Internationella miljöfrågor
Betänkande 1993/94:UU4
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU4
Internationella miljöfrågor
Innehåll
1993/94 UU4
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas ett antal motioner från den allmänna motionstiden 1992/93 angående internationella miljöfrågor. Två motioner från skilda partier poängterar behovet av internationella kontroll- och sanktionsmöjligheter. Två andra motioner tar upp frågan om kvinnans roll i det internationella miljöarbetet. Även frågan om uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling återfinns i en motion. Två motioner behandlar inrättandet av FN-organ i Sverige på miljöområdet.
Motionerna
1992/93:U630 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska staten med kraft bör verka för att en internationell miljödomstol inrättas.
1992/93:U635 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt initiativ för en internationell miljö- och kvinnokonferens.
1992/93:U638 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att en ung delegat ges representation i FN-kommissionen och/eller det rådgivande expertorganet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kvinnlig representation i FN-kommissionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NGO-medverkan i svenska delegationer vid de uppföljande konferenserna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NGO-medverkan vid rapportering till kommissionen om hur Agenda 21 följs upp, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkerställa NGO:s möjlighet att delta i beslutsprocessen på lokal, nationell och regional nivå, samt tillse NGO:s möjligheter att delta i mekanismer eller förfarande som upprättas för att genomföra Agenda 21, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att Sverige verkar för att reformeringen av GEF fortsätter, samt för att den formella makten över programmen ligger hos GEF:s participants assembly, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att lyfta fram frågor om frihandelns baksida samt verka för att kommissionen för hållbar utveckling uppmanas att nogsamt följa upp dessa frågor, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att Sverige i internationella fora bör verka för en breddad säkerhetspolitisk analys,
1992/93:U641 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella sanktionsmöjligheter på miljöområdet.
1992/93:U656 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att fler miljökonferenser skall ske på ministernivå, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att miljömålen i internationella överenskommelser görs realistiska beträffande vad som kan förväntas genomföras och uppnås, så att man kan få med fler länder i miljöarbetet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att skärpa kontrollen av att internationella avtal och regler efterlevs genom att låta någon av FN:s organisationer, t.ex. UNEP, fungera som kontrollmyndighet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för införandet av förbättrade sanktionsmöjligheter, t.ex. i form av handelshinder, för de fall då internationella avtal och regler inte följs.
1992/93:Ub904 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att stödja ett FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö.
1992/93:A440 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för etableringar av FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor till Stockholm.
Utskottet
Sammanfattning av motionerna
I motion 1992/93:U630 (nyd) anser motionärerna att Sverige skall verka för att en internationell miljödomstol inrättas. Domstolen bör ha global omfattning, alternativt vara en ren Europadomstol.
Den skall kunna ta emot anmälningar från länder, företag, organisationer och enskilda. Inrättandet av en miljödomstol skulle bl.a. bidra till att öka allmänpreventionen mot att begå miljöbrott.
I en socialdemokratisk motion, 1992/93:U641, konstateras att en rad internationella överenskommelser ingås på miljöområdet. En ansenlig mängd handlingsprogram och överenskommelser som inte är bindande bidrar också till att stärka den internationella miljörätten. En brist i regelsystemet är enligt motionärerna att sanktionsmöjligheter ofta saknas. Om det internationella samarbetet skall bli effektivt, bör sanktionsmöjligheterna avsevärt utvecklas. Mot bakgrund av Sveriges långa erfarenhet av internationellt samarbete borde Sverige ta initiativ till att en modell utvecklas för effektivare uppföljning av olika avtalstyper inkluderande sanktionsmöjligheter.
Ett liknande resonemang förs i motion 1992/93:U656 (nyd) yrkande 4. Internationellt accepterade avtal och regler måste följas för att önskvärda resultat skall uppnås. Ökad kontroll för efterlevnad av avtalen behövs. Någon av FN:s organisationer, t.ex. UNEP, bör fungera som kontrollmyndighet. För att förbättra efterlevnaden av avtalen anförs i yrkande 5 att Sverige bör verka för införandet av förbättrade sanktionsmöjligheter, t.ex. i form av handelshinder, för de fall då internationella avtal och regler inte följs.
Enligt 1992/93:U635 (-) var kvinnors deltagande i olika processer ett tema vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro sommaren 1992. Motionären konstaterar att den manliga dominansen under konferensen var massiv. Kvinnans stora roll i utvecklings- och miljöarbetet borde bättre belysas. En konferens inriktad på konkreta exempel på kvinnligt miljöarbete världen över borde anordnas. Sverige bör ta initiativ till att en sådan konferens äger rum. Det är då angeläget att kvinnor från hela världen ges ekonomiska möjligheter att delta i en sådan konferens.
Även motion 1992/93:U638 (kds) pekar på vikten av kvinnans roll i miljöarbetet. I yrkande 2 anförs att Sverige bör verka för att den kvinnliga representationen i samband med bildandet av FN:s kommission för hållbar utveckling tillgodoses. I samma motion framhävs också vikten av att en ungdomsdelegat (yrkande 1) finns representerad i denna kommission och/eller rådgivande expertorganet. Värdet av ett deltagande från företrädare för icke-statliga organisationer (NGO) betonas i yrkande 3. I delegationerna till de efterföljande konferenserna på miljöområdet bör någon svensk NGO-representant ingå. Inför rapporteringen till FN-kommissionen är det angeläget att Sverige låter företrädare för icke-statliga organisationer lämna synpunkter (yrkande 4). Vidare är det viktigt att säkerställa NGO:s möjligheter att delta i beslutsprocessen på lokal, nationell och regional nivå. NGO bör beredas tillfälle att delta i genomförandet av Agenda 21 (yrkande 5).
I motionen (yrkande 6) anförs vidare behovet av att Sverige verkar för att reformeringen av den globala miljöfaciliteten (Global Environment Facility, GEF) fortsätter samt att den formella makten över fonden läggs hos GEF:s deltagande församling. U-ländernas delaktighet i GEF måste öka. Motionärerna pekar i yrkande 7 på att det är angeläget att lyfta fram frågor om frihandelns baksida samt verka för att FN-kommissionen nogsamt följer dessa frågor. För att på internationell nivå verka för avspänning, större ekonomisk rättvisa och militär nedrustning bör Sverige aktivt bidra till debatten om en breddad säkerhetspolitisk analys i FN-kommissionen (yrkande 8).
I motion 1992/93:U656 (nyd) anförs att antalet miljökonferenser liksom antalet avtal angående miljö ökar. Trots detta ser världen från miljösynpunkt ut som den gör. I det andra yrkandet föreslås därför att Sverige bör verka för att internationella konferenser i ökad utsträckning äger rum på ministernivå. Sådana konferenser kan bidra till att mer långtgående resultat uppnås snabbare. Enligt motionens yrkande 3 är det viktigt att Sverige verkar för att miljömålen i internationella överenskommelser görs realistiska beträffande vad som kan förväntas genomföras och uppnås, så att man kan få med fler länder i miljöarbetet.
Motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 tar upp den utbildning som Lunds universitet, länsstyrelsen i M-län och Malmö stad planerar att genomföra tillsammans med FN-organen Unesco och Unido på miljöområdet. Utbildningen inriktas i första hand på de baltiska länderna. Faller utbildningsprogrammet väl ut är avsikten att utveckla Lund/Malmö till ett internationellt kunskapscentrum på miljöområdet. Motionärerna anser att Sverige bör stödja ett FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö.
I motion 1992/93:A440 (s) framhävs betydelsen av Stockholmsregionens roll som norra Europas centrum för högteknologi, utbildning och forskning. Stockholm har genom Sveriges insatser i det globala miljövårdsarbetet skaffat sig internationell respekt, och Stockholm Environment Institute kan ge inspiration till ett FN-engagemang. I yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen begär initiativ för etablering av FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor i Stockholm.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar inledningsvis att Sverige på olika sätt har varit pådrivande såväl i den förberedande processen som under själva konferensen om miljö och utveckling -- UNCED. I förberedelsearbetet ingick bl.a. att framställa nationalrapporter som överlämnades till konferensens generalsekreterare. Den svenska nationalrapporten (SOU 1991:55) utarbetades i samråd med den nationalkommitté (ME 1990:01) som inrättats i februari 1990. Rapporten presenterades i samband med världsmiljödagen den 5 juni 1992.
FN:s konferens om miljö och utveckling ägde rum i Rio de Janeiro 3--14 juni 1992. 181 stater var representerade, i allmänhet på ministernivå. Vid det avslutande toppmötet deltog stats- och regeringschefer från ca 120 länder. Tre grundläggande texter antogs vid konferensen: Rio-deklarationen om miljö och utveckling, Agenda 21 och Skogsprinciperna.
Rio-deklarationen reflekterar: grundläggande principer som växt fram i det internationella miljösamarbetet (försiktighetsprincipen, internationalisering av miljökostnader, förorenarens ansvar, förhindrande av överföring till andra länder av skadliga verksamheter eller ämnen) de senaste årens internationella utveckling och säkerhetspolitiska tänkande (öppet ekonomiskt system, demokratiska principer, miljöförstöring som säkerhetshot) förberedelserna för konferensen (rätten till utveckling, fattigdomsproblemet, u-ländernas förhållanden, gemensamt men differentierat ansvar för jordens ekosystem).
Agenda 21 utgör ett långsiktigt handlingsprogram för miljö och utveckling med utblick mot 2000-talet. Det behandlar bl.a. sociala och ekonomiska dimensioner, förvaltning av de fysiska resurserna, olika gruppers och kategoriers roller samt medel för genomförandet. Det innehåller 40 kapitel, vartdera indelat i ett eller flera programområden, och utgör sammanlagt ett mycket omfattande dokument.
Agenda 21 tar särskilt upp sambandet mellan fattigdom och miljö å ena sidan och å andra sidan de ekonomiska förbindelserna mellan u-länder och i-länder, inte minst handel, skulder och överföring av finansiella resurser. Agenda 21 behandlar också formerna för FN:s framtida arbete rörande miljö och utveckling.
Principuttalandet om skogsfrågor syftar till ett hållbart utnyttjande av världens skogar vid vilket skogens alla funktioner skyddas.
Utskottet yttrade sig (1992/93:UU2y) positivt över den ambition regeringen gav uttryck för i skrivelsen 1992/93:13 om FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 -- UNCED -- när det gäller hur Rio-besluten skall förverkligas i Sverige och hur det internationella uppföljningsarbetet skall fortlöpa. Utskottet vidhåller denna inställning.
Utskottet instämmer i mycket av vad som framförs i motionerna om de internationella miljöfrågorna. Flera motionärer framhåller att det är angeläget att överenskomna avtal och principer dels förverkligas, dels respekteras både nationellt och regionalt. Utskottet delar generellt den syn som framförs i motionerna 1992/93:U641 (s) och 1992/93:U656 (nyd) yrkande 4 på att utveckla en effektivare kontroll och efterlevnad av internationella avtal och regler inom ramen för respektive konventioner.
De internationella miljöavtalen innehåller inte alltid så konkreta åtaganden om åtgärder till skydd för miljön som Sverige skulle önska. Även parternas rättigheter och skyldigheter under avtalen uttrycks ofta i allmänna ordalag. Med det finns undantag. Både Montreal-protokollet om ämnen som bryter ned ozonlagret och svavelprotokollet till ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar anger exakt i procent hur stora minskningar av utsläppen av enskilda ämnen parterna skall ha uppnått till vissa angivna datum. I sådana fall är det relativt enkelt att fastställa om en part fullgör sina åtaganden.
För att säkerställa efterlevnaden av avtal som innehåller förbud mot visst agerande, t.ex. dumpning av radioaktivt avfall i haven, krävs däremot någon form av verifikation. Sådana förfaranden har det hittills varit svårt att få in i internationella miljöavtal.
I de globala miljöavtalen väljer man hellre att främja efterlevnaden än att försöka straffa parter som inte fullgör sina åtaganden. Att straffa en part som bryter mot ett miljöavtal är, enligt utskottets bedömning, meningsfullt om straffet kan förväntas leda till bättre efterlevnad. Hos utvecklingsländer och länder i Östeuropa beror brister i efterlevnaden snarare på bristande förmåga och bristande resurser än på bristande vilja. Utskottet anser det vara ändamålsenligt att bygga in mekanismer för stöd till sådana länder i form av tekniskt och finansiellt bistånd och överförande av tekniskt kunnande. Mer utvecklade länder borde däremot kunna straffas om de systematiskt undviker att fullgöra sina åtaganden.
Dessa viktiga frågor behandlas bl.a. inom ramen för FN:s miljöstyrelse, UNEP (United Nations Environment Programme). Utskottet förutsätter att regeringen där, men även i andra lämpliga fora, kommer att fortsätta verka för effektivare miljöavtal. Det är angeläget, anser utskottet, att Sverige fortsätter att verka för en effektivare kontroll och vara pådrivande i arbetet med att införa mekanismer för bättre efterlevnad i avtalen. I de pågående förhandlingarna om ett nytt svavelprotokoll bör detta vara en viktig svensk fråga.
Vad beträffar förslaget om inrättandet av en internationell miljödomstol som framförs i motion 1992/93:U630 (nyd) vill utskottet erinra om att folkrättsbrott på miljöområdet kan anhängiggöras hos den Internationella domstolen i Haag.
Därmed får motion 1992/93:U630 (nyd), motion 1992/93:U656 (nyd) yrkandena 4 och 5 samt motion 1992/93:U641 (s) anses besvarade.
I enlighet med rekommendationen i Agenda 21, kapitel 38, beslöt FN:s generalförsamling i resolution 47/191 hösten 1992 att en särskild kommission för hållbar utveckling skulle inrättas under det Ekonomiska och sociala rådet. Kommissionen skall följa upp besluten och rekommendationerna från konferensen om miljö och utveckling. En huvuduppgift för kommissionen är att granska själva genomförandet av Agenda 21 och då särskilt hur staterna uppfyller sina åtaganden, inklusive åtaganden på det finansiella området. Kommissionen skall enligt generalförsamlingsbeslutet mötas en gång om året. Kommissionen hade sitt första konstituerande möte våren 1993 i New York. På det andra mötet som också ägde rum i New York samma vår fastställdes kommissionens arbetsprogram. Arbetsprogrammet omfattar årlig genomgång av de sociala och ekonomiska dimensionerna av hållbar utveckling. Det omfattar också uppgifterna att internationalisera samarbetet för att påskynda hållbar utveckling i utvecklingsländerna, att bekämpa fattigdom, att förändra konsumtionsmönster och att analysera den demografiska utvecklingens inverkan på miljön. Vidare står frågor som finansiell och teknologisk överföring, beslutsfattande i nationella och internationella strukturer och stärkandet av viktiga samhällsgruppers roll i miljöarbetet på kommissionens dagordning. Härutöver innefattar dagordningen en punkt om tematisk behandling av hela Agenda 21. Frågor om sambandet mellan handel och miljö diskuteras aktivt inom OECD och GATT, men även i UNCTAD. Inte desto mindre finner utskottet det värdefullt att föra fram handel och miljö som ett tänkbart ämne för tematisk behandling i kommissionen.
I samband med inrättandet av kommissionen beslöts också att dagordningen för varje kommissionsmöte skall innefatta ett s.k. högnivåsegment i vilket ministrar skall delta. Utskottet har inhämtat att drygt ett 30-tal ministrar deltog i kommissionens senaste möte i juni 1993.
Utskottet har erfarit att ett tredje möte med kommissionen kommer att äga rum i maj 1994. Under detta möte skall de 53 medlemsländerna i kommissionen diskutera ovannämnda frågor i substans. Sverige är inte medlem av kommissionen men kan som observatör aktivt delta och påverka skeendet. Utskottet utgår från att regeringen driver på arbetet i de olika ämnena.
Utskottet noterar i detta sammanhang att FN:s generalsekreterare i enlighet med rekommendationerna i Rio-besluten i juli 1993 inrättade en s.k. High Level Advisory Board on Sustainable Development. I denna styrelse ingår 21 personer från såväl utvecklingsländer som industriländer, alla med erfarenhet av miljöarbete. Sverige representeras av riksdagsledamoten Birgitta Dahl. Styrelsen skall fungera som generalsekreterarens rådgivande organ i de globala miljöfrågorna.
Inom ramen för det paneuropeiska samarbetet anordnades, enligt vad utskottet erfarit, en miljöministerkonferens i Luzern i april 1993. På konferensen beslöts bl.a. att nästa möte skall ta upp frågan om samarbetsformer för ekonomier som är i ett övergångsskede.
UNEP:s miljöstyrelse möts vartannat år. Representationen är vid dessa möten som regel på ministernivå.
Med det ovan anförda bedömer utskottet bl.a. antalet möten på hög nivå som relativt väl tillgodosett. Motion 1992/93:U656 (nyd) yrkande 2 och motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 7 får betraktas som besvarade.
Utskottet delar i viss mån motionärernas syn som framförs i yrkande 3 i motion 1992/93:U656 (nyd) om miljömålen i internationella överenskommelser. Det är viktigt att miljömålen görs realistiska. Samtidigt vill utskottet betona vikten av att miljömålen inte sätts för lågt. De skall vara ägnade att driva miljöarbetet framåt. Utskottet konstaterar att UNCED med aktiv svensk medverkan får anses ha lyckats slå fast de nära sambanden mellan miljö och utveckling, uttryckt i begreppet hållbar utveckling.
Därmed får motion 1992/93:U656 (nyd) yrkande 3 anses besvarat.
Utskottet anser det väsentligt att såväl kvinnor som ungdomar fortsätter att vara representerade i FN:s arbete för att främja miljö och utveckling. Utskottet konstaterar att det under UNCED-processen fanns en stor lyhördhet för de svenska frivilligorganisationerna (NGO). Som brukligt vid större FN-möten deltog en ungdomsrepresentant och representanter för NGO i den svenska delegationen i såväl förberedelsemötena som under själva konferensen. Utskottet utgår från att regeringen fortsätter på den inslagna vägen och aktivt verkar för att bl.a. ungdomar och andra NGO-företrädare kan beredas möjlighet att delta i kommissionens arbete inom de ramar som finns.
Vad beträffar förslaget i motion 1992/93:U635 (-) om att Sverige bör ta initiativ till en konferens inriktad på konkreta exempel på kvinnligt miljöarbete konstaterar utskottet att Sverige sedan länge aktivt arbetar för att synliggöra kvinnans roll i samhällsutvecklingen och för att kvinnofrågorna även uppmärksammas i internationella fora. Detta gäller inte minst inom ramen för det svenska biståndsarbetet och i det multilaterala arbetet inom FN. Utskottet har i ett flertal betänkanden, bl.a i sitt senaste biståndsbetänkande (1992/93:UU15) och i sitt betänkande om mänskliga rättigheter (1992/93:UU3), mycket tydligt markerat den vikt utskottet lägger vid kvinnofrågan.
Utskottet instämmer i motionärens konstaterande att kvinnans roll i miljöarbetet, framför allt kvinnans erfarenhet i jordbruket och i livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna, är betydande. Sverige har inom ramen för FN:s kvinnokommission medverkat till att resolutioner om kvinnans roll i ett lands utvecklingsprocess antas och förverkligas i såväl FN-systemet som nationellt och regionalt. Själva ämnet kvinnor och miljö behandlas varje år i FN:s kvinnokommission. Vid kommissionsmötet 1992 utgjorde ämnet en särskild punkt på dagordningen. Ett av målen i kvinnokommissionens arbete är att göra kvinnor delaktiga i hela utvecklingsprocessen, vilket också innefattar kvinnligt deltagande i miljöarbetet. Under UNEP:s första möte efter UNCED lade Sverige tillsammans med de nordiska länderna fram en resolution med innebörd att UNEP skall integrera kvinnoperspektivet i all programverksamhet. Vidare uppmanas UNEP att stärka kvinnorepresentationen i sitt sekretariat och att arbeta fram förslag om integration av kvinnor och miljö i den hållbara utvecklingsprocessen. Kvinnans roll i miljöarbetet kommer att diskuteras vid FN:s världskvinnokonferens som äger rum i Peking i september 1995 och till vilken kvinnokommissionen är förberedande organ. Sverige driver också frågan om kvinnors representation i FN i stort mycket hårt. Sverige är t.ex. varje år medförslagsställare på en resolution i generalförsamlingen angående förbättrandet av kvinnans ställning i FN.
I beslutet om inrättandet av kommissionen för hållbar utveckling (resolution 47/191, som nämnts ovan) hänvisar generalförsamlingen till vikten av jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnans deltagande i miljöarbetet. Vidare anförs att det är viktigt att kvinnor utses på poster i det sekretariat i FN som skall betjäna kommissionen. Sverige medverkade aktivt till att dessa skrivningar fördes in i resolutionen. Utskottet utgår från att regeringen fortsätter sina ansträngningar i detta avseende.
Därmed betraktar utskottet motion 1992/93:U635 (-) och motion 1992/93:U638 (kds) yrkandena 1--5 som besvarade.
I yrkande 6 i motion 1992/93:U638 (kds) omtalas behovet av att reformera programmet för den globala miljöfaciliteten (GEF) och att den formella makten över programmen läggs i GEF:s församling. Vidare vill motionärerna se ett ökat u-landsdeltagande.
GEF upprättades i juli 1991 för att hjälpa utvecklingsländerna med åtgärder på fyra huvudområden: globala klimatförändringar, internationella vatten, biologisk mångfald samt ozonskiktsproblematiken. Ansvaret för GEF delas av Världsbanken, UNDP och UNEP.
Utskottet konstaterar att Sverige aktivt medverkar i förhandlingarna om en omstrukturering av GEF med sikte på att få en så effektiv styrning av den som möjligt. Formerna för GEF:s styrning och förhållandet till de två konventionerna om klimat och biologisk mångfald diskuteras för närvarande, enligt vad utskottet har erfarit, inför ett beslut som förhoppningsvis skall antas i december 1993. Tanken är att GEF skall användas som finansiell mekanism i dessa konventioner. GEF utformad på detta sätt utgör därmed en bas för reformeringen. Utskottet har vidare erfarit att förhandlingar om att fylla på medel i GEF pågår parallellt med förhandlingarna om omstruktureringen. Utskottet utgår från att regeringen fortsätter sina ansträngningar på detta område så att GEF effektivt kompletterar det arbete som bedrivs inom andra internationella organ. Det är också angeläget att verka för ett aktivt u-landsdeltagande i GEF.
Därmed anser utskottet motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 6 som besvarat.
Utskottet delar motionärernas uppfattning som framförs i motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 8 att det inte längre är enbart de traditionella faktorerna som påverkar fred och säkerhet. För varaktig fred måste hänsyn även tas till faktorer som ekonomisk och social utveckling och mänskliga rättigheter. Förhindrandet av spridning av massförstörelsevapen och motverkande av förekomsten av terrorism är liksom kampen för att rädda vår miljö angelägna i ett bredare angreppssätt för att nå fred, säkerhet och utveckling. FN:s generalförsamling har i samband med behandlingen av An Agenda for Peace anslutit sig till ett säkerhetsbegrepp som även inbegriper miljö. En aktiv uppföljning av Agenda 21 i Kommissionen för hållbar utveckling, men även i FN:s fackorgan och andra internationella och regionala fora, kommer att bli ett viktigt instrument i det fortsatta arbetet för en hållbar utveckling.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sverige under förberedelsearbetet inför UNCED riktade uppmärksamheten på möjligheterna att använda militär teknik och kunskaper för miljöändamål. Av regeringens skrivelse 1992/93:13 om UNCED framgår att Sverige drivit frågan om militära aktiviteter och miljön. Utskottet konstaterade i yttrande 1992/93:UU2y att detta arbete inte rönte större framgångar. Utskottet har erfarit att Sverige tillsammans med de nordiska länderna i UNEP:s senaste möte lade fram ett förslag som innebär att medlemsstaterna skall uppmanas att arbeta fram nationella miljöplaner för sina militära sektorer. Utskottet välkomnar detta initiativ som får ses som ett led i att följa upp beslutet i Agenda 21 om militärens hantering av miljöfarligt avfall.
Utskottet vill vidare peka på vikten av att belysa de säkerhetspolitiska konsekvenserna av utarmningen av den globala miljön samt risken för potentiella miljöhot.
Utskottet anser mot denna bakgrund motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 8 som besvarat.
FN och dess olika program men även fackorganen har under senare tid kommit att spela en ökande roll i bl.a. ett stort antal regionala konflikter. Världsorganisationens ökande arbetsuppgifter och de ökande kostnader som medföljer gör att reformarbetet i FN är en mycket angelägen fråga. Sverige spelar en framträdande roll i denna diskussion i syfte att effektivisera olika verksamheter. Riktmärket för Sverige är ett aktivt deltagande i de organisationer vi är medlemmar i och i de program som vi ekonomiskt och på annat sätt stöder. Stockholm Environment Institute är ett institut som på ett förtjänstfullt och kompetent sätt medverkat i UNCED-processen och som kommer att fortsätta att delta i uppföljningen av UNCED. Mot denna bakgrund anser sig utskottet inte kunna biträda förslaget i motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 om att Sverige bör stödja ett FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö. Av samma skäl anser sig utskottet inte heller kunna biträda förslaget som framförs i motion 1992/93:A440 (s) om att etablera ett FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor i Stockholm.
Följaktligen avstyrks motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 och motion 1992/93:A440 (s) yrkande 4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en internationell miljödomstol och förbättrade sanktionsmöjligheter att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U630, 1992/93:U641 och 1992/93:U656 yrkandena 4--5 besvarade med vad utskottet anfört,
2. beträffande kvinnor och miljö att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U635 och 1992/93:U638 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande ungdomsdelegater och NGO att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkandena 1 och 3--5 besvarade med vad utskottet anfört,
4. beträffande reformering av den globala miljöfaciliteten (GEF) att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 6 besvarat med vad utskottet anfört,
5. beträffande miljö och frihandel att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 7 besvarat med vad utskottet anfört,
6. beträffande säkerhetspolitisk analys att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 8 besvarat med vad utskottet anfört,
7. beträffande internationella konferenser på ministernivå att riksdagen förklarar motion 1992/93:U656 yrkande 2 besvarat med vad utskottet anfört,
8. beträffande miljömålen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U656 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört,
9. beträffande FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö och FN-organ för vatten och luftvårdsfrågor i Stockholm att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub904 yrkande 6 och 1992/93:A440 yrkande 4.
Stockholm den 19 oktober 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Birgitta Hambraeus (c) och Lena Boström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.