Individuellt pensionssparande
Betänkande 1992/93:SkU31
Skatteutskottets betänkande
1992/93:SKU31
Individuellt pensionssparande
Innehåll
1992/93 SkU31
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet förslagen i proposition 1992/93:187 om dels ett individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag, dels en schablonmässig metod för beskattningen av avkastningen på kapitalet i det nya sparandet och kapital i pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och andra personförsäkringar.
Vid betänkandet har fogats fyra reservationer och ett särskilt yttrande samt en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) hemställer i proposition 1992/93:187 att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till
1. lag om individuellt pensionssparande,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i äktenskapsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder,
7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
9. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
10. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
13. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
14. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
15. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
16. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
17. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
18. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
19. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
20. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
21. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Lagförslag 13 behandlas av samordningsskäl i annat sammanhang.
Lagförslagen har följande lydelse.
NY SIDA STÅENDE TEXT se prop. s. 4--56, 59--83, OBS! rättelse s. 5 och s. 42 NY SIDA
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1992/93:Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att en lag om individuellt pensionssparande skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1995.
1992/93:Sk33 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:187 om individuellt pensionssparande i sin helhet.
1992/93:Sk34 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att lag om individuellt pensionssparande skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1995.
1992/93:Sk35 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om schablonbeskattning av P- och K-försäkring.
1992/93:Sk36 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bosparande kopplat till de nya reglerna för pensionssparande.
1992/93:Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår den delen av proposition 1992/93:187 som handlar om ett individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag,
2. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten på privata pensionsförsäkringar (P-försäkringar) tas ut med 10% och att skatten på kapitalförsäkringar även i fortsättningen skall vara 25%.
1992/93:Sk38 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sundhetsansvaret i individuellt pensionssparande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående gemensamt utbildningskrav på säljkåren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdig konkurrens mellan olika bolag, institut och bankrörelser.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Sk338 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förändringar rörande vissa kontobaserade avsättningar m.m.
1992/93:Sk339 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att insätta förmånstagare till pensionsförsäkringar.
1992/93:Sk340 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till avdrag för pensionsförsäkringar mellan makar och i samboförhållanden.
1992/93:Sk341 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra kommunalskattelagen i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:Sf216 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att makar skall ha rätt att teckna privat pensionsförsäkring för varandra och kunna göra avdrag för detta i deklarationen.
Yttranden från andra utskott
Lagutskottet och näringsutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandena (1992/93:LU4y och 1992/93:NU9y) fogas till detta betänkande som bilaga 1 och bilaga 2.
Utskottet
Individuellt pensionssparande, m.m.
I propositionen lägger regeringen fram förslag om ett individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag. Utgångspunkten för förslaget har varit att de förmånliga skatteregler som gäller för pensionsförsäkringar skall omfatta det nya sparandet. Sparandet skall således vara avdragsgillt. Det nuvarande avdragsutrymmet föreslås inte ändrat utan avsikten är att det skall gälla gemensamt för pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande.
Reglerna för det individuella pensionssparandet har av bl.a. konkurrensneutralitetsskäl utformats så att de nära ansluter till de bestämmelser som gäller för pensionsförsäkringar. För att delta i det individuella pensionssparandet ingår spararen ett pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut. Sparmedlen placeras efter spararens önskemål i de sparformer som institutet erbjuder. Sparande kan ske i andelar i värdepappersfonder, enskilda värdepapper och inlåning på konto. För varje avtal skall det finnas ett pensionssparkonto. På detta antecknas fortlöpande in- och utbetalningar, köp- och försäljning av fondandelar och andra fondpapper, räntor och utdelningar samt skatter och avgifter. För att spararen skall ha så stor valfrihet som möjligt och för att stärka konkurrensen om sparandet har spararen rätt att flytta sitt sparande från ett pensionssparinstitut till ett annat.
Belopp som utbetalas från det individuella pensionssparandet beskattas som pension. Utbetalningar till spararen får ske i form av ålderspension eller invalidpension. Ålderspension får inte börja utbetalas vid lägre ålder än 55 år och skall utgå under minst 5 år eller -- om avtalet skall upphöra vid 65 års ålder -- under minst 3 år. Utbetalning i form av invalidpension får ske om spararen har rätt till förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
En sparare kan genom ett förmånstagarförordnande sätta in efterlevande make, sambo eller barn i sin rätt enligt avtalet och kan även förordna att belopp som utbetalas till den efterlevande skall vara dennes enskilda egendom. Ett förmånstagarförordnande kan göras oåterkalleligt och kan jämkas om det är oskäligt mot efterlevande make eller bröstarvinge. Om förmånstagarförordnande finns ingår de berörda tillgångarna inte i spararens kvarlåtenskap. Sedan spararen avlidit övergår rätten enligt avtalet till förmånstagaren. Denne får inte göra inbetalningar, ändra utbetalningarnas storlek eller förordna om förmånstagare. Omplaceringar liksom byte av institut kan dock ske. Finns det flera förmånstagare är det möjligt att dela pensionssparkontot mellan dem. Efterlevandepension skall utgå under minst 5 år eller den kortare tid som återstår till avtalets upphörande.
Rätten till pension tas inte med vid bodelning såvida makarna inte överenskommit om annat eller det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten. Har rätten enligt ett pensionssparavtal delats genom att en make tillagts rätt till pension vid bodelning skall pensionssparkontot delas. Förfogandemöjligheterna är inskränkta på samma sätt som gäller i fråga om förmånstagare.
Tillgångar på ett pensionssparkonto får utmätas bara om spartiden enligt avtalet understiger 10 år eller om spararen något år betalat in ett belopp som är dubbelt så stort som genomsnittet. Om spararen försätts i konkurs inom 10 år från avtalets ingång och under de tre senaste åren före konkursansökan har inbetalat belopp som inte stod i skäligt förhållande till hans villkor får konkursboet utkräva vad som erlagts för mycket.
Pensionssparrörelse får bedrivas av företag som har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse dvs. banker, värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag med filial i Sverige.
I propositionen föreslås också en ny metod för beskattning av avkastning på olika former av pensionskapital. Den nuvarande beskattningen har enligt vad som anförs visat sig vara behäftad med avsevärda brister. En ytterligare komplikation är att det individuella pensionssparandet skiljer sig från nuvarande sparformer genom att spararen själv äger kapitalet. Mot denna bakgrund föreslås att en schablonmetod för beskattningen skall användas och att denna skall tillämpas på i princip allt pensionskapital. Med den nya metoden beräknas avkastningen som kapitalets värde vid beskattningsårets ingång multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under året före beskattningsåret. Metoden skall användas på kapital i individuellt pensionssparande och kapital som livförsäkringsföretagen innehar för försäkringstagarnas räkning (P- och K-försäkringar samt andra personförsäkringar). Motsvarande skall gälla för pensionsstiftelser, understödsföreningar och företag som gör avsättning till pensionskonto.
När det gäller skattesatsen för pensionskapital bedöms ett skatteuttag på 9% ge ett utfall som svarar mot vad som skulle ha erhållits med dagens regler över en längre tidsperiod. För övrigt kapital leder en motsvarande bedömning till ett uttag på 20%.
Det är enligt vad som anförs i propositionen rimligt att anta att en inte oväsentlig del av det individuella pensionssparandet kommer att åstadkommas genom en växling från annat sparande, antingen pensionsförsäkringar eller sparande utan avdragsrätt. Internationella erfarenheter talar också för att nysparande tillkommer. Härigenom ökar den andel av arbetsinkomsterna som skall beskattas efter den yrkesaktiva tiden, vilket på kort sikt leder till ett skattebortfall. Vid en bedömning av detta bortfall bör hänsyn tas till att det är högst angeläget med ett ökat hushållsparande också på längre sikt och att ett sådant sparande i samhällsekonomiskt avseende utgör en balanserande faktor. När det gäller växlingen från sparande utan avdragsrätt bör beaktas att det finns starka skäl för att i ett system med skatteförmåner för pensionssparande ha regler som är utformade på ett sätt som ger maximal konkurrens. Med detta synsätt får man enligt vad som anförs acceptera det skattebortfall som uppkommer genom växlingen från annat sparande. När det gäller övergången till en schabloniserad avkastningsskatt har skattesatserna bestämts så att omläggningen inte får några varaktiga budgetmässiga effekter.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
I motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) anför motionärerna att det är högst olämpligt att skattemässigt stimulera det privata pensionssparandet i en situation där hushållssparandet är för högt. Man pekar också på att det offentliga pensionssystemet är föremål för utredning. Härvid aktualiseras enligt motionärerna frågor som bör behandlas tillsammans med frågan om ett individuellt pensionssparande, och de avstyrker därför detta förslag (yrkande 1). De ändrade principerna för beskattning av avkastningen på pensionskapital godtas av motionärerna, men de anser att skattesatserna bör bestämmas till 10% resp. 25%, i överensstämmelse med vad som gäller för närvarande (yrkande 2).
I motion Sk33 av Johan Lönnroth m.fl. (v) ställer sig motionärerna avvisande till förslaget i dess helhet. De framhåller att en ökad stimulans för sparandet i nuvarande konjunkturläge kan bli förödande för samhällsekonomin. Också dessa motionärer erinrar om Pensionsarbetsgruppens arbete med systemet för den allmänna pensioneringen, och de framhåller att privata subventionerade pensioner innebär att personer med goda ekonomiska resurser ställer sig utanför ett solidariskt försäkringssystem, vilket är till nackdel vid utvecklandet av en ny socialförsäkring. De yrkar att propositionen avslås.
I två motioner framställs yrkanden om en senareläggning av ikraftträdandet till den 1 januari 1995. I motion Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att det är oklart vilka effekter förslaget kommer att ha på kapitalmarknaden och att bankpensionen innebär att det uppstår en konkurrenssnedvridning med minskat sparande i pensionsförsäkring. Pensionssparandet i bank kommer enligt motionären att leda till ett skattebortfall om 2 miljarder kronor per år, och möjligheten att spara i utländsk bank riskerar att ge ett utflöde av kapital från Sverige. Förslaget bör skjutas på framtiden och reglerna ses över så att reella förutsättningar för konkurrens på lika villkor skapas. I motion Sk34 av Christina Linderholm (c) anförs att förslaget innebär att ytterligare en komplicerad sparform införs, vilket gör det svårare för konsumenten och minskar konkurrensen. Den statliga bankgarantin har också en konkurrenssnedvridande effekt. Det är inte heller påkallat att införa en möjlighet att spara i utländska pensionssparinstitut. Slutligen är det också enligt denna motionär olämpligt att nu stimulera sparandet.
I motion Sk35 av Margit Gennser (m) anför motionären att det i och för sig är nödvändigt med en schabloniserad beskattning av det individuella pensionssparandet men att detta förhållande inte kan åberopas för att också ändra principerna för beskattningen av nuvarande pensionsförsäkringar. Motionären begär ett tillkännagivande härom.
Näringsutskottet har koncentrerat sitt yttrande till dels verksamhetsreglerna för och tillsynen över pensionssparinstituten, dels konkurrensförhållandena mellan dessa institut och försäkringsbolagen. Enligt näringsutskottet är det angeläget med en utvidgning av möjligheten till pensionssparande bl.a. för att konkurrensen om hushållssparandet skall ökas och för att mer likvärdiga villkor för de berörda instituten på denna marknad skall skapas. Förslaget kan enligt näringsutskottets bedömning genomföras utan hinder av pågående överväganden rörande det allmänna pensionssystemet. Beträffande farhågorna för negativa effekter för försäkringsbolagen anför näringsutskottet att förslaget endast innebär att banker och andra institut får möjlighet att konkurrera om sparandet på i stort sett samma villkor som gäller för försäkringsbolagen. Näringsutskottet betonar att ökad konkurrens om det långsiktiga sparandet kan bidra till en effektivare förvaltning av pensionsmedlen. När det gäller farhågorna för att stora belopp skall undandras kapitalmarknaden framhåller näringsutskottet att alla de aktuella sparformerna ingår i kapitalmarknaden och att ett ökat sparande alltså kommer denna marknad till del. När det gäller invändningen mot sparande i utländska institut erinrar näringsutskottet om den pågående europeiska integrationen som bl.a. innebär att reglerna för kredit- och värdepappersinstituten harmoniseras. Näringsutskottet delar inte heller motionärernas oro för ett utflöde av kapital bl.a. med hänsyn till att sparande i utländska pensionsförsäkringar redan sker i växande omfattning. Sammanfattningsvis gör näringsutskottet bedömningen att förslaget inte har de negativa effekter som motionärerna befarar.
Lagutskottet har i sitt yttrande tagit upp de civilrättsliga frågor som aktualiseras i förslaget. Det gäller förutom själva pensionssparavtalet frågan om spararens möjligheter att förfoga över sin rätt enligt avtalet genom förmånstagarförordnande, bodelningreglerna, samt förhållandet mellan spararen och dennes borgenärer. När det gäller den kritik som Lagrådet riktat mot att civilrättsliga regler är placerade i skattelag delar lagutskottet Lagrådets allmänna uppfattning att detta är lagtekniskt otillfredsställande. Med hänsyn till vad som anförs i propositionen om att det redan föreligger en motsvarande uppdelning när det gäller pensionsförsäkringar anser lagutskottet att det trots det anförda får anses ligga ett visst värde i att de föreslagna bestämmelserna lagtekniskt utformas på samma sätt. I övrigt ser lagutskottet med tillfredsställelse på att de civilrättsliga regler som föreslås gälla inom det individuella pensionssparandet utformats i så nära anknytning till vad som gäller i fråga om pensionsförsäkringar, och lagutskottet lämnar i sitt yttrande en redovisning av de olika reglerna på detta område. Lagutskottet anser att de civilrättsliga lösningar som föreslagits är ändamålsenliga och finner inte några hinder mot att förslaget genomförs.
Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att värna om de enskildas möjlighet att trygga sin ålderdom genom eget sparande. Inom beskattningen är det en bärande princip att medel som avsatts för pensionsändamål beskattas först när de utbetalas. Sedan länge finns det därför särskilda skatteregler för sparande som sker i form av pensionsförsäkring i försäkringsbolag. Som anförs i propositionen finns det emellertid inte några bärande skäl för att pensionssparandet på detta sätt skall vara begränsat till försäkringsbolag. Utskottet delar därför bedömningen att pensionssparandet bör breddas så att fler sparformer och institut kan väljas av den enskilde. Härigenom skapas förutsättningar för att fler skall välja att spara för sin pension. Utskottet instämmer i näringsutskottets bedömning att det pågående arbetet med förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen inte utgör något hinder för en sådan breddning.
En breddning av pensionssparandet är välkommen också ur andra synpunkter. En ökad konkurrens om sparandet leder till en mer effektiv förvaltning och bidrar till att spararna får högsta möjliga avkastning på sitt sparande. Detta är särskilt viktigt då det rör sig om ett sparande med gynnsamma skatteregler. Vidare kan breddningen av pensionssparandet väntas ge en ökning av det långsiktiga sparandet, vilket är av stor samhällsekonomisk betydelse. Den förhöjning av sparkvoten som skett under senare år har bl.a. sin grund i den pågående skuldsaneringsprocessen. En breddning av pensionssparandet kan här bidra genom att skapa förutsättningar för att bibehålla ett positivt hushållssparande också på längre sikt.
Enligt utskottets mening innebär också förslaget om en schablonmässig beskattning av avkastningen på pensionskapital en välkommen förenkling av reglerna. Spararna kommer att kunna beräkna skattebelastningen redan vid årets ingång och behöver inte ta hänsyn till olika skatteeffekter vid omplaceringar. Försäkringsbolagens olika modeller för fördelning av skatten på försäkringstagarna kan göras enklare. Det finns således goda skäl för denna reformering av avkastningsbeskattningen. Den schabloniserade avkastningsskatten bör inte bara omfatta det individuella pensionssparandet utan också sparande i pensionsförsäkring och kapitalförsäkring. Att undanta försäkringssparande från den schabloniserade avkastningsskatten skulle medföra en omotiverad konkurrensolikhet.
Den schabloniserade avkastningsskatten är avsedd att tillämpas på i princip allt kapital som ingår i livförsäkringsbolagen och träffar således också rena riskförsäkringar som sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran häremot men konstaterar att frågan om gränsdragningen mellan livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag har aktualiserats i en lagrådsremiss om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet. I remissen anförs att den nya gränsdragning mellan liv- och skadeförsäkringsbolag som föreslås gör det nödvändigt att ändra gränsdragningen också på skatteområdet. Något förslag läggs emellertid inte fram eftersom det enligt vad som anförs kan finnas anledning att överväga också andra ändringar än rena följdändringar. Utskottet konstaterar att de överväganden som pågår om en ändrad gränsdragning kan medföra ändringar när det gäller vilka försäkringar som skall omfattas av den schabloniserade avkastningsskatten och utgår ifrån att ett förslag läggs fram i så god tid att det kan träda i kraft före den 1 januari 1994.
Skattesatserna för avkastningsskatten har i promemorian Individuellt pensionssparande (Ds 1992:45) angivits till 10% resp. 25%. Anledningen till att skattesatserna justeras ner något är de uppgifter som numera föreligger beträffande utfallet av 1992 års taxering. Av dessa framgår att avkastningsskatten givit 3,1 miljarder kronor, vilket kraftigt understiger den beräkning som gjordes när skattesatsen hösten 1991 bestämdes till 10%. Även om hänsyn tas till de effekter på avkastningen som lågkonjunkturen ger upphov till leder uppgifterna till att de nuvarande reglerna i ett längre perspektiv måste bedömas ge ett lägre utfall än vad som antogs när skattesatserna för den schabloniserade avkastningsskatten föreslogs till 10% resp. 25%. Som en följd härav har skattesatserna därför bestämts till 9% resp. 20%. Utskottet ser inte någon anledning att avvika från denna bedömning.
När det gäller farhågorna för en dränering av kapitalmarknaden och för ett valutautflöde liksom invändningarna mot sparande i utländsk bank delar utskottet näringsutskottets bedömning.
Enligt utskottets mening finns det anledning att ta hänsyn till det rådande konjunkturläget och de ansträngda statsfinanserna när frågan om tidpunkten för ikraftträdandet övervägs. Samtidigt måste beaktas att det är fråga om ett förslag som på lång sikt kan väntas bidra till en större långsiktig samhällsekonomisk stabilitet. Utskottet anser att de nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1994.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom förslagen om ett individuellt pensionssparande och förslaget om en schablonmässig avkastningsskatt. I det följande behandlar utskottet emellertid vissa ytterligare frågor som gäller förslagens närmare utformning.
I motion Sk38 av Kenneth Lantz (kds) tar motionären upp kravet på en sund pensionssparrörelse. Enligt motionären bör det klart framgå att det är kundernas bästa som skall prioriteras i verksamheten. Vidare bör Finansinspektionen få större insyn än man haft i bankväsendet. Ett lagstadgat krav på viss utbildningsnivå inom säljarkåren måste också införas med hänsyn till att det rör sig om mycket långsiktiga avtal. Motionären begär tillkännagivanden i dessa hänseenden och om vikten av en likvärdig konkurrens mellan olika bolag, institut och banker.
Pensionssparrörelse får enligt förslaget bedrivas endast efter tillstånd av Finansinspektionen, och pensionssparinstituten står under inspektionens fortlöpande tillsyn. Härvid skall inspektionen tillse att en sund pensionssparrörelse bedrivs. Det sundhetskrav som uppställs är utformat efter förebild av motsvarande regler i bl.a. lagen om handel med finansiella instrument och lagen om värdepappersrörelse. Sundhetskravet skall ligga till grund för prövningen av verksamhetens organisation och bedrivande. I detta innefattas bedömning av t.ex. kontroll- och säkerhetsrutiner, utformningen av avtalsvillkor, rutiner för hantering av byte av pensionssparinstitut, information och rådgivning till spararna och placeringsstrategier. Vid prövningen kommer särskild hänsyn att tas till att det är fråga om ett långsiktigt, ur spararens synvinkel bundet sparande. Sundhetskravet kommer att tillämpas såväl vid den inledande tillståndsprövningen som vid den löpande tillsynen.
Näringsutskottet har instämt i syftet med motionärens förslag, nämligen att instituten skall uppfylla vissa krav för att på bästa sätt kunna tillgodose spararnas intressen, och utgår ifrån att det vid tillståndsgivning och tillsyn fästs uppmärksamhet vid att ledningen har nödvändig kompetens för att tillhandahålla individuellt pensionssparande. Näringsutskottet anser emellertid inte att det finns anledning till något särskilt uttalande med anledning av motionen och har avstyrkt denna.
Skattetskottet delar näringsutskottets bedömning när det gäller de krav som bör ställas på instituten men anser -- i likhet med näringsutskottet -- inte att det finns något behov av tillkännagivanden härom. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.
Skatteutskottet instämmer i vad motionären anför om att det är viktigt med konkurrensneutralitet mellan aktörerna på denna marknad. Som framgått har behovet av konkurrensneutralitet gentemot nuvarande sparformer utgjort en viktig faktor vid utformningen av det individuella pensionssparandet. Det finns således inte någon anledning till ett tillkännagivande om behovet av konkurrensneutralitet, och utskottet avstyrker därför motionen även i denna del.
I motion Sk36 av Mikael Odenberg (m) framhåller motionären att det vore en fördel om pensionssparande kunde placeras också i eget hem.
Enligt utskottets mening är det viktigt att det indiviuella pensionssparandet medger spararen en stor handlingsfrihet. Samtidigt måste emellertid vissa krav uppställas med hänsyn till att det är fråga om ett socialt sparande för att trygga ålderdomen. Det måste således kunna uppfylla krav på god kontroll av att givna regler följs och vara förenligt med en effektiv hantering av betalningsströmmarna. Det måste också vara förenat med rimliga kostnader för den enskilde. Av dessa skäl kan bl.a. sparande i eget hem inte medges. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Utskottet har uppmärksammat att 7§ lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel fått en utformning som inte fullt ut svarar mot vad som avsetts. I paragrafens sista stycke anges att aktier i dotterbolag som har till ändamål att äga fastigheter skall värderas med ledning av fastigheterna. Avsikten är att en sådan värdering skall kunna ske också i de fall då dotterbolaget äger fastigheter via ett annat dotterbolag. Lagtexten har ändrats i enlighet härmed. Hänvisningen till innehav av tomträtter behövs inte och har därför tagits bort.
Också i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader bör en justering göras. Som en följd av den ändrade tekniken för beräkning av avkastningsskatt föreslås en teknisk justering i 2§. Ändringen avser en avdragspost som är knuten till den bokförda skulden på konto Avsatt till pensioner. Såväl positiva som negativa poster i avräkningsschemat för särskild löneskatt är fria från bindning till avdragsrätten vid inkomsttaxeringen. I ändringsförslaget har genom en ny hänvisningsteknik den aktuella avdragsposten inskränkts till att gälla kontoavsättningar som är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. En sådan inskränkning torde inte ha varit avsedd. Utskottet förordar därför en justering på denna punkt i de föreslagna bestämmelserna.
Slutligen krävs en mindre justering i 8§ lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen med de justeringar som redovisats ovan och avstyrker motionerna.
Avdrag för pensionsförsäkringar
I tre motioner från den allmänna motionstiden tas frågor med anknytning till avdragsrätten för pensionsförsäkring upp. I motion Sk339 av Margit Gennser (m) begärs ett tillkännagivande om att det bör vara möjligt att sätta in andra förmånstagare än make och barn i en pensionsförsäkring och i motion Sk340 begär samma motionär ett tillkännagivande om att det bör vara möjligt att få avdrag för kostnad för makes och sambos pensionsförsäkringspremie. Ett likande yrkande framställs av Margareta Viklund (kds) i motion Sf216.
Av propositionen framgår att en översyn av skattereglerna för försäkringssparande påbörjats inom regeringskansliet. Det finns anledning att avvakta resultatet av detta arbete innan ställning tas till dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna.
I motion Sk341 av Margit Gennser (m) tar motionären upp en lagteknisk fråga. Den pågående bolagiseringen av statliga verk gör det enligt motionären nödvändigt att komplettera lagtexten så att avsättningar till pensioner enligt statliga reglementen m.m. förblir avdragsgilla även om de tryggas på annat sätt än genom statlig borgen.
Enligt utskottets mening är detta en fråga som lämpligen bör behandlas i anslutning till det arbete med pensionsfrågor som pågår i anslutning till bolagiseringen av statliga verk. Utskottet utgår ifrån att behovet av den justering som tas upp i motionen och behovet av andra justeringar uppmärksammas utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida och avstyrker därför motionen.
Den särskilda löneskatten på pensionskostnader
I motion Sk338 av Margit Gennser (m) begärs en utredning av förutsättningarna för att helt eller delvis slopa löneskatten på avsättning till pensionsstiftelse och kontobaserad avsättning samt för att införa en statlig garanti till SPG, som kreditförsäkrar de små och medelstora företagens pensionsåtaganden. Avsikten är att på så sätt få till stånd en stimulans för småföretagandet.
Utskottet erinrar om de olika beslut som riksdagen fattat i syfte att få till stånd ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv med en allsidig sammansättning och om det pågående arbetet med nya regler för småföretagen som skall ge dessa en mer rättvis beskattning. Utskottet har således förståelse för syftet med det framlagda förslaget men anser att andra metoder bör användas och avstyrker därför motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett individuellt pensionssparande och en schablonmässig avkastningsskatt att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Sk32, 1992/93:Sk33, 1992/93:Sk34, 1992/93:Sk35 och 1992/93:Sk37 och med bifall till proposition 1992/93:187 beslutar om ett individuellt pensionssparande och en schablonmässig avkastningsskatt i enlighet med vad som anförs i propositionen, res. 1 (s) - delvis
2. beträffande sundhetskravet m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk38 yrkandena 1--2,
3. beträffande konkurrensneutralitet att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk38 yrkande 3, res. 2 (nyd)
4. beträffande pensionssparande i eget hem att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk36,
5. beträffande andra förmånstagare än make och barn att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk339, res. 3 (nyd)
6. beträffande avdrag för premie för makes pensionsförsäkring att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk340 och 1992/93:Sf216 yrkande 2, res. 4 (nyd)
7. beträffande tryggande av pension enligt statliga reglementen att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk341,
8. beträffande den särskilda löneskatten på pensionskostnader att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk338,
9. beträffande lagförslagen att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och hemställt antar de vid propositionen fogade förslagen till 1. lag om individuellt pensionssparande, 2. lag om ändring i ärvdabalken, 3. lag om ändring i äktenskapsbalken, 4. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande, 5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, 6. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, 7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 9. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 10. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 14. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, 15. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324), 16. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 17. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv med
dels den ändringen att 8§ erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
8 § 1
Inkomstunderlaget är den Inkomstunderlaget är den vid taxeringen till statlig vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomstskatt beräknade inkomsten av inkomsten av förvärvskällan förvärvskällan före avdrag för före avdrag för underskott från underskott från föregående år, avdrag föregående år, avdrag för avgift för för avgift för pensionsförsäkring pensionsförsäkring och enligt punkt 21 av för inbetalningpå anvisningarna till 23§ pensionssparkonto enligt punkt kommunalskattelagen 21 av anvisningarna till (1928:370), avdrag för 23§ kommunalskattelagen särskild löneskatt (1928:370), avdrag för enligt 3§ lagen (1991:687) särskild löneskatt om särskild löneskatt enligt 3§ lagen (1991:687) på pensionskostnader, om särskild löneskatt avdrag för uppskov enligt på pensionskostnader, lagen (1979:611) om avdrag för uppskov enligt upphovsmannakonto, avdrag lagen (1979:611) om för avsättning för upphovsmannakonto, avdrag egenavgifter enligt lagen för avsättning för (1981:691) om socialavgifter egenavgifter enligt lagen och avdrag för årets (1981:691) om socialavgifter avsättning till och avdrag för årets skatteutjämningsreserv avsättning till beräknad på skatteutjämningsreserv inkomstunderlaget. Intäkt beräknad på enligt punkt 16 av inkomstunderlaget. Intäkt anvisningarna till 22§ enligt punkt 16 av kommunalskattelagen ingår anvisningarna till 22§ inte i underlaget. kommunalskattelagen ingår inte i underlaget.
1 Senaste lydelse 1991:1845
dels den ändring av ingressen som föranleds härav,
18. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, med den ändringen att 7§ erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse.
7 §
Värdepapper, som är noterat vid en svensk eller utländsk börs eller noterat vid en auktoriserad marknadsplats eller som annars är föremål för regelbunden handel vid någon annan reglerad marknad som är öppen för allmänheten, tas upp till det noterade värdet.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i första stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de inte noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.
Om det vid värdering enligt de föregående styckena finns synnerliga skäl anta att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället det beräknade priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Aktie eller andel i Aktie eller andel i dotterbolag, som har till dotterbolag, som direkt eller ändamål att äga indirekt har till fastigheter eller tomrätter ändamål att äga (fastighetsbolag) skall fastigheter (fastighetsbolag) värderas med ledning av skall värderas med ledning marknadsvärdena på av marknadsvärdena på bolagets fastigheter. fastigheterna.
19. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 20. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, med den ändringen att 2§ erhåller följande ändrade lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 §
Beskattningsunderlaget skall Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beräknas som den under beskattningsåret uppkomna beskattningsåret uppkomna skillnaden mellan skillnaden mellan
å ena sidan summan av å ena sidan summan av följande poster: följande poster:
a) avgift för a) avgift för tjänstepensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till b) avsättning till pensionsstiftelse, pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt c) ökning av konto Avsatt till pensioner, till pensioner,
d) utbetalda pensioner som d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller inte utgår enligt lag eller på grund av på grund av tjänstepensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning e) utgiven ersättning för av annan övertagen för av annan övertagen pensionsutfästelse, pensionsutfästelse,
å andra sidan summan av å andra sidan summan av följande poster: följande poster:
f) gottgörelse från f) gottgörelse från pensionsstiftelse, pensionsstiftelse,
g) minskning av konto Avsatt g) minskning av konto Avsatt till pensioner, till pensioner,
h) 91 procent av h) 91 procent av bokförd skatteunderlaget enligt 3§ skuld på konto Avsatt till lagen (1990:661) om pensioner vid avkastningsskatt på beskattningsårets ingång pensionsmedel, multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret,
i) erhållen ersättning i) erhållen ersättning för övertagen för övertagen pensionsutfästelse, pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som j) negativt belopp som föregående föregående beskattningsår uppkommit beskattningsår uppkommit vid tillämpning av denna vid tillämpning av denna paragraf. paragraf.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
I posten a i första stycket I posten a i första stycket skall inte räknas med skall inte räknas med avgift för sådan avgift för sådan gruppsjukförsäkring som gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första omfattas av 1§ första stycket 5 lagen (1990:659) om stycket 5 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. vissa förvärvsinkomster.
I det fall beskattningsåret I det fall beskattningsåret är längre eller kortare är längre eller kortare än 12 månader skall än 12 månader skall posten h i första stycket posten h i första stycket jämkas i motsvarande jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall mån. Detsamma skall gälla om pensionsskuld som gälla om pensionsskuld som avses i 3 § femte stycket avses i posten h helt lagen om avkastningsskatt upplöses under på pensionsmedel helt beskattningsåret. upplöses under beskattningsåret.
Om den som övertar en Om den som övertar en pensionsutfästelse inte pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt är skattskyldig enligt denna lag skall den som denna lag skall den som tidigare utfäst pensionen tidigare utfäst pensionen under posten e i första under posten e i första stycket ta upp det verkliga stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna värdet av den övertagna utfästelsen om detta är utfästelsen om detta är högre än den utgivna högre än den utgivna ersättningen. Om den som ersättningen. Om den som befrias från en befrias från en utfästelse inte är utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar skall den som övertar utfästelsen under posten i utfästelsen under posten i i första stycket ta upp det i första stycket ta upp det verkliga värdet av den verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om övertagna utfästelsen om detta är lägre än den detta är lägre än den erhållna ersättningen. erhållna ersättningen.
Vid beräkning av Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga bokföringsmässiga grunder tillämpas. grunder tillämpas.
21. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. res. 1 (s) - delvis
Stockholm den 12 maj 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Tage Påhlsson (c) och Martin Nilsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Individuellt pensionssparande och schablonmässig avkastningsskatt (mom.1)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med "Enligt skatteutskottets" och på s. 91 slutar med "avstyrker motionerna" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär bl.a. att det skattegynnade pensionssparandet utvidgas till nya former och att avkastningsskatten på pensionskapital sänks. Förslaget kommer otvivelaktigt att leda till att de grupper som har möjlighet att spara flyttar sitt sparande till den nya avdragsgilla sparformen, vilket leder till ett kraftigt skattebortfall. Regeringen har inte redovisat hur detta skattebortfall skall finansieras. Effekten blir således ett ännu större budgetunderskott och ett ännu större upplåningsbehov.
I dag befinner sig den svenska ekonomin under hård press och många människor går arbetslösa. Situationen är en följd av den djupa lågkonjunkturen och regeringens oförmåga att hantera situationen. Ökade statsfinansiella resurser måste sättas in mot arbetslösheten. Starka statsfinansiella skäl talar således mot att nu genomföra ofinansierade skattesänkningar.
Ett uttalat syfte med förslaget är att stödja hushållssparandet. Hushållssparandet ligger i dag på en mycket hög nivå och detta bidrar till att fördjupa lågkonjunkturen och förvärra arbetslösheten. Även konjunkturpolitiska hänsyn talar således starkt mot att nu införa stimulanser för hushållssparandet.
De skatteregler som i dag gäller för sparande i pensionsförsäkring måste betecknas som utomordentligt gynnsamma. En förklaring till att sparandet kommit att få en så pass stark skattesubvention är att reglerna tillkommit under en period med ett större behov av privat pensionssparande. I dag har stora grupper löntagare både ATP och tjänstepensioner och motiven för att skattevägen ge en kraftig fördel för det privata pensionssparandet är därför svagare. Det är också ett faktum att det främst är grupper med höga inkomster som använder sig av denna sparform. En bidragande orsak är att dagens regler ger höginkomsttagarna en större skattefördel än andra grupper. Fördelningspolitiska skäl talar därför mot ett så kraftigt gynnande av detta sparande. På lång sikt finns det anledning att överväga en minskning av dessa skattefördelar.
De nuvarande skattereglerna ger en stimulans till indirekt ägande av förmögenheter som kan verka snedvridande på kapitalmarknaden. Genom en otillräcklig konkurrens har en del av de alltför stora skatteförmånerna också tillfallit förvaltarna av pensionssparandet, vilket i sin tur kan ha minskat intresset att pressa kostnaderna. Det finns därför anledning att se positivt på en ökad konkurrens inom denna sektor och på förslaget att utvidga det privata pensionssparandet till andra former och institutioner än traditionella försäkringsbolag. Härigenom kan en ökad effektivitet i förvaltningen av pensionskapitalet uppnås.
Det är möjligt att samma skatteregler i framtiden skall gälla för nuvarande sparande i pensionsförsäkringar och för ett individuellt pensionssparande av den typ som föreslås i propositionen. Men av tidigare anförda skäl bör en sådan likformighet i beskattningen ske till lägre skatteförmåner för pensionssparandet i sin helhet.
Det offentliga pensionssystemet är i dag föremål för utredning. Som framgått finns det enligt utskottets mening anledning att ompröva också de regler som gäller för det privata pensionssparandet, och dessa frågor har ett sådant samband att de bör behandlas i ett sammanhang. Det finns således även av denna anledning skäl att inte nu genomföra stora förändringar inom det privata pensionssparandet.
Som framgått talar starka skäl mot att genomföra det förslag som regeringen lagt fram och utskottet avstyrker därför förslaget. När det gäller avkastningsskatten ser utskottet inte någon anledning till erinran mot en övergång till en schablonmässig beskattning men kan inte tillstyrka den sänkning av skattesatserna som föreslagits.
Med hänsyn till att utskottet avstyrkt förslaget om individuellt pensionssparande bör de föreslagna lagreglerna beträffande avkastningsskatten omarbetas av regeringen.
Med det anförda ansluter sig utskottet till yrkandena i motion Sk37.
dels att momenten 1 och 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande ett individuellt pensionssparande och en schablonmässig avkastningsskatt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk37, med anledning av motionerna 1992/93:Sk32, 1992/93:Sk33 och 1992/93:Sk34 och proposition 1992/93:187 och med avslag på motion 1992/93:Sk35
dels avslår förslaget om ett individuellt pensionssparande,
dels hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om en schablonmässig avkastningsskatt med skattesatserna 10 resp. 25%,
9. beträffande lagförslagen att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och hemställt avslår de vid propositionen fogade lagförslagen.
2. Konkurrensneutralitet (mom. 3)
Peter Kling (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Skatteutskottet instämmer" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Det framgår av propositionen att det individuella pensionssparandet inte fullt ut kunnat ges en utformning som svarar mot vad som i dag gäller för sparande i pensionsförsäkringar och att det finns skillnader som missgynnar sparandet i pensionsförsäkringar. Dessa frågor kommer att behandlas under ett fortsatt utredningsarbete som bl.a. gäller reglerna för de olika försäkringsprodukterna.
Utskottet konstaterar att propositionens förslag inte uppfyller kravet på en fullständig konkurrensneutralitet mellan de nu aktuella sparformerna. De nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1994. Det finns således möjlighet att inom ramen för det i propositionen aviserade utredningsarbetet rätta till dessa förhållanden redan innan reglerna träder i kraft. Utskottet utgår ifrån att så kommer att ske men anser att behovet av en sådan åtgärd bör understrykas ytterligare genom ett uttalande till regeringen om vikten av konkurrenslikhet mellan de olika aktörerna på denna marknad.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande konkurrensneutralitet att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk38 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna att det är viktigt med konkurrensneutralitet mellan aktörerna på pensionssparmarknaden.
3. Andra förmånstagare än make och barn (mom.5)
Peter Kling (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med "Av propositionen" och slutar med "därför motionerna", såvitt avser andra förmånstagare än make och barn, bort ha följande lydelse:
I motion Sk339 framhåller motionären att begränsningarna i möjligheterna att sätta in förmånstagare i pensionsförsäkringar gör att de rättigheter som är förknippade med försäkringen övergår till försäkringskollektivet om försäkringstagaren inte har efterlevande minderåriga barn eller make och att detta utgör en betydande inskränkning i försäkringstagarens äganderätt. Motionären föreslår att denna begränsning tas bort.
I likhet med motionären anser utskottet att lagstiftningen bör ändras så att även andra än efterlevande make och barn kan sättas in som förmånstagare.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande andra förmånstagare än make och barn att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk339 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Avdrag för premie för makes pensionsförsäkring (mom.6)
Peter Kling (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med "Av propositionen" och slutar med "därför motionen", såvitt avser avdrag för premie för makes pensionsförsäkring, bort ha följande lydelse:
I motionerna Sk340 och Sf216 framhålls att dagens skatteregler gör det svårt att säkra bägge makarnas pensionering vid en ojämn fördelning av makarnas inkomster. Tidigare fick en make avdrag också för den andre makens premier och detta gjorde att båda makarna kunde ha en pensionsförsäkring. Makarna var likställda vid skilsmässa, pensionering och arvsfall. Dagens regler innebär att kvinnan i många fall nöjer sig med att vara förmånstagare till mannens försäkring, vilket ger sämre trygghet eftersom förmånstagarförordnanden vanligen kan återkallas av försäkringstagaren.
Enligt utskottets mening måste det ses som en betydande vinst om skattereglerna åter kan ges en utformning som gör det praktiskt möjligt och naturligt också för den svagare parten i ett förhållande att skaffa sig en pensionsförsäkring och på det sättet större trygghet. Det är oftast kvinnor som befinner sig i denna situation. En förändring av reglerna kan därför också ses som en åtgärd för att stärka kvinnans ställning.
Utskottet anser att möjligheten att göra avdrag också för makes pensionsförsäkring bör återinföras. Också sambor i registrerade samboförhållanden bör ha denna möjlighet.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande avdrag för premie för makes pensionsförsäkring att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk340 och 1992/93:Sf216 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (mom.8)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Martin Nilsson (alla s) anför:
I likhet med utskottet anser vi att det är viktigt med en rättvis företagsbeskattning och vi utgår ifrån att det pågående arbetet på detta område resulterar i ett förslag som varken gynnar eller missgynnar företagen jämfört med löntagarna. Det finns enligt vår mening inte någon anledning att se positivt på förslag som har till syfte att särskilt gynna en viss grupp av företagare.
Med denna motivering instämmer vi i utskottets avstyrkan av motionsyrkandet om särskilda stimulanser för småföretagarna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Individuellt pensionssparande och schablonmässig avkastningsskatt (mom.1)
Jag anser att regeringens förslag otillbörligt gynnar grupper med högre inkomster. De som har goda möjligheter att spara kommer att få skattelättnader både i form av minskad skatt på inkomster och i form av sänkt skatt på avkastningen av sparat kapital.
I dagsläget behövs inte ytterligare stimulanser för att öka hushållssparandet. För att få fart på Sveriges ekonomi krävs åtgärder i syfte att stärka efterfrågan. Därför bör fördelningspolitiska åtgärder sättas in som kan bidra till att dämpa det just nu alltför höga hushållssparandet. Ur konjunktur- och stabiliseringspolitiska utgångspunkter måste regeringsförslagen om ytterligare skattestimulanser för att öka hushållssparandet bedömas som illa avvägda.
De vägar som regeringen öppnar för privata lösningar kommer också att försvåra en fördelningsmässig inriktning av en ny socialförsäkring genom att personer med goda ekonomiska resurser kan ställa sig utanför ett solidariskt försäkringssystem.
Regeringens förslag om ett individuellt pensionssparande och om sänkt skatt för avkastningsskatten bör således avslås. Vänsterpartiet stödjer därmed yrkandena i reservation 1.
Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (mom.8)
I likhet med utskottet anser jag att det är viktigt med en rättvis företagsbeskattning och utgår ifrån att det pågående arbetet på detta område resulterar i ett förslag som varken gynnar eller missgynnar företagen jämfört med löntagarna. Någon anledning att se positivt på förslag som har till syfte att särskilt gynna en viss grupp av företagare anser jag inte att det finns.
Med denna motivering instämmer jag i utskottets avstyrkan av motionsyrkandet om särskilda stimulanser för småföretagarna.
Lagutskottets yttrande 1992/93:LU4y
Bilaga 1
Individuellt pensionssparande
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 20 april 1993 beslutat att bereda lagutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:187 om individuellt pensionssparande och de motioner som väckts med anledning av denna.
I propositionen lägger regeringen fram förslag dels om ett individuellt pensionssparande, dels om en enhetlig schablonmässig metod för beskattningen av avkastningen på kapitalet i det nya sparandet och för pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och annat pensionskapital. Propositionen innehåller också förslag om civilrättslig reglering av det individuella pensionssparandet. Såväl förslaget om individuellt pensionssparande som förslaget om schablonmässigt beräknad avkastningsskatt föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
I ärendet har väckts sju motioner. I motion Sk33 yrkar Johan Lönnroth m.fl. (v) att propositionen skall avslås i sin helhet, och i motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas att förslaget om ett individuellt pensionssparande skall avslås (yrkande 1). I sistnämnda motion framställs också ett yrkande som gäller avkastningsskatten (yrkande 2). Mikael Odenberg (m) yrkar i motion Sk36 tillkännagivande om att ett bosparande bör kopplas till de föreslagna reglerna för pensionssparandet. Yrkanden om att lagen om individuellt pensionssparande skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1995 framställs i motion Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) och i motion Sk34 av Christina Linderholm (c). Margit Gennser begär i motion Sk35 vissa tillkännagivanden som gäller schablonbeskattningen, och i motion Sk38 begär Kenneth Lantz (kds) tillkännagivanden som gäller sundhetsansvaret i individuellt pensionssparande (yrkande 1), utbildningskrav för dem som skall sälja pensionssparande (yrkande 2) och konkurrensen mellan olika pensionssparinstitut (yrkande 3).
Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande över propositionens avsnitt Civilrättsliga frågor (s. 117--126), får anföra följande.
I propositionen konstateras att det långsiktigt bundna sparande som får ske enligt särskilda, gynnsamma skatteregler hittills varit förbehållet sparande genom pensionsförsäkring. Sådana försäkringar innehåller normalt såväl ett sparmoment som ett försäkringsmoment. I propositionen föreslås att sparande enligt motsvarande skatteregler skall kunna ske även helt utan försäkringsinslag inom ramen för ett individuellt pensionssparande. Ett syfte med förslaget är att möjliggöra ett renodlat sparande för pensionen som bidrar till att bredda marknaden för sådant sparande och därmed skapa förutsättningar för att fler väljer att spara för sin pension. Ett annat syfte är att öka konkurrensen om sparandet för pensionen och därmed skapa förutsättningar för en mer kostnadseffektiv förvaltning av allmänhetens pensionssparande. Förslaget har som utgångspunkt att de skatteregler som i dag gäller för sparande i pensionsförsäkring också skall omfatta det nya individuella pensionssparandet. Skattereglerna innebär bl.a. att avdrag för sparandet ges det år då sparandet sker med högst ett basbelopp. Nuvarande avdragsutrymme föreslås gälla gemensamt för pensionsförsäkring och det individuella pensionssparandet. Inkomstbeskattning sker först när pensionsbeloppet betalas ut. Vidare beskattas avkastningen på pensionsförsäkringskapital till en lägre skattesats, 9 %, än den som gäller för kapitalinkomster. Utbetalningar av pension får, liksom när det gäller pensionsförsäkringar, ske tidigast då spararen uppnått en ålder av 55 år och utbetalningarna skall normalt ske under minst 5 år. Individuellt pensionssparande föreslås kunna ske i tre olika sparformer, nämligen andelar i värdepappersfonder, enskilda värdepapper och inlåning på konto. För att delta i det individuella pensionssparandet ingår spararen ett pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut som har Finansinspektionens tillstånd att driva pensionssparrörelse. Sparmedelen placeras efter spararens önskemål i de sparformer som institutet, en bank eller ett värdepappersbolag, erbjuder. Spararen får rätt att flytta sitt pensionssparavtal från ett institut till ett annat.
Förslaget om ett individuellt pensionssparande aktualiserar, som ovan anförts, en del civilrättsliga frågor. Det gäller, förutom själva pensionssparavtalet, frågan om spararens möjligheter att förfoga över sin rätt enligt pensionssparavtalet genom förmånstagarförordnande, bodelningsregler samt förhållandet mellan spararen och dennes borgenärer. Författningsförslagen i dessa delar återfinns i 3, 4 och 5 kap. förslaget till lag om individuellt pensionssparande samt i förslagen till ändringar i ärvdabalken, äktenskapsbalken och lagen (1987:813) om homosexuella sambor. I 3 kap. 2§ förslaget till lag om individuellt pensionssparande finns en föreskrift som anger att ytterligare bestämmelser om villkor som skall tas in i pensionsavtal finns i kommunalskattelagen (1928:370), och enligt 4 kap. 1§ lagförslaget får överlåtelse eller annat förfogande över tillgångar på ett pensionssparkonto eller rätten till ett pensionssparavtal inte ske mot villkor som enligt kommunalskattelagen skall tas in i avtalet. Härigenom kommer, såsom också Lagrådet påpekat, civilrättsliga bestämmelser att vara placerade i en skatteförfattning. Utskottet delar Lagrådets allmänna uppfattning att detta är lagtekniskt otillfredsställande. Som föredragande statsrådet anfört föreligger emellertid redan nu en motsvarande uppdelning av bestämmelserna när det gäller pensionsförsäkringar (se anvisningarna till 31§ kommunalskattelagen), varför det enligt utskottets mening, trots det ovan anförda, får anses ligga ett visst värde i att de nu föreslagna bestämmelserna lagtekniskt utformas på samma sätt.
Utskottet ser i övrigt med tillfredsställelse på att de civilrättsliga reglerna som föreslås gälla inom det individuella pensionssparandet utformats med en så nära anknytning till vad som i dessa avseenden gäller i fråga om pensionsförsäkringar. Sålunda innebär förslaget att det i 4 kap. lagen om individuellt pensionssparande tas in bestämmelser om spararens förfoganden över tillgångar på ett pensionssparkonto eller över rätten enligt ett pensionssparavtal som i relevanta avseenden svarar mot vad som gäller för försäkringar enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal. I 1§ föreslås en regel som, liksom när det gäller pensionsförsäkringar, i princip förbjuder överlåtelser, belåning och pantsättning. Förfoganden som skett i strid mot lagens bestämmelser eller mot villkor som enligt kommunalskattelagen skall tas in i pensionssparavtalet är ogiltiga. På detta sätt blir regleringen kongruent med den som gäller för försäkringssparande. Också de i 4 kap. föreslagna reglerna om förmånstagarförordnande svarar i relevanta delar mot vad som gäller för pensionsförsäkringar. Detta innebär bl.a. att sparbeloppet inte kommer att ingå i spararens kvarlåtenskap, om förmånstagare har förordnats (6§). Motsvarande jämkningsmöjligheter till förmån för efterlevande make eller bröstarvinge som gäller enligt 104§ andra stycket försäkringsavtalslagen skall dock gälla om en tillämpning av förmånstagarförordnandet skulle leda till oskäligt resultat (7§). Vidare föreslås en motsvarighet till den nyligen i försäkringsavtalslagen införda bestämmelsen om förlust av rätt till ersättning från livförsäkring om någon genom brott uppsåtligen dödat försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare (15§). Det skall också i enlighet med vad som numera gäller i fråga om försäkringar vara möjligt att förena ett förmånstagarförordnande med föreskrift om att utfallande belopp skall vara mottagarens enskilda egendom (5§). I fråga om en förmånstagares rätt att efter spararens eller en tidigare förmånstagares död förfoga över pensionssparkontot föreslås att förmånstagaren skall kunna göra omplaceringar och även flytta kontot till ett annat institut. På grund av förordnandets testamentariska karaktär skall förmånstagaren däremot inte kunna ändra avtalet i fråga om utbetalningarnas storlek eller utbetalningstiden eller själv sätta in förmånstagare (15§).
Den strävan att utforma bestämmelserna för det individuella pensionssparandet så nära som möjligt till vad som gäller för försäkringssparandet utmärker förslaget också när det gäller frågor om bodelning och angränsande frågor. Således föreslås i propositionen att rätt till pension som tillkommer en make på grund av pensionssparavtal skall undantas från bodelning (10 kap. 3§ äktenskapsbalken). Detta skall enligt förslaget gälla oavsett om förmånstagare förordnats eller inte. För att rätt till pension enligt pensionssparandet inte skall undantas från bodelning i större utsträckning än vid försäkring föreslås dock att den nuvarande jämkningsregeln i 10 kap. 3§ tredje stycket äktenskapsbalken också skall gälla för det individuella pensionssparandet. Rätt till pension skall därför helt eller delvis ingå i bodelning om det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning. Resultatet av detta blir att vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad hela pensionsrätten blir att behandla som en på försäkring grundad rätt till ålders- eller invaliditetspension enligt försäkring. På samma sätt som gäller för enskild egendom och pensionsförsäkring får makarna möjlighet att avtala att en pensionsrätt enligt pensionssparandet, som annars skulle ha varit undantagen, skall ingå i bodelning (10 kap. 4§ äktenskapsbalken). Enligt 11 kap. 4§ äktenskapsbalken skall, om en make har använt sitt giftorättsgods bl.a. för ökning av värdet av en egen pensionsförsäkring, beräkningen av makarnas andel i boet i vissa fall ske som om åtgärden inte vidtagits. Motsvarande regler föreslås gälla även om en make använt sitt giftorättsgods för inbetalning enligt ett pensionssparavtal.
När det gäller de föreslagna bestämmelserna om förhållandet till spararens borgenärer (5 kap. förslaget till lag om individuellt pensionssparande) ger också dessa i huvudsak jämförbara konsekvenser med vad som gäller på motsvarande områden för pensionsförsäkringar. Vad först gäller möjligheten att under spararens livstid utmäta rätten till pension bygger regleringen på försäkringssidan på att utmätningsskydd skall föreligga om sparandet är långsiktigt och sker med en viss regelbundenhet (116§ försäkringsavtalslagen). Som påpekats av några av remissinstanserna kan ett utmätningsskydd för det individuella pensionssparandet av olika skäl inte utformas med försäkringsavtalslagen som direkt förebild. I stället föreslås att tillgångar på ett pensionssparkonto får utmätas om spartiden enligt avtalet understiger tio år eller om något år inbetalats ett belopp som är mer än dubbelt så stort som genomsnittet av inbetalningarna under spartiden (1§). I materiellt hänseende torde det inte bli någon skillnad från vad som gäller om utmätning av pensionsförsäkringar. I enlighet med vad som gäller i fråga om pensionsförsäkringar föreslås också en bestämmelse som innebär att det öppnas en möjlighet för den avlidne pensionsspararens borgenärer att ta i anspråk tillgångar på ett pensionssparkonto, om det är fråga om ett icke utmätningsfritt sparande med ett återkalleligt förmånstagarförordnande (2§). När det gäller återvinningsmöjligheterna i konkurs föreslås en reglering i 3§ som också svarar mot vad som gäller på försäkringsområdet (117§ försäkringsavtalslagen).
Mot bakgrund av det ovan redovisade anser lagutskottet att de civilrättsliga lösningar som föreslagits är ändamålsenliga. Från lagutskottets utgångspunkter finns således inte några hinder mot att förslaget till individuellt pensionssparande genomförs i enlighet med vad som föreslås i proposition 1992/93:187.
Stockholm den 27 april 1993
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Richard Ulfvengren (nyd), Hans Stenberg (s), Lennart Fridén (m), Per Erik Granström (s) och Maud Ekendahl (m).
Särskilt yttrande
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s) anför:
I motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas att förslaget om individuellt pensionssparande skall avslås (yrkande 1). Vi delar denna uppfattning. I den mån förslaget ändå kommer att genomföras har vi inga erinringar mot de civilrättsliga lösningarna.
Näringsutskottets yttrande 1992/93:NU9y Bilaga 2 Individuellt pensionssparande
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:187 om individuellt pensionssparande jämte motioner. Näringsutskottet kommenterar propositionen och motionerna såvitt de avser näringsutskottets beredningsområde.
Näringsutskottet
Propositionen
I propositionen lämnas förslag dels om ett individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag, dels om en enhetlig schablonmässig metod för beskattningen av avkastningen på kapitalet i det nya sparandet och på pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och annat pensionskapital. Lagförslagen avses träda i kraft den 1 januari 1994.
Särskilt gynnsamma skatteregler har hittills endast gällt för sparande genom pensionsförsäkring. Förslaget i propositionen innebär att i stort sett motsvarande regler skall införas också för individuellt pensionssparande utan försäkringsmoment. Detta sparande skall kunna ske i tre former, nämligen genom andelar i värdepappersfonder, enskilda värdepapper och inlåning på konto. För att delta i sparandet ingår spararen ett pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut som har Finansinspektionens tillstånd att driva pensionssparrörelse. Tillstånd kan ges till värdepappersinstitut, dvs. till banker, värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag med filial i Sverige. För tillstånd fordras att den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla vissa grundläggande kvalitets- och sundhetskrav. Pensionssparinstituten skall stå under tillsyn av Finansinspektionen.
Motionerna
Med anledning av propositionen har det väckts sammanlagt sju motioner. Näringsutskottet koncentrerar sitt yttrande till de delar av propositionen och motionerna som rör dels verksamhetsreglerna för och tillsynen över pensionssparinstituten, dels konkurrensförhållandena mellan dessa institut och försäkringsbolagen.
I motion 1992/93:Sk37 (s) anförs att Socialdemokraterna i grunden ansluter sig till strävandena att utvidga pensionssparandet till andra än försäkringsbolag för att därigenom öka konkurrensen och effektiviteten. Motionärerna understryker emellertid att det är högst olämpligt att nu aktualisera förändringar av reglerna för det privata pensionssparandet, eftersom det allmänna pensionssystemet är föremål för utredning. De anser att dessa frågor bör hanteras i ett sammanhang och avstyrker därför förslaget till individuellt pensionssparande.
Regeringens förslag gynnar otillbörligt grupper med höga inkomster, sägs det i motion 1992/93:Sk33 (v). De som har stora möjligheter att spara kommer att få skattelättnader genom den nya sparformen, påpekas det i motionen. Där betonas vidare att det i dagsläget inte behövs någon stimulans av sparandet. För att få fart på Sverige fordras i stället att hushållens sparande minskas. Regeringens förslag kan därför bli förödande för samhällsekonomin om förhållandena inte har förbättrats när de nya reglerna avses träda i kraft. Mot denna bakgrund avstyrks propositionen i dess helhet.
I motion 1992/93:Sk32 (fp) anförs en rad betänkligheter mot förslaget att införa ett individuellt pensionssparande. Motionären anser att förslaget, om det genomförs, leder till att en ökad andel av pensionsspararna kommer att sakna de viktiga trygghetsmoment som normalt ingår i pensionsförsäkringar. Vidare hävdas att förslaget inte är konkurrensneutralt och därför kommer att få negativa effekter på livförsäkringsbolagens privatmarknad. Försäkringssparandet och kapitalmarknaden kommer att störas allvarligt enligt motionären. Han pekar också på risken för ökat kapitalutflöde genom den föreslagna rätten att spara i utländsk bank. I motionen betonas att det inte är lämpligt att stimulera sparandet nu, eftersom det krävs att den inhemska efterfrågan ökar för att det skall bli fart på Sveriges ekonomi. Motionären anser sammantaget att förslaget om individuellt pensionssparande bör skjutas på framtiden och träda i kraft först den 1 januari 1995. Under mellantiden skulle en samlad översyn göras av regelverken för de olika pensionssystemen. Målen skulle bl.a. vara att åstadkomma generella förenklingar och skapa reella förutsättningar för en konkurrens på lika villkor mellan samtliga institut på marknaden.
Även i motion 1992/93:Sk34 (c) föreslås att införandet av det individuella pensionssparandet skall senareläggas med ett år. Motionären anför att tillskottet av ytterligare en komplicerad sparform gör det svårare för konsumenterna att överblicka olika sparalternativ. Tvärtemot vad som sägs i propositionen försämrar detta konkurrensen, hävdar hon. I motionen påpekas också att den nya sparformen kan komma att subventioneras både vid insättning genom skatteavdrag och vid uttag till följd av bankstödet. Detta snedvrider konkurrensen mellan banker och försäkringsbolag. Motionären anför vidare att en utvidgning av systemet till att omfatta sparande även i utländska banker inte påkallas av t.ex. EG:s regler på området. I likhet med vad som sägs i den föregående motionen kritiseras tidpunkten för att införa sparstimulanser. Dessutom begärs en översyn av reglerna för pensionssystemen. En samordning skulle då kunna ske med det allmänna pensionssystemet.
I motion 1992/93:Sk38 (kds) sägs att förslaget om införande av individuellt pensionssparande kommer att förbättra förutsättningarna för personligt ekonomiskt ansvarstagande för den egna pensionen. Motionären understryker betydelsen av en kunnig och trovärdig yrkeskår och anser att det av lagen måste framgå att det är kundernas bästa och inte pensionssparinstitutens vinster som skall prioriteras. I motionen hänvisas också till förhållandena inom försäkringsbranschen, när det gäller t.ex. krav på sundhet och skälighet och förekomsten av en gemensam utbildning. En erforderlig kompetens kan enligt motionären säkerställas genom lagstadgat krav på viss utbildningsnivå på dem som möter kunder och tecknar avtalen.
Vissa kompletterande uppgifter
Innan näringsutskottet tar ställning till förslagen i propositionen och motionerna lämnas i det följande vissa kompletterande uppgifter.
Det allmänna pensionssystemet ses för närvarande över av en parlamentariskt sammansatt pensionsarbetsgrupp. Gruppens arbete beräknas vara klart under innevarande år. Regeringen har aviserat ett förslag om ett reviderat pensionssystem under år 1994. Avsikten är att det nya systemet skall kunna börja gälla från den 1 januari 1995.
För tillstånd att verka som pensionssparinstitut fordras enligt förslaget i propositionen att den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla vissa grundläggande kvalitets- och sundhetskrav. Sundhetskravet är formulerat så att pensionssparrörelsen skall bedrivas på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för verksamheten upprätthålls och tillgångar på pensionssparkonton inte otillbörligen riskeras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund. Finansinpektionen skall enligt vad som sägs i propositionen vid sin bedömning av om en rörelse kan anses sund bl.a. pröva om placeringsråd och annan vägledning kan ges.
Tillstånd att bli pensionssparinstitut kan enligt förslaget beviljas de som har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse. För att få sådant tillstånd fordras enligt 2 kap. lagen (1991:981) om värdepappersrörelse att den planerade verksamheten kan antas uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse. Av förarbetena till denna bestämmelse framgår att prövningen härvid skall avse bl.a. om företagsledningen har den erfarenhet som krävs med hänsyn till kravet på att verksamheten skall bedrivas på ett korrekt och omdömesgillt sätt.
Utskottets ställningstagande
Ett långsiktigt pensionssparande med skattemässigt gynnsamma regler kan för närvarande endast ske hos försäkringsbolagen genom pensionsförsäkringar. Denna form av pensionssparande har under ett stort antal år förekommit parallellt med det allmänna pensionssystemet. Förslaget i propositionen innebär att det befintliga systemet utvidgas på så sätt att i princip samma regler skall gälla också för sparformer som erbjuds av värdepappersinstitut. En sådan utvidgning är enligt näringsutskottets uppfattning angelägen, bl.a. för att konkurrensen om hushållssparandet skall ökas och för att mer likvärdiga villkor för de berörda instituten på denna marknad skall skapas. Den föreslagna förändringen kan enligt utskottets bedömning genomföras utan hinder av pågående överväganden rörande pensionssystemet i övrigt. Utskottet avstyrker därför de berörda yrkandena i motionerna 1992/93:Sk37 (s) och 1992/93:Sk33 (v).
Beträffande vad som hävdas i motionerna 1992/93:Sk32 (fp) och 1992/93:Sk34 (c) om att det nya pensionssparandet kan komma att ha negativa effekter i en del hänseenden vill näringsutskottet anföra följande. Hittills har försäkringsbolagen haft en gynnad situation genom att fördelaktiga skatteregler endast gällt för det långsiktiga pensionssparandet i dessa bolag. Förslaget innebär att banker och andra institut får möjlighet att konkurrera om detta sparande på i stort sett samma villkor. Utskottet anser därför att förslaget bidrar till att utjämna skillnaderna i konkurrensförutsättningarna mellan försäkringsbolagen och de nya pensionssparinstituten, dvs. banker och värdepappersbolag. En fullständig konkurrensneutralitet har inte kunnat uppnås, vilket förklaras av att sparformerna inte är identiska. Av propositionen framgår emellertid att regeringen skall pröva om en del av de kvarstående skillnaderna kan avhjälpas.
Näringsutskottet vill också betona att en ökad konkurrens om det långsiktiga sparandet kan bidra till en effektivare förvaltning av pensionsmedlen och till att hålla nere institutens administrationskostnader. För spararna innebär förslaget till individuellt pensionssparande fördelar också genom att valfriheten mellan olika sparformer ökar. Det nya sparandet skall nämligen -- som tidigare nämnts -- kunna ske genom inlåning på bank, andelar i värdepappersfonder eller enskilda värdepapper. För de personer som vill ha en kombination av sparande och försäkring står alltjämt detta alternativ öppet genom försäkringsbolagens traditionella pensionsförsäkringar och livförsäkringar med fondanknytning. Genom denna bredd i sparformer kan nya grupper av sparare väntas bli intresserade av ett långsiktigt pensionssparande.
I motion 1992/93:Sk32 (fp) uttrycks farhågor för att det individuella pensionssparandet skall dra undan stora belopp från kapitalmarknaden. Näringsutskottet vill med anledning härav framhålla att alla de tidigare nämnda sparformerna ingår i kapitalmarknaden. Denna indelas vanligen i kreditmarknaden och aktiemarknaden. Kreditmarknaden består i sin tur av penning- och obligationsmarknaderna. Sparande som består i inlåning på bank, placering i enskilda aktier eller obligationer eller i fonder för sådana värdepapper innebär att sparandet tillförs kapitalmarknaden. Om det individuella pensionssparandet leder till att sparandet totalt sett ökar får alltså kapitalmarknaden ett större tillflöde av medel. Sparandet påverkas av en rad faktorer, däribland det allmänna ekonomiska läget och människors förväntningar inför framtiden. Det går därför inte att med säkerhet uttala sig om sparandets utveckling. Näringsutskottet kan emellertid inte dela motionärens oro för att det här aktuella förslaget kommer att ha negativa effekter på kapitalmarknaden.
I båda de nu aktuella motionerna tas också upp frågan om sparande i utländska institut. Utskottet vill på denna punkt erinra om att ett inslag i den europeiska integrationen är att harmonisera reglerna för kredit- och värdepappersinstituten i de olika länderna. När EES-avtalet träder i kraft får Sverige i stort sett samma regler som EG-länderna för dessa institut. Det torde inte ligga i linje med dessa integrationssträvanden att t.ex. möjliggöra pensionssparande på inlåningskonto i svensk bank men inte i en utländsk bank verksam i Sverige.
Med anledning av motionärernas farhågor för att förslaget skulle leda till ett utflöde av sparkapital från Sverige vill utskottet påpeka att sparande i utländska livförsäkringar redan sker i växande omfattning. Vidare går en stor del av det fondanknutna livförsäkringssparandet (s.k. unit linked-försäkring) till fonder som placerar medlen i utländska värdepapper. Det individuella pensionssparandet kan placeras både i Sverige och i utlandet. Dess nettoeffekt på kapitalströmmarna torde vara omöjliga att bedöma. Det ligger naturligtvis i spararnas intresse att pensionssparinstituten placerar medlen så att de ger en så god avkastning som möjligt. Med hänvisning till vad som nu anförts ansluter sig näringsutskottet till förslaget i propositionen att det individuella pensionssparandet även skall kunna ske i utländska värdepappersföretag med filial i Sverige.
Sammantaget gör näringsutskottet den bedömningen att förslaget till individuellt pensionssparande inte har de negativa effekter som motionärerna befarar. Med hänsyn härtill och till de fördelar förslaget medför i fråga om ökad konkurrens och valfrihet när det gäller sparandet anser utskottet att det är angeläget att den nya sparformen införs den 1 januari 1994. Mot bakgrund av det nu sagda avstyrker näringsutskottet motionerna 1992/93:Sk32 (fp) och 1992/93:Sk34 (c).
Näringsutskottet övergår så till att behandla förslaget i motion 1992/93:Sk38 (kds) om att det skall ställas krav dels på sundhet i verksamheten, dels på viss gemensam utbildning för personalen i pensionssparinstituten. Utskottet instämmer i syftet med motionärens förslag, nämligen att instituten skall uppfylla vissa krav för att de på bästa sätt skall kunna tillgodose spararnas intressen. Av den tidigare redogörelsen för förslaget till individuellt pensionssparande framgår att det kommer att uppställas sådana krav, t.ex. i fråga om sundhet i verksamheten. Detta innebär bl.a. att allmänhetens förtroende för pensionssparverksamheten skall upprätthållas och att kunderna skall kunna få rådgivning och vägledning beträffande de olika sparformerna.
Av propositionen framgår emellertid inte uttryckligen att företagsledningens kompetens och erfarenhet skall bedömas i samband med tillståndsprövning och tillsyn. Näringsutskottet vill här erinra om att sundhetskrav har föreskrivits även i annan lagstiftning på kredit- och värdepappersmarknaderna. I dessa sammanhang innefattar sundhetsprövningen också en bedömning av om företagsledningen besitter erforderlig kunskap. Sundhetskriteriet i banklagstiftningen, som finns t.ex. i 2kap. 3§ bankaktiebolagslagen (1987:618), innebär bl.a. krav på att den verkställande ledningen skall ha sådan kunskap och sådant omdöme som erfordras för att på ett långsiktigt och stabilt sätt kunna driva en sund bankverksamhet. Även den bedömning av sundheten som skall göras enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse innefattar en prövning av ledningens erfarenhet.
De institut som kan få tillstånd att driva pensionssparrörelse skall enligt förslaget redan ha tillstånd att bedriva värdepappersrörelse. En del har dessutom oktroj att bedriva bankrörelse. Detta medför att institutens ledningar redan har varit föremål för prövning enligt de angivna kriterierna. Eftersom det nu föreslås att instituten skall få bedriva en ny verksamhet som ställer delvis andra krav på organisationen än vad som gäller för den övriga rörelsen, utgår utskottet från att Finansinspektionen vid tillståndsgivning och tillsyn fäster uppmärksamhet vid att ledningen har nödvändig kompetens för att tillhandahålla individuellt pensionssparande. Utskottet anser dock inte att det lagstiftningsvägen skall fastställas krav på viss formell utbildning. Det ankommer på ledningen i instituten att tillse att det finns utbildningsprogram som ger personalen erforderligt kunnande. Med hänsyn till vad utskottet nu har anfört saknas det anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande med anledning av motion 1992/93:Sk38 (kds). Denna avstyrks därför av näringsutskottet.
Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet propositionen såvitt den avser utskottets beredningsområde.
Stockholm den 27 april 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m) och Sylvia Lindgren (s).
Avvikande mening
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den avslutande delen av yttrandet -- under rubriken Utskottets ställningstagande -- bort ha följande lydelse:
En utvidgning av reglerna för det skattegynnade pensionssparandet måste enligt näringsutskottets uppfattning bli föremål för ytterligare överväganden. För detta talar flera skäl. För det första kommer förslag till reformering av det allmänna pensionssystemet att avlämnas senare under året. Utskottet anser att reglerna för det privata pensionssparandet måste samordnas med detta system. För det andra innebär regeringens förslag att det inte kommer att råda konkurrensneutralitet mellan det föreslagna pensionssparandet och de befintliga pensionsförsäkringarna. Av propositionen framgår att regeringen i syfte att rätta till detta dels redan har inlett en översyn inom Finansdepartementet av skattereglerna för pensionsförsäkringar, dels avser att behandla förslag som väckts om ändrade regler för försäkringsbolagens verksamhet och deras olika produkter. Till detta kommer att flera tunga remissinstanser jämte Lagrådet riktat allvarlig kritik mot förslaget. Detta visar enligt utskottets uppfattning på att förslaget om individuellt pensionssparande inte är färdigberett och därför inte kan läggas till grund för lagstiftning. Utskottet tillstyrker därför motion 1992/93:Sk37 (s) i berörd del. Härigenom blir också motion 1992/93:Sk33 (v) delvis tillgodosedd.
Mot bakgrund av vad näringsutskottet nu har anfört saknas det anledning att närmare kommentera de övriga motioner som tar upp frågor inom utskottets beredningsområde. Utskottet avstyrker därför motionerna 1992/93:Sk32 (fp), 1992/93:Sk34 (c) och 1992/93:Sk38 (kds).