Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Jakt och viltvård

Betänkande 2013/14:MJU19

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
3 april 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Jakt och viltvård(pdf, 111 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2013/14:19 Jakt och viltvård

Beslut

Nej till motioner om jakt och viltvård (MJU19)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om jakt och viltvård. Skälet är främst att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om vildsvinsförvaltning, djurskydd i samband med jakt och terrängkörning vid jakt.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 22

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-03-11
Trycklov till Gotab och webb: 2014-03-27
Trycklov: 2014-03-27
Justering: 2014-03-27
Reservationer: 6
Betänkande 2013/14:MJU19

Alla beredningar i utskottet

2014-03-11

Nej till motioner om jakt och viltvård (MJU19)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om jakt och viltvård. Skälet är främst att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om vildsvinsförvaltning, djurskydd i samband med jakt och terrängkörning vid jakt.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2014-04-02
Stillbild från Debatt om förslag 2013/14:MJU19, Jakt och viltvård

Debatt om förslag 2013/14:MJU19

Webb-tv: Jakt och viltvård

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Helén Pettersson (S)
Anf. 120 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! I debatten vi precis har lyssnat på sade en av de borgerliga ledamöterna att hon önskade att man kunde recirkulera ett gammalt anförande, och i det här ärendet känns det nästan som att det hade varit helt okej. Här har nämligen inte så mycket hänt sedan sist. Det ska vi dock inte göra, utan nu ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 19. Det handlar om jakt och viltvård. Det är ett tunt betänkande vi behandlar i år, ska jag börja med att säga - det är ett motionsbetänkande som egentligen innehåller ganska få motioner, och motionerna är på ganska begränsade teman. Det finns väl två anledningar till att det är så. Den ena är att vi har behandlat många av motionerna tidigare under mandatperioden, så de är lagda i en så kallad förenklad behandling och är inte uppe för debatt. Den andra anledningen är att det nog inte har skrivits så många motioner på grund av att det ligger en maratonutredning och jobbar på jaktlagstiftningsområdet. Det gör att det är ganska svårt att bedriva en jaktpolitisk debatt över huvud taget - de argument man möts av från majoriteten är att alla frågor ligger i en utredning, så man vill inte kommentera dem förrän den är färdig. Utredningen ska inte presentera sitt betänkande förrän i december 2015. Det är ett ganska effektivt sätt att se till att valrörelsen inte kommer att handla speciellt mycket om jaktliga frågor över huvud taget. Jag har absolut ingenting emot att man faktiskt utreder frågor innan man fattar beslut, ska jag säga. Jag tycker att det är rimligt och rätt att arbeta på det sättet. Men när man tillsätter en utredning som ska jobba i två och ett halvt år ställer jag mig ändå frågan varför man har bakat in allt i denna utredning. Det hade varit ganska rimligt, kan jag tycka, att plocka ut ett antal frågor och bereda i en egen ordning - till exempel de två tillkännagivanden man faktiskt har att genomföra. Riksdagen har beslutat att ändra reglerna vad gäller fjälljakten, och riksdagen har beslutat att man ska hantera frågan om dubbelregistreringen. Att stoppa in dessa frågor i en utredning som ska se över jaktlagstiftningen under en väldigt lång period är nog både på och kanske till och med över gränsen för vad som är acceptabelt. Min moraliska gräns för hur man hanterar politiska beslut är i alla fall väl passerad med den hanteringen. Nåväl, herr talman, det där har jag kritiserat förut. Jag har en stark känsla av att jag kommer att få anledning att kritisera den hanteringen igen, men jag ska inte uppehålla kammaren med att repetera kritiken kring de två olika frågorna i detalj. Det finns som sagt gamla protokoll på det. Dagens betänkande handlar bland annat om jaktens kostnader. Den motion som ligger till grund för detta kritiserar att man i Jämtland kraftigt har höjt priserna på jaktkort för småviltsjakt i fjällen. Det där med kostnader för jakten har jag försökt lyfta fram ett antal gånger genom åren, men det har varit ganska svårt att få en saklig och bra debatt om det. Det tycker jag är synd. Är det någonting som jag ser som en uppgift för politiken är det faktiskt att se till att jakten i det här landet ska vara folkets jakt. Vi ska absolut satsa på turism och på upplevelseindustri, men vi måste ändå begripa att den stora delen av den svenska viltvården bedrivs av helt vanliga människor som bor i de områden där jakten bedrivs. Det är också dem vi ska värna med våra politiska beslut, åtminstone ur min ideologiska synvinkel. Om vi inte hade engagerade jägare och engagerade jaktlag som hanterar jakten och viltvården där de bor skulle den viltvårdande delen ramla bort. Om jakt bara ska bedrivas av troféjägare, som har råd att köpa dyr och exklusiv jakt, kommer det inte alltid att vara de rätta djuren i stammarna som beskattas. Risken är stor att det blir precis tvärtom. Det är inte de rika troféjägarna som i december står med snö upp till låren och passar på en liten fjolårskviga när jaktkamraterna skidar runt i djupsnön, eftersom det är för mycket snö och för kallt för att använda hund. Det är ett exempel på den väldigt oglamourösa sidan av jakt. Det är ett exempel på den väldigt oglamourösa sidan av jakt som vi inte får rika troféjägare att ägna sig åt. Den bedrivs av hängivna jägare och viltvårdare som bor där viltet finns, de som på riktigt jobbar för att viltstammarna ska bli långsiktigt hållbara. Den svenska viltvården är helt beroende av de här människorna, och det svenska samhället är helt beroende av en god viltvård. Då ska inte staten vara den som driver upp priser på jakten, så att de inte längre kan delta i den utan att det bara blir de tillresta jägarna som kan och får ta del av jakten. I det här fallet handlar småviltsjakten i fjällen om jakt på statlig mark. Men frågan var också uppe ganska nyligen i näringsutskottet, och då handlade det om Sveaskogs arrendepriser. Även där reserverade vi oss då mot den borgerliga politiken. Jag tycker helt enkelt att om staten ska lita på och litar på, vilket man ju gör, att jägarna ska sköta viltvården är det också statens uppgift att se till att de som bor nära viltet har tillgång, och kanske till och med förtur, till jakten till ett rimligt pris. En annan motion i betänkandet handlar också om tillgången till jakt, fast ur ett helt annat perspektiv. Den handlar om funktionshindrades tillgång till jakt. I dag kan man få dispens från förbudet att använda terrängfordon vid jakt, men det är allt annat än lätt. Dels är tillstånden tidsbegränsade, dels gäller de bara på ett visst område. Det gör att du som funktionshindrad jägare, till skillnad från alla andra jägare, har svårt att bedriva jakt på olika ställen. Det är diskriminering. Vi har i dag ungefär 200 jägare som har en funktionsnedsättning som kräver att de har ett motorfordon för att kunna jaga. Jag tror att det finns ett ganska stort mörkertal när det gäller funktionshindrade jägare som inte ens har försökt att söka tillstånden. De regler som försvårar för funktionshindrade att delta i jakt måste ändras. Vi lever inte upp till FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Och det är väldigt nedslående att i betänkandet läsa regeringspartiernas uppfattning att det räcker gott som det är. Det visar på en helt annan människosyn än den som jag står för. Även i detta jaktbetänkande, som i alla andra under de senaste sju åren, hanteras frågan om vildsvinsstammen. Jag tror inte att det finns någon som är nöjd med vildsvinsförvaltningen i dag, eller gör det det? Om någon från den borgerliga sidan är nöjd med hur det ser ut i dag får man gärna förklara varför för mig. Uppenbarligen görs det för lite. I betänkandet hänvisar man återigen till denna maratonutredning. Men det finns faktiskt en förvaltningsplan som man kan uppdatera, så gör det då! Det fungerar uppenbarligen inte. Jordbruket lider rätt stora skador ekonomiskt och arbetsmässigt från vildsvinens framfart. Vi har stora problem i trafiken med trafikolyckor. Vi kan inte vänta flera år på åtgärder. Lite politisk handlingskraft vore att föredra på det här området. I dag har vi ganska många jägare som saknar jaktmarker. Vi har samtidigt en alldeles för stor stam av ett attraktivt jaktbart vilt som vi behöver skjuta av mer av. Ska den ekvationen verkligen behöva vara olöslig för en regering i det här landet? Gör om och gör rätt! Det räcker inte som det är nu. Sammanfattningsvis, herr talman, kan jag konstatera att på det här området händer ingenting. Den här mandatperioden har jaktfrågorna lagts på hyllan av den sittande regeringen. Det ska dock sägas att en ny älgjaktslagstiftning är sjösatt, och det är bra. Den håller just nu på att utvärderas, och innan betänkandet har kommit kan vi inte heller diskutera den. Vargpolitiken, som ju inte behandlas i betänkandet, ligger under en stor blöt filt just nu, och detta medan en väldigt handlingsförlamad regering sitter och tittar på. Kanske tror ni att den där blötfilten ska torka av sig själv och bara dunsta bort och att alla problem sedan är lösta. Då kan jag avslöja att det inte kommer att hända. Det kommer att krävas politisk handlingskraft även här. Jaktlagstiftningen och tillkännagivandena om fjälljakten och dubbelregistreringen är inlåsta i en maratonutredning. Frågan om myndighetsansvaret för jaktfrågorna är färdigutredd, men där vill regeringen inte lägga fram något förslag alls. Här levereras ingenting. Det är alldeles uppenbart att vi behöver ett regeringsbyte för att några initiativ ska tas över huvud taget i jaktpolitiken framöver. Då det här är den sista jaktdebatten i riksdagens kammare för den här mandatperioden vill jag passa på att tacka riksdagsledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet för en åtminstone stundtals vital och saklig debatt i frågorna. Jag vill också passa på att yrka bifall till reservation nr 1. (Applåder)
Helena Leander (MP)
Anf. 121 Helena Leander (MP)
Herr talman! Jag är rädd att jag överskred min talartid lite grann i den förra debatten, så som kompensation och gåva till er denna vackra kväll tänker jag tala lite kortare den här gången i stället. Det är, som Helén Pettersson sade, ett ganska tungt betänkande, och det pågår en jaktlagsutredning. Jag tänker dessutom snäva in mig och tala utifrån ett annat perspektiv än det som oftast tas i de här debatterna. Det saknas inte politiker som företräder jägarnas intresse i jaktpolitiken, så jag tänker helt koncentrera mig på några andra som i högsta grad är berörda, nämligen de jagade djuren. Då tänker jag inte i första hand på djuren som representanter för en art och bärare av biologisk mångfald, även om den aspekten absolut är nog så viktig och brukar komma upp när vi diskuterar rovdjur och sådana lite livliga saker, utan jag tänker i det här sammanhanget mest på djuren som individer. Om jag vore djur skulle jag bra mycket hellre vara en älg och få en kula i nyllet än att vara en kyckling och växa upp i en lite mer djurfabriksliknande miljö. Är man ett vilt djur får man åtminstone ett liv i frihet innan man dödas med ett förhoppningsvis välriktat skott, i motsats till vissa av lantbruksdjuren som inte ens har möjlighet att utföra de naturliga beteenden som de ska ha rätt till enligt djurskyddslagen. Därmed inte sagt att jakten kan slå sig till ro, utan som jägare måste man naturligtvis alltid jobba med de jaktetiska frågorna. En av de frågor som ständigt är aktuell är frågan om skadeskjutningar. Tyvärr är det lite si och så med skadeskjutningsfrekvensen, inte minst inom hageljakt på fågel men också när det gäller vissa andra jaktformer. Här behöver man ha ett ständigt arbete med att få ned dessa siffror. Ett sätt kan vara att ha årliga skjutprov, vilket många har frivilligt, men vi kan se till att det blir ett krav för att man ska få jaga under året så att man vet att man är träffsäker och på så sätt kan minska risken för lidande hos djuren. Ett annat arbete handlar om vilka jaktformer som ska vara tillåtna. Det finns fortfarande en del jaktformer som kan orsaka stort lidande hos djuren såväl fysiskt som psykiskt. Jag tänker till exempel på fälljakt, levande fångst, av djur där djuren i sina desperata försök att ta sig ut både kan åsamka sig fysiska skador och utsättas för stor stress. Grytjakt är också en stressande jaktform. Det gäller även jakt med levande lockbete, framför allt duvor vid fångst av duvhök. Det är en stressande situation för de duvor som är lockbeten. Sådana här jaktformer behöver vi se över så att vi behåller bara de jaktformer som har en acceptabel jaktetik. Jägarorganisationerna spelar såklart en viktig roll när det gäller att bevaka de jaktetiska frågorna. Man måste ständigt ha denna diskussion inom sina egna led. Det är också viktigt att ta vara på djurskyddsorganisationernas kompetens i denna fråga, för de företräder djuren. I många delar av vårt samhälle har den som är berörd möjlighet att överklaga ett beslut, men det blir av naturliga skäl lite svårt när den som är berörd är ett djur. Vi behöver någon som kan företräda djurskyddsintresset. Därför behöver vi ge talerätt till djurskyddsorganisationer i relevanta jaktfrågor. Vi har något motsvarande för miljöorganisationer på olika områden, men nu tänker jag på organisationer som företräder det enskilda djuret ur ett jaktetiskt perspektiv. Det gäller att se över att jakten hela tiden håller en acceptabel etisk nivå som inte åsamkar djuren mer lidande än nödvändigt. Herr talman! Det var lite om jakt ur djurens perspektiv, och jag nöjer mig med det. Jag yrkar bifall till reservation nr 4.
Josef Fransson (SD)
Anf. 122 Josef Fransson (SD)
Herr talman! Nu debatterar vi alltså betänkande MJU19 Jakt och viltvård . Givetvis står Sverigedemokraterna bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation nr 6 om vildsvinsförvaltning. Som en liten inledning vill jag passa på att nämna den nu högaktuella frågan om det stundande förslaget om skärpningar av vapenlagen. Sverigedemokraterna tycker att hela diskussionen kring detta är högst märklig. Vi kan verkligen inte se att legalt vapeninnehav är ett problem kopplat till grov kriminalitet. Det skjuts ganska bra runt om i våra samhällen och förorter. I till exempel Göteborg har det skjutits mycket på senare tid. Men att göra det svårare för jägare och sportskyttar att köpa och inneha legala vapen och ammunition är inte bara dumt utan ett sätt att försök kamouflera regeringens misslyckade politik på det rättsvårdande området. Kriminaliteten som involverar illegala vapen står givetvis helt opåverkad, för dessa vapen kommer ju in i Sverige på annat sätt. Detta riskerar bara att leda till ökat krångel, högre kostnader och på svaga grunder indragna vapenlicenser för Sveriges alla laglydiga sportskyttar och jägare. Vi måste givetvis vänta och se vad det blir för lagförslag i detalj, men jag kan redan nu säga att Sverigedemokraterna inte tänker medverka till några sådana skärpningar. För två år sedan gick jag i tankarna att skaffa jaktlicens, och nu har så skett. Jag kommer säkert inte att bli någon storjägare, men att komma ut på älgjakt skapar givetvis nya arenor för kunskapsinhämtning som får ett värde i det politiska arbetet. Att ta jägarexamen ger en bredare kunskap om djur, natur och viltvård. Jag rekommenderar det till dem som ännu inte har gjort det. Jakt som hobby, rekreation och intresse är en bred folkrörelse i Sverige. Runt 270 000 svenskar ger sig varje år ut och jagar älg. Jag menar att jakten är en ren nödvändighet där vi mycket genom frivilliga insatser vårdar Sveriges bestånd av olika slags vilt. Det är högst angeläget att förvalta bestånden av en lång rad viltarter, inte minst för att minska antalet allvarliga trafikolyckor och för att begränsa skador och kostnader för många av de landsbygdsnäringar som finns i vårt avlånga land. Klövviltet kan på många håll skapa stora kostnader för Sveriges kanske viktigaste exportnäring, skogsindustrin, och vildsvinen kan böka upp markerna och ställa till med oreda i både odlingslandskap och privatpersoners trädgårdar. Ytterligare en allvarlig konsekvens av den på sina håll skenande vildsvinspopulationen är att de bökar upp marken i beteshagar och därmed drar upp jord i gräset som mjölkkorna får i sig. Problemet med detta är att de jordsporer korna får i sig kan leda till allvarliga juverinflammationer. Herr talman! Det finns såklart vissa intressekonflikter mellan jägare och andra intressen. Här måste det därför föras en bra dialog där alla parter får vara delaktiga i besluten. Det är otroligt viktigt att det finns en jägarkår som vill och kan hålla efter bestånden på ett bra sätt och också stå för eftersök när bilister krockat med djur som kanske skadats och sprungit i väg. Intressekonflikt uppstår ju förstås ibland eftersom jägarna såklart vill ha stora bestånd av vilt. Jag behöver inte gå längre än till mig själv. När jag var ute på älgjaktspremiär satt jag i två dagar utan att se annat än fåglar. Det var ju givetvis mindre kul. Samtidigt har skogsägare, jordbrukare och trafikanter intresse av att bestånden är lite mindre. Framför allt har det blivit konflikt om vildsvinsbestånden på senare år. De börjar också bli ett rejält problem när det gäller trafikolyckor. Sverigedemokraterna tror att en mer intensiv förvaltningsjakt skulle behöva bedrivas lokalt på många platser runt om i landet för att begränsa de skador som vildsvin ger upphov till. En god vildsvinsförvaltning måste givetvis ske i samförstånd med jägarkåren, och incitamenten att jaga vildsvin behöver öka. I dag är vildsvinsjakten exempelvis omgärdad av ett bromsande regelverk gällande hur man tillåts hantera köttet. Man tvingas skicka köttet via en vilthanteringsanläggning för att få sälja köttet vidare till vänner, bekanta eller andra. När den egna frysen är full där hemma blir därför incitamenten att medverka till att förvalta vildsvinsstammen små. Här kan potentialen förbättras om man lättar upp regelverket. Vildsvin är för övrigt ett ganska svårjagat vilt då det är nattaktivt och således måste jagas under dygnets mörka timmar. För att öka jakten på vildsvin vore det även här önskvärt att lätta på regelverket. Fler hjälpmedel bör tillåtas utan byråkratiskt besvärliga dispenser, inte minst när det gäller belysning, åtelkameror och mörkersikte. Det skulle också vara gynnsamt om man fick fram och godkände fler vildsvinsfällor. Regeringen borde ta initiativ till en reform av reglerna för jakt på vildsvin i syfte att intensifiera förvaltningsjakten. Jag yrkar bifall till reservation 6. Herr talman! Till sist skulle jag vilja säga några ord om jakt och handikapp. Det finns personer i Sverige som är både handikappade och jaktintresserade. För att komma ut i skog och mark behöver de använda sig av terrängkörningsfordon. Detta kräver dock dispens, och det är givetvis helt i sin ordning. Men när dispensen väl är godkänd och det är konstaterat att personen med funktionsnedsättning verkligen behöver hjälpmedlet gäller dispensen bara på en begränsad yta. Detta gör att den funktionshindrade tvingas söka flera dispenser om denne vill jaga på andra områden. Med tanke på att detta berör ett relativt litet antal motorfordon tycker jag att det nästan är lite småaktigt att hålla sig fast vid gällande regelverk. Genom att låta dispensen gälla i hela landet efter ett enda beviljande skulle man förenkla för den funktionsnedsatte att delta på lika villkor i jakten. Detta känns inte minst principiellt viktigt.
Jens Holm (V)
Anf. 123 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att anknyta till det som Helén Pettersson från Socialdemokraterna sade: Det ärende som vi debatterar nu är ett tunt ärende. Ett av skälen till det är att regeringen har begravt nästan alla de viktiga jaktfrågorna i en mastodontutredning som ska hålla på att utreda i många år. Detta är inte den enda känsliga fråga som regeringen löser på det här sättet - genom att lägga den i en utredning. Det här verkar vara regeringens praxis; det är så här man löser svåra problem. Så tycker inte jag att en ansvarsfull regering ska agera. Jag tänker särskilt på småviltsjakten, som vi gemensamt här i kammaren har fattat beslut om. Det måste bli någon ordning på den. Problemet kommer att fortsätta att bestå i många år till därför att regeringen utreder i stället för att leverera det som vi har beslutat om här i kammaren. Jag skulle vilja säga att jakt är en viktig syssla i Sverige, inte minst för människor som bor på landsbygden. Jakt är någonting som engagerar tusentals svenskar. Till skillnad från i många andra länder är jakt en verksamhet som engagerar vanligt folk. Det är inget överklassnöje. Jag tycker att den folkliga förankringen är viktig. Det är därför vi i Vänsterpartiet har ställt oss bakom reservation nr 1, som jag härmed yrkar bifall till. Den handlar om att priset för att jaga inte får bli för högt. Jakt får inte bli en klassfråga. Åtminstone på den statliga marken är detta någonting som vi politiker kan besluta om. Jag vill understryka att om man håller nere priserna på att jaga innebär inte det med automatik att det är fler djur som jagas. Detta löses inte av priser, utan det bestäms på andra områden. Jag tycker också att det är viktigt att se jakten ur det andra perspektivet, nämligen ur de jagades - djurens - perspektiv. Vi i Vänsterpartiet vill ha ordning och reda i den svenska jakten, och vi vill se till att jakt så långt som möjligt ska bedrivas på djurens villkor. Det innebär att plågsamma jaktformer inte ska förekomma i Sverige. Det är därför vi i Vänsterpartiet inte vill ha till exempel grytjakt. Vi vill inte att man ska kunna använda sig av levande lockbeten. Vi tycker att den så kallade godsjakten, där man föder upp fasaner, änder och gäss bara för att människor ska kunna komma dit och betala tusentals kronor och sedan skjuta på djuren är en företeelse som leder till ett helt oproportionerligt lidande för djuren. Vi i Vänsterpartiet är nöjda med vad många jaktlag gör i Sverige när de kräver till exempel obligatoriska skjutprov för dem som ingår i ett jaktlag. Det är bra, för då minimerar man risken för skadskjutningar, det vill säga att man inte träffar djuren rätt när man är ute. Vi i Vänsterpartiet tycker att detta borde vara en självklarhet för alla jaktlag i Sverige. Det är därför vi vill reglera detta så att det också blir så att obligatoriska skjutprov ska gälla för alla som ska ut och jaga när det är säsong. Därför har vi i Vänsterpartiet en gemensam reservation med Miljöpartiet - reservation nr 4, som jag härmed yrkar bifall till. Den rör just obligatoriska skjutprov och att plågsamma jaktformer inte ska förekomma. Vi i Vänsterpartiet vill att de som företräder djuren ska kunna vara med och fatta beslut om det som rör just de vilda djuren, exempelvis licensjakt på varg eller fällfångst på lodjur. Därför tycker vi att det borde vara självklart att djurskydds- och djurrättsorganisationer kunde överklaga sådana här beslut så att just de organisationer som företräder djuren är med i processen. Det är få områden, skulle jag vilja säga, som är så illa skötta av den borgerliga regeringen som den svenska jakt- och rovdjurspolitiken. Antingen drar man svåra frågor i långbänk eller så fattar man panikbeslut om jakt på våra fem rovdjur: björnar, vargar, lodjur, järvar och kungsörnar. Vi har en praxis i Sverige - och vi har även förbundit oss till internationella konventioner - att dessa arter, precis som andra arter och habitat, självfallet ska skyddas. Människor reser från hela världen för att komma till den svenska naturen och njuta av våra djur och vårt naturliv. Samtidigt har regeringen nyligen fattat beslut om hur stora dessa populationer av våra rovdjur får vara. Vi kan ta exemplet vargar. Där har regeringen, uppbackad av Sverigedemokraterna, fattat beslut om att det räcker med någonstans mellan 170 och 270 vargindivider i Sverige. Det är långt under det antal vargar som finns i Sverige i dag, och helt i strid med vad forskningen rekommenderar. Samma sak gäller till exempel regeringens egen rovdjursutredning, som landade på en siffra som var långt över detta spann. Snart därefter utropade regeringen licensjakt på vargar - någonting som sedan, tack och lov, stoppades i domstol. På samma oprofessionella och - skulle jag säga - opportunistiska sätt har regeringen hanterat även de övriga rovdjuren. Man har helt enkelt bara höftat till med siffror, helt i strid med forskarnas rekommendationer, med det uppenbara syftet att öppna för jakt på dessa arter. Jag tycker att detta hanterande är ovärdigt en rättsstat som Sverige. Det är också ovärdigt ett land som säger sig vilja värna djur, natur och biologisk mångfald. Vi i Vänsterpartiet tycker att vi måste hitta breda lösningar både för att värna våra rovdjur och för att vi ska kunna få en jaktpolitik som fungerar. Jag beklagar att regeringen inte har eftersökt dessa breda lösningar. Antingen drar man som sagt de svåra frågorna i långbänk eller så fattar man ogrundade beslut som leder till att hotade arter kan jagas i vårt land, helt i strid med svensk praxis och internationell rätt. Kan verkligen inte regeringen bättre? Nej, uppenbarligen inte. Det är dags för en ny regering.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 124 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka på att vi ställer oss bakom förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på de reservationer som här har yrkats bifall till. Jag tänker uppehålla mig vid fyra olika områden: viltvårdens betydelse för landet, lite perspektiv på vad som har hänt, inte minst mot bakgrund av det anförande vi hörde från Helén Pettersson där man kunde få uppfattningen att ingenting har hänt, lite grann om betänkandet som sådant och till sist lite grann om vad som finns runt hörnet och vad det finns för behov av att påverka framöver. Herr talman! Jag börjar med viltvårdens betydelse. Det var någon som sade här tidigare att det finns ett oerhört starkt stöd för den svenska jakten. Jag tror till och med att det var Jens Holm som sade att det är så. Där är vi helt överens, och det ska vi slå vakt om, därför att förankringen är så bred. I stort som smått är detta en oerhört stor tillgång för Sverige. Den egentliga och riktiga förvaltningen påstår jag började 1938, vilket inte så hemskt långt ifrån hundra år sedan. Då fick Svenska Jägareförbundet i uppdrag av staten att medverka till en förvaltning av de svenska viltstammarna, vilket jag tycker att de har skött på ett bra sätt. Det uppdraget har de, och jag tycker att det ska finnas kvar. Jag påstår också att detta kanske har lett fram till världens bästa frilevande viltstammar. Världens bästa frilevande viltstammar. Att det finns viltstammar inom hägn på olika håll i världen vet jag. Jag har besökt dem. Men det här handlar om frilevande viltstammar. Jag tycker att vi ska tacka de viltvårdare som har ägnat mycket energi och kraft åt att skapa detta. Effekten av detta är att vi har fått en biologisk mångfald när det gäller viltförvaltningen som är oerhört positiv. Som en positiv bieffekt av detta har vi dessutom fått ett väldigt bra livsmedel till många svenskar. Det vilda köttet är nog det klimatsmartaste kött man över huvud taget kan äta. Dessutom har de vilda djuren i normalfallet haft en utomordentligt bra levnad. De är fria i naturen, de äter det de vill och största delen av året är de helt i fred. Det här har till och med blivit så uppmärksammat att regeringen har gett ett specifikt uppdrag i Matlandet Sverige att utveckla just viltmat som livsmedel, vilket jag hälsar med stor tillfredsställelse. Som också har sagts här tidigare spelar det här en otroligt stor roll för rekreation och inte minst folkhälsa och en viktig social roll, då många åker hem för att delta i inte minst älgjakten som är den kanske största händelsen på jaktåret för många. Herr talman! Jag övergår till att prata lite grann om perspektiv. Jag kom till riksdagen 2002. Precis innan dess, 2001, hade man fattat ett jaktbeslut. Det följdes ganska snart av en stark kritik när det gällde rovdjurstillväxten i vårt land. Vi hade ingen utvecklad allians i det läget, men vi fyra partier som var i opposition var tydliga med att regeringen måste tillsätta en utredning. Efter mycket om och men påstår jag att vi lyckades få den dåvarande socialdemokratiska regeringen att tillsätta en jaktutredning, och det var bra. När Alliansen fick möjlighet att regera landet från 2006 var vi tydliga med att vi ville komma närmare människorna när det gällde besluten om viltförvaltningen. Det var därför vi skapade viltförvaltningsdelegationerna som nu håller på att hitta sina former. De är inte fulländade än, men de är på väg att hitta sina former. Jag anser att de behöver få betydligt mycket mer beslutanderätt än vad de har i dag, och jag tror att den kommande utredningen kommer att visa att det är i den riktningen som vi ska gå. Vi införde ganska snabbt också § 28 som innebär att man kan få freda sina djur utan att ha ett myndighetsbeslut innan. Det fanns tidigare en § 28 som var omöjlig att tillämpa om man skulle rädda ett djur. Skulle man tillämpa den paragrafen enligt den gamla lagstiftningen och den gamla regeringen med socialdemokratisk färg var djuret dött innan man kunde skrida till verket. Detta har skötts bra och tagits emot väl. Jag tror inte att det finns någon § 28-skjutning hitintills som har varit felaktig. Vi har dessutom infört en ny älgförvaltning som också håller på att finna sin form. Det är också positivt. Den är inte färdigutvecklad men är på väg. Sedan har vi infört en ny rovdjursförvaltning, som bland annat innebär att vi har gett ökat stöd för ersättning för de skador som rovdjuren ställer till med men också ökat bidrag till stängsel för att minska konflikterna. Allt har pekat rätt när det gäller rovdjursförvaltningen. Trots detta har vi blivit mer eller mindre utsatta för systematiska överklaganden som har satt utomordentligt stora käppar i hjulet. Men trots detta, herr talman, är vi nu på väg, tror jag, att hitta en balans i de här resonemangen så att vi kan ha en förvaltning värd namnet senast nästkommande år. Jag måste också nämna vildsvinen som mer eller mindre är ett helt nytt vilt och som har vuxit till kolossalt snabbt. Detta har medfört att det har gjorts ett antal förändringar i jaktförordningen när det gäller hur man ska kunna komma åt den här snabba tillväxten. Det finns ingen slutgiltig lösning än, men jag vågar säga att det inte finns något vilt i vår fauna som har mer jakttid. Jag påstår att det nu ligger mycket ansvar på markägarna att lösa den här uppgiften. Jag delar Helén Petterssons uppfattning att man kanske också måste vara beredd att släppa in marklösa jägare för att hjälpa till i den här förvaltningen. Jag ska gå över till att prata lite grann om betänkandet, herr talman. Jag kan konstatera att det egentligen finns en utomordentligt stor samstämmighet i de här frågorna, och det är väldigt positivt, inte minst när det gäller vårt största oppositionsparti, Socialdemokraterna. Därför ter det sig lite märkligt att man har en, tycker jag, ganska onödig reservation där man talar om vildsvinsförvaltningen. Man säger att regeringen inte har gjort tillräckligt, men man har inte ett enda förslag på vad det är som ska göras mer än att uppdatera en förvaltningsplan. Det säger ingenting om vilken inriktning Socialdemokraterna egentligen vill ha, och det är lite förvånande. Jag betecknar den här reservationen snarast som en onödighetsreservation, men varje parti har ju möjlighet att reservera sig för vad man vill. När det gäller en annan reservation här som handlar om djurskyddet, och som både Helena Leander och Jens Holm har varit uppe och talat sig varma för med djuren som utgångspunkt, lät jag kolla upp de uppgifter som man använder i reservationen. Man säger att 14 procent av älgarna och 33 procent av björnarna skadskjuts. De uppgifter som jag har fått del av nu är att 2013, alltså den senaste jakten, var andelen skadskjutningar 2 procent både när det gäller björn och när det gäller älg. 2 procent är alltså två djur av 100. Det är 2 procent för mycket, så jag tar inte det i försvar, men jag tycker att det är lite pinsamt att man använder så felaktiga siffror i en reservation. I samma reservation talar man om räv och gås, tror jag att det var. Uppgifterna som anges där är 30 år gamla och dessutom inte från Sverige. Det är också lite förvånande att den typen av uppgifter används. De uppgifter som har kommit mig till del säger att det är på det viset. Herr talman! Jag ska tala lite grann om framtiden. Det är otroligt viktigt, tror jag, att vi slår vakt om att det ska vara nationella beslut när det gäller jakten. Den är ingenting för EU att ägna sig åt. Jag påstår att det var ett misstag att vi inte gjorde någon form av undantag just när det gäller jaktfrågorna. Var och en kan förstå att de inte skulle beslutas bättre på EU-nivå. Vi kan också se på effekterna av det här att så inte är fallet. Om vi hade haft subsidiaritetsprövning på detta, som vi nu har i många andra frågor, hade det definitivt inte hamnat på EU-nivån. Jag tror att det är viktigt med balans, balans i viltstammarna men också mellan det vilda och det foder som de ska äta så att vi får en väl avvägd balans när det gäller de skador på grund av stora viltstammar. Men vi behöver också balans när det gäller människors uppfattning om jakt. Det är nämligen inte framgångsrikt att ha en sådan polarisering som vi har, inte minst i fråga om rovdjurspolitiken. Min förhoppning är att vi kan komma bort från detta. Det är viktigt att vi har en myndighet i framtiden, och inte som nu tre med två departement. Det är olyckligt och blir väldigt splittrat. Det blir gränsdragningar och leder till att olika enheter står mot varandra. Den moderata utgångspunkten är tydlig där. Vi tror att det är viktigt att behandla livsmiljön där det vilda finns och det vilda i en och samma hand, för att slippa den här typen av gränsdragningar. Vi tror också att det är viktigt att öka tillgången till viltkött så att vi inte hamnar i situationen att människor som vill få viltkött inte har den möjligheten. Det gäller inte minst vildsvin. Vi tror att om man kunde underlätta tillgången till vildsvin skulle vi också öka möjligheten för avsättning av det och dessutom kunna reglera stammarna på ett enklare sätt. I fråga om vapenlagstiftningen som är en del av viltvårdandet och själva jakten är det otroligt viktigt att vi siktar in oss på att det ska vara svårare att vara illegal vapenägare. Det är där problemen finns. Och det finns många områden för de legala jägarna där vi kan göra lättnader. Avslutningsvis, herr talman, har jag nu varit verksam i riksdagen i snart tolv år. Detta är, vad jag kan överblicka just nu, min sista debatt i kammaren. Jag vill därför tacka mina kamrater i miljö- och jordbruksutskottet för många intressanta debatter. Jag vill också tacka för ett gott kamratskap och framför allt tacka talmannen för en handfast eftersyn av oss när vi ibland faller ur ramen. Tack ska ni ha! (Applåder)
Jens Holm (V)
Anf. 125 Jens Holm (V)
Herr talman! Ja, det är bra att vi kan vara överens om en del saker, Bengt-Anders och jag. Jag tog i och för sig upp en hel del saker i mitt anförande där vi inte är överens. Men jag tycker att det vore intressant att få svar på några frågor. Det ena är att du, Bengt-Anders, talade om det allmänna uppdraget, alltså att jägarkåren i Sverige har spelat och fortfarande spelar en viktig roll vad gäller viltförvaltning och hur jakten sköts över lag i Sverige. Det kan vara på sin plats att man låter dem ta ett stort ansvar. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det finns en annan part i det här fallet, och det är djuren. Det är djuren som jagas. Den dimensionen saknar jag i svensk jakt- och viltförvaltning. Det vore viktigt och bra ifall vi gav de svenska djurskydds- och djurrättsorganisationerna talerätt i jakt- och viltvårdsfrågor så att de till exempel kan överklaga beslut om jakt. Besluten kan faktiskt bli bättre när man också involverar kritikerna. Ganska nyligen fick Djurens Rätt talerätt vad gällde licensjakt av lodjur i Gävleborg. Tycker Moderaterna att man agerade felaktigt i det fallet när man lyssnade på Djurens Rätt och i alla fall tillfälligt har stoppat den aviserade jakten på lodjur i Gävleborg? Jag skulle också vilja veta vad du tycker om obligatoriska skjutprov. Många jaktlag har det, men borde vi inte införa det som ett obligatorium?
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 126 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jens Holm inledde med det allmänna uppdraget, men jag uppfattade inte om det var en fråga eller ett påstående. Jag sade dock i mitt anförande att Svenska Jägareförbundet sedan 1938 har uppdraget att ha en övergripande roll i den svenska viltförvaltningen. Det har de skött på ett bra sätt. Om vi inte hade haft Svenska Jägareförbundet hade vi fått bygga upp en motsvarande organisation med statliga medel och haft statligt anställd personal. Denna avvägning tycker jag alltså är ganska bra, och vi har dessutom mer eller mindre ett kontrakt på ett uppdrag vilket de fullföljer och redovisar till bland annat riksdagen. När det gäller djurens dimension tror jag att vi skiljer oss ganska mycket åt, jag och Jens Holm. Jag drar nämligen en mycket tydlig gräns mellan människa och djur. Jag anser att människovärdet är överställt djurvärdet. Jag är inte säker på att Jens Holm tycker det. Men jag anser att det är viktigt att göra den distinktionen. Om man inte gör den hamnar man nämligen oerhört lätt på farliga vägar när det gäller de grundläggande värderingarna i mänsklig hantering. I fråga om talerätten kan man väl säga att de senaste överklaganden som jag har sett - det här med Gävleborg har jag dock inte gottat ned mig i - inte har stärkt organisationernas ansvar för att långsiktigt kunna hantera instrumenten på ett klokt sätt om man systematiskt överklagar allting bara för att förhindra och förlänga tiden.
Jens Holm (V)
Anf. 127 Jens Holm (V)
Herr talman! Demokrati är ibland komplicerat. Ibland är det också lite jobbigt att man måste ta till sig åsikter som står diametralt mot ens egna. Men jag tror att besluten blir mycket bättre ifall vi låter dem som företräder djuren få vara med och tycka till och att man i det här fallet ger djurskydds- och djurrättsorganisationer talerätt i jaktfrågor. Frågan om just Gävleborg är intressant eftersom det kanske blir ett prejudikat och kanske öppnar upp för att djurrätts- och djurskyddsorganisationer får talerätt. Det låter som att Moderaterna motsätter sig det, men då skulle jag vilja ha ett bättre argument mot det, Bengt-Anders, än att de saboterar genom att de bara överklagar allt. Det är i så fall deras rätt att göra det. Då får man väl se till att ta fram så välgrundade beslutsunderlag att man ser deras överklaganden men ändå kan verkställa beslutet. Jag ställde också en fråga om obligatoriska skjutprov. Många jaktlag har sådana. Det är jättebra. Man har nämligen en ganska hög ribba om man säger att bara ni som verkligen kan pricka rätt med geväret får vara med ute och skjuta. Det är för att man ska minimera risken för skadeskjutningar. Vore det då inte bra, Bengt-Anders, om vi sätter det som norm och har det som ett obligatorium så att alla som ska ut och jaga måste skjuta upp och så att det inte finns någon överhängande risk för skadeskjutningar?
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 128 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Vi börjar med skjutproven. Jag kan säga att i de jaktlag där jag har ingått är det krav på att man årligen skjuter. Och när jag hänvisade till att det är 2 procents skadeskjutning på älg och björn - man har statistik på det - tycker jag att man har kommit ganska långt på frivillig väg. Att införa ett lagligt krav är kanske overkill. Om vi hade haft höga procent på detta hade det varit mer berättigat, men i nuläget ser jag inget behov av en lag som föreskriver det. Demokrati är folkstyre. Vi skulle kunna ha en längre utläggning om var demokratin ska finnas. Ska den finnas här hos de folkligt förtroendevalda eller ska alla utöva demokrati i samtliga frågor där ute? Jag är inte säker på att det är det samhället vi vill ha. Vi är 349 valda ledamöter som representerar nio miljoner människor av just det skälet att det är lite opraktiskt om nio miljoner sitter och voterar i denna kammare. Att då utvidga det i all oändlighet, och man dessutom ska kunna överklaga allt mellan himmel och jord, det tror jag inte på. Då förfaller man som politiker och tror inte på sin egen förmåga. Det är lite grann där som jag tycker att Jens Holm börjar svaja i tanken, att han inte själv vågar ta ansvar utan det är människor där ute som ska styra honom. Om man ger överklagningsmöjlighet till människor utgår jag från att de tar ansvar och gör det på ett klokt sätt, att de inte sätter det i system. Jag tror och hoppas att det inte har skett, men jag får en känsla av att så ibland varit fallet de senaste åren.
Nina Larsson (FP)
Anf. 129 Nina Larsson (FP)
Herr talman! Jag vill tacka utskottet för att jag får gästa dem med detta inhopp. Jag lovar att hålla mig någorlunda kort. Vi bedriver alla jakt lite till mans, jakt på ting eller på företeelser. Gemensamt är att vi jagar efter något som vi eftertraktar. Det gör att vi hela tiden strävar efter att bli bättre i syfte att få det bättre. Det är gemensamt, och det är kraften i jakt. Alla de hundratusentals människor som jagar gör det för att de eftertraktar något. Det kan vara viltköttet på matbordet, fällen framför elden, naturupplevelsen, djurupplevelsen eller hurupplevelsen. Det är därför som jakt bidrar till så mycket gott - utfodring av djur, biologisk mångfald, turism och samhörighetskänsla med naturen. I detta motionsbetänkande hanteras en rad frågor. Många har debatterats tidigare under mandatperioden, vilket redan nämnts i debatten. Jag kommer inte att beröra dem alla, men det är glädjande att en och annan riksdagsledamot lyfter upp jaktfrågorna även i år. Några saker i betänkandet ska jag dock beröra. Först och främst är det glädjande att regeringens satsning Matlandet Sverige fortsätter även i år. Det är bra för jakten, det är bra för besöksnäringen och restaurangnäringen, och det är bra för arbetstillfällena. Som vi kan läsa i betänkandet vidtas åtgärder inom ramen för satsningen när det gäller matturism. Bland annat har medel tidigare anvisats Jordbruksverket för att förbättra förutsättningarna för användandet av vilt som mat. I år får såväl Svenska Jägareförbundet som projektet Viltland Halland medel för att stimulera och underlätta användandet och förädlingen av viltkött, inte minst vildsvinskött. När det gäller vildsvinsförvaltningen och den nationella förvaltningsplanen för vildsvin framgår i betänkandet att planen är avsedd att återkommande revideras, det vill säga efter hand som kunskapen om bland annat vildsvinspopulationen utvecklas liksom förebyggande åtgärder och fångstmetoder. Det är en grundläggande och helt avgörande inställning till förvaltning då förutsättningarna förändras med tiden. Regeringen har beslutat att Svenska Jägareförbundet inom ramen för det allmänna uppdraget 2014 i fråga om vildsvinsförvaltning ska arbeta för att stärka samverkan mellan lantbrukare, markägare och jägare. Denna samverkan är av helt avgörande betydelse för att uppnå en framgångsrik vildsvinsförvaltning. Som vi har hört tidigare i dag hanteras vissa frågor om vildsvinsförvaltning av Jaktlagsutredningen. Vi har att se fram emot ytterligare ett delbetänkande och så småningom slutbetänkandet från utredningen. Tillgänglighet till jakt för personer med funktionsnedsättning är en viktig fråga, och det är positivt att frågan återkommer. De dispensmöjligheter som finns möjliggör för personer med funktionsnedsättning att bedriva jakt. Det ska bli spännande att följa den nya lagen om tillgänglighet som diskrimineringsgrund när den kommer på plats, och allteftersom den prövas se om den kan kasta nytt ljus på denna fråga. Herr talman! Det är glädjande att regeringen tar jaktens förutsättningar på allvar. En rad frågor bereds i Regeringskansliet och i utredningen. Vi har därför mycket att se fram emot när det gäller jaktens utveckling i Sverige. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet. (Applåder)
Roger Tiefensee (C)
Anf. 130 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Vi debatterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande 19 om jakt och viltvård. Det finns 28 motionsyrkanden om jakt och viltvård från allmänna motionstiden 2013. Samtliga motionsyrkanden avstyrks, huvudsakligen med hänvisning till att frågan är under beredning. Vi har den stora Jaktlagsutredningen som arbetar, vilket flera varit inne på. Det är ett viktigt arbete. Flera har också varit inne på frågan om vildsvin, och som sörmlänning tänkte jag ägna mig åt just det. Det var i Sörmland som de första vildsvinen, som är grunden till den vildsvinsstam vi har, rymde från hägn under kan det ha varit sent 70-tal? Därefter har riksdagen fattat beslut om att vildsvinet är en naturlig del i vår fauna. Samtidigt är vi fortfarande inte skickliga på att förvalta vildsvin. Vildsvin är ett svårjagat vilt. Flera har varit inne på att det är ett eftertraktat vilt, men det är ett slitgöra att jaga vildsvin. Det är svårt att förena nattliga jaktaktiviteter med att vara pigg och vaken på dagen och sköta ett jobb. Man ska vara medveten om att vildsvinen är svårjagade. Vi har dem i vår fauna. De kommer att stanna, men vi ska samtidigt ha respekt för att det inte är alldeles enkelt att hantera dem. Vi har inte samma långa tradition av förvaltning av vildsvin som vi har av annat klövvilt. Jaktlagsutredningen hanterar bland annat frågan om utfodring av vildsvin. Det är en viktig del. I exempelvis Sörmland har vi stora gods där markägaren har jaktintresse. Sedan kanske det finns arrendatorer som brukar marken. Jag har varit på stämmor med LRF där folk kanske inte fysiskt råkat i handgemäng men där det funnits motstående intressen. Det är viktigt att förstå att vi behöver ha samarbete mellan olika intressen. Vi har en överenskommelse mellan LRF, jägarorganisationer med flera om riktlinjer för utfodring av vildsvin. Jaktlagsutredningen tar upp ifall dessa behöver förtydligas och ifall det behövs föreskrifter om utfodringen av vildsvin; jag är öppen för det. Därför ligger frågan i Jaktlagsutredningen. Jaktlagsutredningen har även fått i uppdrag att överväga om det finns behov av att utvidga arrendatorers rätt till skyddsjakt på vildsvin. Det är viktigt att överväga. Som jag sade finns det arrendatorer som inte har samma intresse som markägaren. Markägaren, kanske på ett stort gods, har jaktintresse, och sedan finns en bonde som ska försöka bedriva odling samtidigt som vildsvinen är där och, bildligt talat, drar undan mycket av mattan som odlingen ligger på. Jaktlagsutredningen har också ett tilläggsuppdrag om möjligheten att göra ett undantag från tillståndsplikten för kameraövervakning. Jag har själv motionerat om det för några år sedan och tycker att möjligheten till åtelkamera borde finnas. Men jag har respekt för att en sådan fråga behöver beredas. Övervägandet gäller huruvida det är integritetskränkande. Man kanske behöver skylta bra i skogen. Vildsvinen kan inte läsa, men folk som vistas i skogen kan läsa skyltarna och undvika att gå vid åtelplatsen. Herr talman! Socialdemokraterna har en reservation om att det inte har gjorts någonting. Samtidigt finns det att läsa i betänkandet att regeringen har beslutat att Svenska Jägareförbundet inom ramen för sitt allmänna uppdrag för i år i fråga om vildsvinsförvaltningen ska arbeta för att stärka samverkan mellan i första hand lantbrukare, markägare och jägare. Förbundet ska också utarbeta verktyg som investeringsstatistik. Vi vet att viltstammen växer, men det är viktigt att ha prognoser för tillväxten och råd om lämpliga avskjutningsstrategier. Hemma i Sörmland samarbetar olika jaktlag. Om bara ett jaktlag jagar kanske man driver vildsvinen till en annan jaktmark. Men om man jagar vid samma tillfälle kan man bli effektivare. Samarbete är alltså väldigt viktigt. Som jag sade finns det överenskomna riktlinjer för utfodring av vildsvin. Det finns de som säger att man bör förbjuda utfodring generellt. Det tror jag är fel. I de här riktlinjerna är inriktningen att det ska vara stödutfodring eller avledningsutfodring. Utfodring kan användas som ett viktigt instrument för att få djuren - vildsvinen i det här fallet - bort från åkermark och till en foderplats. Detta viktiga instrument ska vi inte avhända oss. Samtidigt finns det avarter där man formligen dumpar foder i skogen. Men då är det ett lagbrott enligt miljöbalken. Det behöver man inte reglera via en föreskrift om utfodring, utan då kan man använda de regler som finns i miljöbalken. Man får inte dumpa avfall i naturen. Det är också enligt de här riktlinjerna bannlyst att använda förädlade livsmedelsprodukter, som bröd och sådant. Det ska vara oförädlade livsmedelsprodukter, framför allt spannmål och liknande. Man får inte heller förlägga en utfodringsplats för nära en jaktgräns. Herr talman! Det är viktigt att vi får bättre ordning på utfodringen. Skulle alla olika parter efterleva den överenskommelse som finns mellan lantbrukarna och Jägareförbundet tror jag inte att problemet med utfodring skulle vara så stort. Det är viktigt att vi kan underlätta jakten. Det är inte jakttiden för vildsvinen som är problemet, utan jaktmetoderna. Man kan underlätta jakten till exempel med hjälp av åtelkameror. Flera har varit inne på att öka efterfrågan på vildsvinskött. Man kan se om man kan göra regelförenklingar. Samtidigt tror jag att vi ska vara väldigt försiktiga. Det finns ett krav på trikinprov. Trikin vill man inte ha ut i handeln. Det är farliga grejer. Det finns också ett krav på att ett vildsvin ska passera en vilthanteringsanläggning. För att öka efterfrågan kan vi gärna göra regelförenklingar, men jag tror att vi ska vara försiktiga. Om reglerna förenklas på så sätt att ett vildsvin inte behöver passera en vilthanteringsanläggning och vi sedan får ett fall med trikin ute i handeln, då har vi skadat förtroendet för vildsvinskött för väldigt lång tid framåt, för att inte tala om hur det blir för dem som eventuellt råkar ut för detta. Därför är det viktigt att konstatera att det inte är någon svårighet att registrera en vilthanteringsanläggning för en jägare som är med i ett jaktlag. Det finns ett kunskapskrav, men det som jag tror kan upplevas som en tröskel är att man har ett rapporteringskrav, vilket medför en viss byråkrati. Jag är villig att kolla på om vi kan förenkla den typen av byråkrati, men jag skulle inte vilja avstå från att ha krav på trikinprov och att det passerar en vilthanteringsanläggning. Herr talman! Avslutningsvis vill jag upplysa om behovet av samarbete. Inom Matlandet Sverige stöder man en samarbetsgrupp som kallar sig Svenskt Viltkött. Det är viktigt med samarbete för att skapa en efterfrågan och en marknad. Mycket handlar om att hitta kanaler för att föra ett sunt, säkert och klimatsmart kött till marknaden och skapa större efterfrågan. Jag är den förste att erkänna att jag har vildsvinen formligen in på knuten. Jag behöver inte gå många tiotals meter för att se spåren. Vi vet att jordbruket har stora problem, och vi behöver bli effektivare i förvaltningen av våra vildsvin. Samtidigt ska vi vara ödmjuka. Det finns ingen quick fix. Det är en stam som växer, och vi behöver samarbeta kring att förvalta den på ett klokt sätt. Herr talman! Jag ber om ursäkt för min sena ankomst och yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)
Irene Oskarsson (KD)
Anf. 131 Irene Oskarsson (KD)
Herr talman! Nu har våren kommit! Fågelsången hörs in i Riksdagshuset. Det är lite spännande när vi talar om jakt och viltvård. Vi har det in på knutarna. Nu talar vi inte om fiske, men det är en form av vilt det också. Vi kan gå ut på Strömkajen och se att det står fiskare där. Det är att visa att vi har möjlighet att förvalta det vilda på ett sätt som gör att vi också kan dra nytta av avkastningen. Det här betänkandet behandlar ett antal motioner. Jag tror att varenda talare före mig har berört att en stor utredning nu ligger. Vissa har frågat varför den inte är färdig eller varför vi bakat ihop allt i en stor utredning. Då kan jag väl säga så här, herr talman, att jag tror att det är väldigt bra att alliansregeringen tagit ett helhetsgrepp på en lagstiftning som tidigare varit sådan att man stoppat in det ena efter det andra. Till slut blir det en ohanterlig materia som är svår att ge ordning och struktur. Inte minst vill vi ha rådighet över dessa frågor här i kammaren. Det är inte något annat parlament som ska råda över de frågorna. Ett antal talare, bland annat Bengt-Anders Johansson, som jag tror på något sätt summerade sin gärning som jaktpolitisk talesperson med det här inlägget, konstaterar att den nuvarande regeringen har gjort mycket för att se till att vi får en hållbar förvaltning av det vilda, vilket är oerhört viktigt. Vi har som människor gjort så mycket inverkan på vår natur att vi har att förvalta detta på ett rimligt sätt och göra det i avvägning mellan till exempel skogspolitiska intressen och viltintressen. Vi har att se till att vi har stammar som är hållbara och fungerar i sitt sammanhang. Det gäller alltifrån rådjur och älg till de fyra stora rovdjuren. I motsats till en del tidigare talare är jag glad att vi har kommit så långt som vi har i de frågorna. Jag tror att den där filten som Helén Pettersson talar om inte är så våt. Jag tror snarare att vi kan hjälpas åt att sträcka ut den så att den blåser torr ganska kvickt, om vi bara hanterar detta på ett bra sätt i kommande arbete. Herr talman! Flera har berört att förvaltningen av det vilda måste ske i samverkan mellan de människor som är berörda på ort och ställe för att den ska fungera. Om det gäller förvaltning av älgstammen måste markägare och jägare samverka. Ibland är det samma person, ibland inte. Det gäller inte minst att skapa trygga förutsättningar för att leva och verka i en bygd där de stora rovdjuren finns. Flera har berört vildsvinsstammen. Jag hör till dem som anser att kammaren ska lagstifta så lite som möjligt i den frågan. Däremot finns det mer att göra i att se till att vi kan möjliggöra mer användning av det köttet. Herr talman! Jag tror, som andra redan har varit inne på, att vi kan förenkla en del. Trikinkontroll är absolut nödvändig. Men frågan är hur den kan följas upp och hur vi kan göra det på ett sådant sätt att det blir enklare för jägare att få avsättning för vad de skjuter. Vi kan bli fler som får delaktighet i möjligheten att köpa köttet. Det är kanske det mest klimatsmarta kött vi kan äta. Det är också oerhört viktigt att en gång för alla säga - precis som Roger Tiefensee sade nyss - att det inte är lagligt att mata dessa djur med brödrester och annat. Någon visade upp en honungsburk i en debatt som ett antal av oss kolleger var på. Honungen var grön. Det berodde på att man hade matat vildsvinen med gamla geléhallon och annat som innehöll en viss färg. Bina sökte sig också dit, och därmed blev honungen alldeles grön. Jag har fortfarande burken kvar för att leda i bevis att det är så. Det är absolut inte acceptabelt. Där kan markägare och jägare göra mer gemensamt. Vi ska se till att inte skapa mer regelverk utan förenkla de regler som finns så långt det är möjligt utan att tulla på säkerheten för oss som konsumenter. Jag tänker inte förlänga debatten mer än så. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-04-03
Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 3, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Allmänna jaktfrågor

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2013/14:MJ228 yrkandena 1 och 2, 2013/14:MJ319, 2013/14:MJ441 och 2013/14:MJ489 yrkande 2.
      • Reservation 1 (S, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S092020
      M900017
      MP18007
      FP19005
      C19004
      SD18002
      KD16003
      V01603
      Totalt180108061
      Ledamöternas röster
    2. Ändring i terrängkörningsförordningen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2013/14:MJ266 och 2013/14:MJ389.
      • Reservation 2 (S, SD)
    3. Terrängkörningsdispens

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2013/14:MJ475.
      • Reservation 3 (SD)
    4. Djurskydd vid jakt

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2013/14:MJ504 och 2013/14:MJ518 yrkandena 41-43.
      • Reservation 4 (MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S920020
      M900017
      MP01807
      FP19005
      C19004
      SD18002
      KD16003
      V01603
      Totalt25434061
      Ledamöternas röster
    5. Vildsvinsförvaltning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2013/14:MJ229 yrkande 1, 2013/14:MJ241, 2013/14:MJ275, 2013/14:MJ334, 2013/14:MJ353, 2013/14:MJ359, 2013/14:MJ367 yrkande 1 och 2013/14:MJ489 yrkande 6.
      • Reservation 5 (S)
      • Reservation 6 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S009220
      M900017
      MP18007
      FP19005
      C19004
      SD01802
      KD16003
      V16003
      Totalt178189261
      Ledamöternas röster
    6. Motioner som bereds förenklat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Ju224 yrkande 1, 2013/14:MJ213, 2013/14:MJ229 yrkande 5, 2013/14:MJ403, 2013/14:MJ461, 2013/14:MJ503, 2013/14:MJ512 och 2013/14:MJ518 yrkande 44.