Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Klimatpolitik m.m.

Betänkande 2006/07:MJU5

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
14 mars 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Klimatpolitik m.m.(pdf, 308 KB)
PDF
Klimatpolitik m.m.(pdf, 308 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:5 Klimatpolitik m.m.

Beslut

Nej till motioner om klimatpolitik (MJU5)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om bland annat klimatpolitik. Skälet är att det både i Sverige och inom EU redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med en klimatpolitisk proposition under 2008 och med en proposition med uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen under 2009. Motionerna handlar bland annat om Sveriges agerande i det internationella samarbetet mot klimatförändringar och inom EU, utveckling och tillämpning av EU:s system för handel med utsläppsrätter samt nationella åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser bland annat inom jordbrukssektorn. Andra motioner handlar om hur det svenska klimatmålet och övriga nationella miljökvalitetsmål kan utvecklas.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 13

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-01-18
Justering: 2007-02-15
Trycklov: 2007-03-05
Trycklov till Gotab och webb: 2007-03-06
Trycklov: 2007-03-06
Reservationer: 17
Betänkande 2006/07:MJU5

Alla beredningar i utskottet

2007-01-18

Nej till motioner om klimatpolitik (MJU5)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om bland annat klimatpolitik. Skälet är att det både i Sverige och inom EU redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med en klimatpolitisk proposition under 2008 och med en proposition med uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen under 2009. Motionerna handlar bland annat om Sveriges agerande i det internationella samarbetet mot klimatförändringar och inom EU, utveckling och tillämpning av EU:s system för handel med utsläppsrätter samt nationella åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser bland annat inom jordbrukssektorn. Andra motioner handlar om hur det svenska klimatmålet och övriga nationella miljökvalitetsmål kan utvecklas.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-03-14
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:MJU5, Klimatpolitik m.m.

Debatt om förslag 2006/07:MJU5

Webb-tv: Klimatpolitik m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)
Anf. 21 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Det är roligt att få ägna tiden åt frågor som har så stort gehör hos såväl unga som gamla. Det är roligt med politik som engagerar och inspirerar till handling. Jag träffar elever till exempel på Påskallaviksskolan i Oskarshamn som har bildat miljöråd och som källsorterar på skolan. Det är familjeföretaget som har blivit Läckeby Water och som nu expanderar och tillverkar och säljer vattenpumpar över hela världen. Det är Sustainable Sweden, som målmedvetet arbetar med att samordna miljöföretag i sydöstra Sverige. På så sätt underlättar man för miljöexporten. Jag måste säga att jag imponeras av alla jag möter som är så otroligt uppdaterade, av sopsortering, energilampor, att undvika standbylägen och att köpa etanolbil, av alla de människor som har sett Al Gores film och som nu kräver handling från oss beslutsfattare. Det är förpliktande för oss alla i den här kammaren. Jag besökte regeringens klimatseminarium förra veckan, en heldag i Vinterträdgården på Grand Hôtel för att visa att fler i regeringen nu har förstått, eller i alla fall börjar förstå, allvaret i klimathoten. Rubriken som visades på en power point mellan varje föreläsare var Nuläget och framtida åtgärder . Nuläget stod namnkunniga professorer för tillsammans med bland annat EU-kommissionen och framstående företagare. Men de framtida åtgärderna, som jag antog att regeringen skulle komma med, lyste med sin frånvaro, precis som i det betänkande som vi nu ska debattera, MJU5, med en ständig hänvisning till en klimatproposition 2008. Statsministern inledde med ett verkligt - och jag menar det - vackert tal. Han berättade att han nu reser land och rike runt för att besöka passivhus i Alingsås, smältande isar i Svalbard, etanolfabriker och biogasanläggningar. Sedan varnade han alla med ett finger, alla dem som under betydligt längre tid varit insatta i och medvetna om frågans storhet, för att vilja ha frågan för sig själva, för att inte vilja släppa in andra på området. Jag tror inte att det är någon som vill stänga någon ute, allra minst beslutsfattare som regering och riksdag. Välkomna alla till miljöarbetet, till arbetet med att minska utsläppen och därmed hotet mot vårt gemensamma klimat! Okej för att insikten har kommit i senaste laget - ungefär samtidigt som sänkta opinionssiffror. Men i stället för att som Reinfeldt kräva förståelse för att vara sen i starten tycker jag att högeralliansen ska koppla ur handbromsen, flytta foten från bromspedalen och gasa, kanske till och med rivstarta lite - naturligtvis med ett miljövänligt drivmedel. Men varje gång vi säger att vi ska börja här hemma för att lyckas har vi en ständig diskussion om att det i stället ska ske globalt och på EU-nivå. Vi måste ha ett djärvt klimatmål, av flera orsaker: för att vi ska ta vårt ansvar som ett land med relativt höga per capita-utsläpp, för att visa andra länder att vi menar allvar och för att kunna spela en fortsatt viktig roll i internationella förhandlingar. Nu har till och med EU satt ett mål, och under våren ska också landfördelningen göras. Frågan är: Hur djärvt ska då Sverige vara? Ja, om vi inte börjar ta mål, åtgärder och kostnader blir det bara svårare och dyrare ju längre tiden går. En minskning av utsläppen på minst 80 procent till 2050 måste ske, och vi vet att för en del kommer den här utmaningen att bli betydligt större än för andra. Det gäller för USA till exempel, som i dag står för de största utsläppen i världen, som nation eller per capita. Det gäller för Kina och för övriga utvecklingsländer, som står i begrepp att öka både välstånd och tillväxt och samtidigt av oss andra förväntas, och säkert också själva har visionen, att hålla utsläppen nere. Det finns ingen anledning att vänta till klimatpropositionen 2008 innan vi kan besluta oss för ett mål. Vi kan här och nu besluta om minst 30-procentiga minskningar. Jag är helt övertygad om att det är en mycket lätt börda för miljöministern att bära till rådsmötet i vår. På EU-nivå borde vi vara drivande för en sektorsintegration av klimatfrågan. Toppmötet borde fatta beslut om att varje relevant sektorsråd ska utarbeta en strategi för hur klimatutsläppen ska minska i relation till det nyligen fattade beslutet om reduktion till 2020. Vi borde arbeta för ett EU-initiativ för en utvecklad global utsläppshandel, som inkluderar möjligheten att frivilligt ansluta sektorer. Det skulle kunna innebära att till exempel Kina och Indien kommer in i systemet på ett smidigt sätt och skulle samtidigt gynna de här länderna eftersom det stimulerar utländska direktinvesteringar med en modern, koldioxidsnål teknik. Ett förslag är att närma oss en miniminivå på miljöskatter med bäring på klimatfrågan, där initiativet borde vara den öppna samordningsmetoden, som inte rubbar självbestämmandet men som sätter fokus på de länder som inte har styrande skatter eller avgifter. Det är naturligtvis också en fråga om konkurrensneutralitet. Jag tycker att regeringen låter lite som Alfons Åberg, ni vet han som säger "jag ska bara" och "sedan": Vi ska bara utreda lite till. Vi ska bara fråga fler experter om råd. Ingenting ska göras före klimatpropositionen 2008. Nog är det märkligt att regeringen avvaktar i just klimatfrågan med hänvisning till att man vill göra rätt saker, att man vill att det ska förankras hos forskare, parter och olika intressenter. Så lät det inte när chockhöjningarna i a-kassan skulle införas. Så lät det inte när vuxenutbildningen bantades. Så låter det inte när statens egendom ska säljas ut. Så låter det bara när vi ska göra insatser för att minska koldioxidutsläppen. Folkpartiet undrade här förut om regeringen är ense i klimatpolitiken, och därför hade vi morgonens debatt. Det finns någonting som oroar mig. Jag läste nyligen morgontidningen. Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster försöker där att prata bort IPCC:s rapport. Och på fullaste allvar menar han att klimathotet är överdrivet. Temperaturökningarna framöver kan visserligen vålla problem, men de naturliga variationerna har varit betydligt större, och det är snarare miljörörelsens krav som driver på en allt snabbare uppvärmning av jorden. Han avslutar med: "Sverige bör sluta satsa flera miljarder kronor varje år på lokal miljömässig hållbarhet, och i stället satsa pengarna på de större tekniksprången som verkligen kan ersätta fossil energi. På vägen dit bör Sverige bejaka tillväxt, ökad handel och transporter." Jag hoppas att Svenskt Näringsliv som i vanliga fall har många alliansöron att viska i inte har det i den här frågan. Men dessvärre är detta uppfattningar som också är rotade i den moderata riksdagsgruppen. Ledamoten Jan Ericson skriver i sin blogg. Han menar att Sverige inte ska gå i spetsen på miljöpolitikens område med motivet att det allvarligt skadar Sveriges ekonomi, konkurrenskraft och arbetsmarknad. Uppenbarligen har miljöpolitiken drivits av "en liten grupp svenska miljöfanatiker som helst av allt vill slå undan benen för svenska företag, transporter och arbetstillfällen i Sverige, trots att det inte påverkar jordens totala miljö ens marginellt". Men Ericson är ändå hoppfull och avslutar med att säga: Den nya regeringen verkar bli en stark motkraft mot de destruktiva miljöfanatikerna. Som vanligt har vi en debatt om antingen-eller, svart eller vitt, tillväxt eller sämre levnadsstandard. Antingen tror man på teknikutveckling eller så slår man undan benen på industri och utveckling - detta trots att Sverige under socialdemokratiskt styre blev ett av de första länderna i världen där utsläppen minskade samtidigt som tillväxten ökade. Vi minskade utsläppen av växthusgaser och har bland de lägsta utsläppen per capita bland världens industriländer. Det är en minskning med över 3 procent sedan 1990. Samtidigt har tillväxten ökat med 30 procent. Hade kammaren röstat på de moderata reservationerna hade vi i stället haft 20 procent högre utsläpp av koldioxid. Jag skulle under den här debatten gärna vilja få ett svar på om Svenskt Näringsliv och moderata riksdagsledamöter är ute och cyklar i debatten eller om de har stöd för sin argumentation hos högeralliansen. De insatser som har gjorts och som har föreslagits där Sverige går i spetsen kommer att gynna export. De kommer att gynna tillväxt, och de kommer att gynna klimatet globalt. Det finns så mycket att göra. Jag tror att vi är helt överens om att vi har en gemensam uppgift. Vi har till exempel föreslagit 2 miljarder kronor för forskning och investering för att stärka utvecklingen av solenergi, vågkraft, vätgas och bränsleceller. Det handlar om att förbereda införandet av kilometerskatt för den tunga lastbilstrafiken, både för att gynna andra trafikslag och för att gynna de åkerier som tar sitt miljöansvar. Det handlar om att riva upp nedläggningen av de lokala klimatinvesteringsprogrammen. Det handlar om att införa gröna certifikat för bränsle. Det handlar om att låta trängselavgiften gå till kollektivtrafiken. Det handlar om att ta initiativ till en höjd lägstanivå för miljöskatt inom EU genom öppna samordningsmetoden. Vi vill fördubbla etanolinblandningen i bensin och införa inblandning av biodiesel. Vi vill göra det enklare och ekonomiskt fördelaktigt att välja kollektivtrafik. Vi vill ha en verkningsfull utsläppshandel för flyget för att bryta ökningen av flygtrafiken och låta flyget bära sina egna miljökostnader. Det finns så mycket att göra, kära vänner. Det går inte att vänta på en kommission som talar om sanningen eller det enda rätta. Det är dags att flytta foten från bromspedalen. Jag yrkar bifall till reservationerna 10 och 11. (Applåder) I detta anförande instämde Aleksander Gabelic, Ann-Kristine Johansson, Jan-Olof Larsson, Ronny Olander och Helén Pettersson i Umeå (alla s).
Jacob Johnson (V)
Anf. 22 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Denna debatt om MJU:s betänkande om klimatpolitik med mera äger rum direkt efter den särskilda klimatdebatten tidigare på morgonen. Låt oss tolka det som att riksdagen ägnar klimatfrågan dubbel uppmärksamhet. Det gör riksdagen rätt i, eftersom frågan om hur vi hanterar hotet mot jordens klimat är en ren överlevnadsfråga för mänskligheten. I betänkandet tecknas bakgrunden i ärendet genom att man beskriver det internationella arbetet mot klimatförändringar. Det handlar naturligtvis särskilt om Kyotoprotokollet och EU:s system för handel med utsläppsrätter. Här är det sorgligt att konstatera att det land som släpper ut överlägset mest växthusgaser per capita, det vill säga USA, inte har ratificerat Kyotoprotokollet. FN:s klimatpanel publicerade den 1 februari en rapport som sammanfattar kunskapsläget. Det är en ökad global medeltemperatur - 0,74 grader - och en 35-procentig förhöjning av halten av växthusgaser i atmosfären under de senaste hundra åren. I rapporten understryker man att människan har orsakat större delen av uppvärmningen genom 1. förbränning av fossila bränslen 2. utsläpp från jordbruk 3. förändrad markanvändning. Herr talman! Jag hämtar detta från betänkandet därför att det är viktigt att påpeka att människans påverkan inte endast sker genom förbränning av fossila bränslen. Även utsläppen från jordbruken och den förändrade markanvändningen, det vill säga i huvudsak avskogningen, är viktiga faktorer. Vid Europeiska rådet förra veckan antog EU mål för klimatpolitiken fram till 2020. Det var många 20-procentsmål. Det handlade om minskning av växthusgaser, energieffektivisering och en ökad andel förnybar energi. Det var bra att regeringen argumenterade för ett högre mål, 30 procent, vad gäller minskningen av växthusgaser. Men Sverige kan och bör enligt Vänsterpartiets uppfattning unilateralt, enskilt, gå före. Det tjänar både miljön och den svenska ekonomin på i det långa loppet. Och vi har tidigare här i kammaren fått höra från Wiwi-Anne Johansson att Vänsterpartiets ambition är en minskning med minst 35 procent fram till 2020. Herr talman! När det gäller själva betänkandet föreligger det sex reservationer från Vänsterpartiets sida samt två reservationer som vi har gemensamt med Miljöpartiet. Jag står naturligtvis bakom alla dessa reservationer men begränsar mig här till några aspekter och ett yrkande. I reservation 1 tar vi upp att Sverige bör vara drivande när det gäller uppfyllande och förstärkning av Kyotoprotokollet och att USA måste ansluta sig till det internationella klimatsamarbetet. Det borde vara en moralisk självklarhet att världens enda supermakt som tillika har de största utsläppen per capita inte bara ansluter sig till utan även är ett föredöme i det internationella klimatsamarbetet. Trappan måste, så att säga, städas uppifrån. Det är enligt min uppfattning dags för omvärlden att börja fundera på sanktioner som kan riktas mot USA om de inte ansluter sig till internationella klimatuppgörelser. Tillsammans med Miljöpartiet tar vi i reservation nr 2 upp förslag om att införa klimattullar på importer från energiintensiva industrier från i-länder som inte ratificerat Kyotoprotokollet, och det kan ju sägas vara ett exempel på sanktioner mot USA och andra bakåtsträvande länder. I reservation nr 3 tar vi upp att taket för antalet utsläppsrätter successivt ska sänkas och att utsläppsrätterna ska fördelas genom auktionering. Erfarenheterna av EU:s handel med utsläppsrätter hittills har inte direkt varit lysande. Det stod till exempel i Svenska Dagbladets näringslivsdel förra veckan om en "fullständig flopp för utsläppsrätter". Företagen har ju helt gratis fått utsläppsrätter som de sedan kunnat tjäna stora belopp på genom att sälja vidare. Och detta har inte heller påverkat deras miljöpolitik särskilt mycket. Som framgår av betänkandet rekommenderar nu även Naturvårdsverket och Energimyndigheten, i redovisningen av ett regeringsuppdrag, att aktörerna bör köpa sina utsläppsrätter via auktion. Jag nämnde tidigare FN:s klimatpanels beskrivning av jordbruket som en av de viktiga faktorerna bakom klimatförändringarna. Och det kom för någon tid sedan en rapport från FN som visar att jordbrukssektorn eller boskapssektorn, globalt sett, står för hela 18 procent av de globala växthusgasutsläppen. Det är större än hela trafiksektorn. Det är bland annat för att man odlar mycket foder för köttproduktion som sedan går till export i Europa och även till Sverige. Genom den höga köttkonsumtionen medverkar man indirekt till en negativ klimatpåverkan. I reservation nr 8 föreslår vi att regeringen bör återkomma med ett samlat förslag för att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser. Tyvärr avslås det av utskottsmajoriteten. Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 16 där Vänsterpartiet föreslår ett nytt miljökvalitetsmål, nämligen begränsad miljöpåverkan i andra länder. Sveriges miljöpåverkan i andra länder växer med ökad import av varor. Detta orsakar indirekt miljöpåverkan genom utsläpp och förändrad markanvändning i andra länder, till exempel just avskogning för att odla foderväxter för uppfödning av boskap för köttkonsumtion. Det handlar, som vi ser det, om att verka för ett internationellt sett rättvist miljöutrymme. Vi kan inte här i Sverige konsumera på bekostnad av miljön i andra, ofta fattiga, länder.
Tina Ehn (Mp)
Anf. 23 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Klimat, klimat, klimat. Alla vill synas i det här ämnet. Alla vill tala om att vi är medvetna om vad som sker. Folkpartiets initiativ i dag till klimatdebatten är ett exempel. Alla överträffar varandra med kloka ord, procentsatser och mål. Att vara miljöpolitiker är inne. Att vara medveten om att åtgärderna ska till är också inne. Och något annat vore helt fel. IPCC:s rapport, Sternrapporten och även den sårbarhetsutredning som vi har tagit del av har alla bidragit till att dra i gång debatten effektivt. Hela hösten och vintern har präglats av klimatrapporter i våra medier. Vi ska i dag behandla miljö- och jordbruksutskottets betänkande Klimatpolitik och motioner från den allmänna motionstiden som faktiskt var innan klimatfrågan blossade upp så stort som den sedan har gjort. Under valrörelsen var den inte lika stor som den har varit nu. Vad jag vill säga i samband med det är att vi från Miljöpartiet lämnade in en ambitiös klimatmotion under motionstiden. Den har hamnat i dagens betänkande. Att Miljöpartiet uppstod ur kunskapen om att klimatet och miljön höll på att ta stryk är vi några som minns. Det är därför både ett framsteg och en svindlande känsla av hur trögt vissa saker går som gör att jag gör den här reflexionen just i dag. Det är mycket man ska stå ut med när man är föregångare, när man är stigfinnare eller när man har kommit till en synvända. Det är ett framsteg att höra den moderata statsministern i onsdagens uppstart av Hållbarhetskommissionen, som jag fick lov att ta del av, lite ödmjukt visa lite distans till sin egen politik och då själv uttrycka det ungefär så här: Nu sitter nog några här och tänker att det är kul med en moderat som har fattat detta. Det var alltså statsministern själv som sade så ungefär. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Man kan inte lösa klimatpåverkan genom en enda åtgärd som kanske består av bonus på miljöbilar, även om den åtgärden kan vara bra för en del i samhället. Därför är den ett instrument som pekar åt rätt håll, och därför är det ett förslag som vi i Miljöpartiet har med också. Men klimatfrågan är större än så. Det krävs mer, och det krävs återigen ett helhetstänkande, ett perspektiv som lyfter lite. När jag som barn cyklade i Göteborg på väg till stallet minns jag att det luktade fruktansvärt skarpt från en industri med något slags plasttillverkning. Jag vet inte vilken verksamhet som pågick där, men jag kommer ihåg stanken av fräna ämnen och att man inte mådde så bra i den miljön. Själva produktionen var något som förknippades med utsläpp. Då var det knappast människors fria tid som förknippades med miljöpåverkan. I dag är det transporter av olika slag och väldigt ofta vår rätt till frihet som påverkar miljön, vår rätt att förflytta oss med bilen, vår rätt att flyga till någon annan plats på semestern men även vår rätt att konsumera vad som helst, när som helst, producerat var som helst på jorden. Det är ett på många sätt intressant utvecklingsmönster som vi människor har, men vi är ju inte ensamma här. För vår egen existens behöver vi de klimathållande funktionerna, de molnbildande regnskogarna, den viktiga mångfalden av liv och balansen i systemen. När glaciärisarna kalvar ned i havet, när saltvattnet ändrar sin sammansättning och blir sötare, när regnet ökar på redan fuktiga ställen, när torkan ökar på torra ställen, när havet blir varmare är frågan vems frihet som vi inkräktar på. Ska vi ta ansvar i Sverige, vara pådrivande och visa att det är dags? Jag ser inte förslagen som bör komma från en svensk regering som säger sig ha insikt i vad som sker. Jag säger: Ska vi vara tuffa och gå före i Sverige? Vi i Miljöpartiet ser klimatfrågan som en viktig solidaritetsfråga, en solidaritet mellan generationer. Kommande generationer kommer inte att kunna elda med fossila bränslen i samma omfattning som vi har gjort. Det är en fråga om solidaritet med naturen och därmed vår framtid. Klimatrubbningarna kommer att kunna påverka livsbetingelserna negativt för en rad arter. Klimatfrågan är i hög grad en fråga om solidaritet mellan rika och fattiga. Det är vi i den rika delen av världen som står för den största förbrukningen av fossila bränslen. Vi vet att vi bidrar till klimatförändringarna. Vi vet förmodligen mindre om deras konsekvenser än att de är på gång. Likväl är det vi i den rika världen som har det största ansvaret för utsläppen av koldioxid och andra drivhusgaser. Miljöpartiet anser att i handeln med utsläppsrätter bör en auktionering av utsläppsrätter råda. De svenska utsläppen av växthusgaser bör minska med 80 procent till 2050. Och man talar om liknande mål, vet jag. Det är frestande att ta långsiktiga radikala mål och sedan skjuta upp åtgärderna för att nå målen, men då måste merparten av minskningen ske mot slutet av perioden. Så är inte ansvarsfullt att göra. Eftersom drivhusgaserna är kvar i atmosfären under lång tid får en minskning på 1 procent nu en betydligt större samlad effekt år 2050 än en minskning med 1 procent som sker om först 35 år. Det är också frestande att se storskaliga satsningar som lösningar på problem. Det är inte lämpligt att vi i Sverige tillåter naturgasen att breda ut sig oifrågasatt, eftersom den är en fossil energikälla. I Sverige ökar den på utsläppen, när det finns alternativ energi. Vilka satsningar som ska göras är viktigt. Storskaliga lösningar som rent tekniskt på ritbordet ser fullkomligt genomförbara ut ska också fungera i verkligheten. Därför är det bra att inte heja på det som kallas CCS som innebär storskalig koldioxidavskiljning och lagring i berggrunden. Hur som helst är det inte en färdigutvecklad metod, och vi har mer bråttom än så. Vi ska minska utsläppen nu och inte skjuta på frågan. Det är också viktigt, som vi har påpekat i Miljöpartiet, att vi i samband med en diskussion angående EU:s utsläppshandel och angående trafiken ser ett problem i att trafiken och industrin hamnar i en gemensam utsläppsbubbla. I så fall kan den svenska industrin komma att konkurreras ut, eftersom det finns en större betalningsvilja inom transportsektorn. Flera rapporter visar att arbetstillfällen i Sverige och Europa kan hotas om transporterna ingår i samma bubbla som industrin. Sofia Arkelsten, du sade något om att Miljöpartiet var hotat. Jag ser inte det som att vi är speciellt hotade. Jag tycker att det är väldigt kul att vara föregångare många gånger. Jag kan inte tycka att klimatbloggar, coola bilar eller "Moderaterna de gröna" är ett skarpt förslag - som Anders Ygeman brukar säga: skarpa förslag. Sofia sade att försurningen breder ut sig, men inte hos Miljöpartiet, skulle jag vilja säga. För vi har sett möjligheten att utveckla ett hållbart samhälle som ger människorna i samhället meningsfulla liv där miljö och människor lever i samklang, där hållbar utveckling betyder hållbar utveckling. Det handlar om ett människovänligt samhälle där barn kan växa upp med satsningar på kollektivtrafiken och cykelvägar i samhället, med alternativa bränslen till bilar, med vind- och vågkraft och med utökad ekologisk produktion av livsmedel som leder till djurs och människors välbefinnande. Att Miljöpartiets politik är framåtskridande ser vi också på opinionsmätningarna och i våra medlemsantal. Vi vill förändra till en smart energianvändning, och här ingår inte kärnkraftsutbyggnad. Vi måste använda ekonomiska styrmedel. Flygets ökning är inte hållbar. Vi behöver alla järnvägssatsningar. Klimatinvesteringspengarna till kommunerna och pengarna till SMHI hade vi med i vår budgetmotion. Vi tror inte heller att man kan gräla sig ur klimatproblemen. Det kan man absolut inte. Men att vara föregångare kräver mod och en hel del riktiga förslag. Ni hör ju själva hur miljöpartistiska alla nu vill vara, men det krävs att man vill förändra och driva på. Ibland kallas vi utopiska, men när det gått en tid vill många vara med och hoppa på förslagen, mer eller mindre. Man vill vara med på det gröna tåget. Jag säger bara välkommen! Till sist vill jag säga att jag står bakom Miljöpartiets alla reservationer, men för att spara tid i kammaren yrkar jag bifall bara till reservationerna 6 och 7.
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 24 Sofia Arkelsten (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Alldeles nyss hade vi en omfattande klimatdebatt där vi fick prata lite om visioner och även om de lite mer handfasta sakerna. Nu får vi tillfälle att diskutera alla de motioner i ämnet som kommit in till utskottet. Det är intressant, som också Tina påpekade, att det bara finns 33 yrkanden. Det är alltså inte så många motioner som kommit in. Samtidigt berör ju klimatfrågorna väldigt många delar av politiken, och många frågor ligger egentligen hos andra utskott än just miljö- och jordbruksutskottet. Betänkandet beskriver tydligt det internationella arbete som sker mot klimatförändringar. Det beskriver den globala uppvärmningen och det svenska systemet med miljökvalitetsmål. På första sidan står det: "Samtliga motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med hänvisning till pågående arbete nationellt och inom EU och då regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med en klimatpolitisk proposition under 2008 och med en proposition med uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen under 2009." Jag har ju lärt mig nu hur systemet fungerar. Det är ju så: Alla motioner som väcks avstyrks. Dock är det ganska intressant att se med vilken välvilja och värme de avstyrks. Miljö- och klimatfrågorna har nu lämnat höger-vänster-skalan. Detta är frågor som berör oss alla. Det viktiga att ta fram är att vi måste arbeta på flera nivåer, vilket vi pratade om redan i den förra debatten. Samtidigt som vi bejakar det civila samhällets önskan att förbättra världen och underlätta för människor att göra miljöbra saker behöver vi sluta de här stora internationella traktaten mellan världens länder. Det är tydligt att alliansen och oppositionen skiljer sig åt på flera punkter. Det gäller synen på det internationella arbetet, synen på EU och inställningen till politikerrollen. Vi i alliansen tror på Europatanken. Det senaste toppmötet var framgångsrikt. Vi driver en offensiv miljöpolitik både här och utomlands. Jag tyckte om det Andreas Carlgren sade: EU är vår hemmaplan. Det är så vi måste se det. Vi vill inte välja att arbeta nationellt eller internationellt, för nationella åtgärder räcker inte till. Vårt samarbete inom EU är en förutsättning för att lyckas. EU är faktiskt oöverträffat som miljöorganisation. Bit för bit når vi framgång. I en motion föreslås tullar på varor från energiintensiv industri i länder som inte är anslutna till Kyotoprotokollet. Vi tror inte - det är väldigt tydlig moderatpolitik - att införande av tullar är rätt sätt att lösa problem, tvärtom. Däremot jobbar vi för att ta bort tullar. Vi vill få bort EU:s etanoltullar. Vi tror på det internationella systemet för handel med utsläppsrätter. Det är inte perfekt ännu, men vi jobbar på det. Var skulle vi vara utan det? Det ska vara effektivt, och det ska fungera. Vi driver frågan att utsläppsrätter ska auktioneras ut, inte delas ut. Men vi vill också jobba med mekanismerna för ren utveckling och gemensamt genomförande, för det gör skillnad. Både regeringen och utskottet tycker att det är viktigt att de svenska insatserna fortsätter när det gäller utsläppsminskningar och allt det andra arbete som pågår, men också när det gäller att skapa nya marknader för den svenska miljö- och energitekniken. Vi tror på tekniken. Vi är teknikoptimister. Sedan kommer vi till den största skillnaden, som är otroligt tydlig här i debatten, nämligen att vi i alliansen har en ödmjuk inställning till vårt uppdrag och vår roll. Vi tror inte att vi politiker vet och kan allt och sitter på alla lösningar. Vi tror på breda lösningar i alliansen. Det är därför vi har skapat Kommissionen för hållbar utveckling. Det är därför vi har skapat det vetenskapliga rådet och den parlamentariska beredning där vi bjuder in alla till samarbete, även Socialdemokraterna. Vi vill fatta beslut baserat på fakta och politiskt samarbete med forskare, näringsliv och intresseorganisationer. Herr talman! Alliansregeringen arbetar med miljöpolitiken och klimatfrågorna. Vi tar detta på stort allvar. Det är otroligt spännande att se det förarbete som nu pågår inför den klimatproposition som kommer nästa år. Vi tar ett helhetsgrepp. De svenska miljökvalitetsmålen ligger fast och ska utvecklas. Regeringen återkommer till frågan hur målen ska utformas. Vi har en god uppföljning och utvärdering av arbetet redan nu. Både Naturvårdsverket och Energimyndigheten arbetar fram underlaget. En hel del av de saker som tas upp i de olika motionerna bemöts i klimatpropositionen, och därför har vi valt att avstyrka dem. Sammantaget visar det arbete som nu pågår handlingskraft. Det är viktigt att vi samlar oss kring miljöpolitiken. Vi behöver en aktiv miljöpolitik och en ekonomisk tillväxt med lite tanke bakom. Vi behöver fundera på det här. Vi måste skapa en rättvis och långsiktigt hållbar global utveckling. Här är det viktigt att miljöpolitiken inte används för att trycka ned och hindra utan som en hävstång för att lyfta upp. Vi tror att det kan ske en otrolig utveckling tack vare de utmaningar vi står inför just nu. Sedan vill jag vända mig till Tina Ehn. Det var inget hot mot Miljöpartiet jag uttryckte i den förra debatten. Däremot tror jag att den politik vi bedriver i alliansen är så pass bra - Miljöpartiet har ju också ganska tydligt profilerat sig som en enfrågerörelse - att vi kommer att göra er onödiga för väljarna. Jag tror på vår miljöpolitik så himla mycket. Vi är ändå inte nöjda med allt det arbete vi genomför. Vi vill faktiskt mer. Vi ser fram emot hösten 2009 när Sverige är ordförandeland i EU och leder förhandlingarna. EU är vår hemmaplan, och det är där vi ska arbeta. Ordförandeskapet ger oss en möjlighet att påverka hela världen och se till att samarbetet ökar. Vi startar redan i juni i år med det informella ministermötet. Herr talman! Detta har varit en himla intressant debatt, även om den blev uppdelad i två. De politiska skiljelinjerna är väldigt tydliga. Vi har en enad allians som utför saker och agerar, och vi har en ganska splittrad opposition som inte riktigt vill följa med på tåget. Jag skulle dock vilja vara den som säger välkommen.
Lena Hallengren (S)
Anf. 25 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Sofia Arkelsten återkommer flera gånger under sitt anförande och också under den aktuella debatten till att oppositionen inte skulle bry sig så mycket om EU och att det kanske ändå är där som rätt mycket av politiken ska genomföras. Jag vill säga att jag delar uppfattningen att vi ska jobba på EU-nivå - och här hemma, och lokalt. Men när man granskar den moderata klimatpolitiken i EU måste man ändå få fråga: Vad är det för fantastiska förslag som Moderaterna uppenbarligen lägger fram och driver i Europaparlamentet? Gång på gång röstar ni ju där emot förslag som faktiskt skulle bidra till ett bättre klimat. När det till exempel skulle antas en resolution om klimatförändringar i anslutning till Kyotoprotokollet uttryckte Moderaterna mycket stor tveksamhet till om Kyotoprotokollet verkligen var rätt väg att möta klimatförändringarna. Till exempel sade man i röstförklaringen: "Klimatförändringarna och dess orsaker är komplexa och därav följer att åtgärderna också bör ifrågasättas och ständigt vara föremål för en mer kritisk prövning än vad resolutionen ger uttryck för." Luftfarten är en annan sådan fråga. Koldioxidutsläppen per personkilometer är upp till tio gånger högre för flyg än för tåg. Med anledning av det antog Europaparlamentet en resolution om att minska luftfartens inverkan på klimatförändringarna. Resolutionen stöddes av en mycket bred majoritet i Europaparlamentet med några få undantag, däribland de svenska moderaterna som till och med gick emot sin egen partigrupp och röstade emot. När man talar om hur viktigt det är att saker görs på EU-nivå tycker jag också att man ska klämma fram några förslag om hur det faktiskt ska se ut. Det är min ena fråga: Hur ser Sofia Arkelsten egentligen på det arbete som Moderaterna bedriver i EU-parlamentet? Skulle du kunna ge några exempel på framstående och viktiga förslag som ni har bidragit till? Den andra frågan handlar om de tre bästa förslag som lagts fram i denna kammare som vi i oppositionen har röstat nej till.
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 26 Sofia Arkelsten (M)
Herr talman! Det är jätteintressant att höra hur Lena Hallengren väljer att vinkla det här med EU. Ni har ju företrätt ett regeringsunderlag med två stödpartier som aktivt vill gå ur EU. Vi hade en ganska rolig debatt i kammaren när en av miljöpartisterna berättade vilken typ av EU och vilket globalt samarbete han egentligen skulle vilja se. Det hade väldigt lite med verkligheten att göra, tyvärr. Det är faktiskt så att Socialdemokraterna i sig kanske har blivit lite mer EU-positiva, men samtidigt fanns inget stöd för att samarbeta inom EU i det regeringsunderlag ni hade. Det syntes, och det märktes. Jag har talat med många människor som har varit aktiva inom EU och som säger: Vilken skillnad det har blivit nu! Vilken skillnad det är när alliansen har tagit tag i frågorna, väljer att delta och skickar sina politiker att delta och vara aktiva på mötena! Det har inte varit så innan. Sedan handlade det en del om vilka frågor som fungerar bra i EU. Då kan vi titta på det senaste mötet som Fredrik och Andreas var på. Vi kan titta på kraven när det gäller bilarnas utsläpp och på utsläppshandeln för flyget - en fantastiskt intressant fråga. Från 2011 ska handel med utsläppsrätter införas för de europeiska flygbolagen, och från 2012 vill man införa det för hela världen. Det är en jättestor framgång, och det hade aldrig hänt om man hade valt att stå utanför EU.
Lena Hallengren (S)
Anf. 27 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Det här är knappast en debatt om vi ska vara med i EU eller inte. För övrigt har jag själv alltid tyckt att EU är otroligt viktig arena. Det är helt självklart att vi ska vara med i EU och där diskutera bland annat klimatfrågor. Men det är inte därför, Sofia Arkelsten, som vi står här just nu. Vi pratar om klimatpolitiken, och jag vill upprepa frågan: Vad är det Moderaterna har gjort i EU-parlamentet eftersom det uppenbarligen ska fattas beslut där i en hel del frågor? Man är ju kritisk till åsikten att Kyotoprotokollet är rätt väg att gå och tycker dessutom att det här med luftfarten kanske inte heller är riktigt rätt sätt att arbeta på, även om hela EU-parlamentet i övrigt i princip var enigt i frågan. Min sista fråga som jag hoppas att Sofia Arkelsten hinner svara på är: Vad är det för förslag som har lagts fram i denna kammare? Det räcker med tre förslag, som oppositionen uppenbarligen har röstat nej till, som majoriteten och som regeringen tror skulle förbättra vårt klimat.
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 28 Sofia Arkelsten (M)
Herr talman! Lena Hallengren frågar om kritiken mot Kyotoprotokollet. Jag kan tänka mig att det har varit en utvecklingsfråga; man funderar på om Kyotoprotokollet verkligen har varit det absolut bästa sättet att arbeta. Jag tycker att man ska respektera att det inte alltid har varit enkelt att veta åt vilket håll vi ska gå. Det tror jag vi ska respektera när det gäller all politik. Vi har inte alltid tyckt som ni har tyckt. Ni har utvecklats åt något håll i alla fall, och vi får se vad som händer nu när ni får en ny partiledare. När det gäller de tre förslagen i kammaren vill jag återigen hänvisa till det arbete som vi just nu lägger ned för att kunna presentera ett helhetsgrepp, en klimatproposition som omfattar alla de frågor som vi behöver ta tag i. Vi behöver verkligen lägga tid på det, och det handlar om inställningen till politikerrollen. Vi tror inte att vi har alla svar. Vi har en väldigt ödmjuk inställning. Vi vågar inte säga att vi exakt vet vad som är rätt och fel i alla frågor och svar, och det är jag rätt nöjd med. Jag skulle inte vilja vara en politiker som går ut och försöker hitta politiska lösningar på allt, utan vi tror på forskning, på utveckling och på teknik. Vi ser hur det civila samhället stiger fram och försöker rädda världen. Det vill vi bejaka.
Erik A Eriksson (C)
Anf. 29 Erik A Eriksson (C)
Herr talman! Ledamöter av kammaren, medborgare av detta gamla land och övriga intresserade! Det är bra med dessa debatter som berör klimatet. Det är vårt ansvar och vår plikt att diskutera detta brett och inte bara här i kammaren. Jag hoppas att det märks en skillnad mellan de politiska alternativen. Det är själva avsikten med den här debatten. Det finns en skillnad, och vi kommer icke att bli helt överens när vi debatterar här i kammaren. Så fungerar det, och så ska det också vara. Jag hoppas att de som lyssnar märker detta. Ära den som äras bör, brukar man säga. Tidigare i debatten har en del ärat sig själva, och det är imponerande. Jag vet inte om jag ska drista mig till detsamma, men visst kan man ära att Centerpartiet tidigt tog ett miljöansvar och skrev den första miljömotionen i riksdagen. Men det är väldigt länge sedan. Jag tror inte vi ska vila på gamla lagrar och fundera över vad som var så bra för 35-40 år sedan. Vi lever ju nu. Vi tar ansvar nu för de handlingar vi utför och de beslut vi fattar, och det är till det goda för kommande generationer och för ett samhälle som vi hoppas ska vara mer hållbart och mer kretsloppsanpassat. Begreppet "hållbart" kan också diskuteras, men vi har valt att använda det. Det är ett begrepp vi använder i dag men sannolikt inte om 20 år - vad vet jag. Någon som var före mig i debatten tog upp lokala exempel, och det är lite grann så det fungerar. Var och en har vi lokala exempel som vi känner igen oss i. Det är goda exempel på människor som genom initiativkraft, drivkraft och entreprenörskap har tagit miljöansvar och, har det visat sig, även klimatansvar. Klimatfrågan anses vara ny, men så är det ju inte. Det är inte mycket som är nytt på denna gamla planet och i detta universum, men att vi debatterar frågan här och nu är naturligtvis nytt. Jag vill återgå till de lokala exemplen. Det är ändå vad som sker lokalt som är avgörande. Vad vi får våra medborgare och våra medmänniskor att ta ansvar för i sin vardag och i sitt arbete eller i sin familj är det som gör skillnad. Vi kan i bästa fall hjälpa till genom att fatta kloka beslut, herr talman, men det som sker lokalt är viktigast. Jag vill utgå från min hembygd. Det blir lätt så, och jag hoppas att ni ursäktar det. Det är hembygden man känner allra bäst. Jag är från Arvika kommun, och Arvika drabbades av en översvämning för styvt sju år sedan. För invånarna i Arvika kommun satte detta fokus på orsaken. Vi som jobbade inom jord- och skogsbruk upptäckte att det regnade varenda dag under detta långa år. Ett år blir som ni vet längre ju mer det regnar. Det regnade även när solen sken. Till slut var alla vattenmagasin överfyllda, och översvämningen var ett faktum. Detta var ingen sensation för människor som befann sig ute i naturen i arbete med jord och skog. Det var självklart. Vi behöver alltså lyssna på de människor som befinner sig i verkligheten, men vi behöver också lyssna på forskningen. Vi får inte heller utestänga de människor som inte är forskare eller som inte befinner sig i naturen dagligdags. Det är precis tvärtom - dessa människor måste känna sig välkomna i miljöarbetet och känna att de är en viktig del i det som händer. Vi får inte heller, herr talman, ha ett A- och ett B-lag när vi debatterar klimat- och miljöfrågor i stort. I så fall gör vi bort oss. Norr om Arvika, i Brättne, finns en man som heter Christer. Han är bland annat rörmokare och jazzmusiker. Han är ett skönt exempel på en medborgare som man bara kan tycka om. På sin fritid, när han har stängt sin VVS-verkstad, har han studiecirklar för människor som vill komma dit och bygga sin egen solpanel. Nu gör jag lite reklam för Christer, som förstås inte har någon egen vinning i den här studiecirkelverksamheten: Det arbete han har gjort under många år är att hjälpa vanligt folk att förstå att det spelar roll om man har en solpanel! Man minskar sin oljeanvändning, och på sikt kanske man väljer att byta ut oljebrännaren mot någon annan energikälla. Detta är ett typiskt exempel på hur det kan fungera lokalt. Arvika är också intressant när man diskuterar hur man i kommunen kan påverka klimatfrågan. Där har kommunpolitikerna valt att lyfta fram frågan. Kommunalrådet är inte centerpartist, men jag är glad att det har skett ändå. Naturligtvis har det skett en överenskommelse över partigränserna. När en kommun drabbas så tydligt som Arvika är man överens och funderar över hur man på bästa sätt kan möta problemet. Nedströms i Glafsfjorden ligger Säffle kommun som naturligtvis också drabbades av översvämningen. Där har man tillsammans funderat över hur man kan göra för att påverka klimatfrågan. I Säffle finns ett karosseri där man monterar ihop de bussar som sedan går på gatorna, bland annat här i Stockholm. De drivs i stor utsträckning av biogas, vilket är positivt. Dessa goda exempel vill jag, herr talman, gärna föra fram. Jag hoppas att alla vi ledamöter, jag utgår från det, har goda exempel och att vi använder oss av dem. Det är när de landar som det gör skillnad. Det finns andra exempel på bra projekt. Återplantering i Afrika för att hindra jorderosion på lättflyktiga jordar är mycket viktigt och mycket bra. Här finns svenska initiativ också. Det spelar faktiskt roll. Det arbete som sker i våra skolor är också viktigt. Våra lärare är budbärare och viktiga i våra elevers lärande. Ibland kanske eleverna är duktigare än lärarna, men det är väl bra. Vi ska lära varandra. Ungdomens miljöriksdag är ett projekt som jag som ledamot har stött på här och som jag känner är ett bra projekt. Det finns många andra bra projekt också. Herr talman! Det var en konferens för en vecka sedan exakt. Den handlade om klimatet. Temperaturen har stigit alltsedan 1850. De senaste 50 åren har vi sett en kraftigare ökning. Detsamma gäller för havsnivåerna. De stiger, och vi ser ett direkt samband häremellan. Det är inga nyheter. Men det intressanta är att vi nu väljer att debattera det här, och vi har en statsminister som väljer att driva frågan i EU tillsammans med sina kolleger. Vi fick en återrapport i kammaren i går. Det statsminister Reinfeldt sade då tycker jag är bra. Det står Centerpartiet bakom, och vi är nöjda med hans sätt att föra fram kraven på att minska utsläppen. Vi har olika utgångspunkter. Sverige har redan gjort mycket på området. Vi har ett stort utbyggt fjärrvärmesystem, vilket kanske övriga Västeuropa saknar till stor del. Då har de en resa kvar att göra. Men låt oss hjälpa till! Låt oss visa på goda exempel som vi kan hjälpa till med. Vad gäller energin finns det många spännande nya energiteknikföretag. Jag har själv besökt Morphic i Karlskoga, ett fantastiskt företag som kan tillverka bränsleceller till mycket lägre kostnad än man tidigare har kunnat göra. Det finns många andra intressanta företag. ITT Flygt i Emmaboda är ett bra exempel. Det visar att det finns en marknad för det här, eftersom vi konsumenter faktiskt efterfrågar ny teknik. Jag och många med mig har en etanolbil. Men vi efterfrågar att den ska bli mer bränslesnål. Då blir forskningen i Göteborg, som Volvo och Saab anför, viktig. Detta spelar roll. På en fri marknad kommer även miljöhänsyn att tas på ett naturligt sätt. Detta är viktigt att säga eftersom de som certifieras har ett säljargument som är klokt och vettigt. Vi som konsumenter vill ju köpa varor som är certifierade. Här kan vi delvis hjälpa till genom politiska beslut. Det gäller inte minst den fortsatta satsningen på biobränslen. Men jag vill även nämna jord- och skogsbrukets viktiga del i att vara kolsänka, att ta hand om det kol som släpps ut i alldeles för stor utsträckning. De gör ett miljöarbete som de inte får betalt för i dag. Kommer de att få betalt i framtiden? Kommer det att bli kopplat till utsläppsrätter? Det blir vi snart varse. Det är en spännande utveckling. Kan det vara så att den som äger ett hektar skogsmark är den stora vinnaren i framtiden? Jag ställer frågan, men jag kräver inget svar här. Jag riktar inte heller frågan. Forskningen har debatterats här tidigare. Det har anförts att vi inte ska vänta på någon forskning. Men det vore väl tämligen dumdristigt eftersom forskningen måste stå i samklang med det övriga arbetet. Låt mig ta ett exempel som gäller metangasen, herr talman. Våra kor har utpekats som miljöbovar eftersom de släpper ut mycket metangas. Man drar kanske på munnen åt det här, men här finns osaklighet i debatten också. När detta först blev ett faktum målade man ut korna och deras metangasutsläpp som ett faktum. Det är så, basta, oavsett vad korna äter. Men det spelar ju roll vad vi stoppar i korna, vad kon väljer att äta. Det spelar roll för hur metangasutsläppen kommer att bli. Vi tror generellt att grovfoder gör att det inte blir så mycket metangasutsläpp. Men forskningen säger att det kanske är en kombination med andra foder som gör att det inte blir samma stora utsläpp av metangas. Vi måste vara ödmjuka och öppna inför vad forskningen säger. Det får inte bara bli snabba nyheter. Låt mig ta ett exempel till, herr talman. På Vetenskapsradion hörde jag för fyra år sedan en glädjande nyhet. Äntligen hade man kunnat räkna ut hur det går till när lättflyktigt material hamnar ovanpå tyngre och större material. Nu hade man hittat formeln. I ett cornflakespaket hamnar som ni vet nötterna överst. Varför är det här viktigt? Jo, därför att när vi bygger vägar behöver vi veta hur vi ska räkna ut detta för att bygga en väg miljöriktig och säker. Herr talman! Jag gör ingen koppling till politiker vad gäller nötter och att komma överst på listor och annat. Det är också viktigt att säga. Men den här forskningen spelar roll och den måste vi naturligtvis väga in i arbetet. Vi ser fram mot en proposition. I övrigt har vi Lena Ek i EU-parlamentet som är mycket duktig och anför arbetet i ALDE-gruppen. Ett folkligt engagemang kan ge ett samhälle som är miljödrivet tillsammans med god tillväxt. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.
Lena Hallengren (S)
Anf. 30 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Jag kan bara notera att Sofia Arkelsten hade ett inlägg som handlade om EU och att Erik A Eriksson hade ett inlägg som handlade om det lokala. Ni kanske har delat upp ansvaret så mellan er i alliansen. Jag vet inte om Erik har någon kommentar till att Moderaterna så sent som 2005 ställde sig tveksamma till Kyotoprotokollet. Det vore spännande att lyssna till det. Med det lokala engagemang som Erik A Eriksson har är jag lite nyfiken på hur han ser på det faktum att Klimp inte ska fortsätta efter 2008 och hur Erik A Eriksson också ser på det faktum att Hållbarhetsrådet läggs ned. Det talas ju om hur fantastiskt det är med alla dessa råd, kommissioner och parlamentariska beredningar som regeringen tillsätter. Men det finns liksom en lite annan aspekt också. Det är att Hållbarhetsrådet ju jobbade praktiskt rådgivande. Det var ett stöd för dem som arbetade lokalt. Det kan man väl knappast säga om det vetenskapliga rådet eller om den parlamentariska beredningen. De har ett helt annat syfte. Hur ser Erik A Eriksson på att Hållbarhetsrådet läggs ned? Hur ska Arvika och många andra kommuner nu få stöd och hjälp i sitt arbete? Det tror jag att man många gånger behöver. Klimp:en, Hållbarhetsrådet och kanske någon kommentar till att Moderaterna var tveksamma till Kyoto så sent som 2005.
Erik A Eriksson (C)
Anf. 31 Erik A Eriksson (C)
Herr talman! Jag tackar för frågorna. Vad gäller Moderaterna är det så, som jag sade i mitt anförande, att vi lever nu, vi ser framåt. Vad som tidigare anförts i den här kammaren av olika partier är väl inget som vi kanske generellt sett ska grotta ned oss i för mycket. Jag kan tänka mig att även mitt eget parti har anfört åsikter här inne som jag kanske inte biträder i dag. Det som har varit, Lena, låter vi vara. Nu ser vi framåt. Vi har en överenskommelse om hur vi ska jobba, och jag är nöjd med att den finns. Vad gäller Klimp, råd och annat: Har vi råd att ha råd? Frågan är vad dessa råd ska göra och om de är effektiva. Det är framför allt det arbetet som regeringen har gett i uppdrag till våra myndigheter att se över. Hur kan vi minska regelkrånglet med 25 procent? Hur kan vi minska byråkratin? Det ligger i detta arbete. Hur kan man bli mer effektiv? Men du kan ha en poäng i detta. Vi får se vad som händer. Vi får se detta an. Jag tror att det finns andra vägar än de som du anför. Jag tror inte att vi är politiskt eniga här.
Lena Hallengren (S)
Anf. 32 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Nej, jag tror inte heller att vi är helt politiskt eniga. Jag är ganska säker på att jag har en poäng när det gäller Hållbarhetsrådet. Man lägger ned det som är lokalt rådgivande, arbetar praktiskt, ger stöd till kommuner och andra och som vi skulle kunna bygga vidare på. I stället väljer man att lägga ned det för att starta vetenskapliga råd och den typ av instanser som jag inte säger är fel, men som man inte kan undgå att se egentligen ställs mot varandra. Man kan väl inte ha hur många råd, kommissioner och delegationer som helst. Då gör man valet att lägga ned det som riktar sig till den lokala nivån. Jag är nämligen rätt säker på att det arbete som sker lokalt är otroligt viktigt. Det är viktiga beslut vi fattar i den här kammaren. Men det arbete som görs lokalt innebär att vi tar steg för steg. Det som sades om EU måste jag också kommentera. Problemet är inte att vi i den här kammaren, om vi går tillbaka 40 år i protokollen, hittar någonting som någon har sagt. Problemet är ju att vi har företrädare, inte minst från Moderaterna men även hela regeringen, som menar att vi ska göra saker på EU-nivå. Det tycker jag är rätt att vi gör. Problemet är att när man sedan följer upp det som sker på EU-nivå ser man att det är något helt annat än det som sägs i den här kammaren. Den krocken tycker jag är ett problem. Vi vet ju själva vilken dålig återkoppling det finns av det som sker i EU. Då menar inte jag bara det som sker i den här kammaren utan det som sker allmänt i medierna. Vi vet inte alltid vad som händer. Då är det lätt att ställa sig i den här kammaren och säga: Det där ska skötas av någon annan. Det ska skötas av EU. Det ska skötas globalt. När det väl hamnar på andra arenor har vi dålig koll, och när vi läser på vad som har hänt ser vi att det är någonting helt annat än det som sades. Jag vill bara fråga Erik A Eriksson en gång till: Är Hållbarhetsrådet någonting som skulle kunna tänkas återuppstå, eller är det slut på de lokala initiativen nu?
Erik A Eriksson (C)
Anf. 33 Erik A Eriksson (C)
Herr talman! Som svar på frågan kan jag säga att det är möjligt att det återuppstår, men inte som det ser ut i dag. Framför allt är det väl det arbete som sker i de nätverk som finns som det är vettigt att luta sig mot. Vi ska inte ha något uppifrånperspektiv, utan det ska vara underifrånperspektiv och lokalt engagemang. Jag kan inte ge ett rakt svar på frågan i dag, utan det får jag tyvärr passa. Hoppas att du tycker att det är okej. Jag ser att det är likheter i mycket av det vi anser. Det är ju så att i Sverige är vi överens om hemskt mycket vad gäller miljö- och klimatfrågorna. Men jag tycker att du har fel i det andra du anför, och det är att vi inte kan lita oss till att ett råd sköter det här självt. Lyckligtvis sker det saker, trots att vi har råd och statliga instanser, på lokal nivå. Det är jag glad över. Skulle vi invänta alla utredningar, propositioner, råd och annat skulle det inte bli mycket gjort egentligen. Vi är inte överens, och jag tackar för dina frågor.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 34 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Vi kan utan tvekan säga att klimatfrågan är på mångas läppar. Men för att det ska bli mer än ord och mer än läpparnas bekännelse krävs det nu konsekventa åtgärder som är vetenskapligt väl underbyggda och en strävan att vi både nationellt och internationellt optimerar och breddar våra insatser. Vi har tidigare här i dag haft en särskild debatt där miljöministern pekade ut en mängd åtgärder som regeringen vidtagit och som man kommer att igångsätta. Min partikollega Carl B Hamilton, som för övrigt initierade debatten, betonade i den debatten vikten av ekonomiska styrmedel och nödvändigheten av internationella överenskommelser. EU:s betydelse i detta avseende kan inte nog betonas, varför det för många av oss är fullständigt obegripligt att resonera som Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är ologiskt att vilja värna miljön samtidigt som man aktivt vill arbeta för att gå ur EU, som är det organ där vi kan arbeta framgångsrikt med just miljö- och klimatfrågorna. För alla lyssnare som följt dagens särskilda klimatdebatt och som också tagit del av de inlägg som redan har förts fram från talarstolen kan det väl inte råda någon tvekan om regeringens engagemang, vilja och förmåga att finna lösningar både på nationell och på internationell nivå, för världen behöver finna gemensamma lösningar på de problem som vi står inför, och vi har också ett uppdrag att klara av det inför framtida generationer. De rapporter som under den senaste tiden presenterats har talat sitt tydliga språk - Sternrapporten, Klimat- och sårbarhetsutredningens delrapport och FN:s klimatpanel IPCC som denna gång, till skillnad från i sin förra rapport, betonar att människan med mycket stor sannolikhet orsakat den största delen av uppvärmningen. Det sker bland annat genom förbränning av fossila bränslen, utsläpp från jordbruk och en förändrad markanvändning där avskogning är ett stort problem. Vi har nu tillgång till geologiska arkiv som är 800 000 år gamla, och det ger oss en god och säker kunskap. FN:s klimatkonvention utgör basen för det internationella klimatsamarbetet och står också bakom Kyotoprotokollet, det protokoll som vi har tagit upp här i dag. En fortsättning på Kyoto är något oerhört angeläget, varför jag enormt har uppskattat miljöministerns initiativ att ha ett informellt möte i juni med miljöministrar i syfte att försöka arbeta och lobba för vikten av att fler ansluter sig till ett post-Kyotoavtal. Herr talman! När jag tar del av en del av de reservationer som oppositionen har lämnat i detta betänkande kan jag inte annat än upprepa det jag sade häromdagen i anslutning till landsbygdsbetänkandet: Oppositionen slår på många fronter in helt vidöppna dörrar. Jag vill ändå ta det här tillfället i akt och kommentera några av de åsikter som torgförs. Socialdemokraterna för fram vikten av att klimatmålet ska ligga fast. Det kan väl inte vara hugget i sten om regeringens bedömning blir att det är nödvändigt med en ytterligare ambitionshöjning? Då hoppas jag att Socialdemokraterna är med och är beredda att höja ambitionsnivån. Vänsterpartiets reservation om "en radikal miljöpolitik med god välfärd" har vi givetvis inget att anföra emot. Yrkandet om att få in flyget i handelssystemet ser ju ut att bli tillgodosett i och med kommissionens ställningstagande. För egen del har jag vid ett antal tillfällen dessutom fört fram vikten av att ta in sjötransporter och sjöfarten i bubblan vad gäller handel med utsläppsrätter och också så småningom övriga trafikslag. Detta vet jag att miljöministern också står bakom. Vänsterpartiet fortsätter att reservera sig för att auktioneringssystem ska råda framgent. Det är något som de facto är regeringens politik. Miljöpartiet reserverar sig till förmån till följande: "Vi anser att regeringen bör prioritera miljöarbetet i EU." Svaret från min sida är: Javisst, självklart. Miljöpartiet kräver vidare i en reservation en utredning om jordbrukets miljöpåverkan. I det sammanhanget vill jag påminna Miljöpartiet om att Folkpartiet som det enda partiet krävde en motprestation i form av förnybar inblandning när det togs beslut om dieselskattesänkningen under förra mandatperioden. Varför ville inte Miljöpartiet yrka bifall till det förslaget? Nu sker det mycket inom jord och skog. Många bönder tar själva initiativ. Det är angeläget, precis som utskottet skriver, att regeringen följer utvecklingen i syfte att kunna vidta ytterligare åtgärder för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan. Det är egentligen först när vi kommer till det som förkortas CDM, handel med utsläppsrätter i samband med utvecklingsländerna, som det råder delade meningar. Jag ställde frågan i den här delen om de flexibla mekanismerna när utskottet nyligen fick tillfälle att träffa forskare och representanter för SEI, Stockholm Environment Institute. Där framkom det mycket tydligt att systemet fortfarande har vissa brister. Det är viktigt att utvärdera, granska och förbättra, men nu ligger färdiga avtal på kostnadseffektiva projekt med Brasilien, Indien, Kina, Nepal, Botswana och Vietnam på bordet. Utsläppsreduktionen förväntas bli hela sex miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar en minskning med 1,6 procent av Sveriges beräknade utsläpp. Inom EU, Helcom och Nordiska rådet pågår också ett intensivt arbete för att komma till rätta med Östersjöproblematiken. Östersjön befinner sig i ett akut tillstånd. Kraftfulla tag krävs nu för att åtgärda diffusa källor från jord och skog men också för att få till stånd avloppsrening i de städer runt om i Baltikum och Ryssland där man inte har fungerande avloppsreningsverk eller där man till och med helt är i avsaknad av dessa funktioner. Här behövs samarbete och också gemensamma ekonomiska åtgärder, och det kommer att krävas betydligt rejälare satsningar på havsmiljön än vad tidigare regering mäktat med. Det kommer också att krävas ökade forskningsmedel och ökade klimatsatsningar men också ett främjande av gröna drivmedel. Detta är några exempel på skarpa förslag. Som folkpartist och frihandelsvän är jag angelägen om att tull på etanol tas bort. Det är också något som är positivt och som regeringen mer och mer driver. Jag är också angelägen om att satsningar görs för att bevara den biologiska mångfalden. Och den biologiska mångfalden är någonting som jag tror att många förknippar med just Folkpartiet. Det som en forskare för ett tag sedan nämnde känns så oerhört viktigt, att om vi bevarar en biologisk mångfald finns det också en buffert för att klara en del av de klimatförändringar som vi står inför. Herr talman! Det finns inte en enskild lösning på de klimatproblem som vi står inför. Det är inte heller möjligt att vi som enskilt land ska klara det här, utan vi måste arbeta tillsammans. Problem för inte minst människor i de mest utsatta länderna, där man redan lever under problematiska förhållanden, kan bli fullständigt akuta och outhärdliga om vi inte nu solidariskt är med och löser problemen. Nu handlar det om mångfald. Det handlar om samarbete. Det handlar om forskning och utveckling, om smarta ekonomiska styrmedel och miljödriven teknikutveckling. Sist men inte minst handlar det om attityder, livsstil och konsumtionsmönster. I detta arbete krävs det både en folklig och en politisk mobilisering. Det är vi vuxna som har ansvaret att ge ett hopp och en framtidstro till våra efterlevande och efterkommande. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Jacob Johnson (V)
Anf. 35 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Jag begärde ordet när Anita Brodén upprepade anklagelsen, som tidigare har framförts av Carl B Hamilton, att Vänsterpartiet och Miljöpartiet agerar ologiskt eftersom vi är förespråkare för ett utträde ur EU men samtidigt verkar för en bra miljöpolitik, till exempel inom EU. Jag vet inte vilken logik Anita Brodén använder sig av och följer, men jag hävdar rätten att tänka två tankar samtidigt. Vi kan vara principiella motståndare till EU därför att vi anser att EU vilar på marknadsfundamentalistiska principer, till exempel kapitalets fria rörlighet inom EU och globalt samtidigt som EU har skarpa begränsningar av rätten till invandring till och asyl i EU. Det är ett exempel på problemen med Europeiska unionen. Anita Brodéns och Carl B Hamiltons sätt att argumentera innebär ett slags tankeförbud. Det är en bristande demokratisk respekt mot företrädare för andra politiska partier när ni säger på det sättet. Jag tycker att Anita Brodén ska lämna den retoriken, så kan vi diskutera hur klimatpolitiken, också inom EU, kan förbättras och drivas framåt.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 36 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det som är poängen är hur man ska kunna arbeta kraftfullt och trovärdigt i en gemenskap som EU när man samtidigt talar om att man inte tror på den möjligheten. Det är det fundamentala som är svårt för mig att logiskt få ihop. När man finns med är det viktigt att visa att man tror på idén och möjligheterna. Men jag respekterar det svar som jag har fått. Det viktiga här och nu är att vi jobbar gemensamt, för nu handlar det om att vi som nation ska ha kraftfulla förslag som helst hela riksdagen står bakom och som vi kan framföra i EU men också i övriga internationella sammanhang. EU är ett verktyg, men vi har också FN-verktyget och andra bilaterala instrument. Nu gäller det att vi samlar ihop krafterna, för klimathotet kräver kraftfulla insatser. Då är det viktigt att vi gör gemensam sak.
Jacob Johnson (V)
Anf. 37 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Trovärdigheten för hur vi driver vår miljöpolitik i till exempel EU måste ligga i sakinnehållet i våra krav. Från Vänsterpartiets sida har vi stött regeringens ambitioner att EU ska anta ett mål om minskning av växthusgasutsläppen med 30 procent. Vi stöder också att regeringen går ännu längre fram till 2020. Vi stöder minskningar med 35 procent. Vi har en trovärdighet när vi agerar på det här sättet inom EU, samtidigt som vi har rätten att kritisera EU från olika aspekter.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 38 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Vi har ett gemensamt problem, och det har vi som ledamöter i Sveriges riksdag ansvar att lösa. Det skulle vara intressant att höra Vänsterpartiets syn på de tankar, idéer och faktiskt skarpa förslag som har kommit från regeringen. Är Vänsterpartiet berett att backa upp dessa förslag? Ibland har det hörts andra tongångar i debatten, inte minst från socialdemokratiskt håll. När det gäller klimatkommissionen, kommissionen för hållbar utveckling, finns det nu en möjlighet att sprida informationen och få hela samhället delaktigt. Det handlar om att ta bort de hinder som finns för människor att agera miljövänligt. Är Vänsterpartiet nu berett att tillsammans med regeringen aktivt vara delaktigt och arbeta för en bättre miljö hemmavid, inom EU och också på internationell basis?
Lena Hallengren (S)
Anf. 39 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Jag är lite nyfiken på det resonemang som Anita Brodén förde, som vi också har hört i utskottet och återfinner i betänkandet, som handlar om utsläppshandel med flyget. Jag vill fråga Anita Brodén om hon inte är bekymrad över vad som kommer att kunna hända med svenska energipriser och den svenska industrin om vi lägger flygets utsläppshandel i samma handelssystem. Det innebär faktiskt att flyget kommer att kunna köpa upp rättigheterna. Vi kommer inte att kunna stimulera utvecklingen av drivmedel, flygplansmotorer och liknande om flygets utsläppshandel läggs i samma system och vi värderar de utsläppen på samma sätt.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 40 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det viktigaste som vi nu måste lyfta fram är att flyget kommer att få betala sina miljökostnader. Det är den stora framgången. Vi hörde tidigare i ett inlägg att det 2011 handlar om Europas samtliga flyg. Vi hoppas och tror att vi 2012 ska kunna få med all världens flyg. Det betyder så oerhört mycket. Detta är den stora frågan. Vi vet inte tillräckligt om vad det betyder med utsläpp på marknivå jämfört med på de höga höjder som våra flyg trafikerar. Det är därför som det är så viktigt att få med forskningen. Den stora framgången är att vi nu får med flyget internationellt i stället för nationellt. Det som Lena Hallengren tar upp om de olika bubblorna är en teknisk diskussion. Här måste man fortsätta att diskutera så att inte det bästa blir det godas fiende. Det får inte ske. Här ska vi se till att det blir optimalt. Framför allt är det fantastiskt att vi nu får med flyget, men det räcker inte, Lena Hallengren. Vi behöver få med sjöfarten, och vi måste också få med övriga trafikslag.
Lena Hallengren (S)
Anf. 41 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Vi är helt överens om att det är en otrolig framgång. Det är en framgång att vi börjar i EU och kan vi dessutom hitta möjligheter till globala system är det naturligtvis alldeles fantastiskt. Men det är inte bara en teknisk finess. Europaparlamentet sade också i sin resolution när det skulle behandla frågan att flyget borde få ett eget system för handel med utsläppsrätter samt att flygbränsle borde beskattas. Jag är mycket bekymrad över vad som händer om vi lägger in flygets utsläppsrätter i det befintliga utsläppshandelssystemet. Visst innebär det att flyget kan ta sina miljökostnader, men på vilket sätt köper det då upp utsläppsrätter? Ser inte Anita Brodén problematiken i att lägga in kapitalstark flygindustri i det utsläppshandelssystem som finns i EU och vad som då kan hända med de industrier och verksamheter som redan är en del av handelssystemet? Det bekymrar mig om inte majoriteten ens ser detta som ett problem. Då kan det goda bli det ondas fiende eller hur det nu var.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 42 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Vi ser uppenbart problematiken, men vi ser också möjligheterna till lösning. Vi hade den diskussionen med miljöministern i vårt utskott, så visst har vi diskuterat hur man tekniskt ska kunna hantera om flyget ska vara i en särskild bubbla och övriga industrin i en annan. Här måste diskussionerna gå vidare så att det inte blir att det tar ut den effekt som Lena Hallengren efterfrågar. Självklart är vi öppna för problemen, men vi ser också möjligheter till lösning.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 43 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Även om det kanske inte har varit det dominerande inslaget i alla anföranden på talarlistan är det betänkandet MJU5 som vi ska debattera ytterligare en stund. Det har varit en klimatdebatt av mer allmän karaktär tidigare, och eftersom jag deltog i den väljer jag att nu koncentrera mig på det som finns i betänkandet. Det är mycket bra som har sagts om klimatet i allmänhet även i denna debatt, så det var inte en kritik mot innehållet i anförandena. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer - inte för att jag tycker att reservationerna är så förfärligt dåliga, utan på grund av bland annat det som Anita Brodén sade om att mycket av det som finns i reservationerna är tillgodosett. Det finns mycket bra i de reservationerna som kommer att tas till vara i det fortsatta arbetet där reservanterna och deras partier kommer att kunna vara med och bidra genom det parlamentariska arbete som kommer att inledas i klimatfrågorna. Jag tycker som sagt att betänkandet ger ett bra svar på de 33 olika motionsförslag som behandlas och som utskottet helt fräckt har valt att avstyrka, vilket har renderat 17 reservationer. Jag ska kommentera några av dem. Här beskrivs hur alliansen vill arbeta med klimatfrågan framöver. Jag påminner igen om att det är ett sätt att fortsätta och utveckla det arbete som den tidigare regeringen har lagt grunden för i den klimatproposition som lades i juni 2006. Vi följer helt den tidsplanen och förstärker det arbetet i fortsättningen. Vi vidgar det i kontakt med hela samhället, med forskning, med näringsliv och inom politiken. Jag går vidare till några av reservationerna. Vi börjar med reservation 1 från Vänsterpartiet om utveckling av Kyotoprotokollet. Där talas det om att förstärka Kyotoprotokollet, att föra in den internationella luftfartens klimatpåverkan och så vidare och att USA ska ansluta sig till det internationella klimatarbetet. Det är precis riktigt som Jacob Johnson har sagt, och som framgår här, att det är avgörande för framtiden att de länder som inte har ratificerat eller anslutit sig och gjort åtaganden kommer med så att det blir framgångsrikt. Regeringen delar helt den åsikten, och det är åt det hållet som vi i alliansen arbetar - med hänsyn taget till hur bubblan ska konstrueras när transporterna ska in. Det är en viktig fråga, precis som Lena Hallengren påpekar. Detta ska inte införas i morgon utan det blir tidigast under nästa åtagandeperiod. Då finns det tid att arbeta med hur bubblan ska utformas och att undersöka att det blir på rätt sätt så att inte de effekter uppstår som Hallengren påpekar och som regeringen är väl medveten om. Detta är alltså tillgodosett. Reservation 3 gäller handeln med utsläppsrätter och behovet att förändra det. Att det finns ett sådant behov har beskrivningar under de senaste dagarna tydligt visat. Här är det viktigt att säga att ministerrådet har gett kommissionen i uppdrag att återkomma med ett förslag om att se över och reformera handeln med utsläppsrätter. Det finns alldeles uppenbara brister som måste åtgärdas. Detta är alltså också tillgodosett. Socialdemokraterna har en reservation, nr 4, om torvens roll i EU:s system. Den har Hallengren inte yrkat bifall till. Det är väl ändå på sin plats att säga att just det som reservanterna föreslår, nämligen att den så kallade opt out -lösningen skulle utnyttjas, har undersökts, och det verkar vara svårt att få till ett sådant agerande. Men det pågår ett arbete med att se över torvens roll. Vi kristdemokrater är inne på samma linje och personligen hoppas jag att det ska gå åt det hållet i det fortsatta arbetet. Det pågår arbete på det området och en redovisning till regeringen ska ske. Vi går vidare till de fluorerade växthusgaserna i reservation 5 från Miljöpartiet. Även där kan vi konstatera att beslut har tagits på EU-nivå. Arbetet med att införliva dessa direktiv i svensk lagstiftning under våren pågår nu i Regeringskansliet. Det innebär att detta alltså är tillgodosett. Vi hoppar raskt vidare till reservation 7 om tillämpning av systemet för handel med utsläppsrätter. Där är Miljöpartiet särskilt oroligt för de flexibla mekanismerna. Det finns skäl att vara det. Jag tycker att vi noga ska följa den utvecklingen och se vad som händer. Det sägs att just runt de flexibla mekanismerna finns ett kontrollsystem och bedömningar som är mer noggranna än på något annat område. Det granskas på höjden, längden och tvären innan några sådana projekt genomförs. Det är några som görs nu i Sverige, Brasilien, Indien, Kina, Nepal, Botswana och Vietnam. Där pågår ett arbete, och man ser att här finns möjligheter till tekniköverföring och att detta kan vara en del i fattigdomsbekämpningen. Det kan leda till minskade utsläpp. Man räknar med att det kan minska med sex miljoner ton CO2-ekvivalenter. Det här arbetet ska vi följa, inte rusa åstad med stora åtaganden, utan steg för steg utvidga detta i den takt som visar att det ger resultat, framför allt för de fattiga ländernas bästa. Miljöpartiet har en reservation, nr 9, om åtgärderna inom jordbrukssektorn. Jordbrukssektorn är en av de sektorer som sedan 1990 har minskat sina utsläpp allra mest, nämligen med 9 procent, medan Sverige i övrigt har minskat utsläppen med 7 procent. Det har kanske inte alltid berott på någonting bra, utan det har många gånger varit en följd av strukturrationalisering och minskad produktion. Det är viktigt att säga att det nu växer fram ett väldigt arbete när det gäller att producera förnybara bränslen genom RME-tillverkning bland annat. Landsbygdsprogrammen har detta på sin agenda. Jordbrukssektorn kommer att vara en del i det sektorsarbete som kommer i samband med kontrollstationen 2008. När det gäller utvecklingen och efterlevnaden av klimatmålen står det tydligt i reservation 11 från Socialdemokraterna: Vi anser därför att de svenska klimatmålen ska ligga fast och vidareutvecklas. Inför den kontrollstation som är planerad till 2008 bör regeringen utreda hur samhällets olika sektorer kan bidra till att klimatmålet uppfylls. Det står också att man ska återkomma med klimatmålen i samband med kontrollstationen. Ledamoten Hallengren får prata med kamraten Ygeman om att något tona ned den frustande efterfrågan på konkreta åtgärder. Ni påpekar själva att det är den tidtabell som ni lade fast i klimatpropositionen som ska gälla. Det är det ni skriver om i reservationen. Den är alltså verkligen tillgodosedd. Jag tycker att det här är ett bra betänkande som på ett seriöst sätt tar till vara de förslag som finns i motionerna. Jag ser fram emot det fortsatta parlamentariska arbetet, inte minst i klimatberedningen där många av de förslag som partierna har framfört i reservationerna kommer att kunna komma in i processen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-03-14
Förslagspunkter: 14, Acklamationer: 9, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Utveckling av Kyotoprotokollet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:T357 yrkande 1, 2006/07:MJ266 yrkande 2 och 2006/07:MJ390 yrkande 32.
      • Reservation 1 (v)
    2. Klimattullar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ391 yrkande 48.
      • Reservation 2 (v, mp)
    3. EU:s system för handel med utsläppsrätter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ266 yrkandena 47 och 48.
      • Reservation 3 (v)
    4. Torvens roll i EU:s system för handel med utsläppsrätter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:MJ385 och 2006/07:MJ394.
      • Reservation 4 (s)
    5. Reglering av utsläpp av fluorerade växthusgaser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ391 yrkande 12.
      • Reservation 5 (mp)
    6. Åtgärder för att påverka EU:s miljöarbete

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ382 yrkande 3.
      • Reservation 6 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1100020
      m860011
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v19003
      mp01801
      Totalt28118050
      Ledamöternas röster
    7. Tillämpning av EU:s system för handel med utsläppsrätter

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ391 yrkandena 15 och 49-51.
      • Reservation 7 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1100020
      m860011
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v19003
      mp01801
      Totalt28118050
      Ledamöternas röster
    8. Åtgärder inom jordbrukssektorn

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:MJ266 yrkande 52 och 2006/07:MJ391 yrkandena 39 och 40.
      • Reservation 8 (v)
      • Reservation 9 (mp)
    9. Kolsänkor

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ376.
      • Reservation 10 (s)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0108022
      m860011
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v18103
      mp17011
      Totalt187109152
      Ledamöternas röster
    10. Utveckling och efterlevnad av klimatmålet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:MJ266 yrkande 1, 2006/07:MJ279, 2006/07:MJ348, 2006/07:MJ380 yrkandena 1 och 2 samt 2006/07:MJ391 yrkandena 1-4.
      • Reservation 11 (s)
      • Reservation 12 (v)
      • Reservation 13 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0110020
      m860011
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v00193
      mp00181
      Totalt1521103750
      Ledamöternas röster
    11. Uppföljning av klimatmålet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ391 yrkande 5.
      • Reservation 14 (v, mp)
    12. Utveckling och efterlevnad av miljökvalitetsmålen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:MJ373 och 2006/07:MJ390 yrkande 47.
      • Reservation 15 (v)
    13. Nytt miljökvalitetsmål Begränsad miljöpåverkan i andra länder

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ316 yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 16 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1100020
      m860011
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v01903
      mp18001
      Totalt28019050
      Ledamöternas röster
    14. Utgångspunkter för miljöpolitiken

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ382 yrkande 1.
      • Reservation 17 (mp)