Kyrkliga frågor
Betänkande 1991/92:KU8
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU08
Kyrkliga frågor
Innehåll
1991/92 KU8
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:39 om vissa kyrkliga frågor innebärande vissa ändringar i den kyrkliga lagstiftningen med anledning av framställningar från 1990 och 1991 års kyrkomöten. Även motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1991 behandlas i betänkandet. Det gäller stat--kyrka-frågan, reglerna om medlemskap i svenska kyrkan, vissa frågor avseende kyrkofonden samt vissa begravningsfrågor och bestämmelser rörande kyrkliga samfälligheter. Utskottet har avstyrkt bifall till motionerna under hänvisning till pågående utredningar. Tre särskilda yttranden har avgivits (fp resp. c) samt en meningsyttring från v.
Propositionen
I proposition 1991/92:39 yrkas
1. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,
2. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet,
b) lag om ändring i domkapitelslagen (1988:181),
c) lag om ändring i kyrkofondslagen (1988:182),
d) lag om ändring i prästanställningslagen (1988:184),
e) lag om ändring i kyrkliga indelningslagen (1988:185).
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:K208 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den principiella synen på relationen mellan stat och kyrka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av att den Petriska utredningen genomför sitt uppdrag inom utsatt tid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klargörande av villkoren från statens sida vid en relationsförändring mellan staten och Svenska kyrkan.
1990/91:K210 av Ulla Tillander och Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av gällande lagstiftning för medlemskap i trossamfund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förtydligande av regeringsformens stadgande om positiv och negativ religionsfrihet så att därav klart framgår att även trossamfund av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i landet i enlighet med sin karaktär.
1990/91:K211 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas i syfte att undanröja motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 § religionsfrihetslagen.
1990/91:K601 av Hans Göran Franck och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett skiljande av svenska kyrkan från staten.
1990/91:K605 av Anders Svärd (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, i första hand, att kyrkofondens styrelse skall avskaffas och dess arbetsuppgifter i framtiden lösas på i motionen föreslaget sätt,
2. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- beslutar att kyrkomötet skall tillsätta en majoritet av styrelsen och utse dess ordförande.
1990/91:K609 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas syftande till att undanröja den påtalade motsättningen mellan regeringsformen 2 kap. 2 § och religionsfrihetslagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av religionsfrihetslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär ändring av medborgarskapskungörelsen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:K614 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kyrkan skall skiljas från staten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att övergångsbestämmelserna -- punkt 3 i 2 kap. 2 § i RF -- skall upphävas, så att huvudregeln om den negativa religionsfriheten får full rättsverkan.
1990/91:K615 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen antar följande förslag till lydelse av 4 § kyrkofondslagen: För kyrkofonden skall finnas en styrelse. Denna skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. Tre av ledamöterna utses för tre år av regeringen. Ordförande och tre av ledamöterna utses av kyrkomötet -- -- --,
1990/91:K618 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nuvarande relationer mellan kyrka och stat skall bevaras,
2. att -- därest yrkande 1 avslås -- riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inga grundläggande förändringar i de nuvarande relationerna mellan kyrka och stat får vidtas utan att frågan underställts medborgarna i en allmän folkomröstning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till de fria samfunden.
1990/91:K622 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att då gravrätt återgår, upplåtaren skall vara skyldig att fullfölja de avtal angående gravrätt och gravskötsel som är träffade för graven i fråga,
2. att riksdagen beslutar att borgerliga kommuner skall ha ansvar för att anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagförslag som berör svenska kyrkan skall innehålla en beskrivning av konsekvenserna för förslaget i händelse av att kyrkan skiljs från staten.
1990/91:K624 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om relationerna mellan staten och svenska kyrkan.
1990/91:K627 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till indragning av statsbidrag till kyrkofonden i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fi227.
1990/91:K702 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande ökad proportionalitet också vid valet till kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i den kyrkliga lagstiftningen med anledning av framställningar från 1990 och 1991 års kyrkomöten.
I domkapitelslagen (1988:181) och prästanställningslagen (1988:184) föreslås ändringar som i huvudsak innebär följande.
När biskopen eller domprosten har förhinder att tjänstgöra som ledamot i domkapitlet skall domkapitlet kunna adjungera den som har anställning som präst i stiftet. Detsamma skall gälla också om tjänsten som biskop eller domprost är vakant.
Regeringen skall inte längre få besluta om undantag från regeln att det skall finnas en tjänst som domprost i varje stift.
Kyrkoherden i ett flerförsamlingspastorat skall ingå som ledamot i pastoratets tillsättningsnämnd.
Regeringen skall inte längre fastställa hur många statligt reglerade prästtjänster som får finnas inrättade i landet. Svenska kyrkans centralstyrelse skall inte längre besluta hur många prästtjänster som får finnas inrättade i de olika stiften.
Stiftsstyrelsen skall i stället för Svenska kyrkans centralstyrelse inrätta tjänster som stifts- och kontraktsadjunkt.
I domkapitelslagen föreslås också konsekvensändringar till följd av folkbokföringsreformen. Motsvarande ändringar föreslås i lagen (1982:942) om svenska kyrkan, lagen (1982:943) om kyrkomötet, kyrkofondslagen (1988:182) och kyrkliga indelningslagen (1988:185).
I propositionen föreslås dessutom att det för år 1992 skall gälla samma grunder för beräkning av den särskilda kyrkoavgiften på skogsbruksvärdet som har gällt för åren 1989--1991. Detta görs möjligt genom en ny övergångsbestämmelse till kyrkolagen.
De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1992.
1. Stat--kyrka-frågan
Motionerna
Relationerna stat--kyrka tas upp i sex motioner. Enligt motion K208 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) skall varje trossamfund stå fritt från staten. I motionen hänvisas till att en särskild utredare, hovrättspresidenten Carl Axel Petri, har som uppdrag att närmare klargöra svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Om utredningen planenligt avlämnas under år 1991 kan enligt motionen remissbehandling ske under 1992 och ställningstagande ske vid 1993 års kyrkomöte, varefter förslag kan föreläggas riksdagen under november månad 1993. Därigenom skulle förslag om erforderlig grundlagsändring kunna behandlas så att en reform skulle kunna ske under år 1995.
Enligt motion K601 av Hans Göran Franck och Bengt Silfverstrand (båda s) finns anledning att påskynda processen att skilja stat och kyrka. Överläggningar mellan stat och kyrka bör så snart som möjligt inledas.
I motion K614 av Hans Leghammar (mp) yrkande 1 föreslås att relationerna stat--kyrka ändras i enlighet med de riktlinjer som lades fram av Alva Myrdal på 1970-talet. Den ytterligare beredning som kan behövas kan rymmas inom den expertutredning som pågår och därför ske snabbt.
Enligt motion K618 av Olof Johansson m.fl. (c) framhålls att det är av stort värde att den svenska folkkyrkan kan bevaras och vidareutvecklas inom ramen för den samverkan som nu finns mellan kyrka och stat. Ett brytande av dessa band med dess ekonomiska och organisatoriska konsekvenser skulle allvarligt kunna skada förutsättningarna att bedriva religiös verksamhet riktad till folket i hela vårt land. Enligt motionen bör riksdagen med anledning av att förslag om skiljande årligen framläggs i riksdagsmotioner nu fatta beslut om att inga grundläggande förändringar i det nuvarande folkkyrkosystemet får genomföras utan att medborgarna i en folkomröstning ges möjlighet att ta ställning.
I motion K622 av Lars Ahlmark (m), yrkande 3, erinras om att begravningslagen aktualiserar frågan om konsekvenserna för gällande lag av ändrade relationer mellan stat och kyrka. Enligt motionären måste konsekvenserna utredas med anledning av lagförslag som rör förhållandet stat--kyrka. I motioner pekas särskilt på begravningslagen.
Enligt motion K624 av Bo Holmberg m.fl. (s) har förhållandet mellan stat och kyrka utretts och diskuterats sedan 1958 års kyrka--stat-utredning tillsattes. Olika förslag har lagts fram och förkastats. Avsaknaden av organ som samlat kan företräda svenska kyrkan vid överläggningar med staten om de framtida relationerna har tidigare betraktats som ett problem i kyrka--stat-frågan. Nu finns sådana organ i kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse. Det fortsatta arbetet bör ta sikte på att garantera svenska kyrkans möjligheter att markera sin identitet som trossamfund. Detta bör enligt motionen ske samtidigt som goda förutsättningar för en trygg ekonomi och demokratisk beslutsstruktur bibehålls. Det utredningsarbete som utförts under 1980-talet kan nu utvärderas, och med Carl Axel Petris utredning kommer ett avgörande underlag om rättsfrågor och ekonomi. Därefter bör en parlamentarisk beredning kunna utforma politiskt förankrade förslag vars slutresultat sedan bör bli föremål för en bred remissbehandling och därefter ställningstagande.
Bakgrund
I anslutning till behandlingen av regeringens skrivelse 1990:1 till kyrkomötet om ny kyrkolag behandlade kyrkomötet även ett par motioner om relationerna kyrka--stat. Andra kyrkolagsutskottet ansåg att det saknades anledning att föregripa resultatet av den utredning som behandlar frågor om svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Kyrkolagsutskottet framhöll att initiativ i kyrka--stat-frågan bör komma från kyrkan själv. Kyrkolagsutskottet förutsatte att det material utredningen framlägger kommer att bli föremål för en bred och allsidig remiss och att kyrkomötet kommer att ges möjlighet att yttra sig över utredningens resultat innan vidare ställningstaganden görs från statsmakternas sida. Enligt kyrkolagsutskottet borde en folkomröstning inte övervägas förrän kyrkomötet haft möjlighet att ta ställning till resultatet av utredningens arbete.
Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen behandlat motioner rörande kyrkans skiljande från staten. Vid förra årets riksmöte avslogs motioner om ställningstagande för skiljande. Utskottet hänvisade till det tidigare utredningsarbetet och den expertutredning (C 1989:2) som tillsatts med uppdrag att närmare klargöra svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden som underlag för en bedömning av hur de ekonomiska betingelserna kan anpassas till förändrade relationer mellan kyrkan och staten. Utskottet hänvisade även till då nyligen avslutad utvärdering av kyrkomötesreformen. Under hänvisning till tidigare ställningstaganden att avvakta det pågående utredningsarbetet, som avses leda till ett slutbetänkande under år 1991, avstyrkte utskottet motionerna. Detsamma gällde en partimotion från centerpartiet om att riksdagen skulle besluta att inte ta ställning till förändrade relationer innan en folkomröstning hållits i saken. Reservationer avgavs av dels fp, dels c, dels mp-ledamöterna. Riksdagen följde utskottet.
2. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan m.m.
Motionerna
I motion K210 av Ulla Tillander och Stina Eliasson (båda c) tas frågor upp om medlemskap i trossamfund. I samband med tolkningen av regeringsformens bestämmelser om den positiva och den negativa religionsfriheten har frågan uppkommit om grundlagen ger utrymme även för folkkyrkor i vårt land eller om även tillhörigheten till dessa måste vara grundad på en individuell anslutning, grundad på en viljeyttring, trots att detta strider mot samfundens karaktär. I motionen anges som exempel på trossamfund med folkkyrkokaraktär den romersk-katolska kyrkan, den grekisk-ortodoxa kyrkan och den svenska kyrkan. Enligt motionärerna måste möjligheterna för trossamfund av folkkyrkokaraktär att verka i vårt land klaras ut. I ett första steg bör därför regeringen för riksdagen redovisa vilka möjligheter som finns för dem enligt gällande lagstiftning. I ett andra steg bör RF:s uppenbarligen oklara stadgande om den positiva och den negativa föreningsrätten förtydligas så att det av grundlagen klart framgår att även trossamfund av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i vårt land i enlighet med sin syn, tro och ordning.
I motion K211 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) framhålls att religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan strider mot regeringsformens portalparagraf om de medborgerliga fri- och rättigheterna. Av den anledningen har riksdagen tvingats införa en övergångsbestämmelse till regeringsformen enligt vilken reglerna om medlemskap i svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap 2 § RF. Frågan om medlemskapet i en svensk statskyrka är enligt motionärerna ingen inomkyrklig fråga utan ett konstitutionellt problem av stor principiell betydelse. Motionärerna kräver därför att ett initiativ tas i syfte att undanröja motsättningar mellan regeringsformen och religionsfrihetslagen.
I motion K609 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) tas upp den bestämmelse i religionsfrihetslagen som innebär att evangelisk-lutherska trosbekännare i samband med förvärv av svenskt medborgarskap upptas i svenska kyrkan om de inte anmäler att de inte vill inträda i svenska kyrkan. Motionärerna hänvisar till ett JO-uttalande om att ett självständigt ställningstagande bör gälla för den som i samband med förvärv av svenskt medborgarskap önskar inträda som medlem i svenska kyrkan. Motionärerna framhåller att den nu gällande ordningen från principiella utgångspunkter inte kan anses tillfredsställande. I en demokrati borde det vara en självklarhet att det krävs en viljeyttring för att bli medlem i ett trossamfund. Bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan strider mot RF:s fri- och rättighetskatalog. Riksdagen bör oberoende av inomkyrkligt utredningsarbete begära initiativ från regeringen syftande till att undanröja motsättningen mellan RF 2 kap. 2 § och religionsfrihetslagen samt ändring av religionsfrihetslagen och medborgarskapskungörelsen.
I motion K614 av Hans Leghammar m.fl. (mp) yrkande 2, begärs att konflikten mellan RF:s 2 kap. 2§ och religionsfrihetslagen skall lösas. Enligt motionärerna är det inte försvarbart att under hänvisning till inomkyrkligt utredningsarbete avstå från erforderlig lagändring.
Bakgrund
Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning i religiöst hänseende. Det automatiska medlemskapet i svenska kyrkan anses inte förenligt med denna grundlagsregel (prop. 1975/76:209 s. 117). Enligt p.3 i övergångsbestämmelserna till 1976 års ändringar av regeringsformen gäller emellertid bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan utan hinder av grundlagsregeln. I 6--9 §§ i religionsfrihetslagen (1951:680) finns bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan. Enligt 6 § må endast svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning vara medlem av svenska kyrkan. Barn i äktenskap inträder enligt 7 § vid födseln i svenska kyrkan om båda föräldrarna tillhör kyrkan. Detsamma gäller enligt 8 § barn utom äktenskap om modern tillhör svenska kyrkan. Enligt 9 § skall den som förvärvat svenskt medborgarskap och ej tillhör svenska kyrkan utan särskild ansökan anses upptagen i kyrkan, om han är evangelisk-luthersk trosbekännare; dock skall vad nu sagts inte gälla om han, hos pastor i den församling där han är kyrkobokförd, anmält att han inte vill inträda i kyrkan. I 9 § medborgarskapskungörelsen (1969:235) stadgas att om den som förvärvat svenskt medborgarskap är evangelisk-luthersk trosbekännare skall meddelande härom lämnas till pastorsämbetet i den församling här i landet där den som förvärvat medborgarskapet är kyrkobokförd.
Svenska kyrkans centralstyrelse redovisade för 1989 års kyrkomöte i sin verksamhetsberättelse för år 1988 (CsSkr. 1989:2) ett utredningsarbete som genomförts inom en arbetsgrupp i fråga om dop och kyrkotillhörighet. Två alternativa förslag redovisades. Centralstyrelsen framhöll att den inte haft möjlighet att ta ställning till arbetsgruppens förslag. Centralstyrelsen avsåg att med ledning av den fortsatta debatten bearbeta frågan i dess olika aspekter mot bakgrund av vad centralstyrelsen kunde finna teologiskt viktigt och riktigt. I svenska kyrkans centralstyrelses programförklaring inför perioden 1990--1992, vilken fogats till verksamhetsberättelsen för år 1989 (CsSkr. 1990:2) som bilaga 1, framhålls att styrelsen avser att fortsätta sitt arbete med dop och dopsyn, frågor som bl.a. behandlats i utredningen om dop och kyrkotillhörighet. Det behövs nu fördjupade studier och ett brett samtal kring dopets roll i svenska kyrkan och ett målmedvetet och konkret handlingsprogram för pastorala åtgärder som syftar till att stärka dopets ställning.
Religionsfrihetslagen och medborgarskapskungörelsens bestämmelse om automatiskt medlemskap i svenska kyrkan i samband med erhållande av medborgarskap har tagits upp av JO i ett beslut 1989 (JO:s ämbetsberättelse 1989/90 s. 355 f.) JO hänvisade till att ett utträde ur svenska kyrkan fordrar en aktiv åtgärd från den som önskar utträde. Enligt JO:s mening bör samma form av visat självständigt ställningstagande gälla för den som i samband med förvärv av svenskt medborgarskap önskar inträda som medlem i svenska kyrkan. Medlemskapet bör enligt JO alltså grundas på en skriftlig ansökan på ett särskilt utarbetat klarläggande formulär. En kopia av JO:s beslut överlämnades till justitiedepartementet, statens invandrarverk och svenska kyrkans centralstyrelse.
Svenska kyrkans centralstyrelse har i skrivelse till 1990 års kyrkomötessammanträde (CsSkr. 1990:3) redovisat sina tilläggsdirektiv till kyrkoordningskommittén. Enligt direktiven är regeln för övergång från en nordisk luthersk systerkyrka till svenska kyrkan ett uttryck för den nära samhörigheten mellan dem och fyller i normalfallen en av de nordiska invandrarna önskad funktion. Denna samhörighet bör inte utan särskilda skäl ändras. Kyrkoordningskommittén bör enligt direktiven med hänsyn tagen även till denna aspekt pröva hur de av JO påtalade förhållandena kan tillrättaläggas samt utarbeta förslag till nödvändiga förändringar i gällande bestämmelser.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har vid flera tillfällen under senare år behandlat motioner rörande medlemskapsreglernas förenlighet med regeringsformen. Utskottet har därvid bekräftat att det föreligger en sådan motsättning som nu påtalas i motionerna 1989/90:K604, 1989/90:K626 och 1989/90:K635 och har hänvisat till uttalanden av såväl regeringen som riksdagen i samband med behandlingen av 1976 års grundlagsbeslut (prop. 1975/76:209 s. 117, KU 1975/76:65 s. 30 f.). Utskottet har emellertid, bl.a. mot bakgrund av den inom svenska kyrkan pågående utredningen om kyrkotillhörighet och dop, inte ansett skäl föreligga att överväga ett slopande av den aktuella övergångsbestämmelsen i regeringformen. Utskottet uttalade 1989 (1989/90:KU2), med hänvisning till det beredningsarbete som pågick i frågan hos svenska kyrkans centralstyrelse, att riksdagen inte bör föregripa kyrkomötets ställningstagande.
Frågan om automatiskt medlemskap i svenska kyrkan i samband med erhållande av svenskt medborgarskap behandlades av utskottet hösten 1989 med anledning av en motion i samband med granskningen av justitieombudsmännens ämbetsberättelse. Utskottet hänvisade till att frågan övervägdes inom svenska kyrkans centralstyrelse och erinrade om att en ändring av religionsfrihetslagens bestämmelser om tillhörighet till svenska kyrkan fordrar kyrkomötets samtycke. Utskottet uttalade att initiativ till ändrad lagstiftning i första hand bör komma från kyrkan och fann inte anledning för riksdagen att vid det tillfället ta ställning till frågan. I en reservation (fp, v, och mp) framhölls att det är angeläget att ändringarna snarast kommer till stånd.
3. Kyrkofonden
Motionerna
I motion K605 av Anders Svärd (c) framhålls att kyrkofondens styrelse ansvarar för den inomkyrkliga skatteutjämningen och fattar beslut om stifts- och strukturbidrag efter yttrande från svenska kyrkans centralstyrelse. Den beslutar även om anslag till den rikskyrkliga verksamheten. Kammarkollegiet förvaltar fondens tillgångar. Fondstyrelsen består av sju ledamöter av vilka regeringen tillsätter fyra och förordnar en av dessa att vara ordförande. Övriga tillsätts av kyrkomötet. Motionären anser att det mot bakgrund av att det i budgetpropositionen 1990/91 inte i år fanns några förslag om statsbidrag till svenska kyrkans verksamhet inte längre finns fog för att statsmakten skall delta i förordnande av fondens styrelse. Det samlade ansvaret för svenska kyrkans ekonomi bör enligt motionen flyttas från regeringen och kyrkofondens styrelse till kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse. Därigenom skulle det bli lättare för kyrkomötets valda ombud att utöva ett verkligt inflytande över den samlade rikskyrkliga ekonomins omfattning och hur resurserna lämpligen skall fördelas mellan riks- respektive stiftskyrklig verksamhet.
I motion K615 av Göran Åstrand m.fl. (m), yrkande 1, föreslås att majoriteten i kyrkofondens styrelse skall utses av kyrkomötet, som även skall utse ordförande. Motionärerna anser att det är självklart att kyrkofondens medel, som i huvudsak genereras genom kyrkans församlingar, skall skötas av en styrelse i vilken kyrkomötets valda ledamöter är i majoritet.
I motion K627 av Olof Johansson m.fl. (c) föreslås under hänvisning till motion Fi227 att regeringens förslag i budgetpropositionen om indragning från kyrkofonden av 140 milj.kr. för budgetåret 1991/92 som motiverats av skattereformen och folkbokföringens ändrade organisatoriska hemvist. Med anledning av att centerpartiet motsatt sig en flyttning av folkbokföringen uppstår ingen grund för indragningen av de aktuella medlen.
Bakgrund
Enligt 4 § kyrkofondslagen skall kyrkofonden ha en styrelse som består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och tre andra ledamöter utses av regeringen. Övriga tre ledamöter utses av kyrkomötet.
Genom kyrkofonden fördelas kostnaderna för kyrkans verksamhet. Kyrkofonden tillförs medel i form av allmän och särskild kyrkoavgift samt genom statsbidrag som beviljas för ändamålet. Till kyrkofonden förs även avkastning och ersättning från vissa tillgångar som tillhör fonden. Den allmänna kyrkoavgiften betalas av pastoraten och beräknas på skatteunderlaget med 16 öre per skattekrona. Pastorat som innehar lönetillgångar skall därutöver betala särskild kyrkoavgift till kyrkofonden. Med lönetillgångar avses löneboställen och prästlönefonder samt andelar i prästlönejordsfonder och prästlönefondsfastigheter.
Statsbidrag till kyrkofonden utgår för budgetåret 1990/91 med ca 38milj.kr. som ersättning för prästerskapets till statsverket indragna tionde m.m. och för inkomstbortfall till följd av avskaffandet av den kommunala beskattningen av juridiska personer samt för den indragna tjänstebrevsrätten. Det nuvarande systemet för ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan beslutades av riksdagen 1982 (prop. 1981/82:158, KU28). Som ersättning för det statliga skatteutjämningsbidraget utgick under två år statliga bidrag till kyrkofonden, nämligen 88 milj.kr. för år 1983 och 44 milj.kr. för år 1984. I 1984 års budgetproposition angavs att avsikten var att bidraget för indragna skatteutjämningsmedel skulle upphöra efter år 1984.
Detta uttalande föranledde inte någon kommentar från riksdagens sida. Kulturutskottet har senare vid flera tillfällen -- senast våren 1989 (1988/89:KrU19) -- avstyrkt förslag om att återinföra ett anslag som skulle användas av kyrkofonden för bidrag till inomkyrklig skatteutjämning.
Konstitutionsutskottet tog upp frågan om sammansättningen av kyrkofondens styrelse i samband med behandlingen av propositionen om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m.m. (prop. 1987/88:31, KU 30). Kyrkomötet hade 1987 föreslagit att kyrkofondslagen ändrades så att kyrkomötet skulle få utse majoriteten av ledamöterna i fondens styrelse. I propositionen hänvisades till att som motivering för inrättandet av en särskild styrelse för kyrkofonden fr.o.m. den 1 januari 1983 angetts att kyrkan borde ges ett medinflytande över fondens förvaltning. Det ansågs då emellertid naturligt att staten fick utse flertalet ledamöter, däribland ordföranden. Eftersom större delen av fondens inkomster till större delen består av skattemedel ansåg departementschefen (s.151) att det inte fanns anledning att ändra på bestämmelserna. Utskottet delade den ståndpunkten.
4. Begravningslagen, m.m.
Motionerna
Enligt motion K622 av Lars Ahlmark (m), yrkandena 1--2, fick den nyligen antagna begravningslagen i vissa delar en mindre lyckad utformning. Enligt motionären har ca 800000 avtal om evig gravrätt ingåtts i vårt land. För ca 160000 av gravarna finns också eviga skötselavtal. Upplåtaren -- normalt en kyrkogårdsförvaltning -- har mot en engångsersättning åtagit sig att sköta graven i all framtid. Enligt den nya lagen kan eviga gravrätter bestå endast om gravrättsinnehavaren är i livet, känd av upplåtaren och nära släkt med någon av dem som vilar i graven. En konsekvens blir att många gamla gravvårdar kommer att tas bort och därigenom totalt förändra våra äldre kyrkogårdar. Motionären föreslår därför att riksdagen beslutar att, då gravrätt återgår, upplåtaren skall vara skyldig att fullfölja de avtal angående gravrätt och gravskötsel som är träffade. I motionen anförs vidare att det är egendomligt att allmänna gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund skall anordnas och hållas av stiftssamfälligheterna inom svenska kyrkan. Detta torde uppfattas som stötande för många anhängare av icke kristna religioner. Enligt motionären vore det naturligt att en enskild kommun eller ett antal kommuner i samverkan håller allmän begravningsplats för dem som inte tillhör något kristet samfund.
Bakgrund
Riksdagen antog hösten 1990 förslag till ny begravningslag (prop. 1990/91:10, KU 14). Propositionen bifölls i sin helhet med en viss ändring av ikraftträdandet. Reservationer förelåg avseende huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser (m, fp, v och mp) samt återlämnande av gravrätt (m).
Den nya lagen innebär bl.a. följande.
Invigning av en allmän begravningsplats skall inte längre vara obligatorisk.
Stiftsamfälligheterna inom svenska kyrkan skall ha ansvaret för att det finns allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.
Rätten till gravplats på en allmän begravningsplats slås fast.
Enskilda begravningsplatser skall bara få anordnas av trossamfund och stiftelser.
En ordning har lagts fast för att lösa konflikter mellan de efterlevande i frågor som rör kremering och gravsättning.
Möjligheten att upplåta gravrätt till en juridisk person begränsas. Vid tidsbegränsade upplåtelser skall gravrättsinnehavaren innan tiden för upplåtelsen går ut underrättas om förutsättningarna för en ny upplåtelse.
Dödsboet efter en avliden gravrättsinnehavare skall vara skyldigt att anmäla till vem gravrätten har övergått efter dödsfallet. Om ingen anmälan görs skall upplåtaren besluta om det fortsatta gravrättsinnehavet.
Endast den som i gravboken eller gravregistret är antecknad som innehavare skall få utöva gravrätten.
På ett tydligare sätt än i dag slås det fast att det är gravrättsinnehavaren som bestämmer om gravvårdar och andra gravanordningar på gravplatsen. Upplåtarens begränsande föreskrifter skall utgöra undantag från denna huvudregel.
Förutsättningarna för att upplåtaren skall få vidta ändringar på en gravplats anges i lagen.
Reglerna om dödsfallsanmälan och dödsbevis samlas i begravningslagstiftningen. Det nuvarande dödsbeviset uppdelas på två handlingar, ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsaken.
5. Kyrklig samfällighet
Enligt motion K702 av dåvarande förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) bör riksdagen hos regeringen begära förslag innebärande ökad proportionalitet vid val till kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet. Motionären erinrar om att 1986 års kyrkomöte hos regeringen begärde att frågan skulle utredas, men något förslag har ännu inte lagts fram. Enligt motionen kan nuvarande valregler innebära en stark snedfördelning mellan församlingar ingående i samfällighet. Motionären erinrar om systemet med utjämningsmandat vid val till landsting. En ökad proportionalitet bör eftersträvas vid samfällighetsvalen.
Bakgrund
Enligt 4 § andra stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval skall vid val av fullmäktige i kyrklig samfällighet varje i samfälligheten ingående församling eller sådan grupp av församlingar som har bestämts enligt 4a§ tredje stycket utgöra en valkrets.
Kyrkomötet begärde 1986, med bifall till ett motionsyrkande, att regeringen skulle låta utreda frågan om kyrkofullmäktigval i kyrkliga samfälligheter. Kyrkolagsutskottet (KL 1986:5) uttalade sig till förmån för ökad proportionalitet genom t.ex. införande av ett system med utjämningsmandat.
Regeringen tillkallade i mars i år en särskild utredare för att se över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt (dir. 1991:13). Enligt direktiven skall utredningen i sådana hänseenden också omfatta kyrkofullmäktigvalen. En delfråga som utredningen skall ägna sig åt är frågan om utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner.
Utskottets överväganden
Som framgått behandlar utskottet i detta betänkande proposition 1991/92:39 om vissa kyrkliga frågor. Det gäller förslag till vissa ändringar i den kyrkliga lagstiftningen med anledning av framställningar från 1990 och 1991 års kyrkomöten. Propositionens förslag avser vissa tjänsteförhållanden inom svenska kyrkan. Regeringen skall t.ex. inte längre bestämma hur många statligt reglerade prästtjänster som får finnas inrättade i landet. Prästorganisationen skall i fortsättningen helt vara en fråga som kyrkliga organ har att ta ställning till. Någon följdmotion har inte väckts med anledning av propositionen. Utskottet har inte någon erinran mot förslagen och tillstyrker således propositionen. Vad gäller förslaget till ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan föreslår utskottet att riksdagen genom ett beslut antar förslaget (se punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen).
I betänkandet behandlas även ett antal motioner från den allmänna motionstiden i år. Det gäller stat--kyrka-frågan, frågor rörande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan och dessas förenlighet med regeringsformen, ordningen för utseendet av kyrkofondens styrelse, vissa frågor rörande begravningsväsendet samt frågor om ökad proportionalitet vid val av kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet.
Inledningsvis vill utskottet erinra om att förhållandet mellan staten och svenska kyrkan varit föremål för ett omfattande utredningsarbete sedan 1950-talet och lett till ett antal delreformer under årens lopp. Efter det att 1979 års allmänna kyrkomöte hade avvisat ett av regeringen framlagt förslag om ändrade relationer mellan staten och kyrkan har en rad utredningar både utom och inom kyrkan behandlat olika frågekomplex på det kyrkliga området. Utredningsarbetet ledde under 1980-talet fram till en rad viktiga reformer. Det gäller framför allt formerna för den kyrkliga lagstiftningen, kyrkomötets ställning, svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet, vissa frågor om den kyrkliga egendomen samt frågor som hör samman med tillsättning av biskopar och präster i stiften.
Regeringen överlämnade som tidigare redovisats i december 1990 för kyrkomötets yttrande och kännedom ett omfattande förslag till en ny kyrkolag jämte ett antal anslutande lagförslag som utarbetades av en särskild utredningsman -- hovrättspresidenten Carl Axel Petri. Den nya kyrkolagen avses ersätta 1686 års kyrkolag, lagen om svenska kyrkan samt ytterligare en rad författningar på kyrkans område. Kyrkomötet anslöt sig i allt väsentligt till förslagen i regeringens skrivelse. Ärendet kommer att föreläggas riksdagen under år 1992.
Vad gäller stat--kyrka-frågan har utskottet under årens lopp behandlat motioner i ämnet. Utskottet behandlade senast hösten 1990 ett antal sådana motioner, vilka avstyrktes under hänvisning till den expertutredning (C 1989:2) genom Carl Axel Petri som pågår i syfte att närmare klargöra svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Avsikten är att utredningsresultatet skall tjäna som underlag för fortsatta överväganden angående relationerna mellan kyrkan och staten. I sammanhanget skall nämnas att även 1991 års kyrkomöte (2KL 1991:1, s.7) avvisat motionsförslag om initiativ i stat--kyrka-frågan under hänvisning till det pågående utredningsarbetet. Utskottet har inhämtat att Carl Axel Petris utredning kommer att föreligga i början av nästa år. Med hänvisning till det anförda bör riksdagen avvakta resultatet av det angivna utredningsarbetet. Utskottet avstyrker således yrkandena i motionerna K208, K601, K614 yrkande 1, K618, K622 yrkande 3 och K624.
Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan har som framgått tagits upp i ett antal motioner. Som utskottet tidigare år konstaterat föreligger en motsättning mellan regeringsformens regelsystem och gällande religionsfrihetslag. Frågan om medlemskapsreglernas förenlighet med regeringsformen har som utskottet tidigare framhållit emellertid ett nära samband med stat--kyrka-frågan. Enligt utskottets mening bör den utredning som pågår om svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden avvaktas också i denna fråga. Utskottet avstyrker därför yrkandena i motionerna K210, K211, K609 och K614 yrkande 2.
I motionerna K605 och K627 tas frågor om kyrkofonden upp. Enligt motion K605 bör det samlade ansvaret för svenska kyrkans ekonomi ligga på kyrkliga organ -- kyrkomötet och centralstyrelsen. I motion K615 föreslås att kyrkomötet skall utse majoriteten av ledamöterna i kyrkofondens styrelse samt ordföranden. Enligt motion K627 borde folkbokföringen kvarstannat i kyrkans regi varför den i budgetpropositionen föreslagna indragningen av 140 milj.kr. från kyrkofonden borde ha avvisats.
Utskottet får vad gäller frågor om kyrkans ekonomi hänvisa till den pågående utredningen om kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Yrkandena i motionerna K605 och K615 yrkande 1 avstyrks sålunda. Vad gäller motion K627 vill utskottet erinra om den reform på folkbokföringens område som riksdagen nyligen beslutat om. Utskottet avstyrker yrkandet i motion K627.
I motion K622 yrkandena 1--2 tas frågor om begravningslagen upp. Motionären yrkar att reglerna om gravrätt ändras så att upplåtaren skall vara skyldig att då gravrätt återgår fullfölja avtal angående gravrätt och gravskötsel samt att borgerliga kommuner skall ha ansvar för att anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet samfund.
Riksdagen antog en ny begravningslag hösten 1990, som trädde i kraft den 1 april i år. De av motionären upptagna frågorna var aktuella i det sammanhanget. I fråga om begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund föreslogs i en reservation av m, fp, v och mp att frågan om huvudmannaskapet ytterligare skulle utredas. Även i fråga om gravrätten förelåg en reservation av m i vilken föreslogs sådan ändring i förhållande till propositionen att äldre avtal skulle fullföljas.
Utskottet har inhämtat att frågor om begravningsväsendet, däribland huvudmannaskap m.m. för begravningsplatser, kommer att behandlas i det pågående utredningsarbetet om kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Mot denna bakgrund avstyrks motionsyrkandena.
Enligt motion K702 bör riksdagen hos regeringen begära förslag innebärande ökad proportionalitet vid val till kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet.
Utskottet vill erinra om att den översyn av valförfarandet som nu pågår även skall omfatta kyrkofullmäktigvalen. Enligt utskottet bör resultatet av denna utredning avvaktas. Motionsyrkandet avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande proposition 1991/92:39 såvitt avser lagen om svenska kyrkan
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:39 antar förslag till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,
2. beträffande proposition 1991/92:39 i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:39 antar förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet,
b) lag om ändring i domkapitelslagen (1988:181),
c) lag om ändring i kyrkofondslagen (1988:182),
d) lag om ändring i prästanställningslagen (1988:184),
e) lag om ändring i kyrkliga indelningslagen (1988:185).
3. beträffande stat--kyrka-frågan
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K208, 1990/91:K601, 1990/91:K614 yrkande 1, 1990/91:K618, 1990/91:K622 yrkande 3 och 1990/91:K624,
4. beträffande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K210, 1990/91:K211, 1990/91:K609 och 1990/91:K614 yrkande 2,
5. beträffande kyrkofonden
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K605, 1990/91:K615 yrkande 1 och 1990/91:K627,
6. beträffande begravningslagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:K622 yrkandena 1 och 2,
7. beträffande kyrklig samfällighet
att riksdagen avslår motion 1990/91:K702.
Stockholm den 26 november 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Henrik S Järrel (m) och Elvy Söderström (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilda yttranden
1. Stat--kyrka-frågan (mom.3)
Ylva Annerstedt (fp) anför:
Enligt folkpartiet liberalernas mening bör varje trossamfund stå fritt från staten. Religionsfrihet måste gälla fullt ut. Som nation måste vi leva upp till våra ideal om en praktiskt fungerande religionsfrihet för samtliga invånare i landet. Svenska kyrkan skall även sedan det fortsatta reformarbetet genomförts garanteras goda möjligheter att också fortsättningsvis fungera som en öppen folkkyrka. Verksamheten skall kunna bedrivas över hela landet.
Folkpartiet liberalerna har i partimotioner under en följd år ingående redovisat partiets syn på vilka reformer som erfordras för att uppnå den eftersträvade friheten för kyrkan från den statliga beslutsapparaten. Den religiösa situationen i vårt land har under senare år på ett markant sätt förändrats. Sedan länge tillhör en betydande del av vårt lands invånare något av de frikyrkliga samfunden. Genom de senaste årtiondenas invandring har därutöver kyrkor med fast kyrkostruktur och folkkyrkotradition kommit att bli representerade i Sverige i en tidigare oanad omfattning.
Utskottet har avstyrkt nu aktuella motioner under hänvisning till att resultatet av utredningen om svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden inom kort kommer att avlämnas.
Jag vill understryka betydelsen av att utredningen skyndsamt följs av samtal mellan regeringen och svenska kyrkans företrädare. Regeringen måste därvid klargöra statens villkor vid en relationsförändring. Regeringen måste ta ställning till frågor om uppbördshjälp och statsbidrag helst efter överläggningar med riksdagspartierna och skyndsamt lägga fram sina villkor för svenska kyrkan i nära anslutning till expertutredningens redovisning. Den tidplan som presenterats i vår partimotion K208 bör kunna tjäna som underlag för det fortsatta arbetet.
2. Stat--kyrka-frågan (mom.3)
Bertil Fiskesjö (c) anför:
Enligt centerpartiets mening är det av stort värde att den svenska folkkyrkan kan bevaras och vidareutvecklas inom ramen för den samverkan som nu finns mellan kyrka och stat. Ett brytande av dessa band skulle med dess ekonomiska och organisatoriska konsekvenser allvarligt kunna skada förutsättningarna för religiös verksamhet riktad till folket i hela vårt land utan att några fördelar skulle vinnas.
Inom svenska kyrkans församlingar och pastorat finns det ingen majoritet för ett skiljande. Folkets majoritet vill behålla sambandet kyrka--stat.
I betänkandet föreslår utskottet att samtliga motionsyrkanden rörande sambandet stat--kyrka och medlemskapsreglerna avslås utan ställningstagande i sak till de framlagda förslagen. Detta sker under hänvisning till att en expertutredning om svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden kommer att avlämnas strax efter kommande årsskifte. Jag har godtagit detta utskottets ställningstagande främst av handläggningsskäl och förutsätter att utredningsresultatet, som enligt direktiven skulle avlämnas under år 1991, kommer att vara bekantgjort före den allmänna motionstidens utgång. Den hållning som centerpartiet har i denna viktiga fråga är att den svenska folkkyrkan skall kunna bevaras och vidareutvecklas inom ramen för den samverkan som nu finns. Några grundläggande förändringar får inte beslutas på politisk nivå utan att medborgarna i en folkomröstning ges möjlighet att ta ställning.
3. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan, m.m. (mom. 4)
Ylva Annerstedt (fp) anför:
Vid upprepade tillfällen har konstitutionsutskottet påtalat den motsättning som råder mellan regeringsformens skydd för religionsfriheten och reglerna om medlemskap i svenska kyrkan. Övergångsbestämmelsen som riksdagen tvingades införa för 15 år sedan håller på att permanentas, vilket strider mot en sådan bestämmelses natur. Utskottsmajoriteten har under en följd av år avstått från att begära förslag till erforderlig lagändring under hänvisning till pågående utredningar rörande medlemskapsreglerna.
Utskottet har även i år föreslagit att motionsyrkanden som syftar till att lösa konflikten mellan regeringsformen och religionsfrihetslagen avstyrks under hänvisning till det utredningsförslag som inom kort kommer att läggas fram av utredaren hovrättspresidenten Carl Axel Petri. Med anledning av att detta förslag nu kommer att läggas fram under nästa månad har jag för min del kunnat delta i utskottets beslut. Jag kan inte annat än utgå från att utredarens rättsliga analys kommer att innebära ett hävdande av grundlagens principer om reell religionsfrihet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan strider mot regeringsformens portalparagraf om de medborgerliga fri- och rättigheterna. Detta faktum har också konstitutionsutskottet vid ett flertal tillfällen konstaterat men dess värre inte verkat för att lösa denna konflikt. Man har velat avvakta det segdragna utredningsarbete som pågår för att klara ut förutsättningarna för ett slopande av statskyrkosystemet.
Inom kort kommer ett utredningsförslag som rör stat--kyrka och därmed medlemskapsreglerna. Utskottet har under hänvisning härtill valt att avstyrka samtliga motionsyrkanden. Jag delar den uppfattning i religionsfrihetsfrågan som förts fram i motion K211 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) och utgår från att Carl Axel Petris utredning skall rymma förslag som gör det möjligt att säkra religionsfriheten även i vårt land.