Läkemedelsfrågor
Betänkande 1997/98:SoU15
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU15
Läkemedelsfrågor
Innehåll
1997/98 SoU15
Sammanfattning
I promemorian behandlas ett tjugotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997 om olika läkemedelsfrågor. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden främst med hänsyn till kommande förslag från regeringen och pågående utrednings- och utvärderingsverksamhet. Till betänkandet har fogats fem reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
1997/98:So221 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att förskrivningsrätt ges till dietister i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur bidragssystemet bör utformas i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So236 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att erbjuda apotekens kunder en frivillig anslutning till ett system med läkemedelsprofiler. 1997/98:So243 av Alf Svensson och Göran Hägglund (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att utnyttja möjligheterna till samordning inom apotekens ram med annan verksamhet, t.ex. di- striktssköterska och hjälpmedelscentral, 1997/98:So248 av Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att utvidga rätten att förskriva läkemedel till fler sjuksköterskegrupper. 1997/98:So271 av Marina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av receptblanketten. 1997/98:So272 av Fanny Rizell (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den utbildning i farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs tillgänglig för skolsköterskor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskrivningsrätt till skolsköterskor för ett begränsat antal läkemedel. 1997/98:So278 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett medicinskt etiskt centrum i Sverige. 1997/98:So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedel, 1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kliniska läkemedelsprövningar skall inkludera både kvinnor och män, 1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekmannainflytande i läkemedelskommittéer, 1997/98:So325 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelse om provmedicinering med testdos. 1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kriminalisering av det icke-medicinska bruket av dopningspreparat, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat internationellt samarbete för att minska användandet av dopningspreparat. 1997/98:So630 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problemen med läkemedel på den illegala marknaden. 1997/98:So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedelsberoende, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dopningspreparat. 1997/98:So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av läkemedelsföretagens ansvar enligt vad som anförts i motionen, 1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra läkemedelsmissbruk och illegal försäljning av beroendeframkallande läkemedel. 1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalisering av innehav av dopningspreparat. 1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling.
Utskottet
Utskottet har i betänkande 1997/98:SoU1 Budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg behandlat motions- yrkanden om bl.a. återgång till ett nationellt läkemedelsförmånssystem, avskaffande av det s.k. receptregistret, återinförande av den fria listan för vissa läkemedel, Apoteksbolagets försäljningsmonopol samt regeringens besparingskrav på Apoteksbolaget. Utskottet ställde sig bakom regeringens förslag till medelsanvisning. Samtliga motionsyrkanden avstyrktes med hänvisning till bl.a. utskottets tidigare redovisade uppfattningar i dessa frågor. Vad gäller Apoteksbolagets detaljhandelsmonopol ansåg utskottet att översynen av den framtida läkemedelsdistributionen skulle avvaktas och avstyrkte de aktuella motionerna.
Beroendeframkallande läkemedel m.m. I motion So630 av Krister Örnfjäder (s) begärs tillkännagivande om problemen med läkemedel på den illegala marknaden. Det förekommer stort läckage av legala läkemedel till den illegala marknaden via korrekta läkarrecept. En annan kanal till den svarta marknaden är smuggling. Motionären anser att åtgärder måste vidtas för att förhindra missbruk av legal narkotika. Det bör undersökas hur narkotikaklassade och beroendeframkallande läkemedel kommer ut på den illegala marknaden. Kontrollen över dessa läkemedel skulle, enligt motionären, kunna bli tillräckligt effektiv genom att exempelvis bara läkare med specialistkompetens får skriva ut dem och att alla sådana recept dataregistreras i ett centralt receptregister i syfte att upptäcka och åtgärda överutskrivning och - konsumtion. I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedelsberoende (yrkande 16). Läkemedel som kan ge upphov till läkemedelsberoende förekommer ofta på förfalskade recept, och motionärerna anser därför att det är angeläget att rutinmässigt följa vilka preparat som är aktuella i dessa sammanhang men också att undersöka om den nya receptblankett som införts bidrar till att antalet receptförfalskningar minskar. Motionärerna anser vidare att det är viktigt att kartlägga vårdbehovet för patienter med läkemedelsberoende och hur detta vårdbehov kan tillgodoses. I motion So282 av samma motionärer framställs också ett yrkande om tillkännagivande om läkemedel (yrkande 9). I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen begär förslag till ändring av läkemedelsföretagens ansvar enligt vad som anförts i motionen (yrkande 5). Motionärerna anser att de läkemedelsföretag som marknadsför och säljer beroendeframkallande läkemedel bör åläggas att solidariskt anslå medel till en fond för information om dessa läkemedel samt för stöd åt personer som drabbats av läkemedelsberoende. I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra läkemedelsmissbruk och illegal försäljning av beroendeframkallande läkemedel (yrkande 5). Motionärerna anser att åtgärder måste vidtas för att stoppa läkemedelsmissbruket och den illegala handeln med dessa preparat. Enligt motionärernas mening måste samarbetet mellan apotek och läkare förbättras. I dag hindras detta av rådande lagstiftning om tystnadsplikt. Tystnadsplikten bör inte, framhåller motionärerna, bakbinda två yrkesgrupper som tillsammans arbetar för patientens bästa. Lagen bör därför ändras när det gäller tystnadsplikten. En annan åtgärd för att hindra en patient från att skaffa sig stora mängder beroendeframkallande medel är enligt motionärerna införande av s.k. smart card som patienten själv förfogar över men som måste uppvisas vid köp av dessa läkemedel. På kortet lagras uppgift om vilka beroendeframkallande läkemedel patienten har och vilken läkare som förskrivit dessa.
Bakgrund och tidigare behandling Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågor om förskrivning, beroende och missbruk av läkemedel (bet.1995/96:SoU10, 1996/97:SoU5, 1997/98:SoU2). I betänkande 1995/96:SoU10 (s. 7-12) lämnas en utförlig redogörelse för bl.a. tidigare och då pågående utredningsarbete på området. Här nedan återges endast korta sammanfattningar. I betänkande 1995/96:SoU10 behandlade utskottet motioner med krav på bl.a. olika insatser för att förebygga missbruk och för att förbättra behandlingen av läkemedelsberoende. Exempel på sådana insatser var att tillåta apoteken att registrera och kontrollera förskrivningen av beroendeframkallande läkemedel samt att tillåta samkörning av apotekens register. Utskottet kunde konstatera att olika insatser gjorts eller förbereds för att komma till rätta med beroendet och missbruket av vissa läkemedel. Utskottet menade att det är mycket angeläget att detta arbete fortsätter. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. I betänkande 1996/97:SoU5 behandlade utskottet hösten 1996 proposition 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. I propositionen föreslogs bl.a. inrättande av receptregister och förskrivarregister. Receptregistret skall i första användas som underlag för Apoteksbolagets fakturering av landstingen när det gäller kostnaderna för läkemedelsförmåner. Uppgifter ur receptregistret skall också få användas av Socialstyrelsen bl.a. för medicinsk uppföljning, epidemiologiska undersökningar och forskning. Patientens samtycke krävs i de fall uppgifter kan hänföras till någon enskild person. Utskottet anförde bl.a. följande vad gäller de föreslagna registren:
Personuppgifter inom hälso- och sjukvården är ofta av känslig karaktär och kräver ett starkt integritetsskydd. För att kunna förebygga ohälsa och sjukdom behövs dock kunskap om orsakssambanden mellan ohälsa och olika riskfaktorer. - - - Såvitt gäller det föreslagna receptregistret delar socialutskottet regeringens och konstitutionsutskottets bedömning att det är nödvändigt att använda personnummer för att läkemedelsförmånerna skall kunna fördelas korrekt. - - - Vad gäller den ekonomiska och medicinska uppföljningen i övrigt delar utskottet även här regeringens bedömning. En restriktiv hållning måste intas till användningen av individdata. Individbunden patient-information, dvs. registrering av uppgifter på personnummerbasis, skall i dessa fall inte få göras utan patientens samtycke. - - - Det planerade förskrivarregistret skall bl.a. användas för att förskrivarinformation skall kunna återföras till förskrivaren själv. Detta är ett viktigt led i kvalitetssäkringen i detta sammanhang. Utskottet tillstyrkte förslaget till lag om receptregister. Utskottet behandlade i detta sammanhang bl.a. en motion (s) med krav på att utlämnande av vissa mediciner borde registreras på personnummer i en central databas i syfte att minimera förekomsten av illegal användning av mediciner, t.ex. bensodiazepiner. I en annan motion (mp) framfördes krav på ändring av lagstiftningen om tystnadsplikt för att möjliggöra ett bättre samarbete mellan läkare och apotek när det gäller patienter som skaffar sig recept på beroendeframkallande mediciner hos ett flertal olika läkare. Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till då pågående beredningsarbete i departementet av frågan om Socialstyrelsens utnyttjande av information från receptregistret för tillsynsändamål. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:58). Motioner om läkemedelsberoende från den allmänna motionstiden 1996 behandlades i betänkande 1997/98:SoU2. Det gällde bl.a. förskrivning av beroendeframkallande läkemedel till kvinnor samt forskning och information om bensodiazepiner. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning att det är angeläget att olika åtgärder vidtas för att komma till rätta med beroendet av lugnande medel, däribland bensodiazepiner. Utskottet såg positivt på att Nätverket för läkemedelsepidemiologi (Nepi) sammanställt en lista över angelägna studier för att utröna beroenderiskerna. Det påpekades att Nepi fortfarande planerar att genomföra en kartläggning av omfattningen av läkemedelsberoendet. Utskottet avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottet. Diskussioner pågår enligt uppgift mellan Folkhälsoinstitutet och Nepi angående den planerade kartläggningen av läkemedelsberoendet. Folkhälsoinstitutet har för innevarande budgetår budgeterat medel till detta ändamål. På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen bedrivit försöksverksamhet med receptregistrering tillsammans med landstinget i Blekinge. Enligt beslutet i mars 1997 skulle ett försök genomföras för att pröva olika alternativ för införande av delar av läkemedelsreformen. Försöksverksamheten syftar till att finna en modell som gör att information om förskrivningsorsak kan anges och återföras till förskrivare och andra som är behöriga att ta del av uppgiften på ett sådant sätt att patientens integritet inte hotas. Försöket skall också belysa hur vården på ett bra sätt skall kunna informera och inhämta patientens samtycke till att uppgifterna förs över till hälso- och sjukvårdens läkemedelsregister. Försöket skall inte inte besvara frågor om läkemedelsförskrivningens art och omfattning. En utvärdering av försöksverksamheten i Blekinge har påbörjats. Som ett led i försöken att minska antalet receptförfalskningar infördes den 1 april 1996 en ny receptblankett för särskilda receptbelagda läkemedel. Blanketten skall användas vid förskrivning av narkotikaklassade läkemedel, anabola steroider och tillväxthormon samt vissa smärtstillande och muskelavslappnande medel.
Utskottets bedömning Konkreta åtgärder behövs på flera områden för att komma till rätta med läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket. Flera åtgärder sker också eller planeras. En kartläggning planeras nu av Folkhälsoinstitutet och Nepi av läkemedelsberoendets omfattning, konsekvenser och bakomliggande orsaker. Den producentobundna informationen om beroendeframkallande läkemedel kan behöva stärkas och mindre förpackningar tillhandahållas av dessa läkemedel. En förbättrad grundutbildning och fortbildning av vårdpersonal bör också övervägas. Det ingår i uppdraget till den särskilde utredaren för en översyn av den framtida läkemedelsdistributionen att också analysera formerna för den framtida läkemedelsinformationen och lämna förslag till riktlinjer för denna. Utredaren skall beakta gränsdragningen mot och samarbetet med olika aktörer inom läkemedelsområdet som Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. De kliniska farmakologernas roll inom den producentobundna informationen skall särskilt belysas. Enligt uppgift är en rapport om läkemedelsinformationen under utarbetande. Den 1 januari 1997 inrättades receptregister och förskrivarregister för att bl.a. förbättra uppföljningen av förskrivningarna i offentlig och privat vård. Läkemedelskommittéernas ställning har förstärkts genom författningsreglering. Uppföljning av läkemedelsförskrivningen är en väsentlig del av kommittéernas verksamhet. Socialstyrelsen har tillsammans med landstinget i Blekinge bedrivit en försöksverksamhet med registrering av förskrivningsorsak på recepten i syfte att åstadkomma förbättrad kvalitet i läkemedelsförskrivningen. Försöksverksamheten utvärderas för närvarande. Som ett led i försöken att förhindra receptförfalskningar förskrivs sedan april 1996 bl.a. narkotiska läkemedel på en särskild receptblankett. Blanketten tillhandahålls i särskild nummerserie av Apoteket AB eller av annan som har erhållit Läkemedelsverkets tillstånd. Utlämnade blanketter skall kunna härledas till namngiven receptutfärdare eller ansvarig person på klinik eller dylikt. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen på detta område och vid behov återkommer till riksdagen. Mot bakgrund av det anförda anser dock utskottet att riksdagen för närvarande inte behöver ta något initiativ på området. Motionerna So282 (fp) yrkande 9, So630 (s), So644 (fp) yrkande 16, So649 (v) yrkande 5 och So675 (mp) yrkande 5 avstyrks.
Könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m. I motion So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) yrkas tillkännagivande om att kliniska läkemedelsprövningar skall inkludera både kvinnor och män (yrkande 1). Kvinnor i alla åldersgrupper använder läkemedel i större utsträckning än män. Kvinnors längre livslängd betyder att den totala användningen ökar. Till viss del kan den också hänga samman med den reproduktiva funktionen. Man kan inte heller bortse från kvinnors könsspecifika sjuklighet och högre vårdutnyttjande. I Sverige saknas könsrelaterad information om vad som utgör optimal läkemedelsbehandling vid olika tillstånd. I motion A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling (yrkande 18). Motionärerna anför att vården mera medvetet måste beakta skillnaderna mellan kvinnor och män. Dessa skillnader gäller såväl ohälsomönster som medellivslängd. Det har visat sig att kvinnor, med undantag av yngre, använder läkemedel i högre grad än män. Motionärerna anser att det behövs mera forskning och kunskap för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling. I motion So325 av Eva Arvidsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelse om provmedicinering med testdos. Motionärerna framhåller att många läkare skriver ut stora doser dyrbar medicin utan att vara säkra på att patienten tål den. Erfarenheten visar att många patienter reagerar negativt på en del mediciner vilket medför att de måste pröva sig fram med nya preparat vilket medför lidanden och ökade kostnader för patient och samhälle. Enligt motionärernas mening bör det vara fullt möjligt att skriva ut ?testdoser? vid ny medicinering, och en föreskrift därom bör införas i lämpligt regelverk.
Bakgrund och tidigare behandling Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden om olika aspekter på kvinnors hälsa, senast i betänkande 1997/98:SoU2. I betänkandet behandlades motioner om doseringsnormer för läkemedel till kvinnor och könsspecifik information och analys vad gäller läkemedel. Utskottet konstaterade att utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården tagit upp frågan om läkemedelsförskrivning till kvinnor och män i sitt huvudbetänkande Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU 1996:133). Utskottet utgick från att regeringen och Läkemedelsverket överväger utredningens förslag i denna del. Motionerna avstyrktes med hänvisning till att betänkandet fortfarande var under beredning i Regeringskansliet (september 1997). Motioner liknande So325 om möjlighet att skriva ut ?testdoser? vid ny medicinering behandlades i betänkande 1996/97:SoU10. Utskottet delade motionärernas inställning om att läkarna bör överväga att i större utsträckning än för närvarande skriva ut små förpackningar eller provförpackningar av läkemedel. Det fastslogs att läkemedelskommittéerna har en viktig roll när det gäller utfärdande av rekommendationer, riktlinjer och information till förskrivarna. Utskottet var positivt till att läkemedelskommittéerna får en förstärkt och mer aktiv roll. Något tillkännagivande från riksdagen ansågs inte behövas. De då aktuella motionerna avstyrktes. Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel m.m. (LVFS 1997:10) är en provförpackning den minsta förpackning som godkänts för visst läkemedel. Förpackningen får avse högst en månads förbrukning. Vid ordination av läkemedel kan receptutfärdaren förordna att en provförpackning skall lämnas ut för sådana läkemedel som ej har klassats som särskilda läkemedel. Receptblanketten innehåller en ruta där markering för provförpackning kan göras. Betänkandet Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU 1996:133) har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Inom Socialdepartementet pågår sedan våren 1997 ett arbete med ett utvecklingsprogram - Genderprogram för social välfärd. Varje myndighet inom departementets område har till uppgift att analysera förslag och verksamhet utifrån båda könens utgångspunkter. Kvinnor och män har, enligt programmet, rätt att få adekvat bemötande, vård eller behandling utifrån de egna förutsättningarna och behoven. Programarbetet skall bedrivas etappvis och den första etappen skall vara avslutad den 30 juni 1999.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det är angeläget att kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas. Utskottet delar den bedömning som görs i motionerna So305 (c) yrkande 1 och A805 (kd) yrkande 18 om vikten av att könsspecifika aspekter beaktas vid läkemedelsbehandling. Bemötandeutredningen behandlade i betänkandet Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU 1996:133) bl.a. frågan om behovet av könsspecifik information om optimal läkemedelsbehandling vid olika tillstånd. Betänkandet bereds fortfarande i Regeringskansliet. Vissa förslag som förts fram av Bemötandeutredningen förs ut till myndigheterna genom Socialdepartementets genderprogram för social välfärd. Mot denna bakgrund behövs inte något initiativ från riksdagens sida. Motionerna So305 (c) yrkande 1 och A805 (kd) yrkande 18 avstyrks. När det gäller frågan om provmedicinering vidhåller utskottet inställningen att läkarna när ett nytt läkemedel förskrivs, i större utsträckning än för närvarande, bör överväga att skriva ut små förpackningar eller provförpackningar av läkemedlet. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och läkemedelskommittéerna har en viktig roll när det gäller att utfärda rekommendationer, riktlinjer och information till förskrivarna. Utskottet avstyrker därför motion So325 (s).
Förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper I motion So221 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att förskrivningsrätt ges till dietister i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Vid olika sjukdomstillstånd och/eller behandlingar av sjukdom kan en persons förmåga att tillgodose sitt behov av energi och näringsämnen påverkas. Vid användandet av sondnäringar är det viktigt att en dietist gör en noggrann bedömning och beräkning av patientens behov. Motionärerna anser därför att förskrivningsrätt bör ges dietister avseende sondnäringar och näringspreparat. Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur bidragssystemet bör utformas i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2). Kostnaderna för sondnäringar och näringspreparat varierar mycket beroende på var man är bosatt i landet. För barn upp till 16 år är förskrivningen av sondnäringar och näringspreparat reglerad i LVFS 1997:13 (Läkemedelsverkets författningssamling). När det gäller ungdomar över 16 år och vuxna finns inte motsvarande reglering. Huvudmän inom landsting och kommun beslutar i dessa fall om eventuellt ekonomiskt bidrag. I motion So248 av Iréne Vestlund (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att utvidga rätten att förskriva läkemedel till fler sjuksköterskegrupper. Socialstyrelsen har gjort en utvärdering av distriktssköterskornas läkemedelsförskrivning vilket, heter det i motionen, ger regeringen ett naturligt tillfälle att ta förnyad ställning till huruvida distriktssköterskornas möjligheter att förskriva läkemedel kan och bör utökas. Motionären anser att regeringen samtidigt bör pröva om en begränsad förskrivningsrätt skall omfatta fler sjuksköterskegrupper, bl.a. sjuksköterskor i den kommunala hälso- och sjukvården med andra specialistutbildningar än distriktssköterskeutbildning, exempelvis sjuksköterskor med geriatrisk utbildning eller utbildning inom hemsjukvård/rehabilitering. Vården och servicen till de äldre med hemsjukvård eller i särskilda boendeformer skulle enligt motionären därigenom kunna förbättras betydligt. Effektiviteten och service i vården skulle likaså öka om vissa sjuksköterskor hade rättighet att förnya (iterera) recept till patienter med långvariga eller kroniska sjukdomar, framhåller motionären. Rätten skulle exempelvis kunna gälla diabetessjuksköterskor, hypertonisjuksköterskor. En annan grupp är barnmorskor. I motion So272 av Fanny Rizell (kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den utbildning i farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs tillänglig för skolsköterskor (yrkande 1). Sjuksköterskor med vidareutbildning till distriktssköterska fick år 1994 förskrivningsrätt för ett begränsat antal läkemedel. Denna är knuten dels till en åtta poängs utbildning i farmakologi, dels till en anställning som distriktssköterska. Denna förskrivningsrätt gäller inte skolsköterskor. Många skolsköterskor har distriktssköterskeutbildning och kontakter med primärvården genom sommarvikariat där de har viss förskrivningsrätt. Eftersom förskrivningsrätten är knuten till funktion, inte till kompetens, kan inte skolsköterskan dra nytta av sin kompetens, heter det i motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande om förskrivningsrätt till skolsköterskor för ett begränsat antal läkemedel (yrkande 2). Skolsköterskor utför ett viktigt förebyggande arbete när det gäller vaccinationer och rökavvänjning. De har helt eget vaccinationsansvar och kompetens, men får inte göra vaccinationsbeställningar. De arbetar ofta tillsammans med lärare med rökavvänjning. Motionären anser att skolsköterskor borde ges förskrivningsrätt för rökavvänjningsmedel samt läkemedel för barn och ungdomar med medicinska handikapp som astma och allergi. I det senare fallet avses förnyelse av recept, heter det vidare i motionen.
Bakgrund och tidigare behandling Den generella förskrivningsrätten för distriktssköterskor infördes den 1 april 1994. Syftet med att utöka förskrivargruppen till att omfatta andra än läkare var att hälso- och sjukvården skulle förenklas och effektiveras, särskilt i glesbygd med låg läkartäthet. Läkemedel som får förskrivas av distriktssköterskor är upptagna på en särskild lista som ges ut av Läkemedelsverket. Listan uppdateras minst en gång per år och omfattar endast läkemedel som används i omvårdnadsarbete. Preparaten måste ha varit i bruk i minst två år innan de kan förskrivas av distriktssköterskor. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har meddelat allmänna råd resp. föreskrifter för förskrivningsrätten. Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen följt upp förskrivningsreformen under senare hälften av 1996. En sammanfattning av uppföljningsstudien har publicerats i Distriktssköterskornas förskrivningsrätt (Socialstyrelsens Meddelandeblad nr 26/97). Studien kartlägger de utbildningsinsatser som genomförts och förskrivargruppens utnyttjande av förskrivningsrätten dels i olika delar av landet, dels inom olika indikationsområden. Den belyser också distriktssköterskornas inställning till förskrivningsrätten samt vilka för- och nackdelar den fört med sig för patienten. Socialstyrelsen konstaterar att studien bl.a. visar att förskrivningsrätten, med därtill hörande utbildning, på olika sätt bidragit till en enklare och effektivare handläggning av vissa åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet. Socialstyrelsen anser bl.a. att en översyn bör ske av indikationer och läkemedel, att läkares recept till vissa patienter kan få itereras av sköterska och att även vissa andra sköterskor skulle kunna få förskrivningsrätt. Enligt uppgift från Socialdepartementet avser regeringen att inom kort uppdra åt Socialstyrelsen att utreda frågan om utvidgad förskrivningsrätt enligt de förslag som Socialstyrelsen lagt fram i sin uppföljningsstudie. När det gäller utvidgad förskrivningsrätt för distriktssköterskor och viss förskrivningsrätt för andra sjuksköterskegrupper har liknande motioner behandlats i betänkande 1994/95:SoU15. Utskottet ansåg att det krävs ytterligare erfarenheter av distriktssköterskornas förskrivningsrätt innan ställning bör tas till frågan om att utvidga förskrivningsrätten till fler grupper, t.ex. skolsköterskor. I delbetänkandet Reform på recept (SOU 1995:122) tog Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) upp frågan om speciallivsmedel men lämnade inte något förslag angående förmånen med prisnedsatta livsmedel. Kommittén föreslog att regeringen, efter remissbehandlingen av de synpunkter kommittén för fram, i någon lämplig form skulle utreda de närmare förutsättningarna för en reformering av området. Kommittén ansåg att livsmedel för särskilda näringsändamål skall ingå i den framtida läkemedelsförmånen, efter det att en översyn gjorts på området. Vidare att ett slopande av åldersgränsen för sjukdomar för vilka det behövs ett speciallivsmedel även efter 16 års ålder bör kunna övervägas i vissa fall. Regeringen tillkallade i december 1997 en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av nuvarande förmånssystem för speciallivsmedel och lämna förslag om hur det bör reformeras (direktiv 1997:140). Som grund för översynen skall utredaren göra en kartläggning av statens samt landstingens och kommunernas kostnader för speciallivsmedel. Utredaren skall pröva om det finns ekonomiska och andra förutsättningar att avskaffa eller ändra åldersgränsen 16 år för rätt till prisnedsatta speciallivsmedel. Vidare skall utredaren göra en bedömning av om de sjukdomar som i dag ger rätt till prisnedsatta livsmedel även fortsättningsvis skall omfattas av läkemedelsförmånen. Uppdraget skall redovisas hösten 1998. Enligt uppgift från Livsmedelsverket räknas sondnäringsmedel som speciallivsmedel.
Utskottets bedömning Socialstyrelsens uppföljningsstudie av distriktssköterskornas förskrivningsrätt visar att förskrivningsrätten på olika sätt bidragit till en enklare och effektivare handläggning av vissa åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet. Förskrivningsrätten har bl.a. inneburit en kompetenshöjning hos distriktssköterskorna som medfört ett mervärde för patienten bl.a. genom att den ökar tillgängligheten till behandlingsalternativet läkemedel. Den underlättar också för äldre, funktionshindrade och andra som har svårigheter att ta sig till en vårdcentral eller annan mottagning där läkare finns. Socialstyrelsen anser därför att en översyn bör ske av indikationsområden och läkemedel. På grund av de förändringar som skett, särskilt inom hälso- och sjukvård för äldre, finns enligt Socialstyrelsen anledning att överväga en utvidgning av förskrivningsrätten till att gälla även andra sjuksköterskekategorier/befattningar. Sådana grupper skulle enligt styrelsen kunna vara legitimerade sjuksköterskor med specialistutbildning inom geriatrik/gerontologi, verksamma inom kommunal hälso- och sjukvård för äldre, och distriktssköterskor verksamma inom skolhälsovård. Regeringen har aviserat att uppdrag inom kort skall ges Socialstyrelsen att i samråd med berörda myndigheter och organisationer bereda ärendet vidare med den inriktning som Socialstyrelsen föreslagit. Utskottet anser att ärendets vidare beredning bör avvaktas innan ställning tas till frågor om förskrivningsrätten. Motionerna So221 (m) yrkande 1, So248 (s) och So272 (kd) yrkandena 1 och 2 avstyrks därför. Vad gäller frågan om en översyn av nuvarande förmånssystem för speciallivsmedel konstaterar utskottet att regeringen i december 1997 tillsatt en särskild utredare för att göra en sådan översyn. Utredaren skall bl.a. pröva om det finns ekonomiska och andra förutsättningar för att avskaffa eller ändra åldersgränsen 16 år för rätt till prisnedsatta speciallivsmedel. Motion So221 (m) yrkande 2 är tillgodosett och avstyrks.
Apoteksfrågor I motion So243 av Alf Svensson och Göran Hägglund (kd) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att utnyttja möjligheterna till samordning inom apotekens ram med annan verksamhet, t.ex. dis-triktssköterska och hjälpmedelscentral. Motionärerna anför att det farmakologiska kunnande som representeras av personalen på apotek, och de möjligheter som mötet mellan personal och patient innebär, nyttjas i alldeles för ringa mån. Motionärerna menar att apoteken ytterligare skulle kunna avlasta öppenvården och kunna förstärka sina insatser inom egenvården. Det borde, enligt motionärerna, te sig rationellt att exempelvis låta en distriktssköterska ha viss tillgänglighetstid på apotek och det borde vara en självklarhet att apoteken mer än vad som vanligtvis hittills varit fallet intresserar sig för hälsorådgivning. Det borde också vara en självklarhet att apoteken engagerades mer för att aktivt minska tobaksrökningen. Motionärerna anser vidare att samordning mellan apotek och hjälpmedelscentral vid införskaffande och komplettering av hjälpmedel skulle kunna ske. Ett annat område där samordning skulle kunna utnyttjas mer är, enligt motionärerna, läkemedelsinformation mellan läkare och farmaceut. I motion So271 av Marina Pettersson (s) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av receptblanketten. Motionären anser att om det i receptet ges en möjlighet för apotekare att med receptutskrivarens tillåtelse kunna ändra till ett synonympreparat som är mindre kostnadskrävande, skulle det utan men eller risk för patienten spara stora samhällsresurser. Det finns redan i dag en möjlighet för läkaren att genom ett tillägg i texten på receptet ge den tillåtelsen. Detta görs sällan på grund av att receptutställaren inte är medveten om möjligheten, heter det i motionen. I motion So236 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att erbjuda apotekens kunder en frivillig anslutning till ett system med läkemedelsprofiler. Motionärerna anför att läkemedelsprofiler på apotekets kunder är en konkret åtgärd som gagnar den enskildes hälsa och livskvalitet samtidigt som den spar pengar åt samhället. Läkemedelsprofilen innebär att man på ett s.k. smart card, som apotekskunderna själva förfogar över, lagrar viktig information om patienten. Förutom personuppgifter bör uppgifter om längd, vikt handikapp, operationer, allergier, om kunden är rökare, vegetarian, bilförare osv. registreras. Även uppgift om läkare och vårdgivare bör framgå. Vid läkemedelsköp är nämnda information viktig eftersom det blir lättare att upptäcka läkemedelsinteraktioner, över- och undermedicinering, onödiga biverkningar osv. Risken för läkemedelsförgiftning minskar, heter det i motionen.
Bakgrund och tidigare behandling Frågan om Apoteksbolagets framtida roll har behandlats i ett flertal utredningar under senare år. I mars 1995 tillsattes en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppdrag att sammanställa och analysera uppgifter rörande Apoteksbolagets hittillsvarande verksamhet samt redovisa förslag angående Apoteksbolagets framtida roll. Arbetsgruppen avlämnade en rapport, Apoteksbolagets framtida roll, utgångspunkter och förslag (Ds 1995:82) i november 1995. Promemorian har remissbehandlats. Regeringen tillkallade hösten 1996 en särskild utredare med uppdrag att förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur läkemedelsdistributionen framdeles bör organiseras och regleras för att målet om en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och befolkningens behov av säkra och effektiva läkemedel till lägsta möjliga kostnad skall kunna tillgodoses (Översyn av den framtida läkemedelsdistributionen. Dir. 1996:119). Betänkande har överlämnats den 30 januari. Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel m.m. (LVFS 1997:10) skall receptutfärdare följa anvisningarna på receptblanketten. Om receptutfärdaren överlåter till farmaceut att välja mellan synonyma/generiska preparat, utan vidare kontakt för samtycke, skall detta markeras med orden ?eller motsvarande? såvida inte annan skriftlig överenskommelse finns. Beträffande ändrad utformning av receptblanketten uppger Läkemedelsverket att frågan har diskuterats men att man avvaktar översynen av den framtida läkemedelsdistributionen. En motion om frivillig anslutning till ett system med läkemedelsprofiler behandlades senast av utskottet i betänkande 1996/97:SoU5. Utskottet konstaterade att frågor om s.k. smart cards behandlats av Hälsodatakommittén och ansåg att regeringens kommande förslag bör avvaktas. En lagrådsremiss på grundval av Hälsodatakommitténs betänkande har nyligen beslutats. Proposition har aviserats till mars i år.
Utskottets bedömning De frågor som tas upp i detta avsnitt behandlas i betänkandet Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning (SOU 1998:28) som nyligen lagts fram av den särskilde utredaren med uppgift att göra en översyn av den framtida läkemedelsförsörjningen. Utredaren föreslår bl.a. att generisk substitution bör införas, innebärande att apoteken får på patientens begäran, efter information från apoteket, välja ett billigare generiskt läkemedel, om inte förskrivaren beslutat att sådan substitution inte skall få ske. Vidare föreslås att alla patienter med förskrivna läkemedel på apoteket skall erbjudas möjlighet att få läkemedelsexpeditionen registrerad och lagrad för att denna information senare skall kunna ge bättre underlag för rådgivning till patienten om rätt läkemedelsanvändning. Frågan om vad en förändring av Apoteket AB kan komma att innebära när det gäller apotekspersonalens framtida roll i hälso- och sjukvården diskuteras i betänkandet. Vad gäller apotekspersonalens läkemedelsinformation till konsumenter föreslår utredaren bl.a. att personer med särskilt läkemedelskunnande, särskilt apotekare och kliniska farmakologer, bör delta i sjukvårdens patient-information som konsulter till övrig sjukvårdspersonal och i vissa sammanhang som informatörer direkt till patienter. Betänkandet skall nu remissbehandlas. Utskottet anser att regeringens kommande förslag i dessa frågor inte bör föregripas. Motionerna So236 (mp), So243 (kd) och So271 (s) avstyrks.
Läkemedelskommittéer I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om lekmannainflytande i läkemedelskommittéer (yrkande 31).
Bakgrund och tidigare behandling I proposition 1996/97:27 föreslog regeringen bl.a. en lagreglering av läkemedelskommittéerna. I varje landsting skall det enligt förslaget till lag om läkemedelskommittéer finnas en eller flera läkemedelskommittéer. Landstinget bestämmer vilket organ som skall tillsätta dessa. Både offentligt anställda och privatpraktiserande förskrivare liksom farmaceuter skall ges möjlighet att medverka i kommittéernas arbete. Landstinget bestämmer också antalet ledamöter i varje kommitté och mandattiden. I betänkande 1996/97:SoU5 delade utskottet regeringens bedömning att läkemedels-kommittéernas organisation, sammansättning och arbetsuppgifter dock inte bör detaljregleras i föreslagen lag. En motion (s) liknande motion So308 behandlades i samband med propositionen. Utskottet konstaterade att en väl fungerande läkemedelsinformation är en viktig förutsättning för att konsumenterna skall kunna bygga upp sina kunskaper kring läkemedlen inför läkarbesök eller val av egenvårdsläkemedel. Genom att ställa relevanta frågor om exempelvis läkemedlens effekter eller kostnader kan konsumenten bidra både till att förbättra sin egen läkemedelsanvändning och förskrivarens val av terapi. Patienten/konsumenten bör enligt utskottet erbjudas sådan information att han ges möjlighet att delta i beslutsfattandet. Läkemedelskommittéernas uppgift är att lämna förskrivarna rekommendationer om val av läkemedel och härigenom verka för en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning. Utskottet ansåg motionen i huvudsak tillgodosedd och avstyrkte därför densamma.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning om läkemedelskommittéernas sammansättning m.m. Motion So308 (mp) yrkande 31 avstyrks.
Medicinsk-etiskt centrum I motion So278 av Bertil Persson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett medicinsk-etiskt centrum i Sverige. Modern farmakologi är starkt beroende av kliniska prövningar i form av stora multicenterstudier. För att få snabba resultat av utvärderingen förläggs dessa till många länder samtidigt. Den etiska prövningen sker i de olika EU-länderna i regionala eller centrala etiska kommittéer. För att man skall få en utveckling av förhållandevis samstämmiga uppfattningar bland dessa finns det i EU ett ökande behov av någon form av samordnande organ. Sverige har en lång tradition på det moralisk-etiska området. Enligt motionären bör Sveriges regering därför ta initiativ till att ett medicinsk-etiskt centrum upprättas i Sverige och härvid ställa erforderliga lokaler till kostnadsfritt förfogande.
Utskottets bedömning Etiska frågor som uppstår i forskningsprocessen skall analyseras av Forskningsetiska kommittén som tillkallades våren 1997 (dir. 1997:68). Kommittén skall bl.a. se över nuvarande system för forskningsetisk granskning och översynen skall bl.a. omfatta de forskningsetiska kommittéernas verksamhet, arbetssätt och sammansättning. Kommittén skall också analysera hur avvägningar görs mellan kunskapstvister och risker, liksom behovet av offentlig insyn. Kommittén skall vidare analysera etiska frågor som kan uppstå när forskning bedrivs eller finansieras i samverkan med industriella intressen eller där andra intressen än förutsättningslöst kunskapsuppbyggande gör sig gällande. Utskottet anser att den etiska granskningen av kliniska prövningar är en angelägen fråga. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå inrättande av ett medicinsk-etiskt centrum i Sverige. Motion So278 (m) avstyrks därmed.
Dopning I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande om en kriminalisering av av det icke-medicinska bruket av dopningspreparat (yrkande 19). Motionärerna påpekar att det sedan år 1992 är förbjudet att tillverka, inneha, ge bort eller sälja dopningsmedel. Lagstiftningen har dock inte lyckats hindra konsumtionen av preparaten, och missbruket är enligt motionärerna så omfattande att ytterligare åtgärder snarast måste vidtas. I motionen begärs också ett tillkännagivande om utökat internationellt samarbete för att minska användandet av dopningspreparat (yrkande 20). Ett växande problem är smugglingen av dopningspreparat från det forna östblocket, framför allt Ryssland. I dessa länder säljs dessa preparat fortfarande öppet. Det är viktigt att svenska myndigheter i ökad omfattning informerar sina utländska motsvarigheter om hur allvarligt Sverige ser på smugglingen från Ryssland och transittrafiken genom de baltiska staterna. Vidare bör Sverige i internationella forum försöka få till stånd internationella bestämmelser om förbud för icke-medicinsk användning av dopningspreparat. I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dopningspreparat (yrkande 17). Motionärerna anser att det är viktigt att ansvariga myndigheter samt idrottsrörelsen, tull och polis fortsätter att följa och redovisa utvecklingen. Det är vidare viktigt att regeringen i beredningen av dopningsutredningen lägger särskild vikt vid nikotinets likheter med dopningspreparat. Nikotin har effekter på hjärnans alarmcentrum och har en prestationshöjande effekt. I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas tillkännagivande om kriminalisering av innehav av dopningspreparat (yrkande 21). Motionärerna anser att dopningslagen bör ändras så att även konsumtionen av dessa medel kriminaliseras.
Bakgrund och tidigare behandling Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande de aktuella i betänkande 1996/97:SoU10. I motionerna framställdes krav på bl.a. kriminalisering av konsumtionen och det icke-medicinska bruket av dopningspreparat, ökat internationellt samarbete för att minska användningen av dopningspreparat samt utredning om huruvida nikotin skall räknas som dopningspreparat. I utskottets betänkande (s. 24-26) redovisas utförligt Dopningsutredningens överväganden och förslag framlagda i SOU 1996:126 Doping i folkhälsoperspektiv. Utskottet ansåg att riksdagen borde avvakta kommande förslag från regeringen i dessa frågor och avstyrkte därför motionerna. Ärendet är under beredning i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning Enligt uppgift har regeringen för avsikt att lägga fram en proposition om dopning senare under året. Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag med anledning av Dopningsutredningens betänkande. Motionerna So610 (m) yrkandena 19 och 20, So644 (fp) yrkande 17 och Ju910 (c) yrkande 21 avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630, 1997/98:So644 yrkande 16, 1997/98:So649 yrkande 5 samt 1997/98:So675 yrkande 5, res. 1 ( m, fp, kd) res. 2 (v) res. 3 (mp) 2. beträffande könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So305 yrkande 1, 1997/98:So325 samt 1997/98:A805 yrkande 18, 3. beträffande förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper, att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So221, 1997/98:So248 samt 1997/98:So272, 4. beträffande apoteksfrågor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So236, 1997/98:So243 samt 1997/98:So271, 5. beträffande läkemedelskommittéer att riksdagen avslår motion 1997/98:So308 yrkande 31, 6. beträffande medicinsk-etiskt centrum att riksdagen avslår motion 1997/98:So278, res. 4 (m, kd) 7. beträffande dopning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So610 yrkandena 19 och 20, 1997/98:So644 yrkande 17 samt 1997/98:Ju910 yrkande 21. res. 5 (m, c, fp, kd)
Stockholm den 17 februari 1998
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd).
Reservationer
1. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?En kartläggning? och slutar med ?bakomliggande orsaker? bort ha följande lydelse: En kartläggning planeras visserligen av Folkhälsoinstitutet och Nepi av läkemedelsberoendets omfattning, konsekvenser och bakomliggande orsaker. Utskottet anser emellertid att en kartläggning även bör ske av vårdbehovet för patienter med läkemedelsberoende och en översyn göras av hur detta vårdbehov kan tillgodoses, dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund? och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse: Med anledning av motion So644 (fp) yrkande 16 och med avslag på motionerna So282 (fp) yrkande 9, So649 (v) yrkande 5, So630 (s) och So675 (mp) bör riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet anfört om kartläggning av vårdbehovet för patienter med läkemedelsberoende och en översyn av hur vårdbehovet kan tillgodoses. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So644 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630, 1997/98:So649 yrkande 5 och 1997/98:So675 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Utredaren skall beakta? och slutar med ?under utarbetande? bort ha följande lydelse: En rapport om läkemedelsinformation utarbetas för närvarande. Utskottet anser vidare att de läkemedelsföretag som marknadsför och säljer läkemedel med beroendeskapande verkan bör åläggas att solidariskt anslå medel till en fond att användas till information om dessa läkemedel samt till stöd åt personer som drabbats av läkemedelsberoende, dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund? och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse: Vad utskottet nu anfört om en fond för läkemedelsinformation m.m. bör riksdagen med anledning av motion So249 (v) yrkande 5 ge regeringen till känna. Motionerna So282 (fp) yrkande 9, So630 (s), So644 (fp) yrkande 16 och So675 (mp) yrkande 5 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So649 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630, 1997/98:So644 yrkande 16 och 1997/98:So675 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Konkreta åtgärder? och slutar med ?eller planeras? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att åtgärder måste vidtas för att stoppa läkemedelsmissbruket och den illegala handeln med beroendeframkallande läkemedel. Samarbetet mellan apotek och läkare måste förbättras. I dag sätter lagstiftningen om tystnadsplikt stopp för det viktiga och nödvändiga samarbetet. Tystnadsplikten bör hindra spridning av känslig information till obehöriga men inte bakbinda två yrkesgrupper som tillsammans arbetar för patientens bästa. Utskottet anser därför att lagstiftningen bör ändras. För att hindra en patient från att via recept från flera olika läkare skaffa sig stora mängder beroendeframkallande läkemedel anser utskottet att s.k. smart card bör införas. Utskottet anser också att läkemedelsindustrin bör avsätta medel till en särskild fond för information om dessa läkemedel samt för stöd till läkemedelsberoende personer, dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund? och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse: Vad utskottet nu anfört om åtgärder för att stoppa läkemedelsmissbruket m.m. bör riksdagen med anledning av motionerna So649 (v) yrkande 5 och So675 (mp) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So282 (fp) yrkande 9, So630 (s) och So644 (fp) yrkande 16 och avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So649 yrkande 5 och 1997/98:So675 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630 och 1997/98:So644 yrkande 16 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Medicinsk-etiskt centrum (mom. 6) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar med ?Etiska frågor? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att Sverige har en lång tradition på det moralisk- etiska området. Utskottet anser därför att regeringen bör ta initiativ till att ett europeiskt medicinsk-etiskt institut upprättas i Sverige. I de olika EU- länderna sker den etiska prövningen i regionala eller centrala etiska kommittéer. För att man skall få en utveckling av förhållandevis samstämmiga uppfattningar bland dessa finns det i EU ett ökande behov av någon form av samordnande organ. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So278 (m) ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande medicinsk-etiskt centrum att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So278 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Dopning (mom. 7) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 16 börjar med ?Enligt uppgift? slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Sedan år 1992 är det förbjudet att tillverka, inneha, ge bort eller sälja dopningspreparat. Det icke-medicinska bruket av dopningsmedel är emellertid omfattande. Utskottet anser att lagstiftningen nu bör ändras så att även konsumtionen av dessa preparat kriminaliseras. Sverige bör i internationella forum verka för att internationella bestämmelser kommer till stånd om förbud för icke-medicinsk användning av dopningspreparat. Det är också viktigt att ansvariga myndigheter samt idrottsrörelsen, tull och polis fortsätter att följa och redovisa utvecklingen. Utskottet utgår från att nikotinets prestationshöjande effekter beaktas vid regeringens beredning av Dopningsutredningen. Vad utskottet nu anfört om kriminalisering av konsumtionen av dopningspreparat m.m. bör riksdagen med anledning av motionerna So610 (m) yrkandena 19 och 20, So644 (fp) yrkande 17 och Ju910 (c) yrkande 21 ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande dopning att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So610 yrkandena 19 och 20, 1997/98:So644 yrkande 17 och 1997/98:Ju910 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Apoteksfrågor Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kd) anför: Den farmakologiska kompetensen hos apotekspersonalen borde kunna utnyttjas mer effektivt. Det gäller bl.a. personalens informationsroll i kontakter med läkare respektive patient. En större samordning borde också kunna ske mellan läkare och farmaceut när det gäller läkemedelsinformationen. Hälsorådgivning är ett annat område där apotekens roll bör kunna utvecklas. En ökad samverkan mellan öppenvården och apoteken skulle kunna innebära viss avlastning av sjukvården. Distriktssköterskor skulle exempelvis kunna finnas tillgängliga på apotek för information och rådgivning samt för att visa patienten vidare om så krävs. Sådan försöksverksamhet har redan bedrivits med stor framgång i Värnamo. Om försäljningsmonopolet för Apoteket AB upphör, i enlighet med det förslag om den framtida läkemedelsförsörjningen som nyligen lagts fram, kan det innebära att möjligheterna till samordning och effektivisering mellan apoteken och öppenvården ytterligare förbättras.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................3 Beroendeframkallande läkemedel m.m. 3 Utskottets bedömning 6 Könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m. 7 Utskottets bedömning 8 Förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper 9 Utskottets bedömning 11 Apoteksfrågor 12 Utskottets bedömning 13 Läkemedelskommittéer 14 Utskottets bedömning 14 Medicinsk-etiskt centrum 15 Utskottets bedömning 15 Dopning 15 Utskottets bedömning 16 Hemställan 16 Reservationer........................................17 Särskilt yttrande....................................20