Krigsmaterielexport
Betänkande 1992/93:UU1
Utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU01
Krigsmaterielexport
Innehåll
1992/93 UU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet dels regeringens skrivelse 1991/92:145 om den svenska krigsmaterielexporten, dels regeringens proposition 1991/92:174 Lag om krigsmateriel. Vidare behandlas några motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:102 jämte motioner inom ämnesområden som väckts vid allmänna motionstiden 1992.
Skrivelsen
Regeringen har med skrivelse 1991/92:145 lämnat riksdagen en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under 1991.
I skrivelsen redovisas inledningsvis vilka regler som gäller för tillverkning och export av krigsmateriel och vilken roll Krigsmaterielinspektionen har.
Av redovisningen framgår bl.a. att utförseltillstånd för försåld krigsmateriel under år 1991 lämnats till ett värde av 2 559 mkr jämfört med 2 980 mkr under år 1990. Detta innebär räknat i fasta priser en minskning med 17 %. År 1990 skedde en minskning med 60 % i förhållande till värdet av utförseltillstånd som meddelats under år 1989.
Svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1991 uppgick till 2 705 mkr mot 3 327 mkr under år 1990. I fasta priser innebär detta en minskning med 21,5 %. Värdet av krigsmaterielexporten för år 1991 ligger därmed på den nivå som förelåg under den första delen av 1980-talet.
Av skrivelsen framgår vidare bl.a. att FN:s generalförsamling i december 1991 antog en resolution som ställer långtgående krav på medlemsländerna att redovisa såväl sin import som export av tyngre konventionella vapen. Härigenom torde öppenheten i fråga om internationella vapenöverföringar komma att öka i väsentlig grad.
Krigsmaterielinspektionen kommer, i samråd med försvarets myndigheter, att för innevarande år 1992 sammanställa de uppgifter som i enighet med den nyss nämnda FN-resolutionen nästa år skall överlämnas till FN:s generalsekreterare.
Redogörelsen för krigsmaterielexporten år 1990 överlämnades till FN i engelsk översättning. Även årets redogörelse kommer att överlämnas till FN som ett led i vår strävan efter ökad öppenhet på detta område.
Propositionen
I regeringens proposition 1991/92:174 hemställs att riksdagen antar förslagen till 1. lag om krigsmateriel, 2. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176), 3. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut samt att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i övrigt anförts om bl.a. klassificering av krigsmateriel samt riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan (avsnitten 3--6).
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992
1991/92:U403 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de rådgivande "riktlinjer" som i dag finns för reglerande av den svenska vapenexporten bör lagfästas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ny riktlinje antas med lydelsen: krigsmateriel skall inte säljas till stat med militära styrkor, som är engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar där efter det att striderna upphört, såvida stationeringen inte är en följd av beslut i Förenta nationerna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att krigsmaterielexport i samband med samarbetsavtal med utlandet även i fortsättningen skall bedömas enligt svensk lagstiftning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge uttryck för att Sverige vid förhandlingar med EG liksom vid ett medlemskap kommer att driva frågan om en restriktiv europeisk vapenexportpolitik, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målsättningen på sikt bör vara att all svensk krigsmaterielexport bör förbjudas.
1991/92:U408 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av svensk vapenexportlagstiftning i syfte att möjliggöra ökad krigsmaterielexport, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillstånd generellt skall ges för export till tredje land avseende vapen tillverkade av utländsk samarbetspartner, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de författningsmässiga förutsättningarna för samverkan med utländsk försvarsindustri förändras i positiv riktning,
1991/92:U412 av Margareta Winberg och Maj Britt Theorin (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skärpning av lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen begär att regeringen i FN lägger förslag om en internationell regim för begränsning av vapenhandeln och vapenproduktionen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:U609 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all krigsmaterielexport till Indonesien bör upphöra i enlighet med Europarådets resolution,
1991/92:U614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud mot export av krigsmateriel, 2. att riksdagen hos regeringen begär att en plan för avveckling av krigsmaterielexporten inom en femårsperiod tas fram,
1991/92:U621 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk vapenexport till USA,
1991/92:U624 av Ingela Mårtensson och Ingbritt Irhammar (fp,c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenexport till Indonesien,
1991/92:Sf619 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en total avveckling av svensk krigsmaterielexport.
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1991/92:102
1991/92:Fö29 av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark (s) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska vapenexportpolitiken förblir restriktiv, och att Sverige behåller kontrollen vad gäller export av krigsmateriel utvecklade genom samarbetsavtal med utländska företag.
1991/92:Fö34 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt vapenexportlagstiftning och regler vid försvarsindustriellt samarbete,
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1991/92:174
1992/93:U1 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad vapenhandel och säker nedrustning, 2. att riksdagen beslutar att 1 § lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel skall fortsätta gälla i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktiv dispensgivning, utan undantag för något land, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenexport till länder som undertrycker mänskliga rättigheter och/eller är beredda att kriga utanför sitt eget territorium, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa beslut i ESK, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om neutralitetsreglerna.
1992/93:U2 av Stefan Attefall och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att riktlinjerna för krigsmaterielexport skall avse alla köpare, utan undantag, 2. att riksdagen beslutar att export av krigsmateriel till ett land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen stoppas och att i riktlinjerna stryka orden,"...så länge omständigheterna kvarstår". 3. att riksdagen beslutar att export av ammunition och andra följdleveranser stoppas om köparen kommer i krig, 4. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till riktlinjer för export av krigsmateriel avseende samverkan med utländsk part.
1992/93:U3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174, 2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv avveckling av den svenska vapenexporten, 3. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samma regler för tillstånd för export av "materiel för strid" och "övrig materiel", 4. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beaktande av materielens förväntade användning vid tillståndsgivning för krigsmaterielexport, 5. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följdleveranser skall regleras på samma sätt som export, 6. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga tillstånd får ges för export av krigsmateriel till krigförande land, 7. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor för export till tredje land av samproducerad krigsmateriel, 8. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagfästa hinder för svensk vapenhandel, 9. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppen redovisning av krigsmaterielexport och -samverkan, 10. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av den rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor, 11. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsanktionering av redovisningsskyldighet, 12. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvar i ringa fall, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omställningsfonder för att underlätta en övergång från militär till civil produktion.
1992/93:U4 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige -- i första hand genom FN och ESK -- aktivt bör verka för en minskad internationell vapenhandel och internationell kontroll av all vapenhandel och vapenproduktion, 2. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174, 3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar att utöver i propositionen nämnda ovillkorliga hinder i form av bindande internationella överenskommelser, folkrättsliga regler och beslut av FN:s säkerhetsråd följande ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel (export, licensförsäljning eller samarbetsavtal) skall lagfästas, så att militär materiel med svenskt ursprung inte skall kunna säljas till: stat som befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad konflikt inom eller utom landet, stat som undertrycker mänskliga rättigheter, stat med militära styrkor, som är engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet eller som hålls kvar där efter det att striderna har upphört, såvida stationeringen inte är en följd av beslut i Förenta nationerna, 4. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 2 och 3, som sin mening ger regeringen till känna att ett tidigare givet tillstånd omgående skall återkallas om sådana förändringar skett att ett mottagarland faller under någon under yrkande 3 angiven kategori, 5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna att under yrkande 4 angiven återkallelse av tillstånd även skall gälla export av ammunition, reservdelar och andra följdleveranser, 6. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna att stat som trots givet åtagande inte förhindrat vidareexport av krigsmateriel inte skall få köpa sådan materiel från Sverige i fortsättningen, 7. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna att undantag från svenska vapenexportregler inte skall medges vid samarbetsavtal med annat land, 8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, med godkännande av den föreslagna utvidgningen av krigsmaterielbegreppet som sin mening ger regeringen till känna att uppdelningen av detta begrepp i två kategorier inte är godtagbar, 9. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna att riktlinjernas exportvillkor skall avse alla köpare med de nordiska länderna som enda undantag, 10. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna att den i propositionen föreslagna omtolkningen av Haagkonventionen utgår, 11. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 2 och 3, som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte skall sälja krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga rättigheter.
1992/93:U5 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och friare krigsmaterielpolitik som kan gynna svensk försvarsindustris utveckling.
1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenexportens omfattning, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till definition av krigsmateriel i enlighet med vad som anges i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för utförsel av krigsmateriel som står i överensstämmelse med konventioner om neutralitet, 4. att riksdagen beslutar att se över den bestämmelse som gäller köparländer som brutit mot svenska åtaganden, 5. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas vad gäller omställning av militär produktion till civil produktion.
1992/93:U7 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174, 2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riktlinjernas exportvillkor skall avse alla köpare, med de nordiska länderna som enda undantag, 3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utfärdat exporttillstånd för krigsmateriel dras in om köparen kommer i krig, 4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att export av ammunition, reservdelar och andra följdleveranser inte får ske om köparen kommer i krig, 5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte skall sälja krigsmateriel till stat med militära styrkor, som är engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet eller som hålls kvar där, efter det att striderna har uphört, såvida stationeringen inte är en följd av beslut i FN:s säkerhetsråd, 6. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de svenska riktlinjerna i lagen skall gälla vid eventuell export av materiel som tillverkats i samarbete mellan svenska och utländska företag, 7. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att export av krigsmateriel till ett land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen inte får ske och att den i propositionen föreslagna liberaliseringen "...så länge omständigheterna kvarstår" avvisas, 8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de båda kategorierna "krigsmateriel för strid" och "övrig krigsmateriel" utgår, samtidigt som krigsmaterielbegreppet vidgas i enlighet med propositionens förslag, 9. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte bör sälja krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga rättigheter, 10. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige, som ett led i utrikespolitiken, verkar för en minskad europeisk och internationell vapenhandel samt vapenregistrering och kontroll av rustningsindustrins produktion.
1992/93:U8 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om respekt för mänskliga rättigheter, 2. att riksdagen beslutar att regelverket för vapenexport även fortsatt skall gälla samtliga länder med vissa undantag för de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna i Europa, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den, i första hand genom FN och ESK, aktivt bör verka för en minskad internationell vapenhandel.
Inledning
Den svenska tillverkningen, försäljningen och exporten av krigsmateriel kontrolleras av statsmakterna.
Det svenska regelverket på krigsmaterielområdet innebär i korthet att tillverkning, tillhandahållande och export är förbjuden, men att regeringen kan lämna dispens. Till grund för regeringens bedömning i ärenden beträffande export och annan utlandssamverkan ligger riktlinjer som godkänts av riksdagen.
Tillverkning och tillhandahållande regleras genom lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen, ändrad senast SFS 1991:1896) och förordningen (1983:1036, ändrad senast SFS 1989:565) i samma ämne. Båda författningarna trädde i kraft den 1 januari 1984.
Regler om krigsmaterielexport finns i lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) och dithörande förordning (1988:561 ändrad senast SFS 1992:215). Båda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1988.
Riksdagen godkände år 1971 regeringens proposition (prop. 1971:146, UU21, rskr. 343) med riktlinjer för tillståndsprövningen. Riktlinjerna har sedermera bekräftats genom godkännandet av proposition med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. år 1982 (prop. 1981/82:196, UU26, rskr. 345).
Då den nuvarande utförsellagen trädde i kraft den 1 juli 1988 innebar detta en kraftig skärpning av kontrollen över krigsmaterielexporten, bl.a. genom reglering av den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring utom riket och utvidgning av dittills gällande regler om förbud mot teknologiöverföring till utlandet. Lagen innebar vidare möjligheter till effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad.
I propositionen med förslag till nuvarande lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (prop. 1987/88:154, UU30, rskr. 331) anmälde föredraganden sin avsikt att föreslå regeringen att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda bl.a. sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export, konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet samt behovet av ändringar i nu gällande riktlinjer jämte andra frågor på krigsmaterielexportens område. Regeringen bemyndigade den 22 juni 1988 förutvarande utrikeshandelsministern att tillkalla en sådan kommitté med angivna uppgifter.
Utredningen överlämnade i december 1989 sitt betänkande (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet, där särskilda ekonomiska rapporter fogades som bilagor. Betänkandet har remissbehandlats.
I nyssnämnda proposition anfördes vidare att den tekniska utvecklingen på krigsmaterielområdet utgjorde skäl att se över krigsmaterielbegreppet med syftet att åstadkomma en korrekt klassificering av civil resp. militär materiel. Regeringen bemyndigade den 22 juni 1988 dåvarande utrikeshandelsministern att tillkalla en särskild utredare för att se över krigsmaterielbegreppet och vissa därmed sammanhängande frågor.
Utredaren överlämnade i september 1989 sitt betänkande (SOU 1989:66) Begreppet krigsmateriel (Begreppsutredningen). Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen hade tidigare -- den 2 april 1987 -- bemyndigat dåvarande statsministern att tillkalla en medborgarkommission för att granska vissa uppgifter om olaglig svensk vapenexport, m.m. Medborgarkommissionen överlämnade i april 1988 sin rapport (SOU 1988:15) om svensk vapenexport. I rapporten framfördes långtgående kritik mot de sedan år 1971 gällande riktlinjerna för krigsmaterielexport liksom mot deras tillämpning genom åren. Medborgarkommissionen lade därvid fram vissa förslag angående riktlinjernas utformning.
Medborgarkommissionen redovisade även synpunkter och förslag rörande bl.a. klassificering av krigsmateriel, slutanvändarintyg, reglering av det försvarsindustriella samarbetet liksom i frågan om sammanslagning av tillverkningslagen och utförsellagen. KMU (Krigsmaterielexportutredningen) har i sitt betänkande delvis behandlat Medborgarkommissionens förslag.
Nedan ges en sammanfattning av propositionens huvudsakliga innehåll, inkl. propositionens förslag till nya riktlinjer som skall ligga till grund för regeringens tillståndsprövning.
Därefter kommer utskottet att under skilda rubriker behandla de förslag i propositionen som aktualiserats i motionerna, varav flertalet främst berör riktlinjerna för tillståndsgivning. För en redogörelse för Medborgarkommissionens rapport, KMU:s betänkande, Begreppsutredningen, remissinstansernas svar och regeringens mer detaljerade motiveringar till lagförslaget och förslaget om nya riktlinjer hänvisas till propositionen. Beträffande de nu gällande riktlinjerna från 1971 hänvisas till proposition 1971:146 och betänkande UU1971:21.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposition 1991/92:174 föreslås en ny lag om krigsmateriel. Förslaget innebär att lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. omarbetas till en lag. Syftet härmed är att förtydliga bestämmelserna för den samlade kontrollen inom området. Enligt förslaget kommer det även i framtiden att krävas regeringstillstånd för att tillverka, tillhandahålla och exportera krigsmateriel, liksom för utlandssamarbete om utveckling eller produktion av sådan materiel.
Propositionen grundas på bl.a. två utredningar. En av dessa, den s.k. Krigsmaterielexportutredningen (KMU), har bl.a. haft som uppgift att undersöka sammanhanget mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och exporten av krigsmateriel. Utredningen redovisar i sitt betänkande (SOU 1989:102) ett klart sådant samband. Export och utlandssamverkan sägs utgöra en förutsättning för att behålla kompetens och kapacitet att inom landet kunna utveckla och tillverka materiel för våra egna försvarsbehov. Regeringen delar utredningens uppfattning i denna del. Den avvisar åtgärder för att på administrativ väg omstrukturera försvarsindustrin, t.ex. genom omställningsfonder.
Propositionens principer för klassificering av krigsmateriel utgår från förslag från en utredning (Begreppsutredningen) som granskat krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66). Principerna innebär att klassificeringen, liksom i dag, skall ske med utgångspunkt från materielens funktion och konstruktion. Regeringen anser att hänsyn bör tas till det krigsmaterielbegrepp som tillämpas av länderna inom EG och föreslår en indelning i två kategorier, dels krigsmateriel för strid, dels övrig krigsmateriel.
I den nya lagen införs regler om samverkan med utlandet i fråga om tillverkning och utveckling av krigsmateriel, m.m.
Propositionen innehåller en översyn och precisering av riktlinjerna för prövning av ärenden rörande undantag från lagens förbud, liksom av principerna för klassificering av krigsmateriel.
Propositionen behandlar därutöver vissa frågor om rutiner och kontrollåtgärder vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna, liksom vissa administrativa frågor i sammanhanget.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Angående riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan anges i propositionen följande:
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan
1. bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt
2. inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
Vid prövningen av ett tillståndsärende ankommer det på regeringen att göra en totalbedömning av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter med utgångspunkt från de nyss angivna grundläggande principerna.
Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan med eller export till de nordiska länderna, de traditionellt neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska Gemenskapen. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå i överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik.
Tillstånd får endast avse stat, statlig myndighet eller av staten auktoriserad mottagare; vidare bör vid utförsel av materiel ett slutanvändarintyg eller ett intyg om egen tillverkning (bearbetningsintyg) föreligga. En stat som trots åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel skall i princip inte komma i fråga som mottagare av sådan materiel från Sverige så länge omständigheterna kvarstår.
Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen skall inte beviljas om det skulle strida mot internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder).
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.
Tillstånd bör ges till utförsel av materiel som klassificerats som övrig krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet inte befinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller har inre väpnade oroligheter, eller det i landet förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter och om inte ovillkorligt hinder möter.
Ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas, förutom vid ovillkorliga exporthinder, om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Undantagsvis bör, i de två senare fallen, återkallande av tillstånd kunna underlåtas om det är förenligt med de folkrättsliga reglerna och med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
Tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.
Vad särskilt angår avtal med utländsk part om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel skall tillståndsbedömningen utgå från de angivna grundläggande kriterierna. Utförsel till samarbetslandet, som följer av avtalet, bör medges om inte ovillkorligt hinder uppstår. Om ett samarbetsavtal med utländsk part förutsätter export från samarbetslandet till tredje land bör fråga om sådan export, i den mån slutprodukten i fråga har en övervägande svensk identitet, bedömas i enlighet med riktlinjerna för sådan export från Sverige.
Beträffande materiel som har övervägande utländsk identitet bör export från samarbetslandet till tredje land medges inom ramen för samarbetslandets exportregler. Föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse av att samarbetet kommer till stånd, och det är en förutsättning från samarbetspartnerns sida att viss utförsel får ske från samarbetslandet kan efter omständigheterna export till tredje land även i övrigt medges inom ramen för samarbetslandets exportregler.
När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare utlandssamverkan på krigsmaterielområdet bör en regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås, bör utrikesnämnden höras.
Utskottet
1. Generell syn på export från Sverige av krigsmateriel
Sammanfattning av motionerna
I motion U403 yrkande 7 (s) anförs att vapenexport leder till militarisering som förvärrar konflikter och bidrar till att förlänga krig. Målsättningen bör vara att all svensk vapenexport på sikt förbjuds.
I yrkandena 1 och 2 i motion U614 (v), yrkande 3 i motion Sf619 (v) och yrkande 2 i motion 1992/93:U3 (v) förordas en successiv avveckling av den svenska vapenexporten. I motionerna föreslås en avvecklingsperiod på fem år.
Utskottets överväganden
Säkerhetspolitiska motiv utgör grunden för utlandssamverkan och export på krigsmaterielområdet. I och med att riksdagen bedömer det nödvändigt med ett starkt försvar för att uppfylla den valda inriktningen av svensk säkerhetspolitik, kvarstår motiven för utlandssamverkan och export på krigsmaterielområdet. Den utlandssamverkan och export som medges får inte stå i strid med principerna eller målen för svensk utrikespolitik.
Ett antal tidigare ställningstaganden av riksdagen bekräftar denna syn. Den svenska säkerhetspolitiken behandlades av utskottet senast i betänkande 1991/92:UU19. I betänkandet anges att målet för den svenska säkerhetspolitiken förblir detsamma som riksdagen slagit fast i flera tidigare betänkanden och som bekräftas i regeringens proposition, nämligen att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder -- kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt och varje annat hänseende. Därmed bidrar vi även till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och angränsande områden. Viktiga inslag i säkerhetspolitiken är att utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling, inte minst genom att aktivt verka för en roll för FN på dessa områden.
Vidare uttalade utskottet att Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Detta förutsätter att en betryggande försvarsförmåga upprätthålls.
Utskottet behandlade senast frågan om krigsmaterielexport i betänkandet UU1987/88:30. I betänkandet redogörs för den säkerhetspolitiska grundvalen för svensk krigsmaterielexport och utlandssamverkan. I betänkandet anges sålunda att Sverige deltar i den internationella handeln med krigsmateriel genom export, import och annat samarbete, men det sker med utgångspunkt i våra egna säkerhetspolitiska behov. Detta betyder bl.a. att ingen produktion skall ske enbart för att tillgodose exportintressen. Det är av dessa skäl som vår krigsmaterielexport omges av strikta begränsningsregler som fortlöpande måste ses över för att hela tiden svara mot behovet av styrning och kontroll.
Dessa uttalanden äger fortfarande giltighet.
Även i föreliggande proposition framhålls de säkerhetspolitiska motiven bakom utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Propositionen anger att Sverige under kris och krig självt måste kunna tillverka och underhålla vapen och annan materiel. En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Vidare sägs att utlandssamverkan på krigsmaterielområdet är angelägen för att bevara en livskraftig inhemsk försvarsindustri och för att trygga försvarets materielförsörjning och kunnande.
Utskottet ansluter sig till propositionens bedömningar i detta hänseende.
Även i försvarsutskottets yttrande om föreliggande proposition bekräftas den säkerhetspolitiska grunden för utlandssamverkan och export. I yttrandet anges bl.a. att en inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Egen kapacitet att utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en långsiktig, fast och konsekvent försvarspolitik fri från bindningar i militära allianser. Vidare anger försvarsutskottet bl.a. att en stark kompetens på det högteknologiska området utgör en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken.
Utskottet ansluter sig till försvarsutskottets yttrande i detta hänseende.
Utskottet vill understryka betydelsen av att utlandssamverkan inte står i strid med de utrikespolitiska målen. Framträdande mål i Sveriges utrikespolitik är bl.a. att främja demokrati, mänskliga rättigheter, avspänning och nedrustning samt att bidra till en höjd levnadsnivå i de fattiga länderna. Internationellt samarbete och en uppslutning kring FN-stadgan är hörnstenar i den svenska utrikespolitiken. Att utlandssamverkan inte får stå i strid med principerna eller målen för Sveriges utrikespolitik bekräftas också i föreliggande proposition.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts om den nuvarande svenska säkerhetspolitiken som motiv till att tillåta utlandssamverkan avstyrker utskottet framlagda förslag om en avveckling av krigsmaterielexporten.
Härmed avstyrks yrkande 7 i motion U403 (s), yrkandena 1 och 2 i motion U614 (v), yrkande 3 i motion Sf619 (v) och yrkande 2 i motion 1992/93:U3 (v).
2. Generell syn på propositionen och lagförslaget
Sammanfattning av motionerna
I motionerna 1992/93:U4 (s) och 1992/93:U7 (s) förordas att riksdagen avslår proposition 1991/92:174. Enligt motion 1992/93:U4 innebär propositionen en långtgående liberalisering av svensk vapenexportpolitik som innefattar ökade möjligheter till vapenexport till krigförande land. Enligt motionen har försvarsindustriella krav på ökad export varit styrande i propositionen. Enligt motionen finns det begrepp i propositionen, som "totalbedömning" och "i princip" som i vissa fall luckrar upp bestämmelserna. Enligt motion 1992/93:U7 (s) kommer regeringens förslag att möjliggöra en ökande svensk vapenexport, t.o.m. till länder som befinner sig i krig.
Även i motion 1992/93:U3 (v) förordas att riksdagen avslår proposition 1991/92:174. Den övergripande motiveringen är att propositionens förslag innebär en liberalisering av reglerna för krigsmaterielexport och -samverkan. I stället bör krigsmaterielexporten successivt avvecklas.
I motion U412 yrkande 1 (s) föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skärpning av lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. Enligt motionen bör lagen omfatta också militär produktion, militär service och know-how. Vidare bör begreppet krigsmaterielexport ersättas med militär export för att understryka att det är mottagarens användning som är avgörande.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att i propositionen anges två övergripande kriterier när undantag från de generella förbuden kan medges: dels att utlandssamverkan är erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, dels att samverkan inte står i strid med principerna eller målen för Sveriges utrikespolitik.
Härigenom framhålls således tydligare än tidigare motiven för att tillåta utlandssamverkan, dvs. de försvars- och säkerhetspolitiska målsättningarna, och ett större ansvar och krav läggs på regeringen att motivera den utlandssamverkan som beviljas. Samtidigt betonas vikten av de utrikespolitiska principerna och målen. Utskottet noterar att detta ligger väl i linje med vad utskottet angav i betänkandet 1987/88:30 och tillstyrker förslaget i detta hänseende.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om att skärpa lagstiftningen till att omfatta även förbud mot samarbetsavtal med någon utom landet för att gemensamt utveckla eller tillverka krigsmateriel. Härigenom stärks regeringens kontrollmöjligheter ytterligare.
I riktlinjerna finns mer detaljerade bedömningsgrunder angivna bl.a. i syfte att tillgodose de utrikespolitiska målen. Det gäller bl.a. mänskliga rättigheter, frågan om export till konfliktdrabbade länder eller områden etc. Regeringens förslag och motionsyrkanden beträffande riktlinjerna kommenteras mer i detalj nedan.
Såväl nu gällande regelverk för utlandssamverkan som förslaget i föreliggande proposition är enligt utskottets uppfattning ägnat att tillgodose såväl utrikespolitiska som försvarspolitiska mål inom ramen för en säkerhetspolitisk helhetssyn.
Med anledning av yrkande 1 i motion 1991/92:U412 (s), berörd del, konstaterar utskottet att propositionens lagförslag förbudbelägger även tillverkning av krigsmateriel, upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt, samarbetsavtal och militärt inriktad utbildning. Härmed tillgodoses huvudsyftet i motionärernas förslag.
Utskottet får härmed anse yrkande 1 i motion U412 (s) som besvarat.
Utskottet bedömer utifrån resonemanget ovan att propositionen och det föreslagna regelverket i allt väsentligt återspeglar de av riksdagen fastlagda målen och motiven för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet avstyrker därför mot den bakgrunden yrkanden som förordar avslag på propositionen.
Härmed avstyrks motion 1991/92:U412 (s) yrkande 1, berörd del, motion 1992/93:U3 (v) yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 2 och motion 1992/93:U7 yrkande 1.
I motion 1991/92:U403 yrkande 2 (s) och i yrkande 8 i motion 1992/93:U3 (v) föreslås att de rådgivande riktlinjer som i dag finns för regleringen av den svenska vapenexporten lagfästs.
Utskottet anser att krigsmaterielärenden är förvaltningsärenden som det ankommer på regeringen att avgöra. Övervägandena i samband med dessa ärenden omfattar löpande bedömningar som berör utrikes- och försvarspolitiken, i en omvärld som ständigt är stadd i förändring. Utskottet ser det som en fördel att regeringens politiska ansvar för besluten i detta sammanhang tydliggörs.
Utskottet är således inte berett att tillstyrka att riktlinjerna lagfästs utan finner ordningen med riktlinjer som godkänns av riksdagen men tillämpas av regeringen under politiskt ansvar ändamålsenlig.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion 1991/92:U403 (s) och yrkande 8 i motion 1992/93:U3 (v).
I yrkande 2 i motion 1992/93:U1 (c) föreslås att 1 § i nu gällande Lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel skall fortsätta att gälla.
Motionärens syfte tillgodoses genom det nya lagförslaget. Det görs inte någon inskränkning vad gäller de generella förbuden på krigsmaterielområdet. I stället utvidgas regleringen bl.a. genom tillståndstvång för samarbetsavtal för gemensam utveckling och produktion.
Härmed besvaras yrkande 2 i motion 1992/93:U1 (c).
I yrkande 6 i motion Fö29 (s), i berörd del av yrkande 12 i motion Fö34 (s) samt i yrkande 1 i motion 1992/93:U6 (fp) yrkas att reglerna för svensk vapenexport skall vara restriktiva.
I yrkande 1 i motion 1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp) anförs att om Sverige menar allvar med att verka för avspänning och nedrustning bör reglerna för vapenexport även fortsättningsvis vara mycket restriktiva och inte medge ökade möjligheter till utförsel av svensk krigsmateriel genom en mängd undantag.
I motion U408 yrkande 1 och motion 1992/93:U5 (båda nyd) förordas liberalare regler för den svenska krigsmaterielexporten. Motiveringen är att nuvarande restriktiva hållning försvårar försvarsindustrins konkurrensförmåga och dess långsiktiga överlevnad vilket i sin tur ger negativa effekter beträffande exportinkomster och sysselsättning.
Utskottet anser att såväl det nuvarande som det föreslagna regelverket för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet präglas av en generellt restriktiv hållning. I och med föreliggande förslag framhålls som nämns ovan behovet av att tillståndsgivningen klart kan motiveras utifrån säkerhetspolitiska mål. De detaljerade riktlinjerna understryker denna generellt restriktiva hållning. Utskottet anser att behovet av att tillämpa en restriktiv politik beträffande utlandssamverkan på krigsmaterielområdet härmed tillgodoses.
I sammanhanget bör nämnas den sedan länge och i föreliggande proposition bekräftade principen om att särskild restriktivitet skall iakttas vid bedömningarna i fråga om utlandssamverkan med nya länder.
Några ytterligare uttalanden beträffande restriktivitet bedöms inte påkallade.
Härmed avstyrks yrkande 6 i motion Fö29 (s), berörd del av yrkande 12 i Fö34 (s) och yrkande 1 i motion 1992/93:U6 (fp). Vidare avstyrks yrkande 1 i motion 1991/92:U408 (nyd) och motion 1992/93:U5 (nyd) (berörd del).
I yrkande 11 i motion 1992/93:U3 (v) föreslås att redovisningsskyldigheten beträffande marknadsföring enligt 11 § i lagförslaget straffsanktioneras.
11 § i lagförslaget innebär att den som har tillstånd att tillverka och tillhandahålla krigsmateriel skall lämna redovisning till regeringen om den marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs i utlandet samt om åtgärder som syftar till i lagen reglerade avtal.
Utskottet konstaterar att lagförslaget beträffande 11 § inte innehåller straffsanktionering. Utskottet noterar samtidigt att det led som normalt följer efter marknadsföring, dvs. underlåtande av underrättelse om anbudsgivning, enligt lagförslaget är straffbart. Utskottet bedömer att den föreslagna ordningen är till fyllest.
Härmed avstyrks yrkande 11 i motion U3 (v).
I yrkande 12 i motion U3 (v) föreslås att straffrihet i ringa fall enligt lagförslagets 25§ bör utgå.
I 25§ anges bl.a. att det i ringa fall inte skall dömas till ansvar. 25§ avser tillverkning, tillhandahållande, avtal om tillverkningsrätt, avtal om utveckling/samverkan med utländsk part, ändring av avtal, militärt inriktad utbildning och anbudsgivning.
Utskottet konstaterar att nu gällande utförsellag föreskriver ansvarsfrihet i ringa fall. Straffsanktioneringen beträffande otillåten utförsel av krigsmateriel, som utgör en del av det som utförsellagen omfattar, regleras dock enligt varusmugglingslagen, och i denna straffbeläggs även ringa brott.
I tillverkningslagen finns inget undantag för ringa brott. Lagförslaget innebär således att ansvarsfrihet i ringa fall utsträcks till att också omfatta tillverkning och tillhandahållande av krigsmateriel. Samtidigt noterar utskottet beträffande 25 § att man nu kan ställas till ansvar för oaktsam tillverkning eller tillhandahållande samt att en straffsats införs för grova brott mot bestämmelserna om tillverkning och tillhandahållande enligt 26 §. Sammantaget innebär detta enligt utskottets bedömning en skärpning vad gäller straffsanktioneringen enligt lagförslaget.
Utskottet bedömer att lagförslaget i propositionen i detta hänseende är till fyllest.
Härmed avstyrks yrkande 12 i motion U3 (v).
Utskottet noterar att ett tillverkningstillstånd redan i dag kan förenas med villkor avseende ägandet. Regeringen har också för aktiebolag regelmässigt föreskrivit som villkor för tillverkningstillstånd att bolaget har ett utlänningsförbehåll som inte är mindre strängt än det som stadgas i företagsförvärvslagen. Företagsförvärvslagen har numera upphävts och den 1 januari 1993 upphävs aktiebolagslagens regler om bundna och fria aktier.
Tidigare meddelade villkor i tillverkningstillstånd kommer efter den 1 januari 1993 att innehålla referenser till lagstiftning som inte längre är gällande. Sådana villkor bör ersättas av villkor avseende ägandet som överensstämmer med föredragandens intentioner i propositionen. För att tydliggöra regeringens möjlighet att bestämma att tidigare meddelade villkor avseende ägandet skall ändras liksom att föreskriva nya villkor om sådant ägande samt bestämma om bl.a. styrelseledamöters medborgarskap bör detta tillskapas i en övergångsbestämmelse.
Utskottet föreslår därför en utvidgad övergångsbestämmelse till lagen om krigsmateriel.
Utskottet noterar att beslutet om införande av ny lag om krigsmateriel föranleder en följdändring i 2 § i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.
3. Klassificering
Sammanfattning av motionerna
I motion 1992/93:U4 (s) yrkande 8 av Maj Britt Theorin föreslås att riksdagen beslutar godta den föreslagna utvidgningen av krigsmaterielbegreppet men avslå uppdelningen i två kategorier: krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Yrkande 8 i motion 1992/93:U7 av Hans Göran Franck (s) har samma innebörd. Enligt motionens motivering har uppdelningen i två kategorier till syfte att öppna tidigare stängda marknader i och med att den materiel som klassificeras som "övrig krigsmateriel" får exporteras till länder indragna i konflikter som kan leda till krig.
Även i motion 1992/93:U3 (v) yrkande 3 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag om en indelning av krigsmaterielen i två kategorier. Enligt motionen innebär visserligen den nya klassificeringen att fler produkter än tidigare klassas som krigsmateriel. Motionärerna efterlyser emellertid att ett s.k. köparkriterium införs. Regeringen bör enligt motionen ha befogenhet att tillfälligt förordna att en vara, som inte klassats som krigsmateriel men som får militär användning i köparlandet, omfattas av bestämmelserna.
I motion 1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp) föreslås att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta en definition av krigsmateriel med innebörden att hänsyn tas till i vilket sammanhang materielen är avsedd att användas.
Även i motion 1992/93:U3 (v) yrkande 4 förordas att hänsyn tas till den exporterade materielens förväntade användning. Detta föreslås även i berörd del av yrkande 1 i motion 1992/93:U412 (s).
Utskottets överväganden
Såväl nu gällande som föreslagna lagstiftning innebär att regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel. En krigsmaterielförteckning fastställs i enlighet med gällande klassificeringskriterier, i förekommande fall efter hörande av det s.k. tekniskt-vetenskapliga rådet. Utskottet finner att denna ordning är ändamålsenlig.
Utskottet konstaterar att propositionens förslag innebär klassificering av krigsmateriel med utgångspunkt i materielens funktion och konstruktion. Krigsmaterielen indelas i två kategorier: krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Produkter med såväl civil som militär användning bör enligt förslaget klassificeras som krigsmateriel när de i sin militära funktion har en förstörelsebringande effekt.
Jämfört med nu gällande ordning innebär detta förslag att klassificeringen starkare kopplas till den destruktiva vapenverkan hos materielen.
Utskottet bedömer att med propositionens förslag kommer fler produkter än tidigare att klassificeras som krigsmateriel. Vidare innebär förslaget en anpassning av de svenska reglerna till i första hand de kriterier för klassificering som gäller i EG-länderna och COCOM-länderna, dvs. flertalet av de länder med vilka Sverige har samverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet har mot denna bakgrund ingen erinran mot propositionens förslag. Utskottet noterar i sammanhanget vad som i propositionen angetts om fördelarna med att se över krigsmaterielförteckningen med kortare mellanrum än vad som hittills varit fallet.
Utskottet delar inte uppfattningen som framförts i några av de ovan refererade motionerna att ett s.k. användar- eller köparkriterium bör regelfästas. Ett sådant kriterium skulle enligt utskottets bedömning innebära risk för ökad godtycklighet vid bedömningen, risk för att köparen skulle dölja materielens verkliga användning genom t.ex. bulvanaffärer samt kontrollproblem.
Det bör i sammanhanget erinras om att ingen köpare har en på förhand given rätt att förvärva krigsmateriel från Sverige, utan regeringen har i det enskilda fallet alltid möjlighet att inte bevilja utförseltillstånd om omständigheterna så motiverar.
Härmed avslås yrkande 8 i motion 1992/93:U4 (s), yrkande 8 i motion 1992/93:U7 (s), berörd del av yrkande 1 i motion 1991/92:U412 (s), yrkande 2 i motion 1992/93:U6 (fp) och yrkandena 3 och 4 i motion 1992/93:U3 (v).
4. Riktlinjer för krigsmaterielexport
4.1. Följdleveranser; reservdelar och ammunition. Export av krigsmateriel till stat som befinner sig i krig
Sammanfattning av motionerna
Enligt yrkande 5 i motion 1992/93:U4 av Maj Britt Theorin (s) innebär propositionens förslag att export av reservdelar och ammunition till tidigare försålda vapen kan ske till krigförande part. Förslaget bör ändras så att detta inte medges. Även i motion 1992/93:U7 av Hans Göran Franck (s) anges att propositionens förslag har den innebörden. I motionen exemplifieras detta med att leveranser hade kunnat ske bl.a. till Storbritannien och Argentina under kriget om Falklandsöarna/Malvinas 1982 och till Jugoslavien fram till FN:s vapenembargo 1991. Yrkande 3 i motion 1992/93:U2 (kds) har en liknande innebörd. I motionen sägs att stater i krig kan få ammunition vilket är en liberalisering jämfört med nuvarande bestämmelse. Uttrycket "andra leveranser, t.ex. ammunition" bör strykas ur de riktlinjer som propositionen anger. Även i motion 1992/93:U3 (v) yrkande 5 anförs att de föreslagna reglerna för följdleveranser innebär en liberalisering, och i motionen yrkas att följdleveranser skall regleras på samma sätt som export.
I yrkande 3, berörd del, i motion 1992/93:U4 (s) yrkas att krigsmateriel från Sverige inte skall kunna säljas till stat som befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad konflikt inom eller utom landet. I yrkande 6 i motion 1992/93:U3 (v9 föreslås att inga tillstånd får ges för export av krigsmateriel till krigförande land. I båda dessa motionsyrkanden hänvisas bl.a. till föreslagna regler beträffande följdleveranser. I yrkande 4 i motion U1 (c) föreslås att vapenexport förbjuds till land som befinner sig i krig.
Utskottets överväganden
Enligt de i propositionen föreslagna riktlinjerna bör utförseltillstånd inte beviljas för krigsmateriel för strid om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.
Enligt propositionens förslag till riktlinjer bör tillstånd ges till utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör enligt förslaget gälla andra leveranser, t.ex. av ammunition som har samband med tidigare utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.
Utskottet noterar att ordalydelsen av föreslagna riktlinjer i hög grad överensstämmer med 1971 års riktlinjer. I det nya förslaget jämställs dock explicit ammunition med reservdelar.
Utskottet delar den principiella syn som kommer till uttryck i såväl 1971 års riktlinjer som i propositionen, dvs. att köparna av svensk krigsmateriel måste ha goda garantier för att få reservdelar eller ammunition till inköpt materiel. Det ter sig logiskt att jämställa ammunition med andra reservdelsleveranser, eftersom ammunition i lika hög grad som reservdelar i allmänhet är unikt utformad för att passa det försålda vapensystemet. Enligt vad utskottet inhämtat torde det faktum att ammunition nu nämns explicit inte innebära en liberalisering vad gäller den praktiska tillämpningen i tillståndsärenden avseende sådana leveranser utan ett befästande av en redan existerande praxis. Utskottet ser det som en fördel att riktlinjer också för ammunitionsleveranser klart anges.
Det bör i sammanhanget noteras att följdleveranser endast aktualiseras till stater till vilka utförseltillstånd tidigare givits och vilka därmed blivit föremål för en grannlaga helhetsbedömning enligt riktlinjerna, exempelvis vad avser faktorer som involvering i internationell konflikt, inre väpnade oroligheter eller respekt för mänskliga rättigheter. Det faktum att en noggrann helhetsbedömning alltid föregår beslut om följdleveranser minskar givetvis sannolikheten för att följdleveranser till ett krigförande land aktualiseras.
Det är väsentligt att också i detta sammanhang understryka att de nu gällande och de föreslagna riktlinjerna för följdleveranser inte innebär någon given rätt för en köpare att erhålla följdleveranser, utan varje ärende behandlas för sig vid regeringens avgörande. Om omständigheterna så motiverar, finns det således möjligheter för regeringen att i det enskilda fallet frångå de generella riktlinjerna.
Det bör också nämnas att de ovillkorliga hindren alltid gäller.
Utskottet bedömer att någon ytterligare skärpning av riktlinjerna beträffande leveranser av reservdelar, ammunition och andra följdleveranser inte är påkallad mot bakgrund av vad som ovan anförts.
Härmed avstyrks berörd del av yrkande 3 och yrkande 5 i motion 1992/93:U4 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U7 (s), yrkande 3 i motion 1992/93:U2 (kds), berörd del av yrkande 4 i motion U1 (c) samt yrkandena 3 och 6 i motion 1992/93:U3 (v).
I yrkande 3 i motion 1991/92:U403 (s) (Franck) föreslås att en ny riktlinje antas med lydelsen: krigsmateriel skall inte säljas till stat med militära styrkor, som är engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar där efter det att striderna upphört, såvida inte stationeringen är en följd av beslut i FN. Yrkande 3 (berörd del) i motion 1992/93:U4 (s) och yrkande 5 i motion 1992/93:U7 (s) tar upp samma fråga.
Utskottet konstaterar att det varken i 1971 års riktlinjer eller i propositionens förslag finns några särskilda restriktioner angivna beträffande utlandssamverkan med stat som har militära styrkor stationerade utanför det egna territoriet. Att införa en sådan restriktion skulle inte stå i överensstämmelse med Sveriges syn vad gäller respekt för staters suveränitet. Enbart det faktum att en stat har styrkor utanför det egna territoriet kan enligt utskottets uppfattning inte motivera en bedömning att utrikespolitiska hinder skulle föreligga. Grunden för denna militära närvaro kan exempelvis vara en fredlig överenskommelse mellan två suveräna stater. De i propositionen föreslagna riktlinjerna bedöms av utskottet vara ändamålsenliga bl.a. vad avser överväganden i samband med en stats involvering i en internationell konflikt.
Härmed avstyrks yrkande 3 i motion 1991/92:U403 (s), berörd del av yrkande 3 i motion 1992/93:U4 (s) och yrkande 5 i motion 1992/93:U7 (s).
4. 2. Återkallande av exporttillstånd
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 4 i motion 1992/93:U4 (s) föreslås att tidigare givet tillstånd återkallas om sådana förändringar skett att ett mottagarland befinner sig i eller befaras komma i väpnad konflikt inom eller utom landet, i stat som undertrycker mänskliga rättigheter och i stat som har militära styrkor som är engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet. I yrkande 3 i motion 1992/93:U7 (s) föreslås att utfärdat exporttillstånd för krigsmateriel dras in om köparen kommer i krig.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att de föreslagna riktlinjerna anger att meddelat tillstånd bör återkallas, förutom vid ovillkorliga exporthinder, om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. I de två senare fallen bör regeringen undantagsvis kunna avstå från att återkalla tillstånd, om detta är förenligt med de folkrättsliga reglerna och med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
Utskottet noterar att propositionens förslag beträffande riktlinjer överensstämmer med 1971 års riktlinjer i detta hänseende.
Återkallande av exporttillstånd är en extraordinär åtgärd med långtgående konsekvenser såväl för det exporterande företaget som för köparlandet. Det är emellertid av värde att riktlinjer finns för den händelse sådana omständigheter uppkommer som kan aktualisera ett återkallande.
Utskottet utgår från att regeringen genom den noggranna helhetsbedömningen, som enligt riktlinjerna skall ske vid all tillståndsgivning, söker minimera sannolikheten för att en situation skall uppstå i vilken återkallelse av tillstånd aktualiseras. I detta sammanhang liksom när det gäller tillståndsprövningen i övrigt skall bedömningen ske utifrån våra utrikespolitiska mål och principer.
Det bör vidare tilläggas att om de ovillkorliga hindren inträder utgör dessa alltid tillräckliga skäl för att återkalla tidigare meddelat tillstånd.
Härmed avstyrks motion 1992/93:U4 (s) yrkande 4 och motion 1992/93:U7 (s) yrkande 3.
4. 3. Neutralitetsrättsliga regler (ovillkorliga hinder)
Sammanfattning av motionerna
Enligt motion 1992/93:U4 (s) yrkande 10 innebär propositionens förslag att Haagkonventionens förbud mot krigsmaterielexport inte skall omfatta statliga företag utan bara eventuella leveranser från den svenska försvarsmakten. Förslaget innebär enligt motionen att möjligheterna till svensk krigsmaterielexport utvidgas så snart tillverkarens affärsmässiga verksamhet inte står under regeringens kontroll. Enligt motionen skulle Sverige enligt folkrättsexperter härigenom kunna komma att bryta mot folkrättens förbud mot export av krigsmateriel till krigförande länder, varför förslaget i denna del bör utgå.
I motion 1992/93:U1 (c) yrkande 6 yrkas att de ovillkorliga hindren för krigsmaterielexport också bör omfatta aktiebolag. I likhet med vad som anförs i motion 1992/93:U4 riskerar Sverige med de nu föreslagna reglerna att komma att bryta mot folkrätten.
Enligt yrkande 3 i motion 1992/93:U6 (fp) bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att utarbeta riktlinjer för utförsel av krigsmateriel som står i överensstämmelse med konventioner om neutralitet.
Utskottets överväganden
De ovillkorliga hindren i riktlinjerna för krigsmaterielexport utgör en erinran om att regeringen alltid måste fullgöra sina internationella förpliktelser.
De ovillkorliga hindren innebär att tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen inte skall beviljas om det skulle strida mot internationella överenskommelser som Sverige biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.
Motionerna tar upp sistnämnda hinder, dvs. folkrättsreglerna rörande export från neutral stat. Motionärerna går emot tolkningen i propositionen, vilken innebär att en boskillnad görs mellan då den neutrala staten överlåter sin egen krigsmateriel och då den tillåter sedvanlig vapenexport från företag i bolagsform.
1907 års Haagkonventioner om neutralitet, vilka Sverige har biträtt, innehåller vissa neutralitetsrättsliga restriktioner för tillhandahållande av krigsmateriel. Enligt dessa får en neutral stat inte förse en krigförande stat med örlogsfartyg, vapen eller annan krigsmateriel, men reglerna kräver inte att den neutrala staten förbjuder sina undersåtar att sälja krigsmateriel till en krigförande part.
I den XIII:2 Haagkonventionen av den 18 oktober 1907 sägs i artikel 6 att varje överlämnande under vilken som helst form, direkt eller indirekt, av krigsfartyg, ammunition och något som helst slag av krigsmateriel från neutral makt till krigförande är förbjudet. I artikel 7 anges att neutral stat är icke förpliktigad att hindra utförsel eller genomförsel för någon av de krigförandes räkning av vapen, ammunition och i allmänhet av något som kan komma till användning för armén eller flottan.
Det görs således en gränsdragning i Haagkonventionen mellan statligt och enskilt tillhandahållande. Bedömningen enligt propositionen är att det torde innebära ett brott mot neutralitetsreglerna, om svenska staten i eget namn överlät eller försålde krigsmateriel i samband med en konflikt där Sverige förklarat sig neutralt. Detsamma skulle gälla försäljning eller tillhandahållande genom en svensk statlig myndighet eller svenskt affärsverk. Ett företag som bedriver verksamhet i bolagsform omfattas enligt propositionen dock inte av detta förbud, oavsett ägarstrukturen i företaget. Avgörande för bedömningen är enligt propositionen huruvida företaget utgör ett självständigt rättssubjekt och dess affärsmässiga verksamhet står under regeringens kontroll.
Det finns i den folkrättsliga litteraturen olika tolkningar av de neutralitetsrättsliga restriktionerna. Utskottet finner inte anledning att gå emot propositionens tolkning vad avser gränsdragningen mellan statligt och enskilt tillhandahållande och vilken överensstämmer med Sveriges hållning under det finska vinterkriget 1939. Det synes inte rimligt att skilja på huruvida krigsmaterielexporten sker från ett statligt ägt eller ett privatägt företag, bl.a. mot bakgrund av att relativt snabba förändringar i ägarstrukturen kan inträffa. Skulle en annan tolkning tillämpas i internationell statspraxis bör Sverige ompröva sin hållning.
Det bör nämnas att om Sverige skulle införa restriktioner med hänvisning till de neutralitetsrättsliga reglerna, måste de tillämpas likformigt med avseende på de krigförande.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrks yrkande 6 i motion 1992/93:U1 (c), yrkande 10 i motion 1992/93:U4 (s) och yrkande 3 i motion 1992/93:U6 (fp).
4. 4. Mänskliga rättigheter
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 1 i motion 1992/93:U8 (s) anförs att skrivningarna i regeringens förslag beträffande mänskliga rättigheter inger osäkerhet om regeringens syften. Enligt motionen är kravet på respekt för mänskliga rättigheter ett centralt villkor för att tillstånd för svensk vapenexport skall beviljas. Tillämpningen av detta villkor får inte uppluckras.
I yrkande 9 i motion 1992/93:U7 (s) och yrkande 11 i motion 1992/93:U4 (s) föreslås likaledes att Sverige inte bör sälja krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga rättigheter. Motionärerna går emot propositionens formuleringar om att inte tillåta export endast när det rör sig om grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter.
Enligt yrkande 4 i motion 1992/93:U1 (c) berörd del skall dispens inte kunna ges till länder där mänskliga rättigheter undertrycks.
Utskottets överväganden
Enligt 1971 års riktlinjer skall tillstånd inte ges till stat som på grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska förhållanden kan antas använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan.
Enligt propositionens förslag till riktlinjer bör tillstånd till utförsel av krigsmateriel eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Detta gäller för såväl krigsmateriel för strid som för övrig krigsmateriel.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1992/93:U8 (s), nämligen att kravet på respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd för svensk krigsmaterielexport skall beviljas.
Utskottet tolkar propositionens förslag så att en skärpning föreslås ske i detta avseende i och med att kravet på respekt för mänskliga rättigheter i samarbets- eller mottagarlandet görs mer heltäckande. Enligt 1971 års riktlinjer krävdes endast att den exporterade materielen kunde antas användas för att undertrycka mänskliga rättigheter.
Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka förslaget i motionerna U4 och U7 om en omformulering av propositionens förslag till riktlinjer på denna punkt.
Den formulering som återfinns i propositionen får enligt utskottets uppfattning inte tolkas som någon uppmjukning i förhållande till hittillsvarande praxis.
Utskottet vill betona vikten av att regeringen gör en mycket noggrann bedömning av situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i de land som kan bli aktuella för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet utgår vidare från att tillämpningen av det mänskliga rättighets-kriteriet sker med iakttagande av särskilt stor restriktivitet.
Med det ovan anförda får motion 1992/93:U8 (s) yrkande 1 anses besvarat. Motion 1992/93:U7 (s) yrkande 9, motion 1992/93:U4 (s) yrkande 11 och motion 1992/93:U1 (c) yrkande 4 avstyrks.
4. 5. Brott mot reglerna vid svensk krigsmaterielexport
Sammanfattning av motionerna
Enligt yrkande 7 i motion U7 (s) bör export av krigsmateriel till ett land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen inte få ske. Den i propositionen föreslagna liberaliseringen i och med formuleringen "så länge omständigheterna kvarstår" bör avvisas.
I yrkande 4 i motion U6 (fp) tas samma frågeställning upp. Riksdagen bör mot bakgrund av nämnda formulering i propositionen föreslå en översyn över den bestämmelse som gäller köparländer som brutit mot åtaganden.
I motion U4 (s) yrkande 6 yrkas att stat som trots givet åtagande inte förhindrat vidareexport av krigsmateriel inte skall få köpa sådan materiel från Sverige i fortsättningen.
I yrkande 2 i motion U2 (kds) föreslås att riksdagen beslutar att export av krigsmateriel till ett land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen stoppas och att i riktlinjerna orden "så länge omständigheterna kvarstår" stryks.
Utskottets överväganden
I de i propositionen föreslagna riktlinjerna anges följande:
En stat som trots åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svenska krigsmateriel skall i princip inte komma i fråga som mottagare av sådan materiel från Sverige så länge omständigheterna kvarstår.
I 1971 års riktlinjer nämns inte frågan om underlåtenhet från mottagarlands sida. Däremot sägs i betänkandet UU 1987/88:30 att huvudregeln för köpare som inte iakttar förbudet mot vidareexport skall vara att fortsatt krigsmaterielexport till detta land inte längre kan komma i fråga.
Som framgår av sammanfattningen av motionerna förordar motionärerna en skärpning av formuleringen i riktlinjerna beträffande underlåtenhet, i synnerhet vad gäller uttrycket "så länge omständigheterna kvarstår".
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck såväl i motionerna som i den föreslagna texten till riktlinjer, nämligen att ett mottagarland som brutit mot överenskomna regler i samband med export från Sverige inte skall få komma i fråga som mottagare. Utskottet anser emellertid att uttrycket "så länge omständigheterna kvarstår" är motiverat. Det kan inte uteslutas att fall kan uppkomma där mottagarlandet rättat till missförhållanden på ett sådant sätt att utlandssamverkan återigen kan övervägas.
Utskottet betonar att propositionens förslag inte skall tolkas så att överträdelse av överenskomna regler från mottagarlandets sida på något sätt betraktas som mindre allvarligt än vad som tidigare skett.
Utskottet vill härtill foga att konsekvenserna av att på felaktiga grunder återuppta samverkan med ett land som underlåtit att följa överenskomna regler är allvarliga. Därför måste regeringen iaktta särskild noggrannhet och försiktighet i de fall där ett återupptagande av samarbetet skulle kunna aktualiseras.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion 1992/93:U2 (kds), yrkande 6 i motion 1992/93:U4 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U6 (s) och yrkande 7 i motion 1992/93:U7.
4. 6. Samarbetsavtal med utländsk part
Sammanfattning av motionerna
Yrkande 4 i motion U403 (s), yrkande 6 (berörd del) i motion Fö29 (s), yrkande 12 i motion Fö34 (s), yrkande 4 i motion U2 (kds), yrkande 6 i motion U7 (s), yrkande 7 i motion U4 (s) samt yrkande 7 i motion U3 (v) tar samtliga upp frågan om vidareexport av svensk krigsmateriel till tredje land i samband med samarbetsavtal. I motion U7 anförs att Sverige enligt propositionen helt avsäger sig kontroll av export till tredje land om den gemensamma produkten har övervägande utländsk identitet samt att fri vidareexport tillåts från samarbetslandet även om produkten har svensk identitet, nämligen om det är ett starkt svenskt säkerhetspolitiskt intresse att samarbetet kommer till stånd. Propositionens förslag vad gäller samarbetsavtal innebär att svensk krigsmateriel kan spridas till länder till vilka Sverige normalt inte exporterar. Samtliga ovan nämnda motionsyrkanden pekar på denna risk för en liberalisering av svensk krigsmaterielexport i samband med samarbetsavtal.
I motion U408 yrkandena 2 och 3 (nyd) förordas att tillstånd generellt skall ges för export till tredje land avseende vapen tillverkade av utländsk samarbetspartner samt att de författningsmässiga förutsättningarna för samverkan med utländsk försvarsindustri förändras i positiv riktning. Utgångspunkten i motion U408 är att samarbetet inom den europeiska försvarsindustrin måste intensifieras samt att den svenska försvarsindustrins fortlevnad måste garanteras, bl.a. av sysselsättningsskäl.
Utskottets överväganden
Utskottet välkomnar att enligt föreliggande lagförslag avtal om utlandssamverkan, i form av gemensam utveckling och tillverkning av krigsmateriel mellan ett svenskt företag och någon i utlandet, endast skall få ingås med regeringens tillstånd. Detta innebär bättre kontrollmöjligheter jämfört med tidigare.
Utskottet behandlade frågan om riktlinjer i samband med samarbetsavtal i betänkandet UU1987/88:30. I betänkandet anges att en eventuell vidareexport till tredje land inom ramen för ett samarbetsavtal skall få förekomma endast om importlandet uppfyller kraven för krigsmaterielexport från Sverige. Undantag från detta villkor får endast göras för sådant avtal om utvecklings- eller produktionssamarbete som är av utomordentlig säkerhetspolitisk vikt för Sverige.
Utskottet konstaterar att huvuddragen i föreliggande förslag i stort överensstämmer med utskottets syn enligt betänkande UU 1987/88:30. Den bedömning som utskottet då gjorde kvarstår i allt väsentligt. Huvudregeln skall således även fortsättningsvis vara att svenska regler gäller för export av svensk materiel.
I propositionen görs en precisering av riktlinjerna utgående från slutproduktens nationella identitet. I den mån slutprodukten bedöms ha en övervägande utländsk identitet bör export till tredje land medges inom ramen för samarbetslandets exportregler. Om materielen däremot har en övervägande svensk identitet bör frågor om export till tredje land avgöras i enlighet med riktlinjerna för sådan export från Sverige.
Undantag kan endast medges om det är ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse att utlandssamverkan kommer till stånd.
Utskottet har ingen erinran mot propositionen på denna punkt.
Utskottet vill emellertid särskilt lyfta fram vad som anges i propositionen om att en förutsättning för att den samverkan det gäller i sig bedöms stå i samklang med Sveriges utrikespolitiska principer och mål. Vidare vill utskottet betona att valet av samarbetspartner och därmed samarbetsland bör prövas grundligt. Som anges i propositionen är kretsen av länder som kan antas komma i fråga för det mest angelägna samarbetet begränsad.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet yrkande 4 i motion 1991/92:U403 (s), yrkande 6 i motion Fö29 (s), yrkande 12 i motion Fö34 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U2 (kds), yrkande 7 i motion 1992/93:U3 (v), yrkande 7 i motion 1992/93:U4 (s), yrkande 6 i motion 1992/93:U7 och yrkandena 2 och 3 i motion 1991/92:U408 (nyd).
4. 7. Krigsmaterielexport till enskilda länder eller områden
I yrkande 2 i motion U8 (s) yrkas att riksdagen beslutar att regelverket för vapenexport även fortsatt skall gälla samtliga länder med vissa undantag för de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna i Europa. Enligt motionen skall propositionens förslag om att EG:s medlemsländer skall jämställas med regelverket för de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna i Europa avvisas.
I yrkande 2 i motion U7 och i yrkande 9 i motion U4 (båda s) anförs att riktlinjernas exportvillkor skall avse alla köpare, med de nordiska länderna som enda undantag.
I motion U2 yrkande 2 (kds) föreslås att riktlinjerna för krigsmaterielexport skall avse alla köpare, utan undantag.
Enligt yrkande 3 i motion U1 (c) skall dispensgivningen vara ytterst restriktiv, utan undantag för något land. Motionären vänder sig mot ett ökat samarbete på området med EG-länderna med motiveringen att det inte går att visa att samverkan med EG/EU står i överensstämmelse med Sverige utrikes- och säkerhetspolitik.
Enligt yrkande 5 i motion U1 (c) bör det framgå av riksdagsbeslutet att Sverige aldrig får leverera vapen när ESK har beslutat om sanktioner.
I yrkande 3 i motion U609 (s) och yrkande 1 i motion U624 (fp) förordas att all vapenexport till Indonesien bör upphöra. Motionärerna anför att grova brott mot de mänskliga rättigheterna äger rum i landet. I motion U609 refereras till Europarådets resolution om Indonesien.
Enligt motion U621 yrkande 13 (v) anförs att USA levererar vapen till antigerillakrigföring på olika håll i världen och att risk finns för att svenska vapen därvid kommer till användning. Därför måste svensk vapenexport till USA stoppas.
I yrkande 5 i motion U403 (s) föreslås att Sverige vid förhandlingar med EG liksom vid ett medlemskap kommer att driva frågan om en restriktiv vapenexportpolitik.
Utskottets överväganden
I regeringens förslag till nya riktlinjer anges följande i propositionen.
Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan med eller export till de nordiska länderna, de traditionellt neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska gemenskapen. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå i överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik.
Utskottet konstaterar att nu gällande riktlinjer innebär att utrikespolitiska hinder i samband med utlandssamverkan och export inte anses gälla för de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna Schweiz, Österrike och Irland. Denna ordning bör fortsätta att gälla.
I takt med att samarbetet med övriga EG-länder byggs ut finner utskottet det också naturligt att samma principer för utlandssamverkan och export tillämpas även i fråga om dessa länder. Detta innebär emellertid inte något deltagande i ett förpliktande EG-samarbete på krigsmaterielområdet.
Krigsmaterielfrågor regleras för EG:s del i artikel 223 i Romfördraget. En medlemsstat har enligt denna artikel rätt att vidta de åtgärder beträffande tillverkning av och handel med vapen, ammunition och krigsmateriel som befinns nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhetsintressen.
Däremot finns det anledning att förutse att intresset för ett frivilligt samarbete mellan de västeuropeiska länderna kommer att öka, mot bakgrund av ökande utvecklingskostnader och krympande försvarsutgifter. Det föreligger enligt utskottets bedömning ett försvarspolitiskt intresse också för Sverige att delta i sådant samarbete, och propositionens förslag torde kunna underlätta detta. Detta framgår också av försvarsutskottets yttrande. Där anges bl.a. att Sverige har ett starkt säkerhetspolitiskt behov av att i ökad utsträckning delta i det internationella forsknings- och utvecklingssamarbete som pågår inte minst mellan länderna i EG.
Utskottet betonar att export endast skall kunna ske till stater, vars regeringar har åtagit sig att se till att vapnen inte vidareexporteras utan tillstånd av svenska regeringen. Kraven beträffande kontroll av materielens slutdestination genom slutanvändarintyg gäller för all export av krigsmateriel till alla mottagarländer.
Den bedömning som görs i riktlinjerna får enligt utskottet inte innebära att de berörda länderna är undantagna från gällande kriterier eller från regeringens prövning.
Utskottet vill beträffande export till de i detta sammanhang behandlade länderna framhålla att skulle förhållandena i dessa länder förändras så att en export av krigsmateriel eller annan utlandssamverken skulle stå i strid med de svenska riktlinjerna, måste den svenska regeringen självfallet beakta detta vid sin tillståndsgivning.
Detta måste också berörda företag beakta i sin planering.
Det bör i detta sammanhang erinras om att ingen köpare har en på förhand given rätt att förvärva krigsmateriel från Sverige, utan regeringen har i det enskilda fallet alltid möjlighet att inte bevilja utförseltillstånd om omständigheterna så motiverar.
Utskottet avstyrker härmed yrkande 2 i motion U7 (s), yrkande 9 i motion U4 (s), yrkande 2 i motion U2 (kds) och yrkande 3 i motion U1 (c) och föreslår att riksdagen i anledning av proposition 1991/92:174 och yrkande 2 i motion U8 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Tidigare i betänkandet har utskottet framhållit vikten av en generellt restriktiv hållning vad gäller tillståndsgivning för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan.
Utskottet utgår från att Sverige vid ett EG-medlemskap fortsätter att verka i denna riktning också inom EG.
Härmed får yrkande 5 i motion U403 (s) anses besvarat.
I motion U1 (c) tas frågan om sanktioner beslutade i ESK upp.
I propositionen anges att även om beslut om sanktioner inom ESK eller EG inte bedöms utgöra ovillkorliga hinder för svensk krigsmaterielexport eller samverkan, måste givetvis en bedömning ske om det av andra skäl skulle anses stå i strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik att bevilja ett tillstånd i sådana fall. På grund av det nära utrikespolitiska samråd som föregår beslut i ESK, resp. Sveriges nära relationer med länderna i EG, torde för svenskt vidkommande i regel redan föreligga utrikespolitiska hinder mot krigsmaterielexport, om dessa organisationer fattar beslut om vapenembargo mot ett visst land.
Utskottet ansluter sig till propositionen på denna punkt. Något ytterligare uttalande beträffande krigsmaterielexport i anslutning till ESK-beslutade sanktioner bedöms inte erforderligt.
Härmed får yrkande 5 i motion U1 (c) anses besvarat.
Frågan om vapenexport till Indonesien behandlades av utskottet i betänkande 1991/92:UU1. I betänkandet konstaterades att den utförsel som skett till Indonesien under senare år endast avsett reservdelar och liknande utrustning. Utförseln bedömdes ha skett i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet noterar nu att någon ändring av karaktären av den krigsmaterielexport som sker till Indonesien inte ägt rum. När det gäller framtida ställningstaganden beträffande tillstånd för export av krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lag och med ledning av riktlinjerna har att lämna tillstånd.
Utskottet finner inte anledning göra några ytterligare uttalanden beträffande krigsmaterielexport till Indonesien. Härmed avstyrks yrkande 3 i motion U609 (s) och yrkande 1 i motion U624 (fp).
Beträffande export av krigsmateriel till USA konstaterar utskottet att regeringen bedömt att USA är ett av de länder för vilket utförseltillstånd enligt gällande regelverk kunnat lämnas. Utskottet har inte funnit anledning att ifrågasätta regeringens bedömning på denna punkt.
Härmed avstyrks yrkande 13 i motion U621 (v).
5. Multilaterala åtgärder för att kontrollera handeln med krigsmateriel
Sammanfattning av motionerna
I motion U412 (s) yrkande 2 framförs en begäran att regeringen i FN lägger förslag om en internationell regim för begränsning av vapenhandeln och vapenproduktionen. Det sägs i motionen även att för att vara effektiv måste regimen omfatta alla nationer, såväl köpare som säljare.
Ett förslag som innebär att Sverige -- i första hand genom FN och ESK -- aktivt verkar för en minskad internationell vapenhandel och internationell kontroll av all vapenhandel och vapenproduktion framförs i motion 1992/93:U4 yrkande 1 (s). Vid avslag på yrkande 1 i samma motion föreslås i yrkande 10 att -- -- -- Sverige, som ett led i utrikespolitiken, verkar för en minskad europeisk och internationell vapenhandel samt vapenregistrering och kontroll av rustningsindustrins produktion.
I motion 1992/93:U1 (c) yrkande 1 föreslås minskad vapenhandel och säker nedrustning. Enligt motionen bör Sverige på allt sätt verka för minskad svensk, europeisk och internationell vapenhandel.
I motion 1992/93:U8 (s) yrkande 3 föreslås att riksdagen ger regeringen i uppdrag att, i första hand genom FN och ESK, aktivt verka för en minskad internationell vapenhandel. Detta arbete bör enligt motionärerna intensifieras.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att frågan om kontroll av den internationella vapenhandeln särskilt uppmärksammades vid generalförsamlingens båda extra möten om nedrustning (1978 och 1982) och i samband med den av Inga Thorsson ledda FN-studien om nedrustning och utveckling (1984).
Vid FN:s generalförsamling hösten 1988 presenterade Sverige tillsammans med fem andra länder ett resolutionsförslag om internationella vapenöverföringar. FN:s medlemsländer uppmanas i resolutionen bl.a. att bidra till stärkandet av system för kontroll och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter och till större öppenhet avseende internationella vapenöverföringar. Generalförsamlingen beslöt genom att anta resolutionen att tillsätta en studie om internationella vapenöverföringar. Ett nordiskt land -- Finland -- medverkade i denna expertstudie som förelade församlingen sin rapport hösten 1991.
Även vid 1989 och 1990 års generalförsamlingar uppmärksammades frågan om internationella vapenöverföringar, bl.a. genom en aide-mémoire framlagd av den dåvarande sovjetiska utrikesministern Sjevardnadze vilken understryker behovet av fortsatta kontrollmekanismer avseende den internationella vapenhandeln.
Utvecklingen i Persiska viken med Iraks omfattande upprustning och angreppet på Kuwait innebar ökad uppmärksamhet på den internationella vapenhandeln.
Sverige underströk vid mötet med FN:s nedrustningskommission i april 1991 behovet av att upprätta ett "clearing-house" inom FN med ett register avseende export och import av vapen och lovade att inkomma till FN med de uppgifter om svensk vapenexport som under våren överlämnas till riksdagen.
FN:s generalförsamling antog i december 1991 en resolution som ställer långtgående krav på medlemsländerna att regelbundet redovisa sin import och export av tyngre konventionella vapen. I resolutionen förutses att medlemsstaterna utöver uppgifter om export och import kan lämna uppgifter om innehav och inhemsk upphandling av konventionella vapen.
Sverige har deltagit aktivt i det arbete som lett fram till resolutionen. En utvidgning av registrets och rapporteringsskyldighetens omfattning är föremål för diskussion mellan FN:s medlemsländer.
En expertpanel har tillsatts för att bistå FN-sekretariatet med det tekniska arbetet rörande registret.
Utskottet välkomnar det påbörjade arbetet inom FN beträffande internationella vapenöverföringar. Utskottet utgår från att Sverige fortsätter att verka aktivt för ökad kontroll och öppenhet på området. Utskottet ser positivt på en utvidgning av registret och rapporteringsskyldigheten.
Utskottet noterar i detta sammanhang FN:s generalsekreterares rapport om nedrustning från 27 oktober i år. I rapporten framhålls betydelsen av de gjorda framstegen beträffande öppenhet avseende internationella vapenöverföringar genom upprättande av ovannämnda register. Generalsekreteraren betonade öppenheten som en del av förtroendeskapande åtgärder och bad om stöd för registrets vidare utveckling.
Frågan om vapenöverföringar har under senare tid fått en viss uppmärksamhet även i ESK. I en av punkterna i Helsingforsdeklarationen från juli 1992 uttalar ESK:s medlemsstater i allmänna termer stöd för regimer beträffande vapenöverföringar.
Utskottet ser positivt på en roll för ESK i detta hänseende.
Härmed får motion 1991/92:U403 (s) yrkande 5, motion 1991/92:U412 (s) yrkande 2, motion 1992/93:U1 (c) yrkande 1, motion 1992/93:U4 (s) yrkande 1, motion 1992/93:U7 (s) yrkande 10 samt motion 1992/93:U8 (s) yrkande 3 anses besvarade.
6. Övrigt
Motionen
I yrkande 10 i motion U3 (v) föreslås att riksdagen -- vid avslag på yrkandena 1 och 2 i samma motion -- avskaffar den rådgivande Nämnden för krigsmaterielexport. Motionärerna anför att nämnden lätt hamnar i en mellanställning och kan användas som gisslan av regeringen.
Riksdagen beslutade år 1984 på grundval av proposition 1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport att en rådgivande nämnd i krigsmaterielfrågor skulle inrättas (UU1984/85:5).
Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund, inledde sin verksamhet 1985. Nämndens uppgift är att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor.
Utskottets överväganden
Utskottet delar propositionens bedömning att nämndens tillkomst har främjat en ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexporten och att nämndens verksamhet tillgodoser intresset av en bred politisk förankring av beslut på området.
Härmed avstyrks yrkande 10 i motion 1992/93:U3 (v).
Motionen
I yrkande 9 i motion U3 (v) föreslås -- vid avslag på yrkandena 1 och 2 i samma motion -- en öppen redovisning av krigsmaterielexport och -samverkan. Enligt motionärerna krävs större öppenhet beträffande redovisningen av såväl export som utlandssamverkan, inkl. redovisning av vilken typ av materiel som sålts till vilka stater.
Utskottets överväganden
Utskottet anser att den offentliga redovisningen av krigsmaterielexporten bör vara så öppen som möjligt. Sveriges redovisning av krigsmaterielexport sker genom en årlig regeringsskrivelse. I skrivelsen anges volymen av exporten samt återges en uppdelning av exporten på kategorier av vapenslag.
Utskottet finner att de redogörelser för krigsmaterielexporten som lämnas genom regeringens årliga skrivelse uppfyller de krav som kan ställas. Den svenska redovisningen är mer öppen än vad som gäller för flertalet övriga länder som exporterar krigsmateriel. Regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om att ta med alla uppgifter som det inte finns skäl att hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha.
Härmed avstyrks yrkande 9 i motion 1992/93:U3 (v).
Motionen
I yrkande 13 i motion U3 (v) föreslås inrättande av omställningsfonder för att underlätta en övergång från militär till civil produktion. Yrkande 5 i motion U6 (fp) föreslår att initiativ tas vad gäller omställning av militär produktion till civil produktion.
Utskottets överväganden
Av betänkande 1991/92:UU1 framgår utskottets syn beträffande omställning av försvarsindustrin. I betänkandet anges att det i första hand är en uppgift för företagen själva att strukturera sin verksamhet utifrån marknadens villkor. Vidare anges att åtgärder från offentlig sida för att underlätta strukturomvandling och omställning till civil produktion kan komma att aktualiseras.
Dessa bedömningar är fortsatt giltiga. I propositionen avvisas förslag om att inrätta särskilda omställningsfonder. Denna slutsats ligger i linje med utskottets uttalanden.
Frågan om försvarsindustrins omställning berörs såväl i närings- som i försvarsutskottets yttrande med anledning av föreliggande proposition.
Näringsutskottet anför bl.a. att man i likhet med regeringen och Krigsmaterielexportutredningen inte bör söka åstadkomma en omställning av krigsmaterielindustrin på administrativ väg. Militär produktion skiljer sig i väsentlig utsträckning från civil produktion, bl.a. i fråga om produkter och kunder. En övergång till civil produktion är därför en komplicerad process. Enligt näringsutskottets mening bör nödvändiga anpassningar inom krigsmaterielindustrin inte frambringas med administrativa åtgärder. Som näringsutskottet tidigare anfört åligger det i första hand de aktuella företagen själva att ta initiativ till erforderliga strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för det svenska försvaret. Om omstruktureringarna leder till friställning av arbetskraft måste de åtgärder som står till förfogande inom ramen för bl.a. arbetsmarknads-, utbildnings- och regionalpolitiken sättas in.
Försvarsutskottet framhåller bl.a. att det som utskottet har anfört om försvarsindustrins säkerhets- och försvarspolitiska betydelse inte innebär att utskottet förordar att en viss industristruktur eller vissa enskilda företag skall bevaras till varje pris. Utveckling och tillverkning av materielobjekt skall utgå från det svenska försvarets behov. Med hänsyn härtill får sedan industrins kompetenser prioriteras och bestämmas. Tillverkningskapaciteten kan också påverkas av exportåtaganden. Regering och riksdag tar ställning till såväl materielbehov som behovet av kompetens i de fleråriga försvarsbesluten, och vid behov också i samband med den årliga prövningen av verksamhet och medelstilldelning. Initiering och genomförande av strukturförändringar är sedan främst ett ansvar för industrin. Staten har, i egenskap av ende inhemske beställare och samtidigt regelutformare, också ett ansvar, bl.a. för sysselsättningen. Utskottet erinrar om att betydande strukturförändringar skett i svensk försvarsindustri under senare år med en betydande nedgång i sysselsättningen och att ytterligare sådana strukturförändringar förutses.
Utskottet ansluter sig till dessa uttalanden. Det som närings- och försvarsutskotten anfört i detta hänseende bedöms ligga i linje med utskottets uttalanden ovan.
Härmed avstyrks yrkande 13 i motion U3 (v) och yrkande 5 i motion U6 (fp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande generell syn på export av krigsmateriel att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 7, motion 1991/92:U614 yrkandena 1 och 2, motion 1991/92:Sf619 yrkande 3 och motion 1992/93:U3 yrkande 2, men. (v)
2. beträffande straffrihet i ringa fall att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 12, men. (v)
3. beträffande redovisningsskyldighet beträffande marknadsföring att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 11, men. (v)
4. beträffande lag om krigsmateriel att riksdagen med besvarande av motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis) och motion 1992/93:U1 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om krigsmateriel med den ändring att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller av utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse,
5. beträffande graden av restriktivitet att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12 (delvis), motion 1992/93:U6 yrkande 1, motion 1991/92:U408 yrkande 1 och berörd del av motion 1992/92:U5, res. 1 (nyd)
6. beträffande lagfästning av riktlinjerna att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 2, motion 1992/93:U3 yrkande 8 och motion 1992/93:U4 yrkande 3 (delvis), men. (v)
7. beträffande klassificering att riksdagen avslår motion 1992/93:U4 yrkande 8, motion 1992/93:U7 yrkande 8, motion 1991/92:U412 yrkankde 1 (delvis), motion 1992/93:U6 yrkande 2 och motion 1992/93:U3 yrkandena 3 och 4, men. (v)
8. beträffande reservdelar, ammunition och övriga följdleveranser att riksdagen avslår motion 1992/93:U4 yrkandena 3 (delvis) och 5, motion 1992/93:U7 yrkande 4, motion 1992/93:U2 yrkande 3, motion 1992/93:U3 yrkandena 5 och 6 samt motion 1992/93:U1 yrkande 4 (delvis), men. (v)
9. beträffande utförsel till stat med militära styrkor utanför det egna territoriet att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 3, motion 1992/93:U4 yrkande 3 (delvis) och motion 1992/93:U7 yrkande 5,
10. beträffande återkallande av exporttillstånd att riksdagen avslår motion 1992/93:U4 yrkande 4 och motion 1992/93:U7 yrkande 3,
11. beträffande neutralitetsrättsliga hinder att riksdagen avslår motion 1992/93:U1 yrkande 6, motion 1992/93:U4 yrkande 10 och motion 1992/93:U6 yrkande 3,
12. beträffande mänskliga rättigheter att riksdagen avslår motion 1992/93:U7 yrkande 9, motion 1992/93:U4 yrkandena 3 (delvis) och 11 och motion 1992/93:U1 yrkande 4 (delvis) samt förklarar motion 1992/93:U8 yrkande 1 besvarat,
13. beträffande brott mot reglerna vid krigsmaterielexport att riksdagen avslår motion 1992/93:U2 yrkande 2, motion 1992/93:U4 yrkande 6, motion 1992/93:U6 yrkande 4 och motion 1992/93:U7 yrkande 7,
14. beträffande samarbetsavtal att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 4, motion 1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12 (delvis), motion 1992/93:U2 yrkande 4, motion 1992/93:U3 yrkande 7, 1992/93:U4 yrkande 7, motion 1992/93:U7 yrkande 6 och motion 1991/92:U408 yrkandena 2 och 3, res. 2 (nyd) men. (v)
15. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder eller områden att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:174 och motion 1992/93:U8 yrkande 2 och med avslag på motion 1992/93:U7 yrkande 2, motion 1992/93:U4 yrkande 9, motion 1992/93:U2 yrkande 1 och motion 1992/93:U1 yrkande 3 samt med besvarande av motion 1991/92:U403 yrkande 5 och motion 1992/93:U1 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien att riksdagen avslår motion 1991/92:U609 yrkande 3 och motion 1991/92:U624 yrkande 1,
17. beträffande krigsmaterielexport till USA att riksdagen avslår motion 1991/92:U621 yrkande 13, men. (v)
18. beträffande multilaterala åtgärder för att kontrollera handeln med krigsmateriel att riksdagen förklarar motion 1991/92:U412 yrkande 2, motion 1992/93:U1 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 1, motion 1992/93:U7 yrkande 10 samt motion 1992/93:U8 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
19. beträffande rådgivande nämnden att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 10, men. (v)
20. beträffande redovisning av krigsmaterielexport att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 9, men. (v)
21. beträffande omställning av försvarsindustrin att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 13 och motion 1992/93:U6 yrkande 5, men. (v)
22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis), motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 2 och motion 1992/93:U7 yrkande 1 och berörd del av motion 1992/93:U5 lämnar utan erinran vad som i propositionen anförts om bl.a. klassificering av krigsmateriel samt riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan, res. 3 (nyd) men. (v)
23. beträffande regeringens skrivelse 1991/92:145 att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna,
24. beträffande vapenlagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),
25. beträffande viss följdändring att riksdagen antar av utskottet i bilaga 3 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.
Stockholm den 26 november 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Lena Boström (s), Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Graden av restriktivitet (mom. 5)
Richard Ulfvengren (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "U5 (nyd) (berörd del)" bort ha följande lydelse:
Med tanke på att det inom svenska försvarsindustrin inkl. underleverantörer arbetar ca 35 000 heltidsanställda måste alla utvägar prövas för att kompensera en minskad inhemsk upphandling med ökad export.
En strikt tillämpning av den nuvarande lagstiftningen innebär att det blir fortsatt svårt att öppna nya marknader. Detta leder till att ett stort antal affärer försvåras eller går om intet vilket försvårar den för långsiktig överlevnad nödvändiga produktförnyelsen.
Den nya vapenexportlagen bör tillåta export av krigsmateriel till alla länder med undantag av ett fåtal i Mellersta Östern och Indokina. Den nuvarande krigsmaterielpolitiken är för restriktiv och bör ersättas av en mer liberal hållning. Härigenom får försvarsindustrin en rimlig chans att överleva och expandera.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande graden av restriktivitet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U408 yrkande 1 och berörd del av motion 1992/93:U5 samt med avslag på berörd del av yrkande 6 i motion 1991/92:Fö29, berörd del av yrkande 12 i motion 1991/92:Fö34 och motion 1992/93:U6 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Samarbetsavtal (mom. 14)
Richard Ulfvengren (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet välkomnar" och på s. 27 slutar med "motion 1992/93:U408 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Samarbetet inom den europeiska försvarsindustrin måste intensifieras beträffande gemensam utveckling och tillverkning av vapensystem och ammunition. Swedish ordnance måste t.ex. snarast börja etablera ett samarbete med de europeiska NATO-länderna inom IEPG. En av regeringens angelägnaste uppgifter är att verka för att avtal upprättas med dessa länder om utveckling och tillverkning av vapen och ammunition. I samband med detta bör regeringen försöka underlätta export till tredje land. Tillstånd skall ges generellt för export till tredje land avseende vapen tillverkade av utländsk samarbetspartner. Sker inte detta kommer Sverige att få mycket svårt att ingå långsiktiga utvecklings- och tillverkningsavtal med europeiska försvarsmaterieltillverkare.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
14. beträffande samarbetsavtal att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U408 yrkandena 2 och 3, med avslag på motion 1991/92:U403 yrkande 4, motion 1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12 (delvis), motion 1992/93:U2 yrkande 4, motion 1992/93:U3 yrkande 7, motion 1992/93:U4 yrkande 7 samt motion 1992/93:U7 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan (mom. 22)
Richard Ulfvengren (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "U7 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Lagförslaget innebär ingen genomgripande förändring eller förnyelse. Sverige kommer enligt förslaget att även i fortsättningen ha en mer rigorös lagstiftning och tillämpning än de flesta andra länder.
Världen utanför Sverige har ändrats betydligt. Motiven för en rigorös lagreglering har inte längre samma bärkraft. Det är rimigt att den svenska försvarsindustrin ges samma möjligheter att konkurrera på marknaden som andra länders försvarsindustri. Försvarsindustrin ger viktig sysselsättning och exportinkomster. Det finns inte längre någon anledning att stänga in en industri som har en betydande utvecklingspotential och livskraft i ett internationellt perspektiv. Tillämpningen av det svenska regelverket avseende krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan bör vara mer liberal än vad som återspeglas i regeringens förslag.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan att riksdagen med bifall till berörd del av motion 1992/93:U5 samt med avslag på motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis), motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 2 och motion 1992/93:U7 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring från suppleant
Krigsmaterielexport (mom. 1--3, 6--8, 14, 17, 19--22)
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Vapenexporten skadar Sveriges trovärdighet inom nedrustningsarbetet och bidrar till militariseringen i världen. Den nya krigsmateriellag, som regeringen föreslår, innebär en liberalisering av krigsmaterielexporten och kommer samtidigt att stimulera svenska företags samverkan med utländska i utveckling och tillverkning av krigsmateriel. Reglerna för reexport uppmjukas. På sikt likställs EG-länderna med de nordiska och neutrala staterna i fråga om krigsmaterielexport och -samverkan. Utländskt ägande blir tänkbart i svensk försvarsindustri. Detta kommer att leda till ytterligare spridning av "svenska" vapen till krigs- och konflikthärdar runtom i världen. Det är oacceptabelt. I stället skall den svenska krigsmaterielexporten avvecklas. En plan för omställning till fredlig produktion skall utarbetas.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under momenten 1--3, 6--8, 14, 17, 19--22 borde ha hemställt:
1. beträffande generell syn på export av krigsmateriel att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:U403 yrkande 7, 1991/92:U614 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Sf619 yrkande 3 och motion 1992/93:U3 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om successiv avveckling av den svenska vapenexporten,
2. beträffande straffrihet i ringa fall att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvar i ringa fall,
3. beträffande redovisningsskyldighet beträffande marknadsföring att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsanktionering av redovisningsskyldighet,
6. beträffande lagfästning av riktlinjerna att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U403 yrkande 2, motion 1992/93:U3 yrkande 8 och motion 1992/93:U4 yrkande 3 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om lagfästa hinder för svensk vapenhandel,
7. beträffande klassificering att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkandena 3 och 4, motion 1992/93:U4 yrkande 8, motion 1992/93:U7 yrkande 8, motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis) och motion 1992/93:U6 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
8. beträffande reservdelar, ammunition och övriga följdleveranser att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U1 yrkande 4 (delvis), motion 1992/93:U3 yrkandena 5 och 6, motion 1992/93:U4 yrkandena 3 (delvis) och 5, motion 1992/93:U7 yrkande 4 och motion 1992/93:U2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts,
14. beträffande samarbetsavtal att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 7, motion 1991/92:U403 yrkande 4, motion 1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12 (delvis), motion 1992/93:U2 yrkande 4, 1992/93:U4 yrkande 7, 1992/93:U7 yrkande 6 och med avslag på motion 1991/92:U408 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionerna anförts om villkor för export till tredje land av samproducerad krigsmateriel,
17. beträffande krigsmaterielexport till USA att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U621 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om svensk vapenexport till USA,
19. beträffande rådgivande nämnden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om avskaffande av den rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor,
20. beträffande redovisning av krigsmaterielexport att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om öppen redovisning av krigsmaterielexport och -samverkan,
21. beträffande omställning av försvarsindustrin att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 13 och motion 1992/93:U6 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om omställningsfonder för att underlätta en övergång från militär till civil produktion,
22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis), motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 2 och motion 1992/93:U7 yrkande 1 samt med avslag på berörd del av motion 1992/93:U5 inte godkänner vad regeringen i proposition 1991/92:174 anfört om klassificering av krigsmateriel, m.m.
Bilaga 1
Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens förslag till lag (1992:000) om krigsmateriel
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.
Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.
Beträffande tillstånd att tillverka krigsmateriel som har meddelats svenskt aktiebolag eller handelsbolag före den 1 januari 1993 får regeringen bestämma att tidigare meddelade villkor avseende ägandet ändras. Beträffande tillstånd som har meddelats svenskt aktiebolag före nämnda datum får regeringen vidare bestämma att tillståndet skall förenas med villkor om att nya styrelseledamöter och suppleanter för dem samt verkställande direktör i bolaget skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Om sådana villkor åsidosätts får tillståndet återkallas.
Bestämmelserna i 9 § skall tillämpas på avtal av det slag som avses i 7 eller 8 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte krävt tillstånd.
Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. skall ha följande lydelse:
2 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. samt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet vara tillämpliga.
Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen (1992:000) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet vara tillämpliga.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU2y
Bilaga 4
Lag om krigsmateriel
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 6 augusti beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1991/92:174 Lag om krigsmateriel jämte motioner.
Propositionen
I proposition 1991/92:174 föreslås en ny lag om krigsmateriel. Förslaget innebär att lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. förs samman till en lag. Syftet härmed är att förtydliga bestämmelserna för den samlade kontrollen inom området. Enligt förslaget kommer det även i framtiden att krävas regeringstillstånd för att tillverka, tillhandahålla och exportera krigsmateriel, liksom för utlandssamarbete om utveckling eller produktion av sådan materiel.
Propositionen grundas på bl.a. två utredningar. En av dessa, den s.k. Krigsmaterielexportutredningen (KMU), har bl.a. haft som uppgift att undersöka sammanhanget mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och exporten av krigsmateriel. Utredningen redovisar i sitt betänkande (SOU 1989:102) ett klart sådant samband. Export och utlandssamverkan sägs utgöra en förutsättning för att behålla kompetens och kapacitet att inom landet kunna utveckla och tillverka materiel för våra egna försvarsbehov. Regeringen delar utredningens uppfattning i denna del. Den avvisar åtgärder för att på administrativ väg omstrukturera försvarsindustrin, t.ex. genom omställningsfonder.
Propositionens principer för klassificering av krigsmateriel utgår från förslag från en utredning (Begreppsutredningen) som granskat krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66). Principerna innebär att klassificeringen, liksom i dag, skall ske med utgångspunkt från materielens funktion och konstruktion. Regeringen anser att hänsyn bör tas till det krigsmaterielbegrepp som tillämpas av länderna inom EG och föreslår en indelning i två kategorier, dels krigsmateriel för strid, dels övrig krigsmateriel.
Ett huvudavsnitt i propositionen behandlar de reviderade och preciserade riktlinjerna för hur ärenden om undantag från lagens förbud skall prövas. De föreslagna riktlinjerna innebär sammanfattningsvis följande:
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan om krigsmateriel med utlandet, bör medges endast om detta bedöms erforderligt för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande, eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärt, och detta inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Regeringen anser att utrikespolitiska hinder inte föreligger för export till och samverkan med de nordiska länderna, de traditionellt neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska gemenskapen. Samverkan med dessa länder sägs i princip stå i överensstämmelse med svensk utrikespolitik.
Tillstånd får inte ges om s.k. ovillkorliga hinder föreligger, dvs. om det skulle strida mot internationell överenskommelse som Sverige biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.
Tillstånd bör, enligt regeringen, heller inte ges om framställning om export eller samverkan gäller stat där omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer.
Tillstånd för utförsel av krigsmateriel för strid bör vidare inte ges om det avser stat som befinner sig i inre eller yttre väpnad konflikt, inte heller till stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt.
Tillstånd anses kunna ges till utförsel av övrig krigsmateriel, dvs. materiel utan förstörelsebringande egenskaper, om tre villkor är uppfyllda. Sålunda får inte något av de ovillkorliga hindren föreligga. Inte heller får mottagarlandet befinna sig i inre eller yttre konflikt och där får inte förekomma grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Tillstånd bör vidare kunna ges till utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra leveranser, t.ex. ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.
Ett givet tillstånd till utförsel bör, enligt propositionen, återkallas vid ovillkorliga exporthinder och om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt eller får inre väpnade oroligheter.
Även i fråga om utlandssamarbete om gemensam utveckling och tillverkning av krigsmateriel skall tillståndsbedömningen, enligt regeringens förslag, utgå från samma grundläggande kriterier. När det gäller export från samarbetslandet till ett tredje land av gemensamt utvecklad eller producerad materiel skall bedömningen utgå från slutproduktens identitet. Om materielen har en övervägande svensk identitet, bör sådan tredjelandsexport i princip regleras enligt de svenska riktlinjerna. Om materielen däremot anses ha en övervägande utländsk identitet, eller om särskilt starka försvarspolitiska skäl föreligger, sägs sådan export kunna medges enligt samarbetslandets exportregler.
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet konstaterar att den aktuella propositionen och de med anledning av denna avgivna motionerna behandlar ett brett spektrum av frågor som direkt avser eller har anknytning till regelverket för tillverkning och export av krigsmateriel. Huvuddelen av dessa frågor får anses ligga utanför försvarsutskottets beredningsområde. Utskottet begränsar således sitt yttrande till vissa för det svenska försvaret betydelsefulla aspekter på tillverkning och export av krigsmateriel. Dessa redovisas i det följande under särskilda rubriker.
Försvarsindustrins betydelse ur säkerhets- och försvarspolitisk synvinkel
Under de senaste åren har utskottet vid flera tillfällen behandlat frågan om industrins försvarspolitiska betydelse. Utskottet hänvisar härvid främst till betänkandena 1986/87:FöU11 (inför 1987 års försvarsbeslut), 1990/91:FöU8 och 1991/92:FöU12 (inför 1992 års försvarsbeslut).
Utskottet redovisar i det följande sin grundsyn när det gäller försvarsindustrins betydelse ur säkerhets- och försvarspolitisk synvinkel.
En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Egen kapacitet att utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en långsiktig, fast och konsekvent försvarspolitik fri från bindningar i militära allianser. Den ger oss förmåga att vidmakthålla och vidareutveckla redan anskaffade system samt tillhandahåller teknisk kompetens på områden som har stor betydelse för försvarets operativa effekt och som ofta inte kan tillgodoses på annat sätt. Egen forskning och försvarsindustri ökar sålunda möjligheterna att förse försvarsmakten med utrustning som är anpassad till de speciella behov och förutsättningar som vårt värnpliktssystem, vår försvarsplanering och vår geografi skapar. Detta bidrar i sin tur till att vi till rimliga kostnader kan välja en egen försvarsprofil som minskar verkansmöjligheterna hos de system som en angripare kan sätta in mot oss. Härtill kommer att viss materiel, t.ex. för telekrigföring, är underkastad så höga sekretesskrav att en utlandsanskaffning inte är möjlig varför en svensk utveckling och tillverkning utgör enda realistiska alternativ. Slutligen utgör en inhemsk försvarsindustri en av grunderna för att i ett läge där de internationella relationerna försämras kunna förbättra försvarsförmågan genom tillförsel av materiel. Den är också en förutsättning för krigsproduktion.
En vital försvarsindustri har utgjort ett av fundamenten för vår militära alliansfrihet. Länder som saknar försvarsindustri har behövt utforma andra försvarskoncept med ett större utländskt beroende. De försvarspolitiska motiven för att behålla och utveckla vår försvarsindustri anser utskottet heller inte ha minskat i betydelse genom de senaste årens stora förändringar i den internationella miljön.
Utskottet noterar att den aktuella propositionen (s. 36--41) belyser försvarsindustrins säkerhetspolitiska betydelse utförligare än vid tidigare tillfällen när reglerna för krigsmaterielexport varit uppe till behandling. Detta anser utskottet vara en fördel. Utskottet noterar vidare att regeringen uttalar att den inhemska försvarsindustrin, med en stark kompetens på det högteknologiska området, utgör en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Den syn som regeringen ger uttryck för i det aktuella avsnittet överensstämmer således väl med vad utskottet nyss och i tidigare sammanhang anfört i frågan.
Omställning av försvarsindustrin
Det som utskottet har anfört om försvarsindustrins säkerhets- och försvarspolitiska betydelse innebär inte att utskottet förordar att en viss industristruktur eller vissa enskilda företag skall bevaras till varje pris. Utveckling och tillverkning av materielobjekt skall utgå från det svenska försvarets behov. Med hänsyn härtill får industrins kompetenser prioriteras och bestämmas. Tillverkningskapaciteten kan också påverkas av exportåtaganden. Regering och riksdag tar ställning till såväl materielbehov som behovet av kompetens i de fleråriga försvarsbesluten, och vid behov också i samband med den årliga prövningen av verksamhet och medelstilldelning. Initiering och genomförande av strukturförändringar är främst ett ansvar för industrin. Staten har, i egenskap av enda inhemska beställare och samtidigt regelutformare, också ett ansvar, bl.a. för sysselsättningen. Utskottet erinrar om att betydande strukturförändringar skett i svensk försvarsindustri under senare år med en betydande nedgång i sysselsättningen och att ytterligare sådana strukturförändringar förutses.
Svensk försvarsindustri har varit mycket framgångsrik i sin uppgift att utveckla och tillverka utrustning till vårt försvar. Ofta har insatserna lett till lösningar av världsklass direkt anpassade till våra speciella förhållanden. Det har t.ex. väckt internationell respekt att ett litet land som Sverige självständigt kunnat utveckla flera generationer kvalificerade stridsflygplan, nu senast JAS 39 Gripen, och kvalificerade robotsystem som robot 15 mot sjömål, robot 70 mot luftmål samt pansarvärnsroboten 55 (BILL) och granatkastarprojektilen STRIX. Många andra exempel kan anföras: Ubåt 90, radarstationer för olika ändamål, kommunikationsutrustningar, minor m.m. Att den framtagna materielen stått sig väl, kvalitets- och kostnadsmässigt, i hård internationell konkurrens understryks av industrins exportframgångar.
En annan aspekt som enligt utskottet bör uppmärksammas är att försvarsindustrin, som sysselsätter ca 10 % av svensk verkstadsindustri, har inneliggande order för i storleksordningen 20 miljarder kronor. Flera försvarsindustriföretag redovisar vinst, t.ex. Celsiuskoncernen och NobelTech Systems, trots lågkonjunktur och allmän ekonomisk kris i landet.
Enligt utskottet är det vidare värt att notera att försvarsanslagen inte används till industrisubventioner. Utvecklings- och anskaffningsuppdrag placeras där materielen kan fås med specificerade egenskaper till lägsta pris. Detta skapar ett effektivitetstryck på industrin. Samtidigt utgör stora utvecklingsuppdrag med tillhörande finansiering, ofta benämnda teknikupphandling, ett stöd åt industrin eftersom denna med egna medel i regel inte kan bekosta sådana fleråriga satsningar med tillhörande investeringar. Statlig teknikupphandling har inom flera samhällssektorer visat sig ge betydande dynamiska effekter.
Det sagda innebär att utskottet delar regeringens bedömning att det är olämpligt att genom omställningsfonder styra industrins strukturering.
Betydelsen av export och annan utlandssamverkan
Frågan om sambandet mellan försvarsindustrins förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel och industrins möjligheter att exportera och samarbeta med utländsk industri har tagits upp av utskottet vid flera tillfällen de senaste åren. Sålunda anfördes inför 1987 års försvarsbeslut (1986/86:FöU11 s. 127) att export av viss omfattning är nödvändig för att bevara väsentliga delar av försvarsindustrins kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga. Samarbete med utländsk industri angavs bidra till att inom landet bevara och befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna upprätthållas. Frågan om utlandssamarbete behandlades också i betänkandet 1990/91:FöU8. Utskottet uppmärksammar i detta (s. 126) vad regeringen anfört (prop. 1990/91:102) om det angelägna i att från försvarspolitiska utgångspunkter skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet att en livskraftig försvarsindustri kan bevaras inom för det svenska försvaret prioriterade sektorer. För att främja möjligheterna till ett sådant industriellt samarbete ansåg regeringen då att ramar borde ges för samarbetet och att dessa borde förankras på regeringsnivå. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på det försvarsindustriella området i Europa och det pågående ekonomiska samarbetet borde det också finnas anledning att överväga de svenska relationerna till existerande samarbetsorgan i Europa inom området, i första hand IEPG (Independent European Programme Group). Enligt regeringen var det väsentligt att den svenska marknaden för försvarsmateriel fungerar på ett likartat sätt som i de 13 IEPG-länderna och att svensk industri kan accepteras som samarbetspartner i dessa länder.
Utskottet konstaterar att sambandet mellan försvarsindustrins förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel och industrins möjligheter att exportera ånyo poängteras i den nu aktuella propositionen (s. 40). Regeringen anser sålunda att Sverige har ett starkt säkerhetspolitiskt behov att i ökad utsträckning delta i det internationella forsknings- och utvecklingssamarbete som pågår, inte minst mellan länderna i EG. Exporten av krigsmateriel samt annan utländsk samverkan bör därför, enligt regeringen, kunna ske i den omfattning som är betingad av våra försvars- och säkerhetspolitiska mål och behov inom ramen för Sveriges allmänna säkerhetspolitiska principer. Utskottet gör ingen annan bedömning.
Här vill utskottet fästa uppmärksamheten på en konsekvens av att ändra klassificeringen av krigsmateriel enligt propositionens förslag. Definitionen av gruppen "övrig krigsmateriel" leder till att antalet tillståndsärenden ökar. Detta kommer, för det fall regeringen ger sitt tillstånd, att i statistiken återspeglas som en ökning av den totala krigsmaterielexporten. En sådan ökning är självfallet skenbar. Likaså skulle en stor svensk materielleverans till ett grannland, t.ex. till Norge, ge utslag i statistiken. Detta slags statistikförändringar kan ge upphov till en debatt som inte är särskilt intressant. Det viktiga är i stället att det inte exporteras till fel länder. Detta bör enligt utskottets mening kunna tillgodoses genom att regeringen, under vedertaget politiskt ansvar, tillämpar det nu föreslagna regelverket i varje aktuellt tillståndsärende.
Principiell kommentar till vissa motioner
Utskottet uppfattar att flertalet av de motioner som avgivits med anledning av den aktuella propositionen direkt eller indirekt ifrågasätter bärkraften i motiven för en svensk krigsmaterielexport och annan samverkan med utländsk försvarsindustri. Utskottet kan, mot bakgrund av det tidigare anförda, inte ställa sig bakom motionärernas synsätt i berörd del. Utskottet kan heller inte förorda de redovisade motiven för att inrätta omställningsfonder eller statsingripanden för en omställning av industrin.
Stockholm den 5 november 1992
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s) och Jan-Olof Franzén (m).
Avvikande mening
Robert Jousma (nyd) anser att vad utskottet anför under rubriken Försvarsutskottet bort ersättas med text av följande lydelse:
Utskottet noterar att propositionen i allt väsentligt innebär att två lagar, lagen (1983:1034) om kontroll och tillverkning av krigsmateriel och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, förs samman till en lag. Lagförslaget innebär således att de grundläggande tillståndsprinciperna kvarstår oförändrade. Regeringstillstånd kommer även framdeles att krävas för tillverkning, tillhandahållande, export m.m. av krigsmateriel. Utländskt ägande kommer fortfarande att begränsas.
Enligt utskottets uppfattning har motiven för nuvarande rigorösa lagreglering inom krigsmaterielområdet inte samma bärkraft som tidigare. Utgångspunkten bör i stället vara en fri marknad som under särskilda förhållanden kan inskränkas. Svensk försvarsindustri bör ges samma möjligheter att konkurrera på denna marknad som andra länders försvarsindustrier.
Innebörden av vad utskottet här har anfört är att krigsmateriellagstiftningen inte kan bygga på tillståndsprincipen. I stället bör anmälningsplikt föreskrivas. Anmälan bör kunna göras i efterhand eller, vid synnerliga skäl, innan avtal tecknas mellan kund och leverantör. Regeringens möjligheter att förhindra att avtal ingås bör begränsas till situationer där svenska intressen kan hotas och där mänskliga rättigheter allvarligt åsidosätts.
Utskottet förordar således en ny inriktning av krigsmaterielpolitiken. Proposition 1991/92:174 bör avslås och riksdagen ge regeringen i uppdrag att utarbeta ett nytt och friare regelverk för krigsmaterielområdet i enlighet med vad utskottet här har anfört.
Näringsutskottets yttrande
1992/93:NU2y
Bilaga 5
Lag om krigsmateriel
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:174 med förslag till lag om krigsmateriel jämte motioner.
I propositionen föreslås att lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall föras samman -- med vissa ändringar och kompletteringar -- i en ny lag om krigsmateriel. I denna skall också införas bestämmelser som möjliggör för den svenska krigsmaterielindustrin att samverka med utländska intressenter i fråga om tillverkning och utveckling av krigsmateriel. I propositionen lämnas även riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan liksom för klassificering av krigsmateriel. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Med anledning av propositionen har åtta motioner väckts. Huvuddelen av motionsyrkandena rör frågor om krigsmaterielexport och utlandssamverkan. Båda dessa områden ligger utanför näringsutskottets beredningsområde och behandlas därför inte vidare här. Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till frågan om omställning från militär till civil produktion inom krigsmaterielindustrin. Yrkanden i denna fråga har framställts i motionerna 1992/93:U3 (v) och 1992/93:U6 (fp).
Näringsutskottet
Frågan om ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin har tagits upp i olika utredningsrapporter under senare år. Frågan har också vid ett flertal tillfällen behandlats i riksdagen med anledning av motioner i ämnet.
År 1983 tillkallades ambassadör Inga Thorsson för att utreda vissa nationella aspekter av samband mellan nedrustning och utveckling. I betänkandet (SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning redovisade hon bl.a. en beskrivning av den svenska försvarsindustrin och en analys av möjligheterna till omställning från militär till civil produktion. Utgångspunkten för denna analys var ett antagande om svensk nedrustning innebärande en halvering av krigsorganisationen. Enligt utredaren var det angeläget att det skapades incitament för att resurserna inom försvarsindustrin skulle tas till vara i civil produktion. Hon menade att staten tillsammans med berörda företag borde formulera konkreta handlingsalternativ och utarbeta instrument för en stegvis genomförd omställning. I betänkandet föreslogs att statsmakterna skulle skapa en central omställningsfond, som skulle tillföras 100 miljoner kronor per år. Utredaren diskuterade olika finansieringsalternativ, av vilka en avgift på krigsmaterielexport förordades.
Förslagen i Inga Thorssons utredning följdes upp år 1988 av en interdepartemental arbetsgrupp i rapporten (Ds 1988:19) En rapport för nedrustning och utveckling. Arbetsgruppen skulle bl.a. följa och dokumentera svensk och internationell forskning kring omställningsfrågor samt granska och ta vara på internationella erfarenheter av omställningsprojekt. Enligt arbetsgruppen borde det bildas företagsanknutna förnyelsefonder. Företag inom försvarsindustrin skulle årligen avsätta ett belopp motsvarande minst 2% av värdet av företagets krigsmaterielexport. Därutöver borde det på statsbudgeten anvisas 50 miljoner kronor för stöd till exempelvis regionala investeringsbolag och specifika lokala initiativ på orter med ett starkt försvarsindustriellt beroende. Slutligen förordade arbetsgruppen att regeringen skulle ta initiativ till överläggningar med företagen inom försvarsindustrin för ett informationsutbyte kring deras strategier vid en omställning av produktionen.
Frågan om omställning till civil produktion behandlades också av 1988 års utredning om krigsmaterielexporten, som år 1990 redovisade resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Med hänsyn till krigsmaterielindustrins särart ansåg utredningen att minskad krigsmaterielproduktion endast i begränsad omfattning kan kompenseras med alternativ civil produktion. Företag inom försvarsindustrin som drabbas av minskande beställningar möter enligt utredningen i stort sett samma problem som företag i andra branscher står inför i liknande situationer. Som ende inhemske köpare och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan har dock staten ett särskilt ansvar för utvecklingen inom försvarsindustrin, anförde utredningen. Staten måste därför ha god beredskap att vidta olika åtgärder om sysselsättningsproblem skulle uppstå. Utredningen avvisade förslag om att man skall söka åstadkomma en omställning av försvarsindustrin på administrativ väg med hjälp av t.ex. omställningsfonder.
Riksdagen har som tidigare nämnts vid flera tillfällen behandlat motioner med krav på åtgärder för en omställning från militär till civil produktion. Senast våren 1992 avslogs en sådan motion (fp). Näringsutskottet kommenterade motionen i ett yttrande (1991/92:NU7y) till försvarsutskottet i samband med behandlingen av frågor om totalförsvarets utveckling. Näringsutskottet anförde att det i första hand åligger de aktuella företagen att själva ta initiativ till erforderliga strukturåtgärder. Motionen följdes upp i en meningsyttring (v). Försvarsutskottet (1991/92:FöU12) intog samma ståndpunkt som näringsutskottet och avstyrkte motionen.
Regeringen meddelar i den nu aktuella propositionen (s.41) att den instämmer i Krigsmaterielexportutredningens uppfattning och avvisar förslagen om inrättande av omställningsfonder. Det erinras om att det för närvarande pågår en omfattande strukturering av den svenska försvarsindustrin. Den anpassning som kommer att bli nödvändig sker på samma villkor som inom andra branscher. Även med beaktande av att staten har ett särskilt ansvar för denna industrigren bör utvecklingen inte styras på administrativ väg, anser regeringen.
I två motioner efterlyses åtgärder för en omställning inom krigsmaterielindustrin till civil produktion. Sverige skulle kunna vara banbrytare på detta område, anförs det i motion 1992/93:U6 (fp). Motionären erinrar om de förslag med detta syfte som ambassadör Inga Thorsson presenterade år 1984. Nu gäller det att omsätta förslagen i praktiken, heter det i motionen.
Staten måste ta sitt ansvar för de anställda i försvarsindustrin, sägs det i motion 1992/93:U3 (v). För att ekonomiska "brandkårsutryckningar" och plötsliga omställningsproblem med hög arbetslöshet skall undvikas bör nedskärningarna inom industrin och omställningen till civil verksamhet ske i ordnade former, anser motionärerna. De menar att omställningsfonder behövs under en avvecklingsperiod på fem år. Fonderna skulle finansieras genom en avgift motsvarande minst 2% av krigsmaterielexportens värde.
Näringsutskottet vill i den nu aktuella frågan anföra följande.
Av hänsyn till det svenska försvaret är det angeläget med en inhemsk krigsmaterielindustri. Därtill gäller att det kvalificerade tekniska utvecklingsarbete som bedrivs inom denna industri även kommer andra industribranscher till del. Som en följd av den internationella avspänningen har det uppstått ett minskat behov av vissa typer av krigsmateriel. Samtidigt pågår en utveckling mot ökat teknikinnehåll i produkterna. Inom den svenska krigsmaterielindustrin har därför vissa strukturella åtgärder vidtagits och ytterligare är att vänta.
I likhet med regeringen och Krigsmaterielexportutredningen anser näringsutskottet att man inte bör söka åstadkomma en omställning av krigsmaterielindustrin på administrativ väg. Militär produktion skiljer sig i väsentlig utsträckning från civil produktion, bl.a. i fråga om produkter och kunder. En övergång till civil produktion är därför en komplicerad process. Enligt näringsutskottets mening bör nödvändiga anpassningar inom krigsmaterielindustrin inte frambringas med administrativa åtgärder. Som näringsutskottet tidigare anfört åligger det i första hand de aktuella företagen själva att ta initiativ till erforderliga strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för det svenska försvaret. Om omstruktureringarna leder till friställning av arbetskraft måste de åtgärder som står till förfogande inom ramen för bl.a. arbetsmarknads-, utbildnings- och regionalpolitiken sättas in.
Med hänsyn till det anförda anser näringsutskottet att de nu aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:U3 (v) och 1992/93:U6 (fp) inte bör föranleda något initiativ av riksdagen. De avstyrks alltså av näringsutskottet.
Stockholm den 3 november 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Roland Lében (kds) och Karin Starrin (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Enligt min mening har staten -- bl.a. såsom enda inhemska köpare av krigsmateriel -- ett särskilt ansvar för utvecklingen inom krigsmaterielindustrin. Med de ytterligare strukturförändringar som denna industri står inför är det angeläget, inte minst för de anställda, med en målmedveten planering för en omställning av industrin. Det högteknologiska kunnandet inom krigsmaterielindustrin bör i ökad utsträckning kunna tas till vara för civil verksamhet.
Med instämmande i vad som sägs i motion 1992/93:U3 (v) och i linje med vad som anförs i motion 1992/93:U6 (fp) anser jag att regeringen bör ta initiativ till inrättande av omställningsfonder för att främja en övergång till civil produktion. Fonderna bör finansieras genom en avgift på krigsmaterielexporten. Staten bör under en omställningsperiod åta sig att täcka delar av sitt behov av aktuella civila produkter från de berörda företagen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Skrivelsen 1 Propositionen 2 Motionerna 2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992 2 Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1991/92:102 4 Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1991/92:174 4 Inledning 8 Propositionens huvudsakliga innehåll 9 Utskottet 12 1. Generell syn på export från Sverige av krigsmateriel 2. Generell syn på propositionen och lagförslaget 13 3. Klassificering 17 4. Riktlinjer för krigsmaterielexport 19 4. 1. Följdleveranser; reservdelar och ammunition. Export av krigsmateriel till stat som befinner sig i krig 19 4. 2. Återkallande av exporttillstånd 21 4. 3. Neutralitetsrättsliga regler (ovillkorliga hinder) 22 4. 4. Mänskliga rättigheter 23 4. 5. Brott mot reglerna vid svensk krigsmaterielexport 24 4. 6. Samarbetsavtal med utländsk part 26 4. 7. Krigsmaterielexport till enskilda länder eller områden 27 5. Multilaterala åtgärder för att kontrollera handeln med krigsmateriel 30 6. Övrigt 32 Hemställan 34 Reservationer 37 Graden av restriktivitet (mom. 5) 37 Samarbetsavtal (mom. 14) 37 Riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan (mom. 22) 38 Meningsyttring från suppleant 39 Bilaga 1 41 Bilaga 2 49 Bilaga 3 50 Bilaga 4 Försvarsutskottets yttrande 51 Bilaga 5 Näringsutskottets yttrande 58