat en nedåtgående spiral. Ju bättre man är, desto mindre fri blir man. Det är svaret.