Lag om vilotid för sjömän m.m.
Betänkande 1997/98:TU12
Trafikutskottets betänkande
1997/98:TU12
Lag om vilotid för sjömän m.m.
Innehåll
1997/98 TU12
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition 1997/98:128 till lag om vilotid för sjömän m.m. Genom den nya lagen, som föreslås träda i kraft den 1
oktober 1998, anpassas svensk lagstiftning till internationella konventioner. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49). Lagändringen innebär bl.a. att samrådsförfarandet i samband med beslut om s.k. säkerhetsbesättning avskaffas. Till betänkandet fogas en reservation (v och mp) vari yrkas avslag på förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1997/98: 128 att
riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om vilotid för sjömän, 2. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673), 3. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49). Lagförslagen är fogade som bilaga till betänkandet. Motionen 1997/98:T46 av Karl-Erik Persson och Hanna Zetterberg (båda v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1997/98:128 punkt 3. Bakgrund ILO-konventionen om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg Internationella arbetsorganisationens (ILO) beslutande församling, Internationella arbetskonferensen, antog år 1996 konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg. I konventionen (artikel 3) föreskrivs att man inom vissa närmare angivna ramar skall fastställa antingen det högsta antal arbetstimmar som inte får överskridas under en given tidsperiod eller det minsta antal vilotimmar som skall tillhandahållas under en given tidsperiod. Vidare stadgas (artikel 4) att en medlemsstat som ratificerar konventionen skall bekräfta att den normala arbetstiden för en sjöman är åtta timmar per dag med en vilodag i veckan och med vila på allmänna helgdagar.
I artikel 5:1 regleras arbetstid och vilotid. Vilotid får inte understiga tio timmar under vilken tjugofyratimmarsperiod som helst och 77 timmar under vilken sjudagarsperiod som helst. Därmed möjliggörs ett kontinuerligt tvåvaktssystem eller trevaktssystem. Av artikel 5:2 framgår att vilotiden får delas upp i högst två perioder, varav en period om minst sex timmar. Tiden mellan två viloperioder får inte överstiga 14 timmar. I enlighet med artikel 5:6 kan en medlemsstat ha nationella lagar eller andra bestämmelser, eller ha ett förfarande för att auktorisera eller registrera kollektivavtal, som medger undantag från de i artiklarna 5:1 och 5:2 angivna gränserna. Genom sådana undantag får man beakta mer frekventa eller längre ledighetsperioder eller kompensationsledighet för vaktgående sjömän eller för sjömän som arbetar ombord på fartyg som går på korta
resor. Konventionen innehåller också regler om förbud mot nattarbete för sjömän under 18 år, om rätt att frångå arbetstids- eller vilotidsregler i vissa akuta situationer samt om arbetsordning och journalföring m.m. ILO-konventionen träder i kraft sex månader efter det att fem medlemsstater, därav tre med en handelsflotta om minst en miljon bruttoton var, har ratificerat den. Internationella sjöfartsorganisationen och den reviderade STCW-konventionen Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) arbetar med att få till stånd internationella regler inom områden som rör sjösäkerhet och skydd av havsmiljön. IMO antog år 1978 en konvention om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, den s.k. STCW-konventionen. Sverige ratificerade konventionen år 1981. Den trädde i kraft år 1984. År 1995 antogs en reviderad STCW-konvention som innehåller föreskrifter om minsta tillåtna vilotid för vakthavande befäl och vaktgående besättningsman. Reglerna om vakthållning föreskriver att vakthavande befäl eller vaktgående besättningsman skall ha en minsta vilotid om tio timmar per tjugofyratimmarsperiod. Vilotiden får delas upp i högst två perioder, varav en period om minst sex timmar. Vilotiden om tio timmar får dock minskas till sex timmar i följd under högst två dagar under förutsättning av en sammanlagd vilotid om minst 70 timmar under en sjudagarsperiod.
Utskottet
Förslag till ny lag om vilotid för sjömän m.m. Regeringens förslag Regeringen erinrar om att det ingår i svensk tradition att efterleva gjorda int åtaganden, t.ex. genom att anpassa de nationella reglerna till dem som överensk internationellt. Därför bör Sverige nu anpassa sina föreskrifter om sjöarbetsti konventionernas bestämmelser. Regeringen föreslår sålunda att ILO-konventionen 180) om sjömäns arbetstid och bemanning på fartyg samt den reviderade STCW- konventionen om sjöfolks utbildning, vakthållning och certifiering genomförs i Eftersom STCW-konventionen innehåller tvingande regler om vilotid och ILO- konventionen möjliggör föreskrifter om vilotid som alternativ till regler om ar finner regeringen att svenska regler bör ges formen av en lag om vilotid för sj nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998, då nuvarande sjöarbetstidl (1970:105) upphör att gälla. Till grund för regeringens förslag ligger en departementspromemoria. Promemoria som i allt väsentligt överensstämmer med regeringens förslag, har remissbehandl propositionen framgår att flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller utan erinran medan två organisationer, Sveriges fartygsbefälsförening och Svens maskinbefälsförbundet, avstyrker förslaget med hänvisning till att det enbart g sjöfartspolitiska och ekonomiska hänsynstaganden. Befälsorganisationerna har i remissyttranden över departementspromemorian närmare utvecklat sina synpunkter. Rätten till vilotid regleras i 4-7 §§ i lagförslaget. Enligt 4 § får vilotiden tio timmar under någon tjugofyratimmarsperiod och inte heller 77 timmar under n sjudagarsperiod. Vilotiden under en tjugofyratimmarsperiod får delas upp i högs perioder, varav den ena måste vara minst sex timmar. Tiden mellan två viloperio inte överstiga 14 timmar. Kortare raster räknas inte som vilotid. I ILO-konventionen stadgas att en medlemsstat som ratificerar konventionen skal bekräfta att den normala arbetstiden för en sjöman är åtta timmar per dag med e vilodag i veckan och med vila på allmän helgdag. Den lösning som regeringen val innebär att normalarbetstiden indirekt angivits i reglerna om ersättning för överskjutande tid. Om sålunda den ordinarie arbetstiden överstiger 40 timmar pe skall enligt 7 § ersättning lämnas i form av fritid i hamn eller på annat sätt avtalats. Utskottets ställningstagande Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att det ligger i linje med svensk att efterleva gjorda internationella åtaganden, t.ex. genom att anpassa natione till dem som överenskommits internationellt. I konse-kvens härmed bör som reger föreslår den svenska lagstiftning som reglerar sjömäns arbetstid och vilotid an dels ILO-konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg, dels den reviderade IM konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, STCW-konventionen. Med hänsyn till att STCW-konventionen endast anger minimiregler för vilotid medan ILO-konven-tionen medger att vilotid regleras so alternativ till arbetstid anser utskottet i likhet med regeringen att anpassnin lagstiftning bör få formen av en vilotidslag som ersätter nuvarande sjöarbetsti Utskottet finner att det framlagda förslaget innebär att svensk nationell lagst rörande sjömäns arbets- och vilotider på ett smidigt sätt anpassas till interna konventioner. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till l vilotid för sjömän. Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen Regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen innebär att uttrycket "skeppstjänst" ersätts med "fartygsarbete" samt att nu förekommande hänvisning sjöarbetstidslagen ersätts med en motsvarande hänvisning till lagen om vilotid sjömän. Utskottet tillstyrker förslaget. Förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen Regeringens förslag I 5 kap. fartygssäkerhetslagen (1988:49) finns regler om fartygs bemanning. För passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 transporterar passagerare eller gods skall fastställas det minsta antal besättn olika befattningar som anses betryggande i den fart fartyget används eller avse användas. Sådan s.k. minimibesättning fastställs av Sjöfartsverket. Innan Sjöfa fattar beslut om minimibesättning skall verket enligt 5 kap. 8 § fartygssäkerhe samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda. Regeringe anför att samråd med redarnas och de ombordanställdas organisationer är naturli vissa fall nödvändigt, dock inte när det gäller varje enskilt fartyg. Avgörande storlek och sammansättning besättningen skall ha i varje enskilt fartyg är en r sjösäkerhetsfråga som skall bedömas och beslutas av Sjöfartsverket. Det är enli regeringen inte rimligt att sådana bedömningar och beslut - som kan vara fallet skall påverkas av sjöarbetstidslagens dispositiva karaktär. Regeringen föreslår också att termen "minimibesättning" i olika böjningsformer bytas ut mot "säkerhetsbesättning" i motsvarande former.
Motionsförslaget I motion 1997/98:T46 yrkas avslag på regeringens förslag. Enligt motionärerna f ingen anledning att ändra på den ordning som nu gäller och som innebär att de d berörda parterna samråder om minsta besättningsnumerär. Motionärerna anser att säkerhet och trivsel talar för att man samarbetar mer och vill i stället ha ett samarbete mellan redare, fackliga organisationer och Sjöfartsverket. Utskottets ställningstagande Utskottet kan konstatera att den kritik mot regeringens förslag som framkommer motion 1997/98:T46 (v) har sin motsvarighet i de fackliga organisationernas remissyttranden över den bakomliggande departementspromemorian. Organisationern har bl.a. framhållit att bemanningsfrågor är en av de viktigaste uppgifterna fö sjöfacklig organisation. Att inskränka sam-rådsmöjligheten sägs innebära en all begränsning av de ombordanställdas inflytande i en viktig angelägenhet. Sjöfart borde tvärtom skaffa sig ett ännu bättre beslutsunderlag, t.ex. genom att inhäm synpunkter från klassningssällskapen och försäkringsbolagen. Utskottet vill i likhet med regeringen betona vikten av att Sjöfartsverket i f relevans för sjösäkerheten samråder med organisationer som företräder redare oc ombordanställda. En sådan fråga gäller fartygsbesättningars storlek och sammansättning. Men, som anförs i propositionen, detta gäller bemanningsfrågor allmänhet. Beslut om bemanning av ett enskilt fartyg måste grundas på rent sjösäkerhetsmässiga bedömningar. Dessa bedömningar bör göras av den beslutsfatt myndigheten, Sjöfartsverket. En annan sak är att sådana beslut påverkas av den allmänna säkerhetsnivå som eftersträvas och som tydliggörs bl.a. genom samråd m parterna. Utskottet har ingen erinran mot att termen "minimibesättning" i olika böjningsf byts ut mot "säkerhetsbesättning" i motsvarande former. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T antar regeringens förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:449
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande lag om vilotid för sjömän att riksdagen antar regeringens förslag till lag om vilotid för sjömän, 2. beträffande lag om ändring i arbetstidslagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen ( 3. beträffande lag om ändring i fartygssäkerhetslagen att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T46 antar regeringens förslag till l ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49). res. 1 (v, mp)
Stockholm den 12 maj 1998 På trafikutskottets vägnar Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Carlsson (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wi-strand (m), Monica Green (s), Karl Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Chr Axelsson (s) och Torsten Gavelin (fp).
Reservation
Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (mom. 3) Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet kan" slutar med "fartygssäkerhetslagen (1988:49)" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framkommer i motion 1997/98:T46 (v) och i d fackliga organisationernas remissyttranden. Samråd i sjösäkerhetsfrågor är ange och i vissa fall nödvändigt. Sjöfartsverket bör ta till vara den expertis och d som redarna och de ombordanställda representerar, såväl i mer generella sjösäkerhetsfrågor som då fråga är om besättningens numerär och sammansättning enskilt fartyg. Nu gällande samrådsskyldighet bör alltså kvarstå. Men härutöver regeringen enligt utskottets mening överväga om samrådsskyldigheten kan vidgas också omfatta t.ex. klassningsföretag och försäkringsbolag. Vad utskottet nu an vilket innebär att motion 1997/98:T46 (v) tillstyrks - bör riksdagen som sin me regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande lag om ändring i fartygssäkerhetslagen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T46 avslår regeringens förslag til ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionen 1 Bakgrund 1 ILO-konventionen om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg 1 Internationella sjöfartsorganisationen och den reviderade STCW-konventionen 2 Utskottet 2 Förslag till ny lag om vilotid för sjömän m.m. 2 Regeringens förslag 2 Utskottets ställningstagande 3 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen 4 Förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen 4 Regeringens förslag 4 Motionsförslaget 4 Utskottets ställningstagande 4 Hemställan 5 Reservation 6 Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (mom. 3) 6 Bilaga Propositionens lagförslag 7 1. Förslag till lag om vilotid för sjömän 7 2. Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) 10 3. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49) 11 z