Jakt och viltvård
Betänkande 1997/98:JoU19
Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU19
Jakt och viltvård
Innehåll
1997/98 JoU19
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 34 motionsyrkanden från allmänna motionstiden om olika jakt- och viltvårdsfrågor. De flesta motionerna tar upp frågor som riksdagen i stor enighet har delegerat till regeringen och berörda myndigheter. Det gäller t.ex. frågor om skyddsjakt på skarv och säl samt jakttider m.m. för olika djurarter. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Till betänkandet fogas fyra reservationer och fem särskilda yttranden.
Motionerna
1997/98:Jo405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsjakt på säl. 1997/98:Jo901 av Gudrun Lindvall och Thomas Julin (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. forskningsjakten på säl, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på säl i vatten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys över vilka som skall ha ersättning för sälskador och storleken på denna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av sälskyddsområden. 1997/98:Jo902 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om björnjakt. 1997/98:Jo903 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkelbeckasinen har minskat så kraftigt i antal. 1997/98:Jo904 av Olle Lindström och Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerad allmän jakt på säl. 1997/98:Jo905 av Lars Björkman och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att allmän jakttid på korp återinförs. 1997/98:Jo906 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare verkningsfulla åtgärder, allmän jakt, för att begränsa och balansera utbredningen av mellanskarv i Kalmarsund och i övriga berörda områden. 1997/98:Jo907 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på tjäder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bevarandeplan för tjädern. 1997/98:Jo908 av Axel Andersson och Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snarast införa jakt på gråsäl i Bottniska viken (från Upplandskusten och norrut). 1997/98:Jo909 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna jakt måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både till naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de nämnda rovdjurens behov av ripa, i första hand jaktfalkens, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för ett vidare ekologiskt synsätt. 1997/98:Jo910 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsjakt på säl, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av ersättningsreglerna för viltskador. 1997/98:Jo911 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar. 1997/98:Jo913 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av älgjaktens bedrivande under de senaste 30 åren. 1997/98:Jo914 av Siw Persson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jaktbeslut skall, ur djurskyddssynpunkt, grunda sig på samma djursyn som ligger till grund för djurskyddslagen, nämligen att man skall se på djur som individer, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jaktbeslut måste underställas miljöbedömning. 1997/98:Jo915 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyddsjakt må införas i vårt land på vildlevande minkar. 1997/98:Jo916 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett faunaråd. 1997/98:Jo917 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jakten skall vara långsiktigt ekologiskt hållbar och att detta skall säkerställas genom årliga inventeringar av de arter man vill jaga, 2. att riksdagen hos regeringen begär att jaktlagen och tillhörande förordning ses över i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på arter uppförda på Artdatabankens hotlista, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt under häckningstid, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på arter där populationerna minskar. 1997/98:Jo918 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalbefolkningens jakträtt på allmänt vatten. 1997/98:Jo919 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av blyhagel, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt med hagel i fågelflockar.
Utskottet
Skyddsjakt på säl och skarv m.m. Frågor om skyddsjakt på skarv och säl har behandlats av utskottet vid ett par tillfällen de senaste åren, se betänkandena 1995/96:JoU12 s. 3 f. och 1996/97:JoU19 s. 5 f. Utskottet vill återigen påpeka att dessa frågor har delegerats till regeringen och berörda myndigheter, dvs. Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen (1987:905) möjlighet att ge tillstånd till skyddsjakt på säl om det bedöms nödvändigt. Givetvis måste beaktas att sådan skyddsjakt utförs på ett sätt som är etiskt försvarbart och åstadkommer minsta möjliga lidande för djuren. I Naturvårdsverkets regi har bedrivits viss försöksverksamhet med skyddsjakt på säl. Utskottet förutsätter att erfarenheterna av denna verksamhet läggs till grund för fortsatta överväganden om skyddsjakten och att en rimlig avvägning kan göras mellan fiskenäringens intressen och bevarandeintressen. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionerna Jo405 (m) yrkande 8, Jo901 (mp) yrkandena 1 och 2, Jo904 (m), Jo908 (s) och Jo910 (m) yrkande 1, som alla behandlar frågor om jakt på säl, bör inte vidtas för närvarande. Regler om ersättning för de skador som orsakas av vilt finns i 29 a § jaktförordningen. Av bestämmelsen framgår att ersättning får i mån av tillgång på medel lämnas av statsmedel om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för den kostnad som skadan föranleder. Vidare framgår av bestämmelsen att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om sådan ersättning. Utskottet har inhämtat att det vid Naturvårdsverket pågår en översyn av ersättningsreglerna. Motionerna Jo901 (mp) yrkande 3 och Jo910 (m) yrkande 2, som båda påtalar behovet av en översyn av ersättningsreglerna vid sälskador, får därmed anses tillgodosedda och kan lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Frågan om sälskyddsområden diskuteras i motion Jo901 (mp) yrkande 4. Motionärerna anför att sälskyddsområdena bör utvidgas med en zon där man får vistas, men där fiske får ske på egen risk. Av 14 b § naturvårdslagen (1964:822) framgår att om det behövs särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter som inskränker rätten till bl.a. jakt eller fiske. Enligt 15 § naturvårdsförordningen (1976:484) är det länsstyrelsen som meddelar sådana föreskrifter. Utskottet konstaterar således att dessa frågor hanteras av behöriga myndigheter i den ordning som gäller för förvaltningsbeslut i enskilda fall. Utskottet avstyrker motion Jo901 (mp) yrkande 4. I motion Jo906 (c) påtalas behovet av allmän jakt för att begränsa och balansera utbredningen av mellanskarv. Som utskottet tidigare påpekat (se bet. 1995/96:JoU12 s. 4 och 1996/97:JoU19 s. 5) avskaffades den allmänna jakttiden på skarv fr.o.m. den 15 juni 1995 till följd av en ändring i jaktförordningen. Förändringen genomfördes för att anpassa svenska regler till direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet). Den 29 juni 1997 ändrades fågeldirektivet på det sättet att den art av skarv som förekommer i Sverige inte längre upptas i direktivets bilaga 1 (se kommissionens direktiv 97/49/EG). Det innebär att det inte längre uppställs lika stränga krav som tidigare när det gäller åtgärder för bevarande av skarvens livsmiljö m.m. Eftersom skarv inte upptagits i direktivets bilaga 2 är det dock inte möjligt att tillåta allmän jakt på skarv. Däremot är skyddsjakt tillåten enligt vad som beskrivs nedan. Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för allvarliga skador av vilt, får enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa risker. Med stöd av 24 § jaktförordningen får Naturvårdsverket eller länsstyrelsen besluta om sådan jakt. Enligt 29 § jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt på vissa, annars fredade, djur, om det behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda skador eller olägenheter på grund av beståndens storlek eller av andra skäl. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket vid olika tillfällen har diskuterat de problem som stora skarvkolonier medför med berörda intressenter. Sedan år 1994 har ett forskningsprojekt pågått, som har till syfte att öka kunskapen om skarven och dess inverkan på fiskbestånden. Vidare har inhämtats från Naturvårdsverket att arbete med en åtgärdsplan för hantering av skarvfrågan pågår vid danska miljöministeriet och att denna åtgärdsplan väntas under första kvartalet 1998. Planen skall bl.a. behandla vilka metoder som bör användas för att komma till rätta med skarvproblemet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo906 (c). I motion Jo905 (m) anförs att allmän jakttid på korp bör återinföras. Även när det gäller korp följer emellertid av EU:s fågeldirektiv att allmän jakt inte är tillåten. Som ovan anförts innebär jaktförordningen att länsstyrelsen, om det behövs för att bl.a. förebygga skador, kan ge tillstånd till jakt efter vissa, annars fredade, djur. Motionen avstyrks. Enligt motion Jo915 (m) måste skyddsjakt införas på vildmink. Utskottet vill erinra om att enligt jaktförordningen infaller allmän jakttid för mink under tiden den 1 augusti-den 30 april. På holmar och skär är skyddsjakt med hänsyn till fågellivet tillåten året om. Vidare har utskottet inhämtat att Länsstyrelsen i Stockholms län utarbetat en minkpolicy för Stockholms skärgård samt fattat beslut om jakt under år 1998 efter mink på allmänt vatten. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion Jo915 (m) lämnas utan vidare åtgärd.
Jakt på enkelbeckasin m.fl. arter I motionerna Jo903 (mp) yrkande 1 och Jo907 (mp) yrkande 1 anförs att enkelbeckasin respektive tjäder måste fridlysas. Vidare anförs i motion Jo903 (mp) yrkande 2 att en undersökning bör göras för att klarlägga varför enkelbeckasinen minskat så kraftigt i antal. I motion Jo907 (mp) yrkande 2 föreslås att en bevarandeplan tas fram för tjädern. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att riksdagen i 29 § jaktlagen har bemyndigat regeringen att bl.a. meddela föreskrifter om de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet. Naturvårdsverket har det centrala myndighetsansvaret för både jakt- och faunavårdsfrågorna. När det gäller enkelbeckasin har utskottet dessutom inhämtat från Naturvårdsverket att arten är föremål för särskild uppmärksamhet. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo903 (mp) och Jo907 (mp) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. I motion Jo917 (mp) yrkande 1 anförs att jakt skall vara ekologiskt hållbar och att detta skall säkerställas genom årliga inventeringar av de arter man vill jaga. Motionären föreslår att jaktlagen och tillhörande förordning ses över (yrkande 2). Vidare yrkar motionären att de arter som finns på den s.k. Artdatabankens lista inte borde få jagas (yrkande 3) och att jakt inte bör vara tillåten beträffande arter vars population minskar (yrkande 5). Utskottet delar motionärens uppfattning att jakt skall bedrivas på ett ekologiskt hållbart sätt. Utskottet erinrar om att det i 4 § jaktlagen stadgas bl.a. att viltet skall vårdas i syfte dels att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet, dels främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Som ovan anförts har riksdagen i 29 § jaktlagen bemyndigat regeringen att bl.a. meddela föreskrifter om de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet, och det är Naturvårdsverket som har det centrala myndighetsansvaret för både jakt- och faunavårdsfrågorna. Utskottet har inhämtat att jakttiderna ses över med några års mellanrum efter förslag av Naturvårdsverket. Jakttiderna kan dessutom ändras även vid andra tillfällen om behov uppstår. Enligt utskottets uppfattning saknas det därför anledning att nu göra en översyn av regleringen. Det bör tilläggas att utskottet helt nyligen behandlat motionsyrkanden (mp) om ekologiskt hållbar jakt m.m. i betänkande 1997/98:JoU11. Riksdagsdebatten i ärendet ägde rum den 4 februari. Vidare kommer utskottet inom kort att behandla motioner om biologisk mångfald m.m. i ett betänkande om vissa miljöpolitiska frågor (JoU26). Motion Jo917 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks. Jordbruksministern anförde den 6 mars 1997 i ett svar på interpellation 1996/97:175 att Naturvårdsverket med jämna mellanrum fastställer en förteckning över hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter av ryggradsdjur i Sverige, den s.k. rödlistan. Underlaget till förteckningen tas fram av Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Rödlistan innehåller fem olika hotkategorier, nämligen försvunna (kategori 0), akut hotade, sårbara, sällsynta samt hänsynskrävande. Kategori 4, hänsynskrävande, innebär att arten inte är hotad, sårbar eller sällsynt men att den kräver en artvis utformad hänsyn. Vidare anförde jordbruksministern att hon inte såg något skäl att automatiskt ta bort den allmänna jakttiden för en art som återfinns i kategorin hänsynskrävande. Utskottet avstyrker motion Jo917 (mp) yrkandena 3 och 5 i den mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda. Frågor om skyddsjakt under häckningstid m.m. diskuteras i motion Jo917 (mp) yrkande 4. Motionären anför att jakt under häckningstid och rätten att förstöra fåglars bon och ägg strider mot EU:s fågeldirektiv och yrkar att sådana förfaranden förbjuds. Riksdagen beslöt våren 1997 att ändra 4 § jaktlagen så att det tydligare framgår att fågeldirektivet samt art- och habitatdirektivets bestämmelser har genomförts i Sverige (se bet. 1996/97:JoU15). Enligt artikel 5 i fågeldirektivet är det inte tillåtet att avsiktligt förstöra eller skada fåglars bon och ägg eller bortföra deras bon. Det är som huvudregel inte heller tillåtet att avsiktligt störa fåglarna under deras häcknings- och uppfödningsperiod. Vidare framgår av artikel 7 punkt 4 i fågeldirektivet att medlemsstaterna särskilt skall se till att jakt inte sker under uppfödningssäsongen eller under häckningens olika stadier. Beträffande flyttfåglar skall medlemsstaterna särskilt se till att de arter som berörs av jaktbestämmelser inte jagas under häckningen eller under återvändandet till häckningsplatserna. Av artikel 9 framgår att undantag från de nu nämnda artiklarna bl.a. kan göras av hänsyn till människors hälsa och säkerhet, av hänsyn till flygsäkerheten, för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten och för att skydda flora och fauna. Vidare stadgas att vissa uppgifter skall anges i undantagen samt att medlemsstaterna skall lämna en rapport till kommissionen om genomförandet av artikeln. Enligt 23 a § jaktförordningen gäller som en allmän princip att skyddsjakt endast får bedrivas om det resultat som eftersträvas med jakten inte kan uppnås på något annat tillfredsställande sätt. Vidare följer av 23 b § jaktförordningen att skyddsjakt på myndighets initiativ får meddelas av hänsyn till människors hälsa eller säkerhet, av hänsyn till trafik- eller flygsäkerheten, för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom eller för att skydda värdefull flora eller fauna och bevara livsmiljöer. Skyddsjakt på enskilds initiativ får bedrivas enligt 26 § jaktförordningen samt bilaga 4 till denna förordning. En förutsättning härför är dock att fråga är att förebygga skador av vilt. Av det anförda framgår enligt utskottets uppfattning att jaktförordningens bestämmelser om skyddsjakt står i överensstämmelse med fågeldirektivet. Motion Jo917 (mp) yrkande 4 avstyrks. I motion Jo919 (mp) yrkande 2 anförs att jakt med hagel i fågelflockar inte borde vara tillåten eftersom det orsakar lidande för fåglar som beskjutits utan att dö. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i 27 § jaktlagen bl.a. stadgas att jakten skall bedrivas på ett sådant sätt att viltet inte utsätts för onödigt lidande och att det av 45 § samma lag framgår att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot detta stadgande kan straffas om inte ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. Något särskilt förbud mot att jaga med hagel i fågelflockar anser utskottet inte vara påkallat. Motionen avstyrks i denna del. Frågor rörande träning av hund för grytjakt på grävling har behandlats av utskottet vid flera tillfällen de senaste åren (se bet. 1993/94:JoU27 s. 11, 1995/96:JoU12 s. 8 och 1996/97:JoU19 s. 9). Utskottet har vid samtliga tillfällen avstyrkt motioner om förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar. Utskottet har vid de tidigare behandlingarna anfört bl.a. att det i jaktförordningen intagits en paragraf, 16 a §, med skärpta regler för hur hundar skall tränas för grytjakt och hur sådana gryt skall vara utformade. Utskottet har också påtalat att frågan delegerats till berörda myndigheter. Vidare har utskottet uttalat att frågan huruvida träning och prov för grythundar är förenlig med djurskyddslagens (1988:534) bestämmelser utretts av Jordbruksverket år 1993 samt att Jordbruksverket ansett att det är nödvändigt att grythundar tränas och testas under ordnade former innan de används för praktisk jakt. Av de ovan nämnda betänkandena framgår också att Svenska kennelklubben utarbetat bestämmelser för grythundsarbete. Enligt vad utskottet inhämtat pågår en översyn av frågan om grytprov vid Statens jordbruksverk. Med hänsyn härtill och till vad som ovan anförts saknas skäl att föreslå någon åtgärd med anledning av motion Jo911 (s) om förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar. Motionen avstyrks.
Övrigt Enligt motion Jo913 (kd) bör en samlad utvärdering göras av effekterna av älgjaktens bedrivande under de senaste 30 åren. Denna fråga behandlades av utskottet i betänkande 1996/97JoU:19 s. 16. Utskottet anförde bl.a. att frågor rörande älgjaktsområden behandlats senast i samband med att riksdagen fattade beslut om att avskaffa s.k. generellområden (bet. 1993/94:JoU27) och att det inte fanns anledning att föreslå en utvärdering av effekterna av olika älgjaktssystem. Utskottet finner inte anledning att nu göra någon annan bedömning. Motionen avstyrks. I motion Jo914 (fp) yrkande 1 anförs att den djursyn som ligger till grund för djurskyddslagen även skall ligga till grund för jaktbeslut. Djuren bör enligt motionären ses som individer. I 27 § jaktlagen stadgas att jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Av 28 § samma lag framgår vidare att om vilt har skadats vid jakt skall jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret skall kunna uppspåras och avlivas. I förarbetena till jaktlagen (prop. 1986/87:58 s. 80) understryks vidare djurskyddets stora betydelse och vikten av att detta blir vägledande för varje moment i jakten. Djurskyddsaspekterna är således beaktade i jaktlagen. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion Jo914 (fp) yrkande 1. I motion Jo909 (mp) anförs att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen (yrkande 1). Vidare framhålls i motionen att småviltsjakt måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn till både naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga (yrkande 2). Motionärerna framhåller vidare behovet av att tillgodose de i motionen nämnda rovdjurens behov av ripa och då speciellt de arter som är beroende av ripa under senhösten, i första hand jaktfalken (yrkande 3). Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen om att småviltsjakt ovan odlingsgränsen måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn till både naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få bedriva jakt. Likaså delar utskottet uppfattningen att det är angeläget att följa utvecklingen av vissa rovdjur, t.ex. jaktfalken, och dess behov av ripa. Utskottet har inhämtat att regeringen uppdragit åt Sametinget att, efter samråd med berörda myndigheter och intresseorganisationer, ta fram förslag till förändringar av upplåtelsesy- stemet för småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1998. Utskottet vill också påpeka att regeringen den 11 december 1997 beslutat om ändring av 3 § rennäringsförordningen (1993:384). Ändringen innebär att rätt till småviltsjakt och handredskapsfiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen, som inte bedrivs yrkesmässigt, skall upplåtas endast till den som är fast bosatt i Sverige. Vidare har paragrafen ändrats så att sådan upplåtelse kan begränsas om jakten eller fisket inverkar menligt på miljön, turismen eller andra intressen. Ändringarna träder i kraft den 1 juli 1998. Motion Jo909 (mp) yrkandena 1-3 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda. I motion Jo909 (mp) yrkande 4 anförs att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för ett vidare ekologiskt synsätt. Ett likalydande yrkande behandlades i betänkande 1996/97:JoU19 s. 12. Utskottet anförde då att det inte gick att utläsa om motionärerna önskade byta ut jaktlagens begrepp viltvård eller om önskemålet var att mönstra ut begreppet i det svenska språkbruket för att ersätta det med faunavård. Enligt utskottet rörde det sig i båda fallen om en närmast semantisk fråga, och utskottet framhöll att riksdagen i det senare fallet knappast torde med laga verkan kunna inskränka rätten att använda viss terminologi. Inte heller denna gång framgår det av motionen om den syftar till en författningsändring eller någon annan offentligrättslig åtgärd. Utskottet finner ingen anledning att frångå sin tidigare bedömning. Motion Jo909 (mp) yrkande 4 avstyrks. Ett fristående faunaråd bör enligt motion Jo916 (mp) inrättas. Ett sådant råd skulle enligt motionären ges möjlighet att yttra sig i frågor rörande jakttider och annat som rör det vilda. Motionären påpekar att jaktfrågor bereds i den s.k. Jakttidsberedningen, som avger yttrande till Naturvårdsverket inför regeringens beslut. Ett problem är enligt motionären att Jakttidsberedningen är knuten till Jägareförbundet och att Jägareförbundets styrelse har sista ordet i de synpunkter som lämnas till Naturvårdsverket. Motionären anför att en beredning som Jakttidsberedningen borde vara fristående utan koppling till någon annan organisation. Frågan om jaktens administration har nyligen varit föremål för överväganden i en statlig utredning, SOU 1997:91 Jaktens villkor. Enligt utredningen bör statlig verksamhet på jaktens och viltvårdens område bedrivas i myndighetsform. Utredningen anför vidare (s. 385) att det bör vara en gemensam uppgift för berörda myndigheter, markägare, jägare och andra intressenter att i sin verksamhet verka för att målen för jakten och viltvården uppnås. Enligt utredningen finns det däremot inte behov av en s.k. riksviltnämnd, som Jägarnas riksförbund föreslagit. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Eftersom jaktens administration således är föremål för översyn är utskottet inte berett att föreslå några förändringar beträffande dessa frågor. Motion Jo916 (mp) avstyrks. I motion Jo902 (m) anförs att tillvaratagandet av kött och skinn från björnar är omgärdat av sådana byråkratiska regler att värdet riskerar att förfaras. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket numera ändrat de villkor som gäller vid skyddsjakt på björn. Det är således numera tillåtet att efter inhämtande av intyg från Jordbruksverket försälja björnkött och försälja eller byta björnskinn. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo902 (m) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Enligt motion Jo919 (mp) yrkande 1 måste all användning av blyhagel försvinna på sikt. Ett första och mycket angeläget steg är enligt motionären ett generellt förbud för användning av blyhagel vid jakt i våtmarker, sjöar och hav samt på skjutbanor. För annan användning anser motionären att en avvecklingsplan bör tas fram. Även i motion Jo914 (fp) yrkande 2 diskuteras jakt med blyhagel. Motionären påtalar att det inte är rimligt att tillåta spridning av enorma mängder bly i naturen och anför att jaktbeslut måste underordnas miljöbedömning. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket fattat beslut om förbud mot användning av blyhagel vid jakt efter änder och gäss. Förbudet träder i kraft den 1 juli 1998. Härutöver kan nämnas att motioner om förbud mot blyhagel behandlats av utskottet i bl.a. betänkandena 1995/96:JoU10 s. 14 och 1997/98:JoU4 s. 10 f. Också dessa frågor har delegerats av riksdagen. Vidare stadgas i 27 § jaktlagen att jakten skall bedrivas så att människor och egendom inte utsätts för fara. Utskottet är inte berett att härutöver föreslå att en särskild regel om miljöbedömning införs i jaktlagen. Motionerna Jo919 (mp) yrkande 1 och Jo914 (fp) yrkande 2 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda. Jakträtten på allmänt vatten diskuteras i motion Jo918 (c). Motionären påtalar att förslag förts fram i SOU 1997:91 Jaktens villkor, om att göra jakten på allmänt vatten allmänt tillgänglig. Med anledning härav anförs i motionen att jakträttigheterna först skall tillfalla bofast befolkning i skärgården, med rätt eller skyldighet att upplåta den i andra hand. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det i den ovan nämnda utredningen visserligen föreslås att jaktförordningen ändras på ett sådant sätt att den enskilde får utökade möjligheter att jaga fågel och mink på sådant allmänt vatten och sådana holmar som avses i 12 § andra stycket jaktlagen. Utredningen föreslår dock att länsstyrelsen, med hänsyn till respektive läns speciella förhållanden, får möjlighet att genom föreskrifter begränsa den utvidgade jakten på fågel och mink. Sådana begränsningar får göras med hänsyn till den bofasta kust- och skärgårdsbefolkningen, naturvården, turismen eller friluftslivet och kan avse större eller mindre områden av länet. Såvitt gäller övrigt vilt föreslås inte någon ändring, utan länsstyrelsen får genom beslut i det enskilda fallet eller genom föreskrifter upplåta rätt till jakt på annat vilt än fågel och mink. Om länsstyrelsen anser att dessa upplåtelser bör begränsas till antalet skall enligt utredningen företräde ges personer som är bofasta i skärgården eller vid kusten. Som ovan anförts remissbehandlas utredningen för närvarande. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo918 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande skyddsjakt på säl att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo405 yrkande 8, 1997/98: Jo901 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo904, 1997/98:Jo908 samt 1997/98:Jo910 yrkande 1, 2. beträffande ersättning för sälskador att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo901 yrkande 3 och 1997/98:Jo910 yrkande 2, 3. beträffande sälskyddsområden att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo901 yrkande 4, 4. beträffande allmän jakt på skarv att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo906, 5. beträffande allmän jakt på korp att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo905, 6. beträffande skyddsjakt på mink att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo915, 7. beträffande jakt på enkelbeckasin och tjäder att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo903 yrkande 1 och 1997/98:Jo907 yrkande 1, res. 1 (mp) - delvis 8. beträffande minskad förekomst av enkelbeckasin att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo903 yrkande 2, res. 1 (mp) - delvis 9. beträffande bevarandeplan för tjädern att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo907 yrkande 2, res. 1 (mp) - delvis 10. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo917 yrkandena 1-3 och 5, res. 2 (mp) 11. beträffande skyddsjakt under häckningstid att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo917 yrkande 4, 12. beträffande jakt med hagel i fågelflockar att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo919 yrkande 2, res. 3 (mp) 13. beträffande förbud mot jakt på grävling i gryt m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo911, 14. beträffande älgjakten att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo913, 15. beträffande djurskyddsaspekter i jaktlagen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo914 yrkande 1, 16. beträffande småviltsjakten att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo909 yrkandena 1-3, res. 4 (mp) 17. beträffande viltvård och faunavård att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo909 yrkande 4, 18. beträffande inrättande av faunaråd att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo916, 19. beträffande tillvaratagandet av kött och skinn från björnar att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo902, 20. beträffande förbud mot blyhagel m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo914 yrkande 2 och 1997/98:Jo919 yrkande 1, 21. beträffande jakträtt på allmänt vatten att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo918.
Stockholm den 5 mars 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Jakt på enkelbeckasin och tjäder, minskad förekomst av enkelbeckasin och bevarandeplan för tjädern (mom. 7, 8 och 9) Gudrun Lindvall (mp) anför: Regeringen säger sig vilja skapa ett ekologiskt hållbart samhälle. Det måste i det sammanhanget också vara av yttersta vikt att vi hanterar naturen på ett sådant sätt att den rikedom som finns i dag finns kvar för kommande generationer och naturligtvis också ökar. Ett samhälle kan inte bli långsiktigt hållbart om naturens resurser, basen för hela vår existens, minskar. Jakten måste ses i det sammanhanget. Den blir bara långsiktigt hållbar om endast ?räntan? tas, men ?kapitalet? består. Med det menas att antalet föräldradjur inte får minska från en vår till en annan. Viss variation är naturligtvis ofrånkomligt, men det kan regleras genom ett mindre uttag kommande jaktsäsong. I motionerna 1997/98:Jo903(mp) och 1997/98:Jo907(mp) tas två arter upp, för vilka det börjar bli mycket tveksamt om det finns en ?ränta? att ta ut. Det gäller enkelbeckasin och tjäder. För enkelbeckasin är det uppenbart att något tär på ?kapitalet?. Antalet häckande par minskar hela tiden och har så gjort under de senaste 20 åren i Sverige. Så sker även i andra länder. I södra och mellersta England har arten gått tillbaka sedan 1950-talet. Även i Holland, Belgien, Norge, Danmark, Tyskland och Litauen finns samma tillbakagång dokumenterad. Arten har också uppmärksammats i EU som en art som skall stå under särskild uppsikt. I Sverige har arten minskat med 75 % sedan mitten av 70-talet. Orsaken till tillbakagången är osäker, men en trolig orsak kan vara utdikningen av sumpskog. Under de senaste 20 åren har 350 000 hektar sumpskog försvunnit. De 4 200 hektar våtmark som enligt Naturvårdsverket skall tillskapas i jorbruksmarkslandskapet under de kommande 5 åren kan svårligen ersätta dessa. Det finns således ingen ?ränta? att ta ut vid jakt på enkelbeckasin, och som det ser ut nu är en snabb återhämtning av arten knappast att vänta. Miljöpartiet anser därför att jakten på enkelbeckasin skall upphöra. Enkelbeckasinen är en liten fågel. Bortsett från den långa näbben är den stor som en stare och väger ca 100 g. Den skjuts under flytten då den rastar i sankmarker. Enkelbeckasinen jagas i hela landet från slutet av augusti till slutet av november, i sydligaste länen till slutet av december. Enligt Jägareförbundets statistik sköts under jaktåret 1995/96 600 enkelbeckasiner. I det förslag till nya jakttider, som Naturvårdsverket presenterade i april 1996, omnämns enkelbeckasinen som en art som flera remissinstanser vill skall undantas från jakt. Trots detta kvarstår jakten på enkelbeckasin efter regeringens beslut i juni 1996. Enkelbeckasinen är nära släkt med dubbelbeckasinen, en sällsynt art som häckar i fjällen. Dubbelbeckasinen finns på Artdatabankens rödlista i hotkategori Hänsynskrävande. Man räknar med att det finns ca 2 000 individer av arten. Dubbelbeckasinen jagas inte, men arten är mycket svår att skilja åt i fält från enkelbeckasinen och blir troligen skjuten av misstag. I utvärderingen av småviltsjakten ovan odlingsgränsen, som överlämnades till departementet i april 1996, påtalas detta. Jakten på enkelbeckasin kan i dag inte sägas vara långsiktigt hållbar. Vad än skälet till den kraftiga tillbakagången är måste det vara uppenbart att ett jakttryck knappast hjälper upp situationen. Ska enkelbeckasinen kunna bevaras i den svenska faunan för framtiden måste dessutom åtgärder till för att återskapa biotoper som gått förlorade. Det kommer säkert att ta tid. För att bevara det som nu finns måste arten fredas från jakt. Vi anser vidare att Naturvårdsverket skall ges i uppdrag att utreda varför enkelbeckasinen går tillbaka och att ta fram en handlingsplan för hur bevarandet skall gå till. Även för tjädern är situationen akut. Tjädern har minskat i antal rejält sedan 1970-talet i hela landet. På många marker som förr höll mycket tjäder finns i dag nästan inga kvar alls. Man anser att så mycket som 80-90 % har försvunnit i vissa trakter. På småländska höglandet, där det bedrivs forskning på tjäder, konstateras att endast 20 % av den stam som fanns på 1970-talet finns kvar i dag. Den troliga orsaken till detta är det moderna skogsbruket, som inte sparar ett så varierat landskap som tjädern behöver. I Artdatabankens hotlista klassas tjädern i klass 4 Hänsynskrävande. Man vet att den har mycket speciella krav på sin biotop. Det ska vara en gammal skog med en mosaik av olika biotoper. Trots den här alarmerande minskningen av tjäderstammen finns allmän jakt på fåglarna. Jakttiden är mycket generös. I Götaland tillåts allmän jakt 25 augusti-30 september och dessutom tuppjakt under hela januari månad. I Svealand och Norrland är den allmänna jakttiden 25 augusti-15 november med tuppjakt dessutom 16 november-31 januari, det vill säga totalt hela fem månader på året. Några län, Gotland, Kristianstad och Malmöhus har andra tider. Enligt jaktstatistiken skjuts nästan 30 000 fåglar per år. Det är svårt att uppskatta stammen. I Artdatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige uppskattas stammen till ca 200 000 vuxna fåglar. Miljöpartiet anser inte att det är ekologiskt långsiktigt hållbart att ha jakt på en art som minskar i antal, som tjädern gör. Vi föreslår därför att jakt på tjäder inte skall tillåtas förrän man vet mer om hur, var och varför stammen minskar. Vi vill vidare att man skall samla naturvårdsorganisationer, fågelskådare, forskare och jägare till en ?hearing? om tjädern och situationen i landet och dra i gång inventeringar av tjäder. Dessa åtgärder bör leda till en bevarandeplan för tjädern. Därefter bör det finnas underlag för en samlad bedömning av eventuell jakt, baserad på inventeringar som bör vara årliga och med den beskattning som populationen kan klara. Ambitionen måste vara att få tjäderstammen att öka för att säkerställa att den finns kvar för framtiden. Även framtidens barn måste ha möjlighet att höra tjäderspel en tidig vårmorgon. Vad här anförts med anledning av motionerna Jo903 (mp) och Jo907 (mp) bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande jakt på enkelbeckasin och tjäder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo903 yrkande 1 och 1997/98:Jo907 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande minskad förekomst av enkelbeckasin att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo903 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande bevarandeplan för tjädern att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo907 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. Jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m. (mom. 10) Gudrun Lindvall (mp) anför: Jakten i Sverige borde bestämmas utifrån en inventering av de arter som man vill jaga. Risk finns annars att jakten inte blir långsiktigt ekologiskt hållbar. Jakt bör därför inte tillåtas på de arter som finns i Artdatabankens lista över hotade arter. Inte heller bör jakt vara tillåten på arter där populationerna minskar. Beträffande skyddsjakt föreskrivs numera i jaktlagen att sådan jakt får bedrivas ?om sådana skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt?. Utifrån denna lagändring ifrågasätter jag skyddsjakten i bilaga 4 till 26 § jaktförordningen eftersom de där angivna motiven för att få bedriva skyddsjakt är mer diffust hållna, t.ex. ?behövs för att förhindra skador?, ?tillgodose lantbruk och viltvård? osv. Vidare måste jakt under häckning och yngeltid och förstörande av bon och ägg upphöra. En översyn av både jaktlagen och jaktförordningen är nödvändig. Översynen bör göras utifrån Naturvårdsverkets miljökvalitetsmål. Det innebär att jakt i Sverige får bedrivas om den är motiverad ur antingen en nyttoaspekt eller en skadeaspekt och om den sker på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden upprätthålls och gynnas. De arter för vilka jakten inte kan motiveras utifrån detta mål bör avföras ur jaktbestämmelserna. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98: Jo917 (mp) yrkande 1-3 och 5 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo917 yrkandena 1-3 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. Jakt med hagel i fågelflockar (mom. 12) Gudrun Lindvall (mp) anför: Fåglar som blivit beskjutna med hagelgevär och fått hagel i sig utan att dö utsätts för lidande. Jakten orsakar därmed ett lidande som inte är acceptabelt. Straffbestämmelsen i 45 § jaktlagen förutsätter för sin tillämpning att uppsåt eller grov oaktsamhet visas, vilket i sin tur kan leda till bevissvårigheter. Enligt min mening bör därför ett särskilt stadgande införas i jaktlagen som innebär att jakt med hagel i fågelflockar förbjuds. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98:Jo919 yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande jakt med hagel i fågelflockar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo919 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Småviltsjakten (mom. 16) Gudrun Lindvall (mp) anför: År 1993 infördes ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt. Systemet innebär att i princip vem som helst kan lösa jaktkort för att jaga ripa och annat småvilt. Regleringsmöjligheterna är små och den ?fria? småviltsjakten ställer frågan om jakt och naturskydd på sin spets. Det är främst de revirhävdande, äldre jaktfalkarna, men även kungsörnspar, som är beroende av ripor vintertid, i synnerhet som häckningen startar redan i april medan full vinter fortfarande råder i fjällen. Ett konkret alternativ till det upplåtelsesystem för småviltsjakt som vi har i dag bör presenteras. Jakt är, i likhet med skogsbruk, en exploatering av en förnybar resurs och jakt har, liksom skogsbruket, ekologiska effekter. På grund av detta måste jakten regleras och begränsas. Småviltsjakten skall vara ekologiskt anpassad och ta hänsyn både till naturskyddets intressen och jägarens önskan att få jaga. Bl.a. borde jaktområdet vara högst 100 kvadratkilometer och populationsuttaget genom jakt i ett enskilt område bör som huvudregel inte överstiga 20 %. Vidare bör ca 20 % av den tillgängliga jaktmarken, i första hand naturreservaten, avsättas som jaktfria områden. Jakttrycket bör bestämmas efter årets reproduktion hos riporna. Biotopmanipulerande åtgärder som att fälla björkar, gödsla och bränna ris får ej förekomma. Normalt skall inte heller rovdjursbekämpning förekomma. Jaktstarten bör senareläggas till omkring mitten av september och jakten bör avslutas senast den 31 januari. I vissa fall kan s.k. ?bag limit? övervägas, dvs. en begränsning av jaktuttaget så att varje jägare bara får skjuta ett visst antal fåglar per dag. Slutligen bör fortlöpande årliga inventeringar av jagade arter och predatorer genomföras i både områden där det jagas och i referensområden. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98:Jo909 (mp) yrkandena 1-3 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande småviltsjakten att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo909 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Skyddsjakt på säl Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anför: Frågor om skyddsjakt och jakttider på olika djurarter har delegerats till regeringen och berörda myndigheter dvs. Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Vad det gäller de kraftigt ökande bestånden av säl och de allt större skador dessa medför för det yrkesmässiga fisket, är det viktigt att kunna decimera sälstammen till en ur skadesynpunkt acceptabel nivå. Detta innebär att kontinuerliga inventeringar av de olika sälbeståndens utveckling måste ske och att skyddsjakt alternativt allmänna jakttider införs i områden där detta är biologiskt motiverat. Det är naturligtvis viktigt att i den mån möjlighet till jakt införs skall denna ske inom ramen för en hållbar utveckling.
2. Skyddsjakt på säl Gudrun Lindvall (mp) anför: I motion 1997/98:Jo901 (mp) framförs synpunkter på säl, säljakt och möjligheter att minska konflikter mellan säl och fiskare. Efter mycket påtryckningar tillät Naturvårdsverket i våras så kallad forskningsjakt på säl i Östersjön. Tanken var att försöka skjuta bort de sälar, som specialiserat sig på att vittja fiskarnas nät. Under sommaren då jakten bedrivits har denna jaktform kommit att splittra den ledningsgrupp, som fanns för projektet. Två sälforskare har hoppat av. Att skjuta säl i vattnet är mycket svårt. Risken är mycket stor att sälen skadeskjuts och någon möjlighet till eftersök för att lindra plågor finns inte. Enligt uppgift har under sommaren 34 skott avlossats mot 27 sälar. Man tror sig ha dödat 16, men endast kunnat bärga 6 djur. Ovanstående visar med all tydlighet att jakt på säl i vatten inte kan försvaras ur ett etiskt perspektiv. En jakt med sådan uppenbar risk för skadeskjutning och därmed lidande för djuret anser vi skall stoppas. Forskare oroar sig över upptäckten att sälen inom vissa områden har nya allvarliga sjukdomar. Att sälstammen har ökat de senaste åren innebär därför inte att stammen blivit så stor att den är tryggad. Sälen är mycket rörlig och förflyttar sig över stora områden. På några områden har stora flockar säl samlats tidvis. Det är där som fiskare har besvär av sälen. Den plundrar och trasar sönder deras redskap. Vi anser att alltför lite gjorts för att anpassa redskap, fiskemetoder och fångstplatser för att lösa den konflikt som finns mellan ett värnande av sälen och de yrkesfiskare som får stora skador på sina redskap. Det förebyggande arbetet måste intensifieras och medel anslås för detta. Vi anser också att det behöver genomföras en analys över vilka som skall ha ersättning för sälskador och storleken på den ersättningen. Det är viktigt att den ekonomiska ersättningen och hjälp till ett fiske med metoder som förhindrar eller minskar sälskador riktas till de yrkesfiskare som är mest utsatta. Samtidigt anser vi att sälskyddsområdena bör utvidgas med en zon där man får vistas, men där fiske får ske på egen risk. Det är inte rimligt att ett fiske i närheten av ett sälreservat skall kunna ge ersättning för skador och förlorad fångst och bidra till kravet på en avskjutning av sälbeståndet. Det är nödvändigt att finna metoder att kunna ha kvar de hotade djurarterna trots att dessa, som i detta fall säl, kan orsaka problem för människan. Eftersom frågan om jakt på säl nu bereds i Regeringskansliet reserverar vi oss inte, men avser att återkomma i frågan om det blir nödvändigt.
3. Förbud mot jakt på grävling i gryt m.m. Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet delar de uppfattningar som framförs i motion Jo911 (s) beträffande jakt i gryt, jaktträning och innehav av grävling. Jakten på grävling och räv i gryt är inte speciellt vanlig i dag. Såväl räv som grävling kan jagas på andra sätt, om det skulle vara nödvändigt. Grävlingen har mycket regelbundna vanor och kan jagas vid de stigar som leder från grytet. Arten är dessutom mycket lätt att fånga i fälla. Det är dock mycket svårt att motivera jakt på grävling eftersom grävlingens stapelföda är daggmask. Förutom att grytjakten inte är nödvändig är den en grym form av jakt. Kampen mellan grythunden och djuret blir ofta blodig, naturligtvis till en del beroende på vilken hundras som används. Denna typ av jakt kan inte anses etiskt försvarbar. Det privata innehavet av grävling är en förutsättning för grytproven i konstgryt. De allra flesta som tränar sina hundar i konstgryt har ingen tanke på att släppa ner hunden i ett naturgryt. Man gör det för att dels få veta om individen har kvar de för rasen typiska egenskaperna, dels för att få meriter på hunden. Vi anser att detta inte kan motivera den stress och det lidande grävlingen utsätts för. Eftersom Jordbruksverket ser över frågan om grytprov reserverar vi oss inte i detta betänkande.
4. Inrättande av faunaråd Gudrun Lindvall (mp) anför: I motion Jo916 (mp) tas frågan om faunaråd upp. Jakten i Sverige diskuteras i olika sammanhang. I och med det allt ökande intresset för djur och natur anser alltfler att jakten inte är en angelägenhet enbart för jägarna. Vi delar ju alla det vilda och naturligtvis är det ett högst legitimt krav att även naturvården skall påverka jakten. I dag bereds jaktfrågor i den så kallade Jakttidsberedningen, som avger yttrande till Naturvårdsverket inför regeringens beslut. I Jakttidsberedningen ingår jägare och naturvårdsintresserade föreningar. Problemet är att Jakttidsberedningen är knuten till Jägareförbundet, och Jägareförbundets styrelse har sista ordet i de synpunkter som lämnas till Naturvårdsverket. Det här är inte bra och har kritiserats hårt från naturvårdshåll. Naturligtvis måste en beredning som Jakttidsberedningen vara fristående utan koppling till någon organisation. I detta fall ges alltså jägarna möjlighet till en helt annan påverkan än naturvården. Det är hög tid att inrätta ett faunaråd, som är fristående och som ges möjlighet att yttra sig i frågor rörande jakttider och annat som rör det vilda. Ett sådant råd kan antingen yttra sig direkt till regeringen eller till Naturvårdsverket.
5. Förbud mot blyhagel m.m. Gudrun Lindvall (mp) anför: Bly i hagel har diskuterats länge. Det används ca 3 miljoner blyhagelpatroner med blyhagel årligen, vilket betyder att det sprids ca 100 ton bly per år i naturen i samband med jakt. På skjutbanor sprids 400-500 ton bly. Eftersom allting vi släpper ut i naturen sprider sig och ingenting försvinner så kommer blyet i blyhagel att vandra runt i näringskedjorna. Bly bioackumuleras och är giftigt. Det kan skada nervsystemet, påverka blodbildningen, ge njurskador och orsaka skador på foster. Det är en metall där målet måste vara att den inte används. I Kemikalieinspektionens rapport 10/90 Begränsningsuppdraget föreslogs att blyhagel och blyhagelpatroner inte skulle få tillverkas, importeras eller saluföras från den 1 januari 1996. Samma krav återfinns i Naturvårdsverkets och Kemikalieinspektionens gemensamma redovisning Begränsningsuppdraget. Så blev det emellertid inte. Den 1 juli 1998 inträder förbud mot hagel vid jakt på gäss och änder. Det är ett mycket välkommet beslut eftersom jakt med blyhagel i våtmark är olämpligt. Tidigare har blyhagelförbud rått endast i 30 våtmarker skyddade enligt Ramsarkonventionen. Så lite som tre blyhagel kan döda en gräsand, och änder uppfattar ofta blyhagel som mat och sväljer dem. Många fåglar blir blyförgiftade eftersom de blir skadeskjutna, men överlever själva skottet. Detta orsakar naturligtvis stora plågor. Undersökningar i Danmark visar att en stor del av gässen som skjuts har varit påskjutna och har blyhagel i kroppen. Blyhagel och jakt i våtmarker hör inte ihop. Sverige borde som andra länder ha en konsekvent lagstiftning med förbud för all jakt med hagel i våtmark. Om det föreslagna förbudet kommer att få den konsekvensen är det mycket bra. Vi anser vidare att vid lerduveskjutbanor och andra skjutbanor borde blyhagel förbjudas. Enligt beräkningar sprids i storleksordningen 1 ton bly per 30-40 000 skjutna skott per 10 hektar. Det innebär 0,1 kg/m2, det vill säga 100 gånger mer än den naturliga förekomsten i marken. Det borde inte accepteras i ett land som säger sig vilja bli ekologiskt långsiktigt hållbart. Att sprida bly är inte hållbart. Vi anser att all användning av blyhagel måste försvinna på sikt, såväl av miljöskäl som av jaktetiska skäl. Vi ser steget att förbjuda hagel vid jakt på änder och gäss som ett framsteg för Miljöpartiet, men anser det inte tillräckligt. Vi avser att återkomma i frågan på andra sätt.