Läkemedel och tandvård

Anf. 136 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru talman! Den nya moderatledda regeringen har inte kommit till ett dukat bort. Läget i Sverige är som vi alla vet allvarligt. Långa vårdköer, alltför få bemannade vårdplatser och en sjukvård som inte är jämställd är tre stora problem och utmaningar som förtjänar politikens uppmärksamhet och reformvilja. Nu är tid att få ordning på sjukvården - för både patienternas och medarbetarnas skull.

Fru talman! Framtagandet av nya läkemedel och behandlingsterapier går mycket snabbt, kanske snabbare nu än någonsin tidigare. Det är bra. Läkemedel förbättrar och förlänger liv, och därför är tillgängligheten till dem så avgörande. I det här sammanhanget vill jag säga att tillgänglighet är en mycket bred fråga. Det handlar om att nya behandlingar ska godkännas i Sverige. Det handlar om att införandet ska ske på ett likvärdigt sätt i regionerna, att leveranser ska fungera och att uppföljning kring behandling ska ske.

Det är mot bakgrund av det som den nya regeringen bland annat har lagt stort fokus på att stärka upp informationskedjan så att patienter och sjukvården ska ges en förvarning när det finns risk att bristsituationer ska uppstå. Vi har tidigare under året debatterat just detta, då i samband med Riksrevisionens rapport kring partihandel med läkemedel.

Fru talman! Moderaterna och våra samarbetspartier vill säkra tillgången på läkemedel i Sverige och se till att vi är rustade för kriser som kan uppstå. Krig i vårt närområde, nya pandemier och oförutsägbara störningar i försörjningskedjan är tre viktiga saker att fortsätta att bevaka noggrant. Det är högt prioriterat av både ministern för civilt försvar och sjukvårdsministern, vilket vi ser i de initiativ som också har tagits under våren.

Vi vill också skapa förutsättningar för en industri inom life science i Sverige som bidrar till nya innovationer, skapar arbetstillfällen och exportintäkter och dessutom förlänger och förbättrar människors liv. Då behövs fler kliniska prövningar och snabbare godkännandeprocesser. Peter Asplunds nyligen presenterade utredning om life science-sektorn blir i det sammanhanget en viktig del, och vi ser fram emot att statsrådet Busch och statsrådet Forssmed tar den vidare.

Vi vill dessutom kontinuerligt utvärdera och anpassa de ganska tekniska processer som ligger bakom godkännande, finansiering och distribution av läkemedel så att de fungerar i det nya landskap som växer fram inom life science. Här är det värt att nämna att EU:s nya läkemedelsstrategi innehåller mycket goda intentioner. Socialutskottet och EU-nämnden kommer dock att behöva göra ett stort jobb den kommande tiden så att slutprodukten inte hämmar svensk konkurrenskraft.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att ett tiotal statliga utredningar det senaste decenniet, som alla haft bäring på läkemedelsförsörjningen, inte har resulterat i att fler och större politiska förslag har lagts fram på riksdagens bord. Förklaringen ligger delvis i frågornas komplexitet, delvis i att andra saker har hänt på vägen som man tvingats att prioritera. Men när EU-ordförandeskapets börda lättar från Regeringskansliet, samtidigt som vi har fyra ministrar på Socialdepartementet, finns det skäl att ha både gott hopp om och höga förväntningar på att mer ska bli gjort på området.

Fru talman! Den nya regeringen har på kort tid lagt om kursen för Sverige. Men vi vill också göra mer. I det avtal som vi har slutit mellan våra fyra samarbetspartier slår vi till exempel fast att apotekens roll i vårdkedjan behöver utvecklas. Vi vill att vissa tjänster, exempelvis hälsoundersökningar och inte bara blodtryckskontroller och liknande, ska kunna erbjudas på apoteken. Vi kommer också att gå fram med förslag om ett nytt farmaceutsortiment som ska vara ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt. Därutöver ska ett högkostnadsskydd i tandvården utredas för att mer efterlikna det som finns i övrig vård.

Fru talman! Jag konstaterar att vi har ett stort jobb att göra för att säkra tillgången till framtidens läkemedel och behandlingar i Sverige. Men vi har löst stora problem förr, och steg för steg ska vi nu ta oss an detta. Med en arbetslinje som skapar resurser att dela på, med regelförenklingar som stärker konkurrenskraften och en reformagenda som säkrar jämlik tillgång tar vi ansvar för att få ordning på Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 137 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Läkemedelsfrågorna har renderat ett väldigt stort engagemang i kammaren, inte minst under den förra mandatperioden då Centerpartiet och Moderaterna med flera drev fram ett antal tillkännagivanden.

Ett av dem handlade om en av de kanske mest upprörande delarna vad gäller läkemedel här i landet, nämligen att vi har ett sätt att värdera särläkemedel för några av de mest sjuka individerna. De har diagnoser för vilka det är väldigt få som har behov av läkemedel, och det gör att de inte har fått tillgång till dessa läkemedel. Det var inte en enig riksdag men inte långt ifrån, och Moderaterna var väldigt drivande i att det var tvunget att hända någonting.

Nu säger Jesper Skalberg Karlsson att nu, minsann, har den moderata, SD-ledda regeringen lagt om kursen vad gäller den svenska sjukvården. Då undrar jag: Varför har man över huvud taget inte lagt om kursen för att se till att människor med sällsynta diagnoser kan få tillgång till särläkemedel? I fråga om det har det nämligen inte kommit ett enda aktivt beslut från den här regeringen.

Nu avslår man motioner på det här temat och pekar på att den förra regeringen för ett år sedan gav TLV ett uppdrag att se om man kunde hitta en lösning. Det, fru talman, är inte vad jag kallar att en nytillträdd regering lägger om kursen. Man tar över huvud taget inte några initiativ utan säger att det som den gamla socialdemokratiska regeringen gjorde på det här området, det är plötsligt helt tillfredsställande.

När det fanns ett så starkt engagemang från Moderaternas och flera andra partiers sida, varför, Jesper Skalberg Karlsson, har ni då inte lagt om kursen?

Anf. 138 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru talman! Tack, ledamoten Jonsson, för frågan!

Engagemanget för att fler ska få tillgång till de behandlingar och läkemedel som de behöver är fortsatt starkt. Man kan också i sammanhanget nämna att de sällsynta diagnoser som vi talar om kan vara sällsynta i sig själva, men det är inte så alldeles sällsynt att ha just en sällsynt diagnos. Gruppen är totalt sett fortsatt ganska stor, och det är viktigt att hålla koll på dessa begrepp.

Jag kan bara vidmakthålla det jag sa i talarstolen, alltså att det är rimligt att ha fortsatt gott hopp och höga förväntningar på den nya regeringen när det gäller att komma framåt i fler frågor än vad man gjort tidigare. I det aktuella fallet gällande TLV ser jag fram emot att TLV levererar på de uppdrag som man har fått både under den förra och den här mandatperioden och också kommer fram med nya förslag på hur det här kan skötas på ett bättre sätt.

Det är prioriterat att fler läkemedel ska godkännas i Sverige och att de ska komma patienterna till del, men som ledamoten också vet är det ett komplext system, och det kommer att ta sin tid.

I det sammanhanget kan man nämna att TLV behöver komma till rätta med sin egen personalförsörjning. Det är svårt för TLV att behålla kompetent personal, eftersom de blir så otroligt attraktiva på den marknad där även life science-bolagen finns. När man träffar svenska läkemedelsutvecklare är det inte ovanligt att några i ledningsgruppen eller av de anställda faktiskt kommer från just TLV.

Mycket handlar om att ge TLV arbetsro, men det handlar också om att fortsatt ligga på så att fler behandlingar och terapier kan bli godkända i Sverige. Det är målet, och jag är övertygad om att det är något som vi delar med Centerpartiet och oppositionen.

Anf. 139 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! För den som har följt den här debatten under en tid är Jesper Skalberg Karlssons svar anmärkningsvärt. Det var alltså ett högt tonläge här i kammaren, och man krävde snabba åtgärder från den dåvarande regeringens sida, just för att det handlade om människor som faktiskt dog på grund av att de inte fick läkemedel - läkemedel som fanns till hands men som vi inte hade ett svenskt system för att kunna tillhandahålla. Inte minst moderata företrädare var väldigt pigga på att peka finger åt den socialdemokratiska regeringen - med rätta, tycker jag - eftersom det inte hände någonting.

Nu frågar jag Jesper Skalberg Karlsson varför den nya regeringen inte har lagt om kursen på det här området. Att lägga om kursen för den svenska sjukvården tycks ju vara ledorden, men här har man alltså inte gjort någonting över huvud taget.

Det som händer nu är att vi väntar på att TLV ska fullfölja ett uppdrag som den gamla socialdemokratiska regeringen gav. I så fall borde ju Moderaterna i valrörelsen ha sagt: Just när det gäller den här frågan är vi helt nöjda med vad sosseregeringen har gjort. De har gett ett uppdrag till TLV, och vi inväntar det.

Det är ju det som den här regeringen har gjort. Det finns ingenting konkret i handling för att hjälpa den här gruppen utsatta människor.

När jag nu ställer frågan till Jesper Skalberg Karlsson och försöker få ett svar på varför det inte har hänt någonting får jag höra att sällsynta diagnoser är det många människor som har och att de därmed nog inte är sällsynta. Nej, det vet alla. Dessutom får jag nu höra att TLV tydligen har personalförsörjningsproblem.

Svaret på frågan är alltså att vi inte har lagt om kursen beroende på att TLV har personalförsörjningsproblem och att sällsynta diagnoser som grupp dessutom inte är sällsynta. Därför behöver vi inte lägga om kursen, utan därför är den moderatledda regeringen nu helt och hållet nöjd med vad den förra regeringen gjorde, det vill säga att den gav ett uppdrag till en statlig myndighet. Det är beklämmande.

Anf. 140 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru talman! Tack till ledamoten Jonsson för det uppföljande inlägget!

Det kan vara frestande att använda upprördhet som debatteknik, och jag är säker på att människor med olika partifärg har gjort det i den här kammaren under många år. Jag tror däremot inte att det är det som för oss framåt i diskussionen. Mycket av det agg som ledamoten verkar känna tror jag egentligen riktas mot dem som var ledamöter i socialutskottet under förra mandatperioden och inte mot mig som person.

Jag vill med detta ändå säga att det är angeläget att vi får fler läkemedel och behandlingsterapier godkända i Sverige. Precis som ledamoten nämner behöver fler få tillgång till läkemedel som räddar, förlänger och förbättrar liv. Det finns ett stort jobb att göra på området. Jag ser fram emot att de fyra statsråden på Socialdepartementet, men också andra statsråd som har bäring på området, inte minst statsrådet Busch som tog emot Asplunds utredning, gör mer.

Alla goda krafter behövs för att det här ska bli bättre, och jag ser fram emot att följa en interpellationsdebatt där Anders W Jonsson riktar frågorna till dem som under förra mandatperioden satt i socialutskottet.

Anf. 141 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag tänker att hälso- och sjukvården kommer att få leva med det här. Inflationen slukar vårdens pengar. Det är exakt det vi kommer att prata om i dag och kommande dagar framåt nästa år.

Nu pratar vi om läkemedel. Det finns fantastiskt potenta läkemedel, som kan göra otroliga saker när det gäller att rädda svårt sjuka människor. Det här var någonting vi diskuterade mycket före valet, och de partier som nu står bakom Tidöavtalet var väldigt progressiva när det gällde just läkemedel och vad som skulle hända och inte hända. Man kan väl säga att det inte direkt blev walk the talk.

Jag har några frågor. Det handlar först om svårt sjuka personer som behöver exempelvis precisionsmedicin. För dem är det väldigt ojämlikt i dag. Det handlar om vilken region man bor i och vilken klass man tillhör. Jag kan inte se att den nya regeringen har något svar på detta.

Det andra är kliniska prövningar, fru talman, som är väldigt svåra att genomföra i en stressig arbetsmiljö. Det har vi hört länge, och det lär inte bli mindre stressigt för personalen. Läkemedelsbolagen, läkare och alla som arbetar med frågorna har varit väldigt tydliga med att så länge sjukvården ser ut som den gör - och nu ser det faktiskt värre ut - är det svårt att göra kliniska prövningar. Är det någonting som ledamoten kan svara på?

Det tredje jag vill fråga om handlar om tänderna och högkostnadsskyddet, som det står om på sidan 8 i Tidöavtalet. Jag undrar: Hur långt ned på priolistan står detta?

Anf. 142 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru talman! Tack till ledamoten Rågsjö för en kavalkad av frågor! Om jag missar någon är det såklart möjligt att återkomma i inlägg nummer två.

För det första är inflationen löntagarnas och regeringens absolut största fiende. Med den höga inflation vi har haft den senaste tiden behöver statens budget vara svagt åtstramande eller åtminstone neutral. Den budget som riksdagen har antagit är den som mitt parti och samarbetspartierna lade fram. Det är vår uppgift att hålla tillbaka och se till att vi inte kastar mer pengar på inflationsbrasan och att prioritera inom det reformutrymme som expertmyndigheterna bedömer att vi har. Det är det ena.

När det gäller det andra, utredningen kring högkostnadsskydd för tandvården, är Tidöavtalet ett avtal som reglerar vad vi ska göra under en mandatperiod. Jag kan inte i dag ge ett datum för när utredningen om högkostnadsskydd tillsätts eller blir klar, men detta är en del av Tidöavtalet och ska såklart genomföras.

Jag får återkomma till den tredje frågan, om Karin Rågsjö kan upprepa den.

Anf. 143 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Frågan handlar om kliniska prövningar, som är det man måste göra när det gäller nya typer av läkemedel, precisionsmedicin och så vidare. Det är väldigt svårt att genomföra kliniska prövningar i en arbetsmiljö där människor i hög grad springer omkring och har dåliga förutsättningar för att göra sitt jobb inom hälso- och sjukvården. Jag tror inte heller att det kommer att bli lättare nu.

Det var ju trist att ni - och vi alla - skulle hamna i en inflation. Men jag tror inte att välfärd och satsningar på den, typ satsning på skola, på hälso- och sjukvård och på patienter, är det som driver inflationen. Jag tror inte heller att ledamoten Skalberg Karlsson och jag ska ha en diskussion om just detta, men det finns flera som säger att det är så. Vi står i ett väldigt dåligt läge när det gäller hälso- och sjukvården i regionerna, och det hoppas jag att den SD-beroende regeringen kommer att titta på lite extra.

När det gäller tandvård är det något som också Vänsterpartiet har skrivit fram förslag till. Det finns också ett förslag som ligger i en utredning som man kan titta på. Det här är en reform som verkligen behövs, eftersom just tänder är en fruktansvärt stark klassmarkör på olika sätt. Det visar sig att ju mindre pengar man har i plånboken, desto mer sällan kommer man till tandvården.

Tandvården i sig är också i kris. I norra Sverige saknas det tandläkare och andra förutsättningar. Det kanske inte är något som den här regeringen kan lastas för, utan det är ett gemensamt ansvar att se till att vi får en tandvård i hela Sverige som fungerar.

Anf. 144 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru talman! Tack till Karin Rågsjö för det andra inlägget! När det gäller kliniska prövningar har det under ett antal år varit ett mål i den svenska life science-strategin att vi ska ha fler kliniska prövningar. Det tycker jag i grund och botten är bra. Det som har varit problemet är just att det inte har funnits så många aktiviteter kopplade till detta mål.

Vi kan se runt om i landet att på de platser där man gör kliniska prövningar är det ofta personberoende, det vill säga att det finns enskilda eldsjälar som får igång sådana här projekt. Men det finns alltså inget sammanhållet system och ingen sammanhållen struktur. Det är mot bakgrund av detta som jag nämner Peter Asplunds utredning, som nyligen presenterades för statsrådet Busch och statsrådet Forssmed. Jag ser fram emot att man tar det vidare.

Slutligen kan jag säga att jag håller med Karin Rågsjö om att vi behöver fler tandläkare i Sverige. Vi behöver också fler professorer som lär upp en ny generation tandläkare. Det kommer att vara svårt, och det kommer att vara krävande. Vi kommer också att behöva jobba mer med att validera tandläkare från andra länder och se till att de genomgår kunskapsprov när de kommer till Sverige med sin examen så att vi vet att de håller en hög kvalitet.

Det finns mycket att säga om tandvården, men i grund och botten handlar det om detta: Vi behöver fler tandläkare i Sverige.

Anf. 145 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Ledamoten Jonsson tog i ett tidigare inlägg upp en stor del av den fråga jag hade tänkt ställa till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson om avsättning av resurser för medicinsk behandling av sällsynta diagnoser.

När jag lyssnade på ledamotens anförande lät det storstilat: Vi har lagt om kursen! Om man använder en sådan terminologi, fru talman, får man också stå till svars för vad som har skett med den kursändringen.

Ledamoten kan inte läggas till last vad hans partikamrater tidigare sagt i dessa debatter, men Moderaterna har varit oerhört tydliga med att de när de kom till regeringsmakten skulle avsätta pengar särskilt för särläkemedel, fru talman. Det lämnades också på förslag av utskottet två tillkännagivanden till regeringen förra mandatperioden i den riktningen, det sista för bara drygt ett år sedan. Där lyfte bland annat de nuvarande Tidöpartierna att vi skulle avsätta pengar särskilt till den gruppen.

Min fråga till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson blir då följande: När kommer den här pengapåsen? Regeringen har styrt ett år, och nu börjar vi vilja ha leveransbesked.

Anf. 146 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru talman! Tack till ledamoten Dahlqvist för den frågan! Jag har egentligen inget annat svar än att tillkännagivanden ska behandlas enligt den process som finns i riksdagen. Jag ser fram emot att regeringen levererar svar på denna fråga. Flera av ministrarna var ju ledamöter i socialutskottet under den förra mandatperioden, och jag vet att deras engagemang i dessa frågor är väldigt stort.

Sedan är både ledamoten Dahlqvist och jag medvetna om att det har varit en intensiv vår med det svenska EU-ordförandeskapet. Det är många andra processer som tagits i hamn under våren. Det har skett ett stort arbete på Regeringskansliet. Som jag sa i mitt anförande finns det skäl att ha gott hopp och stora förväntningar på regeringen i de här frågorna. Den åsikten delar jag med ledamoten Dahlqvist.

Anf. 147 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt svar!

Det är förstås alltid enkelt att vara i opposition, men nu när man har hamnat i regeringen ser man kanske att situationen är mer komplicerad än vad man trodde. Med tanke på debatten under förra mandatperioden efterlyser jag med flera kanske en större ödmjukhet inför svårigheterna. Tyvärr möttes vi då av retoriken att den förra regeringen var för långsam, för seg och så vidare. Det kanske är en erfarenhet som ledamoten kan ta med sig inför framtiden att det är lite skillnad på att styra och att inte styra landet.

Jag ser fram emot de särskilda pengar som ni har lovat. Det är många i Sverige som väntar på dem.

Jag ska bara kort ställa ytterligare en fråga, fru talman. Det här med glesbygdsapotek kommer jag att ta upp i mitt anförande. Det är ett sorgebarn, men jag vill ställa en fråga där. Vi tycker att det är jättebra att ni utreder det här med farmaceutsortiment, att man som patient kan ha möjlighet att få tillgång till fler läkemedel. Men min enkla fråga är: Hur tänker ledamoten Jesper Skalberg Karlsson lösa situationen i glesbygden, där vi inte har farmaceuter? Om den här reformen genomförs, vilket jag är övertygad om att vi kommer att ställa oss bakom, hur ser vi till att man i inlandet i Sverige där det inte ens finns apotek får ta del av denna tillgänglighetsreform, om jag får kalla den så?

Anf. 148 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru talman! Jag har suttit i opposition i riksdagen. Det är väldigt givande. Jag har suttit i opposition i Region Gotland. Jag har också suttit i styret i Region Gotland. Nu sitter jag här och stöttar den sittande regeringen. Det är kul med omväxling. Omväxling förnöjer, som man brukar säga. I opposition kan man naturligtvis använda den här kammaren som en skådeplats, och det har ju sin plats och sin charm. Men det är först när man är med och styr som man kan göra skillnad på riktigt med de beslut man tar. Så är i alla fall den enkla modellen; sedan vet vi att det händer saker på vägen. Man har inte alltid en majoritet och så vidare.

Fru talman! Frågan gällde apotek i glesbygd.

(MIKAEL DAHLQVIST (S): Farmaceutsortiment.)

Det finns ett särskilt stöd för apotek i glesbygd. Det är också värt att notera att vi har fått fler apotek men framför allt mer öppna apotek de senaste tio åren, vilket är mycket välkommet. De gånger man lägger ned apotek i glesbygd har det oftast att göra med att vårdcentralen lägger ned. Det är det som slår undan benen för det lokala apoteket.

Detta är en fråga som jag vet att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson arbetar intensivt med. Naturligtvis behöver vi säkra en jämlik tillgång i hela landet och också titta på nya lösningar på hur läkemedlen kan komma fram till dörren och i handen på patienten. Det är en intention som jag vet att vi är många som står bakom. Sedan finns det en hel del byråkratiska hinder som vi kanske kommer att behöva riva på vägen mot det.

Anf. 149 Mikael Dahlqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Vi debatterar i dag motioner från allmänna motionstiden som handlar om apoteks- och läkemedelsfrågor samt tandhälsa.

Pandemin och det pågående kriget i vår närhet har utmanat oss rejält, även om situationen naturligtvis är värre för den ukrainska befolkningen.

Den omvärldssituation vi befinner oss i just nu har blottlagt ett antal svagheter i vårt samhälle. En av dessa, fru talman, är tillgången till läkemedel och medicinsktekniska produkter, skyddsutrustning och dylikt.

Antalet restanmälda läkemedel ökade under 2022 med 54 procent från föregående år. Restnoterade läkemedel, vill jag förklara för lyssnarna, är alltså vad det handlar om när du kommer till ett apotek och har ett recept och så finns inte din produkt i lager - den är slut. De restanmälda läkemedlen uppgår till 4,6 procent av det totala antalet läkemedel i Sverige. De finns alltså inte på apoteket när man behöver dem.

Detta är naturligtvis ett enormt problem för den enskilda människan, speciellt om man lider av en allvarlig sjukdom, om man till exempel har diabetes och det är slut på insulin. Det är ett problem för vården, för apoteket och för alla.

Både den förra regeringen och den nuvarande har givit ett antal uppdrag för att försöka se över vad som händer och hur man kan mildra effekterna. Det är naturligtvis bra. Dock fick vi under förra mandatperioden ofta kritik även i denna fråga. Den förra socialdemokratiskt ledda regeringen var för långsam och för seg, hette det. Därför ställer jag mig nu frågan, fru talman, om det bara var tomma ord från de nuvarande regeringsföreträdarna. Regeringen har snart styrt ett år - ett riksdagsår i morgon - och vi väntar på leverans.

Fru talman! En annan viktig fråga jag vill lyfta utifrån vår kommittémotion är konsekvenserna av avregleringen av apoteksmonopolet, vilken har medfört bristande apotekstillgänglighet i vissa delar av landet. Jag vet att apotekstillgängligheten och öppettiderna är bättre i städerna. I glesbygd och på mindre orter är det dock tvärtom; det är bara att titta på tillförlitlig statistik. Här finns också en sammanblandning mellan ägare och andra roller som vi behöver styra upp.

Nyligen gick Apoteas vd Pär Svärdson ut i en debattartikel med rubriken "Svensk beredskap närmast obefintlig". Det han syftade på var läkemedelstillgången ute i apoteken.

Jag tycker att frågan om tillgången till läkemedel och till glesbygdsapotek måste höjas på vår dagordning. Även om det finns ett apotek på en mindre ort, fru talman, ser vi nu en tendens att man ofta stänger under sommaren när personalen har semester.

En annan fråga som jag ställde i mitt replikskifte med ledamoten Skalberg handlade om farmaceutsortiment. I grunden tycker jag att det är ett bra förslag, men hur kommer det att fungera ute i landet där man inte ens har apotek?

Fru talman! I vår kommittémotion lyfter vi också sällsynta diagnoser och tillgången till läkemedel. Här måste vi hitta en ordning där TLV ser till att det finns en god tillgång och även hitta en långsiktig finansiering. Som jag sa i replikskiftet har tidigare regeringar fått detta tillkännagivande två gånger. Vi väntar med spänning på resultat när det gäller avsättning av medel till detta.

Fru talman! Avslutningsvis finns den stora frågan när det gäller läkemedelsfrågorna fortfarande kvar: finansieringen. Regeringen måste komma med förslag på hur vi ska säkra långsiktig finansiering för svenska läkemedel och dessa behandlingar. Det handlar framför allt om att se över processerna för läkemedelshanteringen i landet. Eller kommer regeringen, som hittills, att prioritera skattesänkningar före välfärdens behov och utveckling?

(Applåder)

Anf. 150 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Läkemedel och medicintekniska produkter är en integrerad del av hälso- och sjukvården och omsorgen. När man blir sjuk och behöver vård är det viktigt att snabbt få en medicinsk bedömning. Kan jag klara av det själv med hjälp av egenvård, eller behöver jag få del av primärvårdens eller slutenvårdens insatser?

Om det är egenvård som är bäst är apoteken en omistlig del i fråga om att tillhandahålla godkända läkemedel och medicintekniska produkter. Apoteken kan också bidra med rådgivning i större omfattning än i dag mot bakgrund av farmaceuternas höga kompetens. Om jag behöver ta del av primär- eller slutenvårdens insatser kommer läkemedel och medicintekniska produkter förmodligen att vara en viktig del i behandlingen.

Inom omsorgen är apotek, läkemedel och medicintekniska produkter lika viktiga delar för att upprätthålla en god kvalitet och för att ge omsorgstagarna goda livsvillkor. Kristdemokraternas syn på läkemedel och medicintekniska produkter, apoteken och farmaceuternas roll i hälso-och sjukvården samt en trygg läkemedelsförsörjning är att de är viktiga för att helheten ska fungera. Samtliga delar behövs också om vi ska klara av att ha behovsstyrd vård och omsorg på lika villkor till hela befolkningen.

Apoteksbranschen är inte vilken bransch som helst. Den som tar på sig ansvaret för en verksamhet i denna stora sektor tar också på sig ansvaret för att tillhandahålla många livsnödvändiga läkemedel och medicintekniska produkter till befolkningen. Kristdemokraterna vill säkra kvaliteten och tillgängligheten genom att slå vakt om och utveckla omregleringen av apoteken.

Genom att ge fler möjlighet att starta och driva egna apotek frigörs företagsamhet och initiativkraft. Det handlar också om att stärka apotekens och farmaceutens roll i hälso- och sjukvårdskedjan. Det är en viktig utveckling, inte minst för att locka fler till farmaceutyrkena.

När Kristdemokraterna 2006, i dåvarande alliansregeringen, tog över ansvaret för apoteken låg Sverige i OECD-områdets botten i fråga om antal apotek per invånare. År 2009 genomfördes omregleringen av apoteksmarknaden med målet att säkerställa en trygg och god läkemedelsförsörjning. Över hela landet finns i dag apotek med generösa öppettider och högt utbildad personal. Medborgarna har ett högt förtroende för apoteken.

Fru talman! Sedan omregleringen av apoteksmarknaden har apotekstätheten och tillgängligheten ökat. Siffrorna i Sveriges Apoteksförenings branschrapport från oktober 2022 visar att antalet apotek har ökat från drygt 900 år 2008 till strax över 1 400 i dag. Det är en ökning med cirka 50 procent. Det tycker vi kristdemokrater är en positiv utveckling. Därtill erbjuder samtliga apotekskedjor e-handel via internetapoteken.

Den omreglerade apoteksmarknaden är fortfarande en relativt ung marknad som kan utvecklas ytterligare. Aktörerna i dag är både stora och små, statliga och privata, och alla uppfyller de stränga krav som reglerar marknaden.

Sammantaget visar den ökade tillgängligheten, kundnyttan och serviceutbudet tillsammans med den stabila och höga kundnöjdheten att omregleringen av apoteksmarknaden var en framgångsrik och uppskattad reform. Kristdemokraterna ser dock att vi måste fortsätta stärka tillgången till apotek också i glesbygden. Antalet apotek i dessa områden i dag är ungefär oförändrat jämfört med före omregleringen. Det har startats en del, men de senaste åren har några tyvärr också lagts ned.

Fru talman! Apotekens e-handel spelar, enligt en analys från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, stor roll för gles- och landsbygdsbornas tillgång till apotek. E-handeln kan därför ses som ett bra komplement till de fysiska apoteken i såväl tätbebyggda som glest befolkade områden. Men de kan inte fullt ut ersätta de fysiska apoteken, bland annat eftersom vissa läkemedel, exempelvis narkotikaklassade läkemedel och antibiotikalösningar, måste beredas i samband med expediering. De kan inte hanteras på samma sätt via e-handel.

Kristdemokraterna anser också att det är viktigt att även personer i glesbygden får möjlighet att besöka ett fysiskt apotek. Det finns en trygghet i att besöka ett apotek och få råd av apotekets kompetenta personal om användningen av receptbelagda läkemedel och om egenvård.

Anf. 151 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! I valrörelsen försökte KD framställa sig som glesbygdens stora förkämpar. Man slogs för landsbygden. Men efter valet har det varit betydligt tystare om det. I det här betänkandet blir det som någon partiledare sa uppenbart - man säger en sak före valet, och efter valet är det något helt annat.

Dan Hovskär berörde ett av de riktigt stora problemen: tillgången till läkemedel i glesbygden. I betänkandet finns konkreta förslag på vad man skulle kunna göra. Det första man borde göra är att snabbt gå in och se över det särskilda bidrag som utgår till apotek i glesbygden. Det är den ratt som vi kan skruva på för att det ska bli mer lönsamt att driva apotek även på de mindre orterna. Det säger KD nej till.

Det andra är att öppna möjligheten att använda sig av farmaceut på distans. Bristen på farmaceuter och receptarier är ett stort problem. Det skulle man kunna åtgärda om man i lagstiftningen sa att receptarier inte behöver finnas på plats fysiskt på apoteket, utan man kan ha digital tillgång till det. Det är ett förslag som vi har lagt fram. Även det skulle drastiskt förbättra glesbygdens och landsbygdens situation. Men det säger KD nej till.

Det kanske mest förvånande är att höra Dan Hovskär säga att e-handel är en viktig del, utom när det gäller narkotiska preparat och antibiotika som måste tillredas. De ingår ju inte i e-handeln. Men just nu sitter Läkemedelsverket och filar, med regeringens goda minne, på ett förslag som skulle sätta totalt stopp för e-handeln. Man måste vara hemma under kanske sex åtta timmar och stå vid dörren och vänta med sin legitimation för att kunna få ut antibiotikan man har fått på recept. Det verkar KD vara beredda att släppa igenom helt och hållet.

Varför är KD så fientliga till att förbättra tillgången till läkemedel på landsbygden?

Anf. 152 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! När det gäller Kristdemokraterna och jobbet med landsbygdsfrågor behöver man inte vara så ängslig som Anders W Jonsson är. Vi jobbar med de här frågorna i olika delar. När det handlar om glesbygdsbidrag finns det ju ett sådant nu som jag tror att 44 apotek fick 2022. Man betalade ut 12 miljoner kronor för det. Det finns alltså i dag. Jag vet att ni också jobbar med den här frågan och vill stärka den.

Vad gäller receptarier digitalt har vi vad jag vet inte sagt nej till det förslaget. Men man har tittat på olika möjliga lösningar.

Ledamoten pratar om e-handel och TLV:s nya utredning. Det har man inte tagit ställning till än. Jag vet att det finns rätt många delar som ger problem, men enligt de uppgifter jag har fått har man inte kommit fram till någon slutlig inställning till det än.

Anf. 153 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Jag kanske uttryckte mig lite otydligt. Det finns tre skarpa förslag för att förbättra tillgängligheten till läkemedel i glesbygden.

Det första handlar om att direkt se över hur stödet är konstruerat. Stödet har funnits sedan 2008/2009 och måste reformeras. I betänkandet finns ett sådant förslag från Centerpartiets sida. Det tänker KD rösta nej till och avslå.

Det andra handlar om förslaget om farmaceut på distans. Det måste utredas beroende på att det kräver en lagändring. I betänkandet har Centerpartiet lagt fram ett konkret förslag om att man ska kunna ha en farmaceut på distans, det vill säga inte ha någon farmaceut närvarande under hela öppettiden på apoteket i det lilla samhället. Den tillgången ska man i stället kunna ha på distans. Det röstar KD nej till. Ni ställer inte upp på Centerpartiets förslag.

Det tredje handlar om att Läkemedelsverket - inte TLV - tänker sätta tvärstopp för möjligheten till distanshandel med läkemedel på landsbygden. Det gör de genom att säga att om man ska ta emot läkemedel på landsbygden ska man stå där i sin dörr mellan klockan 13 och 19 med legitimationen i högsta hugg. I städerna kan det fungera, beroende på att det är betydligt tätare där, men för landsbygden kommer det att innebära tvärstopp för möjligheterna att på ett enkelt sätt - inte minst för de äldre och dem som kanske inte ens är bilburna - få läkemedel hem.

Alla dessa tre förslag har vi lagt fram. Det är konkreta förslag som ganska snabbt skulle förbättra situationen. Alla tre säger KD nej till. När det gäller det tredje om att stoppa e-handeln låter man visserligen Läkemedelsverket hålla i yxan, men jag begriper inte hur ett parti som sa i valrörelsen att man är för den svenska landsbygden så konsekvent kan stoppa förslag som innebär bättre tillgång till läkemedel på den svenska landsbygden.

Anf. 154 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! När det gäller e-handeln har ledamoten helt rätt i att det handlar om Läkemedelsverket, inte TLV. Man tittar nu på om det går att hitta nya lösningar så att människor inte ska behöva vara hemma, för det skulle ju vara ett dråpslag mot bland annat landsbygden och glesbygden. Jag vet att man tittar på om det går att hitta andra lösningar i den frågan. Vi får väl återkomma när slutförslaget kommer.

Anf. 155 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! När den forna alliansen sålde ut Apoteket AB hade det kanske varit bra med lite direktiv kring den affären. Man pratade väldigt fint om små apotek. Nu blev det inte så, utan det är stora affärskedjor och kluster som hänger ihop på olika sätt. Det är till exempel livsmedelsaffärer med apotek, apotek med vårdbolag, digitala läkare - you name it. Det är en jättemarknad.

Man kan fundera på vart folkhälsoaspekten tog vägen i detta. Det går exempelvis inte att kolla av hela läkemedelstillgången bland apoteken.

När det gäller glesbygden och att tro att marknadskrafter ska ta ansvar för landsbygden tycker jag att det är ganska naivt. I en etableringsanalys som gjordes 2022 kan man se minskningen av apotek som varit lokaliserade mer än 6 kilometer från ett annat apotek. Enkelt förklarat: Antalet apotek på landsbygden, där tillgången redan är som sämst, har minskat. I stället ökar de i städerna, där jag själv bor. Jag har en extrem tillgång till apotek, måste jag säga! Jag bor i Stockholms innerstad.

Jag undrar om det här inte är någonting man måste åtgärda på något sätt. Tillgängligheten blir ju bara sämre och sämre om man bor i glesbygd eller lite längre ut från städerna. Vad tänker Tidöpartierna, alltså den SD-stödda regeringen, göra åt det här?

Anf. 156 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! I mitt anförande berörde jag frågan om att sedan hela den här reformen genomfördes har man i stort sett fått en ökning med 50 procent av antalet apotek - från 900 år 2008 till ungefär 1 400 i dag. Det gör ju att tillgängligheten har ökat markant, även vad gäller öppettiderna som har blivit betydligt bättre.

Jag nämnde också att ett antal apotek i glesbygdsområdet har lagts ned. Oftast är det kopplat till att vårdcentraler försvunnit, för då är det svårt för apotek att överleva.

Detta är frågor som vi bevakar för att se hur man kan jobba vidare. Jag nämnde vidare att det är viktigt att på något sätt kunna besöka ett apotek i sitt närområde för att få rådgivning och så vidare. Det är alltså en viktig fråga som Karin Rågsjö tar upp och som är viktig att bevaka framåt.

Anf. 157 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Den här utvecklingen har man sett under flera år. Det är ingenting som har dykt upp nu. Jag har påtalat detta sedan 2014 då jag hamnade i riksdagen och fick jobba med vårdfrågor.

Det är klart att det finns massor av nya apotek. Alla som bor i innerstaden eller i större förorter som till exempel Täby kan se att hoppsan vad många apotek det har blivit. Det är färre apotek om man kommer utåt. Jag tänker på exempelvis Birger Lahti, min kamrat i Vänsterpartiet, som bor i Pajala. Hur många apotek finns det där?

Vad gäller kopplingen till vårdcentraler handlar det väl också om marknaden. Var vill marknaden placera sig någonstans? Var är det lönsamt att placera sig?

Om man öppnar dörren för marknaden blir det marknadsmässigt. Man behöver inte ha gått på Handelshögskolan för att förstå det. Det blir större förutsättningar för marknaden att öppna här på Kungsholmen eller Södermalm eller nere i Göteborgs innerstad. Det är inte så mycket cash att tjäna på att öppna i Pajala. Det här har alltså blivit en marknadsfråga.

Fru talman! Jag anser att det alltid är så att om man lämnar över något till marknaden blir det på marknadens villkor. Som politiker får man då sätta sig på läktaren och hoppas att det går någorlunda bra, om man inte hittar styrinstrument. Jag undrar alltså fortfarande vad den SD-beroende regeringen tänker göra.

Anf. 158 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Vi har sett en fördubbling, Karin Rågsjö, av antalet apotek sedan den nya reformen trädde i kraft. Det är tack vare att marknaden har öppnats. Även du måste se att det har blivit många fler apotek, och det är en positiv effekt av att marknaden har fått utrymme. Det har blivit fler apotek och längre öppettider. Både statliga och privata bolag har varit med i utvecklingen.

Precis som jag lyfte fram finns farhågor. Vi måste fortsätta att bevaka glesbygdsetableringarna. Där behöver mer göras. Men marknaden har varit positiv för apoteksutvecklingen.

Anf. 159 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Ledamoten Rågsjö tog upp marknadens villkor, och jag delar hennes uppfattning fullständigt. Det är klart att vi ska glädjas åt att det har blivit fler apotek - i vissa delar av landet. Men det hjälper inte dem som bor i glesbygd eller landsbygd.

Själv kommer jag från en relativt liten ort som heter Hagfors. Vi har ett apotek med samma öppettider, och vi har inte fått fler apotek. Det vore klädsamt om ledamoten hade en idé om hur politiska beslut ska fattas som marknaden inte behöver ta hänsyn till. Marknaden styrs ju av tillgång och efterfrågan. Så är det över huvud taget i offentlig sektor. Det är Socialdemokraternas farhåga i fråga om utförare. Det är inget snack om att det finns jättemånga bra utförare. Problemet är vem som tar hänsyn till eller ansvar för helheten.

Precis samma fråga gäller apoteksmarknaden. Marknaden kommer aldrig att etablera ett apotek i Sysslebäck i norra Värmland. Här efterlyser jag mer aktivitet och kreativitet från regeringens företrädare.

Fru talman! Kristdemokraterna är ett parti som håller sjukvårdsfrågorna högt på sin agenda, och partiet ska hedras för det. Men läkemedelsfrågor handlar till stor del om finansiering, och det fattas pengar. Regionerna betalar en stor del av läkemedelskostnaderna. Vi vet att vi står inför en välfärdskris i Sveriges Kommuner och Regioner. I prognosen för 2024 visar siffrorna att det fattas 31 miljarder. Det kommer naturligtvis att påverka möjligheten att köpa in läkemedel. Hur tänker Kristdemokraterna i regeringen se till att välfärden finansieras?

Anf. 160 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Jag tackar Mikael Dahlqvist för frågan.

Alla vet att vi lever i en tuff ekonomisk verklighet. Vi har sett till att kommuner och landsting har fått 12 miljarder det här året. Stora delar av Kommun- och Regionsverige har haft stora överskott de senaste åren. Jag har jobbat i Västra Götalandsregionen och i Falköpings kommun. Många kommuner har stora överskott. Men nu befinner vi oss i tuffare tider, och det kräver åtgärder.

Regeringen har under det här året tillfört 12 miljarder. Sedan ska vi titta på vad som behövs framåt. Det tillkommer stora utgifter. Inflationen skenade tidigare, men nu dippar den nedåt. Och det är positivt.

Den första frågan gällde hur man kan stimulera etablerandet av fler apotek till glesbygden. Jag nämnde tidigare att det finns ett så kallat glesbygdsbidrag. Vi betalade ut 12 miljoner 2022 i glesbygdsbidrag. Men jag sa ärligt tidigare att vi behöver titta över vilka ytterligare stimulanser som behövs. Det finns alltså ett bidrag, och regleringen av bidraget har gjort att 44 apotek fick bidraget förra året.

Anf. 161 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Jag tackar Dan Hovskär för svaret.

Politik handlar om att prioritera. Sant är att ni har gett 12 miljarder extra till Sveriges Kommuner och Regioner. Sant är också att Socialdemokraterna i sin budgetmotion har dubblat den summan. Politik handlar om att prioritera. Det skulle vara intressant att höra hur ledamoten ser på den prioritering som gjordes, där man valde att sänka skatten för dig och mig med höga inkomster i stället för att stoppa indexeringen och ge pengarna till exempelvis sjukvården.

Fru talman! Ledamoten säger att Kristdemokraterna värnar och står som garant för hälso- och sjukvården. Men i mina ögon är ni en garant för höginkomsttagarnas ekonomier. Politik handlar om att vilja och prioritera.

Sedan är det bra om regeringen kommer tillbaka i höstbudgeten. Läget är akut. Det är sant att den förra S-ledda regeringen fick historiska anslag, och det var överskott ett antal år. Men nu får ledamoten komma ihåg att det just nu råder inflation. Sedan finns ett pensionsavtal som kostar miljarder extra. Hela överskottet i den sektorn är borta. Det är därför man prognostiserar för 31 miljarder i underskott 2024 om inget görs från regeringens sida. Det är viktigt att ha det i åtanke.

Fru talman! Jag tror inte att jag kan få svar från ledamoten om man avser att lämna besked före midsommar om prioriteringar till sektorn. Det vore välkommet eftersom kommuner och regioner redan nu håller på att säga upp personal. Det är lite sent att komma med besked i november.

Anf. 162 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Politik handlar om att ta ansvar. Det kan vi båda hålla med om.

Det har varit en gigantisk inflation i vårt samhälle, och det förlorar vi alla på - även låginkomsttagare samt kommuner och regioner. Därför måste vi prioritera att försöka få ned inflationen och få balans i ekonomin. Det har vi jobbat med.

Det ska också löna sig att arbeta. Genom att få fler i arbete mår vårt land bättre. Därför menar vi att om fler har tillgång till arbete mår Sverige och den enskilde bättre. Därför jobbar vi med många olika delar. Sedan får vi återkomma till hur budgeten ser ut för nästkommande år. Jag tror inte att ledamoten kommer att få besked innan riksdagen slutar i morgon. Men vi får se!

Anf. 163 Johnny Svedin (SD)

Fru talman! Läkemedel och tandvård ser vi lite olika på. Jag har som specialistsjuksköterska med inriktning på psykiatri mött och behandlat barn och unga med de flesta typer av läkemedel inom psykiatrins väggar. Vi vet hur stor nytta medicinering kan ha för barn så att de kan fungera i en värld som i dag kan vara extremt stressande och påfrestande. Och ännu värre är det om du har någon form av NPF-diagnos, det vill säga neuropsykiatrisk diagnos.

Men medicinering med antidepressiva läkemedel får aldrig vara det slentrianmässiga förstahandsvalet för att få bukt med barns problem. Det är något som i dag tyvärr görs i alltför stor utsträckning. Detta sker på grund av för långa köer inom psykiatrin och bup, vilket gör att samhället inte har tid att ta itu med dem som behöver hjälp.

Fru talman! Hur ser det då ut? Antalet barn i åldern 0-17 år som förskrivs adhd-läkemedel ökade från nästan 28 000 barn 2011 till nästan 77 000 barn 2022. Men det som oroar mer är att förskrivningen av antidepressiva läkemedel till barn har ökat från nästan 12 000 barn 2011 till drygt 37 000 barn 2022.

Detta bekymrar inte bara mig utan även FN:s barnrättskommitté. I en granskning av hur Sverige lever upp till barnkonventionen har kommittén bland annat noterat de höga nivåerna av depression, oro och självskador bland barn samt den långa väntetiden till psykiatrin.

Fru talman! De senaste tio årens ökning har gjort att det i dag är tre gånger vanligare att barn förskrivs antidepressiva läkemedel i Sverige än i våra grannländer Norge och Danmark, och skillnaden mellan länderna uppges ha ökat under lång tid.

Psykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin och vården för barn och unga är ansträngd i Sverige till följd av föregående regeringars nedmontering och bortprioritering under lång tid. De som söker sig till vården får inte hjälp i tid utan hamnar i årslånga köer. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan och sprider sig allt längre ned i åldrarna.

Omkring 70-80 procent av barn och unga vuxna som diagnostiseras med depression påbörjar behandling med antidepressiva läkemedel. Andelen har varit oförändrad åtminstone de senaste tio åren. Motsvarande situation råder för olika lugnande eller ångestdämpande medel och sömnmedel, där förskrivning görs till 20 procent av barn och 35 procent av unga vuxna vid depression och ångestsyndrom. Detta tyder på att behandlingspraxis vid psykisk ohälsa inte har förändrats. Men eftersom antalet sjukdomsfall har ökat kraftigt har den totala förskrivningen också ökat.

Fru talman! Den ökade användningen av antidepressiva läkemedel måste ses över för att komma till roten med problemet. Vi måste vara helt säkra på att det verkligen är depression som ligger till grund för att barn och unga förskrivs mer och mer antidepressiva läkemedel. Det är oacceptabelt och direkt inhumant om antidepressiva läkemedel skrivs ut som en enklare lösning i brist på resurser inom psykiatrin när unga som mår dåligt främst behöver erbjudas det stöd, den behandling och den vård som de är i behov av.

Sverigedemokraterna anser att regeringen bör se över den ökade användningen av antidepressiva till unga och kartlägga orsakerna till detta. Alla förtjänar en trygg och frisk framtid.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 4.

Fru talman! Jag vill även lyfta fram en annan läkemedelsfråga nu när vi berör ämnet, nämligen hanteringen av läkemedel och miljöaspekten av läkemedel.

Läkemedel utgörs av ämnen som är uppbyggda och designade för att ha biologisk effekt. Som sådana kan de potentiellt ge effekter i naturen när de släpps ut. Många läkemedelssubstanser är så pass stabila att de passerar igenom människokroppen ganska oförändrade eller i en annan biologiskt aktiv form. Läkemedel som kommer ut i naturen påverkar fiskar och vattenlevande djur redan vid mycket låga halter. Antibiotika i miljön kan dessutom allvarligt hota vår hälsa.

Vi anser att det behövs mer kunskap om läkemedlens påverkan på miljön. Läkemedel är en speciell grupp kemiska ämnen eftersom vi behöver dem för att bota och lindra sjukdomar. Andra ämnen som påverkar miljön kan förbjudas, men det gäller inte för läkemedel.

Läkemedel utvecklas och används i stora mängder. Det gäller inte minst receptfria läkemedel. Stora utsläpp görs av ämnet diklofenak, som ingår i gruppen smärtlindrande läkemedel. Även utsläpp av ämnen som ingår i hormonpreparat såsom p-piller är omfattande.

Flera skadliga ämnen har påvisats ha negativa effekter på fåglar. Relativt nyligen visade en svensk forskargrupp på stora förekomster i svenska vattendrag. Fynden belyser frågan om huruvida en miljöprövning bör göras i något skede. Det bör åtminstone vara aktuellt gällande receptfria läkemedel. Läkemedlens viktigaste funktion, att rädda liv och förbättra människors och djurs hälsa, ska givetvis väga tyngst. Givet utvecklingen av utsläpp och risker för miljön måste prövningar övervägas. En sådan prövning skulle kunna påskynda utvecklingen av medicinskt likvärdiga preparat med lägre miljöeffekter och alternativa behandlingsmetoder.

Fru talman! Sverigedemokraterna anser att en utredning behöver tillsättas för att se över hur en miljöprövning skulle kunna utformas som en del i godkännandeprocessen för läkemedel och som en del i förskrivningen av sådana samt vilka konsekvenser olika regleringsformer kan få.

Fru talman! I valrörelsen lyfte Sverigedemokraterna fram behovet av en ny tandvårdsreform, och även tandvården är presenterad i Tidöavtalet.

Sverigedemokraterna vill se att tandvårdens högkostnadsskydd görs om för att mer efterlikna det som finns inom hälso- och sjukvården, vilket skulle göra tandvården mer jämlik och tillgänglig så att även äldre med låg inkomst eller pension har möjlighet att göra besök hos tandläkaren innan munhälsan blir alltför dålig och kostnaderna ännu större.

Exakt hur en sådan reform ska se ut är ännu inte färdigt, utan det kommer Tidöpartierna att återkomma med efter att frågan utretts. Men Sverigedemokraternas ståndpunkt är att munnen är en del av kroppen och att detta bör återspeglas i systemen.

Anf. 164 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Jag noterade att det var några meningar på slutet där Johnny Svedin från Sverigedemokraterna berörde tandvården. Jag kan förstå att det inte var många meningar, för här kan man ju se hur ett skarpt vallöfte förvandlas till en tummetott eller kanske inte ens det.

I valrörelsen var Sverigedemokraterna oerhört tydliga med att det skulle införas ett högkostnadsskydd. Det skulle vara av den typ som är i övriga hälso- och sjukvården. Det skulle kosta 7 miljarder kronor, och pengarna skulle man få in genom att dra ned på biståndet och dra ned på klimatarbetet. Dragit ned på klimatarbetet har man gjort; dragit ned på biståndet har man gjort, men det finns inga pengar till ett högkostnadsskydd.

När det här kom till Tidöavtalet hade det förändrats. Då skulle man utreda frågan och prioritera de äldre.

I budgetpropositionen för 2023 skulle man under mandatperioden se över och utreda, och då handlade det inte längre om alla äldre personer utan de äldre personer som har sämst munhälsa.

Från ett generellt högkostnadsskydd för 7 miljarder har man alltså hamnat i att utreda ett högkostnadsskydd för de äldre som har sämst munhälsa.

Alla här inne vet ju att om man ska införa ett nytt högkostnadsskydd krävs det att regeringen tillsätter en utredning, att man tar fram ett utredningsdirektiv och att man tillsätter en utredare som sedan kommer att behöva ha säkert två år på sig att arbeta innan det finns ett färdigt förslag som ska remitteras, behandlas i Regeringskansliet och kanske passera Lagrådet innan det möjligtvis blir en proposition. Det är alltså uppenbart att det inte blir något av vallöftet om ett högkostnadsskydd under den här mandatperioden.

Man kan undra vad det beror på. Antingen var det så att för er i Sverigedemokraterna var det här ett ganska ointressant vallöfte som ni släppte på en gång i förhandlingarna, eller också är det så att ni har blivit grundlurade av de andra partierna. Jag undrar varför ni inte har drivit den här frågan hårdare om den var så viktig att den till och med skulle in i valmanifestet.

Anf. 165 Johnny Svedin (SD)

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten!

Ja, det var ett vallöfte som vi hade och gick till val med. Vi sa att vi skulle göra en tandvårdsreform av något slag, helt riktigt.

Det ligger fortfarande i Tidöavtalet, och därmed räknar vi med att det ska genomföras under mandatperioden.

Anf. 166 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Det är ju en uppenbar förändring från vallöftet om ett högkostnadsskydd för alla till en kostnad av 7 miljarder, som då innebär att alla får högkostnadsskyddet, till de allt svagare formuleringarna och dessutom slutligen att man ska utreda och att det handlar om de äldre som har sämst munhälsa.

Alla som kan någonting om hur man ändrar lagstiftning och jobbar med budget i Sverige vet ju att det inte går att från en dag till en annan snyta fram ett nytt lagförslag ur näsan och tro att det ska bli verklighet några månader senare. Om man sätter sig och tittar på det här och räknar på de ledtider som finns blir det uppenbart. Det finns inget regeringsbeslut, det finns inget direktiv och det finns ingen utredare, så det här kommer att vara något som möjligtvis hamnar på andra sidan valet 2026.

Återigen är min fråga varför ni har släppt det här. Hade det varit en angelägen fråga för Sverigedemokraterna hade man ju sett till att inte bara ha en lös formulering i budgetpropositionen för 2023 utan en faktisk tidsplan där det står klart att direktivet ska vara framtaget före maj 2023 och utredaren tillsatt före juni 2023 med leveransdatum två år senare för att åtminstone ha ett tidsschema som gör det ens teoretiskt möjligt att få detta på plats under den här mandatperioden. Men det har man helt struntat i.

För min del finns det bara två möjliga tolkningar av det här.

Den ena är att Sverigedemokraterna är medvetna om att det här inte var något viktigt vallöfte. Man har inget emot att det sopas under mattan och placeras någonstans långt fram i tiden. Den andra är att ni helt enkelt har blivit blåsta på den här frågan - att andra partier inte tycker att detta är viktigt och därför har kunnat hantera Sverigedemokraterna på det här sättet.

Jag tycker att det vore intressant att höra en förklaring, alternativt ett besked nu om att detta kommer att verkställas i närtid, som det brukar heta när statsråd pratar. Vad är förklaringen till att detta i valmanifestet centrala vallöfte inte ens bidde en tummetott?

Anf. 167 Johnny Svedin (SD)

Fru talman! Anders W Jonsson har naturligtvis rätt i att det tar tid. En sådan här reform låter sig självklart inte göras över en natt.

För det första har vi inte sopat något under mattan - det kan jag säga direkt. Detta är en viktig reform; den behövs. Och vilka är det som behöver den mest? Jo, förmodligen äldre med dålig tandhygien och tandhälsa. Vi är fullständigt medvetna om att de dessutom har svårast att ta sig till tandvården. Här skulle vi givetvis vilja se att det görs mycket mer. Det är alltså inte fråga om att nedprioritera detta på något sätt, utan frågan är när det hamnar på agendan.

Vi har ungefär 28 punkter i Tidöavtalet som berör socialutskottet på ett eller annat sätt. För andra utskott är det förmodligen fler punkter. Det är en prioriteringsfråga vad vi behöver satsa på just för tillfället. Jag tror att denna fråga kommer att hamna på agendan rätt snart.

Anf. 168 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Sverigedemokraterna är ju en del av regeringen nu. De sitter inte fysiskt i regeringen, men de styr regeringen, anser jag - med hjälp av Tidöavtalet, ett kansli och ledande poster man har här i riksdagen. Man har alltså stor påverkan på den nuvarande regeringens politik och även på vissa frågor som är reglerade i Tidöavtalet.

Jag vill säga till ledamoten Johnny Svedin att jag håller med om mycket i ditt anförande. Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin är ett dilemma och har varit det i många år. När det gäller detta med behandlingsmetoder vet även du, Johnny Svedin, som själv jobbar inom branschen, att det också har med kompetens och tillgång till resurser att göra.

Jag reagerar över en sak i ditt anförande, Johnny Svedin, nämligen att den förra regeringen skulle ha nedmonterat sjukvården. Jag vill bara påminna ledamoten om att vi tillförde över 100 000 nya offentliga jobb när vi satt i regeringen. Det ska bli intressant att se hur det ser ut när den här regeringen tillsammans med SD gör sitt bokslut.

Vi hade historiska anslag till hälso- och sjukvården. Vi till och med värdesäkrade statsbidragen, enligt SKR.

Jag vill ställa en enkel fråga till ledamoten Johnny Svedin, fru talman. Vi står inför en välfärdskris. Det fattas 31 miljarder för nästa år. Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har prioriterat skattesänkningar för ledamoten och mig. Hur kommer ledamoten att se till att man tillför de resurser som behövs till Sveriges Kommuner och Regioner?

Anf. 169 Johnny Svedin (SD)

Fru talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för frågorna! Du hävdar att ni har tillfört 100 000 nya offentliga jobb under er regeringsperiod, och även en massa anslag till hälso- och sjukvården. Jag antar att de har gått till de 100 000 offentliga administrativa jobben i stället för till sjukvårdspersonal. Detta är ett jätteproblem i dag. Vi sitter med en stor administrativ koloss men väldigt få människor som jobbar ute i verksamheten. Tack för det!

När det gäller budgeten är den satt för det gångna året, och det är stora satsningar på gång. Sedan är pengar inte alltid lösningen på en fråga, utan det handlar också om hur man hanterar pengarna. Det är bevisligen så att om man tillför mycket pengar ökar administrationen; det har vi sett under dessa åtta år. Och pengarna går inte till vårdnära yrken, som vi är i störst behov av och där vi i dag saknar personal.

Anf. 170 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Tack, Johnny Svedin, för ditt svar! De som lyssnar och har fått jobb inom sjukvården eller äldreomsorgen funderar nog lite grann på ditt uttalande nu om att pengarna bara har gått till administrativa jobb. Jag tycker att man ska vara oerhört försiktig med att dra sådana slutsatser i den här kammaren, fru talman. Jag håller med om att de administrativa jobben ökar snabbare än de borde göra. Det är ett problem; det ser även vi. Vi är också ett av de partier som vill ta bort en hel del av regionerna, men då sa den borgerliga sidan nej tidigare. Det är ett problem med administration, men sådana här generaliseringar och myter, som jag vill kalla det för, gagnar inte den politiska debatten, Johnny Svedin.

Hur tror ledamoten att köerna till bup ska bli kortare om man inte tillför mer pengar? Ledamoten säger själv att det handlar om hur man jobbar och hur man administrerar. Ja, jag håller med. Jag vill påstå att om man har för mycket pengar slösar man och om man har för lite pengar blir man smart. Jag har själv styrt och jobbat på olika nivåer, så jag har också erfarenhet av detta.

Men se nu sanningen i vitögat, Johnny Svedin! Det fattas tiotals miljarder. Det står varje dag i tidningen att man varslar personal, både inom hälso- och sjukvården och inom kommunerna. Detta kommer till syvende och sist, gällande det område vi debatterar här i dag, att påverka läkemedelsbudgeten. Och vilka blir då konsekvenserna?

Anf. 171 Johnny Svedin (SD)

Fru talman! Tack igen, Mikael Dahlqvist, för frågorna! Vi kan tala om den administrativa biten hur mycket som helst, men i min hemregion Kalmar län var ökningen betydligt större för de administrativa posterna än för den vårdnära personalen. Detta blir inte lite, och det är nog ganska jämförbart över hela landet.

Du erkänner själv att ni med oro har sett att administrationen har vuxit och blivit större, vilket är ett problem. Man behöver jobba med det problemet. Vad behöver vi ha? Ytterligare någon administrativ tjänst som inte är vårdnära eller en ny sjuksköterska, undersköterska eller omsorgsassistent på golvet? Jag tror att valet är självklart.

Vi behöver folk som jobbar nära de sjuka och behövande. Förmodligen finns det också pengar att hitta där. Det är upp till regionerna att bestämma sådana saker. Det kan inte vi göra här, utan vi pratar om det stora hela.

Men som jag sa innan: Vi har 28 punkter i Tidöavtalet som på ett eller annat sätt berör socialutskottet och syftar till att förbättra hälso- och sjukvården i den riktning vi önskar. Bland annat pratar vi om att äntligen försöka ta tag i detta med primärvårdens roll i sjukvårdskedjan. Vi pratar om apoteken. I Tidöavtalet står det också att vi ska utveckla apotekens roll i vårdkedjan.

Det kommer alltså. Jag är inte ett dugg orolig för det. Jag känner mig faktiskt ganska säker på att detta är bra åtgärder som kommer att gynna svensk hälso- och sjukvård i det långa loppet.

Anf. 172 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag undrar lite, ledamoten Johnny Svedin. Jag står här med en tidning, Dagens Medicin, där det står: "Inflationen slukar vårdens pengar." Att gömma sig bakom att det bara är administratörer som får gå från vården tycker jag inte känns okej. Detta är en kris i hela hälso- och sjukvården.

Ledamoten tog upp detta med barn som har olika psykiska diagnoser och far ganska illa. Där är vi helt överens. Det sker en enorm förskrivning av exempelvis antidepressiva läkemedel och även läkemedel mot adhd. Vad man förskriver ser väldigt olika ut runt om i landet.

Vi hade några enkla små förslag i vår lilla motion, nämligen att regeringen bör genomföra en nationell översyn av förskrivningen av antidepressiva läkemedel och att regeringen bör ta initiativ till en genomgång av riktlinjer för medicinering av barn och unga. Men det var bara vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet som var positiva till detta, vilket var lite tråkigt.

Jag undrar förstås om ledamoten kanske tycker att det är något som han kan föra vidare, eftersom Sverigedemokraterna har en enorm impact på den här regeringen. Det är på grund av er som det över huvud taget finns en regering just nu, så att säga.

Min andra fråga handlar om den tandvårdsreform som ni gick ut och sa skulle genomföras. Precis som Anders W Jonsson sa lät det väldigt svulstigt: Nu ska det bli en tandvårdsreform! Sedan har den sjunkit ihop till väldigt lite. Nu gäller den äldre personer med sämst munhälsa, och det är något helt annat än en generell tandvårdsreform, som vi tycker behövs.

Hur tror ledamoten Johnny Svedin att detta kommer att bli i slutändan?

Anf. 173 Johnny Svedin (SD)

Fru talman! Karin Rågsjö får samma svar som den föregående talaren fick när han frågade hur jag såg på detta. Jag är ganska trygg med att det här ska genomföras under denna mandatperiod. Vi behöver göra en utredning. Det kommer absolut att ta lite tid. Men det är inga tomma löften.

Att vi sedan talar om äldres munhälsa eller äldres brist på god munhälsa är ganska naturligt, för så är det i dag. Detta är ett jätteproblem i äldreomsorgen, och därför har vi också lyft fram det som ett av de stora problemen och en anledning till att vi ska genomdriva denna tandvårdsreform.

Sedan var det frågan om neuropsykiatri och sådant. Ja, hur kommer vi till rätta med det? Det finns en hel del åtgärder inom Tidöavtalet som kommer att leda oss åt det hållet.

Jag håller med Karin Rågsjö, och hon håller säkert med om det jag sa i mitt anförande också, om att vi behöver göra någonting här. Vi behöver verkligen se över vad det är som gör att barn mår så dåligt, varför det dåliga måendet ökar och framför allt också varför medicineringen ökar i stället för den vård som de egentligen skulle behöva.

Ett förslag är att vi ska tydliggöra läkarens roll i vårdkedjan. Det ingår i Tidöavtalet. Det kan också ligga i utredningen. Vi ska även ha en utredning om huvudmannaskap. Det kan också bli en del i detta.

Det är alltså flera åtgärder som saxar in i den här frågan. Det finns inget direkt förslag på papper som ska komma till rätta med exakt allt. Men jag tror att om vi slår ihop dessa olika åtgärder kommer vi också att se en förbättring. Vi kommer att se till att det hamnar bland det som vi planerar för.

Anf. 174 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag tror ju inte att barn och unga kommer att må bättre av de nedskärningar i skolan som vi nu ser lite runt om i landet. Jag kan också referera till en undersökning som Friends har gjort, som visar att mobbningen på grund av etnicitet har ökat otroligt. Det kanske man ska fundera över. Det kan inte vara något positivt.

Låt mig gå tillbaka till detta med tandvårdsreformen. Den här SD-beroende regeringen har ju spottat ur sig utredningar av diverse slag. Det är exempelvis en utredning på gång om angiveri. Det finns massor med utredningar. Men detta ligger alltså i något slags byrålåda.

Om man då ska genomföra den stora reform som detta ändå är - jag menar att det inte bara handlar om äldre, utan dålig tandhälsa har kanske att göra mer med klass än med ålder - kan det ändå hända att det inte blir något av den. Det blir återigen något som kommer väldigt nära nästa val, och då vet vi att det inte är något som någon kommer att lyfta i nästa regering. Men vi kommer att kämpa för det, kan jag säga.

Jag är orolig över utredningen. När man går ut och säger saker och ting före ett val är det väldigt bra att sedan förhålla sig till det man har sagt. I alla frågor som har att göra med invandring, brottslighet och så vidare har ni ju följt det som ska göras till punkt och pricka, Johnny Svedin, men just detta med tandvårdsutredningen och generellt stöd, som ska likställas med det vi har för kroppen, finns det ju ingenting av just nu.

Anf. 175 Johnny Svedin (SD)

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för frågan! Återigen kan jag bara säga att detta är något vi gärna vill genomdriva. Det är en fråga som har kommit från oss. Det är en fråga som vi har använt i valrörelsen och kommer att genomföra i Tidöavtalet. Där står det.

Att det inte är påbörjat än kan bero på att vi har prioriterat annat just för tillfället. Jag vågar inte svara på det. Jag kan inte ge ett datum för när detta exakt kommer att ske, men det är en viktig fråga. Det kan Karin Rågsjö vara helt säker på att vi anser att det är. Vi kommer inte att släppa detta på något sätt. Så är det.

Vad gäller satsningar håller jag med Karin Rågsjö: Man måste börja någonstans. Det sa jag också i mitt anförande, och jag har sagt det tidigare också. Vad behöver vi göra för att minska exempelvis medicineringen av barn och unga, och vad behöver vi göra för att de ska må bättre och inte behöva komma till bup? Skolhälsovården är en av de saker jag vet att nuvarande regering satsar på.

Jag vet också av egen erfarenhet att bland det första man tittar på ute i kommunerna när det gäller sådant man kan dra ned lite på i skolan finns skolhälsovården. Det är enkla pengar att plocka. Detta måste ledamoten bevaka precis som jag och se till att sådant inte sker, för det är otroligt viktigt att vi har en fungerande skolhälsovård.

Detta ingår i den totala satsningen på de 28 punkterna. Vi kommer att bevaka detta. Vi ska stärka svensk hälso- och sjukvård och vården för barn och unga. Detta är vad jag kan säga.

Lina Nordquist (L)

Anf. 176 Lina Nordquist (L)

Fru talman! På det här området blev jag väldigt glad över regeringsförklaringen och regeringens prioriteringar. Som apotekare blev jag glad, som invånare blev jag glad och som liberal blev jag väldigt glad. Vi får en apoteksreform och en tandvårdsreform. Det känns väldigt bra.

Vad gäller apoteken vill jag säga att det är hög tid att utveckla deras roll i vårdkedjan. Under den här mandatperioden ska regeringen se till att vissa tjänster ska kunna erbjudas, till exempel hälsoundersökningar. Vi kommer också att införa ett farmaceutsortiment, ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt.

På läkemedelsfronten pågår dessutom väldigt mycket avgörande arbete, skulle jag vilja säga, för alla människor som behöver läkemedel på ett eller annat sätt. Det handlar om uppdateringar och en ny läkemedelsstrategi. Vi får äntligen en nationell strategi när det gäller sällsynta tillstånd - i bred bemärkelse, men där läkemedel givetvis ingår.

Det handlar också om arbete för att läkemedel ska finnas där de behövs när de behövs. Det ska vara färre restnoterade läkemedel. Vi arbetar också för att införa en miljöpremie i förmånssystemet och väga in miljöaspekter när det handlar om receptfria läkemedel. Det är något som Liberalerna har arbetat väldigt länge för.

Det är alltså mycket som pågår. Det blir väldigt roligt att se detta.

Sedan har vi detta med tandvårdsreformen, där en utredning tillsätts för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd. De som har den sämsta munhälsan ska prioriteras. Det är otroligt viktigt. I dag är det dyrt för den som har dålig munhälsa. Dessutom går ofta skör munhälsa hand i hand med skör ekonomi.

Vi ska alla ha kunskap för att kunna förebygga. Vi ska alla ha råd att förebygga och behandla. De med störst risk ska prioriteras högst.

Jag är jätteglad över att regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram underlag för en nationell riskbedömning. Det är viktigt.

Arbetet för en jämlik tandvård för barn och vuxna i hela landet pågår nu. Arbetet för bättre läkemedelsförsörjning och klokare läkemedelslagstiftning pågår. Jag ser verkligen fram emot de färdiga förslagen.

Anf. 177 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Diskussionen på läkemedelssidan handlar mycket om att vi ska öka tillgången så att alla människor kan få tillgång till läkemedel. Men det man glömmer då är att det finns en annan sida av svärdet, nämligen felaktigt använda läkemedel. Det kanske mest upprörande är de människor som drabbas av beroendesjukdomar på grund av felaktig förskrivning av narkotiska preparat. Detta kan ske av ren okunskap, men det finns i Sverige ett antal läkare som tjänar väldigt grova pengar på att skriva ut narkotiska preparat åt människor som har beroendesjukdomar.

Här är tänderna alldeles för svaga. Det är väldigt svårt för Ivo att hitta dessa individer, beroende på att Ivo först måste få en misstanke om att det finns en individ som ägnar sig åt detta, ska vi säga, kriminella beteende. Sedan kan man begära ut information om just den individen.

Man skulle på ett ganska enkelt sätt kunna fånga in dessa fula fiskar genom att helt enkelt ändra lagstiftningen så att E-hälsomyndigheten med jämna mellanrum rapporterar in förskrivningsmönster när det gäller narkotiska preparat. Vilka förskriver mer än fem gånger mer än de andra läkarna i landet? Sedan skulle man ganska enkelt kunna plocka ut dem som jobbar på onkologkliniker och så vidare. Det skulle vara ett träffsäkert sätt att faktiskt tillsyna och sätta stopp för detta.

Det förslaget har vi lagt fram. Det kommer Liberalerna att rösta nej till. Man kommer också att rösta nej till något annat, och det förstår jag inte. I dag är det tillåtet för en läkare att skriva ut narkotiska preparat till sig själv. Det borde sättas stopp för det.

Min fråga till Lina Nordquist, som har ett engagemang i dessa frågor, är: Varför bidrar inte Liberalerna till att stävja skador som faktiskt orsakas av oseriösa läkare i detta land?

Lina Nordquist (L)

Anf. 178 Lina Nordquist (L)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag är glad att detta ämne kommer på tal, för det är ett väldigt viktigt område. Där ser vi också att HSAN har haft alldeles för tunna muskler. Liberalerna drev under förra mandatperioden tillsammans med bland annat Centerpartiet igenom att man, när man misstänks för allvarliga förseelser, inte ska kunna arbeta som läkare. Man ska inte kunna fortsätta med de felaktigheter som man har ägnat sig åt när de faktiskt innebär risker för andra människors liv och hälsa.

Vi har också länge arbetat just för att man enklare ska kunna upptäcka när en läkare förskriver läkemedel så att det för patienten blir direkt farligt. Det kan för all del också vara flera läkare tillsammans som gör det, utan att de egentligen vet vad den andra gör, så att säga.

Där har det tidigare funnits ett oerhört hårt motstånd från just läkarkåren, som inte alls har velat att någon lägger sig i vad de skriver ut. Men nu äntligen, med den nya infrastrukturen, kommer det att på ett helt annat sätt bli möjligt.

Jag är glad för ledamotens engagemang. Jag är glad för motionerna. Sedan är det så att Liberalerna nu är ett regeringsparti. Då väcker man inte motioner, utan man bereder sakerna i Regeringskansliet. Men jag håller helt med ledamoten om att arbetet med att få ut information om vilka yrkespersoner i sjukvården som kan vara en direkt risk för patienterna och som stjälper snarare än hjälper är mycket, mycket viktigt. Och jag kan försäkra att det pågår.

Anf. 179 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Det handlar helt enkelt om att Ivo i dag inte har möjlighet att hitta dessa individer. Ivo måste nämligen få en rapport om att det är en enskild läkare på en läkarmottagning som tjänar pengar på att göra på detta vis och som har en helt felaktig förskrivning.

Ska man kunna hitta dessa individer krävs det en lagändring. Det krävs att Ivo får möjlighet att en gång per månad begära in denna statistik från E-hälsomyndigheten.

Det är obegripligt för mig att man inte går vidare med dessa förslag. Man avslår dem från majoritetens, Tidöpartiernas, sida och hänvisar till SOU 2022:72. Men jag har läst den framlänges och baklänges. Det står inte ett ord om detta. Det handlar om försäljningsstatistiken, som ska rapporteras till Socialstyrelsen och annat.

Jag gläds ändå åt att Liberalernas företrädare nu är positiv till detta, och jag hoppas att det lyfts från Liberalernas sida i diskussionerna på Socialdepartementet. Detta är nämligen ett stort problem i Sverige, och det är något som man faktiskt skulle kunna åtgärda.

Den andra delen i detta är helt absurd. Som läkare ska man inte behandla sig själv i ett läge där man har svåra sjukdomar. Det säger sig självt. Man ska inte behandla sin familj heller. Men här har vi alltså en lucka som gör att en läkare som har ett narkotikaberoende kan sitta och skriva ut, inte med sin penna men med sin telefon, obegränsade mängder narkotika till sig själv, och ingen sätter stopp för det.

Jag tar det som Lina Nordquist har sagt här till intäkt för att dessa två konkreta förslag kommer upp på agendan - låt vara att de avslås i morgon av Tidöpartierna. Detta kan inte få fortsätta längre. Det skadar många människor, och det finns enkla metoder som skulle kunna stoppa det.

Lina Nordquist (L)

Anf. 180 Lina Nordquist (L)

Fru talman! Jag kan naturligtvis inte lova att regeringen kommer att välja att genomföra exakt Centerpartiets förslag i en motion. Men jag kan absolut lova något när det handlar om trygg vård. Det stora arbetet behöver handla om att man ska ha sin sjukvård nära sig. Det ska vara kunniga människor, som har rätt till fortbildning och som får den fortbildningen. Det ska vara ett ansvar för den som anställer sjukvårdens yrkesgrupper att tillhandahålla fortbildning. Och som ledamoten är inne på: När det väl dyker upp rötägg ska de personerna upptäckas. De ska nagelfaras, och en del av dem ska inte längre vara kvar i vården. Man ska inte kunna utsätta en patient för risk vare sig genom okunskap eller med vilje - så enkelt är det. Det kan vi absolut skaka hand på, och jag ser fram emot att driva detta vidare oavsett om jag är i opposition eller om jag är i majoritet.

Anf. 181 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Detta är den sista debatten om hälso- och sjukvård under det här året, så att säga. Det har varit ganska många debatter, och det som har färgat detta år och som kommer att färga nästa år är det som står i en tidningsrubrik: Inflationen slukar vårdens pengar.

Jag tror att vi kommer att få läsa fler artiklar av detta slag. Vi står nämligen inför en välfärdskris, och kommuner och regioner kommer att få skära ned. Det gör man redan nu. Detta kommer självklart att drabba patienter. Det kommer också att drabba förebyggande insatser.

Många barn mår dåligt psykiskt - det har vi diskuterat tidigare. Det handlar om mycket: hemförhållanden, skola och fritid. Men det handlar också om väldigt tydliga signaler. Har du rötter i ett annat land är du en belastning - det är vad väldigt många barn känner i dag på olika orter runt om i Sverige. Exempelvis står angiveri på agendan. Det är kanske inte så lyckosamt för ett barn som bor i en invandrartät miljö. Sådant skrämmer. Familjen kan vräkas och så vidare.

Nu ska jag prata om antidepressiva läkemedel till barn och unga. Ökningen av förskrivningen av antidepressiva läkemedel de senaste åren är tydligast för barn. Andelen flickor i åldern 10-14 år som fått antidepressivt läkemedel förskrivet ökade med nästan 60 procent mellan 2014 och 2018 och med ytterligare 9 procent mellan 2019 och 2020. För pojkar i samma ålder var ökningen drygt 40 procent mellan 2014 och 2018. Det är exempellösa siffror. Även förskrivningen av läkemedel för adhd har ökat. Under 2017 hämtade 5,6 respektive 2,6 procent av alla pojkar och flickor i åldern 10-17 år ut minst ett adhd-läkemedel på recept. Det är höga siffror och något som vi behöver fundera på.

Enligt Socialstyrelsen är de stora regionala skillnaderna i förskrivningen väldigt oroande. Skillnaderna kan bero på överbehandling i vissa regioner med hög förskrivning och på underdiagnostisering och underförskrivning i andra regioner. Forskningen på området, när det gäller denna typ av behandling, är väldigt osäker i fråga om effekten och de långvariga konsekvenserna av barns och ungdomars bruk. Detta borde man undersöka.

Vi har lagt fram ett förslag. Vi vill att regeringen genomför en nationell översyn av läkemedelsförskrivningen när det gäller antidepressiva läkemedel och adhd-medicin till barn och unga och att regeringen tar initiativ till en genomgång av riktlinjer för medicinering av barn och unga. Jag yrkar bifall till reservation nummer 5.

Då går vi vidare till apoteken - det är väldigt spretiga debatter i dag. Syftet med apoteken är att man ska lindra och så att säga läka sjukdom genom godkända läkemedel. Jag tycker att man kanske kunde ha gett bra direktiv till Apoteket AB i stället för att göra utförsäljningen. Efter att Alliansen sålt ut apoteken har nya affärsmodeller utvecklats. Det är olika kluster. Det är kedjor. Det är livsmedelsaffärer som ligger nära apotek - man får bonus om man handlar i det apoteket. Man går samman, så att säga. Det är inte små gulliga familjeapotek, som man pratade om när man genomförde denna reform, utan det är stora kluster.

Själva folkhälsoarbetet när det gäller apoteken har skjutits i bakgrunden. Det är också för att det är konkurrerande enheter. Det är en marknad, helt enkelt.

Det är ingen nyhet att Vänsterpartiet vill titta över förstatligande. Det är vi inte ensamma om. När Novus gjorde en undersökning 2020 ville sex av tio svenskar återförstatliga apoteken.

Tillgången till läkemedel måste säkras även på landsbygden. Det har vi också talat om. Att tro att marknadskrafterna ska ta ansvar för att landsbygd och glesare landsbygd ska ha tillgång till medicin är att blunda för verkligheten och inte ta sitt politiska ansvar.

Enligt en etableringsanalys 2022 minskar samtidigt antalet apotek som varit lokaliserade mer än sex kilometer från ett annat befintligt apotek. Enkelt förklarat minskar antalet apotek på landsbygden, där tillgången redan är knapp, och ökar i städerna.

Det har varit en enorm ökning för oss som bor i storstäderna. Vi har inga problem att få medicin när som helst på lördagar, söndagar och kvällar. Det är väl jättebra. Men bor du någon annanstans i Sverige är det mer problematiskt.

Nu lämnar vi apoteken och åker vidare till tänderna. Vi anser att tänderna är en klassfråga. I Tidöavtalet står på sidan 8: Tandvårdsreform. En utredning tillsätts för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård. Äldre personer med sämst munhälsa ska prioriteras.

Det var inte riktigt det som sades under valrörelsen från Sverigedemokraterna. Det har vi redan talat om. Man kan fundera på när utredningen kommer och om den kommer över huvud taget. Det är en enorm jämlikhetsreform.

Det är inte heller obekant att Vänsterpartiet vill ha ett verkligt högkostnadsskydd i tandvården som det i sjukvården. Under de senaste decennierna har välfärden urholkats. Vi ser neddragningar och passivitet, och en naiv tro på marknaden har fått styra. Det vill vi vända.

Det är dags att bygga välfärd. En tandvårdsreform vore väldigt välkommen för väldigt många. Det kostar mycket att gå till tandläkaren i dag. Det kan jag intyga.

Det är alltid de med låga inkomster, oavsett ålder, som inte går till tandläkaren. De har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor, och det är endast halva kostnaden som ersätts. Bra tänder har alltid varit en klassfråga.

Vi har reformplaner för tandvården i Sverige. De syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. Det förebygger också allvarliga sjukdomar, som vi också har berört här.

Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärdsmodellen och skulle tveklöst innebära en progressiv landvinning. Men vi fattar. Vi tror inte att den SD-beroende regeringen kommer att ta det som står på sidan 8 i Tidöavtalet vidare.

Anf. 182 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Det är en intressant debatt vi har haft i dag. Det gäller två väldigt viktiga frågor. Det är läkemedelshanteringen i Sverige och dessutom tandvården. Det har varit en hel del detaljer i diskussionen. Jag skulle vilja lyfta fram två områden där det är betydligt större problem.

Låt oss titta på läkemedelsområdet. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi är inte alls bäst ens i Europa på att introducera nya läkemedel. Det tar alldeles för lång tid innan ett nytt läkemedel når en hel patientgrupp i det här landet.

Det beror på att det till alldeles för stor del är fritt valt arbete för den enskilde läkaren vilka läkemedel man skriver ut. Det är den ena delen.

Den andra delen är att vi har ett antal läkemedel där man redan nu vet att de inte har någon effekt. Men de förskrivs fortfarande, och de betalas och bekostas av skattekollektivet.

Det är minst lika viktigt att introduktionen av nya läkemedel sker på ett effektivt sätt och jämlikt över hela landet som att vi utmönstrar de läkemedelsterapier som inte längre är aktuella och som inte ska förekomma. Det handlar om utskrivning av antidepressiva till de äldre och så vidare. Det finns ett antal exempel på det.

Det leder till en ojämlik sjukvård som väldigt mycket beror på var du är född i landet, om du är född i ett annat land, vilken utbildningsnivå du har, hur dina föräldrar ser ut och så vidare. Det gör att det varierar. Så skulle det inte behöva vara.

På läkemedelsområdet, till skillnad från andra områden inom sjukvården, har vi otroligt bra statistik. Vi kan i princip följa momentant vilka läkemedel som skrivs ut och också till vilka patientgrupper.

Problemet är att vi inte har tillräckligt starka nationella styrinstrument. Det är inte möjligt för Ivo att utöva tillsyn över det och kunna se att man använder ett läkemedel som inte över huvud taget ska användas på den patientgruppen.

För mig är det ett så tydligt exempel på att det vi behöver väldigt mycket mer av i svensk hälso- och sjukvård är nationell styrning. Socialutskottet besökte för ett antal år sedan Intermountain Health i Utah i USA. Det är ett av världens absolut bäst fungerande sjukvårdssystem.

Där kunde man i Salt Lake City i princip momentant se om förskrivningsmönstret ändrades och om man följde de rekommendationer som fanns eller inte. Det är dit vi måste nå, herr talman.

Jag hade önskat att Tidöregeringen i stället för att nu tillsätta en utredning som ska titta på förstatligande av den svenska sjukvården hade valt att tillsätta en utredning som mer precist skulle titta på vilka områden det behövs mycket mer av nationell styrning på.

Där kan det inte längre vara fritt valt arbete och upp till den enskilda läkaren eller kliniken hur man ska agera. Det problemet finns på alla områden i sjukvården. Men just när det gäller läkemedel har vi egentligen verktygen. Det som saknas är både piskan och moroten och möjligheten att skarpt intervenera från tillsynsmyndighetens sida.

Det andra området som vi har diskuterat i motionsbetänkandet, där det finns ett antal förslag från enskilda och partier, är tandvården. Diskussionen har här lite grann handlat om högkostnadsskydd.

Ledamoten Karin Rågsjö lyfte fram att det är en klassfråga hur tandhälsan ser ut. Det kan vi nog alla hålla med om. Det går att titta i munnen. Vi fick det beskrivet väl för oss när utskottet var på Ekerö och besökte ett Sis-hem. I princip alla ungdomar som kom dit hade en bedrövlig tandhälsa.

Men det är inte så enkelt som att om man bara gör tandvården gratis så löser man det eller håller nere kostnaderna. Det ser vi beroende på att barntandvården i Sverige är gratis. Trots det är det oerhört stora klasskillnader i hur tandhälsan är hos barn i utsatta socioekonomiska miljöer i förhållande till andra.

Jag skulle säga att det kanske inte är de ekonomiska villkoren för tandvården som är det mest akuta problemet vi har. Det stora problemet nu är att vi inte har personal i den svenska tandvården och framför allt i folktandvården. Det gör att man inte ens hinner med sitt grunduppdrag.

Där har staten ett ansvar beroende på att det är staten som reglerar utbildningsvolymen. Vi kan bara hoppas att man snart får till stånd ytterligare en tandläkarhögskola i Sverige. Det är Jönköping som står på tur att kunna erbjuda den utbildningen. Här har staten ett ansvar, och det ansvaret måste vi ta.

Det som är tråkigt där är förstås att det Tidöpartierna och den moderatledda regeringen gör på det området är snarast att se till att hålla borta personal från andra länder. Det kommer att drabba både sjukvården och tandvården.

Man höjer inkomstkravet och säger: Du är inte välkommen hit om du inte har en månadslön på mer än 33 000-34 000 kronor. Det kommer att göra att det blir betydligt svårare att rekrytera, herr talman, till både tandvården och hälso- och sjukvården.

Någon kan invända och säga att det inte finns en tandläkare eller för den delen en läkare som tjänar under 33 000-34 000 kronor. Men när man rekryterar personal från länder utanför EU går den aldrig in på en full tandläkarlön eller full överläkarlön, utan den börjar betydligt lägre.

Om man då begränsar möjligheten till arbetskraftsinvandring kommer det inte att vara en positiv kraft för den svenska tandhälsan och inte minst den svenska folktandvården.

Jag står bakom alla reservationer som Centerpartiet har i betänkandet men yrkar för tids vinnande endast bifall till reservation 12.

Anf. 183 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jonsson för hans mycket engagerade anförande.

Precis som ledamoten Jonsson ser jag att svensk sjukvård behöver utvecklas, och om den ska utvecklas behöver man göra någonting annorlunda. En av de lärdomar som jag tog med mig efter coronapandemin när jag var regionråd på Gotland var att fler saker bör lyftas upp till ett statligt ansvar. Staten behöver ta ett ökat ansvar för styrningen av vården. Jag uppfattar att Anders W Jonsson håller med om det, åtminstone i delar.

Det blir därför märkligt när ledamoten Jonsson säger att regeringen bara ska dra ett streck och sedan ska all sjukvård plötsligt vara statlig. I de uppdrag som man har gett till kommittén för utredningen om statlig vård heter det att man ska analysera och belysa för- och nackdelar med helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Man ska lämna förslag som säkerställer ett mer effektivt hälso- och sjukvårdssystem som utgår från patienter och tar hänsyn till medarbetares behov.

Är inte detta egentligen precis det som Anders W Jonsson och jag själv efterlyser? Man ska ju förutsättningslöst titta på hur det skulle kunna fungera bättre med ökad statlig styrning. Man håller förvisso öppet för att den kan vara helt eller delvis statlig.

Anf. 184 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag tackar för en väldigt intressant fråga.

Jag tror att det finns en stor uppställning i Sverige för att det behövs en ökad nationell styrning på ett antal områden. Men att bara åstadkomma en ökad nationell styrning är ett oerhört omfattande arbete. Det kräver ändringar i ett stort antal lagar. Man måste också titta på vilka delar av infrastrukturen i sjukvården som bör vara statliga, det vill säga ha statligt huvudmannaskap. Bara det är ett oerhört stort reformarbete. Där tror jag att det kan finnas en bred uppställning bland de olika partierna, vilket vi har hört i diskussionen under många år. Frågan om ett statligt huvudmannaskap är dock något helt annat.

Jag antar att Jesper Skalberg Karlsson noga följer det som händer på Ratio, som är ett svenskt forskningsinstitut. De har under flera år lagt ned ett mycket stort arbete på att gå igenom forskningen om huruvida det är mer effektivt att ha hela det svenska hälso- och sjukvårdssystemet under en enda huvudman, styrt av en generaldirektör som väl skulle sitta på Kungsholmen. Det vore det mest förödande man kunde göra för svensk hälso- och sjukvård.

I Sverige har vi två sådana processer i färskt minne.

Det ena är förstatligandet av Försäkringskassan, vilket ledde till att Försäkringskassan inte fungerade på tio år. Det var i och för sig befogat att göra det med en verksamhet som styrs av en lagstiftning där det ska vara exakt samma beslut i Vittangi som det är i Ystad. Där är det rimligt att ha en enda organisation under en generaldirektör. Men hälso- och sjukvården är ju otroligt komplex.

Det andra exemplet i Sverige är förstatligandet av polisen. Vi gick från ett antal olika polismyndigheter till en enda. Även för det fanns det otroligt tunga skäl.

Att skapa ett NHS i Sverige med 455 000 anställda och en budget på ungefär lika mycket i miljarder är en återvändsgränd. Det hade varit bättre att fokusera på det som ger resultat.

Anf. 185 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jonsson för svaret.

Jag ser fram emot kommitténs arbete där man ska titta på hur man delvis eller helt kan ta ett större statligt ansvar, komma framåt och lösa riktiga problem. Då får man många verktyg i verktygslådan som man kan använda.

Herr talman! Min uppföljande fråga handlar inte om detta. Vi har i debatten hört att vi har en SD-styrd regering. Precis som Sverigedemokraterna är ett stödparti till nuvarande regering var Centerpartiet ett stödparti till den förra regeringen.

Man talar här om att det ska gå mycket fortare och att allt ska hända på en gång. Det spelar ingen roll att Tidöavtalet reglerar en mandatperiod; allt ska vara genomfört det första året. Då är det intressant att höra mer om hur fort det egentligen gick under föregående mandatperiod.

En fråga som ledamoten berörde i sitt anförande var den nationella läkemedelslistan. Jag undrar varför det tog sådan tid om allt gick så fort när Centerpartiet var stödparti. Varför var det inte färdigt när Moderaterna äntrade Rosenbad i höstas?