Anf. 90 Cecilia Brinck (M)
Herr talman! Även denna gång är konstitutionsutskottet helt enigt när det gäller Justitieombudsmännens ämbetsberättelse, som alltså omfattar perioden den 1 juli 2012 till den sista juni 2013. Men enighet gör inte ärendet ointressant eller debatten onödig, hoppas jag.
Först ska jag hålla en - mycket kort - historielektion för att påminna om att Justitieombudsmannainstitutet har 200-åriga traditioner och om den oerhört viktiga funktion JO fyller.
JO kom, som vi vet, till med stöd i 1809 års regeringsform, där man ville tillskapa möjlighet för riksdagen att kontrollera den styrande makten. Konstitutionsutskottet fick då uppgiften att utöva tillsyn över statsråden, ministrarna. En ombudsman som valdes av riksdagen, alltså Justitieombudsmannen, sattes att kontrollera om myndigheterna efterlevde lagarna. Men det var inte en alldeles ny tanke. Redan 100 år tidigare, 1713, hade en funktion som kungens högste ombudsman inrättats av Karl XII. Han var, som vi vet, och krigade i Turkiet, och vi vet också hur det gick. Under den långa tid han var borta hamnade statsförvaltningen här hemma i totalt kaos. Därför ville han inrätta en funktion som skulle kunna se till att statsförvaltningen fungerade. Även detta ämbete finns kvar i dag i form av Justitiekanslern, som ju är regeringens ombudsman.
JO är den instans dit människor kan vända sig när de anser att de är illa behandlade av en myndighet eller av en enskild tjänsteman vid en myndighet. JO är ingen domstol. JO avkunnar inte domar som vinner laga kraft, och dess yttranden är inte juridiskt bindande på det sätt som domstols domar är. Trots det är JO:s yttranden av mycket stor betydelse. JO åtnjuter stor respekt i Myndighetssverige. Man lyssnar på vad JO säger. Det händer att man får kritik - det blir fel ibland, som vi alla vet. Då gör man förhoppningsvis vad man kan för att förbättra sina rutiner så att problemen inte upprepas. Det faktum att JO också kan väcka åtal mot enskild tjänsteman - vilket händer ytterst sällan - är naturligtvis en annan del av förklaringen till JO:s auktoritet.
Herr talman! Sedan vi senast behandlade JO:s ämbetsberättelse för ungefär ett år sedan har en hel del hänt. Det är delvis organisatoriskt; bland annat har man anlitat en konsult för att lysa igenom organisationen. Planen är att man under det verksamhetsår som nu löper ska identifiera och verkställa lämpliga åtgärder för att göra organisationen ännu bättre och ännu effektivare.
Vi konstaterar att antalet nyregistrerade ärenden har ökat något - med 1,2 procent jämfört med föregående verksamhetsår. Andelen klagomålsärenden är i stort sett oförändrad. Under perioden har 93 inspektioner eller andra initiativärenden hanterats. JO påpekar, liksom föregående talare, att antalet inspektioner och initiativärenden fortfarande är mindre än vad ombudsmännen önskar. Denna uppfattning delar utskottet. Vi konstaterar att det inte är tillfredsställande att JO inte kan genomföra inspektioner i den utsträckning man vill.
Herr talman! Jag vill nämna ytterligare några av de frågor som tas upp. Vid flera tidigare tillfällen har Justitieombudsmannen pekat på och kritiserat de långa handläggningstiderna vid landets förvaltningsdomstolar. Nu konstaterar vi att situationen förbättras. Antalet klagomål på långa handläggningstider minskar, vilket JO menar tyder på att en utveckling mot mer normala handläggningstider pågår. Problemet är förvisso inte nytt. Redan Hamlet beklagar sig över the law´s delay - senfärdig lag i Hagbergs översättning. Men det är viktigt att det åtgärdas eftersom rimliga handläggningstider är ett viktigt krav att kunna ställa på en fungerande rättsstat. Människor ska inte behöva vänta orimligt länge på att få sina ärenden avgjorda.
Ett annat viktigt konstaterande är att antalet anmälningar inom socialförsäkringsområdet fortsätter att minska. Det är glädjande.
Utskottet har tidigare påpekat att den omständighet att det saknas ordinarie tillsynsorgan på vissa områden gör att JO belastas med ärenden som borde hanteras någon annanstans.
När det gäller tillsynsorgan för polis och kriminalvård har Polisorganisationskommittén fått i uppdrag att bland annat utreda behovet av ett sådant fristående organ. Om kommittén kommer fram till att det finns starka skäl att inrätta ett sådant organ kommer den att lämna ett fullständigt förslag om organisation och verksamhet för detta.
Däremot tvingas utskottet även i år konstatera att ingen förändring ännu har kommit till stånd när det gäller tillsynsorgan för socialförsäkringen. Därför vill vi igen påtala vikten av att de åtgärder som måste vidtas också vidtas snabbt. Den av regeringen aviserade utredning som ska ligga till grund för en förändring måste kunna påbörja sitt arbete så snart som möjligt.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.