Import av och partihandel med starköl
Betänkande 1993/94:SoU9
Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU09
Import av och partihandel med starköl
Innehåll
1993/94
SoU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition om import och partihandel med starköl och nio motionsyrkanden som väckts med anledning av förslaget. I betänkandet behandlas också ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1993.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. Utskottets s-ledamöter yrkar i en reservation avslag på propositionen.
Propositionen
I proposition 1992/93:253 föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:So1 av Knut Billing och Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådant undantag i lagen om handel med drycker att utländska bryggerier ges möjlighet att bilda dotterbolag för partihandel med starköl.
1993/94:So2 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om ändringar i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD),
2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag gällande regler om import av och partihandel med starköl när Alkoholpolitiska kommissionen har slutfört sitt arbete och dess förslag beaktats.
1993/94:So3 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:253 om import av och partihandel med starköl,
2. att riksdagen enligt vad i motionen anförts beslutar att Systembolaget skall sköta partihandeln med starköl.
1993/94:So4 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:253 om import av och partihandel med starköl.
1993/94:So5 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande import av och partihandel med starköl.
1993/94:So6 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen omedelbart upphäver 14 § i lagen om handel med drycker, vilken föreskriver en försäljningsbegränsning för starköl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till lagändring som syftar till att öl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent skall få säljas i Sverige.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993
1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som förbjuder bryggerinäringen att idka partihandel med öl enligt vad i motionen anförts om symbiosen mellan bryggeri- och restaurangnäringen.
Utskottet
Bakgrund
Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Detta slogs fast av riksdagen redan år 1977 (prop. 1976/77:108, SkU40, rskr. 231). I samband härmed antogs också de lagregler som fortfarande i huvudsak styr alkoholhanteringen. Riksdagen har därefter vid flera olika tillfällen uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik, bl.a. i betänkandena 1990/91:SoU23, 1990/91:SoU4y och 1991/92:SoU15. I dessa betänkanden har riksdagen också uttalat att det europeiska integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.
Sverige har också ställt sig bakom Världshälsoorganisationens (WHO) hälsostrategi för Europa, i vilken bl.a. ingår att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden 1980--2000.
Regeringen beslöt i december 1991 att tillsätta en parlamentarisk alkoholpolitisk kommission (dir. 1991:124) vars främsta uppgift är att formulera en strategi för att nå målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar. I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelsystemet inom detta område behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen skall vidare kartlägga och redovisa de ökade svårigheter att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning till EG kan inrymma. Kommissionen skall presentera förslag till insatser som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppnås, även inom ramen för EG-integrationen.
Kommissionen väntas avsluta sitt arbete före utgången av innevarande år.
I proposition 1991/92:170 om Europeiska samarbetsområdet (EES) bil. 4 s. 28 sägs att de svenska alkoholmonopolen inte kan karakteriseras som diskriminerande i Romfördragets mening. Det finns dock en formell olikhet vad gäller restaurangernas inköp av svenskt resp. utländskt starköl. Det är angeläget att försäljningen av starköl till restauranger sker på ett icke diskriminerande sätt. I betänkandet 1992/93:EU1 uttalade EES-utskottet bl.a. att utskottet i likhet med regeringen och socialutskottet anser att alkoholmonopolen inte är diskriminerande i Romfördragets mening. Enligt EES-utskottet är det dock av vikt att monopolföretagen drivs under sådana former att någon diskriminering inte förekommer.
En ny konkurrenslag har nyligen trätt i kraft (prop. 1992/93:56, NU17, rskr. 144). Lagen (SFS 1993:20) är utformad efter förebild från såväl Romfördragets som EES-avtalets konkurrensregler. De nya reglerna innebär att principiella förbud ställs upp mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den svenska marknaden. Från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag skall undantag kunna medges.
Tillverkning av starköl m.fl. drycker regleras i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD). Enligt 9 § denna lag får starköl inte tillverkas utan särskilt tillstånd. Enligt 13 § samma lag får en tillverkare av starköl förfoga över den tillverkade drycken för försäljning endast enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).
Försäljningen av alkoholdrycker regleras i LHD. Handeln med spritdrycker, vin och starköl är uppdelad på två statliga monopolbolag, V&S Vin & Sprit AB, partihandelsbolaget, och Systembolaget AB, detaljhandelsbolaget. Vin & Sprit svarar för export, import och partihandel. Systembolaget har hand om detaljförsäljningen inkl. försäljning till restaurangerna av drycker för servering. Inhemskt tillverkat starköl utgör dock ett undantag. I 23 § LHD stadgas att den som har tillstånd enligt LTD att tillverka starköl får sälja sådant öl för export, till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera starköl.
Rätten för tillverkare av starköl att sälja till den som har serveringstillstånd infördes i samband med 1977 års alkohollagstiftning. Den ordning som tidigare gällde innebar att bryggerierna levererade direkt till restaurangerna, medan försäljningen bokföringsmässigt skedde via Systembolaget. Detta ansågs vara en onödig administrativ omgång.
Starköl får, med vissa undantag, införas till landet endast av Vin & Sprit AB (17 och 18 §§ LHD). Systembolaget har monopol på detaljhandelsförsäljningen av importerat starköl. Den som har tillstånd att servera starköl är enligt 49 § LHD skyldig att hos Systembolaget köpa allt utländskt starköl som behövs för rörelsen.
Svensktillverkat starköl dominerar försäljningen i såväl detaljhandeln som i restauranger.
Propositionen
I propositionen framhålls att i utlandet tillverkat starköl endast får föras in i landet av Vin & Sprit AB, som i sin tur säljer det till Systembolaget AB. Den som har tillstånd att servera starköl är skyldig att köpa det utländska ölet från detaljhandelsbolaget, dvs. Systembolaget. Svenska bryggerier som har tillstånd att tillverka starköl kan däremot sälja sådant öl direkt till den som har rätt att servera varan. Till skillnad från svenska bryggerier har utländska bryggerier således inte direkt tillgång till den marknad som bl.a. restaurangnäringen utgör. Enligt regeringens bedömning innebär den nuvarande ordningen att utländska tillverkare diskrimineras i förhållande till svenska. Inför EES-avtalets ikraftträdande och ett svenskt närmande till EG anser regeringen det vara nödvändigt att diskriminerande inslag i lagstiftningen avskaffas.
Utgångspunkt för regleringen av handeln med starköl bör enligt regeringens mening vara att restauranger med tillstånd att servera starköl ges rätt att inköpa varan direkt av tillverkaren, oberoende av om varan tillverkas i Sverige eller i något annat land. För att utländska tillverkare av starköl skall få tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som de svenska tillverkarna måste också kretsen av partihandlare vidgas till att även omfatta utländska tillverkare av starköl. En sådan ordning förutsätter enligt regeringen att tillverkaren även ges rätt att föra in starköl i landet. Därmed kan även utländska bryggerier lagerhålla varan i särskilda lager eller depåer, på motsvarande sätt som de svenska bryggerierna gör. De kan då även hantera returförpackningar och kan således även sälja på fat och burk.
I propositionen föreslås att lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) ändras så att utländska tillverkare av starköl ges rätt att föra in eget tillverkat starköl i landet samt bedriva partihandel med starköl. För att utländska tillverkare som inte avser att etablera partihandel i Sverige skall få tillträde till den svenska marknaden föreslås att den som enligt LHD har erhållit tillstånd att servera starköl även får rätt att importera starköl till den egna serveringsverksamheten.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
De myndigheter som har tillsyn över alkoholområdets olika sektorer bör, enligt regeringen, uppmärksamt följa utvecklingen med tanke på risken att marknadsföringen av starköl ökar eller att andra alkoholpolitiska olägenheter uppstår i och med att fler aktörer kommer in på den svenska marknaden.
Regeringens förslag bygger på en inom Socialdepartementet upprättad promemoria -- Starkölsförsäljning till restauranger. Promemorian har remissbehandlats.
Fråga om avslag på propositionen m.m.
Motionerna
I motion 1993/94:So2 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att de i propositionen föreslagna lagändringarna avslås (yrkande 1) och att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag gällande regler om import och partihandel med starköl när Alkoholpolitiska kommissionen har slutfört sitt arbete och dess förslag beaktats (yrkande 2). Motionärerna påpekar att den alkoholpolitiska kommissionen har i uppdrag att utvärdera den hittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en framtida strategi -- bl.a. i ett EG-perspektiv. Vidare påpekas att kommissionens arbete skall vara avslutat före utgången av år 1993 och att ett delbetänkande, Serveringsbestämmelser -- förslag till ändringar i lagen (1977:293) om handel med drycker presenterats under våren 1993. I delbetänkandet har kommissionen även lagt fram synpunkter och förslag som är väsentliga när det gäller reglerna kring partihandel med starköl. Enligt motionärerna bör Alkoholkommissionens förslag och synpunkter beaktas innan nya förslag till ändringar i partihandelsbestämmelserna läggs fram.
I motion 1993/94:So4 av Anita Johansson m.fl. (s) hemställs om avslag på propositionen. Motionärerna anför bl.a. att det förslag som regeringen lägger fram i propositionen under remissbehandlingen har underkänts av Systembolaget, Vin & Sprit AB, Svenska Bryggareföreningen, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund och av Alkoholpolitiska kommissionen. Dessa anser att socialministern genom sitt förslag föregriper möjligheten att skapa ett nytt regelsystem för alkoholhanteringen med bibehållen stor kontroll. Motionärerna vill slå vakt om svensk alkoholpolitik och yrkar därför på avslag.
I motion 1993/94:So3 av Eva Zetterberg m.fl. (v) yrkas att riksdagen dels avslår propositionen (yrkande 1), dels beslutar att Systembolaget skall sköta partihandeln med starköl (yrkande 2). Motionärerna vill återinföra de bestämmelser som fanns före år 1977 när handeln med starköl gick via Systembolaget. Den symbios som nu råder mellan bryggerinäringen och krogarna kan på så sätt brytas och vi får en sundare krogmarknad. Att släppa in utländsk partihandel av starköl kommer enligt motionärerna att öka ölförsäljningen och därmed oroligheterna i ett redan alkoholdränkt nöjesliv. Motionärerna anser vidare att regeringens förslag ger felaktiga signaler till EG när det gäller Sveriges hållning till alkoholmonopolen. En skärpning av lagen om handel med drycker kan på liknande sätt visa riksdagens vilja att försvara en väl prövad och fungerande alkoholpolitisk linje.
Även i motion 1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas en återgång till de regler som gällde före 1977 beträffande starkölsförsäljningen (yrkande 13). Motionärerna vill att riksdagen begär förslag till lag som förbjuder bryggerinäringen att idka partihandel med öl.
I motion 1993/94:So5 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts rörande import av och partihandel med starköl. Motionärerna framhåller att regeringens förslag, som bygger på ett av förslagen i departementspromemorian, under remissomgången har avstyrkts av Alkoholkommissionen, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor och Systembolaget. Enligt motionärerna finns det i dag starka skäl att begränsa starkölskonsumtionen och ölkonsumtionen över huvud taget. Ett av skälen är att öl i dag är en ungdomsdryck. Om man ytterligare vidgar sektorn ökar risken för att marknadsföringen av starköl inom restaurangnäringen tilltar. Regeringen anför enligt motionärerna endast vaga argument för hur man skall kunna begränsa uppkomna missförhållanden. Av alkoholpolitiska skäl och då regeringen inte i tillräcklig grad anvisat sanktionsmöjligheter, anser motionärerna att propositionen skall avvisas. Frågan bör, enligt motionärerna, lösas i anslutning till EG-förhandlingarna, och ytterligare alternativ bör därvid övervägas.
Tidigare behandling av motioner om bryggeriers rätt att bedriva partihandel med starköl
Motionsyrkanden om att frånta bryggerierna rätt att bedriva partihandel med starköl har behandlats av riksdagen vid tidigare tillfällen. I betänkandet 1991/92:SoU15, s. 114 f., då frågan senast behandlades, uttalade utskottet följande. Anledningen till att 23 § LHD ändrades så att tillverkare av starköl gavs rätt att sälja öl direkt till restaurangerna var att den tidigare ordningen ansågs innebära en onödig administrativ omgång. Bryggerierna levererade nämligen starkölet direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt skedde via Systembolaget (prop. 1976/77:108).
I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 68) anförde utskottet med anledning av en motion (v) att det inte såg något skäl att återgå till den ordning som rådde före 1977 och avstyrkte därför motionen (res. v).
Utskottet vidhöll sin tidigare inställning och avstyrkte motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att det inför EES-avtalets ikraftträdande och ett svenskt närmande till EG är nödvändigt att ändra reglerna för import av och partihandel med starköl så att utländska tillverkare får tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som de svenska tillverkarna. Enligt utskottet bör utländska tillverkare av starköl, som också regeringen föreslår, ges rätt att föra in eget tillverkat starköl i landet samt bedriva partihandel med starköl. Den som har tillstånd att servera starköl bör även få rätt att importera starköl till den egna serveringsverksamheten. Det är enligt utskottets mening samtidigt viktigt att de myndigheter som har tillsyn över alkoholområdets olika delar uppmärksamt följer utvecklingen med tanke på att marknadsföringen av starköl möjligen ändrar karaktär. Om alkoholpolitiska olägenheter uppstår, som inte kan åtgärdas inom ramen för tillsyns- och sanktionsbestämmelserna, kan regeringen återkomma till riksdagen.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1993/94:So2 (s), 1993/94:So3 (v), 1993/94:So4 (s), 1993/94:So5 (c, s, fp, kds, v) och 1992/93:So268 (v) yrkande 13.
Förslaget till lag om ändring i lagen om handel med drycker
Alkoholhalten i starköl
Enligt 14 § LHD får starköl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent säljas endast för export.
I motion 1993/94:So6 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas i första hand att riksdagen omedelbart upphäver försäljningsbegränsningen i 14 § i lagen om handel med drycker (yrkande 1) och i andra hand att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till lagändring som syftar till att öl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent skall få säljas i Sverige (yrkande 2). Motionärerna frågar sig varför svenskar inte skall få dricka samma goda öl som danskar, tyskar och andra européer. Som det är nu måste ett utländskt öl som är starkare än 4,5 viktprocent spädas ut, vilket innebär en väsentlig produktförändring till men för konsumenterna. I propositionen har problemet med ett utländskt starköl med högre alkoholhalt än som tillåts för försäljning i Sverige inte berörts. I och med att förslaget inte innebär någon möjlighet att importera starköl med högre alkoholhalter kan det enligt motionärerna starkt ifrågasättas om de utländska tillverkarna av starköl kommer att ges tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som de svenska tillverkarna.
Motionärerna anser att frågan om starkölets alkoholhalt är mycket viktig såväl från konsumentpolitisk synpunkt som från konkurrensfrihetssynpunkt. Begränsningsregeln i 14 § LHD måste därför upphävas.
I betänkandet 1992/93:SoU17 om alkoholpolitiken behandlade utskottet motioner (m, nyd) med liknande yrkanden som de nu aktuella. Utskottet ansåg att riksdagen inte bör ta något initiativ i frågan och avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottet.
Rätt till partihandel för fristående dotterbolag
Nuvarande ordning
De svenska bryggeriernas distribution sker i huvudsak direkt till kunderna från tillverkningsställena eller från lokala lager (s.k. depåer). I viss utsträckning utnyttjas också lokala distributörer (ombud). Det kan t.ex. vara fråga om läskedryckstillverkare, som önskar erbjuda sina kunder ett bredare sortiment än vad den egna produktionen tillåter och även omfatta bl.a. starköl. Dessa lokala distributörer driver en från bryggerinäringen fristående partihandel, bl.a. i form av ett från bryggeriet juridiskt sett fristående dotterbolag. En sådan distributionsform är formellt sett inte tillåten enligt LHD. Försäljningen av starköl i parti får endast bedrivas av den som innehar tillverkningstillstånd, dvs. av ett bryggeri. För att dessa distributions- och försäljningsformer skall stå i överensstämmelse med bestämmelserna i LHD har bryggerierna tecknat avtal om deltidsanställning för sina ombud. Omfattningen av deltiden motsvarar då starkölsförsäljningens andel av ombudets totala omsättning av bryggeriets produkter.
Propositionen
Regeringen är enligt propositionen inte beredd att genom undantag i LHD vidga import- och partihandelsrätten till att omfatta även fristående dotterbolag till bryggerier. Som skäl härför hänvisas dels till svårigheterna med att definiera och avgränsa vad som skall avses med dotterbolag till ett utländskt bryggeri, dels till de svårigheter som i praktiken skulle uppstå för tullmyndigheterna att bedöma om den som i ett visst fall vill föra in en vara är att betrakta som dotterbolag knutet till utländskt bryggeriföretag.
Motionen
I motion 1993/94:So1 av Knut Billing och Mikael Odenberg (m) yrkas att riksdagen beslutar om sådant undantag i lagen om handel med drycker att utländska bryggerier ges möjlighet att bilda dotterbolag för partihandel med starköl. Motionärerna välkomnar regeringens förslag men anser att detta är ofullständigt eftersom de utländska bryggerierna inte får bilda dotterbolag i Sverige. Därmed ges de inte möjlighet att bedriva partihandel på samma villkor som de svenska tillverkarna. Med hänsyn till att Sverige är ett till ytan stort land med ringa befolkning är det enligt motionärerna nödvändigt att de utländska bryggerierna, som saknar det distributionsnät som de svenska har, får möjlighet att bilda dotterbolag i Sverige. Detta sker, anser motionärerna, lämpligast genom ett undantag i LHD.
Utskottets bedömning
Frågan om högsta tillåtna alkoholhalt i starköl övervägs av Alkoholpolitiska kommissionen. Utskottet anser att kommissionens överväganden bör avvaktas. Utskottet avstyrker motion So6 (nyd).
Utskottet är inte berett att vidga import- och partihandelsrätten till att även omfatta fristående dotterbolag till bryggerier. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen om det med hänsyn till EES-avtalet eller förhandlingarna om EG-medlemskap skulle finnas skäl att genom undantag i LHD ytterligare vidga import- och partihandelsrätten. Utskottet avstyrker motion So1 (m). Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda lagförslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionen, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So2, 1993/94:So3, 1993/94:So4, 1993/94:So5 och 1992/93:So268 yrkande 13, res. (s)
2. beträffande alkoholhalten att riksdagen avslår motion 1993/94:So6,
3. beträffande lagförslaget att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So1 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.
Stockholm den 9 november 1993 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Maud Ekendahl (m), Chatrine Pålsson (kds) och Stefan Kihlberg (nyd).
Reservation
Avslag på propositionen, m.m. (mom. 1)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 6 börjar med "Utskottet delar" och på s. 7 slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Alkoholpolitiska kommissionen har i uppdrag att utvärdera den hittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en framtida strategi. Finner kommissionen att delar av det svenska regelsystemet inom detta område behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen enligt sina direktiv lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen skall vidare klarlägga och redovisa de ökade svårigheter att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning till EG kan inrymma och presentera förslag till insatser som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppnås även inom ramen för EG-integrationen. Kommissionens arbete skall vara avslutat före utgången av innevarande år.
Enligt utskottets uppfattning bör Alkoholpolitiska kommissionens förslag och synpunkter avvaktas innan gällande regler för import- och partihandel med starköl ändras. Riksdagen bör därför med bifall till motionerna So2 yrkande 1, So3 yrkande 1 och So4 avslå den av regeringen framlagda propositionen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om regler för import- och partihandel med starköl sedan Alkoholpolitiska kommissionen slutfört sitt arbete. Detta bör med bifall till motion 1993/94:So2 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1993/94:So3 yrkande 2, 1993/94:So5 och 1992/93:So268 yrkande 13 ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa: 1. beträffande avslag på propositionen, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So2, 1993/94:So3 yrkande 1 och 1993/94:So4 och med avslag på motionerna 1993/94:So3 yrkande 2, 1993/94:So5 och 1992/93:So268 yrkande 13 avslår propositionen och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker
Bilaga