<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Icke joniserande strålning, m.m.

Bilaga: bet_200102_mju_11

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 1 (fp, v, mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">120</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">73</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">12</td><td class="rost_nej">4</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">11</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">2</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">36</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">14</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">242</td><td class="summa_nej">66</td><td class="summa_avstar">3</td><td class="summa_franvarande">38</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 2 (v, mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">121</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">73</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">16</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">10</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">37</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">36</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">14</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">258</td><td class="summa_nej">52</td><td class="summa_avstar">1</td><td class="summa_franvarande">38</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 5 (fp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">121</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">73</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">2</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">11</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">36</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">2</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">35</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">14</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">280</td><td class="summa_nej">13</td><td class="summa_avstar">18</td><td class="summa_franvarande">38</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2002-03-06

Motioner om icke joniserande strålning (MJU11)

Fru talman! I detta betänkande behandlar vi något
som berör många människor i vårt land - utan att de
är medvetna om det som de utsätts för. Jag tänker då
på den icke joniserande strålningen. Den strålningen
kan vi inte se, men den går att mäta.
Det har inte alltid varit så populärt att redovisa
dessa mätningar. Jag tänker då på de högfrekventa
fält som alstras vid användningen av mobiltelefoner -
men även på strålningsförhållandena kring de bassta-
tioner och antennmaster som nu växer upp med hög
hastighet runtom i landet på mer eller mindre lämpa-
de platser.
Ofta har de en placering på fastigheter där de bo-
ende inte har en aning om att de har placerats på
fastigheten. Det borde väl ändå vara rimligt att man
åtminstone registrerade i kommunerna var någon-
stans, samt på vilka fastigheter, master och basstatio-
ner har etablerats. Det gäller inte minst för att ha
framtida forsknings- och uppföljningsmöjligheter
eftersom oron och osäkerheten är så stor hos befolk-
ningen när det gäller dessa frågor.
Vi måste ha möjligheter att i efterhand härleda
olika faktorer för vår hälsa och vår miljö. Som man
kan utläsa ur betänkandet måste vi ta dessa frågor på
stort allvar. Det anser jag att vi bör göra även om det
just nu inte finns enigt vetenskapligt stöd för att häl-
soeffekter skulle uppkomma vid exponeringsnivåer
under rekommenderade gränsvärden.
Det finns kunskapsluckor som behöver identifie-
ras. Forskarna är inte eniga i denna fråga. Forskare
vid Lunds universitet har visat att mobiltelefonstrål-
ning vid experiment på möss kan passera blod- och
hjärnbarriären, vilket får anses som anmärkningsvärt.
Försök har visat att det finns en koppling mellan
strålning från mobiltelefoner och biologiska effekter.
Bl.a. tyder resultaten på att balansen mellan viktiga
joner och enzymer i cellerna kan rubbas.
De flesta mobiltelefonanvändare talar längre tid
än de två minuter som ligger till grund för mätning av
de utsatta gränsvärdena. Detta borde ju också påver-
ka.
I Storbritannien kommer alla mobiltelefoner att
förses med en varning om hälsorisker. Det brittiska
hälsodepartementet uppmanar konsumenterna till
försiktighet eftersom de anser att det inte kan uteslu-
tas att den icke joniserande strålningen från telefo-
nerna är skadlig för hälsan. Den inställningen borde
även gälla för mobiltelefoner och bärbara, trådlösa
telefoner i Sverige. En varningstext som talar om att
strålning från telefoner kan få negativa biologiska
konsekvenser borde följa med varje mobil eller tråd-
lös telefon när man säljer den.
Miljöbalken förordar eller föreskriver försiktig-
hetsprincipen som regel när man inte kan bevisa om
en produkt är ofarlig eller ej. Givetvis borde försik-
tighetsprincipen användas här. Jag vill ge en eloge till
TCO, som arbetat fram ett regelsystem för frivillig
provning och märkning, och beklaga att det för närva-
rande inte pågår något arbete med obligatoriskt
märkningssystem. Jag har en känsla av att detta ar-
bete ligger nere av marknadsskäl.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Mobiltelefoner används allt längre ned i åldrarna
hos våra barn - liksom de trådlösa telefonerna i
hemmen. Denna ökande användning hos de unga
oroar oss. Vi vet att barns och ungdomars benvävnad
är tunnare än vuxnas och att hjärnvävnaden och
skallbenet inte har vuxit färdigt. Barn utsätts därige-
nom för större risker och riskerar att drabbas än värre
av eventuella skadeverkningar.
Rapporter har kommit som gör att försiktighet bör
iakttas. Forskare har i en studie visat att det kan fin-
nas risk för tumörer hos barn och unga vid använd-
ning av mobiltelefoner. Vänsterpartiet anser att det
bör övervägas ett införande av åtgärder av informa-
tionskaraktär för att minska användningen av mobil-
telefoner, särskilt bland barn och unga. Nu är det ju
tvärtom. Jag yrkar bifall till reservation 2.


Fru talman! Nej, det är inte bevisat att mobiltele-
foner är farliga. Men vi kan inte heller hävda att de är
ofarliga. Det finns i dag forskningsresultat som ger
oss anledning att vara oroliga. Ett forskarlag från
Australien har t.ex. rapporterat om fördubblad cancer-
frekvens - hos cancerkänsliga möss visserligen. De
utsattes för radiostrålning, alltså strålning av samma
typ som från mobiltelefoner. Den undersökningen har
ju avvisats från mobilteleindustrin.
Man kan peka på annan forskning som också ty-
der på att det här finns risker. Vi vet ännu för lite, kan
vi konstatera. Vi vet inte heller hur det är med lång-
tidseffekterna av en svag radiostrålning, hur den på-
verkar hälsan.
Det handlar om mobiltelefonerna, närheten till
huvudet, till hjärnan. Förre talaren var inne på expo-
neringstiden. Forskning, undersökningar, som har
bedrivits har skett under en väldigt begränsad tid. Vi
kan dock konstatera att vi inte kan påstå att mobiltele-
fonerna ger de här effekterna, men vi kan inte heller
säga att de ofarliga.
Vi säger också att vi lever upp till och klarar
gränsvärdena. Men hur är gränsvärdena satta? Jo,
gränsvärdena är satta med utgångspunkt från den
forskning som hittills har bedrivits, en forskning som
alltså är osäker. Mer forskning krävs för att vi ska
kunna vara säkra.
Det finns flera larmrapporter om att strålning från
mobiltelefoner kan orsaka nervskador och cellföränd-
ringar. Från Folkpartiets sida anser vi att man måste
ifrågasätta de gränsvärden som nu gäller. Vi måste så
snart det går också klargöra om de behöver skärpas.
Ett gränsvärde är ju ingenting konstant. Ett gränsvär-
de måste revideras i takt med att kunskaperna ökar
och att sammanhangen förändras.
Vi vill med andra ord se en sänkning av gränsvär-
dena. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5.


Fru talman! Jag vill börja med att tacka miljö- och
jordbruksutskottet för en trevlig behandling av Miljö-
partiets motioner, men jag håller, av naturliga skäl
kanske, inte med i bedömningarna i avslagsyrkande-
na.
Vi hade ju ett liknande betänkande förra året med
ungefär samma motioner som i dag. Det är bara det
att ännu fler partier nu har tagit upp mina motioner,
och det är ju roligt. Jag skrev den första mobiltele-
fonmotionen under allmänna motionstiden 1994/95.
Den gången blev jag nästan utskrattad här i kamma-
ren när jag beskrev mina tankar om en fara med den
elektromagnetiska strålningen från alla de mobiltele-
foner som jag såg började säljas på marknaden.
Jag har ju tidigare arbetat som strålskyddsingenjör
med bl.a. lågdosstrålning. Då såg jag vilka skador den
strålningen medförde på lång sikt. Bl.a. var jag med
och drog fram radonet från början. Detta var anled-
ningen till att jag reagerade på den otroligt snabba
ökningen av antalet sålda abonnemang.
Fru talman! Mobiltelefoner har inneburit att bl.a.
olycksfallsarbete har kunnat underlättas. Antalet
sjöolyckor, speciellt med småbåtar, har kunnat mins-
ka på grund av att mobiltelefoner har funnits ombord.
Mobiltelefoner har inneburit en revolution för oss i
arbetslivet. Vi är alltid nåbara, på gott och ont. Det
kan vi se bl.a. här i riksdagen. Men vi kan ändå se att
en nyttighet kan inverka menligt på människors hälsa.
Mycket forskning om mobiltelefoner bedrivs nu
över hela världen och visar på olika effekter. Männi-
skor som använder telefonen i yrket eller ringer ofta
får ofta besvär med uppvärmning på och runt öronen,
vilket visar på att det är svårt att bortse från effekter.
Den största undersökningen som har gjorts är ba-
serad på 11 000 användare. Den visade på symtom
som trötthet, koncentrationsproblem och värme på
öronen. Vi vet nu att strålningen tränger så långt som
tre centimeter in i huvudet. Med en fortsatt intensiv
användning som finns det skäl att ställa frågor om
vad detta kommer att innebära i förlängningen.
I mitt arbete med radioaktiv strålning har jag fun-
nit att extremt låga nivåer av bestrålning inte visar
några följder under de första tio åren. I USA och
Ryssland blev befolkningen utsatt för sådan strålning.
Undersökningar efter 20 år visade på allvarliga ska-
dor, bl.a. i form av missbildade barn.
Fru talman! Barn är speciellt känsliga för mikro-
vågor. De absorberar mikrovågor 3,3 gånger mer än
en vuxen gör. Barns nervvävnad är inte färdigvuxen
och påverkas därför mer. Vår svenske forskare Len-
nart Hardell har med sin forskning visat att risken för
tumörer i huvudet ökar hos barn om de utsätts för
strålning av mikrovågor.
I Australien är man orolig för barns hälsa. Man
vill inte ha sändare till mobiltelefoner nära barndag-
hem. I England tillsattes den s.k. Stewartkommissio-
nen som vi hörde om nyss. Det är en oberoende ex-
pertpanel som sammanställer forskning. Regeringen
anslog 100 miljoner kronor. Den engelska regeringen
gick tillsammans med Stewartkommissionen ut och
rekommenderade allmänhet och föräldrar att inte låta
barn använda mobiltelefoner i onödan och att mobil-
telefontillverkarna inte skulle rikta sig till barn som
målgrupp.
Reklam och mobiltelefonprylar riktade till barn
och ungdomar översvämmar nu marknaden, tyvärr. I
England rekommenderas också att sändare för mo-
biltelefoner inte ska sättas upp nära skolor och dag-
hem. Det är ett ämne som är väldigt aktuellt också i
Sverige. Englands rekommendationer gäller barn
under 16 år. Varför kan inte Sverige tillåta sig att med
försiktighetsprincipen i åtanke göra likadant, Ingemar
Josefsson?
Fru talman! När jag första gången kom att tänka
på detta med en eventuell strålning från mobiltelefo-
ner jämförde jag det med faran från cigarettrökning.
Jag kom att tänka på de varningstexter som finns på
cigarettpaketen. Därför föreslog jag att varningstexter
som varnar för alltför flitigt användande skulle sättas
på mobiltelefoner. Det möttes med munterhet första
gången jag nämnde det.
Flera andra partier har nu också tagit upp detta i
sina motioner. Inte minst kan det gälla för barn, efter-
som de drabbas lättare än vuxna.
Gränsvärdena - de kallas för SAR, Specific Ab-
sorption Rate - är satta för en användning under två
minuter. Knappast någon pratar så kort tid i dag, och
det medför att SAR-värdena ökar i samhället.
Som vi hörde har TCO gjort ett väldigt bra arbete
med att märka mobiltelefoner med avseende på eko-
logi, ergonomi och strålning. TCO rekommenderar att
SAR-värdet bör sänkas till 0,8 watt per kilo som
gränsvärde, i stället för det gränsvärde Sverige har i
dag på 2 watt per kilo. I USA har man antagit detta
gränsvärde på 0,8 watt per kilo. Antar man det gräns-
värdet finns det många telefoner som inte klarar sig,
exempelvis har Siemens en modell som ligger på 2,64
i SAR-värde.
Jag har kämpat länge för att få de här SAR-
värdena officiella, och nu har det gått igenom på
frivillig väg. Då har jag nått mitt syfte, tycker jag.
Även forskare får ta del av bolagens siffror. Men
kunde det lagstiftas på området vore det bättre, så att
dessa siffror alltid kommer att redovisas.
USA har lagstiftat om detta, och EU ska rekom-
mendera att SAR-värdena offentliggörs. SAR är ju ett
tidsmedelvärde, som man säger. Det är grundat på
försök med kaniner som fick grumlade linser, men
det säger ingenting om nervpåverkan, påverkan på
blodkärl osv.
Fru talman! De tre lundaforskarna Salford, Brun
och Persson visade att dessa strålningsnivåer kan
öppna den s.k. blod-järn-barriären, som vi hörde om
tidigare. Det är också allvarligt. Det innebär att stora
proteiner kan släppas in i vävnaden, och det kan med-
föra att vi får Alzheimer eller MS så småningom.
I Göteborg har professor Hamnerius uppmätt
0,8 milliwatt per kvadratmeter vid basstationer. I
centrum är strålningen mycket högre, liksom här i
Stockholm och i alla tätorter. Den är mycket större
där än vad den är på landsbygden. Man har sett att
bakgrundsstrålningen i centrum utgörs till 36 % av
strålning från TV- och radiomaster, medan strålning
från basstationer och mobiltelefoner utgör 62 % av
bakgrundsstrålningen.
När det gäller masterna har Sverige ett väldigt
högt gränsvärde, 4 500 milliwatt per kvadratmeter
medan Schweiz har 40. Det är alltså en faktor på 100
däremellan, ja, ännu mer faktiskt. Belgien har gräns-
värdet 24 milliwatt per kvadratmeter. I en del av
Österrike har man 1 milliwatt per kvadratmeter.
Det höga gränsvärdet gör att kommunen inte kan
gå emot den som vill sätta upp en sådan här mast.
Men försiktighetsprincipen, människors oro och vissa
cancerfall som man har sett i närheten av master i
Europa gör att Sverige bör överväga att sänka gräns-
värdena.
Jag har också tagit upp den höga strålningen från
mobiltelefoner i bilar. Jag vill hänvisa till den höga
elektromagnetiska strålning från utrustningen som
nyligen har konstaterats i Volvo S80-bilar. Om man i
tillägg till den strålningen också talar i mobiltelefon i
framsätet i en personbil kan man uppmäta så höga
värden som 100 millivolt per meter i fältstyrka, fem
centimeter från antennen. Det finns ett företag som
har gjort sådana mätningar under flera år. Man har
mätt i alla möjliga bilmodeller, och det var innan S80
med sina höga strålningsvärden fanns med i bilden.
Man sitter liksom i en Faradays bur och samlar in den
här strålningen, det elektromagnetiska fältet.
Man säger även i betänkandet att man inte går
över gränsvärdet, men det gör man, för vi har ett
gränsvärde på 41 millivolt per meter i fältstyrka. Här
uppvisades värden på 100 millivolt per meter. Om
man tänker sig för kanske man sätter upp en antenn
utanpå bilen, och då för man ut en hel del av strål-
ningen och får ner styrkan väldigt betydligt. Det har
jag föreslagit bl.a. i min motion.
Jag vill säga att jag ofta har tyckt att vi här befin-
ner oss i ett gigantiskt experiment, precis som i en
mikrovågsugn. Vi får ju väldigt mycket strålning från
radio- och TV-satelliter, de digitala sändningarna osv.
Vi kan titta på vad detta innebär så småningom. Nå-
gonting påverkas vi människor av.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna 1, 2 och 6 i betänkandet.


Fru talman! Det är i stort sett bara ett år sedan vi
hade ungefär samma motioner att behandla här i
kammaren. Vi behandlade ett betänkande om just de
här frågorna i mars förra året. Det gör att jag inte vill
uppta tiden mer än nödvändigt, för då diskuterade vi
igenom det väldigt ordentligt.
I utskottets beredning av ärendet har vi också haft
Statens strålskyddsinspektion hos oss för en redovis-
ning, och vi har ställt de frågor som motionärerna har
haft. Vi i majoriteten tycker att vi har fått fullgoda
svar och att vi i varje fall i dagsläget kan yrka avslag
på motionerna.
När man läser motionerna skulle man ibland kun-
na få uppfattningen att detta är en ny fråga och att den
därför är så osäker. Men det är det är faktiskt ingen
ny fråga. Strålning har man forskat om rätt så länge.
Den internationella strålskyddskommissionen, vars
rekommendationer ligger till grund för lagar och
föreskrifter om strålning världen över, bildades i
Stockholm redan 1928, och Sverige fick sin första
strålskyddslag 1941. Sedan dess har all användning
av strålkällor i landet varit föremål för tillsyn av en
särskild strålskyddsmyndighet som 1965 fick namnet
Statens strålskyddsinstitut. Det är inget nytt utan vi
har jobbat med det här under väldigt lång tid.
Jag vill också säga att vi har redovisat - det redo-
gjorde jag för i förra debatten - de miljömål som vi
har lagt fast i riksdagen. Där har också strålningen
tagits upp. Bland både miljömål och delmål redovisar
vi vad vi vill från riksdagens sida.
Budgeten har regeringen förstärkt med 0,6 miljo-
ner för myndighetens miljöansvar och 6 miljoner
kronor för arbete med åtgärder som syftar till att
uppnå miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö. Med detta
vill jag alltså ha sagt att vi tror att detta är någonting
som man ska satsa på, och vi satsar på det för att
kunna följa frågan ordentligt.
Till sist vill jag också säga att forskningspolitiken
numera behandlas i intervall om tre år. När vi år 2000
antog förslaget till forskning och redovisade förnyel-
sen tog vi bland de åtta prioriterade forskningsområ-
dena med miljö och hållbar utveckling. Där återfinns
forskning om strålning såväl inom avsnittet folkhälsa
som inom miljöforskningen. Så det är inte ett bort-
glömt område på något sätt.
Sedan vill jag fullfölja en tankegång som Barbro
Feltzing hade om varningar på cigarettpaket. Jag
håller med om att man kan göra så. Men den diskus-
sion vi har fått om t.ex. snus visar också risken med
detta. Man ställer väldiga krav på att det ska kunna
bevisas att det är på det här sättet. Om man ställer
samma krav som man har för cigaretter på just mo-
biltelefoner och liknande skulle de med all sannolik-
het icke få några varningstexter, med den kunskap
som vi har för närvarande. Därför kanske det exemp-
let haltar. Det leder säkert inte till det som Barbro
Feltzing har tänkt sig.
När det gäller trådlösa telefoner har man för yr-
kesarbetare en faktor 10, alltså tio gånger högre än
riskgränsen, och för allmänheten har man satt den
delen till faktor 50, alltså risk i förhållande till det
gränsvärde man har satt. För basstationerna har man
satt en faktor 100 för att klara den här biten. När man
sätter de här faktorerna utgår man enligt den rapport
vi fick i utskottet från särskilt utsatta grupper som
barn och andra som kan vara speciellt känsliga.
Med de utgångspunkterna och med de redovis-
ningar som utskottet har fått vill jag yrka bifall till
utskottets förslag.


Fru talman! När Ingemar Josefsson började med
att säga att den här forskningen har funnits väldigt
länge, från 1928, vill jag påpeka att det faktiskt rör
sig enbart om radioaktiv strålning. Jag var nästan
anställd under SSI när jag jobbade. Men jag vet att
forskningen på elektromagnetiska fält började för ca
20-25 år sedan. Visst är det gammalt, men mobiltele-
foner är så att säga ett nytt påfund. Att forskningen
har funnits länge hos SSI är riktigt, men bara när det
gäller radioaktiv strålning. Det är viktigt att vi skiljer
mellan radioaktiv strålning och elektromagnetisk
strålning. Det är stor skillnad mellan dem.
När det gäller miljömålen vet jag att det har skri-
vits in att det ska finnas forskning om elektromagne-
tisk strålning också. Men det är tyvärr en bortglömd
fråga, för forskarna får inga anslag. Bl.a. vid Chal-
mers har man länge bedrivit forskning just på elekt-
romagnetiska fält i stadsmiljö. Man har också bedrivit
väldigt viktig forskning på radiotekniker. Vissa små
forskningsprojekt har man velat slutföra men det har
man inte fått. Det har inte rört sig om mycket pengar,
men man får inga anslag för detta. Det är ansträngt.
Det var 17 anställda forskare som skrev en ansökan
om att få forskning till detta område. Lite bortglömt
är det tyvärr, Ingemar Josefsson.
När det gäller sänkning av gränsvärden tog jag
upp att andra länder har så mycket lägre gränsvärden.
Jag var i Holland och pratade bl.a. med Ericsson.
Man sade just att det var väldigt stor skillnad. I Sve-
rige tillåter man 4 500 milliwatt per kvadratmeter
medan man i Belgien och Holland bara tillåter 24.
Det var ett problem för dem, så att säga.
Jag vill fråga vad man kan göra för att sänka vär-
dena och vad man kan göra för forskningen.


Fru talman! Jag vill ta upp forskningen först.
Riksdagen har lagt fast att vi till myndigheten ger en
förstärkning med 0,6 miljoner för miljöansvaret och 6
miljoner kronor för arbete med åtgärder som syftar
till att uppnå miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö.
Riksdagen har ju tillfört pengar för att man ska kunna
jobba med de frågorna. Där har riksdagen och Barbro
Feltzing samma uppfattning. Det behövs resurser på
det här området.
När man tar exempel från andra länder finns alltid
risken att man väljer ut de länder som har lägre vär-
den. Men det finns också länder på motsatt sida av
skalan. Sverige ligger väl, om jag har förstått det rätt,
i mitten. Det vi har tittat närmare på i utskottet är
faktorbeskrivningarna och om det har funnits en risk.
Det var ingen snäll utfrågning i utskottet. Det var
tuffa frågor där vi tyckte att vi kunde få beskrivningar
som ledde till att vi gjorde det här ställningstagandet.
I och med det vill jag inte ha sagt att det inte kan
dyka upp någonting som ändå gör att vi kommer att
kunna ändra oss på sikt. Därför har vi också gett
pengar för att kunna få veta det.


Fru talman! Jag högaktar Ingemar Josefsson för
detta. Jag vet att Ingemar Josefsson tänker mycket på
de här frågorna. Det tror jag säkert. Ändå vill jag
försöka få fram det som jag tycker är viktigt. Att man
tillfört pengar var ju bra.
Men i betänkandet står det om de internationella
riktlinjer som ICNIRP har tagit fram och som vi går
efter. Man har säkerhetsmarginaler mellan faktor 10
för yrkesverksamma och faktor 50 för allmänheten.
Det står att det innebär ett skydd mot alla identifiera-
de faror med radiofrekventa fält och energier. Jag
tycker att det är lite farligt att man säger att det inne-
bär ett skydd. Det kan aldrig ett gränsvärde vara. Man
vet inte vad som kan hända. Man har ett gränsvärde
att följa och försöka komma under. Jag tycker att det
här är lite farligt, och jag vill höra vad Ingemar Jo-
sefsson säger om det.
Jag vill också fråga en annan sak. Det var det jag
tog upp i mitt anförande, varför man i Sverige inte
kan tillåta sig att med försiktighetsprincipen i åtanke
göra så som England har gjort och i alla fall försöka
med en rekommendation. Människor är oroliga nu.
Jag var bl.a. i Trollhättan där man ska sätta upp en
mobiltelefonmast på en skola. Folk är oroliga. Det är
självklart. Visserligen är strålningen från basstatio-
nerna inte alls lika hög som från mobiltelefonerna,
men från basstationerna kan man aldrig fly. De finns
där hela tiden. Med en mobiltelefon väljer man själv
att sätta strålningskällan till örat. Med utgångspunkt i
försiktighetsprincipen kanske man kunde gå ut och
göra någon liten rekommendation från regeringens
sida.


Fru talman! Barbro Feltzing tar upp just ordet
skydd. Med det ska man väl alltid vara försiktig. Man
kan aldrig vara hundraprocentigt säker på vad det är.
Det är klart att man kan ha ett annat språkbruk i den
delen.
När det sedan gäller att människor är oroliga
tycker jag att det är ett svårt problem för oss politiker.
Var ska vi bidra till att folk blir oroliga och var ska vi
stilla deras oro? Alldeles säker kan man aldrig vara.
Vi är ju lekmän. Vi drar slutsatser av de uppgifter vi
får av experterna. Det är det som är vårt uppdrag. Det
är svårt att ibland förklara för medborgarna att det är
just den rollen vi har. De försöker ibland nästan ge
sken av att det är vi som är experterna och ska kunna
tala om för dem hur det är. Jag tror att det är en svår
balansgång man som förtroendevald har att inte skapa
mer oro än vad som är nödvändigt i olika delar. Män-
niskor blir också dåliga av att gå och vara oroliga.
Det där är en svår balansgång.
Sedan tog Barbro Feltzing upp en annan del som
jag tror att man behöver forska mycket om. Det gäller
de multieffekter som uppstår, dvs. att det hela kom-
mer från olika håll. Detta gäller inte bara i det här
sammanhanget utan på en rad områden på just miljö-
sidan, där man behöver ha större kunskaper om just
multieffekterna.


Fru talman! Människan har alltid utsatts för strål-
ning - från rymden, solen, marken och naturligt ra-
dioaktiva ämnen i sin egen kropp.
Samtidigt har vi själva skapat vissa nya strål-
ningskällor. Ibland är de till nytta, som vid energipro-
duktion och inom medicinsk användning. Ibland är
strålningen en oönskad biprodukt som man vill mi-
nimera.
Strålning är något som skrämmer en del männi-
skor. Strålning är ibland osynlig och ljudlös. Den kan
skapa effekter som man ibland inte kan se, såsom
cancer. När man är rädd spelar inga fakta någon roll.
Tyvärr hänger sig vissa åt att spela på människors
rädsla - antingen man vill sälja lösnummer av sin
kvällstidning eller vinna politiska poäng.
I debatten kring mobiltelefoner och de basstatio-
ner och antenner som krävs för att mobilnäten ska
fungerar låter det ibland som om nästan ingen forsk-
ning pågår eller att forskningen i historien har varit
alltför knapp. Det är inte sant. Det har bedrivits
forskning om detta i flera decennier.
Det pågår ett omfattande internationellt och natio-
nellt arbete för att kartlägga de eventuella hälsorisker
som finns i samband med användning av t.ex. mobil-
telefoner. Den oro som finns bland allmänheten tas på
det allvar som krävs, enligt min mening.
Omfattande forskningsprogram ligger till grund
för de beslut som fattas kring de här frågorna här i
Sveriges riksdag och på internationella arenor som
EU. Det internationella expertorganet ICNIRP och
världshälsoorganisationen WHO sammanställer
forskningsstudier och ger ut riktlinjer och rekommen-
dationer. Riktlinjerna har sedan antagits av EU och
svenska Statens strålskyddsinstitut, SSI, som därefter
har utarbetat nationella rekommendationer.
Som jag har sagt så vilar de beslut som vi fattar
här i riksdagen på en solid grund av forskning. Ex-
empelvis kan jag nämna en mycket stor dansk under-
sökning från 2001 av cancerrisker vid användande av
mobiltelefoner. Mellan 1982 och 1995 undersöktes
425 000 användare och 3 391 cancerfall i Danmark.
Den studien visade ingen ökad risk i förhållande till
användningstid, ålder eller typ av telefon. Tillsam-
mans med denna studie finns mängder av andra studi-
er som visar på att mobiltelefoner och korrekt place-
rade bassstationer inte utgör någon hälsorisk.
Fru talman! Samtidigt vill jag medge att det finns
en del studier som visar på andra resultat. Men de är
fortfarande så pass få att de ännu inte kan anses ändra
uppfattningen. Man kan som Miljöpartiet och Väns-
terpartiet i en ohelig allians med Folkpartiet välja att
lyfta fram enstaka forskningsrapporter. Men vilket
samhälle skulle vi få om den lagstiftande församling-
en skulle byta hållning varje gång någon forskare lade
fram en rapport som stred mot den gängse uppfatt-
ningen? Tänk om vi skulle slå in med försiktighets-
principen så fort vi misstänker något! Vi i Sveriges
riksdag måste trots allt balansera mellan risk och
nytta i viktiga samhällsfrågor.
Senast vi behandlade frågor om denna s.k. icke
joniserande strålning var i samband med behandling-
en av betänkandet om svenska miljömål och delmålet
säker strålmiljö. Där uttryckte riksdagen enligt min
mening en väl balanserad hållning. Man skriver så
här: "Riskerna med elektromagnetiska fält skall kon-
tinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgärder skall
vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifie-
ras." Den meningen samt de skrivningar som finns i
detta betänkande som visar på en väl avvägd hållning
mellan de risker som kan finnas och de hårda krav på
forskningsunderlag, gränsvärden och provtagningar
som vi ställer räcker för mig här i dag. Jag kan stå
bakom detta betänkande och sova rätt gott om natten.
Jag yrkar bifall till majoritetens förslag och avslag
på motionerna.


Fru talman! Lars Lindblad måste skilja på äpplen
och päron. Betänkandet heter Icke joniserande strål-
ning, m.m. Men Lars Lindblad inledde med att prata
om joniserande strålning, eller hur? Han pratade om
nyttig strålning från radioaktiv strålning. Det är inte
detsamma som det vi pratar om här i dag, utan vi
pratar om elektromagnetisk strålning. Det är en helt
annan typ, som också har andra verkningar.
När det gäller ICNIRP så har jag pratat en del
med WHO. WHO har gått ut och klassat magnetfält
som möjligen cancerframkallande. Det var det sista
som gjordes förra året. Det föranledde forskarna att
be att få öka sin forskning. Jag tror inte att forskning-
en är tillräcklig på det här området. Det betyder
mycket att man har enats om att detta är möjligen
cancerframkallande i de internationella klassningarna.
Det är samma klassningar där DDT, bly och flera
giftiga färgämnen finns. Man vill alltså försöka öka
forskningen om detta för att se vad som händer.
Visst kan man sova gott om natten. Jag tror inte
att vi skrämmer människor med att gå ut och prata om
detta, men man får ju naturligtvis göra det på olika
sätt. Jag har berättat att också jag självfallet har mo-
biltelefon. Jag vill bara fråga vad Lars Lindblad me-
nar med att vi skräms.
Jag undrar också vad han säger om detta med
forskningen när WHO har sagt att magnetfälten är
möjligen cancerframkallande.


Fru talman! Trots att Barbro Feltzing missuppfat-
tade mitt inlägg i debatten så tror jag att den oro som
finns för den s.k. icke joniserande strålningen är un-
gefär samma typ av oro som finns för all typ av strål-
ning. Ofta ser eller hör man inte strålningen, men den
finns där och man tror att den kan leda till saker som
får vissa konsekvenser. Och visst - viss strålning
leder till negativa effekter för människor, t.ex. cancer.
Jag talade snarare om målandet av bilden av den
rädsla som kan finnas och som ibland är befogad i
strålningsfrågor. Jag tycker att den rädslan är ganska
lika oavsett om den gäller icke joniserande strålning
och annan strålning.
När det gäller WHO:s synpunkter kring elektro-
magnetiska fält så har vi också här i riksdagen hante-
rat de frågorna. Det gjordes långt innan jag kom in i
riksdagen; jag kom in 1998. Men visst har man appli-
cerat försiktighetsprincipen när det gäller vissa elekt-
romagnetiska fält, t.ex. från elledningar. Det är inget
nytt för riksdagen.
Mitt anförande handlade om den riskbedömning
som finns i samband med mobiltelefoner och den
tillfredsställelse som jag ändå känner med det svens-
ka systemet när det gäller uppföljningen av detta.


Fru talman! Jag vill också att Lars Lindblad för-
klarar det som gjordes i Danmark. Man tog uppgifter
från 425 000 mobiltelefonanvändare, men man hade
bara tittat på listor som fanns över vilka som ägde
mobiltelefonerna. Man visste inte ett dugg om hur
länge de hade pratat eller hur mycket telefonerna var
använda - man visste ingenting om detta. Man hade
inte heller sett till det som jag tog upp i mitt anföran-
de. En sådan här strålning påverkar ju under mycket
lång tid. Det kunde man inte se här. Några av använ-
darna på de här listorna hade kanske bara använt sin
telefon i någon månad eller så. Jag undrar om Lars
Lindbland verkligen tycker att detta är relevant forsk-
ning.


Fru talman! Jag tror att det är väldigt farligt när vi
i Sveriges riksdag står här och värderar forskning. Jag
tror att det är andra som ska bedöma forskning och
göra utvärderingar av den.
Jag nämner här en rapport som Statens strål-
skyddsinstitut hänvisar till. Jag är nog redo att säga
att SSI bättre än Barbro Feltzing kan bedöma vad
som är väldokumenterad forskning.


Fru talman! Jag blev väldigt betänksam när jag
hörde Lars Lindblad redovisa sin syn på forskning. Så
som han beskrev den är den rätt lika det jag själv har
sagt om forskning. Men sedan tänkte jag mig tillbaka
en och halv timme när vi diskuterade klimatproposi-
tionen. Då gällde inte alls de här reglerna för forsk-
ning. Nu säger Lars Lindblad: Tänk om man skulle
byta åsikt varje gång man fick avvikande mening från
en forskare.
I den föregående debatten gällde det att försöka
fram varje forskare som var avvikande. Måste man
inte ha ett likadant förhållningssätt till forskning
oavsett vilket ämne man är inne på? Eller är det så att
man följer aktieägarna? Om det är bra för aktieägarna
har man rätt att anpassa sin syn på forskningen. Men
om man tittar på människorna måste man väl ändå ha
samma utgångspunkt när man diskuterar olika frågor,
Lars Lindblad?


Fru talman! Ibland är det lite grann så att Ingemar
Josefsson lyssnar till mina anföranden som fan läser
Bibeln. I detta anförande försökte jag också hålla en
balanserad syn. Jag sade att huvudfåran i forskningen
säger att det inte finns någon hälsorisk i samband
med användande av mobiltelefoner enligt de regler
som vi har satt upp. Samtidigt sade jag att det finns
enskilda rapporter som säger något annat.
När vi tidigare i dag diskuterade klimatproposi-
tionen började jag med att hänvisa till IPCC:s rap-
porter som är underlag för regeringens arbete. Jag
sade också att det finns ett antal forskare som hävdar
andra saker.
Jag tycker att det är viktigt att vi förmedlar en
balanserad bild till medborgarna. Vi ska vara öppna
och ärliga och säga att när det gäller mobiltelefoner
och klimatutvecklingen är vi inte tvärsäkra. Det finns
en viss tveksamhet. Vi lyssnar på andra som inte
säger det som vi vill höra. Det tror jag är en extremt
viktig hållning i de här frågorna.


Fru talman! Om man jämför dessa inlägg skulle
man kunna säga att Lars Lindblad talar med kluven
tunga. Jag uppmanar alla som lyssnar att läsa de två
inläggen i protokollet. Då kommer man att få se att
det jag säger är rätt.


Fru talman! Jag kan bara dra den slutsats att
Ingemar Josefsson och Maria Wetterstrand har lyss-
nat väldigt olika på mitt anförande. Maria Wetter-
strand sade i debatten att hon kanske inte håller med
mig men tyckte att jag hade en någorlunda nyanserad
hållning till de olika linjerna. Ingemar Josefsson väl-
jer att säga att jag inte har det, men det kanske ligger
politik i det från Socialdemokraternas sida.


Fru talman! Då handlar det om icke joniserande
strålning igen. Som sades debatterade vi det senast
för ett år sedan med liknande innehåll. Som vanligt
har Barbro Feltzing rett ut begreppen åt oss. Det är
också viktigt att hålla reda på att det är icke jonise-
rande strålning så att vi inte blandar ihop det med
joniserande strålning.
Det vi vet är att vi vet för lite. Vi vill veta mer,
men vi vet inte så mycket som vi vill.
Men något som vi säkert vet är att en mobiltelefon
ökar sin effekt vid dålig kontakt. Vid ökad effekt ökar
mikrovågsstrålningen från telefonen. För att få en bra
kontakt behöver man ett bra nät med master, och det
är ju det som skapar problem. En del människor upp-
lever besvär av strålmiljön och behöver undvika
strålningskällor och magnetfält. Det svåra är att ge
alla tillgång till vårt samhälle. Det är klart att man
kan kapsla in ledningar och skärma av fält. Det borde
vi kanske sätta i system i samhället. Men en del kan
inte leva i den miljön ändå. Då blir frågan hur vi
ordnar det. Ska vi ha någon nytta av mobiltelefonin
måste vi ha våra master.
Vi hörde om nyttan med mobiltelefonin. Jag tror
att det är många som har trygghet av den. Väl använd
är den till nytta.
Den största försiktighetsåtgärden beträffande mo-
biltelefonin som jag kan se är att vi talar så lite som
möjligt i telefonen. Det ligger mycket i reservationer-
na till det här betänkandet som man kan skriva under
på. Men vi tycker också att betänkandet är väl avvägt.
Det framhåller att vi vet lite. Vi måste forska mer,
och vi kommer noggrant att följa forskningen.
Vi har också kontakt med människor som får pro-
blem av olika slag, särskilt med dem som känner av
detta med elektricitet och elektromagnetiska fält.
Det som inte alls är klarlagt är vad som händer när
mikrovågor korsar varandra och andra elektromagne-
tiska fält och om det interfererar med vävnadernas
svaga små strömmar. Det finns alltså mycket forsk-
ning på grundnivå kvar att göra. Vi kommer att följa
frågan väl. Det finns många frågor, men vårt samhälle
har elektricitet. Vi vill inte vara utan elektriciteten.
Det går inte. Vi har mobiltelefoner. Vi kan fortfaran-
de välja om vi vill använda dem, men ska de fungera
måste vi ha ett nät med master. Där har vi problemet.
Vi får alltså följa forskningen, se de svar som forsk-
ningen ger och vidta de åtgärder som kan behövas
allteftersom. Vi yrkar alltså bifall till förslaget i be-
tänkandet.


Fru talman! Det här betänkandet behandlar icke
joniserande strålning, som många har sagt. Jag har
arbetat ganska mycket med människor som lider av
elöverkänslighet. Det finns nog ungefär 200 000
människor som man tror gör det. Mörkertalet kan
vara ganska stort i Sverige. De har problem med
mycket som har med elektricitet och sådant att göra.
Men de har också problem med mobiltelefoner. De
känner av sändarna.
Jag tycker att man borde använda försiktighets-
principen här. Vi har haft många miljöproblem under
de senaste decennierna där vetenskapen och det för-
härskande etablissemanget har sagt att det inte var
några problem. De som har försökt att bevisa det har
slagits från underläge och till slut fått etablissemanget
att ändra sig. Vi kan ta sådana saker som DDT, asbest
och PCB som exempel. Vi skulle kunna räkna upp
många fler ämnen. Till slut har man fått ändra sig.
Jag tycker att vi borde ta lärdom av det och an-
vända oss av försiktighetsprincipen. Det handlar om
det som står i reservationerna, t.ex. gränsvärden och
märkning. Sedan tycker jag egentligen att det borde
finnas kriterier för var man ska placera de här mas-
terna så att de inte kommer för nära människor, t.ex.
där barn vistas. Det behandlas inte i reservationerna,
men jag har haft interpellationsdebatter om det tidiga-
re. Jag tycker egentligen att det borde vara så.
Vi har ingen motion som handlar om de här frå-
gorna den här gången. Därför har vi inte varit med på
reservationerna, vilket jag kan beklaga. Jag står bak-
om reservation nr 1, reservation nr 3 och reservation
nr 5. Jag kommer inte att yrka bifall eller begära
votering där av tidsskäl, men jag tycker att det är
väldigt viktigt att vi går oerhört försiktigt fram. Vi
ska veta att det finns ett oerhört starkt ekonomiskt
intresse i detta. Det är självklart. Vi tycker alla att det
är bra med mobiltelefoner. De är väldigt praktiska
och till stor nytta för människor. Jag är inte emot
mobiltelefoni. Jag tycker bara att vi ska försöka att
utveckla tekniken så att den innebär så små risker för
människor som möjligt, annars kan vi hamna i en
situation som vi inte klarar av över huvud taget.
Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till de här
motionerna.



Motion motion 2001/02:Bo289 Master för mobiltelefoni och den elektromagnetiska strålningens effekter

av Barbro Feltzing (MP)

Master för mobiltelefoni och den elektromagnetiska strålningens effekter

Motion motion 2001/02:MJ288 UV-strålning och barn

av Gudrun Lindvall m.fl. (MP)

UV-strålning och barn

Motion motion 2001/02:MJ315 Mobiltelefoner och strålning

Mobiltelefoner och strålning

Motion motion 2001/02:MJ322 Strålningsvärden för mobiltelefoner

av Eva Flyborg (FP)

Strålningsvärden för mobiltelefoner

Motion motion 2001/02:MJ399 Strålning från telefoner

av Tasso Stafilidis m.fl. (V)

Strålning från telefoner

Motion motion 2001/02:MJ413 Hälsopåverkan av elektromagnetiska fält

av Chatrine Pålsson (KD)

Hälsopåverkan av elektromagnetiska fält

Motion motion 2001/02:MJ422 Miljö och hälsa

av Gudrun Schyman m.fl. (V)

Miljö och hälsa

Folkhälsa

Motion motion 2001/02:T409 IT- och telekompolitik

av Eva Flyborg m.fl. (FP)

IT- och telekompolitik

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2001 om icke joniserande strålning. Motionerna behandlar bl.a. eventuella hälsorisker förenade med de högfrekventa fält som alstras vid användningen av mobiltelefoner, strålningsförhållandena kring basstationer och riskerna med UV-strålning.