Idrott
Betänkande 1992/93:KrU14
Kulturutskottets betänkande
1992/93:KRU14
Idrott
Innehåll
1992/93 KrU14
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förslag i budgetpropositionen om statens idrottsstöd och motioner med anknytning till denna del av propositionen.
I fem motioner yrkas uttalanden om idrottsrörelsens villkor och dess betydelse i samhället och om inriktningen av samhällsstödet till idrotten. Yrkandena avstyrks med hänvisning bl.a. till att det i dessa frågor inte råder något motsatsförhållande mellan vad som anförs i motionerna och i propositionen.
Yrkanden i motioner om en ny statlig idrottsutredning, om upphävande av lagen om förbud mot professionell boxning och om försöksverksamhet med stöd till idrottsrörelsen och andra ideella organisationer på en krisdrabbad ort avstyrks av utskottet.
Utskottet uppehåller sig ingående vid frågan om hur jämställdheten inom idrottsrörelsen kan främjas. Härvid behandlas möjligheten att i framtiden använda ekonomiska styrmedel. En inom Riksidrottsförbundet pågående utvärdering av jämställdhetsarbetet redovisas. Med hänvisning till denna och till att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om jämställdheten mellan kvinnor och män inom idrottsrörelsen avstyrker utskottet yrkanden i fem motioner om uttalanden i denna fråga.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till idrotten med 511 173 000 kr och avstyrker ett motionsyrkande om minskning av anslaget.
Ett regeringsförslag om att AB Tipstjänst under nästa budgetår skall få lämna bidrag av sitt överskott till idrottsrörelsen inom en ram av 55 miljoner kronor lämnas utan erinran av utskottet.
Socialdemokraternas företrädare i utskottet reserverar sig till förmån för ett uttalande av riksdagen om åtgärder för att främja jämställd idrott.
I en reservation föreslår företrädaren i utskottet för Ny demokrati att lagen om förbud mot professionell boxning skall upphävas.
I en meningsyttring av Vänsterpartiets suppleant i utskottet uttalas stöd för förslaget om en ny idrottsutredning.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:100 bilaga 8 (Finansdepartementet) under huvudavsnittet I. Övriga ändamål punkt I 5. Stöd till idrotten
1. dels föreslagit riksdagen att till Stöd till idrotten för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511 173 000 kr,
2. dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts överskott.
Motionerna
1992/93:Kr273 av Ingela Mårtensson och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den allmänna inriktningen när det gäller stödet till idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställd idrott.
1992/93:Kr503 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet inom idrotten.
1992/93:Kr504 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens villkor.
1992/93:Kr505 av Gullan Lindblad och Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskat stöd till idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till kvinnoidrotten bör vara en prioriterad uppgift för idrottsrörelsen.
1992/93:Kr510 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens sociala betydelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att stimulera kvinnors idrottsutövande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en idrottsutredning.
1992/93:Kr511 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen.
1992/93:Kr512 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen upphäver lagen om förbud mot professionell boxning.
1992/93:Kr514 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av det statliga stödet till idrotten.
1992/93:Kr517 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med en massiv stödinsats till idrottsrörelsen och andra ideella organisationer i en krisdrabbad ort.
Utskottet
Inledning
Som utskottet i olika sammanhang har framhållit har idrotten stor betydelse för att erbjuda människor en meningsfull fritid och att fostra unga människor i sådana avseenden som samarbete, ledarskap och demokratiska spelregler.
Det omfattande stöd som staten mot denna bakgrund lämnar till idrottsrörelsen administreras genom Sveriges Riksidrottsförbund (RF). Förbundet har att ta viss befattning även med anslag som avser organisationer utanför förbundet. Inom RF finns sammanlagt 63 specialförbund (SF) för olika idrotter.
Inriktningen i stort av RF:s verksamhet läggs fast vid de återkommande riksidrottsmötena. Av beslut som fattats vid dessa vill utskottet inledningsvis redovisa följande.
Riksidrottsmötet 1989 antog handlingsprogrammet "Idrottspolitisk offensiv", som avsågs ligga till grund för idrottsrörelsens utveckling under 1990-talet. I programmet regleras bl.a. frågor om rörelsens mål och inriktning, förenings- och ledarutveckling, förhållandet mellan motions- och elitidrott, rörelsens insatser för handikappade och invandrare, finansiering samt forskning och utveckling.
Vid riksidrottsmötet 1991 beslöts om en prioritering mellan verksamhetsområdena inom idrottsrörelsen under den då kommande tvåårsperioden, som innebar att verksamheten skulle prioriteras genom en inriktning mot följande, nämligen stärk idrottens trovärdighet, förbättra idrottens förutsättningar och stärk idrottens internationella agerande.
Av RF:s anslagsframställning för budgetåret 1993/94 kan utläsas följande om hur förbundet avser att arbeta med de prioriterade uppgifterna.
Idrottens trovärdighet skall utvecklas genom en prövning av hur dess ekonomiska resurser används, genom kamp mot dopning för en god etik inom idrotten, genom arbete för integration av invandrare och för en förbättrad friskvård samt genom att tillgängliggöra fakta om idrotten.
Idrottens förutsättningar skall förbättras genom arbete för att stärka det ideella ledarskapet och för att förbättra samhällsstödet till rörelsen, genom en strategisk satsning för att utveckla prestationsidrotten och genom att effektivisera RF:s administration.
För att stärka idrottens internationella agerande avser RF att arbeta för att stärka SF:s inflytande i internationella organisationer, att följa och söka påverka utvecklingen till följd av Sveriges närmande till EG och att sprida kunskap i andra länder om den svenska demokratiska idrottsmodellen.
Inom RF bedrivs ett särskilt arbete för jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten. Till grund för detta arbete ligger flera beslut vid riksidrottsmöten, däribland ett särskilt jämställdhetsprogram. Utskottet lämnar i det följande en utförlig redovisning för detta jämställdhetsarbete.
Vissa allmänna idrottsfrågor, m.m.
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om uttalanden om idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse, om en ny idrottsutredning, om upphävande av lagen om förbud mot professionell boxning, om inriktningen av samhällsstödet till idrotten och om försöksverksamhet med stöd till idrottsrörelsen och andra ideella organisationer på en krisdrabbad ort.
I motion Kr504 (s) framhålls idrottens betydelse för samhället (yrkande 1 delvis). Idrotten ger, som få andra verksamheter, samvaro och gemenskap. Den är vår största ungdomsverksamhet. Idrotten har ett ansvar för att se till att alla de ungdomar som söker sig till rörelsen får chansen att vara med och kan känna sig som en del av gemenskapen. Denna verksamhet bärs upp av de ideellt arbetande ledarna. Motionärerna behandlar även idrottens betydelse som en viktig form av förebyggande hälsovård. Även värdet för människor av att ha tillgång till idrottstävlingar på elitnivå betonas. Mot bakgrund av de redovisade förhållandena anser motionärerna att det är en angelägenhet för samhället att skapa förutsättningar för idrott och motionsutövande. I frågan om finansiering av rörelsens verksamhet framhåller de det angelägna i att idrotten får goda möjligheter till egenfinansiering, bl.a. genom att ges en tillräcklig andel av spelmarknaden. Samtidigt understryker de att den grundläggande principen bör vara att idrotten får sina anslag genom beslut i riksdagen.
Även i motion Kr510 (v) framhålls betydelsen av idrottsrörelsen från social synpunkt (yrkande 1). För en ung människa med dålig social prognos kan en bra kamratkrets och en meningsfull sysselsättning vara skillnaden mellan ett normalt liv och att dras in i gäng som ägnar sig åt kriminell verksamhet. Motionärerna påpekar att de ideella ledarnas engagemang utgör grunden för idrottsrörelsens verksamhet. Ett bra samhällsstöd till rörelsen är därför en markering som kan stimulera ledarna till fortsatt engagemang. De framhåller även vikten av en satsning på folkhälsofrågorna inom idrottsverksamheten. I finansieringsfrågan påvisar de faran av att rörelsen blir beroende av spel och lotterier för att finansiera ordinarie verksamhet. Det är viktigt att den samhällsnyttiga verksamhet som idrottsrörelsen bedriver får sitt berättigade stöd och uppskattning genom ett rejält samhällsstöd, anför de.
Utskottet konstaterar att det föreligger en väsentlig överensstämmelse mellan vad som anförs i de båda motionerna och vad propositionen innehåller i motsvarande delar. Detta gäller såväl idrottsrörelsens insatser för ungdomens utveckling och gemenskap som det ideella ledarskapets roll vid förverkligandet av dessa ändamål och vikten av att breddidrotten, med dess betydelse för folkhälsan, ges tillräckligt stöd. Elitidrottens betydelse framhålls i propositionen och i motion Kr504. En bred enighet råder även om att statens stöd till idrottsrörelsen är en nödvändig grund för dess verksamhet samtidigt som det är en förutsättning för verksamheten att rörelsen ges goda möjligheter till egenfinansiering. I detta sammanhang bör vidare framhållas att det framgår av RF:s årsredovisning och anslagsframställning att förbundet fortlöpande uppmärksammar de aspekter på rörelsens verksamhet som behandlas i motionerna.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionerna Kr504 i här aktuell del (yrkande 1 delvis) och Kr510 i aktuell del (yrkande 1) inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Frågan om inriktningen av samhällsstödet till idrotten behandlas i tre motioner.
I motion Kr273 (fp) framhålls angelägenheten av att de ideellt arbetande ledarnas verksamhet stimuleras och underlättas (yrkande 1). Det lokala aktivitetsstödet är en bra metod att fördela medel till ungdomsverksamheten. Utöver bredd- och ungdomsidrotten bör, anser motionärerna, forsknings- och utvecklingsarbete och handikappidrott prioriteras. Även elitidrottens värde som inspirationskälla och dess underhållningsvärde understryks.
Motionärerna bakom motion Kr504 (s) anser att hänsyn bör tas till följande intressen vid fördelningen av idrottsstödet (yrkande 1 delvis). Det är viktigt att insatser görs för att ge flera människor möjlighet till rekreation och motion. Elitidrotten är av stort värde för att väcka och bredda intresset för motion och fysisk fostran. Det är viktigt att de som ägnar sig åt den ges goda förutsättningar för detta. Med hänsyn till de ideellt arbetande ledarnas betydelse är satsningar på ledarutbildning viktiga. Det lokala aktivitetsstödet är av stor betydelse för den lokala idrotten. Det är angeläget att RF, inom den givna anslagsramen, kraftigt räknar upp satsningen på stödet. Det är vidare av stor betydelse för den svenska idrottsrörelsen att dess företrädare kan åta sig internationella förtroendeuppdrag och att rörelsen följer och utvärderar det europeiska integrationsarbetets konsekvenser. Angeläget är också att stöd lämnas till uppförande av olika slags anläggningar och att medel för olympiskt deltagande ställs till förfogande i enlighet med RF:s yrkanden.
Även i motion Kr514 (s) framhålls de oavlönade ledarnas och tränarnas betydelse (yrkande 1). De är utan tvekan idrottsrörelsens viktigaste resurs, anser motionärerna. Vetskapen om detta minskar inte behovet av långsiktigt stöd från samhället som tryggar den ekonomiska basen för rörelsens verksamhet. Motionärerna delar uppfattningen att det inte nu går att tillföra ytterligare medel till RF, men framhåller att arbetet måste riktas in på att i framtiden åtminstone ge kompensation för uppkomna kostnadsfördyringar.
De prioriteringar som motionärerna bakom de båda motionerna förordar står inte i något motsatsförhållande sinsemellan. Motionärernas prioriteringar överensstämmer också i allt väsentligt med dem som enligt propositionen har legat till grund för beräkningen av statsstödet till RF för nästa budgetår. De överväganden som där görs är enligt utskottets mening välgrundade. Något uttalande av riksdagen med anledning av vad motionärerna anfört i denna del erfordras mot bakgrund härav inte. Utskottet avstyrker således motionerna Kr273 yrkande 1, Kr504 yrkande 1 i här aktuell del och Kr514 yrkande 1.
Motionärerna bakom motion Kr510 (v) föreslår att en ny statlig idrottsutredning tillsätts (yrkande 3). De framhåller att det är mer än tjugo år sedan en sådan utredning gjordes. Vi lever i ett helt annat samhälle än då, anför de. Motionärerna förklarar att de med intresse har noterat att RF har beslutat att se över sin verksamhet och har startat ett nytt programarbete. I detta arbete avser RF att ta kontakt med de politiska partierna för att informera om sin egen syn på utvecklingen och framtiden och för att efterhöra parternas uppfattning bl.a. om samhällsstödets utformning. Detta är en lovvärd ambition som visar att idrottsrörelsen är beredd att ta det ansvar för sin verksamhet som ankommer på en stor och fri folkrörelse, anför motionärerna. De menar dock att arbete inom RF inte kan ersätta en statlig utredning. De påpekar vad som framhållits i Vänsterpartiets rapport Flickor, kvinnor och mansidrott att det i idrottsrörelsens organisation och verksamhet finns drag av traditionellt patriarkaliskt tänkande som rörelsen kan behöva hjälp att komma ifrån. En statlig utredning skulle vara till hjälp även för idrottsrörelsen, anser motionärerna.
Utskottet har flera gånger, senast under våren 1992 (bet. 1991/92:KrU15), behandlat motioner med yrkanden om tillsättande av utredningar i det huvudsakliga syfte som motionärerna avser. Utskottet har därvid uttalat att det måste ankomma på idrottsrörelsen att väcka frågan om tillsättandet av sådana utredningar.
Utskottets tidigare bedömning är alltjämt hållbar. Motion Kr510 avstyrks därför i här aktuell del (yrkande 3).
I motion Kr512 (nyd) yrkas att riksdagen upphäver lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning. Enligt motionären har lagen spelat ut sin roll.
Förbudet mot professionell boxning infördes efter riksdagsbehandling hösten 1969 genom ovan nämnda lag, som trädde i kraft den 1 januari 1970 (prop. 1969:118, bet. 1969 1LU 51, rskr. 1969:344). Förbudet infördes bl.a. mot bakgrund av att den professionella boxningen ansågs farligare än amatörboxning. I lagstiftningsärendet anförde departementschefen att det utredningsarbete som hade föregått propositionen sammantaget med remissyttrandena visade att de medicinska skadeverkningarna av boxningen var allvarligare än man tidigare haft anledning att räkna med. De var av sådan art att boxningen från medicinsk synpunkt inte längre kunde godtas i sin dåvarande form, anförde departementschefen. Första lagutskottet godtog regeringsförslaget.
Sedan förbudet infördes har frågan om dess upphävande behandlats av riksdagen under 1985. I sitt av riksdagen godkända betänkande KrU 1984/85:12 anförde kulturutskottet att det efter riksdagens beslut om förbud mot professionell boxning inte hade inträffat någon omständighet som gav anledning att ompröva beslutet. De motiv som låg till grund för beslutet var enligt utskottets mening fortfarande bärande.
Utskottet har under tiden efter det att förbudslagen beslutades behandlat boxningssporten även ur andra aspekter än den nu aktuella. Särskilt har frågan om ytterligare inskränkningar i rätten att utöva sporten, dvs. amatörboxningen, varit föremål för överväganden bl.a. med hänsyn till skaderiskerna för utövarna. I betänkandet 1991/92:KrU15 finns en utförlig redogörelse för frågans riksdagsbehandling under senare år. Utskottet hänvisar till detta betänkande.
Utskottet konstaterar att det vid tidpunkten för lagstiftningsärendets behandling i riksdagen hösten 1969 fanns omfattande vetenskapliga belägg för att särskilt den professionella boxningen innebär betydande medicinska risker för utövarna. Under tiden därefter har ytterligare belägg för riskerna presenterats, bl.a. vid vetenskapliga symposier inom läkarorganisationer. Den bedömning av riskerna med professionell boxning som gjordes i lagstiftningsärendet är därför alltjämt välgrundad.
Med hänvisning till det anförda vidhåller kulturutskottet sin uppfattning att det inte har inträffat någon omständighet som ger anledning att ompröva förbudet mot professionell boxning. Motion Kr512 avstyrks därför.
Motionären bakom motion Kr517 (kds) anser att en vetenskaplig försöksverksamhet bör inledas i någon ort som drabbats av kraftig arbetslöshet och ekonomiska bekymmer i syfte att dokumentera idrottens stora fostrande och förebyggande möjligheter. Idrottsrörelsen kan självfallet inte ersätta nödvändiga ansträngningar för att ge alla som förlorat arbeten nya och meningsfulla sådana. Det skulle dock vara utomordentligt intressant att i en sådan ort som avses i motionen tillförsäkra idrottsrörelsen och andra ideella organisationer rikliga resurser för att göra en massiv insats för ungdomen. Därmed skulle troligen de sociala effekterna av arbetslösheten kunna lindras. Försöket bör på ett vetenskapligt sätt utvärderas och följas upp för att slutsatser skall kunna dras, som kan tillämpas även på andra orter och i andra sammanhang, anför motionären.
Sådana projekt med väsentlig medverkan av idrottsrörelsens organisationer som motionären efterfrågar bör -- med hänsyn till idrottsrörelsens ställning som en självständig folkrörelse -- i allmänhet inte initieras av andra än rörelsens egna organ. Med hänsyn härtill anser utskottet att motionen inte bör föranleda något initiativ från riksdagen. Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla att det kan finnas möjligheter att erhålla stöd för sådana projekt som motionären avser bl.a. från Allmänna arvsfonden.
Jämställd idrott
RF beräknar att ca 40 % av idrottsrörelsens medlemmar är kvinnor. Kvinnorepresentationen bland ledare och i rörelsens olika beslutande organ är dock avsevärt mindre -- RF anför i årsredovisningen för verksamhetsåret 1991/92 som exempel att SF:s styrelser endast till 20 % består av kvinnor.
Olika frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten har varit föremål för behandling såväl inom RF:s ram som i riksdagen i samband med prövningen av anslaget Stöd till idrotten.
Vid riksidrottsmötet 1989 antogs en jämställdhetsplan för idrotten inför 1990-talet. Planen syftar till att klargöra målen för jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen och att visa på de vägar på vilka målen kan och bör uppnås. Jämställd idrott innebär enligt planen:
att flickor och pojkar, kvinnor och män, ges lika möjligheter att utöva sin idrott,
att kvinnlig och manlig idrottsutövning värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt,
att kvinnor och män har lika stort inflytande i beslutande organ,
att både kvinnors och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar tas till vara och får påverka idrottens utveckling,
att arbetsformer och fördelning av uppdrag utformas så att kvinnor och män får lika stora möjligheter att medverka.
Följande delmål för jämställdhetsarbetet under tiden fram till år 1995 sattes upp:
inom rådgivande och beslutande organ på alla nivåer skall kvinnor och män vara representerade med minst 40 % år 1995 (gäller med undantag av idrotter som har en mycket låg andel kvinnliga medlemmar),
valberedningar på alla nivåer vilka väljs fr.o.m. år 1989 skall bestå av lika antal kvinnor och män,
andelen kvinnliga och manliga tränare skall senast år 1995 motsvara könsfördelningen bland de aktiva inom resp. idrott,
andelen kvinnlig personal på högre befattningar, såsom konsulent, generalsekreterare och liknande, skall uppgå till minst 30 % år 1995.
Samtidigt med jämställdhetsplanen antog riksidrottsmötet 1989 handlingsprogrammet "Idrottspolitisk offensiv". Även i detta program behandlas jämställdhetsarbetet. Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:KrU17 närmare redogjort för innehållet i programmet såvitt avser jämställdhetsarbetet. Utskottet hänvisar till framställningen där.
Avsikten är att resultatet av jämställdhetsarbetet skall utvärderas inför riksidrottsmötet 1995.
RF är skyldigt att årligen redovisa till regeringen vilka insatser som görs särskilt för kvinnlig idrott. Våren 1991 beslutade riksdagen (bet. 1990/91:KrU17, rskr. 1990/91:212) att regeringen skulle vidta åtgärder i syfte att komplettera RF:s redovisning av hur statsanslaget används med uppgifter som i samlad form och med större utförlighet än vad som då gjordes visar hur anslaget fördelas mellan manlig och kvinnlig idrott. Regeringen har härefter ålagt RF att utarbeta metod för mätning av den könsmässiga fördelningen av bidraget till lokal ungdomsverksamhet och senast den 1 oktober 1993 till regeringen redovisa bl.a. bidragets fördelning på kön.
RF:s jämställdhetsarbete under det senast förflutna verksamhetsåret 1991/92 framgår dels i förbundets årsredovisning, dels av en särskild redovisning av medel avsatta under året för särskilda insatser och projekt inom jämställd idrott.
Av de nämnda redovisningarna kan utläsas att RF under verksamhetsåret avsatt 1,8 miljoner kronor för centrala satsningar och att förbundet fördelat 2 miljoner kronor till SF för deras jämställdhetsinsatser.
De centrala satsningarna avser bl.a. insatser för utbildning och utvecklande av kvinnliga nätverk, bearbetning av styrelser och valberedningar, stöd till forskning och mässdeltagande.
Projektmedel har fördelats till sammanlagt 27 SF. Insatserna avser bl.a. utbildning av ledare, tränare och domare.
Under ärendets beredning i utskottet har företrädare för RF lämnat ytterligare information om förbundets jämställdhetsarbete och har då bl.a. upplyst följande. För närvarande och under den närmaste framtiden koncentreras RF:s arbete i tre program, nämligen Forskning, Utbildning och Nätverk. En utvärdering pågår av jämställdhetsarbetet inför riksidrottsmötet i november 1993. Om redovisningen visar otillräcklig måluppfyllnad kan stadgeändringar syftande till högre kvinnorepresentation i styrelser m.m. komma att föreslås. Även ekonomiska styrmedel genom fördelning av statsbidragen kan övervägas.
Frågor om jämställd idrott behandlas i fem motioner.
Motionärerna bakom motion Kr273 (fp) anför att arbetet med att skapa en mer jämställd idrott bör prioriteras (yrkande 2). Flickor och pojkar, män och kvinnor måste ges samma möjligheter. Medvetna satsningar från RF räcker uppenbarligen inte till, anför motionärerna. De anser att trögheten i jämställdhetsarbetet är ett hot mot idrottens trovärdighet. Inte minst när det gäller att öka antalet kvinnliga ledare är resultatet bedrövligt, anför motionärerna.
Även i motion Kr503 (fp) anförs att idrottsrörelsens jämställdhetsarbete hittills inte givit önskvärt resultat. Som exempel framhåller motionärerna den låga andelen kvinnor bland förbundsordförandena, i förbundsstyrelserna och bland ledarna. Enligt motionärerna kvarstår orättvisorna också när det gäller förutsättningarna för aktivt idrottande, bl.a. vad avser prioriteringen av träningslokaler och andra anläggningar för idrotter som särskilt engagerar flickor. Motionärerna anser att de anförda förhållandena minskar trovärdigheten när det gäller målsättningen att ge män och kvinnor samma chans. Enligt deras mening är det nödvändigt att ansträngningarna påskyndas. Utbildning av ledare och tränare spelar en central roll i dessa. Jämställdhetsfrågorna måste därför ingå som ett viktigt moment i idrottsrörelsens olika utbildningsaktiviteter. Erfarenheterna från särskilda motionsarrangemang för kvinnor bör tas till vara, anser motionärerna.
Motionärerna bakom motion Kr505 (m) anför att stödet till kvinnoidrotten bör vara en prioriterad uppgift för idrottsrörelsen (yrkande 2). De framhåller att det företrädesvis är manlig idrott som får del av statsstödet och av kommunernas stöd till idrottsanläggningar. Det finns ingen anledning att göra denna åtskillnad. Vuxna människor bör i ökad utsträckning själva finansiera sina fritidsintressen. Kvinnors möjlighet att utveckla sina fritidsintressen har samma berättigande som mäns. När idrottsanslagen fördelas är det hög tid att sätta kvinnoidrotten i centrum, anför motionärerna.
I motion Kr510 (v) framhåller motionärerna att Vänsterpartiet i rapporten Flickor, kvinnor och mansidrott visat att många flickor och kvinnor ur socialgrupp 3 och invandrarkvinnor helt slutar med idrott och fysisk aktivitet efter skolåren. För de kvinnor som lämnar skolan för en framtid i tunga och slitsamma arbeten är det oerhört viktigt att komma med i idrottsaktivitet och få fysisk träning. Medverkan i föreningslivet är också en källa till gemenskap och ökat självförtroende, anför motionärerna. De menar att satsningarna på folkhälsofrågor och idrottsverksamhet för kvinnor alltför litet har markerats i budgetpropositionen. Det måste vara en stor utmaning för idrottsrörelsen att erbjuda verksamheter som i större utsträckning än nu lockar kvinnor att delta. Motionärerna anför (yrkande 2) att riksdagen tydligt bör uttala önskemål om insatser som kan stimulera fler kvinnor att delta i föreningsidrotten.
I motion Kr511 (s) anförs att idrottsrörelsen fortfarande styrs av män och att verksamheten är anpassad till deras villkor. För att nå en utveckling som får ett ökat antal flickor att stanna inom idrotten måste deras insatser och deltagande uppvärderas. Resursfördelningen måste radikalt förändras och högre krav ställas på att idrottsrörelsen utvecklar arbetet så att fler kvinnor kommer med som beslutsfattare, ledare och tränare. Då kan verksamheten utformas på flickors och kvinnors villkor och ge dem ett större utbyte av sitt idrottande, anför motionärerna. De anser att ekonomiska styrmedel bör användas om inte jämställdhetsarbetet påskyndas.
Föreningslivet har -- som bl.a. anges i direktiven till Utredningen om statens bidrag till ideella organisationer (dir. 1992:81) -- en viktig roll i arbetet för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Kulturutskottets ställningstaganden då utskottet prövar frågor om bidrag till olika organisationer sker med utgångspunkt i dessa värderingar. Idrottsrörelsen är landets största folkrörelse och aktiverar fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Utskottet har noterat det arbete som pågår för att förverkliga RF:s jämställdhetsmål. Trots detta arbete ger de uppgifter som utskottet inhämtat under ärendets beredning anledning till farhågor för att de mål som har satts upp inte kommer att kunna uppfyllas. Utskottet vill därför anföra följande.
Förverkligandet av jämställdhetsmålen är ett viktigt inslag i arbetet för att stärka idrottens trovärdighet. Som utskottet framhållit i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU15 måste arbetet föras framåt på alla plan inom RF. Oavsett det stora ansvar som åvilar de enskilda föreningarna och förbunden har RF ett övergripande ansvar för att målen uppnås. Det kan därför med fog krävas att RF med kraft driver frågan så att uppsatta mål nås och jämställdheten bland rörelsens medlemmar utvecklas vidare. Härvid bör varken särskilda bestämmelser om kvinnorepresentation i olika beslutande organ eller ekonomiska styrmedel vara uteslutna. I sammanhanget bör också framhållas att RF skall lämna en redovisning av det lokala aktivitetsstödets könsmässiga fördelning till regeringen senast den 1 oktober 1993. Denna redovisning kan ge anledning till förnyade överväganden om reglerna för fördelning av stödet.
Det har upplysts att riksidrottsmötet i år kommer att erhålla en rapport med utvärdering av pågående jämställdhetsarbete. Utskottet utgår från att innehållet i rapporten övervägs ingående av riksidrottsmötet och föranleder de ställningstaganden som framstår som motiverade för att RF skall kunna ta sitt ansvar på området. Utskottet har noterat att bl.a. frågan om ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet kan komma att aktualiseras vid riksidrottsmötet. Av propositionen kan utläsas att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrottsrörelsen. Mot denna bakgrund förutsätter utskottet att regeringen vid kommande överväganden av frågor som rör idrottsrörelsen, bl.a. anslagsfrågor, beaktar resultaten av RF:s insatser på jämställdhetsområdet. Något initiativ från riksdagen i här aktuellt avseende är därför inte erforderligt. Utskottet avstyrker således motionerna Kr273 yrkande 2, Kr503, Kr505 yrkande 2, Kr510 yrkande 2 och Kr511.
Anslags- och andra resursfrågor
Stöd till idrotten (I 5)
I propositionen föreslås ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat anslag till RF om 511 173 000 kr.
I motion Kr505 (m) anförs att det finns skäl för en viss nedskärning av detta anslag med hänsyn till samhällsekonomin. Idrottsrörelsen framstår som en ekonomisk gigant vid en jämförelse med situationen för kvinnoorganisationerna. Mot bakgrund av dessa organisationers svaga ekonomiska situation föreslår motionärerna (yrkande 1) att anslaget till RF minskas med 5 miljoner kronor (jfr yttr. 1992/93:KrU9y, bet. 1992/93:AU9). Minskningen kan förslagsvis tas av anslaget till vinter-OS, anför de.
Utskottets överväganden leder till den slutsatsen att det inte finns skäl att vid medelsanvisningen avvika från regeringens förslag. Som utskottet anfört i sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet 1992/93:KrU9y kommer kostnaderna för deltagande i vinter-OS 1994 att påverkas av att Sverige tvingats överge den fasta växelkursen efter det att RF gjorde sina beräkningar av kostnaderna. Utskottet avstyrker motion Kr505 i här aktuell del (yrkande 1).
AB Tipstjänst
En del av AB Tipstjänsts vinst lämnas i bidrag till RF:s verksamhet. Under riksmötet 1991/92 biföll riksdagen regeringens förslag att AB Tipstjänsts bolagsstämma skulle ges möjlighet att besluta om stöd till idrotten i form av ett samlat bidrag till RF och att ramen för detta stöd för budgetåret 1992/93 skulle uppgå till 55 miljoner kronor.
I propositionen anförs att bolagsstämman bör ges fortsatt möjlighet att besluta om ett bidrag till RF att användas under påföljande budgetår. Ramen för stödet föreslås för budgetåret 1993/94 vara -- oförändrat -- 55 miljoner kronor.
Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande uttalande om idrottens betydelse i samhället
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr504 yrkande 1 i denna del och 1992/93:Kr510 yrkande 1,
2. beträffande inriktningen av det statliga stödet till idrotten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr273 yrkande 1, 1992/93:Kr504 yrkande 1 i denna del och 1992/93:Kr514 yrkande 1,
3. beträffande tillsättande av en ny statlig idrottsutredning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr510 yrkande 3, men. (v)
4. beträffande upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr512, res. 1 (nyd)
5. beträffande försöksverksamhet med stöd till idrottsrörelsen och andra ideella organisationer på en krisdrabbad ort
att riksdagen avslår motion 1992/93:517,
6. beträffande jämställd idrott
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr273 yrkande 2, 1992/93:Kr503, 1992/93:Kr505 yrkande 2, 1992/93:Kr510 yrkande 2 och 1992/93:Kr511, res. 2 (s)
7. beträffande medelsanvisningen till Stöd till idrotten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:Kr505 yrkande 1 till Stöd till idrotten för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 511 173 000 kr,
8. beträffande stöd till idrotten från AB Tipstjänsts överskott
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i propositionen om sådant stöd.
Stockholm den 18 mars 1993
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Hugo Hegeland (m), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s), Christer Eirefelt (fp), Stig Bertilsson (m), Alwa Wennerlund (kds) och Simon Liliedahl (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning (mom. 4)
Simon Liliedahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Förbudet mot" och på s. 7 slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att samhällsutvecklingen har gjort värderingarna bakom förbudslagen inaktuella. Utskottet föreslår därför att riksdagen antar det av utskottet upprättade förslaget till lag om upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Kr512 antar följande förslag till Lag om upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning Härigenom upphävs lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Jämställd idrott (mom. 6)
Åke Gustavsson, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Det har" och slutar med "och Kr511" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att de åtgärder som redan har vidtagits från statsmakternas sida för att skapa en samlad bild av jämställdhetsarbetet inom RF bör kompletteras enligt följande. Regeringen bör begära att RF i anslutning till riksidrottsmötet i november 1993 i samlad form redovisar sitt planerade framtida jämställdhetsarbete. En redovisning till riksdagen bör härefter snarast lämnas av de åtgärder som regeringen funnit skäl att vidta med anledning av vad RF har redovisat om sitt jämställdhetsarbete. Särskilt bör anges i vad mån RF:s redovisning ger anledning till ändringar i de regler som gäller för det allmännas stöd till idrottsrörelsen. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Kr273 yrkande 2, Kr503, Kr505 yrkande 2, Kr510 yrkande 2 och Kr511 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande jämställd idrott
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Kr273 yrkande 2, 1992/93:Kr503, 1992/93:Kr505 yrkande 2, 1992/93:Kr510 yrkande 2 och 1992/93:Kr511 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om jämställd idrott,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
1. Tillsättande av en ny statlig idrottsutredning (mom. 3)
Enligt min mening bör riksdagen med bifall till motion Kr510 i här aktuell del hos regeringen begära en ny statlig idrottsutredning. Det är mer än tjugo år sedan en sådan utredning gjordes och -- som motionärerna bakom motion Kr510 anför (yrkande 3) -- lever vi i ett helt annat samhälle än då. Motionärernas uppfattning att RF:s egna programarbete inte kan ersätta en statlig utredning framstår som välgrundad. I sammanhanget bör framhållas vad rapporten Flickor, kvinnor och mansidrott visar om kvarstående patriarkaliska mönster inom idrotten. En statlig utredning skulle vara till hjälp för idrottsrörelsen bl.a. för att finna vägar att komma ifrån dessa mönster.
2. Jämställd idrott (mom. 6)
Det finns skäl att från riksdagens sida ta initiativ till ytterligare åtgärder för att främja jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen. Jag ansluter mig därför till vad reservanterna bakom reservation 2 anfört. Jag vill samtidigt hänvisa till vad jag har anfört ovan om behovet av en statlig idrottsutredning.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3 borde ha hemställt:
3. beträffande tillsättande av en ny statlig idrottsutredning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Kr510 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.