<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Jakt och viltvård

Bilaga: bet_200203_mju_9

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">133</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">50</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">18</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">39</td><td class="rost_nej">2</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">29</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">26</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">213</td><td class="summa_nej">100</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">36</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation  ()
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">134</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">41</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">7</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">18</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">39</td><td class="rost_nej">3</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">30</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">26</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">303</td><td class="summa_nej">4</td><td class="summa_avstar">7</td><td class="summa_franvarande">35</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 4 (m, c, kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">134</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">47</td><td class="rost_avstar">3</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">18</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">39</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">2</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">30</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">26</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">214</td><td class="summa_nej">96</td><td class="summa_avstar">5</td><td class="summa_franvarande">34</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 6 (m, c, kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">134</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">48</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">18</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">40</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">30</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">26</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">216</td><td class="summa_nej">97</td><td class="summa_avstar">2</td><td class="summa_franvarande">34</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 14 (mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">134</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">10</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">50</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">18</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">40</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">28</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">25</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">15</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">295</td><td class="summa_nej">18</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">36</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2003-03-05

Motioner om jakt och viltvård (MJU9)

Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall till
reservation 1. Jag kommer naturligtvis att stödja övriga
reservationer där vi finns med, de övriga nio, i den mån
de blir föremål för omröstning.
Jakt är ett ämne som skapar känslor. Det är kanske
också det näst äldsta sättet att skaffa sig föda. Den sam-
lande människan var väl möjligen före själva jakten. När
vi diskuterar jakt i Sverige handlar det alltså i stor ut-
sträckning om en avvägning mellan å ena sidan männi-
skans villkor och å andra sidan djurens villkor och möj-
ligheter.
Låt mig deklarera, fru talman, att i min värld kan
man aldrig ge ett djur en rättighet. Däremot kan vi ge
människor skyldigheter att förhålla sig på ett visst sätt
gentemot djur. Det är en oerhörd skillnad i synsättet på
den här punkten. För mig är människans okränkbarhet
den ledstjärna som hjälper mig i avvägningen.
Jag blir emellanåt något bekymrad när jag ser de
tendenser som finns i samhället, inte minst mot bak-
grund av de förmänskligande bilder som man har av
djuren. Det handlar också om den svenska rättstillämp-
ningen, där vi på senare tid har sett att om man sparkar
ihjäl ett barn på tre och ett halvt år ger det ett straff på
tre och ett halvt år, medan att av misstag skjuta en varg
kan ge upp till fyra års fängelse. Det, fru talman, är
farliga signaler i vårt samhälle.
Låt mig i det här avvägningsresonemanget mellan
människa och djur ge en liten bild. När lilla Stina ska gå
till sin skolbil har hon en kilometer att gå genom skogs-
terräng. Det finns ingen belysning, men hon ska gå
ensam till skolbilen. Halva året är det mörkt när hon går
på morgonen och kommer hem på kvällen. Hon vågar
inte gå på grund av rädslan för eventuell antastning av
rovdjur.
Det är lätt att skratta bort den rädslan när man befin-
ner sig i centrum av en stad, men det är en realitet som i
högsta grad påverkar livsföringen. Det kan också handla
om att på morgonen hitta kossan Rosa, som tjänat fa-
miljen under många år, uppriven, uppäten och delvis
sargad. Eller det kan gälla fåret Ulli, vars lamm barnen
lekt med under hela sommaren, som ligger uppslitet på
marken, eller varför inte jakthunden Lisa, en kär famil-
jemedlem som också fått släppa livet till i den här av-
vägningen.
Då ställer jag mig frågan: Är det ett rimligt intrång i
livsföringen vi kräver av vissa människor? Är det rimligt
att vissa ska bära dessa rent materiella, kostnadsmässiga,
förluster? Är bortfallet av andra djur rimligt? Jag tänker
på rådjur, harar etcetera som vi ju ser då och då, samti-
digt som väldigt få har sett en varg eller ett lo. Jag har
sett lo två gånger, och det är jag jättestolt över. Jag tyck-
er att vi ska ha dem i vår fauna, men när vi går in på
varandras områden måste människans rättigheter vara
ledande. Och är det rimligt att öar totalförstörs genom att
skarven tar bort allt levande grönt? Är det rimligt?
Fru talman! Vi moderater vill skapa en rimligare av-
vägning på dessa punkter. Vi tror dessutom att genom
att lätta något på den restriktivitet vi har skulle den
illegala jakten, som enligt uppgift är ganska vidlyftig,
kunna minska.
Mot den bakgrunden föreslår vi att det ska finnas
möjligheter för skyddsjakt samt reglerad licensjakt eller
avlysningsjakt på varg. När det gäller rovdjursfrågor
generellt anser vi att man ska få utöva skyddsjakt utan
myndighetsbeslut, alltså i nödvärn, vid första angreppet.
Man ska inte behöva åse när ett djur blir angripet två
gånger för att först därefter få ingripa.
Vi tycker också att man ska decentralisera den här
typen av beslut. När man drabbas ska man dessutom få
full ekonomisk ersättning. Så är det inte i dag. En jakt-
hund kan vara värderad till mellan 15 000 och 30 000 kr.
Vidare tycker vi att det är viktigt att vi får en allmän
jakttid på skarv, att skyddsjakt på säl i södra Östersjön
tillåts samt att vi får en lokal förvaltning ovanför od-
lingsgränsen. Dessutom bör dubbelregistreringen på
älgjakten tas bort.
Avslutningsvis, när det gäller viltvårdsområden
måste man ha en 100-hundraprocentig anslutning, och
det ska vara lättare att kunna gå ur.
Fru talman! Vi är övertygade om att vi mot bakgrund
av det anförda skulle få en vettigare avvägning mellan
viltet och människan.


Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka Bengt-
Anders Johansson för anförandet. Det var alldeles ut-
märkt, och jag delar i allt väsentligt det han sade.
Precis som min företrädare i talarstolen har anfört
väcker jakt- och viltvårdsfrågor som vanligt stort intres-
se med många motioner och yrkanden - och de åter-
kommer år efter år. Det är förståeligt eftersom det berör
många människor i deras vardag. För många människor
är jakt och viltvård ett starkt fritidsintresse som engage-
rar och som de har stora kunskaper om.
Det betänkande som vi nu behandlar är ännu ett ex-
empel på hur effektivt licensjakten på motionsyrkanden
bedrivs här i riksdagen. Majoriteten utfärdar licens, och
sedan är det bara att fälla alla alldeles utomordentliga
förslag som oppositionen dristar sig till att lägga fram.
Ibland får man en känsla av att det bedrivs skyddsjakt
eftersom det nästan är skadligt med den framfart som
oppositionen har när den presenterar sina förslag, till
skillnad från de fridlysta förslag som kommer från rege-
ringshållet.
Många av de frågor som nu diskuterats har diskute-
rats under mycket lång tid. Utskottets vice ordförande
anknöt i sin inledande presentation av betänkandet bakåt
i tiden. Det har varit utredningar och betänkanden, nya
utredningsuppdrag har delats ut och frågor har fått vänta
på sin lösning.
Den snabba avskjutningen av motionerna och mo-
tionsförslagen motiveras den här gången i de flesta fall
med att regeringen ska återkomma med en samlad redo-
visning av arbetet med jaktfrågor, såsom Sinikka Bohlin
sade. Denna  samlade redovisning efterlyste utskottet för
snart tre år sedan.
Hur lång tid anser utskottsmajoriteten att regeringen
ska behöva ha på sig för att kunna samla ihop sig till en
bedömning och en redovisning? Det kan man med fog
fråga sig.
Det är, som sagt, trögt och segt att få fram ställ-
ningstaganden och förslag från majoriteten. Under tiden
går diskussionens vågor höga bland allmänheten lokalt
och regionalt och bland de människor som är engagerade
i de här frågorna. Det gäller inte minst de frågor som
berörs i betänkandet. Det handlar då om jakten på skarv,
säl och varg och om nödvärnsrätten, ersättningen för
viltskador och småviltsjakten ovanför odlingsgränsen.
Majoriteten smyger, tassar och hukar på sina pass
och kommer inte till skott i frågorna. Kristdemokraterna,
Centern och Moderaterna däremot vågar i åtta reserva-
tioner ta ställning och pekar på den politik som är nöd-
vändig och som tar människors frågor på allvar. Dess-
utom presenterar vi förslag till lösningar i för människor
viktiga frågor.
Kristdemokraterna står bakom samtliga dessa åtta re-
servationer men jag nöjer mig med att yrka bifall till
reservation nr 4.
Sammanfattningsvis menar vi att allmän jakt på
skarv bör tillåtas, att regeringen bör föreslå EU-
kommissionen att skarven tas upp på listan över jaktbart
vilt, att skyddsjakten på säl bör utökas, att det bör ges
större möjligheter till skyddsjakt på varg inom vissa
områden, att den så kallade nödvärnsrätten bör stärkas
genom ändringar i 28 § jaktförordningen, att en decent-
ralisering av beslut om skyddsjakt bör kunna ske, att ett
system med lokal förvaltning i samförstånd mellan lo-
kala turistföretagare och rennäringen ska prövas ovanför
odlingsgränsen och att full ekonomisk ersättning för
rovdjursangrepp ska gälla.
Jag hoppas att Rune Berglund, som representerar
Socialdemokraterna i den här debatten, på ett uttöm-
mande sätt för de boende på ostkusten kan förklara
tjusningen med skarvarnas - de så kallade ålekråkornas
- härjningar, varför det är så fantastiskt att få ha kvar
dessa i stor omfattning. Jag hoppas också att Rune
Berglund tar tillfället i akt och förklarar för kustfiskarna
varför de ska acceptera sälar som i stor omfattning för-
stör redskap och fångst.
Fru talman! Även om regeringen fortfarande samlar
mod och material till en redovisning av regeringens
arbete med jaktfrågor på ett samlat sätt borde utskotts-
majoriteten ha vågat att lite grann hjälpa regeringen på
vägen med några goda förslag, med lite input, i stället
för att bara passa.
Ännu en gång yrkar jag bifall till reservation nr 4.


Fru talman! I många länder är jakt först och främst
en sysselsättning för personer från samhällets övre skikt.
Så är det inte i Sverige. Eftersom jakträtten hos oss är
förknippad med äganderätten vad gäller jorden blev
jakten en angelägenhet för såväl småbrukaren som stor-
godsägaren. Sveriges jägare kommer därför av tradition
från alla samhällsskikt. Jakten är en viktig fritidssyssel-
sättning för en stor del av vårt lands befolkning och har
ett högt rekreationsvärde och friskvårdsvärde.
Trots vår civiliserade yta är vi människor rovdjur.
Troligen är vi det effektivaste rovdjuret av alla rovdjur.
Med vår hjärna och med den teknologi som vi männi-
skor har utvecklat är vi ju i stånd att förinta alla de arter
som vi jagar. Men vår intelligens och teknologi har
dessutom satt oss i stånd att överleva i vildmarken och
att njuta av att vistas i denna. De flesta av oss säger och
inser att vi måste bevara denna vildmark, som är en
livsnödvändig miljö.
För ungefär två år sedan diskuterades regeringens
proposition om en sammanhållen rovdjurspolitik. Beslut
fattades då som kom att innebära att alla partier står
bakom målet om att rovdjursstammen ska växa. Propo-
sitionen innebar också att vi började få se inledningen
till en rovdjurspolitik som ska leda till att vi får livskraf-
tiga stammar av björn, järv, varg, lo och kungsörn.
Men självklart får växande rovdjursstammar kon-
sekvenser - naturen förändras ju. De får konsekvenser
för andra näringar och även konsekvenser i form av ett
ökat tryck på bytesdjur för dessa rovdjur - rådjur,
älgkalvar och älg.
Ökade mängder rovdjur innebär också att människor
blir rädda. Man ska respektera att människor som lever i
framför allt vargtäta områden känner sig oroliga och
rädda.
På samma sätt som vi människor kan vara rädda för
hundar, vilket också ska respekteras, kan vi vara rädda
för varg. Vargen är troligen det djur i Sverige som ska-
par mest känslor och som känslomässigt upplevs som
hotfullt. Ändå är risken för oprovocerat våld troligen
större när man lämnar en fotbollsmatch eller en krog än
när man finns i skogen och riskerar att möta en varg. Det
är viktigt att vi alla tillsammans försöker hitta fram till
en balanserad och nykter syn på vilken sorts djur vargen
egentligen är.
Det finns många goda skäl till att vi behöver ha en
rovdjurspolitik som skapar livskraftiga stammar av
rovdjur. Dessa djur har en självklar plats i ekosystemet.
De har funnits där innan vi kom. Vi bör också tänka på
att vi har ett etiskt ansvar att bevara och vårda arter som
finns i vårt land, inte minst sådana arter som är hotade
och hatade.
Ytterligare ett viktigt skäl till att ha en rovdjurspoli-
tik som skapar ett bra utrymme för de stora rovdjuren är
naturupplevelsen. Många av oss som är naturintressera-
de bär nog på en dröm att en gång få uppleva vargen i
naturen. Det är ju ganska många människor som har
beskrivit mötet med vargen som någonting mycket
mäktigt. Men den positiva naturupplevelsen av vargen
måste vi balansera också mot den oro som många män-
niskor känner inför att ha vargen i närheten.
Jakt- och viltfrågor engagerar många, inte minst
djurskyddsorganisationerna. Nu i veckan fick jag ett
brev där man uttrycker en djup oro över den höga fre-
kvensen av skadskjutningar av vilda djur och över den
enorma plåga som detta medför.
Jakt med drivande hund är ett moment i jakten som
jag tycker är ganska onödigt. Det är också många jägare
som ifrågasätter det oetiska förhållningssättet. Djuren
hetsas i onödan och skadskjuts därför att de kommer
springande förbi skytten.
En annan jaktform som vi i Vänsterpartiet anser vara
djupt oetisk är grytjakten. Grytjakt går ut på att jakthun-
dar ska lära sig antingen att driva ut räv ur gryt eller att
kvarhålla och markera var grävlingar gömmer sig.
Hundar tränas för detta på levande grävlingar. Ca 50
grävlingar sitter på det sättet fångna på olika platser
runtom i Sverige. Denna verksamhet har fördömts av
Sveriges Veterinärförbund, och även Jordbruksverket
har uttryckt sig negativt om denna företeelse. Studier
visar att djuren stressas svårt.
Sverige har - inte bara som en följd av internatio-
nella konventioner utan också av moraliska skäl - en
skyldighet att bevara livskraftiga stammar av alla arter.
Ofta överdrivs skadesituationen till följd av ökade rov-
djurspopulationer. Men det finns metoder för att skydda
tamdjur. Rovdjurssäkra elstängsel är praktiskt taget
hundraprocentigt effektiva. Man har också påbörjat
försök med vakthund. Ofta kan det vara enstaka rovdjur
som förorsakar en stor del av skadorna. Under år 2002
svarade två-tre vargar för merparten av det totala antalet
vargrivna tamdjur. Sedan får man inte heller glömma att
hundar svarar för en ganska stor mängd slagna tamdjur
men det ger sällan rubriker i massmedierna.
Enligt Svenska rovdjursföreningen har de svenska
rovdjuren ett mycket begränsat, eller i vissa fall nästan
obefintligt, genetiskt utbyte med stammarna i Finland
och Ryssland. Den svenska björnstammens genetiska
status är troligen ganska sund. När det gäller lodjuren är
det mer tveksamt.
Vargens genetiska status är mycket dålig. Den skan-
dinaviska vargstammen grundades av två individer
1983. Därefter har endast en invandrare kommit in ös-
terifrån och bidragit till reproduktionen. Under 2002
fanns det enligt uppgift elva familjegrupper i Skandina-
vien. Uppskattningar om det totala beståndet är osäkra,
men det bör ligga någonstans runt drygt ett hundratal
vargar i Sverige och i gränsområdena.
Avslutningsvis vill jag säga att de flesta är medvetna
om den stora sorg och saknad som uppkommer när en
jakthund dödas under pågående jakt. Vi får inte neglige-
ra den allmänna oro som uttrycks ibland. Men rädslan
för människors säkerhet är till största delen ett informa-
tionsproblem som bottnar i bristande kännedom om
vargens förhållande till människan. Den bottnar också
tyvärr i den skräckpropaganda som ibland beskrivs av
personer och organisationer som använder vargens far-
lighet som ett argument för att få bort vargen från byg-
den. Denna rädsla kan inte botas med skyddsjakt, utan
måste i stället bemötas med balanserad och saklig in-
formation och konstruktiv dialog.


Fru talman! Jag tog i mitt inledningsanförande upp
just den mycket tydliga gränsdragningen mellan männi-
ska å ena sidan och djur å andra sidan. Sedan tvingas jag
åhöra Sven-Erik Sjöstrands beskrivning av att männi-
skan är ett rovdjur. Då är min konkreta fråga till dig,
Sven-Erik: Menar du att människan är ett djur, eller är vi
höjda över djuren i någon mån? Det är en väsentlig och
viktig distinktion som jag söker där.
Uppenbarligen, fru talman, är Sven-Erik jaktmot-
ståndare rent generellt. Min allmänna fundering är om
en predatorstyrd jakt är bättre ur djurens synvinkel än ett
välskjutet skott.
Flera gånger återkommer Sven-Erik Sjöstrand till att
man ska visa respekt för människor. Anser han att det är
rimligt att man ska tvinga människor att avvakta till den
andra gången som ens nära vän djuret - om det nu är en
jakthund - blir angripen innan man får agera?


Fru talman! Jag ska börja med den sista frågan - om
jag anser att det är rimligt att man ska vänta till den
andra gången när det gäller eventuella skador. Som jag
sade i mitt anförande så får vi absolut inte nonchalera
den oro som finns. Jag tror att man måste försöka få
bukt med den rädsla som finns genom bra information
och dialog.
Om man tittar på skador så ser man att också älgen
förorsakar en hel del skador. Det gäller trafikskador men
också aggressiva utfall. Man kan nog inte bara se vargen
som ett hatobjekt, utan jag hoppas att vi ska kunna ha en
mer balanserad syn på den.
Jag är inte på något sätt någon expert, men det som
jag har läst är att det under 1700-talet och 1800-talet
fanns människor som dödades av varg. Det har nog
förekommit även nu, i vår tid, att någon har blivit dödad.
Men det är ett mycket begränsat antal. I så fall är det i
regel genetiska fel på de djur som gör sådana saker.
Vanligtvis är ju vargen försiktig och skygg av sig.
Jag ska också säga något om det här med oss männi-
skor som rovdjur. Om vi tittar på evolutions- och ut-
vecklingsteorin så ligger ju människan i toppen på nä-
ringspyramiden. Så visst kan man säga att vi till viss del
är rovdjur, vi människor.
Men som jag sade i mitt anförande har vi ju samti-
digt ett samvete och en intelligens. Det bör egentligen
hindra alla rovdjursbeteenden, och det gör att vi kan
kommunicera med varandra på ett så bra och fint sätt
som vi kan göra här i riksdagen.


Fru talman! Det enda som jag fick ett någorlunda
klart besked om är att människan uppenbarligen är ett
djur. Om nu Sven-Erik Sjöstrand är representativ för
Vänsterpartiet så var det ett viktigt besked för fortsatt
diskussion inom den politiska världen att vi räknas på
den nivån. Då förstår jag också mycket annat som
Vänsterpartiet står för. Han svarade över huvud taget
inte på om det är bättre att ett djur avlivas med ett väl-
riktat skott än att det blir sönderslitet av ett rovdjur.
Det var mäkta intressant att höra att man via dialog
skulle kunna undvika att ett rovdjur angriper för andra
gången. Jag ställer mig osökt frågan: Med vem ska man
föra den dialogen? Skulle Sven-Erik Sjöstrand, om han
nu vore jägare, kunna stå 20 meter ifrån en jakthund som
du har haft i 10 eller 15 år och vänta till omgång två
innan du ingrep? Det vore sällsynt intressant att få svar
på den frågan.


Fru talman! Bengt-Anders och jag har lite olika per-
spektiv. Jag ställer mig bakom den utskottsmajoritet som
säger att vi ska sträva efter etappmål 200 och att vi ock-
så ska ha en långsiktigt hållbar vargstam och rovdjurs-
stam i landet. Det är viktigt.
Därför tror jag att man måste vara mycket restriktiv
med skyddsjakt. Det ska i så fall gälla de vargar som
beter sig konstigt av genetiska orsaker. Det kan Natur-
vårdsverket ta ställning till, vilket jag tror att vi också
har skrivit om i utskottsbetänkandet.
Information är en fråga om attityden i hela samhäl-
let. Vi får inte föra en diskussion där vargen blir den
absolut värsta och största fienden i vårt samhälle. Jag
tror inte att det är så, utan vargen har en plats i vårt
samhälle som andra rovdjur. Det är viktigt för oss rent
etiskt att vi kan hålla kvar en bra stam.
Jag tror inte heller att man ska skrämma barn eller
ungdomar med vargen. Vi har många djur som kan vara
farliga i vårt samhälle. I en hel del andra länder finns det
förstås betydligt farligare djur, som tigrar och lejon.
Men visst - jag tycker att man ska ha en viss respekt
precis som man ska ha respekt för en stor hund, som ju
kan vara aggressiv ibland. Man måste informera och lära
ut ett bra beteende till barnen i skolan så att man till
exempel inte går fram och fotograferar om man ser en
björn på 100 meters avstånd. Då ska man undvika att
plocka fram kameran eller gå ur bilen. Det är för sådana
saker som informationen och dialogen behövs.


Fru talman! Jakten är förmodligen vår äldsta kultur-
företeelse. Den är dessutom en av landsbygdens främsta
intresseområden.
Jaktintresset tillsammans med naturskyddsintressena
har på ett bra sätt värnat och utvecklat vår fauna, som
jag ser det, till för några år sedan. I Västmanland, mitt
hemlän, ser vi i dag en alltmer död natur. Vissa arter har
på andra arters bekostnad stärkt sin plats i den svenska
faunan. Som jag ser det kan det aldrig ligga i en ansvars-
full och aktiv rovdjurspolitiks intresse att utarma den
svenska faunan. Men så är det i dag i stora delar av mitt
hemlän.
En lodjursstam som tillåts växa ohämmat har skövlat
länets marker. Enligt det rovdjurspolitiska målet ska vi
ha en viss numerär med lodjur i landet. Men i beslutet
tar man inte upp frågan vad vi ska göra om koncentra-
tionen av rovdjuren blir alltför stor. Som jag ser det
måste det sunda förnuftet någon gång ta över, men så är
det inte i dag. De västmanländska markerna bär en lo-
djursstam som är högt räknat en tredjedel av den stam
som i realiteten finns där i dag. Av de 75 djuren skjuter
man av 4 per år. Situationen blir alltså ohållbar. Till-
växten är större. I ett sådant här fall borde lon släppas fri
för jakt. Jag är övertygad om att även om man gjorde det
skulle avskjutningen kanske inte bli alltför stor eftersom
den här jakten inte är speciellt enkel. Signalen däremot
skulle vara positiv för de naturälskande grupperna i
samhället. Och förståelsen för att vi verkligen vill värna
alla arters rätt i vår fauna skulle bli mycket tydligare.
En öppen attityd och ett decentraliserat beslutsfat-
tande i de här frågorna skulle stärka vår rovdjurspolitik.
Det är länsstyrelserna tillsammans med jakt- och natur-
vårdsintressena som bäst kan avgöra hur vi värnar arter-
na i vår natur utifrån de lokala förhållandena. I dag sker
bedömningen ur ett uppifrånperspektiv. Det lägger säl-
lan grunden för bra resultat.
Beträffande skyddsjakt har vi i dag en lagstiftning
som är något sned. Det är inte rimligt att ha straff för
människor som skyddar sin familjemedlem hunden när
den angrips av ett rovdjur. Straff utdöms i sådana här
fall, precis som en tidigare talare sade, med fängelse i
upp till fyra år. Det är en högre straffsats än när en män-
niska vållar ett barns död. Det här är orimligt. Vilka
signaler är det egentligen vi för ut när vi har den typen
av lagstiftning?
De som får sina tamdjur angripna av rovdjur måste
ges rätten att snabbt skydda sina djur. Det är inte rimligt
att vänta tills några djur har rivits eller att man har tagit
kontakt med någon myndighet för att få tillstånd. Vi
måste kunna tilltro och myndigförklara dem som vi efter
omfattande prov faktiskt har gett förtroendet att inneha
skjutvapen och som därmed också har fått en viltvårds-
utbildning. En lagändring av såväl paragraferna 27 som
28 i jaktförordningen är därför nödvändig.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation nr
6.
Rovdjursstammens utbredning med rovdjur som en
arbetsfara framstår alltmer tydligt i dag. En skogsarbeta-
re i Norrland har getts tillstånd att inneha handeldvapen
av typen revolver 44 Magnum för att skydda sig mot
björn. När man hör det här kan man fundera om vi har
hamnat i vilda västern. Kammarrätten i Norrland anser
nämligen att det är rimligt att man ska kunna skydda sig
mot björn när man utför sitt arbete i skogen och riskerar
att hamna mellan en björn och björnungar.
Den situation vi nu hamnar i kan bli helt absurd för
det innebär att lingonplockarna också ska ha rätten att
utrustas med handeldvapen. Spridningen av vapen blir
alltså ohämmad och kan påverka den grövre kriminali-
teten i negativ riktning. Vi har som jag ser det hamnat i
en situation som vi egentligen inte har kontroll över. En
översyn för att skapa en rimlig rovdjurspolitik är därför
nödvändig utifrån ett antal aspekter.
Rovdjursutredningens genomlysning inför beslutet
om den svenska rovdjurspolitiken var balanserad och
bra. Den tillsammans med de reservationer som redovi-
sas här i kammaren vore ett bra underlag för en framtida
rovdjurspolitik. Vi ska ha rovdjur i Sverige. Vi ska ha de
arter som tillhör den svenska faunan. Numerären ska
vara sådan att fortplantning garanteras på ett genetiskt
riktigt sätt. Men följ Rovdjursutredningens intentioner! I
dag är, som jag ser det, släpphäntheten på det här områ-
det total. En översyn är därför nödvändig. Ett första steg
kan som sagt vara att de som drabbas av den alltför stora
andelen rovdjur åtminstone ska ges rätt att redan nu
skydda sina vänner.
Fru talman! Jag inskränker mig till, trots att det finns
ett antal reservationer som jag egentligen skulle vilja
yrka bifall till, att yrka bifall till reservation nr 6.


Fru talman! Den här debatten, som gäller jakt och
viltvård, handlar väldigt mycket om reglerna för jakt.
Man hänvisar till risken för skador på människors verk-
samhet, till tamboskap och dessutom till antalet djur.
Vi i Miljöpartiet skulle vilja ta upp de här frågorna i
ett betydligt större perspektiv. Vi ser jakt och viltvård
som ett medel, ett redskap som ger möjlighet att få ett
ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle. Det handlar om
att behålla själva grunden i det ekologiska systemet som
alltså är ett system där de djur och växter som vi har i
svensk natur ingår i sin helhet. Det handlar om att be-
hålla de livsformerna och de livsbetingelserna intakta i
framtiden.
Helhetssynen är viktig eftersom det ekologiska sys-
temet bygger på ett samspel mellan de olika organismer-
na, från bakterier i jorden, maskar, insekter, växter och
växtätare till rovdjur och de större rovdjur som vi dis-
kuterar i dag. De här arterna är sinsemellan beroende av
varandra. När man diskuterar användningen av olika
medel för att gå in och justera i ett ekologiskt system så
att vi får den ekologiska hållbarhet som vi vill ha måste
det just handla om att mycket varsamt styra så att man
inte förändrar livsbetingelserna för väldigt många arter.
När det gäller de större rovdjuren är det naturligtvis
viktigt att vi ser på bytesdjuren och vilka funktioner de
har, liksom hur det slår i hela kedjan i systemet. Det är
också viktigt att man känner till de olika arternas lev-
nadsförhållanden, att man vet hur de här djuren skaffar
ungar, hur de föder upp ungarna, vilka krav på mat de
har i det ekologiska systemet, vilken plats de har i den
ekologiska näringspyramiden och så vidare. Vi måste
veta om de har revirbeteende av en viss typ, om de håller
foderrevir, om de har reproduktionsrevir, parningsrevir
eller födorevir. Vi måste veta om det är så att de där
reviren ser olika ut under olika tider, för olika kön, som
hos uttern, där hanen har ett mycket större revir än ho-
nan. Det krävs detaljkunskap för att kunna komma med
bra förslag om hur man hanterar de här medlen, till
exempel jakt.
När det gäller de större rovdjuren, som vi pratar om
nu, är det alltså så att de under en lång tid har varit till-
bakaträngda i Sverige. Nu har vi äntligen fått ett beslut
om att vi ska få upp rovdjursstammen till en viss nivå.
Vi har miniminivåer för en del av dem. Vi har etappmå-
let för varg, som vi har pratat särskilt om i dag, på 200
individer eller 20 föryngringar.
När vi diskuterar vargen är naturligtvis jaktfrågan
den minst intressanta. Det är alltså en art som håller på
att växa till i styrka i Sverige. Frågan är hur det här ska
ske på ett så bra sätt som möjligt. Vi har inte kommit
halvvägs till etappmålet än. Det finns mellan 70 och 100
vargar i Sverige och etappmålet är 200. Vi är alltså långt
ifrån det läge där man skulle behöva tillgripa jakt för att
hålla antalet djur nere. Där har jakten ingen funktion alls
att fylla.
Några har i sina motioner varit inne på möjligheten
att med jaktens hjälp skrämma vargen så att den blir
rädd för människor. Om man bara ytligt tittar på hur
vargen lever ser man att den är en av de få monogama
däggdjursarter som vi har i världen. Jag tror att det finns
tre, om Bengt-Anders Johansson tillåter att man räknar
människan som en av dem.
Det betyder att hanne och hona lever i stort sett livs-
långt tillsammans. Det är de som är kärnan i flocken, det
vill säga det vi kallar alfahona och alfahanne. De har
sina ungar, som föds upp, växer upp, stannar i flocken
något år, och sedan lämnar de flocken och drar ut en-
samma på strövtåg för att hitta en partner och så små-
ningom skaffa sitt revir. Under strövtågen har vi sett att
det ibland kan hända att till exempel tamboskap angrips
av en sådan varg. Om man skjuter en strövande varg,
som letar, skrämmer man naturligtvis inga andra vargar.
Det hjälper inte alls upp den biten. Vad är det man ska
skjuta? Alfahannen eller alfahonan i familjen? Det lär
knappast bidra till någon lösning på vargfrågan och inte
heller på de skador som den ensamma strövande vargen
eventuellt vållar.
Det finns naturligtvis alternativa åtgärder som kan
vidtas. Det finns många andra medel än jakten när det
gäller att hantera vargen på ett lämpligt sätt. En viktig
del är naturligtvis att få ut bra information till de områ-
den där vargen etablerar sig, så att människorna slipper
vara rädda för varg. Det finns ingen anledning att vara
rädd för en varg. Vargen är ett skyggt djur. Möter du en
varg sticker vargen så fort han kan. Jag tror ingen av er
löper, eller kommer att löpa, risken att stå inför en varg
där vargen inte snabbt ger sig av.
Beskrivningarna av hur man står och tittar på vargen
som äter upp ens hund och så vidare är fullständigt
orealistiska. Bengt-Anders Johanssons beskrivningar av
rädslan för rovdjur må väl vara sann, men jag tycker nog
att jag i hans tal märker en vilja att blåsa under rädslan
snarare än att minska den för människorna.
Det som oroar mig är att vi inte har haft ett bra åt-
gärdsprogram klart för länge sedan. Naturvårdsverket
ska lägga fram ett i november, och det är naturligtvis
alldeles för sent. Det åtgärdsprogrammet ska då inne-
hålla en lång rad åtgärder som kan vidtas för att få den
växande vargstammen att växa utan att vi får den typen
av konfrontationer. Det handlar om övervakning, det
handlar om bra och fungerande sändare på vargarna,
men som inte kan pejlas av till exempel tjuvjägare. Det
ska fungera ordentligt med elstängsel. Det handlar om
att lära unga vargar att undvika tamboskap och männi-
skors boendeområden. Det finns en lång rad åtgärder
man kan vidta. Framför allt - det vill jag upprepa -
handlar det om information, det vill säga tala om var
vargen är, hur den lever, så att människor inte behöver
tro att det är fråga om någon sorts variant av Rödluvan
och vargen.
Jag tror att de motioner som handlar om att tillåta
jakt på djurarterna över huvud taget inte har med pro-
blemet att göra. Vi i Miljöpartiet vill se att det skapas ett
organ som samlar kunskapen kring dessa arter. Vi före-
slår i en motion att man ska inrätta ett särskilt faunaråd
där man samlar representanter från naturvårdsorganisa-
tioner, jägarkåren, djurrättsrörelser och forskare i lika
delar. Det rådet ska vara rådgivande när det gäller bland
annat jaktfrågor och många andra frågor som behöver
tas upp när det gäller möjligheterna att få en växande
rovdjursstam i Sverige.
Vi har också motioner som handlar om djurskydds-
frågor när det gäller jakt. De berör bland annat säljakten
och jakt med grythund. Jag tänker inte ta upp de frågor-
na här; jag vet att de är under utredning. Vi stöder natur-
ligtvis de motionerna, men för tids vinnande nöjer jag
mig med att yrka bifall till den motion som handlar om
inrättande av ett svenskt faunaråd. Det är reservation 14
under punkt 26.


Fru talman! Det var en ganska ingående biologilek-
tion om rovdjurens etableringssätt. Den stämde väl med
den kunskap som jag har i ämnet. Vi är helt överens på
den punkten. Dessutom finns det en poäng i Gunnar
Goudes konstaterande att om man skjuter en kringströ-
vande varg kommer den inte ihåg någonting att föra
vidare. Det är vi också fullständigt överens om. Jag kan
möjligen också vara överens om att den vargen inte lär
komma tillbaka.
Genomgående och konsekvent undviker Gunnar
Goude den diskussion där gränsen mellan människan
och viltet innebär ett problem. Jag kan förstå det. Det är
svårt och obehagligt. Men det vore väsentligt viktigare
om Miljöpartiet ägnade detta någon minut, i stället för
att sväva ut i allehanda biologiresonemang. Att påstå att
information skulle minska rovdjursangreppen på tamdjur
är nästintill löjeväckande.
Jag ställer återigen ett par frågor: Är det rimligt att
kräva av en medmänniska att stå vid sidan om och åse
ett angrepp på tamdjur och vänta till angrepp nummer
två innan man får ingripa? Är det Miljöpartiets uppfatt-
ning?


Fru talman! På den sista frågan kan jag direkt svara
att det är fullständigt orimligt. Det har aldrig hänt och
kommer aldrig att hända. Vargen är inte ett djur som
fungerar så att han medan Bengt-Anders Johansson står
och tittar på äter upp en hund. Det kan jag lova.
Däremot ska informationen här handla om gränss-
nittet mellan människor och djur. Informationen ska till
exempel handla om möjligheterna att få hjälp med el-
stängsel och att få reda på var vargarna är. Finns det en
varg inom mitt område? Information ska dels handla om
vilka skyddsåtgärder man själv kan få och vidta, dels
handla om bland annat den skyddsjakt som utförs. Det är
ett litet intresse. Antalet fårägare som har jaktbössor
hemma är litet. Det är en skendebatt. Man tror att det är
jägarna som ska skydda fåren. Det är det inte alls. Det är
helt olika grupper av personer.
Det är viktigt att få fram information dels om hur
vargen lever, dels om hur man ska bete sig för att skyd-
da till exempel sina får.
Jag är orolig. Bengt-Anders har en sorts obiologiskt
sätt att resonera kring dessa frågor. Det liknar mer sagor
än verklighet. Det kan till exempel gälla att säga att
predatorstyrd jakt inte kan vara bättre än ett välriktat
skott. Vad är det för påstående? Självklart är predator-
styrd jakt mycket bättre. Det är det naturliga sättet att
jaga i det ekologiska systemet. Vargen jagar garanterat
betydligt bättre - under årmiljoner utprövat - än vad en
jägare gör. Hur kan man över huvud taget ställa den
frågan?


Fru talman! Det är intressant att vi uppenbarligen har
en lagstiftning som inte är relevant i det avseendet att det
måste vara ett angrepp nummer två innan man får ingri-
pa - om det nu inträffar. Jag konstaterar det.
Det är alldeles riktigt att det inte är jägarkåren som
ska vara med och skydda tamdjuren. Enligt nu gällande
lagstiftning måste det vara djurägaren. Just nu är ett fall
på väg upp i rättssammanhang: En granne som var jäga-
re ombads av en djurägare att komma vid angrepp
nummer två. Grannen är nu åtalad eftersom det inte var
hans djur. Så knäppt är det.
Anledningen till att jag ställer frågorna är att det be-
rör mig illa när företrädare i Sveriges riksdag eller någon
annanstans ställer andra krav på människor än dem man
själv anser vara rimliga. Det är därför som jag ställer
denna fråga om Gunnar Goude anser att det är rimligt att
avvakta och se om det kommit andra angrepp innan man
får åtgärda det.
Sedan konstaterar jag att Gunnar Goude uppenbarli-
gen menar att ett rovdjursangrepp som kan vara långt
utdraget och fruktansvärt att åse skulle vara ett mindre
lidande för djuren än ett välriktat skott. Jag har ingen
värdering i detta - tro mig på den punkten - men jag har
idéer.


Fru talman! Tanken att man ska minska lidandet hos
bytesdjuren i de ekologiska systemen genom att i stället
gå in och sköta detta med hjälp av jakt är fullständigt
orimlig.
Den naturliga jakten där predatorn sköter det hela
har de fördelarna att predatorn tar till exempel de svaga-
re djuren. Det sker hela tiden en selektion ute i det eko-
logiska systemet som är oerhört viktig. Alla jägare är
inte helt informerade om vilket djur man ska skjuta och
inte skjuta och hur man väljer. Vi har i dag utrustning
när det gäller vapen och så vidare som är alldeles ut-
märkt bra i fråga om träffsäkerhet och möjlighet att döda
snabbt. Men det gör också att det går lätt att ta även
mycket starka djur. Man kan alltså skjuta av de bästa
individerna i stället för de svagaste eller de sjuka. Det är
en synpunkt.
Jag tror inte att vi ska ersätta naturlig jakt med jäga-
res ingripande i naturen.
Jag tror att det var svar på frågan.


Fru talman! Det var en intressant utläggning som
Gunnar Goude gjorde när det gällde att sätta dessa frå-
gor i ett större perspektiv som han sade. Han beskriver
att vi ska ingripa så lite som möjligt i de naturliga livs-
betingelserna och att vi inte ska störa. Då är han inte
riktigt tydlig när det gäller hur Miljöpartiet ser på jakt
över huvud taget. Är det en rimlig ordning som vi har nu
att människan är med och vårdar viltstammen genom
viltvård och jakt?


Fru talman! Jakten är en mycket gammal tradition,
och det är djupt förankrat i mänskligheten att jaga och
samla och så vidare. Det kan vi vara överens om.
Det finns mycket positivt att säga om sättet på vilket
man sköter viltvård, till exempel om utvecklingen av
svensk jakt och de insatser som görs när det gäller vil-
tvård från jägares sida. De ska ju inte underskattas. Det
finns en stor kunskap i jägarkåren. Svenska Jägareför-
bundets utbildning till exempel just när det gäller kun-
skap om djurens naturliga beteenden har ju under snart
20 års tid bara utvecklats i rätt riktning. Det tar tid och
krävs pengar att få fram den utbildningen. Men Svenska
Jägareförbundet har en viktig insats att göra, och man
har börjat på ett bra sätt. Jag tror att svensk jakt själv-
klart kan fylla en viktig uppgift i fortsättningen när det
gäller viltvård, och den har naturligtvis väldigt många
positiva sidor redan.


Fru talman! Tack för det svaret. Det var litet mer
klargörande men ändå inte riktigt i relation till de for-
muleringar som Gunnar Goude hade i sitt anförande när
det gäller att vi ska behålla livsbetingelserna intakta, att
vi inte ska justera det ekologiska systemet och att vi ska
vara oerhört restriktiva när det gäller att förändra livsbe-
tingelserna. Då frågar jag igen: Är omfattningen av den
jakt och den viltvård som därmed bedrivs ungefär på den
nivå som Miljöpartiet tycker är lämplig?


Fru talman! Uppriktigt sagt tror jag att det svaret
skulle bli bättre om vi hade det faunaråd som jag efterly-
ser. Jag besitter inte den samlade kunskapen att jag kan
titta på det. Det handlar alltså om tusentals arter. Det är
en stor fråga. Jag kan ta upp problem som jag ser.
Jag kan ta upp ripjakten som exempel. Då tar man
något som är bytesdjur för predatorer, till exempel jakt-
falken. Om man skjuter av ripor för kraftigt får man en
svacka i tillgången på bytesdjur för bland annat jaktfal-
ken och andra predatorer. Det kan naturligtvis vara
någonting som man bör uppmärksamma.
Jag tror att ett faunaråd skulle vara utmärkt för att
kunna ge bra råd. Men jag tror inte att jägare skulle vilja
skjuta av ripstammen så att man fick bort vissa delar av
rovdjursstammen eller predatorerna i de ekologiska
systemen. Jägarna har ett naturintresse som är stort och
självfallet ett intresse av att bevara de natursystem som
vi har i Sverige så att de är fullt ut levande och att vi har
ekologiska system som fungerar av egen kraft. Det finns
alltså alternativ. Men jag kan tänka mig att man till
exempel har skjutit av för mycket älg på några ställen så
att man har fått en lite för liten älgstam om man tittar på
tillgången på rovdjur, varg eller andra. Men jag har
alltså inte några data på den punkten att jag vill yttra mig
som något slags expert i frågan.


Fru talman! Jakt och viltvårdsfrågor innebär stort
engagemang och starka känslor. Många debatter har det
blivit genom åren då man har behandlat dessa frågor här
i riksdagen. Man kan inte heller klaga på spännvidden i
frågorna från tid till annan. Det har gällt bevarandevär-
den, jaktbarhet, jakttider med mera. Det blir givetvis
många olika synpunkter och viljor som gör sig gällande
bland våra 300 000 jägare i ett land som är så avlångt
och som har så många olika förutsättningar både för
viltet och för jägarna.
Det som ligger närmast i tiden just nu är att rege-
ringen får i gång den utredning som aviserats om jakten
och fisket i renskötselområdet och att så långt det är
möjligt klarlägga de rättsförhållanden som ska gälla
mellan staten och samebyarna.
Debatten har fått ytterligare en dimension på senare
år när djurrättsorganisationerna börjar få tydligare orga-
nisationsstrukturer. Man tar för sig mer och mer genom
att på ett aktivare och skickligare sätt offentliggöra sina
ställningstaganden i djuretiska frågor och som ibland
leder till att man kommer till en motsatt uppfattning än
den som har varit allmänt rådande när det gäller jakt och
viltvård.
Ett exempel på hur uppfattningar kan variera över tid
är vår syn på rovdjuren. Långt in i det som vi kallar
modern tid har utgångspunkten varit att rovdjur ska
finnas endast i ett antal som inte stör annan verksamhet
på landsbygden. Vi har haft skottpengar och förföljelse-
rätt som ett medel för att minska rovdjursstammarna.
Det var under den tid när självhushållningen innebar att
gårdarnas förmåga och möjlighet till djurhållning var
skillnaden mellan svält och välstånd. Det var då, under
de förhållanden som rådde i början av 1800-talet när
tiotusentals tamdjur fick sätta livet till varje år, som man
bestämde sig för att minska vargstammen. Det tog drygt
hundra år att i det närmaste utrota stammen. Den varg-
stam vi hade då blev förmodligen utrotad. Man kan läsa
historiska böcker om hur vargen såg ut på den tiden.
Den beskrivningen stämmer inte med utseendet på de
vargar som vi har i dag i Sverige.
Nu har vi svängt helt om. Vi har intagit den bestäm-
da åsikten att vi ska ha livskraftiga populationer av
rovdjur i Sverige. Vi har undertecknat Bernkonventio-
nen och införlivat EU-direktiv i den svenska lagstift-
ningen som binder oss att förvalta vår del av rovdjurs-
stammen och övriga utrotningshotade djurarter. Det är
beslut som vi här i riksdagen har varit eniga om att
stödja och arbeta för.
Vi är redan en god bit på väg när det gäller de fyra
stora rovdjuren. Vi anser att vi har nått miniminivån
1 000 björnar och 1 500 lodjur. Det genomförs numera
en begränsad licensjakt varje år i de bestånden. För järv
och varg arbetar vi mot ett delmål som för vargens del
innebär 200 individer.
I dagens betänkande tar vi upp frågan om Natur-
vårdsverket redan nu kan påbörja arbetet med ett åt-
gärdsprogram, även om vi tidigare har sagt att vi ska nå
delmålet för varg och järv innan vi beslutar om vidare
åtgärder. Det finns de som hävdar att delmålet för varg
kommer att nås i år eller nästa år. Det är skäl nog för att
snarast överväga vad som ska ske i framtiden. Den tolk-
ning av texten i betänkandet som jag gör innebär att
Naturvårdsverket inte är förhindrat att påbörja plane-
ringen av någon sorts förvaltning av vargstammen, i
varje fall i södra skogslänen, det vill säga i Dalarnas,
Gävleborgs och Värmlands län. Det kan vara så att vi
behöver en regional förvaltningsplan även om vi anser
att vi inte nått vårt nationella mål när det gäller antal
vargar, detta beroende på den koncentration som vi har
till södra skogslänsregionen. Vi har lite av samma kon-
centrationstendenser även när det gäller björnstammen i
vissa delar av landet, dock utan någon större kritik. Det
kan bero på att det för björnen finns en väl fungerande
förvaltningsplan utarbetad. Den skulle kunna tjäna som
föredöme när man planerar förvaltningen av varg, sär-
skilt när det gäller att hantera problemindivider.
Det är regeringen och Naturvårdsverket som har
riksdagens uppdrag att sköta rovdjursfrågorna i Sverige,
men det utesluter inte att vi i miljö- och jordbruksut-
skottet, inom ramen för ett utvärderingsprojekt, beslutar
oss för att se över jakten och rovdjursfrågorna med tanke
på den politiska sprängkraft som ligger inbyggd i frå-
gorna.
Vad vi än gör är det viktigt att det blir en inriktning
som inger ömsesidig respekt och förståelse. Medborgar-
na i Sverige måste acceptera att vi har rovdjur i landet,
men vi måste också respektera folks oro och inte inta en
nonchalant och till synes passiv attityd när människor
framför sina synpunkter och vill ha hjälp i svåra situa-
tioner, exempelvis vid rovdjursangrepp.
Den som själv inte driver tamdjursskötsel har kanske
svårt att förstå att allt inte kan ersättas med teknik, peng-
ar och stängsel. Det handlar också om relationer till
omgivningen och om livskvalitet, att kunna värna om
sitt precis som vi som bor i tätorter gör anspråk på att
kunna värna om vårt och våra tillgångar. Vi har en bety-
dande klyfta att överbrygga. I Långtidsutredningens
bilaga 11, SOU 2003:2 Fördelningseffekter av miljöpo-
litik, undersöker man skillnader i attityder mellan stad
och land när det gäller rovdjur. Där anser 60 % av kvin-
norna och 30 % av männen som bor i glesbygdsområden
att de på ett eller annat sätt känner sig påverkade av
rovdjurens närhet. Det gäller i första hand varg och
björn. Kvinnorna uppgav exempelvis att de numera
undviker att plocka bär i vissa områden.
I undersökningen har man också försökt prissätta at-
tityderna. Där visade det sig att folk i städer och stor-
stadsområden som ville öka eller behålla rovdjursstam-
men på nuvarande nivå var beredd att lägga några kro-
nor på det medan glesbygdsborna var beredda att betala
för att minska stammen.
Vi har en del att göra, inte minst politiskt, för att
jämka samman olika intressen och göra detta till något
som vi tycker är bra och acceptabelt för de flesta. Jag har
mest uppehållit mig vid vargen. Det beror på att det är
den som är mest aktuell just nu i rovdjursdebatten.
Fru talman! Många av förslagen i reservationerna är
under någon form av åtgärd eller kommer att bli det. Jag
yrkar därför avslag på samtliga reservationer och bifall
till förslaget i betänkandet.


Fru talman! Ja, Rune Berglund och hans partivänner
i utskottet har avslagit en rad motioner om att det ska bli
tillåtet med jakt på skarv. Man ska inte heller tillåta
utökad skyddsjakt på säl. Man har hänvisat till att det
pågår arbete och så vidare, och man avvaktar en samlad
redovisning av regeringens arbete med jaktfrågor som
regeringen fick i uppdrag för tre år sedan.
Då måste jag fråga: Vad är det mer som Rune Berg-
lund behöver veta om skarvens förekomst, förehavanden
och härjningar på framför allt ostkusten? Och vilken
ytterligare kunskap kräver Rune Berglund för att ta
ställning till sälens förehavanden i kustfiskarnas redskap
och så vidare?
Är det inte passivt att ständigt hänvisa till det upp-
drag som regeringen fick för tre år sedan? Borde inte
majoriteten kunna säga någonting till de här människor-
na, som drabbas av skarvens och sälens härjningar?


Fru talman! När det gäller skarven har vi anslutit oss
till fågeldirektivet, och det förpliktar oss att följa vissa
regler.
Man kan räkna sedan 1995. Det har faktiskt luckrats
upp lite grann vid ett tillfälle. Den uppfattning som man
kan ha i dag är att den skyddsjakt som pågår fungerar
bra.
Naturvårdsverket har ju fått i uppdrag att tillsam-
mans med internationell expertis utreda beståndens
storlek när det gäller storskarv och mellanskarv. Man
har samma uppdrag när det gäller sälen, och jag förmo-
dar att det kommer en redovisning så småningom.


Fru talman! Tack för det svaret! Jag undrar ändå var-
för det är nödvändigt att avslå förslag om att Sverige ska
driva på för att föra upp skarven på listan för jaktbara
arter.
Sedan vill jag bara fråga Rune Berglund om hans
texttolkning. Han säger att han tolkar texterna om varg-
frågan på ett visst sätt. Jag tycker nog att det verkar lite
tendentiöst i relation till det som utskottet ändå har sagt.
Bommen är nere för motionsförslag om att tillåta en
mycket begränsad skyddsjakt på varg.
Man avslår motioner och hänvisar till att detta inte
ska vara möjligt förrän man har nått etappmålet. Jag
vore tacksam om Rune Berglund kunde utveckla sitt
tolkningsarbete kring texterna något mer.


Fru talman! När det gäller vargen har vi ingen för-
valtningsplan. Arbetet har varit inriktat på att så snabbt
som möjligt nå delmålet 200 vargar. Jag har fått veta att
skälet är att det genetiska underlaget är mycket svagt. Då
kan man inte göra som kanske vi tänker, det vill säga
låta vargstammen växa sakta och försiktigt. Genetikex-
perterna säger att under de förutsättningar som råder
måste vargstammen växa så snabbt som möjligt.
De senaste veckorna har jag fått höra att man tror att
vargstammen, som jag sade i mitt anförande, kommer att
nå delmålet möjligen till hösten eller nästa år. Det är
därför som vi från utskottet nu har sagt till regeringen att
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att snarast möjligt
börja arbeta med åtgärdsprogram för att förbereda en
förvaltningsplan för varg.


Fru talman! Rune Berglund sade i sitt inledningsan-
förande att det är viktigt att ha livskraftiga rovdjurs-
stammar. Vi är överens på den punkten. Det tycker vi
också. Vidare säger Rune Berglund att man ska införa
förvaltningsplaner och öppnar upp för att de också
skulle kunna vara regionala. Den signalen tackar jag för.
Det är precis det som vi har föreslagit i de reservationer
som vi har tillsammans med Centern och Kristdemo-
kraterna.
Rune Berglund gör en vältalig beskrivning av pro-
blemen. Jag måste erkänna att jag för en liten stund
rycktes med så till den grad att jag nästan trodde att jag
och Rune Berglund var överens om att gå vidare. Men
då tog det en annan vändning mot slutet och föll ut i en
total passivitet. Trots alla bekymmer som finns och som
beskrevs så bra ska vi ingenting göra.
Varför går det inte att agera utifrån de förslag som vi
har i reservationen? Rune Berglund måste väl ändå
kunna erkänna att de förslag till förändringar som vi
lägger är mycket begränsade? Men vi tror att de har ett
starkt symbolvärde för de människor som är drabbade i
gränssnittet mellan människor och djur.
Man öppnar upp med att man skulle påbörja en för-
valtningsplan. Men det är ju av intet värde för de männi-
skor som nu är drabbade.
När det gäller skyddsjakten på skarven så fungerar
den dåligt. Där den inte medges fungerar den naturligt-
vis inte alls. Där finns en trögrörlighet som vi måste ta
bort för att få en snabbare hantering.


Fru talman! Att Bengt-Anders Johansson rycktes
med en stund kan ju bero på att vi båda är mycket em-
patiska människor som förstår hur det kan vara.
Jag har inga förhoppningar om att jag eller någon
annan skulle kunna fatta beslut här och nu om en för-
valtningsplan. Jag sade att det åtgärdsprogram som vi
förväntar oss att Naturvårdsverket ska inleda möjligen
kan leda dit, men jag tycker inte att vi äger den frågan.
Vi har ett naturvårdsverk som är våra experter. Det är
Naturvårdsverket och inte vi som gör bedömningen
huruvida det ska upprättas en regional förvaltningsplan,
i alla fall i det läge vi befinner oss nu.


Fru talman! Vi faller snart i varandras armar av för-
ståelse. Det känns bra, Rune, att vi är överens i de
grundläggande beskrivningarna. Men jag blir bekymrad
när Rune Berglund försöker förringa sin roll som lag-
stiftare och ledamot av den lagstiftande församlingen.
Nog har väl Rune Berglund tillsammans med oss övriga
en möjlighet att kunna påverka så att vi får en förändring
till stånd? Åtminstone har jag inbillat mig det. Om vi
skickar signalen till allmänheten att inte ens den här
församlingen har möjlighet att ha åsikter utan att Natur-
vårdsverket på något sätt skulle vara överställt riksdag
och regering blir jag sällsynt bekymrad.
Fru talman! Jag utgår ifrån att Rune Berglund till-
mäter sig och oss övriga lite större betydelse. Jag är
övertygad om att vi med precis den beskrivning som har
lämnats från Rune Berglund skulle kunna agera där
konflikterna finns med våra begränsade förslag till för-
bättring av samröret mellan människa och vilt. Väl-
kommen!


Fru talman! Jag håller med om att det är viktigt att vi
når den punkt där människan och rovdjuret på något sätt
kan leva i en samexistens. Det är väldigt viktigt. Men
jag sade, Bengt-Anders Johansson, att som läget är just
nu har vi från riksdagen delegerat dessa frågor till rege-
ringen och till Naturvårdsverket. Det är möjligt att vi när
rapporten kommer - om det nu sker i november eller
december eller när det blir - kan gå in och göra en ny
bedömning. Det vet inte jag. Det är ingen som vet hur
rapporten kommer att se ut. Men som läget är just nu
äger regeringen frågan. Därför har jag intagit den ställ-
ning som jag har gjort.


Fru talman! En natur- och miljöpolitik för 2000-talet
måste utgå från människans möjligheter att lösa problem
inom olika områden. För att natur- och miljöarbetet ska
bli verkningsfullt på samhällets alla nivåer krävs en
socialliberal syn på människan. Varje människa har
ansvar för sina handlingar. Det är politikens uppgift att
främja en ansvarstagande livsstil. I synen på människans
ansvar för djur och natur, bland annat i jakt- och vil-
tvårdspolitiken, har vi liberaler i årtionden vägletts av
och hänvisat till förvaltarskapstanken. Vi kan inte ta oss
rätten att förbruka utan endast att bruka. Det handlar om
solidaritet med kommande generationer.
Den svenska jakt- och viltvården har här stor bety-
delse. Jägarna har stor kunskap och en lång tradition av
förvaltarskap.
Att stoppa utarmningen av naturen och speciellt den
biologiska mångfalden är en av de verkligt stora utma-
ningar som miljöpolitiken står inför. För Sveriges del
gäller det bland annat de fem stora rovdjuren björn,
varg, lo, järv och kungsörn som måste få utveckla livs-
kraftiga stammar. Vargens utbredning har stått i fokus.
Det starka stöd som svenska folket har visat genom
bland annat SNF, Världsnaturfondsaktioner och insam-
lingar till stöd för hotade rovdjur på andra kontinenter
måste också gälla våra egna rovdjur.
I riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjur-
spolitik ingick att förutom etappmål för varg också lägga
fast miniminivåer för björn och lodjur och etappmål för
järv. Dessa nivåer och mål har som syfte att de stora
rovdjuren långsiktigt ska bevaras i Sverige. De uppsatta
nivåerna och målen har bidragit till att skapa en klarhet
kring förvaltningen av de stora rovdjuren, vilket tidigare
inte har funnits.
Det betänkande vi nu debatterar utgör en bra fort-
sättning. Miljö- och jordbruksutskottet framhåller att när
etappmålet för varg väl blir uppnått bör arbetet med att
utarbeta en förvaltningsplan inledas. Detta arbete inleds
samtidigt som en utvärdering görs av stammens utveck-
ling och de eventuella konflikter som uppstått med andra
intressen.
Folkpartiet liberalerna anser att det för det fortsatta
arbetet vilar ett stort ansvar på oss folkvalda och de
aktiva inom jakt- och viltvård att gemensamt och med
forskningen som stöd medverka till en sansad debatt och
ge en korrekt bild av verkligheten. Detta tillsammans
med snabb och målinriktad information och dialog med
lokalbefolkningen när till exempel varg etablerar sig i
nya områden är en grundförutsättning för att långsiktigt
säkra våra rovdjursstammar och en hållbar jakt- och
viltvårdspolitik.
Tillsammans med tidigare beslut och pågående ar-
beten på området ger detta betänkande en god grund att
bygga vidare på.
Under rubriken Övrig jakt vill vi dock markera att vi
noterat att träning av hund för grytjakt fördömts av
Svenska Veterinärförbundet samt att Jordbruksverket
anfört att behovet av grytjakt inte står i proportion till
det lidande som enligt verkets bedömning grävlingar
utsätts för då de deltar i grytanlagsprov. Verket föreslår
att träning och prov för grythundar med levande djur i
gryt eller konstgryt förbjuds. Om ett sådant förbud med-
för att grytjakt inte kan bedrivas på ett djurskyddsmäs-
sigt acceptabelt sätt borde även jakt med hund under
jord förbjudas, enligt verket. Vi noterar vidare att ären-
det remissbehandlats och övervägs i Regeringskansliet
och avvaktar ett snart besked i frågan. Det är nu dags för
regeringen att agera.
Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets för-
slag i betänkandet.


Fru talman! Sist jag stod här i talarstolen tyckte jag
att det var en annan intensitet i diskussionen. Jag tycker
att det känns väldigt bra att vi nu har mer av en samtal-
ston i våra framställningar härifrån. Sedan söker vi na-
turligtvis finna våra profiler än här och än där.
Jag kanske ska presentera mig när det gäller vargfrå-
gor. Jag är den där personen som är fårägare och som
har varit tvungen att bjuda vargen på en tacka. Jag har
lodjur som kommer förbi gårdsplanen nästan varje vin-
ter. Om jag har förlorat ett eller flera lamm vet jag inte.
Lodjuret bär nämligen i väg med det. Men jag vet att jag
har förlorat minst ett - det såg jag.
Jag har dessutom gjort tre egna vargobservationer,
och jag försäkrar er att det är en väldigt stark upplevelse.
Det är ett mycket spännande djur att möta.
Sedan vill jag slå fast en sak till innan jag kommer
med mitt yrkande. Jag är miljöpartist. Jag står bakom
vårt yrkande om att vi ska ha livskraftiga rovdjursstam-
mar i det här landet eller i det här området - eftersom
vargarna inte ser gränsen går de dessvärre över till Nor-
ge ibland.
Det är nu väldigt länge sedan vi började den här dis-
kussionen om vargen. Jag hörde rykten om ett vargpar
uppe i Trysil på 60-talet. Dessa har nu förökat sig och
blivit hundra eller över hundra stycken. Utifrån de rap-
porter vi får efterhand från Grimsö, från vargspårare och
andra människor, kan vi nog säga att vargstammen har
vuxit betydligt snabbare än vad åtminstone jag hade
förväntat mig.
När Rune Berglund pratade om antalet vargar ryck-
tes jag också med lite grann. Jag blev också lite besviken
när han kom med precis den slutsats som jag hade tänkt
presentera härifrån talarstolen, nämligen att det under
detta år säkerligen kommer att vara dags att göra den där
utvärderingen. Förmodligen är vi uppe i 200 djur under
hösten.
Man har räknat med att det finns ca 20 revirhävdan-
de vargar. Alla har inte tidigare producerat valpar, men
om 20 alfapar får valpar kan det betyda att de kan föda
från nio tio valpar ned till två. Om vi har ett snitt på låt
säga fem valpar per kull har vi då 100 valpar. Hur
många som sedan överlever och hur många av de äldre
som dör vet vi inte.
Det här är svårbedömt. Det är mycket svårbedömt.
Vi hade ett vargrevir där det var alldeles väldigt trångt
med varg, och helt plötsligt var de borta. En del föll
offer för tjuvjakt, och det tycker jag var väldigt sorgligt.
Tillväxttakten har alltså varit väldigt hög. Då blir det
naturligtvis en diskussion om den genetiska samman-
sättningen. Tänk, jag kan inte låta bli att göra följande
fundering: Om detta fåtal vargar i Trysil klarade av att
förmera sig till en livskraftig stam på över hundra var-
gar, utan genetiska störningar, måste detta vara ett
mycket tåligt djurslag när det gäller genetisk utveckling.
Det sägs också att det ska vara det.
Jag skulle vilja säga ett par ord till Bengt-Anders
också, men först ska jag bara klargöra min livssyn. För
min del lever jag i och tillsammans med naturen. Jag är
inte något annat än ett väldigt mer välutvecklat djur än
andra. Jag tror faktiskt fortfarande på delar av Darwins
utvecklingsteorier.
En sak som har lyfts fram från talarstolen är skillna-
den i synen på rovdjur när man bor på landet och när
man bor i staden. Jag tillhör dem som bor på landet. Jag
är inte speciellt rädd för djur. Jag har respekt för djur.
Jag vet mycket väl att vargen inte anfaller en andra gång
om man står och tittar på. I annat fall måste det vara ett
fullkomligt sinnessjukt djur. Jag klarar av att leva, och
jag är inte speciellt rädd. Jag plockar lingon. Jag tycker
att det är mycket värre för er här i staden. Här måste ni
leva med en biltrafik som är ett gigantiskt hot mot män-
niskor. Jag skulle gärna sätta i gång och vara lika dra-
matisk som Bengt-Anders och tala om hur farligt det är
när man ser någon slitas i stycken. Tänk, jag tror att det
är något mer frekvent i staden - men rovdjuret heter
bilen.
Jag tror att vi kan få leva med våra respektive rädslor
i stad och på land. Jag slipper i alla fall bilen.
Fru talman! Av tidsskäl har jag inte för avsikt att yr-
ka bifall till alla reservationer. Det har jag överlåtit på
Gunnar Goude att göra. Däremot yrkar jag bifall till min
egen motion 451. Den handlar om att vi ska ha en viss
kontroll över tillväxten av varg. När jag skrev den här
motionen visste jag inte att tillväxttakten var så hög som
den är och trodde att det skulle ta lång tid innan man
kom dit. Nu finns det möjligheter för Naturvårdsverket
att börja se över den delen, så denna del av motionen
finner jag inte så angelägen. Jag kan bara konstatera att
en dag måste vi ta kontroll över tillväxten av vargstam-
men.
Det finns dock en annan del i motionen som jag gär-
na vill framhäva, och det är att vi människor måste finna
vägar att leva tillsammans med vargen. Vi måste ha tid
att se till att människor blir informerade om skyddsåt-
gärder och om beteende så att vi får bort rädslan för
varg. Det är nämligen oftast bristande kunskap om dju-
rens beteende som skapar rädslan. Därför menar jag att
jag vill framhäva den motionen i alla fall.
Det finns vidare i utskottets betänkande en del om
både skarv och säl och deras påverkan. Jag tyckte Gun-
nar sade någonting väldigt klokt när han sade att det är
viktigt att se till helheten och till sambanden. Jag skulle
faktiskt någon gång i framtiden kunna tänka mig
skyddsjakt på skarv - men inte för människans bekväm-
lighets skull utan möjligen för det hotade fiskbeståndets
skull som skarvarna lever av där de finns. Att åtminsto-
ne ta ansvar för detta tycker jag att vi har som en över-
gripande uppgift i naturen eftersom vi har tagit oss rol-
len som överpredator. Därför ser jag fram emot att vi får
ett faunaråd.
Fru talman! Därmed har jag inget mer att säga. Jag
förväntar mig att få något påhopp nu.


Fru talman! I den mån Leif Björnlod är representativ
för Miljöpartiet kan jag räkna in två av riksdagens parti-
er som inte skiljer på människa och djur. Jag bara kon-
staterar detta. Jag kan också möjligen beklaga majori-
tetspartiet som samarbetar med partier som har svårig-
heter att göra denna gränsdragning.
Det är välkommet att Leif Björnlod är öppen för att
en viss skattning av vargstammen skulle vara möjlig,
inte minst mot bakgrund av de problem som det blir för
tamdjuren. Likaså är det välkommet att man öppnar för
att skarven kan utgöra ett problem. Jag välkomnar det.
Jag hoppas att Leif Björnlod har möjlighet att få infly-
tande även över Miljöpartiets talesman i miljö- och
jordbruksutskottet. Om jag lyssnar runt nu märker jag att
vi är många som vill, men det är bara några som agerar.
Möjligen kan vi redan nästa år vara en god bit på väg.
Det skulle vara tacksamt, inte minst för de människor
som är drabbade.


Fru talman! Jag tycker inte att Bengt-Anders Johans-
son ska räkna in Miljöpartiet när det gäller att göra dis-
tinktionen mellan djur och människa. Jag sade att jag
gör det. Jag anser nämligen att det är en högst personlig
bedömning hur man vill förhålla sig till detta. Jag tycker
att var och en må göra det själv. Jag har lite svårt att
acceptera en del andra lösningar på människan tillkomst.
Jag sade inte att vi skulle ha någon skattning av djur-
stammen. Skattning betyder att man gör ett uttag för sin
egen vinning eller till sin egen fördel. Jag pratade om att
vi skulle ha en viss begränsning av tillväxten, inte för att
vi ska få vargpälsar att pryda oss i, utan därför att vi
behöver få en stabil vargstam och därför att vi behöver
bygga upp en tolerans mellan varg och människa. Det
tror jag faktiskt att Naturvårdsverket mycket snart kom-
mer med.
Samma sak gäller skarven. Det var inte för männi-
skans bekvämlighet, utan just för dess påverkan på natu-
ren och för att den själv är en predator. Jag vill se det i
ett större ekologiskt sammanhang.
Jag tillhör själv jägargruppen, brukar de säga. Men
jag är en av de underliga jägare som inte jagar för nöjes
skull. Jag ser ingen sport i jakten. Men däremot har jag
levt på ett sådant sätt att det har varit ett tillskott till min
försörjning. Jag har fått vara med på älgjakten och kun-
nat lägga kött i frysen. Det har haft ekonomisk betydelse
för mig.


Fru talman! Ibland får man vara med om verbala pi-
ruetter som gör att Gröna Lund nästan blir till åtlöje vid
en jämförelse.
Först har vi detta med djur eller människa. Jag hörde
inte att Gunnar Goude, om han nu i någon mån skulle
anses vara ett större rättesnöre för Miljöpartiets politik
än vad Leif Björnlod är, gjorde någon distinktion mellan
människa och djur. Men det kan vi måhända diskutera
en annan gång.
Det som är intressant i de piruetter som Leif Björn-
lod gör är att det uppenbarligen är alldeles möjligt och
korrekt att begränsa tillväxten. Det låter väl tjusigt -
begränsa tillväxten. Jag utgår ifrån att det handlar om att
minska antalet genom jakt. Det är alltså inte avgörande
om det är jakt eller inte, utan det är frågan om syftet. Jag
ser någon form av ädel krona sväva över Leif Björnlods
hjässa. Om bara ändamålet är ädelt nog kan man kalla
det för vad man vill bara man håller ned stammen. Det
var sällsynt intressant. Tack för upplysningen.


Fru talman! Jag får väl tacka Bengt-Anders för den
gyllne kronan som svävar över mitt huvud. Den ska jag
bära med förtjusning. Jag tycker att människans relation
till naturen är väldigt viktigt i det här fallet. Jag tycker
inte att jakt på varg ger något större utbyte till männi-
skor. Det skulle inte falla mig in att äta vargkött.


Fru talman! Åhörare! Jag väljer här i debatten att en-
bart ägna mig åt vargens utbredning och de konsekven-
ser som har följt på riksdagens beslut för cirka två år
sedan.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.
De senaste åren har vi haft en ganska kraftig tillväxt
av varg, speciellt i gränstrakterna i Värmland och Hed-
mark på den norska sidan. Man beräknar att det finns
drygt ett hundratal vargar i Skandinavien nu. På flera
håll har vargen blivit ett naturligt inslag men med ett
onaturligt beteende. Dagens vargar är också mycket
moderna. Flera av dem är utrustade med GPS av staten
för att forskare och vargspanare exakt ska kunna posi-
tionsbestämma var vargen rör sig. Detta kan man också
utläsa via datorer.
Tvärtemot många experters uttalanden har vargen
också visat sig vara nyfiken på människor. Att vargen
skulle vara skygg stämmer inte alltid. På flera platser
runtom i landet har vargen sökt sig till områden där
människor och boskap dagligen rör sig. Tyvärr har var-
gen också angripit och dödat både boskap och hundar.
Det är ett problem för dem som är berörda av detta.
Jag hörde tidigare att Gunnar Goude från Miljöparti-
et sade att vi inte ska förändra livsbetingelserna för
arterna, men människor är ju också en art i systemet. De
har också egna revir. Jag tycker därför att samspelet
mellan tvåfotade och fyrfotade är viktigt.
Som jag sade har detta påverkat människors vardag.
På flera platser finns det en inneboende respekt men
även en uttalad rädsla för vargen. Det är någonting som
vi som lever i de här regionerna har blivit starkt medvet-
na om. Jag tycker inte att vi har tagit den oro som många
känner inför vargens utbredning på tillräckligt allvar.
Människors rätt att försvara sig och sin boskap är
inte tillräckligt stark i dag. Därför finns det en del reser-
vationer där man har lagt fram förslag på att förstärka
den. Det gäller bland annat nödvärnsrätten. Som den är
utformad i dag skapar den faktiskt en hel del problem.
Den är både otydlig och orimlig. § 28 i jaktförordningen
måste omprövas. Målet måste vara att djurägaren ska
kunna försvara sina djur innan rovdjuren har bitit sig
fast. Vi har i dag en djurskyddslag som ålägger
djurägarna att ta väl hand om sina djur, men om rovdju-
ren angriper boskapen ska djurägaren förhålla sig passiv.
Centerpartiet har tagit ställning till att vi ska ha rov-
djur. Det är inte detta det är frågan om. Jag är inte ute
efter att utrota rovdjuren, och inte heller vargen. Men vi
har också tagit ställning för att man ska lyssna på de
människor som berörs. Det är väldigt viktigt för att vi
ska få en uthållig och trovärdig rovdjurspolitik.
I arbetet för att skapa en trovärdig rovdjurspolitik är
det oerhört viktigt att man har förtroende länsstyrelserna.
Där har vi lagt förslag om att man ska flytta besluten
från Naturvårdsverket till länsstyrelserna. Det ska inte
vara möjligt för Naturvårdsverket att delegera. Det ska
kunna åligga länsstyrelserna att fatta beslut om rovdjurs-
förvaltningen.
Staten anser sig i dag vara ägare av rovdjuren. Där-
med görs staten ekonomiskt ansvarig för vad deras
egendom orsakar.
Men även när det gäller den ekonomiska ersättning-
en finns det stora brister. Full ekonomisk ersättning kan
endast utgå om anslagen är tillräckliga. Den erfarenhet
jag har i dag är att anslagen har varit otillräckliga åt-
minstone i de län där man har en ganska utbredd varg-
population.
Det får naturligtvis inte vara så att om man ska ha
möjlighet att få ersättning när boskap har blivit angripen
bör det helst ske i början av året eftersom anslagen inte
finns kvar när man närmar sig årsslutet.
Jag vill återigen understryka att om vi ska få accep-
tans för en trovärdig rovdjurspolitik måste vi lyssna på
dem som berörs, vi måste väga fördelar och nackdelar
och vi måste försöka se till helheten. Det har nämnts
tidigare här. Det är oerhört viktigt. Man måste också se
till människornas förhållanden och hur deras vardag är
där vargen är mycket utbredd och påverkar hur männi-
skor lever.


Fru talman! Eftersom jag blev apostroferad vill jag
passa på tillfället att säga att jag helt instämmer i det
som Viviann Gerdin tar upp när det gäller samspelet
mellan vargen och människan och att vi ska lyssna på
dem som är berörda.
Jag hade hoppats att det skulle framgå av det jag sa-
de att det vi väntar på, och det som egentligen borde ha
kommit mycket tidigare, är åtgärdsprogrammet. Det
skulle alltså ha funnits ett åtgärdsprogram färdigt innan
vi låter vargstammen öka. Det ska vara åtgärdsprogram
av den typen att man kommer ut med information, har
ersättningsregler som är bra och åtgärder som gör att
man inte behöver vara rädd för till exempel att ens bo-
skap ska bli angripen av varg.
Det finns en mängd åtgärder som man kan vidta. Det
var dem jag efterlyste. De kommer nu. Vi hoppas att det
åtgärdsprogram som Naturvårdsverket presenterar i
november ska innehålla en del sådana förslag - för sent,
men dock.


Fru talman! Jag vill bemöta Gunnar Goude. Han sä-
ger att det är bra med samspel. Ja, det säger jag också.
Därom är vi ense. Sedan går våra åsikter tydligen isär.
Gunnar Goude pratar om information och att man
ska försöka informera människor att inte vara rädda. Det
är ju ett väldigt långsiktigt arbete. Människor i dag har
ingen erfarenhet av hur vargen beter sig eftersom vi inte
har haft varg på många decennier. Jag tror inte att det
hjälper med enbart information.
Dagens regler säger att vi inte ska kunna gå in och
reglera varg där vargen orsakar stora problem förrän vi
har nått etappmålet. För den som lever i det område där
vargen verkligen påverkar låter det mycket märkligt. Det
måste finnas möjlighet för dem som har sin boskap ute
att ta bort de vargar som är mycket störande.
Det finns jordbrukare som inte längre kan ha sin bo-
skap ute på gärdena utan måste samla dem tätt runt sitt
boskapshus. Jag hänvisar återigen till djurskyddslagen.
Det blir väldigt svårt för en jordbrukare att leva upp till
alla krav om man beskär hans möjligheter att sköta sin
boskap.


Fru talman! Det är strövvargar, alltså enstaka ex-
emplar - jag tror att det var två eller tre förra året - som
har lämnat flocken och är på friarstråt på stora områden,
som har vållat de här skadorna.
Det är naturligtvis viktigt att man har kontroll över
dem och hur de rör sig. Har man vargar som visar sig
benägna att gå nära människors bostäder och angripa till
exempel får ska man kunna skjuta bort de enstaka dju-
ren. Det är viktigt, och det kan man enligt nuvarande
bestämmelser.
Men dessutom är det naturligtvis viktigt att man får
information både om vilken hjälp man kan få när det
gäller stängsling och så vidare och att man utökar kon-
trollen så att man vet var vargarna finns. Det är utmärkt
att man har sändare på djuren så att man kan få informa-
tion om när de kommer i närheten så att man kan vara
uppmärksam.
Men det finns så många andra åtgärder som man
skulle behöva vidta. Hur lär man till exempel vargar att
undvika tamboskap och människoboningar? Hur är det
med herdehundar? Kan man få hjälp för dem om man
har fäbodar och djur på skogen? Det är en lång rad pro-
blem som behöver lösas och där man behöver komma ut
med information om hur de enskilda människorna kan få
hjälp för att klara de här problemen.


Fru talman! Information om ersättning är en sak.
Den får man inte med automatik. De som är drabbade
måste faktiskt ansöka om den själva. De måste också
fortsätta att göra en inventering och är inte säkra på att
de får ersättning.
Den andra informationen är att bearbeta människors
attityder till rovdjur.
I praktiken har vi ett annat problem. Den senaste pe-
rioden har man talat om att man ska lösa frågan om
stängsling, det vill säga stängsla in sin boskap för att
förhindra att vargen angriper. Det ska vara ett femradigt
trådstängsel. Det ska sitta på ett visst antal centimeter
från marken. Det ska kontinuerligt skötas så att gräs och
sådant som växer tas bort.
Jag har fått uppgifter där man har räknat på vad detta
kostar på ett område. Bara inom ett område som omfat-
tar några boskap och en markägare skulle det kosta 10
miljoner.
Redan i dag har vi inte pengar att ge full ersättning
till dem som är drabbade. Då funderar jag över hur man
framöver ska klara att stängsla in boskap? Man måste
faktiskt välja vägen.
Det är intressant att höra Gunnar Goude säga att man
ska kunna skjuta bort de vargar som har ett avvikande
beteende och söker sig till människor och boskap. Om
den saken märker jag att vi är överens.
Men återigen, vi har inte kommit så långt. Jag yrkar
bifall till reservation 4.


Fru talman! Jag har fyra minuter på mig i en mycket
viktig fråga.
Vi skulle få regeringens samlade redovisning säger
Rune Berglund. Den har vi inte fått. Jag har varit här i
fyra år och varje år motionerat.
Det är en intressant debatt man sitter och lyssnar på
här. Man märker vilka som vet vad de talar om.
Viviann Gerdin skulle man kanske instämma med
till hundra procent eftersom det känns vilka som bor där
man är berörd av problematiken. Jag bor mitt i gruppen
vargar som nu finns. Av Gunnar Goude har de nämnts
till 70, men från länsstyrelsen, Grimsö och Jägarförbun-
det har vi denna vecka fått klara papper på att antalet är
över 130. Med 20 par som är på väg att föryngras under
året vet vi att under 2003 är vi uppe i över 200 vargar.
Explosionen är i gång.
Detta problem har vi ingen lösning på. Det är ingen
annan än vi som kan ordna lösningen.
Partierna från olika delar av landet måste naturligtvis
ha fritt fram att ha olika uppfattningar. Folkpartiet i
Värmland har en helt annan uppfattning än Folkpartiets
program i riksdagen. Vi har en nyskriven motion om
skötselplaner för varg inlämnad till Årjängs kommun för
en vecka sedan av samtliga ledamöter i fullmäktige i
Årjängs kommun. Samma motion är också inlämnad till
Värmlands länsförbunds årsmöte, och behandlad av
arbetsutskottet i positiv anda.
Jag besökte samtliga avdelningar förra veckan, när vi
hade en plenifri vecka, där stödet för skötselplaner mot
vargen är fullständigt.
Man ser för närvarande vargen som ett problem som
man vill lösa. Det kan enligt min åsikt lösas bara på ett
enda sätt. Jag yrkar bifall till min motion om allmän
jakt, nr Mj292 yrkande 4.
Det som jag har emot Vivianne Gerdins och andras
tal är alla dessa sifferhänvisningar till 27 § och 28 § om
nödvärnsjakt och så vidare. Det är inte något som män-
niskorna ute i landet förstår. Vi har nu väldigt många
vargar i det område där vargen finns och allmän jakt på
varg med anmälningsplikt till länsstyrelsen så fort ett
djur är ihjälkört. Kanske är det dödat på olaglig väg,
men det blir inte på olaglig väg om man har en allmän
jakt. När länsstyrelsen anser att det har gått för långt kan
man stoppa den allmänna jakten.
Detta är att skapa folkförankring i vargfrågan. När
folkförankringen i denna fråga blir total är vargproble-
met löst. Därför hävdar vi kravet på allmän jakt. Vi
kräver opinionsundersökningar i områden där vargen
finns. Vi kräver också utbetalning av full ersättning till
människor som har drabbats av vargen.
Vargen är i dag ett stort problem i Värmland och i
Dalarna. Också i Dalslandsområdet finns nu flera revir
på gång. Låt länsstyrelserna i de län där vargen finns
själva utfärda sina skötselplaner eller låt dem bli utfor-
made ovanifrån, från vad vi rentav kan kalla länsstyrel-
sens revir, och flytta över makten till folket när det gäl-
ler vargen!


Fru talman! Eftersom vi har en debatt om ett bo-
stadsutskottsbetänkande omedelbart efter den här de-
batten kan jag inte låta bli att föra samman det här ämnet
med bostadsutskottets ämnesområde. Det handlar här
om att människor ska kunna känna trygghet varhelst de
bor.
Jag har förmånen att till viss del bo i Värmland un-
der en tid av året, medan jag under den andra tiden bor i
en storstadsregion i Uppland. Vargen finns på båda
ställena. Den har vandrat ned också till våra trakter.
Om vi ska få en rovdjurspolitik värd namnet måste
politiken helt enkelt förändras och förbättras. Den rov-
djurspolitik som i dag förs tar inte hänsyn till den oro
och den oacceptans som den nu möts av. Den gör både
utskottet och riksdagen vad man kan kalla en björntjänst.
Det handlar inte om någon skrämselpropaganda utan
det handlar om människors verklighet. Det rör sig inte
om att man är rädd för vargen men om att man har en
väldigt stor respekt för den. Man vill ha möjligheter att
skydda sina tamdjur på ett lagligt sätt. Det handlar om
rättstrygghet och även om ekonomi. Man vill känna att
man kan fortsätta verksamhet med sina tamdjur.
Det är inte roligt att följa debatten om att människor
kan få fängelse för att de skyddar sina egna tamdjur.
Innan riksdagen antog den rovdjurspolitik som nu finns
genomfördes en rovdjursutredning, som på ett tidigt
stadium gav oss kunskap och information om olika
möjligheter. Det fanns också väldigt bra förslag i Rov-
djursutredningen, och jag kan inte förstå varför man inte
tog till sig dem.
Fru talman! Jag ska inte längre ta tiden i anspråk,
men jag vill eftersom min motion behandlas i det här
betänkandet yrka bifall till reservationerna 4 och 6. Jag
hoppas att alla ni som har deltagit i den här debatten
också deltar i den interpellationsdebatt som jag ska ha
med jordbruksministern den 14 mars angående rovdjur-
spolitiken.



Fru talman! I det betänkande som vi nu debatterar
behandlas en mängd motioner om byggfrågor i vid be-
märkelse från höstens allmänna motionstid. Vi kristde-
mokrater står bakom sex reservationer, men jag begrän-
sar mig till att yrka bifall till reservation nr 2.
Jag vill kort för kammaren redogöra för motiven till
de här reservationerna. I flera fall är dessa delade med
andra partier.
En av reservationerna rör samrådsplikt inför markar-
beten. Alla är bekanta med att det till synes ständigt och
jämt pågår arbeten med att gräva upp gator, torg och
andra allmänna platser för reparationer av ledningsnätet
eller för att nya ledningar ska komma på plats. Luttrade
människor ser att man ofta knappt hinner fylla igen
hålen innan det är dags att gräva upp igen. Sådana arbe-
ten skapar naturligtvis i många fall stora bekymmer
exempelvis för omkringboende, affärsinnehavare och
andra.
Reservanterna vill att reglerna ska stramas upp, så att
den som gräver, vanligen kommunen, blir skyldig att i
förväg informera och ha ett samråd med de näringsidka-
re som drabbas av grävarbetena. Självklart ska denna
skyldighet inte omfatta sådana arbeten som är mycket
små eller av akut karaktär.
I en annan reservation behandlas frågan om ett na-
tionellt handlingsprogram för inomhusmiljö. Jag ska inte
här och nu redovisa alla de problem som vi vet följer av
dåliga inomhusmiljöer. Kort sagt anser vi kristdemo-
krater att det behöver tas ett bättre och mer samlat grepp
om inomhusmiljöfrågorna. För detta bör regeringen få i
uppdrag att omedelbart ta initiativ till ett nationellt
handlingsprogram.
I en annan reservation berörs frågor om barnsäker-
heten i äldre bostäder. Redan 1973 infördes i bygg-
nadslagstiftningen regler för nybyggda hus som syftade
till att förhindra barnolycksfall. För ombyggnader inför-
des motsvarande regler 1976. Det innebär att enormt
många bostäder, bland annat alla bostäder i miljonpro-
grammet, saknar motsvarande lagstiftning. En del för-
bättringar kan naturligtvis ha skett på frivillighetens väg,
men stora brister finns fortfarande.
Barnombudsmannen, BO, har gjort undersökningar
som tyvärr bekräftar att det finns stora brister i barnsä-
kerheten, brister som ibland får mycket tragiska konsek-
venser. Barnombudsmannen har flera gånger föreslagit
att barnsäkerhetskraven i Boverkets byggregler även ska
gälla fastigheter byggda före 1973. Boverket föreslog
redan 1993, alltså för tio år sedan, precis samma sak,
men ibland mal beslutskvarnarna mer än lovligt lång-
samt.
Vi som reserverat oss i utskottet tycker att det nu är
dags att regeringen tar itu med detta utan ytterligare
dröjsmål. Jag vill i sammanhanget också be majoritetens
företrädare att utveckla sin syn på vilken betydelse man
tillmäter barnsäkerheten i våra något äldre bostäder.
Här finns också en reservation som rör tillgänglig-
heten, där vi reservanter hävdar att plan- och bygglagen
bör ses över med inriktning  på att all nybyggnation,
alltså enbart nya bostäder, ska vara anpassade eller enkla
att anpassa till funktionshindrades behov.
Vidare står vi bakom två ytterligare reservationer.
Den ena rör bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsli-
ga, och den andra rör frågan om byggande i trä, en fråga
som har behandlats i flera utskott tidigare år, bland annat
i bostadsutskottet. En del åtgärder har vidtagits, men vi
anser att fler insatser fordras för att vi i världens ledande
exportland vad gäller trävaror ska få se fler träbyggnader
också här på hemmaplan.


av Nils Fredrik Aurelius (M)

Storskarv

av Rigmor Stenmark (C)

Vargjakt

Motion motion 2002/03:MJ234 Jakt- och rovdjursfrågor

av Ulla Löfgren och Jan-Evert Rådhström (M)

Jakt- och rovdjursfrågor

av Patrik Norinder (M)

Säljakt

Motion motion 2002/03:MJ241 Jakt- och skyddsåtgärder för fisket på skarv

Jakt- och skyddsåtgärder för fisket på skarv

Motion motion 2002/03:MJ248 Jakt på skarv

av Eskil Erlandsson och Agne Hansson (C)

Jakt på skarv

Motion motion 2002/03:MJ253 Rovdjursangrepp

av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (C)

Rovdjursangrepp

Motion motion 2002/03:MJ260 Avlysningsjakt på varg

Avlysningsjakt på varg

Motion motion 2002/03:MJ269 Svenskt fiske

av  Per Westerberg m.fl. (M)

Svenskt fiske

Motion motion 2002/03:MJ271 Jakten på Skarv

av Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Jakten på Skarv

Motion motion 2002/03:MJ276 Jakt på morkulla och korp

av Runar Patriksson (FP)

Jakt på morkulla och korp

Motion motion 2002/03:MJ288 Jakten på varg

av Marietta de Pourbaix-Lundin och Göran Lindblad (M)

Jakten på varg

Motion motion 2002/03:MJ292 Vargstammens behandling

av Runar Patriksson och Cecilia Wikström (FP)

Vargstammens behandling

Motion motion 2002/03:MJ305 Jakt på skarv

av Yvonne Andersson (KD) och Anna Lindgren (M)

Motion motion 2002/03:MJ329 Jakten och egendomsrätten

av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (M)

Jakten och egendomsrätten

Motion motion 2002/03:MJ336 Jakt på lodjur

av Jörgen Johansson (C)

Jakt på lodjur

Motion motion 2002/03:MJ357 Omedelbar översyn av rovdjurspolitiken

av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson (KD)

Omedelbar översyn av rovdjurspolitiken

Motion motion 2002/03:MJ358 Sälarna i Bottniska viken och egentliga Östersjön

av Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (KD)

Sälarna i Bottniska viken och egentliga Östersjön

Motion motion 2002/03:MJ363 En trovärdig rovdjurspolitik

av Jörgen Johansson och Annika Qarlsson (C)

En trovärdig rovdjurspolitik

av Birgitta Ohlsson (FP)

Jaktfrågor

Motion motion 2002/03:MJ391 Nödvärnsrätt i jaktlagstiftningen

av Lena Ek och Sofia Larsen (C)

Nödvärnsrätt i jaktlagstiftningen

Motion motion 2002/03:MJ396 Ändringar i jaktlagen

av Agne Hansson (C)

Ändringar i jaktlagen

av Owe Hellberg (V)

Fäbodbruk

av Sven Gunnar Persson m.fl. (KD)

Fiske

Motion motion 2002/03:MJ427 Jaktfrågor i fjällvärlden

av Ola Sundell (M)

Jaktfrågor i fjällvärlden

Motion motion 2002/03:MJ445 Trafikskadat vilt 

av Michael Hagberg m.fl. (S)

Trafikskadat vilt 

Motion motion 2002/03:MJ446 Allmän jakt på mellanskarv

av Krister Örnfjäder (S)

Allmän jakt på mellanskarv

Motion motion 2002/03:MJ451 Vargstammen och rovdjursskadorna

av Leif Björnlod (MP)

Vargstammen och rovdjursskadorna

Motion motion 2002/03:MJ465 Licens- och skyddsjakt på björn

av Gunnar Sandberg och Marie Nordén (S)

Licens- och skyddsjakt på björn

av Viviann Gerdin (C)

Vargen

Motion motion 2002/03:MJ481 Djur som jaktobjekt

av Jan Emanuel Johansson (S)

Djur som jaktobjekt

av Maria Wetterstrand m.fl. (MP)

Havsmiljön

Djurpolitik

2003-03-12

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om jakt och viltvård. Motionerna handlar bl.a. om skyddsjakt efter skarv och säl, småviltsjakt, ersättning för viltskador och vissa administrativa frågor. 