Kommunal uppdragsverksamhet inom kollektivtrafiken

Anf. 102 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Kommunal affärsverksamhet och kommunalt företagande är inte någon lysande bransch, och det är knappast förvånande att det är på det viset. Många av kammarens ledamöter har suttit i kommunala företagsstyrelser men känner sig ändå knappast som styrelseproffs med stora, grandiosa, kommersiella visioner. Snarare är det väl så att vi som haft sådana poster har känt oss som representanter för våra partier med uppdrag att bevaka de politiska kraven och i bästa fall undvika konkurs. Det är genom att kunna genomföra politiska krav som en politiker kan få belöning, det vill säga få många röster i kommande val. Ett styrelseproffs eller en framgångsrik företagare är duktig på att omforma affärsmässig osäkerhet till kommersiella risker och belönas efter eventuell framgång, vanligen med att vederbörande eller hans företag gör ekonomisk förtjänst. Politikerns och företagarens roller är olika. Fru talman! Det är knappast någon djärv gissning att dessa skillnader utgör en del av förklaringen till att politikerstyrda företag har svårt att vara framgångsrika och kanske även till att det förekommer så relativt få företagare i politiken. I fråga om det ärende som vi nu behandlar säger regeringen att kommunala trafikföretag ska få möjlighet att utvidga sitt geografiska och därmed sitt kommersiella risktagande till nya verksamhetsområden med viss trafik utanför den egna kommungränsen, vilket strider mot de i övrigt gällande självkostnads- och lokaliseringsprinciperna. Detta ska bli möjligt genom permanentning av en försökslagstiftning som i omgångar tillämpats sedan år 1996. Det behövs för att stärka konkurrensen inom branschen, säger regeringen. Konkurrensen är tillfredsställande, säger Statskontoret med instämmande av bland annat Konkurrensverket och Kommerskollegium. Det hade förmodligen varit mer intressant om regeringen hade kommit med förslag om hur upphandlingskompetensen i den kommunala verksamheten skulle kunna höjas. Det är ett bättre sätt att öka konkurrensen inom exempelvis den linjetrafik som bedrivs med kommunalt huvudmannaskap. En sådan insats skulle dessutom innebära goda effekter på andra områden inom den offentliga verksamheten. Fru talman! Statskontoret visar att redovisningen av verksamheten utanför kommungränserna i flera fall varit undermålig. Endast ett av de berörda företagen har i huvudsak följt de redovisningsbestämmelser som ingått i försökslagen. Regeringen föreslår ytterligare redovisningskrav och hoppas på så sätt att företagen av något skäl ska förmås att följa dessa ökade byråkratiska krav. Man frågar sig vad som då händer med skattebetalarnas pengar och den redan vacklande kommersiella spänsten i dessa kommunala företag. Det är klart att det under sådana förhållanden finns stor risk att kommunala medel kommer att användas på ett sätt som snedvrider konkurrensen till de ordinarie privata trafikföretagens nackdel. Statskontorets utredning drar slutsatsen att fördelarna med den föreslagna lagstiftningen inte överväger skattebetalarnas ökade risktagande i verksamheten. Fru talman! Jag delar den uppfattningen. Lagförslaget bör avslås. Jag yrkar bifall till allianspartiernas reservation.

Anf. 103 Liselott Hagberg (Fp)

Fru talman! Enligt min och Folkpartiets uppfattning är det oerhört viktigt att den verksamhet som bedrivs med skattemedel styrs demokratiskt och med mesta möjliga insyn för medborgarna. Det är också därför som vi anser att bolagsformen lämpar sig särskilt illa för kommunal verksamhet. Kommuner ska inte, annat än i verkliga undantagsfall, bedriva verksamhet i bolagsform, och det finns flera skäl till detta. Det är inte bra när kommuner ger sig in på områden där det privata näringslivet kan sköta verksamheten lika bra eller bättre. Det finns många exempel där kommuner via sina bolag konkurrerat ut privat verksamhet. Jag har själv stött på flera exempel på detta. Det har handlat om allt från försäljning av plantor, konferens- och restaurangverksamhet till solarieverksamhet och larmföretag. Det är dessutom så att kommunala bolag har ett övertag, i den meningen att skattebetalarna står bakom som en sorts garant. En sådan situation existerar inte för privata företagare. Det är heller inte rimligt att skattebetalarna ska behöva vara med och bära den här typen av risktagande. Vi i Folkpartiet anser att kommunerna ska koncentrera sig på det som är viktigast, det vi i dagligt tal kallar kärnverksamhet. Kommunal verksamhet ska bedrivas i förvaltningsform, för det underlättar möjligheten till insyn. I regeringens proposition föreslås en permanentning av den försöksverksamhet som sedan 1996 givit kommunerna rätt att bedriva uppdragsverksamhet inom kollektivtrafiken. Som skäl för införandet av den här försöksverksamheten anförde regeringen att den kommunalrättsliga principen inte gjorde det möjligt för de kommunala bussbolagen att erbjuda sina tjänster utanför det egna geografiska området och att de därför kom i ett sämre konkurrensläge än de privata företagen. År 1999 utvärderades verksamheten av en särskild utredare, som konstaterade att omfattningen och effekterna av försöksverksamheten varit ytterst marginella och att det därför var svårt att dra några slutsatser när det gäller effekterna på konkurrensen eller andra förhållanden. Utredningen bedömde att det rådde en fungerande konkurrens vid upphandling av kollektivtrafiktjänster, och slutligen ansåg utredningen att det inte förelåg behov av att låta kommunala trafikbolag få bedriva uppdragsverksamhet utanför den egna kommunen. Försökslagstiftningen borde därför enligt utredningen varken förlängas eller permanentas. Trots detta fattade riksdagen under våren 2001 beslut om att just förlänga försöksverksamheten. Fru talman! Sedan dess har det gjorts en utvärdering till, och den gjordes av Statskontoret och lämnades under förra året. Statskontoret riktade skarp kritik mot försökslagen och krävde att den skulle avvecklas. Ett antal remissinstanser, däribland Konkurrensverket, Kommerskollegium och Svenskt Näringsliv, ansåg att försöksverksamheten borde avvecklas. De menade att kommunala bolags verksamhet i andra kommuner inte är nödvändig för att säkra en bra konkurrens, att det finns en tillfredsställande konkurrens på marknaden och att fördelarna med kommunala bolag inte överväger medborgarnas ökade risktagande samt att lagen inte fungerar som statligt styrmedel. Statskontorets slutsats var alltså att försökslagen från 1996 bör avvecklas. Ända är förslaget här i dag att den ska permanentas. Vi i Folkpartiet anser att kommunal verksamhet bör konkurrensutsättas för att möjliggöra en bred flora av olika uppdragstagare inom till exempel linjetrafiken. Vi är generellt mycket kritiska till kommunala bolag. Utgångspunkterna för detta har jag redogjort för tidigare. Det är också väsentligt att slå vakt om den så kallade lokaliseringsprincipen. Med detta yrkar jag bifall till reservationen.

Ingvar Svensson (Kd)

Anf. 104 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Vi kristdemokrater har inte en väldigt rigid hållning när det gäller de kommunala bolagen, men i den här delen är regerings förslag orimligt. Det handlar om kommungränsöverskridande verksamhet. Fru talman! Det är enligt vår uppfattning omöjligt att genom lagstiftning säkerställa att en korrekt särredovisning kommer att göras. Därför finns det fortfarande en stor risk för att konkurrensneutraliteten inte kommer att råda och att kommun och landsting med skattemedel kommer att subventionera verksamhet som bedrivs åt andra. Enligt vår huvuduppfattning ska konkurrensutsatt verksamhet bedrivas av privata företag. Det är inte rimligt att i sådana här sammanhang ta affärsrisker med skattepengar. Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 105 Helene Petersson (S)

Fru talman! Försöksverksamheten med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom kollektivtrafiken har pågått sedan 1996. Det är dags att gå vidare. Det finns två riktningar. Antingen avvecklar vi eller så permanentar vi den. Vi anser att vi ska permanenta denna rätt, och jag tillstyrker regeringens lagförslag beträffande lagen om vissa kommunala befogenheter i fråga om kollektivtrafik och yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande nr 4. Försöksverksamheten startade som sagt 1996 och var giltig till utgången av 2002. Giltighetstiden förlängdes senare till utgången av 2005. Den 15 april 2004 beslutade regeringen att ge Statskontoret i uppdrag att utreda och utvärdera bland annat tillämpning och konkurrenseffekter. Rapporten överlämnades i september samma år och har remissbehandlats. Regeringen har också inhämtat Lagrådets yttrande och har på samtliga punkter följt Lagrådets förslag. Rapportens förslag var, som många sagt här i dag, att försöksverksamheten skulle avvecklas. Däremot har en majoritet av remissinstanserna ansett att verksamheten borde förlängas eller permanentas. I dag finns det elva kommunala trafikföretag. Endast fyra av dem har använt sig av möjligheterna att bedriva uppdragsverksamhet enligt försökslagen. Det är viktigt att det finns en fungerande kollektivtrafik i hela landet. I dag arbetspendlar vi mer och framför allt längre sträckor. Kommungränser gäller ofta inte som någon avgränsning. Våra ungdomar studerar ofta på orter som ligger en bit bort från deras bostäder. Sverige ser också mycket olika ut i olika delar. Det är skilda förutsättningar för konkurrens i de olika geografiska delarna. I varje län ska det finnas länstrafikansvariga som ansvarar för den lokala och regionala linjetrafiken för persontransporter. De länstrafikansvarigas uppgifter ska handhas av en trafikhuvudman. Länstrafikansvariga är i de flesta fall landstinget och kommunerna i länet gemensamt. Men man kan också komma överens om att antingen den ena eller den andra ska vara länstrafikansvarig. Det finns i dag 21 länstrafikshuvudmän i landet. De ska ansvara för länets trafikförsörjning, biljettpriser, tidtabeller, drivmedel och kontraktstider med mera. I dag upphandlar trafikhuvudmännen mer än 95 % av den lokala och regionala linjetrafiken i konkurrens och verksamheten är skattefinansierad till ca 42 %. I Sävsjö kommun, där jag bor, går 3,4 miljoner av kommunens budget 2005 till länstrafikens verksamhet. Det kanske inte kan tyckas vara så mycket, men varje krona är viktig i en liten kommun. Det är också viktigt att kommuninnevånarnas skattepengar används på rätt sätt. Man kan då fråga sig vad det finns för skäl till att en kommun över huvud taget bildar ett trafikbolag för att själv driva kollektivtrafik. Jag tror inte att detta är den första och mest prioriterade verksamheten som en kommun ägnar sig åt. Det har säkert funnits starka skäl i de elva fall som förekommer. Men de kommunala aktiebolag som i dag finns eller som kanske kommer att startas i framtiden måste få konkurrera på lika villkor med övriga trafikbolag. Vi kan inte fortsätta med försök hur länge som helst. Alternativet är att avsluta verksamheten och avveckla lagen, vilket med stor sannolikhet skulle innebära att de bolag som i dag har en etablerad kollektivtrafikverksamhet inte skulle klara sig med att enbart få köra inom den egna kommungränsen. Bolaget fick inte heller bedriva sin verksamhet med vinst. Man kunde inte kompensera sig med annan marknad om anbudet i den egna kommunen gick till någon annan. Göteborgs Spårvägar är ett mycket bra exempel på just detta. Vid förra anbudsupphandlingen dumpade ett privat företag priserna och fick anbudet som innebar ganska rejält många busslinjer inom Göteborg. Göteborgs Spårvägar klarade sig och kunde överleva detta tack vare försökslagen. Man upphandlade och fick andra anbud utanför kommungränsen. Vid den senaste anbudsupphandlingen hade de privata aktörerna höjt sina priser med den påföljd att Göteborgs Spårvägar fick tillbaka alla sina busslinjer inom Göteborgs stad. Jag ställer mig frågan: Vad hade hänt om Göteborgs Spårvägar inte hade kunna överleva? De hade försvunnit. De privata aktörerna hade kunnat gå in och ta ut vilka priser de ville. I rapporten sägs det att det råder tillfredsställande konkurrens medan en majoritet av remissinstanserna faktiskt inte delar den bedömningen. Det finns i stället en stor oro för den koncentration av större aktörer som mer och mer sprider sig på marknaden. Det är också så att det inte enbart är fråga om svenska aktörer. Länsstyrelsen i Västra Götaland framför bland annat att nära tre fjärdedelar av bussparken ägs av tre utlandsägda företag. I vissa delar av länet har det i bästa fall kommit in ett eller två anbud. Men det är också viktigt att det sker en ekonomisk särredovisning och att det finns ordentliga ekonomiska kalkyler. Verksamheten får inte subventioneras med skattemedel. Regeringen föreslår att nuvarande redovisningskrav ska utvidgas och preciseras, och man avser att utreda hur redovisningskraven har uppfyllts. Samtidigt får ju inte redovisningskraven vara så detaljerade att de hämmar konkurrensen. Fru talman! Med detta yrkar jag än en gång bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 106 Liselott Hagberg (Fp)

Fru talman! Statskontoret är en myndighet under regering och dess uppdrag är att jobba för rättssäker, demokratisk och effektiv offentlig sektor. Statskontoret har ju uttryckt väldigt tydligt i sju punkter att försökslagen inte bör permanentas utan att den bör avvecklas. Då vill jag höra vad Helene Petersson har för syn på Statskontorets slutsatser. Även sådana remissinstanser som Konkurrensverket, Svenskt Näringsliv och andra har ju uttryckt skepsis och instämt i Statskontorets slutsatser.

Anf. 107 Helene Petersson (S)

Fru talman! Framför allt har man sagt att konkurrensen är tillfredsställande. Det är ju det som man har anfört som det starkaste skälet till att man inte vill att försökslagen ska fortsätta att gälla. Men i majoriteten av de remissvar som har kommit in anförs det att så inte är fallet. Det kommer in för få anbud, aktörerna blir större och större, bussbolagen köper upp varandra, det blir färre och färre som kan lämna in anbud, vilket också har visat sig. Sedan tar man också upp särredovisningen. Där har det funnits sådant som inte har följt de krav som har ställts. Därför menar regeringen att man måste göra en tydlig markering, men man tänker också följa upp detta. Framför allt är det i fråga om konkurrensutsättningen som remissinstanserna skiljer sig åt, och där har regeringen lyssnat. Man har sett på detta och gjort sin egen bedömning.

Anf. 108 Liselott Hagberg (Fp)

Fru talman! Statskontoret säger också att fördelarna med att kommuner bedriver den här typen av verksamhet inte överväger risker som tas med skattebetalarnas pengar. Att det är färre och färre små aktörer som bedriver verksamhet kan ju bero på olika typer av regelverk och annat som påverkar småföretagare. Jag vill fråga Helene Petersson om hon anser att kommuner är bättre på att bedriva näringsverksamhet än privata företagare.

Anf. 109 Helene Petersson (S)

Fru talman! Jag vill inte säga att kommunerna är bättre på det. Men det kan finnas skäl för kommunerna att ge sig in i näringsverksamhet på vissa områden. Liselott Hagberg säger att det finns risk för skattebetalarnas pengar. Men jag ser det som en väldigt stor risk om det bara finns en privat aktör som hela tiden höjer sina anbud. Då har man inte chans. Det har jag sett flera gånger när det gäller upphandlingar av skolskjutsar och annan kollektivtrafik inom länstrafiksbolaget. Finns det bara en aktör är man väldigt fri att höja priserna, och kommunerna är då tvungna att betala. Det är ju kommunerna och landstinget som tillsammans äger trafikbolag.

Anf. 110 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Det finns inte något egenvärde i kommunala trafikföretag. Det är ingenting som vi måste stötta likt museala föremål som kan falla sönder. Kommunernas uppgift är ju att bereda bästa möjliga transporter för människor och gods. Jag frågar mig varför man ger ett uppdrag till Statskontoret att utvärdera verksamheten och sedan bara strunta i det därför att man uppenbarligen inte gillar resultatet. Varför söker man inte nya vägar för att förbättra konkurrensen? Varför tar man inte fasta på detta med upphandlingsteknik och höjer kvaliteten på upphandlingsverksamheten i stället för att öka redovisningskraven på företag som uppenbarligen inte klarar av dem redan med begränsade krav på sig?

Anf. 111 Helene Petersson (S)

Fru talman! Den första meningen kan vi definitivt vara överens om. Det finns alltså inget egenvärde för kommunerna att bedriva en transportverksamhet. Carl-Erik Skårman frågade varför regeringen anlitar Statskontoret och sedan inte lyssnar på dem. Statskontoret har gjort en utredning som har remissbehandlats. Man har skickat ut den till ett stort antal remissinstanser. Sedan har regeringen gjort en sammanvägning för att se om de resultat som Statskontoret har kommit fram till stämmer och för att se vad remissinstanserna säger. I denna totala övervägning har regeringen bedömt att man inte följer Statskontorets förslag. När det gäller upphandling finns det säkert mycket att göra för att lära sig mer, men kommunerna har ju att följa lagen om offentlig upphandling. Enligt den får de kommunala trafikbolagen konkurrera på lika villkor, och de har möjlighet att konkurrera på lika villkor i dag eftersom de får gå utanför den kommunala gränsen.

Anf. 112 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Förutom Statskontoret säger statens egna expertorgan Kommerskollegium och Konkurrensverket att det vore rimligt att lägga upp det här på ett annat sätt. Men man lyssnar uppenbarligen inte på sina egna expertorgan, utan man lyssnar mer på vad Uddevalla trafikbolag, Göteborgs Spårvägar och de andra trafikbolagen huvudsakligen säger. Detta tyder på att det skulle finnas något egenvärde i kommunala trafikföretag, men jag har väldigt svårt att se det. Jag tror att den breda allmänheten också har svårt att se det på det sättet. Det vore rimligt att försöka hitta nya vägar för att öka konkurrensen och kostnadseffektiviteten inom kollektivtrafiken.

Anf. 113 Helene Petersson (S)

Fru talman! När det gäller kostnadseffektiviteten tror jag att det finns goda skäl att se på alla trafikbolag som finns. Det finns andra med statlig koppling som har varit remissinstanser här, och det är länsstyrelserna. Länsstyrelserna har det övergripande ansvaret och den övergripande helhetssynen på respektive län. De flesta länsstyrelser har alltså uttalat sig positivt till att lagen permanentas, och det tror jag att regeringen också har lyssnat på.

Anf. 114 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Till skillnad från Carl-Erik Skårman kan jag inte hänvisa till min egen kompetens som företrädare för ett kommunalt bolag. Där är Carl-Erik mig överlägsen. Men jag tänkte ändå säga några ord. Först och främst tror jag inte att det är riktigt sant som Carl-Erik Skårman säger, att offentligt ägda företag generellt sett är sämre skötta än privata. Jag vet inte hur forskningen ser ut när det gäller detta, men jag misstänker starkt att detta är en ideologiskt färgad myt. Däremot är det sant att offentligt ägda företag och privata bolag har delvis olika uppdrag. Det offentliga bolaget har att se till samhällsnytta av något slag. Det är därför som de drivs. Det privata bolaget har att se till avkastningen på satsat kapital. Det är självfallet en betydelsefull skillnad i många sammanhang. Däremot har det offentliga bolaget inte lägre krav på sig att sköta verksamheten effektivt, rationellt och konkurrenskraftigt, i den mån man verkar på en konkurrensutsatt marknad. Finns det ett egenvärde i kommunala bolag? Nej, det skulle jag nog inte säga. Å andra sidan: Finns det något egenvärde i privata företag? Nej, det gör det väl inte heller. Det viktiga är ju vad som utförs; verksamheten, nyttan. Där finns det när det gäller privata trafikföretag, åtminstone här i Stockholm, en del synpunkter på hur väl det fungerar. Fru talman! Första frågan: Ska kommunala bolag få bedriva kollektivtrafik? Ja, det tycker jag nog. Kollektivtrafik är en grundläggande och oerhört viktig del av vår infrastruktur. Den är, och måste nog vara, till väldigt stor del skattefinansierad. Därav följer, tycker jag, både att det finns ett offentligt ansvar för kollektivtrafiken, antingen från kommunal- eller landstingsnivå, och också i många fall goda skäl att bedriva själva trafiken i ett kommunalt bolag till exempel. Andra frågan: Ska kommunala kollektivtrafikbolag då få konkurrera med privata företag? Ja, så länge vi inte har kollektivtrafiken som ett offentligt monopol. Vill Carl-Erik Skårman diskutera det, så kan vi väl göra det. Men för tillfället är det ju inte på det sättet, och då tycker jag nog att kommunala kollektivtrafikbolag ska kunna konkurrera på denna marknad. Tredje frågan: Ska då kommunala företag till skillnad från privata företag förbjudas att verka utanför den egna kommunen och därmed få sämre förutsättningar att konkurrera? Det är ju det som den här frågan handlar om. Jag tycker att svaret ska vara nej på den frågan. De så kallade allianspartierna svarar ja på frågan. Det är svårt att undkomma misstanken att i bakgrunden ligger uppfattningen att det finns ett egenvärde i att det inte finns så många kommunala bolag.

Anf. 115 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Det är roligt att vi är överens om att det inte finns något egenvärde i kommunala trafikföretag. Jag är också medveten om att jag inte sade offentligägda företag utan att jag sade politikerstyrda företag. Jag vet ju att Vattenfall bedrivs med en särdeles effektivitet på den ekonomiska sidan, vilket vi haft anledning att diskutera i KU vid flera tillfällen. Men jag vet också att många kommunala företag som bygger bostäder i det inre av Norrland inte har varit några ekonomiska proffs på att bedriva företagsamhet. Det är de kommunala företagarna som har utgjort det största problemet både när det gäller felsatsningar och svårigheter att klara ut huruvida de egentligen snedvrider konkurrensen med andra företag. Det är det senare skälet som jag tror är den stora risken i det här fallet. Inte minst med tanke på de ganska snåriga redovisningsbestämmelser som man avser att tillämpa här, finns det stor risk att det trots allt kommer att bli en snedvridning av konkurrensen, vilket kommer att förstöra effektiviteten i branschen och dessutom minska antalet företag, för det är ingen som törs ställa upp mot ett kommunalt företag som har möjligheter att ha hela det kommunala kapitalet bakom sig. Det vore dödfött att ställa upp i ett sådant läge.

Anf. 116 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Först ska jag passa på att yrka bifall till utskottets förslag. Jag glömde att göra det tidigare. Carl-Erik Skårman är så pessimistisk. Han tror inte att detta kommer att fungera på något sätt. Dessutom får man intrycket att situationen är den att en stor mängd skattefinansierade kommunala bolag nu håller på att konkurrera ut de stackars privata bussbolagen. Om detta vore fallet skulle väl till och med jag kunna fundera på hur vi ska göra med de här sakerna, men det är ju inte alls detta som är situationen. Det är snarare tvärtom, som Helene Petersson var inne på, att många kommuner och landsting befinner sig i en situation där privata företag tenderar att få något slags monopol. Det är snarast det som är problemet. Ska vi då ge en möjlighet även för kommunala bolag att bedriva verksamhet på det här området? Ja, jag tycker det. Det är i och för sig en intressant distinktion som Skårman försöker göra mellan å ena sidan politikerstyrda företag, vilka är dåliga, och offentligt ägda företag, vilka åtminstone ibland är bra. Jag tror att det är svårt att upprätthålla den distinktionen. Så mycket tror jag att jag har begripit i alla fall att när man sitter som representant i ett kommunalt bolag har man att där verka för bolagets bästa. Detta gäller ju alla som utses till ett sådant uppdrag, oavsett om man i annan kapacitet har politiska uppdrag eller icke.

Anf. 117 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Jag har ju haft den tvivelaktiga förmånen, uppenbarligen, att sitta i kommunala företag - rätt många dessutom. Jag har suttit i deras styrelser och även drabbats av stark kritik från företag i samma branscher på grund av att man har kunnat använda det kommunala kapitalet på ett sätt som snedvrider konkurrensen inom branschen. Det är klart, precis som Mats Einarsson säger, att när företagsstyrelsen till och med kan läsa i lagen att det gäller att arbeta för företagets bästa kan man frestas att utnyttja bestämmelser på ett sådant sätt att man tar otillbörlig hjälp av det kommunala kapitalet för att få det egna företaget att expandera. Det är farligt för branscheffektiviteten. Jag sade inte att offentliga företag nödvändigtvis var bra. Jag sade att även offentliga företag, som exempelvis Vattenfall, har visat att de kan vara ekonomiskt effektiva och bygga upp stort kapital med sina innovativa verksamheter.

Anf. 118 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Min erfarenhet av kommunala bolag är som sagt rätt begränsad. Jag tror visst att jag har suttit i något kommunalt kommanditbolag som inte hade någon verksamhet och som hade ett möte om året. Det är ungefär min erfarenhet. Så jag måste erkänna att Skårman är mig helt överlägsen där. Det är ju en intressant diskussion detta med att kommunala bolag, eller offentliga bolag över huvud taget, genom att de har skattebetalarna i ryggen så att säga får en konkurrensfördel på marknaden. Det är klart att det förhållandet, utnyttjat fullt ut och i strid med de lagar som gäller, naturligtvis skulle ge en fördel till sådana företag jämfört med många små och medelstora företag. Men jag menar nog att det i huvudsak inte fungerar på det sättet. Tänk dessutom också denna tanke: Ett kommunalt bolag har på ett sätt sämre förutsättningar att agera marknadsmässigt. Ett kommunalt bolag har till exempel sällan samma möjlighet som ett privat bolag att försätta sig i konkurs eftersom man har ett uppdrag, från medborgarna i sista hand, att sköta en viktig verksamhet. Därmed kommer man ur rent kommersiell, företagsmässig, synpunkt ibland i ett sämre läge. Jag undrar om inte det där egentligen väger upp den fördel som eventuellt kan ligga i att man i sista hand har skattebetalarna bakom sig. Jag tror alltså att de problem som eventuellt kan föreligga när man blandar offentligt ägande med privat ägande på en marknad - vilket vi måste göra i det samhälle som vi nu lever i - är både överdrivna och, framför allt, möjliga att hantera.

Anf. 119 Liselott Hagberg (Fp)

Fru talman! Att Mats Einarsson och Vänsterpartiet är positiva till kommunala bolag har vi hört här. Det kunde man också se i protokollen från 2001, då försöksverksamheten förlängdes, alltså den försökslag som stiftades 1996. Sedan dess har ju den här verksamheten utvärderats ytterligare en gång, och det har gjorts av Statskontoret. Jag vill ställa samma fråga som jag ställde till Helene Petersson. Jag vill fråga Mats Einarsson om synen på Statskontoret, som ändå är regeringens stabsmyndighet. Statskontoret har dragit slutsatsen att den här försöksverksamheten inte ska fortsätta. Den ska avvecklas. Det finns en rad skäl för det. Tillmäter inte Mats Einarsson Statskontorets slutsatser någon betydelse alls?

Anf. 120 Mats Einarsson (V)

Fru talman! Jo, jag tycker nog att man ska tillmäta Statskontorets synpunkter någon betydelse. Men därav följer inte att Statskontoret med nödvändighet alltid har rätt i varje fråga. Man har ju en beredning av ett ärende och inhämtar då synpunkter från ganska många olika håll. Statskontoret är ett håll i det här fallet. Den sammanlagda bilden är inte alls så entydig som den förefaller om man till exempel bara läser Statskontorets inställning. Regeringen har gjort en bred bedömning av de fakta som föreligger, de synpunkter som föreligger och de intressen som delvis står emot varandra. Jag tycker att regeringen har gjort en rimlig avvägning utifrån detta och lagt fram ett förslag som jag alltså stöder.

Anf. 121 Liselott Hagberg (Fp)

Fru talman! Jag förstår att Mats Einarsson inte går in i varje detalj och bemöter. Dels finns det inte tid för det, dels kan man förstå det eftersom utskottets ställningstagande inte är klätt i särskilt mycket ord i den meningen att man argumenterar väl för att den här försöksverksamheten ska permanentas. Det som har förändrats, förutom att möjligheterna har utvidgats, är ju att det ska ställas upp särredovisningskrav. Det vet vi inte riktigt hur det kommer att se ut. Det ska så småningom utvärderas av regeringen hur den här särredovisningen fungerar. Då är min nästa fråga: Om det visar sig att den här särredovisningen inte fungerar som det var tänkt i den lagstiftning som nu ska permanentas och förstärkas, är Mats Einarsson då beredd att ompröva sina ställningstaganden?