Kustbevakningen (Betänkande 2001/02:FÖU8 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande2001/02:FÖU8

Kustbevakningen

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner som bl.a. rör
Kustbevakningens flygövervakning och brandbekämpning
till sjöss samt frågan om en annan struktur för
civila myndigheter till sjöss. Utskottet avstyrker
motionerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Flygövervakning
Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö601 yrkande
1.

2. Brandbekämpning till sjöss

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö601 yrkande
2.
Reservation (kd)

3. Oljeutsläppsutredningen

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö601 yrkande
3.

4. Struktur för civila myndigheter till
sjöss

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö248.

Stockholm den 14 februari 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke
Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf
Gunnarsson (m), Håkan Juholt (s), Berndt Sköldestig
(s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),
Anna Lilliehöök (m), Erik Arthur Egervärn (c), Runar
Patriksson (fp) och Ingegerd Saarinen (mp).
Motionernas huvudsakliga innehåll

I motion 2000/01:Fö601 av Åke Carnerö m.fl. (kd
kommitté) framhålls att flygövervakning är en
väsentlig resurs i den samlade övervakningen till
sjöss. Kustbevakningen har tre flygplan CASA 212 för
detta ändamål. Det är enligt motionärerna snart
aktuellt att börja planera för nyanskaffning av
flygplan. Motionärerna pekar på att den första
radarflyggruppen med FSR 890 snart kommer att bli
operativ i Försvarsmakten. Även om båda
myndigheterna kommer att bedriva övervakning i olika
former och med olika syften kan det finnas skäl att
nu undersöka på vilka områden Försvarsmakten och
Kustbevakningen kan samverka. Kristdemokraterna
anser därför att myndigheterna bör ges i uppdrag att
tillsammans utreda möjligheterna till
resurssamverkan inom flygövervakningsområdet
(yrkande 1).

När det gäller frågan om brandbekämpning till
sjöss framhåller motionärerna att kemikalier
transporteras på Östersjön i stora mängder i
fartygstrafik. Det innebär att det finns en
permanent - och långt ifrån obefintlig - risk att
bränder och andra kemikalieolyckor uppkommer. Det är
angeläget att kunna förebygga olyckor och ha en
beredskap för dem så att de kan begränsas.
I dag finns det ingen ändamålsenlig organisation
för brandbekämpning i Östersjön. Svenska och finska
isbrytare är bra fartyg och utgör en viktig
tillgång. Vintertid är de upptagna med isbrytning i
Bottenviken och sommartid är de obemannade.
Kustbevakningen har bra båtar men de inte är
tillräckligt stora för att klara av bogsering av en
större tanker.
Kustbevakningen har ansvaret för åtgärder vid
olje- och kemikalieolyckor till sjöss. Dess
miljöskyddsfartyg är utrustade för
brandbekämpningsinsatser. Motionärerna anser att
beredskapen att bistå ett fartyg vid brand ombord
samt för att snabbt kunna påbörja nödbogsering
behöver förbättras. Därför bör Kustbevakningen
tilldelas uppgiften att utarbeta ett förslag till
den organisation som krävs för att förebygga och
bistå vid brandolyckor till sjöss (yrkande 2).
Motionärerna pekar vidare på att det i
budgetpropositionen för år 2001 anges av regeringen
att Oljeutsläppsutredningen Att komma åt oljeutsläpp
(SOU 1998:158) bereds i Regeringskansliet. Den
marina miljön utsätts för hårda belastningar av
flera slag. Trots förbud sker åtskilliga utsläpp
avsiktligt i samband med att fartyg rengör sina
oljetankar eller pumpar ut oljeförorenat
barlastvatten.
Oljeutsläppsutredningen har lämnat ett flertal
förslag för att förbättra möjligheterna att ingripa
och lagföra brott när ett utsläpp har skett. Flera
av förslagen går ut på att ge Kustbevakningen
utvidgade uppgifter t.ex. att kunna inleda och
bedriva förundersökning vid brott och att inrätta
kontaktpunkter vid Kustbevakningens regionledningar
från vilka det inledande utredningsarbetet skall
organiseras. Kustbevakningen föreslås också få
uppgiften att svara för uppföljning och redovisning
av straffrättsliga och andra åtgärder som upptäckta
utsläpp har lett till.
Motionärerna erinrar om att Kristdemokraterna
under många år har krävt att regeringen skall agera
för att förbättra lagstiftningen och arbeta för
skärpta sanktioner för att förhindra oljeutsläppen i
våra farvatten, att bygga upp
oljemottagningsanläggningar i grannländer runt
Östersjön samt föreslagit ökade resurser till
Kustbevakningen för effektivare tillsyn och
kontroll. Motionärerna anser därför att beredningen
av de lagförslag och andra åtgärder som
Oljeutsläppsutredningen fört fram bör påskyndas så
att nödvändiga insatser i kampen mot oljeutsläpp kan
förstärkas och utvecklas vidare (yrkande 3).
I motion 2001/02:Fö248 av Agneta Ringman m.fl. (s)
pekar motionärerna på att ett särskilt arbete på
regeringens uppdrag har bedrivits av
Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Kustbevakningen,
Tullverket, Länsstyrelsen i Gotlands län och
Sjöfartsverket för att belysa behovet av och
möjligheterna att utnyttja sina resurser gemensamt
på Gotland. Motionärerna pekar på att det av
redovisningen från myndigheterna framgår att en
samverkande regional ledning för att i ökad
utsträckning kunna samutnyttja resurserna på och
runt Gotland, samt ökade möjligheter att utnyttja
Försvarsmaktens resurser, torde öka
förutsättningarna för ett effektivt och ekonomiskt
utnyttjande av resurserna. I redovisningen
konstateras att samverkan är en nödvändig
förutsättning för en effektiv krishantering. Att
snabbt få tillgång till en korrekt lägesbild är av
avgörande betydelse i alla krissituationer.
Ledningsfrågan är central. Det handlar både om
behovet av att en effektiv, samgrupperad och
samverkande ledning snabbt kan byggas upp och om att
under långvariga insatser ha tillräcklig
uthållighet. Utredningen på Gotland måste enligt
motionärerna få konsekvenser i form av en större
studie över hur våra myndigheter är organiserade.
Motionärerna anser det därför rimligt att ställa
frågan om inte ett samgående av en eller flera
myndigheter vore det mest rimliga. På så sätt kan
större myndigheter skapas och dessa kan i sin tur
utveckla och förädla de specialistkunskaper som i
dag finns representerade i de befintliga
myndigheterna. En översyn av strukturen för civila
myndigheter med uppgifter till sjöss bör komma till
stånd.

2001/02

FöU8

Utskottets överväganden

Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) har i
december år 2001 uppdragit åt ett konsultföretag att
granska Kustbevakningens långsiktiga
investeringsbehov och att därvid analysera och
kostnadsberäkna Kustbevakningens möjligheter att
utnyttja fartyg och flygplan som brukas av andra
myndigheter eller intressenter. En rapport har
överlämnats till Regeringskansliet
(Försvarsdepartementet) den 1 februari år 2002.
Rapporten utgår från att det ytterst är regeringen
som är ägarföreträdare för samtliga tillgångar inom
staten. Utskottet noterar med tillfredsställelse att
utredarens utgångspunkt är ett tvärsektoriellt
perspektiv när det gäller övervägandena om hur
förvaltningsansvaret av fartyg och flygplan m.m. som
ägs av staten skall fördelas. Det är enligt
utskottets mening angeläget att rapportens förslag
bereds skyndsamt och att ställningstagandena
redovisas för riksdagen. Rapporten behandlar flera
av de frågor som tas upp i de nu aktuella
motionerna.

I kommittémotion Fö601 (kd) framhålls att det kan
finnas skäl att nu undersöka på vilka områden
Försvarsmakten och Kustbevakningen kan samverka inom
flygövervakningsområdet. Försvarsmakten och
Kustbevakningen bör ges i uppdrag att tillsammans
utreda möjligheterna till resurssamverkan inom
flygövervakningsområdet.

I den nyss nämnda rapporten föreslås bl.a. att
Kustbevakningen ges möjlighet att delvis bemanna
Försvarsmaktens flygande radarövervakningssystem PS
890. Ett utredningsarbete som motionärerna förordar
har sålunda redan kommit till stånd. Utskottet
räknar med att rapportens förslag i denna del kommer
att beredas. Motionsförslaget i Fö601 yrkande 1
kommer därmed att tillgodoses, varför motionen inte
bör bifallas.

I yrkande 2 pekar motionärerna på att det finns en
permanent - och långt ifrån obefintlig - risk att
bränder och andra kemikalieolyckor inträffar i
samband med att kemikalier transporteras på
Östersjön i stora mängder. Motionärerna anser att
beredskapen att bistå ett fartyg vid brand ombord
samt för att snabbt kunna påbörja nödbogsering
behöver förbättras. Kustbevakningen bör därför
tilldelas uppgiften att utarbeta ett förslag till
den organisation som krävs för att förebygga och
bistå vid brandolyckor till sjöss.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om
behovet av att skapa bättre resurser i
Östersjöområdet än för närvarande, för att ingripa
vid större fartygsbränder och kemikalieolyckor till
sjöss. Behovet bedöms öka när den ryska
oljeterminalen i Primorsk öppnar, vilket sannolikt
leder till en intensifierad tankfartygstrafik i
Östersjön. Utskottet anser att ett internationellt
samarbete mellan Östersjöstaterna bör vara en
utgångspunkt i detta arbete. I rapporten lämnas
förslag till hur Kustbevakningen skulle kunna ges
det operativa ansvaret för större fartyg än vad
Kustbevakningen nu disponerar och som är mer
ändamålsenliga för t.ex. nödbogsering i samband med
tankerolyckor.
Beredningen av rapportens förslag bör visa om
sådana åtgärder är ändamålsenliga i ett samlat
perspektiv. I övrigt prövas Kustbevakningens
fartygsanskaffning årligen, när riksdagen tar
ställning till dess fleråriga investeringsplaner.
Motionsyrkandet bör därför inte bifallas.

Regeringen har i proposition 2000/01:139 Åtgärder
mot förorening från fartyg behandlat
Oljeutsläppsutredningens förslag. I propositionen
föreslås att svensk domsrätt införs beträffande
olagliga utsläpp och andra brott enligt lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg
(VlfL) som begås på utländska fartyg i Sveriges
ekonomiska zon. Vidare föreslås att Kustbevakningen
skall få möjlighet att inleda och bedriva
förundersökning i fråga om utsläppsbrott.
Kustbevakningen bör därvid erhålla i princip samma
befogenheter som polisen har för att kunna vidta
åtgärder.

Lagförslagen träder i kraft den 1 februari 2002.
Genom beslutade lagändringar erhåller
Kustbevakningen befogenhet att i vissa fall inleda
förundersökning vid oljeutsläpp samtidigt som
möjligheten att ingripa i den ekonomiska zonen (dvs.
utanför territorialhavet) ökar. Motionärernas
förslag är därmed tillgodosett.

I motion Fö248 ställer motionärerna frågan om inte
ett samgående av en eller flera civila myndigheter
med uppgifter till sjöss borde vara rimligt. En
översyn av strukturen bör därför komma till stånd.

Utskottet konstaterar att motionärerna utgår från
den utredning som övervägt en närmare samordning av
vissa myndigheter på Gotland.
Riksdagen gav i mars år 2000 regeringen till känna
behovet av en försöksverksamhet på Gotland i syfte
att samordna militär och civil krishantering.
Mot den bakgrunden uppdrog regeringen åt
Rikspolisstyrelsen, Försvars-makten,
Kustbevakningen, Tullverket, Länsstyrelsen i
Gotlands län och Sjöfartsverket, med bistånd från
Gotlands kommun, att gemensamt belysa behovet av och
möjligheten att samordna sina respektive resurser
vid hantering av allvarliga olyckor och särskilda
samhälleliga kristillstånd på Gotland. Myndigheterna
föreslår att ett samgrupperat centrum för samverkan
inrättas på Gotland. En femårig försöksverksamhet
bör inledas där möjligheterna till olika former av
samverkan mellan myndigheterna kan prövas. Både
Sårbarhets- och säkerhetsutredningen och
Försvarsberedningen har tillstyrkt förslaget.
Regeringen anförde i propositionen Fortsatt
förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10) att
man anser att det är av intresse att pröva om den av
myndigheterna föreslagna modellen medför en bättre
samordning och ett effektivare resursutnyttjande och
avser att snarast påbörja en sådan
försöksverksamhet. Inom ramen för denna skall
myndigheterna återkomma till regeringen med
uppgifter om försökets närmare utformning.
Utskottet konstaterar att regeringen driver ett
arbete som ligger i linje med vad som föreslås i
motion Fö248. Regeringen har hösten år 2001
redovisat arbetsläget för riksdagen. En
försöksverksamhet avses inledas. Därmed torde det
som eftersträvas i motionen i huvudsak komma att
tillgodoses. Något ytterligare till kännagivande
till regeringen i frågan torde inte behövas nu,
varför utskottet avstyrker motionen.
Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

Brandbekämpning till sjöss (punkt 2) (kd)

av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager vad som i reservationen
anförs om brandbekämpningen till sjöss. Riksdagen
bifaller därmed motion 2000/01:Fö601 yrkande 2.

Ställningstagande

Olja och kemikalier transporteras i stora mängder
varje år i fartygstrafiken på Östersjön. Det innebär
att det finns en permanent och långt ifrån
obefintlig risk för bränder och andra
kemikalieolyckor. Det är därför angeläget att kunna
förebygga olyckor och ha en beredskap för dem så att
de kan begränsas. En olycka kan i vissa fall
undvikas eller minimeras genom att man flyttar
olyckan eller det fartyg/föremål som utgör
olycksrisken med hjälp av bogserbåt. Flytten kan
t.ex. ske till en hamn där det finns större resurser
eller bara till en mindre hotad eller utsatt plats.

I dag finns det ingen ändamålsenlig organisation
för brandbekämpning i Östersjön. När en olycka
inträffar i Östersjön får man i dag räkna med att
det tar flera timmar innan bogserbåtar eller fartyg
med tillräcklig brandsläckningskapacitet når fram
till olycksplatsen. Vid tidigare olyckor har det i
vissa fall tagit ett helt dygn innan en bogserbåt
kunnat nå fram.
Problemet med de bristande nödbogserings- och
brandbekämpningsresurserna i Östersjön har hög
prioritet i Helsingforskommissionen och ingår bl.a.
i en deklaration som representanter för samtliga
regeringar i länderna runt Östersjön antog den 11
september 2001 i Köpenhamn.
Kustbevakningen har till uppgift att utföra en
effektiv övervakning av svenskt sjöterritorium samt
har det nationella ansvaret för miljöräddningstjänst
till sjöss, vilket bl.a. innefattar ansvaret för
åtgärder vid olje- och kemikalieolyckor.
Kustbevakningen har utbildat räddningsdykare samt
utrustat sina miljöskyddsfartyg för
brandbekämpningsinsatser.
Brandsläckning är ett sätt att förhindra
miljöfarliga utsläpp. Hos Kustbevakningen finns
således en bas, så väl vad beträffar snabbhet som
uthållighet, som erfordras för att bistå
befälhavaren på ett brinnande fartyg och för
insatser på ett redan övergivet fartyg.
Utskottsmajoriteten anser att det finns behov av
bättre resurser i Östersjöområdet för att ingripa
vid fartygsbränder och kemikalieolyckor till sjöss.
Det är därför rimligt att Kustbevakningen tilldelas
uppgiften att utarbeta ett förslag om att förebygga
och bistå vid brandolyckor till sjöss samt för att
säkerställa en ändamålsenlig nödbogseringsberedskap.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden
2000/01

2000/01:Fö601 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Kustbevakningen och Försvarsmakten ges i uppdrag
att utreda möjligheterna till resurssamverkan inom
flygövervakningsområdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Kustbevakningen bör tilldelas uppgiften att
utarbeta ett förslag till den organisation som
krävs för att förebygga och bistå vid brand-
olyckor till sjöss.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beredningen av
de lagförslag och andra åtgärder som
Oljeutsläppsutredningen fört fram bör påskyndas så
att nödvändiga insatser i kampen mot oljeutsläpp
kan förstärkas och utvecklas vidare.

Motion från allmänna motionstiden
2001/02

2001/02:Fö248 av Agneta Ringman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
strukturen för civila myndigheter med uppgifter på
sjön.