Kapital för tillväxt
Betänkande 1992/93:FiU3
Finansutskottets betänkande
1992/93:FIU03
Kapital för tillväxt (prop. 1992/93:41)
Innehåll
1992/93 FiU3
Sammanfattning
I betänkandet biträder finansutskottet regeringens förslag till riktlinjer för utskiftningen av de medel ur de tidigare löntagarfonderna som skall användas för de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. Sammanlagt 6,5 miljarder kronor skall kanaliseras genom två portföljförvaltande bolag och sex direktinvesterande riskkapitalbolag. Aktierna i bolagen skall skiftas ut till de företag som under årens lopp debiterats vinstdelningsskatt. De ca 150 företag som betalat mest i vinstdelningsskatt kommer att tilldelas aktier i de båda portföljförvaltande bolagen medan övriga företag erhåller aktier i de sex riskkapitalbolagen. Övergångsvis behålls 37% av aktierna i de portföljförvaltande bolagen i statlig ägo.
Utskottet avstyrker tre motioner i vilka begärs att propositionen skall avslås.
Socialdemokraterna har i anslutning härtill avgivit en reservation till förmån för motionerna Fi5 (s) och Fi6 (s). I en särskild meningsyttring ger vänsterpartiets företrädare i utskottet sitt stöd åt förslagen i motion Fi7 (v).
Utskottet behandlar också två motioner som tar upp frågan om riskkapitalbolagens lokalisering resp. verksamhetens inriktning. Båda motionerna avstyrks.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1992/93:41 om kapital för tillväxt,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1992/93:Fi4 av Stig Bertilsson (m), 1992/93:Fi5 av Mats Lindberg och Reynoldh Furustrand (s), 1992/93:Fi6 av Hans Gustafsson m.fl. (s), 1992/93:Fi7 av Johan Lönnroth m.fl. (v) och 1992/93:Fi8 av Birger Andersson och Marianne Andersson (c).
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:41 jämte de motioner som väckts med anledning av propositionen.
Näringsutskottets yttrande (1992/93:NU3y) återfinns i bilaga till detta betänkande.
Statssekreteraren i Näringsdepartementet Hans Karlander har inför utskottet lämnat kompletterande upplysningar i anslutning till proposition 1992/93:41.
Propositionen
I proposition 1992/93:41 föreslår regeringen (Näringsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Per Westerberg --
1. att riksdagen godkänner föreslagna riktlinjer för utskiftningen av vissa medel ur de förutvarande löntagarfonderna,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att vidta de åtgärder som behövs för att genomföra utskiftningen.
Motionerna
1992/93:Fi4 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av de nya riskkapitalbolagen.
1992/93:Fi5 av Mats Lindberg och Reynoldh Furustrand (s) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen samt att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till statens medverkan när det gäller riskkapital till mindre och medelstora företag.
1992/93:Fi6 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen.
1992/93:Fi7 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1992/93:41 om kapital för tillväxt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag att integrera 6500 miljoner kronor av löntagarfondernas medel med AP-fonderna i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen -- vid avslag på yrkandena 1 och 2 -- hos regeringen begär ett förslag där 6500 miljoner kronor av löntagarfondernas medel används som riskkapital utan att privatiseras.
1992/93:Fi8 av Birger Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riskkapitalverksamheten skall komma de små företagen till del,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rättvis geografisk spridning av riskkapitalverksamheten.
Utskottet
Inledning
När riksdagen våren 1992 behandlade frågan om utskiftningen av löntagarfondernas tillgångar (prop. 1991/92:92, bet. 1991/92:FiU21, rskr. 339) godtogs huvuddragen i regeringens utskiftningsplan. I fråga om stödet till de små och medelstora företagen gjorde riksdagen dock vissa ytterligare preciseringar. Enligt beslutet skall detta stöd kanaliseras via ett nytt riskkapitalbolag som tillförs 6,5 miljarder kronor av de tidigare löntagarfondernas tillgångar. I bolaget skall inordnas även vissa delar av statens nuvarande insatser på riskkapitalområdet. Bolaget skall drivas på strikt affärsmässiga villkor. Det skall inleda sin verksamhet redan 1992 och skall på lämpligt sätt privatiseras. Utan att direkt förorda någon viss lösning pekade finansutskottet i sitt betänkande på möjligheten att låta de som erlagt vinstdelningsskatt komma i fråga vid utskiftningen av det nya bolagets aktier liksom de som valde att inte delta i det premiegrundande allemansfondssparandet.
Riktlinjer för utskiftningen
I den nu aktuella proposition 41 återkommer regeringen till frågan om hur utskiftningen av dessa medel skall genomföras och vilken organisation som bör användas för de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. Regeringen begär att riksdagen dels godkänner de riktlinjer som föreslås för utskiftningen, dels bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs för utskiftningen.
Regeringen föreslår att riskkapitalstödet kanaliseras -- inte genom ett bolag som riksdagsbeslutet närmast utgick från -- utan genom två större portföljförvaltningsbolag och sex mindre direktinvesterande riskkapitalbolag. Den valda modellen bidrar enligt propositionen till att skapa mångfald.
De direktinvesterande riskkapitalbolagen skall byggas upp utifrån sex befintliga bolag, nämligen de sex regionalt lokaliserade riskkapitalbolag som för närvarande ägs av Stiftelsen Småföretagsfonden. Vart och ett av de nya bolagen skall enligt förslaget inledningsvis ha ett eget kapital på ca 400 miljoner kronor. De skall investera i små och medelstora företag och genom aktivt ägarengagemang medverka till investeringsobjektens tillväxt. Investeringarna skall huvudsakligen göras via aktier eller aktierelaterade instrument. Riskkapitalbolagen skall emellertid också kunna arbeta med s.k. mellankapital, dvs. utlåning utan säkerhet som ligger mellan eget kapital och traditionellt lånekapital. De skall dessutom kunna göra indirekta placeringar via andra riskkapitalbolag.
Portföljförvaltningsbolagen skall i första hand bidra till finansieringen av riskkapitalbolag, såväl de sex här nämnda som andra. De skall också ha möjlighet att lämna lånegarantier samt att gemensamt eller var för sig bedriva verksamhet med s.k. mellankapital. Det skall även vara möjligt för bolagen att bedriva sådan verksamhet genom särskilda dotterbolag. Vart och ett av portföljförvaltningsbolagen skall tilldelas ett kapital på ca 2 200 miljoner kronor, vilket till en del skall utgå i form av aktier i riskkapitalbolagen. De båda portföljförvaltningsbolagen skall sålunda vardera inneha 11 % av aktierna i tre av riskkapitalbolagen.
Riskkapitalbolagens aktier skall i övrigt fördelas på ca 16000 företag som under årens lopp betalat vinstdelningsskatt. Fördelningen sker efter ett särskilt anmälningsförfarande varvid tilldelningen av aktier görs i proportion till debiterad vinstdelningsskatt. Oavsett hur lite sådan skatt som debiterats kommer dock alla att tilldelas aktier med ett substansvärde motsvarande lägst ca 1500 kronor.
De ca 150 företag som debiterats mest vinstdelningsskatt kommer inte att erhålla några aktier i de direktinvesterande riskkapitalbolagen. De blir i stället delägare i portföljförvaltningsbolagen och tilldelas 63 % av aktierna i dessa bolag. Staten, genom en särskild utskiftningsdelegation, behåller tills vidare resterande aktier vilka motsvarar ett substansvärde på ca 1600 miljoner kronor.
Varje företag som tilldelas aktier får sitt ägande koncentrerat till ett av de åtta bolagen. Fördelningen på portföljförvaltningsbolag resp. riskkapitalbolag görs slumpmässigt på ett sådant sätt att antalet ägare i de båda portföljförvaltningsbolagen inledningsvis blir ungefär lika många och att motsvarande ägarspridning åstadkoms för de sex riskkapitalbolagen.
Som ett resultat av den överenskommelse som regeringen träffade med socialdemokraterna i mitten av september 1992 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder utsåg regeringen en juristgrupp med uppgift att studera de rättsliga aspekterna vid ett eventuellt beslut om att avbryta det premiegrundande allemansfondssparandet. I proposition 41 sägs att regeringen avser att återkomma till riksdagen när juristgruppen är färdig med sitt arbete och lämna förslag om hur man skall förfara med den aktiepost som tills vidare behålls i statlig ägo.
Juristgruppen redovisade sina slutsatser för regeringen den 26 oktober 1992. Regeringen har därefter i proposition 133 föreslagit att det premiegrundande allemanssparandet skall avbrytas med verkan från den 6 november 1992. I propositionen uppger föredragande statsrådet Bo Lundgren att han avser att senare under 1992 återkomma med förslag i vissa angränsande frågor och att han i det sammanhanget också kommer att ta upp frågan om de som inte deltagit i det premiegrundande allemanssparandet skall få del av de förutvarande löntagarfondernas medel i enlighet med tidigare beslut. Med hänsyn till den begränsade omfattning som premietilldelningen kan väntas få när sparandet nu avbryts i förtid förutskickar statsrådet Lundgren i proposition 133 att han i nuläget bedömer det som mindre sannolikt att det blir aktuellt med någon utdelning av medel till dem som inte deltagit i sparandet.
Av proposition 41 framgår att regeringen ser det som angeläget att den nya riskkapitalverksamheten privatiseras så snart som möjligt. Den särskilda delegationens arbete bör därför bedrivas i sådan takt att utskiftningen av i första hand den andel på ca 75 % av aktierna som skall ägas av företag kan vara genomförd senast vid utgången av år 1992. Det är också regeringens ambition att riskkapitalbolagen skall börsintroduceras snarast möjligt.
Eftersom bolagen inledningsvis kommer att ha en stark finansiell ställning finns det enligt propositionen viss risk för att de köps upp och att medlen används för andra ändamål än det avsedda. Regeringen anser därför att verksamheten bör förses med sådana regler att uppköp och likvidation av bolagen under de närmaste åren starkt försvåras. Det gäller bl.a. verksamhetens inriktning, mandatperioden för styrelsen m.m. som för de båda portföljförvaltningsbolagen inte skall kunna ändras före 1998 med mindre än att förslag till sådana ändringar biträds av aktieägare med mer än 75 % av bolagets aktier. Motsvarande kvalifikationskrav väntas för ett riskkapitalbolag sättas vid 2/3 av bolagets samtliga aktier. För portföljförvaltningsbolagen kommer dessutom övergångsvis en rösträttsspärr att finnas. Enligt den får vid en bolagsstämma ingen för egna och andras aktier rösta för mer än 10 % av de vid stämman företrädda aktierna.
Fem motioner har väckts med anledning av proposition 41. I tre av dessa yrkas avslag på regeringens förslag till riktlinjer för utskiftningen.
Socialdemokraterna anser i motion Fi6 av Hans Gustafsson m.fl. (s) att det är motiverat med åtgärder som underlättar de mindre och medelstora företagens finansiering. Propositionen avstyrks emellertid, eftersom det enligt motionärerna inte finns skäl för staten att inrätta nya riskkapitalbolag som sedan skänks bort till storföretag och banker. I rådande finansiella läge är det enligt deras mening inte rimligt att på det sätt som föreslås i propositionen försvaga de offentliga finanserna med ytterligare 6,5 miljarder kronor. Det riskerar att undergräva medborgarnas respekt och förståelse för de uppoffringar som är nödvändiga för att vända den statsfinansiella utvecklingen. Motionärerna ser å andra sidan inget hinder för att använda medel ur Allmänna pensionsfonden för att underlätta riskkapitalförsörjningen för mindre och medelstora företag. Det skall dock ske utan att medlen skänks bort. Det kunde enligt deras mening också övervägas om detta kunde göras genom sådana riskkapitalbolag som föreslås i propositionen, men bolagen bör i så fall kvarstanna i Allmänna pensionsfondens ägo.
Vänsterpartiet anser i motion Fi7 av Johan Lönnroth m.fl. (v) att regeringens förslag till lösning har små förutsättningar att fungera effektivt. Börsnotering, kravet på affärsmässighet och möjligheten till hög avkastning på relativt riskfria placeringar kommer med stor sannolikhet att motverka de riskfyllda och långsiktiga engagemang som behövs. Dessa och andra brister i förslagen är så stora att propositionen enligt motionärernas uppfattning måste avslås (yrkande 1). De erinrar om att vänsterpartiet våren 1992 avvisade regeringens förslag till utskiftning av löntagarfondernas tillgångar och att man då i stället föreslog att dessa tillgångar skulle läggas samman med AP-fonden och bidra till att stärka pensionerna. I enlighet med denna uppfattning föreslår motionärerna nu att 6500 miljoner kronor av de tidigare löntagarfondernas medel tillförs AP-fonden (yrkande 2). Skulle riksdagen avvisa detta förslag förordar motionärerna i andra hand att regeringen skall återkomma med förslag där löntagarfondsmedel används som riskkapital utan att privatiseras (yrkande 3).
I motion Fi5 av Mats Lindberg och Reynoldh Furustrand (s) hävdas att riskbenägenheten hos de föreslagna riskkapitalbolagen kommer att vara låg för att inte säga obefintlig om verksamheten skall drivas strikt affärsmässigt. Det är, anser motionärerna, av näringspolitiskt intresse att få önskvärd uthållighet och tillfredsställande tillgång till riskkapital, vilket kan ske genom att staten dels skapar goda förutsättningar för privata aktörer, dels själv på olika sätt uppträder som aktör på marknaden. Motionärernas slutsats blir att staten även fortsättningsvis bör spela en aktiv roll när det gäller att garantera riskvilligt kapital. Riksdagen bör enligt motionärerna avslå propositionen och av regeringen begära ett nytt förslag till statens medverkan när det gäller riskkapital till mindre och medelstora företag.
Näringsutskottet avstyrker i sitt yttrande -- NU3y -- de här återgivna motionerna och biträder propositionens förslag. Enligt näringsutskottet är det mycket viktigt att de små och medelstora företagens behov av riskkapital tillgodoses. Verksamheten i dessa företag är av avgörande betydelse för att kunna bryta den negativa ekonomiska utvecklingen i Sverige. De farhågor som motionärerna framför om att riskkapitalbolagens verksamhet skulle kunna försvåras av krav på affärsmässighet och privatisering finner näringsutskottet vara ogrundade. Snarare är det så att dylika krav kan väntas leda till ökad effektivitet i verksamheten, hävdar näringsutskottet.
Finansutskottet får för egen del anföra följande. Under utskottets beredning av detta ärende har framställts yrkande om att propositionen och motionerna skulle sändas på remiss till Finansinspektionen och Riksbanken samt att yttrande i frågan också skulle inhämtas från konstitutionsutskottet. De skäl som därvid åberopats är bl.a. att förslaget inte haft en sådan utformning och inte beretts på ett sådant sätt att det kunnat ligga till grund för utskottets ställningstagande. Bl.a. har förslaget inte remissbehandlats.
De i proposition 41 redovisade förslagen utgör svar på det uppdrag riksdagen gav till regeringen våren 1992. Det beslutet innebar bl.a. att det tilltänkta riskkapitalbolaget skulle inleda sin verksamhet före 1992 års utgång. Enligt utskottets mening är det angeläget att så kan ske, inte minst mot bakgrund av att antalet företagskonkurser ökat dramatiskt och att finansieringssystemet för näringslivet i dag inte fungerar tillfredsställande.
Om propositionen och motionerna i enlighet med utskottsminoritetens förslag sänds på remiss skulle det leda till att beslutet i ärendet fördröjs, vilket i sin tur medför att de föreslagna riskkapitalbolagen inte kan inleda sin verksamhet förrän tidigast under senare delen av nästa år. Med hänsyn till rådande situation i vilken åtgärder snabbt måste vidtas för att förbättra näringslivets riskkapitalförsörjning skulle en sådan försening vara till avsevärt men. Utskottet har därför med stöd av 4 kap. 10 § riksdagsordningen beslutat att inte sända ärendet på remiss.
De riktlinjer som regeringen förordar för utskiftningen ligger väl i linje med det beslut riksdagen fattade våren 1992. I ett avseende skiljer sig propositionens förslag dock från det tidigare beslutet, nämligen i fråga om verksamhetens organisation. Medan riksdagsbeslutet närmast utgick från att riskkapitalstödet skulle kanaliseras genom ett bolag förordar regeringen en organisationsstruktur med sex mindre direktinvesterande bolag och två större bolag som i princip har rätt att göra endast indirekta placeringar i tillväxtföretag. I riksdagsbeslutet talades emellertid inte bara om ett riskkapitalbolag utan betonades också att verksamheten skulle byggas upp på ett sådant sätt att mångfalden i riskkapitalstödet inte gick förlorad, och i så motto svarar den föreslagna organisationen väl mot riksdagens beslut. Mångfalden och de båda portföljbolagens placeringar via riskkapitalbolagen bidrar enligt utskottets mening till att främja konkurrensen, vilket är till gagn för verksamheten. Den föreslagna ägarstrukturen -- med banker och andra större ägare knutna till portföljförvaltningsbolagen och en mycket stor grupp mindre ägare knutna till de direktinvesterande bolagen -- fungerar dessutom som en spärr mot att enskilda ägare skall kunna utöva ett dominerande inflytande över de placeringar som riskkapitalbolagen gör, vilket också befrämjar verksamheten.
Att staten tills vidare står som ägare till 37 % av aktierna i portföljförvaltningsbolagen ser utskottet som en övergångslösning. Den ställning staten har när det gäller att utforma regler för privat näringsverksamhet gör det olämpligt för staten att samtidigt ikläda sig rollen som ägare av företag. Utskottet utgår från att regeringen senare kommer att redovisa ett förslag i frågan om ägandet av dessa aktier.
I likhet med näringsutskottet biträder således finansutskottet propositionens förslag till riktlinjer för utskiftningen av vissa medel ur de förutvarande löntagarfonderna. Utskottet tillstyrker också att regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, bemyndigas att vidta de åtgärder som behövs för att genomföra utskiftningen.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker de förslag om avslag på propositionen som framförs i motionerna Fi5 (s) i denna del, Fi6 (s) och Fi7 (v) yrkande 1.
Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att utskottet avvisar de förslag till alternativa riktlinjer för utskiftningen som förordas i motionerna Fi5 (s) i denna del och Fi7 (v) yrkandena 2 och 3.
Verksamhetens lokalisering
I motion Fi4 av Stig Bertilsson (m) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som sägs i motionen om lokaliseringen av de nya riskkapitalbolagen. Motionären hävdar att de nya bolagen inte bildas för att operera på den finansiella marknaden och att de därför har litet behov av att ha sitt säte i Stockholm. Riksdagen bör uttala sig för att de nya riskkapitalbolagen etableras också med avsikt att öka intresset för olika orter och regioner i hela landet. Särskilda skäl talar enligt motionärens mening för att den nya riskkapitalverksamheten får en tyngdpunkt i Göteborg och Västsverige.
Näringsutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motion Fi4 (m).
Som finansutskottet redan inledningsvis nämnt kommer sex bolag ägda av Stiftelsen Småföretagsfonden att utgöra grund för de nya riskkapitalbolagen. De sex bolagen och sätet för deras styrelser är KapN AB i Umeå, AB Produra Venture Capital i Stockholm, Ven Cap AB i Uppsala, Partinvest (Partnerinvesteringar i Göteborg) AB i Göteborg, Hidef Kapital AB i Linköping och Malmöhus Invest AB i Malmö.
Portföljförvaltningsbolagen kommer att ha sitt säte i Stockholm och Göteborg.
Som näringsutskottet understryker i sitt yttrande är det väsentligt att små och medelstora företag i alla delar av landet får del av riskkapitalstödet. En regional spridning av verksamheten bör eftersträvas. En sådan spridning av bolagen ger, som också näringsutskottet framhåller, en signal om betydelsen av att uppmärksamma olika delar av landet. De åtta bolagen kommer att vara fördelade över hela landet. Något uttalande av den innebörd motionären begär är enligt finansutskottets mening inte motiverat. I likhet med näringsutskottet avstyrker finansutskottet således motion Fi4 (m).
Verksamhetens inriktning
I motion Fi8 av Birger Andersson och Marianne Andersson (c) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riskkapitalverksamheten skall komma de små företagen till del (yrkande 1). Motionärerna erinrar om att det av propositionen och det tidigare riksdagsbeslutet framgår att den föreslagna verksamheten skall främja små och medelstora företag. De vill särskilt peka på vikten av att de små företagen garanteras del av de avsatta medlen i rimlig proportion till deras antal. Inom gruppen små och medelstora företag är antalet små företag totalt dominerande, framhåller motionärerna.
Motionärerna ser det också som angeläget att riskkapitalsatsningarna får en rättvis geografisk spridning. Den föreslagna verksamheten kan bli ett viktigt medel för att främja företagsamheten i utsatta landsändar med en arbetslöshet över genomsnittet. Motionärerna föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd (yrkande 2).
Näringsutskottet avstyrker i sitt yttrande motion Fi8 (c).
Finansutskottet gör följande bedömning av motionärernas förslag. Enligt riksdagens tidigare beslut skall den föreslagna riskkapitalverksamheten bedrivas på strikt affärsmässiga villkor och vara inriktad mot små och medelstora företag. De riktlinjer som förordas i propositionen och som utskottet ställt sig bakom innebär att denna inriktning ligger fast. Det är som utskottet ser det inte befogat att gå ett steg längre och genom kvoteringar eller på annat sätt fördela riskkapitalstödet på små resp. medelstora företag för att, som motionärerna ser det, kunna garantera de små företagen en rimlig proportion av stödet i förhållande till deras antal. Dylika restriktioner ger låsningar som hämmar effektiviteten i verksamheten och låter sig inte heller förenas med kravet på strikt affärsmässighet. Utskottet kan med hänsyn härtill inte biträda motionärernas förslag.
Utskottet finner det inte heller motiverat att riksdagen uttalar sig om den geografiska spridningen av riskkapitalverksamheten på det sätt som motionärerna begär. Skall ett sådant uttalande fylla ett praktiskt syfte måste det åtföljas av någon form av formell reglering, vilken även den skulle komma i konflikt med kravet på affärsmässighet. Som utskottet ser det är ett uttalande av denna innebörd inte heller nödvändigt.
Riskkapitalbolagens ägare kommer att utgöras av de företag som debiterats vinstdelningsskatt, dvs. företag från olika delar av landet. Inledningsvis kommer det att finnas ca 2600 ägare i varje bolag. Utskiftningen av aktier kommer att göras slumpmässigt. Dessa omständigheter och det förhållandet att riskkapitalbolagen är spridda över hela landet talar enligt utskottets mening starkt för att deras satsningar kommer att få en god fördelning över hela landet.
Därtill kommer att den föreslagna satsningen på riskkapitalstöd är av betydande omfattning även internationellt sett. Skall medel av denna omfattning kunna placeras på bästa sätt får det förutsättas att de sex riskkapitalbolagen inte avgränsar sina placeringar till vissa regioner utan undersöker förutsättningarna i samtliga delar av landet för att finna tänkbara uppslag till satsningar i små och medelstora företag. Som näringsutskottet framhåller kan de regionala utvecklingsfonderna, länsstyrelserna och handelskamrarna genom sin sakkunskap om de lokala förutsättningarna och den verklighet som de små företagen arbetar i vara till god hjälp i detta arbete.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi8 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi5 i denna del, 1992/93:Fi6 och 1992/93:Fi7 yrkande 1, res. 1 (s)
2. beträffande riktlinjer för utskiftningen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:41 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi5 i denna del och 1992/93:Fi7 yrkandena 2 och 3
dels godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för utskiftningen av vissa medel ur de förutvarande löntagarfonderna, dels bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att vidta de åtgärder som behövs för att genomföra utskiftningen,
res. 2 (s) men. (v)
3. beträffande verksamhetens lokalisering att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi4,
res. 3 (s) - motiv.
4. beträffande verksamhetens inriktning att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi8.
res. 4 (s) - motiv.
Stockholm den 17 november 1992
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Olle Schmidt (fp) och Carin Lundberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Näringsutskottet avstyrker" och på s. 7 slutar med "Fi7 (v) yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Såsom också framhålls i motionerna Fi5 (s) och Fi6 (s) är det i rådande läge motiverat med åtgärder som underlättar de små och medelstora företagens finansiering. Enbart ökad tillgång på riskkapital till små och medelstora företag leder dock inte till att företagen tillförs nytt kapital. På den svenska marknaden finns redan i dag ett tjugotal riskkapitalbolag som ännu inte uttömt sin placeringskapacitet.
Utskottet kan inte ställa sig bakom regeringens förslag till lösning. Liksom de socialdemokratiska motionärerna anser utskottet att det saknas skäl för staten att med 6,5 miljarder kronor av offentliga medel inrätta nya riskkapitalbolag som därefter skänks bort till storföretag och banker. I rådande situation med kraftigt försvagade offentliga finanser och med ett underskott i den offentliga sektorns finansiella sparande av aldrig tidigare skådad omfattning är det inte rimligt att ytterligare utarma de offentliga finanserna på det sätt som nu föreslås i propositionen.
Inte minst mot bakgrund av de bördor som nu avkrävs Sveriges folk i form av höjd pensionsålder, försämrade sjukförmåner och kraftigt höjda skatter är denna generositet med allmänna medel uppseendeväckande. Det finns en uppenbar risk för att man genom dessa åtgärder undergräver medborgarnas tilltro till och förståelse för de uppoffringar som är nödvändiga för att vända den statsfinansiella utvecklingen.
Utskottet avstyrker med det anförda propositionen och biträder de avslagsyrkanden som förs fram i motionerna Fi5 (s) i berörd del, Fi6 (s) och Fi7 (v).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi5 i denna del, 1992/93:Fi6 och 1992/93:Fi7 yrkande 1 avslår proposition 1992/93:41,
2. Riktlinjer för utskiftningen (mom. 2)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottets ställningstagande" och slutar med "Fi7 (v) yrkandena 2 och 3" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande finns det inte skäl att nu närmare pröva frågan om riktlinjer för utskiftningen. Utskottet avstyrker således bifall inte bara till propositionen utan även till motionerna Fi5 (s) i denna del och Fi7 (v) yrkandena 2 och 3.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för utskiftningen att riksdagen avslår proposition 1992/93:41 samt motionerna 1992/93:Fi5 i denna del och 1992/93:Fi7 yrkandena 2 och 3,
3. Verksamhetens lokalisering (mom. 3, motiveringen)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Carin Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Näringsutskottet har" och slutar med "således motion Fi4 (m)" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande finns det inte skäl att närmare pröva frågan om bolagens lokalisering. Utskottet avstyrker därför motion Fi4 (m).
4. Verksamhetens inriktning (mom. 4, motiveringen)
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Carin Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Näringsutskottet avstyrker" och slutar med "utskottet motion Fi8 (c)" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande finns det inte skäl att närmare pröva frågan om verksamhetens inriktning. Utskottet avstyrker därför motion Fi8 (c).
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Jag anser att regeringens förslag till riskkapitalverksamhet har små förutsättningar att fungera effektivt. Börsnotering, kravet på affärsmässighet och möjligheten till hög avkastning på relativt riskfria placeringar kommer med stor sannolikhet att motverka de riskfyllda och långsiktiga engagemang som krävs för att man skall kunna vända den negativa ekonomiska utvecklingen i Sverige. Det finns också en uppenbar risk för att bolagen med sina höga substansvärden köps upp och plundras på sina tillgångar. Den risken försvinner inte genom att regeringen säger att den skall vidta åtgärder som försvårar uppköp och likvidation. I likhet med vad som förordas i bl.a. motion Fi7 (v) yrkande 1 anser jag därför att propositionen skall avslås.
Vänsterpartiet avvisade våren 1992 regeringens förslag till utskiftning av löntagarfondernas medel. Partiets ställningstagande byggde på grundsynen att löntarfondernas medel är arbetarnas pengar som tagits ur det s.k. löneutrymmet. Därför bör de nu aktuella medlen -- 6500 miljoner kronor -- tillföras Allmänna pensionsfonden (AP-fonden).
Skulle detta krav inte vinna riksdagens bifall anser jag att riksdagen skall anmoda regeringen att återkomma med ett förslag till hur de aktuella medlen skall kunna användas som riskkapital för små och medelstora företag utan att privatiseras.
När det gäller de båda motionerna Fi4 (m) och Fi8 (c) om riskkapitalbolagens lokalisering resp. verksamhetens inriktning finns det ingen anledning för mig att ta ställning till dem, eftersom jag föreslår att propositionen skall avslås.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag
dels att utskottets hemställan under mom. 1 borde ha varit likalydande med den i Socialdemokraternas reservation nr 1,
dels att utskottets hemställan under mom. 2 borde ha haft följande lydelse:
2. beträffande riktlinjer för utskiftningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi7 yrkandena 2 och 3 samt med anledning av motion 1992/93:Fi5 i denna del och med avslag på proposition 1992/93:41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ägandet av riskkapitalbolagen,
Särskilt yttrande
Krav på remissbehandling
Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Carin Lundberg (alla s) anför:
När finansutskottet våren 1992 behandlade regeringens proposition om utskiftning av delar av löntagarfondernas tillgångar (prop. 1991/92:92, bet. 1991/92:FiU21) väcktes förslag om att 6,5 miljarder kronor av löntagarfondernas tillgångar skulle skiftas ut till ett riskkapitalbolag med verksamhet för små och medelstora företag. Det angavs vidare att ytterligare ca 2,5 miljarder kronor skulle tillföras bolaget genom att Företagskapital AB, Småföretagsfonden och Industrifonden skulle inordnas i bolaget.
Förslaget framfördes muntligt under pågående sammanträde. Det kunde inte anges hur verksamheten skulle bedrivas eller vem som skulle äga bolaget.
Utskottets socialdemokratiska ledamöter föreslog därvid att yttrande skulle inhämtas från bl.a. Riksförsäkringsverket, Nutek, Industrifonden, Företagskapital AB och Småföretagsfonden. Framställningen avvisades emellertid av en majoritet av utskottets ledamöter som hävdade att det dröjsmål som skulle uppkomma vid en sådan remiss skulle leda till avsevärt men. Med stöd av andra stycket RO 4 kap. 10 § förvägrades således den av minoriteten begärda remissen.
När ärendet nu återkommit till riksdagen har de förslag som framförs i proposition 1992/93:41 inte varit föremål för remiss trots att god tid förelegat för att vidta en sådan åtgärd. Bl.a. mot denna bakgrund har de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet ånyo åberopat RO 4 kap. 10 § och begärt att yttrande över propositionen och de i ärendet väckta motionerna skulle inhämtas dels från Finansinspektionen och Riksbanken, dels från konstitutionsutskottet. Bakom yrkandet ställde sig sju av utskottets femton ledamöter, vilket innebar att den anslutning som krävs för inhämtande av yttrande från statlig myndighet enligt RO 4kap. 10§ förelåg.
Vid en förnyad omröstning uttalade emellertid utskottet med åtta röster mot sju att det dröjsmål som skulle uppkomma vid den begärda remissen skulle leda till avsevärt men. Än en gång har alltså utskottsmajoriteten med stöd av andra stycket RO 4 kap. 10 § förvägrat minoriteten rätten att få ett fullgott beslutsunderlag.
Enligt förarbetena till riksdagsordningen är rätten att erhålla upplysningar och yttranden, bl.a. från Lagrådet, konstruerad som en minoritetsrättighet. Grundlagberedningen förutsatte (SOU 1972:15 s. 244) att utskotten skulle visa generositet med att föranstalta om sakmaterial som en minoritet önskade få tillfört behandlingen. Samma utredning underströk att, om utskottsmajoriteten med hänvisning till "avsevärt men" avvisar minoritetens begäran, bör utskottet i sitt betänkande ange skälen för sitt ställningstagande. Det senare är numera också intaget som en särskild föreskrift i RO4kap. 10§.
Att utskottets majoritet inte visat generositet är uppenbart. Ej heller har majoriteten angivit några hållbara skäl utan bara uttalat att de begärda remisserna skulle fördröja behandlingen av ärendet och att bildandet av de nya bolagen skulle fördröjas.
Det är uppenbart att det anförda inte räcker som skäl för att åberopa avsevärt men. Inga förluster skulle uppstå vid någon tidsfördröjning. Majoriteten har således inte handlat i enlighet med grundlagens avsikt och har i realiteten eliminerat grundlagens minoritetsskydd. De skäl som majoriteten åberopat för "avsevärt men" kan åberopas i varje ärende om begäran av remiss. Det har nu också bekräftats när utskottsmajoriteten för andra gången i detta ärende förvägrat oss rätten att få en allsidig belysning av en viktig fråga.
Vi anser att utskottsmajoriteten inte levt upp till grundlagens anda när den avvisar minoritetens begäran. Kravet på riksdagen att försäkra sig om att dess beslut är korrekta och väl underbyggda kan inte avvisas med hänvisning till allmän brådska med att få till stånd en nyordning.
Näringsutskottets yttrande
1992/93:NU3y
Bilaga
Kapital för tillväxt
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1992/93:41 om kapital för tillväxt jämte motioner.
Näringsutskottet
Ny riskkapitalverksamhet
I propositionen lämnas en redogörelse för de åtgärder som regeringen har vidtagit för att, i enlighet med riksdagens beslut våren 1992, bilda riskkapitalbolag med medel ur de förutvarande löntagarfonderna. Regeringen begär nu riksdagens godkännande av de riktlinjer som föreslås för utskiftning av dessa medel. Vidare begärs att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att genomföra utskiftningen.
Riksdagen beslöt våren 1992 (prop. 1991/92:92, bet. FiU21) att 6500 miljoner kronor av de förutvarande löntagarfondernas medel skall föras över till ett nytt riskkapitalbolag som skall kunna erbjuda små och medelstora företag olika former av riskvilligt kapital. Enligt riksdagsbeslutet skall bolaget privatiseras och drivas på strikt affärsmässiga grunder. Verksamheten skall inte omfatta traditionell bankrörelse.
Regeringen gavs i uppdrag att bilda bolaget samt återkomma till riksdagen med förslag om hur bolaget kan privatiseras. Vidare skulle regeringen överväga hur verksamheten kan samordnas med vissa befintliga organ med inriktning på att finansiera verksamheten hos små företag. Särskilt nämndes Industrifonden, Företagskapital AB, Småföretagsfonden och de sex regionala riskkapitalbolagen. De förfogar över ett sammanlagt kapital på ca 2400 miljoner kronor.
Företrädarna för Socialdemokraterna i finansutskottet avvisade i en reservation förslaget om utskiftning av löntagarfondernas medel. De föreslog vidare i en annan reservation rörande stödet till små och medelstora företag att tillgången på riskkapital skulle förstärkas genom en vidgning av ramen för Allmänna pensionsfondens (AP-fonden) aktieköp med 10 miljarder kronor. De anförde även att de regionala utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens möjligheter att finansiera små och medelstora företags verksamhet borde bibehållas. I en meningsyttring (v) avvisades också förslaget om utskiftning. I stället föreslogs att hälften av löntagarfondernas tillgångar skulle integreras med AP-fonden och att den andra hälften skulle användas för att skapa nya jobb, framför allt genom olika typer av riskkapitalsatsningar i små och medelstora företag.
Regeringen anför i propositionen att det syfte som riksdagen hade med sitt beslut våren 1992 bäst kan uppnås med en annan organisationsstruktur än den som förutsågs i riksdagsbeslutet. Ändringen innebär ett avsteg från riksdagens beslut så till vida att verksamheten är planerad att bedrivas av fler än ett bolag.
Den struktur som föreslås består av två nya portföljförvaltningsbolag och sex direktinvesterande riskkapitalbolag. De senare skall bygga vidare på de bolag som för närvarande ägs av Småföretagsfonden. Den valda modellen, som skall vara konkurrensneutral, bidrar enligt regeringen till att en mångfald på marknaden skapas.
Portföljförvaltningsbolagen skall i första hand bidra till finansiering av riskkapitalbolag, såväl befintliga som nya. Vart och ett av portföljförvaltningsbolagen skall tilldelas ett kapital på ca 2200 miljoner kronor. Enligt regeringens mening skulle det inte vara lämpligt om bara ett bolag skapades, eftersom det skulle ha fått en alltför stark ställning av närmast monopolkaraktär. Portföljförvaltningsbolagen bör, sägs det i propositionen, ges möjlighet att lämna även lånegarantier. Dessutom bör de gemensamt eller vart för sig kunna bedriva verksamhet med s.k. mellankapital, dvs. utlåning utan säkerhet, som betraktas ligga mellan eget kapital och traditionellt lånekapital.
Riskkapitalbolagen skall investera i mindre företag och genom aktivt ägarengagemang medverka till investeringsobjektens tillväxt. Bolagen skall även kunna göra indirekta placeringar via andra riskkapitalbolag. Vart och ett av de nuvarande sex riskkapitalbolagen bör enligt regeringen inledningsvis ha ett eget kapital på ca 400 miljoner kronor. Bolagens investeringar skall, sägs det i propositionen, huvudsakligen göras via aktier eller aktierelaterade instrument. Även riskkapitalbolagen bör ha möjlighet att arbeta med mellankapital.
Regeringen har inrättat en delegation -- Delegationen för utskiftning av vissa medel ur förutvarande löntagarfonderna -- med uppgift att efter riksdagens beslut vidta de åtgärder som beslutet föranleder. Delegationen skall organisera den föreslagna bolagsstrukturen samt förbereda och handha utskiftningen av aktier i de nya portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen.
Enligt de föreslagna riktlinjerna för utskiftningen av löntagarfondsmedel skall de företag som har betalat vinstdelningsskatt erhålla aktier i de bolag som ingår i den nya strukturen. De ca 150 företag som har betalat högst skattebelopp föreslås erhålla ca 63% av samtliga aktier i de två portföljförvaltningsbolagen. Resterande ca 37% av aktierna skall tills vidare behållas i statlig ägo.
Övriga företag som har erlagt vinstdelningsskatt -- knappt 16000 företag -- föreslås erhålla ca 89% och portföljförvaltningsbolagen ca 11% av aktierna i de sex riskkapitalbolagen. Därmed kommer, framhålls det i propositionen, ca 75% av aktievärdet i de åtta bolagen att ägas av företag och ca 25% att inledningsvis ägas av staten.
Den av riksdagen begärda samordningen med vissa befintliga organ med inriktning på finansiering av små företag behandlas också i proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m., som nyligen lagts fram. Näringsutskottet behandlar denna proposition jämte eventuella motioner i betänkande 1992/93:NU19.
Regeringens förslag om riskkapitalverksamheten avvisas i tre motioner.
Det är inte rimligt att på sätt som föreslagits försvaga de offentliga finanserna med ytterligare 6500 miljoner kronor, sägs det i motion 1992/93:Fi6 (s). Det riskerar att undergräva medborgarnas respekt och förståelse för de uppoffringar som är nödvändiga för att vända den statsfinansiella utvecklingen, heter det vidare. Detta hindrar inte, menar motionärerna, att medel ur AP-fonden bör kunna användas för att underlätta riskkapitalförsörjningen för de små och medelstora företagen, dock utan att pengarna skänks bort. Motionärerna avvisar inte tillskapande av sådana riskkapitalbolag som föreslås i propositionen -- men bolagen bör i så fall stanna kvar i AP-fondens ägo.
I motion 1992/93:Fi5 (s) framförs farhågor för att riskbenägenheten kommer att bli låg om de föreslagna riskkapitalbolagen skall drivas med krav på strikt affärsmässighet. Det är ett näringspolitiskt intresse, sägs det, att det uppnås en uthållighet i tillförseln av och en tillfredsställande tillgång på riskkapital. Detta kan enligt motionärerna ske dels genom att statsmakterna ger goda förutsättningar för privata intressenter, dels genom att staten på olika sätt uppträder som aktör på marknaden. Motionärernas slutsats blir att staten även fortsättningsvis bör spela en aktiv roll när det gäller att garantera riskvilligt kapital till små och medelstora företag. Riksdagen bör därför, menar motionärerna, hos regeringen begära ett nytt förslag till statens medverkan i detta hänseende.
Regeringens förslag har små förutsättningar att fungera effektivt, sägs det i motion 1992/93:Fi7 (v). Börsintroduktion, krav på affärsmässighet och möjlighet till hög avkastning på relativt riskfria placeringar kommer, enligt motionärerna, med stor sannolikhet att motverka de riskfyllda och långsiktiga engagemang som behövs. Vänsterpartiets avvisande våren 1992 av regeringens förslag till utskiftning av löntagarfondernas medel byggde på grundsynen att dessa medel är arbetarnas pengar som tagits ur det s.k. löneutrymmet, sägs det i motionen. Motionärerna föreslår därför att 6500 miljoner kronor av de förutvarande löntagarfondernas medel skall tillföras AP-fonden. Som andrahandskrav föreslås att regeringen skall anmodas att återkomma med förslag av innebörd att medel från de förutvarande löntagarfonderna skall användas som riskkapital för små och medelstora företag, utan att verksamheten privatiseras.
Enligt näringsutskottets mening är det mycket viktigt att de små och medelstora företagens behov av riskkapital kan tillgodoses. Verksamheten i dessa företag är av avgörande betydelse för att den negativa ekonomiska utvecklingen i Sverige skall kunna brytas. Näringsutskottet ställer sig därför bakom de förslag som framläggs i propositionen.
Näringsutskottet vill härvid betona vikten av att riskkapitalbolagen inriktar sin verksamhet mot de små och medelstora företagen. Vidare vill utskottet framhålla det angelägna i att bolagen riktar sig till företag i alla delar av landet. För att erhålla information om förhållandena i olika regioner bör bolagen utnyttja de organ som har särskild kunskap om detta -- bl.a. de regionala utvecklingsfonderna, länsstyrelserna och handelskamrarna.
Av det sagda följer att näringsutskottet avstyrker motionerna 1992/93:Fi6 (s), 1992/93:Fi5 (s) och 1992/93:Fi7 (v). Motionärernas farhågor för att krav på affärsmässighet och privatisering kan komma att försvåra bolagens verksamhet anser näringsutskottet vara ogrundade. Snarare är det så att krav på affärsmässighet och konkurrens kan förutsättas medföra ökad effektivitet i verksamheten och därmed lägga grunden för en uthållighet.
Med det anförda tillstyrker alltså näringsutskottet de riktlinjer för utskiftning av vissa medel ur de förutvarande löntagarfonderna som föreslås i propositionen. Riksdagen bör också bemyndiga regeringen att snarast vidta erforderliga åtgärder för att genomföra utskiftningen.
Verksamhetens inriktning
I motion 1992/93:Fi8 (c) krävs uttalanden av riksdagen om inriktningen av riskkapitalbolagens verksamhet. Motionärerna vill att riksdagen skall betona dels att verksamheten skall komma de små företagen till del, dels att en rättvis geografisk spridning av satsningarna skall åstadkommas. Det erinras om att mer än 99,5% av de befintliga företagen år 1990 hade färre än 200 anställda, dvs. tillhörde kategorin små och medelstora företag. Motionärerna anser att det är viktigt att de små företagen garanteras medel i rimlig proportion till företagens antal. Vidare anförs att den föreslagna riskkapitalverksamheten kan bli ett viktigt medel för att främja företagsamheten i utsatta regioner med hög arbetslöshet.
Enligt framtagna förslag till bolagsordningar för såväl portföljförvaltningsbolagen som riskkapitalbolagen sägs i 3§, som rör verksamheten, att bolagen på kommersiella grunder skall tillhandahålla riskkapital till små och medelstora företag. För beslut om ändring av bl.a. denna paragraf krävs (enligt förslaget till 15§) att det har biträtts av aktieägare med mer än två tredjedelar av bolagets aktier.
Beträffande den geografiska spridningen av riskkapitalverksamheten sägs inget, vare sig i förslagen till bolagsordningar eller i propositionen.
Näringsutskottet har tidigare framhållit vikten av att riskkapitalbolagen styr sin verksamhet just mot de små och medelstora företagen. Att verksamheten skall vara inriktad mot denna kategori av företag framgår också tydligt såväl av propositionen som av de föreslagna bolagsordningarna. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen av den typ som begärs i motion 1992/93:Fi8 (c) kan näringsutskottet därför inte se.
När det gäller den geografiska spridningen av riskkapitalverksamheten har näringsutskottet i det föregående betonat det angelägna i att bolagen riktar sig till små företag i alla delar av landet. Därvid bör bolagen hålla nära kontakt med bl.a. de regionala utvecklingsfonderna, länsstyrelserna och handelskamrarna, eftersom dessa besitter sakkunskap om lokala förutsättningar och den verklighet som de små företagen arbetar i.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Fi8 (c).
Lokalisering av bolagen
Riksdagen bör göra ett uttalande om var de nya riskkapitalbolagen skall lokaliseras, anförs det i motion 1992/93:Fi4 (m). Eftersom bolagen inte bildas med syfte att operera på de finansiella marknaderna, blir behovet av att ha sitt säte i Stockholm litet, säger motionären. Han menar att riksdagen bör uttala sig för att de nya bolagen etableras så att intresset för olika orter och regioner ökar. Särskilda skäl talar för att den nya riskkapitalverksamheten får en tyngdpunkt i Göteborg och Västsverige, hävdar motionären.
I de föreslagna bolagsordningarna regleras bolagens lokalisering i 2§. För portföljförvaltningsbolagen anges att det ena skall ha sitt säte i Stockholm och det andra i Göteborg. De sex riskkapitalbolagen bygger, som tidigare nämnts, på de sex bolag som för närvarande ägs av Småföretagsfonden. Dessa har säte i Stockholm, Uppsala (med kontor i Stockholm), Göteborg, Malmö, Linköping och Umeå (med kontor i Skellefteå).
Som näringsutskottet har understrukit i det föregående är det väsentligt att bolagen bedriver sin verksamhet så att små företag i alla delar av landet får del av den. I analogi med detta anser näringsutskottet att det är viktigt att den kompetens som kommer att byggas upp i bolagen inte får en alltför stor koncentration till Stockholm och Göteborg. Vidare ger en lokal spridning av bolagen en signal om betydelsen av att uppmärksamma olika landsdelar. Näringsutskottet vill därför betona att en ökad regional spridning av verksamheten bör övervägas.
Näringsutskottet finner dock inte behov av något särskilt uttalande av riksdagen i saken, vilket begärs i motion 1992/93:Fi4 (m). Motionen avstyrks sålunda.
Stockholm den 10 november 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Göran Persson (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Ny riskkapitalverksamhet
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Ny riskkapitalverksamhet -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "genomföra utskiftningen" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1992/93:Fi6 (s) och 1992/93:Fi5 (s), att det nu krävs åtgärder för att underlätta försörjningen med riskkapital till små och medelstora företag. Enbart ökad tillgång på riskkapital i nya, börsnoterade riskkapitalbolag leder dock enligt utskottets mening inte automatiskt till att företagen tillförs nytt kapital. Regeringens förslag om att riskkapitalbolagen skall bedriva sin verksamhet med strikta krav på affärsmässighet kommer, anser näringsutskottet, att leda till att problemen med att förse småföretagen med riskkapital kvarstår.
Enligt näringsutskottets mening bör staten spela en aktiv roll när det gäller att garantera riskvilligt kapital för de små och medelstora företagen. Detta är nödvändigt för att uppnå en önskvärd uthållighet i tillförseln av och en tillräcklig tillgång på riskkapital. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att återkomma med ett nytt förslag till statens medverkan på detta område.
Med det anförda avstyrker näringsutskottet propositionen och tillstyrker motionerna 1992/93:Fi6 (s) och 1992/93:Fi5 (s). Motion 1992/93:Fi7 (v) blir delvis tillgodosedd genom ett sådant beslut av riksdagen som näringsutskottet förordar.
2. Verksamhetens inriktning
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Verksamhetens inriktning -- som börjar med "Näringsutskottet har" och slutar med "motion 1992/93:Fi8 (c)" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har tidigare avvisat regeringens förslag. Därmed saknas anledning att ta ställning till de synpunkter på verksamhetens inriktning som framförs i motion 1992/93:Fi8 (c). Motionen avstyrks sålunda.
3. Lokalisering av bolagen
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Lokalisering av bolagen -- som börjar med "Som näringsutskottet" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad näringsutskottet har anfört i det föregående saknas skäl för utskottet att pröva frågan om bolagens lokalisering. Motion 1992/93:Fi4 (m) avstyrks sålunda.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I likhet med vad som anförs i motion 1992/93:Fi7 (v) och i linje med vad som sägs i motionerna 1992/93:Fi5 (s) och 1992/93:Fi6 (s) anser jag att det förslag som regeringen framlägger har små förutsättningar att fungera effektivt. Kraven på affärsmässighet och planerna på börsnotering av bolagen kommer inte att kunna generera de riskfyllda och långsiktiga engagemang som krävs för att den negativa ekonomiska utvecklingen i Sverige skall kunna vändas. Vidare är risken uppenbar att de relativt rika bolagen kommer att köpas upp och plundras på sina tillgångar. Jag menar därför att propositionen bör avslås.
Vänsterpartiet avvisade våren 1992 regeringens förslag till utskiftning av löntagarfondernas medel. Detta byggde på grundsynen att löntagarfondernas medel har tagits ur det s.k. löneutrymmet. Därför bör de nu aktuella medlen -- 6500 miljoner kronor -- tillföras Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Om detta krav inte vinner riksdagens gehör anser jag att riksdagen skall anmoda regeringen att återkomma med ett förslag till hur de aktuella medlen kan användas som riskkapital för små och medelstora företag, dock utan att verksamheten privatiseras.
När det gäller motionerna 1992/93:Fi8 (c) -- som avser verksamhetens inriktning -- och 1992/93:Fi4 (m) -- som rör bolagens lokalisering -- saknas anledning för mig att ta ställning till dem, eftersom jag förordar att propositionen skall avslås. Motionerna avstyrks sålunda.
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning1 Propositionen2 Motionerna2 Utskottet3 Inledning3 Riktlinjer för utskiftningen3 Verksamhetens lokalisering8 Verksamhetens inriktning8 Hemställan9
Reservationer 1. Avslag på propositionen (mom.1) (s)11 2. Riktlinjer för utskiftningen (mom.2) (s)12 3. Verksamhetens lokalisering (mom.3, motiveringen) (s)12 4. Verksamhetens inriktning (mom.4, motiveringen) (s)12
Meningsyttring av suppleant (v) (mom.1 och 2)13
Särskilt yttrande Krav på remissbehandling (s)14
Bilaga Yttrande från näringsutskottet (1992/93:NU3y)16