Internationellt utvecklingsbistånd

Anf. 51 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Moderaternas och regeringens utgångspunkt för svenskt bistånd grundar sig på en vision om att varje land ska kunna stå på egna ben. Målet måste vara att varje land av egen kraft och av eget arbete ska kunna utveckla en egen skattebas för att kunna finansiera centrala välfärdstjänster som skolor och hälso- och sjukvård. Därför får biståndet inte låsa fast länder i ett beroende som slår undan benen för denna strävan.

Ser vi tillbaka på de senaste decenniernas biståndspolitik finns det en hel del att ifrågasätta. Länge bidrog biståndet till att en skadlig planekonomisk politik genomfördes i många utvecklingsländer. När Expertgruppen för biståndsanalys exempelvis granskade det svenska biståndet till Tanzania 2016 kom man fram till att det endast i mycket begränsad omfattning hade bidragit till att minska fattigdom, detta trots att Tanzania är ett av Sveriges absolut största mottagarländer av utvecklingsbistånd genom tiderna.

Fru talman! Mot denna bakgrund genomför nu regeringen den största reformeringen av svenskt bistånd någonsin samtidigt som vi fortsätter det arbete som inleddes av dåvarande alliansregeringen 2007-2014. Det tidigare enprocentsmålet är borttaget och ersatt av en treårig biståndsram om 56 miljarder kronor per år. Efter denna inledande treåriga ram är förhoppningen att budgeteringsprincipen kommer att övergå till vad som är normalt inom andra områden, nämligen att det varje år läggs fram en biståndsproposition som omprövas av regering och riksdag vart fjärde år.

Enprocentsmålet var en förlegad idé som snarare handlade om att mäta vår egen givmildhet än att mäta effekten för mottagare av svenskt bistånd. Utbetalningsmålet som följde Sveriges tillväxt skapade en ryckighet som försvårade för långsiktig planering genom att ökningar, och för den delen även minskningar, i bni fick oförutsägbar påverkan på biståndsbudgeten. Detta ledde till en planeringsproblematik för att kunna uppnå en långsiktig och ändamålsenlig biståndspolitik. Bland annat konstaterade Expertgruppen för biståndsanalys: Biståndspolitiken bör fokusera på vad man gör och åstadkommer. Förväntade resultat bör motivera anslagens storlek. Det finns gott om exempel på att biståndsanslagen ibland blivit större än vår förmåga att utforma och genomföra effektiva insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Innevarande treårsram är som sagt 56 miljarder kronor per år, eller 0,88 procent av bni år 2023. Detta kan jämföras med Socialdemokraterna, som i sin budget lägger 0,91 procent av bni på biståndet. 0,88 procent av bni betyder ändå att vi fortsatt ligger i den absoluta toppen internationellt sett vad gäller hur mycket Sverige ger i bistånd.

I jämförelse med våra grannländer ligger vi också högt - i Finland ligger man på 0,42 procent av bni, med en plan på hur man på lång sikt ska kunna nå 0,7 procent. Danmark har också målet om 0,7 procent, och den norska regeringen har för 2023 sänkt biståndsramen från 1 procent till 0,75 procent.

Fru talman! Ett problem med biståndet är att man i många fall helt enkelt inte vet vart pengarna tar vägen. Då kan man inte heller med säkerhet mäta effektiviteten i, eller för den delen nyttan av, svenskt bistånd.

Samtidigt som vi i Sverige kommer till denna insikt börjar också en hel del biståndsberoende länder se annorlunda på sin situation. En av dem som har dragit konkreta politiska slutsatser av de senaste decenniernas biståndspolitik är Ghanas president Nana Akufo-Addo. När han i december 2017 mötte världspressen i samband med ett statsbesök gav han västvärlden en inblick i vad en ny generation afrikaner nu ser. Han sa: Vårt ansvar är att förbereda en färdplan för hur vi ska kunna utveckla våra nationer av egen kraft. Vi behöver komma ifrån denna föreställning om beroende.

Budskapet var att vitala samhällstjänster, såsom hälso- och sjukvård och utbildning, inte längre kan bero på europeiska skattebetalares generositet efter sextio år av självständighet. I stället ville han se en breddad insikt om att Ghana självt måste skapa vägar för att kunna finansiera sina egna institutioner.

Samtidigt ökar nu kraven på att utvecklingsländernas ekonomiska utveckling ska ske i samklang med dagens globala klimat- och miljöambitioner, i syfte att sänka utsläppen och uppnå målen i Parisavtalet. Detta leder oss även till målet för Sveriges internationella bistånd: att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Biståndet är också centralt för Sveriges politik för global utveckling och för vårt bidrag till det internationella genomförandet av de 17 målen för hållbar utveckling i Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda om utvecklingsfinansiering och Parisavtalet.

Fru talman! Nu handlar ju denna debatt om det internationella utvecklingsbiståndet, men ur Moderaternas synvinkel är det humanitära biståndet troligtvis - och tråkigt nog - det absolut viktigaste och något som alltid kommer att behövas.

Vi ska värna alla människors lika värde och värdighet så som det är stadgat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionen och se till att dessa fortsatt utgör en osviklig princip. Därför vill vi moderater att det humanitära biståndet ska fortsätta att vara omfattande och öka som total andel av biståndet, såväl det som ges bilateralt som det som ges multilateralt inom ramen för det internationella humanitära systemet.

När det gäller det bilaterala utvecklingsbiståndet anser vi att det måste ställas krav på demokratiska och rättsstatliga reformer. Stater som går i fel riktning politiskt ska inte ta del av svenska skattepengar. Vi kan nämligen inte riskera att svenska skattepengar går till att upprätthålla auktoritära och korrupta regimer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det bilaterala utvecklingsbiståndet ska också präglas av en högre grad av orientering gentemot näringslivet än i dag. Detta ska ske genom att andelen hållbara investeringar i företag ökas, exempelvis genom Swedfund. Investeringarna ska dock inte konkurrera med privat kapital utan användas där de har ett mervärde i förhållande till biståndets mål.

Med det sagt, fru talman, vill jag yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm och Gustaf Göthberg (båda M).

Anf. 52 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten!

Regeringen utlovar en reformagenda för biståndet som ska utgå från långsiktighet, transparens och effektivitet, och det låter självklart bra. Men de förändringar för biståndet som regeringen aviserar innebär ju precis det motsatta: ett mindre effektivt bistånd, ett mindre transparent bistånd och ett mindre långsiktigt bistånd.

De stora nedskärningarna på biståndet gör att det blir mindre förutsägbart, vilket hämmar långsiktighet och effektivitet. Inte heller görs det någon konsekvensanalys av vilka effekter de här förändringarna ger. Det tycker jag är högst anmärkningsvärt. Transparensen i biståndet försämras betydligt genom att riksdagen får mindre möjlighet att granska och ge förslag om biståndet, eftersom reformagendan som jag förstår det ska presenteras som en del av budgetprocessen.

Inte heller civilsamhällets organisationer har haft möjlighet att delta i processen när det gäller omläggningen av biståndet. Det är organisationer som har mycket lång erfarenhet och kunskap om hur man bedriver ett långsiktigt och bra, effektivt bistånd.

Regeringen säger sig sträva efter effektivitet i biståndet men talar inte om de internationella erfarenheterna och principerna om ett effektivt bistånd - ett bistånd som utgår från behov hos och prioriteringar som görs av människor som är mottagare av det. I stället talar regeringen om att biståndet ska vara styrt av hela andra mål, som diverse migrationspolitiska mål och att främja svensk export. Det är något som snarare känns som en tillbakagång till 70-talet.

Att använda bistånd för att uppnå migrationspolitiska villkor är ett avsteg från grundprinciperna för bistånd och strider mot principerna för ett effektivt bistånd. Det skulle vara intressant att höra ledamotens respons på detta.

Anf. 53 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för dessa frågor. Det var väldigt många saker på en och samma gång, och jag ska se om vi kan lyckas få klarhet i en del av det.

Ta exempelvis den fråga som ledamoten avslutade med, alltså den som gäller migration och export. Om svenska skattepengar ska gå till investeringar i andra länder är det väl ganska rimligt att de länderna ser till att ta ansvar för sina medborgare. Länder som inte tar emot sina egna medborgare och inte tillerkänner dem de rättigheter de har som medborgare i dessa länder begår ett flagrant övergrepp mot sin egen befolkning. De påtryckningsmöjligheter vi har från svensk sida ska vi naturligtvis också använda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

När det gäller exporten har vi fantastiska exportföretag i Sverige, och de kan genom handel hjälpa till att bygga upp de länder som behöver den ekonomiska utvecklingen. Det är alltså alldeles utmärkt om våra handelsstrategier och vårt bistånd kan gå hand i hand och på så sätt öka den ekonomiska utvecklingen och utbytet i dessa länder.

Som jag inledde med måste nämligen målet med den svenska biståndspolitiken vara att fler länder ska stå på egna ben och vara mindre beroende av vår generositet och goda vilja. Vi vet att det finns ett enda recept som skapat välstånd på vår jord genom tiderna, och det är frihandel och marknadsekonomi. Jag förstår att det kanske är svårt för Vänsterpartiet att ta in det, men det är trots allt ett faktum.

(Applåder)

Anf. 54 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag håller helt med om att bistånd ska leda till att länder blir mindre beroende av bistånd. Jag är inte heller emot handel, men det måste ske på mottagarens villkor och ska inte i första hand gynna svenska företag. Det ska i stället gynna mottagaren. Det är det som är det viktiga. Det är också viktigt att det finns en långsiktighet i detta. Jag har absolut inget emot att man främjar handel - inte på något sätt.

När det gäller de migrationspolitiska målen strider det helt mot OECD:s biståndskommitté Dacs riktlinjer för hur man får använda internationellt bistånd i relation till migrationsfrågor. Vi ser på punkt efter punkt hur den politik som den svenska regeringen och Sverigedemokraterna har kommit överens om står i direkt strid med internationella regelverk. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Det är ju väldigt tydligt att detta inte kommer att gå att genomföra utan att det är signalpolitik ni ägnar er åt, John E Weinerhall.

Ett bra bistånd är långsiktigt och ger samarbetspartner förutsägbara villkor genom avtal som sträcker sig över flera år. Man ser till att förändringar sker i samarbete och dialog med dem som är berörda. Man gör konsekvensanalyser innan man förändrar. Man prioriterar till exempel lokalt ägarskap och håller fast vid att biståndet ska bidra till att uppfylla målet om att stödja människor som lever i fattigdom och förtryck samt prioritera och integrera arbete för jämställdhet och mot diskriminering av flickors och kvinnors rättigheter i utvecklingspolitikens alla delar. Man stärker civilsamhället.

Det är dessa saker som gör att man får ett bra och effektivt bistånd.

Anf. 55 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Jag håller med om att det ska vara genomtänkta strategier, att det inte ska finnas någon ryckighet i biståndet och att det ska finnas en långsiktighet och planerbarhet. Men ledamoten kanske har missat att det just nu pågår ett stort anfallskrig på vår egen kontinent med en enorm humanitär katastrof som följd. I ett sådant drakoniskt läge är det väl klart att det blir snabba förändringar i biståndet därför att resurser måste omlokaliseras någon annanstans; det tror jag att ledamoten också har förståelse för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Ett exempel på detta är den förra socialdemokratiska regeringen, som ju drakoniskt gjorde neddragningar på nästan 50 procent av biståndet till Guatemala. Det berodde på att resurserna behövdes någon annanstans. Så är det även i år, och så kommer det nog att vara under lång tid framöver - Ukraina kommer att vara den stora biståndsmottagaren framöver.

Därför ses nu alla strategier över. Vi kommer förhoppningsvis att under det här året få se resultatet av denna översyn av alla strategier, så att vi kan se till att ha en långsiktig planering.

Att man har en ram som det ska beslutas om vart fjärde år innebär ju inte att det blir mindre ryckighet. Med jämna mellanrum ser man över alla strategier för engagemanget i det svenska biståndet. Jag ser inte alls den anledning till oro som ledamoten ser.

Anf. 56 Olle Thorell (S)

Fru talman! Tack, John Weinerhall, för anförandet!

Jag undrar varför en moderatledd regering alltid ger sig på FN när man får chansen. Jag vill ge några exempel på den effekt som svenskt kärnstöd till FN-organ har. Detta är bara från ett av FN-organen, nämligen UNFPA, FN:s befolkningsfond, som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det här är statistik som enbart visar vad svenska biståndsmedel har bidragit till mellan 2018 och 2021.

17 851 fler kvinnor har överlevt sin graviditet tack vare insatser för minskad mödradödlighet. 816 500 fler flickor och kvinnor har fått skydd från barnäktenskap och tvångsäktenskap. 22,9 miljoner par har fått tillgång till preventivmedel. 1,9 miljoner osäkra och farliga aborter har förebyggts. 420 000 flickor och kvinnor som utsatts för våld har fått stöd och skydd. 6,4 miljoner oplanerade graviditeter har förebyggts. 82 000 flickor har räddats från att utsättas för kvinnlig könsstympning. 1,7 miljoner färre människor har drabbats av sexuellt överförbara sjukdomar, inklusive hiv, tack vare tillgång till kondomer. 1 miljon fler flickor har fått gå i skolan och utbilda sig.

Nu har högerregeringen bestämt att 25 procent av UNFPA:s stöd från Sverige ska skäras ned. Detta är nedskärningar som får faktiska konsekvenser och som innebär att riktiga människor - riktiga flickor och kvinnor - inte får det stöd som de behöver.

Jag har en enkel fråga. Vilken fjärdedel av detta ska bort? Vilken fjärdedel är onödig och överflödig?

Anf. 57 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Nu är det så att ni i Socialdemokraterna, hur gärna ni än vill låta påskina något annat, inte har en särskilt mycket större biståndsbudget än vad vi har att röra oss med. Frågan är vilka prioriteringar ni från Socialdemokraternas sida skulle vilja se i stället när det ändå måste prioriteras.

Ja, vi vill kraftigt minska det icke öronmärkta stöd som går till olika FN-organ - det så kallade kärnstödet - och fonder som inte är rent humanitära. Det är helt sant, och det finns en mycket klar anledning till detta: Vi vill ha ett svenskt bistånd som präglas av effektivitet och av transparens. FN gör väldigt många goda insatser på många håll och på många olika sätt, men om det är någonting som man inte kan beskylla FN för i alla delar är det att vara transparent och effektivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det är just detta som är problemet. Vi får inte en målstyrning för biståndet genom att vi pumpar in enorma pengar i FN-systemet. Vi kan använda dessa resurser på andra sätt och genom bilateralt bistånd och andra insatser ge humanitärt bistånd på ett helt annat sätt.

Vi har under de senaste åren sett hur diktaturer och auktoritära stater har valts in i FN-organ i syfte att exempelvis bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter. Vi gör en annan prioritering än Socialdemokraterna, för vi tror att dessa pengar används bättre på ett annat sätt.

Anf. 58 Olle Thorell (S)

Fru talman! Jag har också en annan fråga. Den handlar om den falska motsättning som Moderaterna och hela högern numera spelar upp mellan effektivitet och storlek på det svenska biståndet.

Det finns ju ingenting som säger att ett anslag blir effektivare bara för att det blir mindre. Den logiken används inte någon annanstans i politiken än när det gäller biståndet, där detta har börjat föras fram envist av högerpartierna. De säger att de vill minska på biståndet och fokusera på resultatet och effektiviteten i stället för på storleken.

Det där är ju jättekonstigt. Biståndet blir inte effektivare av att det blir mindre. Det finns heller ingen motsättning i denna kammare när det gäller detta; det är inte så att några skulle vilja ha ett mer effektivt bistånd än andra. Alla här inne vill väl ha ett effektivt bistånd och se till att skattepengarna används på bästa möjliga sätt. Alla vill dra lärdom av exempel där svenskt bistånd inte har varit ändamålsenligt och inte har lett till önskade resultat och reformera det så att det blir effektivt. Det finns ingen här inne som är emot detta.

Skiljelinjen går mellan dem som tycker att vi ska hålla fast vid enprocentsmålet - att en hundradel av vårt välstånd ska gå till fattiga människor ute i världen och till att bekämpa förtryck och värna demokratisk utveckling - och dem som inte vill det.

Vi socialdemokrater står upp för enprocentsmålet. Vi kommer att återställa enprocentsnivån så fort vi kommer tillbaka till regeringsmakten - ju förr, desto bättre. Skillnaden är mellan dem som står upp för detta och de partier som inte står upp för det, alltså regeringspartierna. Skillnaden handlar inte om vilka som vill eller inte vill ha ett effektivt bistånd.

Anf. 59 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Det blir nästan lite löjeväckande här i talarstolen. Här står Olle Thorell och försöker att påskina att Socialdemokraterna står fast vid enprocentsmålet. Det är ju inte sant - Socialdemokraterna har lagt en budget med 0,91 procent av bni.

När Socialdemokraterna hade chansen att visa vilken biståndspolitik man vill driva lade man fram en oppositionsbudget som inte når upp till enprocentsmålet. Det borde rimligtvis ha varit ganska lätt att göra just detta, för man hade knappast behövt vara orolig för att budgeten skulle vinna kammarens gehör. Men inte ens när man lägger fram en närapå imaginär budget verkar fantasin veta vilka gränser som finns inom Socialdemokraterna, höll jag på att säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det är ju alltid så att man från Socialdemokraterna är intresserad av att diskutera utgiftsnivåer och utgiftsmål snarare än att ha en diskussion om hur vi kan se till att det svenska humanitära biståndet kan minska död och hur vi genom handel, ekonomiska reformer och upprätthållande av rättsstat och mänskliga rättigheter kan se till att länder långsiktigt inte är beroende av bistånd. Jag har inte hört någonting från Socialdemokraternas sida i någon debatt i den här kammaren under denna mandatperiod om vilket innehåll biståndet ska ha; det är bara sifferexercis i varenda debatt. Jag hade välkomnat en diskussion om vad det svenska biståndet ska innehålla och vad det ska uppnå.

Vi vet alla hur det är, oavsett om man har varit engagerad i den här församlingen i ett flertal år eller om man har varit engagerad i en kommun, en region eller ett landsting: När det finns en pengapåse som man måste sätta sprätt på i slutet av året gör man det.

Det är precis detta som händer med det svenska biståndet om man har utgiftsmål i stället för en fast ram och vetskap om vad biståndet ska användas till. Då sätter man sprätt på pengarna och är inte alltid så noggrann med vad pengarna går till.

(Applåder)

Anf. 60 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Jag måste få kommentera några saker som John Weinerhall sa från talarstolen som var ganska konstiga.

Det första var att enprocentsmålet skulle vara något lite stolligt eller konstigt. Det är det inte. OECD uppmanar alla länder att ge minst 0,7 procent av sin bni och sitt välstånd till utvecklingssamarbete och bistånd. Det är alltså inget konstigt med det. Sverige har hittills velat mer, vilket verkligen inte är dåligt. Det är bara att beklaga att den moderata regeringen drar ned på det.

Det andra var att vi inte skulle veta vart det svenska biståndet går. Det vet vi. Det finns hur mycket utvärdering som helst av vart biståndet går. Det är bara de som inte bryr sig om att titta eller de som av någon anledning vill undergräva biståndets legitimitet som fortsätter att säga detta. Jag hoppas att Moderaterna på alla sätt tar reda på vart biståndet går och att man därefter inte längre vill undergräva legitimiteten.

Men det var egentligen inte detta jag ville fråga om, utan min fråga gäller något som regeringen och Moderaterna har varit tydliga med, nämligen avskaffandet av den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken. Man har sagt sig vilja ta bort etiketten, men nu visar det sig gälla även alla planer och instruktioner.

Hur tänker sig John E Weinerhall och Moderaterna att man med biståndet ska uppnå ökad jämställdhet om man inte sätter några faktiska mål, planer eller instruktioner i verket?

Anf. 61 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Det var en hel del som behandlades i denna replik, men jag ska göra mitt bästa för att tillmötesgå ledamoten och svara på hennes frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det är sant att vi varken står för enprocentsmålet eller ett utgiftsmål för biståndet. Vi har dock satt en generös ram. Internationellt är Sverige fortfarande en av de absolut största givarna i världen sett till vår ekonomis storlek. Vi har råd att vara generösa, och vi ska hjälpa till där det behövs för att lindra nöd men också stödja arbetet för demokrati och rättsstat i de länder där utvecklingen gått åt fel håll.

Visst kan man välja att bara fokusera på utgiftsmålet som sådant. Men även om man i den regering Miljöpartiet ingick i, alltså den förra socialdemokratiskt ledda regeringen, nådde upp till 1 procent av bni i biståndsram gick långt ifrån allt till verkligt bistånd. Man gjorde enorma avräkningar, exempelvis på 22 procent för flyktingmottagande 2016. Detta har vi satt ett tak på så att det inte kan bli mer än 8 procent av biståndsramen. Så när det gäller vad resten av världen får ut är det nog mer pang för pengarna med vår biståndsbudget än med den förra regeringens.

Vad gäller den feministiska utrikespolitiken är det sant att Moderaterna och regeringen inte hakar upp sig på etiketter. Det säger dock inget om ett minskat engagemang för kvinnors och flickors rättigheter runt om i världen. Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är fortfarande prioriterat för regeringen, och jag kan lova ledamoten att denna fråga kommer att fortsätta prioriteras av regeringen.

(Applåder)

Anf. 62 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Jag tackar John E Weinerhall för svaret.

Detta skulle inte bli en debatt om målet. Jag ville bara understryka att det inte är något galet eller konstigt utan att OECD-Dac uppmanar länder att ha ett procentmål och att Sverige har haft ett ambitiöst sådant. Jag hoppas att ambitionerna höjs så att vi åter kan komma upp i det.

John E Weinerhall tog upp avräkningarna, och det är mycket bra att man har satt ett tak för dem. Vi i Miljöpartiet har alltid velat ha så låga avräkningar som möjligt och under vår tid i regeringen gjorde allt vi kunde för att minimera dem. Vi hade behövt ett sådant verktyg som nu är framförhandlat, och det är väldigt bra att det finns.

Åter till den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken. Alla hoppades att regeringen och Moderaterna bara skulle ta bort etiketten, men nu har vi fått reda på att ingenting finns kvar. Det finns visserligen ett löfte om att det ska tas fram en ny SRHR-strategi, vilket är bra. Kvinnors rätt till sin egen kropp och till sin sexuella och reproduktiva hälsa är helt avgörande för många av de andra utvecklingsmålen, så inget fel i det. Men det finns inget kvar av satsningarna på jämställdhet i alla våra internationella forum. Planer, projekt och instruktioner till ambassader har tagits bort. Man arbetar inte längre med denna fråga.

Vi här i riksdagen vet inte hur regeringen pushar i internationella forum, där man faktiskt måste jobba med detta. Vi vet att man har dragit ned på pengarna till civilsamhället, som också jobbar med jämställdhetsfrågor på många olika sätt.

Jag vill ha ett lite tydligare svar från John E Weinerhall. Hur kan vi i riksdagen veta att regeringen har fortsatt höga ambitioner när det gäller jämställdhet?

Anf. 63 John E Weinerhall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Jag tackar Janine Alm Ericson för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor.

Det pågår en översyn av alla strategier, vilket jag ser an med stor tillförsikt. Förhoppningsvis blir den klar under året men om inte så snart som möjligt.

Jag vet inte exakt vilka planer och projekt ledamoten talar om. Men en sak kan jag lova: Att döma av de samtal och möten jag haft med våra regeringsföreträdare och på departementet är detta högt prioriterat och kommer att fortsätta vara så. Jag är övertygad om att de uppdaterade strategierna kommer att genomlysas av detta och att detta arbete kommer att fortsätta att vara viktigt i den svenska utrikespolitiken och biståndspolitiken.

Anf. 64 Anna Lasses (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Weinerhall för ett engagerande inlägg.

Vi bägge representerar partier som gillar effektivitet, prioriteringar, handel och alla handelns effekter, och vi står givetvis även bakom Ukrainas stora behov. Därom råder inga tvivel - så behöver vi inte diskutera den biten.

Jag kan respektera att man inte står fast vid ett enprocentsmål bara för sakens skull utan snarare ser till behoven, även om vi som parti inte håller med om detta. Men när FN uppskattar att det behövs åtminstone dubbelt så stora investeringar för att uppnå målen i Agenda 2030 samtidigt som biståndet minskar globalt sett går det inte riktigt ihop. Kanske borde vi därför till och med öka biståndet till betydligt mer än 1 procent sett till de reella behoven, givetvis utifrån att det ska vara effektivt och så vidare.

Min fråga är alltså: Borde man egentligen öka biståndsdelen?

Anf. 65 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Först och främst vill jag säga att jag uppskattar Centerpartiets engagemang för handel, Ukraina och ett effektivt bistånd.

För att svara på frågan: Ja, jag tror att biståndet behöver öka internationellt sett. Det finns absolut ett behov av att alla de länder runt om i världen som har möjlighet att bidra också bidrar. Det finns många länder runt om i världen som har förmågan att bidra mycket mer än vad de gör i dag, och jag tycker att Sverige ska vara en drivande kraft i att visa dessa länder det goda arbete som vi gör i många delar av världen. Vi ska vara ett föredöme och på så sätt få med dem i detta.

Ska Sverige öka sitt bistånd? Nej, inte nödvändigtvis. Jag tror att det är mycket bättre att samla världens rika nationer och få dem att också bidra. Det är nog bra mycket mer effektivt än att Sverige ökar sin biståndsram kraftigt.

Även om Sverige skulle öka sitt bistånd med många hundra procent och ge fler procent av bni kommer det ändå inte att täcka världens behov. Det finns dock många länder som genom att öka sin biståndsbudget och sitt åtagande skulle kunna göra stor skillnad på totalen. Det är därför viktigt att jobba i alla möjliga internationella forum för att samla resten av världen så att de kan hjälpa till mer där det behövs.

Anf. 66 Anna Lasses (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Jag tackar för ett klokt svar. Jag kan absolut hålla med, delvis. Samtidigt är det svårt att vara den kraftfulla föregångaren när man själv minskar lite grann. Det hade förmodligen varit lättare att visa och samla om vi åtminstone hade bibehållit nivån. Men jag ser fram emot att se arbetet med att just samla och förhoppningsvis öka biståndet globalt sett.

Jag hajade till lite grann. Min bild är ändå att Moderaterna och Centerpartiet verkligen håller med varandra när det gäller just långsiktiga lösningar och hållbarhet. Självklart är det humanitära biståndet jätteviktigt. Men jag blir ändå lite förvånad över det fokus man lägger på humanitärt visavi kanske lite mer långsiktigt bistånd. Också det är en fundering jag har.

Anf. 67 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Jag instämmer när det gäller just långsiktigheten. Med en ram på 56 miljarder kronor över fyra år, i det här fallet tre år, får man en helt annan långsiktighet än den ryckighet i utvecklingen man får när det bara beror på hur det går med bni:n. Det i sig vill jag påstå bidrar till bättre långsiktighet.

Men långsiktighet handlar om mer än så. Sverige har haft ett långt engagemang och har redan starka nätverk och strukturer på plats. Det handlar om att se till att inte från en dag till en annan överge sådana insatser och starta nya på andra ställen. Vi ska finnas där vi är starka och har gjort stor nytta förut och hålla kvar vid sådana insatser. Det är också en form av långsiktighet i praktiskt genomförande av biståndspolitiken. Det är viktigt.

Jag ser alltså inte riktigt ledamotens farhågor när det gäller långsiktigheten och engagemanget i biståndspolitiken kanske kopplat till just de ekonomiska förutsättningar som kommer med ett enprocentsmål.

(Applåder)

Anf. 68 Olle Thorell (S)

Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande 6 om utvecklingsbistånd. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 6 från oss socialdemokrater.

Den internationella solidariteten är grundläggande för oss socialdemokrater, och en del av den är att vi faktiskt värnar att 1 procent av Sveriges bruttonationalinkomst ska avsättas till bistånd. Det har Sverige stått upp för sedan FN för över 50 år sedan tog beslut om hur länder ska kunna bidra till att lyfta upp människor ur fattigdom och förtryck.

Sverige var om inte först i världen så bland de första länderna att nå till att börja med 0,7 procent av bni till bistånd. Vårt land har sedan 70-talet avsatt en hundradel av vår bni till bistånd. Det har gett Sverige en stark global röst för fred, frihet och mänskliga rättigheter, och det har gett Sverige möjligheter att bygga broar och förtroenden världen över.

Vi socialdemokrater ser med oro på att högerregeringen nu överger enprocentsmålet och på den radikala omläggning av biståndet som man har inlett. Jag säger det återigen, eftersom vi ofta får frågor om detta: Vi socialdemokrater står fast vid målet, visionen, om att avsätta 1 procent till bistånd. När vi får tillbaka regeringsmakten kommer vi att återställa enprocentsnivån i biståndet. Det gjorde vi efter 90-talskrisen då tillfälliga avsteg från enprocentsnivån gjordes, och det kommer vi att göra igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Omläggningen av biståndspolitiken är nu omfattande och sker utan tillräcklig dialog och utbyte med relevanta aktörer inom området, till exempel mottagarna, civilsamhällets organisationer, myndigheter, experter och forskare. Några konsekvensanalyser verkar inte heller ha gjorts eller har åtminstone inte kommunicerats.

Den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken har övergetts. Enskilda länder, exempelvis Myanmar, drabbas av väldigt stora minskningar av svenskt bistånd, och många multinationella organisationer, till exempel FN-organ, som fått svenskt kärnstöd till sina verksamheter får kraftigt reducerade anslag.

Civilsamhällets organisationer drabbas hårt av det med 90 procent minskade anslaget till information och kommunikation om bistånd. Trots löften om ökade anslag till bistånd via just civilsamhällets organisationer innebär regeringens vägval minskade anslag för många. Det talas om en ny reformagenda för biståndet, men hittills har inga spår av den agendan synts till. Frågorna är många om Sveriges framtida biståndspolitik och de konsekvenser som omläggningen får. Samtidigt har svaren hittills varit få.

Krig, konflikter och klimatförändringens effekter driver ökade humanitära behov i världen. För att hjälpa och skydda drabbade behövs ett starkt engagemang och ett starkt internationellt bistånd. Sverige kan göra skillnad, och andra kan lära av oss. Vi är det land i världen som när vårt bistånd utvärderas får högsta betyg. Sverige behövs för att försvara den internationella solidariteten, bidra till fred, demokrati och folkrätt samt stå upp för kvinnors och barns rättigheter, solidaritet, nedrustning och jämställdhet.

Sverige ska driva arbetet för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och den regelbaserade världsordningen. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har påmint oss om att det arbetet måste fortgå. Sverige ska stötta Ukraina men inte därför ge upp solidariteten med och stödet till länder i andra delar av världen.

Svenskt bistånd kan bidra tydligare till att hantera grundorsakerna till att människor tvingas på flykt och det som driver ökade humanitära behov, som krig och konflikter samt klimatförändringens effekter. Fattiga människors perspektiv och kvinnors och barns rättigheter ska vara i centrum för svensk biståndspolitik.

Sverige ska vara en stark global röst och stå upp för folkrätten, de mänskliga rättigheterna och demokratins principer. Det svenska biståndet ska bidra till att minska klyftorna i världen, främja demokrati, stärka rättsstaten, motverka korruption, främja jämställdhet, ha ett starkt barnrättsperspektiv samt främja ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.

Vår politik för bistånd och utveckling fokuserar på att människor ska ges förutsättningar att själva kunna ta sig ur fattigdom, förbättra sina levnadsvillkor, leva i trygghet samt ha makt och inflytande över sina egna liv. Eget arbete som ger egen försörjning är grundläggande för människors frihet och ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Löner som går att leva på, säker arbetsmiljö och anständiga anställningsvillkor måste säkerställas.

Den internationella solidariteten är obestridlig för oss socialdemokrater, precis som vårt stöd till demokratiska rörelser och aktörer, fackföreningar och civilsamhällen världen över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Sverige ska givetvis ställa tydliga krav på att biståndet används till vad det är avsett för, och aktörer ska ställas till svars när oegentligheter upptäcks. För oss är det självklart att alltid göra kontroll och riskanalys av svenska biståndsinsatser samt att följa upp dem med revision och resultatredovisning.

En demokratisk utveckling byggs genom ett välfungerande flerpartisystem, fria och rättvisa val samt parlament och institutioner som följer rättsstatens principer. Utvecklingssamarbetet ska bidra till att bygga upp och stärka demokratiska styrelseskick, fria politiska partier, folkrörelser och institutioner. Att stödja organiseringen av politiska partier och en demokratisk kultur är centralt för oss socialdemokrater. Vi vill att demokratistödet till demokratiska partier och aktörer ökar.

Sverige ska fortsätta att motverka det krympande utrymmet för civilsamhället genom att värna och stödja yttrande, förenings- och församlingsfriheterna. I många samhällen spelar kyrkor och religiösa aktörer en betydande roll och är inte sällan de institutioner som människor framför allt har förtroende för. Att samarbeta med svenska organisationer som står dem nära är viktigt för att nå framgång i insatser för fred, fattigdomsbekämpning och jämställdhet.

Vi vill fokusera på att stärka institutioner, sociala trygghetssystem såsom arbetslöshetsersättning, barnbidrag, föräldraförsäkring och pensioner samt aktörer som stöder hållbar utveckling och demokratisk styrning. Vi vill också bekämpa skatteflykt, som undergräver välfärden, genom riktade insatser i biståndet på att till exempel inrätta skattemyndigheter i mottagarländerna samt bygga effektiva och rättvisa skattesystem med tydliga regelverk för beskattning.

För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige fortsätter att vara ledande i att bidra till att Agenda 2030, Addis Abeba Action Agenda om utvecklingsfinansiering och Parisavtalet om klimat genomförs globalt och att utvecklingsarbetet inte undermineras av bristande samstämmighet mellan olika politikområden.

Slutligen: Genom de så kallade kärnstöden som går till en multilateral organisations centrala budget kan Sverige få genomslag för utrikes- och biståndspolitiska målsättningar samtidigt som vi bidrar till att uppnå organisationernas mål och skapar förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Kärnstödet innebär ökade möjligheter för organisationerna att snabbt agera när nya kriser och behov uppstår. Kärnstöd bidrar också till ett långsiktigt stabilt multilateralt system där Sveriges politiska prioriteringar får större genomslag.

Med det vill jag tacka för ordet och som sagt yrka bifall till våra reservationer nummer 1 och 6.

Anf. 69 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Den här biståndsdebatten börjar nästan likna en fars. Det är lite underhållande. När man sitter här och lyssnar på Socialdemokraterna kommer man osökt att tänka på Bagdad-Bob, men det är trots allt så att svenskt bistånd är alltför allvarliga saker för att låta sig göras till en fars.

Återigen fick vi höra att Socialdemokraterna står fast vid enprocentsmålet. Ledamoten Thorell sa i sitt anförande att man står fast vid enprocentsmålet. Hur kan det då komma sig att man inte lägger fram en budget som når upp till enprocentsmålet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det skiljer 0,3 procentenheter mellan regeringens biståndsbudget och Socialdemokraternas biståndsbudget. Ändå låter det när man lyssnar på Olle Thorell som att alla de gamla prioriteringarna ligger kvar. Han tog exempelvis upp neddragningarna på stödet till Burma/Myanmar. Med ett brutalt anfallskrig på vår egen kontinent och miljoner människor på flykt, där det krävs humanitär hjälp, ekonomiskt stöd, flyktinghjälp med mera, måste man ställa sig frågan vilka Socialdemokraternas prioriteringar egentligen är.

Fru talman! För mig är det ganska märkligt att allt detta sammantaget skulle rymmas inom en biståndsram som är 0,3 procentenheter större än regeringens. Där blir Thorell svaret skyldig.

Anf. 70 Olle Thorell (S)

Fru talman! Jag kan bara upprepa det jag sagt tidigare, och om ledamoten Weinerhall tycker att det är farsartat eller Bagdad-Bob-artat vill jag inte sänka mig till den nivån. Jag kan bara säga hur vi socialdemokrater har tänkt. Vi lägger 2 ½ miljard kronor mer än regeringen på biståndsramen. Vi säger att man ska göra precis som vi gjorde efter 90-talskrisen, då vi sänkte biståndet till 0,7 procent och var tydliga med att målet ändå kvarstod. Även om man gör avsteg från nivån under en period kan man ha kvar målet. Det har vi nu, och det hade vi då.

Om ledamoten Weinerhall inte tror mig ger det väl något mera trovärdighet att Socialdemokraterna har gjort det här förut. Vi har bibehållit enprocentsmålet och höjt från 0,7 till 1,0 procent. Det gjorde vi efter 90-talskrisen, och det kommer vi att göra igen när vi får tillbaka regeringsmakten. Det syns i vår skuggbudget att vi tar steg mot detta. Jag kan inte säga annat än att vi kommer att göra det när vi får regeringsmakten, men ju längre det dröjer, desto större blir gapet. Gud förbjude att vi förlorar valet 2026 och inte får chansen förrän 2030! Då kommer det där gapet att bli ännu större, och det kommer att ta längre tid att återställa det.

Vårt mål kvarstår. Vi står upp för enprocentsmålet. Skiljelinjen mellan de olika partierna i Sveriges riksdag går mellan dem som har ett enprocentsmål och dem som inte har det. Moderaterna ihop med Sverigedemokraterna är de partier som rakt upp och ned säger att det är fel att ha målet att avsätta 1 procent av vårt välstånd till fattigdomsbekämpning.

Anf. 71 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Det stämmer alldeles utmärkt att Moderaterna och den nuvarande regeringen inte vill ha ett utgiftsmål, som Socialdemokraterna vill ha. Men jag fick inte riktigt svar på frågan jag ställde. Jag vill ändå börja med att säga att jag har respekt för att Socialdemokraterna har en vilja och ambition att nå upp till 1 procent av bnp eller bni när det gäller biståndet. Det får man gärna ha, men som moderat tror jag inte att det är det som är avgörande för biståndet och vilken skillnad det gör i världen.

Min fråga var vilka neddragningar Socialdemokraternas budget skulle innebära. Vilket kärnstöd försvinner hos Socialdemokraterna, och vilka strategier får stryka på foten hos Socialdemokraterna? Socialdemokraternas budget är inte i närheten av att vara lika stor som den biståndsbudget de lade fram när de var i regeringsställning, trots att Sverige har ett enormt åtagande i Ukraina, som är Sveriges största mottagare av bistånd. Jag undrar vilka prioriteringar Socialdemokraterna ser, för jag förstår att det är lätt att kritisera regeringens biståndspolitik och budget när man inte själv behöver ta ansvar för den budget man lägger i opposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det är trots allt så, och det tycker jag inte att man ska hymla med, att sett till hur biståndet såg ut fram till förra året skulle Socialdemokraternas biståndsbudget innebära en drakonisk nedskärning. Inte minst givet omprioriteringarna som måste göras på grund av kriget i Ukraina skulle det få stora effekter på andra ställen runt om i världen. Frågan är alltså fortsatt vilka prioriteringar Olle Thorell ser att Socialdemokraternas budget skulle innebära och vilka neddragningar som skulle behöva göras.

(Applåder)

Anf. 72 Olle Thorell (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Weinerhall för frågorna.

Det är klart att det på ett sätt är lättare att vara i opposition. Det är också svårare att vara i regeringsställning. Det hör till regeringspartiernas skyldigheter att stå för den politik som faktiskt genomförs och att svara på frågor omkring den.

Vi i oppositionen ska lägga fram motförslag som visar på våra alternativ, och det har vi gjort. Vi lägger 2 ½ miljard kronor mer än regeringen inom biståndsramen, och det kan till exempel räcka till att inte skära bort 60 procent av det bilaterala stödet till Myanmar. Men det är klart att även vi om vi hade varit i regering skulle ha fått göra prioriteringar och omfördela. Vi skulle lägga ned någon ambassad där och öppna en annan här.

Vi socialdemokrater prioriterade också Ukraina under vårt senaste regeringsår. Under 2022 var Ukraina högst prioriterat i biståndsbudgeten. Om det inte var största var det näst största biståndsland även under vår regeringstid. De prioriteringarna mäktar vi med att göra, och jag har respekt för att man måste lägga om biståndspolitik när det händer saker. Med ett storkrig i Europa är det klart att resurser måste fördelas dit.

Jag kan berätta att vi inte skulle göra ett lika monumentalt lappkast inom biståndspolitiken som regeringen gör utan att förankra det med aktörerna på området, göra konsekvensanalyser eller bjuda in till exempel civilsamhällets aktörer till diskussion innan man gör en omläggning av politiken. Det skulle vi absolut inte göra. Vi skulle prioritera, men vi skulle göra det på ett mer genomtänkt sätt än den här regeringen har visat sig göra.

Anf. 73 Katarina Tolgfors (M)

Fru talman! Ledamoten Thorell har nu upprepat detta om vikten av enprocentsmålet. Jag har inte suttit i riksdagen i närheten så länge som ledamoten har gjort, men jag har lyssnat på och följt svensk politik under många år och varit aktiv på olika nivåer. Eftersom ledamoten trycker så mycket på vikten av att göra konsekvensanalyser, mäta och utvärdera skulle jag vilja få detta preciserat.

På vilket sätt blir biståndet effektivare för att man håller fast vid och stirrar sig blind på ett enprocentsmål? Vad kom ni fram till i era utvärderingar och analyser under den socialdemokratiska regeringens åtta år? Vad är det som gör att ni inte kan tänka er att ompröva detta? När världen förändras och det ekonomiska läget ser ut som det gör både i Sverige och på många andra håll vore det kanske ändå klokt att vara öppen för att se över hur biståndet ska hanteras. Inom alla andra politikområden har man en budgetram, och det borde faktiskt fungera även på biståndsområdet. Det finns stor potential till förbättring. Men återigen: Vad har den tidigare regeringens utvärderingar visat som gjort att enprocentsmålet är allenarådande i er politik?

Anf. 74 Olle Thorell (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för frågorna, som ger mig möjlighet att berätta lite mer om hur vi ser på biståndspolitiken.

Det är inte så att vi stirrar oss blinda på summan eller på andelen 1 procent. Det absolut viktigaste är förstås att resurserna ger resultat. De ska användas effektivt och ändamålsenligt med beprövad erfarenhet, vetenskap och forskning som grund. Man ska dra lärdom av tidigare misstag. Man ska se till att biståndspolitiken bidrar till svenska prioriteringar i utrikespolitiken. Man ska se till att hitta synergier mellan handel och bistånd. Det finns tusen saker man kan göra för att fylla biståndet med innehåll.

Vi stirrar oss inte blinda på enprocentsnivån. Vi har arbetat målmedvetet under många år med att fylla biståndet med bästa möjliga innehåll. De som är fixerade vid nivån är ju de som säger att det är fel att ha den här styråran. Eftersom det finns oändliga behov i världen kommer aldrig behovet av bistånd i världen att vara noll, vilket är Moderaternas mål. Ni har ju en nollvision för biståndet. Det tycker jag är en naiv syn på världens utveckling. Det kommer alltid att finnas behov av bistånd. Eftersom vi är så lyckligt lottade att vi lever i ett av världens rikaste länder tycker vi att det är bra att ha en styråra och en kompass som pekar i en viss riktning. Därför avsätter vi en hundradel. Så ser vi på saken.

Anf. 75 Katarina Tolgfors (M)

Fru talman! Jag vet inte om jag tycker att jag fick något konkret svar. Jag hoppas att ni har utvärderat den biståndspolitik ni förde under de åtta år ni satt vid regeringsmakten, Olle Thorell. Man skulle kunna höja till 2 procent och ha ett mål. Men om man inte har en strategi med delmål, mäter, utvärderar och har ett transparent system spelar det ingen roll hur hög procentsatsen är. Det viktiga är ju att man ser till att biståndet verkar där behovet är som störst och att man får största möjliga utväxling av de skattepengar som Sverige generöst ger i bistånd, vilket vi ska fortsätta att göra. Jag frågar igen: Skulle du kunna nämna något exempel på utvärdering av ert eget biståndsarbete som gör att man kan rättfärdiga enprocentsmålet som det bästa?

Anf. 76 Olle Thorell (S)

Fru talman! Svenskt bistånd är genomlyst kors och tvärs på alla ledder, och inte bara av svenska myndigheter och organisationer som Sida, Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys. Det finns dussintals rapporter och revisionsberättelser. Civilsamhällesorganisationer och deras biståndsarbete ute i världen revideras kors och tvärs. OECD har också gjort utvärderingar av svenskt bistånd. Häromåret gjorde man en genomlysning av det svenska biståndet som säger att det är i absolut världsklass. Det är ändamålsenligt och genomtänkt, följer forskning och utgår från mottagarnas perspektiv och de fattigas rättigheter. Man utgår från det som forskning visar är effektivt bistånd.

Sedan är det klart att det finns problem i svenskt bistånd, en stor verksamhet där många miljarder används i de svåra miljöer man verkar i. Att de är svåra är också skälet till att man är där. Vi vill ju vara i länder som lider av korruption och bristande statsbyggande. Där behövs det bistånd, och det är därför vi är där. Då riskerar man samtidigt att drabbas av dessa syndrom. Men att sprida bilden att svenskt bistånd är ineffektivt och att ingen har en aning om vart pengarna går är bara larvig populism som jag tycker att Moderaterna borde hålla sig för goda för.

Anf. 77 Gudrun Brunegård (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Under närmare 40 års tid har jag haft nära kontakt med Sveriges främsta biståndsland, Tanzania. Själv har jag jobbat som sjuksköterska under fyra år på två olika sjukhus i Tanzania som byggts upp av Svensk Pingstmission. Det är samma organisation som står bakom det sjukhus i Kongo där Nobelprisbelönade doktor Denis Mukwege bedriver sitt arbete för att återupprätta kvinnor efter det sexualiserade våldet i östra Kongo. Sedan 2004 har jag besökt Tanzania i stort sett vartannat år i samband med att min man, som är läkare, varit där kortare perioder genom Rotary och Erikshjälpens läkarbank.

Genom den moderna teknologin kan vi hålla tät kontakt med våra vänner och medarbetare. Just nu håller vi på att förse sjukhuset med solceller för att komma ifrån fossilberoendet. Det sker genom pengar som samlats in av församlingar, pengar från secondhandförsäljning och Rotarys välgörenhetskonserter samt svenska biståndsmedel via Läkarmissionen. Vi kan i realtid följa hur solcellspanelerna kommer på plats, och vi känner våra medarbetare väl och vet att de inte skulle drömma om att försnilla en enda shilling.

Det är en förmån att under så lång tid ha kunnat följa ett lands utveckling. Det ger perspektiv på mycket, inte minst det utvecklingssprång som kom när man släppte loss människans entreprenörskap efter decennier av socialistiskt centralstyre. Små affärsverksamheter växte som svampar ur jorden och gav ringar på vattnet. Människor skapade sig förutsättningar att komma ur fattigdomen och kunde skapa arbetstillfällen för fler, även för personer utanför familjen.

Vi har också sett hur låg utbildningsnivå och okunskap fört med sig sjukdom och lidande som hade kunnat avhjälpas. När vi undervisade om grundläggande och förebyggande hälsovård kunde vi till exempel lära ut samplantering av proteinrika baljväxter, vilket innebar att vi kunde få stopp på den ständiga förekomsten av undernärda barn i ett i grunden bördigt område. Det var ren okunskap som låg bakom fattigdomen och undernäringen. Med hälsoundervisning kunde vi också bidra till att brunnarna skyddades från förorenat ytvatten och att det grävdes latriner. Därigenom minskade smittspridningen.

När brunnarna fick handpumpar inträffade det oväntade. Plötsligt kunde pojkar och män hämta familjens vattenbehov på sina cyklar i en vända, och flickorna fick tid att gå i skola. Dessa exempel visar att man med ganska enkla medel kan förbättra människors levnadsvillkor, minska fattigdom och förbättra folkhälsan. Kunskap är utvecklingens moder.

Vi har också sett tydliga prov på hur korruptionen förlamar det statliga systemet. På de statliga klinikerna tvingas man muta sig fram för att personalen ska uträtta sina arbetsuppgifter. Det gör att patienter är beredda att åka flera timmar extra, i flera fall förbi ett antal statliga sjukhus, till missionens sjukhus där man vet att man får ett gott bemötande, och man vet i förväg vad vården kommer att kosta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Med detta sagt blir ingen förvånad över den tilltro som jag har till kraften hos civilsamhällets organisationer. Det handlar om den trohet och lojalitet som finns mellan parterna i samarbetet när man bottnar i en gemensam ideologi eller en idé om vårt medmänskliga ansvar för varandra och för att använda de gemensamma, insamlade medlen så effektivt som möjligt.

Med den breda inblick jag under de här två åren som riksdagsledamot har fått i svenskt bistånd överlag vill jag understryka att samma engagemang för våra medmänniskor och samma starka drivkraft att använda varje krona effektivt kan man se över hela fältet.

Vi kristdemokrater anser att det är en god princip att anslå en förutbestämd andel, 1 procent av bni, till bistånd i en värld där behoven är oändliga. Det låsta beloppet på 56 miljarder, som ingår i fyrpartiöverenskommelsen, är ett avsteg från den principen. Men kombinerat med den kristdemokratiska innovationen med ett tak för avräkningarna ger det ändå en god grund för en långsiktig planerbarhet i biståndet. Det gör att det ligger på internationell toppnivå.

Jag vill i detta sammanhang poängtera att vi kristdemokrater anser att avräkningar som är högre än kostnaden för det beräknade antalet asylsökande under ett år är ett lån från biståndet som ska betalas tillbaka.

Fru talman! Parallellt med Tidöavtalet slöt de fyra partierna överenskommelsen Bana för biståndet. Det har samma status som Tidöavtalet. Där slås principerna fast för de kommande årens reformagenda för biståndet.

Biståndsramen sätts för tre år. På så sätt skapas större förutsägbarhet och möjlighet till uppföljning. Avräkningarna för flyktingkostnader begränsas till maximalt 8 procent av biståndsramen och ska aviseras i god tid, senast i samband med budgetpropositionen för det år som avräkningarna ska göras.

En reformagenda för biståndet tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Tematiska prioriteringar ska göras med fokus på fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de allra mest utsatta, demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, utökat och effektiviserat klimatbistånd och kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.

Andelen bistånd som kanaliseras via kärnstöd till multilaterala organisationer begränsas, och andelen bistånd som kanaliseras via civilsamhället ökar. Det multilaterala samarbetet ska fokuseras till de organisationer som arbetar med de tematiska prioriteringarna samt med humanitär flyktinghjälp och barns rättigheter.

Det ska vara större tonvikt på bilaterala och multilaterala insatser för ökad insyn och styrning över inriktning, genomförande och uppföljning. En särskild satsning görs på insatser för att skapa förutsättningar för fria val.

Skattereduktion för gåvor för juridiska personer ska utredas och införas så att incitament skapas också för företag att bidra mer till internationell hjälpverksamhet.

På detta vis har en ambitiös reformagenda inletts. Den har grundats på oberoende utvärderingar som har påvisat att svenskt bistånd under åren har blivit mindre fokuserat och därmed också mindre effektivt och svårare att utvärdera. Vi måste också med nödvändighet väga in de gigantiska behov som finns i vårt krigshärjade grannland Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Nu håller regeringen som bäst på att ta fram underlag för arbetet. För att det ska bli bra kommer det att krävas noggrant förarbete och genomförande. Jag är stolt över att huvuddragen för reformagendan är hämtade från Kristdemokraternas biståndspolitiska program. Jag kan lova att vi kommer att vaka över att grundtankarna i denna överenskommelse också blir verklighet.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Anf. 78 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för anförandet! Det råder ingen tvekan om att ledamoten är engagerad i just biståndsfrågor. Kristdemokraterna har också stått upp för ett generöst och bra bistånd. Ledamoten säger nu också att ni står fast vid enprocentsmålet. Det gläder mig. Jag hoppas verkligen att ni i regering kommer att kämpa hårt för att regeringen återtar enprocentsmålet i biståndet.

Tyvärr har vi under flera år sett hur olika regeringar har använt biståndsmedel för avräkning till flyktingmottagande. Det gäller inte bara den tidigare socialdemokratiska regeringen. Även tidigare borgerliga regeringar har gjort så.

Bildtregeringen avräknade med 5,1 procent under sin tid. Perssons regering avräknade med 8,1 procent, och Reinfeldts med 13 procent. Regeringen Andersson avräknade med 18 procent. Det är väldigt mycket pengar som har tagits ifrån biståndet och gått till flyktingmottagande.

Från Vänsterpartiets sida är vi väldigt kritiska till att man använder biståndsmedel på det sättet. Biståndsmedel ska gå till fattiga människor och inte till att betala för flyktingar i vårt eget land.

Jag skulle vilja höra ledamotens syn på avräkningar. Under 2023 har regeringen tagit 1,3 miljarder för mycket från biståndet till att asylkostnader i Sverige. Det visar Migrationsverkets och Arbetsförmedlingens februariprognos.

Kommer Kristdemokraterna i regeringen att verka för att de medlen kommer tillbaka till biståndet i vårbudgeten?

Anf. 79 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Det stämmer, precis som jag sa i mitt anförande, att vi anser att enprocentsmålet är en bra hållpunkt och en regel som man bör kunna ha. Man bör också kunna fylla det på effektivast möjliga sätt.

Det är självklart att vi i regeringen kommer att arbeta för att återta det målet. Men i väntan på det kan jag avslöja att just införandet av taket för avräkningarna var vårt villkor för att vi skulle gå med på den frysta nivån som ligger 4 miljarder lägre än för förra årets biståndsram.

När vi låser taket på maximalt 8 procent får vi ut betydligt mer pengar än när den socialdemokratiska regeringen plötsligt under löpande budgetår ryckte bort medel. Det var först en högre summa, men det landade sammanlagt på 18 procent av biståndsramen.

Ledamoten frågade här hur vi ser på frågan om avräkningar. När man gör dem utifrån en beräknad andel flyktingmottagande och det sedan visar sig att det inte blir lika många flyktingar menar vi, precis som jag sa i mitt anförande, att de ska återbetalas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Däremot kan det finnas en idé att vänta till höstbudgeten då man har säkrare siffror på var det slutligen landar jämfört med om man skulle lägga tillbaka pengarna i vårbudgeten. Om det sedan kommer en oväntad flyktingström måste man rätta till det igen.

Anf. 80 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för svaret! Det är på många sätt positivt, även om jag anser att också 8 procent är mycket pengar i avräkning och att vi bör komma ned till ett absolut minimum när det gäller avräkning för flyktingmottagande. Det ska finansieras på annat sätt och inte från biståndet, som redan är oerhört ansträngt.

Jag anser att det vore bra om de pengar som man så att säga har tagit ut för mycket kommer tillbaka redan nu i vårbudgeten, för det behövs. Vi ser ju hur situationen är i omvärlden med ökad fattigdom. Vi ser hur det råder brist på basala nödvändigheter som rent vatten, mödravård och så vidare runt om i världen. Vi ser hur det behövs mer pengar till utbildning för flickor och kvinnor. Det finns hur mycket som helst där det behövs ett stort stöd, så dessa 1,3 miljarder skulle göra stor nytta redan nu.

Anf. 81 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Jag håller i mångt och mycket med ledamoten i det som sägs här: Det hade varit bättre om man hade kunnat undvika att göra avräkningar helt och hållet.

Men det är trots allt så att OECD-Dac har godkänt detta förfaringssätt. De godkände även den gigantiskt stora avräkning som Socialdemokraterna gjorde under pågående budgetår förra året. Därför känner vi att vi ändå har nått en stor framgång genom att lägga in detta tak, som dessutom måste aviseras redan i budgeten för kommande år. Det kan alltså inte ske sådana avräkningar under pågående budgetår. Det ger en mycket större långsiktighet och större planerbarhet.

Som jag sa tidigare tror jag att även om behoven är oändliga - det finns precis hur mycket behov som helst runt om i vår värld - är det bättre att bygga slutsumman på så definitiva siffror som möjligt än att låta det hela fladdra fram och tillbaka utifrån hur flyktingströmmarna avlöper under året.

Jag kommer att arbeta för att vi kommer att kunna återföra detta i samband med höstbudgeten.

Anf. 82 Anna Lasses (C)

Fru talman! Min ena fråga gällde just avräkningen, och där måste jag säga att Gudrun Brunegård har gett ett väldigt tydligt och positivt svar. Jag förstår verkligen resonemanget bakom det hela, och jag hade förmodligen resonerat likadant själv om jag hade suttit i denna situation. Sedan hoppas jag verkligen att det arbete som Gudrun Brunegård lägger på att återföra biståndet till 1 procent leder till att det blir så fortast möjligt.

Jag har dock en annan fråga också. Den gäller reformagendan, som lever sitt eget liv och som vi alla spänt väntar på. Vet Gudrun Brunegård hur denna kommer att förankras i riksdagen när den väl kommer? Vi är alla otroligt nyfikna.

Anf. 83 Gudrun Brunegård (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Ja, vi brinner verkligen av längtan allihop efter att få se hur agendan kommer att bli. Men den är nu under framarbetande, och den kommer att förankras på olika sätt.

Först ska den förhandlas fram mellan partierna i Regeringskansliet så att den verkligen uppfyller de kriterier som de fyra partierna har kommit överens om. Precis som en ledamot var inne på här tidigare är det viktigt att man bygger agendan på vetenskap, beprövad erfarenhet och den forskning som finns om biståndet så att den är fast och tryggt förankrad. Agendan ska också förankras gentemot civilsamhällets organisationer och så vidare.

Den kommer att presenteras för riksdagen i sinom tid - exakt hur, när, var och i vilken form det kommer att ske kan jag inte säga i dag, för arbetet håller på just nu. Jag är glad att ledamoten har respekt för vårt arbete när det gäller biståndsnivåer och avräkningsnivåer och var det slutligen ska hamna.

Jag hoppas att ledamoten också kommer att ha respekt för arbetet när man ska göra ett sådant här stort omtag och styra om biståndet så att det blir mer effektivt, mer fokuserat och mer koncentrerat utifrån de utvärderingar som vi har fått av det svenska biståndet hittills. Dessa har visat att biståndet under åren har flutit ut och blivit mindre fokuserat. Det har blivit fler fokusområden, fler programländer och så vidare, och vi behöver snäva in det.

Det här kräver ett grundligt arbete för att det ska bli så bra och så effektivt som möjligt.

Anf. 84 Anna Lasses (C)

Fru talman! Det behöver också förankras, och det gläder mig att det, åtminstone från Gudrun Brunegårds sida, finns en önskan om att det ska förankras. Jag hoppas verkligen att det arbetet går bra, för hittills har vi på den andra sidan inte varit jättenöjda. Även civilsamhället har uttryckt sin oro.

Men jag ser som sagt fram emot reformagendan, och framför allt ser jag fram emot att få vara delaktig. Det blir intressant att se hur också civilsamhället involveras i detta.

Anf. 85 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Enligt vår grundsyn som kristdemokrater, där civilsamhället är en av de absolut viktigaste byggstenarna i samhället, är det självklart att civilsamhället ska involveras. Det är också enligt den gemensamma fyrpartiöverenskommelsen tänkt att civilsamhället ska bära en större andel av biståndsarbetet.

Men vi måste först hitta formerna för hur vi som regeringspartier vill göra. Sedan kommer nästa steg. Allt kommer att bli tydligt i sinom tid.

Anf. 86 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Sverigedemokraterna har en rad förslag på förändringar för ett bättre och effektivare bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det svenska biståndet i dag är extremt generöst, men räcker det? Nej, det gör det absolut inte. Världen är tyvärr inte perfekt, och det finns många länder med stora utmaningar på en rad olika områden. Vissa länder är katastrofdrabbade eller krigsdrabbade eller har bristande infrastruktur. Andra kan inte ens tillgodose sin befolkning med tillräckligt med mat eller rent vatten.

Hjälp behövs på extremt många platser runt om i världen. Men frågan är: Vad vill vi uppnå med biståndet? Vi har länge haft procentmål, vilket har resulterat i en oförutsägbarhet i det svenska biståndet där styrande parti inte har tagit ordentligt ansvar för förvaltandet av svenska skattemedel.

Det finns stora orättvisor och alldeles för mycket ondska runt om i världen. Men något man måste ha med sig är att hur mycket man än skulle vilja kan Sverige inte ensamt stå som borgensman för världens hela befolkning. Vi har tillsammans med andra länder i en rad olika församlingar kommit överens om gemensamma mål för hur mycket bistånd vi ska ge. Men tyvärr är det ytterst få länder som lever upp till dessa mål.

Det är viktigt att fler länder tar ett större ansvar. För även om vi skulle lägga hela den svenska statsbudgeten på bistånd skulle medlen inte räcka till för att hjälpa hela världen ur fattigdom eller för att ens ge alla tak över huvudet. Men det vi kan göra är att se över vår egen del - att de medel vi avsätter för behjärtansvärda ändamål runt om i världen faktiskt ger resultat.

Det handlar om att agera klokt och att hushålla med Sveriges ekonomi. Ska vi syssla med bistånd, och därmed använda pengar som egentligen behövs i Sverige, måste det åtminstone gå till rätt saker.

Sverigedemokraterna och regeringspartierna har som bekant ingått ett avtal, Tidöavtalet. Där har vi på biståndsområdet kommit överens om några grundläggande punkter för Sveriges biståndspolitik. Det rör sig bland annat om effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till migration och att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem från Sverige när så behövs.

Samarbetet stannar dock inte där. En reformagenda är under bearbetning, där vi kommer att staka ut och konkretisera hur biståndet kan användas klokare. Mycket pengar försvinner i dag till onödiga overheadkostnader och kommer inte de behövande till del. Därför vill vi se att dessa kostnader minskar och i stället öka stödet till civilsamhället.

Fru talman! Akuthjälp är otroligt viktigt, men vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt och tänka långsiktigt.

Sverige är ett av de länder som lägger störst andel av sin statsbudget på bistånd för att hjälpa människor runt om i världen. Men om vi inte fokuserar och arbetar effektivt och ändamålsenligt med bistånd kommer det aldrig att bli tillräckligt. För att människor ska tas ur fattigdom behöver de ha egna möjligheter att upprätta välstånd. Där har demokrati och utbildning en viktig roll men också näringsliv och handel.

Fru talman! Den förra regeringen med Socialdemokraterna i toppen verkade tycka att deras sätt att hantera skattemedel var bra och förnuftigt, men faktum är att biståndet i oerhört många fall har gått till korruption. Det rör sig inte om ett fall, inte om tre eller tio, utan om hundratals projekt där pengarna hanterats korrupt. Bara under 2021 fick Sida in 303 ärenden om misstänkt korruption eller andra oegentligheter.

Detta tycker jag är tecken nog på att ett omtag måste göras. Man kan inte fortsätta i samma gamla vanliga spår bara för att man alltid har gjort det. Vi måste granska biståndet för att förbättra det och göra det så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Varje skattekrona som går till korruption är pengar rätt i sjön och en skymf både mot de behövande i Sverige som lämnas hjälplösa och mot de behövande i andra länder som hade kunnat få helt andra levnadsvillkor för alla de biståndsmiljoner som skurkar stoppat i egen ficka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Biståndet behöver reformeras. De svenska biståndsmålen bör inte handla om hur mycket pengar eller hur många procent av bni Sverige som enskilt land ska lägga på bistånd. Målet måste vara att faktiskt fokusera på att hjälpa andra att bygga långsiktiga system för att ta sig ur fattigdom. Målet måste vara att bistånd inte längre ska behövas. Då funkar det inte att dutta lite här och där med biståndsmedel för att man minsann ska vara med och hjälpa till överallt och visa sig duktig. Det är inte duktigt att ta pengar från behövande i Sverige för att sedan slösa dem på ineffektiva projekt som saknar långsiktighet.

Fru talman! Sverige bör ha fokus på att hjälpa människor i de länder och regioner flyktingströmmarna kommer ifrån. Många flyktingar befinner sig i sina grannländer, som kan erbjuda säkerhet och viss samhällsservice. Dessa grannländer kan också bidra med stabilitet i området. Närheten till hemlandet gör det också lättare för flyktingarna att återvända hem och bidra till att återuppbygga sina hemländer när så är möjligt.

Det är därför i allas intresse att länder belägna runt krisområden och med en stor mängd flyktingar får generös internationell hjälp. Men Sverige, som är ett litet land, kan inte dra hela lasset ensamt. Det är orimligt att FN:s flyktingorganisation UNHCR inte har tillräcklig finansiering från det internationella samfundet. Ytterst få länder bidrar med sin avtalade del till bistånd. De flesta har glatt sett på när länder som Sverige generöst har bidragit med bistånd långt över de internationella målen för varje land. Den här ordningen är inte hållbar, varken för Sverige eller för världen i stort.

Fru talman! Som jag inledningsvis nämnde har Sverigedemokraterna en rad olika förslag på en bättre biståndspolitik, men med respekt för vårt samarbete med regeringen och det pågående arbetet med reformagendan yrkar jag endast bifall till reservation 7.

Anf. 87 Olle Thorell (S)

Fru talman! Jag vill fråga ledamoten från Sverigedemokraterna om Sverigedemokraternas biståndspolitik. Bortsett från det avtal man gjort om 56 miljarder de kommande åren har ni ju gått ut med att ert mål är 0,5 procent, en halvering av svenskt bistånd. Det är lätt att stå i talarstolen och tala om saker man vill förbättra och göra mer av, men det är en annan sak att finansiera det. Det jag undrar är på vilket sätt någon människa hjälps mer av att Sverige halverar sitt bistånd.

Detta är inte så förvånande. Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti sprunget ur Bevara Sverige svenskt-rörelsen, vitmaktrörelsen. Att de rötterna påverkar hur man ser på resten av världen är inget överraskande. Det överraskande är vilket genomslag man har fått i den övriga högerns biståndspolitik.

Behoven är som sagt oändliga, och det är ingen som säger att Sverige ensamt ska ta hand om hela världen. Detta är ju något som sverigedemokrater upprepar: Sverige kan inte göra detta ensamt. Det är ingen människa som påstår att Sverige ensamt ska ta hand om alla behov i hela världen. Det är bara påhitt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Vi har haft som styråra i svensk politik att avsätta en hundradel av vårt välstånd till fattigdomsbekämpning i världen. Sverigedemokraterna vill halvera det. Då undrar jag: På vilket sätt bidrar det till en global utveckling att halvera Sveriges bistånd?

Anf. 88 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Nu regerar ju vår regering på en gemensam budget som Sverigedemokraterna ställer sig bakom och där vi står upp för samma avsättning till biståndet som övriga regeringspartier gör.

Det som skiljer Socialdemokraterna från Sverigedemokraterna är effektivisering. Vi tror inte på att man kan kasta pengar på olika projekt till höger och vänster och att allting då automatiskt ska lösa sig. Vi tror på konsekvensanalyser och att göra riktade insatser, många insatser samtidigt, för att kunna lyfta länder så att de till slut kan stå på egna ben.

Nej, som jag nämnde i mitt anförande kan Sverige självklart inte ensamt stå för hela världens bistånd. Det är just det som är poängen. Fler länder måste hjälpa till och ta del av bördan. Sverige lägger i dag mer på bistånd än de avtalade målen, medan andra länder inte ens är i närheten av att nå upp till dem. Det är där den stora skillnaden kan göras. Fler måste hjälpas åt.

Anf. 89 Olle Thorell (S)

Fru talman! Skiljelinjen mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna går inte vid om vi tycker att det ska vara ett effektivt bistånd. Den går i synen på människor. Den går i synen på Sveriges roll i världen. Den går i huruvida man står upp för alla människors lika värde eller inte. Det finns oändligt många skiljelinjer, men effektivt bistånd är inte en av dem.

Jag ska försöka vara superkonkret här. Sverigedemokraterna har ju haft som slogan genom åren att vi ska hjälpa på plats i stället för att hjälpa här i Sverige. Hur hjälper man fler på plats genom att halvera biståndet, vilket är ert mål?

Jag har också en andra fråga. Ni driver ju även att Sverige ska gå ifrån de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045 med delmål 2030. Dessa vill Sverigedemokraterna frångå. Ändå säger ni att ni står bakom Parisavtalet och att man ska se till att utsläppen minskas någon annanstans så att vi slipper göra de jobbiga omställningarna här i Sverige. På vilket sätt hjälps detta av att halvera det svenska biståndet, vilket är vad Sverigedemokraterna vill?

Anf. 90 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Med Olle Thorells retorik borde Socialdemokraterna ha väldigt lätt att instämma i Sverigedemokraternas politik just vad gäller hjälp på plats. Hur hjälper vi fler flyktingar med samma medel? Det är ganska vedertaget att det är extremt dyrt med flyktingar och flyktingmottagande i Sverige. För samma pengar skulle vi kunna hjälpa många fler människor i deras närområde.

Minskat bistånd behöver inte betyda mindre hjälp om man tar bort onödiga kostnader som overheadkostnader. Jag var nyligen i FN i New York. Där sprang vi från det ena kontoret till det andra trots att folk egentligen jobbar hemifrån. Och vad kostar det att hyra stora lokaler på Manhattan? Det är exempel på en onödig kostnad som biståndspengarna går till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Kan vi effektivisera och ta bort de onödiga kostnaderna kan vi spara in en hel del. Som jag nämnde går också otroligt många miljoner till korruption. Kan vi lägga pengarna i värdefulla, trovärdiga och ärliga projekt behöver inte så mycket medel slösas bort.

Anf. 91 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Tack, Yasmine Eriksson, för ditt anförande! Men det är en del som jag väldigt gärna skulle vilja kommentera.

Ledamoten nämner att vi skulle kunna lägga betydligt mer på de behövande i Sverige. Det är klassisk sverigedemokratisk politik att ställa svaga grupper mot varandra. Det är till för att ge en bild av att Sverigedemokraterna värnar mer om de allra svagaste i Sverige än de svagaste internationellt. Men det är en falsk bild, för man satsar ju inte på de svagaste i Sverige heller.

I regeringens budget, som man stöttade, satsar man till exempel inte pengar i kommuner och regioner i den utsträckning som det verkligen skulle behövas. Man drar ned på vården av gamla och sjuka. Man drar ned på skolan, som ska stötta de allra svagaste eleverna. Det är en retorik som inte håller för verklighetens granskning, och jag önskar att vi skulle slippa höra den.

Sverige är ett av de rikaste länderna i världen. Vi har råd att ha en bra välfärdspolitik där vi stöttar dem som här och nu behöver hjälp i vårt land, utan att detta står i motsatsställning till att hjälpa dem som behöver vårt stöd ute i världen.

Sedan blir det väldigt konstigt. Om man, som Sverigedemokraterna, vill att biståndet inte ska behövas i framtiden är det ju inte nu man ska dra ned på ambitionerna. Just nu står vi inför jättestora utmaningar. Löser vi inte dem - alltså att vi hjälps åt att klara klimatkrisen, migrationsströmmarna, kriget, ofreden och så vidare - kommer det bara att bli ännu dyrare i framtiden, för det dyraste biståndet är det som är humanitärt.

Hur tänker sig Sverigedemokraterna kunna lösa att det inte ska behövas bistånd i framtiden när man drar ned på ambitionerna i dag?

Anf. 92 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Jag och Janine Alm Ericson ser väldigt olika på de här sakerna. Det är tydligt.

Att argumentera för att vi behöver pengarna i Sverige är inte särskilt svårt. När jag går på Stockholms gator ser jag varje dag hemlösa pensionärer. Det tar emot. Det är behjärtansvärt att hjälpa andra behövande människor också, men allting kostar pengar, och prioriteringen ligger som den gör just nu.

Ja, man måste ställa människor mot varandra. Biståndet kostar. 56 miljarder skulle räcka för att ge varje hemlös i Sverige två villor per person. Men den prioritering vi har gjort är ändå att vara generösa med bistånd, för vi tror att det är någonting som kommer att vara bättre för hela världen i förlängningen.

Vad gäller klimatet kan vi inte lösa allt själva. Även om vi skulle ha nollutsläpp i Sverige skulle det inte påverka klimatet globalt. Vi måste göra det här arbetet internationellt. Vi är inte de stora bovarna här.

Anf. 93 Janine Alm Ericson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Tack, Yasmine Eriksson, för svaren!

Jag upprörs också över de fattigpensionärer vi har i Sverige. Jag upprörs också över de matköer som vi nu ser på grund av den skenande inflationen. Då behöver man ha rätt inrikespolitik, och det är där som regeringen med Sverigedemokraternas stöd helt misslyckas.

Vi har pengar. Statens budget ser ut att gå med enorma överskott i år. Kräv då i budgetförhandlingarna att det ska läggas mer pengar på pensionärerna, att det ska läggas mer pengar på välfärden och att det ska köpas hus till de hemlösa pensionärer och andra som bor ute på våra gator, för det är ovärdigt ett välfärdsland! Men detta avhjälper vi inte genom att minska biståndet. Det avhjälper vi genom rätt politiska och ekonomiska prioriteringar i Sverige.

Klimatbiståndet handlar inte om våra egna utsläpp, även om jag vet att regeringen och Sverigedemokraterna vill dra ned på våra ambitioner. Men det handlar om att vi ska se till att vi inte ökar ett fossilberoende ute i världen. Det handlar om att det ska kunna göras anpassningar så att inte fler behöver fly från sina hem på grund av klimatförändringar, som också skapar krig och konflikt. Det skapar också flyktingar. Alla dessa saker hänger ihop. Vi är bara en värld och har bara ett jordklot, och det borde vi enas om att göra vårt bästa för att rädda.

När det gäller korruption och effektivitet finns det liksom inget motstånd här - vi har ingen annan politik. Vi vill också bekämpa korruptionen i biståndet. Korruptionen är helt förfärlig, och varenda krona ska gå till rätt ställe.

Låt oss diskutera effektiviteten! Att göra nedskärningar och prata om kontorslokaler bidrar inte till ett effektivare bistånd, snarare tvärtom.

Anf. 94 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Att dra ned på onödiga kostnader ger, vill jag hävda, definitivt ett mer effektivt bistånd. Pengarna kan gå till behövande i stället. Vi gör också satsningar vad gäller klimatet. Jag förstår inte riktigt var argumentationen kommer ifrån.

Vi ser problemen med stora flyktingströmmar från olika håll. Det blir bara värre och värre. Det är där vi ser att humanitär hjälp behövs. Vi behöver hjälpa till där vi kan, där man kan bygga infrastruktur, så att folk inte blir lika hårt drabbade. Vi måste prioritera att göra några stora insatser åt gången, på färre platser. På det sättet kan vi göra de stora insatserna som verkligen innebär en förändring för människorna i de fattigaste och mest drabbade länderna.

Anf. 95 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Tack, Yasmine Eriksson, för anförandet! Sverigedemokraterna vill halvera det internationella biståndet i en tid när biståndet behövs mer än någonsin - när fattigdomen ökar, demokratin går tillbaka och jämställdheten får stå tillbaka vill Sverigedemokraterna halvera biståndet. Jag tycker att det är skamligt, minst sagt!

Men inte nog med det, utan ni vill också ändra inriktningen på biståndet. Ledamoten säger i sitt anförande att hon vill se ett effektivt bistånd. Då ska man inte göra förändringar av biståndet som syftar till någonting annat, till exempel att uppnå migrationspolitiska villkor. Det är ett avsteg från själva grundprincipen för bistånd och strider mot principen om effektivt bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

I Tidöavtalet slås fast att regeringen inom ramen för bistånds- och utvecklingspolitiken bland annat ska villkora delar av biståndet med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem om så behövs. Hur i hela friden ska detta gå till?

Anf. 96 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Vi minskar biståndsbudgeten i Sverige. För det första behöver det inte betyda att färre människor nås när man gör arbetet mer effektivt. För det andra vill vi att biståndet ökar internationellt och globalt. Vi vill inte att Sverige ska halvera sitt bistånd och att resten av världen ska göra detsamma så att det blir mindre bistånd på totalen. Nej, vi vill arbeta på ett sätt där vi kan utöva påtryckningar på de andra länderna, så att de faktiskt hjälper till med sin beskärda del och så att vi får mer pengar globalt till alla som behöver hjälp.

Vad gäller migrationen tycker jag att detta är fullt rimligt om vi hjälper ett land så att det faktiskt lyckas klara sig bättre självt. De bygger då upp sitt land så att det faktiskt är beboeligt. Vi har människor i Sverige som inte har något annat skäl att vara här än att de inte kan vara i det andra landet. Men när den situationen har förändrats tycker jag att det är fullt rimligt att man ska ta tillbaka sina egna medborgare. Gör man inte det är frågan: Är de verkligen i behov av denna typ av hjälp då?

Jag begriper inte riktigt Lotta Johnsson Fornarves frågeställning.

Anf. 97 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det som ni har hittat på tillsammans med regeringen om att man ska använda migrationspolitiken i biståndet, så att säga, fungerar inte. Strax före årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.

För att en insats ska kunna kategoriseras som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.

Biståndsplattformen Concord har på ett förtjänstfullt sätt granskat hur Tidöavtalet står sig i förhållande till OECD-Dacs regelverk. Slutsatsen blir att Tidöavtalet helt enkelt inte är genomförbart. Det fungerar inte.

Anf. 98 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Enligt den retoriken behövs tydligen inget bistånd över huvud taget, för allt bistånd som ges har en påverkan på vår migration. Skulle vi inte ge något bistånd över huvud taget skulle vi få mycket större flyktingströmmar och mer migration till Sverige i förlängningen. Den retoriken håller inte ihop.

Anf. 99 Martin Melin (L)

Fru talman! Jag tänkte börja med att konstatera att vi alla här i dag, oavsett partitillhörighet, vill hjälpa utvecklingsländer och fattiga människor i världen. Vi vill se demokratier i världen öka, inte minska. Vi vill motverka förtryck och stödja dem som vågar stå upp mot auktoritära regimer. Vi vill se rättsstatens principer och mänskliga rättigheter få mer fokus. Vi vill också se ökad jämlikhet och att kvinnor får större möjligheter att utbilda sig i de länder där möjligheterna i dag tyvärr är begränsade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Vi är alla överens om detta. Vad vi dock inte är överens om är hur det ska gå till och hur det ska finansieras.

Sverige har en lång tradition av att vara en stor, stabil och trogen biståndsgivare. Det är vi fortfarande, oavsett vad vissa företrädare här säger. Jag vet att oppositionen nu vrider på sig och menar på att regeringen faktiskt sänker biståndsbudgeten från 1 procent av bni till 0,88. Jag vet och hör detta. Det känns någonstans som att vi inte behöver fortsätta att älta det. Det blir bara pajkastning, och det är inte produktivt. Alla människor som lyssnar och ser på debatten har hört detta och vet detta - punkt.

Det som också är intressant är att ingen i denna kammare vet vad regeringens biståndspolitik kommer att få för resultat. Ingen här vet det. Varför ska vi döma ut den på förhand? Jag tycker att vi i stället kan konstatera att det ser ut så här i dag, och så kan vi prata utifrån det.

Fru talman! Är en minskning av biståndsbudgeten detsamma som sämre bistånd? Jag vill ställa om den frågan: Är en minskning av biståndsbudgeten detsamma som sämre bistånd? Är kvantitet bättre än kvalitet? Jag frågar igen: Är kvantitet bättre än kvalitet?

Denna regerings biståndspolitik kan inte utvärderas här i dag. Jag menar att svenskt bistånd fortfarande kommer att ha högt anseende internationellt, att andra länder även framöver kommer att se upp till oss och att vi fortfarande är en av världens största bidragsgivare.

Låt oss prata lite grann om fakta. Sveriges bistånd i år är 56 miljarder kronor. Det är högre än de 52,5 miljarder som biståndet landade på 2022, då biståndet var 1 procent av bni. År 2021 var siffran 51 miljarder, alltså 5 miljarder mindre än i år. Jag säger detta bara för att vi ska ha det i tanken.

Vi måste se till det globala perspektivet. Totalt sett växer faktiskt världens samlade bistånd. Sverige är också ett av de fem länder som når upp till FN:s mål om att ge minst 0,7 procent av bni i bistånd. Det är alltså bara fem länder som gör detta. Vi är ett av de länderna, och det ska vi vara stolta över. Och det ska vi ha i minnet när vi pratar här i dag.

Fru talman! Regeringen vill med den nya biståndspolitiken göra den mer effektiv, mer relevant och mer fokuserad för att på sikt nå bättre resultat. Prioriterat är humanitärt stöd, demokrati, klimatet, jämställdhet, handel, migration och Ukraina.

Utvecklingsländerna påverkas mest av klimatförändringar där fattigdom får konsekvenser för freden och bidrar till påtvingad förflyttning. Att regeringen utvidgar klimatbiståndets andel är nödvändigt och välkommet.

Vi liberaler kommer att vara noga med att biståndet sköts nu när vi har 0,88 procent. Vi var inför valet tydliga med att vi ville ha en biståndsbudget på 1 procent. Nu har vi ihop med de andra regeringspartierna och Sverigedemokraterna enats om 0,88 procent. Precis som Socialdemokraterna har vi också som mål att gå tillbaka till 1 procent, kanske till och med nästa mandatperiod när vi bildar regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Men vi kommer som sagt noga att följa hur biståndspengarna används och hur resultatet blir. Vi kommer också att göra vad vi kan för att se till att kvinnors rätt att gå i skola och hbtq-frågorna kommer att prioriteras.

Fru talman! Liberalerna står bakom regeringens inriktning om att marknadsekonomi skapar ekonomisk tillväxt. Ett effektivt bistånd fokuserar på marknadsinvesteringar och investeringsfrämjande åtgärder. Det borgar för gynnsamma förutsättningar för export och import.

De länder som i dag får bistånd av Sverige vill gå från fattigdom till rikedom, och de vill stärka sin egen ekonomi och tillväxt. De vill ha hjälp att utveckla handelsrelationer och på sikt gå från att vara ett mottagarland till att bli ett givarland.

Det måste ligga i allas intresse att länder som får ekonomisk hjälp själva börjar producera så att biståndet sedan kan användas på annat håll, i andra länder eller i andra regioner. Det är faktiskt bara i väldigt naiva politikers värld som Sverige kan hjälpa hela världen. Det kan vi inte. Det finns bara en plånbok, och vi politiker har ett ansvar att förvalta skattebetalarnas pengar på ett bra sätt. Vi svenskar är generösa, och de allra flesta vill hjälpa dem som har det sämre här i världen. Jag såg i en undersökning att 57 procent tyckte att vi hade en bra nivå på vår budget - kanske till och med högre. Men dessa 57 procent vill också att vi politiker sköter detta på ett effektivt och bra sätt. De vill se att biståndet används på rätt sätt. Och det ska de få göra med den här regeringens politik.

Jag har träffat representanter från flera olika organisationer i civilsamhället som jobbar med bistånd, och jag är imponerad av deras arbete, kunskap och visioner. De jobbar lokalt, och de vet vad som behöver göras för att få resultat. Inte sällan har de arbetat upp bra kontakter både med hjälparbetare och med oppositionspolitiker. Just det sista är viktigt i arbetet för demokratisering. Små partier i regimer måste få stöttning för att kunna leverera och för att på så sätt kunna visa folket att det finns ett alternativ.

Vi liberaler vill minska biståndet till multilaterala organisationer och öka det riktade biståndet till civilsamhällets organisationer. Vi tror att det ger bättre effektivitet till en mindre kostnad och inte minst med mindre administration. Vi tror även att resultatet av biståndsprojekt blir lättare att följa upp och att vi då kan lära från såväl dåliga som bra resultat.

Avräkning är någonting som vi brukar plocka upp i sådana här sammanhang, även om det kanske inte sker lika ofta nu när regeringen har bestämt att avräkningen ska stanna vid högst 8 procent av biståndsbudgeten. Jämfört med tidigare år tycker jag att det är en realistisk siffra. Som vi har hört tidigare här i dag har den ju varit högre vid tidigare tillfällen.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga några ord om Ukraina. Europas och Sveriges framtid ligger just nu i de ukrainska soldaternas händer. De strider för sin frihet, för Europas frihet och för Sveriges frihet. Det får vi aldrig glömma bort. Det sker nu, i dag. Det skjuts i skyttegravar, och byar bombas. Människor dör. Det är på riktigt.

Därför får vi inte sluta att ekonomiskt, militärt, humanitärt och materiellt stödja Ukraina - aldrig någonsin. Vi måste också fortsätta att stödja det ukrainska folket och parlamentet i Kiev i deras reformarbete för att skynda på ansöknings- och antagningsprocessen till EU. Återuppbyggnaden av Ukraina kommer att kosta enorma summor pengar, och där ska Sverige vara en stark bidragsgivare. Priset för Europas frihet har inget tak.

(Applåder)

Anf. 100 Olle Thorell (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Martin Melin tycker att vi ska sluta att älta detta om enprocentsmålet och sätta punkt. Jag är ledsen att göra ledamoten besviken, men det är ett stort skifte i svensk biståndspolitik att ett parti som Liberalerna som historiskt har stått upp för enprocentsmålet nu överger det.

Jag uppskattar att Martin Melin säger att man på sikt vill återställa detta. Jag förstår och har respekt för det, men man har ju förlorat den här förhandlingen. Det är ju SD som rattar skutan på andra sidan. Även om de sitter utanför styr de ändå, och den förhandlingen har alltså gett att vi överger enprocentsmålet. Det svider förstås för Martin Melin, men att bara tycka att vi ska sluta älta saker gör inte saken mindre.

Jag skulle vilja fråga om jämställdhet. Liberalerna är ett parti med en lång, fin historia av att kämpa för jämställdheten i Sverige. Barbro Westerholm, salig i åminnelse, Birgitta Ohlsson och Bengt Westerberg - det finns en lång rad liberaler som har stått upp för feminism och jämställdhet. Jag undrar hur Martin Melin och Liberalerna ser på att regeringen överger den feministiska utrikespolitiken. Det är ju inte bara att ta bort en etikett; det är också att överge instruktioner, planer och program. Det kvinnliga medlarnätverket som inleddes och sattes igång under den förra regeringen har nu pausats.

Det här får verkliga konsekvenser för Sveriges arbete för jämställdhet i världen. Hur ser Liberalerna på att Sverige nu överger den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken?

Anf. 101 Martin Melin (L)

Fru talman! Det jag menade med "älta" var att det känns som om Socialdemokraterna hela tiden hackar på regeringen och nämner siffran 0,88 fast skillnaden mot Socialdemokraternas budget bara är 0,03 procentenheter. Jag tror att jag har hört det tio gånger här i kammaren nu, och om det är någonting som ger eld åt politikerföraktet är det politiker som konstant bara ältar saker.

Konstatera i stället att det är så här och att Socialdemokraterna inte är ett dugg bättre när det kommer till att lägga en biståndsbudget! Så är det bara, och det gör mig nästan lite förbannad att hela tiden behöva höra sådant här. Folk är inte dumma. Folk förstår att även Socialdemokraterna lade en lägre budget. Och om nu SD, enligt Socialdemokraterna, styr den här regeringen undrar jag vem det är som styr Socialdemokraterna, om siffran 0,91 inte är någonting ni står för. Vem styr Socialdemokraterna?

När det kommer till jämställdhet kan jag inte svara för de olika nätverk och så vidare som finns eller som har funnits, för det vet jag ingenting om. Däremot vet jag att i biståndspolitiken, biståndsbudgeten och ramverken satsas det väldigt mycket på kvinnor och flickor runt om i världen, inte minst för att de ska kunna utbilda sig och gå i skolan. Det är i min värld jämställdhetspolitik om något.

(Applåder)

Anf. 102 Olle Thorell (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Skillnaden i pengar är 2 ½ miljard kronor i biståndsbudgeten. Det är 0,03 procentenheter, som Martin Melin säger. Det är skillnaden. Men det finns en principiell skillnad oss emellan: Ni sätter er i samma båt som Sverigedemokraterna och regerar tillsammans med ett parti som tycker att den största fienden man har är liberalismen.

I en sådan regering sätter sig ett liberalt i parti. Det skulle vi aldrig komma på tanken att göra. Vi kommer att återställa enprocentsnivån i biståndet när vi kommer tillbaka till regeringsmakten.

Vad gäller feminism är det klart att Sverige inte har upphört att arbeta med jämställdhet. Vi jobbar med SRHR och med kvinnors hälsa ute i världen och så, men det handlar om ramverket kring detta, den feministiska utvecklingspolitiken som har gjort att varje ambassad och varje utlandsmyndighet som arbetar med frågor gällande bistånd och utvecklingspolitik har dessa glasögon på sig. Nu behöver de inte ha de glasögonen på sig. Man tappar fokus, man tappar riktning, man tappar fart när man inte längre har en feministisk bistånds- och utrikespolitik.

Jag önskar höra från Martin Melin om det är något problem med just ordet "feminism". Känner Liberalerna, precis som Sverigedemokraterna, att feminism är något man inte gillar? Är det ett problem att man benämner det just feministisk utvecklingspolitik?

Anf. 103 Martin Melin (L)

Fru talman! Personligen är jag inte speciellt bunden vid vad saker och ting heter eller kallas. Jag vill gärna se till vad det i stället är för någonting. För mig är feminism jämställdhet, och jag är för jämställdhet till hundra procent. Jag vill se även att politiken är jämställd, det vill säga att resultaten av politiken blir jämställda. För mig är det väldigt viktigt.

Nu tappade jag frågorna lite grann, eftersom jag fastnade redan i början kring de 2 ½ miljarderna. Det är ju så att 2 ½ miljard är ganska mycket pengar. Ledamoten räknade förut upp vad det kan användas till och hur mycket gott man kan göra med det. Problemet är att för varje person som ledamoten räknade upp finns det tusen till som sitter och väntar och inte får någon hjälp. Det finns alltså inget tak för hur mycket man kan hjälpa den här världen. Så är det bara.

Jag tycker att Sverige gör ett gott jobb. Vi är bland de bästa i världen på att ge bidrag, och då tycker jag inte att vi ska behöva stå här i kammaren, oavsett vilket parti vi tillhör, och diskutera 0,03 procentenhetet hit eller dit. Vi är bland de bästa i världen - kan vi inte bara vara stolta över det och göra det bästa av det? Det finns andra listor där vi också ligger högst och som vi måste bort ifrån. Det skjuts mest i Sverige i världen. Unga män dör. Den listan vill vi inte ligga högst på, och vi kan jobba med det också.

Jag tycker att vi ska vara stolta över den biståndspolitik vi har. Vi ger den här regeringen några år, och så får vi se om det blev bra eller inte.

(Applåder)

Anf. 104 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Även jag måste tyvärr göra ledamoten besviken genom att tala om att ni fortfarande kommer att få kritik för ett sviket vallöfte om 1 procent av bni till biståndet.

Det går nog inte att komma undan att politik trots allt, i någon mån, är att älta. När vi tycker att vi har sagt en sak tillräckligt många gånger har de som är utanför den här kammaren knappt börjat uppfatta det, så det vallöftet kommer Liberalerna att få fortsätta att svara på varför man försvarar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Martin Melin ställde en fråga om kvantitet är bättre än kvalitet. Det är det såklart inte, men kvalitet och kvantitet är bättre. I Sverige har vi också, och är kända för, ett bistånd i världsklass, så att sätta dessa två mot varandra blir heller inte riktigt relevant, även om naturligtvis inte allt är perfekt.

Vi kommer inte att sluta påpeka att fler insatser behövs i det svenska utvecklingssamarbetet, men det spelar såklart en roll vad vi gör och vad regeringen väljer att göra. Om det här vet vi i kammaren mycket lite. Alla väntar på regeringens reformagenda. Men låt mig inte bara prata om enprocentsmålet och svikna vallöften, utan jag skulle även vilja fråga Martin Melin och Liberalerna vad ni prioriterar i förhandlingarna om reformagendan. Vad driver ni för att skapa ett effektivare bistånd? Vet ni att just det ger mer effekt och att det inte bara blir tomma ord för att det ska låta bra?

Anf. 105 Martin Melin (L)

Fru talman! När det gäller att arbeta fram den nya reformagendan för bistånd sker detta, som ledamoten vet, på andra sidan kanalen i Rosenbad. Liberalerna värnar det vi har pratat om förut, nämligen jämställdheten och kvinnors rättigheter i världen. Vi ser att demokratierna blir färre, och vi vill jobba med de frågorna. Vi står upp för hbtq-personers rättigheter runt om i världen - vi kan se hur de blir sämre. Det är några exempel på vad vi vill jobba med.

Vi kommer i framtiden att jobba för att vara en stark röst för att biståndsbudgeten procentuellt inte ska sjunka. Det arbetet kommer vi aldrig att överge. Jag sa till en tidigare ledamot att vi kommer att vara som en terrier i dessa frågor. Det står jag fortfarande för, och jag vet att mina partikamrater gör likadant.

Precis som ledamoten vet handlar det om att ge och ta när flera partier förhandlar, men vi jobbar för det.

Anf. 106 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Jag tackar Martin Melin för svaren.

Det som är mest nedslående med svaren är inte vilka prioriteringar ni gör. Vi vet båda att det behövs betydligt mer jämställdhet, och då är det synd att regeringen har dragit tillbaka inte bara etiketten om feministisk utrikes- och utvecklingspolitik utan faktiskt också de planer och riktlinjer som redan finns. Det är ett faktum att politiken har tappat fart. Det kan ni ha med er i förhandlingarna.

Vi införde demokratioffensiven tillsammans i januariavtalet förra mandatperioden. Det var ett oerhört viktigt arbete, som vi båda står bakom. Om vi inte utvecklar världens demokratier kommer de andra utvecklingsmålen inte heller att nås. Hbtqi-frågan är också otroligt viktig. Vi ska stötta dem som jobbar i extremt stark motvind.

De här prioriteringarna hade inte ens varit svåra för Liberalerna att få igenom om man hade valt att samarbeta med andra partier än de som samarbetar med Sverigedemokraterna. Man har satsat i ett samarbete där man aktivt motverkar sina egna prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Jag vill återigen ställa en fråga. Jag vet att förhandlingarna förs på andra sidan vattnet, men jag vet också att Liberalerna har folk i sitt samordningskansli och folk i regeringen. Om det här är en prioriterad fråga ser man också till att det blir resultat i mätningarna. Jag ser fram emot att få höra om Liberalernas framgångar eftersom det här är otroligt viktiga frågor.

Ni säger också att ni vill dra ned på FN-systemet. Hur kommer det sig att ni vill dra ned på det som är själva skelettet i det internationella arbetet för att få en bättre värld?

Anf. 107 Martin Melin (L)

Fru talman! Det gläder mig att vi delar synen på vad som är viktigt: kvinnors rättigheter, hbtq-frågor och så vidare. Ledamoten sa att vi hade kunnat gå hand i hand med andra partier. Då säger jag att Miljöpartiet är välkommet att i stället rösta med oss, så blir det lättare att få igenom förslag på dessa områden. Ni är jättevälkomna. Vi står någonstans på samma planhalva, och då är ni välkomna. Var så god!

Sedan var det frågan om FN och varför vi vill dra ned på de multilaterala organisationerna. Det är för att vi hellre vill lägga pengarna på de mindre organisationerna, som vi tror - jag säger tror; vi vet inte, och ledamoten vet inte heller - kan innebära att det blir ett mer effektivt arbete och framför allt mätbart så att vi kan se resultatet på ett annat sätt. Det är från resultat vi kan se vad som fungerar och vad som inte fungerar. I en stor organisation är det lätt att resultat försvinner iväg eller blandas ihop med andra resultat - dåliga med bra så att de ser bra ut. Mindre organisationer som jobbar effektivare på lokal nivå kommer att visa resultat - bra eller dåliga. Därför tror vi att det är bättre.

Anf. 108 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2, även om jag självklart står bakom samtliga våra reservationer.

Med ett ansträngt klimatnödläge, enorma globala klyftor, brist på grundläggande demokratiska rättigheter i många länder och brist på basala nödvändigheter såsom rent vatten och mödravård är behoven av bistånd enorma. De väpnade konflikterna har blivit fler och mer långvariga, och många länder har drabbats hårt av de ekonomiska konsekvenserna av coronapandemin. För första gången på årtionden ökar fattigdomen i världen. Bara under 2022 ökade antalet människor i extrem fattigdom till 719 miljoner, enligt Världsbanken.

Behovet av internationellt bistånd är större än på mycket länge. I det här mycket ansträngda läget väljer regeringen att överge, med stöd av Sverigedemokraterna, Sveriges enprocentsmål och ersätter det med ett treårigt mål satt i kronor och ören. I ett första steg fryser man biståndet strax under nuvarande nivå, men prognosen visar att det snabbt kommer att bli en betydande sänkning i förhållande till bni. Det är att skicka fel signaler till andra biståndsgivare, och det är ett stort svek mot de mest fattiga och utsatta människorna i världen. Regeringen bör snarast återinföra enprocentsmålet för svenskt bistånd.

Vänsterpartiet vill inte heller se någon avräkning av biståndet för flyktingmottagande, som både skedde under den förra regeringen och sker under den nuvarande, även om vi konstaterar att den nuvarande regeringen satt ett tak för avräkningen. De medel som var tänkta att gå till bistånd ska gå till världens fattiga, och därför borde Sveriges regering arbeta för att förändra regelverket inom OECD-Dac i syfte att minska möjligheterna till avräkningar för inhemskt flyktingmottagande. Det är också viktigt att avräkningarna redovisas på ett tydligt sätt. Regeringen bör årligen återkomma till riksdagen med en skrivelse där avräkningarna redovisas tydligt och transparent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Tidöavtalet slår också fast att biståndet ska användas som ett verktyg för att uppnå migrationspolitiska villkor. Det är ett direkt avsteg från själva grundprincipen för bistånd och strider mot principerna om effektivt bistånd. Där slås fast att regeringen inom ramen för bistånds- och utvecklingspolitiken bland annat ska "villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs".

Strax innan årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid mot det internationella regelverket. För att en insats ska kunna kategoriseras som bistånd måste huvudsyftet vara utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Biståndsplattformen Concord har på ett förtjänstfullt sätt granskat hur Tidöavtalet står sig i förhållande till OECD-Dacs regelverk. Slutsatsen blir att Tidöavtalet helt enkelt inte är genomförbart.

Klimatförändringen slår redan hårt mot många fattigare länder och driver människor på flykt. FN varnar för att extrema väderhändelser är det nya normala. Regeringen konstaterar att ambitionsnivån behöver öka globalt i klimatarbetet och att utvecklingsländer drabbas hårdast, där klimatförändringarna bidrar till fattigdom och otrygg livsmedelsförsörjning, vilket också kan få allvarliga konsekvenser för fred och säkerhet. Regeringen borde därför dra konsekvenser av det och införa ett additionellt klimatbistånd i enlighet med det Vänsterpartiet föreslår i sin budgetmotion.

Klimatmålen måste gå före kortsiktiga vinstintressen, och den rika delen av världen måste ta sitt historiska ansvar. För att kombinera effektiv fattigdomsbekämpning med ekologisk hållbarhet krävs satsningar på miljövänlig och hållbar produktion av energi och livsmedel samt omställning till en mer miljövänlig transport- och industrisektor.

Vi ser hur demokratin och jämställdheten går åt fel håll i världen. Människorättsaktivister får allt svårare att verka. Kvinnor har förlorat jobbet i större utsträckning, våldet mot kvinnor har ökat och fler kvinnor har fallit ned i fattigdom. Flickors tillgång till utbildning har minskat samtidigt som könsstympning och barnäktenskap har ökat.

Regeringen överger nu den feministiska utrikespolitiken. Det är helt fel väg att gå. Nu kommer också signaler om att regeringen är på väg att fasa ut viktiga strategier. Det handlar om globala strategier som samlar insatser för jämställdhet, hälsa, sexuella och reproduktiva rättigheter, rent vatten och sanitet samt utbildning. Stöd till människorätts- och kvinnorättsorganisationer som lever i extrem utsatthet i till exempel Guatemala och Myanmar är hotade. Det gör mig djupt oroad och upprörd. Vänsterpartiet vill se att minst hälften av biståndet öronmärks till att stödja kvinnor och flickor och att 10 procent öronmärks till SRHR-insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

En grupp som är särskilt utsatt är hbtqi-personer och deras organisationer. Hbtqi-personer förföljs och trakasseras i många länder. Trots att de riskerar att förlora arbetet, kontakten med familjen och till och med livet organiserar sig människor i hela världen för sina rättigheter. Dessa aktivister har mod och vilja, men de behöver stöd i ofta mycket svåra miljöer. Stödet till organisationer som arbetar med hbtqi-frågor i fattiga länder är i dag inte omfattande mätt i kronor, men för de enskilda organisationerna har det en avgörande betydelse.

Dock finns det ofta hinder för att stödja hbtqi-organisationer. I länder där samkönade relationer är förbjudna finns det stora svårigheter för en hbtqi-organisation att ens registrera sig, och många små hbtqi-organisationer i fattiga länder har haft svårt att leva upp till de höga krav på revision och uppföljning som Sverige ställer. För att Sveriges insatser ska bli meningsfulla är det därför centralt att de projekt och biståndsprogram som genomförs planeras och följs upp i dialog med hbtqi-rörelsen i det berörda landet.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur stödet till hbtqi-organisationer kan förstärkas och göras mer flexibelt.

Ukraina behöver självklart få starkt stöd från omvärlden för att bygga upp landet, men behoven är gigantiska. Det beräknas kosta omkring 1 000 miljarder dollar - det går naturligtvis inte att säga någon exakt siffra - samtidigt som världens samlade bistånd är mindre än 200 miljarder dollar. Det är uppenbart att världens länder måste hitta andra medel än bistånd för att bistå Ukraina i det viktiga arbetet med att återuppbygga landet.

Det talas ibland, helt felaktigt, om bistånd som ett svart hål. Sverige har i dag ett relativt bra bistånd som är både transparent och effektivt och ses som en förebild globalt.

Samtidigt är det näst intill inget fokus på kapital- och skatteflykt som ett svart hål som varje år berövar länder hundratals miljarder dollar i uteblivna skatteintäkter. Här behöver krafttag göras. Vi behöver även införa en effektiv land-för-land-rapportering för multinationella företag.

Den kursändring av svenskt bistånd som nu sker görs utan någon som helst analys, dialog eller ordentlig utvärdering. Senast biståndet förändrades gjordes en ordentlig analys, och omställningen föregicks av dialog med både riksdagen och biståndsgivare på bred front. Nu överger regeringen både enprocentsmålet och en i det stora hela välfungerande biståndspolitik utan någon som helst dialog. Det är minst sagt anmärkningsvärt.

Sverige ska vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. I Vänsterpartiets budgetmotion återställer vi enprocentsmålet och lägger fram förslag om ett additionellt klimatbistånd på 500 miljoner kronor år ett för att sedan trappa upp det till 1 miljard kronor de nästkommande åren, detta för att motverka effekterna av klimatkrisen och bidra till en rättvisare, mer demokratisk och mer jämställd värld.

Anf. 109 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Lotta Johnsson Fornarve för inlägget, som dock lämnade utrymme för förtydliganden och kanske en lite djupare diskussion om en del saker som ledamoten nämnde.

Ledamoten nämnde att det finns enorma behov runt om i världen, inte minst på grund av pandemin som vi haft. Där är vi nog helt och hållet överens, inte minst när det gäller de humanitära insatser som behöver göras här och nu för att mota den extrema fattigdom och svält som vi ser runt om i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Men frågan är hur världen på sikt ska bli en bättre plats att leva på för alla de människor som i dag inte har de bästa levnadsvillkoren. Det tyckte jag inte att jag hörde lika mycket om från ledamotens sida.

Hur ska vi se till att alla de människor som i dag lever i fattigdom inte behöver göra det i morgon? För mig som moderat är svaret på den frågan ganska entydigt. Vi har ibland fått möta kritik för att vi vill ha större fokus inte bara på export- och investeringsfrämjande utan också på att fördjupa handelspolitiken generellt. Det är ingen hemlighet att vi moderater tror att marknadsekonomi och handel är nödvändigt för att länder ska ta sig från fattigdom till välstånd. Det kan man inte riktigt utläsa något fokus på i Vänsterpartiets budgetmotioner eller förslag i det här betänkandet.

Biståndspolitiken kanske inte ska beskrivas som ett svart hål, men min fråga till ledamoten är hur vi ska se till att den någon gång sinar och bidrar till att fler länder kan stå på egna ben. Delar Vänsterpartiet målet att biståndet så småningom ska kunna fasas ut, och hur ska vi se till att dessa länder på lång sikt kan stå på egna ben?

Anf. 110 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågorna.

Självklart måste det långsiktiga målet för biståndet vara att länder blir oberoende av bistånd och klarar sig själva.

Det är inte lätt att på så kort tid svara på frågan hur man ska göra. En viktig sak är naturligtvis att det måste finnas långsiktighet och förutsägbarhet i biståndet. Det går inte att göra stora förändringar på kort tid; därför är det långsiktiga utvecklingsbiståndet oerhört viktigt.

Här ser vi hur regeringen hellre vill satsa på det mer kortsiktiga humanitära biståndet, och det är fel väg att gå. Vi måste fortsätta satsa på ett långsiktigt bistånd där människor får möjlighet till egen försörjning på ett bättre sätt.

Som jag sa tidigare är jag absolut inte emot handel, men den måste ske på mottagarens villkor. Det finns mycket man kan satsa på för att utveckla handel lokalt, till exempel kvinnors möjligheter till ekonomiskt oberoende.

En annan viktig sak i biståndet är att fortsätta stödja det multilaterala systemet, som ju är en förutsättning för ett effektivt och bra bistånd som är flexibelt och kan sättas in snabbt när det behövs, när det uppstår en kris. Det är också en förutsättning för att lägga grunden för samarbete med civilsamhällets organisationer. Man är beroende av varandra, så att säga, så det är naturligtvis väldigt viktigt.

En viktig sak är också att satsa på jämställdhet och kvinnor. Jag menar att en satsning på demokrati och jämställdhet är en förutsättning för utveckling i stora delar av världen.

Anf. 111 John E Weinerhall (M)

Fru talman! Jag är inte riktigt nöjd med svaret som sådant.

Vi vet ju vad Vänsterpartiets politik har lett till i de länder där den har prövats fullt ut. Ni har fortfarande kvar i partiprogrammet målet om planekonomi och socialisering av näringslivet, tror jag. Vi har sett skräckexempel på vad det leder till bra många gånger genom historien. Ingen biståndsbudget någonstans i världen kommer nog att räcka till för att reda upp den humanitära katastrof som införandet av ett sådant ekonomiskt system på bred front skulle innebära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Det finns inte ett enda exempel i världen på att bistånd allena har lett till att utrota fattigdom. För att prata långsiktighet finns det länder som Sverige haft ett väldigt långt engagemang i - vi pratar många decennier, kanske 50, 60 eller till och med 70 år - utan att vi sett de resultat som bistånd allena möjligtvis kan leda till.

Ledamoten var inne på mänskliga rättigheter, och mänskliga rättigheter är något jätteviktigt. Vi pratar om korruptionsbekämpning och att se till att rättsstatens principer respekteras och om att uppmuntra dessa länder att införa marknadsekonomiska reformer med fokus på handel och så vidare.

Tack och lov, får väl ändå sägas, att Sverige ännu inte har sett en rent vänsterpartistisk biståndspolitik och att vi inte har haft Vänsterpartiet i regering, med ett avgörande inflytande över biståndet! Det räcker med att gå till Vänsterpartiets egen partianknutna biståndsorganisation Vänsterns Internationella Forum för att få en hint om hur ett sådant bistånd skulle kunna se ut. Då pratar vi absolut inte om mänskliga rättigheter utan om stöd till ganska skumma, revolutionära, väpnade organisationer som har noll respekt för mänskliga rättigheter.

Men Lotta Johnsson Fornarve blir fortfarande svaret skyldig. Hur ska vi se till att få en ekonomisk utveckling i den del av världen som i dag är beroende av svenskt bistånd?

(Applåder)

Anf. 112 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Vänsterpartiet står i det stora hela upp för den biståndspolitik som har bedrivits i Sverige under lång tid. Vi står upp för enprocentsmålet, för demokratiska mänskliga rättigheter och för jämställdhet. Vi är det parti som har tryckt på hårdast för att vi ska avsätta mer stöd till just jämställdhet. Vi ser nämligen att satsningar på jämställdhet, utbildning och kvinnor och flickor är otroligt viktiga för utveckling. Vi vet att när kvinnor får möjlighet till utbildning och egen försörjning får detta effekt för hela samhället och hela familjen. Att påstå något annat tycker jag är ganska skamligt.

Långsiktighet är A och O. För att man ska kunna se någon större förändring på lång sikt måste biståndet vara förutsägbart och löpa under en längre tid. Det handlar också om att stärka institutioner och myndigheter i länder. Men allt detta tar tid - det sker inte över en natt. Därför är det viktigt att man behåller långsiktigheten.

Även stödet till FN och multilaterala organisationer är fantastiskt viktigt för en stabil utveckling.

Anf. 113 Anna Lasses (C)

Fru talman! Det syns inte riktigt här inne, men det är faktiskt äntligen vår på riktigt! Och är det något vi behöver i allt det mörker som världen tyngs av just nu är det en strimma hopp och lite ljus på våra huvuden.

Våren innebär även att regeringen inom några dagar kommer med sin vårbudget. Nu har vi redan haft ett resonemang just om de pengar som beräknats gå till avräkningar för kostnader för asyl. Det ska bli väldigt intressant att se hur detta kommer att utveckla sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Om regeringen ändå skulle bestämma sig för att omprioritera redan i vårbudgeten och föra tillbaka pengarna till biståndet, något som inte minst civilsamhället efterfrågat den senaste tiden, innebär det att 1,2 miljarder skulle återföras. Detta är pengar som verkligen kan göra stor skillnad för många människor och som dessutom skulle täcka upp för den minskning av biståndet som gjorts. På så sätt skulle regeringen också kunna komma närmare de mål man har när det gäller ökat bistånd till civilsamhället, medel för ökad jämställdhet och demokratiutveckling eller kanske mer stöd till Ukraina - bara för att ta några exempel.

Jag vill såklart passa på att trycka på att enprocentsmålet borde återinföras. Det sades här tidigare att det inte finns något tak för hur mycket man kan hjälpa människor i världen. Nej - men det kan faktiskt finnas ett golv. Det är en värdering, och det är inte minst en investering, med tanke på att bistånd faktiskt gör att människor tar sig ur fattigdom och i stället kan bidra till världen.

Enligt FN skulle det krävas minst en fördubbling av de globala investeringarna i hållbarhet för att nå Agenda 2030. Det som behövs i detta läge är alltså allt annat än att minska pengarna. I stället ser vi att det sker en minskning globalt sett, inte minst kanske som en följd av pandemin och kriget i Ukraina.

Jag vill verkligen betona att Ukraina, som flera har varit inne på, naturligtvis ska ha det stöd som krävs. Där finns ingen motsättning.

Förutom att bibehålla nivån på 1 procent skulle vi också behöva använda pengarna som en hävstång. Detta är något som regeringen också håller med om. Det innebär att pengar vi satsar ska skapa mervärden som i sin tur bidrar till fler mervärden - till fattigdomsbekämpning, hållbara samhällsstrukturer och en hållbar demokratisk utveckling. Detta kan ske exempelvis genom större samverkan med företag som på olika sätt kan bidra till en positiv utveckling.

Som jag har sagt vid tidigare tillfällen är det, återigen, viktigt att trycka på att det är mottagarens villkor som måste vara utgångspunkten för biståndet, inte vad vi i Sverige kan vinna på det - även om det naturligtvis är positivt om vi alla kan vinna på det i slutänden. Men det är det lokala samhälle dit stödet kommer som ska byggas upp, och det är där jobben ska skapas och reglerna sättas.

I de motioner som vi behandlar i dagens debatt har Centerpartiet bidragit med bland annat förslag till hur prioriteringar inom det svenska biståndet skulle kunna göras för att pengarna ska få så stor effekt som möjligt. Det handlar om att skapa hållbara jobb, att verka för klimatomställning och grön energi och att jobba för demokratiutveckling och jämställdhet - långsiktiga prioriteringar som på riktigt skulle kunna uppfylla målen i Agenda 2030, minska fattigdomen och öka människors möjligheter till ett tryggare liv. Utifrån detta skulle jag vilja ge några exempel på vad de 1,2 miljarder som eventuellt skulle kunna omprioriteras skulle kunna gå till - kanske kan det ses som en tipsbank.

Ett exempel är flickors utbildning. Utbildning är ett verktyg som vi vet är ett av de mest effektiva för att få människor ur fattigdom. Vi vet att utbildning stärker människors delaktighet i samhället och är en förutsättning för demokrati och utveckling. Just flickors utbildning ökar dessutom jämställdheten, vilket förutom att det ökar rättvisan mellan människor i sig är en faktor som bidrar till minskad fattigdom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Ett annat exempel är klimatomställning. Det behöver inte sägas: Om utvecklingen här i världen ser mörk ut när det gäller demokrati är rapporterna om hur jorden mår och hur klimatet utvecklas i det närmaste katastrofala. Men allt går om man vill och är beredd att jobba för det, så därför gäller det att kavla upp ärmarna på alla områden. Biståndet och stödet till klimatomställning runt om i världen är en avgörande nyckel.

Ytterligare ett exempel är civilsamhället och demokratiutveckling. Det behöver knappast kommenteras i detta läge.

Och vill ni ha ett exempel där alla dessa mål möts samtidigt skulle det kunna vara satsning på det småskaliga jordbruket. Vi vet att bistånd som går till småskaligt jordbruk ger hållbara jobb. Småskaligt jordbruk involverar civilsamhället och bygger strukturer som bidrar till organisering. Det ökar engagemanget, bidrar till demokratiutveckling, bygger hållbara samhällsstrukturer och innebär i praktiken att kvinnor utbildas, involveras och får ökat inflytande i samhället, vilket ökar jämställdheten - som sagt en viktig faktor för att minska fattigdomen och förbättra folkhälsan. Småskaligt jordbruk ökar dessutom matsäkerheten i världen, inte bara lokalt utan även globalt, minskar hungern och kan rätt använt bidra till klimatomställningen.

Detta är som sagt bara ett exempel bland många. Jag vet att regeringen har fått en lång lista från civilsamhällets aktörer över sådant som skulle kunna göras för dessa extra pengar.

Som sagt - det är vår, och trots mörkret i vår värld är hoppet och engagemanget stort. Regeringen ska nu lägga fram en vårbudget, och chansen finns att man, även om man inte vill ta de där 1,2 miljarderna, kanske kan göra omprioriteringar och lägga till en del till biståndet.

Jag vill avsluta med att säga att jag naturligtvis står bakom Centerpartiets reservationer men yrkar bifall endast till reservation nummer 9, som handlar om just prioriteringar för det svenska biståndet.

Anf. 114 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! I dag lever omkring 100 miljoner människor på flykt. Minst lika många drabbas varje år av katastrofer till följd av klimatförändringarna. 70 procent av världens befolkning lever i länder där mänskliga fri- och rättigheter inte fullt ut respekteras. 700 miljoner människor lever i extrem fattigdom, och många av dem är kvinnor och barn.

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla siffror om hur situationen för människor ser ut runt om i världen hur länge som helst, men vad alla dessa siffror säger är att efter att vi i årtionden sett hur det mesta gått framåt vad gäller utvecklingen i världen går det nu i stället bakåt. Klimatförändringarna, pandemin och nu Rysslands vettlösa invasion av Ukraina påverkar hela världen men drabbar de allra svagaste hårdast.

Detta går att möta på två olika sätt. Antingen kan man sticka huvudet i sanden, sköta sitt närområde, "sätta Sverige först" och låta resten bli som det blir. Eller så kan man se på läget med öppna ögon och ta sitt ansvar för att som ett av världens rikaste länder göra vår del i att bygga fred, jämställdhet och demokrati i världen.

För mig och Miljöpartiet är det valet enkelt. Vi vill att Sverige också fortsatt ska vara en stark röst i världen, en röst som står upp för solidaritet, medmänsklighet och internationell rätt och ett land som står upp för ingångna avtal, som lever upp till sina internationella åtaganden inom FN och andra multilaterala forum och som det går att lita på när det gäller att sätta utvecklingen för de allra svagaste i första rummet. Det ska inte vara någon tvekan om att utvecklingssamarbetet styrs av principer om effektivitet och fattigdomsbekämpning och inte villkoras mot Sveriges näringslivspolitiska intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Sverige och nästan alla länder i världen står bakom FN:s framförhandlade Parisavtal och Agenda 2030, världens gemensamma plan för hur vi ska möta klimathotet och bygga samhällen som är bättre för fler - eller för alla, eftersom agendan innebär att alla ska gå framåt och ingen lämnas efter. Från regeringen låter det nu dock lite som att vi tvekar om detta.

Men vi vet ju att det går att göra det här, att det går att åstadkomma den här förändringen. Vi vet att internationella avtal och konventioner kan gå från fina ord till handling, från mål om utrotad fattigdom och utökad demokrati till fler mammor som varje dag sätter mat på bordet till sina barn och till fler människor som får rösta i fria val. För bara några år sedan gick vårt arbete åt just det hållet, och därför vet vi i den här kammaren att vi tillsammans med många andra kan bidra till en tryggare och friare värld.

Men vi vet också att det krävs mer än ambitioner och fina ord på papper. Det krävs politisk vilja. Det krävs ekonomiska resurser. Och till skillnad från regeringens bristande ambitioner vill vi i Miljöpartiet leverera. Vi vill satsa mer på internationellt utvecklingssamarbete och internationell humanitär hjälp. För det är bara med samarbete som vi löser de kriser som världen gemensamt står inför. Det är bara med samarbete som vi skapar fred. Det är bara med samarbete som vi lyfter flickor och kvinnor och deras möjligheter till ett bättre och friare liv. Det är bara genom samarbete som vi minskar förföljelse av hbtqi-personer, människorättskämpar, förföljda journalister och röstbärare i hela världen.

Därför vill vi höja enprocentsmålet. Vi vill minska avräkningarna och utöka Sveriges ambitioner. Vi står mitt i en ödestid både för många enskilda människor och för planeten, och då måste alla göra mer. Genom att göra vår del kan vi också kräva av andra att de ska göra sitt.

Fru talman! När regeringen nu drar ned på ambitionerna och lägger om politiken förändras Sveriges röst i världen. Vi ses inte längre som det föredöme som har gått före för att nå klimatmålen och för att nå de utsläppsminskningar vi har kommit överens om, och vi ses inte heller som föredöme i kampen för jämställdhet och flickors och kvinnors rätt att leva fria liv.

När det gäller klimatet hävdar regeringen, och därmed utskottets majoritet, att man kommer att höja klimatbiståndet. Det är bra, och det är helt nödvändigt. Men vaga skrivningar som är till intet förpliktande kommer inte att pusha andra länder att gå med på att sluta investera i fossila bränslen och bara satsa på förnybart. I varje mötesrum måste vi få in skrivningar som stänger dörren för att våra biståndspengar ska kunna användas till utvinning av fossila bränslen och produkter.

Frågan är om den här regeringen har vad som krävs - en regering som själv har sagt om våra egna klimatmål att når vi dem inte så når vi dem inte. Kommer den regeringen verkligen att prioritera klimatarbetet internationellt, speciellt om det innebär färre sålda gasturbiner från svenska företag? Jag hoppas det. Men så som skrivningarna ser ut har jag mina tvivel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Enligt den senaste IPCC-rapporten och den samlade forskarvärldens expertis måste vi göra allt för att minska utsläppen här och nu. Klimatbiståndet måste öka för att ge människor och samhällen rena energikällor men också för att vi ska kunna anpassa oss till de klimatförändringar som redan är här. Torka och översvämningar slår redan otroligt hårt mot många samhällen. För att de humanitära hjälpbehoven inte ska öka dramatiskt måste vi också ha en hållbar livsmedelsförsörjning som klarar ett förändrat klimat. Här har Sverige inte minst genom sina civilsamhällesorganisationer en viktig roll att spela.

Fru talman! Vi vet ju inte riktigt vilken biståndspolitik den här regeringen vill driva. Det enda vi med säkerhet vet är att budgetposten minskar och Sveriges insatser i världen med den. De ansatser som regeringen presenterar för biståndet ser till viss del fina ut på papper, men inte ens i deras egna dokument går ord och handling ihop. Det finns otaliga exempel - det har varit uppe här tidigare i dag - men det tydligaste är ändå regeringens politik för flickor och kvinnor.

Man tog bort den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken, för det var en etikett som inte betydde något. Låt gå för det, men nu visade det sig att man inte bara tog bort etiketten utan också alla de verkliga prioriteringar som arbetet med den feministiska politiken innebar, alla handlingsplaner, alla instruktioner. Vi vet alltså inte om det drivs på för ökad jämställdhet någonstans längre. Vi ser helt enkelt inget av det, och effekterna för världens kvinnor och flickor kommer att bli enorma. Regeringen skriver att de vill värna folkrätt, demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter, särskilt för flickor och kvinnor. Samtidigt tar de alltså bort det som skulle kunna leda dit. Nu ska inte politiken riktas in mot kvinnors rättigheter, resurser eller representation. Vad blir då kvar?

Ett annat exempel är att man säger sig vilja stötta rättsstatens principer, och så överger man i Guatemala just de människor som kämpar i hård motvind mot en repressiv stat. Det finns helt enkelt inga andra som är beredda att komma in och stötta den kampen i stället. Resultatet blir att röster tystnar.

Fru talman! FN:s organisationer, andra stora internationella organisationer och civilsamhällen över hela världen har arbetat idogt väldigt länge. Ett biståndsarbete som träffar rätt tar lång tid att bygga upp, men det går tyvärr alltför fort att rasera. De nedskärningar som den här regeringen genomför handlar inte om lite pengar här och där på marginalen. Det handlar om insatser för fred, fattigdomsbekämpning och demokrati som nu sätts på paus. Det som i regeringens talepunkter gärna reduceras till anonyma projekt är ju till syvende och sist skolgång för flickor och stöd till gräsrotsrörelser för frihet och demokrati. Och det är där det nu också minskar.

Jag vill avsluta med att säga några ord om det vedervärdiga krig som Ryssland bedriver mot Ukraina. Det är kanske inte så mycket som jag och regeringen är överens om, men när det gäller Sveriges stöd till Ukraina är vi helt eniga. Ukraina ska få allt det stöd som vi förmår att ge, på alla sätt vi kan - både civilt och militärt, både nu och sedan. Nu för att det är viktigt för oss alla att Ukraina vinner kriget, och sedan, när Ryssland har lämnat Ukraina, behövs vårt stöd fortfarande för att hjälpa till att bygga upp landet igen. Men vårt stöd till Ukraina ska inte gå ut över våra andra samarbeten och stöd till utvecklingen i andra delar av världen. Vi kan, och vi ska, göra både och.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Med det vill jag säga att jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall bara till reservation 4.

Anf. 115 Katarina Tolgfors (M)

Fru talman! Ledamoten från Miljöpartiet pratar om enprocentsmålet, som man till och med vill höja.

Jag tyckte att jag hörde några saker i anförandet som möter den politik som regeringen är på väg att genomföra på biståndsområdet. Därför tycker jag att det vore intressant att höra om ledamoten kan tänka sig att stödja en sådan politik om målen uppfylls på de områden där vi har gemensamma målsättningar, till exempel att stödja kvinnors och flickors rättigheter, såsom rätt till utbildning och frihet, runt om i världen.

När det gäller att se till att miljö- och klimatarbetet finns med som en prioriterad fråga besökte ledamoten och jag gemensamt Ecuador, där vi fick följa UNDP:s arbete. Det var uppenbart att miljö- och klimatarbetet i ett sådant land inte kommer att komma uppifrån utan måste byggas underifrån. Därför är det klokt av regeringen att satsa på att stärka civilsamhället och det lokala arbetet. Ibland sker detta i samarbete med organisationer som FN.

Min fråga till ledamoten är: Varför är enprocentsmålet ett självändamål när man ser att det nu finns en inriktning i politiken som möter flera av de frågor som ledamoten lyfte upp i sitt anförande? Hon är mycket välkommen att rösta på den sittande regeringens politik.

Anf. 116 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för frågan! Jag ska ge ett rakt och klart besked: Jag kommer alltid att rösta för en bra politik inom biståndsområdet och inom alla andra områden. Om regeringen, mot förmodan måste jag tyvärr säga, lägger fram en väldigt bra produkt kommer vi naturligtvis att stödja den. Vi har gemensamma intressen och vill ofta samma sak. Vi tror bara på olika sätt att komma dit.

Jag tror inte att ett bra sätt att stötta en mer jämställd värld är att dra undan all politik, alla instruktioner och alla planer för att få detta på plats och lyfta ut det i världen. Att dra undan det tror jag inte leder till mer jämställdhet. Men om det kommer en politik från regeringen som tydligt visar hur vi ska stärka jämställdheten och jobba med detta är jag naturligtvis beredd att stödja den vilken dag som helst. Det är politiken som är det viktiga.

Ledamoten tog upp den gemensamma resa som vi precis gjorde till Ecuador och som jag tror lärde oss båda mycket. Den visade hur otroligt viktigt civilsamhället är. Man måste jobba med människor nära marken och med en kapacitet och kunskap att verka just där. Därför är det lite sorgligt att se att regeringen nu lägger fram en ekonomisk biståndspolitik som inte stöder civilsamhället.

Civilsamhället behöver också FN:s organisationer för att kunna hålla ihop och vara ett skelett. Även där skär regeringen ned, så jag skulle vilja bolla över frågan till Katarina Tolgfors: Hur ska regeringen kunna lägga fram en politik som når målen när man drar in på alla ben som skulle kunna bidra till detta?

Anf. 117 Katarina Tolgfors (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Om vi nu är överens om vad det är som vi vill genomföra och vilka behoven är tycker jag att det är märkligt att just frångåendet av enprocentsmålet skulle vara ett hinder om samma sak kan uppnås med mindre medel. Jag är övertygad om att man kan det.

Ett sätt att göra detta på som vi moderater vill satsa på är att göra investeringar i hållbara företag till det primära verktyget för fattigdomsbekämpning, till exempel genom en organisation som Swedfund. Detta är att satsa på något som är långsiktigt och där både kunskap och kompetens byggs in i ett lands eget system i stället för att man går in tillfälligt med ett projekt eller med pengar och medel som är bra för stunden men som kanske inte blir varaktiga.

Jag skulle bli väldigt förvånad om inte Miljöpartiet och ledamoten också tycker att det är en bra idé om vi kan minska medlen men ändå nå målen och de gemensamma frågor som vi vill driva inom biståndspolitiken. Det skulle vara välkommet om Miljöpartiet ställde sig bakom regeringens politik. Vi vill samma sak.

Anf. 118 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för svaret!

Det som skiljer oss åt är att jag inte tror att man kan uppnå samma resultat med mindre resurser, speciellt inte med en utveckling som vi nu ser går åt helt fel håll. Om vi inte hade haft klimatförändringarna, om vi inte hade stått på andra sidan av en stor pandemi och om vi inte hade haft Rysslands invasion av Ukraina hade vi möjligtvis kunnat skruva lite på det, för då hade vi haft extremt mycket bättre förutsättningar.

Nu har vi oerhört dåliga förutsättningar, för att tala klarspråk, vilket kräver mer resurser och mer engagemang. Detta behöver inte utesluta att man effektiviserar eller ser över det. Det är klart att man alltid måste se till att man gör rätt saker i den tid man befinner sig i och att man har rätt verktyg på plats.

Vi tror att det är avgörande att vi nu ökar ambitionerna i klimatbiståndet och att vi ökar ambitionerna för kvinnors rättigheter, representation och alla delar, för vi vet att kvinnor är förändringens möjliggörare. Ju mer vi satsar där, desto snabbare når vi de andra målen i agendan. Om vi inte satsar på klimat kommer vi inte att ett enda mål, för då kommer vi att ha otroligt svårt att få någon utveckling alls.

När det kommer till näringslivet och fattigdomsbekämpningen är det helt rätt att vi ökade garantiinstrumentet mycket när vi satt i regeringen. Vi satsade också mer på Swedfund för att de skulle kunna verka. Det är regeringens skrivningar om hur man vill utöka detta och göra på andra sätt som väcker många frågor hos oss. Vi ser där, som flera varit inne på tidigare i dag, att det inte utgår från behoven på marken. Men om detta är tydligt och klart är det klart att bistånd allena inte kan lösa världens utvecklingsproblematik. För detta måste det till ekonomisk utveckling.