Internationella miljöfrågor
Betänkande 1990/91:UU19
Utrikesutskottets betänkande
1990/91:UU19
Internationella miljöfrågor
Innehåll
1990/91 UU19
Propositionen
Vid sidan av flera konkreta förslag som underställts riksdagen i proposition 1990/91:90 innehåller propositionen också de ställningstaganden som regeringen i övrigt gör beträffande miljöpolitiken, såvitt dessa rör propositionens avsnitt 5, som har remitterats till utrikesutskottet för behandling. Där återfinns de ställningstaganden som rör mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1990/91:90
1990/91:U6 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande i internationella finansieringsorgan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppbyggnad av kunskap om miljöproblem i Sovjetunionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av kurser, utbildning och forskning, 4. att riksdagen anslår ett projektanslag på 25 milj.kr. för budgetåret 1991/92 till kommuner som bedriver vänortssamarbete med Sovjetunionen och övriga Östeuropa, 6. att riksdagen till programmet för samarbete med Öst- och Centraleuropa för budgetåret 1991/92 anvisar 100 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:U7 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvisande av EES-avtal vid svårighet att bibehålla uppnådda skyddsnivåer på miljöområdet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att låta medlemsansökan till EG anstå tills beslutsordningen angående miljöfrågor inom EG förändrats.
1990/91:U8 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett kursprogram utarbetas och utbildningen förverkligas enligt vad som i motionen anförts.
1990/91:U9 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i såväl bi- som multilateralt bistånd bör verka för att de nya måtten på ekonomisk utveckling (t.ex. HDI och ISEW) används för att beskriva utvecklingen, 2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i det bi- och multilaterala biståndet för det som i motionen beskrivits om "byten av skuld mot natur", 3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i Världsbanken för den låneinriktning som beskrivs i motionen med betoning på lokala projekt som lägger grund för en bärkraftig utveckling, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att så länge inte Världsbanken reformerats och demokratiserats skall inget stöd utbetalas till de nya miljöfonderna (Global Environment Facility och fonden inom ramen för Montrealprotokollet) -- i stället bör anslagen direkt till UNEP och UNDP ökas på i motsvarande omfattning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom ramen för GATT-förhandlingarna verkar för överenskommelser som innebär att inga nettomiljöskador får uppkomma, 6. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att Sverige i bi- och multilateralt bistånd verkar för det som i motionen anförts om att u-länder ges teknisk hjälp att utveckla en effektiv energianvändning, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i alla relevanta internationella sammanhang verkar för att u-ländernas skogsvårdsmyndigheter stärks så att de kan kontrollera avverkning och export och för internationella överenskommelser som fastställer att skogsbruk bara får bedrivas på ett ekologiskt hållbart sätt, 8. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i FN och andra internationella fora för att allt internationellt bistånd skall vara miljöprövat, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige internationellt bör verka för överenskommelser som leder till att transnationella företag som bär huvudansvaret för miljöförstöringen i tredje världen åläggs att betala för de skador de åstadkommit, 10. att riksdagen hos regeringen begär att den tar initiativ i Världsbanken och andra relevanta internationella sammanhang för att stoppa projekt som hotar urbefolkningars existens, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige utvecklar sitt stöd till rörelser och organisationer i tredje världen som kämpar mot miljöförstöringen och för rätten till mark och mat.
1990/91:U10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de konkreta minskningar av koldioxid och andra växthusgaser som Sverige bör arbeta för inom ramen för FNs miljökonferens i Brasilien 1992, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105. 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur frågor rörande nyplantering av skog i tredje världen skall knytas till det internationella klimatvårdsarbetet, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105. 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett långsiktigt skydd av Antarktis. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105.
1990/91:U11 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i det internationella naturvårdsarbetet skall verka för att Antarktis förklaras som naturpark i enlighet med vad i motionen anförts, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo113. 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkningen av miljöbevakningen vid Sveriges ambassader. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo113.
1990/91:U12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av internationellt miljöarbete för sjöfartens del. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T82.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:U213 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör arbeta för en internationell fond som skall finansiera åtgärder i syfte att minska klimatgasutsläppen i u-länder. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo737.
1990/91:U214 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en global miljöfond, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739. 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att bevara tropiska skogar, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739. 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skuldbyten för att finansiera miljövårdsprojekt, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739. 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att inom ramen för den s.k. Parisklubben medverka till internationellt förankrade miljösatsningar av det slag som skisserats i motionen, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739. 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationell miljöskyddsstyrka. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.
1990/91:U220 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett inrättande av en global miljöfond med uppgifter och finansiering enligt de riktlinjer som förordas i motionen, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo749.
1990/91:U239 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om globala insatser för att motverka växthuseffekten på jorden,
1990/91:U241 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till aktionsplanen för att återställa de tropiska skogarna.
1990/91:U259 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till ett internationellt räddningsarbete för Aralsjön och dess kringområde, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade kunskaper om konsekvenserna för den globala livsmedelsförsörjningen av den s.k. växthuseffekten, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat internationellt samarbete kring bioteknik, 9. att riksdagen begär att regeringen verkar för ett ökat internationellt engagemang för att bevara den biologiska mångfalden.
1990/91:U504 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om European Environment Agency.
1990/91:U510 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör ta initiativ till inrättandet av en alleuropeisk miljömyndighet enligt de riktlinjer som fastlades vid det alleuropeiska miljömötet i Wien 1990,
1990/91:U525 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen anvisar 1 000 000 000 kr. till en särskild europeisk miljöfond i enlighet med vad som föreslås i miljöpartiets motion om internationell solidaritet,
1990/91:U527 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att erforderliga initiativ snarast bör tas i Nordiska rådet för att få till stånd internationella konventioner som ratificerar kritiska miljöbelastningsgränser på olika områden liksom signatärstaternas åtaganden och vilka konventioner som bör omfatta samtliga länder i Norden och de länder som gränsar till Östersjön.
1990/91:U604 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de frågor som Sverige bör prioritera vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Brasilien 1992. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo733.
1990/91:U605 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på förhandlingarna med Sovjetunionen för att få till stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på Kolahalvön.
1990/91:U607 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående stängning av upparbetningsanläggningen Sellafield i England. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo721.
1990/91:U622 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av miljökompetens i utvecklingsbankerna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av teknik för "ren produktion", 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriterade åtgärder i Sverige, Danmark, Finland och Tyskland, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om oljeutvinning i Östersjön, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslut i Helsingforskommissionen för ett utvidgat och intensifierat Östersjösamarbete.
1990/91:U624 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för en internationell miljödomstol som är öppen för nationer och miljöorganisationer, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 2. att riksdagen hos regeringen begär att samtliga internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö- och naturvårdens område skall få sin motsvarighet i den nationella rätten, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för att en konvention om fri information om uppgifter som rör miljön upprättas, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för att etablerade miljöorganisationer får observatörsstatus i de internationella konventionernas kommissioner, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att en effektiv global konvention om klimatförändringar upprättas, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för en världsomfattande havskonvention, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall arbeta för en skyddskonvention och göra Antarktis till en världspark, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte skall ratificera Mineralkonventionen, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att en internationell konvention upprättas som reglerar all mänsklig påverkan i Arktis, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752. 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en utomeuropeisk miljöfond, Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
1990/91:U642 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett miljöråd vid FN,
1990/91:U662 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen av regeringen begär ökade insatser i FN för nya och förnybara energikällor, i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen av regeringen begär förslag i FN om vätgas, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:U664 av Karin Söder och Stina Eliasson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en genomgång och belysning av skadliga miljöeffekter på barn i internationellt organ, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag till forskning och undersökning av miljöpåverkan på barn i särskilt utsatta områden, exempelvis Baltikum.
1990/91:U665 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en internationell skogskonvention i enlighet med vad som angetts i motionen.
1990/91:U669 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige arbetar för att föra upp biltrafikens bränsle- och avgasfrågor till "miljöbeslut" på Miljö-FN-konferensen i Brasilien. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N458.
1990/91:U670 av Carl Frick (mp) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen skall se till att HELCOM (Helsingforskommissionen) skall fungera som bas för samordning av Östersjöländernas interna miljölagstiftning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lika stränga krav på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga Östersjöstater, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och vatten fastställs inom Helsingforskonventionens tillämpningsområde, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att HELCOM skall se till att varje Östersjöstat skall upprätta en genomförandeplan som fastställs av HELCOM, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att genomförandeplanerna får rättsverkan och blir bindande för Sverige och de övriga Östersjöstaterna, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Helsingforskonventionens bestämmelser måste vara bindande och inte endast utgöras av rekommendationer, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att HELCOM fortlöpande skall övervaka tillämpningen av konventionen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den internationella rätten skall kompletteras med efterlevnadskontroll och med påföljder för fördragsbrott.
Utskottet
Växthuseffekten
Sammanfattning av motionerna
I motion U10 (m), yrkande 1, föreslås att Sverige, inom ramen för den av regeringen i propositionen En god livsmiljö (1990/91:90) uttalade målsättningen att verka för en bindande konvention om klimatförändringar, bör arbeta för preciserade mål för olika ländergrupper vad avser koldioxidutsläpp och CFC-användning. Enligt motionärerna bör i-ländernas koldioxidutsläpp stabiliseras på kort sikt, för att därefter minska. Vidare bör Torontokonferensens krav på en 20-procentig minskning till år 2005 vara riktmärke för det fortsatta arbetet.
I motion U213 (v) föreslås att Sverige i internationella sammanhang bör verka för en internationell fond som skall finansiera åtgärder i u-länder som syftar till att begränsa de framtida utsläppen av klimatgaser. Fonden skall byggas upp av medel från i-länder i proportion till resp. i-lands utsläpp av klimatgaser.
I motion U239 (mp), yrkande 16, föreslås att Sverige internationellt och nationellt bör verka för effektivare energiutnyttjande och förnybara energikällor. Enligt motionärerna bör utsläppen av koldioxid och klorerade fluorerade kolväten minska. Vidare bör åtgärder vidtagas för att bevara regnskogarna, som spelar en stabiliserande roll för jordens klimatsystem.
I motion U259 (v), yrkande 6, föreslås att Sverige skall verka för att kunskaperna om effekterna på jordens livsmedelsproduktion av de klimatologiska förändringarna ökar. Enligt motionärerna bör alla tänkbara åtgärder sättas in för att minska växthusgasernas effekter.
I motion U624 (mp), yrkande 5, föreslås att Sverige skall verka för att en effektiv global konvention om klimatförändringar upprättas. För att visa att Sverige menar allvar med sitt initiativ till denna konvention föreslår motionärerna att Sverige snarast upprättar en nationell avvecklingsplan för fossila bränslen.
Utskottet
Utskottet konstaterar att klimatfrågan utgör ett av de centrala förhandlingsområdena inför FNs konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Regeringen har i propositionen En god livsmiljö (1990/91:90) uttalat att den kommer att verka för att konferensen, till vilken Sverige har varit initiativtagare, bl.a. skall leda till bindande konventioner om klimatförändringar, biologisk mångfald och skogsfrågor. Den förberedande kommittén för konferensen höll sin andra session i mars--april 1991. I den mellanstatliga förhandlingsgruppen för en klimatkonvention har märkbara framsteg gjorts. Arbetet med ett konventionsutkast har inletts, och frågan kommer att vidare diskuteras vid nästa session i Genève den 17--28 juni.
Klimatfrågan intar, enligt utskottets mening, en särställning i miljöarbetet. Problemet är, i likhet med uttunningen av ozonskiktet, ett globalt problem där i-länderna bär ett tungt ansvar för att lösa de problem som har uppstått. U-länderna bidrar till att problemen förvärras, men det är i i-länderna som de huvudsakliga orsakerna till miljöbelastningen återfinns. Det är också framför allt i i-länderna som forskningen kring alternativa, icke miljöförstörande drivmedel och energikällor m.m. kan finansieras.
Det är enligt utskottet av vikt att problemen inte förringas på grund av osäkerhet bland forskare om tidsskalan och storleken av de befarade klimatförändringarna, liksom om effekterna i olika regioner. Effekterna uppträder gradvis och under en utdragen tidsperiod. Det är därför naturligt och viktigt att även mindre tecken på klimatförändringar och skador på ozonskiktet leder till omedelbara åtgärder, trots att effekterna av sådana åtgärder i sin tur inte kan iakttagas förrän längre fram i tiden.
Ett stort antal länder, däribland Sverige, har förbundit sig att vidta åtgärder som skyddar ozonskiktet. Åtagandena har formaliserats genom Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet från år 1985 och det därtill knutna Montrealprotokollet från år 1987. I förhandlingar i London 1990 beslutade parterna om skärpningar av protokollet. Efter en stegvis nedtrappning av användningen av CFC, haloner och koltetraklorid skall de till protokollet knutna länderna totalt avveckla bruket av dessa ämnen till år 2000. För 1,1,1-trikloretan (metylkloroform, ett av de klorerade lösningsmedlen) beslutades att en avveckling skall ha skett till år 2005. De länder som kan bör, enligt mötets rekommendationer, genomföra avvecklingen i snabbare takt.
Genom upprättandet av en finansiell mekanism inom ramen för Montrealprotokollet för stöd till tekniköverföring till u-länderna har i-länderna accepterat sitt ansvar för uttunningen av ozonskiktet och möjliggjort för u-länderna att medverka i avvecklingen av CFC-användningen. Mot bakgrund av studier som har gjorts i vissa u-länder har fondens storlek fastställts till 160 miljoner USD för perioden 1991--1993. Genom utvidgad anslutning till protokollet av större utvecklingsländer kan en 50-procentig utökning av fondens kapital ske. Sveriges bidrag följer FNs bidragsskala och kommer att bli 1,42 % av den totala fonden. Visst bilateralt och regionalt samarbete kan räknas som bidrag till fonden, dock högst 20 % av det nationella bidraget.
Regeringen föreslår i propositionen en samlad strategi för minskad klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser skall begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte överstiger nuvarande nivå för att därefter minska. Utskottet stöder denna målsättning.
För att ekosystemen skall kunna anpassa sig till klimatförändringar bör, enligt regeringens proposition, temperaturökningen inte överstiga 0,1°C per decennium under den närmaste framtiden. Det tar över 100 år innan ett utsläpp av koldioxid har försvunnit ur atmosfären och i stället omvandlats eller bundits i havsdjupen. För att temperaturökningen skall kunna begränsas till 0,1°C per decennium måste enligt expertgruppen IPPC (Intergovernmental Panel on Climate Change) användningen av CFC-föreningar avvecklas till år 2000 och koldioxidutsläppen halveras till år 2050.
Vid en konferens i november 1990 förklarade bl.a. EG-länderna att deras samlade utsläpp av koldioxid skall stabiliseras på nuvarande nivå år 2000. Vid samma tillfälle enades EFTA och EG om att undersöka förutsättningarna för att gemensamt arbeta för samma målsättning.
Utskottet konstaterar att om koldioxidutsläppen från energisektorn skall hållas på en så låg nivå som möjligt måste energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara, energikällor. Hushållning med energi samt en ökad användning av förnybara energikällor är avgörande inslag i en strategi för minskad klimatpåverkan.
Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U10 (m), motion U213 (v) samt yrkandena 16 i motion U239 (mp), 6 i motion U259 (v) och 5 i motion U624 (mp) anses vara besvarade.
Skogsfrågor
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 7 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i alla relevanta internationella sammanhang verkar för att u-ländernas skogsvårdsmyndigheter stärks så att de kan kontrollera avverkning och export samt för internationella överenskommelser som fastställer att skogsbruk endast får bedrivas på ett ekologiskt hållbart sätt.
I motion U10 (m), yrkande 2, föreslås med hänvisning till behovet av nyplantering av skog i tredje världen att skogsfrågorna skall kunna knytas till förhandlingsarbetet om klimatfrågorna.
I yrkande 2 i motion U214 (fp) föreslås att Sverige skall arbeta för en global konvention för skydd av tropiska skogar.
I motion U241 (m) föreslås på liknande sätt att Sverige bör ge sitt stöd till den översiktliga aktionsplan för att återställa de tropiska skogarna som har utarbetats av Världsbanken, FNs biståndsorgan UNDP och den fristående organisationen WRI, World Resources Institute.
I motion U665 (c) föreslås att Sverige bör förbereda förslag till en internationell konvention för bevarandet av regn- och urskogar.
Utskottet
Regeringen har, som ovan nämnts, i propositionen uttalat att den agerar för att en bindande konvention även skall antas om världens skogsresurser. I den förberedande kommittén för FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 diskuteras för närvarande även skogsfrågan intensivt. Vid det andra mötet i mars 1992 enades man om att söka uppnå en "internationell samsyn" i skogsfrågan. Beslutets innehåll pekar mot någon form av global reglering, men en bindande konvention redan vid 1992 års konferens är knappast realistiskt. Sveriges linje har varit att det behövs en konvention om skog och skogsbruk som komplement till de två planerade konventionerna om biologisk mångfald och klimatförhållandena. En sådan överenskommelse bör enligt Sveriges syn främja ett varaktigt hållbart skogsbruk i både i- och u-länder. Utskottet stöder denna målsättning.
Enligt World Resources Institute har jorden sedan tiden före jordbrukssamhällenas uppkomst förlorat cirka en femtedel av sina skogsresurser. Skogsavverkningen har lett till en arealminskning från fem till fyra miljarder hektar. I dag återfinns drygt hälften av jordens skogsresurser i u-länderna. Under perioden 1850 (före industrirevolutionen) till 1980 har den största skogsförlusten skett i Nordafrika (minus 60%), Sydasien (minus 43 %) och Kina (minus 39 %). Den procentuellt högsta avverkningstakten återfinns i dag i Sydamerika (1,3 % förlust per år) och Asien (0,9 % per år). 1985 introducerade UNDP tillsammans med flera bilaterala utvecklingsorgan, Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitut m.fl. en ny strategi för den globala skogshanteringen, den s.k. Tropical Forestry Action Plan (TFAP).
I de förberedande förhandlingarna inför FNs konferens för miljö och utveckling 1992 har framkommit att flera utvecklingsländer känner viss tveksamhet inför vissa i-länders alltför markerade intresse för bevarandet av just de tropiska skogarna. Även om den biologiska artrikedomen är omfattande i de tropiska skogarna och bevarandet av dessa skogar har stor betydelse för att hindra en negativ global växthusutveckling är enligt vissa u-länder utvecklingen i de boreala och tempererade skogarna väl så betydelsefull. Även vissa OECD-länder visar viss tveksamhet om nödvändigheten av internationella överenskommelser och åtaganden på skogsområdet. Sverige har i det bilaterala utvecklingssamarbetet ägnat skogsvården stor uppmärksamhet, bl.a. i Indien och Nicaragua.
Utskottet har tidigare uttalat sig om behovet av kraftfulla internationella åtgärder på detta område (1988/89:UU18, 1989/90:UU15 och 1990/91:UU2). Utskottet får hänvisa till dessa betänkanden och liksom då framhålla den höga prioritetsgrad som skyddet av den tropiska regnskogen måste ha. Utskottet vill understryka u-ländernas legitima behov av ett varaktigt hållbart skogsbruk. I-länderna bör bidra till att överföra tekniska och andra resurser till u-länderna för detta ändamål. Skogsfrågan kan enligt utskottets uppfattning inte ses isolerad från u-ländernas sociala och ekonomiska utveckling.
Därmed får yrkandena 7 i motion U9 (v), 2 i motion U10 (m) och yrkande 2 i motion U214 (fp) samt motionerna U241 (m) och U665 (c) anses vara besvarade.
Den marina miljön
Sammanfattning av motionerna
Internationell havskonvention
I yrkande 6 i motion U624 (mp) föreslås att en världsomfattande havskonvention måste skapas som gäller för alla hav. Denna konvention skall, enligt motionärerna, innehålla regler för all verksamhet till havs och även innefatta övrig verksamhet som direkt påverkar havsmiljön, alltså även landbaserad verksamhet. Denna konvention bör kompletteras med regionala överenskommelser.
Helsingforskonventionen
I motion U670 (mp), yrkande 2, föreslås att Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas. I yrkande 7 i samma motion föreslås att Helsingforskonventionens bestämmelser skall vara bindande och inte endast utgöras av rekommendationer. I yrkande 6 i motion U622 (c) föreslås att Helsingforskonventionen skall kompletteras med samarbete på naturvårdsområdet, som skydd för den biologiska mångfalden och skyddsvärda områden.
Helsingforskommissionen (HELCOM)
I motion U622 (c), yrkande 6, föreslås också att Helsingforskommissionens verksamhetsområde skall utvidgas på följande sätt: Miljöövervakningsprogrammet för Östersjön bör också gälla floder och sjöar i direkt anslutning till Östersjön. De baltiska republikerna skall ges fullvärdig representation i HELCOM. Deltagande av miljöorganisationerna som observatörer vid HELCOMs olika möten skall bli möjligt. Samarbetet mellan HELCOM och de olika nationella och internationella finansieringsorganen skall utvidgas. HELCOM-sekretariatet skall ges utökade resurser. Regler bör införas i HELCOM för informations- och samrådsplikt vid större miljöpåverkande projekt, syftande till lika behandling av alla medlemsländerna i resp. länders domstolar.
I motion U670 (mp), yrkande 1, föreslås att HELCOM skall fungera som bas för samordning av Östersjöländernas interna miljölagstiftning. I yrkande 4 i samma motion föreslås att HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och vatten fastställs inom Helsingforskonventionens tillämpningsområde. I motionens yrkande 5 föreslås att HELCOM skall se till att varje Östersjöstat skall upprätta en genomförandeplan som fastställs av HELCOM. I yrkande 6 föreslås att genomförandeplanerna får rättsverkan och blir bindande för Sverige och de övriga Östersjöstaterna. I yrkande 8 föreslås att HELCOM fortlöpande skall övervaka tillämpningen av konventionen.
Sjöfarten och miljön
I motion U12 (mp) föreslås att Sverige aktivt skall prioritera internationellt miljöarbete för sjöfartens del.
Utskottet
Internationell havskonvention
Frågan om en global konvention till skydd för världshaven behandlades i utskottets senaste betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2). Utskottet konstaterade i detta betänkande att det i många avseenden fortfarande saknas en heltäckande internationell reglering till skydd för den marina miljön, samt att ett internationellt antagande av havsrättskonventionens miljöbestämmelser vore en välkommen utveckling. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska länderna tagit initiativ i denna riktning. Konventionen innehåller bestämmelser som reglerar andra ämnesområden med anknytning till världshaven och återger många av de regler som tidigare fastställts i de fyra s.k. Genèvekonventionerna från 1958 rörande det fria havet, fisket, territorialhavet och kontinentalsockeln. Havsrättskonventionen undertecknades av Sverige år 1982. Endast 43 stater, i huvudsak u-länder, har ratificerat konventionen.
Som konstateras i propositionen har det internationella miljöarbetet ökat kraftigt de senaste decennierna, även på det marina området. Ett tiotal överenskommelser reglerar hanteringen av föroreningarna i havsområden som berör Sverige och Nordeuropa. Helsingforskonventionen reglerar skyddet i Östersjöområdet, Pariskonventionen reglerar utsläpp från landbaserade källor i Nordsjön och nordöstra Atlanten, medan Oslokonventionen reglerar dumpning och förbränning av avfall till havs i samma områden. Miljöministrarna i länderna runt Nordsjön har hållit tre särskilda Nordsjökonferenser och därvid enats om gemensamma åtgärdsprogram för att begränsa föroreningen av Nordsjön. Dessutom finns en rad överenskommelser om mera avgränsade vattenområden.
I september 1990 hölls på initiativ av de svenska och polska regeringscheferna en särskild konferens i Ronneby på regeringschefsnivå. Vid mötet uppnåddes enighet om målet att återställa Östersjöns ekologiska balans. En arbetsgrupp har bildats för att utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram baserat på nationella program. Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitut deltar i detta arbete.
I fråga om det globala skyddet av den marina miljön finns en konvention rörande dumpning av avfall i havet (Londonkonventionen). Londonkonventionens parter har nyligen fattat beslut om total avveckling av sådan dumpning. Vidare finns en konvention inom internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om föroreningar från fartyg. Denna har förstärkts flera gånger. För ett antal känsliga regionala havsområden finns konventioner som täcker flera olika slags källor.
Utskottet konstaterar emellertid att den största belastningen på den marina miljön kommer från källor på land. För sådana källor saknas global reglering och de är även ofullständigt behandlade i flera regionala konventioner. En intensiv diskussion pågår därför inom den förberedande kommittén för 1992 års konferens om framtida åtgärder mot föroreningar och andra skador på den marina miljön som härrör från källor på land. Ett särskilt expertmöte i frågan hålls i Halifax i maj 1991. Sverige har också tagit initiativet till att FNs miljöprogram skall ta vid efter Halifaxmötet med sikte på mellanstatligt överenskomna texter som skall kunna antas 1992. I diskussionerna ingår frågan om en global konvention, och mycket talar för att en sådan blir nödvändig.
Därmed får yrkande 6 i motion U624 (mp) anses besvarat.
Helsingforskonventionen
Utskottet konstaterar att arbete pågår med att revidera såväl Helsingforskonventionen som Paris- och Oslokonventionerna. Ett syfte med översynen av Helsingforskonventionen är att göra den mer bindande. Regeringen konstaterar i propositionen dessutom att det regionala konventionsarbetet för att skydda känsliga havsområden behöver förstärkas. Utskottet förutsätter att regeringen i sitt arbete tar hänsyn till den starka opinion som finns i länderna kring Östersjön för ett stärkande av det folkrättsliga skyddet för den regionala miljön.
Därmed får yrkandena 2 och 7 i motion U670 (mp) samt yrkande 6 (delvis) i motion U622 (c) anses vara besvarade.
Helsingforskommissionen
Utskottet konstaterar att det är naturligt att även Helsingforskommissionens uppgifter ses över i samband med det pågående arbetet med revideringen av Helsingforskonventionen. Vid Ronnebykonferensen om Östersjön i september 1990 angavs som mål att återställa Östersjöns ekologi. Detta innebär att det tidigare målet för miljöarbetet kring Östersjön har utvidgats från att endast reglera utsläpp av skadliga substanser till att även omfatta miljöbelastningsgränser. Vid Ronnebykonferensen tillsattes också en aktionsgrupp (task force) under svenskt ordförandeskap. Med utgångspunkt från nationalrapporter och särskilda konsultstudier skall aktionsgruppen fastställa en särskild aktionsplan för Östersjön. De tre baltiska regeringarna kommer att beredas tillfälle att nominera oberoende experter till aktionsgruppens möten, vilket utskottet hälsar med tillfredsställelse.
Utskottet utgår från att regeringen verkar för att Helsingforskommissionens verksamhet är effektiv samt att kommissionens sekretariat ges tillräckliga resurser. Enligt utskottets åsikt torde det inte finnas några hinder för att även miljöorganisationer skall kunna deltaga som observatörer i Helsingforskommissionens möten, så länge den eftersträvade effektiviteten kan upprätthållas. Organisationen Greenpeace deltar redan i kommissionens möten.
Därmed får yrkande 6 (delvis) i motion U622 (c) och yrkande 8 i motion U670 (mp) anses vara besvarade.
Helsingforskommissionens verksamhetsmandat kan av folkrättsliga skäl inte ges sådan omfattning att den inkräktar på de suveräna staternas nationella lagstiftningsområden. De enskilda staterna har av egen fri vilja anslutit sig till konventionen. Eftersom konventionen i sig är bindande utgår utskottet från att de berörda staterna anpassar sin lagstiftning till de åtaganden man har gjort. Kravet att kommissionen skall fungera som bas för samordning av Östersjöländernas interna miljölagstiftning är, enligt utskottets mening, delvis redan tillgodosett i det sätt kommissionen arbetar. Sverige och de övriga berörda staterna är anslutna till fler konventioner som direkt eller indirekt berör Östersjöregionens miljö. Att ge Helsingforskommissionen en särställning i vad avser Östersjöländernas miljölagstiftning förefaller enligt utskottet inte rationellt.
Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U670 (mp).
De bindande kvalitetsnormer för luft och vatten som efterlyses i yrkande 4 i motion U670 (mp) tillfredsställs enligt utskottet genom de miljöbelastningsgränser som regeringen diskuterar i propositionen och som Ronnebykonferensens länder eftersträvar. Vissa föroreningar är emellertid gränsöverskridande och härrör från länder som inte är anslutna till Helsingforskonventionen. Arbetet i den ovan nämnda arbetsgruppen (task force) syftar vidare till att etablera nationella genomförandeplaner för nödvändiga miljöåtgärder i Östersjöländerna. Ett ministermöte kommer under våren 1992 att närmare diskutera de genomförandeplaner som har upprättats av de nationella regeringarna.
Därmed får yrkandena 4, 5 och 6 i motion U670 (mp) anses besvarade.
Sjöfarten och miljön
Den internationella sjöfartens förhållande till miljön regleras främst via International Maritime Organization (IMO). Även Helsingforskommissionens arbete är av stort värde. De mest betydelsefulla konventionerna som gäller havsföroreningar är MARPOL 73/78 och Helsingforskonventionen. Utanför dessa regelsystem finns FNs havsrättskonvention som bl.a. innehåller bestämmelser om vilka åtgärder enskilda länder får vidta inom sjöfartsområdet. Konventionen innehåller också bestämmelser om skydd för den marina miljön. Dessa internationella regelverk medför att utrymmet för svenska särlösningar med högre krav för sjöfarten är begränsat.
På inbjudan av IMO hölls i november 1990 en internationell konferens i London om åtgärder mot oljeföroreningar i ett globalt perspektiv. Vid konferensen enades länderna om en konventionstext om beredskap för, samt insatser och samarbete vid föroreningar genom oljeutsläpp. Arbetet med dessa frågor kan resultera i en senare utvidgning av konventionen till att omfatta även andra skadliga ämnen än olja. Sverige undertecknade konventionen i april 1991.
Sjöfartens förhållande till miljön diskuteras inom ramen för de marina frågorna vid förberedelsearbetet inför FNs konferens om miljö och utveckling 1992.
Därmed får motion U12 (mp) anses vara besvarad.
Övriga Östersjöfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion 622 (c), yrkande 4, föreslås att Danmark, Finland, Sverige och Tyskland bör inrikta sina insatser på följande åtgärder: Komplettering av befintliga reningsverk för att höja fosforreningen och införa kväverening i åtminstone de större verken. Begränsning av läckaget av näringsämnen från jordbruket. Bevarande av befintliga och restaurering av förstörda våtmarker. Främja miljövänliga transportsystem. Avveckling av utsläppen av klororganiska föreningar från bl.a. pappers- och massaindustrin. Reningsinsatser för att minska utsläppen av tungmetaller.
I samma motions yrkande 5 föreslås att Sverige i internationella förhandlingar bör följa en linje som, vad gäller oljeutvinning i Östersjön, innebär att prospektering för kartläggning av möjlig oljeutvinning bör kunna ske, samtidigt som oljeutvinning i normal fall ej skall kunna äga rum, eftersom riskerna är alltför stora.
I motion U670 (mp), yrkande 3, föreslås att lika stränga krav på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga Östersjöstater.
Utskottet
Frågan om tillförseln av fosfor och kväve i Östersjöområdet är något som Ronnebykonferensens deltagarländer har att ta hänsyn till när de strävar efter att återställa Östersjöns ekologi.
Utöver det samarbete som förekommer bland Ronnebykonferensens deltagarländer finns sedan länge ett fungerande samarbete mellan de nordiska länderna på miljöområdet, dels genom det utvecklade samarbetet inom Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet, dels genom att de nordiska staterna ofta agerar gemensamt i internationella sammanhang. Det nordiska miljösamarbetet institutionaliserades under Nordiska ministerrådet 1972, dvs. samma år som FNs globala miljökonferens hölls i Stockholm. Det kanske viktigaste resultatet av det nordiska samarbetet är den nordiska miljöskyddskonvention som antogs 1974 och som trädde i kraft 1976. Genom konventionen likställdes grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets vid prövning av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Luft- och havsföroreningar har diskuterats intensivt inom ramen för det nordiska samarbetet. Som ett resultat av dessa diskussioner har ett nordiskt program mot havsföroreningar antagits.
Utskottet konstaterar vad gäller restaurering och bevaring av våtmarker att Sverige sedan år 1974 är anslutet till den s.k. våtmarkskonventionen. Syftet med konventionen är att hindra förstörelsen av våtmarkerna. Definitionen av våtmark är vid och innefattar även vissa grunda sjöar och havsområden. Till konventionen hör en lista över särskilt värdefulla våtmarker av internationell betydelse (den s.k. CW-listan, "Convention of Wetlands of International Importance, especially as Waterfowl Habitat", "Konventionen om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet som boplatser för vattenfåglar"). De avtalsslutande parterna förbinder sig att särskilt slå vakt om dessa områden. I Sverige finns ett trettiotal områden, tillsammans omfattande ca 400 000 hektar, på denna lista.
Vad avser främjandet av miljövänliga transportsystem är Sverige aktivt i en rad internationella fora. Inom Nordiska ministerrådet samverkar de nordiska ländernas regeringar i arbetet med trafikens miljöfrågor. Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor, Nordiska ämbetsmannakommittén för miljöfrågor och Nordiska ämbetsmannakommittén för energifrågor arbetar alla med detta ämnesområde. Sverige har också använt sitt medlemskap i OECD för att där främja en sund utveckling i dessa frågor. I den permanenta europeiska transportministerkonferensen, CEMT, har Sverige verkat aktivt. Sverige hade under 1990 ordförandeskapet i organisationen. EGs arbete för en gemensam transportmarknad fr.o.m. år 1993 berör också Sverige. Inom ramen för EES-förhandlingarna pågår överväganden om att utforma handlingsprogram för arbetet inom trafikmiljöområdet. Sverige medverkar också i ECEs (FNs regionala organ för Europa) arbete. Inom ramen för ECE har bl.a. internationella överenskommelser om reduktion av svavel- och kväveoxidutsläpp träffats. En särskild arbetsgrupp för miljö och transporter kommer att tillsättas under 1991.
Utskottet konstaterar att det inom ramen för Helsingforskommissionen också finns rekommendationer om utsläppsbegränsningar vid oljeutvinning i Östersjön. Överenskommelsen förutsätter att en eventuell framtida oljeutvinning sker genom att både olja och produktionsvatten via rörledningar förs i land och renas där. För oljeutvinning i Nordsjön är kraven betydligt mindre långtgående.
Utskottet anser det vara självklart att Sverige genom internationella överenskommelser strävar efter att bästa tillgängliga teknologi skall användas i samtliga Östersjöstater.
Med det ovan anförda får yrkandena 4 och 5 i motion U622 (c) samt yrkande 3 i motion U670 anses vara besvarade.
Miljö och bistånd
Sammanfattning av motionerna
I motion U6 (v), yrkande 1, föreslås att utförda miljökonsekvensbeskrivningar skall vara villkor för att Sverige skall medverka till lån eller bidrag genom de internationella finansieringsorganen till Sovjetunionen och övriga Östeuropa.
I yrkande 2 i samma motion föreslås att Sverige med hjälp av sovjetiska forskare och internationella undersökningar ytterligare skall bygga upp kunskapen om miljöproblemen i Sovjetunionen.
I yrkande 3 i motionen föreslås ett ökat utbyte av forskarstuderande mellan Sverige och Sovjetunionen samt ökade kontakter mellan svenska och sovjetiska miljöorganisationer.
I yrkande 4 i samma motion föreslås att riksdagen anslår ett projektanslag på 25 milj.kr. för budgetåret 1991/92 till kommuner som bedriver vänortssamarbete med Sovjetunionen och övriga Östeuropa. I motionens yrkande 6 föreslås att riksdagen till programmet för samarbete med Öst- och Centraleuropa för budgetåret 1991/92 anvisar 100 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit.
I motion U8 (mp) föreslås att ett kursprogram avseende ett reningsverk vid Stensunds folkhögskola utarbetas.
I motion U9 (v), yrkande 1, föreslås att Sverige vid såväl
bilateral som multilateral biståndsgivning bör verka för att de
nya beräkningssätten för ekonomisk utveckling, HDI (FNs "Human
Development Index") och ISEW ("Index of Sustainable Economic
Welfare"), skall bli avgörande i de beslut som tas.
I yrkande 6 i samma motion föreslås att Sverige i bilaterala och multilaterala biståndssammanhang verkar för att u-länderna ges teknisk hjälp att utveckla sin energieffektivitet.
I motionens yrkande 8 föreslås att regeringen i FN och andra internationella fora tar initiativ till att allt internationellt bistånd skall vara miljöprövat.
I motionens yrkande 11 föreslås att Sverige utvecklar sitt stöd till rörelser och organisationer i tredje världen som kämpar mot miljöförstöringen och för rätten till mark och mat.
I motion U622 (c), yrkande 2, föreslås att Sverige skall verka för tekniköverföring som leder till att industri- och energiproduktionen i Östeuropa utförs med apparatur som är miljövänlig.
Utskottet
Utskottet konstaterar att miljöaspekterna integreras alltmer i utvecklingssamarbetet. Detta gäller inte minst det landprogrammerade biståndet. Ett komplement härtill utgör anslagsposterna för särskilda miljöinsatser. I det bilaterala forskningssamarbetet med u-länderna har Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) en central roll. I styrelsens arbete utgör kopplingen till miljön en central roll. Ett av huvudområdena för SARECs insatser på miljöområdet har varit det särskilda programmet för forskning om skog och miljö. Enligt propositionen har regeringen för avsikt att aktivt verka för att få till stånd ökade resursöverföringar genom FN-systemet och för att effektivisera FNs arbete på miljö- och utvecklingsområdet.
De internationella finansinstitutionerna ägnar miljöfrågorna allt större uppmärksamhet. För Världsbankens del har miljöinsatser i allt högre grad kommit att integreras i bankens reguljära projektlångivning. Banken utvecklar också övergripande miljöstrategier för enskilda länder. 1990 publicerade banken för första gången en årsrapport om miljön. Även de regionala bankerna bygger för närvarande upp en betydande kapacitet för att systematiskt integrera miljöhänsyn i sin verksamhet. Utskottet utgår från att regeringen aktivt driver dessa frågor i de internationella finansieringsinstitutionerna.
Utskottet anser att miljökonsekvensbeskrivningar borde fylla en viktig funktion även i de internationella finansieringsinstitutionerna. Att på detta stadium i likhet med vissa av motionärerna kräva att lån- och kreditgivning till Sovjetunionen och övriga Östeuropa generellt endast kan ske på villkor av sådana miljökonsekvensbeskrivningar vore dock enligt utskottets mening att ställa alltför kategoriska krav. Däremot bör regeringen självklart verka för att miljöhänsyn får största möjliga utrymme i dessa institutioner.
Regeringen säger i propositionen bl.a. att det internationella samarbetet successivt bör utvecklas. Detta inkluderar det bilaterala samarbetet med Öst- och Centraleuropa. I anslaget för Visst internationellt samarbete ingår en ny post avsedd för bidrag till svenska ideella miljöorganisationers internationella verksamhet. Utskottet stöder i detta avseende regeringens ambition.
Därmed avstyrks yrkandena 4 och 6 i motion U6 (v). Yrkandena 1 i motion U6 (v) samt yrkandena 6, 8 och 11 i motion U9 (v) får med det ovan anförda anses vara besvarade. Motion U8 (mp) avstyrks med hänvisning till att motionen rör ett ärende som inte skall behandlas av riksdagen. Riksdagen kan inte diktera villkor för folkhögskolorna, som äger full frihet att själva utarbeta sina kursprogram.
Som konstateras i propositionen förutsätter en förbättrad miljö i Central- och Östeuropa en genomgripande ekonomisk omstrukturering. För att underlätta denna ges ett omfattande stöd från OECD-länderna. Stödet samordnas inom den s.k. G 24-gruppen. Miljöstödet består av både multilaterala och bilaterala insatser. De multilaterala insatserna sker främst genom Världsbanken och den nyligen tillskapade Europeiska utvecklingsbanken. De bilaterala insatserna är talrika och mångskiftande. Parallellt med dessa stödinsatser fortgår samarbetet inom de olika konventionerna för miljöskydd.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att en rad nordiska miljöinsatser görs i förhållande till Öst- och Centraleuropa. Det nordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO, som grundades 1990, finansierar s.k. joint ventures av nordiskt miljöintresse. Nordiska ministerrådet har beviljat 27,5 miljoner DKK för åren 1990--92 till Nordiska projektexportfonden för användning inom miljöområdet, och Ministerrådets miljöforskningsprogram innehåller flera åtgärdsförslag vad gäller samarbetet med Östeuropa. Nordiska investeringsbankens låneram för projektinvesteringslån har vidare höjts från 700 miljoner till 1 miljard SDR vad avser miljöprojekt.
I de samlade insatser som görs för Öst- och Centraleuropa från svensk sida är det naturligt att Sverige strävar efter att öka kunskapen om förhållandena i de berörda länderna och det ömsesidiga erfarenhetsutbytet. Det är vidare självklart att Sverige inom ramen för de insatser som görs till industri- och energiproduktionen i de aktuella länderna strävar efter att den apparatur som används är miljövänlig.
Därmed får yrkandena 2 och 3 i motion U6 (v) samt yrkande 2 i motion U622 (c) anses vara besvarade.
Utskottet konstaterar vidare att ett av de grundläggande mål Sverige har för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Detta innebär att biståndet bl.a. skall bidra till u-ländernas resurstillväxt. Att i bedömningen av denna tillväxt, i likhet med vissa av motionärerna, överge bruttonationalprodukten som användbart mätinstrument skulle inte vara ändamålsenligt. Utskottet instämmer emellertid i motionärernas syn på vikten av kompletterande mätinstrument som exempelvis HDI och ISEW. Analyser av u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling tjänar på att dessa faktorer används som komplement i bedömningen.
Därmed får yrkande 1 i motion U9 (v) anses vara besvarat.
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 3 i motion U9 (v) föreslås att Sverige tar initiativ i Världsbanken för en låneinriktning som innebär att betoning sker på lokala projekt som lägger grund för en bärkraftig utveckling. Enligt motionärerna satsar Världsbanken alltför mycket på kapitalintensiva projekt som innebär kraftiga miljöpåfrestningar.
I yrkande 4 i samma motion föreslås att inget svenskt stöd skall utbetalas till de nya miljöfonderna (Global Environment Facility och fonden inom ramen för Montrealprotokollet) så länge Världsbanken inte reformeras. I stället bör motsvarande anslag gå till UNEP och UNDP.
I motion U622 (c), yrkande 1, föreslås att miljökompetensen i utvecklingsbankerna bör höjas.
Utskottet
Utskottet fäster, som tidigare konstaterats i betänkandet, stor vikt vid att miljöaspekterna uppmärksammas i utvecklingsbankernas arbete. Enligt utskottets uppfattning har en avsevärd förbättring skett. Exempelvis har Världsbanken avsevärt ökat antalet anställda som är engagerade i enbart miljöfrågor. Arbetet med miljöfrågor integreras alltmer i bankens ekonomiska och sektoriella arbete. En stor del av miljöarbetet sker inom de enskilda landbyråerna. De enheter som efter omorganisationen av banken har särskilt ansvar för miljöpolitiska frågor är miljöavdelningen (Environment Department) och de särskilda miljöenheterna (Environment Divisions) i de regionala kontoren. Miljöavdelningen hade mot slutet av 1990 24 anställda på högre tjänstemannanivå samt 8 särskilda konsulter. De regionala miljöenheterna hade tillsammans 30 högre tjänstemän och 15 konsulter. Enligt Världsbankens årsbok om miljön 1990 (den första) kommer bankens hänsyn till miljöfrågor att öka genom medvetna och intensiva satsningar på personalutveckling. Den europeiska utvecklingsbankens kompetens när det gäller miljöfrågor är väl tillgodosedd. Sverige arbetar kontinuerligt för att de kapitalintensiva projektens miljöeffekter uppmärksammas i utvecklingsbankerna. Regeringen har i propositionen också understrukit miljökonsekvensbeskrivningarnas betydelse.
En stor del av Världsbankens arbete är av nödvändighet inte offentligt. En viktig anledning till denna konfidentiella arbetsprincip är att hänsyn måste tas till den nationella integriteten hos de i projekten engagerade staterna. Utskottet finner ingen anledning att kräva en ändring av bankens administrativa rutiner.
Utskottet delar inte vissa av motionärernas uppfattning att anslag till de nya miljöfonderna skall undanhållas så länge som Världsbanken inte har "reformerats". Dels spelar fonderna en angelägen roll, dels måste Sverige stå fast vid sina åtaganden.
Därmed avstyrks yrkande 4 i motion U9 (v). Yrkande 3 i motion U9 (v) och yrkande 1 i motion U622 (c) får med det ovan anförda anses besvarade.
Skuldbyten
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 2 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i sitt bilaterala och multilaterala bistånd borde ta initiativ till "byten av skuld mot natur", i enlighet med vad den amerikanske biologen Thomas Lovejoy har föreslagit. Motionärerna nämner som exempel på tidigare utförda byten Nederländernas köp av viss del av Costa Ricas skuld i utbyte mot lokala investeringar i återplantering av skog, skötsel av avrinningsområden och markbevarande insatser.
Liknande förslag presenteras i yrkandena 3 och 4 i motion U214 (fp). Motionärerna argumenterar bl.a. att regeringen bör föreslå regler som möjliggör för exportkreditnämnden att under vissa förutsättningar sälja skuldandelar och att möjligheterna att medverka till sådana miljösatsningar prövas inom ramen för den s.k. Parisklubben.
Utskottet
Frågan om skuldbyten behandlades i utskottets senaste betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2). Frågan har också behandlats i tidigare betänkanden (1989/90:UU7 och 1989/90:UU16). I utskottets senaste betänkande konstaterades att det genomförts framgångsrika projekt av detta slag, bl.a. ett SIDA-projekt i Costa Rica där SIDA med utnyttjande av konvertering av privata fordringar genomfört ett miljövårdsprojekt. Samtidigt konstaterades emellertid att en rad förutsättningar måste vara uppfyllda för att önskvärd effekt skall uppnås med en omvandling av en skuld i utländsk valuta till lokal valuta i syfte att utnyttjas för angelägna projekt på exempelvis miljövårdsområdet.
I detta perspektiv var det utskottets mening att "debt-environment-swaps" knappast kan bli ett huvudmedel vare sig för att lösa skuldkrisen eller miljöproblemen i u-länder eller östländer. I det enskilda fallet kan dylika insatser däremot ha positiva effekter, inte minst genom engagemang från frivilliga organisationers sida. Skuldbyten kan därför för vissa situationer vara en av flera alternativa metoder att tillföra finansiering och därmed ha en positiv betydelse.
Utskottet konstaterade samtidigt vad gäller samarbetet inom Parisklubben att Sverige stöder Parisklubben i dess strävan att genom multilateralt samarbete framförhandla en skuldlättnad som är anpassad till det enskilda skuldlandets betalningsförmåga samt att tillförsäkra olika kreditorer en rättvis andel av de betalningar som skuldlandet gör. Utskottet yttrade vidare att Parisklubben hittills har tagit avstånd från tanken att konvertera offentliga fordringar, men att diskussioner nu har börjat föras om för- och nackdelar med denna typ av transaktioner. Utskottet fann det angeläget att Sverige deltar aktivt och konstruktivt i dessa diskussioner.
Sedan utskottet senast behandlade denna fråga har ingenting skett som föranleder en ändring av utskottets ställningstagande.
Därmed får yrkande 2 i motion U9 (v) samt yrkandena 3 och 4 i motion U214 (fp) anses besvarade.
Internationella miljöfonder
Sammanfattning av motionerna
I motion U214 (fp), yrkande 1, föreslås att en global miljöfond bör inrättas för att möta miljöhoten i tredje världen. I motion U220 (c), yrkande 1, föreslås på liknande sätt att en global miljöfond skall inrättas.
I motion U525 (mp), yrkande 4, föreslås att riksdagen anvisar 1 miljard kronor till en särskild miljöfond för internationell solidaritet. I motion U624 (mp), yrkande 11, föreslås att 1 miljard kronor även anvisas till en utomeuropeisk miljöfond.
Utskottet
Utskottet konstaterar att Världsbanken tillsammans med UNEP och UNDP utarbetat förslag om en särskild miljöfond, den s.k. Global Environment Facility, för att finansiera åtgärder i u-länderna mot globala miljöproblem. Fonden kommer under en första treårsperiod troligen att omfatta drygt 1 miljard USD. Det svenska bidraget kommer enligt propositionen sannolikt att uppgå till omkring 50 milj.kr. per år. Som tidigare påpekats i betänkandet har också en särskild fond upprättats inom ramen för Montrealprotokollet.
Frågan om att inrätta en europeisk miljöfond har också väckts av Sverige i FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE). Alltsedan förslaget presenterades i ECEs miljö- och vattenkommitté i februari 1989 har Sverige sökt stöd för inrättandet av en sådan fond. Förslaget har behandlats vid flera sessioner, senast i februari 1991 i Esbo, Finland. Vissa delegationer är fortsatt skeptiska mot den föreslagna formen för överföring av resurser. Vid årets session med ECEs miljö- och vattenkommitté konstaterades emellertid att målsättningen med det svenska förslaget om att inrätta en europeisk miljöfond delvis uppfyllts genom det omfattande finansiella stöd till Östeuropa som kommit i gång. ECE kommer fortsättningsvis att följa utvecklingen av det finansiella samarbetet och samordningen av detta genom G24-gruppen.
Något finansiellt utrymme att utöver de hittills gjorda insatserna och åtagandena anslå 1 miljard kronor vardera till etablerandet av en europeisk resp. en utomeuropeisk miljöfond torde enligt utskottets mening ej finnas.
Därmed avstyrks yrkandena 1 i motion U220 (c), 4 i motion U525 (mp) och 11 i motion U624 (mp). Yrkande 1 i motion U214 (fp) får med det ovan anförda anses besvarat.
FN och miljön
Sammanfattning av motionerna
I motion U259 (v), yrkande 8, föreslås att Sverige bör verka för ökat internationellt samarbete kring frågor som rör bioteknik. I yrkande 9 i samma motion föreslås att Sverige skall verka för ett ökat internationellt engagemang för att bevara den biologiska mångfalden. I motion 604 (m) föreslås att Sverige vid FNs konferens om miljö och utveckling 1992 skall prioritera klimatvårdsfrågor samt frågor som rör skyddet av den biologiska mångfalden. I motion U624 (mp), yrkande 3, föreslås att Sverige inom FN skall verka för att en konvention om fri information om uppgifter som rör miljön upprättas. I yrkande 4 i samma motion föreslås att Sverige inom FN skall verka för att etablerade miljöorganisationer får observatörsstatus i de internationella konventionernas kommissioner. I motion U642 (mp), yrkande 2, föreslås att Sverige borde ta upp frågan om inrättandet av ett FN-miljöråd vid FNs konferens om miljö och utveckling 1992. I yrkande 1 i motion U664 (c) föreslås att Sverige i internationella organ, exempelvis FN, skall föreslå en genomgång av effekterna på barn i skadliga miljöer av olika föroreningar och gifter. I yrkande 2 i samma motion föreslås att regeringen bör ge i uppdrag till något miljöinstitut eller någon forskningsinstitution att studera barnens situation i särskilt utsatta områden, exempelvis Baltikum. I motion U669 (c) föreslås att Sverige arbetar för att föra upp biltrafikens bränsle- och avgasfrågor till "miljöbeslut" på FN-konferensen i Rio de Janeiro.
Utskottet
Som tidigare konstaterats i betänkandet är frågan om den biologiska mångfalden något som prioriteras i förberedelserna inför FNs konferens om miljö och utveckling 1992. Konventionsförhandlingar om biologisk mångfald och bioteknik pågår redan i UNEPs regi. Sverige har en aktiv roll i dessa förhandlingar. Enligt svensk uppfattning borde de biotekniska frågorna utgöra en integrerad del av den eftersträvade konventionen.
Regeringen har i propositionen uttryckt meningen att målsättningen i denna konvention borde vara att genom praktiskt arbete konkretisera kopplingen mellan bevarande och nyttjande av biologisk mångfald. Konventionen bör, enligt regeringens uppfattning, ha till syfte att stödja forskning på detta område, att samla och sprida kunskaper och att verka för ett konkret hänsynstagande och en ekologisk anpassning av olika verksamheter som påverkar den biologiska mångfalden. Regeringen anser därför att konventionen bör ta sin utgångspunkt i nationella aktionsplaner för naturvård. Detta bör regelbundet redovisas till konventionens parter för granskning. Målsättningen är att avsluta förhandlingsarbetet till år 1992. Utskottet ställer sig bakom denna inriktning av arbetet.
Utskottet konstaterar att Sverige genom att ansluta sig till en rad konventioner på naturvårdsområdet har förbundit sig att skydda djur- och växtarter och deras livsmiljöer. Den europeiska naturskyddskonventionen (Bernkonventionen) syftar till att skydda europeiska arter av vilda djur och växter och deras levnadsområden. Bonnkonventionen har till syfte att skydda djurarter som korsar nationella gränser. Konventionen föreskriver i princip ett totalt förbud mot att fånga eller döda vissa hotade arter, vilka uppräknas i en bilaga till konventionen. Den tidigare nämnda konventionen om skydd av våtmarker (Ramsarkonventionen) syftar till att skydda våtmarker globalt, särskilt som levnadsområden för vattenfåglar. Washingtonkonventionen reglerar den internationella handeln med utrotningshotade växt- och djurarter. Konventionerna har medfört ett bättre och integrerat kunskapsutbyte mellan de avtalsslutande staterna.
Frågan om en konvention om klimatförändringar har som tidigare påpekats i betänkandet hög prioritet i Sveriges förberedelsearbete inför FNs konferens om miljö och utveckling 1992. I detta arbete ingår som en naturlig komponent bilavgasernas effekt på den globala miljön. Utskottet förutsätter att även andra miljöaspekter än avgasernas klimateffekter behandlas i det globala sammanhanget.
Med det ovan anförda får yrkandena 8 och 9 i motion U259 (v), motion U604 (m) samt motion U669 (c) anses besvarade.
Utskottet delar den oro som vissa av motionärerna uttrycker för skadliga substansers inverkan på världens barn. Som motionärerna påpekar kan dålig miljö ge upphov till undernäring, sjukdomar och handikapp. Detta strider mot barnkonventionens anda. De skadliga effekterna av miljöförstöring på barnen understryker ytterligare de akuta behoven av varaktiga och hållbara lösningar på jordens miljöproblem. Utskottet utgår från att regeringen, som varit drivande i arbetet med barnkonventionens upprättande, tar särskild hänsyn till dessa frågor.
Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U664 (c) anses besvarade.
Frågan om organisatoriska förändringar av FN i syfte att stärka organisationens bevakning och skötsel av miljöfrågorna kommer att diskuteras vid FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992. Utskottet konstaterar att en rad FN-organisationer har engagerat sig på miljöområdet, delvis som ett resultat av Brundtlandkommissionens arbete. Under 1980-talet har de globala miljöfrågorna uppmärksammats på ett tydligare sätt än tidigare och FNs miljöstyrelse UNEP har kommit att spela en alltmer central roll. Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att Sverige verkar för att UNEP stärks ytterligare för att spela en framträdande roll i det internationella miljöarbetet. UNEP bör även i fortsättningen samordna de globala mätsystemen för miljöförändringar, och funktionen att värdera data och risker bör förstärkas. UNEP har också en självklar roll i det normativa arbetet, dvs. arbetet för att få till stånd internationella överenskommelser och riktlinjer, samt för att styra det globala miljösamarbetet. Även om övriga FN-organ måste ta sitt ansvar för att integrera miljön i verksamheten anser utskottet att UNEP också i fortsättningen behövs för att katalytiskt påverka arbetet och för att biträda vid den nödvändiga samordningen.
Utskottet anser att förslaget om ett särskilt miljöråd i FN inte tillräckligt tar hänsyn till FNs stadga och säkerhetsrådets verkliga roll. Om internationella miljökatastrofer når sådana proportioner att de hotar den internationella freden och säkerheten kan frågorna väckas i säkerhetsrådet. Idén, som bl.a. har väckts inom ramen för Brundtlandkommissionens arbete, är emellertid värd att diskutera. Utskottet anser att det är en rimlig begäran att frågan behandlas i förberedelsearbetet för FNs konferens om miljö och utveckling 1992.
Därmed får yrkande 2 i motion U642 (mp) anses besvarat.
Frågan om fri information om uppgifter som rör miljön har tidigare behandlats av utskottet. I utskottets senaste betänkande om internationella miljöfrågor konstaterades att "en förutsättning för att det internationella rättssystemet skall bli effektivt är att det finns en fri och öppen information om de olika ländernas åtgärder och avsaknad av åtgärder. Frågan har tagits upp inom Nordiska rådet ... och vid miljömötet i Bergen. -- -- -- Utskottet utgår från att regeringen fortsatt driver denna fråga."
Utskottet finner ingen anledning att ändra sin uppfattning i denna fråga.
Därmed får yrkande 3 i motion U624 (mp) anses besvarat.
Frågan om observatörsstatus för etablerade miljöorganisationer i internationella konventioners kommissioner har också nyligen behandlats av utskottet. I ovan citerade betänkande yttrade utskottet att det delade motionärernas uppfattning att detta var en rimlig begäran. Enligt vad utskottet har erfarit har stora framsteg gjorts för att s.k. NGOs (non-governmental organizations) skall kunna ackrediteras vid den förberedande kommitténs för FN-konferensen möten. Samtliga NGOs som hittills har ansökt om ackreditering har bedömts motsvara de kriterier som uppställts.
Därmed får yrkande 4 i motion U624 (mp) anses besvarat.
Miljö och rättsliga/administrativa frågor
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 2 i motion U11 (c) föreslås en förstärkning av miljöbevakningen vid Sveriges ambassader. I motion U504 (m), yrkande 4, föreslås att EEA (European Environment Agency) skall förstärkas och även få i uppgift att direkt kontrollera hur de olika medlemsländerna uppfyller EGs miljödirektiv. I motion U510 (mp), yrkande 5, föreslås att Sverige bör ta initiativ till inrättandet av en alleuropeisk miljömyndighet enligt de riktlinjer som fastlades vid det alleuropeiska miljömötet i Wien 1990. I yrkande 2 i motion U624 (mp) föreslås att samtliga internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö- och naturvårdens område skall få sin motsvarighet i den nationella rätten. I motion U670 (mp), yrkande 9, föreslås att den internationella rätten skall kompletteras med efterlevnadskontroll och med påföljder för fördragsbrott.
Utskottet
Regeringen förklarar i propositionen att två nya miljöattachétjänster skall inrättas, varav en vid den svenska EG-delegationen i Bryssel. Miljöattachétjänsten i Bryssel, som redan under våren 1991 har tillsatts, kommer att vara ansvarig för den miljöpolitiska bevakningen vid den svenska EG-delegationen. Den andra miljöattachétjänsten kommer att inrättas senare, och bör enligt utredningen om Sveriges internationella miljösamarbete tillsättas i första hand i Tyskland. Miljöattachéerna kommer att ha ett nära samarbete med de tekniska attachéerna som har ett ansvar för den miljötekniska bevakningen. Regeringen avser också göra en översyn av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet.
Därmed får yrkande 2 i motion U11 (c) anses besvarat.
Frågan om Sveriges medlemskap i EEA (European Environment Agency) har nyligen behandlats av utskottet. I betänkande 1990/91:UU2 konstaterade utskottet att såväl Sverige som de övriga EFTA-länderna eftersträvar medlemskap i EEA. I propositionen konstateras att det är ett svenskt intresse att ett samspel sker mellan EEA och det svenska nationella övervakningssystemet. Utskottet förutsätter att de fortsatta förhandlingarna sker med den skyndsamhet som situationen kräver. Frågan om efterlevnadskontroll är en naturlig del av de pågående förhandlingarna.
Utskottet anser att behovet av en alleuropeisk miljömyndighet bör ses i ljuset av de myndigheter och organ som redan finns i Europa. Vissa frågor, som exempelvis natur- och markvård kan behöva hanteras enhetligt, men enligt utskottets mening är det i dagsläget mera angeläget och realistiskt att redan existerande myndigheter och organ effektiviseras än att en alleuropeisk miljömyndighet skapas. Skapandet av EEA kan komma att fylla vissa av de behov motionärerna pekar på.
Därmed får yrkandena 4 i motion U504 (m), 5 i motion U510 (mp) och 9 i motion U670 (mp) anses besvarade.
Förhållandet mellan internationella miljökonventioner och den nationella rätten har också nyligen behandlats av utskottet. Utskottet konstaterar att i vissa länder ett internationellt avtal automatiskt utgör en del av den interna rättsordningen så snart det har trätt i kraft. Folkrättsligt tillämpar sådana länder det s.k. monistiska systemet. För Sverige och många andra länder, däribland de övriga nordiska, vilka har en dualistisk rättsordning, krävs däremot en nationell rättsakt varigenom avtalets regler införlivats med den interna rättsordningen för att reglerna skall bli tillämpliga på nationell nivå. När en överenskommelse skall införlivas med den nationella rätten används i Sverige huvudsakligen den s.k. transformationsmetoden (till skillnad mot inkorporering). Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Transformationsprincipen kan enligt propositionen leda till vissa svårigheter att känna igen de internationella åtagandena i den svenska lagstiftningen. Förhållandet mellan den svenska miljölagstiftningen och internationella åtaganden aktualiseras genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG.
Därmed får yrkande 2 i motion U624 (mp) anses besvarat.
Polarområdena
Sammanfattning av motionerna
I motion U10 (m), yrkande 3, föreslås att Sverige bör verka för ett långtgående skydd av Antarktis, som syftar till att området får ställning som världsnaturpark. I yrkande 1 i motion U11 (c) föreslås likaledes att Sverige i det internationella naturvårdsarbetet skall verka för att Antarktis förklaras som naturpark. I motion U605 (fp) föreslås att Sverige driver på förhandlingarna med Sovjetunionen för att få till stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på Kolahalvön. I motion U624, yrkande 7, föreslås att Sverige skall verka för att Antarktis görs till världspark och omfattas av en skyddskonvention. I yrkande 8 i samma motion föreslås att Sverige inte skall ratificera Mineralkonventionen. I motionens yrkande 9 föreslås att Sverige skall verka för att en internationell konvention upprättas som reglerar all mänsklig påverkan i Arktis.
Utskottet
Polarområdena behandlades nyligen i utskottets senaste betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2). I betänkandet konstaterades bl.a. att utskottet delade den oro inför en miljöförstörande exploatering som hotar de känsliga och för den globala forskningen omistliga resurser som utgörs av jordklotets båda isklädda poler. Denna syn framfördes även i ett särskilt betänkande om Antarktis (1989/90:UU4).
Utskottet konstaterade också att en ratificering av mineralkonventionen saknar aktualitet för svensk del: "Det svenska intresset för mineralkonventionen har aldrig varit förknippat med mineralutvinning utan med en strävan att uppnå ett så rigoröst skydd för Antarktis miljö som möjligt. Mineralkonventionen var ett första steg för att hejda en exploatering av Antarktis. Utskottet ser det som naturligt att Sverige nu eftersträvar ett mer långsiktigt skydd." (1990/91:UU2).
Förhandlingar om ett särskilt miljöskyddsinstrument för Antarktis har efter särskilda möten i Chile i november--december 1990 och i april 1991 i Madrid lett till en överenskommelse om förbud mot gruvdrift och oljeutvinning i Antarktis under en period av 50 år. Utskottet anser att detta är en glädjande utveckling. Sverige bör arbeta för att detta instrument ger ett så starkt skydd som möjligt för miljön i Antarktis. Mineralutvinning i området bör enligt utskottets mening förbjudas. Tanken på att förklara Antarktis som en världsnaturpark bör enligt utskottet beaktas i det fortsatta arbetet med detta miljöinstrument.
Utskottet konstaterar att det sedan hösten 1989 pågår överläggningar om Arktis miljö inom ramen för den s.k. Rovaniemiprocessen. Denna syftar till att åstadkomma ett intensifierat samarbete för att skydda den arktiska miljön. En strategi för miljöskydd i Arktis avses bli antagen vid ett möte på ministernivå i Rovaniemi i juni 1991. I det fortsatta arbetet på att skydda den arktiska miljön kommer också särskild hänsyn att behöva tas till urbefolkningens hälsa samt ekonomiska, sociala och kulturella behov och värderingar.
Inom ramen för Rovaniemiprocessen har en kartläggning av konventioner som berör den arktiska miljön gjorts. Ett stort antal konventioner, deklarationer och avtal bidrar helt eller delvis till att skydda Arktis. I det fortsatta arbetet är avsikten att undersöka i vilken utsträckning existerande konventioner kan förstärkas eller utvidgas samt i vilken mån ett särskilt avtal för miljöskydd i Arktis behövs. Målsättningen bör enligt utskottet vara att finna det mest effektiva sättet att skydda Arktis. Det är i sammanhanget viktigt att ha i åtanke att miljöproblemen i Arktis till stor del har sitt ursprung i källor utanför regionen. Av den anledningen är miljösamarbete i bredare fora nödvändigt.
Deltagande länder i Rovaniemiprocessen är de fem nordiska länderna samt Canada, Sovjetunionen och USA. Dessutom inbjuds observatörer från Polen, Storbritannien, Tyskland, ECE, ICC (inuiternas organisation) och Nordiska samerådet.
Vad gäller miljöföroreningarna på Kolahalvön kommer det arktiska samarbetet inom ramen för Rovaniemiprocessen på längre sikt även att kunna påverka miljöproblem av det slag som råder där. En gemensam svensk-norsk-finsk arbetsgrupp har lämnat förslag till Sovjetunionen om metoder att minska utsläppen av främst svavel från de sovjetiska nickelsmältverken på Kolahalvön. Arbetsgruppen överlämnade i november 1990 till den sovjetiska sidan ett förslag till finansiering av de nödvändiga åtgärderna och textförslag till ett protokoll för de fyra berörda staterna. Sverige är berett att bidra till finansiering på kommersiella villkor. Hittills har ingen reaktion kommit från de sovjetiska myndigheterna på arbetsgruppens förslag. Utrikesdepartementets handelsavdelning bevakar frågan.
Att de nordiska regeringarna fäster stor vikt vid miljön i Arktis har tidigare också tagit sig uttryck i starka gemensamma markeringar mot planerade provsprängningar på Novaja Zemlja.
Därmed får yrkandena 3 i motion U10 (m) och 1 i motion U11 (c), motion 605 (fp) samt yrkandena 7, 8 och 9 i motion U624 (mp) anses besvarade.
Stärkande av miljöskyddet
Sammanfattning av motionerna
I motion U214 (fp), yrkande 5, föreslås att Sverige bör ta initiativ till en internationell miljöskyddsstyrka för snabba insatser vid miljökatastrofer i utvecklingsländer. Inledningsvis bör miljöskyddsstyrkan enligt motionärerna utrustas för att kunna ingripa mot olje- och giftutsläpp som hotar kusthavens rika biologiska liv och fiskeresurser.
I motion U527 (mp), yrkande 4, föreslås att erforderliga initiativ snarast bör tas i Nordiska rådet för att få till stånd internationella konventioner som ratificerar kritiska miljöbelastningsgränser på olika områden liksom klargör signatärstaternas åtaganden och vilka konventioner som bör omfatta samtliga länder i Norden och de länder som gränsar till Östersjön.
I motion U614 (mp), yrkande 1, föreslås att Sverige i FN skall verka för upprättandet av en internationell miljödomstol som är öppen för nationer och miljöorganisationer.
Utskottet
Utskottet konstaterar att frågan om en internationell miljödomstol och frågan om en internationell miljöskyddsstyrka behandlades i utskottets senaste betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2).
Räddningsverket har nyligen organiserat en räddningsstyrka för snabba räddningsinsatser i katastrofområden utomlands. Räddningsstyrkan skall utgöras av frivilliga från sjukvården, Röda korset, Svenska brukshundsklubben, räddningsverket och från räddningstjänsten i 21 kommuner.
Inom IMO (International Maritime Organization) har under 1990 arbetet med en global konvention om beredskap och bekämpning av oljeutsläpp till sjöss avslutats. I ett senare skede kan konventionen komma att utvidgas till att inte bara omfatta olja, utan också andra skadliga ämnen som måste bekämpas. Den globala konventionen är ett komplement till befintliga bilaterala och multilaterala överenskommelser. Den kommer att ha störst praktisk betydelse för utvecklingsländerna.
Inom ECE pågår för närvarande förhandlingar om en särskild konvention för att förebygga industriolyckor samt för att uppnå effektivt samarbete för den händelse en olycka skulle uppstå. I det sammanhanget övervägs förslag om hur ländernas resurser skall kunna samordnas vid behov.
Beträffande frågan om kritiska miljöbelastningsgränser redogör regeringen i propositionen En god livsmiljö för den vikt den fäster vid att miljöförbättringsarbetet inte endast begränsas till reglering av olika former av utsläpp, utan vidgas till att omfatta även belastningsgränser.
Vad gäller etablerandet av en internationell miljödomstol påpekades i det förra betänkandet om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2) att frågan har stor principiell betydelse. Utskottet konstaterar att frågor som skulle handhas av en eventuell internationell miljödomstol delvis faller inom ramen för det arbete som normalt utförs i de internationella kommissioner som är knutna till de internationella miljökonventionerna. Enligt utskottets åsikt vore det en naturlig väg att i första hand försöka verka för att konventionerna görs så strikta som möjligt. Därmed kan också kraven på efterlevnad stärkas.
Därmed får yrkande 5 i motion U214 (fp) och yrkande 4 i motion U527 (mp) anses besvarade. Yrkande 1 i motion U624 (mp) avstyrks.
Miljö och energi
Sammanfattning av motionerna
I motion U662 (c), yrkande 1, föreslås att Sverige i FN begär ökade insatser för nya och förnybara energikällor. I yrkande 2 i samma motion föreslås att Sverige i FN begär förslag om vätgas som alternativt drivmedel.
Utskottet
Regeringen har i propositionen deklarerat sin avsikt att i förberedelsearbetet inför FNs konferens om miljö och utveckling driva frågor som inkluderar dem som motionären tar upp. Utskottet anser det vara angeläget att forskningen och arbetet kring alternativa och förnybara energikällor intensivt drivs vidare.
Enligt vad utskottet har erfarit är användningen av vätgas som drivmedel ett alternativ som kan förverkligas först långt in i framtiden. Dessförinnan kan andra drivmedelsalternativ bli aktuella. Utskottet anser att frågan är angelägen, men finner samtidigt ingen anledning att försöka styra den fria forskningen med en särskild betoning på just vätgasen som alternativ energikälla.
Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U662 (c) anses vara besvarade.
Miljö och internationell handel
Sammanfattning av motionerna
I motion U7 (v), yrkande 1, föreslås att ett EES-avtal skall avvisas vid svårighet att bibehålla uppnådda skyddsnivåer på miljöområdet. I yrkande 2 i samma motion föreslås att medlemsansökan till EG skall anstå tills beslutsordningen angående miljöfrågor inom EG förändrats.
I motion U9 (v), yrkande 5, föreslås att Sverige inom ramen för GATT-förhandlingarna verkar för överenskommelser som innebär att inga nettomiljöskador får uppkomma. I yrkande 9 i samma motion föreslås att Sverige internationellt bör verka för överenskommelser som leder till att transnationella företag som bär huvudansvaret för miljöförstöringen i tredje världen åläggs att betala för de skador de åstadkommit.
Utskottet
Grunderna för ett förstärkt samarbete på miljöområdet mellan EFTA- och EG-länderna lades vid ett gemensamt miljöministermöte i Nederländerna hösten 1987. Ett andra möte ägde rum i november 1990 i Schweiz. Vid det senaste mötet enades miljöministrarna på svenskt förslag om att utarbeta en gemensam västeuropeisk miljöstrategi vad gäller stabilisering och minskning av utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Vidare enades ministermötet om att öka samarbetet på sådana områden som ekonomiska styrmedel, miljömärkning samt miljö och transporter.
Som konstateras i propositionen befinner sig Sverige och de övriga EFTA-länderna i förhandlingar med EG om ett långtgående västeuropeiskt ekonomiskt samarbete, de s.k. EES-förhandlingarna. Avsikten har varit att ett EES-avtal skall kunna träffas under första halvåret 1991 och träda i kraft den 1 januari 1993. EGs regler om utsläpp till luft och vatten från stationära anläggningar, avfallshantering samt stärkandet av den biologiska mångfalden m.m. är av s.k. minimikaraktär, dvs. medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående regler. Några problem att acceptera EGs regler på dessa områden föreligger alltså inte. Regeringen säger sig i propositionen ha för avsikt att verka för att minimireglerna skärps i syfte att förbättra miljön i EES-området. Regeringen säger sig också ha för avsikt att slå vakt om de regler och miljöskyddsåtgärder där Sverige och övriga EFTA-länder har gått längre än EG-länderna.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U7 (v). Yrkande 1 i samma motion får med det ovan anförda anses besvarat.
Allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on Tariffs and Trade, GATT) tillkom år 1947 som ett led i arbetet med reorganisationen av världshandeln efter det andra världskriget. GATTs syfte är att främja den ekonomiska utvecklingen bl.a. genom undanröjande av olika hinder för den internationella handeln. GATT-avtalets parter medges undantag för bl.a. miljöpolitiska syften i avtalets artikel XX, punkterna b och g. Undantag görs där för åtgärder som är "nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa" och åtgärder avseende bevarandet av "uttömliga naturtillgångar". Sverige och övriga EFTA-länder har föreslagit att GATT skall diskutera huruvida de nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt kan hantera den snabba utvecklingen på det miljöpolitiska området. För att förbereda sådana överläggningar har Sverige tagit initiativ till en analys av frågan i OECD. Utskottet utgår från att regeringen deltar i förlängningen av den senaste GATT-rundans förhandlingar väl medveten om de konsekvenser resultatet kan ha för miljön.
Därmed får yrkande 5 i motion U9 (v) anses besvarat.
Vad avser de transnationella företagens skuld för miljöförstöringen i tredje världens länder konstaterar utskottet att OECD sedan år 1970 har drivit sitt arbete på miljöområdet med tonvikt på de ekonomisk-politiska aspekterna av miljöpolitiken. Redan år 1973 antogs en princip som fastställde att det är förorenaren som har ansvaret för uppkomna miljökostnader. Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att de transnationella företagen bär huvudansvaret för den miljöförstörelse som har skett, men fäster stor vikt vid att även de transnationella företagen tvingas ta sitt ansvar på detta område.
Yrkande 9 i motion U9 (v) får därmed anses besvarat.
Övriga internationella miljöfrågor
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 10 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i Världsbanken och andra relevanta internationella sammanhang aktivt måste arbeta för att projekt som hotar urbefolkningars existens måste stoppas. I yrkande 2 i motion U259 (v) föreslås att Sverige borde ta initiativ till ett internationellt samarbete för att i mesta möjliga mån restaurera Aralsjön. I motion U607 (c) föreslås att Sverige skall verka för att upparbetningsanläggningen Sellafield i England skall stängas.
Utskottet
Utskottet delar vissa av motionärernas uppfattning att projekt som hotar urbefolkningars existens inte borde genomföras. Utskottet konstaterar att Världsbanken i sin första särskilda årsrapport om miljön (The World Bank and the Environment, First Annual Report, Fiscal 1990) beskriver hur banken efter vunnen insikt om vissa projekts negativa miljöeffekter, däribland effekter på urbefolkningar, har gjort nya prioriteringar och antagit en ny aktionsplan med tonvikt på integrering av miljöhänsyn i bankens regelbundna arbete.
Därmed får yrkande 10 i motion U9 (v) anses besvarat.
Utskottet konstaterar att miljöförstöringen i Aralsjön, trots de oerhörda och tragiska effekter denna har medfört, är en fråga som i första hand bör lösas av de sovjetiska myndigheterna. Ett internationellt agerande kan, så länge problemet inte har gränsöverskridande effekter, ske först på sovjetiskt initiativ. Om ett sådant initiativ kommer till stånd är det utskottets mening att hjälpinsatser bör prövas positivt.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U259 (v).
Beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield har frågan tidigare behandlats av näringsutskottet som i sitt betänkande 1988/89:NU31 bl.a. skriver: "Sverige har anslutit sig till Oslokonventionen, som etablerades 1971 och som omfattar förbud mot havsförorening genom dumpning av vissa miljöfarliga ämnen ... Inom ramen för det internationella samarbetet görs från svensk sida ansträngningar för att komma till rätta med bl.a. (...) radioaktiva utsläpp i havsmiljön ... Därvid hävdar Sverige emellertid principen att varje land har att, på basis av sina legala och exekutiva möjligheter, ta ansvar för sina egna anläggningar."
Med hänvisning till vad näringsutskottet har anfört avstyrks motion U607 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av det internationella miljösamarbetet att riksdagen lägger proposition 1990/91:90 i denna del till handlingarna,
2. beträffande växthuseffekten att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U10, motion 1990/91:U213, yrkande 16 i motion 1990/91:U239, yrkande 6 i motion 1990/91:U259 och yrkande 5 i motion 1990/91:U624 besvarade med vad utskottet anfört, res. 1 (mp)
3. beträffande internationell skogsvård att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1990/91:U9, yrkande 2 i motion 1990/91:U10, yrkande 2 i motion 1990/91:U214 samt motionerna 1990/91:U241 och 1990/91:U665 besvarade med vad utskottet anfört,
4. beträffande internationell havskonvention att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1990/91:U624 besvarat med vad utskottet anfört, res. 2 (mp)
5. beträffande Helsingforskonventionen att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 7 i motion 1990/91:U670 samt yrkande 6 (berörd del) i motion 1990/91:U622 besvarade med vad utskottet anfört,
6. beträffande Helsingforskommissionen att riksdagen med avslag på yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion 1990/91:U670 förklarar yrkande 6 (berörd del) i motion 1990/91:U622 och yrkande 8 i motion 1990/91:U670 besvarade med vad utskottet anfört, res. 3 (mp)
7. beträffande sjöfarten och miljön att riksdagen förklarar motion 1990/91:U12 besvarad med vad utskottet anfört, res. 4 (mp)
8. beträffande Östersjöstaterna och miljön att riksdagen förklarar yrkandena 4 och 5 i motion 1990/91:U622 samt yrkande 3 i motion 1990/91:U670 besvarade med vad utskottet anfört,
9. beträffande miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa att riksdagen med avslag på yrkandena 4 och 6 i motion 1990/91:U6 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U6 besvarat med vad utskottet anfört, res. 5 (v)
10. beträffande miljöaspekter på det internationella utvecklingssamarbetet att riksdagen med avslag på motion 1990/91:U8 förklarar yrkandena 6, 8 och 11 i motion 1990/91:U9 samt yrkande 2 i motion 1990/91:U622 besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande miljöproblemen i Sovjetunionen att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U6 besvarade med vad utskottet anfört,
12. beträffande HDI och ISEW att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U9 besvarat med vad utskottet anfört,
13. beträffande Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1990/91:U9 förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U9 och yrkande 1 i motion 1990/91:U622 besvarade med vad utskottet anfört, res. 6 (c, mp) res. 7 (v)
14. beträffande skuldbyten att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U9 samt yrkandena 3 och 4 i motion 1990/91:U214 besvarade med vad utskottet anfört,
15. beträffande internationella miljöfonder att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U220, yrkande 4 i motion 1990/91:U525 och yrkande 11 i motion 1990/91:U624 samt förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U214 besvarat med vad utskottet anfört, res. 8 (c) res. 9 (mp)
16. beträffande FN och miljön att riksdagen förklarar yrkandena 8 och 9 i motion 1990/91:U259, motion 1990/91:U604, yrkandena 3 och 4 i motion 1990/91:U624, yrkande 2 i motion 1990/91:U642, yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U664 samt motion 1990/91:U669 besvarade med vad utskottet anfört, res. 10 (mp)
17. beträffande miljöbevakningen vid Sveriges ambassader att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U11 besvarat med vad utskottet anfört,
18. beträffande europeiska miljömyndigheter att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U504, yrkande 5 i motion 1990/91:U510 och yrkande 9 i motion 1990/91:U670 besvarade med vad utskottet anfört, res. 11 (v, mp)
19. beträffande förhållandet mellan internationella miljökonventioner och den nationella rätten att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U624 besvarat med vad utskottet anfört, res. 12 (mp)
20. beträffande polarområdena att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U10, yrkande 1 i motion 1990/91:U11, motion 1990/91:U605 samt yrkandena 7, 8 och 9 i motion 1990/91:U624 besvarade med vad utskottet anfört,
21. beträffande stärkande av miljöskyddet att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U214 och yrkande 4 i motion 1990/91:U527 besvarade med vad utskottet anfört,
22. beträffande internationell miljödomstol att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U624, res. 13 (mp)
23. beträffande nya och förnybara energikällor att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U662 besvarade med vad utskottet anfört, res. 14 (c, v, mp)
24. beträffande villkor för ett EES-avtal att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U7 besvarat med vad utskottet anfört,
25. beträffande villkor för medlemsansökan till EG att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U7, res. 15 (v, mp)
26. beträffande GATT-förhandlingarnas miljökonsekvenser att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U9 besvarat med vad utskottet anfört,
27. beträffande transnationella företag att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1990/91:U9 besvarat med vad utskottet anfört,
28. beträffande urbefolkningars existens att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1990/91:U9 besvarat med vad utskottet anfört,
29. beträffande Aralsjön att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U259, res. 16 (v)
30. beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield att riksdagen avslår motion 1990/91:U607. res. 17 (c, v, mp)
Stockholm den 16 maj 1991
På utrikesutskottets vägnar
Pär Granstedt
Närvarande: Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s), Eva Björne (m), Arne Mellqvist (s) och Håkan Holmberg (fp).
Reservationer
1. Växthuseffekten (mom. 2)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "anses vara besvarade" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att denna målsättning är helt otillräcklig. Såsom påpekas i flera motioner anser ledande klimatforskare att nettotillförseln av koldioxid måste minska med 85 % Det är därför nödvändigt, såsom framhålls i motionerna U239 och U624 (båda mp), med betydligt kraftfullare åtgärder i såväl Sverige som globalt. Sverige bör ta initiativ till en effektiv global konvention om klimatförändringar.
Med det anförda tillstyrks motion U239 (mp) yrkande 16 och motion U624 (mp) yrkande 5, medan övriga motioner i detta avsnitt får anses besvarade.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande växthuseffekten att riksdagen med bifall till yrkande 16 i motion 1990/91:U239 och yrkande 5 i motion 1990/91:U624 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, samt att yrkande 1 i motion 1990/91:U10, motion 1990/91:U213 samt yrkande 6 i motion 1990/91:U259 därmed förklaras besvarade.
2. Internationell havskonvention (mom. 4)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Därmed får yrkande 6" och slutar med "anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av ovanstående anser utskottet att yrkande 6 i motion U624 (mp) bör bifallas.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande internationell havskonvention att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U624 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Helsingforskommissionen (mom. 6)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Helsingforskommissionens verksamhetsmandat" och slutar med "motion U670 (mp)" bort ha följande lydelse:
Helsingforskommissionens verksamhet skulle enligt utskottets mening med fördel kunna definieras i en tydligare, samordnande riktning. I likhet med motionären i motion U670 (mp) anser utskottet att lika stränga krav på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga de stater som undertecknat Helsingforskonventionen. För att effektivare kunna kontrollera efterlevnad m.m. vore det naturligt att kommissionen ges mandat att tillse att signatärstaternas åtaganden resulterar i konkreta och harmoniserade åtgärder.
De miljöbelastningsgränser som regeringen diskuterar i propositionen och som Ronnebykonferensens länder eftersträvar är steg åt rätt håll, men med hänsyn till miljöproblemens allvar ändå otillräckliga. Utskottet instämmer i yrkande 4 i motion U670 (mp) att HELCOM bör se till att bindande kvalitetsnormer för luft och vatten fastställs inom dess tillämpningsområde. Utskottet noterar att arbetet i den nämnda arbetsgruppen (task force) syftar till att etablera nationella genomförandeplaner för nödvändiga miljöåtgärder i Östersjöländerna och att ett ministermöte våren 1992 kommer att diskutera de genomförandeplaner som har upprättats av de nationella regeringarna. Liksom motionen, yrkande 5, anser utskottet det dock viktigt att varje Östersjöstats genomförandeplan fastställs av HELCOM, liksom att genomförandeplanerna får rättsverkan och blir bindande för Sverige och de övriga Östersjöstaterna.
Yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion U670 (mp) tillstyrks därmed.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande Helsingforskommissionen att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion 1990/91:U670 förklarar yrkande 6 (berörd del) i motion 1990/91:U622 besvarat med vad utskottet anfört.
4. Sjöfarten och miljön (mom. 7)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Sjöfartens förhållande" och slutar med "anses vara besvarad" bort ha följande lydelse:
Ovanstående åtgärder är enligt utskottets mening otillräckliga. Utskottet instämmer med vad som anförs i motion U12 om vikten av internationellt miljöarbete för sjöfartens del och yrkar bifall till motionen.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande sjöfarten och miljön att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa (mom. 9)
Bertil Måbrink (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Att på detta stadium" och slutar med "i dessa institutioner" bort ha följande lydelse:
Miljökonsekvensbeskrivningar för lån- och kreditgivning till Sovjetunionen och övriga Östeuropa är dessutom en självklarhet för att inte stödet används på ett sätt som långsiktigt urholkar den redan hårt ansträngda miljösituationen i dessa stater.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U6 (v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser vidare att det finns anledning att tillföra ett projektanslag på 25 milj.kr. till de kommuner som bedriver vänortssamarbete för att därigenom stimulera denna viktiga verksamhet som kommunerna i dag bl.a. på grund av det kommunala skattestoppet ofta saknar egna medel att finansiera. Det finns också anledning att tillföra 100milj.kr. till programmet för samarbete med Öst- och Centraleuropa utöver vad regeringen har föreslagit och därmed tillstyrks yrkandena 4 och 6.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 4 och 6 i motion 1990/91:U6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna (mom. 13)
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och på s. 21 slutar med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:
En utökning av Världsbankens kompetens på miljöområdet har skett, men den är fortfarande alltför blygsam.
Det är inte bara fråga om antal handläggare utan också om vilket inflytande över bankens beslut de har i praktiken. Trots en utökning kan endast ett par procent av bankens tjänstemän betraktas som miljöhandläggare. Miljöavdelningen har inte heller någon särskilt central position i Världsbankens struktur och saknar direkt inflytande över handläggning av låneärendena. Också i andra utvecklingsbanker finns det enligt utskottets uppfattning anledning att stärka miljökompetensen.
En stor del av Världsbankens och andra utvecklingsbankers arbete är med nödvändighet inte offentligt. Utskottet anser det också viktigt att den offentliga insynen i dessa organ bli så stor som möjligt och förutsätter att Sverige aktivt arbetar i den riktningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns behov av reformer i Världsbanken. Däremot skulle ett undanhållande av svenskt stöd till den nya miljöfonden knappast ha någon positiv effekt. Tvärtom är det viktigt att uppmuntra de ansträngningar som trots allt görs för att stärka miljöfrågornas ställning i bankgruppens arbete.
Vad utskottet här anför bör riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion U622 ge regeringen till känna. Yrkande 3 i motion U9 får därmed anses besvarat. Yrkande 4 i motion U9 avstyrks.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U622 och med avslag på yrkande 4 i motion 1990/91:U9 förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U9 besvarat med vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna (mom. 13)
Bertil Måbrink (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "En stor del" och på s. 21 slutar med "4 i motion U9 (v)" bort ha följande lydelse:
Världsbanken som nu har ca 4 000 anställda måste vara föremål för en översyn i syfte att öppna den för en större insyn. En sådan insyn ökar också i hög grad förtroendet för dess verksamhet.
Så länge Världsbanken inte reformerats mot ett demokratiskt styrelsesätt utan bygger på "aktiebolagsprincipen" borde anslagen till Världsbankens miljöfonder i stället tillfalla UNEP och UNDP.
Därmed tillstyrks yrkandena 3 och 4 i motion U9 (v).
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 4 i motion 1990/91:U9 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U622 besvarat med vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Internationella miljöfonder (mom. 15)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Något finansiellt utrymme" och slutar med "anses besvarat" bort ha följande lydelse:
De insatser som här redovisats är dock blygsamma i förhållande till behoven av internationella miljöinsatser. Utskottet delar upfattningen att det finns behov av en global miljöfond av den omfattning som föreslås i motion U220 (c). Sverige bör i FN och genom bilaterala kontakter aktivt verka för en sådan. Framgång på detta område skulle också tillgodose önskemålen i motionerna U525 och U624, båda mp.
Vad utskottet här anför bör riksdagen med bifall till motion U220 (c) ge regeringen till känna. Yrkandena i motionerna U525 (mp), U624 (mp) och U214 (fp) får därmed anses besvarade.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
15. beträffande internationella miljöfonder att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U220 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U214, yrkande 4 i motion 1990/91:U525 och yrkande 11 i motion 1990/91:U624 besvarade med vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Internationella miljöfonder (mom. 15)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Något finansiellt utrymme" och slutar med "anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att i likhet med motionärerna i motion U525 (mp) aktivt ge stöd till de miljöinsatser som är nödvändiga i Central- och Östeuropa. På grund av problemens magnitud och gränsöverskridande effekter krävs omedelbara åtgärder. Utskottet finner den av motionärerna föreslagna summan en miljard kronor, att användas till en särskild europeisk miljöfond, rimlig och tillstyrker därför yrkande 4 i motionen.
Utskottet anser vidare att extraordinära åtgärder krävs i det internationella biståndssamarbetet på miljöområdet och vill därför även tillstyrka att en utomeuropeisk miljöfond inrättas i likhet med vad motionärerna i motion U624 (mp) anser. Motionens yrkande 11 tillstyrks därmed.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
15. beträffande internationella miljöfonder att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1990/91:U525 och yrkande 11 i motion 1990/91:U624 och med avslag på yrkande 1 i motion 1990/91:U220 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U214 besvarat med vad utskottet anfört.
10. FN och miljön (mom. 16)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 3 i motion U624 (mp) anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund kan utskottet instämma i motionkravet om att Sverige i FN skall verka för en konvention om fri information om uppgifter som rör miljön. Därmed tillstyrks motion U624, yrkande 3.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande FN och miljön att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1990/91:U624 förklarar yrkandena 8 och 9 i motion 1990/91:U259, yrkande 4 i motion 1990/91:U624, yrkande 2 i motion 1990/91:U642, yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U664 samt motion 1990/91:U669 besvarade med vad utskottet anfört.
11. Europeiska miljömyndigheter (mom. 18)
Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Frågan om" och slutar med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:
Behovet av en alleuropeisk miljömyndighet måste dock ses avskilt från EEA, som tills vidare icke existerar och dessutom i första hand är ett EG-organ, och i stället betraktas i ljuset av de myndigheter och organ som redan finns i Europa, däribland FN-organet ECE. Också den alleuropeiska parlamentariska konferensen i Europarådets regi för skydd av öst--väst-miljön, som hölls i Wien den 23--26 oktober, är ett viktigt led i arbetet på att skapa effektivare alleuropeiskt miljösamarbete. Förutom Europarådets (dåvarande) 23 medlemsländer deltog också företrädare för de (dåvarande) sju öststaterna.
I konferensens slutdokument rikats en maning till regeringarna att vidta en rad konkreta åtgärder på miljöområdet, bl.a. när det gäller transportpolitik, luft- och vattenföroreningar, ekologiska graderingssystem, konventions- och kontrollfrågor och skapande av ekologiska fonder. Dessutom föreslogs inrättandet av en alleuropeisk miljökommitté som skall vara öppen för alla europeiska stater och ha som uppgift att samordna och övervaka ländernas miljöåtgärder, utarbeta en ekologisk karta över hela Europa, fungera som databank och samordnare för alla europeiska miljöinstitutioner och ha ansvar för upprättande av ett varningssystem vid miljöolyckor. Utskottet anser det viktigt att Sverige tar initiativ för att förverkliga intentionerna i Wienmötets slutdokument. Utskottet finner vidare, i enlighet med motion U670 (mp), att arbetet med en effektivisering av det internationella miljöarbetet bör kompletteras med fungerande efterlevnadskontroll i den internationella rätten, inkl. påföljder för fördragsbrott.
Härmed tillstyrks motion U510 (mp), yrkande 5 och motion U670 (mp), yrkande 9.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
18. beträffande europeiska miljömyndigheter att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1990/91:U510 och yrkande 9 i motion 1990/91:U670 och med avslag på yrkande 4 i motion 1990/91:U504 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Förhållandet mellan internationella miljökonventioner och den nationella rätten (mom.19)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Förhållandet mellan" och slutar med "anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att särskilda ansträngningar görs för att samtliga internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö- och naturvårdens områden skall få sin motsvarighet i den nationella rätten. Härmed tillstyrker utskottet motion U624, yrkande 2.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande förhållandet mellan internationella miljökonventioner och den nationella rätten att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U624 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Internationell miljödomstol (mom. 22)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Vad gäller etablerandet" och slutar med "motion U624 (mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar i likhet med sitt förra betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2) att frågan om en internationell miljödomstol har stor principiell betydelse. Internationella konventioner förlorar sin innebörd om de till konventionerna anslutna staterna inte kan förmås respektera den efterlevnad som är nödvändig. Miljöfrågorna är av sådan art att de relevanta konventionernas hanterande inte kan ges utrymme att försenas genom bristfällig efterlevnad och frånvaro av implementering på det nationella lagstiftningsområdet. Internationella överenskommelser som saknar fungerande tvistlösningsmekanismer saknar enligt utskottets mening också realistiska möjligheter att förverkliga de beslut som har fattats. Tvingande mekanismer ger också de små staterna möjligheter att bättre hävda sina intressen. Upprättandet av en internationell miljödomstol faller därför väl i linje med utskottets strävan att möta globala problem med effektiva globala åtgärder.
Yrkande 1 i motion U614 (mp) tillstyrks därför. Yrkande 5 i motion U214 (fp) och yrkande 4 i motion U527 (mp) får med det ovan anförda anses besvarade.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande internationell miljödomstol att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U614 och med besvarande av yrkande 5 i motion 1990/91:U214 och yrkande 4 i motion 1990/91:U527 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Nya och förnybara energikällor (mom. 23)
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Enligt vad utskottet" och slutar med "vara besvarade" bort ha följande lydelse:
Som utskottet ovan (s. 36) anfört, med anledning av centermotionen U669, kommer bilavgasernas effekt på den globala miljön att behandlas vid FNs miljökonferens 1992. Bilavgasernas del i miljöförstöringen har underskattats. Man räknar med att de i Sverige ensamma står för minst 40 % av utsläppen av skadliga ämnen till atmosfären. Det är betydelsefullt att Sverige, som är beroende av bilen, är aktivt för att få fram drivmedel utan skadlig påverkan på miljön.
Vätgasen anses allmänt vara den energibärare som bäst kan lösa detta problem. Med solenergi kan vatten delas i syrgas och vätgas som ger helt ren energi. FNs arbete för förnybara energikällor bör ha Sveriges helhjärtade stöd. Utvecklingen av vätgas som drivmedel bär därvid vara ett av flera viktiga arbetsområden.
Detta bör riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion U622 ge regeringen till känna.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande nya och förnybara energikällor att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U662 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Villkor för medlemsansökan till EG (mom. 25)
Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U7 (v)" bort ha följande lydelse:
Vissa miljöåtgärder som förbud eller inskränkningar vad det gäller miljöförstörande produkter kan klassas som handelshinder av EG-domstolen. Så länge denna beslutsordning kvarstår vill utskottet uttala som sin mening att en medlemsansökan inte kan vara aktuell. Därmed tillstyrks yrkande 2 i motion U7 (v).
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande villkor för medlemsansökan till EG att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Aralsjön (mom. 29)
Bertil Måbrink (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U259 (v)" bort ha följande lydelse:
Däremot vill utskottet uttala att regeringen bör ta kontakt med sovjetiska myndigheter för att informera om att man är beredd att välvilligt pröva ett sådant sovjetiskt initiativ. Detta eftersom Aralsjön inte bara har ett nationellt sovjetiskt intresse utan också med sin unika flora och fauna även har ett betydande intresse för omvärlden. Yrkande 2 i motion U259 (v) får därmed anses besvarat.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande Aralsjön att riksdagen förklarar motion 1990/91:U259 besvarad med vad utskottet anfört.
17. Upparbetningsanläggningen i Sellafield (mom. 30)
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion U607 (c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar näringsutskottets uppfattning i ansvarsfrågan. Detta bör dock inte hindra Sverige från att driva kravet att Storbritannien vidtar sådana åtgärder att alla internationella miljöolägenheter av Sellafieldanläggningen undanröjs. Detta torde i praktiken förutsätta de åtgärder som förordas i motionen, nämligen att anläggningen stängs och ett saneringsarbete genomförs.
Detta bör riksdagen med anledning av motion U607 (c) ge regeringen till känna.
dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
30. beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U607 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts av utskottet.
Särskilda yttranden
1. Tropiska regnskogar
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anför:
Det finns anledning att framhålla att Tropical Forestry Action Plan har fått allvarlig kritik. Det har hävdats att den alltför ensidigt gynnar avverkningsintressena. World Watch Institute framhåller i sin rapport Tillståndet i världen 91, s. 88 bl.a. följande: "Nyligen gjorda bedömningar av Tropical Forestry Action Plan (TFAP) startad 1985 av Världsbanken, FNs utvecklingsprogram, FAO och WRI understryker starkt att planen snarare kommer att accelerera skogskövlingen än att stoppa den. Så sägs det i planen för Kamerun att virkesproduktionen skall fördubblas och att en 600 kilometers väg skall byggas för att öppna nya områden av de södra skogarna. Förvånansvärt nog underlåter den att nämna de 50.000 pygméer som lever i dessa trakter. Perus Forestry Action Plan vill ha en fyr- till sjudubblad ökning av avverkningarna i Amazonas och föreslår inga kontrollåtgärder för den våg av kolonisering som blir följden av att skogarna öppnas ytterligare. TFAP, ett sorgligt illa utnyttjat instrument, har hitintills gjort föga mer än samordnat givaransträngningarna till business-as-usual-skogsbruk."
Sverige bör mot denna bakgrund inte okritiskt utgå från denna plan som en grund för arbetet för att bevara de tropiska regnskogarna.
2. GATT
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c) och Per Gahrton (mp) anför:
Centerpartiet har i annat sammanhang framhållit vikten av större miljöhänsyn i GATT-förhandlingarna. De undantagsregler som för närvarande finns är långt ifrån tillräckliga. I stället bör ekologiska hänsyn vara en av utgångspunkterna i GATTs verksamhet.