Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarande
Betänkande 2019/20:JuU5
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 13 november 2019
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Vissa myndigheter ska få kamerabevaka utan tillstånd (JuU5)
Kustbevakningen, Polisen, Säkerhetspolisen och Tullverket ska få bedriva kamerabevakning utan tillstånd av Datainspektionen. För att upprätthålla integritetsskyddet ska myndigheterna även fortsättningsvis bara få kamerabevaka om intresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.
Myndigheterna ska själva göra avvägningen, och även dokumentera detta. Datainspektionen ska ansvara för tillsyn och även kunna ta ut en avgift av den myndighet som inte dokumenterar sitt beslut.
Syftet med förändringarna är att förbättra möjligheten att bekämpa och lagföra brott.
Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Lagändringarna börjar gälla 1 januari 2020.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 2
Från regeringen
- Skyddsobjekt och obemannade farkosterProposition 2018/19:127
- Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarandeProposition 2018/19:147
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2019-11-07
Trycklov: 2019-11-07
Betänkande 2019/20:JuU5
Alla beredningar i utskottet
Vissa myndigheter ska få kamerabevaka utan tillstånd (JuU5)
Kustbevakningen, Polisen, Säkerhetspolisen och Tullverket ska få bedriva kamerabevakning utan tillstånd av Datainspektionen. För att upprätthålla integritetsskyddet ska myndigheterna även fortsättningsvis bara få kamerabevaka om intresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.
Myndigheterna ska själva göra avvägningen, och även dokumentera detta. Datainspektionen ska ansvara för tillsyn och även kunna ta ut en avgift av den myndighet som inte dokumenterar sitt beslut.
Syftet med förändringarna är att förbättra möjligheten att bekämpa och lagföra brott.
Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Lagändringarna föreslås börja gälla 1 januari 2020.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2019-11-13
Debatt om förslag 2019/20:JuU5
Webb-tv: Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarande
Dokument från debatten
- Onsdag den 13 november 2019Kammarens föredragningslistor 2019/20:31
- Protokoll 2019/20:31 Onsdagen den 13 novemberProtokoll 2019/20:31 Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarande
Protokoll från debatten
Anf. 150 Linda Westerlund Snecker (V)
Herr talman! Vi lever i en samhällsutveckling som är lite svår att sammanfatta. I helgen begicks ytterligare ett mord i Malmö, och en alldeles för ung person miste livet. Gängkriminaliteten skördade ytterligare ett offer.
Samtidigt ökar tryggheten i samhället och förtroendet för polisen. Enligt polisens trygghetsmätning utsätts allt färre medborgare i Region Syd för brott. Andelen medborgare som utsätts för våld, stöld eller skadegörelse fortsätter att minska och är nere på historiska 14 procent.
Utsattheten för brott fortsätter att minska, och har minskat kraftigt sedan ett tiotal år tillbaka. Det gäller både våldsbrott och mängdbrott. Men samhället blir, trots sprängningar och skjutningar, både tryggare och säkrare. Det är inte tack vare politiska initiativ från denna kammare. Det är tack vare polisens lokala arbete, tack vare kommunerna och tack vare det civila samhället. De ska ha ett stort tack för det.
Trots detta presenteras förslag efter förslag om hårdare tag, mer övervakning och fler privata väktare. Regeringen tävlar med Moderaterna om att hänga med i Moderaternas populistiska förslag där det inte verkar finnas några gränser för hur mycket ett samhälle kan övervakas. Det ska kameraövervakas, och det ska inrättas visitationszoner. Nästa steg är väl att varje medborgare ska ansiktsskannas innan vi får gå över torget för att köpa en kopp kaffe, för har du inget att dölja har du ingenting att vara orolig för. Det är spännande, för det här låter precis som den kommunistiska diktaturen Kinas sätt att övervaka sina medborgare. Det är väl därifrån Moderaterna har fått sin inspiration.
Vad som föreslås i det betänkande vi debatterar i dag är att Kustbevakningen, polisen, Säpo och tullen ska få bedriva kameraövervakning utan tillstånd av Datainspektionen. Datainspektionen ska fortsatt bedriva tillsyn, men det är de brottsförebyggande myndigheterna själva som får avgöra om intresset av bevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.
Herr talman! Vänsterpartiet anser att det vid kameraövervakning ska finnas tillstånd. Regeringens motivering att administrationen är för krånglig för myndigheterna duger inte. Den personliga integriteten väger extremt mycket tyngre än att myndigheterna tycker att det är krångligt med papper och underskrifter.
Med tanke på att tryggheten ökar och att risken att utsättas för brott minskar har jag dessutom svårt att se vad kameraövervakning ska leda till. Kameraövervakning innebär ju inte att det sitter en person och tittar på vad som filmas, vilket många verkar tro. Kameraövervakning kan i bästa fall leda till bättre bevisning när brottet redan har begåtts, men inget visar på att det minskar brottsligheten signifikant. Kameraövervakning tar inte heller bort kriminaliteten, utan däremot flyttar kriminaliteten från torget till gatan bredvid. Jag ska dock erkänna att det finns viss kriminalitet som minskar med kameraövervakning, och det är egendomsbrott och narkotikabrott. Dessa minskar med 13 procent.
Kör man däremot på med ökad polisnärvaro, sociala insatser och förbättrad belysning minskar kriminaliteten med 34 procent. Visst går det att kombinera alla dessa åtgärder, men det har gång på gång visat sig att kameraövervakning snarare invaggar befolkningen i falsk trygghet och att andra brottsförebyggande åtgärder försvinner.
Jag kan dock förstå att man vill ha en kamera i sitt bostadsområde. Jag förstår ortens rop på hjälp och på att våldet måste ses som en nationell kris. Men den krisen löses inte genom fler kameror, utan det behövs helt andra åtgärder för att få bort våldet. Därför föreslår Vänsterpartiet att lagförslaget avslås, att en översyn av kamerabevakningslagen ur ett integritetsperspektiv ska göras samt att Datainspektionen får i uppdrag att se över tillståndsförfarandeprocessen så att den blir enklare.
Jag yrkar bifall till reservation 1 och avslag på propositionen.
Anf. 151 Petter Löberg (S)
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de motioner som har väckts, så är det gjort.
I dag är det en ganska dramatisk dag i Sveriges riksdag. Man kan väl säga att ett nytt lågvattenmärke har nåtts när det riktas en misstroendeförklaring mot en av de mest produktiva justitieministrar som vårt land har begåvats med. Vi har lagt fram över 200 propositioner, och vi har stiftat drygt 50 lagar i denna kammare. Udden har varit riktad mot de utmaningar som den organiserade brottsligheten innebär för vårt land, och det gäller såväl skjutningar och sprängningar som annat. Detta är historiskt stora insatser, men de har även kombinerats med att vi rullar ut lika historiskt stora satsningar på resurser i rättskedjans alla delar. Det handlar alltså om lagstiftning och resurser.
Ibland har vi tagit fram lagstiftning helt från scratch, till exempel när det gäller terrorlagstiftningen. Där hade inte ett penndrag dragits i Rosenbad för att möta de utmaningar Sverige stod inför när det gäller resenärer till IS och andra terrororganisationer - inte ett penndrag.
Andra förslag har kommit efter att regeringen har fått tillkännagivande från oppositionen, som pressar regeringen framför sig. Där har oppositionen tagit sin roll, givet de parlamentariska förutsättningar som finns i denna kammare, på allvar. Det ska vi på ett sätt vara tacksamma för. Regeringen och vi som regeringsrepresentanter försöker ta dessa tillkännagivanden på allvar och beta av dem ett efter ett. I detta ärende om kameraövervakning finns det en del tillkännagivanden i botten.
Med det sagt är det som sagt synnerligen sorgligt att politiker i Sverige i dag, 2019, inte kan undvika att exploatera tragiska händelser på det vis man gör. Det är ett politiskt spel som är ovärdigt, och vi ser fredagens misstroendeomröstning som bara ett steg på ett sluttande plan när det gäller hanteringen av rättspolitikens område.
Dagens debatt handlar om kameraövervakning, och rubriken säger egentligen det mesta: Det ska vara ett enklare förfarande. Som Linda Westerlund Snecker beskrev innebär det att Kustbevakningen, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket får bedriva kameraövervakning utan tillstånd av Datainspektionen. Myndigheterna ska göra en intresseavvägning där den personliga integriteten ska vägas mot de syften man har när det gäller brottsbekämpning eller brottspreventiva verksamheter. Datainspektionen ska självklart också bedriva tillsyn, och bryter någon mot den värdering som ska göras innan kamerorna sätts upp kan det bli dryga böter - uppemot 5 miljoner.
Det finns egentligen två motiv till detta förslag, och det ena är en ren effektivitetsfråga. Vi vill öka snabbheten och flexibiliteten, eftersom det är en avgörande faktor när det gäller brottsbekämpning. Det är dessutom så att väldigt många av våra myndigheter, inte minst polisen, tyngs av byråkratiska och administrativa regelverk som suger musten ur själva kärnuppdraget. Alla som jobbar inom skolan, inom polisen eller inom förvaltningar generellt vet att vi behöver förenkla och göra det mer flexibelt. Det är ett av de viktiga motiven till detta.
Det andra motivet är att vi också vill ha ökad kameraövervakning. Det är vår bild att övervakning av utsatta platser är efterlängtat av pendlare, medborgare och boende, liksom av personal som jobbar i dessa områden och av näringsidkare som har sitt levebröd av verksamheter som affärer och liknande. Det är också efterlängtat av polis och väktare.
Det är dock inte efterlängtat av dem som i dag står på de öppna drogscenerna och till exempel säljer knark. Forskningen visar att knarkförsäljning inte upphör men att den flyttas, och det kan finnas ett stort värde i att den flyttas. Polisen i Järvaområdet beskriver att man räknar med att 70 procent av narkotikaförsäljningen finns kvar även om den flyttar en bit bort, men det är helt oacceptabelt att det förekommer öppen droghandel i anslutning till tunnelbanestationernas ingångar. Människor ska inte behöva knö sig förbi langare när de är på väg till jobbet eller skolan. Detta måste vi alltså ta krafttag mot, och det ska vi göra också.
Det finns således en väldigt viktig brottsförebyggande profil i det här förslaget, ironiskt nog. Det är inget repressivt förslag. Det är visserligen en stor vinst för rättskedjan om ett brott beivras, men det är naturligtvis en ännu större vinst om ett brott inte begås i första läget.
Detta är de två huvudsakliga motiven. Blir det då fritt fram med det här lagförslaget? Nej, det blir det inte. Det är inte en oreglerad verksamhet, utan man har ett antal bedömningar att göra, vilket ska dokumenteras på sedvanligt sätt. Det är naturligtvis ett omfattande regelverk som handlar om lägen där det finns oklarheter och där man ska ha samråd med tillståndsmyndigheten i god tid innan bevakningen ska påbörjas. Det handlar också om regelverk kring ändamål, uppdatering och radering av material och så vidare. Detta är alltså ett reglerat område även om vi nu gör det betydligt lättare.
Avslutningsvis kan man föra ett litet resonemang om begreppen trygghetskamera kontra övervakningskamera. Här handlar det om att vi övervakar offentliga platser som vi upplever att polisen har behov av att övervaka i samband med att det kanske förekommer drogförsäljning eller annan brottslig verksamhet.
Att man har bytt fokus från att tala om övervakningskameror och diskussionen på 90-talet till att prata om trygghet är kanske en indikator på samhällets diskussion - trots att vi, som sagt, i många delar har ett betydligt tryggare samhälle än vad vi hade för en generation sedan. Det behöver vi påminnas om. Jag har gjort det många gånger här från talarstolen. Risken att dö av olycka eller brott i vårt land är lägre än för en generation sedan. Vi lever längre och är friskare. Vi är lyckligare än vad man är i många andra länder på jorden. Sverige är det land på jordklotet där det är bäst att vara barn enligt all tillgänglig statistik. Det är det land där det är bäst att vara gammal, och det är det land där det är bäst att vara kvinna. Vårt land är en av de bästa samhälleliga skapelser som har funnits på den här jorden. Den dystopiska verklighetsbild som sannerligen utmålas i vårt land 2019 har onekligen inte bäring på verkligheten i alla dess delar.
Med det sagt tänker vi ta de mått och steg som krävs för att slå tillbaka de destruktiva krafter som skjuter på varandra, spränger varandra och gör vårt samhälle otryggt. Vi tänker inte vika oss en tum. Vi kommer att leverera, och vi kommer att göra det ända fram till dess att målet är nått.
(Applåder)
Anf. 152 Ellen Juntti (M)
Herr talman! I dag ska vi debattera justitieutskottets betänkande Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarande. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Brottsligheten har nått nya hemska höjder i Sverige. De kriminella gängen håller delar av Sverige i ett järngrepp. Skjutningar och sprängningar sker i princip varje dag. Det är knappt någon idé att ta fram aktuella siffror, för de ökar från dag till dag.
Våldet har blivit mycket råare, och gängen drar sig inte för att skjuta en mamma i huvudet när hon håller sitt spädbarn i famnen. Kan ni tänka er det? Tänk att er fru, syster eller vem som helst håller en tvåmånaders bebis i famnen och någon kommer och skjuter henne i huvudet så att hon dör och barnet ramlar i marken. Jag tycker att det är viktigt att inte bara prata om skjutningar lite så där kallt. Jag tycker att man ska sätta sig in i vad det innebär egentligen. Vad är det för människa som kan göra någonting sådant? Jag tycker att det är så fruktansvärt och kallblodigt att jag nästan inte vill tro att det har hänt.
Nu för tiden sker skjutningar och sprängningar mitt på ljusa dagen mitt bland oskyldiga människor som hamnar i livsfara. Det finns många exempel på det råa våldet. Till exempel har rånen ökat väldigt mycket. I mitten av oktober hade 112 barn rånats i år bara i Göteborg. Det är helt förfärliga siffror, för bakom varje siffra finns ett barn vars trygghet har blivit förstörd för lång tid framöver. Till exempel fick en tolvårig pojke föras till sjukhus när han vid 14-tiden en vanlig måndag var på väg till skolan och det kom en rånare och satte en kniv mot halsen på honom.
Tänk att ni skickar ert eget barn till skolan mitt på ljusa dagen och tror att det är säkert, och så kommer någon och sätter en kniv mot halsen på barnet som bara är tolv år. Pojken blev knivskadad, visserligen i handen, för han stötte väl bort kniven, och fick åka till sjukhus. Det är så fruktansvärt förfärligt. Man får inte svära i talarstolen, men det här är så förfärligt och jag blir förbannad, arg och faktiskt rädd för utvecklingen i Sverige.
Sedan kan man säga att brottsligheten har sjunkit, men att det har skett 112 rån mot barn i år fram till oktober bara i Göteborg är förfärligt.
Fru talman! Förra lördagen var en svart dag i Malmö. Många har talat om det här. Först sprängdes en bil. Sedan sköts en 15-åring ihjäl. Ytterligare en 15-åring sköts och skadades livshotande. En 25-årig kvinna skadades livshotande då en man kom och misshandlade henne med en planka. Han slog henne sönder och samman. Jag vet inte hur det är med henne nu. Jag har inte läst i tidningen hur det har gått. Ett par dagar senare var det dags igen med ett mordförsök på en tonåring och en sprängning av ett garage.
Jag observerade att Petter Löberg kallade det här för tragiska händelser - och det är inte bara han som använder det uttrycket, utan det är många som gör det. Jag brukar reagera mot det uttrycket, för enligt mig är en tragisk händelse en tsunami eller något annat som bara händer och inte är någons fel. Men det här är inte tragiska händelser. Det är kallblodiga mord. Jag tycker att det är en skillnad. Man ska säga som det är.
Skjutningar, sprängningar och grova våldsbrott har blivit vardagsbrott i Sverige. När jag läser nyheterna på morgonen blir jag förvånad när det inte skett en skjutning eller sprängning. Läget är mycket allvarligt i Sverige. Oskyldiga människor mördas och skadas svårt.
Vi moderater är fast beslutna om att knäcka de kriminella gängen och annan grov brottslighet. Laglydiga människor ska kunna gå på gator och torg utan att bli utsatta för grova brott.
I vår moderata budget för 2020 föreslår vi en mycket stor satsning på rättsväsendet som innebär 2 ½ miljard mer än vad regeringen satsar.
Fru talman! Det här betänkandet gäller kamerabevakning. Det ska bli enklare för polisen, säkerhetstjänsten, Kustbevakningen och Tullverket att bedriva kamerabevakning utan tillstånd av Datainspektionen. Inte heller ska de behöva anmäla detta. Det här gäller platser dit allmänheten har tillträde: gator, torg och parker. Detta är mycket viktigt för att kunna bekämpa kriminaliteten på ett snabbt och effektivt sätt. Kamerabevakning kan förebygga, förhindra och upptäcka brott. Kamerabevakningen är också till mycket stor hjälp vid utredning och lagföring av brott och kan också vara ett viktigt hjälpmedel när polisen ska upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Myndigheterna ska själva göra en intresseavvägning, vilket innebär att det ska vara viktigare att ha kamerabevakning än den enskildes rätt att inte bli bevakad. Datainspektionen ska utöva tillsyn och kunna ta ut en sanktionsavgift av en myndighet som inte sköter sig.
Det är bra att den här lagen kommer. Den träder i kraft i januari 2020, och det är inte en dag för tidigt. Tvärtom har det tagit väldigt många år. Vi moderater har i flera år arbetat för att polisen själv ska få bestämma över detta. Riksdagen har gjort fyra tillkännagivanden om det här. Det första kom redan 2017, alltså för snart tre år sedan. Man kan inte anklaga regeringen för att ha varit väldigt snabb. Och man kan undra hur många brott som hade kunnat undvikas om regeringen inte hade varit så långsam.
Kamerabevakning är mycket viktig när man ska utreda brott och var till exempel helt avgörande vid terrorattentatet på Drottninggatan. Sedan kan man titta på Efterlyst för att inse hur viktig kamerabevakningen är. Det är många brottslingar som åker fast när deras bilder visas.
Det är viktigt att polisen får de resurser som behövs för att kunna utreda brott. Vi satsar 1 865 000 000 kronor mer än vad regeringen gör på Polismyndigheten nästa år för att polisen ska kunna göra det här.
Vi vill se betydligt mer kamerabevakning i landet. När gängkriminaliteten breder ut sig och vittnen skräms till tystnad är kamerabevakning ett verkningsfullt komplement till polisnärvaro.
Vi moderater anser att alla utsatta områden ska utrustas med kamerabevakning. Vi tillför resurser till polisen som ska räcka till att sätta upp fyra gånger så många kameror som det finns i dag.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag är mycket kritisk mot den sittande regeringen som består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Den har totalt misslyckats med att bekämpa den grova brottsligheten. Det är bara att öppna tidningen varje dag så förstår man detta.
Som sagt har skjutningar och sprängningar blivit vardagsbrott i Sverige. Regeringen har presenterat några förslag för att bekämpa detta, men det är långt ifrån tillräckligt.
(Applåder)
Anf. 153 Linda Westerlund Snecker (V)
Fru talman! Ellen Juntti beskriver väldigt målande hur hon upplever situationen i Sverige i dag. Ellen Juntti uttrycker att hon är rädd för utvecklingen i Sverige.
Jag håller med om att väldigt mycket är otroligt allvarligt just nu, bland annat händelsen i helgen.
Jag tittar inte lika mycket på Efterlyst som Ellen Juntti gör. Men jag brukar kolla upp polisens statistik. Trots att det sker otroligt allvarliga händelser, trots att människoliv spills på grund av den grymma kriminaliteten ökar tryggheten, enligt polisens trygghetsundersökning. Det vill Moderaterna inte riktigt låtsas om. Det ingår inte i Moderaternas politiska vision om att Sverige ska bli en mer otrygg plats för att Moderaterna ska kunna sätta in sina politiska förslag. Förslaget om mer övervakning, som vi diskuterar i dag, är ett sådant.
Jag vill att vi fokuserar lite på det vi faktiskt ska debattera här i dag. Jag vill få svar av Ellen Juntti på när Moderaterna tycker att det inte är motiverat med övervakning, när kameror inte ska sättas upp. Moderaternas förslag är att alla Sveriges utsatta områden ska ha kameror. Det är en enorm mängd kameror. Det finns 60 utsatta områden i Sverige. De ska alltså strösslas med kameror.
Jag vill också höra Moderaternas definition av den personliga integriteten. De två frågorna vill jag ha svar på.
Anf. 154 Ellen Juntti (M)
Fru talman! Jag tackar för frågan.
Jag tycker att Linda Westerlund Snecker ska titta lite oftare på Efterlyst. Många olika brott löses på grund av att man har haft kamerabevakning. Ett exempel är två stycken som för ett tag sedan våldtog en tjej i Skåne någonstans - jag tror att det var i Malmö. Kamerorna hade fotograferat dem. De kände igen sig när de tittade på Efterlyst - många brottslingar tittar på Efterlyst - och anmälde sig själva. Jag tror, som någon sa tidigare, att kamerabevakning är brottsförebyggande. De kanske inte hade slutat begå en massa brott. De kanske hade fortsatt om de inte hade åkt fast. Kamerabevakning hjälper alltså till att utreda och klara upp brott. Men det är också brottsförebyggande.
Linda Westerlund Snecker säger ungefär att vi moderater skulle bli ledsna om brottsligheten skulle minska. Nej, jag skulle bli jätteglad. Om jag fick välja skulle inte ett enda brott begås i hela Sverige. Det skulle såklart vara den bästa av världar. Men nu när brott sker måste det också finnas konsekvenser.
När det gäller integriteten kan jag säga att jag inte har begått något brott. Jag har också varit polis i 30 år. Jag tycker att man kan skydda också min integritet, så att jag kan gå på en gata utan att bli utsatt för brott. Jag har inga problem med att några kameror filmar när jag går där. Men om någon skulle sätta en kniv mot min hals skulle jag vara otroligt tacksam om det finns bilder så att man kan utreda brottet och sätta den som begår det grova brottet i finkan. Då skyddar kameran min integritet.
Anf. 155 Linda Westerlund Snecker (V)
Fru talman! Jag förstår att Efterlyst gillar kameraövervakning. Det blir så mycket bättre tv.
Om vi går utanför underhållningsvärlden, som gillar att visa olika typer av brott, och i stället går på vad forskningen säger om kameraövervakning ser vi att det inte finns någon signifikant påverkan på brottsligheten av att kameror sätts upp. Så ser verkligheten ut, utanför Efterlyst och tv-tablån.
Fru talman! Jag blir djupt oroad av Ellen Junttis definition av personlig integritet. Det är just argumentationen att "jag har inga problem med att bli övervakad, för jag har inget att dölja" som leder till att ett övervakningssamhälle skapas. Sådan argumentation har lett till att länder med mycket tveksam politisk styrning, som Kina, har enormt utbredd övervakning av sin befolkning. Där snackar vi inte bara om kameraövervakning. Där är det ansiktsskanning. Där ska man ha kontroll på varenda person i hela samhället. Det är inte min definition av att leva sitt liv i frihet. Det är statlig övervakning där staten tar kontroll över varje enskild människas liv. Och det börjar med att man säger "jag har inga problem med att bli övervakad, för jag har inte gjort någonting".
Är det dit Moderaterna vill gå? Inspireras Moderaterna av länder som Kina, som ligger i framkant när det gäller att övervaka sin civila befolkning? Är det den vägen Moderaterna vill gå, för att Ellen Juntti har kollat på Efterlyst och sett att övervakning kan få brottslingar att ringa in och anmäla sig själva? Då blir jag djupt oroad över Moderaternas politik.
Anf. 156 Ellen Juntti (M)
Fru talman! Jag tror att Linda Westerlund Snecker står lite närmare Kina och dess diktatur än vad Moderaterna gör. Linda Westerlund Snecker behöver alltså inte oroa sig. Jag tror nämligen att risken är lite större att Lindas parti går mot ett övervakningssamhälle än att vi gör det.
Jag har inga problem med att bli övervakad när jag går på stadens gator och torg. Det ger mig trygghet. Om det händer någonting kan man utreda, och polisen kan sätta en grov brottsling i fängelse.
Jag litar på att polisen och andra myndigheter själva kan bedöma var kameror behövs. Linda Westerlund Snecker frågade var det inte ska vara kameror. Det ska inte vara några kameror där man bedömer att det inte behövs. I min lilla by i Norrbotten, Niskanpää, bor 50 personer. Jag tror inte att det behövs där. Det är olika. Man får se på vilka ställen det sker en hel del brott. Där behövs kameror. Det har jag inga problem med.
Vi tycker olika. Jag tycker att det är ett bra lagförslag. Vi har lämnat fyra tillkännagivanden till regeringen sedan tidigare. Det är dags att det blir verklighet nu.
(Applåder)
Anf. 157 Petter Löberg (S)
Fru talman! Vi har behov av en mer faktabaserad diskussion om brott och straff i vårt samhälle och i riksdagen i synnerhet. Vi som lagstiftare har ett ansvar för att i alla fall försöka grunda våra antaganden och verklighetsbilder på den statistik som finns. Linda har talat om Efterlyst. Man kan tycka att det är ett trevligt program. Man kan också ta anekdotiska berättelser om hemska brott som har skett i vårt avlånga land eller annorstädes och dra slutsatser av det.
Jag tror dock att det är farligt om vi skapar en bild av att våldet i offentliga miljöer hela tiden ökar. Vi vet att det dödliga våldet har ändrat modus. Det har gått från att det farligaste mordvapnet var en brödkniv eller en flaska i huvudet på någon i missbrukarkretsar till att det i dag skjuts. Det innebär andra utmaningar, som det krävs andra metoder för att komma till rätta med. Varje enskilt fall är en tragedi.
Jag skulle vilja ställa en kort fråga till Ellen. Ökar våldet i samhället?
Anf. 158 Ellen Juntti (M)
Fru talman! Frågan är om antalet brott ökar eller minskar. Vissa brott ökar, och andra minskar. Vilka brott är det som minskar? Är det skadegörelse? Är det bilstölder? I statistiken räknas även sådant med. Det är bra om antalet brott minskar. Ingen gillar att bilen blir stulen eller att någon förstör något som man äger.
Men det som ökar är det grova våldet. Det handlar om skjutningar. Och vad innebär skjutningar? Det är inte bara att man smäller av ett skott. Det är mord. Folk mördas och skadas för livet. Det handlar också om sprängningar. Titta till exempel på den unga tjejen - var det i Lund? - som var på väg hem när någon hade satt en sprängladdning intill ett hus. Hon bara flög ut på gatan. Det har visats bilder på det. Hon är allvarligt skadad. De grova brotten ökar. Det är det farliga i samhället.
Det är jättebra om skadegörelse och bilstölder minskar. Men det är inte det som oroar mig. Jag vill i och för sig att allt ska minska. Jag vill att det ska vara noll brott i Sverige. Det är därför jag har blivit polis. Jag vill bekämpa brottsligheten. Men det grova våldet liksom rån mot barn ökar.
Ta bara det jag lyfte upp i mitt anförande. I Göteborg satte någon en kniv mot halsen på en tolvåring som var på väg till skolan. Detta är allvarligt, och det kan man inte bagatellisera och säga att brottsligheten minskar. Därför anser jag att läget är allvarligt.
Anf. 159 Petter Löberg (S)
Fru talman! Självklart bagatelliserar vi inte sådana gärningar eller de människor som blivit utsatta för brott. Detta ska vi lagföra, bekämpa och framför allt förebygga, vilket vi många gånger talar om här i kammaren.
Vi måste dock också vara tydliga med hur verkligheten de facto ser ut. Statistiskt sett har exempelvis de grova våldsbrotten och våldsbrotten generellt sett i Stockholms city minskat med 40 procent de senaste tio åren. De har gjort det bland annat till följd av att kommunen och polisen jobbar med utskänkningen och ser till att det inte finns så mycket alkohol och att den inte serveras till människor som är för fulla på krogen. Det är brottsprevention när den är som vackrast. Det har skett en 40-procentig minskning.
När det gäller mord per capita vet vi att det har minskat med närmare 25 procent sedan 90-talet, då det peakade, trots de ökningar som har skett de senaste två åren. Det sker runt 100 mord om året i vårt avlånga land trots att vi svenskar är betydligt fler i dag.
Om man tittar på Brås officiella statistik för misshandelsfall ser man inte den dystopiska verklighetsbild som Moderaterna med väldigt breda penslar försöker måla upp när det gäller såväl anmälda som lagförda och upplevda misshandelsfall. Det är helt enkelt inte statistiskt korrekt.
Ska man bry sig om det? Ska man berätta en annan verklighet även om man vet att den inte är sann? Det är upp till ens eget samvete som politiker.
Jag är precis lika upprörd som Ellen när det gäller de enskilda människor som drabbas av brott. Och som sagt handlar hela vår gärning i utskottet om att detta inte ska ske. Det är inget vardagsbrott för oss när en ung människas liv släcks för tidigt i en skjutning. Det är ett haveri.
Anf. 160 Ellen Juntti (M)
Fru talman! Petter Löberg sa att jag skulle titta på hur verkligheten ser ut. Men jag läste ju upp exempel på det. En mamma med en två månader gammal baby blev skjuten i huvudet. Förra helgen blev en 15-åring mördad. En annan 15-åring har livshotande skador. En 25-årig tjej blev helt oprovocerad livshotande skadad när en man slog henne sönder och samman med en planka. Detta är verkligheten.
Om det som Petter Löberg säger stämmer om att brottsligheten har minskat med 40 procent är jag bara jätteglad över. Det kan inte finnas någon i något av partierna här som inte är glad över att brottsligheten minskar i vissa delar. Men den grova brottsligheten har ökat. Rånen har ökat. Sexualbrotten har drastiskt ökat. Skjutningarna har ökat, det vill säga i stället för mord och mordförsök. Och sprängningarna har ökat. Detta kan man inte blunda för. Denna regering har misslyckats med det här.
(Applåder)
Anf. 161 Adam Marttinen (SD)
Fru talman! Det märks att det var länge sedan som justitieutskottet hade debatt. Vi svävar ibland lite utanför själva betänkandets sakfråga. I detta fall diskuterar vi kamerabevakning och behovet av att göra det enklare för brottsbekämpande myndigheter att använda sig av kameror. Det finns också en bred enighet mellan socialdemokrater och moderater, även om de har duster om allt annat i replikskiftena än om det som rör just denna sak. Men i detta ärende är vi överens om att det är bra att göra det enklare för brottsbekämpande myndigheter att använda sig av kameraövervakning.
Detta är något som Sverigedemokraterna har efterlyst ända sedan vi kom in i Sveriges riksdag 2010. Vi har dock fått avslag år efter år på våra kommittémotioner i sakfrågan med motiveringen att den lagstiftning som funnits har varit väl avvägd.
Precis dagen före terrorattentatet den 7 april 2017 fattade vi senaste beslut i sakfrågan om att göra det enklare för polis och brottsbekämpande myndigheter att använda sig av kameraövervakning. Ni andra yrkade avslag med precis samma motivering. Sedan kom terrorattentatet med bilder som blev avgörande för polisens arbete med att identifiera personen i fråga. Regeringspartierna bjöd in delar av oppositionen till en diskussion - i vanlig ordning inte Sverigedemokraterna - då man förstod allvaret i den efterfrågan som Sverigedemokraterna haft sedan 2010. Kameraövervakning och polisens möjlighet att använda sig av den kan vara väldigt betydelsefullt i många situationer, inte minst när det gäller terrorattentat.
Kameraövervakning är mer effektfullt än att bara snabbt identifiera gärningsmän och kunna signalera ut en efterlysning. Den kan också användas för att förhindra att brott uppstår. Man kan använda kameraövervakning för att klara upp andra slags brott. Man kan också använda den för att flytta på kriminalitet. Det kan exempelvis gälla drogförsäljning som sker mer eller mindre öppet i många utsatta områden, i centrumdelar där droghandeln skrämmer vanligt folk från att vistas där, hämta ut sina mediciner i närliggande apotek, handla eller över huvud taget vistas ute. Då kan kameraövervakning vara ett sätt att flytta sådant beteende och kriminella individer bort från dessa miljöer så att vanligt folk kan få leva sina liv som de förtjänar.
Det behöver alltså inte alltid motiveras utifrån att varje enskild kamera måste leda till minst 100 procent uppklarade brott som sker i området. Kameraövervakning kan användas på andra sätt, av taktiska skäl eller av andra skäl, av polisen för att säkra olika miljöer. Därför har det varit väldigt viktigt för Sverigedemokraterna att belysa att jämfört med den brottsbekämpande myndighetens effektivitet och integriteten har man lagt alldeles för stor vikt vid den enskildas integritet. Och som undersökningen visar har man endast haft fokus på de kriminellas integritet. Dem har man historiskt värnat i denna församling när man har varit så avogt inställd till Polismyndighetens förmåga och möjlighet att använda sig av kameraövervakning.
Nu har vi nått en viss framgång. Som vi måste säga i många andra fall kommer detta tyvärr för sent. Detta skulle polisen ha haft mycket tidigare. I många bostadsområden har det varit en eskalerande brottslighet. Skottlossningar sker medvetet och planerat gentemot kriminella individers hem i bostadsområden där barn bor. Skott viner oavsiktligt in i oskyldiga människors hem. Sprängladdningar detonerar så att barns sovrumsfönster sprängs sönder.
Denna situation hade vi kunnat undvika om vi hade haft en mer handlingskraftig regering som förstod behovet av att inte bara jobba med kameraövervakning utan att också ha med det som en del av ett offensivt brottsbekämpande arbete. Nu har vi den situation som vi har i dag. Skulden för denna utveckling ligger tungt i knäet på den rödgröna regeringen.
Vi välkomnar dock utvecklingen och det betänkande som i dag ligger på bordet. Vi hade en följdmotion, precis som vi har haft vartenda år i denna kammare, som är likalydande med det förslag som det nu finns en enighet om i kammaren och utskottet. Vänsterpartiet är även här emot detta och yrkar avslag på utskottets förslag i betänkandet och de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att göra allt det som vi andra är överens om. Även om det finns en bred enighet är det värt att poängtera att Vänsterpartiet också i detta betänkande viker av.
Jag vill tacka för den sena insikten hos er andra. Jag hoppas att kameraövervakning nu kan komma till undsättning vid exempelvis bilbränder. Där har uppklaringsprocenten hittills i princip varit noll. Polisens försöksverksamhet med kameraövervakning mot utsatta stadsdelars parkeringar har visat att man kan förebygga bilbränder. Sverigedemokraterna har föreslagit att vi ska budgetera så att Polismyndigheten har råd att sätta upp kameror i samtliga utsatta områden så att ingen människa i landet, oavsett inkomst, behöver ha råd att vakna upp till en bil som har blivit uppbränd.
I dag har bara hälften av de utsatta områdena någon form av kameraövervakning. Vi tycker att det är alldeles för lite. När ett område är så pass utsatt att det brinner bilar var och varannan helg är det politikens skyldighet att göra något åt det. Detta kan vara ett sätt. Det gäller dels Polismyndighetens möjlighet att sätta upp kameror, dels det budgetära, som vi kommer att hantera senare i december. Där har Sverigedemokraterna föreslagit en riktad satsning till Polismyndigheten för att samtliga utsatta områden ska få kameraövervakning till hjälp för att stävja brottslighet, flytta kriminalitet och öka tryggheten för dem som bor där.
Anf. 162 Johan Hedin (C)
Fru talman! Som jag anförde i den förra debatten, den om straffen för mord, är jag en varm anhängare av konstruktivt arbete framåt för att med gemensamma krafter kunna göra Sverige till ett bättre land att leva i. Att kunna diskutera utan medvetna eller omedvetna missförstånd och att kunna dela viktig kunskap som ligger till grund för våra ställningstaganden är en förutsättning för att vi ska kunna förflytta positioner och komma framåt från annars låsta lägen.
Vid varje tillfälle då vi tar fram nya åtgärder för att göra Sverige tryggare måste vi väga fördelar mot nackdelar, potential mot risker och förväntad effekt mot kostnader. Jag skulle verkligen önska att mer av den rättspolitiska debatten kunde handla om just det.
En kritik som kan riktas mot regeringen från min synvinkel är brist på en bärande idé för vad man vill göra med rättspolitiken. Jag upplever den som alltför reaktiv och passiv. Visst agerar man, men det är först efter att andra satt ett politiskt tryck som så sker.
Under förra mandatperioden var det vi i de fyra allianspartierna som satte agendan. Trots att vi är fyra olika partier med de skillnader som finns var vi riktigt bra på att hitta fram till förslag som kunde gå igenom riksdagen hela vägen till tillkännagivande och sedermera lag via vederbörlig beredning.
Vill man åstadkomma förändring är det bra att ha en plan. Annars har man ingen aning om huruvida man går åt rätt håll. Om vissa saker på trygghetsområdet i Sverige blir bättre är det alldeles för många områden som verkligen inte går åt rätt håll.
Utan en tydlig idé om vart vi vill ta rättspolitiken är risken stor att de åtgärder som vi med möda och besvär sätter på plats blir ett lapptäcke utan tydlig riktning, i stället för en solid struktur där varje del adresserar problem som behöver lösas. För att skapa detta tror jag att vi behöver en infrastruktur för hur vi kan enas kring vart rättspolitiken ska ta oss, vilka åtgärder som bäst tar oss dit och hur vi kan mäta och följa upp resultaten, så att vi vet om vi gör rätt.
Centerpartiet har föreslagit att en trygghetsberedning tillsätts. Det blev också en av de 34 punkterna från de avbrutna gängsamtalen. Regeringen har sagt att de ändå ska genomföras. Min fråga till regeringen och dess företrädare är: Vad väntar vi på? Vi behöver denna trygghetsberedning för att kunna ha det här samtalsklimatet.
När det gäller frågan om kameraövervakning hade det nog varit lätt att måla in sig i ett hörn som polemiken ställer oss i. Man är antingen för eller emot. Men faktum är att förutsättningarna förändras över tid. Denna fråga, liksom andra, är en tänkbar åtgärd för att lösa en del av trygghetsproblemen. Är det den enda metoden? Är det den bästa? Nej, och antagligen inte. Men det exemplifierar lite behovet av att se åtgärderna som ett system som tillsammans med andra åtgärder ska bilda den starka struktur som på allvar och varaktigt kan bryta tillbaka brottsligheten.
När jag debatterade kameraövervakning de första gångerna handlade fördelarna om potentialen att förebygga brott. Riskerna handlade om att övervakningskamerornas bilder skulle kunna hamna på villovägar, missbrukas och användas för andra syften än vad som var menat.
Numera finns en helt annan medvetenhet om vikten av dataskydd. Vi har också på plats en solid lagstiftning som reglerar användningen, samtidigt som vi i dag tar ett viktigt steg för att polis och andra rättsvårdande myndigheter ska kunna använda kameror i sitt brottsbekämpande arbete.
Tidigare kunde vi konstatera att forskningen faktiskt inte kan påvisa några signifikanta effekter för just brottsprevention. Kamerabilderna blir i stället en viktig del i bevisningen för att fälla brottslingar i domstol. Det beror också på en teknikutveckling som har gjort kamerabilderna bättre.
Fru talman! Man ska inte underskatta lagföringens normerande kraft. Att fler blir fällda för brott gör att de personerna inte kan begå brott så länge de sitter inlåsta. Men det är också så att andra ser att fler som begår brott åker fast. Jag ser fram emot att tillsammans med er, kära kollegor som sitter här, analysera detta inom ramen för trygghetsberedningen inom kort.
Anf. 163 Ingemar Kihlström (KD)
Fru talman! Sverige ska vara ett tryggt land att leva i, oavsett om man bor på landsbygden, i en stad eller i en förort. En av statens viktigaste uppgifter är att genom ett väl fungerande rättsväsen upprätthålla tryggheten. Våra rättsvårdande myndigheters roll i det brottsförebyggande arbetet är central.
Aldrig tidigare har det svenska rättsväsendet gjort lika stora insatser mot den organiserade brottsligheten. Problemen är omfattande, och utvecklingen har pågått under en längre tid. Trots framgångar i kampen mot kriminella nätverk i närtid växer problem med dessa nätverk.
Men för att polisen och övriga myndigheter ska vara effektiva måste de ges de verktyg som behövs för att på ett slagkraftigt och rättssäkert sätt komma åt brottsligheten. Detta är viktigt för att allmänhetens förtroende för polisen och rättsväsendet ska upprätthållas.
I dag ska vi tala om propositionen Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarande. I propositionen föreslås att lagen ändras så att Kustbevakningen, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket får bedriva kamerabevakning utan tillstånd av Datainspektionen. Syftet är att förbättra möjligheten att bekämpa och lagföra brott med hjälp av kamerabevakning.
Fru talman! Det är verkligen hög tid att gå från förslag till handling. Riksdagen har gjort flera tillkännagivanden, närmare bestämt fyra stycken. Redan 2016 tillkännagav man för regeringen att det är viktigt att åstadkomma en ordning. Man upprepade kravet modifierat 2017 och 2018 för att då inkludera att tillståndsplikten för Polismyndighetens och andra myndigheters kamerabevakning ska tas bort.
I ljuset av denna historik är det verkligen på tiden att vi går till beslut. Hanteringen och beslutet i utskottet visar att det finns en stor enighet i fråga om att genomdriva en förändring. Även denna fråga, som är en liten pusselbit, visar att riksdagen får driva regeringen framför sig för att få på plats relevant lagstiftning som kan förbättra brottsbekämpningen ute i vårt samhälle.
Fru talman! År 2018 gjorde Kamerabevakningsutredningen en kartläggning av behoven av förenklade regler. Man kunde då konstatera att kravet på tillstånd för att få kamerabevaka har orsakat problem i den brottsbekämpande verksamheten och lett till att Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter inte får de förutsättningar som behövs för att fullgöra sina uppdrag.
Riksdagen har vid flera tillfällen framhållit att det är angeläget med en kraftsamling för att förebygga brott och öka tryggheten, inte minst i socialt utsatta områden. Polisen måste kunna agera snabbt för att bryta negativa trender. Till det arbetet behövs verkningsfulla verktyg.
Som tidigare anförts är tillgången till information från kameraövervakning i många fall avgörande för polisens möjlighet att förebygga brott, avbryta pågående brottslighet och utreda begångna brott. Det är därför positivt att regeringen nu, även om det är ganska sent, har överlämnat ett lagförslag som innebär förbättrade möjligheter för våra myndigheter att bekämpa och lagföra brott med hjälp av kameraövervakning.
Vi kristdemokrater delar regeringens uppfattning att reglerna om behandling av personuppgifter och de regler som föreslås ger ett fortsatt starkt skydd för den enskildes personliga integritet.
Fru talman! Vi ser att det behöver vidtas åtgärder. För framtiden kan man fundera på om vi inte även behöver ge möjlighet till ökad användning och samordning av ANPR-kameror för att kunna samköra olika system där vi har en automatisk avläsning. Vi kristdemokrater stöder utskottets beslut, som tillstyrker regeringens proposition. Det ger i våra ögon myndigheterna ytterligare verktyg och möjligheter att bekämpa brott. En stor enighet råder i utskottet, vilket är bra, om att det här förslaget är en liten pusselbit som behövs för att möta behoven och önskemålen hos rättsvårdande myndigheter för att minska brottsligheten i vårt land.
(Applåder)
Anf. 164 Johan Pehrson (L)
Fru talman! Jag och Liberalerna ställer oss bakom detta betänkande. Det är viktigt att vi får en möjlighet för våra brottsbekämpande myndigheter att mer offensivt och aktivt använda sig av tekniska hjälpmedel såsom kameraövervakning för att förebygga och klara upp brottslighet. Liberalerna har varit på den bollen rätt många år. Adam Marttinen beklagade sig över att man hade hållit på sedan 2010. Jag har hållit på sedan 1998. Skam den som ger sig!
Förslaget är välavvägt, genomtänkt och tyvärr nödvändigt. Invändningarna som vi har hört här är dock lite häpnadsväckande. Linda Westerlund Snecker från Vänsterpartiet är tillbaka i salen. Jag hörde i ett inlägg att detta var någonting att jämföra med kinesisk diktaturs övervakning för att kartlägga människor. Det är en ganska märklig överdrift och dessutom helt felaktigt.
Detta är nödvändigt. Det mest kloka har sagts. Jag nöjer mig med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 165 Rasmus Ling (MP)
Fru talman! Det viktigaste målet för kriminalpolitiken bör vara att antalet brott ska minimeras och allra helst de grövsta brotten. Det är särskilt viktigt att förhindra grova våldsbrott och sexualbrott, brott som hotar liv och hälsa och som hotar demokratin.
För att förhindra att brott sker behöver det förebyggande arbetet vara starkt, konsekvent och genomgripande. Unga pojkar ska inte involveras i kriminalitet. De ska gå i skolan och få det stöd som de behöver. Man bör se strängare på dem som använder barn i sin kriminalitet än vad som är fallet i dag.
Att lösa brott, och att den som begår brott döms, är i sig brottsförebyggande. Det är viktigare att brott kan klaras upp än vilka straffen som utdöms är om man ser det ur ett brottspreventivt perspektiv.
I dag handlar ärendet om nya regler för kameraövervakning. Förslaget går ut på att ett antal myndigheter inte ska behöva det tillstånd som de har behövt fram tills nu av Datainspektionen för att sätta upp kameror. Men myndigheterna behöver även fortsättningsvis göra en avvägning av integritetsaspekterna, vilket är väsentligt att komma ihåg i diskussionen.
Fru talman! Kameraövervakning är någonting som kan hjälpa till att klara upp och lösa brott. I takt med att tekniken blivit bättre har användningen kunnat bli mer effektiv. När frågan tidigare diskuterades för 15 eller 20 år sedan var inte kamerorna lika bra. De var inte ett lika effektivt verktyg för att lösa brott. I dag är de bättre än vad de var tidigare.
Vi ska använda modern teknik för att kunna lösa brott. I den mån det förhindrar att brotten sker är det naturligtvis oerhört positivt. Det är inte bara när det gäller kameror som tekniken har gått framåt. Den har gjort det när det gäller DNA-teknik och också på andra områden.
Vi som politiker ska vara lyhörda för de verktyg som polis och andra behöver. Det är viktigt att de har tillräckliga verktyg för att komma åt brottsligheten. Men det är väsentligt att i det här sammanhanget komma ihåg att finns andra perspektiv som också är viktiga.
För ett antal år sedan - 2007, 2008 och 2009 - var det en stor diskussion. Det var långt före min tid i riksdagen. Diskussionen gällde FRAlagen och de integritetsaspekter som fanns som följd av den. På den tiden var alla politiska ungdomsförbund mot lagen. Den dåvarande ordföranden för Moderata Ungdomsförbundet Niklas Wykman, efterträdaren till Johan Forssell, hotade med att lämna Moderaterna ifall man skulle gå med på detta.
Diskussionen i dag är väldigt annorlunda. Det är klart att samhället förändras. Men man behöver inte gå från en extrem till en annan. Vi måste ha med oss även integritetsaspekterna när vi diskuterar hur brott ska förhindras och hur man ska kunna lösa brott.
Jag tycker uppenbarligen inte att detta är någonting att jämställa med övervakningen i den kommunistiska diktaturen. Men även om man inte går ända dit måste man ändå värdera de aspekter som rör integritet. När diskussionen förändras i samhället på relativt kort tid måste man se till att det inte drar iväg för långt.
I det här sammanhanget tycker jag att avvägningen är rimlig. Det kan behövas fler kameror. Därför vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och till propositionen.
Fru talman! Slutligen vill jag säga någonting till Johan Hedin som tog upp det förslag som han och Centerpartiet drivit om trygghetsberedningen. Det var ett väldigt klokt förslag. Det var bra att regeringen gick fram med det i 34-punktsprogrammet efter gängsamtalen. Jag ser att ett sådant arbete kan ha väldigt stor potential.
Det gäller att ha blicken lite längre fram och se vilka förslag som kan genomföras för att förhindra och förebygga brott men också se lite mer långsiktigt på vad man ska ha för verktyg och resurser till rättsvårdande myndigheter. Jag ser fram emot att en sådan beredning kan komma på plats.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 18.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2019/20:31 Onsdagen den 13 novemberProtokoll 2019/20:31
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Avslag på propositionen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2019/20:108 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 1.- Reservation 1 (V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 7 M 65 0 0 5 SD 57 0 0 5 C 28 0 0 3 V 0 24 0 3 KD 20 0 0 2 L 17 0 0 2 MP 14 0 0 2 - 1 1 0 0 Totalt 295 25 0 29 Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarande
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kamerabevakningslagen (2018:1200) med den ändringen att 9 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.Därmed bifaller riksdagen propositionerna 2018/19:127 punkt 2.2 och 2018/19:147.Översyn av kamerabevakningslagen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2019/20:108 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 2.- Reservation 2 (V)
Förenklade rutiner vid ansökan om tillstånd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2019/20:108 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 3.- Reservation 3 (V)
Polisens kamerabevakning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2019/20:553 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 17.