Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
Betänkande 1992/93:TU35
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU35
Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
Innehåll
1992/93
TU35
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. samt vissa förslag i årets budgetproposition. Dessutom behandlar utskottet 221 motioner (424 motionsyrkanden) som främst har väckts med anledning av proposition 1992/93:176 och under den allmänna motionstiden i år.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger fast en långsiktig plan för utbyggnaden av landets väg- och järnvägsnät. Väg- och järnvägsinvesteringar för totalt 88 miljarder kronor skall genomföras under den kommande tioårsperioden. Investeringar skall göras i stomjärnvägar för 32 miljarder kronor, i riksvägar för 40 miljarder kronor, i länstrafikanläggningar för 9 miljarder kronor och i bärighetshöjande åtgärder för 7 miljarder kronor. Härtill kommer 10 miljarder kronor för redan beslutade men ännu ej finansierade infrastrukturinvesteringar.
Planeringsinriktningen för utbyggnaden av vägsystemet bygger i huvudsak på Vägverkets alternativ Trafiksäkerhet, modifierad och kompletterad med hänsyn till nödvändigheten av att uppnå bättre regional balans och en långsiktigt god miljö. Stamvägnätet skall omfatta riksvägarna E 4, E 6, E 20, E 18, 70 (till Mora), 40, 26, E 22, 48/64 (till Kristinehamn), 45, 50, 60, (till Borlänge), 56/67, 25, 31/33, E 10, E 12, E 14 och E 65.
Utskottet anser att norra E 6, dvs. sträckan Göteborg--Svinesund, skall ha motorvägsstandard. Det ekonomiska utrymmet är emellertid begränsat, varför en sådan utbyggnad inte kan genomföras i sin helhet förrän efter planperiodens slut.
Med hänsyn till den betydelse E 4 har för landets kommunikationer anser utskottet att alla förseningar av utbyggnaden måste undvikas. I första hand bör E4, i nuvarande sträckning genom Skåne, byggas ut till motorvägsstandard utan dröjsmål. Därefter bör en ny sträckning via Ljungby och Älmhult till södra Skåne byggas.
När det gäller E 20 är det utskottets uppfattning att inga åtgärder bör vidtas som hindrar att även sträckan Göteborg--Örebro på sikt kan uppnå motorvägsstandard.
Medel avsätts för en bro över Ångermanälven (den s.k. Vedabron).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till planeringsinriktning för järnvägsinvesteringar. Det betyder att stora delar av de mest angelägna investeringsbehoven på det befintliga järnvägsnätet kan genomföras. För persontrafiken innebär detta bl.a. att snabbtågen kan binda samman stora delar av landet längs de viktigaste trafikstråken. För godstrafken ger upprustningen ökad kapacitet och förbättrad standard vilket möjliggör en utbyggnad av kombi-, vagnslast- och systemtransporter. Planeringsinriktningen innebär vidare att viktiga steg tas mot en fortsatt utveckling av järnvägsnätet med nya strategiska länkar. För Arlandabanan avsätts medel som förutses möjliggöra att hela banan kan tas i drift snarast möjligt. För Nordlänken, dvs. järnvägssträckan Göteborg--Oslo via Dalsland, förutsätter utskottet att en tidigareläggning prövas inom ramen för den fortsatta planeringen. I investeringsprogammet ingår vidare en första etapp av Botniabanan. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta är ett viktigt projekt som bör ingå i en långsiktig satsning. Utskottet anser dock att Banverket bör få avgöra om projektet skall börja med det s.k. Husumspåret (Örnsköldsvik--Husum) eller någon annan sträcka. För det s.k. tredje spåret genom Stockholm har utskottet ingen erinran mot regeringens förslag som innebär att kapacitetsförstärkningen skall genomföras med ett spår huvudsakligen i ytläge. Kan en finansieringslösning åstadkommas för att täcka merkostnaderna med ett tunnelalternativ som inte inkräktar på övrigt järnvägsbyggande, kan dock enligt utskottet ytalternativet frångås.
På förslag av finansutskottet föreslår trafikutskottet att medlen för investeringarna liksom i dag anvisas över anslag på statsbudgeten och inte som regeringen föreslår genom att lån tas upp i Riksgäldskontoret. Skälet är bl.a. att finansutskottet har för avsikt att föreslå att regeringen gör en översyn av på vilket sätt bl.a. infrastrukturinvesteringarna skall finansieras. Trafikutskottets ställningstagande påverkar varken omfattningen av investeringarna jämfört med regeringens förslag eller tidpunkten då de kan påbörjas. Utskottet anser att en utgångspunkt för investeringsplaneringen måste vara en helhetssyn på trafiksystemet och att redovisningen i propositionen i alltför hög grad är koncentrerad på väg- och järnvägsinvesteringar. Övriga trafikslag bör därför på ett bättre sätt integreras i planeringsprocessen.
Till betänkandet har fogats 18 reservationer. De frågor som reservationerna avser samt de partier som har avgett reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i utskottets yttrande (s. 135--143).
Till betänkandet har också fogasts fyra särskilda yttranden och en meningsyttring av v-suppleanten avseende femton moment i utskottets hemställan.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Proposition 1992/93:176
Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. under denna rubrik (s. 4--30) att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om planeringsprocessen (mom. 3i utskottets hemställan).
Inriktning av investeringar i trafikens infrastruktur
Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 30--106) att riksdagen godkänner att Vägverkets och Banverkets investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar finansieras genom att lån tas upp i Riksgäldskontoret (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om motiven för att övergå till lånefinansiering av investeringar i infrastrukturen (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen beslutar att skuldsättningsramen för perioden 1993/94--2002/03 skall vara 78000000000 kr (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner att väg- och järnvägsinvesteringar planeras inom en ram om totalt 88000000000 kr (mom. 7i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner att planeringsramen skall fördelas med 32000000000 kr för investeringar i stomjärnvägar, med 40000000000 kr för investeringar i riksvägar, med 9000000000 kr för investeringar i länstrafikanläggningar och med 7000000000 kr för bärighetsåtgärder på vägar (mom. 7i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner att vägsystemet skall inriktas mot ökad trafiksäkerhet i enlighet med vad i propositionen redovisats (mom. 9i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner att stamvägnätet skall utgöras av vägarna E4, E6, E20, E18, Rv70 (till Mora), Rv40, Rv26, E22, Rv48/64 (till Kristinehamn), Rv45, Rv50, Rv60 (till Borlänge), Rv56/67, Rv25, Rv31/33, E10, E12, E14 och E65, i enlighet med vad i propositionen redovisats (mom. 9i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner den långsiktiga inriktning för investeringar i järnvägstrafikens infrastruktur som i propositionen föreslagits (mom. 39i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner den planeringsinriktning för järnvägsinvesteringar för år 2003 som i propositionen föreslagits (mom. 39i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner den avvägning som i propositionen förordats beträffande de s.k. storprojekten (mom. 39i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner den avvägning som i propositionen förordats beträffande stomnätet och det tredje spåret genom Stockholm (mom. 39i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner den inriktning som i propositionen förordats beträffande investeringar i vissa av Arlandabanans delar, det s.k. Fyrspåret och den s.k. Norra böjen (mom. 39i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om investeringar i luftfartens infrastruktur (mom. 5i utskottets hemställan), att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om investeringar i sjöfartens infrastruktur (mom. 4i utskottets hemställan), att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen av länsstyrelsens prioriteringar vid upprättande av plan för länstrafikanläggningar (mom. 11i utskottets hemställan), att riksdagen ger länen möjlighet, inom ramen för länstrafikanläggningsplanen, att prioritera investeringar i kommunala flygplatser (mom. 12i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar Vägverket att för investeringar dels på Södertörnsleden, dels på väg E18, delen Söderhall--Rösa, ta i anspråk 500000000 kr inom den låneram som anvisats för Vägverkets investeringar i vägar (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar regeringen att belasta anslaget K1. Investeringar i trafikens infrastruktur med 1600000000 kr för att i enlighet med överenskommelsen om infrastrukturens utbyggnad i Stockholmsregionen utbetala medel för kollektivtrafikinvesteringar (mom. 8i utskottets hemställan).
Anslagsfrågor och övriga finansieringsfrågor för perioden 1993/94--1995/96
Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 107--113) att riksdagen till Kapitalkostnader avseende lån till investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1353000000 kr (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen låter den kvarstående reservationen på anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur användas för att fullfölja statens åtaganden inom storstadsöverenskommelserna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Återstående investeringar den 1 januari 1994 skall betalas av Vägverket och Banverket genom lån i Riksgäldskontoret (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen medger att utöver planeringsramen 10000000000 kr får tas i anspråk för att betala sådana projekt som har beslutats inom den av riksdagen tidigare beslutade planeringsramen (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Vägverket och Banverket tillsammans får ta upp lån i Riksgäldskontoret under budgetåren 1993/94--1995/96 intill ett sammanlagt belopp av högst 36000000000 kr för nya investeringar (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar regeringen att för perioden besluta om en låneram i Riksgäldskontoret för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar upp till ett belopp av 42000000000 kr (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om den slutliga fördelningen av låneramen mellan Vägverket och Banverket samt mellan år och ändamål (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om de förändringar i givna bemyndiganden för Vägverket och Banverket som är påkallade av den nya finansieringsmodellen (mom. 8i utskottets hemställan), att riksdagen till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisar ytterligare 36000000 kr utöver de 2825656000 kr som regeringen föreslagit riksdagen i budgetpropositionen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 7) (mom. 8i utskottets hemställan).
Vissa järnvägar av betydelse från turistsynpunkt
Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 114--116) att riksdagen bemyndigar regeringen att för turisttrafik vederlagsfritt med nyttjanderätt upplåter sådana delar av järnvägsnätet som inte längre trafikeras i reguljär trafik (mom. 46i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utbetala anslaget Bidrag till Växjö--Hultsfred--Västervik Järnvägsaktiebolag till annan än detta bolag i enlighet med vad i propositionen förordats (mom. 47i utskottets hemställan).
Proposition 1992/93:100 bilaga 7
Anslag för budgetåret 1993/94
Regeringen föreslår i proposition 1992/93:100 bilaga 7 (Kommunikationsdepartementet) under denna rubrik (s. 22--26 och s.40--45) att riksdagen till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 462000000 kr (punkt B1, s. 22--23) (mom. 15i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från anslaget B1 låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B2. Drift och underhåll till statliga vägar (punkt B1, s. 22--23) (mom. 16i utskottets hemställan), att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 5633721000 kr (punkt B2, s. 23--25) (mom. 17i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användning av delar av anslaget B2 för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning (punkt B2, s. 23--25) (mom. 19i utskottets hemställan), att riksdagen godkänner att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan med högst 10000000 kr per år (punkt B2, s. 23--25) (mom. 20i utskottets hemställan), att riksdagen medger att regeringen vid behov, när allmän väg för vilken staten är väghållare övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket disponera medel motsvarande gällande statsbidrag under anslaget B2 för kostnader som annars skulle belasta anslaget B5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (punkt B2, s. 23--25) (mom. 21i utskottets hemställan), att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 648500000 kr (punkt B5, s. 26) (mom. 25i utskottets hemställan), att riksdagen till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 301000000 kr (punkt C1, s. 40--41) (mom. 40i utskottets hemställan), att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från anslaget C1 bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (punkt C1, s. 40--41) (mom. 41i utskottets hemställan), att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2825656000 kr (punkt C2, s. 41--42) (mom. 42i utskottets hemställan).
MOTIONERNA
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
1992/93:T32 av Pontus Wiklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Vägverket mera självständigt får bedöma möjligheten att bygga vissa avsnitt av E4 norr om Gävle som motorväg (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T33 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av Nyköpingslänken (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T34 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombyggnad av riksväg 34, sträckan Vimmerby--Storebro (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T35 av Stig Bertilsson och Lars Björkman (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar och statliga insatser inom trafikens infrastruktur (mom. 39 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T36 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i stamvägar i Västerbotten (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade anslag till länstrafikanläggningar (mom. 7i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade anslag till bärighetshöjande åtgärder (mom. 7i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar på stambanan genom övre Norrland (mom. 53i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Botniabanan till Umeå och en kustjärnväg norr om Umeå (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T37 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksväg 64 i sin helhet skall ingå i det nationella stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T38 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att väg E4 snarast bör byggas ut med bibehållande av nuvarande sträckning (mom. 10i utskottets hemställan).
1992/93:T39 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet för restiden skall vara fyra timmar med X2000 på sträckan Stockholm--Östersund via norra stambanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T40 av Sigrid Bolkéus och Widar Andersson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Askersundsleden--Bergslagsdiagonalen görs fullständig som nationell stamväg genom att anslutas till E4 vid Norrlandskusten via riksväg 60:s förlängning genom Hälsingland (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T41 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av riksväg 41 (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bygga ut 100 % av E6 genom Bohuslän till motorvägsstandard inom ramen för infrastrukturpropositionens anvisade medel och om att detta skall ske så snart som möjligt (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T43 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (båda nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av motorvägsbyggande på sträckan Söderhamn--Hudiksvall (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera motorvägsbyggande på det olycksdrabbade avsnittet Söderhamn--Enånger (mom. 9i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera snabbtågsanpassningen av ostkustbanan mellan Stockholm och Sundsvall (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T44 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motorväg från Söderhamn till Sundsvall (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T45 av Åke Gustavsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dubbelspårig järnväg Nässjö--Falköping (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modernisering av rangerbangården i Nässjö (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T46 av Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksväg 27/30 bör prioriteras som stamväg (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T47 av Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av infrastruktursatsningar (mom. 8i utskottets hemställan).
1992/93:T48 av Peeter Luksep (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget på 850 miljoner kronor för "Norra böjen" (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T49 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen föreslagit, bygga ut järnvägar i Västsverige i enlighet med vad i motionen anförts (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen föreslagit, bygga ut vägar i Västsverige i enlighet med vad i motionen anförts (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjöfarten (mom. 3i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygtrafiken i Västsverige (mom. 5i utskottets hemställan).
1992/93:T50 av Lennart Nilsson m.fl. (s, m, fp, c, v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om E6, riksväg 44 och riksväg 45 samt järnvägen Nordlänken (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiköverenskommelse för Fyrstad samt om flyget och de inomregionala transporterna (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T51 av Britt Bohlin och Ingvar Johnsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägunderhåll och snabb utbyggnad av Norge--Vänerlänken samt upprustningen av riksväg 45 (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T52 av Sten Östlund m.fl. (s, fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i den fortsatta planerings- och genomförandeprocessen hantera västkustbanan och Nordlänken som ett särskilt utbyggnadsprojekt med färdigställande senast år 1999 (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T53 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införliva riksväg 64 i stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T54 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den s.k. Norra Bergslagsdiagonalen tillförs stamvägnätet delen Borlänge, Falun och Norrlandskusten (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T55 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens ansvar för att de trafikpolitiska målen också gäller den regionala trafiken (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T56 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bandelen Borlänge--Kil bör ingå i godsstråket mot Västsverige (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T57 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygplatser i skogslänen (mom. 5i utskottets hemställan).
1992/93:T58 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser på riksväg 68 i Västmanland (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av att Mälarhamnarna omfattas av kustsjöfartsprojektet (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T59 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny malmhamn i Luleå (mom. 4i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny farled, "Sandgrönnleden", i Luleå (mom. 4i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny farled till Karlsborgsverken i Kalix kommun (mom. 4i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av en ny järnväg mellan Luleå och Haparanda (mom. 39i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en SJ kombiterminal till Notviken (mom. 52i utskottets hemställan).
1992/93:T60 av Stina Gustavsson (c) och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de regionala flygplatsernas del av passageraravgifterna (mom. 5i utskottets hemställan).
1992/93:T61 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade anslag till länstrafikanläggningar (mom. 7i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen mellan länen av LTA-anslaget (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande och drift av Arlandabanan (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T62 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagen och regeringen skall styra utvecklingen inom kommunikationssektorn (mom. 3i utskottets hemställan), 2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning om förhållandet mellan olika kommunikationsslag tillsätts (mom. 3i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljökostnader för olika kommunikationsslag skall utredas (mom. 3i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöanpassade kommunikationsslag i första hand skall byggas -- därefter kan behovet av nya vägar och flygplatser bedömas (mom. 1i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikpolitiska riktlinjer (mom. 1i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för framtidens europeiska kommunikationer (mom. 1i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av kommunikationsinvesteringar (mom. 1i utskottets hemställan), 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att framtidens kommunikationer i större grad skall tillgodose kvinnors, äldres och barns behov (mom. 1i utskottets hemställan), 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftig utbyggnad av järnvägen (mom. 39i utskottets hemställan), 10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av SJ:s priser i syfte att skapa konkurrenskraftiga och överblickbara prisnivåer (mom. 50i utskottets hemställan), 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägtrafikpolitik (mom. 9i utskottets hemställan), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjöfart (mom. 3i utskottets hemställan), 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygtrafik (mom. 1i utskottets hemställan), 16. att riksdagen beslutar att satsa minst 100000000 kr i gång- och cykelinfrastruktur under den närmaste treårsperioden (mom. 28i utskottets hemställan), 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägen i södra Sverige (mom. 39i utskottets hemställan), 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Riksbangård Syd bör lokaliseras till Hässleholmstrakten och att projektet bör genomföras snabbt (mom. 39i utskottets hemställan), 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägar i södra Sverige (mom. 9i utskottets hemställan), 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationer i Stockholmsregionen (mom. 36 och 39i utskottets hemställan), 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationer i Göteborg och Malmö (mom. 36i utskottets hemställan), 22. att riksdagen beslutar att ett flertal etapper av Botniabanan skall byggas före år 2003 (mom. 39i utskottets hemställan), 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Botniabanan skall vara klar senast år 2010 (mom. 39i utskottets hemställan), 24. att riksdagen beslutar att sträckan Örnsköldsvik--Husum skall byggas före år 2003 (mom. 39i utskottets hemställan), 25. att riksdagen beslutar att etappen Kalix--Haparanda skall byggas som ett delprojekt i sträckan Haparanda--Luleå (mom. 39i utskottets hemställan), 26. att riksdagen beslutar att en kombiterminal skall byggas i Luleå (mom. 52i utskottets hemställan), 27. att riksdagen beslutar att anslå mer medel till muddring av Sandgrönnleden i Luleå och byggande av Luleå hamn (mom. 4i utskottets hemställan), 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av riksväg 45 (mom. 9i utskottets hemställan), 29. att riksdagen beslutar att Vedabroprojektet inte skall genomföras (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T63 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av resurserna (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av investeringar i vägar i Värmlands län (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning av investeringar i järnvägar och bannät i Värmlands län (mom. 39 och 53i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar inom luftfartens infrastruktur i Värmlands län (mom. 5i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar inom sjöfartens infrastruktur i Värmlands län (mom. 3i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjöfarten på Vänern och vid Trollhätte kanalverk garanteras (mom. 3i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de inre vattenvägarna integreras i den samordnade framtida investeringsplanen (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T64 av Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordnad utbyggnad av E20 och Svealandsbanan inom Stockholms och Södermanlands län (mom. 31i utskottets hemställan).
1992/93:T65 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i det nationella stamvägnätet inkludera vägdelen (Karlskrona) Ronneby--Växjö--Borås--(Göteborg--Oslo) att utgöra den svenska delen av TEM (E75) (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att med svenska biståndsmedel hjälpa Polen att bygga ut den nordliga delsträckan av TEM (Gdansk/Gdynia--Lodz) till full motorvägsstandard (mom. 32i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Östersjöinstitutet får i uppdrag att tillsammans med trafikverken djupare studera väg- och järnvägsförbindelserna mellan Sverige och Polen via Karlskrona i samråd med de internationella organisationerna TER och TEM (mom. 32i utskottets hemställan).
1992/93:T66 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en målstandard motsvarande motorväg bör gälla på väg E22 på delen Malmö--Kalmar (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T68 av Gudrun Norberg m.fl. (fp, s, m, kds, v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning och utvärdering görs av Nobelbanan på så sätt som anges i motionen (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hela Bergslagsdiagonalen skall ingå i stamvägssystemet och att för delen Borlänge--väg E4 vid Norrlandskusten bör planeras för en totalupprustning (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T69 av Stefan Attefall m.fl. (kds, m, fp, c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av att utveckla Banverkets utvärderingsmetoder för beräkning av godstrafikens samhällsekonomiska effekter (mom. 3i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det regionala trafikansvaret för Botniabanan bör utformas på liknande villkor som för övriga likvärdiga järnvägsprojekt i Sverige (mom. 39i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredarens uppdrag att från samhällsekonomisk utgångspunkt ge förslag till utbyggnadstakt och tidsmässig prioritering av Botniabanans ingående etapper (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T70 av Harald Bergström (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Dackeleden omedelbart får ett enhetligt vägnummer längs hela sträckningen (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Dackeleden inlemmas i stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T71 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen under budgetåret 1993/94 beslutar tidigarelägga investeringar i vägar och järnvägar för 17 000 000 kr utöver regeringens förslag (mom. 22 och 43i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utökade planeringsramar vad avser anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar (mom. 7i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utökade planeringsramar vad avser anslaget B4. Byggande av länstrafikanläggningar (mom. 7i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade planeringsramar vad avser anslaget B6. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder (mom. 7i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade planeringsramar vad avser anslaget C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (mom. 7i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en planeringsram för väginvesteringar på 75000000000 kr under perioden 1994--2003 (mom. 7 och 9i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en planeringsram för järnvägsinvesteringar i stomjärnvägar på 45 miljarder kronor under perioden 1994--2003 (mom. 7 och 39i utskottets hemställan), 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en planeringsram för bärighetshöjande åtgärder på vägnätet på 15 miljarder kronor under perioden 1994--2003 (mom. 7i utskottets hemställan), 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en planeringsram för investeringar i länstrafikanläggningar på 20000000000 kr under perioden 1994--2003 (mom. 7i utskottets hemställan), 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en planeringsram för underhåll av järnvägar på 15000000000 kr under perioden 1994--2003 (mom. 7i utskottets hemställan), 11. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag att medge Vägverket och Banverket att tillsammans få ta upp lån i Riksgäldskontoret under budgetåren 1993/94--1995/96 intill ett sammanlagt belopp av högst 36000000000 kr för nya investeringar (mom. 8i utskottets hemställan), 12. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att för perioden besluta om en låneram i Riksgäldskontoret för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar upp till ett belopp av 42050000000 kr (mom. 8i utskottets hemställan), 13. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att besluta om den slutliga fördelningen av låneramen mellan Vägverket och Banverket samt mellan år och ändamål (mom. 8i utskottets hemställan), 14. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att besluta om de förändringar i givna bemyndiganden för Vägverket och Banverket som är påkallade av den nya finansieringsmodellen (mom. 8i utskottets hemställan), 15. att riksdagen begär att regeringen senast i kompletteringspropositionen återkommer med ett finansieringsförslag avseende infrastrukturinvesteringar som beaktar vad riksdagen uttalat i frågan (mom. 8i utskottets hemställan), 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tidsplan för genomförande av farledsprojekten Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och Flintrännan (mom. 4i utskottets hemställan), 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om sjöfartens roll i den framtida trafikpolitiken (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T72 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hela Bergslagsdiagonalen skall ingå i stamvägssystemet. För delen Borlänge--väg E4 vid Norrlandskusten bör planering genomföras för en totalupprustning, och punktinsatser bör utföras under perioden 1994--2003 (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T73 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projektering och utbyggnad av Husumspåret (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T74 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på infrastrukturen i Västernorrlands län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T75 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av väg E20 till motorvägsstandard (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T76 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Vedabron ej skall ingå i det nationella stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i stället tidigarelägga utbyggnaden av Botniabanan från Kramfors och norrut (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T77 av Lena Klevenås (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att E6 norr om Ljungskile rustas upp till en 90-väg med god framkomlighet och hög säkerhet genom ombyggnad av den befintliga vägen (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att E6 norr om Ljungskile ej byggs ut till motorväg (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T78 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i höghastighetståglinjer (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T79 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av Bohusbanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T80 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av tågtrafiken mellan Uddevalla och Nässjö (mom. 48i utskottets hemställan).
1992/93:T81 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar på Bohusbanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T82 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om E6 öster om Uddevalla (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av riksväg 44, väg 161 samt E6 från Uddevalla till Svinesund (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T83 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även sträckan Kristinehamn--Johannisholm (Mora), riksväg 64, skall ingå i det nationella stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:161 Trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet
1992/93:T87 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka investeringar i gång- och cykelinfrastruktur under den kommande treårsperioden (mom. 28i utskottets hemställan).
1992/93:T88 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om igångsättning av väg- och gatuarbeten (mom. 18i utskottets hemställan), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjlighet att genomföra angelägna reparationsarbeten på det kommunala vägnätet (mom. 27i utskottets hemställan).
1992/93:T90 av Harry Staaf (kds) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet på att öka de oskyddade trafikanternas säkerhet i korsningar bör bli en prioriterad uppgift för Vägverket (mom. 9i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att direktiv bör utfärdas till Vägverket om att reservera 200 miljoner kronor ur nybyggnadsanslaget för att etablera ledsystem för cyklar (mom. 28i utskottets hemställan).
1992/93:T94 av Max Montalvo och Kenneth Attefors (båda nyd) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bygga bort trafikfällor innan olyckor hinner hända (mom. 9i utskottets hemställan), 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej tillåta automatisk övervakning (mom. 19i utskottets hemställan).
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 1993
1992/93:T201 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser på vägnätet i Norrbotten (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsinvesteringar i Norrbotten (mom. 39, 52 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T202 av Marianne Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs län får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en miljöinriktad trafikplan för E20/västra stambanan (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ekonomiska styrmedel som stimulans för en övergång av godstransporter från väg till järnväg på längre sträckor (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T203 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för en framtida infrastrukturpolitik (mom. 1i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning och prioriteringar i en reformerad långsiktig infrastrukturplanering (mom. 1i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en bättre samordning och samverkan mellan de olika trafikslagen (mom. 3i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för utbyggnad av järnvägsnätet (mom. 39i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om väginvesteringarnas inriktning (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T204 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att Värmland får utökade resurser vid fördelningen av väganslagen (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre kommunikationer sträckan Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo samt sträckan Karlstad--Kil och Göteborg (mom. 39 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T205 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid infrastrukturplanering prioritera medel till motorvägstriangelutbyggnaden mellan våra storstäder Stockholm--Göteborg--Malmö (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid infrastrukturplanering prioritera medel till motorvägsutbyggnaden av E6 mellan Ljungskile och Norge (mom. 9i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid infrastrukturplanering av vägar och järnvägar återigen prioritera infrastrukturen i den sydöstra delen av Sverige som kommer att bli porten mot en gigantisk marknad (mom. 9 och 39i utskottets hemställan).
1992/93:T206 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar i Västmanlands län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T207 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre förutsättningar för cykeltrafik (mom. 28i utskottets hemställan), 2. att riksdagen beslutar anslå 35000000 kr inom ramen för det totala väganslaget till bidrag för anläggande av cykelleder (mom. 28i utskottets hemställan).
1992/93:T208 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur trafiksektorn på sikt skall kunna ingå i ett bärkraftigt samhälle (mom. 1i utskottets hemställan), 2. att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och vägkapital inte får fortsätta att minska (mom. 1i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av minst 70 miljarder kronor till nyinvesteringar inom järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden (mom. 7i utskottets hemställan), 4. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar (C 3) för budgetåret 1993/94 anvisar 2 miljarder kronor utöver vad regeringen har föreslagit (mom. 43i utskottets hemställan), 5. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (C2) för budgetåret 1993/94 anvisar 1500000000 kr utöver vad regeringen har föreslagit (mom. 42i utskottets hemställan), 6. att riksdagen beslutar att Arlandabanan byggs ut även till Uppsala (mom. 39i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att investeringsmedel till storstädernas trafiksystem oavkortat skall gå till kollektivtrafiksatsningar (mom. 36i utskottets hemställan), 8. att riksdagen beslutar att anslaget till länstrafikanläggningar delas på väg- resp. järnvägsanslag (mom. 13i utskottets hemställan), 9. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar (B4) för budgetåret 1993/94 anvisar 500000000 kr utöver vad regeringen har föreslagit (mom. 24i utskottets hemställan), 11. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget till Särskilda bärighetshöjande åtgärder (B7) (mom. 22i utskottets hemställan), 12. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar (B2) för budgetåret 1993/94 anvisar 1500000000 kr utöver vad regeringen föreslagit (mom. 17i utskottets hemställan), 13. att riksdagen till Drift och underhåll av statskommunala vägar (B5) för budgetåret 1993/94 anvisar 300 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit (mom. 26i utskottets hemställan), 14. att riksdagen till Drift och byggande av enskilda vägar (B6) för budgetåret 1993/94 anvisar 200000000 kr utöver vad regeringen föreslagit (mom. 25i utskottets hemställan), 15. att riksdagen till Byggande av riksvägar (B3) för budgetåret 1993/94 anvisar 500000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit (mom. 22i utskottets hemställan).
1992/93:T210 av Ulf Björklund och Dan Ericsson i Kolmården (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en utredning tillsätts med uppdraget att ta fram en strategi för styrning mot hållbara trafiksystem (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T211 av Eva Zetterberg och Gudrun Schyman (båda v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter i Stockholms stad fr.o.m. den 1 januari 1993 (mom. 36i utskottets hemställan), 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som skall utvärdera effekterna av bilavgifter efter två år (mom. 36i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut om anslag till Österleden och Västerleden skall anstå till dess utvärdering har genomförts (mom. 36i utskottets hemställan).
1992/93:T212 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Adelsohn-uppgörelsen för Göteborg skyndsamt skall genomföras (mom. 35i utskottets hemställan).
1992/93:T213 av Bertil Danielsson m.fl. (m, s, fp, c, kds, nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigareläggning av projekt som syftar till förbättrade kommunikationer (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tilldela sydöstra Sverige en större andel av investeringsmedel till kommunikationer (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T215 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar i Skåne (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsinvesteringar (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigareläggning av väginvesteringar (mom. 53i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Citytunneln i Malmö (mom. 53i utskottets hemställan), 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av Riksbangård Syd (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T216 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar för att långsiktigt öka den ekonomiska tillväxten (mom. 1i utskottets hemställan), 2. att riksdagen under budgetåret 1993/94 beslutar tidigarelägga investeringar i vägar och järnvägar för 17000000000 kr utöver regeringens förslag (mom. 22 och 43i utskottets hemställan), 3. att riksdagen medger att Banverket för budgetåret 1993/94 får uppta lån för tidigareläggning av investeringar för 6000000 000 kr utöver regeringens förslag (mom. 43i utskottets hemställan), 4. att riksdagen medger att Vägverket för budgetåret 1993/94 får uppta lån för tidigareläggning av investeringar för 11000000000 kr utöver regeringens förslag (mom. 22i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsindustrins framtid (mom. 51i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av medel inom anslaget B3 till förmån för riksväg 45 (mom. 9i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av medel inom anslaget B4 till förmån för byggande av cykelvägar (mom. 28i utskottets hemställan), 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullföljande av storstadssatsningarna (mom. 35i utskottets hemställan), 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafik och miljö (mom. 1i utskottets hemställan), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av sjöfartens och hamnarnas roll i den framtida trafikpolitiken (mom. 3i utskottets hemställan), 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en projektbank inom trafikverken för nya infrastrukturprojekt (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T217 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad utvärdering av trafikpolitiken innan frågan om avreglering av järnvägstrafiken tas upp till behandling (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:T218 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen anförts om en samlad trafikplanering i Mälardalen (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T219 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordningsbehovet mellan hela Mälardalsregionen och olika statliga organ, vilka har betydelse för den framtida trafikplaneringen (mom. 3i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullföljande av Dennisuppgörelsen samt omedelbar utbetalning av reserverade medel (mom. 35i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att omedelbart häva beslutet om att splittra upp byggandet av järnvägen Stockholm--Arlanda--Odensala (mom. 39i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till trafikinvesteringar i Stockholmsområdet som bättre svarar mot regionens trafikarbete (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T220 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om väg- och järnvägsinvesteringar i Skaraborgs län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T221 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av den s.k. Dennisuppgörelsen vad gäller anslag till trafikinvesteringar i Stockholmsregionen och nödvändiga förändringar i lagstiftningen (mom. 37i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Stockholmsregionens andel av ordinarie anslag till väg- och kollektivtrafikinvesteringar inte får minska (mom. 53i utskottets hemställan), 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indexuppräkning av medel enligt Dennisöverenskommelsen (mom. 37i utskottets hemställan), 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länsstyrelserna bör ges rätt att överklaga Vägverkets länsramar för länstrafikanläggningsanslagen till regeringen (mom. 14i utskottets hemställan), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av fortsatt utbyggnad av spårbunden trafik i Stockholms län, även efter det att nu påbörjade och beslutade projekt är färdiga (mom. 37i utskottets hemställan), 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att av de medel som regeringen nu satsar på transportapparaten i storstäderna skall användas för utveckling eller introduktion av ny miljövänlig, snabb, resurssnål och säker automatisk kollektivtrafik (mom. 37i utskottets hemställan).
1992/93:T222 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av vägar på Södertörn (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T223 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av infrastruktursatsningarna (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T224 av Harald Bergström och Kenneth Lantz (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i Blekinge (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T225 av Lars Bäckström (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar på järnvägsområdet i Bohuslän och Uddevallaregionen (mom. 39 och 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar på vägområdet i Bohuslän och Uddevallaregionen (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T226 av Georg Andersson och Ines Uusmann (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad utvärdering av trafikpolitiken (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:T227 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motion 1992/93:A470 om satsning på infrastruktur i Skåne (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T228 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av satsningar på olika väg- och järnvägsprojekt i Blekinge (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T229 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationerna i Jämtlands län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T230 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genomförandet av kollektivtrafikdelen av Dennispaketet måste påskyndas (mom. 35i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utse en förhandlingsgrupp med uppdrag att omförhandla Dennisöverenskommelsens vägdelar i syfte att öka satsningarna på kollektivtrafiken med utgångspunkt från det alternativa trafikförslag som lagts fram av centerns arbetsgrupp (mom. 36i utskottets hemställan).
1992/93:T231 av Stina Eliasson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en rättvis beräkning och fördelning av vägpengar till Jämtlands län (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter till infrastrukturmedel för byggande av Vallsundsbron i Storsjön (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet påi utskottets hemställan)2000-trafik på järnvägssträckan Stockholm--Östersund--Storlien (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T232 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i Värmland, bl.a. NKlJ-banan och väg 62 (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T301 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av en ny bro över Ångermanälven (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T302 av Birger Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snabbt fullfölja upprustningen av "Räta linjen", vägförbindelsen Norrköping--Västerås--Gävle (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att "Räta linjen" bör ingå i det framtida nationella stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T303 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Västmanlands län bör ges hög prioritet vid fördelning av tillgängliga och tillkommande medel (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T304 av Birger Andersson (c) och Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge utbyggnaden av E18 vägsträckan Köping--Arboga högsta prioritet vid fördelning av tillgängliga och tillkommande medel (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T305 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avsätta medel för ombyggnad av riksväg 50 (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att inordna den s.k. Bergslagsdiagonalen/Askersundsdelen i stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T306 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortsatt utbyggnad av E6 (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T307 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om E4:s sträckning i Skåne (mom. 10i utskottets hemställan).
1992/93:T308 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på angivna vägprojekt i Bohuslän (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T309 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av Europavägarna E18/E3 sträckan Köping--Arboga--Örebro till motorväg (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning och modernisering av vägnätet i Västmanland (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T310 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att prioritera upprustningen av vägnätet efter den s.k. Räta linjen (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T311 av Gunnar Nilsson och Bo Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket ges i uppdrag att fullfölja ombyggnaden av riksväg 17 sträckan Landskrona--Eslöv--E22 och att därvid även beakta en eventuell lokalisering av riksbangård Syd inom området (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T312 av Håkan Strömberg och Birgitta Johansson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning vad gäller vägarna 49 och 195 (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T313 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av investeringar i vägnätet i Älvsborgs län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T314 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av E6 genom Bohuslän till motorvägsstandard fram till riksgränsen Sverige/Norge (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om igångsättandet av delprojekt inom Uddevalla kommun och delen Gläborg--Rabbalshede (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T315 av Johnny Ahlqvist och Lars Hedfors (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en bra väg mellan Osby och Markaryd för att ge sydvästra Småland, nordöstra Skåne och Blekinge en godtagbar kollektivförbindelse med västkusten (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T316 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får tillåta saltning av vintervägar endast när synnerliga skäl föreligger (mom. 29i utskottets hemställan).
1992/93:T317 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för en gemensam numrering av Dackeleden, vägsträckningenTrelleborg--Lund--Hässleholm--Växjö--Åseda- -Hultsfred--Linköping--Örebro--Falun (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T318 av Hans Dau (m) och Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av i budgeten anvisade medel för infrastruktursatsningar för att genomföra projektet med ny bro över Ångermanälven vid Veda med byggstart under 1993 (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T319 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden bör ingå i det framtida stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T320 av Anders Svärd m.fl. (c, m, fp, kds, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksvägarna 50 och 60 bör intagas i stamvägnätet och byggas ut som delar av en planerad "Inlandsväg" (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T321 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej tillåta automatisk hastighetsövervakning (mom. 19i utskottets hemställan), 2. att riksdagen ej anslår 5 miljoner kronor för automatisk hastighetsövervakning enligt Kommunikationsdepartementets förslag (mom. 19i utskottets hemställan).
1992/93:T322 av Jan-Olof Franzén m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av väganslagen i Kronobergs län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T323 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sådan ändring av Trafikverkets föreskrifter att de i större utsträckning tar hänsyn till de skillnader i vinterväglag som i verkligheten råder i olika delar av landet (mom. 30i utskottets hemställan).
1992/93:T324 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsplan och prioritering av E18 mellan Köping och Arboga (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksväg 68, Räta linjen, riksväg 70 och andra vägbyggnadsbehov i Västmanland (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T325 av Axel Andersson m.fl. (s, m, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att vägen Gävle--Västerås--Norrköping (den s.k. Räta linjen) inplaceras i kategorin nationella vägnät (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T326 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får i uppdrag att tidigarelägga motorvägsbygget Örebro--Köping (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T327 av Olle Lindström (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av E4 och riksväg 45 (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning och modernisering av vägnätet i Norrbotten (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T328 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden skall ingå i stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T329 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om saltfri halkbekämpning (mom. 29i utskottets hemställan).
1992/93:T330 av Isa Halvarsson och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av vägnätet i Värmland och Dalsland (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T331 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s, m, fp, c, kds, nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Askersundsleden/Bergslagsdiagonalen skall utgöra ett nationellt stråk och ingå i det nationella stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T332 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att "Bergslagsdiagonalen" skall ingå i stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T333 av Arne Kjörnsberg och Martin Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av en utbyggnad av riksväg 40 som en del i ett nationellt vägnät (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T335 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny cykelled på Öland (mom. 28i utskottets hemställan).
1992/93:T336 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast projektera en upprustning, alternativt en ny väg, mellan Solvik och Östervåla (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T337 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av utvecklingsplan och omfördelning av vägmedel (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T338 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snarast förbättra nuvarande väg E4 (mom. 10i utskottets hemställan).
1992/93:T339 av Ulf Björklund och Jan Erik Ågren (båda kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett inlandsvägspaket (mom. 9i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge riksväg 45 stamvägsstatus och Europavägsstatus för sträckan Göteborg--Karesuando--Nordkap (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T340 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upptagande av Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden i stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T341 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minimering av bruket av vägsalt samt om behovet av en heltäckande bild av vägsaltets inverkan på den totala miljön (mom. 29i utskottets hemställan).
1992/93:T342 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "Räta linjens" sträckning genom Sörmland (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T343 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av en östlig vägförbindelse Malmö/Lund--norra Skåne--Mellansverige (mom. 10i utskottets hemställan).
1992/93:T344 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Bergslagsdiagonalen (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T345 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bättre vägförbindelse mellan E3 och Landvetterflygplatsen (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T346 av Martin Nilsson och Kent Carlsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med minskad användning av vägsalt (mom. 29i utskottets hemställan).
1992/93:T348 av Lena Klevenås och Torgny Larsson (båda s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabba sysselsättningspolitiska åtgärder i Västsverige (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av vägar och järnvägar (mom. 53i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöhänsyn vid fastställandet av trafikplaner (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T501 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att utveckla järnvägssystemet till och från kontinenten genom att delta i arbetet med det Europeiska högfartsnätet (mom. 39i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den som ett led i denna utveckling bör börja planera för en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T502 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en upprustning av den s.k. Haparandabanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T503 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Västkustbanan snarast möjligt bör byggas ut med dubbelspår längs hela sträckan (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i denna utbyggnad bör ingå en ny bandel Helsingborg--Landskrona--Lund (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna satsning bör ingå i Banverkets nya långtidsplan för åren 1994--2003 (mom. 53i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att undersöka möjligheten att ta med sträckan längs den skånska västkusten inkl. den nya bansträckningen Helsingborg--Landskrona--Lund i de fortsatta förhandlingarna om den fasta förbindelsen vid Malmö (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T504 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av elektrifiering och upprustning av järnvägslinjen Malmö--Ystad (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T505 av Elver Jonsson och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning, och framtida satsning på järnvägslinjen Borås--Herrljunga--Uddevalla (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T506 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggandet av en ny omaxlingsstation i Haparanda (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförandet av bandelen Boden--Haparanda till stamnätet (mom. 38i utskottets hemställan).
1992/93:T508 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rusta upp järnvägen Simrishamn--Kristianstad (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T509 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det så kallade tredje spåret mellan Stockholm Södra och Stockholms Central bör ledas genom en tunnel (mom. 39i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att finansiera ett tunnelbygge för tredje spåret inom ramen för de infrastrukturella eller arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T510 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av järnvägen Herrljunga--Borås--Varberg (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T511 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigareläggandet av snabbtågsförbindelse Stockholm--Sundsvall/Härnösand (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T512 av Charlotte Branting och Christer Lindblom (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de nya snabbtågens placering på Kust-till-kustbanan (mom. 48i utskottets hemställan).
1992/93:T513 av Ulla Tillander (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av fortsatt utbyggnad av dubbelspår på västkustbanan (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Landskronas anslutning till västkustbanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T514 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Riksbangård Syd (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T515 av Åke Gustavsson och Catarina Rönnung (båda s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att av anslaget under C3. Nyinvesteringar i stomjärnvägar (budgetpropositionen bil. 7) 100 miljoner kronor bör disponeras för investeringar på sträckan Nässjö--Falköping (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ringlinje på sträckan Stockholm--Nässjö--Falköping--Stockholm (mom. 48i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dubbelspår på sträckan Nässjö--Falköping (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T516 av Simon Liliedahl och Kenneth Attefors (båda nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de kommuner som bidrar med investeringsmedel för snabbtåg också på begäran skall ha rätt till vissa snabbtågsstopp i resp. kommun (mom. 49i utskottets hemställan).
1992/93:T517 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av järnvägstrafiken efter Norrlandskusten (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T518 av Anders Svärd (c) och Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att nödvändigt planeringsunderlag snarast utarbetas för en utbyggnad av ny järnväg mellan Karlskoga och Örebro (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T519 av Gunnar Nilsson och Anita Jönsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anläggande av Riksbangård Syd och andra järnvägsinvesteringar i södra Sverige/Öresundsregionen (mom. 39 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T521 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av pendeltågstrafik i Östergötland (mom. 48i utskottets hemställan).
1992/93:T522 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att redan avsatta medel för infrastruktursatsningar bör omdisponeras, extra anslag utanordnas samt upplåningsfinansierade medel prioriteras för snabbtågsprojektet Stockholm--Sundsvall (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att redan avsatta medel för infrastruktursatsningar bör omdisponeras, extra anslag utanordnas samt upplåningsfinansierade medel prioriteras för ombyggnader av E4 mellan Söderhamn och Sundsvall (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T523 av Sigrid Bolkéus och Hans Stenberg (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på norra stambanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T524 av Sigrid Bolkéus och Ulrica Messing (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Norrlandstågen (mom. 50i utskottets hemställan).
1992/93:T525 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anta en plan om utbyggnad av järnvägsnätet (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T526 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exportindustrins behov av snabbare transporter (mom. 39i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att projektet Botnia/Norrbottniabanan bör påskyndas (mom. 39i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tidigareläggning av deletappen Luleå--Haparanda bör prövas (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T527 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bandelen Boden--Haparanda skall tillföras stomjärnvägsnätet (mom. 38i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av bandelen Boden--Haparanda (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsinvesteringar på Nordkalotten (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T528 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggandet av en Götalandsbana (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T529 av Lars Björkman m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam utredning rörande de samhällsekonomiska konsekvenserna av en helt utbyggd Götalandsbana (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T530 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av Arlandabanans norra länk under budgetåret 1993/94 (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T531 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsfrågor i Värmland (mom. 48 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T532 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den fortsatta utbyggnaden av Bergslagspendeln måste fullföljas (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T533 av Olle Lindström (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva möjligheterna att återföra Haparandabanan till stomnätet (mom. 38i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva möjligheterna att rusta upp Haparandabanan samt bygga en omaxlingsterminal i Haparanda (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T534 av Chatrine Pålsson och Dan Ericsson i Kolmården (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i planen för investeringar i järnväg 1994--2003 beakta behovet av investeringar i en sydostkustjärnväg (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T535 av Pontus Wiklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att som ett led i järnvägsinvesteringarna i Nordsverige snarast bygga en omaxlingsstation i Haparanda (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T536 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tunnellösning för ett tredje och ett fjärde tågspår genom Stockholms centrala delar (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T537 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av det finmaskiga järnvägsnätet (mom. 39i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om banupprustning och interregional tågtrafik med lutningsbar vagnkorg på sträckan Kalmar--Linköping (mom. 48 och 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvecklingen av regional- och interregionaltrafiken i sydöstra Sverige kan tjäna som modell för en liknande utveckling i andra delar av landet (mom. 48i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsfördelning och trafikeringsavtal för upprustning och trafikering av banan Kalmar--Linköping (mom. 48 och 53i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den statliga finansieringen av upprustningen av banan bör ingå som en del i den i budgetpropositionen föreslagna satsningen på infrastrukturinvesteringar om 30 miljarder kronor under resten av 1990-talet (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T538 av Jan Jennehag (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad standard på Ådalsbanan (mom. 39i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Botniabanans ingående i stomjärnvägsnätet (mom. 38i utskottets hemställan).
1992/93:T539 av Sverre Palm och Lennart Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av Herrljungabanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T540 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att järnvägen Örbyhus--Hargshamn skall införas i stomnätet (mom. 38i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av upprustning av järnvägen Örbyhus--Hargshamn för att kunna öka godstrafiken på järnväg (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T541 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arlandabanan och utbyggnad av Norra länken (mom. 39i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västerdalsbanans förlängning till Sälen (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av Bergslagspendeln och godsstråket genom Bergslagen, Storvik--Ställdalen--Kil (mom. 53i utskottets hemställan), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt utfartsspår från Borlänge mot Ludvika (mom. 53i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Siljansbanan och förlängningen av snabbtågssatsningen till Mora (mom. 53i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsmöjligheterna på bandelen Sveg--Mora (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T542 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger riksdagen till känna vad i motionen anförts om att upprusta och elektrifiera järnvägsbanan Ystad--Simrishamn (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T544 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en satsning på Götalandsbanan och att detta beaktas i den plan för investeringar i järnväg under åren 1994--2003 som är under utarbetande (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T545 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transporterna på Nordkalotten och att en utredning tillsätts i syfte att granska hur dessa kan förbättras (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T546 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tidigareläggningar av beställningar av regionaltåget X12 (mom. 51i utskottets hemställan).
1992/93:T547 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en nordlig anknytning av Arlandabanan skall utföras utan fördröjning (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T548 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om SJ:s trafikverkstad i Norrköping och strävan att utveckla Norrköping till ett transportcentrum (mom. 52i utskottets hemställan).
1992/93:T549 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Raka spåret -- järnvägstransportleden Norrköping--Gävle via Mälardalen (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla strategiska terminaler för samverkan mellan olika transportmedel för gods i Norrköping, Västerås och Gävle (mom. 52i utskottets hemställan).
1992/93:T551 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av länsjärnvägarna Hargshamn--Örbyhus och Malmö--Ystad till stomjärnvägsnätet (mom. 38i utskottets hemställan).
1992/93:T552 av Eva Zetterberg och Gudrun Schyman (båda v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det tredje och fjärde spåret till Stockholms central bör byggas i tunnel enligt vad i motionen anförts (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T553 av Roland Lében m.fl. (kds, m, fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ till att förverkliga byggandet av ny järnväg mellan Örebro och Kristinehamn, via Karlskoga (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T554 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bandelen Malmö--Ystad--Simrishamn bör upprustas och elektrifieras (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel snarast bör ställas till förfogande för att kunna förverkliga denna viktiga infrastruktursatsning (mom. 53i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hela sträckan tas med i det fortsatta arbetet (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T555 av Lennart Fremling m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslutningen av Arlanda flygplats till järnvägsnätet (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T556 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att resterande pengar för snabbtåg på ostkustbanan tillskjuts så att arbetet kan fortgå enligt planerna (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen hos regeringen begär att i februari 1993 ta ställning för vägsträckningen i Norraladalen (mom. 9i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omprioritera de pengar som i dag finns avsatta för infrastruktur så att planerade projekt kan komma till stånd (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T557 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arlandaanknytning för tågtrafiken från norra Sverige (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T558 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa behov av åtgärder på stambanan genom övre Norrland (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T559 av Marianne Andersson och Kjell Ericsson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Norge--Vänerlänken (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T560 av Marianne Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i stationsområdet i Vårgårda (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av Herrljungabanan, förutsättningarna för pendling Herrljunga--Alingsås/Göteborg och satsning på regionala matar-/pendeltågssystem till Vårgårda m.fl. orter (mom. 48 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T561 av Stefan Attefall m.fl. (kds, m, fp, c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en förprojektering av Ådalsbanan och Botniabanan snarast bör komma till stånd (mom. 39i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av att snarast få till stånd framtidsinriktade investeringar på Ådalsbanan, elektrifiering av Mellanselsspåret samt triangelspår i Mellansel (mom. 39i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av en Botniabana längs Norrlandskusten (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T562 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Nobelbanan Stockholm--Oslo ges hög prioritet i kommande stomnätsplan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T563 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Götalandsbanan bör inplaceras i det övergripande nationella stomnätet (mom. 39i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en delegation behövs med uppgift att fördjupa utredningsarbetet och att utarbeta ett förslag till finansiering av banan (mom. 39i utskottets hemställan), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Götalandsbanan bör prövas ingå i Banverkets tioårsplan (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T607 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning av godsterminaler (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T611 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast återkomma till riksdagen med förslag på hur den landbaserade infrastrukturen skall integreras med närsjöfarten (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T640 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket beaktar vad i motionen anförts om inlemmande av Gotland i det svenska trafiknätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T903 av Ingrid Andersson och Gunnar Thollander (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kollektivtrafikens utveckling måste följas upp och beaktas i ett helhetsperspektiv i enlighet med vad som i motionen anförts (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:T904 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar upphäva lagen med anledning av EG:s förordning nr 1108/70, med lagfästa blanketter och detaljredovisningsskyldighet för dem som har kostnader för och yrkesmässigt använder järnväg, väg och inre vattenväg (mom. 6i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om eventuellt förnyad prövning av EG:s förordning nr 1108/70 och av vad som skulle hända om vi lät bli att införliva den med svensk rätt (mom. 6i utskottets hemställan).
1992/93:T909 av Harry Staaf och Ulf Björklund (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett övergripande optimeringsansvar för den kollektiva trafiken (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T911 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en författningsändring bör genomföras som gör det möjligt att dela upp ansvaret för kollektivtrafiken efter andra principer än länsgränserna (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:T915 av Berndt Ekholm och Arne Kjörnsberg (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en översyn av länstrafikreformen bör genomföras (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:T917 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Öresundsbron och citytunneln (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 13. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om räntestöd vid tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar (mom. 22 och 43i utskottets hemställan).
1992/93:A410 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de delar av E18 och E20 som går genom Örebro län i snabb takt får byggas ut till motorvägsstandard samt att Vägverket omgående ges i uppdrag att projektera dessa utbyggnader (mom. 9i utskottets hemställan), 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden bör bli en del av ett kommande stamvägnät (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:A416 av Elver Jonsson och Lars Sundin (båda fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen för Älvsborgs län av allsidiga och utvecklade kommunikationer (mom. 53i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grusvägarna i Älvsborgs län (mom. 53i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Banverkets beslut beträffande Norge--Vänerlänken och dess dragning (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:A424 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt infrastrukturpaket i Norrbottens län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:A427 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av Västkustbanan (mom. 53i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av E6 till motorväg (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:A440 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökad statlig finansiering av kommunikationsinvesteringar i Stockholmsregionen i enlighet med vad i motionen anförts (mom. 37i utskottets hemställan).
1992/93:A443 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tvärbanan Storuman--Hällnäs genom omfördelning bör ges resurser för upprustning för både person- och godstrafik (mom. 53i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att E4 genom Västerbotten bör tillföras resurser för en upprustning till Europastandard och då speciellt sträckan Yttervik--Skellefteå (mom. 9i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Blå vägen, dvs. E12, bör förbättras både vad avser bredd och beläggning genom omfördelning av resurser inom totalanslaget (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:A444 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbare genomförande av den s.k. Dennisöverenskommelsen (mom. 35i utskottets hemställan), 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild samordnare för Dennisöverenskommelsens genomförande (mom. 35i utskottets hemställan).
1992/93:A445 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en tidigareläggning och samordning av snabbtågsutbyggnaden av ostkustbanan och ombyggnaden av E4:an Söderhamn--Hudiksvall (mom. 53i utskottets hemställan), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprustning av stambanan genom Gävleborgs län tidigareläggs (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:A472 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbtågsförbindelser längs ostkustbanan och Norra stambanan samt utbyggnaden av Arlandajärnvägen (mom. 39, 48 och 53i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av E4:an genom Gävleborgs län samt av Räta linjen och Bergslagsdiagonalen (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:A474 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s, m, fp, c, kds, nyd, v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar på kommunikationsområdet i Bohuslän (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:A475 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär att Banverket projekterar en ostkustbana mellan Kalmar och Karlskrona (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:A478 av Karin Starrin (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbare tåg på norra stambanan (mom. 53i utskottets hemställan), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbtåg på ostkustbanan (mom. 53i utskottets hemställan), 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om E4, sträckan Söderhamn--Hudiksvall (mom. 9i utskottets hemställan), 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag för förbättringar av väg 301 (mom. 53i utskottets hemställan), 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder vid avveckling av I14 (mom. 53i utskottets hemställan), 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bro över Dalälven (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att satsningarna på järnvägstrafiken intensifieras i syfte att förbättra svensk industris konkurrenskraft (mom. 39i utskottets hemställan), 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera utbyggnad till motorvägsstandard på sträckorna mellan Sveriges tre storstäder (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:Jo253 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikation och service på landsbygden (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miljöanpassning av trafiksystemet (mom. 1i utskottets hemställan), 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas planeringsansvar för godstransporter (mom. 1i utskottets hemställan), 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av ändring av vägtrafikkungörelsen (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statliga pengar till kollektivtrafik betalas ut utan att avvakta frågan om ny sträckning av E6 (mom. 36i utskottets hemställan).
1992/93:N281 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar för att långsiktigt öka den ekonomiska tillväxten (mom. 1i utskottets hemställan), 7. att riksdagen hos regeringen för budgetåret 1994/95, bil. 7, begär ett nytt anslag "Infrastruktur för tillväxt" innebärande ett tillskott på 10 miljarder kronor (mom. 7i utskottets hemställan).
1992/93:N293 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de statliga infrastrukturverken skall förbli i statlig ägo (mom. 2i utskottets hemställan), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en analys och utvärdering görs innan man går vidare med förändringsarbetet i avregleringssyfte (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:N317 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en satsning på järnvägsförbindelserna i de tre sörmländska huvudstråken så att samtliga större orter får tillgång till en fullgod trafikstandard (mom. 53i utskottets hemställan), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på de viktigaste vägarna E20, E4 och väg 57 från Katrineholm--Flen mot Gnesta--Järna (mom. 53i utskottets hemställan), 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en satsning på den s.k. Räta linjen, dvs. vägen från Norrköping--Katrineholm norrut genom Västmanland mot Gävle (mom. 9i utskottets hemställan), 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på den kommunikationspotential som finns i Nyköping--Oxelösundsområdet med hänsyn till motorväg, järnvägar, Oxelösunds hamn och Nyköping/Oxelösunds flygplats (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:N432 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiåtgärder inom transportsektorn (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:Ub646 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av E4 (mom. 10i utskottets hemställan), 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 23 till Europavägstandard (mom. 9i utskottets hemställan), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av väg 25 (mom. 9i utskottets hemställan), 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. Kust-till-kustbanan (mom. 48 och 53i utskottets hemställan), 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbtågsintroduktionen på stambanan mellan Stockholm och Malmö (mom. 49i utskottets hemställan).
Yttrande från finansutskottet
Trafikutskottet har inhämtat yttrande från finansutskottet över de avsnitt av propositionen och motionerna som berör finansutskottets beredningsområde. Yttrandet har fogats till detta betänkande som bilaga.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. samt vissa frågor i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 7). Vidare behandlar utskottet motioner som väckts med anledning av den förstnämnda propositionen samt motioner som väckts under den allmänna motionstiden i januari 1993 och med anledning av proposition 1992/93:161 om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet.
Under arbetet med dessa frågor har utskottet mottagit en rad synpunkter i form av uppvaktningar och skrivelser från länsstyrelser, kommuner, organisationer och enskilda.
Betänkandet är indelat i följande huvudavsnitt.
Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter Investeringsplaneringen Planeringsramar och finansieringsfrågor Vägar m.m. Storstadsfrågor Järnvägar Övriga motionsyrkanden om infrastruktursatsningar Anslaget A 2. Utredningar m.m.
Hänvisningar till propositionen avser proposition 1992/93:176. Hänvisningar till budgetpropositionen avser bilaga 7 till proposition 1992/93:100.
Utskottet
1 Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter
1.1 Inriktningen av trafikpolitiken
1.1.1 Propositionen
Kommunikationsministern erinar om att det övergripande målet för trafikpolitiken enligt 1988 års trafikpolitiska beslut är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning, till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta mål har vidareutvecklats i fem delmål: Minimimålet: transportsystemet skall utformas så att medborgarna och näringslivets grundläggande transportbehov tillgodoses. Effektivitetsmålet: transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Säkerhetsmålet: transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken. Miljömålet: transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurser främjas. Det regionalpolitiska målet: transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans.
Beträffande inriktningen av trafikpolitiken i stort gäller enligt 1988 års beslut att konsumenterna bör ha så stor valfrihet som möjligt i fråga om utnyttjandet av olika trafikmedel. I propositionen framhålls att under en lång rad av år har väg- och järnvägsinvesteringarnas andel av bruttonationalprodukten sjunkit. Under åren 1980--1988 var infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP knappt 0,6% medan genomsnittet för OECD-länderna var drygt 1%. Under innevarande budgetår beräknas i Sverige investeringar för 13 miljarder kronor bli genomförda, vilket är nästan dubbelt så mycket som under förra budgetåret och tre gånger så mycket som under ett normalår under 1980-talet. Enligt kommunikationsministern är det angeläget med en kraftfull utbyggnad av infrastrukturen. En sådan utbyggnad kan bidra till att uppfylla flera samhällsmål. Såväl ekonomisk tillväxt, miljö, trafiksäkerhet som regional utveckling kan sålunda förbättras genom en välplanerad infrastrukturutbyggnad. I propositionen framhålls att infrastrukturens betydelse för ekonomisk tillväxt ökar. Åtgärder för att förbättra infrastrukturen blir en allt viktigare del i den ekonomiska politiken i takt med att den ekonomiska integrationen minskar utrymmet för penning- och finanspolitiska åtgärder. I stället måste strukturpolitiska åtgärder vidtas som förbättrar ekonomins funktionssätt. Ett sätt att förbättra kvaliteten i transportsystemet är att dels binda samman landets olika delar på ett effektivt sätt, dels öka tillgängligheten till de för vår ekonomi betydelsefulla europeiska marknaderna. Kommunikationsministern anser att vid utbyggnad av infrastrukturen måste stor hänsyn tas till kraven på god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurser. Vägsystemet skall utformas så att utsläppen minimeras och ett miljövänligt körsätt premieras. Satsningar måste göras på strategiska kollektivtrafik- och järnvägsprojekt för att minska utsläppen från vägtrafiken. Det är önskvärt att en överflyttning av transportarbetet från väg till järnväg skall kunna äga rum bl.a. till följd av en omfattande upprustning av det svenska järnvägsnätet. Dessa infrastrukturåtgärder är emellertid långt ifrån tillräckliga. De måste kompletteras med åtgärder riktade mot fordon och bränslen. Sverige har en mycket hög ambition vad gäller trafiksäkerheten. Vid en internationell jämförelse framstår trafiksäkerheten på de svenska vägarna som god. Trots det dödas och skadas alltför många. Kommunikationsministern anser att vi av etiska och ekonomiska skäl inte kan avstå från att ta till vara alla möjligheter till att förbättra trafiksäkerheten genom utbyggnad av infrastrukturen. De av riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen har uppnåtts genom förbättringar av infrastrukturen kombinerade med andra trafiksäkerhetsåtgärder såsom direkta åtgärder riktade mot fordon och förare. Härutöver måste strategiska järnvägs- och kollektivtrafiksatsningar ta till vara möjligheten att överföra trafik från väg till järnväg och genom trafikminskning få till stånd en olycksminskning. Enligt propositionen är en god infrastruktur en grundläggande förutsättning för ekonomisk utveckling inte bara nationellt utan också regionalt. Infrastrukturutbyggnad kan ge betydande regionalpolitiska effekter. För att vi skall få en regional utjämning måste dessa möjligheter tas till vara i infrastrukturplaneringen. En samordnad syn på prioriteringen av infrastrukturinvesteringar är nödvändig så att alla delar av landet kan få del av den ekonomiska tillväxt som en anslutning till de europeiska gemenskaperna väntas ge. Kommunikationsministern framhåller vidare betydelsen av att erforderliga hänsyn tas till beredskapsaspekterna vid utbyggnad av infrastrukturen på transportområdet.
1.1.2 Motionerna
I motionerna T216 (s) och N281 (s) framhålls att en utgångspunkt för satsningarna på infrastrukturen bör vara att de skall medverka till en förbättring av industrins internationella konkurrenskraft. Det är enligt motionerna nödvändigt att bygga ut infrastrukturen framför allt av tre skäl. Först och främst för att vi behöver bättre vägar och järnvägar. Ett annat skäl är att vi måste skapa meningsfulla jobb och därmed minska arbetslösheten. Ett mycket viktigt skäl är också att vi måste förbereda oss för en bättre konjunktur. Som mål bör gälla att investeringarna i vägar och järnvägar ökar med ytterligare 1% av BNP under 1990-talet. Detta innebär en total nivå om ca 20--25 miljarder kronor per år i investeringsvolym. Av såväl tillväxt- som miljöskäl vill motionärerna prioritera investeringar i järnvägar. I motion T216 (s) anförs vidare att trafiken svarar för en betydande andel av den negativa påverkan på miljön. En fortsatt aktiv miljöpolitik förutsätter därför fortsatta insatser på trafikens område. Investeringar, främst i järnvägar, kollektivtrafik och förbifarter, men också de storstadsuppgörelser som Socialdemokraterna tagit initiativ till är åtgärder som påverkar utvecklingen positivt. Regeringen bör vidare enligt motionen stimulera uppbyggnaden av en projektbank. Även i motion Jo630 (s) framhålls att det är angeläget att styra trafikutvecklingen mot mer miljövänliga trafikslag. Enligt motionen måste instrumenten för en god samhällsplanering utvecklas. Kommunerna måste stimuleras till att avsätta resurser för ökad planering så att person- och godstransporterna blir mer miljövänliga samtidigt som transportsträckorna minskar. Motionärerna begär vidare att vägtrafikkungörelsen (1972:603) ändras så att det blir möjligt att föreskriva att endast tunga dieseldrivna fordon som infriar hårda avgaskrav skall tillåtas trafikera miljökänsliga delar av stadskärnorna. I motion T208 (v) framhålls att trafiksektorn måste ingå i ett bärkraftigt samhälle, vilket betyder satsningar på kollektiva färdmedel på bekostnad av individuella och energislukande transportslag. Landets järnvägs- och vägkapital får ej fortsätta att minska. Enligt motion T62 (v) bör i första hand miljöanpassade kommunikationsslag byggas. Därefter kan behovet av nya vägar och flygplatser bedömas. Från energisynpunkt är flyget det sämsta transportmedlet som dessutom ger upphov till svåra miljöstörningar. Samhällsplaneringen måste inriktas på att minska behovet av gods- och persontransporter. Frågan om en fungerande kollektivtrafik är en viktig jämställdhetsfråga. Framtidens kommunikationer måste i högre grad tillgodose kvinnors, äldres och barns behov. Spårbundna trafiksystem och miljövänliga sjötransporter skall prioriteras. Säkerheten måste öka inom kommunikationssektorn. Vägtrafiken orsakar fler dödsfall bland barn än någon annan mänsklig aktivitet. Motionärerna framhåller vidare att regering och riksdag måste agera aktivt för svensk medverkan i en samordnad alleuropeisk järnvägspolitik. En järnvägstunnel under Öresund borde ingå som en naturlig del i ett Nordeuropaprojekt. Vidare anförs i motionen att varje trafikslag skall stå för sina samhällsekonomiska kostnader samt att ekonomiska styrmedel bör användas för att styra utvecklingen mot ekologiskt anpassade trafikslag. I motion T203 (c) framhålls att principerna för trafikpolitiken bör vara sådana att investeringarna leder till en utveckling i hela landet och till förbättrad miljö. Miljövänliga transporter såsom järnväg och sjöfart bör därför prioriteras. I motion Jo253 (c) anförs att för att möjliggöra en positiv utveckling av landsbygden krävs att ökade resurser ges till de lågtrafikerade områdena. Enligt motion T202 (c) kan ekonomiska styrmedel stimulera en övergång av godstransporter från väg till järnväg på längre sträckor. I motion T210 (kds) framhålls att målet måste vara att kraftfullt minska trafiksektorns miljöbelastning och dess konsumtion av fossila bränslen. Vägen till ett hållbart trafiksystem är troligtvis lång och besvärlig. Vi måste i dag kunna staka ut vägen och införa sådana styrmedel som får verkan först på lång sikt. Motionären begär att en utredning tillsätts med uppdraget att ta fram en strategi för styrning mot hållbara trafiksystem. I motion N432 (c) framhålls att energiåtgången måste minska inom transportsektorn. I motionen föreslås åtgärder med detta syfte såsom omläggning av transportsektorn till energisnåla trafikslag, minskning av företagens transporter, att stadsplaneringen måste utgå från att transportbehovet minimeras, att skattelagstiftningen bör gynna låg energiförbrukning och miljövänliga bränslen samt att kommunerna bör vara aktiva t.ex. genom att använda miljövänliga drivmedel. I motion T223 (c, m, fp, kds) framhålls att satsningar på infrastruktur behövs för att det skall bli attraktivt att starta och driva företag i hela Sverige. Investeringarna måste komma i gång och gynna små och medelstora företag i hela landet. Satsningarna på såväl vägar som järnvägar måste ge ett väsentligt bidrag till sysselsättningen i framför allt glesbygd. Enligt motion T348 (s) måste Kommunikationsdepartementet vid fastställandet av trafikplanerna för västra Sverige ta stor hänsyn till miljön.
1.1.3 Utskottets ställningstagande
Det övergripande trafikpolitiska målet är enligt 1988 års trafikpolitiska beslut att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU13, rskr. 159). Riksdagen ställde sig år 1988 också bakom de fem delmål om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans som föreslogs i den trafikpolitiska propositionen. Utskottet anser för sin del att dessa mål som fastställdes av riksdagen under stor politisk enighet bör ligga fast. I de motioner som utskottet behandlar i detta avsnitt begärs utökade infrastruktursatsningar, att investeringarna skall underlätta den ekonomiska tillväxten, att trafikpolitiken skall medverka till förbättrad miljö och regional balans samt att trafiksäkerheten förbättras. Utskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att investeringarna i infrastruktur och underhållsinsatserna måste öka. De förslag som presenteras i propositionen innebär enligt utskottets mening en kraftfull ökning av nivån beträffande såväl väg- som järnvägsinvesteringar. Som framgår av propositionen anser regeringen att infrastrukturen har mycket stor betydelse för den ekonomiska tillväxten. Ett sätt att förbättra kvaliteten i transportsystemet är enligt regeringen att binda samman landets olika delar på ett effektivt sätt och öka tillgängligheten till de för vår ekonomi betydelsefulla europeiska marknaderna. Det framgår vidare av propositionen att inriktningen av investeringarna i vägar och järnvägar måste vara sådan att stor hänsyn tas till kraven på god miljö och långsiktig hushållning med naturresurser. Vägsystemet skall utformas så att utsläppen minimeras och ett miljövänligt körsätt premieras. Satsningar måste göras på strategiska kollektivtrafik- och järnvägsprojekt för att på det sättet bidra till en minskning av utsläppen från vägtrafiken. Infrastruktursatsningar måste kompletteras med åtgärder riktade mot fordon och bränslen. Som framhålls i propositionen är en god infrastruktur en grundläggande förutsättning för ekonomisk utveckling både nationellt och regionalt. För att vi skall få en regional utjämning måste dessa möjligheter tas till vara i infrastrukturplaneringen. Nödvändigheten av ökad trafiksäkerhet betonas starkt i propositionen. En trafiksäkerhetsinriktad utbyggnad av infrastrukturen kan minska antalet döda och skadade väsentligt. I likhet med vad som anförs i motion T216 (s) anser regeringen att Banverket och Vägverket skall upprätta en projektreserv av lämplig omfattning. Utskottet anser att det råder en betydande samsyn mellan de politiska partierna om de övergripande trafikpolitiska målen. Utskottet ser detta som mycket positivt. Enligt utskottets mening kommer ett genomförande av de förslag som redovisas i propositionen att förbättra möjligheterna till ekonomisk tillväxt, bättre miljö, regional balans och ökad trafiksäkerhet.
Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks följaktligen.
1.2 Utvärdering av trafikpolitiken
Frågan om utvärdering av 1988 års trafikpolitiska beslut, i sin helhet eller delar därav, tas upp i följande motioner.
I motion T226 (s) framhålls att det har blivit allt mera påtagligt att det föreligger en konflikt mellan de trafikpolitiska målen. Enligt motionen är det nödvändigt att utvärdera vilka effekter den förda politiken gett upphov till under åren efter 1988 varvid frågan också måste ställas om målen var rätt utformade. Om detta skall vara möjligt krävs ett väl genomarbetat underlag som gör det möjligt att värdera effekterna av olika inslag i trafikpolitiken. I motionen pekas på den komplikationen att väg- och järnvägsinvesteringar görs utifrån samhällsekonomiska bedömningar, medan sådana inte är lika uttalade när det gäller Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets investeringar. I motion T217 (s) begärs att en samlad utvärdering om trafikpolitiken görs innan frågan om avreglering av järnvägstrafiken tas upp till behandling. Enligt motion N293 (s) framstår aktiebolagsformen som en rimlig alternativ företagsform för de statliga infrastrukturverken. Motionärerna anser att ett starkt statligt ägarengagemang är nödvändigt om de regionala förpliktelserna skall kunna upprätthållas. De anför vidare att det inte i tillräcklig utsträckning belysts vilka effekter en omstrukturering kommer att få för möjligheten att leva och bo i olika delar av landet. De begär därför att en analys och utvärdering görs, av bl.a. Vattenfalls nya företagsform, innan man går vidare i förändringsarbetet. I motion T915 (s) framhålls vissa svagheter i länstrafikreformen såsom bristande samordning mellan länshuvudmännen och bristande konkurrens inom kollektivtrafiken. Motionärerna anser därför att tiden nu är mogen för en uppföljning och översyn av denna reform. I motion T911 (kds) framhålls att den nuvarande gränsdragningen mellan länshuvudmännen bör ändras och bättre anpassas till hur resandet är orienterat. Motionärerna yrkar därför att en förändring genomförs som gör det möjligt att dela upp ansvaret för kollektivtrafiken efter andra principer än länsgränserna. I motion T903 (s) framhålls att eftersom kollektivtrafiken har så många samhällsekonomiska aspekter i en vidare mening är det allvarligt om inte de politiska instanserna i kommuner, landsting och riksdag anlägger en helhetssyn på trafiken. Motionärerna yrkar att kollektivtrafikens utveckling följs upp och beaktas i ett sådant helhetsperspektiv.
I årets budgetproposition kommenteras behovet av en utvärdering av 1988 års trafikpolitiska beslut. Kommunikationsministern framhåller att något krav på en total utvärdering av trafikpolitiken från år 1988 inte återfinns i detta beslut. I samband med bl.a. 1991 års budgetproposition framhölls att det trafikpolitiska beslutet skall utvärderas efter hand. Enligt kommunikationsministern har vissa områden setts över. Det gäller t.ex. frågor om trafikens kostnadsansvar, investeringsplaneringen och transportforskningen. Med hänsyn till det anförda har regeringen inte för avsikt att göra en total utvärdering av 1988 års trafikpolitiska beslut.
Utskottet delar regeringens uppfattning att 1988 års trafikpolitiska beslut bör utvärderas efter hand. Den proposition om investeringar i trafikens infrastruktur som utskottet nu behandlar är ett resultat av detta arbete, liksom propositionerna om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet och om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket m.m. Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrker följaktligen desamma.
2 Investeringsplaneringen
2.1 Samordnad investeringsplanering
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU22 framhöll utskottet att riksdagens och regeringens inflytande över investeringsplaneringen borde stärkas utan att någon detaljstyrning får ske. Ett förbättrat underlag måste därför redovisas till riksdagen som innebär att inneboende konflikter lyfts fram och alternativa utvecklingar ställs mot varandra. Riksdagen skulle därmed kunna spela en mer aktiv roll. Krav måste ställas på uppföljning och utvärdering av investeringsbesluten anförde utskottet vidare.
2.1.1 Propositionen
I propositionen anförs att regeringen mot bakgrund av utskottets synpunkter har justerat sitt förslag till planeringsprocess på sådant sätt att riksdagen i ett tidigt skede får inflytande genom att ett underlag med förslag till övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas underställs riksdagens prövning. Enligt propositionen innebär den reviderade planeringsprocessen följande ordning: 1. Trafikverken utarbetar ett underlag som beskriver konsekvenserna av alternativa investeringsinriktningar. 2. Mot bakgrund av trafikverkens underlag utformar regeringen en proposition med förslag till övergripande riktlinjer för utbyggnaden av infrastrukturen. 3. Riksdagen beslutar mot bakgrund av regeringens förslag om en investeringsinriktning och om ekonomiska planeringsramar. 4. Regeringen uppdrar till Banverket, Vägverket och länsstyrelserna att upprätta tioåriga investeringsplaner i enlighet med gällande förordningar om plan för stomjärnvägar, rikstäckande väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och planer för länstrafikanläggningar. Luftfartsverket och Sjöfartsverket får i uppdrag att redovisa långsiktiga investeringsplaner. 5. Upprättade förslag sänds ut på remiss. 6. Verken redovisar upprättade planer för regeringen som godkänner planerna. Vägverket godkänner de regionala väghållningsplanerna. Länsstyrelserna fastställer planen för länstrafikanläggningar. Regeringen redovisar investeringsplanerna för riksdagen. 7. Planerna ligger till grund för att upprätta treårig budget och för den fysiska planeringen.
2.1.2 Motionerna
I motion T71 (s) framhålls att propositionen saknar ett helhetsperspektiv. Vilka konsekvenser utbyggnaden av infrastrukturen får för olika trafikslag har inte analyserats. Sjöfart, luftfart, post- och telekommunikationer har i det närmaste negligerats anser motionärerna. De yrkar att en utredning tillsätts om sjöfartens och hamnarnas roll i den framtida trafikpolitiken. Samma yrkande återfinns i motion T216 (s). Även i motion T611 (nyd) yrkas att sjöfarten integreras i den övergripande trafikpolitiken. Motionären begär att regeringen får i uppdrag att ta fram en översiktlig plan över hur dagens landbaserade infrastruktur på bästa sätt kan integreras med närsjöfarten. Sjöfartens betydelse och dess roll i trafikplaneringen behandlas vidare i motionerna T49 (s), T58 (s), T63 (s) och T607 (v). I motion T63 (s) yrkas att de inre vattenvägarna integreras i investeringsplaneringen, samt betonas särskilt betydelsen av sjöfarten på Vänern och Trollhätte kanal. Vänersjöfarten behandlas även i motion T49 (s) i vilken också sjöfarten från kusthamnarna i Bohuslän och Halland tas upp. I motion T607 (v) anförs att vinster skulle göras om hamnarna organiserades om så att terminaler för gods kan nås från fartyg, järnväg och lastbil. Enligt motion T58 (s) är det angläget att Mälarhamnarna omfattas av det s.k. kustsjöfartsprojektet. I motion T203 (c) framhålls behovet av en bättre samordning och samverkan mellan de olika trafikslagen. Det är enligt motionärerna viktigt att rätt prioriteringar görs när strategin för en fortsatt infrastrukturpolitik läggs upp. För att detta skall vara möjligt krävs en bättre helhetssyn än tidigare. I motionerna T218 (fp) och T219 (s) betonas behovet av en övergripande trafikplanering för Storstockholm och Mälardalen. I motion T909 (kds) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett övergripande optimeringsansvar för den kollektiva trafiken. Staten bör som en del i det övergripande ansvaret för Sveriges infrastruktur bevaka att en samverkan sker i syfte att uppnå ett optimalt resande. I motion T69 (kds, m, fp, c) framhålls att Banverkets metoder för att beräkna de samhällsekonomiska effekterna är väl utvecklade på persontransportsidan, men däremot inte på godstrafiksidan. Motionärerna begär därför att Banverkets metoder för att beräkna godstrafikens samhällsekonomiska effekter utvecklas. I motion T62 (v) framhålls att riksdagen och regeringen måste styra utvecklingen inom kommunikationssektorn. I propositionen utgår man enligt motionen från en prognos baserad på den faktiska utvecklingen och räknar utifrån denna fram olika slag av trafikbehov. Regeringen har inga förslag eller idéer hur trafiksektorn skall förändras. Som en följd härav är riksdagens inflytande över de strategiska besluten minimalt. Tiden i riksdagen går åt till detaljstyrning, vilket är ett missförhållande som Riksdagens revisorer anmärkt på. För att göra rätt avvägningar måste förhållandet mellan olika kommunikationsslag snabbt utredas av en oberoende instans anser motionärerna. I denna utredning skall även beräkningar av kostnader för miljöskadorna och hur dessa skall minska ingå. Enligt motionen måste järnvägen och sjöfarten samarbeta för att ta över gods från landsvägstrafiken.
2.1.3 Utskottets ställningstagande
Stor enighet råder om att det främst är statens ansvar att se till att vi har en modern och effektiv infrastruktur i Sverige. Till grund för riksdagens beslut våren 1992 om en förbättrad investeringsplanering låg bl.a. en granskning av Riksdagens revisorer (förs. 1991/92:18, bet. TU22, rskr. 333 och rskr. 334). Revisorerna anförde därvid att det trafikpolitiska mål som lagts fast av riksdagen är sammansatt, vilket leder till att avvägningar måste göras mellan olika delmål och att dessa avvägningar till stor del är av politisk karaktär. Trots detta förhållande konstaterade revisorerna att regeringen i stor utsträckning överlåter till de enskilda trafikverken att på egen hand tolka och fatta de närmare inriktningsbesluten, varför riksdagens och regeringens styrning av investeringsplaneringen i praktiken var starkt begränsad. Liknande synpunkter har förts fram från flera andra håll. Ekonomikommissionen (SOU 1993:16) framhåller sålunda att lokala eller regionala särintressen och andra påtryckargrupper snedvrider beslutsprocessen kring infrastrukturen så att den faktiska nyttan av skattemedlen blir mindre än den skulle kunna vara. Genom lämpliga incitament kan beslutsprocessen för investeringar i högre utsträckning än i dag tillgodose kravet på högsta möjliga samhällsekonomiska avkastning. Ett vidare steg är att inte prioritera inom en och samma sektor utan även mellan olika sektorer på basis av likartade samhällsekonomiska överväganden. Detta ger enligt kommissionen potentiellt ännu större vinster. Den s.k. Produktivitetsdelegationen anförde i sitt betänkande SOU 1991:82 att analysen och besluten ofta kännetecknas av sektorsyn; vägar analyseras för sig, järnvägar för sig, osv. Produktivitetsdelegationen ansåg att mer av helhetssyn krävs vid bedömningen av infrastrukturinvesteringar och att det framför allt bör vara Kommunikationsdepartementets uppgift att samordna sektorsintressena.
Utskottet ser för sin del positivt på att regeringen nu utarbetat ett förslag till investeringsplanering som riksdagen begärde våren 1992. Därmed skapas möjligheter till ett ökat politiskt inflytande för riksdag och regering över de för landet viktiga investeringarna i trafikens infrastruktur. Investeringsplaneringen är en omfattande process som ständigt måste utvecklas. I det följande lämnar utskottet synpunkter på hur detta utvecklingsarbete bör bedrivas. I flera av motionerna riktas kritik mot propositionen för att den saknar ett helhetsperspektiv. Enligt dessa motioner bör sjöfart, luftfart, post- och telekommunikationer på ett bättre sätt integreras i investeringsplaneringen. Av propositionen framgår att också regeringen anser att en helhetssyn på trafiksystemet bör anläggas. Regeringens direktiv för planeringsarbetet har sålunda utgått från en samordnad syn på utbyggnaden av infrastrukturen. De viktiga avvägningar mellan olika inriktningar som verken har gjort bygger på en sådan gemensam planeringssyn. Möjligheterna att få till stånd en överflyttning av trafik från väg till järnväg och kollektivtrafik måste tas till vara. Regeringen anser att det är viktigt att slå fast att det främst är strategiska projekt som ger överföringseffekter. Även utskottet anser att en utgångspunkt för investeringsplaneringen måste vara en helhetssyn på trafiksystemet. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna att redovisningen i propositionen i alltför hög grad varit koncentrerad på väg- och järnvägsinvesteringar. De övriga trafikslagen bör således på ett bättre sätt integreras i planeringsprocessen. Som redovisats ovan har bl.a. Riksdagens revisorer, Ekonomikommissionen och Produktivitetsdelegationen samma åsikt. Den inriktning av investeringarna som regeringen föreslår avser perioden 1994--2003. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen för avsikt att vart tredje år göra en revidering av planerna. Utskottet anser att det kommande arbetet med en revidering av investeringsplanerna bör ha en sådan inriktning att önskemålen om att dessa på ett bättre sätt skall beskriva en helhetssyn på trafiksystemet kan tillgodoses. Det är enligt utskottet väsentligt att infrastrukturen underhålls så att en kapitalförstöring inte sker. De stora investeringar som regeringen föreslår påverkar självfallet behovet av underhållsinsatser. Enligt utskottets mening bör regeringen på ett tydligare sätt redovisa detta samband. Som redovisats ovan ifrågasätts i motion T69 (kds, m, fp, c) Banverkets samhällsekonomiska beräkningar beträffande godstrafiken. Trafikverkens samhällsekonomiska bedömningar har även ifrågasatts från annat håll. Enligt rapporten Diskussion av trafikverkens inriktningsplaner för investeringar 1994--2003 som utgivits av Närings- och teknikutvecklingsverket är det bl.a. oklart om flera av de mycket stora investeringsprojekt som verken förordar är samhällsekonomiskt lönsamma. Staten har det övergripande ansvaret för att trafikens infrastruktur byggs ut och underhålls på ett för landet ändamålsenligt sätt. Besluten måste grundas på samhällsekonomiska bedömningar. Med tanke på betydelsen för landet av en effektiv infrastruktur och de mycket stora insatser som krävs är det enligt utskottets mening nödvändigt att de samhällsekonomiska kalkylerna är så tillförlitliga som möjligt. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att utskottet föreslagit att Riksdagens revisorer skall genomföra en granskning av dessa kalkyler. Med hänvisning till frågans stora betydelse, förutsätter utskottet att regeringen vid sitt arbete med att utveckla investeringsplaneringen även försöker bedöma tillförlitligheten av de samhällsekonomiska beräkningarna. Vid sin granskning av investeringsplaneringen framhöll Riksdagens revisorer att krav måste ställas på uppföljning och utvärdering av investeringsbesluten. Utskottet som har samma uppfattning förutsätter att regeringen för riksdagen kommer att ge sådana redovisningar.
Vad utskottet nu anfört om investeringsplaneringen, vilket innebär att motionsyrkandena helt eller delvis blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
2.2 Investeringar i sjöfartens infrastruktur
Enligt propositionen är den svenska varuhandeln i allt väsentligt beroende av sjöfart i en eller annan form. I detta system svarar staten för infrastrukturen i form av tillhandahållande av säkra och kapacitetsstarka farleder. De svenska hamnarna är i huvudsak kommunalt ägda. Då sjötransporten i normalfallet är en viktig länk i en transportkedja är hamnen av strategisk betydelse för samverkan mellan transportslagen och mellan transportköparen och transportören. Vad gäller utökad kustsjöfart delar kommunikationsministern Sjöfartsverkets uppfattning att denna fråga främst berör redares, transportköpares, hamnars och andra marknadsaktörers möjligheter att tillvarata de fördelar som sjötransporter har och att hamnen därvid har en central roll.
I motion T71 (s) yrkas att regeringen redan nu lägger fram en tidsplan för genomförandet av de farledsprojekt som redovisas i propositionen. Det gäller Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och Flintrännan. I motion T59 (s) framhålls att byggandet av en ny malmhamn på Stålverk 80-området är viktig för den fortsatta exporten av malm från LKAB. Sandgrönnleden förbättrar sjöfarten till Luleå genom att större fartyg kan anlöpa hamnanläggningarna. Enligt motionen är detta viktigt för malmexporten och för stålindustrins transporter av insatsvaror. I motionen betonas vidare betydelsen av en ny farled till Karlsborgsverken i Kalix kommun. Enligt motionärerna begränsar dagens djupgående ASSI:s export av pappersprodukter. I motion T62 (v) yrkas att riksdagen beslutar anvisa mer medel till muddring av Sandgrönnleden och byggandet av Luleå hamn.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T71 (s) att regeringen bör lägga fast en tidsplan för genomförandet av farledsprojekten Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och Flintrännan. Utskottets ställningstagande som innebär att motionerna T59 (s) och T62 (v) till väsentlig del blir tillgodosedda bör av riksdagen ges regeringen till känna.
2.3 Investeringar i luftfartens infrastruktur
I propositionen framhålls att luftfartens infrastruktur är av stor betydelse för den nationella trafikförsörjningen. Kommunikationsministern anser att det i stort sett inte råder någon brist på kapacitet i det svenska luftfartssystemet. Luftfartsverkets investeringar finansieras med avgifter från sektorn, och verksamheten lämnar ett överskott. De strategiska investeringar som verket anger ligger väl i linje med regeringens allmänna strävanden att förbättra trafikens infrastruktur. Kommunikationsministern betonar nödvändigheten av en helhetssyn på transportsystemet och anser mot denna bakgrund att det är rimligt att de föreslagna investeringarna i vägar och järnvägar i ökad grad skall påverka prioriteringen av resurser i flygplatssystemet. Han anser att statens intresse särskilt bör riktas mot viktigare flygplatser i sådana delar av landet där de markbundna transporterna inte kan erbjuda tillfredsställande resealternativ.
I motion T49 (s) anförs att Västsveriges kontakter med grannländerna kräver att Göteborg--Landvetter utvecklas som ett andra nav för flygtrafiken i landet. Flygtrafiken vid Halmstads och Trollhättans/Vänersborgs flygplatser som är av stor betydelse för resp. regions utveckling måste enligt motionen ges långsiktiga lönsningar. I motion T57 (s) framhålls att det finns flygplatser utanför Norrland som bör komma i fråga vid bedömning av statliga ansvarstaganden för flygplatser. Dala Airport bör särskilt uppmärksammas utifrån flygplatsens unika situation beträffande transferresandet. Enligt motion T63 (s) bör staten aktivt verka för att en ny regionalflygplats i Värmland kommer till stånd. Staten bör därvid ge generösa bidrag. I motion T60 (c, fp) begärs att det system för resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser som nu tillämpas får fortsätta men att det ges en enklare och mer rättvis utformning.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt uttalat att bl.a. luftfarten på ett bättre sätt bör integreras i investeringsplaneringen. Flera av de frågor som tas upp i motionerna har utskottet nyligen behandlat i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:TU19 (prop. 1992/93:100 bil. 7, rskr. 245) eller i annat sammanhang. Med hänvisning härtill anser utskottet att motionerna inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks följaktligen. Vidare bör enligt utskottets mening riksdagen godkänna vad som i propositionen anförts om investeringar i luftfartens infrastruktur.
2.4 Övrigt
I motion T904 (c) yrkas att riksdagen beslutar upphäva lagen med anledning av EG:s förordning nr 1108/70 med lagfästa blanketter och detaljredovisningsskyldighet för dem som har kostnader för och yrkesmässigt använder järnväg, väg och inre vattenväg. Vidare begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om eventuellt förnyad prövning av förordningen och vad som skulle hända om vi lät bli att införliva den med svensk rätt.
Riksdagen antog den 10 december 1992 det av regeringen framlagda förslaget till lag om redovisning av vissa infrastrukturkostnader m.m. (prop. 1992/93:107, bet. TU9, rskr. 93). Lagen innebär bl.a. att de som har kostnader för infrastruktur på järnväg, väg och inre vattenvägar har att redovisa dessa på ett enhetligt sätt. Redovisningskravet följer av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet).
Utskottet som inte är berett att förorda att riksdagen upphäver lagen avstyrker följaktligen motionen.
3 Planeringsramar och finansieringsfrågor
3.1 Planeringsramar
3.1.1 Propositionen
Regeringen anser att beslut om investeringar i trafikens infrastruktur måste utformas som en avvägning mellan olika trafikpolitiska delmål, där trafiksäkerhet, miljö och regional balans ges hög prioritet. Hänsyn måste tas till näringslivets grundläggande transportbehov. Den förväntade tillväxten av trafiken och de brister som för närvarande finns i transportsystemet motiverar investeringar i både vägar och järnvägar. Inom sjöfartens och luftfartens område bedömer regeringen att infrastrukturen i stort sett är väl utbyggd och att endast smärre kompletteringar av systemen är nödvändiga. Mycket viktiga undantag är dock utbyggnaden av den tredje rullbanan på Arlanda och en modernisering av trafikledningssystemet. I propositionen föreslås att planeringen för vägar och järnvägar genomförs inom en ram av 88 miljarder kronor för perioden 1994--2003. Därtill kommer 10 miljarder kronor för redan beslutade men ännu ej finansierade infrastrukturinvesteringar. Regeringen anser att investeringsnivån i järnvägssystemet bör höjas betydligt och att därför Banverket skall ges i uppdrag att upprätta en plan för stomjärnvägarna omfattande en nivå på 32 miljarder kronor under tioårsperioden. Vägverket bör enligt propositionen ges i uppdrag att upprätta en nationell väghållningsplan och sju regionala väghållningsplaner omfattande 40 miljarder kronor för riksvägar fram t.o.m. år 2003. I propositionen föreslås vidare planeringsramar på 9 miljarder kronor och 7 miljarder kronor för investeringar i länstrafikanläggningar resp. bärighetshöjande åtgärder under perioden 1994--2003.
3.1.2 Motionerna
I motion T71 (s) framhålls att regeringens förslag till planeringsramar är otillräckliga. Enligt motionen bör planeringsramarna för investeringar i stomjärnvägar och väginvesteringar vara 45 miljarder kronor (13 miljarder kronor utöver regeringens förslag) resp. 75 miljarder kronor (35 miljarder kronor utöver regeringens förslag) under perioden 1994--2003. Vidare anser motionärerna att riksdagen under denna period bör fastställa planeringsramar för investeringar i länstrafikanläggningar och bärighetshöjande åtgärder på 20 miljarder kronor (11 miljarder kronor utöver regeringens förslag) resp. 15 miljarder kronor (8 miljarder kronor utöver regeringens förslag). I motionen framhålls också att underhållsinsatserna måste öka dels till följd av eftersatt underhåll, dels eftersom nyinvesteringarna kräver ökade medel för drift och underhåll. Motionärerna anser beträffande underhåll av vägnätet att Vägverkets bedömning av behovet, ca 90 miljarder kronor under en tioårsperiod, är en rimlig utgångspunkt. Underhållsinsatserna på de statliga järnvägarna bör enligt motionen öka med 15 miljarder kronor under den närmaste tioårsperioden.
I motion N281 (s) anförs att höjningarna av investeringsnivåerna bör göras successivt. Därför yrkas att riksdagen hos regeringen begär att ett nytt anslag uppförs som innebär ett tillskott på 10 miljarder kronor för budgetåret 1994/95.
I motionerna T36 (s) och T61 (s) framhålls att ökade anslag måste ges för investeringar i länstrafikanläggningar. Enligt den förstnämnda motionen finns det också ett stort behov av en kraftig ökning av anslaget till bärighetshöjande åtgärder. I motion T208 (v) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att minst 70 miljarder kronor bör nyinvesteras inom järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden.
3.1.3 Utskottets ställningstagande
Under en lång rad av år har väg-och järnvägsinvesteringarnas andel av bruttonationalprodukten sjunkit. De svenska infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP var sålunda 2% år 1963 och endast 0,4% år 1987. Kostnaderna för drift och underhåll av infrastrukturen har gradvis kommit att dominera över investeringarna. Dessa kostnader har på senare tid uppgått till ca 8 miljarder kronor per år medan investeringarna uppgått till ca 5 miljarder kronor per år. I många fall har kostnaderna för underhållet ändå varit lägre än vad som motsvarats av förslitningen. Under innevarande budgetår beräknas investeringar för 13 miljarder kronor bli genomförda, vilket är nästan dubbelt så mycket som under förra året och tre gånger så mycket som under ett normalår under 1980-talet. Utskottet delar regeringens uppfattning att investeringsnivån under den kommande tioårsperioden måste öka väsentligt om de trafikpolitiska målen skall kunna uppnås. Den av regeringen föreslagna planeringsramen för väg-och järnvägsinvesteringar om 88 miljarder kronor i fasta priser under åren 1994--2003 innebär enligt utskottets mening en betydande ambitionshöjning som riksdagen bör godkänna. Härutöver måste 10 miljarder kronor finansieras, vilket avser sådana projekt som redan har beslutats inom den av riksdagen tidigare fastställda planeringsramen om 20 miljarder kronor. I likhet med regeringen anser utskottet att investeringarna i järnvägssystemet bör höjas väsentligt bl.a. av miljöskäl och med hänvisning till att dessa investeringar varit mycket små under de senaste decennierna. Betydande väginvesteringar är också nödvändiga eftersom vägtrafiken står för den ojämförligt största andelen av trafiken. Utskottet anser, med hänvisning till det anförda, att riksdagen även bör godkänna den av regeringen föreslagna fördelningen av planeringsramen. Det innebär att 32 miljarder kronor avser investeringar i stomjärnvägar, 40 miljarder kronor investeringar i riksvägar, 9 miljarder kronor investeringar i länstrafikanläggningar och 7 miljarder kronor bärighetshöjande åtgärder. Det är enligt utskottets mening självfallet så att det finns ett samband mellan investeringsnivån och behovet av underhållsinsatser. Utskottet har i avsnitt 2.1.3 framhållit att detta samband bör beskrivas på ett tydligare sätt inom ramen för investeringsplaneringen. I senare avsnitt i detta betänkande behandlas de av regeringen föreslagna anslagen för underhåll av vägar och järnvägar. Utskottet ser ingen anledning att nu föreslå att riksdagen skall fastställa tioåriga ramar för underhållet. Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag till planeringsramar tillstyrks och att samtliga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.
3.2 Finansieringsfrågor
3.2.1 Propositionen
I propositionen föreslås att Vägverkets och Banverkets investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar fortsättningsvis finansieras genom att lån tas upp i Riksgäldskontoret. Enligt propositionen kommer med lånefinansiering de faktiska kostnaderna för investeringarna att tydliggöras på statsbudgeten. Vidare innebär en sådan omläggning att en periodisering görs av anskaffningsutgifterna på statsbudgeten i stället för att dessa till fullo får täckas med anslagsandel det aktuella budgetåret. Regeringen begär bl.a. att få ett bemyndigande av riksdagen att besluta om en låneram i Riksgäldskontoret för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar upp till ett belopp av 42000 miljoner kronor. Därutöver föreslås att riksdagen skall medge att Vägverket och Banverket får rätt att ta upp lån i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 36000 miljoner kronor under budgetåren 1993/94--1995/96. Detta belopp innefattas i det förstnämnda förslaget till bemyndigande. Vidare föreslår regeringen att riksdagen fastställer en skuldsättningsram på 78000 miljoner kronor för perioden 1993/94--2002/03. Denna ram speglar den totala skuldsättning som uppstår som konsekvens av lånefinansieringen av investeringarna. Som tidigare redovisats föreslår regeringen att den totala planeringsramen på 88 miljarder kronor för treårsperioden skall fördelas på visst sätt mellan bl.a. vägar och järnvägar. När det gäller den ovan redovisade låneramen för den närmaste treårsperioden föreslås emellertid att regeringen skall bemyndigas att besluta om den slutliga fördelningen mellan Vägverket och Banverket samt mellan år och ändamål. För att finansiera räntor och amorteringar av upptagna lån föreslås att ett särskilt anslag inrättas. För budgetåret 1993/94 beräknas detta anslag uppgå till 1353 miljoner kronor.
3.2.2 Motionerna
I motion T71 (s) hänvisas till att ett enigt finansutskott har framhållit att det inte finns skäl att ändra de nuvarande principerna för finansiering av infrastrukturinvesteringar. Motionärerna anser därför att riksdagen bör avslå propositionens förslag i den del som berör ett nytt finansieringssystem för infrastrukturinvesteringar. Riksdagen bör därutöver ge regeringen i uppdrag att senast i samband med kompletteringspropositionen återkomma med ett finansieringsförslag som beaktar vad riksdagen uttalat i frågan. I motion T47 (m) framhålls att regeringens förslag att finansieringen av infrastrukturen skall ske via lån kan vara riskfylld och visa sig vara mycket dyrbar i längden. Motionären anser att Vägverkets finansiering kan ske genom direkt destinering av hela fordonsskatten och förslagsvis 25% av bränsleskatten. Banverkets intäkter skulle kunna bestå av banavgifter som erläggs av banoperatörer och statsbidrag. Både Vägverket och Banverket bör ges möjlighet att ta upp lån på kapitalmarknaden.
3.2.3 Finansutskottets yttrande
Inledningsvis hänvisar finansutskottet till sina i år framlagda betänkanden om den ekonomiska politiken och budgetregleringen (bet. 1992/93:FiU10 och bet. FiU20). Finansutskottet anförde därvid att en övergång till att finansiera investeringar med lån i Riksgäldskontoret eller på kapitalmarknaden inte innebär att det skapas något ökat realt utrymme som gör det möjligt att öka investeringarna i samhället. Att finansiera statliga investeringar genom lån i Riksgäldskontoret i stället för över anslag skapar inte heller något ökat finansiellt utrymme. Även finansieringen via anslag innebär, i den mån inte statsinkomsterna räcker till, att lån upptas i Riksgäldskontoret. Däremot ansåg finansutskottet att en ordning som innebär att infrastrukturinvesteringar finansieras med lån i Riksgäldskontoret kan påverka vilket inflytande riksdagen får över besluten. Enligt regeringens förslag skulle på statsbudgeten endast tas upp ett kapitalkostnadsanslag som skulle belastas med räntor och amorteringar på upptagna lån. Ett ställningstagande från riksdagens sida till omfattningen av ett eller flera kapitalkostnadsanslag kan inte ersätta ett inflytande över investeringarnas omfattning. Belastningen på kapitalkostnadsanslaget kommer att bestämmas genom en mekanisk framräkning baserad på gjorda investeringar. Finansutskottet ansåg sammanfattningsvis i sina betänkanden 1992/93:FiU10 och FiU20 att investeringar i infrastruktur bör anvisas över anslag på statsbudgeten och att en finansiering över anslag väl kan förenas med utformning av planeringsramar eller investeringsbemyndiganden som gör det möjligt att långsiktigt planera verksamheten.
I det nu aktuella yttrandet (1992/93:FiU4y) framhåller finansutskottet beträffande infrastrukturpropositionen, att den för finansutskottet intressanta frågan hur riksdagen skall kunna utöva finansmakten för investeringsutgifter som saknar direkt monetär avkastning, dvs. på vilket sätt dessa medel skall omfattas av budgetregleringen, inte fått en för riksdagen tillfredsställande lösning. Finansutskottet vidhåller sålunda sin uppfattning att för riksdagen vedertagna beslutsformer, att anvisa medel över anslag och fastställa inriktningen och omfattningen av verksamheten genom planerings- eller investeringsbemyndiganden, bör användas också för beslut om investeringar i trafikens infrastruktur. Enligt finansutskottet bör det ankomma på trafikutskottet att överväga om anslagen skall omfatta de beräknade utgifterna för hela treårsperioden eller endast för ett år i taget. Av betydelse härvid är om planeringen och riksdagens ställningstagande skall ske treårsvis eller vara rullande. Likaså ankommer det på trafikutskottet att ta ställning till om medlen skall anvisas samlat eller fördelas på väg- och järnvägsinvesteringar. Finansutskottet anser dock, med tanke på investeringarnas betydelse för det samhällsekonomiska kapacitetsutnyttjandet och behovet av att på sikt utveckla kapaciteten, att vägledande för trafikutskottet bör vara att riksdagens ställningstagande inte ytterligare skall försena den planerade utbyggnaden. Riksdagen bör därför fatta de nödvändiga besluten redan i vår. Finansutskottet anser vidare att förslaget i motion T47 (m) att överföra delar av fordonsskatten och bränsleskatten direkt till Vägverket för väginvesteringar bör avslås av riksdagen. Förslaget kan inte ses som en finansieringsform, som motionären hävdar, utan är egentligen en specialdestinering av inkomster som skulle försvåra en prioritering på rationella grunder mellan olika typer av utgifter.
3.2.4 Trafikutskottets ställningstagande
Som framgår av finansutskottets yttrande skulle en finansieringsmodell i enlighet med den som föreslås i propositionen innebära vissa fördelar ur informationssynpunkt. En bättre överensstämmelse skulle erhållas i redovisningen mellan budgetbelastning och medborgarnas utnyttjande av investeringarna. Men genom att ta ställning till kapitalkostnadsanslag kommer riksdagen inte att kunna påverka resursutnyttjandet. Detta bestäms på annat sätt. Som finansutskottet redovisar aktualiserar detta frågan på vilket sätt riksdagen skall utöva sin finansmakt. Det hittills vedertagna sättet att genom anslagsbeslut fastställa en budgetreglering för nästkommande budgetår kan behöva utvecklas vidare till att exempelvis omfatta även investeringsbemyndiganden och liknande långsiktiga utgiftsåtaganden. Som framgår av yttrandet kommer finansutskottet att föreslå riksdagen att hos regeringen hemställa om en översyn av de frågor som finansutskottet aktualiserat i sitt yttrande till trafikutskottet om infrastrukturinvesteringar. En av de frågor som därvid kommer att övervägas är den om en uppdelning av statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget. Enligt vad trafikutskottet erfarit kommer dessa frågor att behandlas i finansutskottets betänkande 1992/93:Fi30.
I avvaktan på den kommande översynen delar trafikutskottet för sin del finansutskottets uppfattning att medel för infrastrukturinvesteringar nu bör anvisas över anslag på statsbudgeten och att en sådan finansiering väl kan förenas med planeringsramar eller investeringsbemyndiganden som gör det möjligt att långsiktigt planera verksamheten. Trafikutskottet anser därför att riksdagen bör avslå de delar av propositionen som sammanhänger med regeringens förslag om en övergång till lånefinansiering av infrastrukturinvesteringarna. Det gäller yrkandena 1--3 på s. 32 i propositionen, yrkandet på s.106, yrkandet på s.107, yrkandena 1--7 på s.112 samt yrkandet på s.113 i propositionen. Härav följer att utskottet tillstyrker yrkandena 11--14 i motion T71 (s). Yrkande 15 i motionen som går ut på att regeringen i kompletteringspropositionen skall återkomma med förslag till finansiering av investeringarna avstyrks. Trafikutskottet menar att det är väsentligt att anlagssystemet utformas på ett sådant sätt att behovet av långsiktighet i planeringen tillgodoses samtidigt som möjligheten till flexibilitet skapas genom viss omfördelning av resurser mellan budgetåren. Utskottet har i avsnitt 3.1 föreslagit att riksdagen skall godkänna tioåriga planeringsramar för investeringar i stomjärnvägar, riksvägar, länstrafikanläggningar och bärighetshöjande årgärder. Den av regeringen föreslagna treåriga låneramen bör enligt utskottets mening ersättas med treåriga kostnadsramar. Innebörden av kostnadsramarna är att beslut om investeringar inte får fattas som medför en resursförbrukning under treårsperioden som överstiger de fastställda ramarna. Kostnadsramarna kan sägas vara ett uttryck för i vilken takt de tioåriga planeringsramarna skall genomföras. Besluten om investeringarna skall självfallet överensstämma med de riktlinjer som riksdagen lagt fast. Utskottet anser att treåriga kostnadsramar bör fastställas för vägar, järnvägar och länstrafikanläggningar och att regeringen för att bibehålla flexibiliteten i systemet varje år i budgetpropositionen bör lägga fram förslag till nya ramar. Enligt utskottets mening bör regeringen anvisa medel under tre anslag för att finansiera investeringarna i trafikens infrastruktur. Ett anslag avser byggande av vägar, ett nyinvesteringar i stomjärnvägar och ett byggande av länstrafikanläggningar. Anslaget för byggande av vägar bör omfatta såväl stamvägar och övriga riksvägar som bärighetshöjande åtgärder. Det naturliga hade varit att anvisa medlen över reservationsanslag. Med hänsyn till det behov som finns av resursmässig flexibilitet bör dock enligt utskottets mening anslagstypen ramanslag väljas. Ett ramanslag medger möjlighet att överföra ej utnyttjat belopp till följande budgetår i form av s.k. anslagssparande. Anslaget får överskridas genom ett utnyttjande av s.k. anslagskredit som får uppgå till högst 7% av anslagsbeloppets storlek. Med hänvisning till svårigheterna att beräkna kostnaderna för infrastrukturinvesteringarna anser utskottet att anslagskrediten för de tre aktuella ramanslagen bör uppgå till högst 10%. I samband med att riksdagen anvisar medel på de tre nya ramanslagen bör kvarstående reservationer, vid utgången av innevarande budgetår, på reservationsanslagen Byggande av riksvägar, Byggande av länstrafikanläggningar, Nyinvesteringar i stomjärnvägar, Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, Investeringar i trafikens infrastruktur och Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område inte tas i anspråk utan redovisas som en besparing på statsbudgeten. Detta har utskottet beaktat vid de anslagsberäkningar som kommer att redovisas i det följande. Utskottets ställningstagande påverkar varken omfattningen av investeringarna jämfört med regeringens förslag eller tidpunkten då de kan påbörjas. Genom den konstruktion som utskottet förordar skapas också den handlingsfrihet som behövs för att långsiktigt planera för utbyggnaden av trafikens infrastruktur. I senare avsnitt kommer utskottet att föreslå medelsanvisningar för nästa budgetår samt treåriga kostnadsramar. Utgångspunkten för beräkningarna har härvid varit de bedömningar av investeringsbehovet som redovisas i propositionen. Hänsyn har tagits till det beslut om tidigareläggningar som riksdagen fattade tidigare i vår (bet. 1992/93:TU38, rskr. 210). I årets kompletteringsproposition föreslår regeringen att 1200 miljoner kronor anvisas för underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Vissa ökade kapitalkostnader för tidigareläggning av investeringar i länstrafikanläggningar skulle belasta detta anslag. Med utskottets förslag till finansieringslösning bortfaller detta behov. Utskottet förutsätter att regeringen tar hänsyn till detta i kommande budgetarbete.
Utskottet anser vidare att regeringen varje år bör redovisa en prognos över utfallet på de berörda ramanslagen för det pågående budgetåret. Vidare bör regeringen årligen redovisa hur investeringsverksamheten överensstämmer med det av riksdagen beslutade investeringsprogrammet. Vad utskottet nu anfört om finansieringsfrågor bör av riksdagen ges regeringen till känna.
4 Vägar m.m.
4.1 Väginvesteringarnas inriktning samt stamvägnätets omfattning, standard och utbyggnadstakt
4.1.1 Bakgrund
De statliga väginvesteringarnas inriktning bestäms ytterst av de mål för trafikpolitiken och vägpolitiken som riksdagen lade fast i sitt trafikpolitiska beslut år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU13 och TU20, rskr. 159 och 297). Det övergripande målet för trafikpolitiken är enligt beslutet att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål vidareutvecklas i fem delmål som innebär att transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses, transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet (effektivitetsmålet), transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken (trafiksäkerhetsmålet), transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och hushållningen med naturresurser främjas (miljömålet), transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans (det regionalpolitiska målet).
Även vägpolitiken skall enligt 1988 års riksdagsbeslut inriktas mot de miljö-, trafiksäkerhets-, effektivitets- och regionalpolitiska mål som gäller för trafikpolitiken som helhet. Härutöver skall vägpolitiken syfta till att väghållningsansvaret avgränsas på lämpligt sätt samt till att vägkapitalet säkras.
Det svenska väg- och gatunätet omfattar ca 415000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Statsvägnätet, för vilket Vägverket är väghållare, omfattar omkring 98000 km, varav ca 15000 km är riksvägar och ca 83000 km är länsvägar. Av riksvägarna är 936 km motorvägar. Vissa riksvägar är utmärkta som Europavägar i enlighet med en internationell överenskommelse som träffades år 1975 inom ramen för det arbete som bedrivs av FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Vägnätet i övrigt består av kommunala vägar och gator samt enskilda vägar.
Riksdagen anvisar varje år medel för olika vägändamål. Förra året anvisades sålunda medel enligt följande: drift och underhåll av statliga vägar -- 5,9 miljarder kronor, byggande av riksvägar -- 1,6 miljarder kronor, byggande av länstrafikanläggningar (bl.a. länsvägar) -- 1miljard kronor, bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar -- 836 miljoner kronor, bidrag till drift och byggande av enskilda vägar -- 648,5 miljoner kronor och särskilda bärighetshöjande åtgärder -- 707 miljoner kronor. Fördelningen av dessa medel bestäms av Vägverket på grundval av de mål som riksdagen lagt fast för vägpolitiken, direktiv av regeringen med utgångspunkt i dessa målangivelser och i riksdagsbeslut i övrigt av betydelse för väghållningen samt tioårsplaner för riksvägar och länsvägar, som upprättas av Vägverket resp. länsstyrelserna.
Våren 1991 beslutade riksdagen om en förändrad planeringsprocess för väginvesteringar (prop. 1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Beslutet innebär att planeringsprocessen bör utgå från ett helhetsperspektiv och att ett nationellt vägnät som är av särskild betydelse för landets ekonomiska tillväxt och välfärdsutveckling bör få en särställning vid det framtida arbetet med planeringen. Våren 1991 uttalade riksdagen också -- som närmare berörts i det föregående -- att det politiska inflytandet över planeringsprocessen, i fråga om såväl vägar som järnvägar, borde stärkas. Våren 1992 ställde sig utskottet bakom ett uttalande i proposition 1991/92:100 bil. 7 (bet. TU15, rskr. 248) om att den fortsatta vägplaneringen borde inriktas på utbyggnad av ett rikstäckande nät av riksvägar, av särskild betydelse, till ett sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard. En sådan inriktning sades innebära bl.a. motorvägskvalitet mellan Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. I fråga om riksvägar och länsvägar som inte skulle ingå i ett sådant stamvägnät borde investeringar och underhåll inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden.
4.1.2 Vägverkets förslag till stamvägnät
Av propositionen framgår att Vägverket på regeringens uppdrag analyserat alternativa inriktningar av den statliga väghållningen och av länstrafikanläggningarna med inriktning mot fyra av de trafikpolitiska mål som riksdagen fastställde år 1988, nämligen trafiksäkerhetsmålet, det regionalpolitiska målet, miljömålet och effektivitetsmålet. I uppdraget ingick också att belysa dessa måls konflikter med varandra. Vägverket framhåller i sin rapport att de största konflikterna i valet av transportinfrastruktur finns mellan trafiksäkerhetsmålet och det regionalpolitiska målet samt mellan det regionalpolitiska målet och effektivitetsmålet. I övrigt ger alternativa inriktningar relativt liten skillnad i måluppfyllelse. Miljömålet uppnås enligt Vägverket bäst genom åtgärder inom hela vägtrafiksektorn, dvs. inom ramen för samspelet mellan människan, fordonet och vägen. En investeringsinriktning som innebär att ett av de trafikpolitiska målen sätts framför de andra är enligt verket inte realistisk. En sammanvägning av målen måste i stället ske. I rapporten redovisas därför fem alternativa förslag till stamvägnät, av vilka fyra vart och ett ensidigt inriktas mot resp. trafikpolitiska mål. I det femte förslaget har de fyra målangivelserna vägts samman. Gemensamt för samtliga förslag är att de utgår från två alternativa budgetnivåer, betecknade Hög och Låg. Alternativet Hög innebär att 50 miljarder kronor investeras i riksvägar under en tioårsperiod, varav 40 miljarder kronor avser stamvägnätet och 10 miljarder kronor övriga riksvägar. Alternativet Låg innebär att 30 miljarder kronor investeras i riksvägar, varav 22 miljarder kronor avser stamvägnätet och 8 miljarder kronor övriga riksvägar. Alla de fem alternativen innehåller också ett s.k. baspaket, omfattande satsningar på E4, (Helsingborg--Haparanda), E6 (Trelleborg--Svinesund) och E20 (Göteborg--Södertälje), där 70% resp. 30% av investeringsbehoven tillgodoses enligt budgetnivåerna Hög och Låg. Satsningen på E18 (svensk-norska gränsen--Kappelskär) är 50 % resp. 30 % av investeringsbehoven i budgetnivåerna Hög och Låg enligt samtliga fem förslag. På övriga vägar, som i större eller mindre utsträckning varierar i de fem förslagen, satsas 30% resp. 20% av erforderliga investeringsmedel enligt de två budgetnivåerna. Vägverkets sammanvägda förslag innebär vidare att stamvägnätet vid den högre budgetnivån kompletteras med ett stråk från Norrlands sydkust över Mälardalen ned mot E4. Vägverket anger tre alternativa sträckningar för ett sådant stråk men tar inte ställning till förmån för något av alternativen. Två av dessa avser den s.k. Bergslagsdiagonalen, som enligt verket antingen kan ha en nordlig sträckning, via Falun--Borlänge, eller en sydlig sträckning, med riksväg 68, via Avesta och Fagersta. Ett tredje alternativ avser en förbindelse mellan Norrköping via Katrineholm--Västerås--Sala och en punkt nära Gävle, vid E4, den s.k. Räta linjen. I budgetnivån Hög förutsätter Vägverket att 91 miljarder kronor avsätts för drift, underhåll och förbättring av vägnätet under tioårsperioden. Motsvarande belopp för budgetnivån Låg är 59 miljarder kronor. Vid en budgetnivå som är lägre än 30 miljarder kronor för riksvägar under tioårsperioden anser sig Vägverket inte kunna genomföra någon kraftsamling till ett stamvägnät. I sådant fall finns det enligt verket inte heller någon anledning att tala om ett stamvägnät.
4.1.3 Regeringens förslag
4.1.3.1 Förutsättningar för förslagen
Regeringens förslag till inriktning av investeringar i vägar och till stamvägnät förutsätter att riksdagen godkänner att väg- och järnvägsinvesteringar planeras inom en ram om totalt 88 miljarder kronor under perioden 1994--2003 och att inom den ramen planeras för bl.a. investeringar i riksvägar med 40 miljarder kronor.
4.1.3.2 Väginvesteringarnas inriktning
I sin allmänna motivering för regeringens förslag till infrastruktursatsningar framhåller departementschefen att det av moraliska och ekonomiska skäl är nödvändigt att ge trafiksäkerheten hög prioritet vid infrastrukturplaneringen. Denna bör även utformas så att den tar stor hänsyn till näringslivets grundläggande transportbehov samt till kraven på regional balans och en god miljö. Beslut om inriktning av infrastrukturutbyggnaden måste utformas som en avvägning mellan olika trafikpolitiska delmål, där trafiksäkerhet, miljö och regional balans ges hög prioritet. Denna avvägning gäller såväl geografiskt som mellan trafikmedel, betonar departementschefen. I det avsnitt av propositionen som utskottet nu behandlar framhåller departementschefen att satsningarna på infrastruktur måste få en särskild tyngd för att i möjligaste mån kompensera vårt avståndshandikapp i förhållande till centrala Europa. Vidare betonar departementschefen att individens hälsa, valfrihet och välfärd måste stärkas genom olika åtgärder. Möjligheten att leva ett allsidigt och rikt liv förutsätter ekonomisk stabilitet, god miljö samt tillgång till utbildning och kultur. Ett väl genomtänkt och miljöanpassat transport- och trafiksystem kan bidra till att uppnå dessa samhällsmål. Från dessa utgångspunkter är det för mig naturligt -- fortsätter departementschefen -- att förorda en inriktning av vägutbyggnaden som huvudsakligen prioriterar ekonomisk tillväxt, trafiksäkerhet och regional balans och som bygger på en avvägning av dessa mål. Inom den totala planeringsramen på 40 miljarder kronor för investeringar i riksvägar bör enligt propositionen 32 miljarder kronor användas för ett stamvägnät och 8 miljarder kronor för riksvägar i övrigt.
4.1.3.3 Stamvägnätets omfattning, standard och utbyggnadstakt
I propositionen framhålls att planeringsinriktningen för utbyggnaden av vägsystemet bör bygga på Vägverkets inriktning Trafiksäkerhet med hänsyn tagen till miljöfaktorer, till möjligheterna att uppnå regional balans och till näringslivets grundläggande transportbehov. Stamvägnätet bör omfatta de för de båda inriktningarna Trafiksäkerhet och Regional balans gemensamma riksvägarna E4, E6, E20, E18, E22, 70, 48/64 och 45 syd. Av trafiksäkerhetsskäl bör riksvägarna 26, 40, 56/67, 25 och 31/33 tillföras stamvägnätet. Detta bör också, av regionalpolitiska skäl, kompletteras med riksväg 45 norr samt riksvägarna 50 och 60 och E65. Förslaget åskådliggörs av en karta i propositionen, som här återges på s. 67, och av en tabell, som återges på s. 68.
_______________________________________________________________________________
Stråk Mål Uppn. Anvis. Uppn. målst. medel målst. 1992 % av 2003 % kvarst. % behov ______________________________________________________________________________
E4 Helsingborg-Stockholm Mv 48 100 100 E4 Stockholm-Gävle Mv 25 40 55 E4 Gävle-Sundsvall 13m 80 40 90 E4 bro över Ångermanälven 13m 0 100 100 E4 Sundsvall-Haparanda 13m 60 0 65 Rv 40 Mv 22 100 100 E6 Trelleborg-Göteborg Mv 70 100 100 E6 Göteborg-Svinesund Mv/13m 42 40 65 E20 Göteborg-Örebro 13m 90 40 95 E20 Örebro-Södertälje Mv 11 90 90 E18 Mv/13m 22 30 45 E22 Mv/13m 85 20 90 Rv70 13m 37 20 50 Rv45 Göteborg-Vänersborg Mv 0 20 20 Rv64/48 13m 15 20 30 Rv26 13m 10 20 30 Rv50/60 13m 35 40 60 Rv56/67 13m 35 20 50 Rv25 13m punktvisa insatser Rv31/33 13m - " - E10 7-9m - " - E12 7-13m - " - E14 7-13m - " - E65 13m - " - Rv45 Vänersborg-Karesuando 7-13m - " -
_______________________________________________________________________________
Av en tabell på s. 46 i propositionen framgår att kostnaden för full målstandard på alla de av Vägverket -- i olika inriktningsalternativ -- studerade stråken uppgår till 79,3 miljarder kronor. Enligt vad utskottet inhämtat från Vägverket uppgår kostnaden för full målstandard på Bergslagsdiagonalen och Räta linjen, som inte omfattas av något av Vägverkets inriktningsalternativ, till totalt ca 4,5 miljarder kronor. Eftersom regeringens förslag omfattar samtliga vägar enligt Vägverkets fem alternativa inriktningar samt dessutom Bergslagsdiagonalen och Räta linjen, uppgår sålunda totalkostnaden för full målstandard på alla dessa vägar till ca 84 miljarder kronor. Departementschefen framhåller att de ekonomiska ramar som kan avsättas för vägutbyggnad inte medger en total måluppfyllelse för de båda av Vägverket utarbetade inriktningarna Trafiksäkerhet och Regional balans. Prioriteringar måste därför göras. För egen del anser han att man bör sträva efter en hög måluppfyllelse på de vägar som är gemensamma för de båda inriktningarna. För att vinna de största trafiksäkerhets- och regionalpolitiska fördelarna bör vägar med stor trafik ha högre måluppfyllelse än vägar med mindre trafik. Vidare framhåller departementschefen att riksvägarna E4, E6, E20, E18, 40, 45 syd, 70, E22, 26, 48/64, 50/60 och 56/67 bör byggas ut mot Vägverkets målstandard. Han betonar också att den del av stråken som kan nå målstandard under planperioden varierar mellan olika stråk. Totalkostnaden för den av departementschefen förordade utbyggnaden anges inte i propositionen men kan med ledning av de kostnadsuppgifter som utskottet just angivit beräknas till ca 74,6 miljarder kronor. För att inrymma den av mig förordade prioriteringen inom de föreslagna ramarna bör -- fortsätter departementschefen -- målstandarden för vissa stråk omprövas jämfört med Vägverkets förslag. Han förutsätter sålunda att E20 väster om Örebro kan ha målstandarden 13-metersväg. Detsamma kan gälla för E4 norr om Gävle liksom för västligaste delen av E18. Detta kan vara motiverat -- betonar departementschefen -- bl.a. mot bakgrund av genomförda och planerade järnvägssatsningar. Vidare bör riksväg 45 norr om Dalarna kunna ges målstandarden 7--9-metersväg med hänsyn till trafikvolymerna. Vidare framhåller departementschefen att riksvägarna E10, E12, E14, E65, 25, och 31/33 bör ingå i stamvägnätet utan någon särskild målstandard. Dessa stråk bör förbättras punktvis av trafiksäkerhetsskäl men också ges den högre underhållsstandard som en stamväg förutsätts få. Standarden för väglagstjänster på stamvägnätet kommer, med hänsyn tagen till trafikvolym, att vara högre än på det omgivande statliga vägnätet. Departementschefen framhåller också att nuvarande planering skall omprövas mot slutet av 1990-talet. Det finns då anledning, betonar han, att pröva såväl standard som tillhörighet till stamvägnätet för de stråk han utpekar. Trafikutveckling och andra samhällsfaktorer kan komma att korrigera hans bedömningar i dag.
Under rubriken Mina prioriteringar sammanfattar departementschefen att utbyggnaden av vägsystemet bör, med bibehållande av huvudinriktningen trafiksäkerhet, i första hand ske på E4 söder om Gävle, riksväg 40 och E6 söder om Göteborg. Andra angelägna investeringar är -- betonar han -- motorvägsutbyggnaden på E18/E20 och riksväg 45 på sträckan Göteborg--Vänersborg och Vedabron, dvs. en bro över Ångermanälven för trafiken på E4.
4.1.3.4 Regeringens bedömningar av storprojekt och strategiska val
Utskottet har valt att i sin redogörelse för regeringens förslag även återge vissa bedömningar som regeringen redovisar under rubriken Storprojekt och strategiska val i infrastrukturpropositionen. I avsnittet i fråga framhåller departementschefen att Vägverket så snart som möjligt bör genomföra Vedaprojektet. Vad gäller strategiska val redogör departementschefen till en början för skälen till att regeringen valt att låta såväl Bergslagsdiagonalen, i nordlig sträckning, som Räta linjen ingå i stamvägnätet. Vidare framhåller departementschefen att frågan om sträckningen av E4 genom Skåne har studerats av Vägverket. Fyra alternativa sträckningar har redovisats. Dessa innebär 1) E4 i nuvarande sträckning, 2) E4 via Hässleholm, 3) E4 öster om väg 108 och 4) E4 i sträckning via Ljungby och Älmhult. Departementschefen framhåller att enligt Vägverket är inget av alternativen bättre än de övriga ur alla synvinklar. Därför bör det nu tillgängliga materialet kompletteras och fördjupas innan slutlig ställning kan tas. Han säger sig slutligen ha för avsikt att återkomma till riksdagen med en redovisning av slutligt förslag till sträckning.
4.1.3.5 Regeringens hemställan
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner att vägsystemet skall inriktas mot ökad trafiksäkerhet, i enlighet med vad departementschefen anfört, samt att stamvägnätet skall utgöras av riksvägarna E4, E6, E20, E18, 70 (till Mora), 40, 26, E22, 48/64 (till Kristinehamn), 45, 50, 60 (till Borlänge), 56/67, 25, 31/33, E10, E 12, E14 och E65 i enlighet med vad departementschefen redovisat.
4.1.4 Motionsförslag
4.1.4.1 Motionsförslag om väginvesteringarnas inriktning
I motion T71 (s) framhåller motionärerna (yrkande 6) att det är fel att peka ut ett stort stamvägnät utan att avsätta de medel som behövs för att uppfylla den angivna målstandarden. Motionärerna vill, som framgår av vad utskottet anfört i avsnitt 3 om planeringsramar för investeringar i vägar och järnvägar, att en planeringsram på 75 miljarder kronor används för investeringar i riksvägar. Stamvägnätet bör utformas i enlighet med Vägverkets förslag. Dock bör även E12 ingå i stamvägnätet. Vidare bör, utöver Vägverkets förslag, sträckan Borlänge--Falun på riksväg 60 ingå i stamvägnätet. För den sträckan bör dessutom motorväg utgöra målstandard. Förbifarter bör också enligt motionärerna byggas för att förbättra miljön i utsatta tätorter under tioårsperioden. Dessutom finns det behov -- framhåller de -- av att på det statliga vägnätet vidta förbättringar av miljön för de boende. Motionärerna pekar också ut ett antal vägavsnitt som de anser bör ha den målstandard som Vägverket föreslagit. Utskottet återkommer till dessa vägavsnitt i det följande.
I motion T62 (v) framhålls (yrkande 11) att Vänsterpartiet inte vill höja kapaciteten på landets vägnät. Partiets transportpolitik innebär en överföring av transporter till andra kommunikationsslag. Härigenom friställs transportkapacitet på vägnätet. Partiet motsätter sig att medel används till nya vägar, som enbart byggs för att höja kapacitet. Dessa medel bör i stället gå till järnvägsinvesteringar. Å andra sidan vill partiet inte låta vägkapitalet minska. Underhållsinsatserna bör därför öka, eftersom ökad trafiksäkerhet och fler arbetstillfällen härigenom skapas.
I motion T62 (v) framhålls vidare (yrkande 19) att investeringar i vägar främst bör ske som underhåll av befintligt vägnät för undanröjande av verkliga trafikfällor, t.ex. längs sträckningen av E6 genom Bohuslän, och som kringfarter.
I motion T90 (kds), som väckts med anledning av proposition 1992/93:176 om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet, framhålls att Vägverket bör ha som en prioriterad uppgift att bygga planskilda korsningar längs viktigare pendelstråk nära större tätorter, så att oskyddade trafikanter skyddas.
I motion T94 (nyd), som även den väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen, framhålls att trafikforskare och yrkesförare tillsammans bör undersöka för trafiksäkerheten ogynnsamma vägavsnitt och att dessa därefter bör byggas om, innan trafikolyckor inträffar.
I motion T203 (c), som väcktes under den allmänna motionstiden i år, framhålls att en ny vägpolitik måste innebära att den slagsida väginvesteringarna fått mot stora motorvägsprojekt omprövas. Vägpolitiken kan då få som huvudinriktning att standarden på hela vägnätet skall höjas. En särskild satsning bör göras i områden där alternativ till vägtransporter saknas.
I den likaledes under den allmänna motionstiden i år väckta motionen T205 (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid infrastrukturplanering av vägar prioritera infrastrukturen i den sydöstra delen av Sverige, som kommer att bli porten mot en gigantisk marknad.
4.1.4.2 Motionsförslag om stamvägnätets omfattning, standard och utbyggnadstakt
Riksväg E 4
E 4 söder om Stockholm
I motionerna T205 (nyd) och Fi211 (nyd) framhålls att motorvägsstandard bör eftersträvas mellan Malmö och Stockholm.
E 4 Gävle--Sundsvall
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att E 4, inom den ram på 75 miljarder kronor som de föreslår, bör ha motorvägsstandard på hela sträckan Gävle--Sundsvall.
I motionerna T44 (s) och T522 (nyd) framhålls att E4 på sträckan Söderhamn--Sundsvall bör ha motorvägsstandard.
I motionerna T43 (nyd) och A478 (c) framhålls att E4 bör ha motorvägsstandard på sträckan Söderhamn--Hudiksvall. I den förstnämnda motionen framhålls, i andra hand, att sträckan Söderhamn--Enånger bör ha motorvägsstandard. Motion T32 (kds) har samma innebörd som de båda sistnämnda motionerna.
I motion T556 (s) framhålls att regeringen bör ta ställning till förmån för en sträckning av E4 genom Norraladalen (norr om Söderhamn).
I motion A472 (fp) framhålls att E4 genom Gävleborgs län bör rustas upp.
Vedabron och E 4 i övrigt norr om Sundsvall
I motionerna T62 (v) och T76 (s) framhålls att Vedabron inte bör byggas.
I motionerna T301 (s) och T318 (m, fp) framhålls att bron bör byggas.
I motion T36 (s) säger sig motionärerna med tillfredsställelse ha konstaterat att tre vägar genom Västerbottens län föreslås ingå i stamvägnätet, nämligen riksvägarna E4, E12 och 45. Glädjen förklingar dock snabbt -- säger motionärerna -- när man konstaterar att regeringen inte garanterar någon standardhöjning på vägarna i fråga. Vidare säger sig motionärerna utgå från att de vägar som utpekas som stamvägar ges en hög standard -- i annat fall saknar ju stamvägsbegreppet reell innebörd. E4 genom Västerbotten bör ges den standard som Vägverket planerat, betonar motionärerna.
I motion T327 (m) framhålls att de delar av E4 i Norrbottens län som inte har 13 meters bredd, och som inte tillåter hastigheter upp till 110 km/tim, bör byggas ut.
I motion A443 (fp) framhålls att E4 genom Västerbotten bör tillföras resurser för en upprustning till Europavägsstandard -- särskilt sträckan Yttervik--Skellefteå.
Riksväg 40 (Göteborg--Jönköping)
I motion T333 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden i år, framhålls att riksväg 40 bör byggas ut och ingå i ett nationellt vägnät.
Riksväg E 6
E 6 söder om Göteborg
I motionerna T205 (nyd) och T211 (nyd) framhålls att motorvägar bör förbinda Sveriges tre storstäder.
I motion A427 (fp) framhålls att E 6 genom Halland bör byggas ut till motorväg.
E 6 norr om Göteborg
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att E 6, inom den ram på 75 miljarder kronor de föreslår för väginvesteringar, bör ha motorvägsstandard till Svinesund i enlighet med Vägverkets förslag.
I motionerna T42 (nyd), T205 (nyd) och T211 (nyd) framställs yrkanden med samma innebörd.
Även i motionerna T306 (m) och T314 (fp) framhålls att E6 bör ha motorvägsstandard genom Bohuslän. I den sistnämnda motionen betonas vidare vikten av att delsträckan Gläborg--Rabbalshede inom Uddevalla kommun snarast möjligt byggs ut.
I motion T82 (kds) framhålls att E6 bör ges en annan sträckning förbi Uddevalla än den som nu planeras.
I motion T77 (s) framhålls att E6 norr om Ljungskile bör rustas upp till 90-väg med en god standard men inte byggas ut till motorväg.
I motion T225 (v) framhålls att E 6 genom Bohuslän bör få standard som motortrafikled.
Riksväg E 20
I motionerna T205 (nyd) och Fi211 (nyd) framhålls att motorvägar bör förbinda Sveriges tre största städer.
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att E20, inom den ram på 75 miljarder kronor som de föreslår för väginvesteringar, bör ha motorvägsstandard på sträckan Göteborg--Örebro i enlighet med Vägverkets förslag.
Motion T75 (m, fp, kds) har samma innebörd.
I motion A410 (s) framhålls att E20 genom Örebro län bör ha motorvägsstandard.
Riksväg E 18
I motionerna T309 (m) och T326 (fp) framhålls att E18 på sträckan Örebro--Köping bör ha motorvägsstandard.
I motionerna T304 (c, fp) och T324 (s) framhålls att E18 på sträckan Arboga--Köping bör ha motorvägsstandard.
I motion A410 (s) framhålls att E 18 genom Örebro län bör ha motorvägsstandard.
Riksväg E 22
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att E 22, inom den ram på 75 miljarder kronor de föreslår för väginvesteringar, bör ha motorvägsstandard på sträckan Malmö--Karlskrona i enlighet med Vägverkets förslag. Även i motion T66 (s) åberopas Vägverkets förslag till stöd för ett yrkande med samma innebörd.
Riksvägarna 48/64
I motionerna T37 (s), T53 (s) och T83 (kds) framhålls att riksväg 64 i sin helhet bör ingå i stamvägnätet.
Riksvägarna 50/60 (Bergslagsdiagonalen)
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att riksväg 60, inom den ram på 75 miljarder kronor de föreslår för väginvesteringar, bör ha motorvägsstandard på sträckan Borlänge--Falun.
I motionerna T40 (s), T54 (s), T68 (fp,s,m,kds,v), T72 (c), T344 (s) och A472 (fp) framhålls att Bergslagsdiagonalen bör fortsätta till Falun och vidare till Norrlandskusten. I motionerna T68 och T72 framhålls vidare att sträckan Borlänge--Norrlandskusten bör rustas upp.
I motionerna T305 (s), T319 (s), T320 (c,m,fp,kds,v), T328 (fp), T331 (s,m,fp,c,kds,nyd), T332 (s), T340 (kds) och A410 (s) framhålls att Bergslagsdiagonalen bör ingå i stamvägnätet.
Riksvägarna 56/67 (Räta linjen)
I motionerna T302 (c), T310 (fp), T325 (s,m,v), N317 (s) och A472 (fp) framhålls att Räta linjen bör ingå i stamvägnätet. Krav på upprustning av vägavsnitt som ingår i detta stråk är ett genomgående tema i motionerna.
I motion T342 (kds) framhålls att Räta linjen bör sträckas över Eskilstuna.
Vägar som enligt regeringens förslag till stamvägnät bör bli föremål för punktinsatser
I motion T71 (s) framhålls att Vägverkets förslag till stamvägnät bör ligga till grund för riksdagens beslut om ett sådant nät. Dock bör även E12 ingå i stamvägnätet.
I motion T36 (s) framhålls att riksvägarna E12 och 45 i Västerbotten bör ges en högre standard än vad de av regeringen föreslagna punktinsatserna medger.
I motion T62 (v) framhålls att återhållsamhet med stora satsningar på riksväg 45 är önskvärd, eftersom vägen inte utgör något alternativ för den mycket långväga godstrafiken. Lokalt kan dock vägen behöva viss upprustning.
I motion T216 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden i år, framhålls att 100 miljoner kronor av investeringsmedel bör användas för förbättringar av riksväg 45 norr om Karlstad.
I motionerna T327 (m), T339 (kds) och A443 (s) framhålls att riksvägarna 45 och E12 bör rustas upp. I den förstnämnda motionen framhålls även behovet av utbyggnad av E4 i Norrbotten. I motion T339 (kds) framhålls också att riksväg 45 bör ingå i stamvägnätet.
I motion Ub646 (s) framhålls att riksväg 25 bör rustas upp.
Vissa kompletteringar av stamvägnätet
I motion T46 (m) framhålls att riksvägarna 27 och 30 bör ingå i stamvägnätet. Den förstnämnda har sträckningen Växjö--Värnamo--Gislaved--Borås. Riksväg 30 har sträckningen Ronneby--Tingsryd--Växjö.
I motion T65 (s) framhålls att stamvägnätet bör omfatta sträckan (Karlskrona) Ronneby--Växjö--Borås--(Göteborg--Oslo) och att den sträckan bör utgöra den svenska delen av TEM (E75). TEM är, vill utskottet förtydliga, en förkortning för Trans European Motorway och en beteckning på ett motorvägsprojekt för Central- och Östeuropa.
I motion T70 (kds) framhålls att Dackeleden bör ingå i stamvägnätet. Leden har enligt motionären sträckningen Malmö--Rolsberga--Växjö--Målilla--Vimmerby--Linköping.
I motion T640 (c) framhålls att riksväg 73 till Nynäshamn bör ingå i stamvägnätet för att markera Gotlands tillhörighet till landet i övrigt.
I motion Ub646 (s) framhålls att riksväg 23 bör byggas ut till Europavägsstandard. Vägen sträcker sig från Rolsberga (nära Lund) via Växjö till Oskarshamn.
4.1.5 Utskottets ställningstagande
Som utskottet framhållit bestäms de statliga väginvesteringarnas inriktning av vissa mål för trafikpolitiken som riksdagen fastställde i sitt trafikpolitiska beslut år 1988. Det gäller enligt dessa mål att främja trafiksäkerhet, en god miljö, regional balans och ett effektivt resursutnyttjande. Utskottet har i det föregående erinrat om att det är Vägverket som bestämmer om fördelningen över riket av de medel som riksdagen årligen anvisar för väghållningsändamål. Det är sålunda i första hand Vägverket som gör avvägningen mellan de angivna trafikpolitiska målen, med de kompletterande direktiv som vissa riksdags- och regeringsbeslut kan innebära. Riksdagsbesluten åren 1991 och 1992 om önskvärdheten av att skapa ett vägnät av särskild betydelse för Sveriges ekonomiska tillväxt och välfärdsutveckling skall ses mot bakgrund av svårigheterna för Vägverket att, med vederbörligt beaktande av alla de tillämpliga trafikpolitiska målen, självt bestämma om ett sådant vägnäts sammansättning, standard och utbyggnadstakt. Följdriktigt betonade riksdagen också år 1991 att det politiska inflytandet över planeringsprocessen borde stärkas. Som utskottet framhållit har Vägverket med sin rapport till regeringen redovisat ett beslutsunderlag av den art som fjolårets riksdagsbeslut nödvändiggör. Mot bakgrund av motionsyrkandena om att Vägverkets förslag skall ligga till grund för riksdagens beslut vill utskottet erinra om att verket i sin rapport renodlat fyra olika inriktningar för investeringsplaneringen för vägar och stamvägnätets omfattning. För var och en av dessa inriktningar har verket utgått från de av riksdagen fastställda målangivelserna i riktning mot ökad trafiksäkerhet, förbättrad miljö, en jämnare regional balans och ett effektivare resursutnyttjande. Dessutom redovisar Vägverket ett förslag till hur målangivelserna bör vägas samman. Verket har sålunda redovisat fem olika förslag till stamvägnät. Departementschefen motiverar de avvikelser i fråga om målstandard på vissa vägavsnitt, som regeringens förslag innebär i förhållande till Vägverkets förslag, med hänvisningar till den begränsning som den föreslagna finansiella ramen innebär och till genomförda och planerade järnvägssatsningar. Utskottet är medvetet om de utomordentligt stora svårigheter som måste vara förenade med att inom en begränsad finansiell ram utarbeta ett förslag till stamvägnät som i rimlig utsträckning tillgodoser alla de intressen som bär upp vägpolitikens målangivelser. Uppgiften underlättas inte av att regeringen gör en avvägning inte bara beträffande olika vägar sinsemellan utan också i förhållande till en satsning på järnvägar. Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att sådana avvägningar görs och att de -- som utskottet betonat i det föregående -- även omfattar annan infrastruktur för trafiken än vägar och järnvägar. Utskottet delar regeringens uppfattning att vägsystemet bör inriktas mot ökad trafiksäkerhet. Enligt Vägverkets bedömning medför en ökad trafiksäkerhet också ett effektivare resursutnyttjande, något som utskottet självfallet välkomnar. Även trafikpolitikens regional- och miljöpolitiska mål är emellertid, vill utskottet understryka, väsentliga. Sedda tillsammans utgör regeringens förslag till inriktning för väginvesteringar, å ena sidan, och för järnvägsinvesteringar, å den andra, enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan de fyra trafikpolitiska målen. Utskottet har ju också i det föregående tillstyrkt regeringens förslag om fördelningen av den totala investeringsramen på väg- och järnvägssatsningar. Utskottet vill vidare betona att ett effektivare resursutnyttjande inom vägsystemet kommer hela landet till godo. Denna effekt förstärks inte minst om två viktiga förbindelser mellan Norrland och mellersta Sverige, nämligen Bergslagsdiagonalen och Räta linjen, tillförs stamvägnätet -- såsom regeringen, till skillnad från Vägverket, föreslår. Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten på departementschefens uttalande att samtliga stamvägar avses få en högre underhållsstandard än det statliga vägnätet i övrigt. Utskottet delar denna uppfattning. En hög underhållsstandard är av stor betydelse inte minst för de betydande delar av stamvägnätet som återfinns i Norrland. Vägpolitikens miljömål tillgodoses enligt utskottets mening bäst genom åtgärder i hela vägtrafiksektorn, bl.a. genom förbättrad reningsutrustning, energisnålare fordon, alternativa trafikmedel m.m. Riktade åtgärder mot luftföroreningar och buller är, som regeringen framhåller, också viktiga inslag i en miljömedveten vägpolitik. Härtill kommer, vill utskottet erinra, det krav som väglagen (1971:948) numera ställer på att arbetsplaner för vägbyggen skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Enligt utskottets mening tillgodoser regeringens förslag om väginvesteringarnas inriktning samt om stamvägnätets utformning, standard och utbyggnadstakt i väsentliga delar de önskemål riksdagen tidigare uttalat om ett helhetsperspektiv på dessa investeringar. Ett sådant perspektiv är särskilt angeläget mot bakgrund av de europeiska integrationssträvandena och vikten av att vi i möjligaste mån söker minska vårt avståndshandikapp i förhållande till den centraleuropeiska marknaden. På det föreslagna stamvägnätets vägar leds mycket stora delar av landets inom- och mellanregionala personresor samt godsflöden. Dessa vägar är också de mest betydelsefulla för stora och små orters utveckling i både tät- och glesbefolkade delar av vårt land. Stamvägnätets särställning -- med hänsyn till investeringar och underhåll -- och dess stora trafikflöden samverkar dessutom till att främja en ökad trafiksäkerhet. Betydelsen härav vill utskottet, i likhet med regeringen, starkt understryka. Norra E 6, dvs. sträckan Göteborg--Svinesund, är av stor betydelse för trafiken på Norge och behöver inte minst av trafiksäkerhetsskäl motorvägsstandard. Utskottet vill därför slå fast att en sådan standard bör uppnås på hela sträckan. Det ekonomiska utrymmet för den erforderliga utbyggnaden under planperioden är emellertid begränsat. Eftersom utskottet anser att andra stråk i stamvägnätet inte bör påverkas av utbyggnaden, kan denna följaktligen inte genomföras i sin helhet förrän efter planperiodens slut. Dessförinnan bör emellertid alla ansträngningar göras för att i möjligaste mån tillgodose utskottets önskemål. Så kan ske t.ex. om medel frigörs genom att kostnaderna för väghållningsåtgärder på stamvägnätet i övrigt blir lägre än vad som förutsetts. Investeringsplaneringen skall revideras om tre år. Utskottet anser att regeringen i samband därmed för riksdagen bör redovisa när det är möjligt att slutföra motorvägsbygget på den aktuella sträckan. Utskottet delar den i flera motioner uttalade uppfattningen att Bergslagsdiagonalens betydelse skulle öka, om den förlängdes via Falun till en punkt vid Norrlands kustland. Av propositionen framgår att det ingår i Vägverkets uppgifter att bedöma behovet av förbättrade vägförbindelser mellan Bergslagsdiagonalens upptagningsområde i norr och Norrlands kustland. Utskottet vill för sin del betona det angelägna i denna uppgift. Utskottet vill vidare understryka att regeringen i fråga om vissa vägavsnitt och inom investeringsramen för resp. vägavsnitt bör kunna avvika från den målstandard som anges i propositionen, i fall då det är uppenbart att en avvikelse skulle innebära betydande effektivitetsvinster. Sådana vinster synes kunna nås t.ex. på E20, sträckan Göteborg--Örebro, och på E4, sträckan Gävle--Sundsvall. Av effektivitetsskäl bör regeringen vidare kunna avvika från den grad av måluppfyllelse på de olika stråken, vid planperiodens slut, som anges i propositionen. När det gäller E 20 är det utskottets uppfattning att inga åtgärder bör vidtas som hindrar att även sträckan Göteborg--Örebro på sikt kan uppnå motorvägsstandard. Vägverket har påtalat att vissa riksvägar i stamvägnätet, nämligen de som regeringen föreslår skall bli föremål för punktinsatser, kan komma att få sina investeringsbehov tillgodosedda i avsevärt mindre utsträckning än riksvägar utanför stamvägnätet. Den effekten uppstår, menar verket, om man gör en strikt åtskillnad mellan de 32 miljarder kronor som är avsedda för stamvägnätet och de 8 miljarder kronor som är avsedda för riksvägar i övrigt. Utskottet anser att en sådan effekt bör undvikas. Medel avsedda för riksvägar utanför stamvägnätet bör därför i viss utsträckning kunna användas för de vägar i stamvägnätet som avses bli föremål för punktinsatser. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om stamvägnätets sammansättning. Det innebär att stamvägnätet omfattar riksvägarna E4, E6, E20, E18, 70 (till Mora), 40, 26, E22, 48/64 (till Kristinehamn), 45, 50, 60 (till Borlänge), 56/67, 25, 31/33, E10, E12, E14 och E65. I övrigt anser utskottet sammanfattningsvis att inriktningen av väginvesteringarna bör vara den av regeringen föreslagna, vilket innebär att vägsystemet skall inriktas mot ökad trafiksäkerhet i enlighet med vad departementschefen anfört, att inom en investeringsram -- omfattande 40 miljarder kronor för riksvägar -- 32 miljarder kronor bör avse stamvägnätet och 8 miljarder kronor övriga riksvägar med beaktande av vad utskottet angivit, samt att i fråga om stamvägnätets standard och utbyggnadstakt skall gälla vad utskottet anfört. Utskottets ställningstagande innebär att inget av de motionsyrkanden som nu är i fråga synes böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Samtliga dessa yrkanden, som sålunda avstyrks, avser nämligen frågor av den art som utskottet nu tagit ställning till. Syftet med ett stort antal av motionsyrkandena torde för övrigt få anses tillgodosett genom utskottets ställningstagande. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
4.1.6 Sträckningen av E 4 genom Skåne
Fem motioner har väckts om den i redogörelsen för regeringens förslag nämnda frågan rörande alternativa sträckningar för E4 genom Skåne. I fyra av dessa motioner, T38 (m), T307 (m), T338 (s) och Ub646 (s), framhålls att den nuvarande sträckningen bör behållas. I den femte motionen T343 (s) framhålls att alternativet via Ljungby och Älmhult är att föredra.
I propositionen framhålls som nämnts att frågan om sträckningen av E 4 genom Skåne har studerats av Vägverket. Fyra alternativa sträckningar har redovisats. Dessa innebär 1) E 4 i nuvarande sträckning, 2) E 4 via Hässleholm, 3) E 4 öster om väg 108 och 4) E 4 i sträckning via Ljungby och Älmhult. Departementschefen framhåller att enligt Vägverket är inget av alternativen bättre än de övriga ur alla synvinklar. Därför bör det nu tillgängliga materialet kompletteras och fördjupas innan slutlig ställning kan tas. Han säger sig slutligen ha för avsikt att återkomma till riksdagen med en redovisning av slutligt förslag till sträckning. Enligt propositionen skall vidare E 4 vara utbyggd till motorvägsstandard på hela sträckan från Skåne till Stockholm inom den kommande tioårsperioden.
Enligt utskottets mening är en delvis ny väg med hög standard enligt Vägverkets alternativ 4 angelägen av flera skäl. Ett sådant skäl är att trafikströmmarna redan har ändrats till följd av behovet av att snabbt nå färjorna med direktförbindelser till kontinenten. Ett annat skäl är att en sådan sträckning avsevärt förbättrar möjligheterna för näringsliv och befolkning i sydöstra Sverige att få tillgång till det nationella stamvägnätet. Dessutom kommer trafikströmmarna att förskjutas i ett läge när Öresundsbron blivit färdigställd.
Utskottet anser emellertid för sin del, med hänvisning till den betydelse E 4 har för landets kommunikationer, att alla förseningar av utbyggnaden måste undvikas. I första hand bör därför enligt utskottets mening E 4, i nuvarande sträckning genom Skåne, byggas ut till motorvägsstandard utan dröjsmål. Därefter bör den ovan angivna nya sträckningen byggas bl.a. av trafikpolitiska skäl och för att skapa bättre förbindelser till kontinenten via de direktgående färjorna. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med nu aktuella motionsyrkanden torde få anses helt eller delvis tillgodosett. Yrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd. De avstyrks följaktligen.
4.2 Investeringsinriktning för länstrafikanläggningar
4.2.1 Bakgrund
Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 innebar bl.a. att ett särskilt anslag för Byggande av länstrafikanlägningar (det s.k. LTA-anslaget) skulle inrättas (prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:100 bil. 8, bet. TU20, rskr. 297). Anslaget skulle omfatta medel till byggande av statliga länsvägar, investeringar i länsjärnvägar, bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar samt vissa kollektivtrafikanläggningar. Bidraget till byggande av statskommunvägar som inte är riksvägar har numera upphört och inordnats i ett nytt generellt bidragssystem till kommunerna (prop. 1991/92:150, bet. FiU29, rskr. 345). Som skäl för inrättandet av LTA-anslaget angavs att det skapade ökade förutsättningar för en samordnad utveckling av infrastrukturen i länet. Utskottet konstaterade att investeringar i väganläggningar resp. kollektivtrafikanläggningar i viss mån är utbytbara. Det var därför lämpligt att lokala och regionala anläggningar för vägtrafik prioriterades samordnat och på länsnivå. Som framgår av vad utskottet anfört i sin redogörelse om bakgrunden till regeringens förslag om väginvesteringarnas inriktning och om stamvägnätets utformning bestäms fördelningen av de medel som riksdagen anvisar under LTA-anslaget av Vägverket, med utgångspunkt i riksdags- och regeringsbeslut samt på grundval av tioårsplaner som upprättas av länsstyrelserna.
4.2.2 Regeringens förslag
I infrastrukturpropositionen föreslår regeringen 1) att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen av länsstyrelsernas prioriteringar vid upprättande av plan för länstrafikanläggningar samt 2) att riksdagen ger länen möjlighet, inom ramen för länstrafikanläggningsplanen, att prioritera investeringar i kommunala flygplatser. Utskottet vill, innan det övergår till behandlingen av dessa förslag, erinra om regeringens förslag att 9 miljarder kronor bör avsättas för investeringar i länstrafikanläggningar under perioden 1994--2003 inom en total ram på 88 miljarder kronor för väg- och järnvägsinvesteringar. Departementschefen framhåller att länsstyrelserna som underlag till Vägverkets rapport om olika inriktningar för vägsystemets utbyggnad redovisat förslag till alternativa investeringsinriktningar för länstrafikanläggningar. I tre av fyra sådana alternativ bedömer länsstyrelserna att satsningen på länsvägar behöver öka jämfört med i dag. Eftersom regeringen nu inte föreslår någon vidgad investeringsram för länstrafikanläggningar, är det viktigt -- betonar departementschefen -- att länsstyrelserna fördelar anvisade resurser på de mest angelägna projekten. I sitt arbete med att prioritera vägobjekt, inom ramen för upprättandet av plan för länstrafikanläggningar, bör länsstyrelserna utgå från den investeringsinriktning som regeringen föreslagit för vägsystemet som helhet. Investeringar i länsvägar skall sålunda bestämmas med inriktning mot målet en ökad trafiksäkerhet. Investeringsinriktningen för länstrafikanläggningar i övrigt bör följa den inriktning som regeringen föreslagit för järnvägar. Vidare erinrar departementschefen om att han i årets budgetproposition framhållit att det år 1988 inrättade LTA-anslaget har inneburit att kommuner, landsting och länsstyrelser fått betydligt större möjligheter än de hade tidigare att göra en allsidig bedömning vid prioriteringen av infrastrukturinvesteringar på den regionala nivån. Fr.o.m. nästa budgetår bör därför länens avvägningar mellan investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar även kunna omfatta investeringar i kommunala flygplatser.
4.2.3 Motionsförslag
I motion T208 (v), som väcktes under den allmänna motionstiden i år, framhålls att riksdagen bör besluta om en uppdelning av LTA-anslaget på ett anslag för länsvägar och ett annat för länsjärnvägar.
I motion T221 (fp) framhålls att länsstyrelserna bör ges rätt att överklaga Vägverkets planeringsramar för LTA-anslaget hos regeringen.
4.2.4 Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör riksdagen lämna utan erinran vad i propositionen anförts om inriktningen av länsstyrelsens prioriteringar vid upprättande av plan för länstrafikanläggningar.
Utskottet delar vidare departementschefens uppfattning om vikten av att infrastrukturinvesteringar på den regionala nivån prioriteras på ett samordnat sätt av behöriga organ och har därför ingen erinran mot att en sådan samordning även omfattar kommunala flygplatser. Regeringens förslag härom tillstyrks följaktligen. Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker yrkandet i motion T208 (v) om en uppdelning av investeringsmedel för länstrafikanläggningar att avse dels länsvägar, dels länsjärnvägar.
Av propositionen framgår att berörda länsstyrelser har anmält särskilt intresse för investeringar i vissa länsjärnvägar. Banorna i fråga är Blekinge Kustbana, Bohusbanan, Stångådalsbanan, Hargshamnsbanan och Haparandabanan, som enligt regeringen bör ingå i stomnätet. Även utskottet anser att det är angeläget med satsningar på länsjärnvägarna. Möjligheterna till sådana satsningar ökar också väsentligt till följd av förslaget i kompletteringspropositionen att riksdagen bör anvisa 1,2 miljarder kronor under anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Utskottet förutsätter att de av länsstyrelserna tidigare anmälda investeringsbehoven för länsjärnvägarna därmed kan tillgodoses i väsentliga delar. Utskottet vill även betona vikten av vägsatsningar som ökar framkomligheten och minskar avgasutsläppen.
Utskottet har på senare år flera gånger behandlat yrkanden med samma innebörd som det nu aktuella i motion T221 (fp) -- att länsstyrelserna bör kunna överklaga Vägverkets planeringsramar för LTA-anslaget hos regeringen. Som utskottet varje gång framhållit bestäms planeringsramarna på grundval av riktlinjer som fastställs av statsmakterna. Målen för vägpolitiken, sådana de fastställts av riksdagen, utgör de primära riktlinjerna. Målen för vägpolitiken innebär naturligtvis också att statliga medel för vägändamål har att fördelas på lämpligt sätt över riket som helhet. Planeringsramarna utgör i sin tur en grundval för de flerårsplaner för investeringar i länstrafikanläggningar som länsstyrelserna utarbetar. Utformningen av en sådan plan avgörs av regeringen, om Vägverket och länsstyrelsen inte kan enas. Därvid bedömer regeringen om planen utarbetats med vederbörligt iakttagande av de mål för vägpolitiken och av de beslut i övrigt om dennas inriktning som antagits av riksdagen. Den angivna ordningen tillgodoser enligt utskottets mening motionärernas krav på ett regeringsinflytande över LTA-medlens användning. Utskottet finner följaktligen inte någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.
4.3 Anslagsfrågor
4.3.1 Anslaget Vägverket: Administrationskostnader
Departementschefen framhåller i budgetpropositionen att Vägverkets administrationskostnader inte tidigare redovisats för riksdagen under ett särskilt anslag. Mot bakgrund av de skärpta krav som på senare år ställts på kostnadsredovisningen i den offentliga sektorn bör emellertid nu så ske. Avsikten är att anslaget skall användas för betalning av kostnaderna för intern verksamhet inom Vägverkets huvudkontor och väghållningsenhet, med undantag för den verksamhet som direkt kan hänföras till produktionen. Departementschefen beräknar medelsbehovet till 462 miljoner kronor. Övriga förslag till anslag har i motsvarande grad reducerats med belopp vars summa är lika stor som det angivna beloppet. För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg nivå bör det vara möjligt för regeringen -- fortsätter departementschefen -- att med medel från anslaget för administrationskostnader låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar. Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen samt att riksdagen ger regeringen det begärda bemyndigandet. Utskottet förutsätter att en redovisning görs i efterhand av storleken på eventuella överföringar mellan anslagen.
4.3.2 Anslaget Drift och underhåll av statliga vägar
Från anslaget betalas vissa kostnader för drift och underhåll av statliga vägar samt Vägverkets räntekostnader för kredit i Riksgäldskontoret för köp av anläggningstillgångar och av vissa omsättningstillgångar. Regeringen föreslår i budgetpropositionen en medelsanvisning på 5633721000 kr för nästa budgetår. I budgetpropositionen framhålls att Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag redovisat en utvärdering av verksamheten med automatisk hastighetsövervakning. Departementschefen säger sig ha för avsikt att redovisa sina överväganden med anledning av en utvärdering av ifrågavarande övervakning i den numera framlagda trafiksäkerhetspropositionen. I avvaktan härpå föreslår han att 5 miljoner kronor från anslaget får användas för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning. Vidare erinras i budgetpropositionen om att Vägverket i särskilda fall får utnyttja väganslagen för förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan. Högst 3 miljoner kronor per år får användas för ändamålet. Departementschefen framhåller att detta belopp har visat sig vara för lågt, till följd av bl.a. de senaste årens ökade investeringsnivå. Han föreslår därför att beloppsgränsen höjs till 10 miljoner kronor per år. Slutligen föreslås att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta Vägverket disponera medel motsvarande gällande statsbidrag under detta anslag för kostnader som annars skulle belasta anslaget B 5. Drift och underhåll av enskilda vägar.
I motion Fi120 (s) som väckts med anledning av kompletteringspropositionen och som behandlas av finansutskottet yrkas att riksdagen anvisar 3,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag, dvs. sammanlagt 9,1 miljarder kronor. Detta yrkande ligger i linje med vad som i motion T71 (s) anförs om att en rimlig anslagsnivå bör vara ca 90 miljarder kronor under en tioårsperiod.
I motion T208 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 1,5 miljarder kronor utöver det belopp som regeringen föreslagit, dvs. totalt 7,1 miljarder kronor. Motionärerna vill att vägmedel skall användas för att vidmakthålla vägkapaciteten men inte för att öka den. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker yrkandet i v-motionen. Motion Fi120 (s) behandlas som nämnts av finansutskottet.
I motion T88 (s), som väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen, pekas på behovet av väg- och gatuåtgärder och framhålls att regeringen bör förelägga riksdagen förslag i syfte att snabbt få till stånd arbeten med förbättring och underhåll av vägnätet. Utskottet erinrar om att riksdagen under åren 1991 och 1992 beslutade att anvisa 3,7 miljarder kronor för underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt i vägar och järnvägar utöver ordinarie anslag. I sitt yttrande (1992/93:TU4y) till finansutskottet har trafikutskottet för sin del tillstyrkt att ytterligare 1,2 miljarder kronor anvisas under anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt i enlighet med regeringens förslag i kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150). Förslaget har tillkommit mot bakgrund av arbetsmarknadsläget. Medlen är avsedda för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar och kommer att fördelas av regeringen mellan länen. Utskottet finner med det anförda syftet med motionsyrkandet tillgodosett. Detta bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
I motion T321 (nyd) framhålls att automatisk hastighetsövervakning inkräktar på den personliga integriteten och därför inte bör förekomma. Det kan enligt motionären inte komma i fråga att 5 miljoner kronor från anslaget används för anskaffning av utrustning för sådan övervakning.
I motion T94 (nyd), som väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen, framhålls att automatisk trafikövervakning inte bör tillåtas.
I trafiksäkerhetspropositionen, som utskottet behandlat i sitt betänkande 1992/93:TU29, uttalar föredragande departementschefen sin uppfattning om automatisk hastighetsövervakning. En sådan bör enligt departementschefen under vissa förutsättningar kunna användas vid bl.a. svårbevakade och olycksdrabbade väg- och gatuavsnitt. Utskottet som delar departementschefens uppfattning tillstyrker förslaget i budgetpropositionen och avstyrker motionsyrkandena.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om att Vägverket skall kunna utnyttja anslaget för förtida inlösen av fastigheter och om överföring av medel mellan anslagen B2 och B5.
4.3.3 Anslaget Byggande av vägar
I motion T71 (s) framhålls, som tidigare redovisats, att planeringsramarna för byggande av riksvägar och bärighetshöjande åtgärder bör fastställas till 75 miljarder kronor resp. 15 miljarder kronor för den kommande tioårsperioden.
I motionerna T71 (s), T216 (s) och A267 (s) begärs att riksdagen för nästa budgetår anvisar 17 miljarder kronor för tidigareläggning av investeringar i vägar och järnvägar, varav 11 miljarder kronor avser vägar. Enligt den sistnämnda motionen bör Vägverket erhålla räntestöd för tidigareläggningskostnaderna. I motion T208 (v) yrkas dels att riksdagen till Byggande av riksvägar anvisar 500 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit, dels att anslaget Särskilda bärighetshöjande åtgärder avskaffas.
Utskottet har i avsnitt 3.2.4 förordat att medel till investeringar i trafikens infrastruktur även fortsättningsvis skall anvisas genom anslag över statsbudgeten. Utskottet har vidare framhållit att ramanslag bör väljas och att riksdagen dessutom bör fastställa treåriga kostnadsramar. Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa ett ramanslag på 6417 miljoner kronor för byggande av vägar och fastställa en kostnadsram för den kommande treårsperioden på 17157 miljoner kronor. Utgångspunkten för medelsberäkningarna har varit det investeringsbehov som regeringen redovisat i infrastrukturpropositionen. Anslaget bör, som utskottet framhållit i avsnitt 3.2.4, omfatta medel såväl för stamvägar och övriga riksvägar som för bärighetshöjande åtgärder. Utskottets ställningstagande innebär att samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Riksdagen har tidigare medgivit att Vägverket och Banverket får disponera besparingar på projekt finansierade från anslagen Investeringar i trafikens infrastruktur och Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område för underhållsåtgärder. Utskottets tidigare ställningstagande innebär att dessa anslag skall upphöra. Därav följer att kvarstående besparingar bör få belasta anslaget Byggande av vägar. Riksdagen beslutade den 13 maj 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. TU19, rskr. 235) att godkänna att en kredit inrättades i Riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile. Kapitalkostnaden för krediten har därefter varje år efter beslut av riksdagen belastat anslaget Byggande av riksvägar. Utskottet anser att kapitalkostnaden, som för nästa budgetår beräknas uppgå till 120 miljoner kronor, bör belasta anslaget Byggande av vägar.
4.3.4 Anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
I motion T71 (s) framhålls, som tidigare redovisats, att planeringsramen för den kommande tioårsperioden bör fastställas till 20 miljarder kronor. I motion T208 (v) begärs att riksdagen anvisar 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Utskottet har i avsnitt 3.2.4 förordat att medel till investeringar i trafikens infrastruktur även fortsättningsvis skall anvisas genom anslag över statsbudgeten. Utskottet har vidare framhållit att ramanslag bör väljas och att riksdagen dessutom bör fastställa treåriga kostnadsramar. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa ett ramanslag på 2123 miljoner kronor för byggande av länstrafikanläggningar och fastställa en kostnadsram för den kommande treårsperioden på 5881 miljoner kronor. Härav följer att motion T208 (v) avstyrks i denna del. Utgångspunkten för medelsberäkningarna har varit det investeringsbehov som regeringen redovisat i infrastrukturpropositionen. Medel som avser storstadsförhandlingarnas genomförande bör enligt utskottets mening i de delar Vägverket eller Banverket inte är huvudman för genomförandet anvisas under LTA-anslaget. I de delar som dessa verk är huvudmän ingår kostnaderna för genomförandet i de ramar som fastställts för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar.
4.3.5 Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en medelsanvisning på 648,5 miljoner kronor för nästa budgetår.
I motion T208 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 200 miljoner kronor utöver det belopp som regeringen föreslagit. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
4.3.6 Vissa övriga anslagsfrågor
I motion T208 (v) framhålls att riksdagen under anslaget Drift och underhåll av statskommunala vägar bör anvisa 300 miljoner kronor utöver det belopp regeringen föreslagit. I motion T88 (s), som väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen, framhålls att regeringen bör anstränga sig till det yttersta för att göra det möjligt för kommunerna att genomföra angelägna reparationsarbeten på det kommunala vägnätet. Som framhålls i infrastrukturpropositionen beslutade riksdagen förra året att statsbidraget till kommunerna för drift och underhåll av statskommunala vägar skulle upphöra per den 1 januari 1993 och inordnas i ett nytt generellt bidragssystem till kommunerna (prop. 1991/92:150, bet. FiU29, rskr. 345). Anslagsposten återfinns därför inte i årets budgetproposition. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Statsbidrag till byggande av cykelvägar m.m. aktualiseras i sex motioner.
I motion T62 (v) yrkas sålunda att riksdagen beslutar att satsa minst 100 miljoner kronor i gång- och cykelinfrastruktur under den närmaste treårsperioden.
I motion T87 (v), som väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen, erinras om det nämnda yrkandet i motion T62 (v).
I motion T207 (s) framhålls att förutsättningarna för cykeltrafik bör förbättras och yrkas att riksdagen beslutar anvisa 35 miljoner kronor inom ramen för det totala väganslaget till bidrag för anläggande av cykelleder.
I motion T216 (s) framhålls att LTA-anslaget bör omfördelas till förmån för byggande av cykelvägar.
I motion T335 (s) framhålls att bidraget till byggande av cykelleder är otillräckligt. Motionärerna anser att bidraget bör öka för att möjliggöra anläggandet av en cykelled på Öland.
I motion T90 (kds) framhålls att 200 miljoner kronor bör användas för att åstadkomma regionala system av cykelleder.
Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden erinra om att det nämnda riksdagsbeslutet förra året om ett generellt bidragssystem för kommunerna även omfattade det bidrag till kommunerna för byggande av cykelleder som dessförinnan hade anvisats inom ramen för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar. Med hänvisning härtill avstyrks de nu aktuella motionsyrkandena.
4.4 Vägsalt och dubbdäck
I motionerna T316 (c), T329 (c), T341 (c) och T346 (s) framhålls att användning av vägsalt är förenad med en rad olägenheter och därför måste minska eller ersättas av andra metoder för halkbekämpning. Som alternativ nämns effektivare snöröjning, kalkinblandning i sand, uppvärmd sand samt vägskyltar med information om temperatur, väglag och rådande hastighetsbegränsning. Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inget bra och billigt alternativ till saltning för halkbekämpning på vintervägar. Vägverket har bedrivit en försöksverksamhet i några län, där salt inte använts på vissa vägar. Försöken visade att antalet olyckor ökade, utom i Gotlands län. Utskottet förutsätter att verket fortsätter sina ansträngningar att finna ett bra alternativ till saltningen och att denna sker i en omfattning som medför minsta möjliga olägenheter av det slag som motionärerna avser, utan att trafiksäkerheten försämras. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna.
I motion T323 (kds) framhålls att det enligt gällande bestämmelser är förbjudet att använda dubbdäck fr.o.m. första måndagen efter påsk t.o.m. den 31 oktober. Förbudet gäller i hela riket, betonar motionären, och undantag medges endast om vinterväglag råder eller förutses. Vinterväglagets inträde och varaktighet varierar i olika delar av landet, betonar motionären, varför tiden för dubbdäcksförbudets giltighet borde anpassas till sådana skillnader. Nuvarande utformning av reglerna om användning av dubbdäck synes tillgodose motionärens krav på geografisk anpassning, varför utskottet för sin del inte kan finna någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionen. Denna avstyrks följaktligen.
4.5 Vissa övriga vägfrågor
I motion T64 (s) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordnad utbyggnad av E20 och Svealandsbanan inom Stockholms och Södermanlands län. Motionärerna framhåller att stora vinster kan göras i projekterings- och byggarbete m.m., om Vägverket och Banverket samordnar sitt arbete på de väg- och bansträckor det är fråga om. Enligt vad utskottet erfarit sker en sådan samordning på de sträckor motionären avser och på andra håll, där väg- och järnvägsutbyggnad bedrivs med viss parallellitet. Utskottet förutsätter att de båda verken även fortsättningsvis tillvaratar möjligheterna till samordning i alla de fall en sådan bedöms effektiv från kostnadssynpunkt. Med det sagda finner utskottet syftet med motionsyrkandet tillgodosett, varför detta inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
Motion T65 (s) gäller bl.a. användning av biståndsmedel för ett polskt vägbygge. I motionen framhålls vidare att Östersjöinstitutet i Karlskrona bör få i uppdrag att tillsammans med trafikverken studera väg- och järnvägsförbindelserna mellan Sverige och Polen via Karlskrona i samråd med vissa internationella organ. Utrikesutskottet har i sitt betänkande 1992/93:UU16, som godkändes av riksdagen den 14 april i år, behandlat motionsyrkanden med samma lydelser som de nu aktuella och därvid funnit att dessa inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Trafikutskottet gör för sin del ingen annan bedömning och avstyrker följaktligen motionsyrkandena.
5 Storstadsfrågor
5.1 Bakgrund
Riksdagen beslutade våren 1991 om inrättande av ett anslag för investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1990/91:87, bet. TU24, rskr. 286). För vart och ett av budgetåren 1990/91 och 1991/92 anvisades 5 miljarder kronor. Dessutom fastställde riksdagen en planeringsram för ändamålet på totalt 20 miljarder kronor. Medlen skulle enligt riksdagsbeslutet främst användas för större sammanhållna infrastrukturprojekt som gagnar tillväxten och miljön. För att möjliggöra ett fullföljande av de s.k. storstadsöverenskommelserna, som gäller utveckling av trafikstrukturen i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena och som hade träffats i början av år 1991, beslutade riksdagen vidare att de tre storstadsområdena skulle tillföras sammanlagt 5,5 miljarder kronor av infrastrukturmedlen. Härav avsåg 3,5 miljarder kronor Stockholmsregionen, 1,3 miljarder kronor Göteborgsregionen och 700 miljoner kronor Malmöregionen. Ett villkor för att medlen skulle utbetalas var enligt riksdagsbeslutet att syftet med uppgörelserna kunde nås i sina huvuddrag. Det ankom på regeringen att pröva när detta villkor kunde anses uppfyllt. I proposition 1992/93:132 anmälde regeringen att parterna i Stockholmsöverenskommelsen i september 1992 hade träffat en kompletterande överenskommelse som innebar att syftet med deras principuppgörelse föregående år kunde uppnås i sina huvuddrag. Det förslag till bilavgifter, för att finansiera utbyggnaden av trafikleder, som parterna förordat måste dock närmare granskas, innan regeringen var beredd att förorda att en statlig garanti beviljades Vägverket eller dess bolag för upplåning av investeringsmedel till utbyggnaden av Ringen och Yttre Tvärleden. I avvaktan på granskningen måste planeringen och projekteringen av trafiklederna fortsätta för att tidsplanen för dessa skulle kunna hållas. I avvaktan på garantin föreslog regeringen att riksdagen skulle bemyndiga den att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen inom en ram om sammanlagt högst 600 miljoner kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:TU11, rskr. 152).
5.2 Regeringens förslag och utskottets ställningstagande till dessa förslag
I infrastrukturpropositionen anmäler regeringen att den har beslutat om utbetalning av medel till vissa järnvägs- och spårvägsinvesteringar inom ramen för Stockholmsöverenskommelsen. Planeringen av de trafikleder vilkas utbyggnad skall finansieras med bilavgifter fortgår. Två delsträckor av Yttre Tvärleden är i enlighet med överenskommelsen klara för byggstart. Det gäller Söderhall--Rösa på E18 och Södertörnsleden, för vilka kostnaden beräknas till 475 resp. 25 miljoner kronor. I avvaktan på ett beslut om vägavgifter för Stockholm och om statliga garantier, som regeringen avser att förelägga riksdagen förslag om hösten 1993, behöver beslut fattas om den fortsatta finansieringen. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar den att låta Vägverket ta i anspråk 500 miljoner kronor inom den låneram som föreslagits för Vägverkets investeringar i vägar. Upptagna lån skall, så snart statsmakterna beslutat om garantier för utbyggnaden av trafikleder i Stockholm, överföras till vägledsprojektet och inte längre belasta Vägverkets låneram.
Utskottets ställningstagande att investeringarna bör anvisas över anslag på statsbudgeten innebär att de två delsträckorna på Yttre tvärleden bör finansieras inom ramen för anslaget Byggande av vägar. När staten beslutat om garantier för utbyggnaden av trafiklederna i Stockholm skall ianspråktagna anslag omvandlas till lån och medlen återbetalas till anslaget Byggande av vägar. Överenskommelsen om trafik och miljö i Stockholm innebär att frigjorda medel skall överföras till utbyggnaden av kollektivtrafik i Stockholmsregionen. Utskottet anser att detta bör ske genom att Vägverket bemyndigas att överföra medel från anslaget för investeringar i vägar till länstrafikanslaget i den takt medel frigörs.
5.3 Motionsförslag och utskottets ställningstagande till dessa förslag
I motion T216 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden i år, framhålls att regeringen förhalar beslut om utbetalning av de 5,5 miljarder kronor till storstadsområdena som riksdagen beslutade om år 1991. Projekt som elektrifiering av Malmö--Ystadsbanan, till en beräknad kostnad av ca 410 miljoner kronor, och byggande av dubbelspår mellan Älvsjö och Västerhaninge för 770 miljoner kronor skulle -- betonar motionärerna -- kunna sättas i gång praktiskt taget omedelbart efter ett regeringsbeslut om utbetalning av medel. Riksdagen bör därför uttala att erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av storstadsöverenskommelserna måste påskyndas.
I motion T219 (s) framhålls vikten av att regeringen medverkar till att de olika delprojekt som omfattas av Stockholmsöverenskommelsen kommer i gång och beslutar om omedelbar utbetalning av reserverade medel.
I motion A444 (m) framhålls att regeringen bör se till att genomförandet av Stockholmsöverenskommelsen påskyndas. Så kan ske -- betonar motionärerna -- genom att regeringen förelägger riksdagen förslag till den lagstiftning om avgiftsfinansiering som är en förutsättning för genomförandet. Vidare framhåller motionärerna att en särskild samordnare bör utses för att påskynda genomförandet.
I motion T230 (c) framhålls att genomförandet av kollektivtrafikdelen av Stockholmsöverenskommelsen måste påskyndas.
I motion T212 (s) framhålls vikten av att Göteborgsöverenskommelsen snabbt genomförs.
I årets budgetproposition finns en utförlig lägesrapport i fråga om storstadsöverenskommelserna. Genomgående betonas att flertalet av de projekt som omfattas av överenskommelserna bl.a. förutsätter en fysisk planläggning som måste föregå ett genomförande med tillämpning på sedvanligt sätt av gällande lagstiftning. Av infrastrukturpropositionen framgår att regeringen i januari i år beviljat medel från anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur dels för utbyggnaden av dubbelspåret mellan Älvsjö och Västerhaninge, dels för upprustning av bl.a. tunnelbanan och Roslagsbanan samt för utbyggnaden av en snabbspårväg mellan Gullmarsplan och Alvik. Vidare erinrar utskottet om regeringens av utskottet tillstyrkta förslag i syfte att snabbt påbörja byggandet av vissa delar av Yttre Tvärleden. I budgetpropositionen framhålls att regeringen i november 1992 beslutade att Göteborgs stad skulle få disponera 200 miljoner kronor inom ramen för avsatta 1 300 miljoner kronor för utbyggnaden av spårvägssystemet. Vidare framhålls att det i Göteborgsregionen pågår arbeten, med medel från LTA-anslaget, för en förbättring av regionaltågsförbindelserna. Regeringen beslutade våren 1992 att anvisa 25 miljoner kronor från infrastrukturanslaget för en investering, som omfattas av Göteborgsöverenskommelsen och som är av betydelse för dessa förbindelser. Utbetalning av resterande statsbidrag förutsätter bl.a. att frågan om vissa kvarstående vägfrågor i Göteborgsregionen kan lösas. Möjligheterna härtill bedömer regeringen som goda. Av årets budgetproposition framgår vidare att Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik, Vägverket, Banverket och länsstyrelsen har utarbetat en preciserad tidsplan för genomförandet av de åtgärder som ingår i Malmööverenskommelsen. Regeringen avser att påbörja utbetalningarna i enlighet med den tidsplan som parterna gemensamt har utarbetat. Utskottet delar regeringens uppfattning att de i storstadsöverenskommelserna ingående projekten måste prövas på sedvanligt sätt enligt gällande bestämmelser. Vidare förutsätter utskottet att regeringen snarast möjligt förelägger riksdagen de förslag till lagstiftning som skall möjliggöra avgiftsfinansiering av vägtrafikleder. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt nu anfört torde syftet med samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga få anses i huvudsak tillgodosett. Yrkandena bör sålunda inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
Tre v-motioner gäller prioritering av kollektivtrafiken i storstadsregionerna. I motion T208 (v) framhålls sålunda att Öster- och Västerleden inte bör byggas. Härför avsedda medel -- ca 26 miljarder kronor enligt motionärerna -- bör i stället oavkortat gå till kollektivtrafiken. I motion T62 (v) framhålls att investeringar i kollektivtrafiken i Stockholmsregionen bör prioriteras. Först när kollektivtrafiken har byggts ut, bör behovet av eventuella nya motorvägar bedömas. I motion T211 (v) framhålls att bilavgifterna för trafik i Stockholms innerstad måste införas innan byggandet av Ringen påbörjas. Först när kollektivtrafiken har byggts ut enligt överenskommelsen och tillåtits verka en tid, kan man med säkerhet bedöma behovet av Ringen och Österleden, betonar motionärerna. I motion T211 (v) framhålls vidare att en utredning bör tillsättas för att utvärdera effekterna av bilavgifter två år efter dessas införande. Slutligen framhålls i motion T211 (v) att beslut om anslag till Österleden och Västerleden skall anstå till dess utvärderingen har genomförts. I motion Jo706 (v) framhålls att satsningar med statliga medel på kollektivtrafiken i Göteborgsområdet inte skall behöva anstå i avvaktan på en lösning av frågan om sträckning av E 6 genom Göteborg.
Ett genomgående drag i storstadsöverenskommelserna är att de, genom olika åtgärder i trafiksystemet, syftar till att förbättra de tre regionernas miljösituation. Som utskottet framhöll redan i samband med beslutet om inrättandet av anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur är det parterna i storstadsöverenskommelserna som svarar för dessas innehåll och den avvägning mellan väg- och kollektivtrafiksatsningar som de innebär. Det är följaktligen inte riksdagen utan berörda lokala och regionala parter som har att, tillsammans med infrastrukturverken, fatta erforderliga beslut om genomförandet av de projekt som ingår i överenskommelserna. Beträffande vägtrafiklederna i Stockholmsregionen erinrar utskottet om att dessa avses helt finansieras med avgifter i enlighet med parternas överenskommelse. Med det anförda avstyrker utskottet samtliga de v-yrkanden som nu är i fråga.
Av detta ställningstagande följer att utskottet även avstyrker motion T230 (c) i den del den gäller tillsättande av en förhandlingsgrupp "med uppdrag att omförhandla Dennisöverenskommelsens vägdelar i syfte att öka satsningarna på kollektivtrafiken med utgångspunkt från det alternativa trafikförslag som lagts fram av centerns arbetsgrupp".
I motion T221 (fp), med rubriken Arbetsmarknad och infrastruktur i Stockholms län, framhålls vikten av att regeringen snarast möjligt förelägger riksdagen förslag till lagstiftning om trafikantavgifter för finansiering av de vägtrafikleder som ingår i Stockholmsöverenskommelsen. Avgifterna bör också kunna differentieras med hänsyn till exempelvis fordonstyngd och utrustning för avgasrening. I motion T221 (fp) framhålls vidare att statens bidrag till genomförandet av Stockholmsöverenskommelsen bör indexuppräknas. Motionärerna framhåller också vikten av att utbyggnaden av den spårbundna trafiken i Stockholms län fortsätter, även efter det att nu påbörjade eller beslutade projekt färdigställts. Slutligen framhålls i motion T221 (fp) att de medel som staten satsar på transportapparaten i storstäderna bör användas för utveckling eller introduktion av ny miljövänlig, snabb, resurssnål och säker automatisk kollektivtrafik.
I motion A440 (s), med rubriken Stockholmsregionens näringsliv, framhålls att staten, med hänsyn till lågkonjunkturen, tillfälligt bör öka sitt bidrag till finansiering av kommunikationsinvesteringar i Stockholmsregionen.
Utskottet förutsätter att regeringen i samband med beredningen av förslaget om trafikantavgifter, som skall föreläggas riksdagen hösten 1993, överväger frågor av den art som aktualiseras i fp-motionen. Vidare utgår utskottet från att trafikhuvudmännen själva eftersträvar en kollektivtrafik med höga krav på miljövänlighet och effektivitet. Det är också trafikhuvudmännen, med sitt ekonomiska och politiska ansvar för den lokala och regionala kollektivtrafiken, som har att besluta om denna trafiks utbyggnad utanför den ram som storstadsöverenskommelserna innebär. Några sådana ökade kostnader för staten som aktualiseras i såväl fp- som s-motionen är utskottet inte för sin del berett att förorda. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
6 Järnvägar
6.1 Bakgrund
Utskottet har tidigare under avsnittet 3.1 Planeringsramar angett en nivå för järnvägsinvesteringar för planeringsperioden 1994--2004. I detta avsnitt behandlas hur denna planeringsram bör användas, dvs. riktlinjer för järnvägsnätets upprustning och fortsatta utbyggnad. Vidare föreslås i detta avsnitt en kostnadsram för de närmaste tre budgetåren och anslag för nästa budgetår. I sammanhanget behandlas även en rad frågor om järnvägstrafiken. Texten har disponerats på följande sätt: Avsnitten 6.2--6.6, som gäller olika infrastrukturfrågor, inleds med en kort beskrivning av gällande planeringssystem (avsnitt 6.2). Därefter behandlas frågor om bannätets indelning (avsnitt 6.3). I avsnitt 6.4 beskrivs regeringens förslag till planeringsinriktning samt övergripande eller mer principiella motionsyrkanden om järnvägsnätets upprustning och utbyggnad. I sammanhanget behandlas även vissa strategiska och stora investeringsprojekt på järnvägsområdet. Utskottets ställningstagande till frågan om medel för järnvägens infrastruktur redovisas i avsnitt 6.5. Det gäller bl.a. anslag för underhåll av järnvägsnätet liksom anslag och kostnadsram för investeringar i stomjärnvägar. Slutligen behandlas i avsnitt 6.6 regeringens förslag om turistjärnvägar. Motionsyrkanden om järnvägens infrastruktur, som i huvudsak rör enskilda projekt på olika delar av järnvägsnätet, redovisas och behandlas särskilt under avsnitt 7. Trafikfrågor på järnvägsområdet återfinns i avsnitten 6.7--6.8. Det gäller olika person- och godstrafikfrågor som bl.a. tågtrafikens uppläggning, tåguppehåll, service- och prissättningsfrågor samt lokalisering av godsterminaler. Vidare kan nämnas att riksdagen tidigare i vår har behandlat vissa Banverksfrågor med anledning av årets budgetproposition. Det gäller dels mål, verksamhetsinriktning och upplåningsram för Banverket, dels medel till Järnvägsinspektionen och till vissa försvarsuppgifter hos Banverket och SJ (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU21, rskr. 246). Utskottet kommer vidare med anledning av bl.a. budgetpropositionen och kompletteringspropositionen att i ett särskilt betänkande behandla vissa frågor om SJ och den fortsatta reformeringen av järnvägspolitiken (bet. 1992/93:TU39).
6.2 Gällande planeringssystem
Riksdagen fastlade i det trafikpolitiska beslutet år 1988 grunderna för investeringsplaneringen på järnvägsområdet. Den tidigare huvudsakliga företagsekonomiska investeringsbedömning som utfördes av SJ slopades. I stället gjordes en uppdelning av ansvarsområdet. Staten genom Banverket fick ansvaret för järnvägens infrastruktur. SJ fick samtidigt ett renodlat ansvar för att utveckla järnvägstrafiken. Banverkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens spåranläggningar samt att ha hand om trafiksäkerhetsfrågor för all spårtrafik i landet. I detta ansvarsområde ligger planering, projektering och byggande av nya banor samt drift och vidmakthållande av befintliga banor. Banverkets underhålls- och investeringsinsatser skall grundas på ett samhällsekonomiskt synsätt. Gällande ordning innebär att investeringar på stomnätet beslutas av Banverket enligt de ramar och riktlinjer som riksdag och regeringen anger. Vid planeringen skall samråd, förutom med SJ, regelmässigt ske med olika lokala och regionala intressenter, t.ex. länsstyrelser, kommuner och trafikhuvudmän. För investeringar i länsjärnvägar gäller att finansieringen sker regionalt efter en prioritering genom länsstyrelsernas försorg från det s.k. länstrafikanslaget. Därmed möjliggörs en avvägning mellan insatser på länsjärnvägar, länsvägar och vissa kollektivtrafikåtgärder.
Utgångspunkten för gällande investeringsplanering är det trafikpolitiska beslutet från år 1988 samt de av riksdagen därefter fastställda riktlinjerna för 1990-talets miljöpolitik som innebär att en miljömässigt hållbar utveckling skall nås. Ytterligare en utgångspunkt utgörs av riksdagens ställningstagande år 1991 om trafikens infrastruktur. Detta innebär bl.a. att järnvägsnätet skall byggas ut för höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda och att kapacitetsstarka linjer för godstransporter skall skapas. Investeringarna på det övriga järnvägsnätet skall inriktas på sådana sträckor där det finns ekonomiska förutsättningar för trafik. Banverket har mot denna bakgrund formulerat sin verksamhetsidé att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att järnvägstrafiken blir konkurrenskraftig, miljövänlig och en trafiksäker del av transportsystemet.
6.3 Bannätets indelning
Det statligt trafikerade järnvägsnätet uppgår till nära 11000 km. Sedan 1988 års trafikpolitiska beslut är bannätet -- med undantag av inlandsbanan och malmbanan -- indelat i två grupper, nämligen stomjärnvägar och länsjärnvägar. Fördelningen mellan de olika bantyperna har betydelse för vilket prioriteringssystem som skall tillämpas vid baninvesteringar samt för trafikeringsrättens utformning. För länsjärnvägar gäller att trafikhuvudmännen har trafikeringsrätt för persontrafik samtidigt som baninvesteringar prioriteras inom det s.k. länstrafikanslaget. På stomnätet gäller däremot att SJ -- med undantag för den av staten upphandlade trafiken -- har ensamrätt till att utföra persontågstrafik. Enligt gällande ordning är det regeringen som fattar beslut om stomnätets avgränsning efter Banverkets prövning.
Krav på förändringar i bannätets uppdelning i stomjärnvägar och länsjärnvägar har förts fram i sex motioner. Det gäller länsjärnvägarna Haparandabanan, Ådalsbanan, Ystadbanan och bansträckan Hargshamn--Örbyhus. Samtliga dessa banor föreslås överföras till stomnätet. I motionerna T506 (s), T527 (c) och T533 (m) framhålls att det är angeläget att Haparandabanan överförs till stomnätet. Som motiv anförs bl.a. att bandelen Boden--Haparanda utgör en internationell järnvägsförbindelse vars betydelse kan förväntas öka i framtiden. I motion T538 (v) förordas att Ådalsbanan, dvs. järnvägslinjen mellan Sundsvall och Långsele, inlemmas i stomnätet. Enligt motionären är en omklassificering viktig för att erbjuda Ådalen en väl fungerande tågtrafik. Detta gäller särskilt med tanke på vikten av att säkra en god trafikstandard inför Botniabanans byggande. I motionerna T540 (s) och T551 (kds) påtalas att järnvägen Hargshamn--Örbyhus binder samman ostkustbanan med färjeleden mellan Hargshamn och Nystad i Finland. Godstrafiken på denna led har utvecklats positivt under senare tid. Förbindelsen bedöms därför utgöra en viktig länk för godsflödet i väst--östlig riktning från Norge till Ryssland. Följaktligen bör järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn ingå i stomnätet, skriver motionärerna.
I den sistnämnda motionen konstateras vidare att järnvägssträckan Malmö--Ystad anknyter Sverige med övriga Europa via färjetrafiken med Polen. På den polska sidan anges att stora investeringar nu görs i syfte att förbättra såväl anslutande järnvägar som nya färjelägen och terminaler. Enligt motionären kan därför goda skäl anföras för att även Ystadbanan omklassificeras och förs till stomnätet.
Utskottet har tidigare år i samband med behandlingen av liknande yrkanden förutsatt att bannätets indelning kommer att ses över (bet. 1991/92:TU19 s. 20--21). Utskottet har pekat på att med utbyggnad av nya länkar i järnvägssystemet och ändrat trafikmönster kan banornas karaktär förändras över tiden, vilket kan aktualisera omklassificeringar. Utskottet konstaterar att i propositionen redovisas motsvarande överväganden. Kommunikationsministern anger sålunda bl.a. att i stomjärnvägsnätet kan vissa länsjärnvägar som går till nationsgränserna behöva införlivas för att säkerställa en gynnsam godstrafikutveckling. Vidare anförs att redan nu bör järnvägssträckan Boden--Haparanda tillföras stomnätet. Genom en sådan förändring markeras enligt propositionen en tydligare beredskap att delta i uppbyggnaden av järnvägstransporter med vårt nordöstra närområde. Utskottet konstaterar vidare att i regeringens riktlinjer för att utveckla stomnätet ingår Botniabanan i en långsiktig inriktning, där länsjärnvägen Ådalsbanan utgör en etapp. Ett genomförande av denna utbyggnad förutsätter således en omklassificering. Vad gäller Ystadsbanan kan slutligen erinras om att enligt gällande planer kommer genom särskilda statliga insatser banan med början i höst att rustas upp och elektrifieras. Utskottet konstaterar därmed att de yrkanden som förs fram i motionerna T506 (s), T527 (c) och T533 (m) om Haparandabanans omklassificering tillgodoses med regeringens intentioner. Övriga motionsyrkanden kan förutsättas komma att prövas inom ramen för det fortsatta uppföljningsarbetet. Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet samtliga aktuella motionsyrkanden.
6.4 Investeringsplaneringen
6.4.1 Regeringens förslag
Regeringen anger inledningsvis i propositionen att förutom under de senaste åren har inga större investeringar i järnvägsnätet gjorts under flera årtionden. Under motsvarande period har däremot vägnätet upprustats för stora belopp till i huvudsak en rimlig standard. Det anges därför viktigt att järnvägssystemet nu rustas upp så att motsvarande moderna standard kan erbjudas även för tågtrafiken. Regeringen förordar mot denna bakgrund en omfattande förstärkning av investeringsverksamheten på järnvägsområdet. Den föreslagna utbyggnaden av järnvägen avses inriktas mot en generell upprustning av järnvägsnätet för såväl person- som godstrafik. I den långsiktiga inriktningen föreslås även att järnvägsnätet skall utvidgas med nya länkar. Järnvägssystemet skall enligt propositionen understödja ett säkert och miljövänligt transportsystem. Detta anses tala för en allsidig upprustning med vissa strategiska projekt i trafiktäta områden där överflyttningsmöjligheter av trafik från väg till järnväg föreligger i större omfattning. Den långsiktiga inriktningen av järnvägsutbyggnaden bör enligt propositionen grundas på ett av Banverket utarbetat investeringsalternativ benämnt "Hög" med inriktningen "Miljö/Tillgänglighet". Detta alternativ förordas dock modifierat. Hänsyn skall härvid tas till behovet av att snabbt bygga ut järnvägen mellan befolkningstäta områden och tillgodose näringslivets transportbehov samt önskvärdheten att säkerställa en regional balans och vinna fördelar för miljön. Planeringsinriktningen anges innebära att persontrafiknätet år 2003 skall binda samman stora delar av landet med snabbtåg längs de viktigaste stråken. Järnvägens godstrafik skall samtidigt erbjudas en hög standard. I dessa riktlinjer ingår vidare att behovet av goda förbindelser med kontinenten för gods och resenärer skall tillgodoses i hög grad. Av regeringens förordade planeringsram på 32 miljarder kronor överensstämmer 15 miljarder kronor med det investeringsprogram som Banverket tagit fram som en grundsatsning på järnvägssystemet. I detta program ingår åtgärder på följande delar av järnvägsnätet: Västra stambanan fullbordas genom att Grödingebanan blir färdig under budgetåret 1994/95. Ytterligare tidsvinster och förbättrad säkerhet uppnås genom kurvrätningar och färre plankorsningar. Södra stambanan färdigställs senast år 1996 för snabbtågstrafik med en hastighet av 200 km/tim längs i stort sett hela sträckan Stockholm--Malmö. Västkustbanan får tunneln genom Hallandsåsen färdigställd och dubbelspår på de viktigaste delarna. Stora delar av banan får ny sträckning. Efter utbyggnaden kommer banan att medge hastigheter på åtminstone 200 km/tim. Kust-till-kustbanan mellan Göteborg och sydöstra Sverige anpassas för hastigheter på 160 km/tim på viktiga delsträckor. Ostkustbanan snabbtågsanpassas för 200 km/tim på sträckan Odensala--Uppsala--Gävle. Pågående dubbelspårsutbyggnad mellan Uppsala och Gävle fullföljs. På sträckan Gävle--Sundsvall blir viss hastighetshöjning möjlig. Genom utbyggnaden av Arlandabanan blir avsnittet Solna--Rosersberg fyrspårigt och anpassat till 200 km/tim. Dalabanan anpassas för snabbtågstrafik mellan Uppsala och Borlänge. Ytterligare tidsvinster uppnås genom kurvuträtningar. Spårbyten och uppbyggnaden av fjärrblockering mellan Borlänge och Mora fullföljs. Norra stambanan får en omfattande kapacitetsförstärkning genom dubbelspårsutbyggnader på sträckan Ockelbo--Kilafors. Ett nytt och bättre triangelspår byggs i Ånge. Stambanan genom övre Norrland får linjerätningar genomförda och nya broar byggda vid Kusfors och över Öreälven. Ett nytt och bättre triangelspår och en ny trafikledningscentral byggs i Boden. Mittstråket Storlien--Östersund--Sundsvall får en kapacitetshöjning bl.a. genom installation av fjärrblockering mellan Storlien och Östersund. Godsstråket genom Bergslagen får väsentliga kapacitetsförstärkningar mellan Storvik och Frövi och mellan Hallsberg och Mjölby. Dubbelspår byggs på de viktigaste delsträckorna. Bergslagsbanan får en ny anslutning från Borlänge mot Ludvika. Sträckan Grängesberg--Frövi utrustas med modern fjärrblockering. Bangården i Storvik byggs om och den i Kungsgården flyttas. Norge--Vänerbanan anpassas för en hastighet av 140 km/tim mellan Göteborg och Kil. Dessutom får banan kapacitetsförstärkningar genom utbyggnad av tågmötesplatser. Värmlandsbanan blir upprustad på sträckan Kil--Charlottenberg. På snabbtågsavsnittet Laxå--Karlstad sker signalanpassning och vissa övriga förbättringar för en hastighet av 200 km/tim. Älvsborgsbanan upprustas och fjärrblockering installeras på sträckan Uddevalla--Herrljunga--Borås. Längs Skånebanan Helsingborg--Hässleholm--Kristianstad görs investeringar i fjärrblockering och signalsystem. Investeringarna på Mälarbanan och Svealandsbanan fullföljs med utbyggnad till dubbelspårig järnväg mellan Kallhäll och Kolbäck, väster om Västerås. Dessutom upprustas banan mellan Kolbäck och Arboga och ny bana byggs mellan Arboga och Örebro. Söder om Mälaren genomförs en linjeomläggning av banan mellan Södertälje och Strängnäs. Mellan Strängnäs och Eskilstuna byggs en ny järnväg. På såväl Mälarbanan som Svealandsbanan görs investeringar för att eliminera plankorsningar. I Stockholm förutsätts att den s.k. Getingmidjan får en kapacitetsförstärkning genom ett tredje spår från Stockholms central till Södra station. Från Södra station till Årsta/Älvsjö byggs ett tredje och ett fjärde spår. Nynäsbanan får dubbelspårsutbyggnaden mellan Älvsjö och Västerhaninge genomförd.
I grundsatsningen ingår slutligen investeringar i bangårdarna i Tomteboda, Hallsberg, Norrköping och Katrineholm. Vidare avsätts medel för bl.a. bullerskydd och säkerhetshöjande investeringar i plankorsningar.
Utöver grundsatsningen har särskilda åtgärder utformats med investeringar för sammanlagt 17 miljarder kronor under planeringsperioden. Enligt propositionens redovisning innebär detta att investeringar kan göras i bl.a. följande bansträckor och stråk:
Västkustbanan Godsstråket genom Bergslagen Ostkustbanan Södra stambanan Västra stambanan Norra stambanan Stambanan genom övre Norrland Påbörjad utbyggnad av Nordlänken En första etapp av Botniabanan
Enligt vad utskottet erfarit under beredningsarbetet ingår i den avsedda investeringen på södra stambanan en utbyggnad av den s.k. Nyköpingslänken.
Förutom denna övergripande beskrivning av planeringsinriktningen behandlas i propositionen ett antal strategiska järnvägsprojekt. Det gäller dels fyra s.k. storprojekt, nämligen Nordlänken, Botniabanan, Riksbangård Syd och Götalandsbanan. Vidare behandlas under rubriken Särskilda projekt utbyggnaden av Arlandabanan och det s.k. tredje spåret genom Stockholm. I det följande redovisas regeringens avvägning av planeringsinriktningen för dessa projekt.
Nordlänken
Efter tidigare diskussion av olika alternativa sträckningar har järnvägsprojektet Nordlänken utpekats som järnvägssträckan Göteborg--Kornsjö--Oslo via Dalsland. Nordlänken som därmed fullbordar Västkustbanan till Norgegränsen har kostnadsberäknats till ca 3,8 miljarder kronor. Projektet sammanfaller delvis med Norge--Vänerbanan och tågtrafiken Göteborg--Karlstad och Göteborg--Vänersborg. I propositionen anges att Nordlänken har hög prioritet. Sträckningen bör vara den genom Dalsland, eftersom den alternativa dragningen genom Bohuslän är väsentligt dyrare utan att ge mer än cirka tio minuters tidsvinst. Nordlänken bör i sin helhet ingå i ett långsiktigt perspektiv. Redan under planperioden 1994--2003 förordas dock att medel anvisas för att påbörja en utbyggnad.
Botniabanan
Projektet Botniabanan omfattar nybyggnad av ca 20 mil enkelspårig järnväg på sträckan Bollstabruk--Örnsköldsvik--Umeå samt upprustning och förstärkning av den befintliga Ådalsbanan på en ca 12 mil lång sträcka. Därutöver ingår anläggande av ett industrispår till MoDo:s fabrik i Husum. Kostnaden för hela projektet med sträckningen Sundsvall--Umeå är beräknad till 7,9 miljarder kronor. Enligt propositionen bör Botniabanan ingå i en långsiktig satsning. När Ostkustbanan upp till Sundsvall är anpassad till snabbtågsstandard är det angeläget att utbyggnaden påbörjas. Med hänsyn till projektets storlek bedöms det som väsentligt att det blir ordentligt belyst ur ekonomisk synvinkel och med hänsyn till den regionala utvecklingen samt från miljösynpunkt. Banutbyggnaden förutsätts ske etappvis där den första etappen bör innebära att Ådalsbanan rustas upp till snabbtågsstandard till i första hand Kramfors. Detta bör ske inom planperioden. För den vidare utbyggnaden av Botniabanan norrut anges att en särskild utredare bör tillkallas. När förutsättningarna för att bygga banan föreligger bör enligt propositionen också klargöras villkoren för ett regionalt trafikansvar.
Götalandsbanan
Götalandsbanan innebär utbyggnad av en ny järnväg Göteborg--Borås--Jönköping--Gripenberg, där anslutning sker till södra stambanan. Banan är tänkt att trafikeras med höghastighetståg (250 km/tim). Betydligt gynnsammare kommunikationer skulle därmed kunna erbjudas på sträckan Göteborg--Jönköping--Stockholm samt för tätorterna utmed Götalandsbanan och södra stambanan. Kostnaden för projektet har beräknats till ca 14 miljarder kronor. I propositionen anges att en snabbtågsupprustning av stora delar av det befintliga järnvägsnätet bör ha högre prioritet jämfört med en nybyggd järnväg mellan Göteborg och Stockholm för mycket höga hastigheter. Åtgärder längs sträckningen Göteborg--Borås--Jönköping--Gripenberg bör dock utvärderas som ett särskilt projekt med inriktning mot ett ställningstagande senast i samband med nästa planeringsomgång. I sammanhanget anges att en total utbyggnad av Götalandsbanan inryms i en långsiktig inriktning endast under förutsättning av att en väsentlig finansiell medverkan sker från näringsliv och kommuner.
Riksbangård Syd
Järnvägsprojektet Riksbangård Syd syftar till att sammanföra rangeringen vid bangårdarna i Helsingborg, Malmö, Hässleholm och Eslöv till en modern anläggning på strategisk plats i Skåne. Bangården planeras dessutom bli basen för att betjäna godsströmmarna på järnväg mellan Skandinavien och kontinenten. Affärsidén för projektet är att erbjuda kunderna en rationell och kostnadseffektiv produktion så att industrins behov av billigare, tillförlitligare och snabbare utrikes transporter tillgodoses med beaktande av säkerhet och miljö. Projektet är vad gäller själva infrastrukturen kostnadsberäknat till ca 2,8 miljarder kronor. Enligt propositionen beräknas Riksbangård Syd ha ett högt samhällsekonomiskt värde främst genom de företagsekonomiska vinster som uppstår för trafikutövarna. Bangårdens funktion i ett större och långsiktigt perspektiv med bl.a. en fast förbindelse över Fehmarn--Sundet bör dock analyseras vidare som en komponent i ett alleuropeiskt system. Projektet bör därför efter närmare prövning ingå i ett långsiktigt perspektiv och förverkligas först under förutsättning av att trafikutövarna bidrar till finansieringen.
Tredje spåret genom Stockholm
Projektet tredje spåret genom Stockholm innebär en utbyggnad av bankapaciteten för den s.k. Getingmidjan i Stockholm. Banverket har utrett frågan om hur projektet bör genomföras. Förutom en spårdragning i ytläge vid Riddarholmen har fyra olika tunnellösningar med separata spårsystem för pendeltågen i tunnel under Stockholms innerstad prövats. Enligt Banverket kostar alternativet med en spårdragning över Riddarholmen ca 1,5 miljarder kronor. Kostnadskalkylerna för de fyra tunnellösningarna visar att dessa är mellan 1,85 miljarder kronor och 2,55 miljarder kronor dyrare än alternativet med ett tredje spår över Riddarholmen. Enligt kommunikationsministerns redogörelse medger inte det tillgängliga investeringsutrymmet ett tunnelalternativ för dragningen av det tredje spåret genom Stockholm. Merkostnaden för att anlägga en tunnel anges få betydande konsekvenser för genomförandet av andra järnvägsprojekt. I ett nationellt perspektiv anförs att det i stället är viktigt att stomnätet byggs ut i planerad omfattning. Kapacitetsförstärkningen i Stockholm föreslås därför genomföras som ett tredje spår i ytläge. I sammanhanget betonas att utformningen givetvis måste ske med största möjliga hänsyn till stadsbild och kulturmiljö.
Arlandabanan
Järnvägsprojektet Arlandabanan har i propositionen behandlats i tre delar, nämligen Fyrspåret (utbyggnad av dubbelspår från Stockholm till Rosersberg på stambanan söder om Arlanda), nybyggnad av järnväg mellan Rosersberg och Arlanda och den s.k. Norra böjen (nybyggnad av järnväg mellan Arlanda och Odensala beläget på stambanan norr om Arlanda). I propositionen anförs att Arlandabanan är ett angeläget projekt av flera skäl. Inte minst miljöskäl talar för en väl fungerande och säker lösning på trafikproblemen mellan huvudstaden och flygplatsen. Samtidigt konstateras att det knappast finns förutsättningar för att finansiera en järnväg mellan Stockholms central och Arlanda flygplats helt utanför statsbudgeten. För att åstadkomma en så stor andel extern finansiering som möjligt är det därför enligt propositionen naturligt att projektet delas upp på ett sådant sätt att marknadsförutsättningarna förbättras. Regeringen anser att för delen Rosersberg--Arlanda, inkl. stationen på flygplatsen, bör en så stor privat finansiering som möjligt eftersträvas. I sammanhanget anförs att det är angeläget att hela banan kan tas i trafik så tidigt som möjligt. En samordning förordas därför av delinvesteringarna Fyrspåret och Rosersberg--Arlanda. Regeringens medelsberäkning innebär att 1150 miljoner kronor anvisas till den återstående delen av utbyggnaden på stambanan, dvs. delen Stockholms central--Rosersberg. Härvid förutsätts att berörda parter träffar avtal om finansieringen av spår- och stationsanläggningar i Häggvik, Karlberg och Stockholms central. Beträffande den s.k. Norra böjen anförs att Banverkets utredning om en nordlig järnvägsanslutning bör avvaktas innan något beslut fattas i frågan. Det anges dock att allt pekar på att Norra böjen bör komma till stånd för resenärer norrifrån. Kostnaden för Norra böjen anges till 850 miljoner kronor och uppges vara inräknad i den föreslagna planeringsramen.
Med hänvisning till den refererade redogörelsen begär regeringen att den föreslagna långsiktiga inriktningen för järnvägsinvesteringar godkänns. Vidare begärs riksdagens godkännande av den föreslagna planeringsinriktningen för järnvägsinvesteringar för år 2003. För de redovisade särskilda storprojekten samt för järnvägsprojekten det tredje spåret genom Stockholm och Arlandabanan begärs att den av regeringen förordade avvägningen godkänns.
6.4.2 Motionsyrkanden
Ett betydande antal järnvägsmotioner har väckts dels under den allmänna motionstiden, dels med anledning av propositionen. I det följande redovisas de motioner som behandlar principiella frågor om investeringsplaneringens inriktning. Vidare behandlas motionsyrkanden som gäller järnvägsprojekt som innefattas i regeringens planeringsinriktning för de särskilt avgränsade projekten.
Planeringsinriktning
Förslag med riktlinjer för investeringsplaneringen har väckts i flera motioner. Riktlinjerna innebär i flera fall förslag på omfattande satsningar på upprustning och nybyggnad av olika järnvägslinjer. Övergripande synpunkter har även förts fram om järnvägsnätets målstandard och om en utveckling av nätets internationella anknytningar. I motion T71 (s) framhålls att för att järnvägen skall kunna konkurrera på framtidens transportmarknad krävs bl.a. förkortade transporttider genom utbyggnad och upprustning av bansystemet. Planeringsramen, som föreslås fastställas till 45 miljarder kronor för investeringar i stomjärnvägar, skall innefatta i huvudsak de projekt som i dag ingår i Banverkets grundsatsning med tillägg för delar av det som ryms inom verkets prioritering I och II. Det bör ankomma på Banverket att närmare precisera vilka objekt ur samhällsekonomisk synpunkt som i första hand bör genomföras. I motion T501 (s) betonas vikten av att Sverige ansluts till det europeiska höghastighetsnät som nu är under uppbyggnad. Därför måste enligt motionärerna järnvägssystemet i Sverige och förbindelserna till och från kontinenten utvecklas och förstärkas. I motion T62 (v) framhålls att järnvägsnätet måste byggas ut och rustas upp så att de behov som Banverket redovisat tillgodoses. Utöver beslutade järnvägssatsningar förutsätts att fler projekt genomförs som bl.a. västkustbanan, ostkustbanan, Godsstråket genom Bergslagen, Norge--Vänerbanan, Bohusbanan, Älvsborgsbanan, norra stambanan, Botniabanan och projekt inom storstadsregionerna. I motion Fi211 (nyd) prioriteras uppbyggnaden av ett modernt järnvägssystem. Motionärerna förespråkar ny- och tillbyggnad till höghastighetsstandard av vissa bansträckor och en kraftig upprustning av ett flertal bansträckor för blandad trafik. I motion T525 (nyd) skisseras riktlinjer för en omfattande utbyggnadsplan för järnvägsnätet. Nya höghastighetsbanor (270 km/tim) bör enligt motionen vara Arlandabanan, Mälarbanan, Svealandsbanan, södra stambanan, Götalandsbanan och västkustbanan. Nya och ombyggda banor (200 km/tim) föreslås utgöras bl.a. av Botniabanan, Ostkustbanan, järnvägslinjen Karlstad--Göteborg, södra stambanan mellan Tranås och Malmö, järnvägslinjen Helsingborg--Karlskrona, kust-till-kustbanan, järnvägslinjen Sala--Eskilstuna--Katrineholm och järnvägslinjen Borlänge--Uppsala. I motion T205 (nyd) konstateras att den landbaserade infrastrukturen är något eftersatt i sydöstra Sverige. En planeringsändring måste därför ske till förmån för en satsning på järnvägens infrastruktur mot en kommande omfattande marknad på andra sidan Östersjön. I motion T78 (c) framhålls att järnvägstrafiken kan radikalt öka sin andel av transporterna endast om den fungerar bra och ger möjlighet till snabba transporter. Motionären förordar därför att de investeringar som nu görs bör vara sådana att det inte motverkar ett framtida europeiskt system med höghastighetslinjer. Det innebär t.ex. att nybyggnader och upprustningar bör göras på ett sådant sätt att banorna blir möjliga att trafikera med höghastighetståg. I motion T203 (c) efterlyses en strategi för utbyggnad av järnvägsnätet. Utgångspunkten för en snabb och kraftfull utbyggnad av järnvägen måste vara människors och näringslivets behov av snabba, säkra, punktliga och kostnadseffektiva transporter. För godstrafiken krävs investeringar både för upprustning av dåliga banor och för nybyggnad. En ökad utbyggnad av dubbelspår på stombanorna är därmed en grundförutsättning för att nå effektivitet i transporterna. För persontrafiken förordas utbyggnad och sammanlänkning av infrastrukturen till ett sammanhängande spårsystem som kan betjäna 75--80% av landets befolkning. Genom utnyttjande av modern tågteknik, med snabba och effektiva tågtyper som samverkar i ett bekvämt, snabbt och kostnadseffektivt tågtrafiksystem, kan en helt ny tågplan införas med turer och linjer som knyter samman folkrika regioner och korridorer med hög frekvens och få tågbyten. I motion T537 (c) anges att trafikutvecklingen förutsätter nya transportstrukturer också i det mer finmaskiga järnvägsnätet. Stambanornas eget passagerarunderlag måste kompletteras med bl.a. omfattande regionaltågstrafik. Moderna tåg på regionala banor kan därmed spela en central roll såväl för den regionala tågtrafiken som för fjärrtågstrafiken. Det finmaskiga järnvägsnätet måste därför enligt motionen utvecklas och rustas upp.
Frågor om järnvägsnätets anknytning till angränsande järnvägssystem tas upp i motion T527 (c) där det framhålls att den pågående utvecklingen i Ryssland med omfattande satsningar i Murmanskområdet och på Kolahalvön kan skapa nya och betydelsefulla utvecklingsmöjligheter för näringslivet och transportsektorn. En omfattande studie bör därför göras av strategiska investeringar inom järnvägsområdet på Nordkalotten i syfte att utveckla hela regionens näringsliv. I motion T545 (kds) om transportmöjligheter på Nordkalotten anges att området numera har fått en europeisk identitet. Det är därför naturligt enligt motionären att se över de områden där man kan hjälpa ländernas framtida utveckling. På infrastrukturområdet anförs att det finns ett antal olika projekt ägnade att främja en ökad integrering och utveckling. Motionären förordar med hänvisning härtill att en utredning tillsätts i syfte att granska hur transporterna på Nordkalotten kan förbättras.
Nordlänken
Nordlänken och Norge--Vänerbanan har delvis sammanfallande spårsträcka. I det följande har därför valts att redovisa motionsyrkanden som gäller båda dessa projekt. I motion T52 (s, fp, c) anges att järnvägen Oslo--Göteborg--Malmö--Köpenhamn är en utomordentligt viktig länk i ett trafiksystem för att föra Norden närmare Europa. Med regeringsförslaget kommer dock utbyggnaden att ta för lång tid. Enligt motionärerna bör förutsättningar i stället skapas för att hantera hela utbyggnadsprojektet i särskild ordning utanför den ordinarie planeringsprocessen. Det kan t.ex. ske genom att projektets genomförande blir föremål för omedelbara svensk-norska regeringsförhandlingar. Utbyggnaden skulle kunna bedrivas som ett objekt där planerings- och byggtider förkortas genom en systematisk och heltäckande användning av effektiv teknik för handläggning och byggande. Målet bör vara att västkustbanan och Nordlänken är utbyggda i sin helhet senast före sekelskiftet. I motion T63 (s) framhålls att det är av allra största vikt att investeringar kommer till stånd på bl.a. Norge--Vänerbanan. Därmed kan den allvarliga arbetslösheten mildras samtidigt som transportstandarden förbättras. I motion T225 (v) anges att det viktigaste är inte sträckningen av järnvägen till Norge, dvs. genom Dalsland eller genom Bohuslän, utan att ett snabbt beslut tas, så att utbyggnaden snarast kan påbörjas. I motion T559 (c) framhålls att det är av stor vikt att snabbt få en modern, välfungerande järnvägsförbindelse mellan Oslo och Göteborg och vidare ut i Europa. Motionärerna förutsätter att investeringen kan sättas i gång snarast möjligt. En fördel uppges vara att arbetet kan utföras i etapper och att förberedelserna för igångsättande ligger långt framme. I motion A416 (fp) konstateras att Banverket och norska järnvägsmyndigheter gemensamt har funnit att konkurrenskraften för järnvägsförbindelsen mellan Göteborg och Oslo är god. Satsningen har stora fördelar ur såväl regionalpolitisk som transportekonomisk synpunkt. Genom att sträckningen för Nordlänken har valts genom Dalsland anges att investeringen kan utnyttjas för Norge--Vänerbanan med fortsättning mot Karlstad. Mot denna bakgrund framhålls att det är av väsentlig betydelse att utbyggnaden av Norge--Vänerbanan snarast kommer till stånd. I motion T35 (m) anges att Norge--Vänerbanan är en av Sveriges mest belastade enkelspårsbanor. Det krävs därför ökad kapacitet om tågtrafiken skall kunna öka. Detta kan ske genom att anlägga långa mötesspår och/eller dubbelspår på vissa avsnitt. Ett sådant avsnitt med ny sträckning är Trollhättan--Öxnared där kommunerna har genomfört en banutredning som ger vid handen att byggstart kan ske redan år 1994. Mot denna bakgrund framhålls att Banverket bör få direktiv att prioritera för en snar upprustning av Norge--Vänerbanan. I motion T204 (c, m, fp, kds) om bättre vägar och järnvägar i Värmland anförs liknande synpunkter om att bl.a. betydande investeringar behöver göras på Norge--Vänerbanan.
Botniabanan
Ett stort antal motioner har också väckts om projektet Botniabanan med förlängning. Motionärerna framhåller att projektet är angeläget och snarast bör komma till stånd. Motionärerna har också synpunkter på vilken etappindelning som bör gälla för projektet. Förslag finns även om att järnvägsprojektet bör förlängas norrut från Umeå till Luleå och vidare till Haparanda (Norrbotniabanan). Vidare berörs de villkor som angetts i propositionen om bl.a. regional medverkan som förutsättning för projektets genomförande. I motion T36 (s) bedöms att med regeringens förslag kommer sannolikt aldrig Botniabanan till stånd. De villkor som ställts upp med krav på ekonomiskt ansvar från kommunernas sida såväl för investeringen som för regionalt trafikansvar anges som orimliga. Enligt motionen bör utredas vilken del av banan som bör genomföras som en första etapp. Mycket talar för att det samhällsekonomiskt mest motiverade avsnittet är sträckan Örnsköldsvik--Husum. I motionen anges vidare att Banverket bör få i uppdrag att utreda förutsättningarna för en förlängning av banan norr om Umeå. I motion T59 (s) framhålls också att det är angeläget att utredningsarbetet fördjupas om Norrbotniabanan, dvs. sträckan Umeå--Haparanda. Enligt motionärerna har det visat sig att etappen Luleå--Haparanda ger den största positiva effekten för näringslivet samtidigt som den uppvisar lägst byggkostnad. I motion T62 (v) konstateras att Botniabanan har en god samhällsekonomisk lönsamhet. Den förordade upprustningen av Ådalsbanan bedöms som mycket angelägen men bör inte betraktas som en första etapp av Botniabanan. Riksdagen bör enligt motionen klart uttala att fler etapper bör byggas inom den kommande planeringsperioden. Riksdagen bör också fastlägga målsättningen att Botniabanan skall vara klar till år 2010. Sträckan Örnsköldsvik--Husum bör färdigställas före år 2003. I projektet bör ingå bl.a. en elektrifiering av tvärbanan till Mellansel och triangelspår i Mellansel. Vidare anges att en kraftfull förkortning av godstransportsträckan mellan Haparanda och Kalix skulle nås om en första etapp av Botniabanan påbörjades och byggdes mellan dessa båda orter under de närmaste åren. I motion T69 (kds, m, fp, c) poängteras att Botniabanan innebär ökad tillgänglighet till högre utbildning och forskning. Detta är nödvändigt för att stärka kompetensförsörjningen. I ett längre perspektiv anges vidare att projektet kan innebära ytterligare samhällsekonomiska fördelar genom att banan blir en väsentlig länk till Finland och nordvästra Ryssland. Motionärerna anser det rimligt att regionen deltar i färdigställandet på liknande villkor som förekommit vid andra projekt av denna karaktär. Med hänsyn till den diskussion som förevarit om att särskilda villkor skulle gälla bör därför förtydligas att så inte är fallet. För att skyndsamt skapa klarhet bör en förprojektering göras av banan under innevarande lågkonjunktur. Vidare anges att någon tidsmässig låsning för byggstart inte bör finnas innan Ostkustbanans snabbtågsanpassing är färdigställd. En mycket angelägen etapp av Botniabanan är enligt motionen sträckan Örnsköldsvik--Husum. En av Europas största kombinerade massa- och pappersfabriker skulle därmed järnvägsanslutas. Betydande delar av de längre intransporterna av massaved kan därmed ske med tåg i stället för med lastbil. Dessutom skulle väsentliga delar av uttransporterna kunna ske med järnväg. På vilket sätt detta kan påverka Botniabanans etappindelning och utbyggnadstakt bör övervägas av utredaren, skriver motionärerna. I motion T73 (s) framhålls att Husumspåret utgör en viktig del av Botniabanan. Därför bör denna delsträcka projekteras och byggas redan under planperioden. Fram till dess att Botniabanan är utbyggd i sin helhet anges att Husumspåret kan anknytas till stambanan via bandelen Örnsköldsvik--Mellansel. I motion T76 (s) konstateras att när det gäller att förbättra Norrlands landförbindelser med södra Sverige genom Västernorrlands län står tre olika möjligheter till buds, nämligen att bygga ut Botniabanan, att rusta upp Sandöbron eller att bygga Vedabron. Motionärerna bedömer att det är bättre ur både miljö- och transportsynpunkt att Botniabanan prioriteras framför Vedabron. Utbyggnaden av banan från Kramfors och norrut bör därför tidigareläggas, skriver motionärerna. I motion T201 (s) anges att det är angeläget att deletappen Luleå--Haparanda påskyndas genom att en fördjupad förstudie genomförs. I detta utredningsarbete bör prövas om inte denna etapp skall utformas med dubbla axelvidder, dvs. trerälsspår med såväl normalspårvidd som bred spårvidd av finsk/rysk typ. Med hänsyn till de stora potentiella godsflödena kan det nämligen utgöra en fördel för Luleå hamn om transporterna kan ske smidigt utan att störas av väntetider för omlastning. I motion T517 (s) uttrycks också uppfattningen att Botniabanan är ett angeläget komplement till befintlig infrastruktur som kan komma att positivt påverka förutsättningarna för såväl näringsliv, arbetsmarknad och kompetensförsörjning som fritids- och rekreationsutbud. Projektet ger dessutom möjlighet till ett ökat samspel mellan Norrlandskommunerna, samtidigt som det gör att marknaderna i södra Sverige och på kontinenten kommer närmare Norrland. Banan uppges också öka chanserna att utveckla ett system där inlandets järnvägstrafik får större betydelse än vad som är fallet i dag. I motion T526 (s) anges att kraven på snabbare kommunikationer för den exportinriktade industrin i norra delarna av landet ökar. För utbyggnaden av infrastrukturen i hela Norrland är Botniabanan betydelsefull. Genom förbindelse med Ryssland över Haparanda har banan också goda förutsättningar att bli en viktig länk i utvecklingen av handeln mellan nordvästra Ryssland och Nordeuropa. Projektet Botnia- och Norrbotniabanan bör därför påskyndas. Ett förslag som bör prövas är att börja utbyggnaden med etappen Luleå--Haparanda som har lägst anläggningskostnad. I motion T538 (v) framhålls att Ådalens trafikmässiga isolering måste brytas. Ådalsbanan bör därför rustas upp och ingå i ett framtidsinriktat trafikmönster. I motion T561 (kds, m, fp, c) konstateras att Botniabanan innebär en betydelsefull komplettering av det svenska och nordiska järnvägsnätet. Projektet innebär vidare ett rationellt resursutnyttjande på både kort och lång sikt genom effektivitetsvinster för bl.a. näringsliv, arbetsmarknader och utbildningssystem. Det är därför betydelsefullt att en förprojektering sker av Ådalsbanan och Botniabanan för 20 miljoner kronor. Därefter bör även de fysiska och samhällsekonomiska förutsättningarna utredas för en förlängning av banan norrut samt för upprustning och eventuellt ny sträckning av Haparandabanan. I motionen framhålls även behovet av framtidsinriktade investeringar på bl.a. Ådalsbanan, elektrifiering av Mellanselsspåret och anläggande av triangelspår i Mellansel. Vidare presenteras en strategi för hur projektet bör förverkligas.
Götalandsbanan
I motionerna om Götalandsbanan framhålls att projektet utgör en strategisk framtidssatsning. Utbyggnaden bör därför innefattas som ett viktigt element i den fortsatta investeringsplaneringen. I motion T528 (c) anges att Götalandsbanan kan ge betydelsefulla förbättringar för hela regionen. Götalandsbanan skulle också förkorta restiden mellan Göteborg och Stockholm till omkring två timmar. Även för miljön kan projektet därmed ge betydande vinster genom minskade trafikutsläpp. Beträffande projektets ekonomi hänvisas till beräkningar som tagits fram av projektgruppen för Götalandsbanan. Detta kalkylmaterial visar att banan är företagsekonomiskt lönsam. Motionären anser att byggandet av Götalandsbanan bör starta så snart som möjligt och att projektet bör ingå i den kommande planen för järnvägsinvesteringar. Utbyggnaden anges kunna ske etappvis, där sträckan Göteborg--Borås bör ges prioritet. I motion T529 (m) menas att det framstår som helt uppenbart att en fullt genomförd Götalandsbana kan bli ryggraden i ett nationellt persontransportsystem för trafik med höghastighetståg. De samhällsekonomiska beräkningarna bör därför utvidgas enligt motionen till att omfatta effekterna av hela Götalandsbanan. En satsning på projektet uppges medföra positiva långsiktiga effekter såväl för stadsbyggnaden som för näringslivet och arbetsmarknaden. Motionärerna anser det vara av stor vikt att främja även de medelstora städernas och deras omlands konkurrenskraft i det europeiska perspektivet. Genom en utbyggnad av Götalandsbanan uppges att en närmare integrering kan ske med det europeiska höghastighetssystemet. I motion T544 (kds) deklareras att Götalandsbanan utgör en god investering som har betydande samhälls- och miljönytta. Projektet betyder direkt förbättade resemöjligheter för 500000 människor och indirekt berörs fyra miljoner människor av satsningen. Götalandsbanan kan därmed med sitt stora befolkningsunderlag utgöra den centrala länken i ett marknadsanpassat järnvägsnät för höghastighetståg på 2000-talet. Vidare anges att om en ökad belastning på miljön skall kunna undvikas krävs att järnvägen tar hand om en betydande del av trafikökningen. En ökad användning av järnvägen kan dessutom ge samhällsekonomiska vinster genom låg energiförbrukning och låg olycksfrekvens. En satsning på Götalandsbanan är därför enligt motionären en miljösatsning. I motion T563 (s) framhålls att det inte bara är ekonomiska argument som motiverar Götalandsbanan utan också sociala och miljömässiga överväganden. Investeringarna kommer att få direkta och indirekta effekter för möjligheterna att bedriva en rationell och konkurrenskraftig trafik. En järnvägsinvestering av så stor omfattning medför långsiktiga effekter för stadsbyggnad liksom för näringslivets och arbetsmarknadens utveckling. De försök som gjorts att beräkna projektets samhällsekonomiska lönsamhet måste snarast utvidgas till att omfatta hela Götalandsbanan från Göteborg till Stockholm. I motionen pekas också på den integration med det europeiska höghastighetsnätet som på sikt blir möjlig genom investeringar i Götalandsbanan. Den bör därför inplaceras i det övergripande nationella stomnätet. En särskild delegation utsedd av regeringen föreslås få i uppgift att fördjupa utredningsarbetet. Projektet bedöms vara så bärkraftigt att delen Jönköping--Borås--Göteborg bör påbörjas redan före sekelskiftet. Enligt motionen är det angeläget att projektet inryms i Banverkets tioårsplan för perioden fram till år 2004.
Riksbangård Syd
Frågan om Riksbangård Syd behandlas i motion T62 (v) där det framhålls att oklarheterna kring projektets lokalisering, finansiering och byggstart hindrar andra angelägna satsningar i södra Sverige. Såväl trafiktekniska som miljöskäl talar enligt motionärerna för att bangården lokaliseras till Hässleholmstrakten. Projektet bör genomföras snabbt och eventuellt finansieras inom den i propositionen föreslagna totala investeringsramen. I motion T215 (fp) framhålls att bangården bör få en strategiskt riktig placering. Med beaktande av samtliga transportströmmar -- alltså även de i östlig riktning via Kalmar och Karlskrona samt de i västlig riktning via Helsingborg -- bör godsterminalen förläggas till norra delen av Skåne. Mycket pekar enligt motionärerna på att Hässleholmsområdet eller Åstorp--Bjuv-området är en lämplig lokaliseringsplats. I motion T514 (s) anförs att projektet har mycket stor betydelse för transporterna genom Skåne till kontinenten. Projektet representerar därmed också ett riksintresse. Lokala synpunkter om placering och tillgänglighet måste följaktligen stå tillbaka för övergripande mål. Det är därför naturligt att beslut om var Riksbangård Syd skall lokaliseras inte tas utan att riksdagen har fått möjlighet att uttala sig i frågan. Sammantaget visar enligt motionärerna utförda analyser att riksbangårdens lokalisering till Hässleholm är rationell ur operativ och samhällsekonomisk synpunkt. I motion T519 (s) anges att såväl Banverkets som SJ:s utredningsmaterial visar att en samlad lösning av rangeringen av godstrafiken i Riksbangård Syd är ekonomiskt lönsam. Projektet ger även goda förutsättningar för en utveckling av godstrafiken och möjliggör en ökad integrering med järnvägstrafiken i övriga Europa. Det krävs enligt motionen nya samarbetsformer för att klara det internationella perspektivet, där planeringen inte bara omfattar Sverige utan koordineras med danska och nordtyska planer. Genom en lokalisering av bangården i Mellanskåne anförs att gods- och persontrafiken kan stödja järnvägsutvecklingen på lokaltågsområdet. Detta bör Banverket beakta i sin planering, skriver motionärerna.
Tredje spåret genom Stockholm
Flera motioner har väckts som säger nej till att anlägga ytterligare ett järnvägsspår vid Riddarholmen. Motionärerna förordar i stället att en tunnellösning väljs. I motion T509 (fp) anförs att förslaget att anlägga ett nytt spår över Riddarholmen hotar att allvarligt skada riksintressen för kulturmiljövården. En sådan lösning riskerar också att bli otillräcklig redan om ca 20 år, då ett fjärde spår kommer att krävas. En tunnellösning anges däremot ha en rad fördelar. Spårkapaciteten kan exempelvis tryggas för lång tid framöver. Vidare kan med två separata spårsystem en ökad driftsäkerhet uppnås. Beträffande finansieringen anförs att merkostnaden kan täckas genom att ta i anspåk en del av de medel som regeringen vill avsätta för investeringar i infrastrukturen och arbetsmarknadssatsningar. I motion T536 (s) framhålls att regeringsförslaget kännetecknas av en rad nackdelar genom att det innebär ett kraftigt ingrepp i stadsbilden och ytterligare förändrar Riddarholmen som utgör ett område av nationellt kulturhistoriskt värde. Förslaget löser vidare bara kortsiktigt kapacitetsproblemen för tågtrafiken, samtidigt som säkerhetsproblemen som finns i detta trafikavsnitt ökar. En tunnel med tåg skulle i stället för lång tid lösa de kapacitetsmässiga problemen för tågtrafiken, och därmed undviks ingrepp i stadsbilden både vid Årstaviken och på Riddarholmen. Bättre trafikantlösningar skulle också kunna uppnås genom förbättrade möjligheter till byten mellan olika kollektiva transportmedel. Beträffande merkostnaden anförs att kostnader för ombyggnad av Centralstationen kan undvikas med ett tunnelalternativ. I motion T552 (v) anförs också att en utbyggnad längs nuvarande spår skulle innebära ett allvarligt ingrepp i den kulturhistoriskt värdefulla miljön på Riddarholmen. En ytterligare spårutbyggnad ovanför vattnet anges även innebära att stadsbilden förvanskas för nu levande och kommande generationer. Därför måste enligt motionärerna ett beslut om spårdragningen grunda sig på den bästa möjliga lösningen ur trafikteknisk, kulturhistorisk samt miljö- och stadsbildssynpunkt. Motsvarande uppfattning framförs även i motion T62 (v).
Arlandabanan
Flertalet av motionerna om Arlandabanan betonar att projektet bör integreras helt i järnvägssystemet så att också den s.k. Norra böjen genomförs. I motion T61 (s) anges att få, om ens något infrastrukturprojekt i vårt land, har varit utsatta för så många studier som detta projekt. Resultatet av detta kan bli att inte bara Arlandabanan, och därmed också den tredje rullbanan, utan också stora delar av samordningsfördelarna med den regionala trafiken går förlorade. Mot denna bakgrund framhålls att Arlandabanan skall vara en integrerad del av stomjärnvägsnätet och det regionala nätet. Hela utbyggnaden inkl. stationsanläggningar bör därför finansieras över statsbudgeten. I motion T208 (v) förutsätts att satsningen på Arlandabanan som en del av fjärrtågsnätet sker snabbt. Detta innebär banutbyggnad även mellan Arlanda och Uppsala. Finansieringen bör ske med utgångspunkt från Banverkets tidigare förslag att utbyggnaden bekostas bl.a. med avgifter på flygbiljetter. Även tanken på att avgiftsbelägga biltrafiken till Arlanda bör därvid övervägas. I motion T219 (s) framhålls att om Arlandabanan bara blir ett stickspår från Stockholm finns det starka skäl att oroa sig för vad som händer med miljön i närliggande kommuner. Därför bör regeringen omedelbart häva beslutet om att splittra upp byggandet av järnvägen Stockholm--Arlanda. I motion T530 (c) konstateras att den s.k. Norra böjen skulle göra det möjligt också för resande norrut att färdas miljövänligt med tåg till Arlanda. Denna investering bör därför prioriteras och finansieras genom en omföring av behövliga resurser från motorvägsutbyggnaden mellan Söderhamn och Hudiksvall. I motion T541 (kds) bedöms att en utbyggnad av den Norra böjen är viktig för hela kommunikationsnätet mot Bergslagen, Dalarna och hela Norrland. I motion T547 (v) anges att det är viktigt att riksdagen lägger fast att en nordlig anknytning av Arlandabanan skall utföras utan fördröjning samt att den dellösning som nu diskuteras inte är acceptabel. Motsvarande uppfattning redovisas även i motion T62 (v) som anger att den s.k. Norra böjen bör komma till stånd. I motion T555 (fp) framhålls att utbyggnaden av Arlandajärnvägen måste betraktas i ett större sammanhang. En utbyggnad av endast etappen Stockholm--Arlanda skulle innebära att många av de fördelar som hela projektet bygger på förloras. Vidare påpekas att den överenskommelse som träffats mellan berörda kommuner och myndigheter om utbyggnad av snabbtågstrafiken längs ostkustbanan förutsätter att den nordliga länken genomförs. I motion T557 (s) konstateras att för både trafiken på ostkustbanan och på norra stambanan har en viktig utgångspunkt i planeringen varit att Arlandabanan ges en nordlig järnvägsanknytning. Denna förutsättning ingår i uppgörelsen med de regionala intressenterna och har varit en utgångspunkt för deras medfinansiering av banans snabbtågsanpassning. I motion A472 (fp) framförs att genom den Norra böjen erhålls en fungerande trafikstruktur som binder samman tåg och flyg. Fjärrtågstrafiken mellan Stockholm å ena sidan och Norrland eller Dalarna å andra sidan bör därför enligt motionären anslutas till Arlanda. I motion T48 (m) framhålls att det finns anledning att tro att Arlandabanan måste förverkligas steg för steg med statliga medel, trots att projektet blir mycket dyrt. När såväl sträckan Ulriksdal--Rosersberg som Norra böjen byggts med statliga medel kan det enligt motionen visa sig orimligt att inte bygga ut återstående delar. Eftersom Banverkets utredning ännu inte föreligger bör frågan om att anslå 850 miljoner kronor till Norra böjen anstå tills vidare, skriver motionären.
6.4.3 Utskottets ställningstagande
Allmän planeringsinriktning
Utskottet anser det angeläget att en långsiktig inriktning läggs fast för järnvägsnätets upprustning och utbyggnad. För att stärka järnvägens konkurrenskraft och ge järnvägen ökade förutsättningar att spela en viktig roll som ett konkurrenskraftigt, miljövänligt och energisnålt transportmedel är det väsentligt att en strategi läggs fast för utformningen av det framtida järnvägssystemet. Med tanke inte minst på järnvägens betydelse för den fysiska samhällsplaneringen är det även angeläget med en god framförhållning när det gäller hur framtidens järnvägsstruktur skall se ut. För bl.a. trafikföretagens investeringar, godskundernas långsiktiga planering, järnvägsindustrin och trafikhuvudmännen för kollektivtrafiken är det också av betydelse med en långsiktighet i planeringen av järnvägens infrastruktur. Utskottet bedömer att de föreslagna riktlinjerna för investeringar i järnvägens infrastruktur möjliggör att järnvägens marknadsförutsättningar kan tas till vara i ökad utsträckning. Samtidigt kan intressen såväl av en balanserad regional utveckling som av en god miljö beaktas. Med den beskrivna planeringsstrategin kan vidare stora delar av de mest angelägna investeringsbehoven på det befintliga järnvägsnätet tillgodoses. En allsidig upprustning möjliggörs såväl för person- som för godstrafiken. Viktiga steg tas även mot en fortsatt utveckling av järnvägsnätet med den föreslagna utbyggnaden av nya strategiska länkar. Utskottet konstaterar vidare att med de föreslagna riktlinjerna för investeringar i järnvägens infrastruktur tillgodoses helt eller till betydande del många av de motioner som väckts med förslag om övergripande frågor om järnvägssystemets upprustning och utbyggnad. Detta gäller såväl förslag om investeringar på flera viktiga järnvägsstråk som hänsynstaganden till viktiga marknadsförutsättningar för järnvägstrafiken. I den föreslagna strategin ingår vidare en utbyggnad av nätets internationella anknytningar som uppmärksammats i flera motioner. Utskottet övergår efter denna allmänna bedömning av investeringsinriktningen till att behandla de järnvägsprojekt som har avgränsats särskilt i propositionen.
Nordlänken
Utskottet bedömer att Nordlänken utgör ett strategiskt järnvägsprojekt för utvecklingen av trafiken mellan Skandinavien och kontinenten. Det är därför av stor betydelse att den tidigare oklarheten om projektets dragning nu undanröjts i och med regeringens klarläggande av vilken planeringsinriktning som skall gälla. Utskottet konstaterar att järnvägsförbindelsen mellan storstäderna Oslo--Göteborg--Malmö--Köpenhamn är en länk av stor betydelse för svenskt och norskt näringsliv bl.a. med hänsyn till den pågående utvecklingen av ett sammanhängande transportsystem i övriga Europa. Det råder vidare en bred enighet mellan olika myndigheter och intressenter om att projektet är viktigt och att det bör förverkligas snabbt. Enligt vad utskottet erfarit planeras också på den angränsande bansträckningen i Norge omfattande baninvesteringar. Utskottet anser det därför angeläget att projektet kan förverkligas skyndsamt. Som framhålls bl.a. i motion T52 (s, fp, c) kan ett snabbare och effektivare byggande ge förutsättningar för att öka lönsamheten i infrastrukturens utbyggnad genom ett effektivare kapitalutnyttjande. Genom nya organisations- och samarbetsformer för projektets förverkligande kan också möjligheter öppnas för ett snabbare genomförande. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att möjligheten att uppnå en angelägen tidigareläggning kommer att prövas inom ramen för den fortsatta planeringen. Vad sedan gäller behovet av särskilda investeringar i Norge--Vänerbanan, som uppmärksammats i flera motionsyrkanden, kan utskottet hänvisa till den förordade allmänna planeringsinriktningen. I den föreslagna grundsatsningen på järnvägsnätet ingår sålunda baninvesteringar på den aktuella järnvägslinjen.
Botniabanan
Utskottet konstaterar att enligt Banverkets underlagsmaterial kan Botniabanan få stor betydelse för norra Sverige. Norrlandskusten är relativt tätbefolkad och har ett aktivt näringsliv som bl.a. innefattar en stor del av landets viktiga exportindustrier. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att projektet kan komma att ingå i en långsiktig satsning på infrastrukturen. Utskottet delar därmed regeringens uppfattning om att projektet bör ha hög prioritet. Inte minst mot bakgrund av det aktuella sysselsättningsläget är det enligt utskottets mening viktigt med ett snabbt igångsättande. I några motionsyrkanden framförs farhågor om att särskilda villkor kan komma att gälla med krav på ekonomisk medverkan för olika intressenter vid Botniabanans genomförande. Utskottet förutsätter för sin del att villkoren för medverkan från regionala intressenter inte kommer att skilja sig från vad som tillämpas för det övriga järnvägsnätets utbyggnad. Utskottet konstaterar att det finns olika uppfattningar om projektets etappindelning. Förutom regeringens förslag om prioritet för den gemensamma sträckningen med Ådalsbanan till Kramfors har alternativ framförts om att byggstarten i stället skall ske med det s.k. Husumspåret (Örnsköldsvik--Husum) och bl.a. sträckningen Luleå--Haparanda på Norrbotniabanan. Med Husumspåret har härvid inte någon industrispårslösning av enklare karaktär avsetts utan anläggandet av en kvalitativt högtstående bandel som skall ingå som en integrerad länk i den kommande Botniabanan. Utskottet anser att regering och riksdag normalt inte bör föreskriva vilken etappindelning som bör gälla vid upprustningar och nybyggnad av olika bandelar. Regering och riksdag bör fastställa övergripande riktlinjer för hur strategiska infrastrukturprojekt skall förverkligas. Det bör i stället ankomma på Banverket att, tillsammans med berörda intressenter, pröva i vilken ordning olika etapper skall byggas. Utskottet förutsätter att Banverkets beslut grundas på vad som är samhällsekonomiskt mest riktigt. Utskottets ställningstagande innebär att Banverket bör få avgöra om den första etappen av Botniabanan skall avse det s.k. Husumspåret eller någon annan sträcka.
Götalandsbanan
Utskottet anser det angeläget att infrastrukturplaneringen bedrivs med god framförhållning. Götalandsbanan utgör enligt det underlag som presenterats ett intressant framtidsprojekt. Genom projektet ges möjligheter att bygga upp en stor sammanhängande stadsregion med utmärkta miljövänliga kommunikationer. För att kunna besluta om projektets genomförande krävs ett fördjupat kunskapsunderlag. Utskottet förutsätter därför att projektet kommer att prövas ingående inom ramen för det fortsatta planeringsarbetet där såväl de samhällsekonomiska som de finansiella förutsättningarna analyseras. I sammanhanget kan nämnas att genom Nyköpingslänken på södra stambanan kan Götalandsbanans ekonomiska förutsättningar förbättras ytterligare.
Riksbangård Syd
Utskottet bedömer att järnvägen kan få ökad betydelse för godstrafiken mellan Skandinavien och kontinenten. Faktorer som talar för detta är bl.a. fortsatt europeisk integrering, långa transportavstånd och det arbete som pågår med att modernisera och marknadsanpassa järnvägssystemet i många europeiska länder. Utskottet anser det mot denna bakgrund viktigt att järnvägens godskunder kan erbjudas en kostnadseffektiv och rationell trafikuppläggning. Det är därför angeläget att beslut om strategiska trafikprojekt som Riksbangård Syd föregås av en allsidig prövning. Enligt regeringens förslag kommer projektet att bli föremål för fortsatta överväganden och analyser. Utskottet förutsätter att de frågor som tagits upp i de aktuella motionerna kan komma att behandlas inom ramen för detta arbete.
Tredje spåret genom Stockholm
Beträffande det s.k. tredje spåret genom Stockholm kan konstateras att kapacitetsproblemen redan i dag är besvärande för tågtrafiken genom Stockholm. En kapacitetsförstärkning har också sedan länge ansetts som en nödvändig förutsättning för utbyggnaden av såväl snabbtågssystemet för fjärrtrafiken som för regionaltågen i Stockholm och Mälardalen. I den överenskommelse som har träffats om infrastrukturens utbyggnad i Stockholmsregionen (den s.k. Dennisuppgörelsen) har projektet ansetts ha en avgörande betydelse för möjligheterna att utveckla kollektivtrafiken. Vidare kan konstateras att med den upprustning och utbyggnad av järnvägsnätet som utskottet tidigare har ställt sig bakom för den kommande planeringsperioden ges järnvägstrafiken ökade förutsättningar att utvecklas. För att fullt ut kunna dra nytta av denna utbyggnad i landet krävs att kapacitetsproblemen i Stockholm undanröjs. Utskottet bedömer mot denna bakgrund att en förstärkning av kapaciteten i Stockholm har stor betydelse för att kunna utveckla såväl fjärr- som regionaltågstrafiken och att den därför bör genomföras skyndsamt. Beträffande frågan om den nödvändiga spårlösningen skall genomföras som ett yt- eller tunnelalternativ anser utskottet att riksdagen normalt inte bör fatta detaljbeslut om hur konkreta spårdragningar bör ske. Det bör i stället ankomma på berörda myndigheter, kommuner och olika intressenter att gemensamt söka finna lämpliga lösningar. I sammanhanget kan även nämnas att för ett flertal banprojekt i landet har uppfattningar framförts om att förlägga vissa bansträckor i tunnlar. Av det anförda följer att utskottet inte har något att erinra mot vad regeringen anfört om det tredje spåret genom Stockholm. Utskottet vill härvid erinra om betydelsen av vad som framhålls i propositionen om att största möjliga hänsyn måste tas till stadsbild och kulturmiljö. Utskottet förutsätter samtidigt att om en finansieringslösning kan åstadkommas för ett tunnelalternativ, som inte inkräktar ekonomiskt eller verksamhetsmässigt på det övriga järnvägsbyggandet, bör den nu förordade ytsträckningen med en förbindelse över Riddarholmen kunna frångås. Det bör ankomma på berörda intressenter att ta sådana initiativ.
Arlandabanan
Utskottet har erfarit att sedan propositionen avlämnats har Banverket i april 1993 på regeringens uppdrag redovisat sitt utredningsuppdrag om Arlandabanan och Norra böjen. Banverket har därvid gjort en jämförelse av olika alternativ. Utredningsresultatet bekräftar att det är samhällsekonomiskt riktigt att anlägga en nordlig järnvägsanslutning till Arlanda, vilket överensstämmer med departementschefens bedömning. Utskottet anser även för sin del att det är angeläget att kollektiva trafiksystem som tåg och flyg kan knytas samman till ett integrerat trafiksystem. Det är därför med tillfredsställelse utskottet konstaterar att regeringens förslag ger förutsättningar för att projektet kan förverkligas i sin helhet. Utskottet anser det också värdefullt med den föreslagna uppdelningen i tre utbyggnadsdelar, om därmed förutsättningar skapas för att öka den externa finansieringen av projektet. Utskottet förutsätter att Arlandabanan kan tas i drift så snart som möjligt.
Nyköpingslänken
Utöver de nu nämnda järnvägsprojekten innefattas i propositionens riktlinjer för den fortsatta järnvägsutbyggnaden en utbyggnad av Nyköpingslänken. Enligt utskottets mening utgör Nyköpingslänken ett strategiskt viktigt framtidsprojekt. Samtidigt finns det även en rad andra järnvägsprojekt som är klart samhällsekonomiskt angelägna. Detta gäller bl.a. miljö och säkerhetsinvesteringar som prioriterats högt i Banverkets investeringsprogram. Även andra investeringar på bl.a. södra stambanan är betydelsefulla för att utveckla tågtrafiken. Utskottet förutsätter därför att ytterligare överväganden kan ske inom ramen för den fortsatta beredningen inför utarbetande av slutliga planeringsdirektiv.
Sammanfattande ställningstagande
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag såväl till långsiktig inriktning för investeringar i järnvägens infrastruktur som till planeringsinriktning för järnvägsinvesteringar för år 2003. Beträffande regeringens avvägning mellan de olika storprojekten och särskilda projekten har utskottet, med undantag för inriktningen för Botniabanan, inga erinringar. Vad utskottet anfört om Botniabanans etappindelning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet förutsätter vidare att frågan om investeringsomfattningen i Nyköpingslänken under planeringsperioden blir föremål för ytterligare överväganden. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med ett flertal motionsyrkanden kommer att tillgodoses helt eller delvis. Motionerna bör dock inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
6.5 Anslagsfrågor
Det statliga järnvägsnätet finansieras i huvudsak med allmänna medel. Riksdagen har tidigare i vår med anledning av årets budgetproposition beslutat om medel till Järnvägsinspektionen och till vissa försvarsuppgifter hos Banverket och SJ. Banverket har vidare tilldelats en ram på 450 miljoner kronor för upplåning i Riksgäldskontoret.
6.5.1 Anslaget Banverket: Administrationskostnader
För Banverkets administrationskostnader föreslås i budgetpropositionen att ett nytt anslag införs. Tidigare har motsvarande kostnader finansierats från Banverkets anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Som motiv för anslagsförändringen hänvisas till de skärpta krav som på senare år ställts på kostnadsredovisningen i den offentliga sektorn. Kommunikationsministern beräknar medelsbehovet till 301 miljoner kronor. För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg nivå föreslås att det bör vara möjligt för regeringen att besluta om överföring av medel från detta anslag till anslaget för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning samt att riksdagen ger regeringen det begärda bemyndigandet. Utskottet förutsätter att en redovisning görs i efterhand av storleken på eventuella överföringar mellan anslagen.
6.5.2 Anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för underhåll och reinvesteringar av det statliga järnvägsnätet.
Kommunikationsministern anger i budgetpropositionen att anslaget till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar under de senaste åren inte har stått i proportion till anslagsnivån för nyinvesteringar. Därigenom uppges att en risk finns att gjorda investeringar inte kan utnyttjas fullt ut. För att uppnå balans framhålls att anslaget på sikt bör ökas. Förslaget till medelsberäkning i budgetpropositionen innebär att drygt 2825 miljoner kronor skall anvisas för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för nästa budgetår. I sammanhanget erinras om de ökade insatser som skett genom Banverkets möjligheter att använda vissa besparingar från investeringsanslaget till underhållsinsatser. Vidare hänvisas till de extra medel som anvisats i samband med särskilda sysselsättningsåtgärder samt att kostnaderna för verkets interna administration brutits ut ur anslaget.
I motion T71 (s) framhålls att underhållsinsatserna måste öka dels till följd av eftersatt underhåll, dels eftersom nyinvesteringarna kräver ökade medel för drift och underhåll. Underhållsinsatserna på de statliga järnvägarna bör enligt motionen öka med 15 miljarder kronor under den närmaste tioårsperioden. Med en proportionell fördelning under planeringsperioden innebär detta för budgetåret 1993/94 en höjning med 1,5 miljarder kronor. Även i motion T208 (v) föreslås att anslaget i förhållande till budgetpropositionen höjs med 1,5 miljarder kronor till sammanlagt drygt 3,3 miljarder kronor.
Utskottet anser det angeläget att en rimlig balans uppstår mellan investeringar och underhållsinsatser så att en effektiv kapitalanvändning främjas. Därmed kan gjorda investeringar utnyttjas fullt ut. Som framhålls i budgetpropositionen är det därför angeläget att anslaget till drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet på sikt ökas. Utskottet vill erinra om de särskilda medel som anvisats under senare tid för förstärkta underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Utskottet förutsätter också att ytterligare insatser kan komma att göras om så bedöms vara lämpligt från bl.a. sysselsättningspolitiska överväganden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker därmed motionen med begäran om ett förhöjt anslag för underhållsåtgärder.
6.5.3 Anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
I motion T71 (s) framhålls, som tidigare redovisats, att planeringsramen för den kommande tioårsperioden bör fastställas til 45 miljarder kronor.
Utskottet har i avsnitt 3.2.4 förordat att medel till investeringar i trafikens infrastruktur även fortsättningsvis skall anvisas genom anslag över statsbudgeten. Utskottet har vidare framhållit att ramanslag bör väljas och att riksdagen dessutom bör fastställa treåriga kostnadsramar. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa ett ramanslag på 5925 miljoner kronor och fastställa en kostnadsram för den kommande treårsperioden på 18670 miljoner kronor. Utgångspunkten för dessa medelsberäkningar har varit de bedömningar om investeringsbehovet som redovisas i propositionen. Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkandena i motionerna T71 (s), T216 (s) och A267 (s) i vilka begärs att riksdagen för nästa budgetår anvisar 17 miljarder kronor för tidigareläggning av investeringar i vägar och järnvägar, varav 6 miljarder kronor avser järnvägar. Enligt den sistnämnda motionen bör Banverket vidare erhålla räntestöd för tidigareläggningskostnaderna. Utskottet avstyrker likaledes motion T208 (v) i vilken det begärs att investeringsanslaget för stomjärnvägar för nästa budgetår höjs med 2 miljarder kronor.
Riksdagen har tidigare i vår beslutat om en låneram för Banverket i Riksgäldskontoret för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU21, rskr. 246). Låneramen, som fastställts till 450 miljoner kronor, får användas för att finansiera kostnader för produktionshjälpmedel, rörelsekapital och lager. Vissa investeringar som för närvarande finansieras genom lån från Riksgäldskontoret har i infrastrukturpropositionen inräknats i den föreslagna nya sammanlagda låneramen. Utskottet anser att även fortsättningsvis bör de aktuella investeringarna på Grödingebanan och de investeringar som innefattas i den s.k. SL-överenskommelsen finansieras genom lån. Detta innebär att Banverkets ram för upplåning bör höjas till sammanlagt 1950 miljoner kronor.
Riksdagen har tidigare medgivit att Vägverket och Banverket får disponera besparingar på projekt finansierade från anslagen Investeringar i trafikens infrastruktur och Vissa produktivitets- och sysselsättnignsfrämjande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område för underhållsåtgärder. Utskottets tidigare ställningstagande innebär att dessa anslag skall upphöra. Därav följer att kvarstående besparingar bör få belasta anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar.
6.5.4 Anslaget Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
Från anslaget har tidigare finansierats dels Banverkets kapitalkostnader för lån för SL-investeringarna i Stockholmsområdet i enlighet med 1983 års överenskommelse med Stockholms läns landsting, SJ och staten, dels avskrivningskostnaden för Banverkets eldriftsanläggningar. Med hänsyn till utskottets tidigare ställningstagande för en fortsatt anslagsfinansiering bör anslaget alltjämt finnas kvar i statsbudgeten. Utskottet anser att för ändamålet bör ett förslagsanslag på 370 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94.
6.6 Turistjärnvägar
6.6.1 Regeringens förslag
Genom riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 infördes en möjlighet att överlåta banor, som inte längre trafikeras reguljärt, till andra intressenter för turiständamål. Regeringen har bemyndigats att överlåta fast egendom till ett värde av högst 5 miljoner kronor i varje enskilt fall. Som riktmärke gäller att berörda turistintressenter skall svara för minst samma insats som den statliga efterskänkta andelen av anläggningen motsvarar. I propositionen anges att de principer som kom till uttryck i det trafikpolitiska beslutet för upplåtelse av turistjärnvägar har visat sig vara svåra att tillämpa i praktiken. Den enda gjorda överlåtelsen gäller den smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik, där dock denna möjlighet tillämpades retroaktivt. Genom regeringsbeslutet år 1988 har sålunda Växjö--Hultsfred--Västervik Järnvägsaktiebolag (VHVJ) fått en ersättning med drygt 3,6 miljoner kronor för sitt övertagande av den 18 mil långa banan med tillhörande fastigheter. Riksdagen har vidare genom beslut våren 1992 anslagit 3,7 miljoner kronor som ett engångsbidrag till VHVJ. Dessa medel har dock inte betalats ut, då möjligheterna till en långsiktig överlevnad för företaget inte bedömts föreligga. Företaget har i december 1992 försatts i konkurs. I syfte att skapa bättre förutsättningar för turisttrafik föreslås i propositionen att regeringen fortsättningsvis bemyndigas att upplåta bandelar gratis åt en museiförening eller annan som bedöms lämplig för ändamålet. Härigenom anförs att en fortsatt statlig kontroll säkerställs dels över verksamheten så att den bedrivs på ett sätt som gagnar en positiv inställning till järnvägstrafiken, dels över den framtida markanvändningen om museiverksamheten en gång upphör. Som villkor anges att nyttjanderättshavaren bör själv svara helt för övriga kostnader som ligger utanför infrastrukturen liksom också ta på sig det fulla banhållaransvaret. När det gäller den smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik framhålls att de principer som låg bakom riksdagens beslut år 1992 fortfarande bör gälla. Under förutsättning att det finns möjligheter till en långsiktig överlevnad för verksamheten förordas att det tidigare anslagna bidraget får betalas ut till lämplig intressent som påtar sig banhållaransvar och säkerställer trafiken.
6.6.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att det finns ett intresse för att utveckla turisttrafik på järnvägsområdet. Genom olika ideella föreningar läggs på många håll i landet ned ett betydande engagemang och intresse på att upprätthålla olika former av musei- och turisttrafik. Enligt utskottets mening är det angeläget att detta intresse kan stimuleras så att turisttrafik kan upprätthållas på bandelar som inte längre används för reguljär trafik. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att den nuvarande möjligheten för regeringen att enligt vissa förutsättningar efterskänka halva värdet av vissa anläggningar slopas och att i stället upplåtelse av turistjärnvägar får ske med nyttjanderätt av järnvägar som inte längre används för reguljär trafik. Utskottet har heller inget att erinra mot att det av riksdagen tidigare anvisade anslaget till VHVJ för tågtrafik på den smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik under vissa förutsättningar får utbetalas till annan intressent än detta bolag.
6.7 Persontrafikfrågor
Ett flertal motioner har tagit upp frågor som gäller trafikuppläggning. Förslagen gäller bl.a. tågtrafikens samordning, tidtabellernas uppläggning, fordonsanvändning och utveckling av nya trafiksystem. I motion T80 (kds) konstateras att tågförbindelserna i första hand finns i syd- och nordled. Förbindelserna i öst- och västled är däremot begränsade. Detta gäller bl.a. för resenärer från Fyrstadsregionen som i dag måste byta tåg för resor till Nässjö. Genom att samordna tågtrafiken mellan Uddevalla och Nässjö kan enligt motionen flera fördelar nås som t.ex. förbättrad fjärrtågstrafik samt förkortade restider. I motion T512 (fp) anges att kust-till-kustbanan utgör en viktig kommunikationsled mellan Kalmar/Karlskorna och Göteborg över Växjö, Värnamo och Borås. Banan har under senare år rustats upp för godstrafiken, och ytterligare investeringar planeras som gör det möjligt att höja hastigheten till 160 km/tim. Vidare anges att av sysselsättningsskäl har en beställning på 14 enheter av snabbtåget X2000 lagts ut på ABB Traction i Kalmar. Dessa tågenheter bedöms vara utomordentligt väl lämpade för trafik på kust-till-kustbanan. I motion T515 (s) föreslås att en ringlinje skapas på sträckan Stockholm--Nässjö--Falköping--Stockholm. Trafiken bör utföras med X2000-tåg. Genom ringa kostnader bedöms att framkomlighet, tillgänglighet och komfort därmed kan öka väsentligt. Samtidigt kan järnvägen bli ett än mer attraktivt alternativ för i första hand persontrafiken. I motion T521 (kds) framhålls att effektiva pendeltågssystem med tåg som stannar på de mindre orterna på stambanan är såväl miljö- som enegieffektivt. Detta gäller för bl.a. Östergötland där ett sådant trafiksystem också skulle innebära en avsevärd förbättring och främja sysselsättning, näringsliv och offentlig förvaltning. Motionären anser därför att pendeltågstrafiken i Östergötland bör prioriteras från statsmakternas sida. Det är därför angeläget att från de nya medel som kommer att ställas till förfogande för investeringar i infrastrukturen särskilda resurser avdelas för utveckling av pendeltåg och investeringar i sådana trafiksystem. I motion T531 (v) behandlas utvecklingen av tågtrafiken mellan Norge och Sverige. Enligt motionären planerar SJ att fortsättningsvis dra nattågen Stockholm--Oslo via Göteborg--Mellerud--Kornsjö i stället för via Charlottenberg. Motionären anser att detta är oacceptabelt och förordar att trafiken över Värmlandsbanan i stället utvecklas med bl.a. snabbtåg mellan Oslo och Stockholm före sekelskiftet. I motion T537 (c) föreslås en satsning på ett sammanhållet och modernt tågburet kommunikationssystem för att utveckla sydöstra Sverige. Med en utbyggd regionaltågstrafik mellan Linköping och Kalmar anges att flera positiva effekter kan uppnås. Tillväxten skulle bl.a. främjas genom att privata etableringar och investeringar stimuleras. Turismen på Öland och i övriga Kalmar län skulle vidare få ett uppsving, samtidigt som turistsäsongen skulle kunna förlängas. Förutsättningarna skulle också öka för sydöstra Sverige, som har ett gynnat läge i Östersjöområdet, att ta till vara de möjligheter som demokratiseringen i Östeuropa och de baltiska staternas självständighet ger. Förslaget till trafiksatsning innebär en omfattande banupprustning på sträckan Kalmar--Linköping. Baninvesteringen bör följas av utbyggd trafik med regional och interregional motorvagnstrafik med lutningsbar vagnkorg. I sammanhanget refereras till en studie som bl.a. visar ekonomiska konsekvenser av att använda tåg med lutningsbar vagnkorg i matartrafik på sidolinjer i Sverige. Studien visar bl.a. att snabbare tåg ger lägre kostnader och högre intäkter. Varje tågsätt blir dyrare men produktivitetsökningen väger mer än väl upp merkostnaden. Konkurrenskraften och attraktiviteten ökar. För upprustning och trafikering av banan Kalmar--Linköping bör ett trafikeringsavtal upprättas mellan staten och länstrafikhuvudmännen. Staten bör ta huvudansvaret för investeringen, medan berörda länsstyrelser och trafikhuvudmän bör ikläda sig förpliktelser för upprustningen och för att möjliggöra trafiken. Enligt avtalet bör vidare trafikhuvudmännen förbinda sig att trafikera den upprustade banan med minst fem dubbelturer per dag för en period av minst tio år. Avslutningsvis framhålls även att en utveckling av den regionala och interregionala trafiken kan tjäna som modell för en liknande utveckling i andra delar av landet. I motion T560 (c) konstateras att sedan persontågstrafiken i Vårgårda upphörde år 1977 har kommunen förgäves arbetat för att återfå tåguppehåll. Med anledning av det s.k. Västtågsprojektet finns dock planer på att återinföra tåguppehåll. Likaså ingår i planerna för pendeltågstrafiken mellan Göteborg och Skövde att uppehåll skall göras bl.a. i Vårgårda. Enligt motionären förutsätter en modell med kombinerad matar- och lokaltrafik att SJ och Banverket tar sin del av kostnaderna. De bör ha ett intresse av att använda sin egen järnväg och sin materiel för att mata sina egna tåg och därmed få fler resenärer. I motion Ub646 (s) påtalas behovet av att investeringar görs i modernare vagnmateriel för trafiken på kust-till-kustbanan. I motion A472 (fp) påtalas behovet av välutvecklade snabbtågsförbindelser längs ostkustbanan och norra stambanan. Enligt motionären är en förutsättning för att resenärerna skall välja tåg att tågtidtabellerna är tillförlitliga och anpassade till resenärernas behov vad gäller ankomst- och avresetider. Under senare år har dock tidtabellsförändringarna inneburit allt färre och sämre anpassade avgångstider för inlandskommunerna. I motionen anförs vidare att ett väl fungerande samråd mellan SJ, länsstyrelser och kommuner är väsentligt och bör ges ett reellt innehåll.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena erinra om att med den beslutsordning som följer av 1988 års trafikpolitiska beslut är det SJ självt som bestämmer om trafikens uppläggning och tågens sammansättning. Utskottet anser att det är viktigt att SJ med eget ansvar kan utvecklas till ett attraktivt trafikföretag för resenärerna. Om statsmakterna uttalade sig i denna typ av frågor skulle SJ:s möjligheter att utvecklas till ett konkurrenskraftigt och lönsamt trafikföretag kunna äventyras. Utgångspunkten för SJ:s trafikuppläggning bör således vara vad som är affärsmässigt riktigt. Utskottet vill vidare erinra om att enligt gällande beslutsordning är det trafikhuvudmännen i resp. län som har såväl ett ekonomiskt som politiskt ansvar för de lokala och regionala kollektivtrafiken i länen. Detta innebär bl.a. att trafikhuvudmännen har möjlighet att för sin trafikförsörjning köpa bl.a. extra tågförbindelser av SJ på stomnätet. Beträffande samordningsfrågor av den art som behandlas i motion T80 (kds) vill utskottet framhålla vikten av att tågtrafiken integreras så långt som det är möjligt. Därmed främjas ett rationellt resursutnyttjande, och ett ökat kollektivt resande stimuleras. Mellan SJ och trafikhuvudmännen har också ett samarbete utvecklats för att främja ett ökat kollektivt resande. Samarbetet med länstrafikföretagen har resulterat bl.a. i det s.k. Tågplus som innebär att resenärer nu kan kombinera resor med SJ och länstrafiken på samma biljett. SJ utvecklar också tillsammans med huvudmännen nya regionala trafiklösningar som kan kopplas effektivt till fjärrtrafiken. Ett exempel är det avtal som slutits mellan berörda intressenter om ny regionaltrafik med snabba motorvagnar mellan Sundsvall och Östersund. I sammanhanget kan även nämnas att inom ramen för statens upphandling av regionalpolitiskt viktig men olönsam långväga persontrafik är en viktig utgångspunkt att få till stånd rationella trafiklösningar. Som framgår av motionerna kan det finnas ytterligare samordningsfrågor som kan behöva prövas. Enligt utskottets mening är det trafikföretagen och berörda intressenter som bör medverka till att en bra och kundinriktad trafikuppläggning uppnås. Beträffande tågtrafiken mellan Stockholm och Oslo, som behandlas i motion T531 (v), har utskottet erfarit att SJ även fortsättningsvis avser leda den aktuella trafiken via Charlottenberg. När det slutligen gäller fördelningen av tågmateriel för olika linjer konstaterar utskottet att även detta är en fråga som närmast SJ har att bedöma. Enligt vad utskottet inhämtat har SJ beställt 14 nya motorvagnståg av typen X2 som utgör en förkortad version av snabbtågen. Dessa vagnar kan komma att insättas i trafik bl.a. på kust-till-kustbanan. Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som nu anförts samtliga berörda motionsyrkanden.
Synpunkter på frågor kring tåguppehåll redovisas i följande två motioner. I motion T516 (nyd) anges att staten och Banverket vill att kommunerna längs stambanorna skall bidra ekonomiskt till de investeringar som är nödvändiga för att rusta upp stambanorna till snabbtågsstandard. Enligt motionärerna kan det ifrågasättas om staten verkligen moraliskt har rätt att kräva betalt av kommunerna för sådana investeringar, om SJ ändå inte avser att stanna med sina snabbtåg. Mot denna bakgrund yrkas att de kommuner som bidrar med investeringsmedel för snabbtågstrafik skall, om de så begär, ha rätt att begära vissa snabbtågsuppehåll. I motion Ub646 (s) framhålls att den planerade snabbtågstrafiken på södra stambanan mellan Stockholm och Malmö bör stanna i Alvesta.
Utskottet vill med anledning av motionerna klargöra att riksdagen och regeringen inte bör ha synpunkter på frågor om tågstopp. Riksdagens inflytande bör i stället komma till uttryck genom riktlinjer för infrastrukturens utformning och fastställande av villkoren för trafikföretagens verksamhet. I den mån högre hastigheter kräver stationsombyggnader faller det inom Banverkets ansvarsområde att samhällsekonomiskt planera och genomföra sådana utbyggnader. Lokala och regionala intressenter kan härvid genom egna ekonomiska insatser medverka till att vissa investeringar tidigareläggs eller anpassas för särskilda lokala behov. Utskottet vill vidare erinra om att enligt gällande beslutsordning är det trafikhuvudmännen i resp. län som har såväl ett ekonomiskt som politiskt ansvar för den lokala och regionala kollektivtrafiken i länen. Detta innebär att trafikhuvudmännen har möjlighet att bygga upp sin trafikförsörjning med bl.a. tågtrafik. SJ kan vidare i sin affärsmässiga bedömning väga in eventuellt ekonomiska insatser som görs lokalt och regionalt i syfte att möjliggöra extra tåguppehåll. Av det anförda följer att de nu behandlade motionsyrkandena avstyrks av utskottet. I sammanhanget kan nämnas att enligt vad utskottet erfarit planerar SJ att göra tåguppehåll bl.a. i Alvesta för den planerade snabbtågstrafiken på södra stambanan mellan Stockholm och Malmö.
Några motioner behandlar pris- och servicefrågor för järnvägstrafiken. I motion T62 (v) framhålls att resandet på järnväg måste öka i Sverige. Detta inträffar inte om det är billigare att åka bil och om prisrelationerna ständigt ändras på grund av SJ:s prispolitik. Mot denna bakgrund begärs en utredning av SJ:s priser i syfte att skapa konkurrenskraftiga och överblickbara prisnivåer. I motion T524 (s) påtalas att under de senaste åren har tågtrafiken till och från norra Sverige försämrats. Norrlandstågen har även sämre vagnstandard än tågen söder om Stockholm. Biljettpriserna är dock lika över hela Sverige, varför resenärerna bör erbjudas samma kvalitet för pengarna. Om SJ skall bli hela folkets järnväg måste enligt motionärerna tåget vara ett alternativ till bilen när det gäller kostnader, bekvämlighet, turtäthet och restid. För detta talar även kravet på en god trafikmiljö.
Enligt gällande trafikpolitiska riktlinjer är det SJ som bestämmer sina egna taxor och rabatter. Utskottet utgår från att SJ utformar sin prissättning för att främja en ökad affärsmässighet och därmed bidra till en nödvändig förbättring av det ekonomiska resultatet. Utskottet förutsätter vidare att SJ med sitt ansvar för att utveckla tågtrafiken även i övrigt söker främja en ökad marknadsmässighet och förbättrad resstandard. Utskottet avstyrker därmed samtliga motionsyrkanden.
Åtgärder för att trygga den svenska järnvägsindustrin förs fram i två motioner.
I motion T546 (s) framhålls att det behövs nya regional- och förortståg, spårvagnar och tunnelbanevagnar. Den pågående satsningen på investeringar i järnvägens infrastruktur kräver att motsvarande beställningar görs av rullande materiel. På grund av det ekonomiska läget anges dock att trafikföretagen senarelägger sina investeringar. Risken är därmed stor enligt motionärerna att en betydande del av den industri som tillverkar spårburna fordon är nedlagd när den nuvarande järnvägssatsningen är genomförd. Mot denna bakgrund begärs att beställningar av regionaltåget X12 tidigareläggs. I motion T216 (s) framhålls också att för att fullfölja utbyggnaden av banor krävs satsningar på snabbtåg. Behov finns av ca 50 nya tåg av typ X2000 för att trafikera de längre sträckorna. Vidare behövs ca 100 nya regionala snabbtåg på de kortare sträckorna.
Utskottet anser att det är angeläget med ett nära samarbete mellan trafikföretagen och järnvägsindustrin. Som berörs i motionerna kan teknikutveckling medverka såväl till bra trafiklösningar som till att skapa goda förutsättningar för industrin. Med den betydande satsning som nu sker inom järnvägsområdet kan nya möjligheter öppnas för att uppnå ett utvecklat samarbete. Detta samarbete bör dock enligt utskottets mening grundas på marknadsmässiga villkor. Utskottet vill härvid erinra om den möjlighet som SJ har att söka bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) för de merkostnader som kan vara förenade med tidigareläggningar av vissa investeringar. AMS har sålunda medverkat till att SJ har kunnat göra en tidigareläggning med 14 motorvagnar av typen X2. Utskottet förutsätter att ytterligare sådana angelägna tidigareläggningar av vagnsbeställningar kan komma att aktualiseras. Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet de båda motionsyrkandena.
6.8 Godstrafikfrågor
För att skapa förutsättningar för en utveckling av godstrafiken på järnväg har ett antal motioner väckts som tar upp terminalernas roll för en effektiv godshantering. I motion T59 (s) framhålls att en kombiterminal bör byggas ut i Notviken i Luleå. Projektet anges viktigt såväl för SJ som för att klara en modern terminalhantering för lastbils- och järnvägstransporter. Den nuvarande terminalen i Luleå anges inte längre uppfylla de effektivitetskrav som godskunderna ställer på en snabb hantering av kombitransporter. För hanteringen anges att den nya terminalen med fördel kan använda den Ro-Ro pir som redan finns i Luleå hamn. Liknande uppfattning framförs även i motion T62 (v), i vilken det anges att som ett led i att utveckla infrastrukturen i Norrland och stärka konkurrenskraften bör en kombiterminal byggas i Luleå. Utbyggnaden bör genomföras i samarbete med kommunen. I motion T201 (s) om kommunikationerna i norra Sverige framhålls att en kombiterminal vid Storheden mellan Boden och Luleå utgör en nödvändig investering för att göra godstransporterna snabbare och effektivare. I motion T549 (kds) konstateras att placeringen av strategiska terminaler på järnvägssidan är en viktig förutsättning för att skapa ett effektivt transportsystem där olika transportmedel samverkar med varandra. Terminalerna skall därför planeras med omsorg och en samordning ske mellan de olika trafikslagen. Genom att gemensamt planera och genomföra förbättringar i transportsystemet framhålls att hela investeringen kan effektiviseras, samtidigt som nyttoeffekterna kan komma fram snabbare. Därmed kan den svenska industrin stärka sin konkurrenskraft och vidga sina marknader i Europa. Riksdag och regering bör därför underlätta initiativ kring samordnade infrastrukturella satsningar för att skapa projekt med bästa samhällsekonomiska avkastning. Sådana strategiska godsterminaler för samverkan mellan olika transportmedel bör enligt motionen utvecklas i Norrköping, Västerås och Gävle. För Norrköping påtalas även i motion T548 (kds) vikten av att SJ:s trafikverkstad bibehålls.
Utskottet har tidigare ställt sig bakom en omfattande järnvägsutbyggnad. Ett huvudsyfte med denna satsning är att järnvägen skall kunna svara bättre mot näringslivets behov. Utskottet vill vidare hänvisa till det omfattande arbete som utförs inom SJ för att utveckla godstrafiken med bl.a. omfattande investeringar i ett mer marknadsmässigt transportsystem. Inom ramen för detta arbete sker en satsning på kombitrafiken. En koncentration sker därvid till 13 terminaler, varav Luleå utgör en viktig knutpunkt i trafiksystemet. Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund angeläget att SJ kan fortsätta sitt arbete att uppnå en förbättrad lönsamhet så att godstrafiken kan öka i volym. Detta innebär att SJ bör tillåtas göra de effektiviseringar som är nödvändiga för att järnvägen skall kunna hävda sig på transportmarknaden. SJ självt bör därmed också få besluta om hur företagets terminal- och verkstadsstruktur skall utformas. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet samtliga nu berörda motionsyrkanden.
7 Övriga motionsyrkanden om infrastruktursatsningar
Utskottet kan konstatera att det årligen väcks ett stort antal motioner om investeringar i olika vägar och järnvägar. I år är detta antal ännu större än vanligt. Utskottet anser att det stora intresset som riktats mot trafikens infrastruktur avspeglar den klara viljeinriktning som finns för en upprustning och utbyggnad av såväl vägar som järnvägar. Särskilt i nuvarande konjunktursituation finns en bred uppfattning om att sysselsättning och tillväxt främjas genom satsningar på trafikens infrastruktur. Samtidigt anförs att bygg- och anläggningskostnaderna kan reduceras med hänsyn till den rådande marknadssituationen. Utskottet anser att denna grundsyn i sina huvuddrag är riktig. Staten har det övergripande ansvaret för att trafikens infrastruktur byggs ut och underhålls på ett för landet ändamålsenligt sätt. Genom investeringar i trafiksystemet kan en rad samverkande fördelar uppnås. Utskottet bedömer också för egen del att det finns en rad exempel på angelägna investeringar i bl.a. vägar och järnvägar. De många förslag som finns om utbyggnader av vägar och järnvägar ställer därför krav på ett väl utvecklat planeringssystem: ett planeringssystem som förmår peka ut de objekt som är lämpligast och som uppvisar den högsta samhällsekonomiska avkastningen; ett planeringssystem som också kan avväga olika särintressen mot allmänintresset för nationen som helhet. Utskottet har i det föregående behandlat planeringssystemet och den allmänna planeringsinriktningen för investeringar i vägar och järnvägar. Utskottet har därvid pekat på den fortsatta utveckling av planeringsprocessen som är angelägen att uppnå. Enligt utskottets mening bör regeringens och riksdagens uppgift i denna planeringsprocess framför allt vara att ange de övergripande ramarna och riktlinjerna för investeringsplaneringen samt att svara för att det skapas en effektiv organisation för att förvalta de resurser som avsätts för investeringar i trafikens infrastruktur. En viktig uppgift är vidare att följa upp och utvärdera de åtgärder som vidtas. För s.k. strategiska investeringar och val mellan alternativ som har väsentlig betydelse för det nationella trafiksystemets effektivitet kan även skäl anföras för ett tydligare ställningstagande på central nivå. Med denna arbetsfördelning bör det däremot inte ankomma på riksdagen att normalt ta ställning till konkreta krav på investeringar och underhållsåtgärder i olika delar av trafiksystemet. Den närmare planeringen av olika infrastrukturprojekt och fördelningen av medel för dessa är en uppgift som kräver ett omfattande berednings- och samrådsförfarande på nationell, regional och lokal nivå. Den mångfald av beslut som erfordras för denna planering till främjande av den övergripande målinriktning som riksdagen fastställer måste fattas av därtill kompetenta organ. Utskottet vill också framhålla att genom en sådan inriktning kan utskottets och riksdagens omfattande beredningsarbete med många motioner reduceras till förmån för ett mer aktivt och självständigt kontroll- och uppföljningsarbete. Utskottet kan därmed också i ökad utsträckning koncentrera sig på sådana övergripande och långsiktiga frågor som tidigare har berörts under avsnittet 2.1 Samordnad investeringsplanering.
Utskottet har i tidigare avsnitt behandlat motionsyrkanden om vägar och järnvägar som främst gäller övergripande planeringsfrågor, stamvägnätets utsträckning och standard samt vissa särskilda järnvägsinvesteringar. Övriga motionsyrkanden med huvudsakligen detaljerade förslag om lokala och regionala investeringar i trafikens infrastruktur har sammanställts i tre tabeller. Den första avser motioner om vägar, den andra motioner om järnvägar och den tredje motioner som behandlar flera trafikslag. Utskottet bedömer att syftet med en stor del av dessa motionsyrkanden kan komma att tillgodoses med det planeringssystem och de investeringsramar som utskottet tidigare har ställt sig bakom. Motionerna bör dock inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Med hänvisning till vad som tidigare anförts om formerna för riksdagens inflytande på investeringsområdet avstyrker utskottet samtliga de motionsyrkanden som förtecknats i följande tabeller.
as 7.1 Vägar
__________________________________________________________________________
Motionsnr Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T34 (m) Sydsverige Ombyggnad av riksväg 34
T70 (kds) Sydsverige Enhetlig numrering av Dackeleden yrk. 1 (delv.)
T215 (fp) Sydsverige Tidigareläggning av ett flertal - yrk. 3 väginvesteringar i Skåne
T227 (s) Sydsverige Förbättringar på vägar i bl.a. Malmö-Lund-området
T311 (s) Sydsverige Ombyggnad av riksväg 17 på sträckan Landskrona-Eslöv-E 22
T315 (s) Sydsverige Skapande av en god vägförbindelse mellan Osby och Markaryd
T317 (c) (delv.) Sydsverige Enhetlig numrering av Dackeleden på sträckan Trelleborg-Falun
T322 (m,fp,c,kds) Sydsverige Byggande av förbifart i Traryd
T41 (m) Västsverige Utbyggnad av riksväg 41 Varberg-Borås
T49 (s) Västsverige Utbyggnad av vissa stamnätsvägar och av - yrk. 2 riksväg 44 Uddevalla-Vänersborg
T63 (s) Västsverige Omfördelning av investeringsmedel för - yrk.1 (delv.) vägar till förmån för Värmlands län
T63 (s) Västsverige Byggande av förbifart för Kil, i - yrk. 2 Värmlands län, på riksväg 61
T82 (kds) Västsverige Utbyggnad av riksväg 44 och av länsväg - yrk. 2 161 Lysekil-Uddevalla
T204 (c,m,fp,kds) Västsverige Tidigareläggning av ett flertal - yrk. 1 väginvesteringar i Värmland
T308 (fp) Västsverige Tidigareläggning av ett flertal väginvesteringar i Bohuslän
T313 (fp) Västsverige Tidigareläggning av ett flertal väginvesteringar i Älvsborgs län
T330 (fp) Västsverige Upprustning av vägnätet i Värmland och Dalsland
T345 (m) Västsverige Förbättrad vägförbindelse mellan E20 och Landvetter
A416 (fp) Västsverige Förbättringar av grusvägarna i - yrk. 6 Älvsborgs län
T58 (s) Mellansverige Förbättringar av riksväg 68 i - yrk. 1 Västmanland
T61 (s) Mellansverige Ökad andel av anslaget till - yrk. 2 länstrafikanläggningar till Stockholmsregionen
__________________________________________________________________________
Motionsnr Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T70 (kds) Mellansverige Enhetligt nummer för Dackeleden - yrk. 1 (delv.)
T219 (s) Mellansverige Ökade resurser för trafikinvesteringar - yrk. 6 i Stockholmsområdet
T221 (fp) Mellansverige Stockholmsregionens andel av - yrk. 7 ordinarie anslag till väg- och kollektivtrafikinvsteringar får inte minska
T222 (fp) Mellansverige Byggande av en ny väg mellan Södertälje - yrk. 1 och Nynäshamn m.m.
T303 (c) Mellansverige Högre prioritering av väginvesteringsmedel avseende Västmanlands län
T309 (m) Mellansverige Upprustning av vägnätet i Västmanland - yrk. 2
T312 (s) Mellansverige Upprustning av riksväg 49 och länsväg 195
T317 (c) Mellansverige Enhetlig numrering av Dackeleden på - (delv.) sträckan Trelleborg-Falun
T324 (s) Mellansverige Förbättringar av vissa stamnätsvägar - yrk. 2 och av riksväg 68
T336 (kds) Mellansverige Förbättrad vägförbindelse mellan Solvik och Östervåla
N317 (s) Mellansverige Förbättringar av vissa stamnätsvägar - yrk. 12 och av riksväg 57 på sträckan Katrineholm-Järna
T337 (s) Skogslänen Omfördelning av investeringsmedel för vägar till förmån för skogslänen
T231 (c) Nedre Norrland Omfördelning av investeringsmedel för - yrk. 1 vägar till förmån för Jämtlands län
T231 (c) Nedre Norrland Anvisning av infrastrukturmedel för - yrk. 2 byggande av Vallsundsbron i Storsjön
A478 (c) Nedre Norrland Anvisning av medel för förbättringar av - yrk. 8 länsväg 301
A478 (c) Nedre Norrland Ombyggnad av vägkorsning väster om - yrk. 9 Gävle
A478 (c) Nedre Norrland Byggande av bro över Dalälven vid - yrk. 10 Sundet-Hasselön
T201 (s) Övre Norrland Upprustning av vissa stamnätsvägar och - yrk. 2 av länsvägarna 400 och 653
T327 (m) Övre Norrland Upprustning av vägnätet i Norrbotten - yrk. 2
7.2 Järnvägar
__________________________________________________________________________
Motionsnr Järnvägslinje/Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T917 (s) Skåne Utbyggnad av citytunneln i Malmö.
T215 (fp) Skåne Utbyggnad av citytunneln - yrk. 6 i Malmö.
T519 (s) Skåne Utbyggnad av västkustbanan - delv. till Eslöv och Teckomatorp.
T508 (kds) Skåne Upprustning av linjen Simrishamn-Kristianstad.
T554 (s) Skåne Upprustning och elektrifiering av linjen Malmö-Ystad-Simrishamn.
T504 (c) Skåne Elektrifiering av linjen Malmö-Ystad.
T501 (s) Skåne Järnvägstunnel Helsingborg- - yrk. 2 Helsingör.
T542 (kds) Skåne Upprustning och elektrifiering av linjen Ystad-Simrishamn.
T215 (fp) Skåne Elektrifiering av linjen Malmö- - yrk. 2 Ystad-Simrishamn, utbyggnad av västkustbanan och södra stambanan.
A475 (v) Blekinge Projektering av en ostkustbana - yrk. 4 mellan Kalmar och Karlskrona.
T537 (c) Sydostkustjärnväg Banupprustning Kalmar-Linköping. - yrk. 2 (delv.) - yrk. 4 (delv.) - yrk. 5
T534 (kds) Sydostkustjärnväg Investeringsplanen bör beakta behovet av en utbyggnad av Stångådalsbanan från Linköping med fortsättning till Kalmar.
Ub646 (s) Kust-till-kustbanan Banupprustning. - yrk. 13 (delv.)
A427 (fp) Västkustbanan Dubbelspårsutbyggnad. - yrk. 1
T513 (c) Västkustbanan Dubbelspårsutbyggnad via Landskrona.
T503 (s) Västkustbanan Dubbelspårsutbyggnad med sträckning via Helsingborg-Landskrona-Lund, finansieringsprövning i samband med fast förbindelse över Öresund.
__________________________________________________________________________
Motionsnr Järnvägslinje/Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T225 (v) Bohusbanan Banupprustning. - yrk. 1 (delv.)
T81 (kds) Bohusbanan Banupprustning.
T79 (s) Bohusbanan Banupprustning.
T35 (m) Älvsborgsbanan Banupprustning. - delv.
T539 (s) Älvsborgsbanan Banupprustning.
T510 (s) Älvsborgsbanan Upprustning av linjen Herrljunga-Borås-Varberg.
T505 (fp) Älvsborgsbanan Banupprustning.
T49 (s) Västsverige Dubbelspårsutbyggnad på väst- - yrk.1 kustbanan, åtgärder på västra stambanan, Bohusbanan och Jön- köpingsbanan samt utbyggnad av godstrafikterminaler och en ny älvförbindelse i Göteborg.
T560 (c) Västergötland Upprustning av Älvsborgsbanan, - yrk. 1 investeringar i stationsområdet - yrk. 2 (delv.) i Vårgårda.
T45 (s) Nässjö Upprustning av Nässjö - yrk. 2 rangerbangård.
T515 (s) Jönköpingsbanan Dubbelspårsutbyggnad - yrk. 1,3 Nässjö-Falköping.
T45 (s) Jönköpingsbanan Dubbelspårsutbyggnad - yrk. 1 Nässjö-Falköping.
T33 (s) Södra stambanan Utbyggnad av Nyköpingslänken.
T562 (s) Nobelbanan Utbyggnad av ny järnväg Karlskoga-Örebro.
T553 (c,kds,m,fp) Nobelbanan Utbyggnad av ny järnväg Karlskoga-Örebro.
T518 (c,v) Nobelbanan Utredning om ny järnväg Karlskoga-Örebro.
T68 (fp,s,m,c, Nobelbanan Utredning om ny järnväg kds,v) Karlskoga-Örebro. - yrk. 1
N317 (s) Sörmland Utbyggnad av bl.a. Svealands- - yrk. 11 banan, södra stambanan.
__________________________________________________________________________
Motionsnr Järnvägslinje/Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T549 (kds) "Raka spåret" Utbyggnad av godsstråket Norr- - yrk. 1 köping-Gävle över Mälardalen för avlastning av trafiken över Stockholm.
T541 (kds) Dalarna Förlängning av Västerdalsbanan - yrk. 2-6 till Sälen, utbyggnad av Berg- slagspendeln och godsstråket genom Bergslagen, nytt utfartsspår från Borlänge mot Ludvika, snabbtågs- anpassning av Siljansbanan samt utredning om elektrifiering Orsa-Sveg.
T540 (s) Uppland Upprustning av järnvägslinjen - yrk. 2 Örbyhus-Hargshamn.
T204 (c,m,fp,kds) Värmlandsbanan Banupprustning. - yrk. 2 (delv.)
T531 (s) Värmlandsbanan Banupprustning. - delv.
T63 (s) Värmland Ökade infrastrukturmedel till - yrk. 1 (delv.) regionen och upprustning av - yrk. 3 (delv.) bl.a. Värmlandsbanan.
T532 (s) Bergslagspendeln Banupprustning.
T56 (s) Bergslagsbanan Upprustning av linjen Borlänge- Kil för ökad godstrafik.
A478 (v) Gävleborgs län Snabbtågsutbyggnad av norra - yrk. 5,6 stambanan och ostkustbanan.
A472 (fp) Gävleborgs län Upprustning för snabbtågs- - yrk. 5 (delv.) trafik av ostkustbanan och norra stambanan.
A445 (s) Ostkustbanan Prioriterad och samordnad - yrk. 4,5 snabbtågsupprustning med E4:ans uppbyggnad.
T556 (s) Ostkustbanan Prioriterad snabbtågsanpassning - yrk. 1 Stockholm-Sundsvall. Finansie- ring genom omfördelning.
T43 (nyd) Ostkustbanan Prioriterad snabbtågsanpassning - yrk. 3 Stockholm-Sundsvall.
T522 (nyd) Ostkustbanan Prioriterad snabbtågsupprustning. - yrk. 1
T511 (s) Ostkustbanan Prioriterad snabbtågsupprustning.
__________________________________________________________________________
Motionsnr Järnvägslinje/Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T523 (s) Norra stambanan Utbyggnad för snabbtåg Stockholm-Östersund med restids- mål 4 timmar.
T231 (c) Norra stambanan Utbyggnad för snabbtåg Stockholm- - yrk. 3 Östersund-Storlien.
T39 (s) Norra stambanan Utbyggnad för snabbtåg Stockholm-Östersund med restids- mål 4 timmar.
T558 (s) Stambanan genom Banupprustning och kapacitets- övre Norrland utbyggnad.
T36 (s) Stambanan genom Banupprustning och kapacitets- - yrk. 4 övre Norrland utbyggnad.
A443 (fp) Västerbotten Upprustning av tvärbanan - yrk. 5 Storuman-Hällnäs.
T201 (s) Norrbotten Utbyggnad av triangelspår i - yrk. 3 (delv.) Boden och Älvsbyn.
T506 (s) Haparandabanan Utbyggnad av omaxlingsstation. - yrk. 1
T535 (kds) Haparandabanan Utbyggnad av omaxlingsstation.
T533 (m) Haparandabanan Banupprustning, utbyggnad av - yrk. 2 omaxlingsstation.
T527 (c) Haparandabanan Banupprustning. - yrk. 2
T502 (fp) Haparandabanan Banupprustning.
7.3 Motionsyrkanden som omfattar flera trafikslag
__________________________________________________________________________
Motionsnr Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
Sydsverige
T213 (m,s,fp,c, Kalmar län Tidigareläggning av en rad kds,nyd) väg-, järnvägs- och flygplats- - yrk. 1 investeringar.
T213 (m,s,fp,c, Kalmar län En större andel av infrastruk- kds,nyd) turmedlen bör tilldelas sydöstra - yrk. 2 Sverige.
T215 (fp) Skåne Ökade infrastrukturinsatser. - yrk. 1
T224 (kds) Blekinge Utbyggnad av E22, deltagande i Trans European Motorway (TEM) och Trans European Railway (TER).
T228 (c) Blekinge Utbyggnad och upprustning av bl.a. E22, rv28, rv29, Blekinge kustbana och Kust-till-kust- banan.
Västsverige
T50 (s,m,fp,c,v) Fyrstadsregionen Investeringar i E6, rv44, rv45 - yrk. 1 och Nordlänken.
T50 (s,m,fp,c,v) Fyrstadsregionen Planeringen bör grundas på en - yrk. 2 heltäckande trafiköverens- kommelse för regionen där en utveckling av flyget och inom- regionala transporter ingår.
T51 (s) Dalsland Utbyggnad av Norge-Vänerbanan, upprustning av rv45, ökat underhåll av landsbygdsvägar.
T202 (c) E20/västra stambanan En utredning bör genomföras om - yrk. 1 en miljöinriktad trafikplan för E20 och västra stambanan.
T220 (c) Skaraborgs län Infrastrukturinsatser i bl.a. E20, beläggning av det mindre vägnätet, satsning på västra stambanan, ny järnväg mellan Uddevalla-Trollhättan-Väners- borg, elektrifiering av järnvägen Håkantorp-Lidköping.
T348 (s) Västsverige Snabba sysselsättningspolitiska - yrk. 2 åtgärder erfordras.
T348 (s) Västsverige Otillfredsställande att regionens - yrk. 3 tågsatsningar måste finansieras av kommunerna medan E20-utbygg- naden finansieras av staten.
__________________________________________________________________________
Motionsnr Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
A416 (fp) Älvsborgs län Infrastrukturinsatser i - yrk. 5 vägar och järnvägar.
A474 (s,m,fp,c, Göteborgs och Utbyggnad av E6, rv44 och vissa kds,v,nyd) Bohus län länsvägar samt insatser på - yrk. 2 Bohusbanan.
Mellansverige
T55 (s) Kopparbergs län Infrastrukturinsatser för att uppnå regional balans som t.ex. investeringar i Västerdalsbanan och för Bergslagspendeln.
T206 (kds) Mälardalen Infrastrukturinsatser som ut- byggnad av E18, upprustning av mindre vägar, fullföljande av "Räta Linjen", hamnarna och SJ godstrafik i Köping/Västerås i särskilt bolag, förbättring av Mälarleden, järnvägsutbyggnader.
T232 (s) Värmlands län Infrastruktursatsningar bl.a. rv62 och ombyggnad av NKlJ- banan.
N317 (s) Sörmland Satsning på kommunikations- - yrk. 14 potential i Nyköping-Oxelösunds- området.
Nedre Norrland
T74 (s) Västernorrland Infrastrukturinsatser som motor- vägsstandard på E4, ökade under- hållsinsatser på länsvägar, snabbtågsanpassning Sundsvall/ Härnösand, projektering och utbyggnad av Husumspåret inom planperioden, utbyggnad av Botniabanan, omklassificering av Ådalsbanan, oförändrat stöd till flygplatsen Kramfors/Sollefteå, utbyggnad av telekommunika- tioner.
T229 (s) Jämtlands län Infrastruktursatsningar i bl.a. - delv. väg- och järnvägsprojekt.
T556 (s) Ostkustbanan, E4 Omprioritering bör ske av - yrk. 3 infrastrukturmedlen så att snabbtågsanpassningen och en ny E4 kommer till stånd.
Övre Norrland
A424 (v) Norrbottens län Infrastrukturinsatser i - yrk. 4 vägar, järnvägar, flygplatser och telekommunikationer.
8 Anslaget A 2. Utredningar m.m.
Riksdagen beslutade år 1991 att anvisa 10 miljarder kronor under ett nytt anslag för investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1990/91:87, bet. TU24, rskr. 286). Från detta anslag betalas även administrationskostnader för Delegationen för infrastrukturinvesteringar som inrättades vid detta tillfälle. Delegationens uppgift är att för regeringens räkning bereda projektförslag, initiera och genomföra förhandlingar med olika parter samt utarbeta beslutsunderlag.
Utskottets tidigare ställningstagande innebär att anslaget upphör och att kvarstående reservation inte får tas i anspråk utan redovisas som en besparing på statsbudgeten.
Delegationen arbetar för närvarande med att finna en delvis privat finansieringslösning för Arlandabanan. Syftet är att under budgetåret 1993/94 slutföra projektet och få till stånd ett privatfinansierat projektbolag för banan. Därefter återstår inget arbete för delegationen varför verksamheten kommer att avvecklas.
Utskottet har i sitt betänkande 1992/93:TU34 Transportforskning föreslagit att riksdagen till anslaget A2. Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 skall anvisa 12490000 kr. För att delegationen skall kunna slutföra projektet för Arlandabanan bör riksdagen under anslaget Utredningar anvisa ytterligare 18,8 miljoner kronor.
Hemställan
Utskottet hemställer
Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter
1. beträffande inriktningen av trafikpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkandena 4--8 och 15, 1992/93:T202 yrkande 2, 1992/93:T203 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T208 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T210, 1992/93:T216 yrkandena 1, 9 och 20, 1992/93:T223, 1992/93:T348 yrkande 4, 1992/93:Jo253 yrkande 3, 1992/93:Jo630 yrkandena 22--24, 1992/93:N281 yrkande 6 samt 1992/93:N432 yrkande 7, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande utvärdering av trafikpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T217 yrkande 4, 1992/93:T226, 1992/93:T903, 1992/93:T911, 1992/93:T915 och 1992/93:N293, res. 2 (s)
Investeringsplaneringen
3. beträffande samordnad investeringsplanering att riksdagen med anledning av vad som i proposition 1992/93:176 anförts om planeringsprocessen och motionerna 1992/93:T49 yrkande 3, 1992/93:T58 yrkande 2, 1992/93:T62 yrkandena 1--3 och 12, 1992/93:T63 yrkandena 5--7, 1992/93:T69 yrkande 1, 1992/93:T71 yrkande 17, 1992/93:T203 yrkande 3, 1992/93:T216 yrkande 12, 1992/93:T218, 1992/93:T219 yrkande 1, 1992/93:T607, 1992/93:T611 samt 1992/93:T909 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande investeringar i sjöfartens infrastruktur att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T71 yrkande 16 samt med anledning av vad som anförts i proposition 1992/93:176 och motionerna 1992/93:T59 yrkandena 1--3 och 1992/93:T62 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 3 (m, fp, c, kds)
5. beträffande investeringar i luftfartens infrastruktur att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T49 yrkande 4, 1992/93:T57, 1992/93:T60 och 1992/93:T63 yrkande 4 godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:176 om investeringar i luftfartens infrastruktur,
6. beträffande redovisning av vissa infrastrukturkostnader att riksdagen avslår motion 1992/93:T904,
Planeringsramar och finansieringsfrågor
7. beträffande planeringsramar att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:176 och med avslag på motionerna 1992/93:T36 yrkandena 2--3, 1992/93:T61 yrkande 1, 1992/93:T71 yrkandena 2--5, yrkande 6 i denna del, yrkande 7 i denna del och yrkandena 8--10, 1992/93:T208 yrkande 3 samt 1992/93:N281 yrkande 7 a) godkänner att väg- och järnvägsinvesteringar planeras inom en ram om totalt 88000000000 kr för perioden 1994--2003, b) godkänner att planeringsramen skall fördelas med 32000000000 kr för investeringar i stomjärnvägar, med 40000000000 kr för investeringar i riksvägar, med 9000000000 kr för investeringar i länstrafikanläggningar och med 7000000000 kr för bärighetsåtgärder på vägar, res. 4 (s) men. (v) - delvis
8. beträffande finansieringsfrågor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T71 yrkandena 11--14, med avslag på proposition 1992/93:176 yrkandena 1--3 på s. 32, yrkandet på s. 106, yrkandet på s. 107, yrkandena 1--7 på s. 112 och yrkandet på s. 113 samt motionerna 1992/93:T47 och 1992/93:T71 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Vägar m.m.
9. beträffande väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets omfattning m.m. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionerna 1992/93:T32, 1992/93:T36 yrkande 1, 1992/93:T37, 1992/93:T40, 1992/93:T42, 1992/93:T43 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T44, 1992/93:T46, 1992/93:T53, 1992/93:T54, 1992/93:T62 yrkandena 11, 19, 28 och 29, 1992/93:T65 yrkande 1, 1992/93:T66, 1992/93:T68 yrkande 2, 1992/93:T70 yrkande 2, 1992/93:T71 yrkande 6 i denna del, 1992/93:T72, 1992/93:T75, 1992/93:T76 yrkande 1, 1992/93:T77, 1992/93:T82 yrkande 1, 1992/93:T83, 1992/93:T90 yrkande 2, 1992/93:T94 yrkande 5, 1992/93:T203 yrkande 5, 1992/93:T205 yrkandena 1--2 och yrkande 3 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 6, 1992/93:T225 yrkande 2, 1992/93:T301, 1992/93:T302, 1992/93:T304, 1992/93:T305, 1992/93:T306, 1992/93:T309 yrkande 1, 1992/93:T310, 1992/93:T314, 1992/93:T318, 1992/93:T319, 1992/93:T320, 1992/93:T324 yrkande 1, 1992/93:T325, 1992/93:T326, 1992/93:T327 yrkande 1, 1992/93:T328, 1992/93:T331, 1992/93:T332, 1992/93:T333, 1992/93:T339, 1992/93:T340, 1992/93:T342, 1992/93:T344, 1992/93:T522 yrkande 2, 1992/93:T556 yrkande 2, 1992/93:T640 yrkande 6, 1992/93:A410 yrkandena 7 och 8, 1992/93:A427 yrkande 2, 1992/93:A443 yrkandena 6 och 7, 1992/93:A472 yrkande 6, 1992/93:A478 yrkande 7, 1992/93:Fi211 yrkande 24, 1992/93:N317 yrkande 13 samt 1992/93:Ub646 yrkandena 11 och 12 dels godkänner att vägsystemet skall inriktas mot ökad trafiksäkerhet i enlighet med vad som redovisas i proposition 1992/93:176, dels godkänner att stamvägnätet skall utgöras av riksvägarna E4, E 6, E 20, E 18, 70 (till Mora), 40, 26, E 22, 48/64 (till Kristinehamn), 45, 50, 60 (till Borlänge), 56/67, 25, 31/33, E 10, E 12, E 14 och E 65 i enlighet med vad som redovisas i proposition 1992/93:176, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om stamvägnätets standard och utbyggnadstakt, res. 5 (s) - villk. res. 4 men. (v) - delvis, villk. mom. 7
10. beträffande E 4:s sträckning genom Skåne att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T38, 1992/93:T307, 1992/93:T338, 1992/93:T343 och 1992/93:Ub646 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande inriktningen av länsstyrelsens prioriteringar vid upprättande av plan för länstrafikanläggningar att riksdagen lämnar utan erinran vad som i proposition 1992/93:176 anförs härom,
12. beträffande prioritering av infrastrukturinvesteringar på den regionala nivån att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:176 godkänner att länen, inom ramen för länstrafikanläggningsplanen, ges möjlighet att prioritera investeringar i kommunala flygplatser,
13. beträffande uppdelning av LTA-anslaget att riksdagen avslår motion 1992/93:T208 yrkande 8, men. (v) - delvis
14. beträffande vägverkets planeringsramar för LTA-anslaget att riksdagen avslår motion 1992/93:T221 yrkande 10,
15. beträffande anslaget Vägverket: Administrationskostnader att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 462000000 kr,
16. beträffande användningen av anslaget för administrationskostnader att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 bemyndigar regeringen att med medel från anslaget B 1. Vägverket: Administrationskostnader låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar,
17. beträffande anslaget Drift och underhåll av statliga vägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 och med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 12 till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 5633721000 kr, res. 6 (s) men. (v) - delvis
18. beträffande väg- och gatuåtgärder att riksdagen avslår motion 1992/93:T88 yrkande 11, res. 7 (s)
19. beträffande automatisk hastighetsövervakning att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 samt med avslag på motionerna 1992/93:T94 yrkande 9 och 1992/93:T321 godkänner vad i nämnda proposition anförs om användning av delar av anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning, res. 8 (s) men (v) - delvis
20. beträffande förtida inlösen av fastigheter att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 godkänner att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan med högst 10000000 kr per år,
21. beträffande överföring av medel mellan anslagen B2 och B5 att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket disponera medel motsvarande gällande statsbidrag under anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar för kostnader som annars skulle belasta anslaget B 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
22. beträffande anslaget Byggande av vägar att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T208 yrkandena 11 och 15, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 4 samt 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del a) till Byggande av vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6417000000 kr, b) bemyndigar regeringen att medge att Vägverket för budgetåren 1993/94--1995/96 får genomföra investeringar för byggande av vägar inom en kostnadsram på 17157000000 kr, res. 9 (s) men. (v) - delvis
23. beträffande kapitalkostnader för väg E 6 att riksdagen godkänner att anslaget Byggande av vägar får användas för att täcka kapitalkostnader under budgetåret 1993/94 för utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile,
24. beträffande anslaget Byggande av länstrafikanläggningar att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 9 a) till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2123000000 kr, b) bemyndigar regeringen att medge att Vägverket för budgetåren 1993/94--1995/96 får genomföra investeringar för byggande av länstrafikanläggningar inom en kostnadsram på 5881000000 kr,
res. 10 (s) men. (v) - delvis
25. beträffande anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 och med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 14 till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 648500000 kr, men. (v) - delvis
26. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll av statskommunala vägar att riksdagen avslår motion 1992/93:T208 yrkande 13,
27. beträffande reparationsarbeten på det kommunala vägnätet att riksdagen avslår motion 1992/93:T88 yrkande 12, res. 11 (s)
28. beträffande cykelvägar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 16, 1992/93:T87 yrkande 1, 1992/93:T90 yrkande 3, 1992/93:T207, 1992/93:T216 yrkande 7 och 1992/93:T335,
29. beträffande vägsalt att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T316, 1992/93:T329, 1992/93:T341 och 1992/93:T346,
30. beträffande dubbdäck att riksdagen avslår motion 1992/93:T323,
31. beträffande samordnad utbyggnad av E 20 och Svealandsbanan att riksdagen avslår motion 1992/93:T64,
32. beträffande användning av biståndsmedel för polskt vägbygge att riksdagen avslår motion 1992/93:T65 yrkandena 2 och 3,
33. beträffande investeringar på Södertörnsleden och väg E 18 delen Söderhall--Rösa att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Vägverket får ta i anspråk 500000000 kr från anslaget Byggande av vägar för dessa investeringar,
34. beträffande överföring av vägmedel att riksdagen medger att medel överförs från anslaget Byggande av vägar till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar för att utbetalas till Stockholms läns landsting i samband med att medel frigörs enligt nu gällande planer,
35. beträffande erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av storstadsöverenskommelserna att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T212, 1992/93:T216 yrkande 8, 1992/93:T219 yrkande 2, 1992/93:T230 yrkande 1 och 1992/93:A444 yrkandena 9--10, res. 12 (s)
36. beträffande prioritering av kollektivtrafiken i storstadsregionerna att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 20 i denna del och yrkande 21, 1992/93:T208 yrkande 7, 1992/93:T211, 1992/93:T230 yrkande 2 och 1992/93:Jo706 yrkande 1, men. (v) - delvis
37. beträffande arbetsmarknad, näringsliv och infrastruktur i Stockholms län att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T221 yrkandena 6, 8, 12 och 13 samt 1992/93:A440 yrkande 3,
Järnvägar
38. beträffande bannätets indelning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T506 yrkande 2, 1992/93:T527 yrkande 1, 1992/93:T533 yrkande 1, 1992/93:T538 yrkande 2, 1992/93:T540 yrkande 1 och 1992/93:T551,
39. beträffande planeringsinriktning för järnvägar att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T35 i denna del, 1992/93:T36 yrkande 5, 1992/93:T48, 1992/93:T52, 1992/93:T59 yrkande 4, 1992/93:T61 yrkande 3, 1992/93:T62 yrkandena 9, 17, 18, 20 i denna del och yrkandena 22--25, 1992/93:T63 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T69 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T71 yrkande 7 i denna del, 1992/93:T73, 1992/93:T76 yrkande 2, 1992/93:T78, 1992/93:T201 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T203 yrkande 4, 1992/93:T204 yrkande 2 i denna del, 1992/93:T205 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T208 yrkande 6, 1992/93:T215 yrkande 8, 1992/93:T219 yrkande 3, 1992/93:T225 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T501 yrkande 1, 1992/93:T509, 1992/93:T514, 1992/93:T517, 1992/93:T519 i denna del, 1992/93:T525, 1992/93:T526, 1992/93:T527 yrkande 3, 1992/93:T528, 1992/93:T529, 1992/93:T530, 1992/93:T536, 1992/93:T537 yrkande 1, 1992/93:T538 yrkande 1, 1992/93:T541 yrkande 1, 1992/93:T544, 1992/93:T545, 1992/93:T547, 1992/93:T552, 1992/93:T555, 1992/93:T557, 1992/93:T559, 1992/93:T561, 1992/93:T563, 1992/93:A416 yrkande 7, 1992/93:A472 yrkande 5 i denna del och 1992/93:Fi211 yrkande 23,
dels godkänner den långsiktiga inriktning för investeringar i järnvägstrafikens infrastruktur som föreslås i proposition 1992/93:176, dels godkänner den planeringsinriktning för järnvägsinvesteringar för år 2003 som föreslås i proposition 1992/93:176, dels godkänner den avvägning beträffande stomnätet och det tredje spåret genom Stockholm som föreslås i proposition 1992/93:176, dels godkänner den inriktning beträffande investeringar i vissa av Arlandabanans delar, det s.k. Fyrspåret och den s.k. Norra böjen som föreslås i proposition 1992/93:176, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Botniabanan och i övrigt godkänner den avvägning beträffande de s.k. storprojekten som föreslås i proposition 1992/93:176, res. 13 (s) - villk. res. 4 men. (v) - delvis, villk. mom. 7
40. beträffande anslaget Banverket: Administrationskostnader att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 301000000 kr,
41. beträffande medelsomföring att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 bemyndigar regeringen att med medel från anslaget Banverket: Administrationskostnader bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar,
42. beträffande anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 och med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 5 till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2825656000kr, res. 14 (s) men. (v) - delvis
43. beträffande anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T208 yrkande 4, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 3 samt 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del a) till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5925000000 kr, b) bemyndigar regeringen att medge att Banverket för budgetåren 1993/94--1995/96 får genomföra investeringar i stomjärnvägar inom en kostnadsram på 18670000000 kr, res. 15 (s) men. (v) - delvis
44. beträffande låneram i Riksgäldskontoret att riksdagen godkänner en ram på 1950000 kr för Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret,
45. beträffande anslaget Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader att riksdagen till Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 370000000 kr,
46. beträffande upplåtelse av turistjärnvägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:176 medger att regeringen för turisttrafik vederlagsfritt med nyttjanderätt får upplåta sådana delar av järnvägsnätet som inte längre trafikeras i reguljär trafik,
47. beträffande smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:176 medger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utbetala anslaget Bidrag till Växjö--Hultsfred--Västervik Järnvägsaktiebolag till annan än detta bolag i enlighet med vad som anförts i propositionen,
48. beträffande trafikuppläggning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T80, 1992/93:T512, 1992/93:T515 yrkande 2, 1992/93:T521, 1992/93:T531 i denna del, 1992/93:T537 yrkande 2 i denna del, yrkande 3 och yrkande 4 i denna del, 1992/93:T560 yrkande 2 i denna del, 1992/93:A472 yrkande 5 i denna del och 1992/93:Ub646 yrkande 13 i denna del,
49. beträffande tåguppehåll att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T516 och 1992/93:Ub646 yrkande 14, res. 16 (nyd)
50. beträffande pris- och servicefrågor att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 10 och 1992/93:T524,
51. beträffande järnvägsindustrin att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T216 yrkande 5 och 1992/93:T546, res. 17 (s)
52. beträffande godstrafikfrågor att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T59 yrkande 5, 1992/93:T62 yrkande 26, 1992/93:T201 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T548 och 1992/93:T549 yrkande 2,
Övriga motionsyrkanden om olika infrastruktursatsningar
53. beträffande övriga infrastrukturprojekt att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T33, 1992/93:T34, 1992/93:T35 i denna del, 1992/93:T36 yrkande 4, 1992/93:T39, 1992/93:T41, 1992/93:T43 yrkande 3, 1992/93:T45, 1992/93:T49 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T50, 1992/93:T51, 1992/93:T55, 1992/93:T56, 1992/93:T58 yrkande 1, 1992/93:T61 yrkande 2, 1992/93:T63 yrkandena 1--2 och yrkande 3 i denna del, 1992/93:T68 yrkande 1, 1992/93:T70 yrkande 1, 1992/93:T74, 1992/93:T79, 1992/93:T81, 1992/93:T82 yrkande 2, 1992/93:T201 yrkande 2 och yrkande 3 i denna del, 1992/93:T202 yrkande 1, 1992/93:T204 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del, 1992/93:T206, 1992/93:T213, 1992/93:T215 yrkandena 1--3 och yrkande 6, 1992/93:T219 yrkande 6, 1992/93:T220, 1992/93:T221 yrkande 7, 1992/93:T222 yrkande 1, 1992/93:T224, 1992/93:T225 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T227, 1992/93:T228, 1992/93:T229 i denna del, 1992/93:T231, 1992/93:T232, 1992/93:T303, 1992/93:T308, 1992/93:T309 yrkande 2, 1992/93:T311, 1992/93:T312, 1992/93:T313, 1992/93:T315, 1992/93:T317, 1992/93:T322, 1992/93:T324 yrkande 2, 1992/93:T327 yrkande 2, 1992/93:T330, 1992/93:T336, 1992/93:T337, 1992/93:T345, 1992/93:T348 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T501 yrkande 2, 1992/93:T502, 1992/93:T503, 1992/93:T504, 1992/93:T505, 1992/93:T506 yrkande 1, 1992/93:T508, 1992/93:T510, 1992/93:T511, 1992/93:T513, 1992/93:T515 yrkandena 1 och 3, 1992/93:T518, 1992/93:T519 i denna del, 1992/93:T522 yrkande 1, 1992/93:T523, 1992/93:T527 yrkande 2, 1992/93:T531 i denna del, 1992/93:T532, 1992/93:T533 yrkande 2, 1992/93:T534, 1992/93:T535, 1992/93:T537 yrkande 2 i denna del, yrkande 4 i denna del och yrkande 5, 1992/93:T539, 1992/93:T540 yrkande 2, 1992/93:T541 yrkandena 2--6, 1992/93:T542, 1992/93:T549 yrkande 1, 1992/93:T553, 1992/93:T554, 1992/93:T556 yrkandena 1 och 3, 1992/93:T558, 1992/93:T560 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del, 1992/93:T562, 1992/93:T917, 1992/93:A416 yrkandena 5 och 6, 1992/93:A424 yrkande 4, 1992/93:A427 yrkande 1, 1992/93:A443 yrkande 5, 1992/93:A445 yrkandena 4 och 5, 1992/93:A472 yrkande 5 i denna del, 1992/93:A474 yrkande 2, 1992/93:A475 yrkande 4, 1992/93:A478 yrkandena 5--6 och 8--10, 1992/93:N317 yrkandena 11--12 och 14, 1992/93:Ub646 yrkande 13 i denna del,
Anslaget Utredningar m.m.
54. beträffande anslaget Utredningar m.m. att riksdagen, utöver vad utskottet föreslagit i betänkande 1992/93:TU34, till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 18800000 kr. res. 18 (s) men. (v) - delvis
Stockholm den 27 maj 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s), Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ulrica Messing (s) och Hugo Bergdahl (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
RESERVATIONER
1. Inriktningen av trafikpolitiken (mom.1)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Det övergripande" och på s. 48 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att förmågan att på ett effektivt sätt organisera transporter och kommunikationer har avgörande betydelse för utvecklingen av tillväxt, välfärd, samhällsekonomi och miljö. Sveriges geografiska läge och extrema exportberoende innebär att vår infrastruktur måste om möjligt vara bättre än våra konkurrentländers, t.ex. inom EG. 1988 års trafikpolitiska beslut som utarbetades av den socialdemokratiska regeringen utgick från fem stora uppgifter
utveckla infrastrukturen för 2000-talets behov, kraftigt begränsa trafikens miljöpåverkan, minska antalet döda och skadade i trafiken, höja effektiviteten i transportsystemet samt säkerställa en tillfredsställande trafikförsörjning i hela landet.
Dessa mål är enligt utskottets mening fortfarande aktuella och kan ligga till grund för hur vi skall fortsätta att utveckla våra kommunikationer mot 2000-talet. Riksdagen beslutade våren 1991 att avsätta 100 miljarder kronor till utbyggnad av infrastrukturen under 1990-talet. Vid detta tillfälle anvisades också 20 miljarder kronor utöver de ordinarie anslagen. Resultatet av detta beslut är bl.a. att investeringsnivån når upp till 13 miljarder kronor budgetåret 1992/93 eller 1% av BNP. Som framhålls i motionerna T216 (s) och N281 (s) bör investeringarna i vägar och järnvägar öka med ytterligare 1% av BNP under 1990-talet vilket innebär en total nivå om ca 20--25 miljarder kronor per år. Regeringen bör vidare på olika sätt stimulera uppbyggnaden av en projektbank. Trafiken svarar för en betydande andel av den negativa påverkan på miljön. En aktiv miljöpolitik förutsätter därför fortsatta insatser på trafikens område. Investeringar i främst järnvägar, kollektivtrafik och förbifarter samt de storstadsuppgörelser som Socialdemokraterna tagit initiativ till är åtgärder som påverkar miljön positivt.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Jo630 (s) att instrumenten för en god samhällsplanering bör utvecklas. Kommunerna måste stimuleras till att avsätta resurser för ökad planering så att person- och godstransporterna blir mer miljövänliga samtidigt som transportsträckorna minskar. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T216 (s), N281 (s) och Jo630 (s) i nu behandlade delar tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Yrkande 24 i den sistnämnda motionen om ändring i vägtrafikkungörelsen är dock redan tillgodosett, varför detta yrkande avstyrks. Även övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. Flera av dem blir dock till väsentlig del tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av trafikpolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T216 yrkandena 1, 9 och 20, 1992/93:Jo630 yrkandena 22 och 23 och 1992/93:N281 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1992/93:T62 yrkandena 4--8 och 15, 1992/93:T202 yrkande 2, 1992/93:T203 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T208 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T210, 1992/93:T223, 1992/93:T348 yrkande 4, 1992/93:Jo253 yrkande 3, 1992/93:Jo630 yrkande 24 och 1992/93:N432 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utvärdering av trafikpolitiken (mom.2)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet delar" och på s. 50 slutar med "följaktligen desamma" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i den uppfattning som framförs i motion T226 (s) att det har blivit alltmera påtagligt att det föreligger en konflikt mellan de trafikpolitiska målen. Det är därför nödvändigt att utvärdera vilka effekter den förda politiken gett upphov till under åren efter 1988, varvid frågan också måste ställas om målen var rätt utformade. Om detta skall vara möjligt krävs ett väl genomarbetat underlag som gör det möjligt att värdera effekterna av olika inslag i trafikpolitiken. Som framhålls i motion T217 (s) måste en sådan utvärdering göras innan frågan om en avreglering av järnvägstrafiken tas upp till behandling. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T217 (s) och T226 (s) tillstyrks i nu behandlade delar och syftet med övriga motionsyrkanden till väsentlig del torde bli tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utvärdering av trafikpolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T217 yrkande 4 och 1992/93:T226 samt med anledning av motionerna 1992/93:T903, 1992/93:T911, 1992/93:T915 och 1992/93:N293 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Investeringar i sjöfartens infrastruktur (mom.4)
Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Lars Björkman (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: I Sjöfartsverkets rapport som refereras i propositionen anförs beträffande Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och Flintrännan att dessa farledsprojekt ligger utanför investeringsplanen men att de kan bli aktuella under den kommande tioårsperioden. Utskottet har tidigare framhållit att bl.a. sjöfarten på ett bättre sätt bör integreras i investeringsplaneringen. Utskottet är emellertid inte nu berett att lämna några synpunkter på de i motionerna redovisade projekten. Det bör i första hand ankomma på Sjöfartsverket att fatta dessa beslut. Utskottet vill emellertid erinra om att det med hjälp av arbetsmarknadspolitiska medel kan vara möjligt att tidigarelägga vissa investeringar. Av det anförda följer att utskottet avstyrker de nu behandlade motionsyrkandena. Utskottet anser vidare att riksdagen bör lämna utan erinran vad som anförts i propositionen om investeringar i sjöfartens infrastruktur.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande investeringar i sjöfartens infrastruktur att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T59 yrkandena 1--3, 1992/93:T62 yrkande 27 och 1992/93:T71 yrkande 16 lämnar utan erinran vad som anförts i proposition 1992/93:176 om investeringar i sjöfartens infrastruktur,
4. Planeringsramar (mom. 7)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Under en" och på s. 58 slutar med "motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T71 (s) att regeringens förslag till planeringsramar är otillräckliga. Som framhålls i motionen bör riksdagen fastställa följande planeringsramar för perioden 1994--2003: Väginvesteringar 75000 miljoner kronor, investeringar i stomjärnvägar 45000 miljoner kronor, investeringar i länstrafikanläggningar 20000 miljoner kronor och bärighetshöjande åtgärder 15000 miljoner kronor. Vidare anser utskottet, som framhålls i motion T71 (s), att det måste satsas mera på underhåll och reparationer av vägar och järnvägar. Inriktningen bör vara att underhållet av vägnätet under den kommande tioårsperioden bör uppgå till ca 90 miljarder kronor, vilket motsvarar Vägverkets bedömning av behovet. Planeringen av underhållet av de statliga järnvägarna bör inriktas på att underhållet under perioden 1994--2003 skall öka med 15 miljarder kronor jämfört med den nivå som regeringen föreslår.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande planeringsramar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T71 yrkandena 2--5, yrkande 6 i denna del, yrkande 7 i denna del och yrkandena 8--9 samt med anledning av regeringens förslag och motionerna 1992/93:T36 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T61 yrkande 1, 1992/93:T71 yrkande 10, 1992/93:T208 yrkande 3 och 1992/93:N281 yrkande 7 a) godkänner att väg- och järnvägsinvesteringarna planeras inom en ram av totalt 155000000000 kr för perioden 1994--2003, b) godkänner att planeringsramen skall fördelas med 45000000000 kr för investeringar i stomjärnvägar, med 75000000000 kr för investeringar i riksvägar, med 20000000000 kr för investeringar i länstrafikanläggningar och med 15000000000 kr för bärighetsåtgärder på vägarna, c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om underhåll av vägar och järnvägar under perioden 1994--2003,
5. Väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets omfattning m.m. (mom.9)
Under förutsättning av bifall till reservation 4
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Som utskottet" och på s. 78 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Som utskottet framhållit har Vägverket med sin rapport till regeringen redovisat ett beslutsunderlag av den art som fjolårets riksdagsbeslut nödvändiggör. I rapporten renodlas fyra olika inriktningar för investeringsplaneringen för vägar och därmed på bl.a. stamvägnätets sammansättning. För var och en av dessa inriktningar har verket utgått från de av riksdagen fastställda målangivelserna i riktning mot ökad trafiksäkerhet, förbättrad miljö, en jämnare regional balans och ett effektivare resursutnyttjande. Dessutom redovisar Vägverket ett förslag till hur målangivelserna bör vägas samman. Vägverkets sammanvägda förslag till stamvägnät har enligt utskottets mening en inriktning som i betydligt högre grad än regeringens förslag tillgodoser det av riksdagen år 1991 uttalade önskemålet om ett helhetsperspektiv på planeringsprocessen för väginvesteringar. Riksdagsuttalandet innebär ju att ett nationellt vägnät, som är av särskild betydelse för landets ekonomiska tillväxt och välfärdsutveckling, bör ges en särställning i planeringsarbetet. Regeringens förslag innebär att vissa stråk ges en särställning i fråga om standard, investeringsvolym och utbyggnadstakt. Inom den av regeringen föreslagna planeringsramen är det dock omöjligt att på ett likvärdigt sätt tillgodose de i stamvägnätet ingående vägarnas investeringsbehov. Som Vägverket påpekat innebär regeringens förslag t.o.m. att vissa i stamvägnätet ingående vägar -- nämligen de som föreslås bli föremål för punktinsatser -- kommer att få sina investeringsbehov tillgodosedda i betydligt mindre utsträckning än vad som genomsnittligt gäller för riksvägar utanför stamvägnätet. Utskottet delar sålunda den i motion T71 (s) uttalade uppfattningen att regeringen gör fel, när den pekar ut ett för stort antal vägar som stamnätsvägar men inte är beredd att satsa på alla dessa vägar på ett sätt som gör att de förtjänar beteckningen stamnätsväg. För att rätta till det felet måste antingen planeringsramen vidgas eller stamvägnätet krympas. Bl.a. betyder regeringens förslag inga eller otillräckliga satsningar på den för norra Sverige viktiga pulsådern Gälve--Haparanda. Sträckan Gävle--Sundsvall får enligt regeringens förslag 13 meters standard och sträckan Sundsvall--Haparanda får inga förbättringar alls. Vidare blir inte E20 på sträckan Göteborg--Örebro utbyggd till motorvägstandard under planeringsperioden. I södra Sverige blir inte heller den särskilt för de sydöstra delarna så viktiga E22 utbyggd till motorvägsstandard på sträckningen Malmö--Kristianstad--Karlskrona. Utskottet har i det föregående -- av skäl som där anges -- förordat att den av regeringen föreslagna planeringsramen för infrastrukturinvesteringar vidgas till att omfatta totalt 155 miljarder kronor, varav 75 miljarder kronor stamvägar och övriga riksvägar. Sedda i ett helhetsperspektiv utgör de sålunda förordade satsningarna enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan de fyra trafikpolitiska målen. Utskottet är för sin del övertygat om att Sverige behöver ett nationellt vägnät av den karaktär som riksdagen syftade på i sitt uttalande våren 1991. Vi behöver det för tillväxtens och näringslivets skull men också för trafiksäkerhetens skull. Det är inte minst viktigt att vi mot bakgrund av de europeiska integrationssträvandena så långt möjligt söker reducera vårt avståndshandikapp i förhållande till den centraleuropeiska marknaden. Vägverkets planeringsinriktning tillgodoser enligt utskottets mening dessa önskemål, samtidigt som den i mycket hög grad beaktar trafikpolitikens regionalpolitiska mål och miljömål. Med en planeringsram på 75 miljarder kronor är det möjligt att under planperioden nå full målstandard på alla de vägar som Vägverkets sammanvägda förslag till stamvägnät omfattar. Utskottet finner det emellertid önskvärt att insatser görs för att möjliggöra en utbyggnad av Räta linjen samt även på riksväg 60, sträckan Örebro--Falun. Sträckan Borlänge--Falun bör dessutom få motorvägsstandard under planperioden. Av regionalpolitiska skäl bör även E 12 ingå i stamvägnätet. Härtill kommer att en viss andel av den totala ramen bör avsättas för investeringar i de riksvägar som enligt utskottets mening inte bör ingå i stamvägnätet. Den andelen bör utgöra 8 à 10 miljarder kronor. Någon alltför strikt åtskillnad mellan medel avsedda för stamvägnätet, å ena sidan, och övriga riksvägar, å den andra, bör emellertid inte göras. Inom återstående ram för investeringar i stamvägnätet bör Vägverket låta vägar med stor trafik få högre måluppfyllelse än vägar med mindre trafik. De trafiktätaste stråken bör så långt möjligt byggas ut till full målstandard. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motion T71 (s) yrkande 6 i den del som nu är i fråga torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta ställningstagande innebär att inget av övriga nu aktuella motionsyrkanden synes böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Samtliga dessa yrkanden, som sålunda avstyrks, avser nämligen frågor av den art som utskottets ställningstagande omfattar. Syftet med ett stort antal av motionsyrkandena torde för övrigt få anses tillgodosett genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets omfattning m.m. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1992/93:T71 yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna 1992/93:T32, 1992/93:T36 yrkande 1, 1992/93:T37, 1992/93:T40, 1992/93:T42, 1992/93:T43 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T44, 1992/93:T46, 1992/93:T53, 1992/93:T54, 1992/93:T62 yrkandena 11, 19, 28 och 29, 1992/93:T65 yrkande 1, 1992/93:T66, 1992/93:T68 yrkande 2, 1992/93:T70 yrkande 2, 1992/93:T72, 1992/93:T75, 1992/93:T76 yrkande 1, 1992/93:T77, 1992/93:T82 yrkande 1, 1992/93:T83, 1992/93:T90 yrkande 2, 1992/93:T94 yrkande 5, 1992/93:T203 yrkande 5, 1992/93:T205 yrkandena 1--2 och yrkande 3 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 6, 1992/93:T225 yrkande 2, 1992/93:T301,1992/93:T302, 1992/93:T304, 1992/93:T305, 1992/92:T306, 1992/93:T309 yrkande 1, 1992/93:T310, 1992/93:T314, 1992/93:T318, 1992/93:T319, 1992/93:T320, 1992/93:T324 yrkande 1, 1992/93:T325, 1992/93:T326, 1992/93:T327 yrkande 1, 1992/93:T328, 1992/93:T331, 1992/93:T332, 1992/93:T333, 1992/93:T339, 1992/93:T340, 1992/93:T342, 1992/93:T344, 1992/93:T522 yrkande 2, 1992/93:T556 yrkande 2, 1992/93:T640 yrkande 6, 1992/93:A410 yrkandena 7 och 8, 1992/93:A427 yrkande 2, 1992/93:A443 yrkandena 6 och 7, 1992/93:A472 yrkande 6, 1992/93:A478 yrkande 7, 1992/93:Fi211 yrkande 24, 1992/93:N317 yrkande 13 samt 1992/93:Ub646 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Anslaget Drift och underhåll av statliga vägar (mom.17)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med vad som yrkas i motion Fi120 (s), vilken behandlas av finansutskottet, att riksdagen med hänsyn till det stora behov som finns att ta igen eftersatt vägunderhåll bör anvisa 3,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag i budgetpropositionen.
dels att utskottets hemställan under mom. 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande anslaget Drift och underhåll av statliga vägar att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1992/93:100, bilaga 7 och med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 12 till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 9 133 721 000 kr,
7. Väg- och gatuåtgärder (mom. 18)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T88 (s) är vägnätets status av avgörande betydelse för trafiksäkerheten. Ett vägnät som tillåter en jämn och lugn trafikrytm utan farliga omkörningar ökar säkerheten i trafiken. Likaså är det av stor betydelse att man kan separera gång- och cykeltrafikanter från fordonstrafiken. Behovet av drifts-, underhålls- och förbättringsarbeten på vägnätet är oomtvistat. Många av de nödvändiga åtgärderna kan sättas i gång omedelbart. Effekten blir avsevärd om åtgärderna inriktas mot en ökad trafiksäkerhet och om platser med stora trafiksäkerhetsproblem prioriteras. Utskottet anser att det nu är hög tid att sätta i gång arbeten med underhåll och förbättring av vägnätet och förväntar sig att regeringen kommer att förelägga riksdagen förslag härom. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T88 (s) yrkande 11 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande väg- och gatuåtgärder att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T88 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Automatisk hastighetsövervakning (mom. 19)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med "I trafiksäkerhetspropositionen" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att många nackdelar, inte minst från bevissynpunkt, är förenade med användning av utrustning för automatisk hastighetsövervakning. Trafikövervakning har enligt utskottets mening den bästa förebyggande effekten om den sker öppet, på ett sätt som respekteras och bejakas av trafikanterna. Den automatiska hastighetsövervakningen bör därför omedelbart upphöra. De 5 miljoner kronor som regeringen avser att förbruka för ändamålet torde komma till bättre användning om de inte tillåts minska den medelstilldelning som anslaget avser, nämligen drift och underhåll av statliga vägar. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med yrkandena i de nu aktuella nyd-motionerna torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande automatisk hastighetsövervakning att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 samt motionerna 1992/93:T94 yrkande 9 och 1992/93:T321 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Anslaget Byggande av vägar (mom.22)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Mot den" och slutar med "motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse: I motion T71 (s) framhålls att planeringsramarna under den kommande tioårsperioden bör fastställas till 75 miljarder kronor för investeringar i riksvägar och till 15 miljarder kronor för bärighetshöjande åtgärder. Från det nu aktuella anslaget finansieras båda dessa typer av investeringar. Utskottet anser att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 12,5 miljarder kronor under anslaget Byggande av vägar. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med s-motionerna blir tillgodosett. Motion T208 (v) avstyrks i denna del.
dels att utskottets hemställan under mom. 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande anslaget Byggande av vägar att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 4 och 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del samt med avslag på motion 1992/93:T208 yrkandena 11 och 15 till Byggande av vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 12500000000 kr,
10. Anslaget Byggande av länstrafikanläggningar (mom.24)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Mot denna" och slutar med "i infrastrukturpropositionen" bort ha följande lydelse:
I motion T71 (s) framhålls att planeringsramen för den närmaste tioårsperioden bör fastställas till 20 miljarder kronor. Utskottet anser att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 2500 miljoner kronor.
dels att utskottets hemställan under mom. 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande anslaget Byggande av länstrafikanläggningar att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 9 till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2500000000 kr,
11. Reparationsarbeten på det kommunala vägnätet (mom. 27)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: I trafiksäkerhetspropositionen betonas kommunernas roll i trafiksäkerhetsarbetet, bl.a. genom det ansvar de har för det kommunala vägnätet. Föredragande departementschefen konstaterar dock att kommunernas ekonomiska situation kan innebära att trafiksäkerhetsmässigt angelägna åtgärder inte kommer att genomföras. Utskottet vill för sin del starkt understryka vikten av att arbeten med förbättringar av det kommunala vägnätet kommer i gång utan dröjsmål. Sådana arbeten har inte bara betydelse för trafiksäkerheten utan också för att öka sysselsättningen. Kommunerna är beredda att starta arbetena, men deras finansiella resurser är otillräckliga. Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet att regeringen anstränger sig till det yttersta för att göra det möjligt för kommunerna att genomföra angelägna reparationsarbeten på det kommunala vägnätet. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T88 (s) yrkande 12 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande reparationsarbeten på det kommunala vägnätet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T88 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av storstadsöverenskommelserna (mom.35)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 89 börjar med "I årets" och på s. 90 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Riksdagen beslutade som nämnts år 1991 att de tre storstadsområdena skulle tillföras sammanlagt 5,5 miljarder kronor av de medel för satsningar på vissa större infrastrukturprojekt som beslutet främst omfattade. De för storstadsområdena reserverade medlen är enligt utskottets mening av betydelse inte bara för det bidrag de kommer att innebära till satsningarna för att minska miljö- och trafikproblemen i dessa områden. Om medlen utbetalas utan dröjsmål, kan arbeten komma i gång snabbt. Därmed minskas även de nuvarande sysselsättningsproblemen i dessa områden. Det är därför angeläget att regeringen nu beslutar om utbetalning av samtliga dessa medel till dem för vilka de är avsedda. Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motion T216 (s) yrkande 8 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med övriga nu aktuella motionsyrkanden torde få anses tillgodosett.
35. beträffande erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av storstadsöverenskommelserna att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T216 yrkande 8 samt med anledning av motionerna 1992/93:T212, 1992/93:T219 yrkande 2, 1992/93:T230 yrkande 1 och 1992/93:A444 yrkandena 9--10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Planeringsinriktning för järnvägar (mom.39)
Under förutsättning av bifall till reservation 4
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 110 börjar med "Utskottet bedömer att de" och som på s. 114 slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det mot denna bakgrund nödvändigt att järnvägen byggs ut så att de framtida transport- och resbehoven kan tillgodoses samtidigt som snabba och säkra transporter kan garanteras. Hänsyn vid utvecklingen av bannätet måste härvid tas till närboende och miljön efter järnvägsstråken. Hela transportsättet kan därvid bli miljövänligt och inte bara framdrivningstekniken. För att järnvägen skall kunna konkurrera på framtidens transportmarknad krävs enligt utskottets mening bl.a. följande:
Förkortade transporttider genom utbyggnad och upprustning av bansystemet. Utveckling av kombitrafiken väg--järnväg för att svara upp mot kraven på snabba och flexibla transporter av förädlade varor. Dörr till dörr transporter möjliggörs. Strategiskt placerade terminaler för samordning av bil-, tåg- och båttransporter. Snabba järnvägstransporter mellan landets produktionsområden och de viktigaste konsumtionsområdena såväl i Sverige som ute i Europa. Avancerade informationssystem om godsflöden, omlastningar mellan transportslag osv.
Utskottet bedömer med dessa utgångspunkter att regeringens förslag till planeringsinriktning inte bara är otillräckligt utan också otydligt och direkt felaktigt vilket leder till utmanande och allvarliga konsekvenser. Regeringens förslag till planeringsinriktning ger sålunda ingen egentlig vägledning. Propositionens förslag till investeringsinriktning under planeringsperioden 1994--2003 att insatserna skall inriktas mot "miljö och tillgänglighet modifierat med hänsyn dels till en avsikt att snabbt bygga ut järnvägen mellan befolkningstäta områden, dels till behovet av att säkerställa en regional balans och att vinna fördelar för miljön samt att tillgodose näringslivets grundläggande transportbehov" är en helgardering som inte på något vis tillgodoser riksdagens ställda krav på en tydligare planeringsprocess. Till oklarheterna hör även att av propositionens kartmateriel framgår att den s.k. Nyköpingslänken, som beräknas kosta ca 4,5 miljarder kronor, ingår i investeringsprogrammet trots att denna utbyggnad inte ens nämns uttryckligen i propositionstexten. Utskottet har mot denna bakgrund sökt utröna vad regeringens förslag till planeringsinriktning får för ekonomiska och praktiska konsekvenser. Utskottet kan därvid konstatera att betydande avvikelser föreligger mellan propositionens beräknade medelsberäkning för tilläggsinvesteringar och det underlag som Banverket har tagit fram i sitt alternativ miljö/tillgänglighet, ett alternativ som medelsmässigt svarar tämligen väl mot de av regeringen planerade investeringarna i tilläggssatsningen. Ett exempel på dessa avvikelser är den för näringslivet och Norrland så viktiga stambanan genom övre Norrland där investeringarna begränsats från drygt 2,3 miljarder kronor i Banverkets alternativ till ca 200 miljoner kronor enligt propositionens intentioner. En annan utmanande avvikelse gäller Banverkets investeringsprogram för Miljö/Trafiksäkerhetsåtgärder där en nedskärning har skett från 1,4 miljarder kronor enligt Banverkets tilläggsförslag till 200 miljoner kronor utöver grundsatsningen om propositionens riktlinjer fullföljs. Med tanke på att dessa åtgärder handlar mycket om att eliminera plankorsningar, som utgör en allvarlig trafiksäkerhetsrisk, är denna näst intill utradering av Banverkets förslag anmärkningsvärd. Utskottet har i och för sig inga principiella erinringar mot att regeringen vid sitt arbete med att samordna trafikverkens investeringsplaner kan finna det motiverat att göra avvikelser från verkens planeringsförslag. Den närmare fördelningen av medel till infrastrukturåtgärder är dock en uppgift som kräver ett omfattande berednings- och samrådsförfarande. Det torde också enligt utskottets mening vara en övermäktig uppgift för regeringskansliet att på några veckor utan remissförfarande granska och så radikalt förändra givna planeringsförslag såsom skett i detta fall beträffande Banverkets underlag. Utskottet bedömer mot denna bakgrund att propositionens investeringsinriktning sammantaget är felaktigt komponerad. Regeringens bedömning att den valda planeringsinriktningen främjar ökad tillgänglighet och bättre miljö kan starkt ifrågasättas. Från regionalpolitisk synpunkt kan vidare allvarliga erinringar resas inte minst mot uteblivna satsningar i Norrland. Investeringsomfattningen är vidare otillräcklig. Som exempel kan utskottet konstatera att ett strategiskt objekt som Nordlänken med regeringens förslag bara kan påbörjas med en första etapp trots att planeringsperioden sträcker sig ända fram till år 2003. Ett annat exempel är Botniabanan. Regeringens förslag ger inte förutsättning för någon investering på denna bana under planperioden. För att dessa storprojekt skall kunna förverkligas erfordras en väsentligt högre planeringsram, såsom föreslås i motion T71 (s). Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till såväl planeringsinriktning för år 2003 som den föreslagna långsiktiga inriktningen. Enligt utskottets mening krävs i stället en betydligt höjd ambitionsnivå för investeringar i järnvägens infrastruktur. Samtidigt måste planeringen grundas på mer ingående överväganden än vad som synes ha kommit till uttryck i regeringens förslag. Utskottet har tidigare förordat en planeringsram på 45 miljarder kronor för investeringar i järnvägens infrastruktur under den kommande tioårsperioden. Med denna planeringsram kan den efterlysta nivåhöjningen förverkligas. Med hänsyn till det beredningsmaterial som föreligger bör i huvudsak de projekt som ingår i Banverkets grundsatsning innefattas med tillägg för delar av det som ryms inom verkets prioritering I och II. Utskottet anser att det bör ankomma på Banverket att närmare precisera vilka objekt som ur samhällsekonomisk synpunkt i första hand bör genomföras. Detta innebär att utskottet även avstyrker regeringens förslag till avvägning beträffande de särskilt avgränsade järnvägsprojekten. Beträffande Arlandabanan vill utskottet, med hänsyn till den långa följetong med olika utredningar som avlöst varandra, att det skall slås fast att hela banan skall vara en del av stomnätet. Projektet bör därför färdigställas och bibehållas i samhällets ägo. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T71 (s) yrkande 7 i nu behandlad del tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med en rad andra motioner med förslag om olika järnvägssatsningar kan komma att tillgodoses. Bland sådana förslag kan nämnas Husumspåret, som en första deletapp av Botniabanan. Med hänvisning till bl.a. att Banverket bör fatta de efterlysta besluten om investeringarna i stomjärnvägar avstyrker utskottet samtliga övriga behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under mom. 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande planeringsinriktning för järnvägar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T71 yrkande 7 i denna del och med avslag på proposition 1992/93:176 yrkandena 1--5 på s. 93 och motionerna 1992/93:T35 i denna del, 1992/93:T36 yrkande 5, 1992/93:T48, 1992/93:T52, 1992/93:T59 yrkande 4, 1992/93:T61 yrkande 3, 1992/93:T62 yrkandena 9, 17--18, yrkande 20 i denna del och yrkandena 22--25, 1992/93:T63 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T69 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T73, 1992/93:T76 yrkande 2, 1992/93:T78, 1992/93:T201 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T203 yrkande 4, 1992/93:T204 yrkande 2 i denna del, 1992/93:T205 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T208 yrkande 6, 1992/93:T215 yrkande 8, 1992/93:T219 yrkande 3, 1992/93:T225 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T501 yrkande 1, 1992/93:T509, 1992/93:T514, 1992/93:T517, 1992/93:T519 i denna del, 1992/93:T525, 1992/93:T526, 1992/93:T527 yrkande 3, 1992/93:T528, 1992/93:T529, 1992/93:T530, 1992/93:T536, 1992/93:T537 yrkande 1, 1992/93:T538 yrkande 1, 1992/93:T541 yrkande 1, 1992/93:T544, 1992/93:T545, 1992/93:T547, 1992/93:T552, 1992/93:T555, 1992/93:T557, 1992/93:T559, 1992/93:T561, 1992/93:T563, 1992/93:Fi211 yrkande 23, 1992/93:A416 yrkande 7 och 1992/93:A472 yrkande 5 i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (mom.42)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 115 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "för underhållsåtgärder" bort ha följande lydelse: Utskottet finner mot denna bakgrund regeringens ställningstagande om en i princip oförändrad medelsnivå som ologisk. Detta gäller även i ljuset av de extra satsningar som har skett under senare tid med förstärkt underhåll då dessa insatser endast i begränsad utsträckning har kommit järnvägssektorn till del. För att vidmakthålla järnvägskapitalet bör i stället enligt utskottets mening en resursökning ske. Utskottet beräknar att en anslagsökning med 1,5 miljarder kronor utgör en lämplig nivå. Utskottet avstyrker därmed regeringens anslagsberäkning och tillstyrker motion T208 (v) i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under mom. 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 5 och med anledning av regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4325656000kr,
15. Anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.43)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 116 börjar med "Mot denna" och slutar med "2 miljarder kronor" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att Banverket bör tilldelas ett anslag på 6000 miljoner kronor för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Därmed kan en kraftfull investeringsökning ske i enlighet med den planeringsram som lagts fast i motion T71 (s). Utskottets ställningstagande innebär att yrkandena i s-motionerna tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under mom. 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T208 yrkande 4, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 3 samt 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6000000000 kr,
16. Tåguppehåll (mom. 49)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 121 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Malmö" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är infrastrukturens utbyggnad i första hand ett statligt ansvar. Det är därför orimligt att staten genom Banverket kräver betalt av kommunerna för investeringar för snabbtågsanpassning om SJ ändå inte avser att stanna med sina snabbtåg. Utskottet anser i stället att de kommuner som bidrar med investeringsmedel för snabbtågstrafik skall, om de så begär det, ha rätt till vissa snabbtågsuppehåll. Beträffande motion Ub646 (s) om tåguppehåll för snabbtågstrafiken mellan Stockholm och Malmö har utskottet erfarit att SJ avser att göra tåguppehåll bl.a. i Alvesta. Motionsyrkandet bör därmed inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida utan avstyrks följaktligen. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T516 (nyd) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande tåguppehåll att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T516 och med avslag på motion 1992/93:Ub646 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Järnvägsindustrin (mom. 51)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 122 börjar med "Utskottet anser" och på s. 123 slutar med "båda motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det angeläget att åtgärder vidtas för att trygga verksamheten och sysselsättningen inom järnvägsindustrin. Om den pågående satsningen på järnvägens infrastruktur skall ge effekt krävs följdinvesteringar i modern rullande materiel. Med nuvarande beställningstakt finns det dock enligt utskottets mening en allvarlig risk att den aktuella industrin kommer att läggas ned samtidigt som kompetensen skingras. Utskottet anser det därför viktigt att åtgärder vidtas så att tidigareläggningar kan ske av investeringar i järnvägsmateriel. Därmed kan teknikutvecklingen främjas och bra trafiklösningar uppnås samtidigt som goda industriella förutsättningar skapas. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att yrkandena i motionerna T216 (s) och T546 (s) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande järnvägsindustrin att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T216 yrkande 5 och 1992/93:T546 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Anslaget Utredningar m.m. (mom.54)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
Under utskottets överläggningar har förslag framlagts som innebär att riksdagen skall anvisa ytterligare medel under detta anslag. Dessa medel skall tilldelas Delegationen för infrastrukturinvesteringar för att möjliggöra en privat finansiering av Arlandabanan. Socialdemokraterna anser att banan skall vara en del av stomnätet och bibehållas i samhällets ägo. Vi motsätter oss därför att Delegationen för infrastrukturinvesteringar tillförs ytterligare medel i syfte att få till stånd ett privatfinansierat projektbolag för Arlandabanan. Vi anser att utskottets hemställan under mom. 54 bort utgå.
SÄRSKILDA YTTRANDEN
1. Investeringsinriktningen (mom. 9, 11 och 39)
Sten-Ove Sundström (s) anser
I trafikutskottets behandling av infrastrukturpropositionen har nästan alla motionskrav som behandlar satsningar på landets norra del avslagits. Huvuddelen av de resurser, 88 miljarder kronor, som ställs till förfogande för framtidssatsningarna går till landets södra delar och storstadsregionerna. Därmed har i trafikutskottets betänkande ingen hänsyn tagits till delmålet om regional balans i det trafikpolitiska beslutet från år 1988. Våra nordligaste län, Norrbotten och Västerbotten, som täcker en tredjedel av landets yta, kommer således att tilldelas endast ca 1% av investeringsutrymmet. På t.ex. vägområdet sker ingen som helst satsning på E 4 genom regionen. På de övriga stamvägarna (E 10, E 12 och Rv 45) sker enbart marginella punktvisa insatser, medan E 4 söder om Stockholm till Skåne, enligt utskottets förslag, kommer att få motorvägsstandard. De uteblivna satsningarna kommer att medföra att framkomligheten i norra Sverige försämras katastrofalt. Huvuddelen av vägsatsningarna går således till de stora trafiklederna och motorvägarna i södra Sverige. Detta synsätt är oförenligt med det trafikpolitiska beslutet som framhåller att trafiksystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans. Jag anser att en bättre fördelning av infrastrukturmedlen snarast måste göras så att hela landet kan få del av framtidssatsningarna. Annars motverkas andra politiska insatser som görs för att nå en regional utjämning och uppfylla målet att alla delar av landet skall få del av den ekonomiska tillväxt som en anslutning till den europeiska gemenskapen väntas ge.
2. Automatisk hastighetsövervakning (mom. 19)
Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö, Jan Sandberg och Lars Björkman (alla m) anför:
Användning av utrustning för automatisk hastighetsövervakning innebär enligt vår mening svåra avvägningsproblem. Vi är i princip motståndare till sådan användning på grund av de kränkningar av den personliga integriteten den kan innebära, om inte just integritetsaspekten alltid beaktas. Vi förutsätter att så sker och vill därför inte motsätta oss ifrågavarande användning i den begränsade omfattning som anges i proposition 1992/93:161 om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet.
3. Erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av storstadsöverenskommelserna (mom. 35)
Kenneth Attefors (nyd) anför:
I propositionen framhålls att regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen ett förslag till lagstiftning som skall möjliggöra avgiftsfinansiering av trafikleder. Ny demokrati anser att det är en medborgerlig rättighet att få köra bil i eller passera genom Sveriges städer och samhällen utan att betala särskild avgift eller skatt för detta. Jag vill redan nu understryka att om regeringen för riksdagen presenterar ett förslag om biltullar så kommer Ny demokrati att motsätta sig ett sådant förslag.
4. Övriga infrastrukturprojekt (mom. 53)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anför:
Socialdemokraterna anser att väg- och järnvägsinvesteringarna bör öka väsentligt jämfört med regeringens förslag. Detsamma gäller underhållsinsatserna. Om våra förslag till ökade insatser godtas av riksdagen tillgodoses syftet med flertalet av de motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt. Någon riksdagens åtgärd med anledning av dessa motioner är därmed inte erforderlig.
MENINGSYTTRING AV SUPPLEANT
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Inriktningen av trafikpolitiken
En utgångspunkt för trafikpolitiken måste vara att vårt behov av kommunikationer skall tillfredsställas på ett sätt som inte påverkar miljön negativt. Kommunikationssektorn måste som alla andra samhällssektorer ingå i ett uthålligt samhälle. En annan utgångspunkt för trafikpolitiken skall vara att trafiksäkerheten måste höjas och att alla människor skall ha en acceptabel tillgång till kommunikationer oavsett ekonomiska och fysiska tillgångar. Samhällets investeringar i kommunikationssektorn måste vara så samhällsekonomiskt lönsamma som möjligt. Investeringarna genererar arbetstillfällen och rustar landet inför kommande högkonjunkturer. Som framhålls i motion T62 (v) bör i första hand miljöanpassade kommunikationsslag byggas. Därefter kan behovet av nya vägar och flygplatser bedömas. Samhällsplaneringen måste inriktas på att minska behovet av gods- och persontransporter. Ekonomiska styrmedel bör användas för att styra utvecklingen mot ekologiskt anpassade trafikslag. Frågan om en fungerande kollektivtrafik är vidare en viktig jämställdhetsfråga. Framtidens kommunikationer måste i högre grad tillgodose kvinnors, äldres och barns behov. Enligt min mening måste regering och riksdag också agera aktivt för svensk medverkan i en samordnad alleuropeisk järnvägspolitik. En järnvägstunnel under Öresund borde ingå som en naturlig del i ett Nordeuropaprojekt.
Planeringsramar
Som framhålls i motion T208 (v) bör 70 miljarder kronor nyinvesteras inom järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden. Riksdagen bör inte fastställa någon planeringsram för bärighetshöjande åtgärder.
Väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets omfattning m.m.
Vänsterpartiet vill inte höja kapaciteten på landets vägnät. Transportpolitiken bör syfta till en överföring av transporter till andra kommunikationsslag. Det innebär att projekt som Vedabron, där det finns en parallell järnväg som alternativ, inte bör byggas. Vi anser att det s.k. bärighetspaketet på ca 6 miljarder kronor på tio år skall avskaffas. Pengarna bör i stället användas i glesbygdsområden med nedslitna och trafikfarliga vägar där järnväg inte utgör ett alternativ. Vänsterpartiet vill även styra bort medel från byggande av motorvägar till underhåll och upprustning av befintligt vägnät.
Uppdelning av LTA-anslaget
Som framhålls i motion T208 (v) bör LTA-anslaget delas upp så att väginvesteringar och järnvägsinvesteringar hålls isär.
Anslaget Drift och underhåll av statliga vägar
Jag anser att riksdagen bör bifalla motion T208 (v) och anvisa 1,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Automatisk hastighetsövervakning
Jag biträder hemställan i reservation 8.
Anslaget Byggande av vägar
Riksdagen bör för nästa budgetår anvisa 5,3 miljarder kronor, dvs. 1,1 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Inga medel skall utbetalas till bärighetshöjande åtgärder. Regeringen har föreslagit att 604 miljoner kronor av anslaget skall gå till sådana investeringar.
Anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
De medel som regeringen föreslår till bärighetshöjande åtgärder bör i stället gå till glesbygdsområden med de mest nedslitna och trafikfarliga vägarna och där järnväg inte utgör ett alternativ. Riksdagen bör för nästa budgetår anvisa 2,6 miljarder kronor, dvs. 500 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Som framhålls i motion T208 (v) bör riksdagen under anslaget för nästa budgetår anvisa ett 200 miljoner kronor större belopp än det regeringen föreslår. Medelsanvisningen bör sålunda omfatta 848500000 kr.
Prioritering av kollektivtrafiken i storstadssregionerna
Öster- och Västerleden bör inte byggas. Härför avsedda medel bör i stället oavkortat gå till kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken bör prioriteras. Först när denna trafik har byggts ut och tillåtits verka en tid kan behovet av Ringen och Österleden bedömas. En utredning bör tillsättas för att utvärdera effekterna av bilavgifter två år efter dessas införande. Beslut om anslag till Österleden och Västerleden bör anstå till dess utvärderingen har genomförts. Satsningar med statliga medel på kollektivtrafiken i Göteborgsområdet skall inte behöva anstå i avvaktan på en lösning av frågan om sträckning av E6 genom Göteborg.
Planeringsinriktning för järnvägar
Enligt Vänsterpartiets mening krävs kraftfulla och framtidsinriktade investeringar i järnvägsnätet. Jag har därför tidigare under avsnittet Planeringsramar framhållit att minst 70 miljarder kronor bör nyinvesteras inom järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden. Genom denna satsning kan planeringsinriktningen för järnvägsinvesteringar förändras i grunden. I stället för den blygsamma och i tiden långt utdragna investeringsverksamhet som regeringen förordar kan järnvägssystemet snabbt rustas upp till det moderna spårburna kommunikationssystem som är nödvändigt i ett framtida bärkraftigt samhälle. Genom en sådan rejäl satsning skapas också många meningsfulla jobb i olika led från industriproduktion till servicearbeten. Som exempel på järnvägsprojekt som därmed kan komma till stånd, utöver vad som redan har beslutats om, kan nämnas västkustbanan, ostkustbanan, godsstråket genom Bergslagen, Norge--Vänerbanan, Bohusbanan, Älvsborgsbanan, projekt inom storstadsregionerna, norra stambanan, Botnia- och Norrbotniabanan. Vidare bör Arlandabanan ingå i sin helhet dvs. även järnvägen mellan Arlanda och Uppsala. Genomförandet av detta kraftfulla program för järnvägsnätets upprustning och modernisering bör ske med stor omsorg om miljön för att förhindra onödigt intrång och minska störningarna. Detta betyder att projektet tredje spåret genom Stockholm, med en spårdragning över Riddarholmen, inte bör komma till stånd. I stället bör en tunnellösning väljas. Med det synsättet som Vänsterpartiet har om att järnvägstrafiken kommer att öka väsentligt är det nödvändigt att planeringen inriktas på vad som är långsiktigt riktigt. Förslaget om att förstärka kapaciteten med endast ett spår är därför en kortsiktig lösning, samtidigt som den innebär att oersättliga kulturvärden förstörs. Jag bedömer att med de skisserade riktlinjerna för investeringar i järnvägens infrastruktur kan syftet med samtliga vänsterpartimotioner komma att uppfyllas.
Anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Jag biträder hemställan i reservation 14.
Anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Som framhålls i motion T208 (v) yrkande 4 bör Banverkets anslag för investeringar i stomnätet höjas med 2 miljarder kronor, jämfört med regeringens förslag. Det innebär att riksdagen bör anvisa 7925 miljoner kronor för nästa budgetår.
Övriga infrastrukturprojekt
Vänsterpartiet anser att jämfört med regeringens förslag bör järnvägsinvesteringarna, vägunderhållet och investeringarna i länstrafikanläggningar öka. Väginvesteringarna bör däremot minska och anslaget till bärighetshöjande åtgärder helt avskaffas. Om våra förslag godtas tillgodoses en stor del av de motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt. Någon riksdagens åtgärd med anledning av dessa motioner är därför inte erforderlig.
Anslaget Utredningar m.m. (mom. 54)
Jag biträder hemställan i reservation 18.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 7, 9, 13, 17, 22, 24, 25, 36, 39 och 43 borde ha hemställt:
1. beträffande inriktningen av trafikpolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T62 yrkandena 4--8 och 15 och 1992/93:T208 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1992/93:T202 yrkande 2, 1992/93:T203 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T210, 1992/93:T216 yrkandena 1, 9 och 20, 1992/93:T223, 1992/93:T348 yrkande 4, 1992/93:Jo253 yrkande 3, 1992/93:Jo630 yrkandena 22--24, 1992/93:N281 yrkande 6 samt 1992/93:N432 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande planeringsramar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 3, med anledning av regeringens förslag i proposition 1992/93:176 samt med avslag på motionerna 1992/93:T36 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T61 yrkande 1, 1992/93:T71 yrkandena 2--5, 6 i denna del, 7 i denna del och 8--10 samt 1992/93:N281 yrkande 7 a) godkänner att väg- och järnvägsinvesteringar planeras inom en ram om totalt 119000000000 kr för perioden 1994--2003, b) godkänner att planeringsramen skall fördelas med 70000000000 kr för investeringar i stomjärnvägar, med 40000000000 kr för investeringar i riksvägar och med 9000000000 kr för investeringar i länstrafikanläggningar,
9. beträffande väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets omfattning m.m. att riksdagen -- under förutsättning av bifall till mom. 7 i meningsyttringen -- med bifall till motion 1992/93:T62 yrkandena 11, 19, och 29 med anledning av motion 1992/93:T62 yrkande 28 och regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1992/93:T32, 1992/93:T36 yrkande 1, 1992/93:T37, 1992/93:T40, 1992/93:T42, 1992/93:T43 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T44, 1992/93:T46, 1992/93:T53, 1992/93:T54, 1992/93:T65 yrkande 1, 1992/93:T66, 1992/93:T68 yrkande 2, 1992/93:T70 yrkande 2, 1992/93:T71 yrkande 6 i denna del, 1992/93:T72, 1992/93:T75, 1992/93:T76 yrkande 1, 1992/93:T77, 1992/93:T82 yrkande 1, 1992/93:T83, 1992/93:T90 yrkande 2, 1992/93:T94 yrkande 5, 1992/93:T203 yrkande 5, 1992/93:T205 yrkandena 1--2 och 3 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 6, 1992/93:T225 yrkande 2, 1992/93:T301,1992/93:T302, 1992/93:T304, 1992/93:T305, 1992/92:T306, 1992/93:T309 yrkande 1, 1992/93:T310, 1992/93:T314, 1992/93:T318, 1992/93:T319, 1992/93:T320, 1992/93:T324 yrkande 1, 1992/93:T325, 1992/93:T326, 1992/93:T327 yrkande 1, 1992/93:T328, 1992/93:T331, 1992/93:T332, 1992/93:T333, 1992/93:T339, 1992/93:T340, 1992/93:T342, 1992/93:T344, 1992/93:T522 yrkande 2, 1992/93:T556 yrkande 2, 1992/93:T640 yrkande 6, 1992/93:A410 yrkandena 7 och 8, 1992/93:A427 yrkande 2, 1992/93:A443 yrkandena 6 och 7, 1992/93:A472 yrkande 6, 1992/93:A478 yrkande 7, 1992/93:Fi211 yrkande 24, 1992/93:N317 yrkande 13 samt 1992/93:Ub646 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anfört,
13. beträffande uppdelning av LTA-anslaget att riksdagen med anledning av motion 1992/93:208 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. beträffande anslaget Drift och underhåll av statliga vägar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 12 och med avslag på regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7133721000 kr,
22. beträffande anslaget Byggande av vägar att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T208 yrkandena 11 och 15 samt med avslag på motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 4 samt 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del till Byggande av vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5313000000 kr,
24. beträffande anslaget Byggande av länstrafikanläggningar att riksdagen med anledning av motion T208 yrkande 9 till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2623000000 kr,
25. beträffande anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar ratt riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 14 och med anledning av regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 till Bidrag och drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 848500000 kr,
36. beträffande prioritering av kollektivtrafiken i storstadsregionerna att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T62 yrkande 20 i denna del och yrkande 21, 1992/93:T208 yrkande 7, 1992/93:T211, 1992/93:T230 yrkande 2 och 1992/93:Jo706 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförs,
39. beträffande planeringsinriktning för järnvägar att riksdagen -- under förutsättning av bifall till moment 7 i meningsyttringen -- med bifall till motion 1992/93:T62 yrkandena 9, 17, 18, 20 i denna del, 22--25 med avslag på proposition 1992/93:176 yrkandena 1--5 på s. 93 och motionerna 1992/93:T35 i denna del, 1992/93:T36 yrkande 5, 1992/93:T48, 1992/93:T52, 1992/93:T59 yrkande 4, 1992/93:T61 yrkande 3, 1992/93:T63 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T69 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T71 yrkande 7 i denna del, 1992/93:T73, 1992/93:T76 yrkande 2, 1992/93:T78, 1992/93:T201 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T203 yrkande 4, 1992/93:T204 yrkande 2 i denna del, 1992/93:T205 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T208 yrkande 6, 1992/93:T215 yrkande 8, 1992/93:T219 yrkande 3, 1992/93:T225 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T501 yrkande 1, 1992/93:T509, 1992/93:T514, 1992/93:T517, 1992/93:T519 i denna del, 1992/93:T525, 1992/93:T526, 1992/93:T527 yrkande 3, 1992/93:T528, 1992/93:T529, 1992/93:T530, 1992/93:T536, 1992/93:T537 yrkande 1, 1992/93:T538 yrkande 1, 1992/93:T541 yrkande 1, 1992/93:T544, 1992/93:T545, 1992/93:T547, 1992/93:T552, 1992/93:T555, 1992/93:T557, 1992/93:T559, 1992/93:T561, 1992/93:T563, 1992/93:Fi211 yrkande 23, 1992/93:A416 yrkande 7 och 1992/93:A472 yrkande 5 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anfört,
43. beträffande anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T208 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 3 samt 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7925000000 kr,
Finansutskottets yttrande
1992/93:FiU4y
Bilaga
Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har den 23 mars 1993 berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m. jämte motioner, i de delar som berör finansutskottets beredningsområde.
Avgränsning av yttrandet
Finansutskottet behandlar i detta yttrande till trafikutskottet frågan om att införa ett nytt finansieringssystem, avsnitten 2.1.1 (s. 30--32) och 4 (s. 107--112) i propositionen.
I dessa delar av propositionen föreslås att investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar skall finansieras genom att lån tas upp i Riksgäldskontoret i stället för att som hittills finansieras över anslag på statsbudgeten.
Propositionen
Enligt RF 9:10 får regeringen inte uppta lån utan riksdagens bemyndigande. Regeringen begär därför ett bemyndigande för regeringen att för perioden 1993/94--1995/96 besluta om låneram för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar upp till ett belopp om 42 miljarder kronor. Därutöver föreslås att riksdagen skall besluta att två av regeringen underställda myndigheter, Banverket och Vägverket, skall medges rätt att ta upp lån i Riksgäldskontoret under perioden 1993/94--1995/96 intill ett sammanlagt belopp av högst 36 miljarder kronor för nya investeringar. Detta belopp innefattas emellertid i det förstnämnda bemyndigandet, som även innefattar tidigare upptagna lån för investeringar i vägar och järnvägar om totalt ca 6 miljarder kronor. I propositionen (s.11) inför regeringen ett nytt begrepp, nämligen skuldsättningsram. Någon närmare innebörd av begreppet ges inte i detta sammanhang. I en särskild hemställanpunkt föreslås att riksdagen skall besluta att skuldsättningsramen för perioden 1993/94--2002/03 skall vara 78 miljarder kronor. De ovannämnda beloppen innefattas i den begärda planeringsramen.
Vidare föreslås riksdagen godkänna att väg- och järnvägsinvesteringar bör planeras inom en ram om totalt 88 miljarder kronor. Därtill kommer 10 miljarder kronor för sådana projekt som redan beslutats inom den av riksdagen tidigare beslutade planeringsramen om 20 miljarder kronor. Riksdagen föreslås också godkänna en viss fördelning av ramen på olika typer av trafikinvesteringar (s. 42) men samtidigt föreslås att regeringen skall bemyndigas besluta om den slutliga fördelningen av låneramen mellan Vägverket och Banverket samt mellan år och ändamål (s. 112). Ett särskilt bemyndigande begärs också för regeringen att besluta om de förändringar i givna bemyndiganden för Vägverket och Banverket som är påkallade av den nya finansieringsmodellen.
I propositionen bedöms att med lånefinansiering kommer de faktiska ränte- och amorteringskostnaderna för investeringar i vägar och järnvägar att tydliggöras på statsbudgeten. För närvarande redovisas de direkta anskaffningsutgifterna.
I propositionen bedöms vidare att lånefinansiering innebär att en periodisering av anskaffningsutgifterna görs på statsbudgeten i stället för att dessa till fullo får täckas med anslagsmedel det aktuella budgetåret. Belastningen på budgeten för amorteringar och räntor uppstår enligt förslaget först efter hand som lån och räntor förfaller till betalning. Budgetbelastningen sägs därmed uppstå först när de samhällsekonomiska vinsterna med uppbyggd och väl fungerande infrastruktur infaller, dvs. i takt med att investeringarna brukas av medborgarna. Med en lånefinansieringsmodell förbättras enligt propositionen riksdagens beslutsunderlag genom att de faktiska kostnaderna staten har för infrastruktursatsningar tydliggörs genom att såväl ränte- som amorteringskostnader synliggörs.
Övergången till en lånefinansiering innebär en temporär förbättring av statsbudgetens saldo. I den takt investeringarna sker kommer denna effekt successivt att minska. Detta innebär dock inte att statens finanser på något sätt förbättras. Genom omläggningen kommer skillnaden mellan statsbudgetens saldo och statens upplåningsbehov tillfälligt att öka.
För att "finansiera" räntor och amorteringar av upptagna lån bör, enligt propositionen, ett särskilt anslag för kapitalkostnader för investeringar i vägar, järnvägar och kollektiva trafikanläggningar, vilka föreslås betalas med lån, inrättas. För budgetåret 1993/94 beräknas detta anslag uppgå till 1353 miljoner kronor.
I propositionen föreslås mot bakgrund härav att anslagen för byggande av riksvägar, byggande av länstrafikanläggningar, bärighetshöjande åtgärder, nyinvesteringar i stomjärnvägar samt ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader som tillsammans uppgår till närmare 5 miljarder kronor inte skall tas upp i statsbudgeten för budgetåret 1993/94.
Utskottet
Finansutskottet har i betänkandet om den ekonomiska politiken och budgetregleringen (1992/93:FiU10, FiU20) behandlat frågan om finansieringen och redovisningen av investeringar i trafikens infrastruktur. Utskottets behandling föranleddes av ett antal motioner som tog upp frågan om att indela statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget. Utskottet anförde i betänkandet följande:
Investeringar i vägar och järnvägar finansieras traditionellt genom årliga anslag på statsbudgeten. Utgångspunkten för vilka investeringar som skall göras är de gällande tioåriga investeringsplanerna för investeringar i riksvägar, stomjärnvägar och länstrafikanläggningar. De årliga investeringsanslagen har sedan slutet av 1980-talet varit ca 4,6 miljarder kronor per år.
Riksdagen beslutade år 1991 att inrätta ett anslag för investeringar i trafikens infrastruktur. Anslaget skulle främst användas för större sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön och storstadsregionernas trafiksystem. Riksdagen anvisade 10 miljarder kronor till anslaget men utlovade att en påfyllnad med ytterligare 10 miljarder kronor skulle ske senare. För resten av 1990-talet angav riksdagen en planeringsram på 20 miljarder kronor.
I syfte att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har riksdagen vid två tillfällen, i december år 1991 och juni år 1992, beslutat om extra medel till transportsektorn. I december 1992 beslutade riksdagen att anslå ytterligare 1,5 miljarder kronor för åtgärder på länsvägar i skogslänen.
I årets budgetproposition (Kommunikationsdepartementet, bilaga 7) föreslås en ny finansieringsmodell för investeringar i vägar, järnvägar (inkl. eldrifts- och telenätsutrustning) och kollektivtrafikanläggningar. De skall enligt förslaget finansieras genom lån som tas upp i Riksgäldskontoret. För att finansiera räntor och amorteringar kommer ett särskilt kapitalkostnadsanslag att inrättas. En total investeringsram och en låneram kommer att fastställas för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994--2003. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare investeringar för 30 miljarder kronor att göras, varav 10 miljarder kronor avser redan fattade beslut. Förslag kommer senare i vår att lämnas till hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverket.
Som skäl för att införa en ny finansieringsmodell anförs att flera mycket angelägna investeringar inte har gått att finansiera inom hittills anslagna ramar. I finansplanen sägs att genom en övergång till lånefinansiering kan investeringsnivån höjas ytterligare.
Som utskottet redovisat i ett yttrande till TU (1987/88:FiU3y) innebär en övergång till att finansiera investeringar med lån i Riksgäldskontoret (RGK) eller på kapitalmarknaden inte att det skapas något ökat realt utrymme som gör det möjligt att öka investeringarna i samhället. Att finansiera statliga investeringar genom lån i RGK i stället för över anslag skapar inte heller något ökat finansiellt utrymme. Även finansieringen via anslag innebär, i den mån inte statsinkomsterna räcker till, att lån upptas i RGK. Utskottet delar således inte uppfattningen att en finansiering av infrastrukturinvesteringar med lån i RGK skulle göra det möjligt att höja investeringarna utöver vad en finansiering över anslag skulle innebära. Däremot kan en sådan ordning påverka vilket inflytande riksdagen får över besluten om infrastrukturinvesteringarna. Enligt regeringens förslag skulle på statsbudgeten endast tas upp ett kapitalkostnadsanslag som skulle belastas med räntor och amorteringar på upptagna lån. Ett ställningstagande från riksdagens sida till omfattningen av ett eller flera kapitalkostnadsanslag kan inte ersätta ett inflytande över investeringarnas omfattning. Belastningen på kapitalkostnadsanslaget kommer att bestämmas genom en mekanisk framräkning baserad på gjorda investeringar. Det anslaget kan riksdagen i detta skede inte påverka. Ställningstagandet till kapitalkostnadsanslaget blir därför ointressant ur beslutssynpunkt.
Att periodisera utgifterna över investeringens beräknade livslängd, som ett kapitalkostnadsanslag i viss mening kan sägas innebära, kan vara värdefullt ur andra synvinklar, t.ex. för att kunna bedöma den statliga sektorns resursförbrukning. En förutsättning härför är emellertid att en sådan periodisering kan göras på någorlunda objektiva grunder. Det är angeläget att redovisningsprinciper utvecklas i enlighet med vad som brukar betecknas som god redovisningssed. Ändringar av principer får omedelbart genomslag på budgetsaldot och bör därför undvikas. I det gamla systemet med en uppdelning av statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget avskrevs investeringar direkt till den del de inte kunde förväntas ge monetär avkastning. Det innebar att de till denna del finansierades över driftbudgeten med löpande inkomster. Endast den del av investeringarna som kunde beräknas ge monetär avkastning fick tas upp på kapitalbudgeten och därigenom lånefinansieras. Den gamla drift- och kapitalbudgeten hade som utskottet ser det vissa förtjänster i dessa avseenden men även vissa svagheter. Den var framför allt svåröverskådlig och ofullständig.
De nu redovisade principerna för uppdelningen på en drift- och en kapitalbudget har sin motsvarighet i den företagsekonomiska redovisningskonventionen. Enligt denna konvention får ett företag inte redovisa en investering som tillgång om avkastningen från investeringen inte tillfaller företaget. De framtida inkomsterna från många statliga investeringar tillfaller emellertid inte staten direkt utan andra samhällssektorer.
I själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att viss verksamhet kan bedrivas på ett samhällsekonomiskt mer effektivt sätt i offentlig regi än i privat regi att inkomsterna från verksamheten inte tillfaller ägaren utan sprids i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för ägaren att -- på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt -- få betalning för tillhandahållna tjänster brukar i ekonomisk teori benämnas kollektiva tjänster. Det anförda, som påpekas i finansplanen, visar att den företagsekonomiska redovisningskonventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig verksamhet.
Investeringar i staten är av två huvudtyper. Dels är investeringar insatsresurser -- produktionsfaktorer -- för att myndigheterna skall kunna bedriva sin verksamhet (lokaler, datorer, telefonväxlar etc.), dels är investeringar resultat av vissa myndigheters verksamhet som skall utnyttjas av andra än producenten/myndigheten (vägar, järnvägar, skyddsrum etc.).
För myndigheter med förvaltningsanslag kan en modell vara att finansiera investeringar som utgör insatsresurser i myndigheterna med lån och låta kapitalkostnaderna belasta förvaltningsanslaget. Ett sådant system föreslås i årets finansplan. Utskottet återkommer till detta. Kapitalkostnaderna i ett sådant system minskar myndigheternas framtida utrymme för löpande utgifter. Myndigheterna får möjlighet att på ett rationellt sätt bedöma investeringarnas värde mot löpande utgifter, eller annorlunda uttryckt, myndigheterna får ta de ekonomiska konsekvenserna av sina investeringsbeslut. Detta resonemang är emellertid inte tillämpbart på infrastrukturinvesteringar, där den förväntade avkastningen inte tillfaller staten i form av inkomster. Av större betydelse är här den samhällsekonomiska bedömningen som kan göras av investeringens värde. Finns det resurser tillgängliga för att öka investeringarna? Vilka blir effekterna på samhällsekonomin i övrigt? Det är frågor som inte kan bedömas och avgöras inom en enskild myndighet eller ett verk.
Finansutskottet yttrade sig våren 1988 över proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken på 1990-talet (1987/88:FiU3y). I yttrandet skrev ett enigt finansutskott följande:
Utskottet anser inte att det finns skäl att ändra de principer som slogs fast av 1984/85 års riksdag. För att ett affärsverk skall få finansiera investeringar vid sidan av statsbudgeten direkt via riksgäldskontoret bör liksom hittills gälla att full förräntning kan påräknas på investeringen. För de investeringar där detta inte gäller bör finansieringen liksom hittills ske via anslag på statsbudgeten. I de fall ett affärsverk medges rätt att låna i riksgäldskontoret bör det ske inom en angiven ram. En upplåning som sker på detta sätt skall på lämpligt sätt rapporteras och redovisas som statsskuld för att överblicken och rapporteringen av den totala statsskulden inte skall försvåras.
Utskottet uttryckte förståelse för de motiv som anförts för att införa andra finansieringsformer för investeringar än via anslagsmedel. Det är emellertid viktigt, anförde utskottet, att i detta sammanhang beakta de krav som riksdagen ställer beträffande möjligheter till inflytande och överblick.
Utskottet har alltjämt samma uppfattning och anser sammanfattningsvis att investeringar i infrastruktur bör anvisas över anslag på statsbudgeten. En finansiering över anslag kan väl förenas med utformning av planeringsramar eller investeringsbemyndiganden som gör det möjligt att långsiktigt planera verksamheten. Det kan dock finnas skäl att överväga andra budget- och redovisningsformer för denna typ av investeringar. Det är i vissa sammanhang väsentligt att behandla investeringar och kapitalkostnader på ett annat sätt än driftkostnader.
Utskottet var i betänkandet (bet. 1992/93:FiU10, FiU20, rskr. 189) för sin del inte berett att tillstyrka att en drift- och en kapitalbudget skulle återinföras, men ansåg att frågan om hur investeringarna i infrastruktur skall finansieras, budgeteras och redovisas borde övervägas ytterligare.
Utskottet förutsatte att regeringen i det fortsatta arbetet med dessa frågor uppmärksammade de problem utskottet här påtalat. De aktuella motionerna avstyrktes därför av utskottet. I en reservation från Ny demokrati förordades att en särskild utredning tillsattes för att lösa de frågor som motionerna aktualiserat.
Propositionen om investeringar i trafikens infrastruktur (1992/93:176) har därefter överlämnats till riksdagen. I propositionen lämnas en redovisning för hur styrformerna för investeringar i trafikens infrastruktur bör utvecklas. Utskottet har tagit del av dessa förslag. Som utskottet ser det föreslås i propositionen vissa förbättringar och förtydliganden vad gäller styrformerna och redovisningen. Förslaget har också andra förtjänster. En bättre överensstämmelse åstadkoms i redovisningen mellan budgetbelastning och medborgarnas utnyttjande av investeringarna. Genom en treårsram för upplåningen ges riksdagen möjlighet att styra den totala omfattningen av trafikinvesteringarna. Vidare kommer en årlig utfallsredovisning att lämnas i form av uppföljning mot investeringsplan och ingångna åtaganden. Trots detta måste utskottet konstatera att den för finansutskottet intressanta frågan om hur riksdagen skall kunna utöva finansmakten för investeringsutgifter som saknar direkt monetär avkastning, dvs. på vilket sätt dessa medel skall omfattas av budgetregleringen, inte fått en för riksdagen tillfredsställande lösning. Utskottet vill åskådliggöra detta med följande exempel. I propositionen föreslås att ett kapitalkostnadsanslag skall införas på statsbudgeten som skall belastas med amorteringar och räntor på lån till bl.a. Vägverket och Banverket. Denna typ av anslag kan emellertid leda till vissa icke önskvärda effekter. Antag att staten önskar öka sitt sparande för att minska sin skuldsättning och av det skälet ålägger Banverket och Vägverket att öka sina amorteringar. Innebörden härav blir med propositionens förslag till finansiering av infrastrukturinvesteringar att utfallet på kapitalkostnadsanslaget ökar. Den paradoxala effekten blir således att budgetunderskottet ökar trots att myndigheterna ökat sitt sparande.
Det omvända skulle också kunna inträffa om amorteringstiden i stället förlängs, vilket egentligen innebär ett mindre sparande än annars. Därigenom skulle belastningen på kapitalkostnadsanslaget minska och budgetsaldot förbättras. Den faktiska upplåningen påverkas i detta skede inte, eftersom upplåningen redan har skett i samband med att investeringen genomförs.
Exemplen visar enligt utskottets mening att begreppet kapitalkostnadsanslag ger statsbudgeten och budgetunderskottet, om de i proposition 176 föreslagna förändringarna genomförs, en annan innebörd än de hittills haft. Genom att man ändrar amorteringstiden kan budgetsaldots storlek påverkas.
Enligt finansutskottets mening aktualiserar detta frågan på vilket sätt riksdagen skall utöva sin finansmakt. Det hittills vedertagna sättet att genom anslagsbeslut fastställa en budgetreglering för nästkommande budgetår skulle behöva utvecklas vidare till att omfatta även investeringsbemyndiganden och liknande långsiktiga utgiftsåtaganden. Finansutskottet avser att i ett annat sammanhang föreslå riksdagen att hos regeringen hemställa om en översyn av de frågor som utskottet aktualiserat här och i det nämnda betänkandet från i mars 1993 (bet. 1992/93:FiU20, rskr. 189).
Den i proposition 176 aktualiserade frågan om finansieringen av investeringar i trafikens infrastruktur måste emellertid lösas nu i samband med riksdagens behandling av propositionen. För att inte senarelägga riksdagens ställningstagande till de nödvändiga investeringarna i trafikens infrastruktur och på ett negativt sätt påverka trafikverkens investeringsplanering bör riksdagen, i avvaktan på en närmare prövning av hur riksdagens finansmakt bör utformas, anvisa nödvändiga medel för infrastrukturinvesteringar över anslag på statsbudgeten. Finansutskottet anser därför att för riksdagen mer vedertagna beslutsformer -- att anvisa medel över anslag och fastställa inriktningen och omfattningen av verksamheten genom planerings- eller investeringsbemyndiganden -- bör användas också för beslut om investeringar i trafikens infrastruktur.
Det bör ankomma på trafikutskottet att överväga om anslaget skall omfatta de beräknade utgifterna för hela treårsperioden eller endast för ett år i taget. Av betydelse härvid är om planeringen och riksdagens ställningstagande skall ske treårsvis eller vara rullande. Likaså ankommer det på trafikutskottet att ta ställning till om medlen skall anvisas samlat eller fördelas på väg- och järnvägsinvesteringar. Finansutskottet anser dock, med tanke på investeringarnas betydelse för det samhällsekonomiska kapacitetsutnyttjandet och behovet att på sikt utveckla kapaciteten, att vägledande för trafikutskottet bör vara att riksdagens ställningstagande inte ytterligare skall försena den planerade utbyggnaden. Riksdagen bör därför fatta de nödvändiga besluten redan i vår.
Ett ställningstagande i denna riktning skulle också tillgodose yrkandena 11--15 i motion T71 (s) samt i viss utsträckning även motion T62 (v) yrkandena 1 och 7.
Förslaget i motion T47 av Ulf Melin (m) att överföra delar av fordonsskatten och bränsleskatten direkt till Vägverket för väginvesteringar anser utskottet bör avslås av riksdagen. Förslaget kan inte ses som en finansieringsform, som motionären hävdar, utan är egentligen en specialdestinering av inkomster. Utskottet och riksdagen har vid ett flertal tillfällen avvisat sådana yrkanden. Väginvesteringar bör vägas främst mot andra typer av infrastrukturinvesteringar och inte mot vissa skatteinkomster. En specialdestinering av inkomster till vissa utgifter skulle försvåra för riksdagen att göra en prioritering på rationella grunder mellan olika typer av utgifter.
Stockholm den 20 april 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Lars Leijonborg (fp), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s) och Alf Egnerfors (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Proposition 1992/93:1763 Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter3 Inriktning av investeringar i trafikens infrastruktur3 Anslagsfrågor och övriga finansieringsfrågor för perioden 1993/94--1995/964 Vissa järnvägar av betydelse från turistsynpunkt5 Proposition 1992/93:100 bilaga 75 Anslag för budgetåret 1993/945 MOTIONERNA6 Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.6 Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:161 Trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet17 Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 199318 Yttrande från finansutskottet43 Inledning43 UTSKOTTET44 1 Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter44 1.1 Inriktningen av trafikpolitiken44 1.1.1 Propositionen44 1.1.2 Motionerna46 1.1.3 Utskottets ställningstagande47 1.2 Utvärdering av trafikpolitiken48 2 Investeringsplaneringen50 2.1 Samordnad investeringsplanering50 2.1.1 Propositionen50 2.1.1 Motionerna51 2.1.3 Utskottets ställningstagande52 2.2 Investeringar i sjöfartens infrastruktur54 2.3 Investeringar i luftfartens infrastruktur54 2.4 Övrigt55 3 Planeringsramar och finansieringsfrågor56 3.1 Planeringsramar56 3.1.1 Propositionen56 3.1.2 Motionerna56 3.1.3 Utskottets ställningstagande57 3.2 Finansieringsfrågor58 3.2.1 Propositionen58 3.2.2 Motionerna59 3.2.3 Finansutskottets yttrande59 3.2.4 Trafikutskottets ställningstagande60 4 Vägar m.m.63 4.1 Väginvesteringarnas inriktning samt stamvägnätets omfattning, standard och utbyggnadstakt63 4.1.1 Bakgrund63 4.1.2 Vägverkets förslag till stamvägnät64 4.1.3 Regeringens förslag65 4.1.4 Motionsförslag70 4.1.5 Utskottets ställningstagande75 4.1.6 Sträckningen av E 4 genom Skåne78 4.2 Investeringsinriktning för länstrafikanläggningar79 4.2.1 Bakgrund79 4.2.2 Regeringens förslag80 4.2.3 Motionsförslag80 4.2.4 Utskottets ställningstagande81 4.3 Anslagsfrågor82 4.3.1 Anslaget Vägverket: Administrationskostnader82 4.3.2 Anslaget Drift och underhåll av statliga vägar82 4.3.3 Anslaget Byggande av vägar84 4.3.4 Anslaget Byggande av länstrafikanläggningar85 4.3.5 Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar85 4.3.6 Vissa övriga anslagsfrågor85 4.4 Vägsalt och dubbdäck86 4.5 Vissa övriga vägfrågor87 5 Storstadsfrågor87 5.1 Bakgrund87 5.2 Regeringens förslag och utskottets ställningstagande till dessa förslag88 5.3 Motionsförslag och utskottets ställningstagande till dessa förslag89 6 Järnvägar92 6.1 Bakgrund92 6.2 Gällande planeringssystem93 6.3 Bannätets indelning93 6.4 Investeringsplaneringen95 6.4.1 Regeringens förslag95 6.4.2 Motionsyrkanden100 6.4.3 Utskottets ställningstagande110 6.5 Anslagsfrågor114 6.5.1 Anslaget Banverket: Administrationskostnader114 6.5.2 Anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar115 6.5.3 Anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar116 6.5.4 Anslag Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader116 6.6 Turistjärnvägar117 6.6.1 Regeringens förslag117 6.6.2 Utskottets ställningstagande118 6.7 Persontrafikfrågor118 6.8 Godstrafikfrågor123 7 Övriga motionsyrkanden om infrastruktursatsningar124 7.1 Vägar126 7.2 Järnvägar128 7.3 Motionsyrkanden som omfattar flera trafikslag132 8 Anslaget Utredningar m.m.134 HEMSTÄLLAN135 RESERVATIONER144 SÄRSKILDA YTTRANDEN159 MENINGSYTTRING AV SUPPLEANT161 Bilaga Finansutskottets yttrande 1992/93:FiU4y167