Idrottsfrågor

Betänkande 1996/97:KrU4

Kulturutskottets betänkande 1996/97:KRU04

Idrottsfrågor

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Innehållsförteckning

1996/97
KrU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner som rör idrottsfrågor.
Motionerna avser bl.a. frågor om idrottens betydelse, om idrottsrörelsens
oberoende ställning, om idrottens etik, om uppdraget för den nyligen tillsatta
Idrottsutredningen, om jämställdhetsarbetet på idrottsområdet, om forskning om
handikappidrott, om internationella idrottsfrågor och om idrottsrörelsens
sanktioner mot idrottsmän som använder dopningsmedel.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Detta sker i många fall med hänvisning
till Idrottsutredningens arbete.
Också två motioner som rör professionell boxning avstyrks. Motionärerna vill
att det skall tillsättas en utredning rörande frågan om huruvida professionell
boxning skall bli tillåten.
En reservation som avser sistnämnda fråga har avgivits. Vidare har ett
särskilt yttrande avgivits. Detta avser frågan om vid vilken tidpunkt en
arbetsgrupp som skall samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med
idrottsevenemang skall slutredovisa sitt uppdrag.

Motionerna

1996/97:Kr257 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya aktivitetsformer inom idrott och friskvård,
1996/97:Kr258 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrotten,
1996/97:Kr502 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de sommarolympiska spelen.
1996/97:Kr504 av Gullan Lindblad m.fl. (m, v, kd) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en allsidig utredning om proffsboxning i Sverige i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:Kr506 av Lars U Granberg och Lennart Thörnlund (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning rörande professionell
boxning i Sverige.
1996/97:Kr507 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens
betydelse.
1996/97:Kr510 av Michael Stjernström m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottens etik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dopningspreparat,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att stärka breddidrotten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa rimliga villkor för elitidrotten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsarenors tillgänglighet för människor med
funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till förmån för
handikappidrotten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen drivs
vidare,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att idrottsrörelsen bör få ett ökat inflytande över de organ som
samordnar idrottsforskningen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsrörelsens inflytande i utredningen om idrott,
1996/97:Kr511 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningslös prövning av nivån på det framtida statliga stödet
till idrotten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på Idrottsutredningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot idrottsanknutet våld,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottens jämställdhetsarbete.
1996/97:Kr513 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottens stora samhällsnytta,
1996/97:Kr514 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas roll för att uppnå jämställdhet inom idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det demokratiska underskottet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för en jämställd fördelning av samhällets
resurser till idrotten.
1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av insatser gällande idrottens internationella
förutsättningar.

Vissa bakgrundsuppgifter
Efter beredning i kulturutskottet behandlar riksdagen årligen ett antal
idrottsfrågor. Hitintills har sådana frågor i allmänhet behandlats i ett
betänkande som avsett såväl idrottsbudgeten som idrottsfrågor som inte haft
något direkt eller omedelbart samband med budgeten. Den omläggning av
budgetprocessen som skedde förra året innebar att hela det utgiftsområde inom
statsbudgeten, som omfattar idrottsbudgeten, nämligen utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid i fortsättningen kommer att behandlas i ett
betänkande. För innevarande budgetår behandlades idrottsbudgeten i det av
riksdagen godkända betänkandet 1996/97:KrU1 Kulturpolitik, m.m., som godtagits
av riksdagen i december 1996. Utskottet hänvisar till betänkandet då det
gäller stödet till idrotten under år 1997. Merparten av de motionsförslag som
avser idrottsfrågor behandlas i förevarande betänkande. De flesta av frågorna
eller likartade frågor har tidigare behandlats av riksdagen. Under avsnittet
Utskottet redovisar utskottet i allmänhet i vilka tidigare betänkanden
frågorna behandlats.
Flera av motionsförslagen avser det arbete som den förra året tillsatta
Idrottsutredningen (dir. 1996:84) skall genomföra. Även i fråga om vissa andra
motionsförslag får utskottet anledning beröra utredningens uppdrag. Under
avsnittet Utskottet lämnar utskottet närmare uppgifter om utredningen.
Utskottet har dock funnit anledning att som en bakgrund till sina överväganden
redan här lämna en fullständig redovisning för utredningens uppdrag.
Uppdraget är följande.
Utvärdering
Kommittén skall utvärdera det nuvarande systemet för det samlade statliga
stödet till idrotten. Kommittén skall därvid analysera de av staten uppsatta
målen för stödet, särskilt med inriktning på måluppfyllelse och relevans.
Kommittén skall också bedöma effekterna av andra direkta och indirekta former
för statligt stöd till idrotten, exempelvis bidrag till utbildningsverksamhet,
skatteregler m.m. En särskild analays skall göras av effektiviteten i det
offentliga stödet till den lokala verksamheten för barn och ungdom på
idrottens område. Som en del i utvärderingen skall stödets nuvarande
administrativa hantering analyseras.
Kommittén skall belysa verksamheten inom idrottsrelaterad forskning.
Dessutom skall omfattning och inriktning på statens insatser bedömas.
Kommittén skall redovisa en analys av befintliga fakta i folkhälsofrågor med
inriktning på den fysiska aktiviteten i olika åldersgrupper.
Kommittén skall analysera hur idrottsrörelsens finansiering ser ut i dag,
dess omfattning och inriktning samt ta ställning till hur det bör påverka den
statliga bidragsgivningen. Kommittén får gärna lämna förslag som kan öka
idrottsrörelsens egenfinansiering.
Förslag till nya mål
Kommittén skall, med utgångspunkt i utvärderingen, föreslå tydligare mål för
statens samlade stöd till idrotten. Därvid skall en anpassning ske till den
förnyade statliga budgetprocessen samt till andra relevanta förändringar,
främst de som beskrivits i utgångspunkterna för uppdraget. Kommittén skall
också föreslå en modell för hur bidragets effekter och effektivitet skall
följas upp och utvärderas och hur bidraget skall administreras och
återrapporteras. I sitt förslag skall kommittén utgå från kravet på hög
effektivitet och att möjligheterna till medborgerlig insyn och kontroll vid
bidragsfördelningen skall säkerställas. Kommittén skall härvid pröva
möjligheterna och lämpligheten för regering och riksdag att närmare styra
anslagets inriktning.
Kommitténs förslag skall utgå från att kvinnor och män får lika möjligheter
att bedriva idrott. Detta gäller såväl bredd- och motionsidrott som
prestationsinriktad tävlingsidrott. Kommittén skall i sina förslag även utgå
från idrottens betydelse för unga människor liksom för folkhälsan i övrigt. Av
grundläggande betydelse är att målen för stödet utformas så att de bidrar till
att fler människor kan delta i idrottslig verksamhet utifrån sina egna
förutsättningar.
Det är av vikt att värna om mångfalden av idrotter. Av detta följer att
kommittén vid utformningen av målen för statens stöd till idrotten särskilt
skall beakta de skilda ekonomiska villkor som gäller för olika idrotters
möjligheter till egenfinansering av såväl bredd- och motionsidrotten som
elitidrotten. Det statliga stödets utformning får samtidigt inte hindra en
förnyelse och utveckling av idrottsrörelsen.
En viktig utgångspunkt är alltjämt att statens stöd huvudsakligen bör
inriktas på att bidra till att det skapas ett bestående intresse bland
medborgare i alla åldrar för regelbunden fysisk aktivitet för att uppnå hälsa
och välbefinnande. Detta inom ramen för den levande folkrörelse som den
demokratiska idrottsrörelsen utgör.
Kommittén skall utöver det allmänna kommittédirektivet, att redovisa
konsekvenserna av sina förslag ur jämställdhetsperspektiv, även redovisa
konsekvenserna av sina förslag ur såväl integrations- som folkhälsoperspektiv.
Kommittén skall även ange kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram.
I de fall förslagen medför ökade utgifter eller minskade inkomster för det
offentliga måste samtidigt förslag till finansiering genom omprioriteringar
lämnas. Ekonomiska konsekvenser av förslagen skall redovisas såväl för
kommuner och landsting som för statsförvaltningen.

Utskottet

Inledning
I betänkandet behandlas ett antal idrottsfrågor, som tagits upp i motioner som
väckts under den allmänna motionstiden i början av innevarande riksmöte,
1996/97.
Merparten av motionsförslagen avser frågor som behandlats tidigare av
riksdagen. Vid flera tillfällen har riksdagen också behandlat önskemål om
tillsättande av en idrottsutredning. Regeringen tillsatte i slutet av förra
året en kommitté som skall utvärdera det statliga stödet till idrotten,
nämligen den parlamentariskt sammansatta Kommittén (In 1996:03) om stöd till
idrotten (dir. 1996:84). Utskottet använder i detta betänkande namnet
Idrottsutredningen på kommittén. Flera motionsförslag avser utredningens
arbete. Som framgår av den följande framställningen bedömer utskottet att
Idrottsutredningens arbete får betydelse för vissa av de motionsförslag som
avser av riksdagen under tidigare riksmöten behandlade frågor.
Som bakgrund till en övergripande redovisning för Idrottsutredningen och dess
uppdrag lämnar utskottet vissa uppgifter om det nuvarande idrottsstödet.
Kulturutskottet behandlade i slutet av förra året idrottsbudgeten för år
1997. Från och med i år överensstämmer budgetåret med kalenderåret. Utskottets
förslag, som överensstämde med regeringens förslag i budgetpropositionen,
godtogs av riksdagen (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17, bet. 1996/97:KrU1, rskr.
1996/97:132). Till stöd till idrotten anvisades 480 miljoner kronor, vilket
innebar viss nedskärning i förhållande till förra budgetåret, beräknat på en
12-månadersperiod. Till det angivna beloppet skall läggas 55 miljoner kronor
som enligt riksdagens beslut får överföras från AB Tipstjänst till
Riksidrottsförbundet. Landstingen lämnar utbildningsstöd till
Riksidrottsförbundets distriktsidrottsförbund. Kommunala bidrag utgår såväl
till anläggningar som till verksamhet. De offentliga penningströmmarna till
idrotten uppgick år 1994 totalt till 5,2 miljarder kronor (SOU 1996:3).
Utförliga direktiv har utfärdats för Idrottsutredningen. I ett föregående
avsnitt har lämnats en fullständig redovisning för utredningens uppdrag.
Utgångspunkten för den utvärdering av det statliga stödet till idrotten som
utredningen skall göra skall vara de av staten uppställda målen för bidraget
samt de samhällsförändringar som skett sedan målen fastställdes av riksdagen
år 1970. Med utvärderingen som grund skall utredningen föreslå nya, tydligare
mål för statens stöd till idrotten. Förslaget skall också innefatta en modell
för uppföljning och utvärdering av verksamheten i relation till målen.
Utredningen skall vidare analysera om det krävs nya rutiner för att
säkerställa insyn i och kontroll av bidragsfördelningen till idrotten. Arbetet
skall utgå från att statens stöd huvudsakligen bör utformas så att det bland
medborgarna bidrar till att skapa ett bestående intresse för fysisk aktivitet
i syfte att uppnå en god folkhälsa. Av särskild vikt är att stimulera en vital
ungdomsidrott bedriven på demokratisk grund.
I Idrottsutredningen ingår företrädare för samtliga partier i riksdagen.
Vidare finns i utredningen sakkunniga, bland dem företrädare för
Riksidrottsförbundet, och experter, däribland företrädare för olika
idrottsförbund.
Idrottsutredningens förslag bör utvecklas i dialog med berörda intressenter
på området. Arbetet bör därför präglas av dialog och samråd med såväl
idrottsrörelsen som Svenska kommunförbundet. Utredningen skall redovisa sitt
uppdrag senast i december 1997.

Vissa allmänna idrottsfrågor
I olika sammanhang har utskottet framhållit den stora betydelse
idrottsrörelsen har i samhället. Idrotten erbjuder ett stort antal människor
glädje, gemenskap och en hälsosam och meningsfull fritidssysselsättning.
Idrottsrörelsen aktiverar vidare fler ungdomar än någon annan
föreningsverksamhet.
Idrottens betydelse kan exemplifieras med följande uppgifter. Omkring tre
miljoner människor i vårt land, drygt en tredjedel av befolkningen, ägnar sig
regelbundet åt idrott, som aktiva utövare eller som ledare. Idrottsrörelsen
omfattar mer än 200 000 föreningar och 17 000 korpklubbar.
Med anledning av vad som anförs i motion Kr507 (v) och motion Kr513 (fp)
yrkande 1 vill utskottet även i detta sammanhang understryka att
idrottsrörelsen har en mycket stor betydelse för samhället - liksom för
individen. Det finns anledning utgå från att ytterligare synpunkter i dessa
hänseenden kommer att framföras av Idrottsutredningen. Utskottet, som direkt
och indirekt återkommer till frågan i det följande, nöjer sig här med att i
huvudsak poängtera vad som anförs i de nämnda motionerna. Idrottsrörelsen har
stor social betydelse bl.a. då det gäller ungdomens fostran och för att
överbrygga generationsmotsättningar. Även elitidrotten har betydelse, bl.a.
då det gäller att skapa en positiv Sverigebild utomlands. Som anges i motion
Kr513 bedrivs idrott och föreningsliv inte bara inom idrottsrörelsen utan
många andra ideella organisationer har på sitt program aktiviteter som är av
lika stor betydelse, inte minst för friskvården.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandena inte
påkallar någon åtgärd av riksdagen. Yrkandena avstyrks således.
Också frågan om idrottsrörelsens oberoende ställning har tidigare behandlats
av riksdagen (se senast bet. 1994/95:KrU14). Frågan tas upp i motion Kr258
(kds) yrkande 15 och i motion Kr519 (m) yrkande 1. I den förstnämnda motionen
framhålls att idrottsrörelsen skall ha samhällets stöd men vara självständig i
förhållande till stat, kommun och näringsliv. I motion Kr519 anförs bl.a. att
det är utomordentligt viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och
tvingas in i en halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och
demokratiskt uppbyggd rörelse.
Utskottet vill erinra om att det i direktiven för Idrottsutredningen i ett
särskilt avsnitt med rubriken Demokratisk tradition och förnyelse framhålls
bl.a. att det ideella föreningslivets integritet, självständighet och
utvecklingsförmåga är en viktig förutsättning för den offentliga
bidragsgivningen till föreningslivet. Utskottet delar denna uppfattning. Den
angivna utgångspunkten är enligt utskottets mening viktig då utredningen skall
utarbeta förslag till nya mål för statens samlade stöd till idrotten.
Den motionsvägen upptagna frågan om idrottsrörelsens självständighet
gentemot näringslivet har sin motsvarighet på kulturområdet, där det också är
av yttersta vikt att ett företag som sponsrar viss verksamhet inte påverkar
utformningen och inriktningen av verksamheten. För idrottsrörelsen är det
enligt utskottets mening lika viktigt som för kulturinstitutioner att inte
skada sitt anseende genom att ingå olämpliga sponsringsavtal (jfr bet.
1996/97: KrU1 s. 41). Utskottet är dock inte berett att förorda någon särskild
reglering av denna avtalstyp och detta har inte heller begärts i den aktuella
motionen.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionsyrkandena bör
avslås.
Idrottsrörelsens etik ägnas stor uppmärksamhet i motion Kr510 (kd).
Motionärerna uppehåller sig särskilt vid de etiska aspekterna vid utformningen
av barn- och ungdomsidrotten. I en tid när ungdomsvåld, drogmissbruk och
rasism utgör växande problem i samhället blir idrottens roll som
ungdomsfostrare viktigare än någonsin, anförs det i motionen. Därför bör
idrottsrörelsen i högre utsträckning betona de etiska frågorna. Eftersom
elitidrottsmän utgör förebilder för många barn och ungdomar, är
idrottsrörelsens etiska hållning och avståndstagande från dopning och det våld
som har idrottsanknytning angeläget.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att idrotten har en fostrande
betydelse för barn och ungdom. I anslutning till detta konstaterande vill
utskottet erinra om att det i direktiven till Idrottsutredningen framhålls att
den demokratiskt uppbyggda idrottsrörelsen genom sitt engagemang för en god
samhällsetik motverkar negativa yttringar och bidrar till integration av
människor som annars upplever ett utanförskap i samhället. Utredningsarbetet
skall bedrivas bl.a. från denna utgångspunkt. Härtill kommer att det enligt
utskottets bedömning finns en ökande insikt hos idrottsrörelsen - centralt och
lokalt - liksom hos andra folkrörelser om betydelsen av de frågor som tagits
upp i motionen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet (motion
Kr510 yrkande 1).
I detta sammanhang behandlar utskottet även motion Kr511 (c), såvitt däri
behandlas en fråga som avser den arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet som
skall samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med idrotts-evenemang
(yrkande 5). Arbetet skall inriktas på att - i samråd med berörda intressenter
såsom lokala föreningar, spelarföreningar, supporterklubbar, polisdistrikt -
försöka finna åtgärder som sätter stopp för våldsyttringar i samband med
idrottsevenemang. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1998.
Motionärerna vill att redovisningen skall ske senast den 30 juni i år.
Beslut om arbetsgruppen fattades i början på september förra året. Enligt
gruppens arbetsplan skall, efter visst internt kartläggningsarbete, ett antal
inlägg av företrädare för olika verksamheter och organisationer publiceras i
en antologi i maj månad i år. Vidare skall bl.a. de elitklubbar som figurerat
i samband med idrottsvåld besökas. Under hösten 1997 skall arbetet fortsätta
med att aktivt påverka möjligheterna att förhindra idrottsvåld. Arbetsgruppens
samlade arbete skall redovisas i en slutrapport under våren 1998.
Arbetsplanen har lagts fast sedan motionen väcktes. Utskottet gör
bedömningen att det kommer att bli till fördel för resultatet av
arbetsgruppens arbete om den får vara verksam under den tid som ursprungligen
angivits. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Idrottsutredningen
Utskottet har i tidigare avsnitt i betänkandet redovisat uppgifter om
tillsättandet av Idrottsutredningen och om dess sammansättning och dess
uppdrag.
Utskottet anser att motion Kr510 (kd) yrkande 18 om idrottsrörelsens
inflytande i utredningen inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Utskottet har
inhämtat att Riksidrottsförbundet erbjudits en plats som sakkunnig i
utredningen och att förbundet numera accepterat erbjudandet. Till utredningen
har vidare knutits experter från bl.a. Svenska Fotbollförbundet, Svenska
Innebandyförbundet och Svenska Gymnastikförbundet. Utskottet vill vidare
erinra om att, som angetts i det föregående, utredningens förslag bör
utvecklas i dialog med berörda intressenter på området och att arbetet därför
bör präglas av dialog och samråd med bl.a. idrottsrörelsen. Motion Kr510
yrkande 18 avstyrks således.
Två yrkanden, nämligen yrkandena 1 och 3 i motion Kr511 (c), avser
Idrottsutredningens arbete i vad avser storleken av det statliga stödet och
därmed sammanhängande frågor. Bl.a. framhålls att den för budgetåret 1997
genomförda besparingen på idrottsanslaget inte bör vara normgivande för
utredningsarbetet.
Utskottet vill framhålla att uppgiften för Idrottsutredningen inte i första
hand är att pröva storleken av det statliga idrottsstödet. En sådan prövning
görs främst i budgetsammanhang. Detta står inte i motsättning till det
förhållandet att Idrottsutredningens kommande slutsatser då det gäller målen
för idrottsstödet givetvis får betydelse för bedömningen av bidragets storlek.
I utredningsdirektiven tas också i olika avseenden upp frågor som har direkt
bäring på bidragets storlek. Utredningen skall således analysera hur
idrottsrörelsens finansiering ser ut i dag, dess omfattning och inriktning
samt ta ställning till hur det bör påverka den statliga bidragsgivningen. Det
bör i sammanhanget erinras om att Idrottsutredningen också skall ange
kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram. I de fall förslagen medför
ökade utgifter eller minskade inkomster för det offentliga måste samtidigt
förslag till finansiering genom omprioriteringar lämnas.
Utskottet är inte berett att förorda någon ändring av utredningsdirektiven i
vad avser de ekonomiska konsekvenserna av Idrottsutredningens förslag. Med
hänsyn härtill och då utskottet anser sig kunna utgå från att synpunkter som
anförts i de nu aktuella motionerna kommer att uppmärksammas av utredningen
utan något särskilt riksdagsinitiativ avstyrker utskottet motions-yrkandena.
I motion Kr257 (mp) yrkande 14 framhålls att idrott och friskvård skall gå
hand i hand. Staten bör stimulera och ge stöd till nya aktivitetsformer
parallellt med den traditionella idrotten.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet redovisa följande om
Idrottsutredningens uppdrag. Utredningen skall redovisa en analys av
befintliga fakta i folkhälsofrågor med inriktning på den fysiska aktiviteten i
olika åldersgrupper. Utredningen skall i sina förslag utgå från bl.a.
idrottens betydelse för unga människor liksom för folkhälsan i övrigt. Av
grundläggande betydelse är att målen för stödet utformas så att de bidrar till
att fler människor kan delta i idrottslig verksamhet utifrån sina egna
förutsättningar. En viktig utgångspunkt skall alltjämt vara att statens stöd
huvudsakligen bör inriktas på att bidra till att det skapas ett bestående
intresse bland medborgare i alla åldrar för regelbunden fysisk aktivitet för
att uppnå hälsa och välbefinnande. Med hänvisning till den lämnade
redovisningen anser utskottet att det synsätt på idrottsstödet som präglar
motionen står i mycket god överensstämmelse med innehållet i
utredningsdirektiven. Motionsyrkandet avstyrks därför.
Den sålunda lämnade redovisningen kan också utgöra svar på motion Kr510 (kd)
yrkande 4, vari vikten av att stärka breddidrotten understryks. Motionärerna
utvecklar värdet för alla människor av motionsaktiviteter och annan friskvård.
Inte heller detta motionsyrkande påkallar således någon åtgärd av riksdagen.
Yrkandet avstyrks således.
För att stimulera breddidrott är det nödvändigt att elitidrotten får rimliga
verksamhetsvillkor. Elitidrottsutövarna fungerar i dag som inspiratörer och
förebilder. Även dessa synpunkter framförs i motion Kr510 (kd).
Utskottet har tidigare, nämligen våren 1995, behandlat frågan om sambandet
mellan breddidrott och elitidrott (bet. 1994/95:KrU14). Utskottets
ställningstagande innebar då att utskottet anslöt sig till synpunkter av det
slag som nyss angetts. Vidare anslöt sig utskottet till ett
propositionsuttalande att elitidrotten är av stor betydelse för såväl
ungdomsrekryteringen som människors positiva upplevelser och känsla av
samhörighet på olika nivåer.
De redovisade bedömningarna är fortfarande giltiga. Med hänsyn till det
intresse elitidrotten tilldrar sig - inte minst då det gäller idrotter där
Sverige kan hävda sig på det internationella planet såsom i ishockey, tennis,
golf och skidor - finns det anledning att utgå från att Idrottsutredningen
kommer att uppmärksamma det samband som finns mellan elitidrott och
breddidrott. Motionsyrkandet påkallar därför inte någon åtgärd av riksdagen.
Yrkandet avstyrks således (motion Kr510 yrkande 6).

Jämställdhetsarbetet på idrottsområdet
I tre motioner tas ur delvis olika aspekter upp frågor om jämställdhetsarbetet
på idrottsområdet.
Som en bakgrund till motionsönskemålen, som i korthet redovisas i det
följande, vill utskottet erinra om följande.
Under senare år har frågor om jämställdheten och jämställdhetsarbetet på
idrottsområdet ägnats betydande uppmärksamhet i olika sammanhang. Såväl våren
1993 som våren 1994 behandlade utskottet ingående sådana frågor (bet.
1992/93:KrU14 och bet. 1993/94:KrU11).Våren 1996 avgav utskottet betänkandet
1995/96:KrU11 Jämställd idrott, m.m. I betänkandet behandlades inte bara
frågor om idrottens eget jämställdhetsarbete och dess samband med
statsanslaget till idrotten utan även kommunernas insatser för jämställd
idrott och annan fritidsverksamhet. Innehållet i Fritidsutredningens förslag
redovisades ganska utförligt.
I betänkandet upprepade utskottet ett uttalande från våren 1994 av innehåll
att utskottet förutsatte att regeringen vid kommande överväganden om bl.a.
anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen beaktar resultatet av insatserna på
jämställdhetsområdet. Utskottet redogjorde också utförligt för det
jämställdhets-arbete som sedan Riksidrottsmötet (RIM) år 1977 pågår inom
idrottsrörelsen. Vid RIM i november 1995 presenterades en utvärdering av den
jämställdhetsplan som antogs av RF år 1989. I utvärderingen konstaterade
Riksidrottsstyrelsen (RS) att - trots omfattande och i vissa avseenden
framgångsrika insatser för att stärka och utveckla jämställdhetsarbetet -
delmålen inte hade uppnåtts. I enlighet med överväganden i planen fattade RIM
beslut om stadgeändringar som en väg att påskynda jämställdhetsarbetet, vilket
bl.a. innebär obligatorisk representation från bägge könen i styrelserna för
RF och distriktsidrottsförbunden och vissa andra stadgereglerade organ. Vid
nästa RIM (i framtiden kallad RF-stämman), som skall hållas i år skall RF
lägga fram en rapport om utvärdering av delmålen i idrottens
jämställdhetsplan.
I budgetpropositionen för innevarande budgetår (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17)
anförde regeringen att det är angeläget att statens stöd till idrotten används
för att påskynda utvecklingen mot ökad jämställdhet. Kulturutskottet anförde i
sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KrU1 (s. 209) att utskottet, som
stod fast vid sina tidigare uttalanden, givetvis delade regeringens
uppfattning och i likhet med regeringen ansåg att idrottsrörelsen i framtiden
särskilt bör uppmärksamma jämställdhetsaspekten vid användandet av stödet.
Då det gäller Fritidsutredningen, som avlämnade sitt slutbetänkande (SOU
1996:3) Fritid i förändring i början av år 1996, finns skäl att nämna
följande. Utredningen utfördes av en särskild utredare som hade i uppgift att
kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor och män och analysera fördelningen
av offentliga resurser till sådan verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv.
Utredaren skulle bl.a. som ett led i uppdraget undersöka de offentliga
resursernas fördelning inom fritidssektorn i kommuner och föreningar.
Utredningen konstaterade att det fortfarande finns alltför få redovisningar
för att kunna ge tydligt svar på hur offentliga bidrag fördelar sig på
verksamhet för kvinnor och män. Ett förslag från utredningen är att det i
redovisningar av hur offentliga medel används skall framgå hur resurserna har
fördelats mellan kvinnor och män. I de analyser som presenterades framgår att
kvinnor missgynnas i jämförelse med män vid användande av offentliga medel
inom fritidsområdet.
Utskottet har inhämtat att regeringen avser att överlämna
Fritidsutredningens slutbetänkande och remissyttrandena över detta till
Idrottsutredningen.
I anslutning till det sagda bör nämnas att Idrottsutredningens förslag skall
utgå från att kvinnor och män får lika möjlighet att bedriva idrott. Detta
gäller såväl bredd- och motionsidrott som prestationsinriktad tävlingsidrott.
I motion Kr510 (kd) yrkande 8 framhålls vikten av att jämställdhetsarbetet
inom idrotten drivs vidare. I motion Kr511 (c) yrkande 7 motsätter sig inte
Centerpartiet att förslagen av Fritidsutredningen förs vidare till
Idrottsutredningen men vill samtidigt understryka att jämställdhetsarbetet i
idrotttsrörelsen inte får avstanna i avvaktan på Idrottsutredningens arbete.
Principerna som bör vara vägledande är en rättvis fördelning av allmänna
resurser mellan kvinnor och män såväl från staten som från kommunerna. Även i
motion Kr514 (c) diskuteras Fritidsutredningens förslag. Motionärerna
understryker särskilt betydelsen av att kommunerna beaktar
jämställdhetsaspekterna då det gäller idrott och andra fritidsaktiviteter.
Bl.a. måste jämställdhetsanalyser göras i det gängse planarbetet. Vidare bör
?tjejronder? motsvarande skyddsronder genomföras (yrkande 1). Motionärerna
påtalar också det ?demokratiska underskottet? inom Riksidrottsförbundets
område, som kommit fram vid utvärderingen av 1989 års jämställdhetsprogram
(yrkande 2). Slutligen vill motionärerna att det skall finnas en könsfördelad
statistik som kan leda till en resursfördelning som innebär en jämställd
idrottspolitik (yrkande 3).
Vid bedömningen av motionsyrkandena bör enligt utskottets mening det
pågående arbetet inom Idrottsutredningen inte föregripas. Önskemål härom har
inte heller framförts av motionärerna. Det sagda innebär inte att
jämställdhetsarbetet får avstanna i avvaktan på utredningsresultatet.
Utskottet anser det angeläget att även i detta sammanhang uttala att
utskottet står fast vid sina tidigare uttalanden på jämställdhetsområdet. Vid
den kommande prövningen av de förslag som Idrottsutredningen lägger fram
kommer utskottet därför att ägna betydande uppmärksamhet åt frågor som rör
jämställdheten och statens stöd till idrotten.
Då det gäller kommunernas jämställdhetsarbete är det självfallet viktigt att
Idrottsutredningen och Svenska Kommunförbundet samråder, inte minst med hänsyn
till att Fritidsutredningens förslag i stor utsträckning rör kommunernas
verksamhet (se redovisningen i bet. 1995/96:KrU11). Som tidigare angetts bör
Idrottsutredningens arbete präglas av samråd med bl.a. nämnda förbund. Det
finns ett nära samband mellan det statliga stödet till idrotten och arbetet
inom föreningarna ute i kommunerna genom att uppemot 40 % av det statliga
stödet avdelats för det lokala aktivitetsstödet.
Beträffande frågan om det s.k. demokratiska underskottet vill utskottet
särskilt erinra om att det vid RF-stämman senare i år skall läggas fram en
rapport om utvärdering av delmålen i idrottens jämställdhetsplan.
Önskemålet om utformningen av statistiken rörande resursfördelningen ger
utskottet anledning att nämna att en av Idrottsutredningens uppgifter är att
föreslå en modell för hur statsbidragets effekter och effektivitet skall
följas upp och utvärderas och hur bidraget skall administreras och
återrapporteras.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Forskning om handikappidrott, m.m.
Idrottsrörelsen bör få ett ökat inflytande över de organ som samordnar
idrottsforskningen, anser motionärerna bakom motion Kr510 (kd).
Kulturutskottet konstaterar att utbildningsutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1996/97:UbU3 (s. 37) avstyrkt ett yrkande som innefattade
samma krav. Med hänvisning härtill och med beaktande av att det i styrelsen
för Centrum för idrottsforskning om elva personer ingår tre personer som
utsetts av Karolinska institutet, varav två efter förslag av
Riksidrottsförbundet, avstyrker utskottet det nu aktuella motionsyrkandet
(yrkande 10 i motion Kr510).
I motion Kr510 (kd) behandlas också frågor om idrottsarenors tillgänglighet
för människor med funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till
förmån för handikappidrotten (yrkande 7). Motionärerna konstaterar att
idrotten har stor betydelse vid rehabilitering av handikappade liksom vid
dessas integrering i samhället i övrigt samt framhåller att idrottsarenorna
måste handikappanpassas så att de möjliggör för handikappade att utöva idrott
och även att delta som åskådare. Motionärerna anför vidare att Sverige genom
forskning kan bidra till utveckling och vidareutveckling av teknik som gör det
möjligt för handikappade att utöva nya idrottsgrenar.
Idrottens betydelse för rehabilitering och integrering av handikappade i
samhället har framhållits i olika sammanhang. Kommunerna har härvidlag ett
stort ansvar, bl.a. då det gäller idrottsarenors tillgänglighet för människor
med funktionsnedsättningar. I sammanhanget finns det också skäl att hänvisa
till att det enligt direktiven för Idrottsutredningen i ett avsnitt om förslag
till nya mål anges att det är av grundläggande betydelse att målen för det
statliga stödet utformas så att de bidrar till att fler människor kan delta i
idrottslig verksamhet utifrån sina egna förutsättningar.
Då det gäller motionsönskemålen i övrigt har utskottet inhämtat en
omfattande, kompletterande information till den redovisning som lämnades av
utskottet, när ett likartat motionsyrkande behandlades våren 1995 (bet.
1994/95:KrU14). Utskottet begränsar sig här till att lämna följande
redovisning av det inhämtade materialet.
På uppdrag av regeringen har Handikappinstitutet genomfört en utredning
benämnd Utredning om hjälpmedel för motion, sport och hobby. Därefter har
regeringen, i juni 1995, ställt medel ur Allmänna Arvsfonden till förfogande
för försöks- och utvecklingsverksamhet avseende sport- och hobbyhjälpmedel för
personer med funktionshinder. Det anvisade beloppet avsåg det första året av
en försöks- och utvecklingsverksamhet som beräknades pågå under tre år. I
slutet av förra året har medel för det andra året av försöksverksamheten,
1997, anvisats. Enligt regeringens beslut skall utvecklings- och
försöksverksamheten successivt utvärderas och dokumenteras.
Handikappinstitutet bör på det sätt det finner lämpligt svara för att
kunskaper och erfarenheter kring de aktuella verksamheterna sprids. Enligt vad
utskottet inhämtat pågår försöksverksamheten i fem län.
Utskottet vill vidare nämna att det vid Socialhögskolan i Lund, med stöd av
Centrum för idrottsforskning, bedrivs forskning rörande bl.a. integration av
handikappidrotten i friskidrotten och i samhället i övrigt. En slutrapport
väntas bli framlagd sommaren 1997.
Mot bakgrund av den inhämtade informationen och vad som anförts om
kommunernas ansvar drar utskottet slutsatsen att motionsyrkandet inte bör
föranleda något initiativ av riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks.

Internationella frågor
För utvecklingen av idrotten är det av stor betydelse att våra intressen i
Europeiska gemenskapen följs upp och bevakas såväl av företrädare för
idrotten som för regeringskansliet, anförs det i motion Kr519 (m) yrkande 5.
Enligt detta yrkande bör regeringen också följa upp de insatser som den
borgerliga regeringen gjorde för Baltikum och de nya demokratierna i Öst- och
Centraleuropa.
Utskottet har inhämtat följande. I oktober förra året beslutade regeringen
att det inom Inrikesdepartementet skulle tillsättas en arbetsgrupp med uppgift
att göra en juridisk kartläggning och analys av hur idrotten påverkas av EG-
fördraget. Arbetsgruppen skall dra slutsatser av sitt arbete och om så behövs
lämna förslag till svenska ställningstaganden och andra åtgärder som kan
behöva vidtas. Arbetet skall slutföras senast den 1 februari i år. I
arbetsgruppen ingår företrädare för berörda departement och för
idrottsrörelsen.
Vidare har utskottet inhämtat följande. Under det senaste året har
regeringen anslagit medel i syfte att bidra till att stärka Sveriges
möjligheter att aktivt delta i det internationella samarbetet på
idrottsområdet. Som exempel kan nämnas att det i augusti förra året hölls en
konferens på Bosöns idrottsinstitut med namnet Women Sport and Health. Genom
stöd från regeringen kan vidare i mitten på nästa månad genomföras ungdomsspel
- European Youth Olympic Winter Days i Sundsvall - som arrangeras av Sveriges
olympiska kommitté och Sundsvalls kommun. Idrottsrörelsens stöd till idrotten
i Baltikum fortsätter med hjälp av statliga medel och regeringens arbete för
stöd till idrottens utveckling i Öst- och Centraleuropa sker liksom tidigare
inom ramen för Europarådets idrottskommitté, CDDS.
Med hänvisning till den lämnade redovisningen anser utskottet att det inte
är erforderligt med något riksdagens initiativ med anledning av
motionsyrkandet. Detta avstyrks.
Utskottet avstyrker också motion Kr502 (c). Motionären vill att de olympiska
sommarspelen skall få en permanent lokalisering, gärna till Grekland.
Utskottet har flera gånger tidigare - senast våren 1996 i samband med
beredningen av frågan om statlig garanti för anordnande av olympiska
sommarspel (bet. 1995/96:KrU15) - intagit ståndpunkten att det bör ankomma på
idrottsrörelsen att avgöra på vad sätt idrottstävlingar skall arrangeras.
Detta har också blivit riksdagens ståndpunkt. Det finns enligt utskottets
mening inte skäl att ompröva detta ställningstagande.

Professionell boxning
I två motioner, Kr504 (m, v, kd) och Kr506 (s), yrkas att det skall tillsättas
en allsidig utredning om proffsboxning i Sverige. Utredningen bör enligt
motionärerna bedrivas skyndsamt och innefatta förslag till ställningstagande
huruvida professionell boxning fortsättningsvis skall vara förbjuden eller ej.
Skulle utredningen komma fram till att professionell boxning skall tillåtas
bör övervägas huruvida den svenska professionella boxningen skall regleras i
lag och omfattningen av en sådan lag.
Lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning trädde i kraft den 1
januari 1970 (prop. 1969:118, bet. 1969 1LU 51, rskr. 1969:344). Förbudet
infördes bl.a. mot bakgrund av att den professionella boxningen ansågs
farligare än amatörboxning. I lagstiftningsärendet anförde departementschefen
att det utredningsarbete som hade föregått propositionen sammantaget med
remissyttrandena visade att de medicinska skadeverkningarna av boxningen var
allvarligare än man tidigare haft anledning att räkna med. De var av sådan art
att boxningen från medicinsk synpunkt inte längre kunde godtas i sin dåvarande
form, anförde departementschefen. Första lagutskottet godtog
regeringsförslaget.
Utskottet har under senare år vid två tillfällen behandlat motionsyrkanden
om upphävande av den angivna lagen (bet. 1992/93:KrU14 och bet.
1994/95:KrU14). Utskottets ställningstagande har inneburit att den bedömning
av riskerna med professionell boxning som hade gjorts i lagstiftnings-ärendet
år 1969 alltjämt var gällande. Motionsyrkandena avstyrktes därför.
Utskottet anser att det inte heller senare har inträffat någon omständighet
som ger anledning att ompröva förbudet mot professionell boxning. Utskottet
avstyrker motionsyrkandena om utredning rörande professionell boxning i
Sverige.

Sanktioner vid användning av dopningspreparat
I ett tidigare avsnitt har i samband med behandlingen av ett yrkande i motion
Kr510 (kd) om idrottens etik berörts idrottsrörelsens insatser mot
drogmissbruk. Motionärerna framhåller att idrottsrörelsens kunskaper och
erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökade
spridningen av dopningsmedel. Det här behandlade yrkandet i motionen, yrkande
2, innebär att riksdagen skall ta initiativ till att svensk idrottsrörelse
nationellt och internationellt skall verka för kraftfulla sanktioner mot
idrottsmän som utnyttjar otillåtna preparat.
Utskottet vill erinra om att utskottet flera gånger tidigare relativt
ingående har behandlat idrottsrörelsens insatser mot dopning (bet.
1993/94:KrU11 och bet. 1994/95:KrU14). I det förra året avgivna betänkandet
(SOU 1996:126) Doping i folkhälsoperspektiv av Utredningen om dopning lämnas
en utförlig redovisning för bl.a. idrottsrörelsens åtgärder mot dopning. I ett
särskilt avsnitt redovisas gällande bestraffningsregler. Dopningsförseelse
föreligger enligt Riksidrottsförbundets stadgar inte bara då en idrottsutövare
intagit förbjudet medel eller använt förbjuden metod utan även bl.a. då han
eller hon vägrat att medverka vid dopningskontroll. Enligt praxis bestraffas
dopningsförseelse alltid med diskvalifikation. Diskvalifikationstidens längd
är enligt stadgarna högst två år. Utskottet har inhämtat att
Riksidrottsnämnden i sin egenskap av idrottens högsta dömande instans ser
mycket strängt på överträdelser av idrottens dopningsregler. I vissa
internationella specialförbund förekommer livstids diskvalifikation.
Riksidrottsförbundet har emellertid tagit ställning mot att så hårda
bestraffningar får tillgripas eftersom det anses inhumant och i strid med
svensk rättstradition.
Utskottet vill vidare framhålla att det förekommer ett omfattande
internationellt samarbete då det gäller dopningskontroll. I detta hänseende
kan som ett exempel nämnas att det nyligen träffats ett avtal mellan
Riksidrottsförbundet och Kinas olympiska kommitté om ett antidopningsavtal. I
det ovan angivna betänkandet lämnas en särskild redovisning för det
internationella arbetet inom idrottsrörelsen då det gäller att bekämpa
dopning.
Med hänsyn bl.a. till det arbete som idrottsrörelsen nationellt och
internationellt lägger ner på att motverka att idrottsmän använder
dopningspreparat och för att upptäcka och beivra överträdelser av gällande
förbud anser utskottet att motionsyrkandet inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Yrkandet avstyrks.
Utskottet vill tillägga att det angivna betänkandet Doping i folkhälsoper-
spektiv innehåller en rad förslag, bl.a. av straffrättslig natur, som har
till syfte att motarbeta användningen av dopningspreparat. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande idrottens betydelse
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr507 och 1996/97:Kr513,
2. beträffande idrottsrörelsens oberoende ställning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr258 yrkande 15 och
1996/97:Kr519 yrkande 1,
3. beträffande idrottsrörelsens etik
att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 1,
4. beträffande viss arbetsgrupp
att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr511 yrkande 5,
5. beträffande Idrottsutredningen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr257 yrkande 14, 1996/97: Kr510
yrkandena 4, 6 och 18 och 1996/97:Kr511 yrkandena 1 och 3,
6. beträffande jämställdhetsarbetet på idrottsområdet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr510 yrkande 8, 1996/97: Kr511
yrkande 7 och 1996/97:Kr514 yrkandena 1, 2 och 3,
7. beträffande idrottsforskning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 10,
8. beträffande handikappidrotten
att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 7,
9. beträffande vissa internationella insatser
att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr519 yrkande 5,
10. beträffande permanent lokalisering av de olympiska
sommarspelen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr502,
11. beträffande professionell boxning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr504 och 1996/97:Kr506,
res. (m)
12. beträffande sanktioner vid användning av dopningspreparat
att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 2.

Stockholm den 30 januari 1997
På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Berit Oscarsson (s), Anders
Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn Kaaling (s), Marianne
Andersson (c), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),
Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny
Rizell (kd), Lars Lilja (s), Elizabeth Nyström (m) och Birgitta Wichne (m).

Reservation

Professionell boxning (mom. 11)
Elizabeth Nyström (m) och Birgitta Wichne (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Professionell boxning
som börjar med ?Lagen (1969:612) om? och som slutar med ?i Sverige? bort ha
följande lydelse:
I motion Kr504 (m, v, kd) och i motion Kr506 (m) framförs en rad skäl för
det i motionerna framförda utredningskravet.
Utskottet gör för sin del följande bedömning.
Då riksdagen vid två tillfällen under senare år avslagit motionsönskemål om
upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning har detta
skett med hänvisning till att den bedömning av de medicinska riskerna med
professionell boxning som gjordes i lagstiftningsärendet vid lagens tillkomst
fortfarande var gällande (bet. 1992/93:KrU14 och bet. 1994/95:KrU14). Med
hänsyn till vad som anförs i motionerna anser utskottet att starka skäl talar
för att bärkraften i detta argument bör prövas. I motionerna uttalas att
säkerheten i proffsboxningen kan höjas väsentligt. Motionärerna pekar på att
detta kan ske genom tillämpning av samma regler för medicinsk kontroll som i
amatörboxningen. De pekar också på att säkerheten kan höjas genom tillämpning
av amatörboxningens regler i flera andra avseenden, bl.a. då det gäller
utrustningen.
Då det gäller övriga argument som motionärerna åberopar för sitt yrkande
beaktar utskottet särskilt att - i motsats till vad som var fallet år 1969 -
proffsboxning i mycket stor utsträckning numera når den svenska
televisionspubliken genom sportkanaler som sänds över satellit.
Lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning har nu varit i kraft i
mer än 25 år. Sammantaget anser utskottet att de skäl som anförs i motionerna
talar för att motionsyrkandena om en utredning rörande lagen skall bifallas.
Utskottet vill understryka att utskottet i detta ärende inte tar ställning
till frågan om det finns skäl att upphäva lagen.
Utskottet anser således att regeringen bör tillsätta en utredning med
uppgift att lägga fram förslag om huruvida professionell boxning bör vara
förbjuden även i fortsättningen. Utredningen bör arbeta skyndsamt. Om
utredningen skulle komma fram till att professionell boxning bör tillåtas bör
den också överväga om den professionella boxningen skall regleras i lag och
omfattningen av en sådan lag.
I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Kr504 och Kr506.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande professionell boxning
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Kr504 och 1996/97:Kr506
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
tillsättandet av en utredning rörande professionell boxning.

Särskilt yttrande

Viss arbetsgrupp (mom. 4)
Marianne Andersson (c) anför:
Beslut om inrättande av den arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet som skall
samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med idrottsevenemang fattades
den 2 september 1996. Först den 23 oktober togs en arbetsplan fram. Jag har
mot denna bakgrund anslutit mig till den bedömning som nu görs av utskottet,
då det gäller slutredovisningen från arbetsgruppen. Jag vill dock med hänsyn
till frågans angelägenhetsgrad påpeka att om arbetsgruppen snabbare än vad som
skett tagit fram en arbetsplan, borde det ha varit möjligt med en redovisning
betydligt tidigare än den 1 juli 1998. I motion Kr511 (c) krävdes en
redovisning ett år tidigare.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Vissa bakgrundsuppgifter..............................3
Utskottet.............................................5
Inledning 5
Vissa allmänna idrottsfrågor 6
Idrottsutredningen 8
Jämställdhetsarbetet på idrottsområdet 9
Forskning om handikappidrott, m.m. 12
Internationella frågor 13
Professionell boxning 14
Sanktioner vid användning av dopningspreparat 14
Hemställan 15
Reservation..........................................16
Professionell boxning (mom. 11) 16
Särskilt yttrande....................................17
Viss arbetsgrupp (mom. 4) 17