Jordbrukspolitik m.m.

Betänkande 2003/04:MJU10

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2003/04:MJU10

Jordbrukspolitik m.m.

Sammanfattning
I betänkandet behandlas 116 motionsyrkanden från allmän motionstid 2003
och 2004 om jordbruk och trädgårdsnäring. Motionerna avser frågor om
reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, den svenska
jordbrukspolitikens
inriktning och dess konkurrenssituation. Ytterligare frågor som behandlas
inom svensk jordbrukspolitik är arealersättningar, regionala frågor och
ett flertal frågor med anknytning till miljövänligt jordbruk. Slutligen
behandlas en del administrativa frågor och vissa andra nationella frågor.

Utskottet föreslår med stöd av 3 kap. 7 § riksdagsordningen att regeringen
prövar möjligheterna att godkänna odling av hampa för energi-, fiber- och
proteinändamål inom eller utanför stödsystemet. Utskottet avstyrker
samtliga motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till den översyn och
reformering av jordbrukspolitiken som pågår såväl inom EU som i Sverige
men också med hänvisning bl.a. till annat pågående arbete med frågorna.
I
betänkandet finns 27 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Svensk hållning i WTO-förhandlingarna
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 13, 2003/04:MJ399
yrkande 21 och 2003/04:MJ432 yrkande 2.
Reservation 1 (kd)
Reservation 2 (fp)

2. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 13, 2002/03:L247 yrkande
7, 2002/03:U324 yrkande 7 i denna del, 2002/03:MJ268 yrkande 1, 2002/03:MJ338,
2002/03:MJ422 yrkandena 2, 3 och 13, 2002/03:MJ487 yrkandena 3 och 35,
2002/03:N266 yrkande 9, 2003/04:K416 yrkande 40, 2003/04:L353 yrkande 8,
2003/04:U351 yrkande 7, 2003/04:MJ244 yrkande 1, 2003/04:MJ285 yrkande
1, 2003/04:MJ333 yrkande 2, 2003/04:MJ345, 2003/04:MJ374 yrkandena 1-7,
2003/04:MJ399 yrkande 2, 2003/04:MJ411 yrkande 4, 2003/04:MJ431 yrkandena
2-4, det senare i denna del, och 20, 2003/04:MJ432 yrkandena 1 och 3,
2003/04:MJ435 yrkande 2 och 2003/04:MJ473 yrkande 1.
Reservation 3 (fp)

3. Konsekvensanalys av jordbruksnäringen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 2, 2003/04:MJ333
yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ399 yrkande 3 och 2003/04:MJ474 yrkande 18.

Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)

4. Inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 2, 2002/03:MJ424 yrkande
1, 2002/03:MJ487 yrkande 1, 2003/04:MJ399 yrkande 1 och 2003/04:N330
yrkande 9.
Reservation 6 (kd)

5. Konkurrensvillkor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 10, 2002/03:MJ296,
2002/03:MJ356 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ411 yrkande 1, 2002/03:MJ422
yrkande 17, 2002/03:MJ424 yrkande 4, 2002/03:MJ429 yrkande 1, 2002/03:N307
yrkande 11, 2002/03:N340 yrkande 5, 2003/04:MJ431 yrkande 12, 2003/04:MJ435
yrkande 1 och 2003/04:MJ476 yrkande 1.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)

6. Villkoren för det svenska jordbruket
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ206 yrkande 1.
Reservation 8 (kd, c)

7. Fågelnäringen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ312, 2003/04:MJ320, 2003/04:MJ362,
2003/04:MJ403 yrkande 1 och 2003/04:MJ454.
Reservation 9 (m, kd, c)

8. Småskaliga slakterier m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ335 yrkande 2, 2003/04:MJ367
yrkandena 2 och 4 och 2003/04:MJ399 yrkande 20.
Reservation 10 (fp, kd)
Reservation 11 (v, mp)

9. Småskalig livsmedelsproduktion
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ429 yrkande 3, 2003/04:MJ335 yrkande
4 och 2003/04:N328 yrkande 19.
Reservation 12 (kd, c)
Reservation 13 (v, mp)

10. Odling av industrihampa
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört
om odling av industrihampa.

11. Regler för arealuttag
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ216 yrkandena 1 och 2.

12. Regional fördelning av mjölkkvoter
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ294.

13. Bidrag till djurtransporter
Riksdagen avslår motion 2002/03:U324 yrkande 7 i denna del.

14. Ekologisk produktion m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ263 yrkande 1, 2002/03:MJ268 yrkande
3, 2003/04:MJ326 yrkande 2, 2003/04:MJ399 yrkande 27, 2003/04:MJ435 yrkande
6 och 2003/04:N335 yrkande 2.
Reservation 14 (m)
Reservation 15 (kd)
Reservation 16 (v)
Reservation 17 (mp)

15. Generationsväxling m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ346 och 2003/04:MJ399 yrkande 24.

Reservation 18 (kd, c)

16. Fäbodar
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ303 yrkandena 1 och 2.

17. Öppet skärgårdslandskap
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ419.

18. Miljöstödens inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ263, 2003/04:MJ399 yrkande 18 och
2003/04:MJ423 yrkande 3.
Reservation 19 (mp)

19. Vallstöd
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ399 yrkande 25 och 2003/04:MJ431
yrkandena 4 i denna del och 11.

20. Jordbruk i Östersjöregionen
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ464 yrkande 1.

21. Miljömål för jordbruket
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ431 yrkande 10.
Reservation 20 (fp)

22. Återföring av slam och rötrester
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ399 yrkande 30.
Reservation 21 (kd)

23. Stödområdesindelning i Västernorrlands län
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ209.

24. Jordbruket i norra Sverige
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ349, 2003/04:MJ244 yrkande 2,
2003/04:MJ325, 2003/04:MJ358 yrkande 1 och 2003/04:MJ399 yrkande 12.
Reservation 22 (kd)

25. Stöd till det fjällnära området
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ285 yrkande 2 och 2003/04:MJ335
yrkande 1.
Reservation 23 (v, mp)

26. Miljömärkning och priser
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ263 yrkandena 4 och 5.
Reservation 24 (v)

27. Jordbruksadministration m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 5, 2002/03:MJ432 yrkande
10, 2002/03:MJ487 yrkande 32 och 2003/04:MJ399 yrkande 6.
Reservation 25 (kd)

28. Jämställdhetsperspektiv i jordbrukspolitiken
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ431 yrkande 21.
Reservation 26 (fp)

29. Stöd för trädgårdsodling
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk347 yrkande 4.
Reservation 27 (kd)

30. Fritidsodling m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ401, 2002/03:MJ469 yrkande 2,
2002/03:MJ471 och 2003/04:MJ338.
Stockholm den 9 mars 2004
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund (s), Rolf Lindén
(s), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s),
Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Christin
Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Cecilia Widegren (m), Anita Brodén
(fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottet har i ärendet uppvaktats av representanter för Fritidsodlingens
Riksorganisation, Industrihampodlarna och Kött- och Charkföretagen. Vidare
har utskottet mottagit en skrivelse från Kalmar Tjust Husdjur.
Bakgrund
År 1998 slog riksdagen fast riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks-
och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,
rskr. 1997/98:241). Av beslutet framgår att Sverige skall verka för en
jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars mål är att främja ett brett
och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, främja en
hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion samt bidra till global
livsmedelssäkerhet. För att nå dessa mål krävs att jordbrukspolitiken reformeras
i en marknadsorienterande riktning. Ett steg i denna process togs i EU år
1999 genom Agenda 2000. Beslutet syftade bl.a. till att öka jordbrukets
konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering med sänkta administrativa
priser. Beslutet syftade också till att minska jordbrukets negativa
effekter på miljön och att förenkla regelverket. För att underlätta jordbrukets
anpassning och strukturförändring i samband med reformeringen av
marknadsordningarna föreslogs en integrerad landsbygdspolitik. Efter den s.k.
Berlinöverenskommelsen 1999 innebär detta att tidigare regional- och
strukturstöd inom jordbrukssektorn samt s.k. kompletterande åtgärder m.m.
sammanförts i en enda förordning för landsbygdens utveckling i rådets
förordning (EG) nr 1257/99 om stöd till utveckling av landsbygden. I
förordningen fastställs ramarna för EU:s stöd till en hållbar utveckling
av landsbygden. Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komplettera andra
delar i den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett särskilt miljö- och
landsbygdsprogram omfattande en rad miljö- och strukturåtgärder har antagits
för perioden 2000-2006. Miljöersättningarna inom jordbruket ingår som en
obligatorisk del i programmet. På toppmötet i Berlin om Agenda 2000
beslutades att programmet skulle ses över vid halvtid av det finansiella
perspektivet, dvs. 2002-2003. I samband med översynen skall den gemensamma
jordbrukspolitikens effekter för miljön och för hållbar utveckling bedömas.

Vid Jordbruksrådets möte den 26 juni 2003 träffades en överenskommelse om
den s.k. halvtidsöversynen (mid-term review) av den gemensamma
jordbrukspolitiken.
Överenskommelsen innebär två principiellt viktiga förändringar av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena förändringen består i att de
nuvarande direktstöden till jordbrukaren omvandlas till inkomststöd, s.k.
frikopplade gårdsstöd. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av
produktionens inriktning eller omfattning. Enda villkoret för stödet är att
marken hävdas. Den andra principiellt viktiga förändringen är att
medlemsländerna ges större inflytande över hur jordbrukspolitiken skall
utformas i det egna landet.
Riksdagen har bemyndigat regeringen att tillämpa ett miljö- och
landsbygdsprogram för perioden 2000-2006 enligt rådets förordning (EG) nr
1257/99
om stöd till utveckling av landsbygden. Programmet, som medfinansieras
över EG-budgeten, har godkänts av EG-kommissionen. Landsbygdsprogrammet
skall främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av
jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden. Riksdagens
ställningstagande till propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop.
1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) tillsammans med skrivelsen
En hållbar utveckling av landsbygden m.m. (skr. 1999/2000:14, bet.
1999/2000:MJU2, rskr. 1999/2000:91) utgör underlag för det fortsatta arbetet.

Åtgärderna inom ramen för landsbygdsprogrammet är uppdelade på två
insatsområden. Under insatsområde I, Åtgärder för ett ekologiskt hållbart
jordbruk, ingår miljöersättningar, kompetensutveckling, kompensationsbidrag
i mindre gynnade områden, stöd till investeringar i jordbruksföretag,
åtgärder som syftar till att främja en anpassning och utveckling av
landsbygden samt åtgärder för att öka skogsmarkens ekologiska värde.
Insatsområde II, Åtgärder för ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på
landsbygden, innehåller startstöd till unga jordbrukare, stöd till
investeringar i jordbruksföretag, åtgärder för förbättrad bearbetning och
saluföring av jordbruksprodukter, kompetensutveckling samt åtgärder som
syftar till att främja en anpassning och utveckling av landsbygden.
Landsbygdsprogrammet kompletteras av det nationella stödet till norra Sverige,
mål 1- och mål 2-programmen och gemenskapsinitiativet Leader-plus.
Genomförandet av miljö- och landsbygdsprogrammet regleras av förordningen
(EG) nr 1257/1999. I förordningen anges att en utvärdering skall genomföras
dels efter halva programperioden, dels efter avslutad programperiod.
Utvärderingen efter halva perioden skall överlämnas till kommissionen senast
den 31 december 2003. För strukturfondsprogrammen och Leader-plus görs
motsvarande halvtidsutvärderingar. Regeringen bemyndigade den 29 augusti
2002 chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att genomföra utvärderingen. Utredaren har presenterat
betänkandet (SOU 2003:105) Levande kulturlandskap - en halvtidsutvärdering
av miljö- och landsbygdsprogrammet. I betänkandet redovisar utredaren sin
utvärdering av måluppfyllelsen utifrån de i programmet angivna målen.
Vidare bedöms det administrativa genomförandet, främst gentemot stödmottagarna.
Utredaren lämnar dessutom förslag på förbättringar av programmet och
dess genomförande inom de beslutade ekonomiska ramarna för programmet.
Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottets överväganden
Svensk hållning i WTO-förhandlingarna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden (kd, fp) om att Sverige bör vara
pådrivande i olika frågor i WTO-förhandlingarna med hänvisning till uttalanden
som regering och riksdag gjort.
Jämför reservationerna 1 (kd) och 2 (fp).
Motionerna
I partimotionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 13 och 2003/04:MJ399 (kd)
yrkande 21 om svensk hållning i WTO-förhandlingarna anförs att i det
pågående arbetet inom WTO bör Sverige och EU ställa mer bestämda krav
utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt
jordbruk.
Enligt Folkpartiets motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 2 bör Sverige vara
pådrivande för att WTO-förhandlingarna kring livsmedelsfrågorna snabbt
återupptas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte någon annan uppfattning än den som framförs i
partimotionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 13, 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 21
och 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 2. Utskottet har nyligen redovisat (bet.
2003/04:MJU2 s. 39 och 52) att regeringen prioriterar de pågående reformerna
inom EU och WTO med syfte att uppfylla målsättningarna gällande ökad
frihandel, global livsmedelssäkerhet, efterfrågestyrd produktion av
jordbruksvaror och livsmedel, lägre budgetkostnader för jordbrukspolitiken
och en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelsproduktion.
Både
utrikesutskottet och miljö- och jordbruksutskottet har tidigare redovisat
(bet. 2002/03:UU10, bet. 2003/04:MJU2y och bet. 2001/02:MJU15) att EU i
WTO-förhandlingarna driver viktiga samhälleliga frågor, såsom förbättrad
miljö- och djurskyddshänsyn och att den svenska regeringen stöder detta
arbete. Utskottet vill dessutom påpeka att regeringen har lagt fram förslag
till förbättringar av djurskyddet vid arbetet med nya direktiv och
förordningar inom EU och Europarådet. Den svenska regeringen har dessutom
drivit ståndpunkten att djurskydd skall omfattas av EU:s förhandlingsförslag
i WTO.
Utrikesutskottet framhåller, mot bakgrund av sammanbrottet vid ministermötet
i Cancún, att det är centralt att snarast möjligt återuppta Dohaförhandlingarna
och anser att det kan ske på basis av det utkast till ministerdeklaration
som förelåg i Cancún (bet. 2003/04:UU3). En hållbar utveckling är redan
i dag ett uttalat mål för WTO. Regelverket inom WTO liksom multilaterala
konventioner på miljöområdet och det sociala området är viktiga delar av
det internationella regelverk som Sverige och EU har att leva upp till.
Dessa regler får inte spelas ut mot varandra, utan bör i samverkan användas
för att stärka miljöhänsynen, skyddet för de mänskliga rättigheterna och
frihandeln i världen. Utskottet anser det angeläget att framtidens
handelsregler utformas på ett sätt som bidrar till en bättre miljö och respekt
för de mänskliga rättigheterna.
Det sammansatta utrikes- och miljöutskottet har uttalat att i det globala
perspektivet kan jordbruket ses som nyckeln till utveckling. Riksdagen
har vid ett flertal tillfällen anfört att Sverige skall verka för en öppen
och regelbaserad handel, som också kommer de fattiga länderna till del
(bet. 2002/03:UMJU1). Detta betyder dels att Sverige och EU skall vara
beredda att öppna sina marknader på områden av särskilt intresse för
u-länderna, dels att fattiga länder får det stöd de behöver för att bedriva
förhandlingar på ett sådant sätt att deras intressen får genomslag.
Utskottet anser att ett första steg i denna riktning är en snabbare avveckling
av i-ländernas handelshinder avseende produkter som u-länder kan exportera,
exempelvis jordbruks- och fiskeprodukter. Det är i högsta grad ett svenskt
intresse att värna om frihandel som princip och att frihandel kan vara en
stark välståndsskapande kraft såväl för de utvecklade länderna som för
världens fattigaste länder. I ministerdeklarationen från Doha, Qatar, år
2001 betonas målet om en hållbar utveckling starkt. Inget land skall
hindras från att vidta åtgärder för att skydda människor, djur, växter,
hälsa eller miljö, samtidigt som sådana åtgärder inte får användas på ett
godtyckligt eller diskriminerande sätt eller som ett dolt sätt att begränsa
handeln.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna lämnas
utan vidare åtgärd. Som framgår av redovisningen har motionärernas önskemål
om svensk hållning i WTO-förhandlingarna tillgodosetts.
Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om avreglering, reformering av EU:s
jordbrukspolitik och införlivandet av ministerrådets beslut om halvtidsöversynen
av den gemensamma jordbrukspolitiken (s, m, fp, kd, v, c, mp) i avvaktan
på det arbete som pågår i Regeringskansliet med dessa frågor. Motioner (m,
kd, c) om inriktningen av jordbrukspolitiken avstyrks med hänvisning
till 1998 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för Sveriges arbete med
jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Även motioner (kd, c) om
konsekvensanalyser och prognoser avstyrks.
Jämför reservationerna 3 (fp), 4 (kd), 5 (c) och 6 (kd).
Motionerna
Enligt motionerna 2002/03:MJ338 (s) och 2003/04:MJ345 (s) gynnar EU:s
jordbrukspolitik inte bara producenterna på konsumenternas bekostnad. Den
gynnar också de storskaliga producenterna på de mindre producenternas
bekostnad. EU:s jordbrukspolitik bör förändras i syfte att utveckla det
svenska jordbruket, att säkra den höga kvalitet som kännetecknar svenskt
livsmedel samt för att med större kraft föra in ett konsumentperspektiv
i EU:s jordbrukspolitik.
Moderata samlingspartiet anför i motionerna 2002/03:MJ268 (m) yrkande 1,
2002/03:L247 (m) yrkande 7, 2003/04:MJ435 (m) yrkande 2 och 2003/04:L353
(m) yrkande 8 att en avreglering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är
ofrånkomlig i framtiden. En sådan förändring bör ske successivt och
kombineras med andra åtgärder. Vidare anförs att EU:s jordbrukspolitik (CAP)
med tullar, bidrag och exportsubventioner kostar ca 50 miljarder dollar
om året, vilket för en svensk tvåbarnsfamilj motsvarar ca 12 000 kr per
år om EU:s jordbruksprotektionism avvecklas. Beträffande den s.k.
halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken anför moderaterna att
den svenska införandetidpunkten bör anpassas till när införlivandet sker
i övriga EU-länder. Motionärerna avvisar en åternationalisering av EU:s
jordbrukspolitik eftersom den institutionella konkurrensen mellan jordbrukare
i olika länder ökar. Mot den bakgrunden är det olyckligt med s.k. nationella
kuvert som översynen av EU:s jordbrukspolitik innehåller.
Folkpartiet anför i motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkandena 2, 3 och 13,
2002/03:K432 (fp) yrkande 13, 2002/03:N266 (fp) yrkande 9 och 2003/04:MJ431
(fp) yrkandena 2-4, det senare delvis, och yrkande 20 samt motion
2003/04:MJ432 (fp) yrkandena 1 och 3 att den gemensamma europeiska
jordbrukspolitiken
på sikt måste avregleras och förändras så att den tar större hänsyn till
jordbrukets roll i det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för
djur, miljö och biologisk mångfald. Arealersättningen för spannmål bör
minska. Sverige bör verka för att EU satsar mer på miljö- och
landsbygdsåtgärder.
Framtidens landsbygdsstöd bör inriktas mot ett hållbart och miljövänligt
jordbruk. Jordbrukspolitiken bör reformeras utifrån ett konsumentperspektiv.
Livsmedelspolitiken bör ha en marknadsekonomisk grund. Över hälften av
EU:s budget används till jordbruksstöd, samtidigt som jordbrukssektorn är
väl skyddad mot konkurrens från utländska importörer. Regelsystemet bör
förenklas. Länderna måste ges tid och förutsättningar att planera för en
kraftigt reformerad jordbrukspolitik. Sverige bör verka för att
konsumentintresset får större vikt i förhållande till producentintresset i
EU-samarbetet.
Kristdemokraterna anför i motionerna 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 2,
2003/04:K416 (kd) yrkande 40 och 2003/04:U351 (kd) yrkande 7 att CAP-reformen
kommer att medföra lönsamhetseffekter och strukturella förändringar.
Konkurrens- och omvandlingstrycket på jordbruket kommer att öka. Det är
angeläget att den svenska tillämpningen av CAP-reformen är väl förankrad
i riksdagen och vägleds av att svensk produktion skall värnas och utvecklas
i hela landet. EU:s jordbrukspolitik bör marknadsanpassas och exportstöden
utvecklas. Exportsubventionerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken
bör avvecklas. Målsättningen är en minskad överskottsproduktion och en
jordbrukspolitik som tar globalt ansvar. Enligt motion 2003/04:MJ333 (kd)
yrkande 2 bör regeringen inbjuda till överläggningar med riksdagens alla
partier om hur de nationella delarna av den nya CAP-politiken skall
utformas.
Vänsterpartiet anför i motionerna 2003/04:MJ374 (v) yrkandena 1-7 och
2003/04:MJ411 (v) yrkande 4 att i den s.k. halvtidsöversynen förordas
frikoppling även om hänsyn till vissa produktionsgrenar kan vara nödvändigt
under en övergångstid. Regeringen bör fortsättningsvis verka för ytterligare
ambitionshöjningar för s.k. tvärvillkor inom de olika områdena, samtidigt
som systemet bör utformas så att möjlighet till administration och kontroll
inte kompliceras. Frikoppling av djurbidragen bör övervägas i syfte att
uppnå maximal miljö- och djuromsorgsnytta. Stöd till jordbruket bör inte
vara produktionskopplat utan utgå från de kollektiva nyttigheter som
jordbruket skapar. Detta kan det s.k. nationella kuvertet användas till.
Motionärerna är positiva till att Sverige skall avsätta stöd i den nationella
reserven och stöder modulering, vilket innebär att direktstöden successivt
dras ned samtidigt som stöd för miljö- och landsbygdsutveckling ökar.
Vidare anförs att beslut kring moduleringen bör samordnas med översynen
av miljö- och landsutvecklingsprogrammet. En reform av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik (CAP) bör främst bygga på att man formulerar nya mål för
politiken. Den reform motionärerna förespråkar bör bygga på att medel i
jordbruksbudgeten förs över från generella stöd till miljöersättningar
och landsbygdsutveckling.
Centerpartiet anför i motionerna 2002/03:MJ487 (c) yrkandena 3 och 35 och
2003/04:MJ473 (c) yrkande 1 att utgångspunkten för implementeringen av
CAP bör vara att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Genom
att frikoppla stödet från produktionen kan man låta marknaden styra vad
som produceras i större utsträckning än med dagens system. De nationella
friheter som ges i överenskommelsen bör utnyttjas så att svenskt jordbruks
konkurrenskraft stärks. Vidare bör regelverken för jordbruksföretagen
förenklas. Förenklade regler kan förbättra möjligheterna för företagen
att nå lönsamhet och på så sätt bidra med högre skatteinkomster för staten.
Centerpartiet har länge drivit frågan om behovet av en reform av EU:s
jordbrukspolitik. Stödet till jordbruket bör styras mer till miljö-,
kulturmiljö- och landsbygdsprogram. Minskningen av direktstöden bör ske
mer långsiktigt. Enligt motionerna 2003/04:MJ244 (c) yrkande 1 och
2003/04:MJ285 (c) yrkande 1 bör ett regelverk beslutas som kompenserar kött-
och mjölkproduktionen i de mindre gynnade områdena. En särskild hänsyn
bör tas till Dalarna och övriga norra Sverige och andra mindre gynnade
områden i vårt land när det svenska regelverket utformas med anledning av
EU:s reformerade jordbrukspolitik. Den produktionsgren som blir mest
missgynnad av reformen är mjölkproduktionen och därmed också köttproduktionen.

Enligt motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 7 i denna del bör EU:s jordbrukspolitik
reformeras. I dag produceras mer nötkött inom EU än befolkningen efterfrågar
och därför exporteras köttet med hjälp av generösa bidrag till länder
utanför EU.
Kristdemokraterna anför i motionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 2,
2003/04:MJ333 (kd) yrkande 3 och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 3 att en
konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse bör genomföras. Denna skulle
belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap,
bevarandet av det öppna landskapet, boende och service på landsbygden etc.
Inhemskt jordbruk är en förutsättning för att undvika långa, miljöförstörande
transporter, för att inte bli försörjningsberoende av andra länder samt
för att upprätthålla en god livsmedelssäkerhet. En analys bör sakligt
kartlägga vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden beträffande den
svenske lantbrukarens ekonomiska konkurrenssituation i relation till
lantbrukare i varje annat EU-land. Enligt motion 2003/04:MJ333 (kd) yrkande
4 är Skaraborgsområdet lämpligt att användas som prognosområde för svenska
konsekvenser av ny jordbrukspolitik. För att snabbt och effektivt kunna
utreda konsekvenserna av jordbrukspolitiska beslut inom CAP-reformen bör
Sverige arbeta med ett prognosområde där man snabbt och utan alltför stora
arbetsinsatser kan testa konsekvenserna för Sveriges del. Skaraborgsområdet
i det nya västsvenska länet, Västra Götaland, skulle vara ett lämpligt
område där de flesta landsbygdskaraktärer utom ren fjällnatur finns
representerad.
En bred utredning om förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart
jordbruk bör enligt motion 2003/04:MJ474 (c) yrkande 18 utföras. Centerpartiet
anser att jordbruket kräver en balansgång mellan företagsklimat och
miljöåtgärder samt att det behövs långsiktiga åtgärder för att stärka ett
hållbart svenskt jordbruk. Det behövs en konsekvensanalys av jordbrukspolitiken
och dess miljöpåverkan. Centerpartiet föreslår en utredning för att
undersöka vilka förutsättningarna är för ett hållbart svenskt jordbruk.
Utredningen bör utföras med en bred kompetens vad gäller kunskap om
jordbruk, miljö, regionalpolitik och kultur.
Jord- och skogsbruket som basnäringar på landsbygden har enligt Moderaternas
kommittémotion 2002/03:MJ268 (m) yrkande 2 stor betydelse för kultur- och
miljöbevarandet. Det är genom generationers odlarmöda som vi fått den
rika biologiska mångfalden i vårt land. Det är också värden som måste
bevaras, men det bör påpekas att bevarandeambitionerna inte får innebära
att man lägger en död hand över landsbygden och de areella näringarna.
Enligt Kristdemokraternas partimotion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 1 bör
inriktningen av svensk jordbrukspolitik syfta till att ge möjlighet att
bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande av åkermarken.
Jorden kan inte flyttas utomlands. De särskilt starka miljö- och
djurhållningsvillkor som präglar svenskt jordbruk och som innebär ökade
produktionskostnader i förhållande till omvärlden måste ekonomiskt kompenseras.
Det miljö- och landskapsvårdande inslaget är en kollektiv nyttighet som
bör betalas av det allmänna. Centerpartiet framhåller i kommittémotion
2002/03:MJ487 (c) yrkande 1 jordbrukets betydelse för Sverige. Svenskt
jordbruk är, precis som skogsbruket, en oumbärlig del i omställningen mot
ett ekologiskt hållbart samhälle.
Inriktningen av svensk jordbrukspolitik bör enligt motion 2002/03:MJ424
(kd) yrkande 1 syfta till att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela
landet och med fullt utnyttjande av befintlig åkermark. De extra kostnader
som är förenade med att bedriva jordbruk i skogs- och mellanbygd och
framför allt i Norrland kräver extra insatser inom programmet för
landsbygdsutveckling. I fråga om förutsättningarna för jord- och skogsbruket
som en hörnsten i en levande landsbygd anförs i motion 2003/04:N330 (kd)
yrkande 9 att det nationella merkostnadsstödet till det norrländska
jordbruket har goda effekter när det gäller att behålla jordbruket och gynna
landsbygdsutvecklingen. Motionärerna anser att senfärdigheten med att i
EU anmäla de av riksdagen beställda höjningarna av de nationella
merkostnadsstöden är anmärkningsvärd.
Utskottets ställningstagande
När det gäller frågan om avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken
vill utskottet erinra om att riksdagen har godkänt de riktlinjer regeringen
presenterat i propositionen Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks-
och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,
rskr. 1997/98:241). Riktlinjerna innebär att jordbruks- och
livsmedelsproduktionen
skall främjas genom en reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom
EU med särskilt avseende på successivt borttagande av EG:s marknadsordningar
och på en avveckling av gränsskyddet med hänsyn till internationella
åtaganden. Utskottet uttalade bl.a. att en gemensam politik på jordbruks-
och livsmedelsområdet innebär bl.a. en prövning av på vilken nivå den
gemensamma politiken skall beslutas, vilka områden som skall vara
harmoniserade och möjligheterna att förenkla regelverket.
Utskottet framhöll vidare att utskottet, i likhet med regeringen, anser
att den gemensamma jordbrukspolitiken på lång sikt i grunden måste förändras.
Jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion skall styras av konsumenternas
efterfrågan och produktionen skall vara långsiktigt hållbar från såväl
ekologiska som ekonomiska utgångspunkter. EU skall också medverka till
global livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att hävda frihandelns principer
även på livsmedelsområdet. Som framhålls i propositionen innebär regeringens
förslag till ny jordbruks- och livsmedelspolitik att marknadsordningarna
successivt tas bort samt att gränsskyddet avvecklas i takt med internationella
handelsavtal. En sådan successiv avveckling av marknadsordningarna skapar
också utrymme för insatser för att underlätta omställningen så att reformen
kan genomföras under socialt acceptabla former. En reform bör inriktas på
att inom den gemensamma marknaden skapa förutsättningar för näringen att
agera på liknande villkor som råder inom andra avreglerade branscher. En
avveckling av marknadsordningarna utan att det samtidigt vidtas riktade
åtgärder för miljön, landsbygden och särskilt utsatta regioner kan dock
på kort sikt medföra en oacceptabel minskning av sysselsättningen i framför
allt norra Sverige och i skogsbygderna. I likhet med regeringen anser
utskottet det angeläget att vidta särskilda åtgärder för att beakta sådana
konsekvenser.
Vidare uttalades (bet. 1997/98:JoU23 s. 16) att den framtida politiken
måste utgå från konsumenternas efterfrågan och ge dem bättre möjligheter
att påverka inriktningen och storleken på produktionen av livsmedel och
andra jordbruksvaror. Samtidigt är det angeläget att förutsättningar skapas
för jordbruksföretagen att agera på en konkurrensutsatt marknad. Därmed
kan jordbrukspolitiken övergå från att i huvudsak ha varit producentstyrd
till att främst styras av konsumenternas efterfrågan. De livsmedel som
erbjuds konsumenterna skall dessutom vara säkra från hälsosynpunkt. Det
är företagens uppgift att ansvara för att inte några livsmedel som kan
skada människors hälsa släpps ut på marknaden. Samhället bör dock genom
lagstiftning formulera vissa grundkrav avseende livsmedlens kvalitet.
Vidare bör marknadsmässiga och från konsumentsynpunkt skäliga priser ingå
som ett mål för jordbrukspolitiken. Priserna på jordbruksprodukter och
livsmedel skall i första hand bestämmas av utbud och efterfrågan på
marknaden. I detta sammanhang bör även tillgängligheten när det gäller viktig
information om t.ex. prisskillnader och livsmedlens olika kvalitetsegenskaper
uppmärksammas. Sverige bör vidare inom EU verka för att en hållbar jordbruks-
och livsmedelsproduktion uppnås. Som framhålls i propositionen är jordbruks-
och livsmedelssektorn viktig i omställningen till ett ekologiskt hållbart
samhälle, eftersom all jordbruks- och livsmedelsproduktion förutsätter
ett brukande av naturresurserna. En ekologiskt hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion är en produktion som är resursbevarande, miljöanpassad
och etiskt godtagbar.
Vid Jordbruksrådets möte den 26 juni 2003 träffades en överenskommelse om
den s.k. halvtidsöversynen (mid-term review) av den gemensamma
jordbrukspolitiken.
Överenskommelsen innebär två principiellt viktiga förändringar av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena förändringen består i att de
nuvarande direktstöden till jordbrukaren omvandlas till inkomststöd, s.k.
frikopplade gårdsstöd. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av
produktionens inriktning eller omfattning. Enda villkoret för stödet är att
marken hävdas. Den andra principiellt viktiga förändringen är att
medlemsländerna ges större inflytande över hur jordbrukspolitiken skall
utformas i det egna landet. Det ökade inflytandet innebär dels att
medlemsstaterna kan välja om hela stödet skall utgå till jordbrukaren frikopplat
från produktionen eller om, för en eller flera sektorer, en del av stödet
skall villkoras med att en produktion upprätthålls, dels att medlemsstaterna
kan välja att sätta av ett s.k. nationellt kuvert. Medlemsstaterna kan
även välja att regionalisera stöden och upp till 10 % av de nya frikopplade
gårdsstöden kan sättas av för att stödja särskilda typer av jordbruk som
är viktiga för att skydda och förbättra miljön eller för att förbättra
kvaliteten och saluföringen av jordbruksprodukter. Medlemsstaterna kan
också, om man anser sig behöva en övergångsperiod, välja att skjuta upp
införlivandet av beslutet till år 2006 eller 2007.
Genom beslut den 10 oktober 2003 uppdrog regeringen åt en arbetsgrupp
inom Regeringskansliet att lämna förslag till hur införlivandet av den
nya jordbrukspolitiken skall ske. I beslutet hänvisas till att Sveriges
inställning till den gemensamma jordbrukspolitiken slogs fast i propositionen
Riktlinjer för Sveriges arbete med den gemensamma jordbrukspolitiken (prop.
1997/98:142, bet. 1997/98: JoU23, rskr. 1997/98:241). Arbetet skall
resultera dels i en analys och beskrivning av konsekvenserna av olika val,
dels ett utifrån uppsatta målsättningar konsistent förslag på hur Sverige
skall implementera jordbruksreformen på mest resurseffektiva sätt. Uppdraget
skall enligt beslutet beskrivas utifrån i beslutet angivna utgångspunkter,
t.ex. att målet för politikområdet livsmedelspolitiken och landsbygdspolitiken
är en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelsproduktion och
utveckling av landsbygden, att Sveriges inställning till den gemensamma
jordbrukspolitiken bl.a. är att produktionsbegränsningarna och subventionerna
i marknadsordningarna skall avvecklas (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,
rskr. 1997/98:241), att övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet
är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen i Sverige är lösta, att målet för den regionala
utvecklingspolitiken
är väl fungerande och lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå
i hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4, rskr. 2001/02:118) samt
att Sveriges mål för global utveckling är att bidra till att denna är
rättvis och hållbar (prop. 2003/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112).
I beslutet anförs även att administrativa förenklingar för såväl
lantbrukarna som myndigheterna samt minskade administrationskostnader är av
stor vikt vid val av införlivningsalternativ. Viktigt att utreda för alla
kombinationer av åtgärder är enligt beslutet konsekvenserna för produktionens
inriktning och omfattning, främst regionalt, men också nationellt. Påverkan
på jordbrukssektorns och livsmedelssektorns konkurrenskraft skall också
analyseras. Även konsekvenserna för jordbruket i norra Sverige skall
analyseras och beaktas i de olika förslag till nationell tillämpning av
reformbeslutet som redovisas av arbetsgruppen. Arbetsgruppen är fri att
ta upp frågeställningar utöver dem som omnämnts i beslutet. Genom beslut
den 5 november 2003 förordnades åtta ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet
att ingå i en parlamentarisk kontaktgrupp rörande frågor kring svensk
tillämpning av EU:s beslut om en ny jordbrukspolitik.
Utskottet uttalade i april 2002 (bet. 2001/02:MJU15) att den stora andel
av EG:s budget som går till den gemensamma jordbrukspolitiken motiverar
i sig att dessa frågor bereds i särskild ordning. Utskottet föreslog därför
i ett tillkännagivande att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté
med uppgift att utarbeta en svensk strategi för reformeringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag (rskr. 2001/02:255). Utskottet har vid beredningen av det nu
aktuella ärendet inhämtat från Jordbruksdepartementet att tillkännagivandet
om behovet av parlamentarisk insyn och medverkan i den pågående processen
hittills har beaktats genom att en särskild kontaktgrupp med ledamöter
från miljö- och jordbruksutskottet har ingått i beredningen i samband med
EU-förhandlingarna om reformeringen av CAP samt i beredningen av frågan
om implementeringen av beslutet i Sverige.
Arbetsgruppen har den 17 februari 2004 redovisat sina slutsatser och
förslag i departementspromemorian (Ds 2004:9) Genomförandet av EU:s
jordbruksreform i Sverige. I samband med att promemorian presenterades
meddelades att regeringen, efter det att den till riksdagen har redovisat
sitt ställningstagande över förslaget, senast den 1 augusti kommer att
meddela EG-kommissionen hur reformen kommer att genomföras i Sverige.
Förslaget innebär att samtliga vegetabiliestöd och cirka hälften av
djurbidragen skall fördelas ut lika på all mark, även naturbetesmark. Många
djurproducenter föreslås erhålla stödrättigheter med ett högre värde genom
att cirka hälften av extensifieringsbidraget och amkobidraget föreslås
fördelas till de producenter som hade dessa bidrag under perioden 2000-2002.
Utgångspunkten för regionindelningen är de nuvarande sex arealstödsregionerna.
Produktionsstöden föreslås frikopplas från produktionen. Under en
anpassningsperiod, längst till år 2009, bör dock 75 % av handjursbidraget
kopplas till produktionen.
Förslaget bereds i Jordbruksdepartementet. Utskottet har inhämtat att
regeringen i april 2004 avser att presentera sina överväganden i en
skrivelse till riksdagen. Utskottet föreslår att motionerna 2002/03:MJ268
(m) yrkande 1, 2002/03:MJ338 (s), 2002/03:MJ422 (fp) yrkandena 2, 3 och
13, 2002/03:K432 (fp) yrkande 13, 2002/03:L247 (m) yrkande 7 och 2002/03:U324
(mp) yrkande 7 i denna del, motionerna 2002/03:MJ487 (c) yrkandena 3 och
35, 2002/03:N266 (fp) yrkande 9, 2003/04:MJ244 (c) yrkande 1, 2003/04:MJ285
(c) yrkande 1, 2003/04:K416 (kd) yrkande 40, 2003/04:L353 (m) yrkande 8
och 2003/04:U351 (kd) yrkande 7, motionerna 2003/04:MJ333 (kd) yrkande 2,
2003/04:MJ345 (s), 2003/04:MJ374 (v) yrkandena 1-7, 2003/04:MJ399 (kd)
yrkande 2, 2003/04:MJ411 (v) yrkande 4 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkandena
2-4, det senare i denna del, och yrkande 20, motionerna 2003/04:MJ432
(fp) yrkandena 1 och 3, 2003/04:MJ435 (m) yrkande 2 och 2003/04:MJ473 (c)
yrkande 1 med denna redovisning och i avvaktan på resultatet av det arbete
som pågår lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller behovet av löpande analys och prövning av politiken
konstaterar utskottet att det gjorts en omvärldsanalys i samband med
arbetsgruppens arbete för genomförandet av jordbruksreformen. Utskottet har
även inhämtat att det även i samband med framtagandet av ett nytt
landsbygdsprogram kommer att genomföras konsekvensanalyser. Sådana analyser
sker löpande i samband med förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken
och i samband med att förändringar införlivas i svensk lagstiftning.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra några uttalanden i enlighet
med de framförda förslagen om löpande konsekvensutredningar, konsekvensanalyser,
prognosområden, m.m. med anledning av arbetet med reformeringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken (jfr bet. 2001/02:MJU15 s. 31). Motionerna
2002/03:MJ424 (kd) yrkande 2, 2003/04:MJ333 (kd) yrkandena 3 och 4,
2003/04:MJ399 (kd) yrkande 3 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 18 avstyrks.
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motionerna
2002/03:MJ268 (m) yrkande 2, 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 1, 2002/03:MJ487
(c) yrkande 1, 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 1 och 2003/04:N330 (kd) yrkande
9 om att jord- och skogsbruket har stor betydelse för kultur- och
miljöbevarandet på landsbygden, att svensk jordbrukspolitik bör syfta till
att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och att jordbruket
har del i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Utskottet
har tidigare redovisat (bet. 2003/04:MJU2 s. 103) att inriktning och syfte
med de stöd som på lång sikt skall främja en ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling inom jordbruket och på landsbygden beslutats av riksdagen vid
behandling av bl.a. proposition 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete
med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (bet.
1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). En hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion
skall främjas genom bl.a. konkurrenskraftiga företag, höga etiska krav på
djurhållningen, landsbygdsutveckling och regionala åtgärder. Utskottet
uttalade att åtgärder för att utveckla landsbygden bör anpassas till
nationella och regionala förhållanden inom ramen för ett gemensamt regelverk.
Vidare framhölls att jordbrukets strukturförändringar samt livsmedelsindustrins
och andra näringars utveckling av ekonomiska, miljömässiga och sociala
skäl även i fortsättningen bör stödjas i de ekonomiskt minst utvecklade
regionerna. Utskottet framhöll också att finansieringen i första hand bör
delas mellan gemenskapen och berört medlemsland men att skäl också kan
finnas för enbart nationell finansiering.
Det finns ett antal av EU medfinansierade åtgärder som skall medverka
till att stärka den ekonomiskt och socialt hållbara utvecklingen av
landsbygden. Syftet är att åtgärderna skall underlätta och främja en
diversifiering av näringslivet på landsbygden genom en ny och konkurrenskraftig
användning av de resurser och den kompetens som livsmedelsproduktionen
och skogsbruket och därtill knutna verksamheter inte längre behöver
utnyttja. Det övergripande målet är att främja fortsatt sysselsättning,
tillväxt och bosättning på landsbygden (jfr bet. 2001/02:MJU15 s. 48).
Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna 2002/03:MJ268 (m)
yrkande 2, 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 1, 2002/03:MJ487 (c) yrkande 1,
2003/04:MJ399 (kd) yrkande 1 och 2003/04:N330 (kd) yrkande 9 med det
anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena bör därmed lämnas utan
vidare åtgärd.
Konkurrensvillkor
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till utskottets uttalanden om att en gemensam politik med
likartade konkurrensvillkor skall gälla för den gemensamma marknaden
avstyrks ett antal motioner om förutsättningarna och konkurrenssituationen
inom jordbruket.
Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).
Motionerna
Moderaterna framhåller i motion 2002/03:MJ268 (m) yrkande 10 om livskraftiga
jordbruksföretag och likvärdiga konkurrensförutsättningar för svenskt
jordbruk att jordbruksföretagen bör ses som enskilda företag med sin styrka
just i produktionsuppgiften. Enligt motion 2003/04:MJ435 (m) yrkande 1
bör de enskilda företagen inte generellt sett vara beroende av regionalpolitiska
eller miljömässiga beslut. Däremot är det viktigt att jordbrukarna får
ersättning för utförda tjänster som baseras på allmänt intresse, och här
utgör miljöersättningarna ett bra exempel på sådant utfört miljöarbete i
det allmännas tjänst. Även i motion 2002/03:MJ356 (m) yrkandena 1 och 2
framhålls vikten av att svenskt jordbruk kan konkurrera på lika villkor
med jordbruket i EU-länder och vikten av att ge lantbruket reella
lönsamhetsvillkor. I motionerna 2002/03:MJ429 (m) yrkande 1 och 2003/04:MJ476
(m) yrkande 1 framhålls betydelsen av ett livskraftigt skånskt jordbruk.

I motionerna 2002/03:MJ206 (c) yrkande 1, 2002/03:MJ411 (c) yrkande 1 och
2002/03:N340 (c) yrkande 5 anförs i fråga om lika konkurrensvillkor för
det svenska jordbruket och om behovet av att låta svenska bönder konkurrera
på samma villkor. Det finns egentligen inga genvägar till att bevara ett
öppet landskap. Sveriges bönder måste få samma villkor som sina kolleger
inom EU. Jordbruket är grunden för det öppna landskapet, den biologiska
mångfalden och de kulturhistoriska värdena. EU:s miljö- och landsbygdsprogram
har stor betydelse för odlingslandskapet och för att de biologiska värdena
skall kunna tillvaratas. Enligt motion 2002/03:MJ296 (c) bör jord- och
skogsbruket i Kalmar län få bättre villkor.
Folkpartiet anför i kommittémotionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 17 och
2003/04:MJ431 (fp) yrkande 12 om åtgärder för att förbättra lantbrukets
konkurrenssituation att det är viktigt att svenska bönder ges förutsättningar
att konkurrera på likartade villkor som andra svenska företagare har som
arbetar i internationell konkurrens. Ett livskraftigt jord- och skogsbruk
som är konkurrenskraftigt är en viktig förutsättning för en levande
landsbygd.
Kristdemokraterna anför i motion 2002/03:N307 (kd) yrkande 11 om
förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en levande
landsbygd att en kraftfull satsning bör göras för att skapa rimliga och
rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen. I motion
2002/03:MJ424 (kd) yrkande 4 framhålls principen att miljöavgifter i
jordbruket bör återgå till näringen för miljöinsatser. Motionärerna välkomnar
att det i budgeten finns medel avsatta för återföring av den skatt som
betalas in på handelsgödsel och bekämpningsmedel för innevarande år.
Principen för återbetalning av miljöavgifter till näringen bör kvarstå
till stöd för utveckling av en mer miljöanpassad jordbruksverksamhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att en gemensam politik med
likartade konkurrensvillkor är en förutsättning för att den inre marknaden
också skall fungera när det gäller jordbruksproduktion (se bl.a. bet.
1998/99:MJU7, bet. 2001/02:MJU15 s. 32 och bet. 2003/04:MJU2 s. 108). Det
är EG-kommissionens uppgift att bevaka att nationellt utformade åtgärder
inte snedvrider konkurrensen på denna marknad. Samtidigt kan olika riktade
åtgärder komma i fråga på nationell nivå för att bl.a. möjliggöra insatser
för att förbättra eller bevara miljön och främja en god djurhållning. När
riksdagen år 1998 slog fast riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks-
och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,
rskr. 1997/98:241) anfördes när det gäller möjligheterna att i EU driva
en sådan linje att förutsättningar skapas för jordbrukaren att på likvärdiga
villkor konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt marknad
följande. I likhet med regeringen anser utskottet att ett brett och varierat
utbud av säkra livsmedel till skäliga priser skall främjas genom en reform
av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Detta skall ske med särskilt
avseende på successivt borttagande av EG:s marknadsordningar och en
avveckling av gränsskyddet med hänsyn till internationella åtaganden,
konkurrenskraftiga företag, ökad konsumenthänsyn och högt ställda krav för
djurhållningen.
Utskottet har även uttalat (bet. 2001/02:MJU5 s. 15) att det finns ett
antal av EU medfinansierade åtgärder som skall medverka till att stärka
den ekonomiskt och socialt hållbara utvecklingen av landsbygden. Syftet
är att åtgärderna skall underlätta och främja en diversifiering av
näringslivet på landsbygden genom en ny och konkurrenskraftig användning av
de resurser och den kompetens som livsmedelsproduktionen och skogsbruket
och därtill knutna verksamheter inte längre behöver utnyttja. Det
övergripande målet är att främja fortsatt sysselsättning, tillväxt och
bosättning
på landsbygden.
Jordbruksministern redovisade den 20 februari 2004 i ett interpellationssvar
(2003/04:358) om åtgärder för att främja det svenska jordbrukets
konkurrenskraft att lantbruket är en näring som har stor betydelse för
landsbygdens utveckling och som nu befinner sig i en bekymmersam situation.
Det finns i dag en betydande utvecklingspotential i det svenska jordbruket
som bör utnyttjas i större utsträckning än i dag. En rapport som sammanställts
av LRF Konsult visar på den allvarliga situation som lantbruket befinner
sig i för närvarande. För vissa produktionsgrenar beror den situationen
på konjunktursvängningar, men det förklarar inte allt. Det krävs förändringar
på flera plan för att situationen skall förbättras. Ett tecken på
konkurrensförhållandena är utnyttjande av produktionskvoter. Om utnyttjandet
av kvoter minskar tyder det på att viljan att investera och gå in i sektorn
försämras. Av vegetabiliernas produktionskvoter utnyttjas nära hundra
procent av kvoterna, och utnyttjandet har varit oförändrat de senaste
åren. Sedan 1995 har mjölkleveranserna varit mycket stabila, och den totala
produktionen har hamnat mycket nära landskvoten. Ett undantag är kvotåret
2002/03 då produktionen minskade. Därefter har dock produktionen återigen
ökat. När det gäller nötkreatur har Sverige ett högt kvotutnyttjande.
Mellan 1999 och 2002 har utnyttjandegraden ökat, men det beror till stor
del på minskade kvoter. LRF Konsults rapport indikerade att det råder en
stor spridning av lönsamheten för lantbrukare med samma produktionsinriktning
och produktionsstruktur. Det betyder sannolikt att de individuella
företagarnas prestationer är avgörande för företagens lönsamhet. Det är en
viktig slutsats och visar att det finns stort utrymme för att förbättra
situationen genom olika former av företagsutveckling. Regeringsförklaringen
från den 16 september 2003 understryker vikten av svensk tillväxt och
konkurrenskraft. Regeringen har därvid särskilt betonat vikten av att
Sveriges jordbrukare måste kunna konkurrera på villkor som är likvärdiga
med dem som gäller för övriga Europa. Regeringen har inte ändrat uppfattning
i denna fråga. Den nu beslutade reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken
innebär en viss flexibilitet för nationell variation i tillämpningen. Vad
detta innebär för konkurrensen mellan producenter i olika länder är i dag
svårt att förutsäga. Regeringen kommer inom kort att redovisa ett förslag
till genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken i Sverige.
Jordbruksministern anförde beträffande dieselskatten, där det i
regeringsförklaringen i höstas uttalades att jordbruket skall ges likvärdiga
konkurrensvillkor, att en utredning har gjorts inom departementet som
visar på hur det ser ut i likvärdiga konkurrentländer. Det är bara ett
land som över huvud taget inte återför skatten, och det är Österrike. Det
är olika modeller i olika länder och det är viktigt att känna till i det
fortsatta arbetet med att, när statsbudgeten så tillåter, se till att
skatten återförs.
Jordbruksministern redovisade i svar på fråga 2002/03:76 om situationen
för landets bönder att regeringen under några års tid har arbetat för att
lätta på lantbrukarnas s.k. ryggsäck och stärka det svenska jordbrukets
konkurrenskraft. Tidigare har kartavgiften tagits bort och energi- och
elskatten sänkts med ca 300 miljoner kronor. Nu återförs även
gödselmedelsskatterna till jordbruket.
För att ge regeringen stöd i det fortsatta arbetet med att stimulera
utveckling och exportsatsningar inom livsmedelsindustrin gav regeringen i
beslut den 29 januari 2004 Jordbruksverket och Livsmedelsekonomiska
institutet i uppdrag att utvärdera utvecklingen inom och utarbeta underlag
om livsmedelssektorn. Livsmedelsverket skall bl.a. analysera om det finns
brister i marknadens funktionssätt som begränsar en framgångsrik
livsmedelsexport samt hur eventuella brister kan åtgärdas. Jordbruksverket
skall bl.a. analysera den roll som små och medelstora företag har i
utvecklingen av livsmedelshandeln. Uppdraget skall redovisas senast den 1
juni 2004.
När det gäller frågor om dieselskatt och konkurrensvillkor för svenskt
lantbruk gäller (jfr bet. 2002/03:SkU11 s. 19, 21-22) att sedan den 1
juli 2000 omfattas jordbrukssektorn av samma skattelättnader som
tillverkningsindustrin vid förbrukning av el och bränslen.
Skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel infördes båda 1984 (jfr bet.
2003/04:FiU1 s. 227). Genom beslut den 28 juni 2001 tillkallades en
särskild utredare med uppgift att utvärdera skatterna på bekämpningsmedel
och handelsgödsel. I februari 2003 lämnade utredaren sitt betänkande Skatt
på handelsgödsel och bekämpningsmedel? (SOU 2003:9). Utredaren föreslår
att skatten på handelsgödsel skall vara kvar och att skattesatsen behålls
oförändrad. För att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel
föreslås att uttaget av skatt differentieras efter medlens farlighet för
hälsa och miljö. I avvaktan på ett sådant system beslutade riksdagen en
höjning av skatten med 5 kr till 25 kr för varje helt kilo verksam
beståndsdel i bekämpningsmedlet.
Skattenedsättningskommittén (Fi 2001:09) har i betänkandet (SOU 2003:38)
redovisat sitt uppdrag att se över utformningen av nedsättningssystemet
för bl.a. jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna (inklusive
trädgårdsnäringen). Översynen omfattar beskattningen av såväl fossila
bränslen som el. Kommittén hade i uppgift att utreda förutsättningarna
för en annan avgränsning av området för energiskattenedsättning för de
konkurrensutsatta sektorerna än vad som gäller i dag och särskilt beakta
gränsytorna mot andra sektorer samt el- och värmeproduktionen. I uppdraget
ingick även att analysera konsekvenserna för de berörda verksamheterna
när det gäller bl.a. deras konkurrenskraft. Betänkandet har remissbehandlats
och utredningsförslagen övervägs för närvarande i Finansdepartementet
(prop. 2003/04:1, volym 1 s. 212).
Beskattningen av dieselolja för jordbrukets arbetsmaskiner ses med förtur
över av Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:08). Utredningen har i en
promemoria i februari 2002 i ett preliminärt ställningstagande ansett att
om dieseloljebeskattningen för arbetsmaskiner skall sänkas bör det ske
till den s.k. uppvärmningsnivån, vilket skulle motsvara sänkt skatt med
62 öre per liter. Det slutliga ställningstagandet i frågan görs när
utredningen utrett de grundläggande principerna för trafikbeskattningen.
Utredningen skall lämna sitt slutbetänkande senast den 31 maj 2004.
I svar på fråga 2003/04:341 om jordbrukets skattesituation anförde
jordbruksministern att en reformering av den svenska energibeskattningen är
angelägen för att förbättra miljöstyrningen inom näringslivet. Systemet
skall utformas så att det underlättar möjligheten för framtida skatteväxling
som också omfattar näringslivet. Regeringen planerar att driva arbetet
med en fortsatt reformering av energiskattesystemet skyndsamt med målet
att ett nytt regelverk skall kunna träda i kraft den 1 januari 2005. Som
ett steg i den gröna skatteväxlingens ökade miljörelatering av skattesystemet
lämnades i budgetpropositionen för 2004 bl.a. förslag om en höjning av
skatten på diesel med 10 öre per liter. I samband med detta förslag anför
regeringen att den avser att inför kommande skatteväxling se över i vilken
form kompensation skall ske för höjningar av skatten på diesel avseende
jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner. Det är ännu för tidigt att uttala
sig om hur näringslivets energibeskattning kommer att utformas.
Jordbruksministern kunde därför för närvarande inte lämna något besked om detta.

Riksdagen beslutade vid behandlingen av budgetpropositionen för år 2002
att godkänna förslaget att skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel
skall återföras (prop. 2001/02:1 utg.omr. 23, bet. 2001/02:MJU2, rskr.
2001/02:106 m.fl.). Utskottet uttalade vid riksdagsbehandlingen av 2004
års statsbudget (bet. 2003/04:MJU2) att anslaget 44:6 Återföring av skatt
på handelsgödsel och bekämpningsmedel m.m. används för att återföra
uppburen skatt på bekämpningsmedel och kväve i handelsgödsel i jordbruket
till jordbruksnäringen. Huvuddelen av den återförda skatten används till
åtgärder för att minska växtnäringsförluster från jordbruket och minska
miljöriskerna inom växtskyddsområdet. En mindre del, ca 25 %, av beloppet
återförs kollektivt till jordbruksnäringen för bl.a. forskning, informations-,
utbildnings-, rådgivnings- och utvecklingsinsatser med syfte att främja
hållbara produktionsmetoder inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
Utskottet utgår från att den redovisade principen om likartade konkurrensvillkor
för den inre marknaden också skall genomsyra det fortsatta arbetet på
området samt att EG-kommissionen fortsatt bevakar att nationellt utformade
åtgärder inte snedvrider konkurrensen på marknaden. Mot bakgrund av det
anförda är utskottet inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens
sida med anledning av motionerna 2002/03:MJ206 (c) yrkande 1, 2002/03:MJ268
(m) yrkande 10, 2002/03:MJ296 (c), 2002/03:MJ356 (m) yrkandena 1 och 2,
2002/03:MJ411 (c) yrkande 1, 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 17, 2002/03:MJ424
(kd) yrkande 4 och 2002/03:MJ429 (m) yrkande 1 samt motionerna 2002/03:N307
(kd) yrkande 11, 2002/03:N340 (c) yrkande 5, 2003/04:MJ431 (fp) yrkande
12, 2003/04:MJ435 (m) yrkande 1 och 2003/04:MJ476 (m) yrkande 1. Motionerna
bör lämnas utan vidare åtgärd.
.
Fågelnäringen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att motioner (s, m, kd, c) om konkurrensvillkoren för
svensk fågelnäring lämnas utan vidare åtgärd med hänvisning till pågående
arbete med frågorna. Jämför reservation 9 (m, kd, c).
Motionerna
I motion 2003/04:MJ312 (kd) anförs att regeringen inte har lyckats förhindra
en utveckling som innebär att livsmedelsproducenter utomlands nu tillsätter
s.k. saltlake i kyckling, vilket innebär att man kan komma förbi den
obligatoriska salmonellakontrollen. Genom att tillsätta saltlake klassas
kycklingen som köttberedning och kan vid införsel till Sverige kringgå
kravet på salmonellakontroll. Enligt undersökningar från Livsmedelsverket
innehåller en tredjedel av de importerade köttberedningarna salmonella.
Även i motionerna 2003/04:MJ320 (m) och 2003/04:MJ403 (m) yrkande 1
framhålls behovet av likvärdiga konkurrensvillkor för svensk fågelnäring.
I dag hotas svensk fågelproduktion av en stark importökning av fågelkött.
Svensk kalkonuppfödning är i farozonen. Även svensk kycklinguppfödning
kan komma att få problem. En stark djuromsorg innebär merkostnader. Den
under senaste året ökande importen av kycklingkött visar att konsumenterna
inte alltid premierar god djuromsorg. En annan fråga som drabbar den
enskilde uppfödaren är angrepp från s.k. djurrättsaktivister. Åtgärder för
att ge kycklinguppfödningen goda konkurrensmöjligheter efterlyses även i
motion 2003/04:MJ454 (s). För att svensk uppfödning med god djuromsorg
inte skall slås ut måste svenska uppfödare få villkor som liknar dem i
konkurrentländerna. Enligt motion 2003/04:MJ362 (c) måste kalkonuppfödarna
i vårt land kunna konkurrera på lika villkor som i våra grannländer. De
svenska kalkonuppfödarna kan inte fortsätta sin produktion av kalkoner i
vårt land, på grund av att kraven är strängare här än i Danmark. Detta
innebär att priset också blir något högre.
Utskottets ställningstagande
Jordbruksministern anförde den 11 februari i svar på fråga 2003/04:706 om
krav på ursprungsmärkning av importerat fågelkött att det inte är
obligatoriskt att ange ursprunget för fågelkött, men märkningsdirektivet säger
att ett livsmedels ursprung måste anges om det skulle vilseleda konsumenten
ifall en sådan uppgift utelämnas. Märkningsdirektivet ställer också krav
på att märkningen skall vara korrekt. Det finns i dag inget som hindrar
till exempel butiker eller restauranger från att frivilligt ange varifrån
köttet härstammar. Redan i dag skall butiker och restauranger vid förfrågan
kunna svara på frågan i vilket land köttet är producerat. Märkning av
livsmedel är ett harmoniserat område inom EU, och Sverige kan inte agera
på egen hand genom att införa strängare regler. Ur ett WTO-perspektiv kan
vi inte heller införa regler som enbart gäller importerade livsmedel,
utan samma krav på obligatorisk märkning av ursprung måste i så fall gälla
även svenskt fågelkött. Genom våra salmonellagarantier kan Sverige se
till att det obehandlade fågelkött som kommer in till Sverige har provtagits
med avseende på salmonella enligt fastställda rutiner och att ingen
salmonella hittats i köttet. Beträffande kycklingprodukter med hög vattenhalt
pågår arbete i EU. Kommissionen har enligt beslut i Ständiga kommittén
för livsmedelskedjan och djurhälsa förbjudit all import till EU av
icke-värmebehandlat fågelkött från Thailand och andra länder som drabbats av
fågelinfluensa.
I svar på interpellation 2003/04:185 om villkoren för svensk kycklingnäring
anförde jordbruksministern att den svenska slaktkycklingsnäringen är en
viktig del av vår inhemska matproduktion. Produktionen kännetecknas av
hög kvalitet, vilket bl.a. innebär god standard när det gäller djurskydd
och smittskydd. Näringen har själv varit drivande när det gäller att ta
fram det unika djuromsorgsprogrammet som har resulterat i en god fothälsa.
Det är också viktigt för kycklingnäringen att det finns ett gott
näringslivsklimat i landet. För att vi i Sverige skall ha uthållig tillväxt
är det av avgörande betydelse att vi har starka och livskraftiga företag.
Regeringen har därför bl.a. avsatt medel för ett nationellt program för
att skapa bättre entreprenörsklimat, bidra till positiva attityder till
entreprenörskap och företagande samt öka företagandet. Sverige har,
tillsammans med Finland, en unik situation vad gäller salmonellasmitta. I
den svenska livsmedelsproduktionen finns mervärden som exempelvis hög
kvalitet, säkerhet, miljöhänsyn och etiska värden. Detta budskap måste
förmedlas till konsumenterna för att de skall kunna göra medvetna val.
Näringen och handeln har en viktig uppgift när det gäller att i sin
marknadsföring ge konsumenterna upplysning om hur kyckling produceras
eftersom mervärdena i produktionen utgör försäljningsargument. När det gäller
energiskatter, gödselmedelsavgifter och bekämpningsmedelsavgifter pågår
inom Regeringskansliet ett analysarbete som beräknas vara klart under
våren.
Jordbruksministern har också i ett svar på frågorna 2003/04:347och 348
redogjort för framtiden och konkurrenssituationen för svensk kycklingnäring.
Det är viktigt för kycklingnäringen att det finns ett bra näringslivsklimat
i landet. Grunden är en ekonomisk politik för stabilitet och sunda offentliga
finanser. Den svenska slaktkycklingnäringen är en viktig del av vår
inhemska matproduktion. Produktionen kännetecknas av hög kvalitet, vilket
bl.a. innebär god standard när det gäller djurskydd och smittskydd.
Det finns inga gemenskapsregler om djurslaget slaktkyckling, men utskottet
har inhämtat att det inom EG-kommissionen pågår arbete med att utforma
sådana regler. Sverige deltar i en expertgrupp som kommissionen anlitat
och som hjälpt kommissionen med att utarbeta ett utkast till förslag om
slaktkycklingregler för EU. Sveriges målsättning med arbetet har varit
att försöka få förslaget att likna de svenska reglerna så mycket som
möjligt, både av djurskyddshänsyn och av konkurrenshänsyn.
Utskottet har även inhämtat att i ett pågående projekt i Regeringskansliet
analyseras förutsättningarna för lantbruksföretagande. Syftet är att
identifiera framtida behov av insatser och styrmedel som främjar utveckling
och tillväxt samt lämna förslag som gynnar företagandet, bl.a. rörande
regelverk och förenklingar.
Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ312 (kd), 2003/04:MJ320 (m),
2003/04:MJ362 (c), 2003/04:MJ403 (m) yrkande 1 och 2003/04:MJ454 (s)
lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som
anförts.
Småskalig livsmedelsproduktion
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om avgiftssättning för tamboskapsslakt samt
lokal och regional livsmedelsproduktion (v), ett samlat program för en
ökad småskalig livsmedelsproduktion (c) och om förbättringar på området
för småskalig slakteriverksamhet (kd). Även en motion om investeringsstöd
för djurtransporter (kd) avstyrks.
Jämför reservationerna 10 (fp, kd), 11 (v, mp), 12 (kd, c) och 13 (v, mp).

Motionerna
Enligt Vänsterpartiets motion 2003/04:MJ335 (v) yrkande 2 bör regeringen
se över de taxor som är kopplade till de olika klassningsreglerna i syfte
att underlätta för de småskaliga slakterierna och även se hur lokala
initiativ till småskalig livsmedelsproduktion och förädling kan underlättas.
I dag finns knappt 50 småskaliga slakterier som står för mindre än 1 %
av den totala slakten. Tillsynsavgiften baseras på den tid tillsynen tar
i anspråk inklusive de resor som krävs för att komma till objektet. I
motionens yrkande 4 anförs att det behövs en översyn av de regelverk som
finns inom jordbrukssektorn och ett syfte bör vara att i högre grad
möjliggöra lokal och regional livsmedelsproduktion. Eldrimner är ett
resurscentrum som erbjuder stöd och utbildning till företagare som vill satsa
på småskalig livsmedelsförädling. Genom dess initiativ hålls produktionen
i gång och arbetstillfällen och optimism skapas.
Enligt motion 2003/04:N328 (c) yrkande 19 bör regeringen ta initiativ
till ett samlat program för en ökad småskalig livsmedelsproduktion i samråd
med företrädare för hushållningssällskap, lantbrukarnas organisationer
och regionala företrädare. Kristdemokraterna anför i motionerna 2003/04:MJ367
(kd) yrkande 2 och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 20 att regeringen skyndsamt
bör lägga fram förslag om småskalig slakteriverksamhet för att åstadkomma
förbättringar på området. För närvarande finns i Sverige mobila slakterier
i bruk endast för slakt av renar. Sverige bör inom EU driva att reglerna
tydliggörs så att mobil slakt inte förhindras. I betänkandet (SOU 2003:6)
Kännande varelser eller okänsliga varor görs bedömningen att mobil slakt
i första hand skulle vara aktuellt för svin, får och fjäderfä. För mobil
slakt bör gälla djurskyddskrav som för annan slakt. Ekonomiska bidrag bör
inom befintligt regelsystem införas till mobila slakterier, gårdsnära
slakterier, slaktbodar och andra lösningar som minskar djurtransporterna.

Motionärerna påtalar i motion 2002/03:MJ429 (m) yrkande 3 vikten av att
värna skånsk livsmedelsproduktion. Vid sidan av framgångsrika lantbruksföretag
krävs en framgångsrik livsmedelsindustri. Den samverkan som finns mellan
företagen och t.ex. Skånes Livsmedelsakademi, Sveriges lantbruksuniversitet
på Alnarp och universiteten i Öresundsregionen är starka drivkrafter för
skånsk livsmedelsproduktion.
Investeringsstöd bör enligt motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 4 ges till
åtgärder som minskar djurtransporternas längd. För att styra bort från
stordriften och de långväga djurtransporterna är det på kort sikt nödvändigt
att införa investeringsstöd för sådana åtgärder som minskar transporternas
längd. Sådant stöd bör också kunna utbetalas till uppfödare som genomför
åtgärder för att minska djurens obehag i samband med transporter.
Utskottets ställningstagande
Allmänt
Utskottet har tidigare uttalat (bet. 2003/04:MJU2 s. 106) att det finns
ett ökat intresse för småskalig lokal och regional livsmedelsproduktion
både bland konsumenterna och inom livsmedelsbranschen. En rad projekt för
att främja en småskalig livsmedelsproduktion har genomförts i olika delar
av landet. Enligt regeringen visar dessa projekt att det finns en betydande
outnyttjad tillväxtpotential i sådan verksamhet. Genom att förädlingen
sker närmare producenten stannar det mervärde som förädlingen medför kvar
på den lokala nivån.
Jordbruksministern anförde den 9 april 2003 i svar på fråga 2002/03:750
att den småskaliga livsmedelsproduktionen utgör en viktig del av den
levande landsbygden. Den bidrar aktivt till att underlätta och främja en
diversifiering av näringslivet på landsbygden samt till en stärkt
konkurrensförmåga för jordbruksföretagen. Konsumenternas ökande efterfrågan
är den viktigaste förutsättningen för den småskaliga livsmedelsproduktionen.

I april 2002 anförde utskottet (bet. 2001/02:MJU15 s. 47) att det finns
ett antal av EU medfinansierade åtgärder som skall medverka till att stärka
den ekonomiskt och socialt hållbara utvecklingen av landsbygden. Syftet
är att åtgärderna skall underlätta och främja en diversifiering av
näringslivet på landsbygden genom en ny och konkurrenskraftig användning av
de resurser och den kompetens som livsmedelsproduktionen och skogsbruket
och därtill knutna verksamheter inte längre behöver utnyttja. Det
övergripande målet är att främja fortsatt sysselsättning, tillväxt och
bosättning
på landsbygden. I denna satsning ingår att stärka lokal och småskalig
livsmedelsproduktion samt satsningar inom exempelvis landsbygdsturism. De
stöd inom miljö- och landsbygdsprogrammet som direkt kan bidra till lokal
och småskalig livsmedelsproduktion är investerings-, vidareförädlings-
kompetensutvecklings- och projektstöd. Programmet ingår i den gemensamma
jordbrukspolitiken och styrs av EU:s förordningar. För programperioden
åren 2000-2006 fokuserar Jordbruksverket mer på målen med stöden vid
prioriteringen bland ansökningar i stället för att fördela stöden till så
många som möjligt inom en bransch. Stödet är inriktat på innovation och
småskalig livsmedelsförädling. Utöver miljö- och landsbygdsprogrammet
görs andra satsningar på småskalig och lokal livsmedelsproduktion genom
program och gemenskapsinitiativ inom ramen för strukturfonderna, såsom
Leader-plus och mål 1.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111 Landsbygdspolitik
- resultatredovisning (bet. 2003/04:MJU2 s. 105) anfördes att enligt miljö-
och landsbygdsprogrammet får stöd för förbättrad bearbetning och saluföring
ges i form av bidrag till investeringar som avser förädling eller saluföring
av nöt-, gris-, får- och lammkött, kött från hägnat vilt, mjölk- och
mjölkprodukter, ägg och fågelkött, spannmål, oljeväxter, grönsaker, frukt
och bär m.m. Den högsta andel stöd som får lämnas varierar mellan regioner
och investeringens omfattning. Det angivna målet för åtgärden är att främja
en konkurrenskraftig förädlingsindustri. Det specifika målet som det
uttrycks i miljö- och landsbygdsprogrammet är att främja varaktiga nya
avsättningsmöjligheter för högförädlade produkter. Stöd skall riktas till
innovativa satsningar på nya marknader och produkter samt till småskalig
livsmedelsförädling. Det operativa målet är att stödet under programperioden
skall ha medverkat till att minst 1 miljard kronor har investerats i ny
konkurrenskraftig förädling av råvaror från jordbruket och trädgårdsnäringen
med tonvikt på småskalig verksamhet. Stödet skall medverka till minst
1 500 nya eller bibehållna arbetstillfällen under programperioden.
Vidare redovisades att åtgärdens inriktning och omfattning följer de
uppställda målen för miljö- och landsbygdsprogrammet. Samtliga beviljade
stöd lämnas till småskaliga företag och/eller till innovativa investeringar.
De totala investeringskostnaderna för investeringar med stöd uppgår
hittills till 850 miljoner kronor. Utskottet konstaterar att enligt
regeringens sammanfattande bedömning har den avsedda förändringen av stödets
inriktning till att i första hand främja småskalig livsmedelsförädling
och innovationer genomförts och uppfattas som positiv. Preliminära
bedömningar från Jordbruksverket tyder på att de avsedda
sysselsättningseffekterna
av stödet troligen kommer att uppfyllas.
Småskaliga slakterier m.m.
Utskottet redovisade vid behandlingen av årets budgetproposition (bet.
2003/04:MJU2 s. 52) att Livsmedelsverket år 2003 tilldelades ett extra
anslag om 10 miljoner kronor genom beslut i riksdagen med anledning av en
motion (s, v, mp) med förslag bl.a. härom. Utskottet välkomnar regeringens
förslag att fr.o.m. år 2004 öka verkets resurser med 7 miljoner kronor
och konstaterar att anslagsökningen syftar till att bl.a. främja den
småskaliga slakten, främja det fortsatta EU-arbetet inom livsmedelsområdet
samt förstärka det viktiga forsknings- och utvecklingsarbetet.
Minimikraven för miljö, hygien och djurskydd utgörs av de regler som anges
i EG:s direktiv på berörda områden (jfr bet. 2000/01:MJU12). På miljöområdet
har direktivens regler inarbetats i miljöbalken och de författningar som
har beslutats med stöd av balken. Direktivens hygienbestämmelser återfinns
främst i Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd. Frågor om
köttbesiktning, krav på livsmedelslokaler, tillsynsavgifter m.m. regleras
i huvudsak i livsmedelslagen (1971:511). Detaljföreskrifter utfärdas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
I april 2002 redovisades (bet. 2001/02:MJU15 s. 47) att det inom EU pågår
arbete med ett förslag till uppdatering och i vissa fall ändring av de
gemensamma hygienreglerna för livsmedelsproduktion. Förslaget syftar till
att samordna, uppdatera och förenkla det nu gällande regelverket. För
livsmedel av icke-animaliskt ursprung föreslås inga större förändringar.
För primärproduktionen blir det dock en skärpning, då detta område inte
tidigare generellt reglerats. Beträffande livsmedel av animaliskt ursprung
är syftet att minska detaljregleringen och antalet rättsakter. De nya
förslagen skall innehålla de mål man vill uppnå och inte i onödan
detaljreglera exakt vilken teknisk lösning som skall användas för att uppnå
målet. Krav på företagen att tillämpa kvalitetssystemet HACCP (Hazard
Analysis and Critical Control Point system) enligt rådets direktiv 93/43/EEG
om livsmedelshygien samt på att ha egentillsyn skall vidare garantera att
säkra livsmedel levereras till konsumenten. Större ansvar läggs på den
som producerar eller hanterar råvaran eller livsmedlet. Intentionen i
förslaget är inte att lätta på reglerna. Förslaget innehåller i stället
för småföretagare intressanta komponenter såsom att dagens system med två
nivåer av godkännande, varav en nivå innebär att producenten godkänns för
att sälja produkten enbart på den lokala marknaden, försvinner. Krav kommer
att införas på att samtliga anläggningar skall uppfylla kraven i regelverket
och därmed få sälja sina produkter inom hela den inre marknaden.
Regeringen har i 2004 års regleringsbrev uppdragit åt Livsmedelsverket
att bedöma och förbereda de nationella anpassningar och eventuella undantag
som behöver göras från det nya hygienregelverket för att utvecklingen av
mobil slakt, småskalig slakt och småskalig livsmedelsförädling skall
underlättas. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31
december 2004.
Utskottet har inhämtat att Sverige under förhandlingarna om det s.k.
hygienpaketet, 10427/00 KOM(2000)438 slutlig och 10987/02 KOM(2002)377
slutlig, varit drivande i frågan om att tillåta mobil slakt. Den gemensamma
ståndpunkt som rådet antagit (12133/03) innebär att mobil slakt är tillåten
för samtliga djurslag under förutsättning att de mobila slakterierna
uppfyller samma krav som stationära slakterier. Förslaget innebär att
medlemsstaterna har möjlighet att medge undantag i beslut som skall notifieras
kommissionen. Förslaget kommer under våren 2004 att behandlas av EU-parlamentet
i en andra läsning.
I 2004 års regleringsbrev uppdrog regeringen åt Livsmedelsverket att senast
den 15 mars 2004 redovisa till regeringen vilka åtgärder som vidtagits
för att det system för avgiftssättning för tamboskapsslakt som verket
föreslagit i en skrivelse till regeringen den 14 november 2002 skall kunna
tillämpas från den 1 april 2004. Bakgrunden till uppdraget är att regeringen
genom beslut den 12 september 2002 uppdrog åt Livsmedelsverket att se
över avgiftssättningen för veterinära besiktningar och kontroller vid
tamboskapsslakterier. Livsmedelsverket redovisade uppdraget den 14 november
2002 och anför i rapporten att besiktningskostnaden, uttryckt per kilo
kött, är betydligt högre för småsakliga slakterier och renslakterier
jämfört med storskaliga slakterier. Detta förklaras delvis av att
Livsmedelsverket har fast placerad personal vid de stora slakterierna medan
besiktningsveterinären reser till de mindre slakterierna för besiktning
före och efter slakt. I nuvarande avgiftssystem får de mindre slakterierna
stå för alla kostnader som är förknippade med veterinärens resor till och
från slakteriet. Verket beskriver i rapporten huvuddragen i ett förändrat
avgiftssystem som ligger i linje med de förutsättningar som regeringen
beskrivit i uppdraget. Enligt rapporten skall det nya systemet innebära
sänkta kostnader motsvarande i genomsnitt 45 % för de mindre slakterierna.
Livsmedelsverket betonar i rapporten att det är nödvändigt att ytterligare
analysera konsekvenserna av det förändrade avgiftssystemet innan ett nytt
avgiftssystem kan införas.
Utskottet konstaterade redan i februari 2001 (bet. 2000/01:MJU12) att
Livsmedelsverket fått i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket göra
en konsekvensanalys av förslagen i betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige
(SOU 1998:61), särskilt vad gäller ett nytt avgiftssystem.
När det gäller de i motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 4 framförda
synpunkterna om att investeringsstöd bör ges till åtgärder som minskar
djurtransporternas längd vill utskottet redovisa att investeringsstödet inom
miljö- och landsbygdsprogrammet regleras av förordning (2000:577) om stöd
för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder. Enligt 1 kap. 3 § i
förordningen utgår investeringsstöd till jordbruks-, trädgårds- och
renskötselföretag. Stöd får enligt 4 kap. 1 § lämnas i form av bidrag till andra
investeringar i fasta anläggningar än köp av mark till den som driver ett
jordbruks-, trädgårds- eller renskötselföretag. Enligt kapitel 9.3 i miljö-
och landsbygdsprogrammet bör särskild prioritet ges miljöinvesteringar
med syfte att förbättra djurens välfärd, livsmedelshygienen, natur- och
kulturmiljön samt arbetsmiljön.
Utskottet konstaterar att de aktuella frågeställningarna utretts under
lång tid. Mot bakgrund av vad som anförts och den utredning som pågår
finner emellertid inte utskottet skäl att nu föreslå något uttalande av
riksdagen. Motionerna 2003/04:MJ335 (v) yrkande 2, 2003/04:MJ367 (kd)
yrkandena 2 och 4 och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 20 bör lämnas utan åtgärd.

Förutsättningar för lokal och småskalig livsmedelsproduktion
I februari 2001 begärde riksdagen med anledning av motionsförslag att
regeringen för riksdagen skulle redovisa förslag till åtgärder som bl.a.
syftar till en förenkling av regelverket och skapar bättre förutsättningar
för lokal och småskalig livsmedelsproduktion och främjar etablering av
nya företag inom området (bet. 2000/01:MJU12 s. 14, rskr. 2000/01:159).
Utskottet anförde att regeringen i det fortsatta arbetet bör ägna särskild
uppmärksamhet åt den småskaliga livsmedelsproduktionen. I en allmän översyn
av förutsättningarna för den småskaliga livsmedelsproduktionen skall enligt
utskottets mening även de synpunkter på ett förändrat regelverk för mobila
slakterier som förs fram i ett flertal motioner få sin belysning.
Utskottet behandlade i april 2002 motioner som rörde småskalig
livsmedelsproduktion och redovisade då (bet. 2001/02:MJU15 s. 47) att regeringen
genom beslut den 8 mars 2001 givit Livsmedelsverket i uppdrag att kartlägga
och analysera förutsättningarna för lokal och regional livsmedelsproduktion
och att Livsmedelsverket redovisat sitt uppdrag i september år 2001 i
rapport 17-2001 Lokal och regional livsmedelsproduktion - Kartläggning,
analys och förslag till åtgärder. Utskottet anförde att Livsmedelsverket
i de sammanfattande slutsatserna anför att majoriteten av de små företagen
tycks bekymra sig relativt lite om livsmedelslagstiftningens regelkrav
och att livsmedelslagstiftningen i sig inte tycks vara en särskilt betungande
börda på regional och lokal produktion. Utskottet erinrade om regeringens
uppdrag att återkomma med förslag som kan förbättra förutsättningarna för
den småskaliga livsmedelsproduktionen och förutsatte att frågorna tas upp
i samband med översynen av landsbygdspolitiken under våren 2002.
Livsmedelsverket fick i 2002 års regleringsbrev i uppdrag att under år
2002 påbörja och i största möjliga utsträckning genomföra de förändringar
av verkets föreskrifter samt de åtgärder avseende t.ex. former för dialog
med representanter för småskalig verksamhet som föreslås i Livsmedelsverkets
nyss nämnda rapport 17-2001. Syftet med förändringarna och åtgärderna var
att förbättra villkoren för småskalig livsmedelsproduktion.
Livsmedelsverket redovisade vidtagna åtgärder i årsredovisningen för år
2002 och anförde att Livsmedelsverket har behandlat de ändringar av
föreskrifterna som förslås i verkets tidigare nämnda rapport 17-2001 Lokal
och regional livsmedelsproduktion - Kartläggning, analys och förslag till
åtgärder. Ett förslag berörde bestämmelserna för hantering av livsmedel
på annat ställe än i livsmedelslokal. En ändring av reglerna har beslutats.
De nya reglerna ger en flexibel lagstiftning baserad på riskbedömning
och med ett större sortiment livsmedel som inte kräver tillstånd vid
tillfällig hantering. Det andra förslaget gällde att i generella termer
definiera begreppet "enskilt hushåll". Eftersom regler för "enskilt
hushåll" nämns i EG:s pågående arbete med förordning om livsmedelshygien
har verket begärt att få skjuta på detta uppdrag. Livsmedelsverket har
bistått jordbruksministern vid möten om småskalig livsmedelsproduktion på
sju platser i landet. Syftet med mötena var att sprida information om
förslagen i verkets nyss nämnda rapport om regional och lokal
livsmedelsproduktion samt att inhämta synpunkter från lokala producenter. I
årsredovisningen anförs också att verket har stöttat Lantbrukarnas Riksförbund
som har utarbetat en handbok för småskalig livsmedelsproduktion. Handboken
är tänkt som en lättförståelig introduktion till livsmedelslagstiftningen.

I budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 23 s. 83)
redovisas att Jordbruksverket i december 2001, enligt uppdrag från regeringen,
lämnade förslag till förändringar av befintliga åtgärder inom miljö- och
landsbygdsprogrammet. Efter remissbehandling och beredning överlämnade
regeringen i juni 2002 ett ändringsförslag till EG-kommissionen. Kommissionen
godkände de föreslagna ändringarna av programmet genom beslut den 6
november 2002. Ändringarna omfattar bl.a. en höjning av stödnivån till
åtgärden Kultur- och naturmiljöer i renskötselområdet och en justering av
stödvillkoren när det gäller åtgärden för skyddszoner. I övrigt genomfördes
ändringar av främst administrativ karaktär.
I samband med behandling av motioner rörande småskalig livsmedelshantering
i november 2003 erinrade utskottet (bet. 2003/04:MJU2 s. 107) återigen om
uppdraget till regeringen.
När det gäller den fråga som tas upp i motion 2002/03:MJ429 (m) yrkande
3 har utskottet tidigare redovisat (bet. 2003/04:MJU2 s. 106) att
Jordbruksdepartementet deltar i ett delprojekt till Öresund Science Region,
som för närvarande finansieras med EU-medel som ett s.k. interreg-projekt.
Projektet administreras genom Öresundsuniversitetet och är ett frivilligt
samarbete mellan elva universitet och högskolor på båda sidor av Öresund
i Skåne och på Själland. Arbetet i delprojektet, Öresund Food Network,
omfattar även t.ex. Sveriges lantbruksuniversitet. Målet för verksamheten
är att skapa synergieffekter genom att dra nytta av universitetens,
branschernas och de enskilda företagens samlade kunskap, forskning och
utbildning i ett starkt kompetenscentrum inom livsmedelsområdet och att
skapa nätverk mellan offentlig och privat forskning inom strategiska
områden. Syftet är också att stödja samarbete i regionen gällande högre
utbildning, att utveckla kontakten mellan universiteten och näringslivet
i syfte att stärka konkurrenskraften för det livsmedelsindustriella
komplexet i regionen samt att marknadsföra Öresundsregionen som ett ledande
kompetenscentrum inom livsmedelsområdet. I styrelsen för Öresund Food
Network finns svenska och danska företrädare för bl.a. universitet och
näringsliv.
Utskottet har beträffande de frågor som tas upp i motion 2003/04:MJ335
(v) yrkande 4 inhämtat att Eldrimner Resurscentrum för småskalig
livsmedelsförädling är resultatet av ett mångårigt utvecklingsarbete vid
Länsstyrelsen i Jämtlands län. Under de senaste åtta åren har länsstyrelsen
i projektform drivit verksamheten med ett resurscentrum för småskalig
livsmedelsförädling i Ås utanför Östersund. Eldrimner drivs fram till
slutet av 2004 som ett mål 1-projekt. Med medel från regeringen har
Länsstyrelsen i Jämtlands län och Eldrimner Resurscentrum genomfört en
förstudie för att visa hur verksamheten skall utvecklas till ett permanent
resurscentrum för småskalig livsmedelsförädling med hela Sverige som bas.
Förslaget Nya Eldrimner Resurscentrum - en förstudie den 25 juni 2003
bereds i Jordbruksdepartementet.
Den nu lämnade redovisningen ger sammanfattningsvis vid handen att riksdagen
i februari 2001 beslutat ett tillkännagivande om den småskaliga
livsmedelsproduktionen och att utskottet därefter, i april 2002 och november
2003, redovisat riksdagens beslut och förutsatt att regeringen avser att
återkomma med förslag som ytterligare förbättrar situationen för den
småskaliga livsmedelsproduktionen.
Som redovisats ovan uppdrog regeringen i mars 2001 åt Livsmedelsverket
att kartlägga och analysera förutsättningarna för lokal och regional
livsmedelsproduktion, och Livsmedelsverket redovisade sitt uppdrag i
september år 2001. Verket har i årsredovisningen för år 2002 redovisat de
åtgärder som vidtagits med anledning av verkets rapport (17-2001) Regional
och lokal livsmedelsproduktion.
När utskottet i april 2002 erinrade om regeringens uppdrag att återkomma
med förslag som kan förbättra förutsättningarna för den småskaliga
livsmedelsproduktionen förutsatte utskottet att frågorna skulle tas upp i
samband med översynen av landsbygdspolitiken under våren 2002. Någon
redovisning av denna översyn gjordes inte, utan i budgetpropositionen för
år 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 23 s. 83) anförs att regeringen i juni
2002 lämnat ett ändringsförslag till EG-kommissionen och att kommissionen
godkänt de föreslagna ändringarna av programmet i november 2002.
Utskottet konstaterar att riksdagen ännu inte fått någon redovisning av
förslag till åtgärder som syftar till en förenkling av regelverket, skapar
bättre förutsättningar för lokal och småskalig livsmedelsproduktion och
främjar etablering av nya företag inom området. I regeringens skrivelse
2002/03:75 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen anges att en rapport/handlingsplan om småskalig livsmedelsproduktion
är under utarbetande i departementet. Utskottet förutsätter att regeringen
handlägger dessa frågor utan onödigt dröjsmål och att flera av de synpunkter
som redovisas i motionerna 2002/03:MJ429 (m) yrkande 3, 2003/04:MJ335 (v)
yrkande 4, 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 2, 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 20
och 2003/04:N328 (c) yrkande 19 därvid kan beaktas. Utskottet anser det
lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen och föreslår
att berörda motionsyrkanden nu lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Arealersättning, djurbidrag m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår i ett tillkännagivande att regeringen bör pröva
möjligheterna att godkänna odling av hampa för energi-, fiber- och
proteinändamål
inom eller utanför stödsystemet. Utskottet avstyrker motioner om arealuttag
(m) och bidrag för export av djur m.m. (mp) med hänvisning till pågående
utredningsarbete. Även en motion om mjölkkvoter (m) avstyrks.

Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ216 (m) yrkande 1 bör reglerna för arealuttag
kompletteras. I stora delar av skånska slättbygden liksom i andra delar
av landets slättbygder är tillgången på allemansrättslig mark starkt
begränsad. För tolv år sedan, 1987, infördes i Staffanstorps kommun begreppet
"beträdor", vilket innebär att mark som skulle läggas i träda gräsbesåddes
i fyra meter breda remsor längs fältkanter och uppläts för bl.a. ridning
och promenader. Reglerna för beräkningen av EU:s arealersättning bör ändras.
Enligt reglerna kan mark endast räknas som uttagen (i träda) och berättiga
till arealstöd om den är minst 20 meter bred. Det betyder att nuvarande
regler inte kan användas för denna mark. En spridning av "beträda"-idén
till fler platser, inom och utom Sverige, är önskvärd. Detta skulle vara
både möjligt och troligt om ersättningsreglerna för arealstödet ändrades
så att "beträdor" kunde räknas som uttagen areal och därmed åtnjuta
arealersättning från EU. Riksdagen bör enligt yrkande 2 begära att regeringen
ser över programmet för arealuttag då ett system med "beträdor" skulle
leda till betydande miljövinster inom slättbygdernas odlingslandskap.
Den regionala fördelningen av mjölkkvoterna bör enligt motion 2002/03:MJ294
(m) avvecklas och ersättas med en fri handel av kvoter. Den geografiska
fördelningen av kvoter inom Sverige bör avlägsnas och ersättas av en
nationell marknad för mjölkkvoter.
Enligt motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 7 i denna del bör regeringen verka
för att EU avvecklar alla bidrag för export av djur och övriga bidrag
till djurtransporter och djurhållning inom jordbruket.
Utskottets ställningstagande
Industrihampodlarna har inför utskottet redovisat uppgifter om odling av
hampa som fibergröda, energigröda och proteingröda och bl.a. anfört
följande. Hampa är en ettårig, tät och högväxande gröda och lämplig att
odla i hela Sverige. Industrihampa har stor tillväxt och konkurrerar ut
annat ogräs. Den är upp till fyra meter hög och ger 20 ton torrsubstans
per hektar. På de hektar mark som har såtts har tillväxten varit mycket
god. Jämfört med salix och skog ger industrihampa 3-5 gånger mer biomassa.
Den har långa fibrer och har tidigare använts för tyg- och reptillverkning
och numera bl.a. för stötupptagande instrumentpaneler i bilar. På senare
tid har odling av hampa återupptagits på många håll i Europa och är en
stödberättigad gröda. I Sverige begränsas odlingen med hänvisning till
folkhälsan och till att det går att dölja illegal odling av hampa med
högre halt av tetrahydrokannabinol, THC, som är den dominerande psykoaktiva
komponenten i cannabis, än den tillåtna inne i odlingarna av industrihampa.
Detta ifrågasätts av representanterna för Industrihampodlarna, främst på
grund av att hampa med högre THC-halt skulle konkurreras ut av den mer
livskraftiga industrihampan.
Industrihampodlarna har vidare anfört att det i dag är tillåtet att odla
hampa endast för fiberproduktion. Förutom fibertillverkning kan industrihampa
användas för framställning av andra produkter, såsom energigröda och
fröoljeprodukter. Hampa bör prövas som energiråvara, och det är angeläget
att få hampan godkänd som energigröda så att den får odlas på s.k. uttagen
areal.
Utskottet har inhämtat att det finns två olika stödsystem för odling av
hampa inom EU, dels arealstöd enligt rådets förordning (EG) nr 1251/1999,
dels för odling som industri- och energigröda på uttagen areal enligt
kommissionens förordning (EG) nr 2461/1999. Sverige har gjort undantag
från det senare, se nedan om undantag från stödsystemet.
Utskottet har inhämtat från Jordbruksverket att för att en odlare skall
vara berättigad till arealstöd för odling av hampa krävs bl.a. att odlaren
hos länsstyrelsen har ansökt om stöd för att odla hampa, att etiketterna
på utsädesförpackningarna sänts in till länsstyrelsen senast en viss dag,
att hampan skördats enligt vissa föreskrifter, att hampan sålts enligt
avtal med en godkänd beredare, att avtalet om beredning sänts in till
länsstyrelsen eller att brukaren, om han själv vill bereda hampan, har
godkänts som beredare. Alla villkoren måste vara uppfyllda för att stöd
skall utbetalas. Hampa är inte godkänd som proteingröda enligt nuvarande
stödsystem. Stöd utbetalas således endast för odling för fiberproduktion.

Det är enligt artikel 24 i förordning (EG) nr 2461/1999 tillåtet för
enskilda medlemsstater att undanta hampa som godkänd industri- och energigröda
på uttagen areal om det anses att råvarorna medför problem som rör kontroll,
folkhälsa, miljö eller straffrätt. Sverige har den 18 mars 2003 notifierat
kommissionen om att landet undantar mjukhampa, oberedd eller rötad, avsedd
för beredning till produkter som inte omfattas av förordning (EG) nr
1763/2000 (Cannabis sativa L.) från det stödsystem som upprättats genom
förordning (EG) nr 2461/1999. I notifieringen redogörs för svensk
narkotikalagstiftning som innebär att hampa (Cannabis sativa) enligt huvudregeln
utgör narkotika i den mening som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64).
Som framställning av narkotika räknas också odling av narkotikaväxter.
Regeringen har emellertid i bilagan till förordningen (1992:1554) om
kontroll av narkotika från narkotikadefinitionen undantagit sådan hampa
som avses i rådets förordning (EG) nr 1251/1999 och rådets förordning
(EG) nr 1673/2000 som odlas för fiberproduktion och som odlats efter det
att ansökan om arealstöd för sådan odling enligt rådets förordning (EG)
nr 1251/1999 givits in till behörig myndighet. Undantaget motiveras med
att odling av industrihampa medför stora kontrollproblem på grund av risken
för illegal odling av hampa med högre halt av THC än den tillåtna. Det
anses att det är av stor vikt för den svenska narkotikapolitiken och för
folkhälsan att kunna begränsa och kontrollera den tillåtna odlingen så
långt det är möjligt. Kommissionen har inte haft några invändningar mot
notifieringen.
Bestämmelserna innebär således att i bilagan till narkotikakontrollförordningen
- som stadgar att vid tillämpning av narkotikastrafflagen skall med
cannabis förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis
- undantas hampa som är av sort som kan berättiga till stöd och som odlas
efter det att ansökan om arealstöd för sådan odling getts in till behörig
myndighet. Rätten att odla hampa har sålunda begränsats till den hampa
som får odlas inom arealstödsystemet. För att odling inte skall klassificeras
som narkotika räcker det enligt föreskrifterna i narkotikakontrollförordningen
med att en ansökan om arealstöd lämnas till länsstyrelsen inom utsatt tid.
Sverige har med hänvisning till folkhälsan undantagit hampa som godkänd
industri- och energigröda på uttagen areal.
Mot bakgrund av det anförda och då särskilt med hänsyn till vad som
redovisats ovan beträffande de eventuella förtjänster som vissa slag av
hampodling kan ha föreslår utskottet att regeringen prövar möjligheterna
att godkänna odling av hampa för energi-, fiber- och proteinändamål inom
eller utom stödsystemet. Vad utskottet anfört bör med stöd av 3 kap. 7 §
riksdagsordningen ges regeringen till känna.
I utredningsbetänkandet Levande kulturlandskap - en halvtidsutvärdering
av Miljö- och landsbygdsprogrammet (SOU 2003:105 s. 131) anförs att
utredningen har studerat alternativa ersättningsformer i samband med att
nya möjligheter öppnar sig genom bl.a. CAP-reformen. Tiometersträdor inryms
redan i dag i arealersättningen. I samband med CAP-reformen diskuteras
även möjligheten att införa femmetersträdor kopplade till arealersättningen.
Trädesersättningen är visserligen lägre än miljöersättningen men innebär
en större flexibilitet för jordbrukaren, eftersom denne själv kan styra
åtagandets utformning och längd. Enligt utredningen är ett system med
större flexibilitet tilltalande, men miljönyttan skulle sannolikt bli
mindre än med nuvarande system. De flesta jordbrukare torde nämligen välja
att lägga trädan där marginalkostnaden är som lägst, vilket säkerligen
inte är utmed vattendrag. Utredningen anser därför att nuvarande utformning
bör gälla för ersättningsformen skyddszoner. Utskottet har inhämtat att
utredningsförslaget för närvarande bereds i Jordbruksdepartementet.
Utskottet föreslår att motion 2002/03:MJ216 (m) yrkandena 1 och 2 lämnas
utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det beredningsarbete som
pågår.
När det gäller den fråga som tas upp i motion 2002/03:MJ294 (m) om regional
fördelning av mjölkkvoter har utskottet tidigare redovisat att EG:s
mjölkreglering tillämpas från den 1 januari 1995. Systemet med mjölkkvoter
leder till begränsningar i jordbrukets möjligheter att utveckla sin
konkurrenskraft och därmed skapa långsiktigt livskraftiga jordbruksföretag
(bet. 1999/2000:MJU2). Regeringen arbetar därför tillsammans med flera
medlemsstater för att avveckla kvotsystemet. Så länge systemet kvarstår
bedömer regeringen emellertid att ett system med fri handel med mjölkkvoter
är bäst lämpat att begränsa den negativa påverkan av kvotsystemet och i
stället gynna effektiviteten och konkurrenskraften i mjölkproduktionen.
Enligt
förordning (1999:1319) om mjölkkvoter innebär systemet att handeln med
kvoter är fri men att leveranskvoter får överlåtas eller överföras endast
inom samma region. Stödområdena 1, 2 a, 2 b och 3 enligt förordning
(1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige utgör region
1 och övriga landet region 2. Om det finns särskilda skäl får Statens
jordbruksverk medge undantag från regionbegränsningen. EG-kommissionen
redovisade en rapport sommaren 2002 om mjölkkvotssystemet, SEK(2002)789
slutlig. I mjölkrapporten analyserades fyra olika alternativ för ett
fortsatt mjölkkvotssystem (varav ett var kvotavveckling). Baserad på denna
rapport och några diskussioner i rådet under hösten 2002 lade kommissionen
fram sitt stora förslag till CAP-reform i januari 2003, KOM(2003)23 slutlig.

Utskottet konstaterar att ministerrådets beslut om jordbruksreform den 26
juni 2003 innebär att kvotsystemet förlängs t.o.m. den 31 mars 2015. När
systemet med fri handel med mjölkkvoter infördes uttalades att ett system
med fri handel med mjölkkvoter som även fortsättningsvis tar hänsyn till
mjölkproduktionens betydelse för jordbruket i norra Sverige bör införas.
Utskottet finner inte skäl att ompröva det ställningstagandet. Motionen
avstyrks.
Utskottet har flera gånger (bet. 2003/04:MJU2, bet. 2002/03:MJU2) framhållit
vikten av att djurskyddslagen och andra författningar på djurskyddsområdet
efterlevs och att djurskyddet är en fortsatt prioriterad fråga även för
regeringen. I sammanhanget vill utskottet erinra om det uppdrag regeringen
i mars 2001 gav en särskild utredare att kartlägga djurtransporterna inom
EU och vilka faktorer som styr var slakt äger rum m.m. Betänkandet Kännande
varelser eller okänsliga varor? (SOU 2003:6) överlämnades i januari 2003
till regeringen och betänkandet bereds i Regeringskansliet. Utskottet
vill även framhålla att regeringen kontinuerligt arbetar med att se över
djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539) för att
anpassa reglerna efter djurens behov i så stor utsträckning som möjligt.
I budgetpropositionen uttalar regeringen sin avsikt att återkomma till
riksdagen i frågor om t.ex. kommunal samverkan på djurskyddsområdet. Det
bör tilläggas att en av uppgifterna för den nya Djurskyddsmyndigheten bör
vara att följa och utvärdera tillämpningen av djurskyddslagen (prop.
2001/02:189, bet. 2002/03:MJU5, rskr. 2002/03:98).
I departementspromemorian (Ds 2004:11) Förbättrad djurskydds- och
livsmedelstillsynlämnas förslag som syftar till att inom ramen för nuvarande
tillsynsorganisation stärka den lokala livsmedels- och djurskyddstillsynen.
Kommunernas ansvar för statlig tillsynsverksamhet är för närvarande
föremål för en generell översyn i Utredningen om en tydligare och effektivare
statlig tillsyn, Ju 2000:06. Enligt tilläggsdirektiv beslutade av regeringen
den 22 maj 2003 skall utredaren särskilt analysera de för- och nackdelar
som dagens kommunala ansvar för vissa tillsynsuppgifter medför. Vidare
skall utredaren redovisa de effekter som skulle uppstå om de kommunala
tillsynsuppgifterna eller delar av dessa fördes över till länsstyrelserna
och lämna förslag till en framtida organisation. Uppdraget innebär också
att utredaren skall analysera den statliga tillsynsverksamhetens finansiering
och de olikheter i fråga om finansiell styrning som råder och lämna förslag
till principer för hur tillsynsverksamheten bör finansieras. Enligt
underhandsinformation kommer såväl livsmedelstillsynen som djurskyddstillsynen
att omfattas av analysen. Utredningen skall redovisa resultatet av sitt
arbete senast den 15 september 2004.
Utskottet har inhämtat att Djurtransportutredningens betänkande har
remissbehandlats. Betänkandet och remissvaren ligger delvis till grund för
Sveriges ståndpunkt vid pågående diskussioner kring kommissionens förslag
till ny EG-förordning om skydd av djur vid transporter.
Kommissionen presenterade i juli 2003 ett förslag till ny förordning om
skydd av djur under transporter (KOM/11794/03). Enligt faktapromemoria
2003704:FPM stödjer Sverige kommissionens förslag i de delar som gäller
tillsyn, utbildningskrav och information. Sverige instämmer dock inte i
förslaget att djurtransporter får pågå hur länge som helst under förutsättning
att djuren får vila tolv timmar i fordonen efter varje niotimmarssträcka.
De föreslagna bestämmelserna om utrustning av fordon för långa transporter
är inte tillräckligt långtgående för att möjliggöra vila ombord på fordonen.
Kommissionens förslag har därför inte förutsättningar att undanröja
djurskyddsproblem i samband med långa transporter. Sverige anser att
slaktdjur bör slaktas nära uppfödningsstället och att långa transporter av
slaktdjur därmed bör ersättas med transporter av kött.
Sverige ifrågasätter enligt faktapromemorian förordningens begränsning
till att omfatta kommersiella transporter. Enligt svensk uppfattning är
det viktigt att alla djurtransporter omfattas av grundläggande djurskyddskrav.
Det är därför viktigt att närmare definiera vilka djurtransporter som
skall omfattas. Vidare anser Sverige att det behöver klargöras att
medlemsstaterna får ha nationella detaljbestämmelser om djurslag som inte
omfattas av förordningens detaljbestämmelser. Motion 2002/03:U324 (mp)
yrkande 7 i denna del bör i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår
lämnas utan vidare åtgärd.
Ett miljövänligt jordbruk
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om att miljöanpassa det svenska jordbruket
(v), ett miljövänligt konventionellt jordbruk (m), omställning av allt
jordbruk till ekologiskt hållbara odlingsformer (v), ett hållbart och
miljövänligt jordbruk (fp), separata miljömål för jordbruket (fp),
jordbruksstöd efter 65 år (s), pilevallar (kd), fäbodar (fp), förlängd
stödperiod och generationsskiften (kd), ekologisk produktion (kd), återföring
av slam och rötrester (kd), skydd av natur- och kulturmiljöer i skogslandskapet
(mp), ekologiskt baserat jordbruk i Östersjöregionen (c, mp) m.m.
Jämför reservationerna 14 (m), 15 (kd), 16 (v), 17 (mp), 18 (kd, c), 19
(mp), 20 (fp) och 21 (kd).
Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ263 (v) yrkande 1 bör en utredning tillsättas för
att utforma en strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket.
Utgångspunkt för livsmedelsproduktion i alla lägen bör vara att mat produceras
utan att minska jordens resurser och utan att gifter hamnar i ekosystemet
eller att andra arters existens hotas. Detta gäller såväl för den ekologiska
odlingen som den konventionella.
Enligt motion 2002/03:MJ464 (c, mp) yrkande 1 om behovet av ett mera
ekologiskt baserat jordbruk i Östersjöregionen anförs att forskningsresultaten
från Biodynamiska forskningsinstitutet visar på nödvändigheten av ett
ekologiskt baserat kretsloppsjordbruk inom hela Östersjöregionen för att
få en minskning av närsaltbelastningen på Östersjön.
Enligt motion 2003/04:MJ263 (kd) krävs åtgärder för att återställa det
skånska kulturlandskapet och bevara de skånska pilevallarna. Pilevallarna
behövs åter som vindskydd.
Om produktionsformerna inom jordbruket anförs i motion 2002/03:MJ268 (m)
yrkande 3 att ett miljövänligt konventionellt jordbruk är nödvändigt även
i framtiden. Det bör vara efterfrågan på marknaden som avgör om produktionen
skall ske inom ramen för ekologisk eller konventionell odling och inte
politiskt styrande beslut med procentsatser rörande produktionsandelen
ekologisk produktion. I motion 2003/04:MJ435 (m) yrkande 6 anförs i fråga
om stöd till viss livsmedelsproduktion att regeringen på administrativ
väg och med stöd vill styra livsmedelsproduktion mot det som kallas
alternativ odling. Det som är avgörande för miljöbelastningen är den enskilda
jordbrukarens skicklighet, inte vilken produktionsform som används.
Lönsamheten för alternativt producerade livsmedel är i allmänhet större än
för konventionellt producerade.
Enligt motion 2003/04:MJ326 (v) yrkande 2 bör som mål ställas upp att
allt jordbruk på sikt ställs om till ekologiskt hållbara
odlingsformer.
Jordbruksstöd bör enligt motion 2003/04:MJ346 (s) utgå också efter det
att en lantbrukare fyllt 65 år. Villkoren för jordbruksstödet innehåller
en åldersgräns för att en lantbrukare skall kunna erhålla stöd för
djurhållning.
Det behövs enligt motion 2003/04:MJ303 (fp) yrkande 1 en övergripande
probleminventering angående fäbodbruket. Ett aktivt fäbodbruk är viktigt
för bevarande av en gammal kultur som fungerar bra i samspel med naturen.
Även för turismen är fäbodarna viktiga. Det är angeläget att lagstiftningen
som berör fäbodarna klargörs snarast och moderniseras. Regeringen bör
enligt yrkande 2 utarbeta lämpliga förslag till lagändringar så att
fäbodarna kan brukas effektivt även i framtiden.
Enligt partimotion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 18 bör en utredning tillsättas
med syfte att förenkla förfarandet vid ansökan om miljöstöd med en förlängd
stödperiod. Bönderna bör få ett förenklat förfarande när de söker stöd
från EU, t.ex. att de kan söka för mer än ett år i taget, vilket ger en
större långsiktig trygghet. Vidare anförs i yrkande 24 i fråga om
nyföretagande och generationsskiften i jordbruksnäringen att företagande i
den gröna sektorn präglas av ett stort kapitalbehov. Särskilt tydligt
blir detta vid nystartande av lantbruksföretag. Startstödsnivån bör höjas
till den nivå som finns i konkurrentländerna. Enligt yrkande 25 bör
frikostigare regler införas för s.k. LBU-stöd. I yrkande 27 anförs i fråga
om ekologisk odling att det bör vara möjligt att lägga om delar av
växtodlingen till ekologisk produktion och/eller betesdrift utan att övriga
delar påverkas. Man bör inte heller knyta den ekologiska vallen och
betesdriften till ekologisk djurhållning, utan enbart till djurhållning. I
motionen anförs vidare i yrkande 30 i fråga om återföring av slam och
rötrester till jordbruksmarken att år 2005 får enligt riksdagens beslut
inget slam eller organiskt avfall deponeras. År 2010 skall dessutom 75 %
av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt riksdagsbeslut. Det
är angeläget att fungerande avsättningsområden finns för slammet från
avloppsreningsverken. Kristdemokraterna förutsätter att regeringen verkar
för att minska riskerna på detta område.
Enligt motion 2003/04:MJ419 (c) om ansvar, resurser och aktiva planer för
att hålla skärgårdens marker öppna anförs att det är fråga om markområden
som i jordbrukshänseende är olönsamma och som i princip enbart passar
till köttdjursproduktion. Det finns i dag en efterfrågan på kött, t.ex.
Kaprifolkött i Bohuslän, som går att identifiera som betesdjur som betat
på strandängar och i hagmarker.
En översyn bör enligt motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 3 göras över hur
EU:s framtida jordbruksstöd skall kunna omfatta skydd av natur och
kulturmiljöer även i skogslandskapet. Jordbrukare kan söka stöd för skydd
och bevarande av kulturobjekt och de kan även söka landsbygdsutvecklingsmedel.
Motsvarigheten finns inte för skogsbrukaren, vilket är ett resultat av
nationella prioriteringar. När de nya jordbruksstöden beslutas bör man
därför på nationell nivå ändra så att lämpliga EU-medel även kan komma
skogsbrukare till del.
Framtidens landsbygdsstöd bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ431 (fp)
yrkande 4 i denna del inriktas mer mot ett hållbart och miljövänligt
jordbruk. Resurser bör styras över till miljöinsatser för att slå vakt om
den biologiska mångfalden. Sverige bör i EU enligt yrkande 10 verka för
att separata miljömål för jordbruket skapas. Det är angeläget att frågan
om vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket
utreds vidare och läggs till grund för en fortsatt reformering av
jordbrukspolitiken. I fråga om styrmedel för att minimera övergödningen anförs
i yrkande 11 att på våra bättre jordar i Syd- och Mellansverige, där
näringsläckaget till havet kan befaras vara störst, har vallen svag ekonomisk
konkurrenskraft gentemot spannmål och sockerbetor. Arealstöd bör växlas
mot miljöstödsvallodling och fånggrödor för att minimera kväveläckaget.
Om
behovet av att överväga statliga stimulanser för att öka produktionen av
ekoprodukter anförs i motion 2003/04:N335 (mp) yrkande 2 att danskarna
just nu arbetar på att försöka vinna marknadsandelar på den svenska
livsmedelsmarknaden för ekoprodukter. I Sverige bör betydande insatser för
att underlätta omställningen till ekologiskt jordbruk göras.
Utskottets ställningstagande
Ekologisk produktion
När det gäller den ekologiska produktionen har riksdagen tidigare anfört
(bet. 2002/03:MJU2) att den bör ses som en del i en strategisk satsning
för ett hållbart svenskt jordbruk. Den ekologiska produktionen är en
spjutspets i arbetet med att miljöanpassa jordbruket, och utvecklingen av
denna produktion är ett prioriterat område. Riksdagen har därför beslutat
att den ekologiskt odlade arealen bör kunna fördubblas till år 2005 och
att den ekologiska animalieproduktionen bör öka (prop. 1997/98:2, bet.
1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116 samt skr. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2,
rskr. 1999/2000:91 och 1999/2000:92). Utskottet konstaterade att
konsumenternas efterfrågan på ekologiska livsmedel är avgörande för om målen
kan nås. Samtidigt är det viktigt att skapa förutsättningar för en
marknadsutveckling där efterfrågan på ekologiska livsmedel kan tillgodoses
och där produktionen kan ske utan permanenta produktionsstöd. Utskottet
anser därför att det är angeläget med en ökad kunskapsuppbyggnad inom den
ekologiska produktionen för att effektivisera produktionen och bättre
tydliggöra den ekologiska produktionens miljöeffekter.
Genom beslut den 27 november 2003 uppdrog regeringen till Statens
jordbruksverk att lämna förslag till mål för ekologisk produktion fram till
år 2010. Målet skall vara mätbart och utformas så att den ekologiska
produktionen på ett effektivt sätt bidrar till att uppfylla de nationella
miljökvalitetsmålen. Mot bakgrund av detta skall Jordbruksverket analysera
effekterna av det nuvarande målet för den ekologiska produktionen med
avseende på uppfyllelse av de nationella miljökvalitetsmålen och bedöma
om utformningen av målet för den ekologiska produktionen är ändamålsenlig.
Den ekologiska produktionens betydelse för djurens välfärd skall beaktas.
I uppdraget ingår också att bedöma förutsättningarna för en marknadsutveckling
där konsumenternas efterfrågan tillgodoses och är styrande för den ekologiska
produktionen. Jordbruksverket skall översiktligt bedöma behovet av åtgärder
för att nå det föreslagna målet. I den mån statliga insatser bedöms
nödvändiga ingår även att uppskatta kostnaden för de statsfinansierade
åtgärder som kan krävas för att målet skall uppnås samt att lämna förslag
till finansiering. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 2004.

Vid riksdagsbehandlingen av 2004 års statsbudget tillstyrkte utskottet
(bet. 2003/04:MJU2 s. 65) regeringens förslag om att anvisa ett nytt anslag
benämnt 44:7 Ekologisk produktion fr.o.m. år 2004. Anslaget disponeras av
Jordbruksverket för utvecklingsinsatser rörande ekologisk produktion.
Under anslaget 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket har för år
2003 avsatts 14 miljoner kronor för åtgärder rörande ekologisk produktion.
Medlen avser Jordbruksverkets utvecklingssatsningar rörande ekologisk
produktion. Inom anslaget ryms försöks- och utvecklingsverksamhet,
marknadsstödjande åtgärder samt åtgärder för främjande av ekologisk produktion,
såsom stöd till organisationer, stiftelser och myndigheter som bedriver
projekt för att främja ekologiskt lantbruk. Dessa medel överförs fr.o.m.
år 2004 till anslaget 44:7 Ekologisk produktion. Anslaget förstärks även
med 1 miljon kronor för att finansiera en särskild satsning avseende
djurhälsa inom ekologisk produktion.
Vid jordbruksrådet den 17-19 december 2003 beslutades rådsslutsatser om
den aktionsplan om ekologiska livsmedel och ekologiskt jordbruk som
kommissionen arbetar fram. Kommissionen förväntas presentera ett meddelande
om denna under våren 2004. I slutsatserna föreslås att kommissionens analys
skall uppdateras i ljuset av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken
och att kommissionen skall arbeta för en harmoniserad definition av
ekologisk produktion.
När det gäller den ekologiska forskningen i stort har utskottet i ett
flertal sammanhang framfört sin i syn på jordbruket och trädgårdsnäringen
som centrala näringar i ett hållbart samhälle (bet. 2002/03:MJU2).
Konsumenternas intresse för miljöhänsyn, etiska värden, livsmedelssäkerhet
och global livsmedelsförsörjning ökar och kommer att alltmer förändra
dagens marknadssituation. Därmed växer också behovet av kunskaper som har
betydelse för omställningen av samhället till en ekologiskt hållbar
utveckling.
Utskottet redovisade vid behandlingen av 2004 års budgetproposition att
Formas under perioden 2001-2003 har erhållit särskilda medel för forskning
om ekologisk produktion (bet. 2003/04:MJU2) och att denna satsning bör
fortsätta också efter år 2003. För detta ändamål tillfördes berört anslag
23 miljoner kronor fr.o.m. år 2004. Häri inryms ett basanslag för Stiftelsen
Biodynamiska Forskningsinstitutet omfattande 0,5 miljoner kronor. Som
utskottet tidigare har redovisat (bet. 2001/02:MJU2) bör resultatet av
det aktuella forskningsarbetet kunna utgöra värdefulla kunskapsunderlag
för såväl den ekologiska som för den konventionella produktionens utveckling.

Utskottet föreslår att motionerna 2002/03:MJ263 (v) yrkande 1, 2002/03:MJ268
(m) yrkande 3, 2003/04:MJ326 (v) yrkande 2, 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 27,
2003/04:MJ435 (m) yrkande 6 och 2003/04:N335 (mp) yrkande 2 avstyrks med
vad som anförts.
Miljö- och landsbygdsprogrammet
I anslutning till motion 2003/04:MJ346 (s) om jordbruksstöd efter 65 år
konstaterar utskottet att budgeten för landsbygdsprogrammet för perioden
2000-2006 är begränsad och att flera prioriteringar har fått göras. En
sådan innebär att jordbrukare som när stödåret börjar uppbär statlig
ålderspension eller hel förtidspension inte är stödberättigade för
kompensationsbidrag i mindre gynnade områden, det s.k. LFA-stödet. Detta följer
av 3 kap. 4 § förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och
landsbygdsutvecklingsåtgärder. Stödet har till syfte att kompensera jordbrukarna
för naturgivna svårigheter för produktionen som högre kostnader eller
lägre intäkter som i sin tur minskar inkomsten från jordbruket jämfört
med de bättre jordbruksbygderna. Miljöersättningarna och andra landsbygdsstöd
har inte någon motsvarande gräns för stödberättigande. Även arealstödet
utgår sedan lantbrukaren fyllt 65 år. Motionen bör med det anförda lämnas
utan vidare åtgärd.
När det gäller de i motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 24 behandlade
frågorna om generationsskiften i jordbruksnäringen redovisade utskottet vid
behandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111 Landsbygdspolitik -
resultatredovisning (bet. 2003/04MJU2 s. 105) att ansökningarna om startstöd
har blivit fler än vad som förutsågs i miljö- och landsbygdsprogrammet.
Därför har en reducering av räntesubventionen skett för manliga företagare
till högst 50 000 kr per företag. Av beviljade startstöd har 46 % avsett
stöd till etablering av mjölkföretag. Cirka 21 % av företagen dominerades
av köttproduktion och cirka 14 % var växtodlingsföretag. Andelen
trädgårdsföretag har varit cirka 5 %. Genom att de genomförande myndigheterna
valt att hålla nere stödbeloppet per företag kommer målsättningen att 200
unga lantbrukare per år får del av stödet att kunna överträffas.
Genomförandet av miljö- och landsbygdsprogrammet regleras av förordningen
(EG) nr 1257/1999. I förordningen anges att en utvärdering skall genomföras
dels efter halva programperioden, dels efter avslutad programperiod.
Utvärderingen efter halva perioden skall överlämnas till kommissionen senast
den 31 december 2003. För strukturfondsprogrammen och Leader-plus görs
motsvarande halvtidsutvärderingar. Regeringen bemyndigade den 29 augusti
2002 chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att genomföra utvärderingen. Utredaren har presenterat
betänkandet (SOU 2003:105) Levande kulturlandskap - en halvtidsutvärdering
av miljö- och landsbygdsprogrammet. I betänkandet redovisar utredaren sin
utvärdering av måluppfyllelsen utifrån de i programmet angivna målen.
Vidare bedöms det administrativa genomförandet, främst gentemot stödmottagarna.
Utredaren lämnar dessutom förslag på förbättringar av programmet och
dess genomförande inom de beslutade ekonomiska ramarna för programmet.
Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Beträffande startstöd anförs att intresset för startstödet har varit stort
och att prioriteringar har gjorts, främst till förmån för kvinnor.
Mjölkproduktion är den vanligaste driftsformen vid företag med startstöd.
Utredningen bedömer att startstödet inte bidrar till den generationsväxling
och föryngring av jordbrukarkåren som stödet syftar till, eftersom en
stor del av företagen skulle ha tagits över även utan startstöd. Startstödet
fungerar i dag snarare som ett tillskott av likvida medel till jordbrukaren.
Utredningen bedömer att de mål som satts för startstödet på ett bättre
sätt kan tillgodoses genom investeringsstödet. Utskottet anser att resultatet
av det fortsatta arbetet bör avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder
i frågan. Därmed föreslås att motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 24 bör
lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet har tidigare framhållit (bet. 2003/04:MJU2 s. 91) att fäbodbeten
är en viktig del av betesmarkerna i Norrland. Fäbodbeten har ofta höga
biologiska och kulturhistoriska värden. Inom ramen för miljö- och
landsbygdsprogrammet görs insatser för att bevara fäbodbruket och de natur-
och kulturmiljövärden som hänger samman med detta. Inom miljöersättningen
för skötsel av betesmarker och slåtterängar finns en särskild anpassning
till fäbodskötsel och till den extensiva djurhållning som fäbodskötseln
innebär. Utredningen om rätt till bete vid fäbodbruk och annan småskalig
djurhållning har i betänkandet (SOU 2003:116) Betesrätt vid fäbodbruk m.
m. redovisat sitt uppdrag att undersöka om det är nödvändigt och lämpligt
med särskilda bestämmelser om betesrätt och stängsel vid fäbodbruk och
andra småskaliga former av djurhållning. Utredaren hade också i uppgift
att kartlägga inom vilka brukningsformer djur tillåts beta på annans mark
eller på ostängslade betesmarker samt med vilken rätt sådant bete utövas.
Förslaget bereds nu i Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att detta
arbete kan slutföras utan onödigt dröjsmål och att synpunkterna i motion
2003/04:MJ303 (fp) yrkandena 1 och 2 kan beaktas i det fortsatta arbetet.
Utskottet är dock i avvaktan på den fortsatta beredningen av ärendet
inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens sida i frågan.
Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet har tidigare redovisat (bet. 2003/04:MJU2 s. 116) att
miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård innebär (jfr
prop. 2001/02:130, bet. 2001/02:MJU3 s. 71 f.) att Västerhavet och Östersjön
skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och att den biologiska
mångfalden skall bevaras. Det innebär bl.a. att näringar, rekreation och
annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar
utveckling främjas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås
inom en generation. Utskottet konstaterar att skärgårdsjordbruken ingår
i miljö- och landsbygdsprogrammet i likhet med andra landsbygdsområden.
Skärgården är också ett målområde för strukturfonderna - mål 2 Öarna. Mål
2 skall stimulera näringslivsutvecklingen i utsatta industri- och
landsbygdsregioner. Ett handlingsprogram för hållbar utveckling och stärkt
konkurrenskraft har formulerats. Åtgärderna inom miljö- och landsbygdsprogrammet
kompletterar åtgärderna inom mål 2-programmet. Utskottet har ingen annan
uppfattning än den som framförs i motion 2003/04:MJ419 (c) om att det är
angeläget att skärgårdens marker kan hållas öppna. Enligt 1 kap. 2 §
förordning om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder utgår stöd
för miljövänligt jordbruk, kompensationsbidrag i mindre gynnade områden
(LFA-stöd) och investeringsstöd, startstöd och stöd för anpassning och
utveckling av landsbygden, dvs. stöd för bevarande av betesmarker och
slåtterängar, eventuellt stöd för ekologisk odling och olika typer av
stöd för att främja företagande och ekonomisk utveckling. För öar utan
fast landförbindelse gäller en högre stödnivå än på fastlandet inom samma
stödområde.
Pilevallar är ett av de s.k. landskapselementen i miljö- och
landsbygdsprogrammet,
som berättigar till stöd för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer
i odlingslandskapet. Träden skall vara hamlade och stå i rader eller som
häckar och finnas i anslutning till åkermark. Ett krav är att de ska vara
ursprungliga, dvs. funnits sedan före ca 1940.

Det anförda torde i allt väsentligt tillgodose syftet med motionerna
2003/04:MJ263 (kd), 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 18 och 2003/04:MJ419 (c).
Utskottet föreslår att berörda motioner med det anförda och i avvaktan på
den beredning som pågår lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller den fråga som tas upp i motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande
3 om EU:s framtida jordbruksstöd skall kunna omfatta skydd av natur och
kulturmiljöer även i skogslandskapet vill utskottet framhålla att syftet
med kompetensutvecklingen inom miljö- och landsbygdsprogrammet är, som
tidigare har redovisats (bet. 2003/04:MJU2 s. 97), att öka jordbrukarnas
kunskaper om vilka åtgärder som lämpligen kan vidtas på gårdsnivå för att
bidra till att uppnå de fyra miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap,
Ingen övergödning, Giftfri miljö och Levande skogar. Inom skogsbruket
har medel för kompetensutveckling använts för att motivera skogsbrukare
och andra aktörer att bedriva ett skogsbruk som tillgodoser de skogspolitiska
målen. Insatserna har genomförts inom skogsvårdsorganisationens rådgivnings-
och utbildningskampanj Grönare skog. Kampanjen pågick under perioden 1999
till 2001. Under 2002 genomfördes utbildningsinsatser i form av
fördjupningskurser.
Av utredningsbetänkandet (SOU 2003:105) Levande kulturlandskap - en
halvtidsutvärdering av miljö- och landsbygdsprogrammet framgår (s. 42) att
i syfte att nå en högre nivå används medel som rådgivning, utbildning och
information. Ett annat viktigt medel är inventeringar och andra datainsamlingar
som ger kunskap och underlag för verksamhetsplanering samt bidrar till de
andra medlens effektivitet. Sedan år 1993 utgår vidare ett statligt stöd
till skogsbruket i syfte att underlätta för skogsägarna att genomföra
åtgärder av natur- och kulturvårdsintresse. Vidare framgår (s. 192-193)
att Skogsvårdsorganisationens utbildningsprogram Grönare Skog startades
mot bakgrund av att skogsnäringen genom den nya skogspolitiken från år
1993 har ett förtydligat sektorsansvar för att nå de uppsatta
miljökvalitetsmålen.
Projektet har under perioden kostat ungefär 220 miljoner kronor, varav
60 miljoner kronor hittills har finansierats genom miljö- och
landsbygdsprogrammet. Som utskottet tidigare har redovisat bereds förslagen i
Jordbruksdepartementet. Motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 3 bör med det
anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i partimotionerna
2003/04:MJ399 (kd) yrkande 25 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 4 i denna
del samt yrkande 11 om att vallstöd är ett bra instrument för att möjliggöra
fortsatt djurhållning och nyttjande av naturbetesmarkerna. Utskottet
framhöll vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111
Landsbygdspolitik - resultatredovisning (bet. 2003/04:MJU2 s. 92) att det
är viktigt med en helhetssyn på odlingslandskapet för att delmålen inom
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap skall kunna nås. Genom att
motverka en nedläggning av jordbruket kan ett öppet odlingslandskap, som
är en förutsättning för en rik biologisk mångfald och för bevarandet av
värdefulla kulturmiljöer, bibehållas. För att motverka nedläggningen av
jordbruksmark men också för att bibehålla jordbruksproduktionen i norra
Sverige och därigenom understödja mål för den regionala utvecklingspolitiken,
finns två åtgärder inom miljö- och landsbygdsprogrammet. Åtgärderna är
miljöersättning för Öppet och varierat odlingslandskap och Kompensationsbidrag
i mindre gynnade områden. Den förstnämnda åtgärden kan sökas av jordbrukare
som odlar vall i skogsbygderna i södra och mellersta Sverige och i norra
Sverige. Att odla vall innebär att landskapet hålls öppet. Vallodlingen
bidrar också till att minska växtnäringsläckaget och är positiv för att
förbättra jordens struktur genom att öka dess innehåll av organiskt
material. Åtgärden ersatte fr.o.m. år 2001 den tidigare åtgärden Öppet
odlingslandskap. Målet med den nya åtgärden är att ca 600 000 hektar vall
skall vara ansluten. Den totala anslutningen ökade under år 2002 och svarar
nu mot ca 101 % av det uppställda målet eller 609 000 hektar.
Kompensationsbidrag i mindre gynnade områden utgår inom stödområdena 1
till 5b. Totalt finns inom dessa områden 1,9 miljoner hektar åkermark.
Målet med åtgärden är att bibehålla sysselsättningen inom jordbruket i
dessa områden samtidigt som miljövänliga jordbruksmetoder bevaras och
främjas. Ersättningen lämnas per hektar vall och betesmark i alla områden.
Målet för åtgärden var 590 000 hektar och att 23 000 företag skulle
ansluta sig. För år 2002 har anslutningen preliminärt beräknats till 550
000 hektar, vilket utgör 93 % av det uppsatta arealmålet, dvs. en sänkning
sedan år 2001. Det är främst företag med mjölk- och köttproduktion som är
anslutna till åtgärden. Det totala antalet anslutna företag år 2002 är 21
000 stycken, vilket är lägre än vad som förväntades och återspeglar att
strukturomvandlingen särskilt inom mjölkproduktionen är snabbare än vad
som förutsetts.
Jordbruksministern anförde den 20 december 2002 i svar på fråga 2002/03:319
att vallodlingen kommer att stödjas på flera sätt även i fortsättningen,
inte minst i skogs- och mellanbygderna och i norra Sverige. Anslutningen
till åtgärderna inom miljö- och landsbygdsprogrammet är generellt sett
mycket god, och en halvtidsutvärdering av programmet pågår och kommer att
slutföras under år 2003. Mot bakgrund av detta finns i dagsläget inga
planer på att införa ytterligare ersättningsformer till vallodling.
Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 25 och
2003/04:MJ431 (fp) yrkande 4 i denna del samt yrkande 11 lämnas utan vidare
åtgärd.
Övriga miljöfrågor
I fråga om jordbruk i Östersjöregionen konstaterar utskottet att efter
den 1 maj 2004 kommer alla länder runt Östersjön förutom Ryssland att
vara anslutna till EU. Anslutningen innebär att länderna efter godkända
övergångstider har att införliva de miljöregler som finns inom EU, t.ex.
ramdirektivet för vatten och nitratdirektivet, vilket bör leda till
förbättrat införlivande av t.ex. Helsingforskonventionens mål. Inom ramen
för miljö- och landsbygdsprogrammet i Sverige är det möjligt att erhålla
ersättning för t.ex. ekologisk produktion och anläggning av skyddszoner
och våtmarker för att bl.a. minska växtnäringsbelastningen på havet. I
det nyss nämna betänkandet (SOU 2003:105) Levande kulturlandskap - en
halvtidsutvärdering av miljö- och landsbygdsprogrammet lämnas förslag
till förändringar av åtgärder i syfte att miljöanpassa jordbruket.
Utskottet kan redovisa att Världsbanken finansierar ett projekt som
påbörjades år 2003 för att stödja den ryska implementeringen av konventionens
mål. Det är en internationell satsning för att minska belastningen på och
föroreningar av kustområden runt om i världen. Även Helcom deltar i
projektet. Härutöver kan utskottet redovisa ytterligare ett antal projekt
som rör Östersjöns miljö, bl.a. Baltic Sea Regional Project (Component 2),
som är ett Världsbanksprojekt som pågår under oktober 2003-juli 2006 och
som omfattar Estland, Lettland, Litauen och Ryssland (Kaliningrad).
Projektet Agriculture and Environment in Leningrad Oblast administreras av
Sveriges lantbruksuniversitet och rör miljöbelastning från gödningsmedel
i Östersjön. Vidare pågår ett projekt rörande bekämpningsmedel inom ramen
för programmet för miljöinsatser i jordbruket (BAAP). Projektet är baserat
i Kaliningrad och Baltikum och är nu i avslutningsfas (2001-2003). Projektet
genomförs av Scanagri AB och Sveriges lantbruksuniversitets institution
för ekologi och växtproduktionslära.
Som utskottet tidigare uppmärksammat har regeringen genom beslut den
27 november 2003 uppdragit åt Statens jordbruksverk att lämna förslag till
mål för ekologisk produktion fram till år 2010. Målet skall vara mätbart
och utformas så att den ekologiska produktionen på ett effektivt sätt
bidrar till att uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 oktober 2004.
Med det anförda finner utskottet att syftet med motion 2002/03:MJ464 (c,
mp) yrkande 1 i allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionen kan
lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller den i kommittémotion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 10 behandlade
frågan om separata miljömål för jordbruket vill utskottet anföra följande.
Det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet delade i mars 2003
regeringens uppfattning att de målsättningar för den gemensamma
jordbrukspolitiken som angetts i konventets förslag är anpassade till den
situation som rådde i Europa på 1950-talet (bet. 2003/04:KUU1 s. 183).
Målsättningarna i existerande fördrag är därför inte längre relevanta i
förhållande till den nuvarande situationen för Europas jordbruk. Miljö-
och jordbruksutskottet delar uppfattningen att en uppgift i det fortsatta
arbetet med det nya fördraget bör vara att söka modernisera målen för
jordbrukspolitiken.
Det tidigare nämna beslutet i EU:s ministerråd för jordbruk i juni 2003
om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär, som utskottet
tidigare har redovisat (bet. 2003/04:MJU2 s. 42), ett framsteg när det
gäller att uppnå en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar
livsmedelsproduktion. Som regeringen påpekar innebär beslutet två principiellt
viktiga förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena
förändringen innebär att de nuvarande direktstöden till jordbrukaren till
betydande del omvandlas till inkomststöd som utgår till jordbrukaren
oberoende av produktionens inriktning eller omfattning. Enda villkoret är
att marken hävdas samt att lagstadgade verksamhetskrav på folkhälso-,
djurhälso-, växt-, miljö- och djurskyddsområdena uppfylls. Den andra
principiellt viktiga förändringen är att medlemsländerna ges stort inflytande
över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det egna landet. Utskottet
föreslår att motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 10 med det anförda lämnas
utan vidare åtgärd.
När det gäller frågor om återvinning av avloppsslam redovisade utskottet
i oktober 2003 (bet. 2003/04:MJU4) att Naturvårdsverket på uppdrag av
regeringen har utrett frågorna om miljö- och hälsoskyddskrav för avloppsslam
och användningen av avloppsslam samt om återföring av fosfor. Verket
redovisade i december 2002 uppdraget i rapporten Aktionsplan för återföring
av fosfor ur avlopp (rapport 5214). I rapporten föreslås bl.a. mål för
återföring av fosfor till mark. Rapporten har remissbehandlats, och
utskottet har erfarit att frågorna för närvarande bereds i Regeringskansliet.
Regeringen har för avsikt att senare återkomma till riksdagen med förslag
om delmål för återföring av fosfor samt med åtgärdsförslag för hur delmålet
bör nås. Utskottet anser att en behandling av de frågor som tas upp i
motionen bör anstå till dess regeringen redovisat förslag i detta avseende.
Motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 30 bör lämnas utan vidare åtgärd.
Regionala frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om jordbruket i norra Sverige (s, m,
kd, c) och om jordbruket i fjällnära områden (c, v) med hänvisning till
tidigare uttalanden om vikten av ett jordbruk i norra Sverige och till
pågående arbete med frågan. Ett yrkande om stödområdesindelning (s)
avstyrks med hänvisning till att frågan övervägs av regeringen.
Jämför reservationerna 22 (kd) och 23 (v, mp).
Motionerna
Jordbruket i norra Sverige har enligt motion 2002/03:MJ349 (s) en särskild
regionalpolitisk betydelse genom den mångfald av värden både för miljö,
landsbygd och sysselsättning som det representerar. Det är betydelsefullt
att t.ex. LBU-programmet är väl anpassat och dimensionerat för förhållandena
i norra Sverige.
I fråga om ändrad områdestillhörighet beträffande jordbruksstöd i Lidens
och Holms församlingar i Västernorrlands län anförs i motion 2003/04:MJ209
(s) att Liden och Holm fram till mitten av 1970-talet tillhörde ett högre
bidragsområde för mjölk och kött på grund av det mycket svåra landskapet
i Indalsälvens dalgång med små och branta åkrar. I det nuvarande systemet
tillhör Liden och Holm område 2 b när det gäller mjölkbidrag. Liden och
Holm gränsar mot Jämtland och bör inte behandlas på detta sätt när det
gäller mjölken när områdena i andra sammanhang tillhör inre stödområdet.

I motionerna 2003/04:MJ244 (c) yrkande 2, 2003/04:MJ325 (m) och 2003/04:MJ358
(kd) yrkande 1 anförs i fråga om regelverket för jordbruket i norra Sverige
att såväl Sverige som EU har som övergripande mål att det skall finnas
ett jordbruk i hela landet respektive i hela unionen. För att klara den
målsättningen är det nödvändigt med ett speciellt regelverk för jordbruket
i de perifera områdena. Beträffande de särskilda villkoren för jordbruket
i norra Sverige anförs att jordbruksproduktionen har nått en så låg nivå
inom många områden att den är svår att över huvud taget upprätthålla.
Även om man inom EU totalt sett har en ambition att minska produktionen
och ersättningar riktade direkt till produktionen, så bör en annan
målsättning gälla för jordbruket i norra Sverige. I vårt nordliga och glesa
område handlar det om att stimulera produktionen för att den inte skall
vika ytterligare.
Enligt motion 2003/04:MJ285 (c) yrkande 2 krävs särskilda åtgärder för
jordbruket i fjällnära områden. Riksdagen beslutade redan år 1997 att ge
regeringen till känna behovet av att genomföra särskilda åtgärder för
jordbruket i dessa områden i form av en fjällmiljöersättning. Riksdagens
beslut har inte verkställts. Jordbruket i de fjällnära områdena behöver
positiva signaler omedelbart. I motion 2003/04:MJ335 (v) yrkande 1 anförs
att i samband med införlivandet av den nya jordbrukspolitiken som skall
genomföras år 2005-2007 bör det även göras en uppföljning och utvärdering
av vilka effekter det nu rådande stödsystemet har haft för det fjällnära
jordbruket. Om utvärderingen visar att fjälljordbruket i lägre grad kunnat
ta del av det nya stödet än jordbruket inom övriga områden som kräver
särskilt riktade stöd, och därför missgynnats av övergången till EU:s
jordbrukspolitik, bör regeringen återkomma med förslag om åtgärder.
Stödet till jordbruket i norra Sverige bör enligt motion 2003/04:MJ399
(kd) yrkande 12 ligga så nära referensersättningsnivån som möjligt. Den
totala nationella ersättningen har de senaste åren legat 20-30 miljoner
kronor under den referensersättningsnivå på 316 miljoner kronor som, enligt
kommissionsbeslut 97/557/EG, tjänar som maximinivå för det nationella
stöd som Sverige tillåts ge. För budgetåren 2002 och 2003 anslogs 318
miljoner kronor per år för nationellt stöd enligt förordningen (1996:93)
till jordbruket i norra Sverige. Det belopp som verkligen betalts ut har
dock haft en sjunkande trend.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om
stödområdesindelning m.m. (se bl.a. bet. 2003/04:MJU2 och bet. 1999/2000:MJU2)
och har därvid hänvisat till att regeringen i december 1996 gav Jordbruksverket
i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering och översyn av de regionala
stöden till jordbruket. I uppdraget ingick bl.a. att göra en genomgång av
stödområdesgränserna och en förutsättning var att förslag till eventuella
förändringar skulle rymmas inom befintliga budgetramar. Jordbruksverket
redovisade resultatet av utvärderingen våren 1998 (Rapport 1998:2). Verket
anförde att det med undantag för vissa förändringar i stödområde 4 inte
var motiverat att genomföra några förändringar i stödområdesindelningen.
Utskottet har med hänvisning härtill inte varit berett att föreslå någon
åtgärd.
När det gäller Jämtlands län uttalade utskottet i april 2002 (bet. 2001/02:
MJU15) emellertid att det kan finnas skäl att se över den nuvarande
stödområdesindelningen. Jämtlands län är indelat i tre stödområden: 1, det
fjällnära jordbruket, 2 a som utgör övriga länet med undantag för vissa
församlingar i Storsjöbygden samt tre församlingar i Ragundadalen, vilka
omfattas av stödområde 2 b. Stödområdesindelningen har sin främsta betydelse
för nivån på det pristillägg som utgår ur det nationella stödet för
mjölkproduktion och potatisodling. Det har inom näringen pågått diskussioner
om gränsdragningen mellan områdena 2 a och 2 b, särskilt med tanke på de
geografiska förhållandena och de omfattande nivåskillnader som råder inom
och mellan dessa områden. Som framhålls i en motion är en positiv utveckling
av jordbruket i länets centrala delar av stor vikt för den norrländska
livsmedelsindustrin och därmed även för jordbruket i länets ytterområden.
Som vidare anförs i motionen kan det ifrågasättas om det föreligger sådana
skillnader mellan stödområdena 2 a och 2 b att det motiverar den nuvarande
stödområdesindelningen. Områdesindelningen synes inte heller ge avsedd
kompensationseffekt för variationen i skördar. Mot bakgrund av det anförda
anser utskottet att regeringen, i samband med det fortsatta arbetet med
den framtida jordbrukspolitiken, bör pröva möjligheterna att få till stånd
en mer ändamålsenlig stödområdesindelning i Jämtlands län. Riksdagen
beslutade att vad utskottet anfört skulle ges regeringen till känna (rskr.
2001/02:255).
Utskottet har inhämtat att på Jordbruksdepartementet handläggs ett ärende
som handlar om områdestillhörigheten för Lidens och Holms församlingar
(Jo2003/2045/ML). Frågan om Lidens och Holms församlingar är nära förknippad
med frågan om stödområdesindelningen i Jämtland, som också är aktuell.
Framställningar om stödområdesindelningen i Jämtland har gjorts genom bl.
a. riksdagsfrågor, interpellationer, skrivelser och uppvaktningar. Enligt
vad utskottet har erfarit kommer dessa frågor därför att handläggas av
Jordbruksdepartementet i ett sammanhang i samband med den pågående
utredningen om CAP-reformen.
I en interpellationsdebatt den 10 februari 2004 anförde jordbruksministern
beträffande ändrade stödområdesgränser i Jämtland att vi sedan mycket
länge har haft ett särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige. Det
nuvarande nationella stödet kan ses som en komplettering av de av EU
medfinansierade stöden. Det tidigare Norrlandsstödet, från tiden före
medlemskapet i EU, har ersatts med tre nya stöd. Inom ramen för
landsbygdsprogrammet lämnas kompensationsbidrag till mindre gynnade områden och
miljöersättning för att hålla odlingslandskapet öppet. Därutöver finns
det helt nationellt finansierade stödet till jordbruket i norra Sverige,
varav nära 95 % går till mjölkproduktionen. Stor yta och varierande
produktionsförhållanden motiverar att Jämtlands län är uppdelat i flera
stödområden, varav stödområde 2 b utgör den minsta delen. Den nuvarande
stödområdesindelningen i norra Sverige har varit oförändrad sedan Sverige
blev medlem i EU. Områdesindelningen överensstämmer med den som tillämpats
sedan mitten av 1980-talet och baseras på statistik om skördeavkastningar.
Den årliga minskningen av jordbruksföretagen, åkerarealen och mjölkkorna
är snabbare i norra Sverige än i andra delar av landet, vilket är allvarligt.
Stödområde 2 b har dock en något bättre utveckling än stödområde 1-3 i
sin helhet samt även en bättre utveckling än område 2 a vad gäller antal
företag med mjölkkor, totalt antal mjölkkor och lönsamhet i mjölkproduktionen.
Trots att antalet företag har minskat har mjölkproduktionen i område 2
b minskat obetydligt sedan 1997.
Jordbruksministern anförde vidare att en jämförelse mellan stödområde 2 b
i Jämtlands respektive Västernorrlands län visar att Jämtlandsdelen har
både högre skördenivå och en mindre negativ strukturutveckling inom
mjölkproduktionen. I arbetet inför det svenska genomförandet av CAP-reformen
analyserar regeringen konsekvenserna för norra Sverige och för olika
stödområden. Utfallet av reformen för norra Sverige och för Jämtland är en
viktig del i analysen av villkoren och framtida möjligheter för jordbruket
i dessa delar av landet. Även om inget tyder på att område 2 b missgynnas
av reformen finns det skäl att se över om stödområdesindelningen i Jämtlands
län kan bli mer ändamålsenlig, enligt riksdagens önskemål. Regeringen
arbetar nu med att analysera hur en ändring skall kunna genomföras.
Jordbruksministern beklagade tidsutdräkten och uttalade att riksdagens beslut
bör vara verkställt före årets slut. Utskottet föreslår att motion
2003/04:MJ209 (s) i avvaktan på resultatet av den beredning som pågår lämnas
utan vidare åtgärd.
När riksdagen år 1998 slog fast riktlinjerna för Sveriges arbete med
jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU (bet. 1997/98:JoU23 s. 18)
uttalade utskottet att de övergripande målen för EU:s regional- och
strukturpolitik är att utjämna skillnader mellan olika regioner. Utskottet
uttalade vidare att jordbrukets strukturförändring samt livsmedelsindustrins
och andra näringars utveckling av ekonomiska, miljömässiga och sociala
skäl även i fortsättningen bör stödjas i de ekonomiskt minst utvecklade
regionerna. Därmed kan möjligheter skapas för nya arbetstillfällen,
ekonomisk sammanhållning och en långsiktigt hållbar utveckling även i
regioner med sämre ekonomiska produktionsförutsättningar. Åtgärderna bör
anpassas till nationella och regionala förhållanden inom ramen för ett
gemensamt regelverk. Samordning bör liksom i dag ske mellan jordbrukspolitiken
och struktur- och regionalpolitiken. Sverige bör verka för att åtgärderna
utvärderas och övervakas i syfte att motverka en snedvridning av konkurrensen.

De samlade programdokumenten för mål 1 är ägnade att stärka konkurrenskraften
för jordbruket i Norrlands inland (jfr bet. 2003/04:MJU2). Åtgärder
möjliggörs som både underlättar en nödvändig fortsatt strukturutveckling
inom jordbruket och främjar ökad sysselsättning på landsbygden, bl.a.
genom en snabbare diversifiering av de jordbruksföretag som saknar
förutsättningar att utveckla sin jordbruksproduktion. Jordbruket i norra
Sverige har en särskild regionalpolitisk betydelse genom den mångfald av
värden som jordbruksnäringen och dess verksamheter förknippas med.
Det nationella stödet till jordbruket i norra Sverige ingår inte i miljö-
och landsbygdsprogrammet eller mål 1-programmen (jfr bet. 2003/04:MJU2).
Stödet kan lämnas för att skapa bättre förutsättningar för jordbruket
inom områden i norra Sverige, där det med hänsyn till klimat och andra
produktionsförutsättningar är särskilt svårt att bedriva jordbruk. Stödet
kan lämnas till jordbrukare med produktion av mjölk, smågrisar, slaktsvin,
getter, ägg, potatis, bär eller grönsaksodling och till företag som
transporterar mjölk till mejeri. Stödet motsvarar de målsättningar som
anges i artikel 142.3 tredje stycket i Sveriges anslutningsfördrag med EU.
Stödet är beräknat utifrån förutsättningen att den totala stödnivån före
EU-medlemskapet skall kunna upprätthållas.
Utskottet uttalade vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse
2002/03:111 Landsbygdspolitik - resultatredovisning (bet. 2003/04:MJU2 s.
100) att det nationella stödet, miljöersättningar och kompensationsbidraget
i mindre gynnade områden har bidragit till att upprätthålla ett öppet
odlingslandskap och ett livskraftigt jordbruk i norra Sverige. De utökade
möjligheterna till stöd för utveckling av jordbruket, livsmedelsindustrin
och andra delar av landsbygdens näringsliv som finns genom mål 1-programmen
har också medverkat till att upprätthålla jordbruket och livsmedelsproduktionen
i regionen. Trots de olika stöden sker en viss minskning och omfördelning
av jordbruksproduktionen i norra Sverige. Som framgår av skrivelsen följer
regeringen noga utvecklingen och bedömer att den kombination av stödmöjligheter
som finns medverkar till att jordbruket har rimliga konkurrensförutsättningar
för att kunna bibehållas och utvecklas i norra Sverige. Utskottet instämmer
i att de utökade möjligheter som strukturfondsprogrammen erbjuder för att
stödja investeringsverksamhet, nyetablering samt kunskapsutveckling och
utprovning av nya produktionsmetoder och verksamheter genom utbildning
och utvecklingsprojekt kan och bör utnyttjas för att utveckla jordbruket
i regionen. En viss ytterligare koncentration av dessa åtgärder till de
områden i Norrlands inland som har de största naturgivna svårigheterna
för landsbygdens näringsliv bör kunna ske inom ramen för de program som
nu genomförs. Dessa program är föremål för en halvtidsutvärdering som
redovisas hösten 2003. Därefter kommer behov av eventuella förändringar
i programmen att övervägas.
Som tidigare har redovisats i detta betänkande övervägs de föreslagna
förändringarna i Regeringskansliet. Utskottet har ingen annan uppfattning
än den som framförs i motionerna 2002/03:MJ349 (s), 2003/04:MJ244 (c)
yrkande 2, 2003/04:MJ325 (m) och 2003/04:MJ358 (kd) yrkande 1 om jordbrukets
betydelse i norra Sverige. Utskottet föreslår att berörda motionsyrkanden
i avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen lämnas utan vidare
åtgärd.
När det gäller den fråga om referensersättningsnivån som tas upp i motion
2003/04:MJ399 (kd) yrkande 12 har utskottet inhämtat från Jordbruksdepartementet
att det totala utbetalade beloppet de senaste tre åren har legat 12-15
miljoner kronor under referensnivån enligt kommissionens beslut 96/228/EG.
Underskridandet av referensnivån beror i huvudsak på minskningen av
antalet stödmottagare och minskningen av jordbruksarealen inom stödområdet.
Inom ramen för det nationella stödet lämnas sedan 2001 statligt stöd för
merkostnader till följd av kadaverhanteringen i norra Sverige.
Riksdagen beslutade under hösten 2001 (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:
MJU2, rskr. 2001/02:106) ett antal mindre förändringar av stödet till
mjölkproduktion i stödområde 1 och av stödet till smågrisproduktionen.
Utskottet har inhämtat att EG-kommissionen inom kort avser att godkänna
dessa förändringar.
Det framgår av Jordbruksverkets regleringsbrev för 2004 att anslaget 44:1
även kan användas för särskilda insatser för det fjällnära jordbruket
samt för insatser som särskilt främjar utvecklingen av den småskaliga
livsmedelsförädlingen i norra Sverige. Därmed har nya åtgärder vidtagits
för lantbrukets och landsbygdens utveckling i området. Utskottet anser
att syftet med motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 12 härmed i allt väsenligt
kan anses tillgodosett i berörd del. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd
i berörd del.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 1998 gjorde
riksdagen ett tillkännagivande som innebär att regeringen i samband med
förändringsarbetet av miljöprogrammet skall beakta behovet av ett särskilt
stöd till det fjällnära jordbruket (se vidare bet. 1997/98:JoU1).
Utskottet redovisade år 2002 (bet. 2001/02:MJU15 s. 45) att den jordbruksmark
som förekommer i fjälltrakterna omfattas, liksom all annan jordbruksmark,
av möjligheten att erhålla ersättning för särskilda miljötjänster, t.ex.
för miljövänlig vallodling eller betesdrift, under förutsättning att
uppsatta villkor uppfylls. Det faktum att jordbruket är fjällnära är inte
en tillräcklig grund för att jordbruket skall kunna ersättas som någon
miljövänlig produktionsform om kriterierna för att berättiga till
miljöersättning inte är uppfyllda. Jordbruksministern anförde i ett frågesvar
(fråga 2000/01:463) att ett viktigt mål för regeringen är att hela Sverige
skall leva och utvecklas. Jordbruket har en viktig roll i norra Sverige
och bidrar, förutom med grundläggande livsmedelsproduktion, till att
upprätthålla sysselsättning, befolkning och samhällsstrukturer i dessa
delar av landet. Jordbruksministern redogjorde för de olika stöden för
norra Sverige och konstaterade att åtgärderna i mål 1-programmen, det
nationella stödet, miljöersättningarna och kompensationsbidraget i mindre
gynnade områden bidragit till att upprätthålla ett öppet odlingslandskap
och ett livskraftigt jordbruk i Norrlands inland. Utskottet konstaterade
i likhet med jordbruksministern att de redovisade åtgärderna innebär att
riksdagens tillkännagivande får anses tillgodosett.
Jordbruksverket beskriver i rapporten (2003:16) Jordbrukets utveckling i
det fjällnära området 1995-2002 den utveckling som ägt rum för jordbruket
i det fjällnära området sedan Sveriges inträde i EU. I rapporten konstateras
att jordbrukets utveckling i Sverige kännetecknas av en omfattande
strukturförändring, vilken är mer omfattande i norra Sverige. Antalet
jordbruksföretag och åkerarealens omfattning har genomgått en kraftig minskning
som knappast är avslutad. Den viktigaste driftsinriktningen är mjölkreduktionen.
I stödområde 1 och i de nordliga fjällkommunerna har en produktionsminskning
av mjölk ägt rum. De kvarvarande företagen förmår inte täcka det
produktionsbortfall som de upphörande företagen ger upphov till. I övriga
stödområden, möjligtvis med undantag för stödområde 3, har trots den
omfattande strukturförändringen produktionen kunnat bibehållas. Det södra
fjällområdet, Dalarnas och eventuellt Jämtlands län, har i viss mån lyckats
bromsa den ogynnsamma utvecklingen tack vare lyckade satsningar inom
turistnäringen som smittat av sig till bl.a. jordbruket. Enligt rapporten
är dock utvecklingen av jordbruket i det fjällnära området ogynnsam om
strävan är att näringen skall vara livskraftig. Rapporten övervägs för
närvarande i Jordbruksdepartementet. Vidare bereds, som tidigare har
redovisats, förslaget till åtgärder med anledning av utvärderingen av Miljö-
och landsbygdsprogrammet efter halva programperioden (SOU 2003:105). Med
hänvisning till det arbete som pågår bör motionerna 2003/04:MJ285 (c)
yrkande 2 och 2003/04:MJ335 (v) yrkande 1 för närvarande lämnas utan vidare
åtgärd.
Jordbruksadministration m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om miljöeffekter och pris på livsmedel (v),
utnyttjandet av EU-medfinansierade anslag (kd), kommunal tillsyn (kd),
sociala frågor i jordbruket (c) och jämställdhet (fp).
Jämför reservationerna 24 (v), 25 (kd) och 26 (fp).
Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ263 (v) yrkandena 4 och 5 bör regeringen se över
förutsättningarna för att låta miljöeffekter få genomslag i priset på
livsmedel. Vidare bör utredas vilka marknadsfrämjande åtgärder som behöver
vidtas för att öka intresset för och efterfrågan av miljömärkta livsmedel.
Det krävs bl.a. insatser i form av marknadsfrämjande åtgärder och
informationsinsatser både generellt och till riktade grupper, såsom till
förädlingsföretag som vill satsa på ekologisk produktion.
Kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag bör enligt motionerna
2002/03:MJ424 (kd) yrkande 5 och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 6 långsiktigt
ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de EU-anslag
som är möjliga.
Enligt motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 10 bör kommunerna ha fortsatt
ansvar för tillsynen enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen.
Motionärerna anser att den tillsyn som kan utföras bäst på kommunal nivå
också bör utföras där. Det finns stora samordningsvinster att uppnå mellan
de olika tillsynsområdena.
Den sociala dimensionen i lantbruket och vikten av jordbrukspräster och
kuratorer framhålls i motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 32. Olika former
av social kontakt bör uppmuntras för att minska ensamheten hos lantbrukarna
i arbetslivet. I de olyckliga fallen av vanvård av djur ligger ofta sociala
problem i bakgrunden.
Ett jämställdhetsperspektiv bör enligt motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande
21 föras in i jordbrukspolitiken. Erfarenheten efter tre års genomförande
av miljö- och landsbygdsprogrammet och mål 1-programmet visar att kvinnor
har en nyckelroll för de förändringar och den utveckling som sker på
landsbygden.
Utskottets ställningstagande
När riksdagen år 1998 slog fast riktlinjerna för Sveriges arbete med
jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet.
1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241) uttalade utskottet att den framtida politiken
måste utgå från konsumenternas efterfrågan och ge dem bättre möjligheter
att påverka inriktningen och storleken på produktionen av livsmedel och
andra jordbruksvaror. Samtidigt är det angeläget att förutsättningar skapas
för jordbruksföretagen att agera på en konkurrensutsatt marknad. Därmed
kan jordbrukspolitiken övergå från att i huvudsak ha varit producentstyrd
till att främst styras av konsumenternas efterfrågan. De livsmedel som
erbjuds konsumenterna skall dessutom vara säkra från hälsosynpunkt. Det
är företagens uppgift att ansvara för att inte några livsmedel som kan
skada människors hälsa släpps ut på marknaden. Samhället bör dock genom
lagstiftning formulera vissa grundkrav avseende livsmedlens kvalitet.
Vidare bör marknadsmässiga och från konsumentsynpunkt skäliga priser ingå
som ett mål för jordbrukspolitiken. Priserna på jordbruksprodukter och
livsmedel skall i första hand bestämmas av utbud och efterfrågan på
marknaden.
Av regleringsbrevet för år 2004 framgår att Jordbruksverket har att, i
samverkan med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, fortlöpande
följa och utvärdera miljöeffekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken
i linje med regeringens beslut den 11 juli 1996 (Jordbruksdepartementet).
Uppdraget skall genomföras i linje med det förslag som presenterats av
myndigheterna (Jordbruksverkets rapport 2003:20). Resultatet av arbetet
skall löpande rapporteras till regeringen.
Nuvarande nationella mål för konsumentpolitiken fastställdes av riksdagen
hösten 2001 (prop. 2000/01:135, bet. 2001/02:LU2, rskr. 51). Riksdagens
beslut innebär att de nationella målen för konsumentpolitiken skall vara
att konsumenternas ställning och inflytande på marknaden skall stärkas
(inflytandemålet), att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja
sina ekonomiska och andra resurser effektivt (hushållningsmålet), att
konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas (säkerhetsmålet), att
sådana konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling
(miljömålet) samt att konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning,
information och utbildning (kunskapsmålet). Miljömålet inom konsumentpolitiken
infördes år 1995 (prop. 1994/95:140, bet. LU32, rskr. 438). 2001 års
riksdagsbeslut innebar inga förändringar vad gäller miljömålets formulering.
Lagutskottet uttalade i april 2003 (bet. 2002/03:LU14) att bakom införandet
av miljömålet låg en strävan att starkare betona sambandet mellan konsumtion
och miljö. Det ansågs vara en viktig konsumentpolitisk uppgift att försöka
uppnå sådana konsumtionsmönster som belastar miljön så lite som möjligt.
Vidare betonades vikten av att påverka även produktionen i denna riktning.

Riksdagen beslutade år 2003 (bet. 2002/03:LU14) tre delmål för miljömålet
inom konsumentpolitiken, nämligen att det skall vara prisvärt och enkelt
att agera på ett för miljön positivt sätt (delmål 1), att det skall finnas
många konkreta exempel på positiva miljöeffekter av ett ändrat beteende
(delmål 2) och att miljömärkningen och den etiska märkningen skall ha en
stor spridning (delmål 3). De nya delmålen syftar enligt lagutskottets
bedömning till att bidra till att det övergripande miljömålet för
konsumentpolitiken uppnås och anger inriktningen av verksamheten t.o.m. år
2005. Delmålen är generella för politikområdet, men tar framför allt sikte
på Konsumentverkets arbete och dess roll som sektorsansvarig
myndighet.
Regeringen har i 2004 års regleringsbrev uppdragit åt Livsmedelsverket
att vidta åtgärder för att stärka tillsyn och kontroll när det gäller
märkning av livsmedel. En redovisning av gjorda insatser skall göras till
regeringen i samband med årsredovisningen.
Utskottet har uttalat (bet. 2003/04:MJU3) att avsikten med miljömärkning
är att den skall utgöra en garanti för konsumenten att produkten har
producerats i enlighet med de kriterier som gäller för den aktuella
miljömärkningen. Sveriges hållning är att miljömärkning skall vara frivillig
och marknadsdriven, dvs. inte ett ansvar för staten. Detta lägger ett
stort ansvar på konsumenterna, men även på ideella organisationer, att
själva bedöma vad miljömärkningen står för. Utskottet ser det därför
positivt att olika medier uppmärksammar sådan miljömärkning som inte svarar
mot de kriterier som svenska konsumenter förutsätter ingår i
miljömärkningssystemen.
Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom kommissionen arbete med att
fastställa riktlinjer för hur de olika miljömärkningssystemen skall kunna
jämföras.
Anslaget Bidrag till miljömärkning av produkter (40:6) är ett bidrag ställt
till SIS Miljömärkning AB som av regeringen har fått i uppdrag att utveckla,
informera om och marknadsföra miljömärkningskriterier för konsumentvaror.
Medlen utbetalas via Kammarkollegiet (jfr bet. 2003/04:NU1). Näringsutskottet
välkomnade regeringens förslag om en ökning av det berörda anslaget med
1,6 miljoner kronor, avsett för den nämnda verksamheten. Som redovisats
kommer Jordbruksdepartementet att följa utfallet av den berörda verksamheten
och en årlig utvärdering kommer att ske.
Något behov av ett uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet därmed
inte se. Det anförda torde i allt väsentligt tillgodose syftet med motion
2002/03:MJ263 (v) yrkandena 4 och 5. Motionsyrkandena bör lämnas utan
vidare åtgärd.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111 Landsbygdspolitik
- resultatredovisning (bet. 2003/04:MJU2 s. 84) refererade utskottet att
anslagssparandet på anslagen 44:1 och 44:2 uppgår till 751 181 000 kr
respektive 56 709 000 kr vid ingången av år 2003. Vid några tillfällen
har regeringen fattat beslut om indragning av delar av anslagssparandet
för anslagen 44:1 och 44:2. En stor del av det ingående anslagssparandet
år 2000 härstammar från programperioden under åren 1995-1999. Anslagssparandet
från programperioden 1995-1999 har sin bakgrund i att Sverige inte fullt
ut behövde utnyttja de anvisade anslagen. För övrigt är storleken på
anslagssparandet ett resultat av svårigheterna att för ett givet år
prognostisera utfallet av insatser som bygger på fleråriga åtaganden. Regeringen
anför i skrivelsen att eftersom budgeten för respektive åtgärd i miljö-
och landsbygdsprogrammet kan skilja sig åt mellan olika år speglar utfallet
åren 2000-2002 nödvändigtvis inte förväntat utfall under resten av
programperioden. Det finns emellertid vissa skillnader mellan utfallet åren
2000-2002 och den i programmet ursprungligen planerade fördelningen av
medel mellan åtgärder under samma period. Detta beror främst på att vissa
åtgärder har haft en högre anslutning än förväntat under perioden medan
anslutningen till andra åtgärder varit lägre än förväntat. Utskottet
konstaterar att anslutningen till åtgärderna i programmet överlag har varit
hög. Detta innebär också att de ekonomiska ramarna för programmet förväntas
utnyttjas fullt ut.
Vid riksdagsbehandlingen av statsbudgeten för år 2004 anfördes (bet.
2003/04:MJU2 s. 57) att under anslaget (44:1 och 44:2) har anvisats medel
för de av Sverige tillämpade miljö- och strukturstöden med anknytning
till jordbruket samt för det nationella stödet till jordbruket i norra
Sverige. Regeringens avsikt är att följa de planer som finns för programmen
i syfte att nå de mål som formulerats. Anslaget för år 2004 minskas med
14 miljoner kronor jämfört med det i budgetpropositionen för år 2003
beräknade anslaget för att medverka till ett lägre utgiftstryck på
statsbudgeten under år 2004. Minskningen av anslaget kommer att innebära lägre
utgifter för åtgärder inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet under
år 2004.
När det gäller den ram för de EG-finansierade stöden och deras utnyttjande
som tas upp i motionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 5 och 2003/04:MJ399
(kd) yrkande 6 vill utskottet hänvisa till tidigare uttalanden om det
självklara i att framförhandlade stöd skall utnyttjas (se bl.a. bet.
2001/02:MJU15 och 1998/99:MJU7). Motionerna bör med det anförda lämnas
utan vidare åtgärd.
Som utskottet tidigare har redovisat kommer Djurskyddsmyndigheten (bet.
2003/04:MJU2 s. 20) att utgöra den centrala myndigheten avseende djurskydd
enligt djurskyddslagen. Detta innebär också att myndigheten till den delen
tar över Jordbruksverkets uppgifter. Djurskyddet är enligt regeringen
prioriterat, och en väl fungerande tillsyn har därvid en särskilt hög
prioritet. Regeringen arbetar kontinuerligt med att se över djurskyddslagen
(1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539) för att anpassa reglerna
efter djurens behov i så stor utsträckning som möjligt och regeringen
avser att återkomma i frågan då det gäller t.ex. kommunal samverkan. Vidare
anfördes att Livsmedelsverket har förbättrat stödet till den lokala
tillsynen. Det finns dock fortfarande utrymme för att göra en del förbättringar
både på central och lokal nivå när det gäller livsmedelstillsynen. Det är
oroande att inspektionsfrekvensen sjunker både i den kommunala tillsynen
och i Livsmedelsverkets egen tillsyn. Frekvensen har sjunkit under en
följd av år. Det återstår ännu åtgärder för att garantera en effektiv och
likvärdig livsmedelstillsyn i hela landet. När det gäller den lokala
tillsynen är problemet bl.a. bristande resurser.
I den tidigare nämnda departementspromemorian (Ds 2004:11) Förbättrad
djurskydds- och livsmedelstillsyn lämnas förslag som syftar till att inom
ramen för nuvarande tillsynsorganisation stärka den lokala livsmedels-
och djurskyddstillsynen. Vidare övervägs, som tidigare redovisats,
kommunernas ansvar för statlig tillsynsverksamhet i Utredningen om en tydligare
och effektivare statlig tillsyn, Ju 2000:06. Förslaget innebär att
Livsmedelsverkets och den nya Djurskyddsmyndighetens ansvar för att leda och
samordna tillsynen tydliggörs och stärks. I myndigheternas centrala
tillsynsuppgifter ingår att med bindande föreskrifter styra hur den operativa
tillsynen skall bedrivas och att med rådgivning och utbildningsinsatser
stödja samt följa upp länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn. För att
ytterligare förbättra förutsättningarna för en effektiv kommunal tillsyn
införs bestämmelser som underlättar en samverkan kommuner emellan. Vidare
ställs krav på att kommunerna skall upprätta tillsynsplaner och att det
skall inrättas samrådsgrupper med uppgift att följa tillsynen inom länet.

Uppdagas brister i den kommunala tillsynen skall Livsmedelsverket eller,
när det gäller djurskyddstillsynen länsstyrelsen, kunna förelägga en
kommun att rätta till bristerna. Föreligger särskilda skäl får föreläggandet
förenas med vite. Om en kommun grovt eller under en längre tid har åsidosatt
sina tillsynsskyldigheter skall regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket
alternativt en länsstyrelse, kunna besluta att tillsynen över en viss
verksamhet som kommunen annars har, skall flyttas över till Livsmedelsverket,
respektive länsstyrelsen. När det gäller livsmedelstillsynen skall
kommunerna vidare ges möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften för
att finansiera även andra kostnader för tillsynsverksamheten än sådana
som avser provtagning och undersökning. Förslaget bereds nu i Regeringskansliet.

Riksrevisionens styrelse har i en framställning till riksdagen 2003/04:RRS1
angående djurskyddstillsynen anfört att det med anledning av vad som
framkommit i samband med granskningen enligt styrelsens uppfattning kan
finnas skäl att regeringen överväger om det behövs förändringar i regleringen
av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras. Förutom finansiella
aspekter bör vid en sådan prövning även beaktas vikten av att djurhållare
i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt.
Det kan exempelvis inte anses rimligt att det som i en kommun är helt
gratis kostar djurhållaren i en annan kommun 9 000 kr. En självklar
utgångspunkt är enligt styrelsen att avgifterna inte får överskrida de
kommunala självkostnaderna för tillsynen. Regeringen bör på lämpligt sätt
återrapportera till riksdagen om resultatet av sin prövning. Riksrevisionens
styrelses framställning bereds för närvarande av utskottet i annat sammanhang.

Utskottet föreslår att Motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 10 i avvaktan på
det arbete som pågår lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller frågan om en social dimension i lantbruket vill utskottet
hänvisa till syftet med insatsområdet för en ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling på landsbygden inom miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige
åren 2000-2006. Inriktningen på programmet är att främja utvecklingen av
alternativa möjligheter för hela landsbygdens ekonomiska och sociala
utveckling som en motvikt till att sysselsättningen i jord- och skogsbruket
under lång tid har minskat kraftigt. Kvinnors förutsättningar och kompetens
skall i högre utsträckning än tidigare tas till vara. Jordbruket skall
fortsätta att bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd.
Förslagen som lämnas i motionen är av det slaget att de inte bör bli
föremål för något riksdagsuttalande. Med det anförda bör motion 2002/03:MJ487
(c) yrkande 32 lämnas utan vidare åtgärd.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111 (bet.
2003/04:MJU2 s. 108) framhölls betydelsen av en näring som ger arbetsmöjligheter
åt både kvinnor och män, något som är viktigt att uppmärksamma vid
utformningen och tillämpningen av åtgärderna inom miljö- och
landsbygdsprogrammet.
Det finns goda exempel på hur kvinnor omsatt sina kunskaper och erfarenheter
i framgångsrik företagsamhet inom jordbruk och småskalig livsmedelsproduktion,
inte minst i glesbygder. De kvinnliga nätverk och arbetsgrupper som vuxit
fram under de senaste åren, inte minst inom ramen för gemenskapsinitiativet
Leader-plus, arbetar med annorlunda och intressanta metoder i
landsbygdsutvecklingen. Åtgärderna inom miljö- och landsbygdsprogrammet skall
bidra till att ytterligare stödja en sådan utveckling. Åtgärderna måste
även samverka med åtgärder som ingår i program som medfinansieras från
strukturfonderna. Utskottet föreslår att motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande
21 lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med vad som
anförts.
Trädgårdsnäring
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om resurshushållande trädgårdsodling (kd),
fritidsodlingens betydelse (s), ett nationellt centrum för trädgårdsodling
(v), tillgången på bra växter för fritidsodling (s) och stöd till
fritidsodling (s). Jämför reservation 27 (kd).
Motionerna
Inom ramen för landsbygdsprogrammen bör enligt motion 2002/03:Sk347 (kd)
yrkande 4 inkluderas dels ett konventionellt stöd för resurshållande
trädgårdsodling, dels ett nationellt stöd för ekologisk växthusodling.
Enligt motion 2002/03:MJ469 (s) yrkande 2 bör regeringen även i övrigt
uppmärksamma fritidsodlingens betydelse och behov av stöd i likhet med
andra folkrörelser. Intresset för fritidsodling har påtagligt ökat under
senare år, vilket framgår av tidningsartiklar, bokutgivning, trädgårdsmässor
etc.
Ett nationellt centrum för trädgårdsodling, Wij trädgårdar i Ockelbo kommun,
bör skapas enligt motion 2002/03:MJ401 (v). Sedan ett par år tillbaka
pågår ett trädgårdsprojekt i Ockelbo, en mindre kommun i Gävleborgs län.
Platsen för projektet är Wij säteri, en liten herrgårdsanläggning i direkt
anslutning till kommunens tätort. Här finns goda förutsättningar för odling
och hortikulturell utveckling, där "det vilda" i områdets ytterkanter via
vattendrag, åkermark och herrgårdsparken till slut når de vackra byggnaderna.

I fråga om åtgärder för att säkra tillgången på bra växter för fritidsodlingen
anförs i motion 2002/03:MJ471 (s) att fritidsodlingen är viktig bl.a. ur
ett folkhälsoperspektiv, liksom även offentliga planteringar. Det är
angeläget att de investeringar som såväl den enskilde som det allmänna gör
för en grön miljö inte görs förgäves. För att säkerställa tillgången på
ett härdigt växtmaterial är det angeläget både med stöd till forskning
och växtförädling för bra växtmaterial och uppdrag till berörda myndigheter,
främst Jordbruksverket och Konsumentverket, att medverka till bättre
konsumentinformation.
I motion 2003/04:MJ338 (s) framhålls behovet av att skapa ökad klarhet om
stödet till fritidsodlingen i framtiden. Dagens situation kan synas
oproblematisk, eftersom fritidsodlingen är så vanligt förekommande trots
att samhällets stöd till dess organisationer minskat.
Utskottets ställningstagande
Som tidigare har redovisats (bet. 2003/04:MJU2) konstateras i regeringens
skrivelse (2002/03:111) Landsbygdsutveckling - resultatredovisning att
anslutningen till åtgärderna i miljö- och landsbygdsprogrammet överlag
har varit hög och att detta innebär att de ekonomiska ramarna för programmet
förväntas utnyttjas fullt ut. Utskottet har även redovisat att ändringar
i programmet behandlas i samband med halvtidsutvärderingen av programmet
(SOU 2003:105). Utskottet har inhämtat att arbetet med att ta fram ett
nytt miljö- och landsbygdsprogram fr.o.m. 2007 påbörjas under år 2004.
Utskottet har flera gånger behandlat (bet. 2003/04:MJU2 s. 99) frågan om
stöd till ekologisk växthusodling. Utskottet har inhämtat att inom ramen
för kompetensutvecklingsåtgärden i miljö- och landsbygdsprogrammet lämnas
stöd för att anordna olika kompetensutvecklingsinsatser (rådgivning, kurser,
m.m.). Projektet riktar sig både mot konventionella och ekologiska odlare.
Motion 2002/03:Sk347 (kd) yrkande 4 avstyrks i avvaktan på resultatet av
det arbete som pågår.
Utskottet instämmer fullt ut i de synpunkter som framförs i motionerna
2002/03:MJ401 (v), 2002/03:MJ469 (s) yrkande 2, 2002/03:MJ471 (s) och
2003/04:MJ338 (s) om fritidsodlingens betydelse och behovet av åtgärder
för att säkra tillgången på bra växter för fritidsodlingen. När det gäller
fritidsodlingens betydelse och behov av stöd i likhet med andra folkrörelser
uttalade regeringen i 2004 års förslag till statsbudet (prop. 2003/04:1,
utg.omr. 17 s. 118, bet. 2003/04:KrU1) att folkrörelsepolitiken är
inriktad på att dels stimulera och stödja människors organisering i föreningar
och liknande sammanslutningar, dels bidra till goda förutsättningar för
dessa föreningar att verka och bedriva verksamhet. Inom folkrörelsepolitiken
hanteras generella frågor som rör alla typer av folkrörelser och ideella
föreningar, såsom den statliga bidragsgivningen till föreningslivet. Frågor
som rör den ideella sektorn och dess olika verksamheter behandlas inom i
stort sett samtliga politikområden. I syfte att samordna regeringens
folkrörelsepolitik tillsattes i september 2001 en interdepartemental
arbetsgrupp. Arbetsgruppen har kunnat konstatera att det föreligger behov
av att se över folkrörelsepolitiken och de olika insatser som görs riktade
mot föreningslivet och den sociala ekonomin. Regeringen har därför för
avsikt att under år 2004 låta se över den statliga folkrörelsepolitiken.

Som utskottet redovisade hösten 2000 (bet. 2001/02:MJU17) har företrädare
för trädgårdsnäringen vid flera tillfällen gjort framställningar till
regeringen om inrättandet av kollektiva fonder finansierade av
trädgårdsnäringen.
Av den anledningen avsattes för budgetåret 2001 under anslaget 44:3
Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket 5 miljoner kronor för en
trädgårdsnäringsfond (prop. 2000/01:1, utg.omr. 23, bet. 2000/01:MJU2).
Regeringen uttalade därvid att en bidragsnivå om 8 miljoner kronor per år
bör eftersträvas. Enligt vad utskottet inhämtat är det övergripande målet
att avsatta medel skall användas för forsknings- och utvecklingsverksamhet
inom trädgårdsnäringen i syfte att främja en uthållig utveckling. Syftet
är också att trädgårdsnäringen genom kollektiva insatser, bättre
kunskapsunderlag och individuell kompetenshöjning skall stimuleras till att
rationellt och strukturellt stärka sin position på marknaden. Särskild
vikt skall läggas vid att uppmuntra kvalitetsproduktion och
produktdiversifiering.
En successivt ökad ekologisk uthållighet skall främjas genom specifika
forskningsinsatser för att utveckla miljöledningssystem och integrerade
produktionsmetoder. Stödet skall även kunna användas till kollektiva
insatser för att nå en ökad nationell och internationell marknadskännedom
liksom för kollektiva utvecklingsåtgärder med syfte att sektorn kontinuerligt
skall kunna möta förändrade handelsmönster och upphandlingsstrukturer.
Avsikten är att Stiftelsen lantbruksforskning i samarbete med näringen
skall använda bidraget för att inom trädgårdsnäringen stödja projekt som
avser forskning och utveckling, tillhandahållande av tekniskt stöd,
produktion och saluföring av kvalitetsprodukter eller försäljningsfrämjande
åtgärder och reklam.
Utskottet redovisade vid behandlingen av 2003 års statsbudet (bet.
2002/03:MJU2) under anslaget 44:6 Återföring av skatt på handelsgödsel och
bekämpningsmedel m.m. att beslut fattats om att 8 miljoner kronor skall
tillföras Stiftelsen lantbruksforskning för forsknings- och
utvecklingsverksamhet
inom trädgårdsnäringen samt att EG-kommissionen godkänt denna nationellt
finansierade åtgärd.
I regleringsbrevet för år 2004 för Statens växtsortnämnd anges att nämnden
skall bidra till att växtodlingen i landet har tillgång till sådana
växtsorter som ger möjligheter för en växtodling som är anpassad till
odlingsförutsättningarna i landet och till behovet av en uthållig växtodling.
Nämnden skall också rapportera vilka kriterier som nämnden väger in i
sin bedömning vad avser godkännande av växtsorter för intagning i sortlistan
samt utfallet av prövade ärenden.
Fritidsodlingens Riksorganisation, som är ett samarbetsorgan för tretton
olika fritidsodlingsorganisationer med ca 70 000 medlemmar, har uppvaktat
utskottet och anfört följande. Det finns 2,5 miljoner trädgårdar omfattande
ca 300 000 ha i Sverige. Trädgårdarna har stor betydelse för folkhälsan.
Här odlas stora kvantiteter frukt, bär och grönsaker. Trädgårdsarbete
innebär för många människor - i olika åldrar - regelbunden motion i egen
takt. Trädgårdar ger samtidigt stimulans. Fritidsodlarna svarar samtidigt
för en stor del av arvet av gamla kulturväxter. Fritidsodlingen hör inte
hemma i någon av de många andra kategorierna av folkrörelser eller
fritidssysselsättningar, utan måste ses som en egen kategori. Det innebär
att fritidsodlingen inte får del av de stöd som utgår till andra folkrörelser,
utan i stället erhåller riksorganisationen sedan tio år ett bidrag om 3,
5 miljoner kronor för rådgivning och information till egna medlemmar och
till allmänheten. Denna verksamhet är av stor omfattning och har stor
betydelse för att bl.a. främja ekologisk trädgårdsodling. Organisationen
har svårt att påverka inriktningen av den forskning som bedrivs vid
Sveriges lantbruksuniversitet och de som finansieras av Formas.
När det gäller frågan om medel till forskning om grönytesektorn och
fritidsodlingen uttalade utskottet våren 1993 (bet. 1992/93:JoU20) att mycket
av den forskning som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet även kommer
fritidsodlarna till del, men med hänsyn till odlingens speciella behov är
det enligt utskottets mening av stor vikt att de informationskanaler som
finns mellan forskning och praktik kan bibehållas och utvecklas. Utskottet
ansåg det vara ett samhällsintresse att de berörda organisationerna
erhåller en väsentlig del av de föreslagna medlen och att det skapas
förutsättningar för en fortsatt informations- och rådgivningsverksamhet inom
hemträdgårdsområdet. Detta uttalande upprepades av utskottet hösten 2000
och 2002 (bet. 2000/01:MJU7 och bet. 2002/03:MJU2 s. 65).
Utskottet har inhämtat att på den s.k. Trädgårdsförsöksstationen i Ultuna,
bedrevs från år 1989 till år 2001 försöksverksamhet och demonstrationer
riktade till fritidsodlare. Stationens verksamhet var mycket uppskattad
men fick knappa resurser och lades ner 2001. 2003 anlades och invigdes en
s.k. kunskapsträdgård på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Ultuna. I
Ultuna kunskapsträdgård kan man ta del av kunskaper och verksamheter som
finns inom SLU. Trädgården avses vara en fysisk mötesplats för information,
kunskapsspridning och undervisning. Budskapet riktar sig till studenter
såväl som till skolelever och en bred allmänhet som vill stifta bekantskap
med SLU.
Utskottet vill framhålla fritidsodlingens stora betydelse och behovet av
åtgärder för att säkra tillgången på bra växter för fritidsodlingen.
Utskottet anser med hänsyn till trädgårdsodlingens speciella behov att det
är av stor vikt att de informationskanaler som finns mellan forskning och
praktik kan bibehållas och utvecklas. Det är enligt utskottets uppfattning
ett samhällsintresse att de berörda organisationerna erhåller en väsentlig
del av de föreslagna medlen och förutsätter att det skapas förutsättningar
för en informations- och rådgivningsverksamhet inom hemträdgårdsområdet.
Utskottet vill erinra om att Movium - sekretariatet för den yttre miljön,
Fritidsodlingens Riksorganisation och Stiftelsen Trädgårdsodlingens
elitplantstation sedan år 1993 erhåller sammanlagt ca 11 miljoner kronor
per år för dessa ändamål. Medlen beviljas numera av Formas (6 750 000 kr)
och Jordbruksverket (4 250 000 kr). Mot bakgrund av det anförda finner
utskottet ingen anledning att föreslå något riksdagsuttalande med anledning
av motionerna. Motionerna 2002/03:MJ401 (v), 2002/03:MJ469 (s) yrkande 2,
2002/03:MJ471 (s) och 2003/04:MJ338 (s) bör lämnas utan vidare åtgärd.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Svensk hållning i WTO-förhandlingarna, punkt 1 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att Sverige och EU i WTO-förhandlingarna bör
ställa mer bestämda krav. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ399
yrkande 21 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 13 och 2003/04:MJ432
yrkande 2.
Ställningstagande
I det pågående arbetet inom WTO måste Sverige och EU ställa mer bestämda
krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och
europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning mot ett mer ekologiskt
uthålligt jordbruk, miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion.
Man bör således eftersträva en dialog om de stödsystem inom jordbruk,
fiske och energiområdena som motverkar en hållbar utveckling. Detta bör
ges regeringen till känna.

2. Svensk hållning i WTO-förhandlingarna, punkt 1 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att Sverige bör vara pådrivande för att
WTO-förhandlingana kring livsmedelsfrågorna snabbt återupptas. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ432 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ424
yrkande 13 och 2003/04:MJ399 yrkande 21.
Ställningstagande
Misslyckandet vid WTO-toppmötet i Cancún har tills vidare satt stopp för
en avreglering av Europas och USA:s jordbruksmarknader med slopade
skyddstullar, fritt marknadstillträde för exportörer från fattiga länder och
en minskning av jordbrukssubventionerna. Detta är tragiskt framför allt
för tredje världens fattiga, men också för konsumenterna i Sverige och EU.
Båda parter skulle här vinna på mer marknad och mindre reglering. Sverige
måste aktivt arbeta för att förhandlingarna snarast återupptas. Detta bör
ges regeringen till känna.

3. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, punkt 2 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ432 yrkande 3 och avslår
motionerna 2002/03:K432 yrkande 13, 2002/03:L247 yrkande 7, 2002/03:U324
yrkande 7 i denna del, 2002/03:MJ268 yrkande 1, 2002/03:MJ338, 2002/03:MJ422
yrkandena 2, 3 och 13, 2002/03:MJ487 yrkandena 3 och 35, 2002/03:N266
yrkande 9, 2003/04:K416 yrkande 40, 2003/04:L353 yrkande 8, 2003/04:U351
yrkande 7, 2003/04:MJ244 yrkande 1, 2003/04:MJ285 yrkande 1, 2003/04:MJ333
yrkande 2, 2003/04:MJ345, 2003/04:MJ374 yrkandena 1-7, 2003/04:MJ399
yrkande 2, 2003/04:MJ411 yrkande 4, 2003/04:MJ431 yrkandena 2-4, det senare
i denna del, och 20, 2003/04:MJ432 yrkande 1, 2003/04:MJ435 yrkande 2 och
2003/04:MJ473 yrkande 1.
Ställningstagande
Sverige bör verka för att konsumentintresset får större vikt än hittills
i förhållande till producentintresset i EU-samarbetet. Den förlegade
jordbrukspolitiken bör ändras till en matpolitik med inriktning på
medborgarnas vilja och behov. Därtill behövs en utvecklad landsbygdspolitik
och enklare regler för företag. Folkpartiet liberalerna anser att
jordbruksföretagen skall behandlas som just företag. Jordbruksföretagen gynnas,
liksom andra företag, av en förenkling av regler och byråkrati. Lönsamma
jordbruksföretag betyder mycket för en levande och utvecklad landsbygd.
Detta bör ges regeringen till känna.

4. Konsekvensanalys av jordbruksnäringen, punkt 3 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att en ny jordbrukspolitik löpande bör prövas
med konsekvensutredningar. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ333
yrkande 3 och 2003/04:MJ399 yrkande 3 och avslår motionerna 2002/03:MJ424
yrkande 2, 2003/04:MJ333 yrkande 4 och 2003/04:MJ474 yrkande 18.

Ställningstagande
För att få en helhetsbild av jordbrukets betydelse bör olika typer av
konsekvensanalyser genomföras löpande. Dessa bör belysa jordbrukets
betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna
landskapet, boende och service på landsbygd etc. Detta är inte minst
angeläget i dessa tider då jordbruket utsätts för hård snedvriden konkurrens
och många, framför allt mindre jordbruk, tvingas läggas ned. Inhemskt
jordbruk är också en förutsättning för att undvika långa, miljöförstörande
transporter, för att inte bli försörjningsberoende av andra länder samt
för att upprätthålla en god livsmedelssäkerhet. En analys bör sakligt
kartlägga vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden beträffande den
svenske lantbrukarens ekonomiska konkurrenssituation i relation till
lantbrukare i varje annat EU-land. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med en sådan konsekvensanalys för att användas som underlag för
det fortsatta reformarbetet. I konsekvensanalysen bör det också belysas
hur det svenska jordbrukets skattebelastning, höga krav på djurskydd och
livsmedelssäkerhet, m.m. påverkat konkurrenskraften. Detta bör ges regeringen
till känna.

5. Konsekvensanalys av jordbruksnäringen, punkt 3 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att en konsekvensanalys behövs av jordbrukspolitiken
och dess miljöpåverkan. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ474
yrkande 18 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 2, 2003/04:MJ333
yrkandena 3 och 4 och 2003/04:MJ399 yrkande 3.
Ställningstagande
Centerpartiet anser att jordbruket kräver en balansgång mellan företagsklimat
och miljöåtgärder, och det behövs långsiktiga åtgärder för att stärka ett
hållbart svenskt jordbruk. Vi behöver en konsekvensanalys av jordbrukspolitiken
och dess miljöpåverkan. Centerpartiet föreslår en utredning för att
undersöka vilka förutsättningarna är för ett hållbart svenskt jordbruk.
Utredningen bör utföras med en bred kompetens vad gäller kunskap om
jordbruk, miljö, regionalpolitik och kultur. Detta bör ges regeringen till
känna.

6. Inriktning, punkt 4 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som
en hörnsten i en levande landsbygd. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:N330 yrkande 9 och avslår motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 2,
2002/03:MJ424 yrkande 1, 2002/03:MJ487 yrkande 1 och 2003/04:MJ399 yrkande
1.
Ställningstagande
Jord- och skogsbruket är hörnstenen för en levande landsbygd. Kristdemokraterna
vill betona tryggandet av dessa näringars ställning som en förutsättning
för fortsatt bosättning samt ekonomisk, social och kulturell utveckling
på landsbygden. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Konkurrensvillkor, punkt 5 (m, fp, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad
(m), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Cecilia Widegren (m) och
Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om livskraftiga jordbruksföretag och om åtgärder
för att förbättra jordbrukets konkurrenssituation. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 10, 2002/03:MJ422 yrkande 17 och
2003/04:MJ431 yrkande 12 och avslår motionerna 2002/03:MJ296, 2002/03:MJ356
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ411 yrkande 1, 2002/03:MJ424 yrkande 4,
2002/03:MJ429 yrkande 1, 2002/03:N307 yrkande 11, 2002/03:N340 yrkande 5,
2003/04:MJ435 yrkande 1 och 2003/04:MJ476 yrkande 1.
Ställningstagande
Det är viktigt att skapa förutsättningar för att den svenska jordbrukaren,
som vilken annan företagare som helst, ges möjlighet och frihet att på
likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt
marknad. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som anförs i reservationen
om likvärdiga konkurrensvillkor för det svenska jordbruket.

8. Villkoren för det svenska jordbruket, punkt 6 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om konkurrensvillkor för det svenska jordbruket.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ206 yrkande 1.
Ställningstagande
Jordbruket är grunden för det öppna landskapet, den biologiska mångfalden
och de kulturhistoriska värdena. EU:s miljö- och landsbygdsprogram har
stor betydelse för odlingslandskapet och för att de biologiska värdena
skall kunna tillvaratas. Det krävs dock att miljöersättningarna görs än
mer tillgängliga för landets jordbrukare. Regelsystemet kring dessa
ersättningar måste göras så enkelt som möjligt. Det krävs generellt en ökad
lönsamhet i produktionen. Här kan mycket göras på såväl gårdsnivå som i
förädlingsledet. Grunden för ett lönsamt företagande ligger givetvis hos
företagaren själv. Samtidigt måste politiken utformas så att den inte
hindrar utan stöttar den enskilda företagaren. Detta bör ges regeringen
till känna.

9. Fågelnäringen, punkt 7 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad
(m), Jan Andersson (c) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om svensk fågelnäring. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ320 och avslår motionerna 2003/04:MJ312, 2003/04:MJ362,
2003/04:MJ403 yrkande 1 och 2003/04:MJ454.
Ställningstagande
I dag hotas svensk fågelproduktion av en stark importökning av fågelkött.
Svensk kalkonuppfödning är i farozonen. Även svensk kycklinguppfödning
kan komma att få problem. Orsakerna är flera. Det starka men viktiga
djuromsorgsprogram Sverige har innebär ökade kostnader som konsumenterna
uppenbarligen inte är beredda att betala. Det svenska skattesystemet och
den höga dieselskatten är andra faktorer som medför att svensk fågelproduktion
har sämre konkurrensförmåga gentemot viktiga konkurrentländer. För att
värna det svenska fågelköttets höga kvalitet kan dagens snedvridningar i
konkurrenshänseende inte accepteras. Detta bör ges regeringen till känna.

10. Småskaliga slakterier m.m., punkt 8 (fp, kd)
av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om mobila och gårdsnära slakterier samt om
investeringsstöd för åtgärder som minskar djurtransporternas längd. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ367 yrkandena 2 och 4 och
2003/04:MJ399 yrkande 20 och avslår motion 2003/04:MJ335 yrkande 2.

Ställningstagande
Genom satsningar på lokala småskaliga slakterier kan långa och i vissa
fall plågsamma djurtransporter reduceras. Livsmedelsverket har bl.a.
föreslagit en ändrad fördelning av utdebitering av tillsynsavgifter för
slakterier, vilket skulle innebära lägre avgifter för de småskaliga
slakterierna. Kristdemokraterna menar att det är riktigt att framväxten av
småskaliga slakterier stimuleras, bl.a. genom lägre avgifter. För närvarande
finns i Sverige endast mobila slakterier i bruk för slakt av renar. I ett
flertal länder finns dock intresse för mobil slakt, och i USA slaktas
gris och nötkreatur i mobil anläggning och fjäderfän storskaligt mobilt.
I Norge finns, förutom slakt av ren, även slakt av lamm i mobilt slakteri
på försök.
Det är tveksamt om EU:s regler tillåter mobil slakt av andra djur än ren.
Sverige måste därför inom EU driva att reglerna tydliggörs så att mobil
slakt kan tillåtas. Utredningen (SOU 2003:6) Kännande varelser eller
okänsliga varor bedömer att mobil slakt i första hand skulle vara aktuellt
för svin, får och fjäderfä. För mobil slakt skall samma djurskyddskrav
gälla som för annan slakt. Kristdemokraterna delar utredningens åsikt att
ekonomiska bidrag till mobila slakterier, gårdsnära slakterier, slaktbodar
och andra lösningar som minskar djurtransporterna bör införas inom befintligt
regelsystem.
För att styra bort från stordriften och de långväga djurtransporterna är
det på kort sikt nödvändigt att införa investeringsstöd för sådana åtgärder
som minskar transporternas längd. Sådant stöd bör också kunna utbetalas
till uppfödare som genomför åtgärder för att minska djurens obehag i
samband med transporter. Detta bör ges regeringen till känna.

11. Småskaliga slakterier m.m., punkt 8 (v, mp)
av Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om taxor och klassningsregler för småskaliga
slakterier. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ335 yrkande 2 och
avslår motionerna 2003/04:MJ367 yrkandena 2 och 4 och 2003/04:MJ399 yrkande
20.
Ställningstagande
En fråga som bör ses över är klassningen av ett slakteri som småskaligt,
vilket kräver en avgift på 40 000 kr. De större livsmedelskedjorna handlar
i allt mindre utsträckning av små producenter och tar i stället det mesta
från sina egna grossister, vilket betyder att de nollskaliga slakteriernas
överlevnad baseras på egen marknadsföring och egen försäljning. Vi anser
att regeringen bör se över de taxor som är kopplade till de olika
klassningsreglerna i syfte att underlätta för de småskaliga slakterierna.
Detta bör ges regeringen till känna.

12. Småskalig livsmedelsproduktion, punkt 9 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ett samlat program för en ökad småskalig
livsmedelsproduktion. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N328 yrkande
19 och avslår motionerna 2002/03:MJ429 yrkande 3 och 2003/04:MJ335 yrkande
4.
Ställningstagande
Regeringen bör ta initiativ till ett samlat program för en ökad småskalig
livsmedelsproduktion i samråd med företrädare för hushållningssällskap,
lantbrukarnas organisationer och regionala företrädare. Detta bör ges
regeringen till känna.

13. Småskalig livsmedelsproduktion, punkt 9 (v, mp)
av Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hur lokala initiativ till småskalig
livsmedelproduktion
kan underlättas. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ335 yrkande
4 och avslår motionerna 2002/03:MJ429 yrkande 3 och 2003/04:N328 yrkande
19.
Ställningstagande
För att försöka möta de ökade hoten mot basproduktionen har lantbrukare
och andra livsmedelsföretag på olika sätt inlett ett aktivt samarbete med
bl.a. utbildningar, gemensam marknadsföring och satsningar på miljö och
kvalitet. Genom att kombinera olika verksamheter som t.ex. lanthandel och
småskalig livsmedelsproduktion har service som annars skulle ha försvunnit
bevarats. Samtidigt är den småskaliga livsmedelsproduktionen ofta förknippad
med bevarandet av kulturtraditioner. År 2001 tillkom det 497 nya företag
i Jämtlands län, och det är ojämförligt det län i Sverige som har största
andelen kvinnliga företagare bland de nystartade. En del av denna utveckling
har Eldrimner svarat för. Eldrimner är ett resurscentrum som erbjuder
stöd och utbildning till företagare som vill satsa på småskalig
livsmedelsförädling. Av dem som har utbildats vid Eldrimners resurscentrum är
75 % kvinnor. Det finns flera goda exempel på att dessa lokala initiativ
fungerar, och potentialen för att fler skulle kunna skapas finns. I
Jämtland finns det i dag 35 gårds- eller bymejerier. I hela Sverige finns
det totalt 80 sådana mejerier. Vi anser att regeringen bör se över hur
lokala initiativ till småskalig livsmedelsproduktion och förädling kan
underlättas. Detta bör ges regeringen till känna.

14. Ekologisk produktion m.m., punkt 14 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Cecilia Widegren
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om stöd till viss livsmedelsproduktion. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 3 och 2003/04:MJ435
yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:MJ263 yrkande 1, 2003/04:MJ326
yrkande 2, 2003/04:MJ399 yrkande 27 och 2003/04:N335 yrkande 2.

Ställningstagande
Miljöfrågorna är viktiga i samband med livsmedelsproduktionen. Vi anser
att ett miljövänligt konventionellt jordbruk är nödvändigt även i framtiden,
och vi avvisar därför procentbeslut vad gäller produktionsandelen ekologisk
produktion. Det måste vara efterfrågan på marknaden som avgör huruvida
produktionen skall ske inom ramen för ekologisk eller konventionell odling
och inte politiskt styrande beslut. Det finns inte någon entydig forskning
som bekräftar att ekologisk odling på det hela taget är mera miljövänlig
eller ger kvalitetsmässigt bättre livsmedel än konventionell produktion
som görs med beaktande av miljöhänsyn.
Regeringen vill på administrativ väg och med subsidier styra
livsmedelsproduktion
mot det som kallas alternativ odling. Man förebär att denna är överlägsen
konventionell livsmedelsproduktion - inte minst av miljöskäl. Denna åsikt
har på det hela taget inget stöd i verkligheten. Det som är avgörande för
miljöbelastningen är den enskilde jordbrukarens skicklighet - inte vilken
produktionsform som används. Det finns en efterfrågan på alternativt
producerade livsmedel. Självklart skall den tillgodoses av
livsmedelsproducenterna.
Att ställa upp mål för hur stor andel av åkerarealen som skall användas
för att tillgodose denna efterfrågan avvisar vi. I stället är det
konsumenternas efterfrågan som skall styra hur mycket som skall produceras.
Lönsamheten för alternativt producerade livsmedel är i allmänhet större
än för konventionellt producerade. Skattemedel bör inte användas för att
ge en redan förhållandevis lönsam nisch än bättre produktionsvillkor.
Detta bör ges regeringen till känna.

15. Ekologisk produktion m.m., punkt 14 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekologisk odling. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ399 yrkande 27 och avslår motionerna 2002/03:MJ263 yrkande
1, 2002/03:MJ268 yrkande 3, 2003/04:MJ326 yrkande 2, 2003/04:MJ435 yrkande
6 och 2003/04:N335 yrkande 2.
Ställningstagande
En mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till utveckling
och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas längd,
möjligheten till parallellproduktion och kvaliteten i kontrollen. I EU
krävs två års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit ett år. En
förkortning av omläggningstiden till ett år gör reglerna mer utvecklingsvänliga
och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om
till ekologisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende
för ekologiska produkter, och det borde vara ett minimikrav i alla länder.
Det bör också i fortsättningen vara möjligt att lägga om delar av
växtodlingen till ekologisk produktion och/eller betesdrift utan att övriga
delar påverkas. Man bör inte heller knyta den ekologiska vallen och
betesdriften till ekologisk djurhållning utan enbart till djurhållning.
Detta bör ges regeringen till känna.

16. Ekologisk produktion m.m., punkt 14 (v)
av Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekologiskt hållbara odlingsformer. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ326 yrkande 2 och avslår motionerna
2002/03:MJ263 yrkande 1, 2002/03:MJ268 yrkande 3, 2003/04:MJ399 yrkande
27, 2003/04:MJ435 yrkande 6 och 2003/04:N335 yrkande 2.
Ställningstagande
I det ekologiska jordbruket används ingen konstgödsel. Utöver stallgödsel
och gröngödsel är endast ett fåtal inköpta gödselmedel tillåtna. Detta
leder till att den ekologiska odlaren är tvungen att hushålla med
växtnäringen mer. En balans mellan djurhållning och växtodling är också av
stor betydelse för att tillgången på växtnäring skall bli tillräcklig.
Till skillnad från det konventionella jordbruket så sker tillförseln av
växtnäring i större utsträckning i former som är hårdare bundna och inte
direkt tillgängliga för växterna. På så sätt bidrar gödslingen till en
stabil näringsuppbyggnad i marken som successivt under odlingssäsongen
frigörs till former som växterna kan ta upp. Med ett ekologiskt odlingssystem
undgår vi därför flera av de problem som följer av det konventionella
jordbrukets växtnäringsförsörjning. Vi slipper t.ex. helt klimatpåverkan
och energiåtgång vid handelsgödseltillverkningen med ekologiskt jordbruk.
Även näringsläckaget blir mindre vid en restriktivare hushållning av
växtnäringen förutsatt att lämpliga odlingsmetoder väljs.
Det ekologiska jordbruket har flera fördelar jämfört med konventionell
odling, och dess betydelse för en bättre hushållning med växtnäringen
tillhör de viktigare. Målsättningen bör självklart vara att allt jordbruk
på sikt ställs om till ekologiskt hållbara odlingsformer. Detta bör ges
regeringen till känna.

17. Ekologisk produktion m.m., punkt 14 (mp)
av Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om statliga stimulanser för att öka produktionen
av ekoprodukter. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N335 yrkande 2
och avslår motionerna 2002/03:MJ263 yrkande 1, 2002/03:MJ268 yrkande 3,
2003/04:MJ326 yrkande 2, 2003/04:MJ399 yrkande 27 och 2003/04:MJ435 yrkande
6.
Ställningstagande
Danskarna arbetar just nu på att försöka vinna marknadsandelar på den
svenska livsmedelsmarknaden för ekoprodukter. I Danmark har regeringen
stöttat de jordbrukare som önskat ställa om ekonomiskt. I Sverige hoppas
regeringen att marknadens efterfrågan automatiskt kommer att sporra fler
jordbrukare till en sådan omställning. Regeringens förhoppningar har
emellertid hittills inte infriats. Här är omställningstakten mycket lägre.
Betydande insatser för att underlätta omställningen till ekologiskt
jordbruk måste göras. Vi vill att riksdagen ger regeringen sin mening till
känna om behovet av ytterligare statliga stimulanser för att öka produktionen
av ekoprodukter.

18. Generationsväxling m.m., punkt 15 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om nyföretagande och generationsskiften i
jordbruksnäringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ399 yrkande 24
och avslår motion 2003/04:MJ346.
Ställningstagande
Företagande i den gröna sektorn präglas av ett stort kapitalbehov. Särskilt
tydligt blir detta vid nystartande av lantbruksföretag. Medelåldern för
den svenska lantbrukarkåren är i dag hög och stigande. Denna utveckling
måste brytas. Storleken på startstödet får inte urholkas ytterligare.
Startstödsnivån bör höjas till den nivå som finns i konkurrentländerna.
Detta bör ges regeringen till känna.

19. Miljöstödens inriktning, punkt 18 (mp)
av Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att framtida jordbruksstöd bör omfatta skydd av
natur- och kulturmiljöer även i skogslandskapet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ423 yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ263 och
2003/04:MJ399 yrkande 18.
Ställningstagande
Vi anser att en översyn skall göras över hur EU:s framtida jordbruksstöd
skall kunna omfatta skydd av natur- och kulturmiljöer även i skogslandskapet.

Jordbrukare kan efter EU-inträdet söka stöd för skydd och bevarande av
kulturobjekt och de kan söka landsbygdsutvecklingsmedel för utvecklande
av sin jordbruksnäring. Motsvarigheten finns inte för skogsbrukaren, vilket
är ett resultat av nationella prioriteringar. I Finland går 17 % av dessa
medel till skogsbruk, att jämföra med 0,1 % i Sverige. Även småskogsbrukarna
är en del av en levande landsbygd och kan på samma grunder som jordbrukare
behöva stöd för att utveckla sin verksamhet. När nu de nya jordbruksstöden
beslutas bör man därför på nationell nivå ändra så att lämpliga EU-medel
även kan komma skogsbrukare till del. Det är inte önskvärt att skogsbruket
blir reglerat såsom jordbruket är, däremot bör kulturmiljöer i
skogsbrukslandskapet ges samma vikt och samhälleliga stöd som kulturmiljöer i
jordbrukslandskapet. Detta bör ges regeringen till känna.

20. Miljömål för jordbruket, punkt 21 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om separata miljömål för jordbruket. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ431 yrkande 10.
Ställningstagande
En miljöanpassad jordbrukspolitik kommer att ha positiva effekter på
folkhälsan. En hög kvalitet på våra livsmedel bidrar till en bättre miljö
och friskare konsumenter. En god hygien på gårdarna, i slakterierna och
inom livsmedelsindustrin har direkt samband med kvaliteten på maten. Det
är därför angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och miljökostnader
som kan kopplas till jordbruket utreds vidare och läggs till grund för en
fortsatt reformering av jordbrukspolitiken. Utgångspunkten skall vara
EU:s miljömål samt att särskilt lyfta fram sektorsansvaret,
försiktighetsprincipen
liksom principen att förorenaren betalar. Detta bör ges regeringen till
känna.

21. Återföring av slam och rötrester, punkt 22 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att återföra slam och rötrester till jordbruksmarken.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ399 yrkande 30.
Ställningstagande
År 2005 får enligt riksdagens beslut inget slam eller organiskt avfall
deponeras och år 2010 skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras
till jordbruket enligt riksdagsbeslut. För att den antagna lagen om förbud
mot deponering från år 2005 skall kunna fungera är det viktigt att fungerande
avsättningsområden finns för slammet från avloppsreningsverken.
Kristdemokraterna förutsätter att regeringen kraftfullt verkar för att minska
riskerna på detta område. Om jordbruket skall kunna utnyttja slam och
reducera slöseriet med fosfor och kväveresurser, krävs också att EU:s
lagstiftning ses över. Sverige och Danmark har fått igenom ett undantag
som innebär att bönderna i dessa länder får lov att använda sig av
hushållsavfall i form av komposter och rötslam från reningsverk vid ekologisk
produktion fram till den 31 mars 2006. Frågan behöver dock en permanent
lösning. Detta bör ges regeringen till känna.

22. Jordbruket i norra Sverige, punkt 24 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om jordbruket i norra Sverige. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ399 yrkande 12 och avslår motionerna 2002/03:MJ349,
2003/04:MJ244 yrkande 2, 2003/04:MJ325 och 2003/04:MJ358 yrkande 1.

Ställningstagande
Merkostnadsersättningen till jordbruket i Norrland består av tre delar,
varav en del har nationell finansiering. Stödet regleras i förordningen
(1996:93) om stöd till jordbruket i norra Sverige. Den totala nationella
ersättningen har de senaste åren legat 20-30 miljoner kronor under den
referensersättningsnivå på 316 miljoner kronor som, enligt kommissionsbeslut
97/557/EG, tjänar som maxnivå för det nationella stöd som Sverige tillåts
ge. Därutöver tillkommer visst stöd till potatisodling, som ligger utanför
anslutningsavtalet. För budgetåren 2002 och 2003 anslogs 318 miljoner
kronor per år för nationellt stöd enligt förordningen (1996:93) till
jordbruket i norra Sverige. Det belopp som verkligen betalats ut har dock
haft en sjunkande trend. År 2000 utbetalades 289 miljoner, 2001 287
miljoner och 2002 284 miljoner kronor. Som princip bör gälla att de budgeterade
medlen betalas ut i största möjliga utsträckning. Tidsutdräkten när det
gäller att i EU anmäla de av riksdagen beställda höjningarna av de nationella
merkostnadsstöden är anmärkningsvärd. Detta bör ges regeringen till känna.

23. Stöd till det fjällnära området, punkt 25 (v, mp)
av Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om stöd till det fjällnära området. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ335 yrkande 1 och avslår motion 2003/04:MJ285
yrkande 2.
Ställningstagande
De mycket speciella förhållanden som råder i de fjällnära kommunerna har
inte sin motsvarighet någon annanstans inom EU. Allt detta motiverar
införandet av en särskild fjällmiljöersättning, ett stödprogram som kan
skapa förutsättningar för det fåtal jordbruk som finns i det fjällnära
området att överleva, en kombination av miljöstöd och öppet landskaps-
och kulturmiljöstöd som kompenserar för stora avstånd och små enheter. År
1997 beslutade riksdagen att ett särskilt stöd bör utgå till fjälljordbruket.
Beslutet har dock ännu ej genomförts. I samband med införlivandet av den
nya jordbrukspolitiken som skall genomföras 2005-2007 bör det även göras
en uppföljning och utvärdering av vilka effekter det nu rådande stödsystemet
har haft för det fjällnära jordbruket. Om utvärderingen visar att
fjälljordbruket i lägre grad kunnat ta del av de nya stöden än jordbruket
inom övriga områden som kräver särskilt riktade stöd, och därför missgynnats
av övergången till EU:s jordbrukspolitik, bör regeringen återkomma med
förslag om åtgärder. Detta bör riksdagen regeringen till känna.

24. Miljömärkning och priser, punkt 26 (v)
av Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förutsättningarna för att låta miljöeffekter få
genomslag i priset på livsmedel och vilka marknadsfrämjande åtgärder som
behöver vidtas. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ263 yrkandena
4 och 5.
Ställningstagande
Vänsterpartiet anser att regeringen inom ramen för en strategi för att
miljöanpassa det svenska jordbruket bör se över förutsättningarna för att
låta ytterligare miljöeffekter vid produktion och distribution inkluderas
i priset av livsmedel, i syfte att minska priset på produkter som framställts
med stor miljöhänsyn. För att priserna på livsmedel skall sjunka krävs
att konkurrensen ökar i livsmedelssektorn. Flera aktörer måste få möjlighet
att komma in och konkurrera med de befintliga strukturerna för att en
förändring skall komma till. För detta krävs bl.a. insatser i form av
marknadsfrämjande åtgärder och informationsinsatser både generellt och
till riktade grupper såsom till förädlingsföretag som vill satsa på
ekologisk produktion. Vänsterpartiet anser att det i en strategi för att
miljöanpassa det svenska jordbruket bör utredas vilka marknadsfrämjande
åtgärder som behöver vidtas för att öka intresset för och efterfrågan av
miljömärkta livsmedel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

25. Jordbruksadministration m.m., punkt 27 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om fortsatt tillsyn enligt miljö-, djurskydds- och
livsmedelslagstiftningen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ432
yrkande 10 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 5, 2002/03:MJ487
yrkande 32 och 2003/04:MJ399 yrkande 6.
Ställningstagande
Tillsyn i enlighet med miljölagstiftningen är av central betydelse. Vi
anser att subsidiaritetsprincipen i första hand skall gälla, vilket innebär
att det som kan utföras bäst på kommunal nivå också skall utföras där.
Det är viktigt att inse att stora samordningsvinster finns att uppnå mellan
de olika tillsynsområdena. Vidare är lokal kännedom och samarbete med
andra lokala myndigheter i regel det effektivaste sättet att lösa problem.
Vidare bör tillräckliga resurser för tillsynen anslås. Det är också
viktigt att länsstyrelse och statliga myndigheter ges tillräckliga resurser
och bättre möjligheter till tillsynsvägledning. Hur behovsutredningar och
tillsynsplaner påverkat kvaliteten på tillsynen bör också granskas efter
hand. Kommunerna bör enligt vår uppfattning ha fortsatt ansvar för tillsynen
enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen. Detta bör ges
regeringen till känna.

26. Jämställdhetsperspektiv i jordbrukspolitiken, punkt 28 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att införa ett jämställdhetsperspektiv i
jordbrukspolitiken. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ431 yrkande
21.
Ställningstagande
Erfarenheten efter tre års genomförande av miljö- och landsbygdsprogrammet
och mål 1-programmet är att kvinnorna har en nyckelroll för de förändringar
och den utveckling som sker på landsbygden. Regeringens bedömning är att
man ytterligare vill förstärka den rollen under de kommande fyra åren.
Det är en uppfattning som Folkpartiet delar. För att kunna förstärka
företagande, såväl kvinnligt som manligt, kan förenkling vad exempelvis
gäller F- skattsedel underlätta mycket. I genomsnitt tjänar kvinnor drygt
80 % av vad män gör. En av förklaringarna till detta är att många kvinnor
arbetar inom den offentliga sektorn, såsom inom vården, omsorgen och skolan.
Vi vill att kvinnor skall ha fler arbetsgivare att välja mellan. Detta
skulle vara ett bra sätt för kvinnor att få upp sina löner. Att även på
landsbygden kunna välja mellan olika arbetsgivare inom exempelvis vård,
skola och omsorg kan inte minst lönemässigt betyda mycket. Vidare är det
viktigt både i ett jämställdhets- och ett landsbygdsperspektiv att man
undviker att koppla samman makars försörjning. Ett exempel på detta är
reglerna för fåmansföretag som gör att make eller maka inte får del av
arbetslöshetsersättning om den andra parten driver ett företag. Detta bör
ges regeringen till känna.

27. Stöd för trädgårdsodling, punkt 29 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ett stöd för trädgårdsodling. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sk347 yrkande 4.
Ställningstagande
I det nationella programmet för landsbygdsutveckling för perioden 2000-2006
har stödet till resurshållande konventionell odling tagits bort. I programmet
finns inte heller möjlighet för stöd vid övergång till ekologisk
växthusproduktion. Trädgårdsnäringens produktionsformer är arealintensiva och
produktionen bedrivs på förhållandevis små brukningsarealer. Detta gör
att ett arealstöd för miljöförbättrande åtgärder utgör en viktig stimulans
till förändring av produktionsmetodik och produktionsuppläggning. Ofta är
kostnaderna och riskerna särskilt vad gäller sjukdomsbekämpning i intensiva
kulturer stora och företagen väljer av trygghet att bibehålla en konventionell
metodik i stället för att pröva ny. För växthusodlingens del bedrivs i
dag en alltför begränsad, av samhället stödd forsknings- och
utvecklingsverksamhet
för att ge vägledning för företag som önskar utveckla produktionen efter
ekologiska principer. De växthusföretag som väljer att ställa om produktionen
i denna riktning påtar sig därmed ett stort eget arbete och en stor egen
kostnad. De erfarenheter som genereras blir därmed till vägledning för
andra företag vilka inte behöver möta samma kostnader och risker. Ett
stöd får därmed en stor betydelse för att minska riskerna i företagen men
utgör också en berättigad ersättning för det forsknings- och utvecklingsarbete
som borde varit ett generellt åtagande från samhällets sida. Vi föreslår
att inom miljöstöden i landsbygdsprogrammens ram inkluderas dels ett
konventionellt stöd för resurshållande trädgårdsodling, dels ett nationellt
stöd för ekologisk växthusodling. Detta bör ges regeringen till känna.
Särskilda yttranden

1. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Cecilia Widegren (m)
anför:
Trots att regeringen aviserat att riksdagen skall tillställas skrivelse
om den svenska implementeringen av EU:s nya jordbrukspolitik vill vi i
detta sammanhang redogöra för de utgångspunkter en reformering bör ha.
Målet för den moderata jordbrukspolitiken är en avreglering av
livsmedelsproduktionen i världen. En avreglering måste vara ömsesidig och
omfatta
samtliga aktörer på världsmarknaden.
Sverige har här en viktig roll i att vara pådrivande för att EU i WTO
skall agera på ett konstruktivt sätt för att minska jordbruksstöden. En
avreglering får inte innebära att en form av stöd till näringsidkare byts
mot andra stöd. Från denna synpunkt är förändringen av jordbrukspolitiken
olycklig.
Enligt vår mening är det viktigt att politiken renodlas så att det finns
ett medel eller en politik för varje mål. I synnerhet jordbrukspolitiken
har under årens lopp använts för att lösa produktionsmål, miljömål,
landsbygdsutveckling och inkomstmål med samma medel och på en gång. Detta
är dömt att misslyckas. Vi vill se en renodling där jordbrukspolitiken
löser livsmedelsproduktionens problem, miljöpolitiken löser miljöproblem
och landsbygdsutveckling löser landsbygdens problem etc. Detta hindrar
inte att generellt bättre företagsvillkor är till fördel för såväl
landsbygdsföretag som andra företag.
I den nu aktuella omläggningen av jordbrukspolitiken är det viktigt att
produktionsjordbruket får så bra villkor att det klarar konkurrensen på
den gemensamma marknaden. Därför får inte omläggningen medföra alltför
stor omfördelning i stöd mellan jordbrukare jämfört med dagens nivå.
Det är också viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken förblir gemensam.
Vi ser med oro på de tendenser till nationalisering av delar av politiken.
Ett sådant förskräckande exempel är det s.k. nationella kuvertet där
nationella regeringar kan manipulera delar av stöden efter eget tycke och
skön.
Vi ser svensk livsmedelsproduktion som en viktig del av svenskt näringsliv.
Det gäller såväl primärproduktionen som livsmedelsindustrin. De är därtill
beroende av varandra. Om primärproduktionen viker leder det oundvikligen
till att även livsmedelsindustrin kommer att minska. Det är därför viktigt
att omläggningen av jordbrukspolitiken bidrar till att produktionsjordbruket
får så bra villkor som möjligt. Även svensk politik har betydelse för att
ge produktionen så bra villkor som möjligt.

2. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (fp)
Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp) anför:

Det krävs omfattande reformer av dagens gemensamma europeiska jordbrukspolitik
för att EU skall kunna bli en stark tillväxtregion och ekonomisk motor
för utveckling och välfärd. Vi vill hänvisa till den särskilda
jordbruksförhandlingen som pågår avseende införlivandet av EU:s jordbrukspolitik
för svenskt vidkommande. Folkpartiets ställning avseende modell, areal,
vall, djurersättningar, hävdkrav etc. kommer att finnas med i vår motion
över regeringens aviserade jordbruksskrivelse.
Vår förhoppning är att det beslutade reformarbetet inom CAP blir kraftfullt.
Nuvarande jordbrukspolitik är byråkratisk och djupt osolidarisk vad gäller
skyddstullar och exportsubventioner. Detta får en snedvridande och
destabiliserande effekt i världsekonomin och missgynnar inte minst tredje
världen. Jordbrukaren bör som vilken annan företagare som helst ges
möjlighet och frihet att på likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter
på en konkurrensutsatt marknad. Konsumenternas val skall vara avgörande
för jordbruksproduktionen.
Folkpartiet anser vidare att regelsystemet måste förenklas. Jordbruket
kräver tydlighet och långsiktighet vad gäller regelsystem. Kvoter,
regleringar och omständlig administration underlättar inget företagande.
Genom förenklingar vill vi också uppmuntra till kombinationsverksamheter.
Folkpartiet anser att bönderna bör ersättas för sina insatser för ett
öppet odlingslandskap och en varierad kulturmiljö.
Folkpartiet är positivt till att EU kommer att satsa mer på miljö- och
landsbygdsåtgärder. Resurser bör styras över till miljöinsatser för att
slå vakt om den biologiska mångfalden. Jordbrukspolitiken bör på sikt
avregleras och förändras så att den tar större hänsyn till jordbrukets
roll i det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för djur, miljö
och biologisk mångfald. Grön skatteväxling bör innebära att man tar bort
skadliga skatter. I enlighet med principen förorenaren betalar anser vi
att en skatt bör utgå från vilka föroreningar jorden släpper ifrån
sig.

3. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (kd)
Sven Gunnar Persson (kd) anför:
I det föreliggande betänkandet behandlas bl.a. frågor om den pågående
reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Då många osäkerheter
ännu återstår om hur denna politik kommer att tillämpas i Sverige och
övriga medlemsländer väljer jag att inte reservera mig i enskilda frågor
i denna del. I detta särskilda yttrande presenteras därför Kristdemokraternas
syn på den gemensamma jordbrukspolitiken och några synpunkter på tillämpningen
i vårt land.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till uthållig användning av
åkermarken för livsmedelsproduktion med hög kvalitet, eller annan användning
som enkelt kan ställas om till livsmedelsproduktion, exempelvis energigrödor.
En förutsättning för att jordbruket skall finnas kvar som basnäring i
hela landet är att konkurrensvillkoren är desamma som omvärldens. Att
behålla de öppna landskapen och ge möjlighet till fortsatt brukande också
i skogs- och mellanbygd är en annan viktig grundbult i jordbrukspolitiken.

Det är nu hög tid att förbättra Sveriges bönders ekonomiska situation.
Regeringen har länge indikerat att en uppgörelse skall genomföras med
lantbrukarna angående reducering av dieselskatten. Detta löfte har svikits
gång på gång. Kristdemokraterna kräver att denna skattesänkning genomförs
snarast.
I den fortsatta tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)
skall Sverige inta en mer jordbruksfrämjande inställning syftande till
bevarande av åkermark, fortsatta förutsättningar för livsmedelsproduktion
i hela Sverige och förstärkandet av en god miljömässig livsmedelsproduktion.
Givetvis skall de EU-finansierade och medfinansierade EU-ersättningarna
användas i större omfattning. En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder
är ytterligare ett sätt att stärka den svenska livsmedelsnäringen.
CAP-reformen kommer att medföra lönsamhetseffekter och strukturella
förändringar. Konkurrens- och omvandlingstrycket på jordbruket kommer att
öka. Det är angeläget att den svenska tillämpningen av CAP-reformen är
väl förankrad i riksdagen och vägleds av att svensk produktion skall värnas
och utvecklas i hela landet. Förutsättningarna för det enskilda
jordbruksföretaget måste snabbt klarläggas med hänsyn tagen till hur andra
EU-länder utformar sitt regelverk.
Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) har en stor betydelse för jordbruket
i Sverige. Mer än hälften av utgifterna för den svenska jordbrukspolitiken
finansieras från EU-budgeten. Merparten av dagens EU-stöd avser obligatoriska
åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag.
Dessutom tillkommer delfinansierade stöd och ersättningar som förutsätter
nationell medfinansiering.
EU:s jordbruksministrar beslutade den 26 juni 2003 om en grundläggande
reform av CAP. Det centrala inslaget i reformen är att stödet till
jordbrukarna i huvudsak utbetalas som ett gårdsstöd frikopplat från
produktionen.
Frikopplingsgraden varierar mellan olika sektorer. Reformen träder i
kraft den 1 januari 2005, men de medlemsländer som så önskar har möjlighet
att skjuta fram genomförandet till 2007. Det nya systemet ger upphov till
s.k. stödrätter där varje stödrätt är kopplad till ett hektar jordbruksmark.
Jordbrukaren kan sälja dessa stödrätter med eller utan att mark medföljer.
För att få del av det frikopplade stödet måste jordbrukarna uppfylla ett
antal s.k. tvärvillkor (cross-compliance), vilka omfattar områdena miljö,
folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd samt garantera att
jordbruksmarken kommer att skötas. Enskilda länder ges möjligheter att, inom
vissa gränser, välja när och hur reformen skall genomföras. För såväl
växtsektorn som köttproduktion finns olika valmöjligheter för medlemsländerna
att utforma stödet. Det är viktigt att den svenska regeringen följer
utvecklingen i övriga EU-länder så att svenska bönder får likvärdiga villkor
med andra europeiska bönder. Framför allt bör det råda likvärdiga
produktionsvillkor med viktiga konkurrentländer.
Jordbruksreformen innebär vidare att direktstöden dras ned successivt och
att pengarna används till miljö- och landsbygdsutveckling (s.k. modulering).
Genom modulering skall miljö- och landsbygdsutvecklingens roll stärkas.

Kristdemokraterna välkomnar det energigrödsstöd på 45 euro/ha som införs
i samband med reformen, liksom möjligheten för medlemsländerna att ge
nationellt anläggningsstöd för energiskogsodling. Stödpriset på ris
halveras, vilket är positivt för utvecklingsländerna och världshandeln.
För att bevara framtidstron inom jordbruksnäringen är det viktigt att det
finns goda förutsättningar för nyföretagande inom jordbruksbranschen.
CAP-reformens system med stödrätter kan innebära ett problem för nyetablering
och generationsskiften. Det är viktigt att Sveriges regering i så fall
skjuter till de medel som saknas från i första hand den nationella reserven.
Det är nödvändigt att systemet utformas så att generationsskiften i
familjejordbruk inte försvåras.
Det är också hög tid att värdera de uppgifter som bonden utför utöver
traditionell livsmedelsproduktion i form av energigrödor, skydd av natur,
landskap och miljö samt landsbygdens utveckling m.m. Förutsättningar för
närhet mellan producent och konsument måste stärkas. Detta minskar bl.a.
behovet av långväga transporter.
För närvarande pågår arbetet inom Jordbruksdepartementet med att utforma
den svenska tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett
politiskt förankrat förslag, i form av en departementspromemoria (Ds 2004:9)
är föremål för snabbremiss. Regeringen avser att återkomma till riksdagen
i samband med vårpropositionen med en skrivelse som beskriver de förslag
som man avser att genomföra.
Jag har i olika sammanhang framfört kritik mot departementspromemorians
förslag på flera punkter.
Förslaget innebär en för stor omfördelning från det s.k. produktionsjordbruket
(framför allt mjölk, kött och spannmålsgårdar) till mer extensiv produktion.
Om förslaget genomförs riskerar många jordbruksföretag som i dag producerar
livsmedel att få stora ekonomiska svårigheter eller tvingas lägga ned.
Regeringen bör inför den slutliga utformningen överväga att differentiera
värdet på stödet till åkermarken respektive betesmarken samt om större
andel av stöden kan behållas på gårdsnivå när det gäller framför allt
mjölk- och köttproduktion.
De frikopplade stöden innebär att det svenska jordbrukets konkurrensutsättning
blir än mer tydlig. Samtidigt som CAP-reformen genomförs i Sverige måste
också sänkningen av produktionsskatterna som statsministern tidigare lovat
genomföras.
De modulerade medel som överförs till miljö- och landsbygdsprogrammet får
inte i motsvarande grad urholkas genom att redan befintliga medel från
dessa anslag tas till administration hos Statens jordbruksverk. Ytterligare
medfinansiering bör också övervägas.
Någon form av nationell reserv eller nationellt skyddsnät behövs för att
kompensera de jordbruksföretag som råkar mest illa ut i samband med
genomförandet av reformen.
Det s.k. nationella kuvertet bör inte införas då detta riskerar att bli
ytterligare ett verktyg för att försämra förutsättningarna för
produktionsjordbruket.
Ytterligare konsekvensbeskrivningar, på gårdsnivå, bör genomföras innan
reformen kommer på plats. En förnyad diskussion om införandetidpunkten
bör därför föras med företrädare för de gröna näringarna.

4. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:
Vänsterpartiet har under flera års tid framhållit problemen med EU:s
gemensamma jordbrukspolitik CAP (Common agricultural policy) och är nu
positivt till att ett beslut om en reform slutligen fattats.
Vänsterpartiet ger i motion 2003/04:MJ374 en övergripande syn med inriktning
på de förändringar Sverige står inför i och med den nationella implementeringen.
Vi har avstått från att reservera oss i betänkandet vad gäller den s.k.
halvtidsöversynen eftersom frågan återkommer till utskottet. Utskottet
har inhämtat information att regeringen i april 2004 avser att presentera
sina överväganden i en skrivelse till riksdagen. I avvaktan på detta arbete
lämnar vi i Vänsterpartiet detta särskilda yttrande.
Vänsterpartiets utgångspunkter för EU:s jordbrukspolitik är att politiken
måste förändras från att vara baserad på kompensation för lägre priser
och exportstöd till ersättningar för miljöåtgärder och stöd till regioner
med sämre odlingsförutsättningar. Målsättningen måste vara att bevara ett
jordbruk i hela EU och möjliggöra produktionssystem som kan upprätthålla
ekologiska, sociala och kulturella värden. Vi vill se ett jordbruk över
hela landet som producerar mat som konsumenter med gott samvete kan välja
och som de kan köpa till ett rimligt pris. Det skall inte heller vara
fråga om konkurrensfördelar eller konkurrensnackdelar om vi skall ha ett
gott djurskydd och en stor hänsyn till miljön. Svensk mat skall symbolisera
dessa värden, svensk mat skall ha dessa värden. Och vår jordbrukspolitik
måste stödja dessa värden.
Reformen för jordbrukspolitiken innebär att det inte skall vara
jordbrukspolitiken som skall styra inriktningen av produktionen utan
konsumenternas
efterfrågan. Jordbrukspolitikens uppgift skall vara att i större utsträckning
ersätta brukarna för kollektiva nyttigheter som produceras i form av
exempelvis hög djuromsorg, miljöhänsyn eller livsmedelskvalitet. Med de
höga krav vi har i dag är produktionen mer kostsam än i övriga EU. Sverige
har dessutom ett ganska missgynnande klimat och relativt höga arbetskostnader,
vilket kan betyda att svenska jordbruksprodukter kan konkurreras ut av
andra. Så länge miljö-, hälso- och djurskyddsvärden inte avspeglas i priset
på den gemensamma marknaden måste vi nationellt se till hur vi på andra
sätt kan kompensera producenterna för detta. Det kan inte bara vara
konsumentens uppgift att axla det ansvaret. Staten kan, och måste, utnyttja
de möjligheter till riktade ersättningsformer för miljö och djurvälfärd
som finns inom miljö- och landsbygdsprogrammet. För Vänsterpartiet är det
viktigt att dessa stöd stärks ytterligare. Sverige måste dessutom utnyttja
möjligheten att använda sig av det s.k. nationella kuvertet. Detta kuvert
kan användas för att på nationell nivå besluta om åtgärder för insatser
när det gäller miljöåtgärder, marknadsföring eller kvalitetshöjande
åtgärder.
Jordbruksreformen innebär att direktstöden successivt dras ned samtidigt
som stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingen ökar. Pengar flyttas alltså
över från direktstöd till stöd till miljö- och landsbygdsutvecklingen
genom s.k. modulering. Genom moduleringen stärks miljö- och
landsbygdsutvecklingens
roll och medlemsländerna ges i större utsträckning möjlighet att genom
riktade åtgärder tillgodose behoven på landsbygden. Modulering är en åtgärd
som Vänsterpartiet argumenterar starkt för. Vi tror dock att beslutet
kring modulering behöver samordnas med översynen av miljö- och
landsbygdsutvecklingsprogrammet, vilket är det program som i dag hanterar de
miljöstöd som utgår till jordbruk inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
Det är vidare viktigt att de modulerade medlen går till de kollektiva
nyttigheter som jordbruket producerar, dvs. gynnande av den biologiska
mångfalden, hävd av ängs- och betesmarker, miljöhänsyn och djuromsorg.
Att försöka dra in moduleringsmedel till statskassan är helt oacceptabelt.
I stället bör de möjligheter som finns att komplettera de modulerade
medlen med ytterligare nationell finansiering användas.
För Sveriges del innebär EU:s jordbruksreform att det diskuteras en helt
ny fördelning av en budget på över 6 miljarder kronor. Det är ett stort
och viktigt beslut för framtiden och som sådant krävs det grundliga
utredningar och fullständig belysning av olika alternativ. Framtidens
jordbrukspolitik måste förankras, diskuteras, och berörda aktörer måste ha
stora möjligheter till demokratiskt inflytande från medborgare och folkvalda
organ. I dag bedömer vi i Vänsterpartiet att det förnuftigaste beslutet
troligen skulle vara att skjuta på införandetidpunkten till år 2006 för
att ge möjlighet till betydligt grundligare utredning av olika alternativ
t.ex. i fråga om nationellt kuvert och regional fördelning. Det finns
heller inga tvingande skäl att inleda genomförandet redan 2005. Det måste
också finnas tid för att finansiera omställningen av de administrativa
systemen samt för råd och utbildning till alla berörda.

5. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (c)
Jan Andersson (c) anför:
Centerpartiet anser det vara av yttersta vikt att vi fortsatt kan ha ett
livskraftigt svenskt produktionsjordbruk i landet. Detta måste vara en av
huvudpunkterna vid implementerandet av den nya jordbrukspolitiken. Ett
livskraftigt jordbruk utgör en grundförutsättning för den svenska
livsmedelsindustrin, och är därmed en betydelsefull drivkraft i den svenska
samhällsekonomin. Centerpartiet återkommer i senare skede med
förbättringsförslag
på tillämpningen av jordbruksreformen.
Vi vill dock i detta sammanhang påpeka att den stora förändringen som
frikopplingen av stöden innebär dramatiskt skärper behovet av likvärdiga
konkurrensvillkor för svenska jordbrukare. Det gäller framför allt två
delar som är politiskt beslutade, särskatterna och medfinansieringen i
miljö- och landsbygdsprogrammet. Detta är två områden där Centerpartiet
fortsatt kommer att driva kravet på förbättringar för svenskt lantbruk.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att liberalisera den gemensamma
jordbrukspolitiken.

2002/03:Sk347 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inom ramen för landsbygdsprogrammen inkludera dels ett
konventionellt stöd för resurshållande trädgårdsodling, dels ett nationellt
stöd för ekologisk växthusodling.
2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om reformering av Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik.

2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en total reform av EU:s jordbrukspolitik.
2002/03:MJ206 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lika konkurrensvillkor för det svenska jordbruket.
2002/03:MJ216 av Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om komplettering av reglerna för arealuttag.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av regelsystemet för arealuttag.
2002/03:MJ263 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en
utredning tillsätts för att utforma en strategi för att miljöanpassa det
svenska jordbruket.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
inom en strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket ser över
förutsättningarna för att låta miljöeffekter få genomslag i priset på
livsmedel.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det i en
strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket bör utredas vilka
marknadsfrämjande åtgärder som behöver vidtas för att öka intresset för
och efterfrågan av miljömärkta livsmedel.
2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avregleringen av EU:s jordbrukspolitik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jord- och skogsbruket som basnäringar på landsbygden och vad
detta innebär för kultur- och miljöbevarandet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om produktionsformerna inom jordbruket.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om livskraftiga jordbruksföretag.
2002/03:MJ294 av Anne-Marie Pålsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om avveckling av den regionala fördelningen av mjölkkvoterna och att
ersätta den med en fri handel av kvoter.
2002/03:MJ296 av Agne Hansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om bättre villkor för jord- och skogsbruket i Kalmar län.
2002/03:MJ338 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om reformering av EU:s jordbrukspolitik.
2002/03:MJ349 av Per-Olof Svensson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om jordbruksadministrationen.
2002/03:MJ356 av Cecilia Widegren (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att ett svenskt jordbruk kan konkurrera på lika villkor
med jordbruket i EU-länder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge lantbruket reella lönsamhetsvillkor.
2002/03:MJ401 av Owe Hellberg (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett nationellt centrum för trädgårdsodling, Wij trädgårdar i Ockelbo
kommun.
2002/03:MJ411 av Roger Karlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att låta svenska bönder konkurrera på samma villkor.

2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken (CAP) måste
reformeras.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förenkla det regelsystem som inbegriper jordbrukspolitiken.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör verka för att konsumentintresset får
större vikt i förhållande till producentintresset i EU-samarbetet.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vidta åtgärder för att förbättra lantbrukets
konkurrenssituation.
2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande av
befintlig åkermark.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genomföra en konsekvensanalys om jordbruksnäringens betydelse.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principen att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till
näringen för miljöinsatser.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag långsiktigt
skall ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de
EU-anslag som är möjliga.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om svensk hållning i WTO-förhandlingarna.
2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betydelsen av ett livskraftigt skånskt jordbruk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att värna skånsk livsmedelsproduktion.
2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommunerna skall ha fortsatt ansvar för tillsynen
enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen.
2002/03:MJ464 av Sven Bergström och Åsa Domeij (c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett mera ekologiskt baserat jordbruk i Östersjöregionen.

2002/03:MJ469 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen även i övrigt uppmärksammar fritidsodlingens
betydelse och behov av stöd i likhet med andra folkrörelser.
2002/03:MJ471 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för att säkra tillgången på bra växter för fritidsodlingen.
2002/03:MJ487
av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jordbrukets betydelse för Sverige.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förenkla regelverken för jordbruksföretagen.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om den sociala dimensionen i lantbruket och vikten av
jordbrukspräster och kuratorer.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Centerpartiets syn på EU:s jordbruksreform.
2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken.
2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en
hörnsten i en levande landsbygd.
2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sveriges bönder måste få samma villkor som sina
kolleger inom EU.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avveckla exportsubventionerna inom den gemensamma
jordbrukspolitiken.
2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en reformering av Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s jordbrukspolitik skall marknadsanpassas och exportstöden
utvecklas.
2003/04:MJ209 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ändrad områdestillhörighet beträffande jordbruksstöd i Lidens och Holms
församlingar i Västernorrlands län.
2003/04:MJ244 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett regelverk som kompenserar kött- och mjölkproduktionen i de
mindre gynnade områdena.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regelverket för jordbruket i norra Sverige.
2003/04:MJ263 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för att återställa det skånska kulturlandskapet och bevara de
skånska pilevallarna.
2003/04:MJ285 av Birgitta Sellén och Håkan Larsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett svenskt regelverk som stärker kött- och
mjölkproduktionen i de mindre gynnade områdena i landet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskilda åtgärder för jordbruket i fjällnära områden.
2003/04:MJ303 av Lennart Fremling (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en övergripande probleminventering angående fäbodbruket.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan
ändring i lagstiftningen att fäbodarna kan brukas effektivt även i framtiden.

2003/04:MJ312 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för att ge svensk kycklingnäring lika konkurrensvillkor som
omvärlden har.
2003/04:MJ320 av Cristina Husmark Pehrsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om likvärdiga konkurrensvillkor för svensk fågelnäring.
2003/04:MJ325 av Ola Sundell (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om jordbruket i norra Sverige, jordbrukets särskatter och jordbruket inom
det fjällnära området.
2003/04:MJ326 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om ett mål om att allt jordbruk på sikt ställs om till
ekologiskt hållbara odlingsformer.
2003/04:MJ333 av Holger Gustafsson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör inbjuda till överläggningar med riksdagens
alla partier om hur de nationella delarna av den nya CAP-politiken skall
utformas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ny jordbrukspolitik löpande skall prövas med
konsekvensutredningar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Skaraborgsområdet är lämpligt att användas som prognosområde
för svenska konsekvenser av ny jordbrukspolitik.
2003/04:MJ335 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn och förändring av det rådande stödsystemet
inom den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att bevara och utveckla
det fjällnära jordbruket.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör se över de taxor som är kopplade till de
olika klassningsreglerna i syfte att underlätta för de småskaliga
slakterierna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör se över hur lokala initiativ till småskalig
livsmedelsproduktion och förädling kan underlättas.
2003/04:MJ338 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att skapa ökad klarhet om stödet till fritidsodlingen i
framtiden.
2003/04:MJ345 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om EU:s jordbrukspolitik i syfte att utveckla det svenska jordbruket,
säkra den höga kvalitet som kännetecknar svenskt livsmedel och att med
större kraft föra in ett konsumentperspektiv i EU:s jordbrukspolitik.
2003/04:MJ346 av Raimo Pärssinen (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om jordbruksstöd också efter 65 år.
2003/04:MJ358 av Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de särskilda villkoren för jordbruket i norra Sverige.
2003/04:MJ362 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att kalkonuppfödarna i vårt land skall kunna konkurrera på lika villkor
som i våra grannländer.
2003/04:MJ367 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mobila och gårdsnära slakterier.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
investeringsstöd bör ges till åtgärder som minskar djurtransporternas
längd.
2003/04:MJ374 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att frikoppling förordas men att hänsyn till vissa
produktionsgrenar under en övergångstid kan vara nödvändigt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att regeringen fortsättningsvis bör verka för ytterligare
ambitionshöjningar för s.k. tvärvillkor inom de olika områdena, samtidigt
som systemet bör utformas så att möjlighet till administration och kontroll
inte kompliceras.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om djurbidrag.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om det nationella kuvertet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om den nationella reserven.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om modulering.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att beslut kring moduleringen bör samordnas med översynen
av miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet.
2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen av svensk jordbrukspolitik, nämligen syftande till
att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande
av åkermarken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillämpningen av CAP-reformen i Sverige.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genomföra en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag långsiktigt
skall ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de
EU-anslag som är möjliga.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stödet till jordbruket i norra Sverige bör ligga så
nära referensersättningsnivån som möjligt.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillsätta en utredning med syfte att förenkla
förfarandet vid ansökan om miljöstöd med en förlängd stödperiod.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om småskaliga slakterier.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om svensk hållning i WTO-förhandlingarna.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nyföretagande och generationsskiften i jordbruksnäringen.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om frikostigare regler för så kallat LBU-stöd.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ekologisk odling.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om återföring av slam och rötrester till jordbruksmarken.
2003/04:MJ403
av Jeppe Johnsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vidta åtgärder för att ge kycklinguppfödningen i Sverige
villkor likvärdiga med dem som gäller i konkurrentländerna.
2003/04:MJ411 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om fortsatta reformer av CAP med inriktning mot hållbart
ekologiskt jordbruk.
2003/04:MJ419 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ansvar, resurser och aktiva planer för att hålla skärgårdens marker
öppna.
2003/04:MJ423 av Åsa Domeij (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en översyn skall göras över hur EU:s framtida jordbruksstöd
skall kunna omfatta skydd av natur och kulturmiljöer även i skogslandskapet.

2003/04:MJ431 av Anita Brodén m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det beslutade reformarbetet inom den gemensamma europeiska
jordbrukspolitiken, (CAP), blir kraftfullt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förenkla det regelsystem som inbegriper jordbrukspolitiken.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arealersättning och miljövallstöd.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i EU skall verka för att separata miljömål
för jordbruket skapas.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om styrmedel för att minimera övergödningen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vidta åtgärder för att förbättra lantbrukets
konkurrenssituation.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att EU satsar mer på miljö- och landsbygdsåtgärder.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa ett jämställdhetsperspektiv i jordbrukspolitiken.

2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en marknadsekonomisk grund för livsmedelspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall vara pådrivande för att WTO-förhandlingarna
kring livsmedelsfrågorna snabbt återupptas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om reformering av jordbrukspolitiken utifrån ett konsumentperspektiv.

2003/04:MJ435 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om likvärdiga konkurrensförutsättningar för svenskt jordbruk.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om implementering av halvtidsöversynen av den gemensamma
jordbrukspolitiken.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till viss livsmedelsproduktion.
2003/04:MJ454 av Christer Skoog och Jan Björkman (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för att ge kycklinguppfödningen goda konkurrensmöjligheter.
2003/04:MJ473
av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utgångspunkten för implementeringen av CAP skall vara att
stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.
2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att låta utföra en bred utredning om förutsättningarna
för ett långsiktigt hållbart jordbruk.
2003/04:MJ476 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrens på lika villkor.
2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till ett samlat program
för en ökad småskalig livsmedelsproduktion i samråd med företrädare för
hushållningssällskap, lantbrukarnas organisationer och regionala företrädare.

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en hörnsten i
en levande landsbygd.
2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att överväga statliga stimulanser för att öka
produktionen av ekoprodukter.