Internationella miljöfrågor

Betänkande 2003/04:UU12

1, Förslag
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 5 maj 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC

Internationella miljöfrågor(doc, 316 KB)

PDF

Bilaga: bet_200304_uu_12(pdf, 685 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:12 Internationella miljöfrågor

Beslut

Motioner om internationella miljöfrågor (UU12)

Riksdagen sade nej till motioner om internationella miljöfrågor. Motionerna handlar om bland annat mål och inriktning på den internationella miljöpolitiken, det globala miljöarbetets organisation, finansiella institutioner och finansieringsfrågor samt samband mellan miljö och handel respektive miljö och säkerhet. Andra motioner tar upp ett antal mer specifika globala miljöfrågor liksom vissa miljöfrågor i EU och övriga Europa. De globala miljöfrågorna handlar om bland annat vatten, klimat, energi, skog och katastrofer. Motsvarande frågor om vårt svenska närområde handlar exempelvis om forskningsprioriteringar i EU, kärnavfall på Kolahalvön, omställning av energisystem i Central- och Östeuropa samt reningsverk och övervakning av genteknik i Östersjöregionen. Motionerna lämnades in under allmänna motionstiden 2002 och 2003.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottet

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 20

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-03-11
Justering: 2004-04-01
Trycklov: 2004-04-20
Trycklov till Gotab och webb: 2004-04-22

Reservationer: 12
Betänkande 2003/04:UU12

Alla beredningar i utskottet

2004-03-02, 2004-03-11

Motioner om internationella miljöfrågor (UU12)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om internationella miljöfrågor. Motionerna handlar om bland annat mål och inriktning på den internationella miljöpolitiken, det globala miljöarbetets organisation, finansiella institutioner och finansieringsfrågor samt samband mellan miljö och handel respektive miljö och säkerhet. Andra motioner tar upp ett antal mer specifika globala miljöfrågor liksom vissa miljöfrågor i EU och övriga Europa. De globala miljöfrågorna handlar om bland annat vatten, klimat, energi, skog och katastrofer. Motsvarande frågor om vårt svenska närområde handlar exempelvis om forskningsprioriteringar i EU, kärnavfall på Kolahalvön, omställning av energisystem i Central- och Östeuropa samt reningsverk och övervakning av genteknik i Östersjöregionen. Motionerna lämnades in under allmänna motionstiden 2002 och 2003.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-04-29

Debatt om förslag 2003/04:UU12

Webb-tv: Internationella miljöfrågor

Dokument från debatten

2004-04-29Protokoll 2003/04:105

Protokoll från debatten

Ewa Björling (M)

Anf. 162 Ewa Björling (M)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att i det här betänkandet angående internationella miljöfrågor står Moderaterna bakom i stort sett alla delar angående mål, inriktning, internationella miljöfrågor, frågor om handel och miljö, vattenfrågor, jordbruksprodukter och klimatfrågor. Utrikesutskottet framhåller att miljöfrågorna är av fundamental betydelse för en hållbar utveckling. Därför börjar jag med att upprepa vad jag tidigare har sagt i den här kammaren: Hållbar utveckling är ett oerhört stort uttryck för mig: att någonting ska vara beständigt och hållbart samtidigt som man strävar efter utveckling. För mig är utveckling tätt sammankopplat med forskning, nydanande forskning. Nu, under 2000-talets början, vet man att människan består av mindre än 30 000 gener och att flera andra arter, vitt skilda från oss enligt vår uppfattning, består av ganska många likartade gener, vilket vi inte trodde förut. Man kan säga att vi i dag har ett slags instruktionsbok över kroppen. Ett annat exempel är att vi använder oss av stamceller för att vidare kunna utveckla medicinsk teknik för att hjälpa människor med svåra sjukdomar, av vilka det för många tidigare inte funnits bra terapeutiska möjligheter. Jag tror inte att den här typen av utveckling går att stoppa, och jag tycker inte heller att vi ska göra det. Men, fru talman, samtidigt som vi klarar allt det här kan vi inte lösa problemen med att få till en hållbar energiutveckling. Varför har vi inte kommit längre i vår forskning och skapat tillräckliga resurser för fler? Fru talman! Den enda punkten vi reserverar oss på gäller miljöfrågor i Sveriges närområde. Vi behöver bygga ut infrastrukturen på energiområdet. Vi behöver upprätta en gemensam elmarknad kring Östersjön genom att elnäten binds samman. EU bör medverka till åtgärder som syftar till att höja säkerheten i omoderna kärnkraftverk under deras återstående driftstid och till ytterligare åtgärder som syftar till att ställa om energisystemen i Central- och Östeuropa. I-världen borde också utnyttja avancerade kraftsystem och mer fokusera på kärnkraft och andra alternativa energikällor med tekniskt avancerade lösningar, därför att utveckling och introduktion av nya slag av kärnteknik bör främjas i stället för att motarbetas, eller rentav förbjudas, som läget är här i Sverige. Vad vi måste göra är i stället att se långsiktigt framåt, att använda och utveckla teknikerna i stället för att motarbeta vetenskapen inom kärnenergiområdet. Jag upprepar ännu en gång: Tillåt kärnteknisk forskning, och stimulera till nya former av energianvändning! Det är den enda vettiga vägen att möta framtiden. Kämpa inte emot utvecklingen inom det här området, som sker i dag, utan möt verkligen framtiden! Fru talman! Jag tänker avsluta med att yrka bifall till vår enda reservation som heter nr 11.

Birgitta Ohlsson (Fp)

Anf. 163 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 3 i utrikesutskottets betänkande om internationell miljöpolitik. Den har vi i Folkpartiet tillsammans med Miljöpartiet och Kristdemokraterna, och den handlar om att införa en internationell miljödomstol, vilket jag tänker ägna detta anförande åt. "Vi ärver inte jorden av våra föräldrar - vi lånar den av våra barn." Så löd den gamla klyschan från miljörörelsens 1970-tal, och nog gäller detta allmängiltiga budskap för både tidigare och kommande generationer, både i Sverige och i andra länder. På samma sätt som människan enligt liberalismen inte har rätt att skada andra människor har vi inte heller rätt att förstöra kommande generationers möjlighet att växa upp i en god miljö. På jorden i dag finns det mesta som vi behöver. Det handlar om luft, vatten, jord, solenergi och annat som fungerar i livsnödvändiga system tillsammans med det levande. Men de här naturtillgångarna är inte oändliga. Därför måste vi hushålla med resurserna. Även om vi i dag inte kan förutspå hur kommande generationer kommer att vilja leva sina liv eller hur människor och djur kommer att vara är det inte speciellt djärvt att ändå göra antagandet att dessa också kommer att vilja ha rätten till rent vatten, frisk luft och en uthållig miljö. Därför stöder vi i Folkpartiet förvaltarskapstanken. Hoten mot miljöutvecklingen i världen ligger inte i globaliseringen. Avgaserna och föroreningarna skyr ju inga nationsgränser. Därför behöver de bemötas med mer globalisering. Men framför allt måste solidariteten och miljömedvetandet globaliseras. Även om marknadsekonomi är grunden för att lösa många miljöproblem, både globalt och lokalt, krävs det att staterna sätter upp tydliga lagar och spelregler för att förhindra miljöförstöring. Det ska kosta för företagen att skita ned, på ren svenska. Mer behöver satsas på olika föroreningsrätter, global skatt på koldioxidutsläpp med mera. Ansvaret för hållbar utveckling vilar ändå tyngst på oss i den rika västvärlden, men utvecklingsländerna måste också ha egna alternativ. Vi måste också våga ställa relevanta krav på dem. Det är vår moraliska skyldighet att nedmontera västvärldens nationalstatsegoism, genom att till exempel avskaffa hinder för utveckling, rasera tullmurar och skulder, men också genom möjligheter till utveckling genom bistånd. Skyddet av miljön ska inte ses som något lyxmål, något som de fattiga kan bekymra sig om när de har nått en viss levnadsstandard. Här måste vi ha ett aktivt miljöbistånd för att sanera u-ländernas ofta redan skadade miljö och också införa miljövänlig teknik. Liberalism handlar mycket om utvecklingsoptimism. Det handlar om att vi vill motverka växthuseffekten, som utgör det största globala miljöhotet i dag. Det handlar om att höja skatterna på miljöfarliga utsläpp och i stället sänka beskattningen av arbete. Det handlar om att införa en europeisk koldioxidavgift för att stoppa luftföroreningar och försurning, som gärna kan bli på internationell nivå efterhand. Men framför allt vill vi liberaler skapa ett internationellt regelverk för att kunna sätta dit miljöbovar och ställa krav på progressiva miljöreformer hos länderna. I dag lider det globala samarbetet i miljöfrågorna brist på starka institutioner. Internationella miljökonventioner är väldigt viktiga och bra. Men hur effektfulla blir de om vi inte kan genomdriva dem på allvar? Då blir det mest tomma men vackra ord. Genom att inrätta en internationell miljödomstol skulle internationella ramverket på miljöområdet kunna stärkas och ett fungerande sanktionssystem komma till stånd. Det skulle i sin tur främja efterlevnaden av alla de internationella miljökonventioner vi har och som faktiskt är verksamma och bra. På global miljönivå står i dag en rad organ med Förenta nationerna i centrum. Inom FN-systemet har vi FN:s miljöprogram, UNEP, som jag tror att fler talare kommer att nämna. Vi har Kommissionen för hållbar utveckling, Commission on Sustainable Development, CSD, och diverse olika miljökonventioner och initiativ, exempelvis toppmötet i Johannesburg 2002. Men det saknas institutioner som kan följa upp dessa beslut fullt ut. Vi har ingen internationell miljödomstol i dag, även om den internationella domstolen i Haag har en särskild miljökammare. Det sker förvisso diskussioner om hur UNEP, FN:s miljöorgan, skulle kunna stärka sin roll. Men jag tror inte att det räcker på sikt om vi vill implementera exempelvis Kyotoprotokollet. Vi behöver en domstol då miljöfrågorna kanske är de mest gränsöverskridande globala problem vi har i dag. Inspirationen kan vi hitta från andra fält på den internationella agendan. Se exempelvis till ICC, den internationella brottmålsdomstolen, Krigstribunalen i Haag och andra olika internationella domstolar. De har varit svårt och kämpigt att få i gång dessa. Många länder har vägrat att engagera sig. Det gäller inte minst om vi tittar på miljöfrågorna. Här har Sverige en viktig roll att spela för att se till att någonting händer. Sist men inte minst: En liberal, global miljöpolitik tar alltid sin utgångspunkt i det personliga engagemanget. Vi måste uppmärksamma att individens initiativ ofta varit nyckeln till en mer miljövänlig värld. Skulle 10 % av västvärldens befolkning börja köpa exempelvis rättvisemärkta och miljömärkta produkter skulle det förändra världen mer än allt bistånd gör tillsammans, säger en del internationella organ. Minns bara vad som har hänt på hemmaplan. De svenska konsumenternas efterfrågan på miljövänligt toalettpapper och återvinningsbara kaffefilter har drivit bort miljöskadliga produkter från marknaden. Miljöförstöring och resursslöseri beror i stor utsträckning på att miljön har betraktats som en fri tillgång som man kan hantera hur som helst. Äganderätter och ekonomiska styrmedel är därför bra exempel på hur man kan ha effektiva metoder för att använda marknadskrafterna i miljöpolitiken. Här har vi alla ett ansvar. Fru talman! Jag vill avsluta med någonting som jag tycker är viktigt i all politik och inte minst i miljöpolitiken. Vill man förändra världen måste man börja med sig själv. Det gäller inte minst oss som lagstiftar i denna kammare. Först då kommer politiken att bli allvar.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 164 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 9. Kristdemokraterna har ytterligare en reservation. Den står vi naturligtvis också bakom. Det är lätt att känna sig maktlös och otillräcklig inför miljöproblemen som världen står inför. Det är enorma utmaningar för att lyckas vända de levnadsmönster vi har byggt upp och som tyvärr inte alltid är långsiktigt hållbara. För att få bukt med problemen krävs det mer internationellt samarbete och framför allt snabba åtgärder. I kapitel 4 i Millenniedeklarationen står det: "Skydd av vår gemensamma miljö. Vi ska göra vårt yttersta för att befria hela mänskligheten, framför allt våra barn och barnbarn, från hotet om ett liv på en planet som är oåterkalleligt förstörd av mänskliga aktiviteter och vars naturtillgångar inte längre räcker för människornas behov." Detta är underskrivet av så många ledare och över 190 länder. Enigheten är stor och har länge varit stor om att västvärldens produktions- och konsumtionsmönster inte är långsiktigt hållbara. Skulle alla människor i utvecklingsländerna ha samma levnadsstandard som västvärlden har i dag skulle planeten jorden inte räcka till. Var skulle då allt avfall ta vägen? Hur skulle då försörjningen av råvaror garanteras till alla? Begreppet hållbar utveckling definieras ofta som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillgodose sina behov. Generationsperspektivet återspeglar väl de principer som är grundläggande för Kristdemokraternas förhållningssätt till miljön, den så kallade förvaltarskapsprincipen. För att lösa många av de mest hotande problemen krävs en effektivisering av vår egen energi- och resurshantering och teknisk hjälp till utvecklingsländerna för att hoppa över smutsiga steg i utvecklingen. Där råder en samsyn från utskottet. Det internationella miljösamarbetet måste präglas av ökad forskning för att utveckla hållbar teknologi och effektiva system som överförs från västvärlden till utvecklingsländerna. Men det behövs också en starkare internationell miljöinstitution som kan övervaka miljökonventionerna och främja informationsutbyte, kunskapsuppbyggnad med mera. EU:s roll för den hållbara utvecklingen kan inte överskattas. Unionen måste i ökad utsträckning integrera miljöperspektivet i övriga politikområden i samarbete med utvecklingsländerna. EU-länderna måste leva upp till Kyotoprotokollet om klimatförändringar genom kraftfulla insatser på hemmaplan och i synnerhet en ökad samordning på energiområdet. Fru talman! I avsnittet om miljö och säkerhet tycker jag att Kristdemokraternas två yrkanden har fått ett bra mottagande. Vattnet kommer att bli flaskhalsen för människor i den fattiga världen. Det gäller vid inflyttning till städer men också när man ser vattenbristen i Västafrikas städer. Man kan läsa i Omvärldsbilder, som speglar den nya världskultur som växer fram, om FN-systemets och frivilligorganisationernas arbete med humanitära katastrofer. I dag står att läsa att hela den befolkningsökning som väntas blir cirka tre miljarder fram till år 2050. Från i dag dryga sex miljarder kommer befolkningen att öka med ytterligare tre miljarder. Det visar sig nämligen att hela den ökade befolkningen och en liten del därtill kommer att bo i städer. Det blir inte som man tidigare fruktat i jättelika megastäder med 10 miljoner invånare, utan det handlar om städer med omkring en halv miljon människor. Det är någonting som vi måste ta på fullt allvar. Fru talman! Så länge som två miljarder människor saknar elektricitet och bränsle finns inte förutsättningar för att avskaffa fattigdomen. Så länge som de hänvisas till djurspillning och brännved går det inte att få i gång en positiv utveckling. Det är därför hög tid att vi genom internationellt samarbete hittar sunda strategier för den globala energiförsörjningen. Det gäller såväl för fattiga länder som för västvärlden. Vi måste utgå från förnybara källor för att minska koldioxidutsläppen. Energin måste göras tillgänglig för alla även på landsbygden. Visst är det välkommet att EU erkänner energins stora betydelse för fattigdomsbekämpningen och att man i EU har inrättat ett partnerskap mellan unionen, energiföretagen och u-länderna. Men hur ska det tas på allvar om det inte avsätts några pengar? Risken är att det än en gång blir vackra ord utan egentligt innehåll. I dag satsas 75-100 miljarder dollar per år i utvecklingsländerna på energiutveckling. Men i stort sett samtliga satsningar rör kommersiell energi som inte är långsiktigt hållbar. Dessa satsningar har en lång livslängd, och är inte möjliga att avveckla när så önskas och när vi har funnit mer hållbara lösningar. För att möjliggöra en mer långsiktigt hållbar utveckling i dessa länder är det oerhört viktigt att vi redan nu skapar incitament för att bistå med bästa möjliga teknologi för ett hållbart energiutnyttjande. Fru talman! Jag vill också nämna lite om institutioner. För att styra upp det globala samarbetet i miljöfrågor måste det till starkare institutioner för internationell miljö. Visst är de internationella miljökonventionerna viktiga. Men vad spelar det för roll om de inte efterlevs? Som det ser ut i dag saknas det alltför ofta möjligheter att genomdriva att kraven efterlevs. Oftast står starka ekonomiska krafter mot de små och svaga. Det är förödande på lång sikt, och därför måste kontrollmekanismer och bindande beslut alltid kopplas till undertecknande av konventionerna. Kristdemokraterna vill därför inrätta en internationell miljödomstol som skulle stärka det internationella ramverket på miljöområdet. Till en sådan domstol skulle knytas ett fungerade stationssystem som skulle gälla för alla. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att många hade förhoppningen att toppmötet i Johannesburg skulle omvandla våra ambitioner om en hållbar global utveckling i konkret handling. Så blev det dessvärre inte. Men det gäller att inte ge upp. Sverige och EU har en oerhört viktig uppgift i att driva på i det internationella miljösamarbetet och tackla trögheten i de internationella förhandlingarna. Grundprincipen måste vara att ekonomisk tillväxt inte får ske så att klimat, miljö eller vår hälsa äventyras. Men, fru talman, klockan tickar!

Sermin Özürküt (V)

Anf. 165 Sermin Özürküt (V)

Fru talman! Jag skulle först vilja säga att Vänsterpartiet i grunden instämmer i regeringens politik om internationella miljöfrågor. Men det finns en skillnad, där vi anser att denna politik är otillräcklig. Vi förutsätter att regeringen gör mer långtgående åtaganden framöver. Skillnaden handlar om regeringens behandling av vattenfrågan. Vi delar utskottets bedömning att rent vatten är en förutsättning för livskvalitet, ekonomisk och social utveckling samt för ett väl fungerande ekosystem. Vi delar även regeringens bedömning att globala vattenfrågor ska diskuteras i ett genusperspektiv. Tillgång till rent vatten har en särskild påverkan på levnadsvillkoren för utvecklingsländernas kvinnor, som ofta är ansvariga för vattenhämtning, hygien, hälsa, matlagning, tvätt och hushållsjordbruk. Speciellt när det gäller vattenförsörjning och avloppshantering i världen börjar dock alltfler ifrågasätta om den privata sektorn verkligen kan förse fattiga med vatten. Kritiken kommer inte bara från de så kallade aktivisterna. I en rapport från FN konstateras att privatisering av vatten utan urskiljning leder till nya problem. Exempelvis ligger problem med korruption på ett plan som varken offentliga eller privata företag rår över. I FN:s rapport konstateras också att den styrka som finns inom den privata sektorn också kan uppnås av den offentliga sektorn. Den stora utmaningen i framtiden kan bli en offentlig sektor som reformerar sig själv genom att ta emot råd och stöd från andra offentliga vattenföretag runtom i hela världen. I slutet av 80-talet började den offentliga sektorn ifrågasättas för sin brist på effektivitet i stora delar av världen. Samma sak gäller i högsta grad vattenförsörjningen. Internationella valutafonden och Världsbanken utövar påtryckningar på fattiga länder för att de ska sälja ut sina vattenverk till multinationella bolag. Detta görs med argument om att fri konkurrens leder till ökad effektivitet. EU är positiv till förslag av denna karaktär, eventuellt beroende på att flera av de stora vattenföretag som tar över distribution runtom i världen är europeiska. Men ett motstånd mot detta växer fram i världen. En internationell koalition av enskilda organisationer och fackföreningar bildades år 2000 vid World Water Forum i Haag. The Blue Planet Project jobbar med att mobilisera det civila samhället och utmanar planerna på att privatisera jordens dricksvatten. Kampen mot privatisering har redan gett resultat. För två år sedan, i Cochabamba i Bolivia, tvingade befolkningens protester myndigheterna att backa och ta tillbaka beslutet om utförsäljning av vattenförsörjningen. Befolkningen insåg att vattnet skulle bli mycket dyrare, och en källa för en liten minoritet att göra sig själv ännu rikare. Nu är detta åter en kommunal angelägenhet. Exemplet från Bolivia beskriver samtidigt de problem som lån från Internationella valutafonden och Världsbanken kan medföra för olika vattenprojekt. Privatiseringar av vatten är något som Världsbanken har uppmuntrat. Problemet är att vatten är en livsnödvändighet för människor och inte kan betraktas som vilken vara som helst på en marknad. Internationella valutafonden och Världsbanken ställer krav på att vattenverk och liknande ska privatiseras för att bevilja lån till landet. Detta sätter stor press på det enskilda landet att acceptera lånevillkoren eftersom det finns ett stort behov av nya medel. Den svenska regeringen har via sin representant i IMF och Världsbanken röstat för de lånevillkor som ställs på utvecklingsländerna. Inte vid något tillfälle har Sverige röstat emot ett vattenprojekt som ska privatiseras. Officiellt är den svenska linjen att det är självklart att lånevillkoren ska anpassas utifrån utvecklingsländernas perspektiv. Men i praktiken sker ingen styrning av representanten i den nordisk-baltiska kretsen. Att rösta emot privatiseringarna kan vara ett steg på vägen till att vattnet, som är bland det viktigaste vi har här i livet, förblir en mänsklig rättighet och inte en handelsvara. Vi tycker att regeringen i alla internationella sammanhang, däribland EU och IMF, borde verka för att vatten inte privatiseras. Med anledning av detta yrkar jag bifall till vår reservation 7 under punkt 9.

Agne Hansson (C)

Anf. 166 Agne Hansson (C)

Fru talman! Jag tänker inte börja den här debatten, som handlar om internationella miljöfrågor, med att plädera för att vi ska samla på oss ännu mer och bygga ut det som ger oss kanske det svåraste och giftigaste miljöavfall som finns över huvud taget. Det går snabbt att tillverka men det tar årtusenden, nästan årmiljoner, att fasa ut ur kretsloppet. Det gäller kärnkraften och kärnkraftsavfallet. För övrigt finns det inte ett enda ord om kärnkraft i betänkandet. Däremot finns det mycket om hållbar utveckling. När vi pratar om hållbar utveckling är det närmast en fråga om att tillskapa mer av förnybara energikällor för att klara det. Om vi ska ha en hållbar utveckling är miljöfrågorna av fundamental betydelse. Föröder vi miljön har vi ingen framtid på detta klot. Det belyser tydligt miljöfrågornas internationella räckvidd. Det är ett känt faktum att inga miljöproblem gör halt vid nationsgränser. Det är långt kvar till att Riokonferensens målsättning uppnås. Även om det internationella miljöarbetet inte går i snigelfart, så hastar det inte fram. Ett stort mått av tålamod och beslutsamhet behövs. Trycket på att förverkliga de målsättningar som satts upp måste också öka. Målen för miljöpolitiken hänger starkt samman med de nya mål för en politik för global utveckling som riksdagen antagit. Målet för en rättvis global utveckling ska gälla för alla politikområden, även för miljöpolitiken. Det kanske mest påtagliga sambandet mellan miljöfrågor och mänskliga rättigheter finns mellan fattigdomsrelaterade miljöproblem och de ekonomiska och sociala mänskliga rättigheterna. När det gäller målen för den internationella miljöpolitiken menar vi i Centerpartiet att miljöbiståndet, förutom de mål som anges, bör innehålla en tydlig koppling till mänskliga rättigheter. Det är närmast självklart att människan ska ha rätt till rimliga livsvillkor, till exempel mat, vatten och bostad. Denna självklarhet försvåras dock av miljöproblem som vatten- och livsmedelsbrist, avskogning och ökenspridning. På samma sätt kan den enskilda människans eller gruppens kamp för bland annat mat ytterligare förvärra en redan problematisk miljösituation. Genom att handla kortsiktigt och slakta den enda kon föröds möjligheten till långsiktig försörjning med både mjölk och andra mjölkprodukter och generationsföryngring. Det är att såga av den gren man sitter på, och det ska man inte heller göra i miljöarbetet. Brott mot de ekonomiska mänskliga rättigheterna och miljöförstöringen går också ofta hand i hand. Ekonomiska mänskliga rättigheter och fattigdomsrelaterade miljöproblem måste lyftas in i den övriga människorättsdiskussionen och kan inte behandlas separat. Varje gång miljön överexploateras leder detta till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Tydliga exempel på detta är bland annat oljeutvinning i länder som Tchad och Nigeria, där den befolkning vars landområden tappas på olja för många miljarder dollar sällan har tillgång till rinnande vatten, elektricitet eller grundläggande hälsovård. En tydligare koppling mellan miljö och mänskliga rättigheter innebär att människan alltmer sätts i centrum för miljöfrågorna. För att uppnå hållbar utveckling är det samtidigt viktigt att betona de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Därför bör miljöbiståndet innehålla en tydlig koppling till mänskliga rättigheter. Det är vad vi har framfört i vår motion, och det har jag tvingats att reservera mig för eftersom jag inte har fått gehör för det. Fru talman! Vi i Centerpartiet menar att styrningen och öppenheten i fråga om Världsbankens övergripande policy bör förbättras. Av denna bör framgå att alla projekt och program ska sträva mot en hållbar utveckling. Det gör de inte i dag. I policyn för Världsbanken respektive IMF bör rättighetsperspektivet förstärkas och breddas så att det innefattar inte bara politiska fri- och rättigheter utan också materiella rättigheter som exempelvis rätten till rent dricksvatten. Alla investeringar som stöds av Världsbanken måste också stå i överensstämmelse med en operationell skogspolicy som fastläggs för banken. Den nya skogsstrategin och miljöpolicyn i banken innebär tyvärr att tidigare tuffa miljökrav försvunnit. Den nya skogsstrategin öppnar för att Världsbanken finansiellt stöder storskalig skogsavverkning runtom i världen. Detta är inte rimligt. Miljövärden måste stå över kortsiktiga ekonomiska exploateringsintressen. En översyn av Världsbankens skogspolicy måste därför göras i syfte att skogar av stor ekologisk betydelse och skogsbestånd som är nödvändiga för att motverka erosion och ökenutbredning inte tillåts avverkas med Världsbankens stöd. Sverige bör verka för att Världsbankens skogspolicy ändras så att den innefattar en skärpt miljöpolicy. Det är bland annat innebörden i reservation nr 10 som jag står bakom. Fru talman! Det är glädjande att Helcom nu har beslutat att förklara Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde. Det är beklagligt att inte Ryssland har ställt sig bakom Helcoms beslut i det fallet. Det visar att Sverige måste fortsätta att vara drivande och visa ledarskap när det gäller Östersjöns miljö. Det enda sättet att lösa ett problem som beror på att en gemensam resurs överutnyttjas är samarbete. Sverige bör medverka till att en nordisk miljöunion skapas för att de nordiska länderna ska kunna gå före resten av EU på miljöområdet. De baltiska staternas och Polens förestående inträde i EU måste användas konstruktivt för att förbättra situationen i Östersjön. När åtta av nio länder som har kust mot Östersjön ingår i EU är möjligheterna att sätta press bakom gemensamma åtaganden bättre än om Östersjösamarbetet bara är mellanstatligt. Därför bör Sverige inom EU ta initiativ till en heltäckande forsknings- och aktionsplan för Östersjöns miljö. Arbetet inom Helcom och de överenskommelser som redan finns inom Östersjösamarbetet kan utvecklas inom ett sådant EU-program. EU måste också förmås att verka för ett högt säkerhetstänkande kring GMO. Samtliga medlemsstater måste förmås att följa den GMO-lagstiftning som finns inom EU. Lagstiftningen omfattar även gränsöverskridande transporter av GMO till andra länder. Ett kommande miljöskadedirektiv måste innefatta även GMO. Fru talman! Jag har fogat fyra reservationer till betänkandet. Centerpartiet står självfallet bakom samtliga de fyra reservationerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.

Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 167 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Toppmötet i Johannesburg gjorde det som den gröna rörelsen har pläderat för i alla demokratiska beslutsforum sedan 60-talet, nämligen att erkänna att hållbar utveckling är en överordnad princip. Så inleds också vårt viktiga betänkande. Om blott världstoppmötens vackra ord också hade en omedelbar verkan. Då hade jag inte behövt göra den exposé som jag nu kommer att göra, och då hade gröna partier inte behövts som blåslampor och väckarklockor. Men nu är mänskligheten en gång sådan att ordet bara är i begynnelsen. Förverkligandet eller som det heter i dag implementeringen sker i bästa fall, men alltid med en för lång tidsförskjutning. Vi är oroliga för att vissa negativa miljöförhållanden hunnit bli irreversibla, till exempel klimatförsämringen, innan tillräckliga och nödvändiga åtgärder vidtas. I väntan på allt som alla ska implementera av de stora orden nere i sina lokala sammanhang behövs det starka övervakningsmekanismer, starka incitament för genomförandet samt starka globala konventioner som inte kan åsidosättas av till exempel handelsregler. Därför reserverar sig Miljöpartiet till förmån för en internationell miljödomstol och för att uppgradera FN:s miljöprogram UNEP till ett fullskaligt FN-organ med mandat för verklig förändring. Vi finner det märkligt att utskottet inte bejakar det arbete som pågår för detta eftersom Sverige ändå finns representerat i detta. Vi hade förväntat oss att riksdagen skulle vilja gå hand i hand med regeringen för att skapa ett globalt och offensivt regelverk för övervakning och konsekvent uthållighetsarbete. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3. Det är mycket roligt att få sällskap av Kristdemokraterna och Folkpartiet i den senare som handlar om en internationell miljödomstol. Jag uppehåller mig inte så mycket vid EU:s insatser som ett regionalt samarbetsorgan för miljöfrågor. Skälen till det är två. För det första är de i EU:s arbete klart underordnade de handelspolitiska övervägandena, för det andra har de dokument som skapas inte den levande betydelse som jag inledningsvis efterlyste. Vi kan ta som exempel det ganska fina Göteborgsdokumentet om hållbar utveckling. Det hänger i luften bortglömt. Ingen refererar till det annat än svenska utredare på riksdagen och några spridda miljöpartister. Det är samma sak med kommissionär Wallströms förslag om ett hållbarhetsannex till konstitutionsutkastet. Vilka höjdare såg någon relevans med det? I dag har vi ett konstitutionsförslag i EU som i princip helt och hållet missat ett historiskt tillfälle att lyfta fram just hållbarhetstänkandet och upphöja det till framtidsbevararande strategi nr 1. Nej, EU kör vidare med konceptet: samma som förut fast mer och fortare. EU har helt enkelt inte förstått. Det kan ha att göra med hur beslut påverkas medelst avancerad lobbying, någonting som Inger Schörling vittnar om i sin alldeles färska bok om hur det gick till att ta fram kemikalierapporten REACH . Fru talman! Till miljö- och uthållighetsarbetet hör finansieringsfrågorna. Miljöpartiet har vid olika tillfällen försökt rikta uppmärksamhet på att varken Internationella valutafonden eller Världsbanken är särskilt kunniga eller progressiva i sina faktiska prioriteringar och krav för långivning. Sorgliga projekt till miljövidriga och ur många aspekter fullständigt feltänkta dammbyggen världen över tillhör de mest flagranta misstagen, liksom lån till gruvor och kärnkraft och till den stora oljeledningen i Tjetjenien, Baku och Kaspiska havet. Sverige har själv tyvärr inte anammat rekommendationerna från den utmärkta globala dammpolicyn som World Commission on Dams arbetade fram, så inte heller Världsbanken. Där finns metoder för folklig förankring av storprojekt och en konsekvensbedömningsmetodik som sätter en hög och nödvändig standard för de dammbyggen som i dag fördriver folkmassor, ödelägger kulturskatter, dränerar grundvatten på ett ställe, dränker djur och landskap på andra, hotar fred och grannsämja samt bidrar till illusionen om den elefantsjuka energiförsörjningsmodellens nödvändighet. Sådant beviljar Världsbanken lån till. Deras miljöambitioner stannar tyvärr i farstun, och strategin förblir just bara en strategi som inte till fullo omsätts i den praktiska långivningen. Miljöpartiet ser fram emot det ökade samråd och den information som regeringen har utlovat i samband med ställningstaganden som den nordisk-baltiska gruppen ska göra inför minister- och rådsmöten i de här båda världsfinansiella institutionerna. Vi kommer då att trycka på vikten av konsistenta och genomtänkta hållbarhetskriterier för varje enskilt projekt. En sista mycket viktig princip för det globala hållbarhetsarbetet är den legala ställningen mellan främst handelsavtal och multilaterala miljöavtal, så kallade MEA, Multilateral Environmental Agreements. Talet om att dessa två storheter skulle vara "ömsesidigt stödjande" är illusoriskt enligt vårt förmenande. I EU-arbetet har vi under de senaste tio åren Sverige varit medlem konstant erfarit att miljökrav notoriskt behandlas som handelshinder och därmed åsidosätts. En motsvarande utveckling finns i relationen mellan konventionen om biologisk mångfald, CBD, och WTO-avtalen, främst TRIPS som handlar om patentregler. Vi måste försäkra oss om att de naturliga resurserna sätts främst. Jag yrkar bifall till reservation 5. Fru talman! Av alla konkreta miljöfrågor man skulle kunna ta upp under den vida rubriken Internationella miljöfrågor , som det här betänkandet har, har jag valt att titta mest på frågorna om vatten. Det är roligt att höra att fler har uppmärksammat det. Sambandet är ju att vi varken lever av pengar, ord eller papper. Vi lever och har hälsan tack vare rent vatten, frisk mat och partikelfri luft. Miljöfrågorna är inte perifera, inte sekundära, inte i marginalen och inte ett särintresse. Det är jorden, materien, luften och vattnet som vi alla lever av. Det är helt enkelt det som allt annat välstånd vilar på. Det är märkligt för övrigt att dessa absolut basala sammanhang fortfarande inte går in i allas huvuden. Kanske är vattnet vår mest dyrbara och sårbara resurs. Vatten, oundgängligt för allt biologiskt liv och daglig hälsa och produktion, måste betraktas och behandlas som en mänsklig rättighet med mycket hög dignitet och därmed inte tillåtas bli objekt för handel och lättvindiga privatiseringar. Spåren förskräcker på detta område. Vi har sett nog av sorgliga rapporter om hur priser gått upp och skötsel gått ned när vattendistribution, ofta som en följd av krav från IMF, överlåtits till vinstdrivande vattenföretag. Jag yrkar bifall till reservation 8 således. Som avslutning vill jag säga ett ord om klimathotet. Betänkandet har överlag bra och informativa texter. Det gläder mig oerhört att notera hur mycket medvetenheten vuxit, åtminstone i vårt land, om den världskollektiva risksituation som vi befinner oss i. Desto viktigare är då att Sverige inte släpper sin roll som promotor och föregångare, med höga klimatmål och hög efterlevnad, och inte faller till föga för alla producentslag som i dag anser att just deras produktion har mest behov av att tillgodoräkna sig ökade utsläppsrätter. Vi får heller inte tystna i kritiken av USA:s vägran att ratificera Kyotoprotokollet, trots att de själva står för över 30 % av koldioxidutsläppen. En stor beskogad yta på jorden och i Sverige är kanske den bästa garanten för att de fossileldade bilarnas koldioxidutsläpp absorberas, för att inte tala om den enorma betydelsen av regnskogarna. Om detta, fru talman, må vi samarbeta allt framgent på jorden.

Berndt Ekholm (S)

Anf. 168 Berndt Ekholm (S)

Fru talman! Det var några år sedan sist som utrikesutskottet hade ett betänkande om internationella miljöfrågor. Om jag minns rätt var det ett betänkande som ganska renodlat tog upp olika sakområden för miljön. Det här betänkandet är delvis skuret på en annan ledd. Vi får nu diskutera målfrågor, organisatoriska och finansiella frågor utöver en del olika ämnesområden. Jag tror att det är ganska välgörande att få lyfta upp sådana frågor. Jag tycker också att det finns anledning att göra klart att utrikesutskottets infallsvinkel på miljöfrågor inte är miljö- och jordbruksutskottets. Utöver det internationella perspektivet, vilket mycket väl miljö- och jordbruksutskottet också kan ha, är det fattigdomsbekämpningen, orättvisorna i världen och säkerhetspolitiska aspekter. Det är det vi försöker lyfta fram i vårt betänkande. Jag tycker, precis som Lotta N Hedström sade på slutet, att vårt betänkande innehåller oerhört mycket kunskap. Jag tackar dig, Eva Kvarfordt, för det mycket ambitiösa arbete som du har lagt ned här, särskilt mot bakgrunden av att du inte är den ordinarie föredraganden i utrikesutskottet utan jobbar med arbetsmarknadsfrågor. Jag vet efter samarbete med dig att du verkligen har ansträngt dig att hitta all denna kunskap. Här i kammaren är det inte så många som lyssnar. Det ser jag. Men till dem och dem som möjligtvis lyssnar på rummet eller händelsevis läser protokollet vill jag rekommendera att läsa det här betänkandet. Då får man lära sig lite nytt. Jag tänkte inte ge mig in på något direkt föredrag om miljöfrågor utan mer gå rakt på reservationerna och ägna tiden åt det som skiljer oss åt lite grann. Det första kapitlet handlar om målfrågor, framför allt millennieutvecklingsmålen men en del andra mål också. En viktig punkt som vi slår fast där - innan jag nämner något om en reservation - är att vi befinner oss långt från målen. Det utmanar oss till nya ansträngningar att försöka nå målen. Det är flera talare som har pekat på att det är viktigt. Sett i perspektivet att vi ligger så långt från målen behöver vi se miljöfrågorna som väldigt avgörande för den hållbara utvecklingen. Hållbar utveckling är ju inte bara miljöfrågor. Det är också ekonomi och sociala frågor. Eftersom vi ligger så långt från målen i miljön i förhållande till var vi ligger i ekonomiska och sociala frågor behöver vi inse hur avgörande de är och anstränga oss mycket mer på det här området än vad vi har gjort hitintills. Det finns en centerreservation som pekar på kopplingen mellan mänskliga rättigheter och miljöbistånd. Jag tycker att den är tillgodosedd i vårt betänkande. Den reservationen har redan ett svar i betänkandet. Det andra kapitlet handlar om det globala miljöarbetets organisation. Flera har varit inne på det. Jag tycker att vi i betänkandet erkänner att UNEP kanske är det bästa spåret för att skapa en starkare miljöorganisation - en världsmiljöorganisation, om man så vill. I stället för att skapa något nytt parallellt med UNEP, vilket också varit ett spår tidigare i debatten, är det bättre att bygga på UNEP och försöka göra om det till denna organisation. Det är ett svar på reservationen från Miljöpartiet som efterlyser detta. Jag tycker att det i allt väsentligt är tillgodosett i vårt betänkande. Vi svarar upp positivt mot det. Under samma kapitelrubrik tas den internationella domstolen upp, som också flera har varit inne på. Här har vi inte ändrat åsikt från majoritetens sida i förhållande till tidigare. Vi anser att det är mycket komplext att skaffa oss en ny struktur med en internationell domstol, och det sammanhänger med att vi har ungefär 200 miljöavtal. Jag vet inte om alla dessa avtal har tvistlösningsmekanismer, men jag antar att de flesta har det. Om vi ska skaffa oss en sådan här domstol måste varje sådan mekanism skrivas om så att domstolen kan gå in i stället. Det är en mycket komplex apparat. Det finns nog en hel del som talar för att det är bättre att försöka skärpa dessa avtal än att inrikta sig på en sådan här domstol. Mycket av detta sammanhänger naturligtvis också med frågan om det är realistiskt att få en förändring till en internationell domstol genomförd. Min bedömning är att motståndet i världssamfundet är så stort att det nu inte är tid att lägga ned någon stor energi på det. Det är bättre att försöka utnyttja de här tvistlösningsmekanismerna effektivt och kanske göra dem effektivare. Sedan har vi också i den internationella domstolen i Haag en miljökammare som i någon mån kan vara ett stöd. Det tredje kapitlet handlar om finansiella institutioner som Världsbanken, den globala miljöfonden och IMF. Här lyfts också fram att man vid världsmiljömötet i Johannesburg 2002 diskuterade nya finansiella mekanismer. Detta gjorde man också i Monterrey. Här finns en centerreservation som har flera olika perspektiv i sig. Den lyfter fram detta med hållbar utveckling som ett krav på Världsbanken. Den lyfter fram Agenda 21 som ett krav på Världsbanken och IMF. Den pekar också på ett rättighetsperspektiv för de två bankerna. Jag tycker att detta är tillgodosett i den text som vi har. Det finns också, vilket även flera andra motionärer lyfter upp, ett synsätt att Världsbanken inte till fullo har sagt att nu kör vi på det sätt som slutsatserna från Världskommissionen om dammar - en ganska tjock bok - säger. Jag tycker inte att det är märkligt om Världsbanken eller för den delen Sverige säger: Okej, det här är ett alldeles utmärkt upplägg. Det allra mesta kan vi leva efter. Men vi vill inte ansluta oss till det och på varje punkt leva precis efter det. Detta är trots allt inget de själva har utarbetat. De har varit med tillsammans med frivilligorganisationer och många andra. Det finns dock punkter i detta som kan ifrågasättas, och då tycker jag att man kan ha en viss respekt för att de inte till fullo har anslutit sig. Det är ju inte så att de förkastar dammrapporten. Det stämmer inte. I kapitlet om handel och miljö hävdar vi att handel och miljö ska vara ömsesidigt stödjande och att miljöavtalen och WTO:s avtal alltså ska stötta upp varandra. Vi pekar också på angelägenheten av att sekretariaten, särskilt miljösekretariaten, får en möjlighet att närvara vid handelsförhandlingarna. Här finns en miljöpartireservation där man visserligen erkänner detta med ömsesidigt stödjande men samtidigt vill slå fast att de internationella miljöavtalen bör ha företräde. Jag tycker att det ligger en del i detta långsiktigt. Vi bör arbeta i den riktningen att den fysiska miljön är det fundament vi står på, och sedan bygger vi ekonomi och andra saker på detta. Det är så verkligheten funkar. Men läget i dag är ju att väldigt många nationer vill ifrågasätta om dessa ens ska vara ömsesidigt stödjande. De vill att handeln ska ha företräde framför miljön. Då menar jag att vi måste börja med att bygga upp en respekt för att dessa båda ska stötta och hjälpa varandra - det ska inte vara så att handeln ska vara överordnad miljön - innan vi långsiktigt kan diskutera att miljön ska vara ett starkare fundament än handelsreglerna. Det finns också en miljöpartireservation om den inhemska livsmedelsproduktionen och garantier för denna. Jag tycker att vi i allt väsentligt i själva betänkandet har slutit upp kring sådana tankegångar. Sedan finns det ytterligare ett antal reservationer. Jag går rakt på dem, för nu har min talartid egentligen runnit ut så att jag inte hinner nämna något om kapitlen. Tiden går fort här. En vänsterreservation pekar på detta med vattenprivatiseringen. Det togs också upp i anförandet av Sermin. Här finns också en miljöpartireservation. Jag menar att majoriteten har samma grundläggande förhållningssätt men vill inte måla i svart eller vitt. Det kan finnas situationer där det faktiskt kan vara motiverat att acceptera en privatisering av vattendistributionen. Jag har själv i mitt arbete i Riksbankens Jubileumsfond, i ett sammanhang där jag är med, mött forskare som pekat på situationen i Tanzania, exempelvis Dar es Salaam, och hur dåligt regeringen skötte vattenhanteringen där. Där var det motiverat att komma in med alternativ. Man måste ju se till medborgarna i första hand och inte till staterna. Självklart ska det offentliga ha insyn i och kontroll över det här, men jag vill inte i varje läge avvisa detta. Centerpartiet tar upp det här med skogsstrategi. När det gäller de frågorna tycker jag i allt väsentligt att vi har levt upp till dem i vårt betänkande. Det allra sista är kapitel 7 som handlar om miljöfrågor i EU och där det finns ett par reservationer. Ingen från Moderaterna är här nu, men jag vill ändå säga att deras reservation innehåller både vin och vatten. Jag tycker att det kan vara motiverat med Baltic Ring, att vi samarbetar när det gäller energifrågor, men jag tycker inte att det är motiverat att satsa på storskaliga energisystem som kärnkraft. Kärnkraften är faktiskt omnämnd i det sammanhanget. Den sista reservationen, slutligen, är en centerreservation som tar upp miljöfrågorna i Östersjöområdet och pekar på att man vill bilda någon form av miljöunion. Jag tycker att vi är på väg åt det hållet att man kan tala om att vi har en "miljöunion" genom det arbete med hot spots som har förekommit, med Helcom och med Baltic 21. Vi är alltså på väg åt det hållet. Därmed vill jag avsluta mitt anförande, med ett visst tidsöverdrag som jag tackar så mycket för att jag fick göra.

Agne Hansson (C)

Anf. 169 Agne Hansson (C)

Fru talman! Jag instämmer gärna med Berndt Ekholm i att det här betänkandet är mycket läsvärt. Det är intressant att diskutera målfrågor och principfrågor i miljöpolitiken, och det tar vi upp i det här betänkandet. Just när det gäller dessa frågor har vi en avvikande mening i punkt 1. Det är inte lätt att debattera med Berndt Ekholm, för han säger att han har tillgodosett alla de krav vi har i motionerna. Nu är det dock så att vi i utrikesutskottet också ägnar oss lite åt nyanser i språket, och därför har jag följande fyra frågor att direkt, rakt och konkret ställa till Berndt Ekholm: 1. Ska vi ha ett miljöbistånd i vårt bistånd? Om vi ska det, bör det då innehålla en tydlig koppling till mänskliga rättigheter? 2. Är regeringen beredd att arbeta för en översyn av IMF:s och Världsbankens policy, som vi tar upp i vår andra reservation? Bör rättighetsperspektivet förstärkas och breddas och också innehålla ett materiellt perspektiv, till exempel vatten? 3. Är regeringen beredd att arbeta för att Världsbankens skogspolicy ska ses över? 4. Är regeringen beredd att arbeta för en nordisk miljöunion? Om man nu är på väg däråt år det ju bara att fortsätta. Är ni också beredda att konstruktivt använda de nya EU-medlemmarna för att förbättra miljön runt Östersjön?

Berndt Ekholm (S)

Anf. 170 Berndt Ekholm (S)

Fru talman! När det gäller frågan om miljöbistånd och mänskliga rättigheter uppfattar jag att det är så arbetet tillgår: Man gör en koppling till respekten för mänskliga rättigheter när man talar om miljöbistånd. Jag har svårt att se ett motsatspar där. Jag förstår inte var den konstruktionen kommer ifrån. När det sedan gäller att förändra IMF:s policy var det under den punkt i reservationen som handlade om skogsfrågan som jag tyckte att det fanns någonting att reflektera vidare över. Jag förutsätter att regeringen gör det om det är sant. I reservationen påstår Centern något som mig veterligt inte kom fram vid utskottsbehandlingen, nämligen att man med en ny skogspolicy skulle ha försämrat ett gammalt förhållningssätt. Jag måste säga att jag inte har hört talas om tidigare att det skulle vara på det sättet. Skulle detta stämma förutsätter jag att regeringen ser vad man kan vidta för åtgärder för att förändra detta. I den meningen tycker jag att det finns anledning att bejaka det. Men det förutsätter att det som står i reservationen stämmer. När det gäller den nordiska miljöunionen kan inte jag säga att vi i formell mening behöver ha en miljöunion. Men vi har ett så intensivt samarbete att man med citationstecken runt detta ord kan tala om en sådan. Vi har ju till och med en investeringsbank som arbetar med miljöfrågor. Vi arbetar tillsammans på olika sätt. Man kan ju säga att vi har ett arbete som präglas av unionstanken. Slutligen blir jag påmind om att jag ska yrka bifall till utskottets förslag. Jag tyckte att förslaget var så bra att det inte behövdes. Men jag förstår att det är nödvändigt av formella skäl.

Agne Hansson (C)

Anf. 171 Agne Hansson (C)

Fru talman! Jag tackar för de ytterligare svaren och beskeden. Nyanserna har kanske blivit något tydligare. Jag vill mycket noga framhålla att det är viktigt att arbetsmarknaden gör denna koppling till mänskliga rättigheter. Vi har diskuterat det i andra sammanhang, därför att det är en mänsklig rättighet att kunna leva i en miljö som är mänsklig. Gör man inte den kopplingen kommer man fel också i miljöpolitiken. När det gäller IMF:s och Världsbankens skogspolicy är det en glidande förändring mot att man mer ska främja storskogsbrukets skövlingsmetoder för att få mer ekonomisk vinning ur avverkningen. Det leder till erosion och miljöförstöring i andra sammanhang. Där har det skett en förändring åt fel håll. Jag hoppas att regeringen tror på det jag säger och att regeringspartiet också arbetar i den riktningen. Slutligen har vi ett tufft arbete när det gäller vattenfrågorna och miljöfrågorna i Norden, när det gäller Östersjön. Vi har ju lyckats gemensamt på nordisk basis, inte minst i Nordiska rådets miljöutskott där jag sitter, att få till stånd klassningen i Helcom. Det är viktigt att ta fasta på det nordiska arbetet och gå vidare. Då tycker jag att en fullt utbyggd nordisk miljöunion är ett bra sätt att göra det på.

Berndt Ekholm (S)

Anf. 172 Berndt Ekholm (S)

Fru talman! Om den här informationen är korrekt, att det skulle ha skett en försämring av skogspolicyn ur miljösynpunkt, utgår jag från att regeringen vidtar åtgärder och hävdar att detta i så fall inte är en acceptabel linje. Jag kan inte tänka mig att en socialdemokratisk regering skulle stötta en försämring på skogsområdet. Vi började med Skogsforum eller vad det heter i Rio de Janeiro 1992 och har successivt arbetat mer och mer med det globala skogsbruket. Vi måste naturligtvis bli bättre på miljöhänsyn samtidigt som vi tar vara på skogen som en resurs för oss människor.

Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 173 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Nej, Agne, jag tycker inte att det handlar om nyanser. Jag tycker att Berndt är en ypperlig representant för ett reformistiskt perspektiv på tillvaron. Han har en röd, röd tråd i det han säger. På alla de punkter där vi reserverar oss vill vi gå längre, gå snabbare fram och vara kraftfullare. Berndts svar när det gäller våra punkter, att inte uppgradera UNEP, att inte skapa en miljödomstol, att inte se att det naturligtvis är miljöavtalen som behöver stärkas och inte handelsavtalen, är ett reformistiskt förhållningssätt. Det är bara det, Berndt, att det inte håller när det gäller hållbar utveckling, för då hinner kon dö medan gräset växer. Det är precis den situation vi lever i, och här är den djupa ideologiska skillnaden mellan grönt och rött. Vi vill ha en grön linje. Den är kraftfullare. Den går längre. Jag har tre frågor till dig. Persson träffade ju Bush häromdagen. Vad jag vet tog han inte upp varför USA vägrar att ratificera Kyotoprotokollet. Hur menar Berndt att ett sådant krav skulle kunna framföras om man inte har en miljödomstol som har kraft och muskler att också vidta sanktioner? Min andra fråga gäller vattenprivatiseringarna som du nämnde. Där vill vi markera väsentligt mycket hårdare därför att det handlar om att utkräva politiskt ansvar. Menar du att människor när det gäller vatten i första hand är konsumenter eller medborgare? Poängen är naturligtvis, menar vi, att det är ett politiskt ansvar att förse människor med vatten. Därför ska man kunna utkräva ansvaret politiskt. Min tredje fråga kan jag spara.

Berndt Ekholm (S)

Anf. 174 Berndt Ekholm (S)

Fru talman! När det gäller frågan om UNEP håller jag inte med Lotta N Hedström. Jag tycker att vår text i betänkandet bejakar utvecklingen mot att UNEP ska få en konstruktion som mer och mer liknar en egen världsmiljöorganisation så att säga. Det är det valet vi gör i stället för att bygga en separat organisation. Vi arbetar i den riktningen. På de andra punkterna kan det kanske stämma att Miljöpartiet vill gå längre och kanske ha en sådan hög hastighet att man blåser bort gräset. I så fall dör kon. Jag vet inte vad Göran Persson har tagit upp, men jag menar kanske att tiden nu är ute för amerikanarna att ansluta sig till Kyotoprotokollet. Det börjar bli för sent. Vi vet att Bushadministrationen säger nej. Jag har pratat med dem själv. Senast utrikesutskottet var där stannade jag en extra dag. De är inte intresserade. Man behöver inte tjata på någon som inte lyssnar. Det är ganska meningslöst. Tyvärr kan vi inte så länge Bushadministrationen sitter räkna med att vi får någon ratifikation av Kyotoprotokollet. Där hjälper inte en miljödomstol. Den skulle kunnat träda till om vi hade haft ett ratificerat protokoll och man bröt mot det. Då är domstolarna intressanta. Men den fyller ingen funktion innan ett program har blivit godkänt. Problemet är ju att amerikanarna inte godkänner det som deras diplomater har förhandlat fram. Egentligen är det inte regeringen heller, utan ytterst är det kongressen som är motsträvig i det här fallet. Det är ju sorgligt att det är så, men det är ett faktum. Visst är vatten ett politiskt ansvar. Men om vi har regimer som inte bryr sig om sin egen befolkning, som har bad governance på engelska, ett dåligt ledarskap, kan vi inte bara finna oss i det. Då får vi gå andra vägar för att se till att människor får livets nödtorft, bland annat vatten.

Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 175 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Jo, det finns anledning att trycka på USA eftersom de faktiskt står för drygt en tredjedel av koldioxidutsläppen. De är inte vilket land som helst. Vi måste ha metoder för att kunna möta dem. Det är precis det som treenigheten går ut på, att vara klar över att miljöavtalen i det här läget måste vara de som stärks, att ha en förstärkt miljöorganisation som kan trycka på och sedan ha en uppföljningsmekanism. Det är snudd på samma maktdelning som vi har i de nationella konstitutionerna. Oklarheten mellan oss, Berndt, och där tror jag att det är du som är oklar, består i att du säger att man inte ska köra parallella spår. Det har vi inte sagt. Vi har sagt att det är en uppgradering. Om du läser motionen som är grunden för reservationen ser du att den handlar om att uppgradera UNEP. Det handlar också om att bygga ut sektionen i domstolen i Haag så att den får en fullödig egen kraft, för problemet i världen i dag är att de internationella handelsavtalen inte möter en likvärdig kraft. Det är WTO som regerar, och det skapar problem. Vid sidan av WTO och de handelsfrämjande åtgärder som finns där står Världsbanken och IMF fortfarande i dag med sina okunniga finansieringsmodeller. Min sista fråga handlar om vad du menar behöver stärkas på världsarenan. Kan du förklara vilka krafter som är de eftersatta och som vi måste stärka i det politiska globala arbetet?

Berndt Ekholm (S)

Anf. 176 Berndt Ekholm (S)

Fru talman! Att vi på olika sätt ska trycka på kan ingen säga emot. Det är självklart att vi ska göra det. Frågan är hur man ska göra det. När det gäller amerikansk miljöpolitik, särskilt när det gäller Kyotoprotokollet, är det tyvärr bara att konstatera att Bushadministrationen inte kommer att ändra sig, inte förrän man drabbas av missväxt eller stora sjukdomar. Det är mitt intryck från amerikanerna själva och från Bushadministrationen. De enda jag har träffat i USA som tar detta på allvar är de som jobbar med miljöfrågor. Jag har inte träffat några andra människor som tycker att klimatfrågan är väsentlig, varken i administrationen eller bland vanligt folk. Man kan tycka att det är sorgligt, men jag betraktar detta som ett faktum. Jag tror inte att vi kan räkna med någon ändring från Bushs sida. Återigen kommer jag till frågan om att uppgradera UNEP. Vi bejakar att UNEP ska få en starkare ställning. Jag förstår inte att inte Lotta Nilsson accepterar det. (LOTTA N HEDSTRÖM (mp): Du är ute på ett parallellt spår.) Det är inget parallellt spår. Vi accepterar att UNEP får denna utveckling, blir denna starka organisation och kan förändras i denna riktning i stället för att det ska bli en parallell världsmiljöorganisation. Det har diskuterats tidigare, och det tycker vi är en sämre satsning än att satsa på det som redan finns. Jag delar uppfattningen att de internationella handelsavtalen är starka i förhållande till de internationella miljöavtalen och att vi behöver stärka miljösidan. Vi är överens om det. Diskussionen gäller vilka metoder som ska användas. Ska man satsa all energi på att försöka bygga en internationell domstol? Det är möjligt att det kan bli något framöver. Jag säger inte att det inte skulle kunna vara så. Men som läget ser ut i dag tror jag att det är att kasta pärlor för svin. Det är bättre att satsa på att förbättra de avtal vi har.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-05-05

Förslagspunkter: 15, Acklamationer: 8, Voteringar: 7

Protokoll med beslut

2004-05-05Protokoll 2003/04:109

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Mål och inriktning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkande 3, 2002/03:U284 yrkande 25, 2002/03:MJ428 yrkande 53 och 2003/04:U254 yrkandena 1, 5 och 13-17.
Reservation 1 (c)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (c)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 135 0 0 9
m 48 0 0 7
fp 45 0 0 3
kd 27 0 0 6
v 25 0 0 5
c 0 21 0 1
mp 13 0 0 4
Totalt 293 21 0 35
Ledamöternas röster
FN:s miljöprogram UNEP
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U335 yrkande 12.
Reservation 2 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 135 0 0 9
m 48 0 0 7
fp 45 0 0 3
kd 27 0 0 6
v 25 0 0 5
c 21 0 0 1
mp 0 14 0 3
Totalt 301 14 0 34
Ledamöternas röster
En internationell miljödomstol
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U254 yrkande 6 och 2003/04:U335 yrkandena 14 och 15.
Reservation 3 (fp, kd, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (fp, kd, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 48 0 0 7
fp 0 45 0 3
kd 0 27 0 6
v 25 0 0 5
c 20 1 0 1
mp 0 14 0 3
Totalt 227 87 0 35
Ledamöternas röster
Vissa frågor om finansiella institutioner och finansieringsfrågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U254 yrkande 19 och 2003/04:U308 yrkandena 6, 8, 9 och 16.
Reservation 4 (c)
Globala miljöfonden
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:U308 yrkandena 17 och 18.
Miljökonventioner och WTO-regler
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:N340 yrkande 12.
Reservation 5 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 135 0 0 9
m 48 0 0 7
fp 44 0 0 4
kd 27 0 0 6
v 25 0 0 5
c 21 0 0 1
mp 0 14 0 3
Totalt 300 14 0 35
Ledamöternas röster
Vissa frågor om handel och miljö
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:N340 yrkandena 18 och 19.
Reservation 6 (mp)
Vissa frågor om handel med jordbruksprodukter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:N340 yrkandena 14, 15 och 17.
Privatisering av vatten m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U326 och 2003/04:U336 yrkande 2.
Reservation 7 (v)
Reservation 8 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (v)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 48 0 0 7
fp 45 0 0 3
kd 27 0 0 6
v 0 25 0 5
c 21 0 0 1
mp 0 0 14 3
Totalt 275 25 14 35
Ledamöternas röster
Vissa vattenfrågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U261 yrkande 7 och 2003/04:U336 yrkandena 3 och 4.
Klimat och energi
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U239 yrkande 1, 2003/04:U254 yrkande 12 och 2003/04:U266 yrkandena 1 och 2.
Reservation 9 (kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 135 0 0 9
m 48 0 0 7
fp 45 0 0 3
kd 0 27 0 6
v 25 0 0 5
c 21 0 0 1
mp 14 0 0 3
Totalt 288 27 0 34
Ledamöternas röster
Skog och miljö, katastrofer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkandena 4-6, 2002/03:U313 yrkande 18, 2003/04:U308 yrkande 15 och 2003/04:U345.
Reservation 10 (c)
Miljö och säkerhet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U217 yrkande 2, 2002/03:U283 yrkande 4 och 2003/04:U242 yrkande 2.
Forskningsprioriteringar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U239 yrkande 4 och 2003/04:U254 yrkandena 2 och 4.
Vissa miljöfrågor i Sveriges närområde
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U237 yrkande 12, 2002/03:U291, 2002/03:MJ428 yrkande 44 och 2003/04:MJ400 yrkande 2.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (c)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (m)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 135 0 0 9
m 0 48 0 7
fp 45 0 0 3
kd 27 0 0 6
v 25 0 0 5
c 1 0 20 1
mp 14 0 0 3
Totalt 247 48 20 34
Ledamöternas röster

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	135	0	9
m	48	0	7
fp	45	0	3
kd	27	0	6
v	25	0	5
c	0	21	1
mp	13	0	4
Totalt	293	21	35

Internationella miljöfrågor

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Motioner om internationella miljöfrågor (UU12)

Ärendets gång

Förslag

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Motioner om internationella miljöfrågor (UU12)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Internationella miljöfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 162 Ewa Björling (M)

Anf. 163 Birgitta Ohlsson (Fp)

Anf. 164 Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 165 Sermin Özürküt (V)

Anf. 166 Agne Hansson (C)

Anf. 167 Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 168 Berndt Ekholm (S)

Anf. 169 Agne Hansson (C)

Anf. 170 Berndt Ekholm (S)

Anf. 171 Agne Hansson (C)

Anf. 172 Berndt Ekholm (S)

Anf. 173 Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 174 Berndt Ekholm (S)

Anf. 175 Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 176 Berndt Ekholm (S)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Mål och inriktning

Beslut:

Utskottets förslag:

FN:s miljöprogram UNEP

Beslut:

Utskottets förslag:

En internationell miljödomstol

Beslut:

Utskottets förslag:

Vissa frågor om finansiella institutioner och finansieringsfrågor

Beslut:

Utskottets förslag:

Globala miljöfonden

Beslut:

Utskottets förslag:

Miljökonventioner och WTO-regler

Beslut:

Utskottets förslag:

Vissa frågor om handel och miljö

Beslut:

Utskottets förslag:

Vissa frågor om handel med jordbruksprodukter

Beslut:

Utskottets förslag:

Privatisering av vatten m.m.

Beslut:

Utskottets förslag:

Vissa vattenfrågor

Beslut:

Utskottets förslag:

Klimat och energi

Beslut:

Utskottets förslag:

Skog och miljö, katastrofer

Beslut:

Utskottets förslag:

Miljö och säkerhet

Beslut:

Utskottets förslag:

Forskningsprioriteringar

Beslut:

Utskottets förslag:

Vissa miljöfrågor i Sveriges närområde

Beslut:

Utskottets förslag: